Nummer 7 • 2006 Sveriges största musiktidning

Christina Aguilera

Promoe Deftones Scissor Sisters Amon Amarth

I Wayne • Anna Ternheim • Akir • Alex Under • Evanescence Salem al Fakir • Isabel Guzman • Veronica Maggio • Britta Persson • Mange Schmidt Scissor Sisters Ta - Dah Nytt Album - Innehåller singeln ”I Don’t Feel Like Dancin’”

Nya albumet ’First Round First Minute’ innehåller singlarna ’She’ & ’Last Chance’ Scissor Sisters Ta - Dah Nytt Album - Innehåller singeln ”I Don’t Feel Like Dancin’”

www.scissorsisters.com Groove 7 • 2006

Alex Under sidan 6 Sex säljer Tre frågor till Evanescence sidan 6 Musikupplevelser sidan 6 Sitter och lyssnar på nya Justin Tim- Justim är världens största artist berlake-plattan. Drar upp volymen under åtminstone september månad Akir sidan 8 höööögt. Har längtat efter Justim. och han kvider och falsettsjunger Mogwai på bröllopet? sidan 8 Justified var ju klockren 2002 med över syntslirande sugiga beats på coola Neptunes-produktioner och känt manér. Ibland blir det nästan Amon Amarth sidan 9 nu tycker Justim att det är dags att komiskt. Som i Damn Girl. Eller fra- Groove är en oberoende musiktidning I Wayne sidan 10 plocka tillbaka sexet in i musiken på seringen i Summer Love. Eller i lugna som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. Anna Ternheim sidan 10 allvar (denna gång med hjälp av Tim- Until the End of Time där framförallt Groove baland). Ingen annan har fixat det ljudet på trummorna känns identiska Box 112 91 Salem al Fakir sidan 12 på sistone menar han. Sålunda heter med sånt Prince serverade på Little 404 26 Göteborg Isabel Guzman sidan 12 plattans fem första låtar Futuresex/ Red Corvette. Lovesound, Sexyback, Sexy Ladies, Men jag älskar det. Synd bara att Telefon 031–833 855 Elpost [email protected] Veronica Maggio sidan 13 My Love och Lovestoned. Puh! inte Minneapolis största lille funkkil- http://www.groove.se Britta Persson sidan 13 Han gör en Prince helt enkelt. Och le kan tänka sig att göra en feteplatta Plusgiro 18 49 12-4 det är han inte ensam om. Den ende själv. Han borde också plocka fram Mange Schmidt sidan 13 som inte verkar inspireras av det lilla Dirty Mind, Controversy och 1999 Chefredaktör & ansvarig utgivare Scissor Sisters sidan 15 geniets snuskbra 70- och 80-tals-plat- ur vinylbacken och låta sig inspireras. Gary Landström, [email protected] Christina Aguilera sidan 16 tor är mannen med de höga klackar- Precis som Justim. Layout na och välansade ansiktsbehåringen Henrik Strömberg, [email protected] Promoe sidan 18 själv. Prince släppte tidigare i år egen Annonser platta kallad 3121 som bara vid två Deftones sidan 20 Per Lundberg G.B., tillfällen påminde om forna stönan- [email protected], 0735–43 59 66 Albumrecensioner sidan 23 den och kvidanden. Ingen märkte att Egenproducerat sidan 24 plattan släpptes. Prince har kraftigt Groove-CD marginaliserats som artist de senaste Per Lundberg G.B., [email protected] DVD-recensioner sidan 26 10-15 åren, men som inspirationskäl- Groovearbetare Groove CD 7 • 2006 sidan 31 la är han mer potent än någonsin. Therese Ahlberg Gary Landström, [email protected] Mats Almegård Mikael Barani Roger Bengtsson Jesper Bohm Mathilda Dahlgren Fredrik Eriksson Gabriella Fäldt Johannes Giotas Matilda Gustavsson Torbjörn Hallgren Linda Hansson Annica Henriksson enligt Per Lundberg GB, Erik Hjortek [email protected] Alessandra Johansson Cavalera Robert Lagerström Bästa tryckarna just nu Gary Landström 1. Against All Odds – Phil Collins Johan Lothsson Per Lundberg GB 2. Somehow I’ll Find My Way Home Thomas Nilson – Jon Anderson & Vangelis Isac Nordgren 3. Nothing Compares 2 U – Sinéad O’Connor Samuel Olsson 4. Hello – Lionel Richie Martin Röshammar Magnus Sjöberg 5. Hurt – Johnny Cash Mathias Skeppstedt 6. Don’t Give Up – Peter Gabriel & Kate Bush Henrik Strömberg Petra Sundh 7. The Power of Love – Frankie Goes to Hollywood Sara Thorstensson 8. One I Love – R.E.M. För icke beställt material ansvaras ej. 9. A Whiter Shade of Pale – Procol Harum Citera oss gärna, men ange då källa. 10. Purple Rain – Prince Prenumerera Tryck STC ISSN 1401-7091 på Groove! Tryckt på miljömärkt papper. Groove görs i samarbete med:

CD med ny spännande musik Står lyckan med varje nummer dig bi? Vinn Sätt in 319:- kronor (studenter 269:-) på plusgiro 18 49 12-4 ”Rogue’s Gallery” Glöm inte ange både post- och mailadress. och annat spännande på www.groove.se

4 Groove 7 • 2006 Paolo Nutini These Streets. CD 149·

Cassie Lupe Fiasco Cassie. CD 149· Food & Liquor. CD 149·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 3/10 så länge lagret räcker.

Alex Under

Spansk värme på tysk betong

...Amy Lee i Evanescence, aktuella med albu- met The Open Door.

