Christian Tyrfelt

Turism i filmens värld En fallstudie rörande tv-serien “Morden i Midsomers” potential som turismprodukt.

Tourism in the world of films

A case study concerning the “Midsomer murder” series potential as tourism product

Turismvetenskap D-uppsats

Termin: 11-05-30 Handledare: Thomas Blom 1. Inledning 6

1.1 Bakgrund 6

1.2 Problemformulering 6

1.3 Syfte 7

1.3.1 Frågeställningar 8 1.4 Disposition 8

2. Metod 9

2.1 Val av metod 9 2.2 Utförande 10

2.3 Vikten av pålitliga och giltiga resultat 12

2.4 Källkritik 13

2.5 Avgränsningar 13 3. Teoretiska utgångspunkter 15

3.1 Film och TV-serier i turismnäringens tjänst 15

3.2 Betydelsen av plats, utförande och karaktärer 16

3.3 Hållbar turismplanering, image och marknadsföring 21

3.4 Film och tv-seriers påverkan på lokal nivå 24 3.5 Post-turisten = filmturisten? 26

3.6 Nationalromantik och skapandet av stereotyper 30 4. Morden i Midsomer 33

4.1 Tv-serien 33

4.3 Platsen (scenerierna) 36

4.4 Karaktärerna (roller och skådespelare) 38 5. Analys 40

6. Slutsats 46

6.1 “Morden i Midsomer” - en turismprodukt med potential 46

6.2 Framtida forskning 48 Referenslista 49 Förord Jag vill framföra ett stort tack till min handledare Thomas Blom för den vägledning och det stöd han givit mig under skrivandet av denna uppsats. Abstract This essay notice film and TV-series as a resource, which can be utililized by the tourism industry. To be more concrete, the aim of this essay is to examine if and how the Television series “Midsomer murders” can be utilized as a tourism product. To fulfill the purpose of this essay, two different methods have been used: the study off literature and a content analyses, the later in form of a picture & film analyses. The results of this study showed that “Midsomer murders” have qualifications enough to be a successful tourism product. Among other things, tourism based on TV-series or film, seem to be right in time. The post-tourist accepts imagination and finds “authentic” meaning in experiences rather than in objects. The post- tourist even prefer and expects some form of imagination. ”Midsomer murders” as a tourism product, offers a stay based on fiction where rooms of “tourism” comprehend a stage where the tourist plays his part like an actor in the theatre. The plot in the series can be utilized through arranging role-playing, where the tourist is allowed to leave the daily life and assume new identities. The qualities of the post-tourist, easily correspond to those experiences, attractions and attributes offered by filmtourism. That is why the tourism product ”Midsomer murders” is right in time. Further, the plot, sceneries, actors and characters in “Midsomer Murders” can be utilized to create a lasting tourism product. The study also found that locals as well as private, governmental and municipal actors needs to be involved in the tourism planning in order for the tourism product to work efficiently. Agreements on writing guide books and to create an official ”fansite” need to be established by involving the producers and distributors of the series. The study also found that the village of Great Missenden as well as the village of Bledlow could serve as main attractions for the “Midsomer murder” tourism product.

Keywords: Post-tourism, filmtourism, England, TV-series, Midsomer murders Sammanfattning Den här uppsatsen uppmärksammar film och tv-serier som en resurs vilken kan utnyttjas av turismindustrin. Mer konkret är uppsatsens syfte att undersöka om och hur tv-serien “Morden i Midsomer” kan utnyttjas som turismprodukt. Som hjälpmedel för att uppfylla detta syfte har två olika metoder använts: litteraturstudien och innehållsanalysen, den senare i form av en bild & filmanalys. Studien fann att tv-serien “Morden i Midsomer” har goda förutsättningar för att lyckas som turismprodukt. Bland annat förefaller turism baserad på tv-serier eller filmer vara ett tecken i tiden. Post-turisten accepterar simuleringar och finner “autenticitet” i upplevelser snarare än i objekt. Post-turisten föredrar till och med simuleringen och förväntar sig den. “Morden i Midsomer” som turismprodukt erbjuder en vistelse baserad på det fiktiva där “turistiska” rum kan ses som en scen eller snarare en föreställning där turisten spelar en roll, likt en skådespelare på en teater. Handlingen i serien kan utnyttjas genom att arrangera rollspel där turisten tillåts släppa vardagens masker och anta nya identiteter. Post-turistens egenskaper överensstämmer väl med de upplevelser, attraktioner och attribut som filmturismen erbjuder och besitter. Därav ligger turismprodukten “Morden i Midsomer” rätt i tiden. Vidare kan “Morden i Midsomers” handling, scenerier, skådespelare och rollkaraktärer utnyttjas för att skapa en hållbar turismprodukt. Studien fann också att lokalbefolkning liksom privata, statliga och kommunala aktörer behöver involveras i turismplaneringen för att turismprodukten effektivt ska fungera. Avtal om upprättande av guideböcker och en officiell “fansite” behöver komma till stånd genom att involvera seriens producenter och distributörer. Studien fann även att byn Great Missenden samt Bledlow skulle kunna fungera som huvudattraktioner för turismprodukten “Morden i Midsomer”.

Nyckelord: Post-turism, filmturism, England, tv-serier, Morden i Midsomer 1. Inledning

I det inledande kapitlet belyses bakgrunden till den problematik som uppsatsen behandlar. En problemformulering presenteras liksom uppsatsens syfte och frågeställningar. Kapitlet avslutas med en disposition.

1.1 Bakgrund Filmer och tv-seriers inflytande i dagens informationssamhälle bör inte underskattas. Vissa filmer kan agera trendsättare, andra kan ändra tittarnas föreställningar om platser, människor och hela samhällen. Film och tv-serier kan genom underhållning presentera historia, kulturarv, politik och geografi på ett sätt som kan få tittaren att modifiera sina uppfattningar och sortera om bland sina fördomar. Även turism påverkas av filmer och tv-seriers gestaltning av vår dåtid och samtid. För turism kan också filmerna och tv-serierna bidra till turismutveckling och fungera som ett verktyg, vilken destinationer kan utnyttja i syfte att förhöja sitt attraktionsvärde. Filmatiseringen av exempelvis musikalen “Mamma Mia!” blev en kassa succé på global nivå och bidrog till att öka Greklands attraktionskraft. Den brittiska tidningen “The Guardian” publicerade 2008 en artikel som beskrev hur efterfrågan på resor till Grekland dramatiskt ökade efter filmens premiär (www.guardian.co.uk/film/2008/dec/20/ mamma-mia-greek-island-money 2011-05-29). Filmerna “The Lord of the Rings” och “Notting Hill” har båda skapat efterfrågan hos tittarna att besöka de platser som syns i filmerna. I “The Lord of the Rings” fall ställer det höga krav på turismindustrin då platserna som tittarna vill besöka inte existerar i verkligheten utan endast i J.R.R Tolkiens fiktiva värld Middle Earth. “Notting Hill” lyckades omvandla en tillsynes oansenlig blå dörr till en turismattraktion, vilket visar hur den enklaste av föremål kan tillskrivas attraktionsvärden endast genom att de syns i några filmsekvenser. Det intressanta är om film och tv-serier kan utgöra basen för en turismprodukt och om filmturism är ett tecken i tiden.

1.2 Problemformulering I den här uppsatsen uppmärksammas film och tv-serier som tänkbara resurser för turismindustrin. En film eller tv-serie kan dramatiskt förändra en plats eller regions förutsättningar för turism. I vissa extrema fall har till och med destinationer skapats uteslutande med hjälp av en film eller tv-series framgång. Men filmer och tv-serier visar ingen hänsyn till huruvida områdena som porträtteras är redo att klara av en turismanstormning. När filmer som “Love actually” (2003), “Notting Hill” (1999) eller “Sliding Doors” (1998) lyckas attrahera turister till platserna som porträtteras i filmerna innebär det inte några större problem för destinationen, detta eftersom samtliga av ovan nämnda filmer utspelar sig i storstaden London. Destinationen London har en “Carrying capacity” som vida överstiger landsbygdens. Med utgångspunkt från denna kontext är det intressant att studera hur framgångsrika filmer och tv-serier kan påverka ruralt belägna områden. Tv-serien “Morden i Midsomer” utspelar sig på den engelska landsbygden där förutsättningarna för en hållbar turismutveckling skiljer sig avsevärt från storstadens. Om en landsbygdsort börjar förlita sig uteslutande på turismen som inkomstkälla kan en med tiden avtagande attraktionsförmåga för platsen få förödande konsekvenser. Det är därför viktigt att undersöka om turism skapad via film och tv-serier verkligen ligger i linje med den postmoderna turistens önskemål. Turismindustrin kan även använda filmer och tv-seriers handling, scenerier, rollkaraktärer och skådespelare på olika sätt för att stärka alternativt skapa en destination (Macionis 2004). Hur detta kan gå till är också ytterst intressant att studera då det kan ge destinationerna möjligheten att kontrollera den turismutveckling som filmerna eller tv-serierna skapar. Det är även viktigt att reflektera över vilka effekter för landsbygden, både positiva och negativa, filmer och tv-serier kan ge upphov till. Genom filmer och tv-serier kan regioner med falnande attraktionskraft re-positionera sig och åter etablera sig gentemot sina konkurrenter. Platser som historiskt sett aldrig varit särskilt intressanta för turister kan praktiskt taget över en natt omvandlas till destinationer. Det finns därför all anledning att närmare studera filmer och tv-seriers potentiella bidrag till turismnäringen.

1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om och hur tv-serien “Morden i Midsomer” (Midsomer Murders) kan utnyttjas som turismprodukt. 1.3.1 Frågeställningar * På vilket sätt kan tv-serier och filmer påverka turismutveckling på det lokala planet? * Hur kan seriens handling, scenerier, rollkaraktärer och skådespelare utnyttjas i skapandet av en hållbar turismprodukt baserad på “Morden i Midsomer”? * Är filmturism en post-turistisk företeelse?

1.4 Disposition Uppsatsen är indelad i 6 olika kapitel bestående av inledning, metod, teoretiska utgångspunkter, empiri (“Morden i Midsomer”), analys och slutsats. Inledningsvis presenteras innehållsförteckningen som sedan åtföljs av en sammanfattning där de centrala delarna ur uppsatsens teori och slutsats presenteras. Kapitel 1 består av en inledning där problemformulering och bakgrund behandlas. Uppsatsens syfte samt frågeställningar presenteras också i det inledande kapitlet. I kapitel 2 presenteras val av metod, utförande, källkritik, avgränsningar samt ett avsnitt om reliabilitet och validitet. Kapitel 3 utgör uppsatsens teoretiska del och består av 6 olika avsnitt. I kapitel 4 presenteras tv-serien “Morden i Midsomer” som utgör uppsatsens empiriska del. Kapitel 5 består av en analys som sedan i kapitel 6 följs av en slutsats där studiens resultat presenteras och förslag till vidare forskning ges. Avslutningsvis följer en litteraturförteckning. 2. Metod

I kapitel två behandlas tillvägagångsättet inklusive val av metod och avgränsningar. Även frågor rörande reliabilitet och validitet diskuteras liksom källkritik.

2.1 Val av metod Turismvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som till sin natur kan röra sig över flera akademiska discipliner. Turismforskaren kan använda sig av metoder och tillvägagångssätt som härstammar från exempelvis kulturgeografin eller sociologins domäner för att angripa en frågeställning. Även humanistiska ämnen som filmvetenskap eller litteraturvetenskap kan på flera sätt bidra till turismvetenskapens forskning. Metoder som vanligtvis återfinns inom litteraturvetenskapen kan likväl användas inom turism för att komma till roten av en problemställning. Eftersom den här uppsatsen fokuserar på en tv-serie, “Morden i Midsomer”, och dess potentiella bidrag till turismutveckling är det därför på sin plats att träda in på de humanistiska ämnenas metoder och tillvägagångssätt. För den här uppsatsen har innehållsanalysen praktiserats i form av en bild & filmanalys där mediet film med rörliga bilder utgör kärnan av metoden. Vidare har även en litteraturstudie genomförts vars syfte är att skapa en solid grund för uppsatsens analyssektion. Litteraturstudier kan med fördel kombineras med en eller flera andra metoder som exempelvis bild & filmanalysen eller den mer vanligt förekommande intervjun. Litteraturstudiens främsta styrka som metod är att forskaren oftast slipper oroa sig för att ”uppfinna hjulet en gång till” utan kan istället ta vid där andra slutade (Seale 2004: 162). Litteraturstudien har dock liksom alla vetenskapliga metoder både positiva och negativa sidor. En forskare måste läsa in sig på sitt valda ämne och under den processen finns det en risk att forskaren blir överväldigad av all information (Seale 2004: 146ff). Forskaren har dock både digitala söksystem och bibliotekarier till sin hjälp för att underlätta arbetet. En annan nackdel med litteraturstudien som metod är att forskaren tvingas lita på tidigare studiers trovärdighet och giltighet (Seale 2004: 161), forskning förändras och vad som en gång var sanning är kanske inte det idag. Litteraturstudien kan inte förse studien med primärdata utan endast sekundärdata, vilket innebär att forskaren måste lita på tidigare auktoriteters forskningsresultat. I och med att vi lever i informations- och desinformationsåldern har innehållsanalysens betydelse blivit allt mer viktig. Dessvärre står utvecklingen inom innehållsanalysen relativt stilla och enligt Svenning använder forskare mer sällan metoden trots informationsflödets tilltagande styrka (Svenning 2003: 156). Vi utsätts dagligen för nyheter, film, reklam samt internet och med utgångspunkt från den kritiska metodologin är vi också ett offer för denna påverkan. Fördelen med att använda bild & filmanalysen inom samhällsforskning är att forskaren kan åskådliggöra denna påverkan och göra oss medvetna om dess inflytande. Enligt Svenning råder bristande kunskap och intresse för bild & filmanalysen bland forskare, trots att vi idag lever i en värld präglad av bilder och symboler. Film kan med fördel studeras på andra sätt än med filmvetarens konstnärliga lins. Sociologen kan analysera hur film eller tv-serier påverkar det uppväxande släktet. En statsvetare, eller för den skull kulturgeograf, kan studera filmens funktion som manipulationsmedel (Svenning 2003: 170). Filmmediet erbjuder således något för forskare inom olika vetenskapliga discipliner. Vidare kan bild & filmanalysen avslöja information som vid användande av andra metoder förblivit dolda. Med fokus på text & bildanalysen kan exempelvis Fjodor Dostojevskijs roman “Brott och Straff” genom texten förmedla en bild över hur livet tedde sig i St Petersburg mot 1800-talets mitt. Metoden kan fånga både känslor och rådande värderingar satta i sin dåtida kontext, befriade från nutidens referenser. Ett liknande resonemang kan appliceras på bild & filmanalysen. Litteraturstudien och innehållsanalysen (i form av en bild & filmanalys) torde med utgångspunkt från den här uppsatsens syfte vara optimala verktyg.

