CG1009 Examensarbete, kandidat, klassisk musik, 15 hp

Kandidatprogram, musiker, klassisk musik 2021 Institutionen för klassisk musik (KK)

Handledare: David Thyrén Examinator: Peter Berlind Carlson

Andreas Nyström

Milhauds danssvit på marimba

Interpretation av Rainer Kuismas arrangemang

av Saudades do Brasil

Till dokumentationen hör följande inspelning: xxx Sammanfattning

I detta konstnärliga examensarbete undersöks olika interpretationer av Darius Milhauds Saudades do Brasil i arrangemang för marimba och av den finländske slagverkaren Rainer Kuisma (f.1931). Som bakgrund presenteras tonsättaren (1892-1974) genom en kortare biografi över hans liv och komponerande. Särskilt intressant är Milhauds inspiration från resor till Brasilien men också hans säregna sätt att komponera polytonalt. Därefter följer en kortfattad historik om arrangören Rainer Kuisma och om slagverksinstrumentet marimba. Syftet med studien var att interpretera Darius Milhauds Saudades do Brasil, i arrangemang av Kuisma. Studiens resultat påvisar att genom tillämpning av olika instuderingsmetoder kan en musiker hitta det optimala sättet att interpretera musik skriven för marimba. Resultatet visar att en enskild interpret med hjälp av dessa metoder får ett starkare och mångsidigare system för att instudera och framföra musik på marimba. Att spela in sig själv ger en övertygelse av vad som fungerar vad gäller interpretation, klubbval och frasering. Det här skulle kunna vara en framkomliga väg för att också interpretera musik skriven för andra instrument och inte bara för marimba. Rainer Kuisma undervisade en tid på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm men är kanske framförallt känd som slagverkssolist och kompositör med utgångspunkt i symfoniorkestern i Norrköping där han verkade som stämledare för timpani. Rainer Kuisma fyllde 90 år 2021 och slagverksklassen på KMH gav i samband med detta en hyllningskonsert med mycket av Kuismas musik. Bland annat danssviten Saudades do Brasil.

Nyckelord: Kuisma, Interpretation, Marimba, Milhaud, Saudades do Brasil, Slagverk Innehållsförteckning

1. Inledning och bakgrund ...... 1 1.1.Modernismen och ...... 1 1.2.Darius Milhaud ...... 2 1.3.Saudades do Brasil ...... 2 1.4.Rainer Kuisma ...... 3 1.5.Marimba ...... 3

2. Syfte ...... 4 2.1.Syfte ...... 4 2.2.Frågeställningar ...... 4

3. Metod ...... 4 3.1.Musikanalys ...... 5 3.2.Analys av inspelningar ...... 5 3.3.Instudering med hjälp av inspelning ...... 5 3.4.Val av instrument och klubbor ...... 6

4. Resultat ...... 7 4.1.Musikanalys ...... 7 4.1.1. ...... 7 4.1.2. Sumaré ...... 8 4.1.3. Corcovado ...... 9 4.1.4. Copacabana ...... 10 4.1.5. Larenjeiras ...... 11 4.1.6. ...... 11 4.1.7. Gavéa ...... 13 4.2.Jämförelse av inspelningar ...... 14 4.2.1. Tempo ...... 14 4.2.2. Rytm ...... 14 4.2.3. Karaktär ...... 14 4.3.Mina egna inspelningar och val av klubbor ...... 14

5. Slutreflektion ...... 15

Referenser ...... 18 Partitur ...... 18 Litteratur ...... 18 Internetkällor ...... 18 Fonogram och multimedia ...... 18

Bilaga 1 – Partitur Gavéa ...... 20

Bilaga 2 – Bild av olika marimbaklubbor ...... 21 1. Inledning och bakgrund

I detta konstnärliga examensarbete behandlas Rainer Kuismas arrangemang av Darius Milhauds Saudades do brasil för marimba och piano. I studien berörs även hur Kuisma har valt att intepretera och förhålla sig till musiken jämfört med Milhauds två olika versioner: en för solopiano och en för orkester. Inledningsvis illustreras modernismen genom gruppen Les Six. Därefter tecknas en bakgrundsbild av kompositören, dirigenten och pedagogen Darius Milhaud och hans svit Saudades do Brasil. Sedan beskrivs arrangören och solisten Rainer Kuisma. Den inledande bakgrundsdelen avslutas med beskrivning av slagverksinstrumentet marimba.

1.1.Modernismen och Les Six

Les Six bestod av en yngre grupp tonsättare verksamma i Frankrike under 1900-talet. Gruppen tog avstamp i neoklassicismen men försökte undvika dess politiska tudelning. Namnet på gruppen Les Six (på svenska ”De sex”) myntades av den franska journalisten och kritikern Henri Collet i januari 1920. Namnet anspelar på den nyryska skolan även kallad De fem som komponerade nationalistisk och romantisk musik i rysk anda. (Hanning, 2010)

Les Six hämtade inspiration från Satie och blev hyllade av författaren och kulturpersonligheten Jean Cocteau (1889-1963) som bejakade ny fransk musik utan romantiska inslag. Den modernistiska falangen bestod av Arthur Honegger (1892-1955), Darius Milhaud (1892-1974), Francis Poulenc (1899-1963), Germaine Tailleferre (1892-1983), George Auric (1899-1983) och Louis Durey (1888-1979). De olika tonsättarnas stilinriktningar skiljde sig ganska mycket ifrån varandra motsatt vad Cocteau hade hoppats på. Honegger, Milhaud och Poulenc var de tre kompositörer som individuellt utmärkte sig mest och som idag tillhör de mer kända utanför gruppen. Tillsammans satte Les Six upp konsertserier och möten men gruppens gemensamma verkande blev ganska kortlivat. (Hanning, 2010)

