syrphidae: • 1

tribus Rhingiini

stam Arthropoda understam Hexapoda Tribuset Rhingiini omfattar släktena Cheilosia, Ferdi- eller ryggställt antennborst. Däremot vet man ingen­ ordning Diptera nandea, , och (inkl. Cha- ting om larvernas utseende och biologi, vilket gör det överfamilj Syrphoidea maesyrphus). De flesta flugorna i släktena Cheilosia och svårt att med säkerhet placera släktet systematiskt. familj Syrphidae underfamilj Portevinia är svarta, och larverna lever i eller av växt­ Flugorna i släktet Rhingia avviker markant från alla tribus material. Flugorna i släktet Portevinia har långt utdra­ andra blomflugor genom sin långt utdragna mun­ släkte get underansikte och larverna utvecklas i ramslök. I spets, som gör att de även kommer åt nektar i djupa släktet är flugorna bronsglänsande och blommor, t.ex. humleblomster och ärtväxter. Larver­ larverna utvecklas i savflöden på lövträd. Flugorna i na utvecklas i kospillning och spillning av andra­ släktet Pelecocera är mycket små och har ett mer el­ däggdjur. ler mindre stort tredje antennsegment med spetsställt

släkte Cheilosia – örtblomflugor

stam Arthropoda understam Hexapoda Släktet Cheilosia omfattar små till ganska stora, ofta nordisk litteratur före 1856 använda släktbenämningar är ordning Diptera 7–12 mm långa, mestadels svarta blomflugor. Typiskt Eristalis och Syrphus. Undersläkten: Taeniocheilosia Olden- överfamilj Syrphoidea berg, 1916 (= Nigrocheilosia Shatalkin, 1975). för släktet är att ansiktet har tydliga ögonlister intill familj Syrphidae Etymologi: Cheilosia = ung. med stora valkar (eg. läppar); underfamilj Eristalinae ögonkanterna, och att vingens bakkantribba löper i cheilos (gr.) = läpp, valk, syftar sannolikt på de speciella tribus Rhingiini stort sett parallellt med vingens bakkant. Flugorna kraftiga ögonlisterna (-valkarna) i ansiktet. släkte solar gärna på blad av örter och buskar, och flyger lågt i eller över vegetationen. Många arter besöker blom­ l i t t e r at u r Bagatshanova 1990, Bankowska 1963, Barka- lov & Ståhls 1997, 2005, Barkemeyer 1994, Bartsch m.fl. mor; gärna flockblommiga växter, smörblommor, 2005, Brunel & Cadou 1990, Bygebjerg 2007b, Claussen hagtornar och viden. Larverna utvecklas med några 1998, Claussen & Speight 1988, 1999, 2007, Claussen & få undantag i rotsystemet, basen, stjälken eller bladen Doczkal 1998, Claussen & Kassebeer 1993, Claussen & av örter. Släktet Cheilosia är det artrikaste av ungefär Ståhls 2007, Doczkal 1996b, 2000a, 2000b, 2002, Dušek & Láska 1962, Falk 2002, Haarto m.fl. 2007, Hövemeyer 50 holarktiska släkten inom underfamiljen Eristal­ 1992, Nielsen 1970, 1979, 1980, Nielsen & Claussen 2001, inae och omfattar omkring 450 arter, varav minst 47 Ringdahl 1937, Rizza m.fl. 1988, Rossi 1848, Rotheray är påträffade i Sverige, drygt 54 i Norden och mer än 1999a, Rydell m.fl. 2007, Schmid 1999a, 2000, Schmid & 250 i Palearktis. Grossmann 1996, 1998, Smith 1979, Speight 1996, Spe- ight & Claussen 1987, van Steenis m.fl. 2001, Stuke 1996, 2000, Stuke & Carstensen 2000, Stuke & Claussen 2000, namngivning Cheilosia Meigen, 1822. Systematische Be- Ståhls & Nyblom 1999, Ståhls m.fl. 2004, Sörensson 2003, schreibung 3: 296. Tidigare ofta felaktigt stavat Chilosia. I Trägårdh 1923, Vujič & Claussen, 2000, Vujič m.fl. 1998.