2.2 Utförande Föreliggande uppsats tillvägagångssätt är både kvalitativt och kvantitativt präglat. Litteraturstudien spelar för uppsatsen en betydande roll och utgör den kvalitativa delen. Den kvalitativa forskningen associeras ofta till djupintervjuer men även litteraturstudien befinner sig inom denna domän. Utmärkande drag för kvalitativa studier är att forskaren söker smalt men djupt, till skillnad från den kvantitativa metoden som ofta kännetecknas av bredd men brist på djup. För att överbrygga de olika metodernas brister har innehållsanalysen även fått en framträdande roll i uppsatsen. Innehållsanalyser, oavsett om det rör sig om text eller bild & filmanalyser återfinns inom familjen kvantitativa metoder (Seale 2004: 368). Studien är även i huvudsak deduktiv, dvs. att studien vilar på befintliga teorier som sedan används för att analysera det valda problemområdet. Men även induktiva inslag förekommer i studien då teorier formuleras i uppsatsens analysdel baserade på innehållsanalysen av tv-serien “Morden i Midsomer”. Utmärkande för en induktiv studie är att forskaren tar sin utgångspunkt från verkligheten och sedan utifrån sitt insamlade material formulerar en teori (Björklund & Paulsson 2003: 62). Initialt inleddes en grundlig informationssökning genom databaser med vetenskapliga artiklar. För att bygga uppsatsens teoretiska grund användes artiklar hämtade från databaser som Sciencedirect, Leisure Tourism, Sage och Scopus. För att finna relevanta artiklar i databaserna användes exempelvis följande nyckelord i sökfunktionerna: Filmtourism, tourism +development+film, post-tourism, symbols+media+film, identity+tourism samt tourism +Midsomer. För att finna vetenskapliga antologier och annan litteratur som passade uppsatsens syfte agerade litteraturlistor för turismkurser på Karlstads universitet som inspiration. För syftet relevant litteratur förmedlades också genom tips och rekommendationer från verksamma turismforskare vid Karlstads universitet. För att ytterligare förstärka den teoretiska delen av uppsatsen användes ett fåtal internetsidor som informationskällor. Bild & filmanalysen användes uteslutande i uppsatsens “case-study”, dvs. uppsatsens empiriska del. Samtliga 83 utgivna avsnitt av tv-serien “Morden i Midsomer” studerades ingående i syfte att finna återkommande teman och miljöer. Utgångspunkten för Bild & filmanalysen bestod av tre övergripande teman: plats (scenerier), utförande (handling) och karaktärer (både skådespelare och de fiktiva rollkaraktärerna). Valet att bryta ned tv-seriens innehåll i dessa tre delar grundar sig på den analysmetod som Macionis (2004) föreslagit för att effektivt kunna skönja filmers och tv-seriers eventuella bidrag till turismnäringen. Inledningsvis var tanken att endast leta efter specifika platser eller scenarior i tv-serien och registrera hur ofta de förekom. Exempelvis hur ofta “pub-miljöer” eller olika former av event förekom i tv-serien. Men Macionis (2004) angreppsätt föreföll i slutändan vara mer användbart med tanke på uppsatsens syfte. Dock har inte de inledande tankarna rörande hur bild & filmanalysen skulle användas helt åsidosatts, i uppsatsen används nämligen snarare en fusion av dessa tankar och Macionis (2004) angreppssätt. När en bild & filmanalys används i vetenskapliga sammanhang finns det dock en fallgrop som forskaren måste vara medveten om. Film och tv-serier ger uttryck för filmskaparens egna föreställningar. Filmsekvenser är även präglade av filmskaparens syn på samhället och människan. Om exempelvis två filmregissörer får en kopia av samma manus och spelar in var sin film oberoende av varandra kommer slutprodukten se olika ut (Svenning 2003: 170). Det är därför viktigt att inte hantera varken miljöer, handling eller karaktärer i film som sekvenser ur verkligheten utan endast som representanter för en filmskapares vision. Den här fallgropen utmanar validiteten i föreliggande uppsats slutsats.

2.3 Vikten av pålitliga och giltiga resultat När litteraturstudien används som metod finns ständigt ett reliabilitetsproblem närvarade. Problemet är att om all forskning baserades på sekundärdata skulle grunden för det vetenskapliga forskningsområdet tillslut vila på endast ett fåtal empiriska studier. I förlängningen kan avsaknaden av primärdata leda till att forskning baseras på data som inte längre är aktuell. Samma resonemang kan även föras gällande vetenskapliga ansatser där grunden för idétraditionen kan vara baserad på förlegad data. Richard G Smith (2003) belyser exempelvis hur marxistisk forskning tillsynes tycks ha drabbats av detta problem. Han skriver följande om forskare inom den marxistiska idétraditionen:

“One can sense the political crisis and desperation of these authors as they struggle to hold on to imaginary maps” (Smith 2003: 73).

Risken finns att litteraturstudien förser forskaren med fakta som helt enkelt inte längre återspeglar vår samtid. Eftersom film i kontexten turism är ett relativt nytt forskningsområde1 bör denna risk vara avsevärt mindre än hos mer etablerade forskningsområden. Ett annat problem som kan skönjas när litteraturstudien och innehållsanalysen används som metoder är att studiens reliabilitet blir svår att testa. Enligt Svenning “skall två undersökningar med samma syfte och med samma metoder ge samma resultat” (Svenning 2003: 67) för att en hög reliabilitet ska vara uppnådd. Resultaten från både innehållsanalysen och litteraturstudien är utsatta för forskarens egna tolkningar. I vissa fall kan även forskarens egna värderingar medvetet eller omedvetet färga resultaten. Detta leder oundvikligen till ett reliabilitetsproblem utgående från Svennings kritierier. När en turismforskare använder sig av metoder som sällan används inom samhällsvetenskap är det viktigt att reflektera över varför metoden inte används. Metoden är ett verktyg som forskaren använder för att få fram data som sedan kan analyseras och ge svar

1 Turismvetenskap som sådan är ett relativt nytt forskningsområde. på syftet med studien. Om metoden inte mäter det den är avsedd att mäta blir det heller inte meningsfullt att analysera resultaten. En studie med hög validitet har en metod som endast mäter det den är avsedd att mäta (Kvale 1997: 215). Anledningen till att forskare inom samhällsvetenskap sällan använder bild & filmanalysen kan bero på att det oftast finns andra metoder som förefaller mer lämpade för samhällsvetarens problemområden. Men genom att utnyttja en metod som normalt inte associeras med ämnet kan metoden utvecklas och med tiden anpassas till ämnet, problemområden kan då betraktas ur fler vinklar och analyseras utifrån nya dimensioner. Bild & filmanalysen används i den här uppsatsen och risken finns att all den data som metoden levererat inte nödvändigtvis är relevant för studiens syfte, denna nackdel vägs dock upp av att den samtidigt bidragit med alternativa sätt att se på filmturism.

2.4 Källkritik Utöver de vetenskapliga artiklar som studien vilar på har även populärvetenskapliga böcker använts. Det finns ett trovärdighetsproblem med boken “Midsomer Murders on Location” (2009) skriven av Sabine Schreiner & Joan Street. I boken presenteras en karta över filmskaparnas Midsomer som inte överensstämmer med den karta som ITV3 presenterade i sin dokumentär om serien. Eftersom ITV3 samarbetade med seriens skådespelare och producenter är det mer troligt att deras karta är den korrekta återgivningen av det fiktiva landskapet. Vidare menar författarna att serien sålts till över 200 länder, vilket förefaller vara en omöjlighet då jorden endast består av 198 länder. Även internet har använts som källa. Hemsidor som slutar på .org, .gov eller .edu har enligt Svenning normalt hög tillförlitlighet (Svenning 2003: 290). Uppsatsen innehåller referenser från sex hemsidor varav endast en av dessa kan bedömas besitta hög trovärdighet, med utgångspunkt från Svennings resonemang.

2.5 Avgränsningar Uppsatsen är till sin natur teoretisk och ingen eller ringa uppmärksamhet har ägnats åt att undersöka Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surreys förutsättningar för turism. Ingen kontakt, e-post, telefon eller “face to face”, med länens turistinformation eller www.visitbritain.com har förekommit och endast en av länens hemsidor har utnyttjats som informationskälla. Studien behandlar heller inte huruvida filmturismen i form av turismprodukten “Morden i Midsomer” är något som den lokala turismnäringen eller boende skulle vara intresserade av. Ingen efterforskning rörande efterfrågan på resor baserade på tv-serien “Morden i Midsomer” har heller genomförts. 3. Teoretiska utgångspunkter

Kapitel tre fokuserar på hur film och tv-serier kan bidra till turismutveckling. Även filmers scenerier, handling, skådespelare och rollkarkatärer kommer att behandlas i kontexten turismutveckling. Vidare tar kapitlet upp frågor rörande hållbar turismutveckling samt image och marknadsföring inom turism. Även kopplingen mellan post-turisten och filmturisten tas upp. Kapitlet avslutas med ett kortare avsnitt om stereotypisering och nationalromantik och dess potentiella effekt för turism.

3.1 Film och TV-serier i turismnäringens tjänst För turismnäringen kan filmer och serier spela en betydande roll. Det är inte alltid filmskaparnas intention att agera marknadsförare åt destinationer, men genom film kan platsers attraktionskraft stärkas. Tittaren blir medveten om destinationen, och genom bilder och engagerande handling kan film helt oavsiktligt bidra till en destinations lönsamhet (Macionis 2004: 86). Turismnäringen kan därför dra nytta av filmer och serier eftersom det finns ett starkt samband mellan potentiella turisters vilja att betala för en resa och deras uppfattning om destinationen ifråga. Image spelar en avgörande roll för huruvida en destination är framgångsrik eller ej. Genom att skapa en hållbar image och ett starkt varumärke kan destinationer effektivare locka turister (O’Connor, Flanagan & Gilbert 2010: 62). Turismnäringen erbjuder en produkt som är svår att som potentiell köpare testa. En dammsugare, bil eller tv kan demonstreras eller provas innan ett köpbeslut fattas. Men vid valet av resor måste köparen lita till antingen sin egen eller andras erfarenhet, alternativt utgå från att reklamen för resmålet presenterar en korrekt bild av destinationen. Filmer och tv- serier kan här hjälpa eller stjälpa en destination samt bistå eller vilseleda turisten. Genom filmer och tv-serier förmedlas nämligen bilder av de regioner där handlingen utspelar sig. Filmerna förser turisten med en slags referensram vilken inte är lika färgad av kommersiella intressen som exempelvis en reklamfilm. En film eller tv-serie kan genom engagerande handling, intressanta karaktärer och bilder förmedla en emotionell reaktion till sina tittare. Tittaren kan bygga upp förväntningar och bilda sig en uppfattning om de platser som beskrivs i filmerna, uppfattningar som ofta spelar en större roll för turisten än den “verkliga” informationen om platserna. Med andra ord kan en populär film vara mer framgångsrik som marknadsföring för en region än en traditionell reklam. Det är dock viktigt att filmen inte porträtterar platserna på ett negativt sätt utan skapar en lust hos sina tittare att vilja besöka platsen eller regionen (O’Connor, Flanagan & Gilbert 2010: 62f). Med utgångspunkt ifrån turism och en regions behov av att locka turister finns det enligt Beeton i huvudsak tre bilder som filmer kan förmedla vilka kan vara skadliga för en regions image. En negativ handling fylld av exempelvis kriminalitet kan verka emot en regions attraktionskraft. För det andra finns risken att filmer levererar en orealistisk bild av en region och när turister reser dit blir de besvikna över att exempelvis lokalbefolkningen inte klär sig eller beter sig på ett visst sätt (O’Connor, Flanagan & Gilbert 2010: 70). Verkligheten stämmer inte överens med den bild som filmen presenterat, vilket kan leda till missnöje hos turisterna (Hudson & Ritchie 2006: 388). För det tredje finns risken att en destination via film och tv-serier lockar till sig fler turister än vad destinationen klarar av (Carrying capacity), vilket kan leda till negativa effekter för lokalbefolkningen. Med överbefolkning, trafikproblem och intrång på lokalbefolkningens privatliv som följd (O’Connor, Flanagan & Gilbert 2010: 70). Vidare kan natur och kultur utsättas för påfrestningar och i värsta fall degraderas. Filmen “The Beach” (2000) kan här nämnas där korallreven vid Phi Phi Lae Island i Thailand skadades allvarligt i samband med filminspelningen (Hudson & Ritchie 2006: 388). Staden New Orleans kan nämnas som exempel på hur en stad påverkats negativt av filmer och serier. Staden beskrivs ofta som våldsam, korrumperad och ständigt utsatt för fruktansvärt väder. Dock har filmer och tv-seriers påverkan inte alltid så stor betydelse, vilket kan illustreras med New York där turismen knappast påverkats av att staden ofta förekommer i mörka kriminalhistorier fyllda med ond bråd död (O’Connor, Flanagan & Gilbert 2010: 70). För att kunna skönja filmer och tv-seriers eventuella bidrag till turismutveckling är det nödvändigt att mer ingående studera vilka ingredienser konstformen kan erbjuda turismindustrin.