1 1.2.Darius Milhaud Darius Milhaud föddes i Frankrike den 4 september 1892. Milhaud var medlem av Les Six och en av 1900-talets mest profilerade kompositörer. Hans musik är framförallt förknippad med användande av polytonalitet och influenser från jazzmusik. (New World Encyclopedia, 2020) Milhaud växte upp i en judisk familj utanför Paris och studerade på konservatoriet i Paris. Där studerade han komposition för Charles Widor och harmonilära och kontrapunkt för André Gédalge. Utöver studierna på konservatoriet undervisades han privat av Vincent d’Indy. I sin ungdom arbetade Dairus Milhaud för Frankrikes ambassadör i Brasilien, poeten och dramatikern Paul Claudel. På en resa till Amerika 1922 kom Darius Milhaud för första gången i kontakt med autentisk jazzmusik på gatorna i Harlem. Detta kom att influera honom mycket i hans komponerande. 1939 lämnade Milhaud Frankrike och emigrerade till Amerika. På grund av sin judiska bakgrund kunde han inte återvända till Frankrike förrän efter freden 1945. (New World Encyclopedia, 2020)

1.3.Saudades do Brasil Stycket är en danssvit med tolv danser ursprungligen komponerade för piano. Sviten komponerades 1920 efter att Darius Milhaud hade vistats i Brasilien 1917-1918. Enligt Milhaud själv är varje dans inspirerad av de sydamerikanska rytmerna i tango eller samba och inte av den brasilianska folkmusiken. Harmoniken i hela sviten påminner starkt om polytonalitet eller utökad tonalitet. Polytonaliteten i detta verk fungerar framförallt som en stark harmonisk färgning. Samtliga satser har mer eller mindre en rundform men A-delens tonalitet kan variera något. Detta för att hålla lyssnaren aktiv. I alla danser återfinns Habanera- rytmen och rytmer från danserna choro, samba, maxixe och frevo. (Musgrave, 2005)

Titeln Saudades do Brasil är på portugisiska och betyder fritt översatt till svenska ”Längtan till Brasilien”. De tolv satserna eller danserna har fått sina namn från diverse stadsdelar och platser i . Alla danser har en dedikation tillägnad någon av Milhauds vänner. (Musgrave, 2005)

Milhaud själv kom senare att arrangera verket för symfoniorkester. I Kuismas arrangemang för solomarimba och piano finns endast sju danser. Danserna som har utelämnats är Sorocaba, , Leme, Paineiras och Paysandu. (Milhaud, 1920-1921)

Till min kännedom finns det två olika inspelningar av Kuismas version av stycket. Den första med Rainer Kuisma själv som solist tillsammans Lucia Negro på piano från skivan ”Slagverk Rainer Kuisma”. Den andra inspelningen är från skivan ”Malletiana - Percussion” med solist Markus Leoson och pianisten Niklas Sivelöv. (Caprice, 2006)

2 1.4.Rainer Kuisma Rainer Kuisma föddes i Finland den 8 april 1931. Han studerade vid Försvarsmaktens musikskola 1944-1947, vid SibA 1951-1953 samt i Danmark och USA. Kuisma har varit verksam i flera stora symfoniorkestrar i Finland och i Sverige. Det gäller bland andra Helsingfors stadsorkester (1948-1956), Radions symfoniorkester i Helsingfors (1956-1966), Sveriges Radios symfoniorkester (1966-1969) och Norrköpings symfoniorkester (1969-1996). Kuisma har undervisat i slagverk både på Sibeliusakademin i Helsingfors och på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. 1965 vann han andrapris i International Competition for Interpreters of Contemporary Music arrangerad av Gaudeamus-stiftelsen i Holland. Förutom att ha framrätt som solist med olika symfoniorkestrar så har Rainer Kuisma givit egna solokonserter samt spelat in flera olika grammofoninspelningar med verk av bland andra Sallinen, B Nilsson och Milhaud. Kuisma har också varit verksam som kompositör för slagverk och andra instrument. Genom sitt virtuosa spel och sin breda stilkännedom har Rainer Kuisma fått flera verk tillägnade sig. (Sohlmans, 1977)

1.5.Marimba Marimba är beteckningen på en rad olika former av xylofoner i Afrika och Mellanamerika. Marimban består av ett antal träplattor av varierande storlek som slås an med klubbor. I Afrika finns marimban i ett bälte som sträcker sig från Senegal utmed Västafrikas kust till ner till Zaire, vidare tvärs över kontinenten till Uganda och Tanzania och sedan utmed ostkusten ner till den norra delen av Sydafrika. Benämningen marimba, malimba eller madimba förekommer främst i Zaire och Mellanamerika. Andra benämningar är bala eller förfranskat balofon i Västafrika (Senegal, Mali.) (Sohlmans, 1977) Det finns två huvudtyper av marimba: den enkla med lösa träplattor lagda på några mjuka stammar, t ex bananörtens stam, över en grop i marken eller bara över knäna (vanligast i Centralafrika och Uganda) och den mer komplicerade där träplattorna är fästade vid slåar eller någon form av låda och försedda med resonatorer av kalebass (Öst- och Västafrika samt Mellanamerika). Ofta är resonatorerna försedda med membrantäckta sidohål vilket ger en surrande beslöjad klang. Marimbor varierar mycket i storlek från instrument med några få plattor till stora instrument med 30-40 plattor. Tonomfånget varierar från bas (i Dominikanska republiken finns stora bas-marimbor) till hög diskant. Både i Afrika och Mellanamerika (fr a i Guatemala) är det vanligt att upp till sex personer spelar samtidigt på samma marimba. Ofta spelas marimba i grupper på 3-6 instrument med olika omfång. Berömda är de stora timbila- ork. med upp till 40 instrument hos chopi-folket i Sydostafrika. I Tanzanias kustområde betecknar ordet marimba de lokala formerna av *mbira (bl a är detta fallet i det mest spridda språket i Östafrika, swahili). I Europa och Nordamerika används termen för en viss typ av xylofon med djupare omfång än den vanliga. I denna form, med plattor av teakträ och