Släktet Cheilosia omfattar små till ganska stora, ofta drag är att vingens bakkantribba löper i stort sett 7–12 mm långa, mestadels svarta blomflugor. De lik­ parallellt med vingens bakkant samt att hanarna har nar bin eller andra svarta steklar, och när de sitter sammanstötande ögon och en mer eller mindre tydlig på blad liknar de dessutom hål efter larvangrepp på längsfåra längs pannans mittlinje. Viktiga karaktärer bladen. Bara en art, brokig örtblomfluga C. illustrata, vid artbestämningen är kroppens pudring, behåring­ kan bestämmas redan i fält av nybörjaren genom sitt ens karaktär och färg, ögonens behåring, antennernas för släktet otypiska, humlelika utseende med lång tre­ form och färg, antennborstens behåring, ansiktsbuck­ färgad behåring på bakkroppen. Med lite träning kan lans form, ögonlisternas bredd, eventuella utståen­ man dock lära sig att bestämma många arter i fält, de hår i ansiktet, skutellens färg och behåring samt speciellt om man väger in biotop och årstid. eventuella kantborst, benens färgsättning och behå­ Typiskt för släktet (och för hela tribuset Rhingi­ ring samt behåringens omfattning och fördelning ini) är att ansiktet har tydliga ögonlister intill ögon­ på katepisternum (bukplåten mellan fram- och mel­ ögonlist kanterna, även om både deras bredd, pudring och be­ lanbenen). Det sistnämnda kännetecknet anges inte Huvud håring varierar från art till art. Andra gemensamma om behåringen inte är uppdelad i två brett åtskilda 2 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna

fläckar. Utformningen av hanens genitalier varierar arter som tveksamma. Många för vetenskapen nya endast obetydligt mellan de flesta av släktets arter. arter har dessutom beskrivits från Kina av Barkalov Eftersom arterna kan bestämmas med hjälp av yttre & Cheng (2004). I Palearktis finns därmed drygt 250 kännetecken beskrivs därför oftast inte genitalierna. arter. I Nordamerika finns drygt 120 arter, i Central­ Den liknande, närstående arten amerika bara ett fåtal och i den orientaliska regionen har långt utdraget ansikte. Det finns många fler svarta drygt ett 50-tal arter. blomflugearter, men alla dessa saknar de för släktet Mycket återstår att klargöra vad gäller släkt­ Cheilosia typiska ögonlisterna. Till förväxling lika ar­ skapsförhållandena inom detta intressanta släkte. ter finns i släktena Chrysogaster, Melanogaster och Le- I bestämningsnycklar delas släktet oftast in i fyra jota. Hos de två förstnämnda har bakkroppens över­ storgrupper för att bli praktiskt hanterbart. En så­ sida glänsande sidokanter som kontrasterar mot den i dan indelning påbörjades av Loew (1857), vidareut­ övrigt matta översidan, och honornas panna har ofta vecklades av Becker (1894) och har sedan använts av ett flertal tvärfåror.Lejota ruficornis har, i likhet med Sack (1932), Torp (1994) och många andra – senast av flertalet vedlevande arter, konkav ansiktsform. Haarto & Kerppola (2007). Gruppindelningen base­ Flugorna i släktet Cheilosia solar ofta på blad av ras på karaktärer som ögonens och ansiktets behåring örter och buskar, och flyger lågt i eller över vegetatio­ samt skutellens borst. Hos vissa arter faller emellertid nen. Många arter besöker blommor, gärna flockblom­ hanen och honan inte ut inom samma grupp, och in­ miga växter, smörblommor, hagtornar och viden. delningen är därför inte naturlig (dvs. avspeglar inte Hanarna håller revir svävande över vegetationen, från arternas verkliga inbördes släktskapsförhållanden). ett par decimeter till eller ett par meter över marken. Sist i ingressen till varje art anges till vilken eller vilka Larverna utvecklas med några få undantag i rotsys­ grupp/er arten hör. Grupperna benämns A, B, C och temet, basen, stjälken eller bladen av örter. Populära D. När det står t.ex. ”grupp C/A” innebär det att ha­ örter är kardborrar och tistlar, röllika, maskrosor, nen hör till grupp C, medan honan hör till grupp A. smörblommor, pestskråp, ramslök, fibblor, flenört Grupp A omfattar arter som betraktade i upp till och flockblommiga växter. Några arter utvecklas i ungefär 20 gångers förstoring saknar synlig ögonbe­ fruktkropparna av svampar (soppar, t.ex. i släktet håring (vid högre förstoring kan korta hår bli synliga). Boletus). I Norden är arternas utvecklingscykel oftast Vissa arter kan ibland ha enstaka hår eller mycket gles ettårig. Hos de arter som utvecklas i basen av örter behåring, t.ex. tidigt kläckta hanar av . lägger flugan sina ägg på våren eller försommaren i Arter i grupp A som saknar utstående hår i ansiktet värdväxtens bladrosett, innan själva stjälken har bör­ och har helt svarta ben räknas ofta till ett separat un­ jat växa till. Larven söker sig efter kläckningen till den dersläkte, Taeniocheilosia Oldenberg, 1916 (synonym del av växten som den lever av. Efter att ha genomgått Nigrocheilosia Shatalkin, 1975, enligt Barkalov, 2005). flera larvstadier lämnar larven oftast sin värdväxt på De drygt 40 arterna i grupp A har reviderats av Barka­ sensommaren eller hösten och förpuppar sig i marken lov & Ståhls (1997) och Barkalov (2005). eller förnan intill värdväxten. Övervintringen sker Grupp B omfattar arter där ögonen helt eller oftast i puppstadiet. Hos vissa arter förekommer två delvis är täckta av behåring, och där underansiktet eller flera generationer per år, vilket kan resultera i mellan ögonlisterna har utstående, ljusa eller mörka att arten uppvisar två tydligt skilda flygtider. De olika hår. Behåringen är ibland så iögonenfallande att den generationerna kan variera sinsemellan i utseende, nästan påminner om en mustasch. I andra fall är den vilket har bidragit till att dessa former ibland har be­ knappt synlig och kräver noggrann granskning. Lägg skrivits som egna arter. märke till att det bara är rakt utstående hår på an­ Värdväxten är endast känd för drygt hälften av de siktets nedre del och mellan ögonlisterna som avses nordiska arterna, i några fall bara genom enstaka ob­ – inte eventuella hår på ögonlisterna eller på kinder­ servationer av äggläggning. Det är dessutom långti­ na under ögonen, och inte heller eventuell pudring från säkert att värdväxten är densamma över artens (mikrohår). hela utbredningsområde, och bara för ett fåtal arter Grupp C omfattar arter där ögonen helt eller del­ har iakttagelser av äggläggning gjorts i Norden. Ge­ vis är täckta av behåring, och där ansiktets nedre del nom fältstudier finns därför stora möjligheter att göra saknar utstående hår. Längs skutellens bakkant finns nya upptäckter (eller bekräfta tidigare erfarenheter) bara tunna hår – inga avvikande, grövre borst. och på så sätt bidra till ökad kunskap om olika arters Grupp D omfattar arter där ögonen helt eller del­ levnadssätt. vis är täckta av behåring, men där underansiktet sak­ Släktet Cheilosia omfattar omkring 450 arter, varav nar utstående hår. Förutom den normala behåringen 51 förekommer i Sverige, 56 i Norden och drygt 130 finns även tydliga, ljusa till svarta borst längs skutel­ i Europa. I Beckers revision (1894) av de palearktiska lens bakkant. Cheilosia-arterna beskrevs många enskilda arter under Bilderna på motstående sida visar exempel ­på arter flera namn. Claussen & Speigth (2007) synonymise­ som tillhör respektive storgrupp i den därpå följande rade nästan 40 artnamn och förklarade ytterligare 20 bestämning­nyckeln. syrphidae: cheilosia • 3

Grupp A: Både hane och hona av Grupp A hundkäxblomfluga Cheilosia pagana tillhör grupp A (en hona ses på bilden). Arten är vanlig i hela landet och larven lever i rötterna av hundkäx och strätta. Gruppen karakteriseras av att arterna saknar ögon­­be­håring. Grupp B: Både hane och hona av mus- taschblomfluga till- hör grupp B. Huvud av en hane ses på bilden som visar var de för gruppen ty- piska ansiktshåren sitter. Grupp C: Både hane och hona av väg- tistelblomfluga tillhör grupp C (en hane ses på bilden). Arten uppträder under våren och försomma- ren och besöker främst viden och andra vårblommor. Gruppen karakteriseras av att avvikande grövre borst saknas på skutellens bakkant. Grupp D: Smal örtblomfluga förekommer i hela landet utom i fjällen. På bilden ses en hane som representant för grupp D. Flertalet honor tillhör däremot grupp A men vis- sa ingår i grupp D. På skutellens bak- kant finns hos grupp D förutom normal behåring även tydliga ljusa till svarta borst. FOTO: KRISTER HALL (GRUPP A,C,D) CHRISTOPHER REISBORG (GRUPP B)

Grupp B

utstående hår

Grupp C Grupp D