3.2 Betydelsen av plats, utförande och karaktärer Enligt Macionis kan framgångsrika filmer och serier som porträtterar platser på ett sätt som tilltalar tittaren till och med skapa destinationer. För turismnäringens vidkommande erbjuder film och tv-serier i huvudsak tre ingredienser vilka kan skapa efterfrågan: plats, utförande och karaktärer (rollfigurer) (Macionis 2004). Med plats menas geografisk placering, scenerier och fysiska destinationsattribut. Filmatiseringen av J. R. R Tolkiens “Lord of the Rings” kan här nämnas då omgivningarna i filmen lockade turister världen över till Nya Zeeland. Filmens inspelningsplatser omvandlades till och med till turistattraktioner (Macionis 2004: 91). Nya Zeelands turismnäring lyckades utnyttja filmernas framgång och redan år 2001, då den första filmen i trilogin hade premiär, etablerade sig företag som “Lord of the Rings Tours & Experiences”. Nya Zeelands turismindustri utnyttjade landets dramatiska landskap och erbjöd turister en möjlighet att “besöka” fantasivärlden Middle Earth. Filmen “The Piano” från 1993 som filmades i Waitakere regionen på Nya Zeeland har också tjänat turismindustrins syften. Filmen utnyttjades bland annat i en kampanj kallad 100% pure New Zealand och trots att 17 år passerat sedan filmpremiären får området fortfarande besökare som inspirerats av filmen (Macionis 2004: 91). Platser behöver inte endast vara något som filmer behöver för att rama in sin handling, i vissa filmer är det platsen i sig som har huvudrollen medan handling och karaktärer är av sekundär betydelse. Filmer som “Paris, je t'aime” från 2006 och “New York, I Love You” från 2009 är ett tecknande exempel på detta då det enda som håller ihop karaktärer och handling är kärleken till respektive huvudstad. Även “Before Sunrise” från 1995 som utspelar sig under en natt i Wien kan här nämnas, forskarna Kim och Richardson menar att filmen och dess positiva framställning av Wien påverkade stadens image och likaså intresset för att besöka staden (Hudson & Ritchie 2006: 388). Dock är det viktigt att skilja på inspelningsplatser och de platser som tittaren tror sig uppleva på film. Både “Braveheart” och “Trainspotting” kan användas för att exemplifiera. “Braveheart” nådde världens biografer 1995 och i samband med filmens framgång ökade också antalet besökare till Skottland i allmänhet och Stirling i synnerhet. Däremot upplevde inte Glen Nevis någon speciell ökning i turistantal, trots att det var där stora delar av filmen spelades in. Glen Nevis besatt de miljöer som filmskaparna letat efter men platsen saknade koppling till karaktärerna och filmens handling. Glen Nevis miljöer användes därför för att porträttera en helt annan plats2. Viktigt att notera är också att antalet besökare till William Wallace monumentet och Stirling Castle ökade dramatiskt efter “Bravehearts” premiär, ingen av dessa platser kunde ses i filmen. Handlingen i “Trainspotting” utspelar sig i Edinburgh men filmen är i huvudsak inspelad i Glasgow. Precis som i “Bravehearts” fall var det inte inspelningsplatsen som efter filmens

2 På liknande sätt har Trollhättan omvandlats till Åmål i filmen “Fucking Åmål” från 1997. premiär upplevde en ökad andel turister, utan den stad som tittarna trodde att de såg i filmen. Med andra ord kunde Edinburgh dra nytta av filmens framgång medan Glasgow hamnade i skymundan. Enligt en rapport som UK Film Council publicerade i augusti 2007 är det sällan som en films omgivning, separerad från handling och karaktärer, kan lyckas skapa en efterfrågan hos turister. Det är viktigt att omgivningarna har en stark koppling till utförandet och karaktärerna för att effektivt kunna fungera som marknadsföring. Filmen “Local Hero” från 1983 kan här nämnas som ett exempel på hur platsen kan bli en del av handlingen. Omgivningarna i “Local Hero” representerar en viss typ av livsstil som också påverkar och förändrar huvudkaraktären. Ett exempel på det motsatta förhållandet mellan plats, utförande och karaktärer är James Bond filmen “The World is Not Enough” från 1999 där Eilean Donan Castle i Skottland figurerar endast som bakgrund utan koppling till varken handling eller karaktärer. Eilean Donan Castle upplevde heller ingen ökning i antalet turister trots sin närvaro i en “mega block-buster” (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 13f). Enligt UK Film Councils rapport kan vissa platser i filmer och tv-serier ha en kraftigare påverkan för turism än andra. I Storbritannien har det visat sig att filmer som utspelar sig bland historiska eller religiösa byggnader har en tendens att locka turister mer effektivt än vad andra landskap klarar av. Även den engelska landsbygden är en miljö som, när den porträtteras på film, effektivt tycks sporra tittaren till att vilja besöka omgivningarna. Med andra ord kan det sägas att filmer som utspelar sig bland historiska eller religiösa byggnader alternativt på den engelska landsbygden har störst förmåga att få sina tittare att bli filmturister (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 18f). Med utförande menas filmens eller tv-seriens handling, teman och genre. Filmer behöver inte ha en fantastisk scenografi, likt “The Lord of the Rings”, utan kan utspela sig i miljöer som förefaller mer alldagliga och ändå generera positiva effekter för den lokala turismnäringen. Ett exempel är filmen “Steel Magnolias” från 1989 som handlar om en grupp kvinnor i en pittoresk småstad. Platsen i sig hade ringa betydelse för filmens, och senare turismnäringens, framgång. Det var handlingen som var av betydelse. Efter filmens premiär ökade andelen turister till Natchitoches, Los Angeles, där filmen spelades in med cirka 40% (Macionis 2004: 91). Ett annat exempel är den Australienska tv-serien “Seachange” som sändes mellan 1998 och 2000 (www.imdb.com/title/tt0138785/ 2010-12-02). Handlingen fokuserar kring en storstadsadvokat som tröttnar på det hektiska storstadslivet och istället drar sig tillbaka till en småstad belägen nära havet. Seriens upplägg med flykt från storstad till landsbygd, från stress till livskvalitet, visade sig tilltala tittarna och Barwon Heads, där serien spelades in, fick en ökad andel turister som följd. I “Seachange’s” fall var det inte platsen eller karaktärerna som var avgörande utan handlingens upplägg, vilken många storstadsbor kunde relatera till. Filmer som “Cliffhanger” (1993) och “Vertical limit” (2000) innehåller storslagna och tilltalande scenerier men också en lockande genre. Efter filmernas premiär kunde exempelvis en markant ökning av efterfrågan på äventyrsturism skönjas. Inspelningsplatserna var inte av något större intresse utan det var aktiviteten bergsklättring som lockade tittare till äventyrsturism (Macionis 2004: 91). En films handling kan också bidra till att förstärka en redan befintlig turistattraktions attraktivitet. Dan Browns “Da Vinci koden” (2006) har både som bok och film inspirerat turister till att besöka de platser som huvudrollsinnehavaren Professor Langdon stöter på. Rosslyn Chapel, St. Sulpice Church och Louvren upplevde alla hur antalet besökare dramatiskt ökade efter boken och senare även filmens premiär. Det var inte platserna i sig som skapade ett ökat intresse hos turisterna utan snarare “Da Vinci Kodens” handling som gav dessa attraktioner en ny dimension av attraktivitet (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 14). Om professor Langdons äventyr hade lett honom till helt andra kyrkor eller museer hade dessa upplevt en liknande ökning som Rosslyn Chapel, St. Sulpice Church och Louvren. UK Film Council fann också att brittiska filmer med en mer lättsam ton, exempelvis romantiska komedier, har förmågan att lättare attrahera turister än andra genrer. Karaktärer i film och tv-serier kan också verka som inspirationskälla för potentiella turister, och destinationer kan utnyttja populära karaktärer i sin marknadsföring. Den fiktiva MI6 agenten James Bond kan här användas som exempel på det första. “James Bond island” är belägen i Phuket, Thailand och som namnet föreslår har platsen blivit närmast en symbol för Ian Flemings karaktär James Bond (www.jamesbondisland.com/ 2010-12-02). Den brittiska kanalön Jersey kan nämnas som exempel på det andra, där destinationer kan utnyttja film eller tv-seriekaraktärer i sin marknadsföring. John Nettles som senare kom att gestalta DCI Tom Barnaby i “Morden i Midsomer” spelade under 80-talet rollen som Bergerac i serien med samma namn. Serien blev framgångsrik och Jersey valde att utnyttja karaktären i sin marknadsföring av ön (www.jersey.com 2010-12-02). Karaktärer i filmer och tv-serier kan också ge upphov till att emotionella band mellan tittaren och handlingens huvudpersoner skapas. Speciellt tv-serier kan ha denna effekt då tittaren regelbundet återser karaktärerna. Tv-serier har också möjligheten, till skillnad från filmer, att bygga upp sina karaktärer över en längre tid. I vissa seriers fall kan en karaktär få flera år på sig att nå in i tittarens medvetande och hjärta. UK Film Council fann också att långvariga brittiska tv-serier var mer kapabla att tränga in i utländska tittares kulturella medvetande än vad filmer generellt sätt klarade av. Eftersom tv-serierna visades under en längre tid, i vissa fall flera decennier, blev de också generellt sätt mer ihågkomna än enskilda filmer. Vidare fann UK Film Council att filmturism byggd på tv-serier i högre grad var mer ihållande än turism byggd kring en enstaka film. Precis som filmen “Local Hero”, ur ett turism perspektiv, lyckades knyta samman plats och utförande på ett förtjänstfullt sätt lyckades filmen “Gosford Park” från 2001 göra det samma med plats och karaktärer. Efter “Gosford Parks” premiär skedde en ökning av turism till platser associerade till den viktorianska eran. Det som lockade turisterna var hur livet tedde sig för herrar och tjänare under 1930-talets England. Det vill säga den livssituation som karaktärerna i filmen stod inför (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 14ff). Det finns flera fördelar med att utnyttja filmer och tv-seriers popularitet för att öka en regions attraktionskraft. En film är tillskillnad från stora delar av turismindustrin inte säsongsbetonad, utan kan åtnjutas oavsett årstid och oavsett väder. Vidare kan en film nå ut till fler sociala grupper i samhället än den uppenbara resmålsreklamen. En destinations kundsegment kan med andra ord bli bredare. Filmer och tv-serier kan också ha en livslängd som är svårslagen sedd ur en marknadsförares lins. Forskarna Riley, Baker och Van Doren påvisade detta genom en studie där de jämförde 12 filmers påverkan på regionerna de associerades till. De fann att andelen turister i snitt ökade med 54% till regionerna efter filmernas premiär. Vidare fann de att områdena fem år efter premiären fortfarande fick besökare som inspirerats av filmerna. Med utgångspunkt från Rileys, Bakers och Dorens resultat är det därför inte särskilt konstigt att redan befintliga destinationer gör vad dem kan för att sammankoppla sig med olika filmer (Hudson & Ritchie 2006: 388). Brygge i Belgien kan här nämnas som exempel då staden utnyttjar filmen “In Bruges” som en del i sin turismutvecklingsstrategi (www.brugge.be/internet/en/toerisme/cfo/inbruges.htm#1 2010-12-07). 3.3 Hållbar turismplanering, image och marknadsföring För att kunna skapa en hållbar turismutveckling på lokal, regional eller till och med nationell nivå måste en plan för utvecklingen utarbetas. Ett samspel mellan alla de komponenter som utgör grunden för en destination måste skapas och ingen del får negligeras. Filmer och/eller tv-serier kan revolutionsartat förändra en plats förutsättningar att attrahera turister. Image är en av de viktigaste komponenterna inom turismutveckling och en destinations attraktionskraft är starkt kopplad till potentiella turisters föreställningar om platsen (Croy 2010: 22). Om den rådande imagen inte är tillräckligt konkurrenskraftig behöver destinationen i fråga redigera och förnya bilden av platsen. För att skapa en stark och konkurrenskraftig image kan också så kallad “branding” vara nödvändig. Med “branding” menas att destinationen inte bara skapar sig en image utan också ett starkt varumärke, vilken kan garanterar platsens exilens (Curry Jansen 2008: 121). Det som gör relationen mellan film, tv-serier och turism så nyckfull, oberäknelig och svår-planerad är att imagen via film och tv-serier kan skapas utan att destinationen beställt den. För att kunna utnyttja filmens eller tv-seriens framgång på ett effektivt sätt måste turismplaneringen för regionen klara av att hålla jämna steg med det accelererande antalet besökare. Om en film eller tv-serie har lyckats väcka turisters intresse för en plats är det också viktigt att involvera lokalbefolkningen i turismplaneringen. Lokalbefolkningen är en viktig komponent i destinationsskapandet och för att skapa en hållbar turismutveckling är det viktigt att få dem att se fördelarna med det ökade turistflödet. Enligt Beeton kommer nämligen turister att besöka platsen oavsett vad lokalbefolkningen tycker (Heitmann 2010: 37). Det finns även en annan problematik vilken måste visas hänsyn i turismplaneringen. Riley, Baker and Van Doren menar att det ur turismperspektivet finns en betydande skillnad mellan film och tv-serier. Filmer har i huvudsak tre tillfällen då de exponeras och kan erbjuda en plats ett förhöjt attraktionsvärde, biopremiären, video-releasen och tv-premiären. Tv-serier visas under en längre tid och kan därför bidra till en mer långvarig effekt för platsen. Filmer och tv-serier kan med andra ord bidra till en kortvarig eller långvarig ökning av turistflöden (Heitmann 2010: 36). Destinationer som utnyttjar film i sin turismutveckling måste vara medvetna om sambandet mellan platsens attraktionskraft och filmens eller tv-seriens popularitet. Av den anledningen kan det vara viktigt att inte förlita sig för mycket på filmturismen, förutsatt att destinationen besitter fler attribut än de kopplade till just film eller tv-serier. Precis som skådespelaren Anthony Perkins för evigt blir förknippad med sin rollkaraktär Norman Bates i filmen “Psycho” (1960) kan det vara svårt för en destination att ändra en djupt rotad image. Enligt Croy måste en strategiskt framtagen image förmedlas till potentiella turister genom källor som gör imagen trovärdig (Croy 2010: 24), exempelvis film. För att en plats ska kunna skapa en image som är starkt förknippad med en film eller tv-serie föreslår Croy en process bestående av fyra steg. Steg ett består av att bedöma destinationens verkliga image samt vilken image som skulle vara ideal för att öka destinationens attraktionskraft. I steg två mäts den verkliga imagen periodiskt och systematiskt för att se hur väl den överensstämmer med marknadens behov och den potentiella turistens önskningar. Steg tre utgörs av en jämförelse där det fastslås vad som skiljer den ideala imagen och den verkliga, för att senare i steg fyra påbörja arbetet med att förändra den verkliga imagen så att den bättre överensstämmer med rådande efterfrågan. Från steg fyra vandrar sedan den omarbetade imagen tillbaka till steg ett alternativt steg två för att på nytt bedömas och mätas (Croy 2010: 24). Skapande och hantering av image är dock bara en av flera komponenter inom planeringen för hållbar regional och lokal turismutveckling. För att turismutvecklingen ska vara hållbar krävs att en stabil grund skapas. Planeringen bör vara långsiktig där privata, statliga och kommunala aktörer involveras (Heitmann 2010: 36). Initiativet “Brand Kenya” kan användas som exempel för att illustrera hur en satsning på turismutveckling kan slå fel. För Kenyas del rådde ett bristande engagemang från statens sida, och bland annat därför kunde inte en attraktiv plattform för privata investeringar skapas. Samarbetet mellan de olika aktörerna fungerade helt enkelt inte. Marknadsföringen av Kenya var därför dömd att misslyckas eftersom de bilder som projicerades ut till omvärlden saknade verklighetsanknytning. Anholt menar därför utifrån exemplet med Kenya att PR kampanjer och reklam knappast kan hjälpa ett land eller en region att förbättra sin image, såvida det inte finns någon substans och verklighetsanknytning i kampanjerna (Anholt 2010: 49f). Vidare bör turismutvecklingen ständigt övervakas så att den inte utvecklas till något som i längden verkar negativt på regionen. Det måste skapas ett samarbete och samförstånd mellan alla parter som är delaktiga eller påverkas av turismsatsningarna (Heitmann 2010: 36). Det kan dock vara svårt att skapa en hållbar turismutveckling, bland annat eftersom relationen mellan turister och lokalbefolkning inte alltid är friktionsfri. En region som vill utnyttja en film eller tv-series framgång kan även involvera filmproducenter och filmdistributörer i utvecklingsplanerna för filmturismen. Det har dock enligt UK Film Council visat sig att den potentiella destinationen behöver involveras i förhandlingar rörande marknadsföring på ett tidigt plan. Eftersom aktörerna bakom en filmproduktion oftast består av flera företag, som har hand om olika delar av produktionen, är det viktigt att regionen kan förhandla fram gynnsamma marknadsföringsrättigheter tidigt. När filmen når post-produktionstadiet blir det allt svårare för regionen ifråga att ta del av filmens marknadsföring (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 34f). Filmer eller tv-seriers marknadsföring kan utnyttjas på flera sätt för att främja lokal turismutveckling. Genom att producera en “Behind the scenes” dokumentär där miljöerna från filmen ifråga visas upp kan en starkare koppling mellan filmen och den verkliga platsen göras. Dokumentären kan sedan säljas till tv-kanaler samt inkluderas som extramaterial på DVD-skivan vid videopremiären. Som extramaterial på DVD-skivan kan även så kallade “Making of” program inkluderas som visar hur inspelningen gått till på den verkliga platsen. Även en filmbaserad guidebok kan produceras som turisten kan använda för att ta sig runt mellan de olika inspelningsplatserna, ett exempel på en sådan guide är “Foyle´s Hastings”. Guiden möjliggör för turisten att vandra i kommissarie Christopher Foyle´s (“Foyles war” (2002-?)) fotspår. Även Brygge i Belgien har producerat en sådan guide vilket jag återkommer till senare. På Visit Buckinghamshires hemsida kan en “Morden i Midsomer” -guide laddas ned, även en karta och episodguide finns tillgänglig på hemsidan (www.visitbuckinghamshire.org/site/midsomer-murders 2011-05-25). Den betydelse som guideböcker har för turister i allmänhet ska inte underskattas. MacCannell (1999) menar exempelvis att en plats som inte står med i guideböckerna står också utanför turistens uppfattning om vad som konstituerar en turistattraktion värd att besöka. Turisten väljer sannolikt att avstå från att besöka platsen till förmån för de av guideboken erkända attraktionerna. Zillinger fann i sin studie om guidebokens betydelse för tyska turister på semester i Sverige att 67% av turisterna hade influerats av en guidebok, endast ett fåtal av de tillfrågade turisterna uppgav att de besökt platser utanför den av guideboken snitslade banan (Zillinger 2006: 231f). Vidare kan regionen där filmen spelades in förhandla fram rättigheten till premiärvisningen. “Braveheart” utnyttjades bland annat för detta då filmen premiärvisades i Stirling, Skottland innan den nådde större städer som New York eller London. Genom att premiärvisningen sker på samma plats där filmen spelades in blir kopplingen mellan verklig plats och filmens omgivningar mer tydlig. Slutligen kan även “fansites” på internet utnyttjas för att sprida information om regionen där filmen/tv-serien spelades in. Om regionen via förhandlingar med filmbolag och distributörer kan involveras i den officiella “fansiten” kan turistinformation göras tillgänglig för de mest inbitna fansen (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 28. För att bilda sig en uppfattning om hur “Morden i Midsomer” skulle kunna bidra till en hållbar lokal turismutveckling kan det vara på sin plats att studera vilka förändringar, problem och möjligheter andra, ruralt belägna platser stött på då filmturism utnyttjats.