3 metallresonatorer, förekommer den inom populärmusiken och har även brukats i symfoniorkestrar för att skapa ett slags musikaliskt exotism. En annan variant är vibrafonen. 1973 introducerades en variant av den ugandiska marimban i Sverige av Gunnar Valkare i häftet Vi bygger afrikanska instrument. Valkare har också gjort musik för detta instrument (bl a Muziki I och II). En svensk variant av Östafrikanska marimban används av på många svenska förskolor under namnet träspel. (Sohlmans, 1977; Valkare, 1973)

2. Syfte

2.1.Syfte

Syftet med detta konstnärliga examensarbete är att undersöka, analysera och interpretera Darius Milhauds Saudades do Brasil, i arrangemang för marimba av Rainer Kuisma. Därigenom kan jag genom att instudera orkestreringen av verket utvecklas som slagverkare och skapa en bredare palett av färger och verktyg inför framtida instudering av solostycken eller orkesterstämmor.

2.2.Frågeställningar

För att uppfylla syftet har jag utarbetat följande frågeställningar.

1. Hur förändras mitt spelsätt (interpretation) då jag spelar marimba tillsammans med olika inspelningar? I detta fall inspelningar av symfoniorkester, solopiano och andra marimbasolister.

2. Hur förändras mitt spelsätt (interpretation) då jag jag spelar med olika typer av klubbor?

Hela sviten framfördes på min kandidatexamenskonsert på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm den 20 maj 2021.

3. Metod

För att svara på mina frågeställningar om mitt spelsätt förändras kommer jag att använda mig av följande metoder: val av instrument och klubbor, musikanalys, analys av inspelningar samt instudering med hjälp av inspelning.

4 3.1.Musikanalys

För att göra arbetet mer strukturerat och för att få en djupare förståelse för musiken har jag valt att analysera Rainer Kuismas transkription. I analysen beskriver jag de olika dansernas form, rytm, harmonik, känsla/karaktär, vilken plats i Brasilien som dansen är döpt efter och till vem dansen är dedikerad. Då denna transkription inte är utgiven utan endast finns i kopierade exemplar av Kuismas egna handskrivna noter har jag renskrivit detta material i notskrivningsprogrammet Sibelius. Jag och min lärare Joakim Anterot, arbetar tillsammans med Rainer Kuisma för att få detta material utgivet.

3.2.Analys av inspelningar

Jag har valt ut tre olika inspelningar av stycket ”Gavéa” för att sedan jämföra dem med varandra. En inspelning för solopiano då stycket från början komponerades för detta instrument. En inspelning med symfoniorkester som dirigeras av kompositören själv och slutligen en inspelning av transkriptionen för marimba och piano med Rainer Kuisma och Lucia Negro. Inspelningen med solopiano är utgiven av Naxos Classical 1995 med Alexandre Tharaud som solist. Inspelningen med orkester är utgiven av Capitol 1956 med Concert Arts under ledning av Darius Milhuad. Inspelningen av marimbatranskriptionen är inspelad i Hörsalen i Norrköping den nionde januari 1975 med Rainer Kuisma på marimba och Lucia Negro på piano. Denna inspelning är utgiven av Caprice Records 1976. Jämförande parametrar: Tempo: Jag kommer att använda det engelskspråkiga begreppet beats per minute med förkortningen BPM. Eftersom inspelningarna inte håller ett statiskt tempo kommer jag att med hjälp av programmet ”Live BPM” analysera ett medelvärde av hur fort musiken går, angivet i bpm. Rytm: Sambarytmen maxixé är en rytm från sydamerikansk dansmusik vilket är en central rytmisk komponent och inspiration i Gavéa. Här kommer jag att jämföra om musikerna tolkar denna rytm mer akademiskt och notbundet eller snarare bredare, friare och för genren mer autentiskt. Med akademiskt menar jag i detta avseende strikt metrisk tolkning av rytmen. Karaktär: Uppfattar jag musikens karaktär som exempelvis allvarlig, lättsam, aggressiv, nyanserad eller grov?

3.3.Instudering med hjälp av inspelning

Jag kommer i mitt repetitionsarbete att spela in mig själv med hjälp av min mobiltelefon. Först kommer jag att spela in mig själv när jag spelar min solostämma på Gavéa utan

5 ackompanjemang. Sedan kommer jag att spela samma stämma på Gavéa samtidigt som jag i hörlurar lyssnar på Rainer Kuismas inspelning av samma stycke. Jag försöker då efterlikna och imitera hans tempo, rytm, frasering och karaktär. Efter det gör jag samma sak med både symfoniorkesterinspelningen och pianoinspelningen. Jag kommer även att spela in mig själv när jag använder tre olika sorters klubbor. Först ett par mjuka klubbor, sedan ett par mellanhårda klubbor och slutligen ett par hårda klubbor. Pianopartitur av Gavéa är bifogat studien som Bilaga 1.

