BILAGA 3. BEBYGGELSEHISTORISKT UNDERLAG Södra Butängen och nytt resecentrum, Norrköping 2010-10-22 Rev. 2010-12-22 INNEHÅLL INLEDNING…………………………………………………………………….3 SÖDRA BUTÄNGEN………………………………………………………..4 RANDOMRÅDEN………………………………………………………….11 SKYDDAD BEBYGGELSE OCH PARKER…………………………..17 INLEDNING Detta dokument utgör ett bebyggelsehistoriskt underlag till ”Resecentrum och södra Butängen - en antikvarisk konsekvensbeskrivning”, upprättad av NIRAS Sweden AB Byggnadsantikvariska tjänster 2010-10-22. Dokumentet är uppbyggt kring två huvuddelar. Den första delen är en sammanställning över hur bebyggelsen på området södra Butängen har uppkommit och i korta drag hur den förändrats fram tills idag. I denna del beskrivs två av Översiktsplanens randområden mer ingående, Kv. Vulkan och Johannisborgs Slottsruin. Den andra delen utgör en sammanställning över den skyddade bebyggelsen och parker inom och i direkt anslutning till den aktuella Översiktsplanen. Bebyggelsen redovisas under respektive lagrum som gett dem deras skydd, dvs. Byggnadsminnen för sig och kommunalt klassificerade byggnader för sig. 3 (35) www.niras.se SÖDRA BUTÄNGEN Butängen var tidigare ett utmarksområde strax norr om staden. På en stadskarta från 1769, se nedan, står antecknat norr om Nordan Qvarteret ”Butängen här utom”, öster härom ligger Slottsängen och norr om denna, ruinerna efter Johannisborgs slott. Karta ovan: Norrköping 1769. Notera rutnästplanen, Saltängstorget i Drottninggatans förlängning och stadens tre stora infartsvägar väster om Butängen. Fyra gårdar har funnit i området; Fredriksdal, Ståthöga och längre bort Ingelstad och Marieborg. Namnet Butängen har flera förklaringar, den mest förekommande förklaringen är att namnet kommer från ”butar ” – vilket var namnet på de kuskar som skötte transporterna från de kringliggande bruken. Kuskarna hade sina bostäder vid nuvarande Butgatan och under lång tid var det på Butängen som hästarna betade. En annan förklaring är att ordet”bute” skulla ha en koppling till Vallonerna och franskans ”bouti”, vilket i såfall skulle innebära att det från början inte alls var kuskar utan en ”oxkörare” som lät sina djur beta på Butängen. Bostadsområdet Fredriksdal växer fram Fredriksdal, Sandby och Marielund inom Östra Eneby socken var arbetarområden som kallades Norra förstäderna. Dessa förstäder började växa fram på 1860-talet och Fredriksdal på Butängen var ett av de första områdena att bebyggas. Inledningsvis bestod områdena av kåkbebyggelse, men senare tillkom ”riktiga hyreshus” av enklare slag. På 1880-talet bodde mellan 3000 och 4000 personer i de Norra förstäderna. Fredriksdal (även kallat Frisko) fick sitt namn av Fredriksdals gård som tidigare låg på platsen. De första tomterna styckades av från Ståthöga gård under 1860-talet på initiativ av ägarinnan fru Asker. Inledningsvis såldes små tomter, avsedda för kolonistugor, men som snart kom att bebyggas med permanentbostäder. Området växte successivt, utan kommunal planering och betraktades som ett slumområde. Tio år senare började grosshandlare att stycka av tomter på den s.k. Ståhlbomska jorden, norr om fabriken. Arbetarbostäder uppfördes, syftet var att förbättra bostadsförhållandena. Bild ovan: Flygfoto över Kvarteret Vulkan i förgrunden med Harvesterfabriken. Bortanför industribyggnaderna ligger Fredriksdalskvarteren med arbetarbebyggelse. Bildkälla: Norrköpings Stadsmuseum, fotograf Karl Werngren, fotoår okänt. 5 (35) www.niras.se Fredriksdal beboddes av arbetare, ofta från landsbygden, som sökt sig till Norrköpings industrier. Vissa arbetade på Holmens bruk, andra inom textilindutrin, eller i hamnen, de flesta på Harvester. Vanligen byggde arbetarna husen själva. Byggnaderna var ofta enkelt utförda, utan isolering. Vulcan uppförde senare mer välbyggda bostäder, tyvärr utan ordentlig grundläggning och sättningar uppstod. Detta medförde en bebyggelsestruktur där flerfamiljshus varvades med mindre hus och utedass. Ett rum och kök med tambur var en vanlig bostad. Det var inte ovanligt 7-8 personer trängdes i ett rum. I köken fanns vedspis, annars lagade man mat i kakelugnen. Sammanlagt bodde ca 800 personer i Fredriksdal. 1885 hade Östra Eneby kommun med Fredriksdal blivit municipalsamhälle. I början av 1900-talet var de sanitära förhållandena i Fredriksdal under all kritik, sjukdomar spreds. De sanitära förhållandena var undermåliga, kloakerna rann i öppna diken. Förstädernas befolkning bad Norrköpings stad om hjälp med vatten, avlopp och gas, men stadens styrande menade att man inte hade någon skyldighet att hjälpa dem som bodde utanför stadsgränsen. Förstäder som företeelse skulle bekämpas. 