3.4 Film och tv-seriers påverkan på lokal nivå 3.4.1 Seachange Den australienska tv-serien “Seachange” från 1998 bidrog till att placera den lilla byn Barwon Heads “på kartan”, för att använda en vedertagen klyscha. Tv-serien försåg byn med en ny image och ökade platsens attraktionskraft dramatiskt. Som jag tidigare nämnt ökade antalet besökare till Barwon Heads och byn behövde förändra sig för att möta de nya utmaningarna. Till de mer utmärkande förändringarna i området kan alla de nya butiker, restauranger och kaféer räknas. Innan serien slog igenom på bred front stod lokaler tomma och företag lade ned sin verksamhet. År 2000 var lokalerna åter i bruk med skillnaden att de nu erbjöd turismrelaterade produkter och service, exempelvis souvenirer, surfingbrädor och take-away mat. Den service som lokalbefolkningen efterfrågade återvände inte vilket innebar att invånarna var tvungna att åka till grannstaden Ocean Grove för att uträtta exempelvis bankärenden. För att utnyttja “Seachange” i syfte att stärka den lokala turismutvecklingen ersattes entréskylten till Barwon Heads Park med en ny som bar på sloganen “The home of Seachange”. Tack vare den turisminjektion som serien frambringade kunde också nya gästhus byggas, turisminfrastrukturen byggdes ut. I takt med Barwon Heads accelererande attraktivitet steg också huspriserna i området dramatiskt vilket gynnade de boende, samtidigt som det blev svårare för unga att hitta en egen bostad. Även om turister innebär en ekonomisk injektion för en region kan deras närvaro också vara påfrestande vilket även visade sig i Barwon Heads. Lokalbefolkningen stördes av att turister ständigt fotograferade strandhusen. Vissa turister tog sig även fram till verandan på huset, som i serien spelar en vital roll, och kikade in genom fönstren. Problemet avvärjdes genom att plantera buskage och andra former av växtliga hinder runt husen vilka avvärjde turisternas intrång. Då andelen turister till området ökade upplevdes även Barwon Heads av både turister och lokalbefolkning som mindre säkert. Det uppstod även en viss friktion mellan lokalbefolkning kontra turister, ett problem som i förlängningen kan bidra till att området förlorar sin attraktionskraft (Beeton 2004: 8ff).

3.4.2 Heartbeat Den brittiska tv-serien “Heartbeat” (1992-?) är ett annat exempel på hur en region kan öka sin attraktivitet genom filmmediet. Serien utspelar sig i den lilla byn Goathland som är belägen i Scarborough, Yorkshire. Liksom “Morden i Midsomer” utgör den engelska landsbygden en vital del av handlingen, med skillnaden att “Heartbeat” utspelar sig på 1960- talet. Innan seriens premiär 1992 hade Goathland i genomsnitt 200 000 turister per år men efter “Heartbeat’s” framgång ökade denna siffra till cirka 1,2 miljoner. I serien har Goathland döpts om till Aidensfield, en plats som vars framställning i serien genomsyras av en romantiserande bild av den engelska landsbygden. Genom turismens påverkan har Goathlands identitet kommit att smälta samman med den fiktiva byn Aidensfield. Överallt i Goathland finns symboler som hänvisar till serien, exempelvis har “The Goathland garage” blivit mer känd som “Mostyn’s garage” på grund av att det är namnet på bilverkstaden när den används som kuliss i “Heartbeat” (Mordue 2009: 332ff). Liksom i fallet “Seachange” uppstod spänningar mellan turister och lokalbefolkning där den senare uttryckt missnöje över att de “filmpåverkade” turisterna trängt undan övriga turister. Vidare vände sig lokalbefolkningen emot de busslaster med turister som ständigt rullar in i byn. Reseföretagen som marknadsför Goathland har tagit till vara på “Heartbeat” och använder serien flitigt för att locka resenärer. För lokalbefolkningen har detta uppfattats som en kommersialisering av byn och en förstärkning av “the tourist gaze”, vissa boende har till och med möblerat om i sina hem i syfte att förflytta sig från turisternas blickar. För de boende i Goathland har även begreppet turist blivit tudelat, på ena sidan om myntet finns de turister som söker områdets vackra sceneri och möjlighet till rekreation. Den andra mindre uppskattade sidan är “Heartbeat”- turisterna vilka upplevs som främmande och inte särskilt intresserade av det verkliga Goathland (Mordue 2009: 336ff). Denna schism som uppståt mellan lokalbefolkning och “Heartbeat”-turister kan spåras till marknadsföringen av området. Reseföretagen marknadsför snarare Aidensfield än Goathland och säljer resor till en lantlig idyll som i praktiken inte existerar (jmf fallet Kenya som tidigare nämnts). Platsen ifråga erbjuds då i huvudsak två alternativ, antingen accepteras den nya identiteten av lokalbefolkningen eller också måste insatser göras för att behålla den gamla. Det finns med andra ord en plats-identitetsdimension som måste diskuteras innan en region, stad eller by bestämmer sig för att utnyttja filmframgångar i sin turismutveckling. Det är även av yttersta vikt att reflektera över om turismprodukten ligger i linje med vad den postmoderna turisten efterfrågar.