3.4.Val av instrument och klubbor

Jag har valt att spela detta stycke på en marimba av fabrikatet Concorde med plattor av rosenträ. Denna marimba har ett omfång från stora A till trestuckna C över 4 1/3 oktaver. Konsertmarimbor idag brukar ha ett omfång över 5 oktaver från stora C till trestruckna C. Det finns flera anledningar till att jag väljer att spela på en mindre och äldre typ av marimba. Dels på grund av att Rainer Kuisma rekommenderade denna musik spelad på en mindre marimba som enligt honom klingar bättre än de moderna konsertmarimborna. Han valde att kalla våra stora konsertmarimbor för ”monster” och de lät enligt honom mer som gamalaninstrument. Jag finner också många praktiska skäl att spela på en mindre marimba då jag lättare kan orientera mig vid instrumentet de gånger jag ska spela stora A som alltså är den sista marimbaplattan längst till vänster på detta instrument.

Slagverkare har en stor mängd möjligheter att variera sin klang på marimban genom att spela med olika sorters klubbor av olika material och hårdhet. Kuisma har på inrådan av Milhaud angivit vilken typ eller kombination av klubbor som ska spelas med i respektive dans. Det finns tre olika markörer för tre olika sorters klubbor.

• Hårda klubbor av gummi • Mellanhårda klubbor lindade med garntråd • Mjuka klubbor lindade med garn

Jag har valt att utgå från dessa typer av klubbor. Urvalet är gjort utifrån de ledande och mest kända fabrikaten av slagverksklubbor på marknaden idag (2021). Dessa olika klubbor finns gestaltade på ett fotografi i Bilaga 2.

• Vic Firth M10 (Hårda klubbor med skaft av träslaget björk och plasthuvud utan garn). Jag valde att prova plastklubbor dels för att få en större kontrast av klang mellan de olika

6 klubborna men även för att Rainer Kusima själv bad mig prova det när jag tog en lektion för honom den 24 april 2021.

• Mike Balter 22R (Mellanhårda klubbor med skaft av träslaget rotting och hårt garnlindat huvud).

• Adams ”Bogdan Bacanu” M120 (Mjuka klubbor med skaft av träslaget björk och garnlindat huvud).

4. Resultat

4.1.Musikanalys

Nedan följer en musikanalys av de sju olika stycken som finns i Kuismas transkription. Analysen behandlar rytm, harmonik, form, känsla/karaktär, platsen samt dedikation.

4.1.1. Ipanema Rytm: Melodin börjar starkt på slag två med fyrklubbigt tremolo. Detta är verkligen en häftig öppning som genast får oss att uppleva musiken som lite mer exotisk med sydamerikanska kryddor. I takterna 9-20 och 75-83 ligger rytmerna över varandra vilket ger ett otroligt skönt gung i ackompanjemanget. Det unisona utspelet av sex sextondelar i takt 20 ger liv åt stycket.

Harmonik: Takt 1-20: F-dur och Eb-moll ambulerar mellan vad vi kan kalla ackompanjemang- och melodistämmorna i pianot.

Takt 21-27: D-dur över Eb9 ackord.

Takt 28-33: Citat till början av stycket. F-dur över Eb-moll.

Takt 34-46: C-dur över Gb-dur. Ett tydligt exempel är när diskantstämman hos pianot har en liten melodislinga i C-dur i takt 38 medan basstämman spelar ett brutet Gb-dur som ackompanjemang.

Takt 47-56: Här har Kuisma bytt plats på vilken stämma som spelar C-dur respektive Gb-dur för att gå tillbaka i takt 56.

Takt 57-61: C-dur över Gb-dur.

Takt 62-85: F-dur över Eb-dur.

7 Slutackordet är uppstaplat av tre stycken treklanger, klangerna Bb-dur, D-dur och Gb-dur.

Form: Tredelad form A (takt 1-33), B (takt 33-61), A variant (62-85)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Nerveaux 116bpm. För mig börjar denna dans explosivt och sensuellt för att i B-delen bli mer lekfull och lite narrande och mot slutet vara mera mystisk. En kanske larvig metafor är det brutna ackordet i slutet som skulle kunna vara ett Bbm9. I mina öron påminner det mycket om spionsignaturen för James Bond, och jag kan absolut se James Bond framför mig förförande på Ipanemas strand. Musiken verkar vara inspirerad av dansen maxixe.

Platsen: Ipanema är en strand och en av de flottare stadsdelarna i Rio de Janeiro. Tryggheten här är betydligt högre än i det annars ganska osäkra Brasilien. Ipanema har haft en viktig kulturell roll i Rio de Janeiro. En rolig kuriosa att nämna är sången "Garota de Ipanema”, idag kanske mera känd som ”The Girl from Ipanema”. Stranden är tillsammans med Copacabana en av världens mest berömda stränder.

Dedikation: Dansen tillägnades den polsk-amerikanska pianisten Arthur Rubinstein (1887 - 1982). Välkänd som en av de största pianisterna någonsin och av många ansedd som den bästa tolkaren av Chopin.

4.1.2. Sumaré Rytm: Habanera-rytmen är stark. Både marimba och piano spelar mycket unisona rytmer.

Harmonik: Melodin spelas i kvartsstaplingar.

Takt 1-36: Mixolydisk G-skala i melodin.

Takt 36-39: Mixolydisk F# i melodin.

Takt 40-45: Tillbaka i mixolydisk G-skala i melodin.