1911 bestod Fredriksdal av sju kvarter: Hagen, Ängen, Rönnen, Kastanjen, Poppeln, Hästhoven och Vårlöken. Gatorna hette Vestra Storgatan, Östra Storgatan, Verskadsgatan och Pilgatan. Tvärgator var Nygatan och Änggatan. Det stora antalet boende medförde att det fanns flera speceriaffärer i området, åtta speceriaffärer, fem mjölk-och brödbutiker, tre bagerier, ett plåtslageri, två cigarraffärer, samt skomakeri, vedaffär, frisör och hotell. Den stora arbetsgivaren International Harvester hade en egen kooperativbutik med köttavdelning, specerier och sybehör. Föreningslivet var rikt i arbetarkvarteren. I Fredriksdal fanns nykterhetsloge, söndagsskola och sex fotbollslag. Idrottsplatsen ”Bollspelaren” finns fortfarande kvar. Östra Eneby kommun införlivas med Norrköping 1916 inkorporerades Östra Eneby församling med Norrköpings stad och levnadsförhållandena förbättrades.När Norrköpings stad tagit över ändrades efter hand fler gatunamn. På en karta från 1947 ser man att Änggatan heter Ingelstavägen. Vestra och Östra storgatorna heter Fredriksdalsgatan. Nygatan har blivit Ståhlbomsgatan. Även kvarteren bytte namn vid detta tillfälle. Hagen heter Gjutmästaren, Ängen Löparen, Rönnen Svetsaren och Kastanjen heter Nitaren. Poppeln har delats i två: Filaren och Montören. Hästhoven heter Bindgarnet och Vårlöken Maskinisten. Söder om Maskinisten går Vulkangatan och här ligger kvarteren Eldaren och Växeln. 6 (35) www.niras.se I nordväst har ett antal nya kvarter tillkommit som Plåtslagaren, Kopparslagaren och Svarvaren, m.fl . Norr om Filaren och Montören ligger kvarteren Kulstötaren och Spjutkastaren samt Hejareplan. Norr därom ligger Hejaregatan och idrottsplatsen Bollspelaren. För att ta sig från staden till Fredriksdal fick man länge köra över en järnvägsövergång, något som kritiserats under lång tid. Först 1919 uppfördes en bro över järnvägen vid Harvester. Fredriksdal blev i samband med detta området ”på andra sidan bron”. 1974 byggdes en ny, bredare bro på samma plats. Karta ovan: Norrköping 1908. Den röda streckade linjen markerar gränsen för Norrköpings stad. Endast de lyckorna vid Norrtull och de sydligaste delarna av Butängen ingår i stadsägan. Lägg märket till den organiska parkformen mellan Järnvägsstationen och Pihlska skolan. Karta nedan: Norrköping 1947. På kartan framgår de nya gatunamnen och kvartersnamnen som Fredriksdalsområdet fick efter införlivandet med Norrköping stad. FD. KASTANJEN FD. POPPELN FD. RÖNNEN FD. HÄSTHOVEN FD.VÅRLÖKEN 7 (35) www.niras.se Karta ovan: Kartan från 1947 visar den begynnande strukturen för industriområdet på södra Butängen. Notera även hur Johannisborgs slottsruin delvis grävts bort. I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet började man riva bostadshusen i Fredriksdal, som ersattes av mindre industrier. Det var första steget i omvandlingen från bostadsområde till industriområde. Rivningen av husen tog fart under 1960-talet, det sista revs på 1970-talet. Butängen blir industriområde Förvandlingen av Butängen från ängsmark och arbetarbebyggelse till industriområde började i större omfattning under 1940-talet. Läget var idealiskt, nära järnvägen, hamnen och Europaväg 4. Kontakten med staden var också bra efter tillkomsten av en tunnel under bangårdsområdet. På en karta från 1947 finns bebyggda kvarter i nordväst, norr om Fredriksdalsgatan. I öster har industrikvarter tillkommit: Ritsaren, Drejaren, Lämparen, Kaparen, Borraren, Sliparen, Stansaren, Sågaren och Hyvlaren, m fl. Nya tvärgator är Industrigatan och Fabriksgatan m fl. Eldaren är på denna karta bebyggd med industribyggnader. De övriga industrikvarteren verkar i det närmaste obebyggda. Först på 1960-talet är övervägande delen av industrikvarteren på södra Butängen bebyggda. Norr om Fredriksdalsgatan har kvarteren Spolaren, Ritsaren, Drejaren och Lämparen tillkommit. Nya vägsträckningar och ändrade gatunamn återfinns på 60- talskartorna. Exempelvis har Ingelstavägen har åter bytt namn och benämns nu 8 (35) www.niras.se Karta ovan: Norrköping 1964. Utvidgningen av Kv. Vulkan har ännu inte gjorts utan Verkstadsgatan finns kvar. Ingelstagatan och gatan mellan kv. Sågaren och de gamla Fredriksdalskvarteren heter nu Kronängsgatan. Genom utökning av Harvesters fabriksområde 1965 försvann Verkstadsgatan och den del som blev kvar längst i söder döptes om till Verkmästargatan. I tidningen Spiralen 1966 beskrivs det norra industriområdet, som bestod av Butängen, Karlsro och Ingelsta. Den nya Ståthögaleden hade nyligen öppnats för lokaltrafik. 65 företag hade slagit sig ner på Butängen, mellan Harvester och Superfosfaten, varav ett 20-tal inom motorbranschen. Fredriksdals bostadsområde var i det närmaste raderat öster om Ingelstavägen. ”De nya anläggningarna har en tilltalande arkitektur och smälter väl in i det flacka landskapet, där tre gamla gårdar ligger som öar i landskapet.1” sägs det i tidningen. De tre gårdarna var Ståthöga, Ingelstad och Marieborg. Ståthöga var ett stenhus med trappgavlar