3.5 Post-turisten = filmturisten? För att kunna producera en hållbar turismutveckling inom en region är det viktigt att förstå platsens betydelse och turistens generella beskaffenhet. Det finns otaliga exempel på turismsatsningar som slagit fel på grund av bristande förståelse för vad den postmoderna turisten egentligen efterfrågar. Inom den akademiska världen har turismens steg in i post- turism länge diskuterats och debatterats, bland annat John Urry, George Ritzer och Allan Liska har lyft fram argument som stödjer uppfattningen om att turisten håller på att byta skepnad. Urry vidhåller att turism och arbete är varandras antagonister, han menar att turisten söker miljöer som står i kontrast till vardagens upplevelser (Ritzer & Liska 1997: 69). Stressade storstadsbor kan enligt Urry’s resonemang vara potentiella turister för landsbygdsregioner. Ritzer och Liska föreslår dock att turisten inte vill släppa vardagen helt och hållet utan behålla vissa inslag av vardag även i sitt turistande. Människor vill även i rollen som turist känna att de har kontroll (Ibid.: 69f), de vill uppleva det annorlunda och “genuina” men för den skull inte släppa greppet om de bekvämligheter som vardagen erbjuder. För post-turisten spelar “autenticitet” inte någon större roll eftersom de är övertygade om att den “autentiska” turismupplevelsen inte längre existerar. Istället hänger sig post-turisten gärna åt simuleringar och accepterar artificiella verkligheter (Ibid.: 72). Post- turisten inser att turism är ett rollspel och kan på så vis ställa sig över “skådespelet”. Post- turisten spelar rollen som cynisk och ironisk och kan göra motstånd mot skådespelet eller nyckfullt improvisera sin roll (Edensor 2001: 75f). Denna dimension av vem turisten är i det postmoderna samhället har även uppmärksammats av Buchmann, Moore och Fisher. Författarna menar att begreppet “autenticitet” behöver omvärderas, och föreslår att det “autentiska” idag snarare återfinns inom den “autentiska” upplevelsen än inom objekt vilka tillskrivits “autenticitet”. Enligt Buchmann, Moore och Fisher upplever turisten en existentiell “autenticitet” (Buchmann, Moore & Fisher 2009: 30). Den existentiella “autenticiteten” är enligt Wang (1999) inte bunden till ett eller flera objekt utan kan upplevas av turisten oavsett om attraktionerna ifråga är verkliga eller overkliga (Ibid: 232). Det är inte platsen, historien eller attraktionen som är eller behöver vara “autentiska”, det är upplevelsen som turisten får av dessa som är “autentisk”. Utifrån resonemanget kan “autenticitet” återfinnas även inom kommersiella, paketerade och turistifierade världar (Ibid: 232). För turister kan känslan av “autenticitet” vara en viktig faktor, trots att turisten är medveten om att attraktionerna eller scenerierna de ser framför sig är en del av en fiktiv berättelse. “The Lord of the Rings”- turismen kan nämnas som exempel då filmturisterna egentligen inte besöker Nya Zeeland utan snarare Middle Earth. Turisterna vill besöka omgivningar som i filmen spelat en avgörande roll och på plats insupa den fiktiva berättelsens “autenticitet” (Ibid: 236ff). Buchmann, Moore & Fisher fann också i sin studie om filmturister att den mest uppskattade turismupplevelsen infann sig då verklighet och det fiktiva blandades, ett resultat som också ligger i linje med Ritzer och Liska´s resonemang om att turisten inte helt vill släppa greppet om vardagen när denne reser (Ibid: 244). Då post-turisten accepterar det “icke-autentiska” och overkliga höjs också ribban för vad de artificiella attraktionerna ska erbjuda. Post-turisten är medveten om simuleringen och accepterar den eftersom “autenticiteten” återfinns i upplevelsen, för turismen medför det att utbudet av attraktioner och valmöjligheter måste utökas. Helst ska turismen erbjuda turisten båda sidorna av ett mynt, dvs. det fantastiska och realistiska, det artificiella och naturliga, det futuristiska och historiska (Cohen 1994: 355). Post-turisten är medveten om varufieringsprocessen och inser att turismprodukter är en del av konsumtionssamhället. Vidare ses inte resande och turistande som en del av ett större syfte utan utgör istället målsättningen för post-turisten (Ritzer & Liska 1997: 73). Eftersom jakten på det “autentiska” inte tilltalar post-turisten finner denne nya eller andra meningar med attraktioner och platser. Edensor (2001) skriver exempelvis om hur turister i Taj Mahal dirigeras till att sitta där Prinsessan Diana en gång satt när hon besökte Indien. Turisterna tipsas också om när på dygnet Taj Mahal är som vackrast och när det mest romantiska kortet kan tas (Edensor 2001: 69ff). På samma sätt kan andra attraktioner eller till och med städer tillskrivas nya värden för turisten. Edensor föreslår att turism bör ses som en företeelse vilken inte är åtskild från det vardagliga livet utan snarare samexisterar. Vidare menar han att “turistiska” rum bör ses som en scen eller snarare en föreställning där de medverkande spelar en roll, likt skådespelare på en teater (Edensor 2001: 59). Turism, eller snarare skapandet av turism, kan ses som en iscensättning av händelser och rum där turisten spelar en roll och där lokalbefolkning eller researrangör spelar en annan. (Edensor 2001: 60). Edensor menar till skillnad från Urry att turism bör ses som en del av vardagen, eftersom gränsen mellan arbete och fritid allt mer suddas ut. Dock bör turism ses snarare som extraordinär än vardaglig i den meningen att lek och spel har företräde framför arbete. Vi är dock som John Urry menar ofta turister vare sig vi vill det eller inte eftersom det sker en nedbrytning av barriärerna inom det sociala livets olika delar. Vi bombarderas ständigt av nya tecken, upplevelser och lockelser (Edensor 2001: 62). Gränsen mellan vad som är turism och inte suddas successivt ut. I rollen som turist kan dock vardagens masker släppas och nya identiteter antas (Edensor 2001: 61). Enligt Jean Baudrillard kännetecknas den postmoderna eran av något han valde att kalla “verklighetens försvinnande”. Han betonade symbolvärdets betydelse och menade att mänskligheten klivit in i en värld där simulationen blivit mer giltig än “verkligheten” självt, en så kallad “hyperverklighet” (Nordin 2003: 535f). Inom turismens domäner kan Baudrillards resonemang appliceras på bland annat filmturismen. Exempelvis präglas filmers och tv-seriers inspelningsplatser av ett tillstånd där gränsen mellan det fiktiva och “verkliga” är otydlig (Macionis 2004: 93). För filmentusiaster som reser till en plats för att uppleva den värld som visats i filmen är den fiktiva berättelsen om platsen mer giltig än “verkligheten”. För post-turisten är detta knappast ett problem eftersom denne som jag tidigare nämnt accepterar simuleringar och rekonstruktioner. Karaktären Sherlock Holmes kan användas för att visa hur simuleringen konkurrerar ut verkligheten. Holmes är en fiktiv person, trots det har han en högst verklig lägenhet på Baker street 22B i London. Den brittiske detektivens bostad är en populär turistattraktion där besökaren ges möjligheten att kliva in i Sherlock Holmes hem och se hur han levde. I bostaden ligger allt från Holmes kläder till kokainsprutor framme som om han förväntas kliva in genom ytterdörren vilken sekund som helst. Sherwoodskogen i Nottingham är ett annat exempel på hur verkligheten får stå tillbaka till förmån för simuleringen. Merparten av turister besöker området eftersom det förknippas med den fredlöse stråtrövaren Robin Hood. Huruvida legenden om Robin Hood är sann eller inte spelar ingen roll, turisterna bryr sig inte om sanningshalten i myten alternativt förväntar sig att det är en myt. Robin Hood har porträtterats på film otaliga gånger men den verkliga Sherwoodskogen har aldrig använts som inspelningsplats (Macionis 2004: 93). Detta innebär att många turister reser med en bild av området som inte har någonting att göra med verkligheten, simuleringen står åter som vinnare. Enligt Macionis accepterar inte bara filmturisten avsaknaden av det “autentiska”, utan förväntar sig till och med en “hyperverklighet” (Macionis 2004: 93). Post-turisten och filmturisten förefaller således vara en och samma. Baudrillards teorier om “verklighetens försvinnande “ är inte bara ett utmärkande drag för postmodernism generellt sätt utan kan som ovan beskrivits även appliceras på post-turism. I exempelvis den belgiska staden Brygge kan turister när de besöker turistinformationen hämta ut en stadskarta som är baserad på filmen “In Bruges” (2008). Kartan visar inspelningsplatserna som tillika är ej filmbaserade, attraktioner. Filmen fokuserar kring två yrkesmördare som skickats till Brygge för att invänta sina order, under tiden de väntar väljer de att turista i staden. Handling medför att filmen medvetet eller omedvetet fungerar som en slags reklamfilm för staden, och med hjälp av kartan kan turister gå i filmkaraktärernas fotspår. Filmkartan innehåller bilder från filmen och förklarande text3, vilket möjliggör för turisten att kliva in i filmens värld och förena verklighet med fiktion. Bild saknas Fig. 1 v: Stadskarta över Brygge baserad på filmen “In Bruges”, h: Bilder från filmen med förklarande text. (www.brugge.be/internet/en/toerisme/cfo/inbruges.htm#1 2010-12-21)

Jag besökte själv Brygge sommaren 2010, följde kartan och fotograferade de utvalda platserna. Bilderna nedan kan med lite fantasi illustrera fusionen av Baudrillards teori om “verklighetens försvinnande” och post-turisten. Bild saknas Fig. 2 v: Skådespelaren Brendan Gleeson från en scen ur filmen “In Bruges” (www.brugge.be/internet/en/toerisme/cfo/inbruges.htm#1 2010-12-21), h: Jag som filmpåverkad post-turist Bild saknas Fig. 3 v: Skådespelaren Brendan Gleeson från en scen ur filmen “In Bruges” (www.brugge.be/internet/en/toerisme/cfo/inbruges.htm#1 2010-12-21), h: En filmpåverkad post-turist Enligt Flanderns turismchef Paul Arendt producerades kartan för att locka till sig yngre kundsegment. Han är påpekar dock att om turister förväntar sig lönnmördare i varje hörn av staden kommer de bli djupt besvikna (www.guardian.co.uk/film/2008/may/05/ features.belgium 2010-12-08). Genom att presentera attraktioner, eller som i Brygges fall en hel stadskärna, utifrån en fiktiv bakgrundshistoria kan staden inte bara hitta ut till nya potentiella turister utan också skapa incitament till en ny image. Turismindustrin i sin tur kan

3 Både förklaring av scenen från filmen och information om platsen de besöker hjälpa till att förstärka den nya imagen, även om den är baserad på “fiktiva händelser”. Edensor menar att det viktiga är inte om den uppfattningen som turisten får är realistisk och “sanningsenlig” utan att turismindustrin lyckas infria de förhoppningar som de valt att utlova (Edensor 2001: 60). Post-turism handlar om upplevelser och turistens sökande efter dessa, att upplevelsen är baserad på det fiktiva spelar ingen större roll för post-turisten så länge turismindustrin lyckas förmedla en fantastisk upplevelse. Det är med utgångspunkt från dessa förutsättningar som serien “Morden i Midsomer” kan visa sig hållbar som turismprodukt. Den uppfattning, association eller föreställning som turisten kan få eller redan har om en plats kan vara skapad av egna upplevelser och erfarenheter. Föreställningen kan dock också grunda sig på platsromantisering och stereotypisering förmedlad av exempelvis film eller tv-serier.

3.6 Nationalromantik och skapandet av stereotyper Filmer och tv-serier kan stereotypisera platser, regioner och kulturer på olika sätt. Bilder av platser kan förvrängas då de presenteras utifrån konstruerade föreställningar baserade på fördomar eller selektiva urval av platsers olika attribut. Förvrängda bilder av platser behöver inte nödvändigtvis inta negativa skepnader utan kan tvärtom skapa positiva associationer och förväntningar hos betraktaren. Richard Curtis, manusförfattaren till “Notting Hill” (1999), “Fyra bröllop och en begravning” (1994), “Love actually” (2002) och “Bridget Jones dagbok” (2001) har exempelvis genom sina filmer lyckats skapa en positiv, “mysig” och ljus bild av England, och då kanske främst av London. Som kontrast till Curtis bild av London kan filmen “Dirty Pretty Things” från 2002 nämnas där London utmålas som kall, kriminell och socialt degraderad. Richard Curtis bild av London är för den skull inte felaktig eller helt orealistisk, däremot är den konstruerad utifrån ett selektivt urval av engelska kulturella, sociala och geografiska attribut. Genom filmer förmedlas en bild av eller föreställning om platser. Tittarens uppfattning om platsen kan genom filmens försyn förändras eller förstärkas. Ibland ingjuter handlingen, rollkaraktärerna och/eller scenerierna en känsla av samhörighet eller till och med patriotism hos tittaren. Filmer som “Braveheart” och “Frihetens pris” (2006) är tydliga exempel på det sistnämnda. Den engelska turismindustrin har enligt Samuel sedan en längre tid inriktat sig på att presentera England utifrån en speciell typ av engelskhet. Suffolk har marknadsförts som “Constable Country”, North Yorkshire har blivit känd som “Captain Cook Country” medan Sussex omvandlats till “1066 Country” med referens till slaget vid Hastings (Palmer 1998: 315). Filmer som porträtterar England på ett sätt som förstärker denna föreställning kan effektivt utnyttjas av turismindustrin, under förutsättning att filmen blir en publikframgång. Kulturarv och historia är vitala komponenter inom turism i allmänhet men inom Storbritanniens gränser spelar de en synnerligen viktig roll. Palmer menar att kulturarv och historia som turismprodukt har en tendens att visa upp ett lands förflutna på ett sätt som kan få landets invånare att känna tillhörighet och gemenskap. Filmer och tv-serier kan förstärka den effekt som ett lands kulturarv och historia har på potentiella turister. Filmer kan skapa myter om platser genom att romantisera, förenkla, försköna och selektivt välja ut skeenden ur historien som kan tänkas falla betraktaren i smaken. Turismindustrin kan sedan utnyttja myten och den “polerade” sanningen för att förhöja destinationens attraktionskraft. Film i symbios med turismindustri kan också på så vis påverka eller till och med bygga grunden för nationalromantik, dvs. sätta agendan för vilken identitet som bör lyftas fram hos en nation. Exempelvis vad som konstituerar “engelskhet” och det typiskt engelska. Turistattraktioner som exempelvis historiskt viktiga byggnader kan tillskrivas fler och mer påtagliga värden om de figurerar i film. Attraktioner som slott och borgar utstrålar exempelvis makt, styrka och uthållighet samtidigt som de kan uppfattas som majestätiska (Palmer 1998: 316). Attraktioner som dessa innehåller värden som kan utgöra grunden för nationalromantik och via film kan dessa värden förstärkas och moderniseras. En film kan skapa nya associationer till en plats och på så vis tillskriva platsen nya värden. Det främsta exemplet på detta är när en film utspelar sig på en historiskt betydelsefull plats, som kanske redan är en turistattraktion, utan att låta handlingen cirkulera kring platsens betydelse och historia. En romantisk komedi som utspelar sig i idyllisk slottsmiljö eller en kriminalserie som utspelar sig i områden starkt associerade till kulturarv är exempel på hur nya värden kan tillskrivas platser genom film eller tv-serier. Dessvärre kan filmer också skapa negativa associationer då fakta blir fiktion och fiktion blir fakta. Den svenska filmen “Jägarna” från 1996 kan här nämnas. Filmen utspelar sig i Norrbotten och handlingen cirkulerar kring en grupp jägare som av misstag råkar skjuta ihjäl en bärplockare. Filmen blandar fiktion och fakta på ett sätt som gör det svårt för tittaren att särskilja de båda. Personerna i filmen beskrivs på ett sätt som förstärker redan befintliga fördomar och uppfattningar om norrlänningar (Eriksson 2010: 74f). Film är som ovan beskrivits ett mäktigt verktyg som turismindustrin behöver förstå sig på för att kunna använda det för egna syften. En plats kan bli en framgångsrik destination om de potentiella turisternas föreställning om platsen tillåter det. De associationer som människor får när de hör talas om en viss plats kan vara rotade i föreställningar som skapats genom film eller tv-serier. Många gånger kan platsens verkliga attribut i form av exempelvis kultur och historia vara av ringa betydelse eftersom det, som Connor uppmärksammar, inom turism inte alltid är den faktiska historien som är viktig utan snarare den historia som turisten föreställer sig eller upplever sig känna (Palmer 2005: 10). Med andra ord kan den fiktiva berättelsens stereotypisering och romantisering av verkliga personer och platser vara effektiv i skapandet av potentiella turisters föreställningar och fördomar. I serien “Morden i Midsomer” är det just en fiktiv berättelse i ett påhittat landskap som trots sin tillsynes morbida handling, fylld med mord, avund och svek, lyckas förmedla en attraktiv föreställning om England och engelsk landsbygd. 4. Morden i Midsomer

Kapitel fyra utgör uppsatsens empiriska del och består av ett “case”. Här analyseras serien “Morden i Midsomer” utefter begreppen Utförande (handling), platsen (scenerierna) och karaktärerna (roller och skådespelare), vilka tidigare tagits upp i uppsatsen. Inledningsvis följer en kortare introduktion till tv-serien.