Form: Tredelad form A (takt 1-26), B (takt 27-44), A variant (45-64)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Léger 92bpm. Dansen börjar lätt och snällt med trevliga tremolon hos marimban i takt 9 och sköna förslag hos pianot i takt 14 som ger en karaktär av trivsel. I B delen från takt 27 kan dock denna trivsel ifrågasättas för att sedan i takt 45 ha utvecklats till något som snarare känns obehagligt. Kan det vara så att vi till en början är glada för en upptäcksfärd i bergen men att vi senare drabbas av höjdrädsla från Sumarés toppar?

8 Pianots små kommentarer i diskantklaven från takt 45 (Bb/D-D/G) kan ge en känsla av svindel.

Platsen: Sumaré är ett berg i Tijuca skogen bakom Cocovado berget. På Sumaré toppen kom man på 1950-talet kom att installera de stora TV- och radioantenner som finns där än idag. Idag finns det 400 antenner på Sumaré. Några har dock tagits bort för att försöka bevara nationalparken.

Dedikation: Dansen tillägnades den franske diplomaten Henri Hoppenot (1891 - 1977). Han var den sista generalkommissionären i Indokina och han tjänstgjorde för Frankrike i FN: s säkerhetsråd från 1952 till 1955. Hoppenot var även librettist åt Milhaud.

4.1.3. Corcovado Rytm: Melodin svävar över ackompanjemang och ostinato från pianot. Melodins arpeggion känns både aktiva och lugna på samma gång. Dessa rytmer känns lite struttigare och fyrkantigare än till exempel Ipanemas mer svängiga karaktär.

Harmonik: Takt 1-30: D-dur över G-dur.

Takt 31-38: Eb-dur och C-G kvinter som kommentarer i marimban.

Takt 39-50: G-dur, här spelar bägge stämmor i samma tonart.

Takt 59-64: D-dur över G-dur. Halvtonssteget i melodin från Db i takt 62 till återställt D i takt 63 ger en känsla av att vi närmar oss slutet. Hela dansen slutar i ett gemensamt G-dur.

Form: ABACABA A (takt1-12), B (takt 13-18), A (takt 19-30) C (takt 31-38) A (takt 39-50) B (takt 51-56) A (takt 57-64)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Tranquille 96bpm. Tyst och ganska lugnt börjar vi bestiga Corcovado för att i takt 31 njuta av den mäktiga utsikten där vi lägger märke till både det ena och det andra. Men vägen ner är inte lika rolig och den börjar vid forte i takt 39. Det är brant och svårt och inte förrän i takt 51 kommer vi ner till mer grundad mark.

Platsen: Corcovado är namnet på berget i Rio de Janeiro som pryds av den välkända kristusstatyn Cristo Redentor. Kristusstatyn i Rio som är skapad av skulptören Paul Landowski är ett mästerverk inom Art Deco och ett av världens så kallade ”sju nya underverk”. Dock påbörjades bygget 1922 så Milhaud kan omöjligt ha inspirerats av statyn.

9 Kul kuriosa är att fundamentet till statyn är gjord i cement från Cementa i stadsdelen Limhamn i Malmö. Därför blev den på 1930-talet känd bland svenska sjömän som ”Limhamns-Jesus”. Berget finns i nationalparken Tijucaskogen.

Dedikation: Dansen tillägnades dagboksförfattaren Hélène Hoppenot (1894 - 1990), hustru till den franske diplomaten Henri Hoppenot (1891 - 1977).

4.1.4. Copacabana Rytm: Melodin rör sig fritt över det stadiga tango-ackompanjemanget hos pianot. Marimbamelodin inleds med tremolo på slag två som på ett ganska enkelt sätt gör så att vi uppfattar melodin lite mer exotisk. Tremolot hjälper också att kunna hålla ner dynamiken. Punkterade åttondelar är återkommande både som tonvärde och som pausvärde.

Den här rytmen är viktig då den blir melodins rytm i takt 22. Samma rytm är sedan ackompanjemanget när vi kommer tillbaka till A-delen i takt 55.

Harmonik: Takt 1-20 H-dur över G-dur, ackompanjemanget spelar G och D7 under marimbans melodi. I takt 21 fortsätter pianots mellanstämma i H-dur medan basen och överstämmorna spelar i G-dur. I takt 38 till takt 42 är vi i C-dur. I takt 43 spelar marimbans överstämma i Ab-dur och den nedre stämman i C-dur för att sedan byta plats harmoniskt i nästa takt. Sedan är vi tillbaka i G-dur för att komma tillbaka i G-dur över H-dur.

Form: Tredelad form A (takt 1-20) A2 (takt 21-37) B (takt 38-53) A (takt 54-73) A2 (takt74-92)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Calme 88bpm. Lugnt dansar vi brasiliansk tango över sandstranden på Copacabana. Tremolomelodin gör så att det känns som vi svävar fram men det mer rytmiska partiet i takt 21 hjälper oss att hålla dansstegen i takt. Men vågorna börjar slå ute till havs.

Platsen: Copacabana är en stadsdel framförallt känd för sin långa strand. Stranden är tillsammans med Ipanema en av världens mest berömda stränder. Copacabana hette ursprungligen ”Sacopenapã”. Det förekommer ofta konserter på stranden. När Rod Stewart hade konsert på Copacabana nyårsafton 1994 fanns otroliga 3,2 miljoner åskådare i publiken.