4.1 Tv-serien Under hösten 1996 påbörjades inspelningarna av en ny brittisk deckarserie vid namn “Midsomer Murders”, i Sverige mer känd som “Morden i Midsomer”. Serien var initialt en filmatisering av Caroline Grahams romaner om kriminalkommissarie Tom Barnaby. Det var Brian True-May och Betty Willingale som såg potential i Caroline Grahams bok “The Killings at Badger’s Drift” och beslöt sig för att filmatisera boken. Avsnittet som skulle bli startskottet för serien “Morden i Midsomer” premiärvisades i Storbritannien 1997 och vann stor framgång hos tittarna (Schreiner & Street 2009: 5). Caroline Grahams övriga böcker om Tom Barnaby filmatiserades och utgjorde första säsongen av serien. Då “Morden i Midsomer” visat sig framgångsrik beslutades det att nya avsnitt skulle spelas in baserade på Caroline Grahams karaktärer. Serien har pågått i över 14 år och är uppe i totalt 14 säsonger bestående av sammanlagt 83 avsnitt (www.imdb.com/title/tt0118401/episodes#season-14 2010-12-14). Tv- serien “Morden i Midsomers” popularitet sträcker sig vida förbi Storbritanniens gränser, i exempelvis Sverige har serien blivit lite av en sommartradition. I Sverige sänds serien i kanal 1 direkt efter publikfavoriten Allsång på skansen. I juli 2010 lockade det första avsnittet av säsong 13 “The Sword of Guillaume” cirka 1,74 miljoner tittare i Sverige, vilket var ungefär 200 000 fler tittare än Allsång på skansen lyckades frambringa. Rättigheterna att visa “Morden i Midsomer” har sålts till flertalet länder världen över och seriens popularitet ser inte ut att vika (Schreiner & Street 2009: 5). “Morden i Midsomer” utspelar sig i det fiktiva grevskapet Midsomer beläget någonstans på den engelska landsbygden. Handlingen fokuserar kring DCI (Detective Chief inspector, kriminalkommissarie) Tom Barnaby som med hjälp av sin kollega DS (Detective Sergeant) Gavin Troy utreder mord som drabbat de olika byarna i Midsomer county. För att se “Morden i Midsomers” eventuella bidrag till turismutveckling kan en närmare inblick i seriens scenerier (plats), handling (utförande), rollkaraktärer (karaktärer) och skådespelare vara till nytta.

4.2 Utförande (handling) Det första avsnittet av serien, “The Killings at Badger’s Drift” satte tonen för flera återkommande teman i “Morden i Midsomer”. Oftast tilldrar sig handlingen i en liten by någonstans i Midsomer county. Utåt sätt förefaller byarna vara idyller där alla känner alla och där invånarna regelbundet träffas nere på den lokala puben. Men under ytan, för att använda en vedertagen klyscha, står allt inte rätt till. Avsnitten börjar oftast med en inledande 2-3 minuter lång uppbyggnadsfas för handlingen innan “Morden i Midsomer”-loggan med tillhörande musik framträder på bildskärmen. Inledningen som jag väljer att kalla det består oftast av information som senare visar sig vara vital för Barnabys utredning. I “Hidden Depths” är det ett mord som genomförs, i “Orchis fatalis” är det smuggling av en värdefull orkidé och i “Dead in the Water” flyter en livlös kropp upp till ytan mitt under en roddtävling. Oavsett vilket avsnitts inledning vi väljer att studera är upplägget i stort sätt detsamma, det vill säga att tittaren under de 2-3 inledande minuterna slängs rakt in i en problematik som utan tvekan så småningom kommer att hamna på Barnabys skrivbord. Det finns en del gemensamma drag hos mördarna i serien. Exempelvis har alltid mördaren en koppling till offren, slumpmässigt våld som exempelvis att någon misshandlas till döds på puben eller liknande förekommer inte. I Midsomer har alltid mördaren ett motiv. Oftast kan mördaren också beskrivas som mentalt frisk och väl medveten om vilka konsekvenser gärningen kan medföra. Givetvis finns det undantag från denna regel. I avsnitten “Small Mercies” och “Death of a Hollow Man” är mördarna sinnessjuka och deras gärningar är ett utslag av galenskap snarare än något annat. I vissa avsnitt kan även tittaren känna viss sympati med mördaren. I exempelvis “Blue Herrings” förkortar mördaren endast lidandet för sin svårt sjuka fosterförälder. Mer återkommande motiv för mördare i Midsomer är dock hämnd och girighet. Avsnitten är i regel strukturerade utifrån en slags Cluedo logik, tittaren presenteras en rad säregna karaktärer som alla verkar knepiga på sitt eget vis. Det sker en rad så kallade “twists & turns” innan Barnaby kommer på vem mördaren är (Schreiner & Street 2009: 5). Oftast pekar bevisningen emot någon annan än den verklige mördaren och Barnabys högra hand DS Gavin Troy (1997-2003), Dan Scott (2003-2005) samt Ben Jones (2005-?) drar ofta fel slutsats kring vem som är den egentliga mördaren. I serien syns ett utpräglat klassamhälle där social tillhörighet är av yttersta vikt. I en intervju med Skavlan, Svt kanal 1, påpekade John Nettles att den typ av samhälle som visas upp i serien inte längre existerar. Den klasshierarki som i serien tycks utgöra stommen för sociala relationer på den engelska landsbygden är helt enkelt inte en realistisk beskrivning av dagens England enligt Nettles (Svt, Skavlan 2010). Tvärtom tycks de sociala relationerna som uppvisas i serien vara mer applicerbara på 1800- eller tidigt 1900-talets England. Byarna i Midsomer präglas starkt av tradition och konservatism. Förändring och förnyelse är varken eftersträvansvärt eller uppskattat. Byarnas fysiska komposition och sociala relationer betyder mycket för merparten av invånarna i Midsomer och alla former av förändring eller förnyelse av dessa bekämpas. I avsnittet “Garden of Death” vill den aristokratiska familjen Inkpen- Thomas förvandla en minneslund som ligger på deras ägor till en tesalong, något som inte uppskattas av de tidigare ägarna familjen Bennet och lokalbefolkningen mobiliseras för att stoppa byggnationen. I “Death’s Shadow” hittas en byggherre mördad som via sina byggplaner retat upp lokalbefolkningen. DCI Tom Barnaby och DS Gavin Troy finner dock att mordet inte har någon koppling till byggplanerna men lokalbefolkningens missnöje över de planerade förändringarna i byn syns tydligt i avsnittet. I Midsomer lever många aristokrater och överklassens inflytande över byarna är betydande. I serien kan mord begås för att antingen skydda familjens anor som i exempelvis “The Creeper” eller för att höja familjenamnets status som i “The Glitch”. Avsnittet “Shot at Dawn” inleds med scener från första världskriget där en brittisk soldat avrättas av sina egna anklagad för feghet. En 90-år lång familjefejd mellan den skjutne (Hicks) och skytten (Hammond) tar sin början och kulminerar i att skyttens son mördas av den skjutnes son som hämnd. I Midsomer ligger ofta gamla oförrätter som grund för mördarens agerande. “Morden i Midsomer” innehåller vanligtvis två spår där det ena består av Tom Barnabys utredning och det andra fokuserar på hans egna familjeliv. Dessa två handlingar brukar ofta korsa varandra. Exempelvis kan Joyce Barnaby, Toms fru i serien, säga någonting vid middagsbordet som inte har något med morden att göra men som får kriminalkommissarien att komma på vem den skyldige är. I vissa avsnitt är även Joyce direkt involverad i handlingen vilken fokuserar på Barnabys utredning. I “Midsomer Life” åker hon för att köpa kol mitt ute i skogen ovetandes om att kolförsäljaren figurerar som huvudmisstänkt i Toms utredning. I “Death of a Hollow Man” medverkar Joyce i en teaterpjäs och bevittnar på scen hur en av skådespelarna mördas. Genom att involvera någon i Barnabys familj i den aktuella mordutredningen ställs den “mörka” delen av handlingen emot den “ljusa”. Eftersom Joyce är Tom Barnabys fru, en ständigt återkommande rollkaraktär, vet tittaren att hon inte kommer att förolyckas eller mördas. I Midsomer är det inte ovanligt att tillvägagångssätten för de olika morden skiljer sig avsevärt ifrån varandra. Givetvis är det vanligt att någon får ett slag i bakhuvudet eller skjuts till döds men många gånger är tillvägagångssätten mer utstuderat makabra. I exempelvis “Hidden depths” blir ett av offren mördad med vinflaskor, vilka slungas mot offret från en katapult. Andra makabra mord begås med hjälp av skördetröska, grepe, kulspruta, svärd, marmeladburkar, knivar, pilbåge, golfklubba, bil, medeltida tortyrredskap eller till och med slips. Sätten att dö på i Midsomer är många. Tittaren skonas dock ofta från att behöva se några makabra detaljer och i vissa avsnitt har till och med blodfärg tonats ned för att inte serien ska bli för makaber (ITV3 2011-01-04). Det finns dock flera aspekter än handlingen som måste studeras för att kunna skönja seriens eventuella bidrag till turismutveckling. Handling kan skapa ett intresse men för att knyta samman detta intresse till en specifik plats eller region är scenerierna av yttersta vikt.

4.3 Platsen (scenerierna) Midsomer är ett fiktivt län beläget någonstans på den engelska landsbygden. Avståndet till London är i serien oklart men länet har en egen residensstad vid namn Causton. I Causton ligger polisstationen och det är även här som familjen Barnaby är bosatta. Staden är centralt placerad i länet och omges av mindre samhällen som exempelvis Midsomer Malham, Badger’s Drift och Midsomer Parva. Verklighetens Midsomer består dock av flera län. Serien har i huvudsak spelats in i Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire och Hertfordshire, men även Surrey och delar av Wales har använts som inspelningsplatser. Residensstaden Causton är i verkligheten Wallingford, en stad med cirka 6500 invånare som är belägen i Oxfordshire. Det är dock sällan som en plats i serien kan lokaliseras till endast en verklig plats. Det fiktiva Badgers Drift består inte enbart av scener från The Lee liksom alla scener från Causton inte är inspelade i Wallingford. För att konstruera Midsomers lantliga och idylliska charm har filmskaparna valt att låta flera verkliga platser symbolisera endast en plats i serien, dvs. att exempelvis den fiktiva byn Badgers Drift i själva verket består av omgivningar hämtade från flera olika verkliga län. På så vis kan filmskaparna plocka ut de för serien mest lämpade omgivningarna och klippa ihop det till en fiktiv by. Omgivningar från The Lee har exempelvis återfunnits i flera olika byar i Midsomer och använts som inspelningsplats för tre episoder. En annan detalj som bör nämnas är att Barnabys hem i Causton i själva verket består av fyra olika hus. Enligt Brian True-May är det ingen tittare som uppmärksammat att byggnaden inte är densamma i varje episod. Även om byarna i Midsomer konstrueras med hjälp av omgivningar hämtade från flera olika verkliga platser finns det områden som förekommer mer i serien än andra. Bledlow beläget i Buckinghamshire har använts som inspelningsplats till inte mindre än 8 episoder av serien, bland annat “ Death’s Shadow”, “Deadmans Eleven” och “A Worm in the Bud”. I Bledlow återfinns också en pub vid namn “The Lions of Bledlow” vars exteriör och interiör återses i flertalet avsnitt av serien (ITV3 2011-01-04). Puben är en viktig komponent i serien och skulle kunna användas som attraktion för “Morden i Midsomer”- inspirerade turister. En pub i St Albans lyckades exempelvis efter att ha synts i kriminalserien “Foyle’s War” att öka sin attraktionskraft. Enligt ägaren av puben var många av gästerna intresserade av hur puben använts vid inspelningen av serien (UK Film Council report 2007: Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK: 72). Även om Midsomers fiktiva byar inte kan lokaliseras till endast en existerande plats finns det, enligt John Nettles, en by i England som i stora drag lyckas fånga de för serien typiska miljöerna. Byn heter Great Missenden och har använts som inspelningsplats till bland annat “Painted in Blood”. Nettles menar att byn i sin helhet påminner om en typsik Midsomer by (ITV3 2011-01-04). Midsomers ovilja till förändring syns som tidigare nämnts i handlingen men även scenerierna visar detta. I avsnittet “The Black book” behöver DCI Barnaby studera ett antal konstverk målade av en lokal konstnär som levde någon gång i början av 1800-talet. När Barnaby jämför tavlorna med verkligheten utbrister han följande:

“Two centuries have past, and look it's pretty much the same...”- Tom Barnaby ur “The Black Book”

Miljöerna i Midsomer präglas av det lantliga och perifera. I Midsomer förekommer inga tunnelbanor eller shoppingcenter, landskapet är befriat från storstadens negativa och positiva sidor. Samtidigt som Midsomer utstrålar en romantiserad bild av landsbygden präglad av lugn, stillhet och harmoni förmedlas också en bild av ett landskap där det ständigt händer saker. Scenerierna är nämligen till stor del även präglade av olika former av “jippon”, det kan exempelvis röra sig om litteraturfestivaler, flott-race, orkidé-tävlingar eller hästkapplöpningar. Genom eventen lyckas serien etablera en känsla av uppsluppenhet och glädje där länets invånare samlas för att hänge sig åt typiska turistnöjen. Barnaby själv är ofta med i eventen, antingen som besökare eller som medarrangör. Midsomer befolkas dock av många excentriska karaktärer som inte drar sig för att mörda, vilket länets osedvanligt höga mordstatistik vittnar om.

4.4 Karaktärerna (roller och skådespelare) Det är viktigt att hålla isär rollkaraktärer och skådespelare, något som inbitna fans av serien “Morden i Midsomer” stundtals haft svårt att göra. John Nettles berättade exempelvis för Skavlan i Sveriges television hur han stött på fans som blivit chockerade över att se Nettles gå på bio med en annan kvinna än karaktären Joyce Barnaby (Svt, Skavlan 2010). Nettles berättelse är naturligtvis inte applicerbar på den stora massan av tittare och fans, men den belyser trots allt vilken betydelse en fiktiv rollkaraktär kan ha på andra människors liv. Som tidigare nämnts kan en tv-serie mer effektivt leta sig in i folks hjärtan än filmen eftersom serien visas under en längre tid. John Nettles spelade DCI Tom Barnaby i 14 år och karaktären blev så intimt förknippad med serien att “Morden i Midsomer” till och med döptes om i vissa länder till “Kommissarie Barnaby” (ITV3 2011-01-04). En av de främsta anledningarna till att manusförfattarna valde Tom Barnabys kusin John Barnaby som efterträdare till posten som kriminalkommissarie i Midsomer var att efternamnet Barnaby behövde leva vidare, detta för att slippa byta namn på serien i de länder som ändrat seriens titel. Som tidigare nämnts har John Nettles under 80-talet hjälpt till med att marknadsföra Jersey, då genom att utnyttja sin rollkaraktär Bergerac från serien med samma namn. I och med att John Nettles inte längre spelar i “Morden i Midsomer” kan det bli svårt för Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey att utnyttja hans rollkaraktär i sin turismmarknadsföring. Skådespelaren Neil Dudgeon tar i avsnitt 81 över rollen som kriminalkommissarie i Midsomer, vilket innebär att det istället blir DCI John Barnaby som regionerna bör utnyttja i sin turismmarknadsföring. En intressant aspekt av “Morden i Midsomer” är att flera skådespelare återkommer i serien men spelar olika roller. Exempelvis skådespelerskan Tilly Blackwood spelade en rollkaraktär vid namn Trixie Channing i avsnittet “Death in Disguise” från 1999, i avsnittet “The Axeman Cometh“ från 2007 dyker hon upp igen som karaktären Finola Harcourt. Även Neil Dudgeon har varit med i ett avsnitt av serien innan han tilldelades rollen som DCI John Barnaby. I avsnittet “Garden of Death” spelar Dudgeon en karaktär vid namn Daniel Bolt som säljer sprit till minderåriga. Ett annat intressant inslag i seriens rollista är att Hollywood stjärnan Orland Bloom spelar ett av offren i avsnittet “Judgement Day”4 från 2000. Som tidigare nämnts motsätter sig stora delar av befolkningen i Midsomer all form av förnyelse och förändring. Men samtidigt är det flera karaktärer som utrycker missnöje över Midsomers tillsynes lugna och harmoniska atmosfär. Områdena utanför Causton upplevs som tråkiga och händelselösa av flera karaktärer. Avsnittet “Dark Autumn” från 2001 fångar essensen av vilka som upplever länet som trist och varför. I huvudsak är det olyckligt gifta hemmafruar som under åren lärt sig att avsky Midsomer som de förknippar med sina rika men fullständigt ointressanta men. I avsnittet “Bad Tidings” från 2004 kan också kontrasten mellan landsbygd och storstad skönjas. DCI Tom Barnabys “Sergeant” Gavin Troy har lämnat Midsomer för en annan tjänst och i hans ställe tillträder en polis från London vid namn Dan Scott, som motvilligt accepterat tjänstgöring ute på landsbygden. Scotts sätt att hantera vittnen är mer brutala och känslokalla än Gavin Troys. Dan Scott är van vid ett högt tempo präglat av storstadens tillsynes mer råa atmosfär och attityd. Ett annat återkommande drag hos karaktärerna i Midsomer är att de som inledningsvis upplevs som otrevliga, galna eller våldsamma sällan är mördare. I flera avsnitt är det tvärtom den person som genom hela avsnittet förefallit mest hjälpsam och tillmötesgående som är mördaren. Avsnitten “The Noble Art” (2010), “The Dogleg Murders” (2009) och “Down Among the Dead Men” (2006) kan här nämnas som främsta exempel.

4 En intressant detalj i avsnittet är att Barnaby upplyser Troy om J.R.R Tolkiens “The Lord of the rings” när dem utanför en bostad stöter på en skylt där det står Lothlorien. Orlando Bloom blev senare en mega stjärna i Hollywood efter att ha spelat rollen som Legolas i just “The Lord of the Rings”. 5. Analys

I kapitel 5 besvaras uppsatsens frågeställningar. Analysen tar sin utgångspunkt ur det teoretisk och empiriska materialet som tidigare redovisats.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att undersöka om och hur tv-serien “Morden i Midsomer” kan utnyttjas som turismprodukt. För att kunna besvara frågan är det nödvändigt att först reflektera över vem dagens turist är och vad denne efterfrågar. I en samtid som allt mer kännetecknas som den postmoderna eran är det naturligt att turistens preferenser, önskemål och krav förändras. Vissa forskare inom främst turismvetenskap menar exempelvis att turisten bytt skepnad och mer intagit rollen som post-turist. Eftersom post-turisten inte söker efter “autenticitet” i objekt utan snarare i upplevelser är det av ringa betydelse om attraktionen är baserad på verklighet eller fiktion. Simuleringen accepteras och i vissa fall förväntar sig post-turisten till och med en simulering. Sherlock Holmes hem på Bakerstreet i London är ett exempel på hur simuleringen är mer efterfrågad än verkligheten. “Lord of the Rings”-turisterna som föredrar Middle Earth framför Nya Zeeland är ett annat. Det senare exemplet föreslår också att filmturisten är en typsik post-turist. Turismformen filmturism besitter egenskaper som efterfrågas i den postmoderna eran. Inspelningsplatser eller miljöer starkt förknippade med en viss film eller tv-serie präglas av ett tillstånd där gränsen mellan det fiktiva och “verkliga” är otydlig, filmturisten efterfrågar den fiktiva platsen snarare än den “verkliga”. “In Bruges” Stadskarta över Brygge är ett exempel på hur filmturisten väljer det fiktiva framför “verkligheten”. Baudrillard menade att vår samtid präglas av “verklighetens försvinnande” vilket inom turismen kort kan översättas till att attraktioner inte längre behöver vara baserade på “verklighet”. Filmturisten ser i sitt resande den fiktiva världen som mer giltig och intressant än den “verkliga”. Då filmturistens egenskaper ligger i linje med den moderna post-turistens förefaller framtidsutsikterna för filmturismen vara goda. Något förenklat kan det sägas att filmturism är ett tecken i tiden. Turismindustrin behöver därför anpassa sig och acceptera idén om att simuleringen faktiskt kan övertrumfa “verkligheten”. Med utgångspunkt från resonemanget har “Morden i Midsomer” som turismprodukt en stabil grund att stå på och ligger rätt i tiden med hänvisning till post-turistens krav och önskemål. Om “Morden i Midsomer” ska utnyttjas som turismprodukt är det viktigt att vara medveten om den påverkan som en framgångsrik filmturismsatsning kan medföra på lokal nivå. Filmturisterna får inte tillåtas ta över destinationen vilket blev fallet för Barwon Heads där den service som lokalbefolkningen efterfrågade försvann till förmån för restauranger och kaféer. Både i Barwon Heads och Goathland upplevde lokalbefolkningen att turisterna utgjorde en störande faktor. I framför allt Goathland tycktes även filmturisterna tränga undan vanliga turister, vilket kort sagt innebar att området sakta men säkert förlorade sin icke- filmrelaterade turism. Även reseföretagens marknadsföring av Goathland som det fiktiva Aidensfield skapade en identitetsproblematik som av lokalbefolkningen upplevdes som en kommersialisering av platsen. Mer positiva effekter kunde synas i Barwon Heads där huspriserna steg, vilket generellt sett gynnade lokalbefolkningen. Den fördel som “Morden i Midsomer” besitter, tillskillnad från både “Seachange” och “Heartbeat”, är att serien utspelar sig på flera olika platser spritt över flera län. Med andra ord kan den intensiva turismanstormning som de båda andra serierna drabbades av spridas ut och turisternas påträngande närvaro begränsas. Kommersialiseringen av platser runt om i verklighetens Midsomer kommer sannolikt inte upplevas som något speciellt positivt av lokalbefolkningen, med hänvisning till de reaktioner som kunde skönjas i Goathland5. Det blir därför viktigt att visa hur serien kan bidra positivt och hållbart till den lokala turismutvecklingen samt även involvera lokalbefolkningen i de olika planerna och strategierna. Om lokalbefolkningens bostäder ökar i värde, likt de gjorde i Barwon Heads, genom turismens försorg kan kanske en “Morden i Midsomer” inspirerad välkomstskylt vid infarten till byn accepteras. Samtidigt är det också viktigt att turismplanerarna är medvetna om att filmturismen är beroende av tv- seriens framgång, om “Morden i Midsomer” slutar sändas kan destinationerna sannolikt uppleva hur filmturisterna sakta men säkert försvinner. Av den anledningen måste filmturismen regleras så att den inte konkurrerar ut de befintliga turismattraktionerna, likt “Heartbeat” gjorde i Goathland. Endast blygsamma förändringar i landskapet kan tillåtas så att inte “Morden i Midsomer” bidrar till att tvinga bort lokalbefolkningens service. Risken med filmer och tv-serier är att de kan förmedla en bild av en plats och dess invånare på ett kraftigt vinklat eller orealistiskt sätt. Denna bild utgör en betydande del i filmturistens val att besöka platsen ifråga. Besvikelse kan infinna sig hos filmturisterna om inte den verkliga

5 “Heartbeat” utspelar sig precis som “Morden i Midsomer” på den engelska landsbygden. platsen lever upp till den fiktiva bild som serien förmedlar. Turismplaneringen behöver utformas på ett sätt så att den fiktiva bilden förmedlad av “Morden i Midsomer” inte får styra turismutvecklingen, som fallet blev i Goathland. Buchmann, Moore & Fisher uppmärksammade dessutom att filmturisten vill ha inslag av vardag och verklighet i sitt resande, så en kompromiss mellan den fiktiva föreställningen och den verkliga platsens beskaffenhet är att föredra om “Morden i Midsomer” turismen ska kunna utvecklas hållbart. Det första steget som turismplanerarna bör fundera över i skapandet av en “Morden i Midsomer” baserad turismprodukt är hur Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey’s image i dagsläget ser ut. Sedan måste den image som serien förmedlar jämföras med den verkliga så att de delar som inte stämmer överens kan urskiljas, det kan exempelvis röra sig om att identifiera vilka byar i länen som är typiska Midsomer byar. Här har Nettles redan ett förslag i form av byn Great Missenden. Istället för att som Croy föreslår försöka ändra och anpassa en befintlig image är det i “Morden i Midsomers” fall mer effektivt att istället skapa en ny image som står vid sidan av den verkliga. Eftersom en by i Midsomer består av flera olika verkliga byar behöver turismprodukten fungera ungefär som inspelningarna gått till. Dvs. turister måste dirigeras till olika platser i länen, förslagsvis görs detta i form av bussresor med guide. Imagen behöver då inte ändras eftersom det inte är Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey’s image som intresserar turisten utan endast Midsomers. Det är Midsomers image som måste bibehållas genom att presentera utvalda delar av de olika verkliga länens attribut. Precis som Anholt föreslår är det inte särskilt effektivt att lansera en PR kampanj för en plats om det inte finns någon substans eller verklighetsanknytning i kampanjen, av den anledningen måste Midsomers image stå vid sidan av den verkliga och fusionen dem båda emellan bör undvikas. Planeringen för turismprodukten “Morden i Midsomer” bör var långsiktig. Som steg två bör turismplanerare involveras och som tidigare nämnts lokalbefolkningen samt privata, statliga och kommunala aktörer. Även seriens producenter och distributörer bör bli delaktiga i turismplaneringen så att överenskommelser rörande rättigheter till officiella guideböcker6 kan komma till stånd. I dagsläget finns redan guideböcker att tillgå så på denna punkt har turismplaneringen redan kommit en bit på vägen, med visit Buckinghamshires karta och guide som främsta exempel. Även en officiell “Morden i Midsomer” “fansite” kan bidra till