10 Dedikation: Dansen tillägnad Godofredo Leão Velloso (1858 - 1968). Son till politikern Pedro Leão Veloso.

4.1.5. Larenjeiras Rytm: Förslag i både marimba och piano samt rytmiseringen fjärdedel, två åttondelar, halvnot ger en folkmusikkänsla över dansen som påminner om en snabb gånglåt. I takt 25 spelar marimban efterslag med stacatto prick. Dessa kan spelas som deadstrokes, alltså att man låter klubban ligga kvar på plattan direkt efter att man spelat för att få en så kort klang som möjligt. Det är svårt att höra om Leoson eller Kuisma gör så i deras respektive inspelningar.

Harmonik: Takt 1-24: Kvartharmonik med få inslag av terser. Ab skulle kunna fungera som en slags grundton.

Takt 25-40: Eb som en slags grundton.

Takt 41-66: Ab som en slags grundton.

Form: Tredelad A (takt 1-24) B (takt 25-40) A variant (takt 41-68).

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Alerte 138bpm. Allert och nästan alarmerande står knallarna vid alla sina marknadsstånd. Färgerna från frukterna lyser så vi nästan blir blinda. Vad ska handlas? Färsk fisk har bra pris, det blir fiskgrytan Moqueca till middag ikväll. Musiken känns inspirerad av den brasilianska dansen Frevo.

Platsen: ligger i den södra delen av Rio de Janeiro och är en av de äldsta stadsdelarna i staden. Området är främst ett bostadsområde men här finns också byggnader för viktiga institutioner som Palácio Guanabara, säte för Rio de Janeiros statsregering. Varje lördagsmorgon har man en marknad som kallas General Glicérios marknad. En gammal traditionell marknad där invånarna handlar färsk frukt, fisk och andra livsmedel. Här spelas också Choro-musik, instrumental populärmusik med ursprung från 1800-talets Rio de Janeiro.

Dedikation: Dansen tillägnades konstnären Audrey Parr (1892 - 1940). Hon var en mycket god vän till Paul Claudel. Trion Parr, Claudel och Milhaud samarbetade med olika konstnärliga projekt. Parr gjorde kostymen för den svenska baletten i Milhauds balett L'Homme et son désir.

4.1.6. Tijuca Rytm: Det finns fler bindebågar och fraseringsbågar i denna dans och melodin framför mycket mer tungt och legato än i övriga danser. Tangoinspirerade rytmer. I takt två håller man ett tremolo bestående av ett ackord med fyra olika toner i marimban men där den lägsta och

11 högsta tonen sänks var för sig med ett halvt tonsteg. Det är teknisk lite svårare än de tremolon vi tidigare sett.

Harmonik: Denna dans bär inte polytonalitet! Musiken går kanske framförallt i a-moll men Milhaud använder både C och C# och G och G# på samma gång för att lura lyssnaren in i både moll och dur på samma gång. Konflikten mellan dur och moll är en central faktor i denna dans.

Takt 1-8: A -moll/dur

Takt 9-16: C-dur/moll

Takt 17-38: A-moll/dur

Takt 39-48: Ackorden är omkastade mellan marimban och pianots basstämma. Som framgår av tabellen nedan byter stämmorna ackord med varandra inverterat.

Takt 39 40 41 42 43 44 45 46

Marimb A-dur E7 E7 A(#5) C#7 C#7 C#7 F# a

Piano F#-dur C#7 C#7 F#-dur A-dur E7 E7 A-dur bas

Takt 49-52: A-moll, dansen slutar i A-moll.

Form: ABA2B2CA A (takt 1-16) B (takt 17-23) A2 (takt 24-30) B2 (takt 31-38) C (takt 39-48) A citat (takt 49-52)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Triste 66bpm. En kontemplativ och olycklig kärlekshistoria. Hon bodde i kåkstaden nedanför Tijucaskogen och han var en fin herre från Ipanema. Deras kärlekshistoria var dömd att misslyckas redan från början, ändå kan han inte sluta tänka på henne när han ser henne tillsammans med sin mor gå ner till marknaden i Larenjeiras för att försöka sälja sina frukter. I takt 31 blir han desperat olycklig och skriker ut sin vrede för att i takt 39 bli nostalgisk över den där kvällen i solnedgången på Copacabanas strand. I takt 52 kan vi se en ensam tår falla ner för hans kind.

Platsen: Tijuca ligger i den norra delen av Rio de Janeiro. Det är en av de äldsta stadsdelarna och innehåller en hel del kåkstäder, på portugisiska ”favela”. Tijuca har även världens tredje största stadsskog, Tijucaskogen, ett resultat av återplantering av skog på kaffefälten som under 1800-talet ledde till vattenbrist. Idag är skogen en nationalpark som bland annat innefattar berget Corcovado där den berömda kristusstatyn, samt ett 30-tal vattenfall finns.

12 Dedikation: Dansen tillägnades den spanske pianisten Ricardo Viñes (1875 - 1943). Berömd för att ha uruppfört mycket av Ravels och Debussys repertoar. Bland annat Ravels Menuet antique (1898), Pavane pour une infante défunte (1902) och Miroirs (1906). Han var också pianolärare till kompositören Francis Poulenc.

4.1.7. Gavéa Rytm: Melodin ligger på synkoper vilket gör denna dans ännu mer svängig och festligare än tidigare danser. I dansen finns det två stycken 1/4-dels pauser vilka också är en kreativ ingrediens. Rytmen verkar vara inspirerad av dansen maxixe.

Harmonik: Det finns en påtagligt stark känsla av C-dur i denna dans. Detta för att melodin i marimba är staplad i terser som flyttar sig inom C-durskala.

Takt 1-16: C-dur

Takt 17-24: C#-dur över A-dur i pianostämman. Marimba spelar ad libitum i A-dur.

Takt 25-40: C-dur

Takt 41-57: C-dur över Bb-dur sedan C-dur över Gb-dur.

Takt 58-66: C-dur över F-dur. slutar tillsammans i C-dur.

Form: ABAC A (takt 1-16) B (Takt 17-24) A (takt 25-40) C (takt 41-67)

Känsla/karaktär: Tempobeteckning Vivament 120bpm. En livlig och fartfylld fest utspelar sig på Gáveas gator och torg. Det är en mängd människor som har samlats för att dansa, spela musik, dricka och ha roligt. Alla bär färgglada kläder och den lokala orkestern har en extra stor slagverkssektion bestående av bland annat atabaque, pandeiro och maracas. Åldermannen Thiago spelar claves, hans rytmkänsla är så stabil så att de andra slagverkarna nästan blir gröna av avund. På festen har alla roligt, både gamla som unga. Barnen leker någon slags variant av kurragömma bakom parasollet. Under samma parasoll sitter gubbarna och skålar. Festen fortsätter ända in på småtimmarna.

Platsen: Området Gávea finns i den södra delen av Rio de Janeiro. Gávea betyder fritt översatt från portugisiska ”toppsegel”, detta på grund av stadsdelens topp som liknar en segelbåts topppsegel. De första européerna som bosatte sig i området kom intressant nog från Frankrike. I Gávea finns PUC-Rio, ett av Brasiliens viktigare universitet och även många andra skolor. I området finns en stor andel konstnärer och intellektuella personer.

13 Dedikation: Dansen tillägnades Laudomia Oswald, fru till den mer berömda tonsättaren och pianisten Henrique Oswald (1852 - 1931).

4.2.Jämförelse av inspelningar

Generellt kan man säga att Milhauds polytonalitet klingar mindre påtagligt i versionerna för orkester och marimba än den för solopiano. Dessa två versioner gestaltar också en större känsla av olika karaktärer på grund av att musiken spelas med fler instrument som var och en för sig bidrar till en mer komplex klangfärg.

4.2.1. Tempo I Milhauds noter för solopiano såväl som i Kuismas transkription står tempot noterat ”Vivament” fjärdedel = 120 bpm. På ingen av dessa tre inspelningar framförs Gavéa så fort som i 120 bpm. Fortast spelar Rainer Kuisma som spelar i ungefär 112 bpm. Långsammast är orkesterinspelningen som går i ungefär 92 bpm. Alexandre Tharaud spelar i ungefär 102 bpm.

4.2.2. Rytm Alex Tharaud spelar sambarytmerna väldigt skolat och ”akademiskt” vilket ger musiken ett krystat flöde. Sextondelarna är stela och han spelar hela satsen väldigt rubaterat vilket gör att styckets rytmiska detaljer, som de tysta 1/4 dels takterna i slutet snarare känns som avfraseringar. Rainer Kuisma och orkestern breddar istället sextondelarna vilket ger ett mer autentiskt framförande som liknar ursprungsmusiken bättre.

4.2.3. Karaktär Versionerna med marimba och orkester gestaltar en större känsla av olika karaktärer tack vare att musiken spelas med fler instrument som var och en för sig bidrar till en mer komplex klangfärg. Rainer Kuismas karaktär är pigg och vital, fraserna och melodierna leder hela tiden framåt. Orkesterversionen är av en lugnare andante karaktär. Pianoversionen är väldigt fri i sitt framförande vilket ger en mer sökande karaktär.

4.3.Mina egna inspelningar och val av klubbor

Jag märkte ganska snabbt att de klubbor jag hade valt inte passade mitt spelsätt. De mjuka klubborna var alldeles för mjuka och med ett alldeles för stort klubbhuvud vilket gjorde att jag fick ett biljud av instrumentet. Detta biljud uppstår då man spelar med stora och mjuka klubbor högt upp i registret på marimban. Istället för att tonerna klingar så hör man att ramen

14 på instrumentet skakar. De mellanhårda klubborna tyckte jag fungerade mycket bra och de motsvarade de förväntningar jag hade på dem men de hårda klubborna var för hårda. Dessa klubbor var så pass hårda att de hade passat bättre för en xylofon. Fördelarna med de hårda klubborna är att rytmiken och melodin hörs tydligare och mer artikulerat, men eftersom just dessa klubbor var för hårda så blev karaktären lidande då den lät aggressiv och stel. Jag vill hellre spela detta med ett dansant flöde. Dessutom kan för hårda klubbor skada de känsliga träplattorna på marimba, speciellt de låga tonerna som är väldigt tunna. Man kan se några fördelar med att spela med mjukare klubbor. Dessa skulle vara att karaktären på tremoli skapar en illusion av långa toner, det låter inte lika uppenbart som en miss om man inte träffar plattorna med alla fyra klubborna samtidigt och de låga bastonerna A och B i takt 17 - 21 får en större och fylligare basklang. Jag anser dock att det är viktigt att melodin och rytmiken kommer fram, att karaktären på hela Gavéa och även dess tremolo bör vara av en piggare och intensivare sort därför bedömer jag att den ska spelas med hårdare klubbor. Bastonerna i takt 17 - 21 hade visserligen kunna klinga fylligare med en något mjukare klubba men jag har valt att interpretera dessa toner som ett rytmiskt ackompanjemang till pianostämman och med ett mjukare anslag anser jag att det fungerar att spela med hårdare klubbor.