6 Guideböcker likt den som redan existerar för “Foyle´s War” (Foyle´s Hastings). turismutvecklingen. “Behind the scenes” material finns inte tillgängligt på de svenska utgåvorna av serien och för att ytterligare stärka “Morden i Midsomer” som turismprodukt skulle sådan kunna följa med i framtida DVD-releaser. De tre film/tv-serie ingredienserna plats (scenerier), utförande (handling) och karaktärer (både skådespelare och de fiktiva rollkaraktärerna) måste alla tre utnyttjas effektivt av turismplanerarna. För som UK Film Council uppmärksammade räcker det sällan med att marknadsföra endast platsen. Omgivningarna måste ha en stark koppling till handling och rollkaraktärer för att effektivt fungera i marknadsföringen. Det finns flera återkommande scenerier i “Morden i Midsomer” som kan utgöra en plattform för turism. Bland annat har Bledlow förekommit i över 8 avsnitt och besitter således en rik “Morden i Midsomer” historia. Puben “The Lions of Bledlow” kan vara en av de attraktioner som exempelvis guidade bussturer kan stanna vid. Turistplaneringen behöver innefatta en överenskommelse mellan pubägaren och reseföretagen som båda är bekväma med. Eftersom det ofta förekommer olika former av evenemang i serien kan guidade bussturer även inkludera befintliga evenemang som inte nödvändigtvis utspelar sig på en av inspelningsplatserna, utan endast i en miljö som påminner om den i serien. Med andra ord kan turismplaneringen även syfta till att underlätta genomförande av olika evenemang, allt från crickettävlingar till flottrace och hästkapplöpningar. Befintliga attraktioner som även syns i serien kan med fördel inkluderas som en del av turismprodukten “Morden i Midsomer”, intresset för dessa kan nämligen få nytt liv precis som Rosslyn Chapel, St. Sulpice Church och Louvren registrerade en ökad andel turister efter “Da Vinci Kodens” framgång. Turister ville då följa i professor Langdons fotspår vilket samtidigt förde dem till befintliga turistattraktioner, samma resonemang kan föras rörande attraktioner som DCI John Barnaby besöker. Palmer uppmärksammade att befintliga attraktioner kan tillskrivas nya värden genom film eller tv-serier, via “Morden i Midsomer” kan attraktioners värden förstärkas och solid grund för nationalromantik läggas. Handlingen i ”Morden i Midsomer” kan utnyttjas på flera olika sätt. Edensor föreslår att turistiska rum bör ses som en scen eller snarare en föreställning där post-turisten spelar en roll, likt skådespelaren på teatern. Han menar vidare att i rollen som turist kan vardagens masker släppas och nya identiteter antas. Förslagsvis kan Edensors beskrivning av post- turistens egenskaper tolkas ordagrant, dvs. uppmuntra turisten att spela rollen och förse denne med en scen. Eftersom “Morden i Midsomer” utgår från en slags Cluedo logik där mördaren alltid har ett motiv kan turisterna bjudas in till ett arrangerat rollspel, där alla ges möjligheten att ikläda sig rollen som DCI Barnaby. I serien visas ett England upp som, enligt Nettles, egentligen inte längre existerar. Samhällsstrukturerna och klasshierarkierna påminner mer om 1800-1900 talets England och invånarna i Midsomer är generellt sätt måna om att bevara dessa. Genom resehandböcker eller guidade turer kan “Morden i Midsomers” handling komma till liv, levande fiktiv historia. Guider kan berätta om de olika attraktionerna som besöks och hur dessa figurerade i handlingen, dessutom kan bakgrunden till morden som begåtts beskrivas. Både rollkaraktärerna och skådespelarna kan utnyttjas för att saluföra “Morden i Midsomer” som turismprodukt, likt Det. Sgt. Jim Bergerac användes i Jersey’s turismsatsning. Utmaningen för turismprodukten “Morden i Midsomer” i detta avseende är att seriens ledgestalt Tom Barnaby inte längre medverkar. Neil Dudgeon har endast spelat kommissarie John Barnaby i några få avsnitt vilket gör det svårt att bedöma huruvida han lyckas axla Nettles mantel. Risken finns att serien tappar i popularitet när karaktären Tom Barnaby inte längre är med. Ur ett turismperspektiv kom med andra ord John Nettles avhopp från serien högst olägligt. En fördel som “Morden i Midsomer” har i detta avseende är att serien genom åren återanvänt skådespelare. Genom att låta flera för tittaren bekanta ansikten dyka upp i serien kan avsaknaden av John Nettles karaktär möjligtvis dämpas, dessutom är Jason Hughes som spelar DS Ben Jones fortfarande kvar i serien vilket också kan ha en positiv effekt för seriens popularitet och indirekt för turismproduktens potential. Det är viktigt att tv-serien porträtterar Midsomer på ett sådant sätt att det skapas en lust hos tittaren att besöka platserna. Enligt UK Film Council har turism byggd på tv-serier bättre förutsättningar att lyckas en filmbaserad turism. Vidare fann UK Film Council att långvariga brittiska tv-serier var mer kapabla att tränga in i utländska tittares kulturella medvetande än vad filmer generellt sätt klarade av. Även filmer och tv-serier som utspelar sig på den engelska landsbygden lyckades effektivt sporra tittare till att besöka platserna ifråga. Dessutom har brittiska filmer med en mer lättsam ton förmågan att effektivt locka turister. “Morden i Midsomer” behandlar ämnen som knappast kan associeras till en lättsam ton, men eftersom handlingen i serien är uppdelad i två spår är den lättsamma tonen närvarande och representeras av DCI John/Tom Barnabys familjer. Det som talar emot “Morden i Midsomers” möjlighet att fungera som turismprodukt är trots detta handlingen, som enligt Beeton helst inte bör vara fylld av ond bråd död för att effektivt kunna locka turister. I Midsomer har över 150 människor mördats de senaste 14 åren så med utgångspunkt från Beetons resonemang ser möjligheterna för “Morden i Midsomer” att lyckas som turismprodukt relativt mörka ut. Men värt att notera i detta sammanhang är att “Morden i Midsomer” inte innehåller speciellt många makabra scener, tvärtom har seriens skapare vid flera tillfällen valt att tona ned de makabra inslagen. Den engelska turismindustrin har som Samuel betonar sedan en längre tid inriktat sig på att presentera England utifrån en speciell typ av engelskhet. Sussex har exempelvis omvandlats till “1066 Country”. “Morden i Midsomer” skulle kan utnyttjas på liknande sätt där områdena Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey inriktar sig på att marknadsföra Barnabys Midsomer. Det är dock viktigt att vid marknadsföringen vara medveten om att filmer och tv-serier har en tendens att förstärka befintliga fördomar och uppfattningar, vilket Eriksson bland annat uppmärksammat. Men “Morden i Midsomers” stereotypisering och romantisering av den engelska landsbygden kan utnyttjas för att marknadsföra Midsomer. Turismplanerarna kan utnyttja myten i syfte att förhöja destinationen Midsomers attraktionskraft. Barnabys England är en förenkling och stundtals en försköning av engelsk landsbygd, vilket med fördel kan utnyttjas så länge det är Midsomer som marknadsförs och inte Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey. Marknadsföringen av “Morden i Midsomer” som turismprodukt har dock redan pågått i över 14 år och som O’Connor, Flanagan & Gilbert uppmärksammade har tv-serier en tendens att vara mer framgångsrika som marknadsförare av en region än traditionell reklam. För att undvika stereotypiseringens eventuella negativa effekter är det viktigt att det är Midsomer som är turismprodukten och inte de verkliga länen. 6. Slutsats

Det avslutande kapitlet besvarar uppsatsens övergripande syfte. Även en kortare diskussion om filmturismens betydelse för turismnäringen presenteras. Kapitlet avslutas med en kort diskussion rörande förslag om framtida forskning.

6.1 “Morden i Midsomer” - en turismprodukt med potential Det råder ingen tvekan om att filmer och tv-serier effektivt kan bidra till turismnäringen på olika sätt. “James Bond island”, Richard Curtis London eller Foyle’s Hastings är alla tydliga exempel på filmen och tv-seriens förmåga att påverka potentiella turisters önskemål, krav och resemönster. Populära destinationer kan också använda filmer och tv-seriers framgång för att ytterligare förhöja sin attraktionskraft. Filmatiseringen av musikalen “Mamma Mia!” kan här nämnas som ett av de mest talande exemplen på filmmediets potential som marknadsförare för en destination. Tv-serien “Morden i Midsomer” förefaller besitta flera av de vitala komponenter som krävs för att lyckas som turismprodukt. Serien utspelar sig på den engelska landsbygden, som enligt UK film Council har en tendens att lättare locka turister en andra landskap. Vidare innehåller serien en lättsam ton, trots sin handling fylld med ond bråd död. Filmer och tv- serier som innehåller en mer lättsam ton har också visat sig mer effektivt kunna locka turister än andra genrer. Turism baserad på fiktiva berättelser förefaller också vara ett tecken i tiden. Post-turisten accepterar inte bara simuleringar utan förväntar sig till och med det fiktiva. Edensors beskrivning av post-turistens egenskaper överensstämmer väl med de upplevelser, attraktioner och attribut som filmturismen erbjuder och besitter. Vidare förefaller filmturisten och post-turisten vara en och samma, filmturisten kan för enkelhetens skull klassificeras som en undergrupp inom post-turism. Med andra ord erbjuder “Morden i Midsomer”-turismen en produkt som ligger rätt i tiden och som tilltalar den postmoderna turisten. Hur ska då “Morden i Midsomer” utnyttjas som turismprodukt? Inledningsvis behöver turismplanerare studera hur filmer eller tv-serier påverkat andra regioner. De problem som uppstod då “Seachange” och “Heartbeat” omvandlades till turismprodukter måste undvikas, vilket enklast görs genom att utarbeta en hållbar plan för hur turismprodukten ska förvaltas. I turismplaneringen måste lokalbefolkningen involveras liksom privata, statliga och kommunala aktörer. Skådespelare från serien kan också hjälpa till att marknadsföra “Destination Midsomer”, precis som John Nettles marknadsförde Jersey under 80-talet. Avtal om upprättande av guideböcker och en officiell fansite behöver komma till stånd genom att involvera seriens producenter och distributörer. Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey’s image måste utvärderas och jämföras med den image som serien förmedlar så att delar som inte stämmer överens kan urskiljas, de verkliga länens image bör inte anpassas till serien utan istället ska Midsomers image stå vid sidan om de verkliga länens image. Eftersom endast utvalda delar inom de olika verkliga länen används i serien bör tv- serien utnyttjas för att stärka Midsomers image. Filmturisten/post-turisten besöker Midsomer inte Buckinghamshire, Oxfordshire, Berkshire, Hertfordshire och Surrey. Byn Great Missenden kan användas som bas och utgångspunkt för turismen eftersom den byn, enligt Nettles, i sin helhet påminner mest om en typisk Midsomer by. Vidare bör Bledlow och byns pub “The Lions of Bledlow” utnyttjas som attraktioner då byn och puben förekommer i flertalet avsnitt av serien. Handlingen i “Morden i Midsomer” kan i huvudsak utnyttjas på två sätt. För det första kan berättelsen komma till “liv” genom guidade turer bland attraktionerna där guide i form av resehandbok eller verklig person kopplar samman platsen med handlingen. För det andra kan rollspel utnyttjas där turisterna tillåts kliva in i rollen som DCI Barnaby och lösa en mordgåta, dvs. en modifierad version av Cluedo. Denna typ av aktivitet ligger i linje med post-turistens/filmturistens önskemål. Avslutningsvis bör turismplanerarna formera sin strategi så att turisters stereotypisering av befolkningen endast drabbar Midsomer och inte de verkliga länen. Detta kan förhoppningsvis uppnås genom att turismprodukten “Morden i Midsomer” ständigt påminner turisten om skillnaden mellan det fiktiva och verkliga landskapet. Turister bör med hänvisning till Buchmann, Moore & Fishers resonemang uppskatta en sådan åtskillnad, då filmturister tycks trivas som mest när de serveras både fiktion och verklighet. Turisten vill inte enligt Ritzer och Liska släppa greppet om vardagen fullständigt. En av de utmaningar som turismprodukten “Morden i Midsomer” står inför kan sammanfattas med DCI Tom Barnabys kommentar i avsnittet “The Black Book”.

“Two centuries have past, and look it's pretty much the same...”- Tom Barnaby ur “The Black Book” Hur ska “Morden i Midsomer” kunna fungera som turismprodukt om landskapet inte bevaras? Vad händer om områden som utgör attraktioner för filmturisten bebyggs eller på annat sätt ändras? Turismplanerarna behöver med andra ord inspireras av människorna som befolkar Midsomer och liksom dem kämpa för att bevara landskapet som det är.

6.2 Framtida forskning Den här studien har visat att filmer och tv-serier på olika sätt kan bidra till att stärka en plats eller regions attraktionsvärde. Befintliga destinationer kan också utnyttja filmer och tv-serier för att ytterligare förstärka sin konkurrenskraft. Med utgångspunkt från denna bakgrund skulle en studie rörande turisten val av resa vara ytterst intressant. Hur många turister väljer exempelvis att besöka de verkliga länen som utgör det fiktiva Midsomer för att de inspirerats av tv-serien “Morden i Midsomer”? Vidare skulle en studie rörande svenska turisters bild av den engelska landsbygden vara intressant. En sådan studie skulle kunna avslöja till vilken grad tv-serier som “Morden i Midsomer” formar turistens föreställningar, förväntningar och fördomar om platser som figurerar i serien. Referenslista

Anholt, S (2010) Places. Identity, Image and Reputation. Basingstoke: Palgrave Macmillan

Beeton, S (2004) The More Things Change... A Legacy of Film-Induced Tourism. International Tourism and Media Conference 2004

Björklund, M. & Paulsson, U (2003) Seminarieboken - att skriva, presentera och opponera, Studentlitteratur, Lund, Sverige

Buchmann, A. Moore, K. & Fisher, D (2010) EXPERIENCING FILM TOURISM Authenticity & Fellowship. Annals of Tourism Research, Vol. 37, Nr. 1

Croy, W.G. (2010) Planning for Film Tourism: Active Destination Image Management, i Tourism and Hospitality Planning & Development, Vol. 7, Nr. 1

Curry Jansen, S (2008) Designer nations: Neo-liberal nation branding - Brand Estonia, i Social Identities, vol. 14, Nr. 1 Januari/2008

Edensor, T (2001) Performing Tourism, Staging Tourism - (Re)producing Tourist Space and Practice, i Tourist studies. Sage publications. Vol 1

Eriksson, M (2010) (Re)producing a periphery - Popular representations of the Swedish North. Umeå: Original i Umeå AB

Heitmann, S (2010) Film Tourism Planning and Development—Questioning the Role of Stakeholders and Sustainability, i Tourism and Hospitality Planning & Development, Vol. 7, Nr. 1 Februari/2010

Hudson, S & Brent Ritchie, J.R. (2006) Promoting Destinations via Film Tourism: An Empirical Identification of Supporting Marketing Initiatives, i Journal of Travel Research. Sage publications. vol 44

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun, studentlitteratur, Lund

Macionis, N (2004) Understanding the Film-Induced Tourist. International Tourism and Media Conference 2004

Mordue, T (2009) Television, Tourism, and Rural Life, i Journal of Travel Research vol 47 Nr. 3 Februari/2009

Nordin, S (2003) Filosofins historia - Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen. Lund: Studentlitteratur

O’Connor, N. Flanagan, S & Gilbert, D (2010) The use of film in re-imaging a tourism destination: a case study of Yorkshire, UK, i Journal of Vacation Marketing. Palmer, C (2005) AN ETHNOGRAPHY OF ENGLISHNESS Experiencing Identity through Tourism. Annals of Tourism Research, Vol. 32

Palmer, C (1998) Tourism and the symbols of identity. Tourism Management 20

Schreiner, S & Street, J (2009) Midsomer Murders on Location. Cambridge: Irregular Special Press

Seale, C (2001) Research Society and Culture. London: SAGE Publications

Smith, R.G. (2003) Baudrillard`s nonpresentational theory: burn the signs and journey without maps, Department of Geography, University Road, University of Leicester, Storbritannien

Svenning, C (2003) Metodboken; Samhällsvetenskaplig metod och metodutveckling, klassiska och nya metoder i informationssamhälle. Eslöv: Lorentz förlag

UK Film Council report (2007) Stately Attraction: How Film and Television Programmes Promote Tourism in the UK.

Williams, S (red) (2004) Tourism - Critical concepts in the social sciences vol 4, Routledge, New York

Zillinger, M (2006) The Importance of Guidebooks for the Choice of Tourist Sites: A Study of German Tourists in Sweden. Scandinavian Journal of Hospitality and Tourism, Vol. 6, Nr 3

Åberg, G (2005) Stora citat boken. Finland: WS Bookwell

Internetkällor www.brugge.be 2010-12-07, 2010-12-21 www.guardian.co.uk 2011-05-29, 2010-12-08 www.imdb.com 2010-12-02, 2010-12-14 www.jamesbondisland.com 2010-12-02 www.jersey.com 2010-12-02 www.visitbuckinghamshire.org 2011-05-25

Filmer och TV-program Map of Midsomer Murders (2008). (tv-program) ITV3 Midsomer Murders (1997-2011). Avsnitt 1-83. (tv-serie) ITV Network Skavlan (2010). (tv-program) Sveriges Television, SVT 1