Resultatet av vad jag kom fram till var en lämpligare grunduppsättning av klubbor för hela sviten. Dessa olika klubbor finns gestaltade på ett fotografi i Bilaga 2.

• Vic Firth M131 (Hårda klubbor med skaft av träslaget rotting och gummihuvud). Gummihuvud är det som Kuisma föreskriver och det är inte skadligt för instrumentet som plastklubbor.

• Mike Balter 22R (Mellanhårda klubbor med skaft av träslaget rotting och hårt garnlindat huvud).

• Adams ”Van Sice” M114 (Mjuka klubbor med skaft av träslaget björk och garnlindat huvud).

5. Slutreflektion

Mitt syfte med detta konstnärliga examensarbete var att undersöka, analysera och interpretera Darius Milhauds Saudades do Brasil, i arrangemang för marimba av Rainer Kuisma. Detta för att jag som slagverkare skulle kunna hämta ny inspiration då jag studerar in solostycken för marimba.

15 I mitt arbete ställde jag följande två frågeställningar.

1. Hur förändras mitt spelsätt (interpretation) då jag spelar tillsammans med olika inspelningar?

2. Hur förändras mitt spelsätt (interpretation) då jag jag spelar med olika typer av klubbor?

Efter att kommit fram till en metod där jag dels analyserade musiken från både fonogram och i notskrift samt spelade in mig själv så visade det sig att jag på detta sätt kunde få en bild av hur jag skulle spela musiken för att ge en övertygande upplevelse utifrån både vad som stod i noterna och hur jag själv ville tolka musiken.

Metoden har påverkat resultatet genom att jag endast har valt ut tre olika inspelningar och just stycket Gavéa. Det har varit en fördel då arbetet med analysen blivit väldigt konkret men en jämförelse av flera stycken ur sviten hade självklart gett studien en rikare variation av resultat.

Konsekvenserna av resultatet har lett till att jag som enskild interpret har ett starkare och mångsidigare system för att studera in och framföra musik på marimba. Att spela in mig själv hjälper mig att övertyga mig själv om vad som fungerar vad gäller interpretation, klubbval och frasering. Jag hör på inspelningen om det låter som jag trodde samtidigt som jag spelade. Jag får på detta sätt möjlighet att vara publik till mig själv. Det här skulle kunna vara en framkomliga väg för att också interpretera musik skriven för andra instrument och inte bara marimba.

Darius Milhuad skriver enligt mig polytonalt mycket smakfullt med ett slags varsamt och sobert tillvägagångssätt. Flera gånger lurar han oss lyssnare genom att tillräckligt ofta röra sig i monotona tonaliteter. Jag upplever det också som att dissonanserna döljs något i Kuismas arrangemang eftersom vi hör två olika instrument med olika klang och attack. Jag som slagverkare på 2020-talet upplever inte polytonaliteten som något extremt avvikande eller störande men det är 100 år sedan verket publicerades 1920. Denna typ av komponerande var betydligt mer exotiskt och nyskapande då. Jag uppskattar verkligen att Milhaud har döpt danserna utifrån riktiga städer och platser, vilket hjälper mig som musiker att göra instuderingen och framförandet mer fantasifullt. Det blir en slags programmusik när dans- och folkmusik har blivit konstmusik. Tänk att få vandra på Ipanemas stränder eller att få se utsikten från Corcovados höjder. Handla färsk frukt på lördagsmorgonen i Laranjeiras för att senare på kvällen kanske få jamma tillsammans med en sambaorkester? Jag skulle gärna besöka Brasilien, Rio de Janeiro och dessa platser men just nu får jag nöja mig med att

16 drömma mig bort från det gråa Stockholm när jag står vid min marimba och kämpar med dessa danser!

17 Referenser

Partitur

Milhaud, Darius (1920-1921). Saudades do Brasil, Gavéa Op.67. Paris: E Demets.

Litteratur

Hanning, Barbara Russano (2010). Concise History of Western Music {4 uppl.} New York: W.W. Norton & Co.

Valkare, Gunnar (1973). Vi bygger afrikanska instrument Stockholm: Sveriges radio.

Åstrand, Hans [red.] (1977). Sohlmans musiklexikon {2 rev. uppl.} Stockholm: Sohlmans förlag AB.

Internetkällor

Musgrave, Monty Roy (2005).”A wind ensemble adaptation and conductor's analysis of selected movements of Darius Milhaud's Saudades do Brazil, with an examination of the influences of Ernesto Nazareth” Lousiana state university LSU Digital Commons Hämtat 2021-05-24 från https://digitalcommons.lsu.edu/cgi/viewcontent.cgi? article=1031&context=gradschool_majorpapers

New World Encyclopedia (2020) Darius Milhaud. Hämtat 2020-07-14 från https://www.newworldencyclopedia.org/entry/Darius_Milhaud

Fonogram och multimedia

Capitol (1956) Milhaud, D.:MILHAUD conducts his Quatre Saisons & Saudades de Printemps. Concert Arts Orchestra conducted by Darius Milhaud.

Caprice Records. (1976). Milhaud, D.:Rainer Kuisma, Slagverk. Rainer Kuisma. Lucia Negro.

Caprice Records. (2006) Malletiana - Percussion Markus Leoson.

18 NAXOS Classical. (1995). Milhaud, D.:Saudades do Brazil / La muse menagere / L'album de Madame Bovary. Alexandre Tharaud.

19 Bilaga 1 – Partitur Gavéa

20 Bilaga 2 – Bild av olika marimbaklubbor

21