Nya albumet låter mycket hårdare än förra. Har ni jobbat på något annat sätt? – Vi använde samma producent som då, Dave Fortman. Det som hänt är väl att vi bytt lite folk. Så det har ju inneburit att det låter annor- lunda. Terry och John är fantastiska gitarrister. Mycket av skivans tyngd beror på dom. Sen har jag utvecklats som låtskrivare också. Albumet heter ju The Open Door. Till vad är dörren öppen? Taxichauffören vet inte riktigt var Grü- hård. På Werkstatt lyder publiken mins- techno. Det måste svänga och det måste – Det är en bra titel. För den här gången var ner Weg ligger. Bara att det är någon- ta blipp! finnas en konstig känsla i melodierna. vi fria i sättet att skriva den. Åtminstone jag. stans i utkanten av Köln. Till sist är vi Madridbon Alex Under, eller Alejand- Alex Under återkommer gång på Första gången var jag inte tillräckligt bra att framme vid Werkstatt. Klubben ligger i ro Morales som han egentligen heter, har gång till att han vill att publiken ska göra allt som jag ville göra. Det är jag nu. Jag slutet av en öde gata och ser ut som vil- släppt skivor på Richie Hawtins etikett trollbindas. Att hans musik ska vara är bättre sångerska och bättre att använda ken bilverkstad som helst. Men dunket Plus 8 och driver själv bolagen CMYK lite ”tricky” och ta med dansgolvet på mitt instrument. Och framförallt skriva låtar. Vi känner ingen press på att vi måste in i inifrån låter inte som din vanliga bilmek. och Apnea. Men ikväll spelar han på en resa där folk får hålla sig alerta, både branschen den här gången. Vi är ju redan 4/4-bastrumman hamrar distinkt och Kölnbolaget Trapez fest. fysiskt dansande och mentalt. inne. Vi har inget att bevisa för någon, bara diskantljuden svischar ut ur ljudsyste- – En kompis har en klubb i Madrid och – Blandningen med tranceaktiga melo- för oss själva. met. han arrangerade en Trapez-kväll. Efter dier skiljer mig från andra som gör Hur håller du din röst i form? Där inne kokar det på betonggolvet. att Riley Reinhold (som driver Trapez minimal techno. Min förhoppning är att – Ah, vissa band som åker på turné blir ju helt Det är c/o Pop-festivalens tredje dag, tillsammans med Jacqueline Klein] spe- publiken ska gilla att dansa och att dom bananas. Man måste inse att vara på turné men folk dansar som vilda. Det droppar lat skivor fick han en CD med några av ska få höra något som förändrar dom. handlar om att spela inte att supa skallen ur svett från betongväggarna och publiken mina låtar. Sen ville dom ha ett album. Jag hoppas att dom följer med i mina led varje kväll. Jag måste ta det lugnt. Dricka jublar i varje break. Alex Under ler lyck- Det blev Dispotivos De Mi Granja skiftande melodier, lager av ljud och mycket vatten och lite alkohol. Inga sena nätter. Inte röka. Jag dricker grönt te med ing- ligt och torkar sin panna. Sen kastar han som kom förra året. I min recension i luriga beats. efära. Det brukar hjälpa om man har lite ont. sig över sin laptop igen och fortsätter Groove halkade jag in på apelsiner. För På Werkstatts betonggolv i en av Ni gör en cover på plattan. En sång från pumpa sina varma, syntetiska beats. det var så det lät: saftigt, soligt, funkigt Kölns förorter gillar folk allt de hör. Mozarts rekviem, Lacrymosa. Varför? Alex Under gör hård minimalistisk och proppat med glada c-vitaminer. Varje break möts av rop och visslingar. – Den handlar ju om att hans far har dött så techno med ett bultande hjärta. Den är – Apelsiner? Ha, det har jag aldrig hört 30 september spelar Alex Under på Gro- det är ju en begravningssång. I vår tappning så lika vackert krispig som elakt mörk och förr. Men jag gillar din liknelse. Jag tyck- dan i Stockholm. Han kommer med all handlar det mer om att våga släppa taget. Jag er själv att jag gör ganska psykedelisk säkerhet att få folk tokiga där också. hoppas inte att Wolfgang Amadeus vänder sig Mats Almegård i sin graven. Men jag älskar Mozarts rekviem. Per Lundberg GB

Musikupplevelser Sommaren 2006 är snart ett minne blott. aningen nervös, på den lokala Allsången i Musikupplevelse 3: Air Bureau, Dub Swe- numret, men efter tre uppskjutna inter- Ja, ni har redan läst och hört det. Känt och Eskilstuna. Det är inget annat än coolt! den, The Tough Alliance, Jack Johnson och vjuer bestämde promotion-agenten att vi märkt det. Musikupplevelse 2: spontan bongo- Ital Skurk. Mycket bra musik som jag börjat tar det längre fram. Vad är grejen? Har man Sommaren är över. Solskenet och svet- trumskonsert. En dag när jag gick hem från gilla för att jag hört den hos andra. Jag har bestämt något så har man. Det borde gälla tiga dagar förbi. Festivaler och spontankon- slitiga tolv timmar på jobbet passerade alltför länge låst mig till mina fack som jag hiphopare signade på Def Jam lika mycket serter slut. För mig var sommaren en resa jag en park vid Möllan. Det oväsen som så promt ska ensamgilla. Det finns ju hur som oss vanliga människor? full av nya härliga musikupplevelser. jag hört redan vid torget visade sig vara mycket skön musik som helst. We’re So Loud Musikupplevelse 6: Omusikaliskt begå- Musikupplevelse 1: Allsång. För mig en häftiga trumrytmer. Och till min stora med Dub Sweden har varit på mitt huvud vad. Det är vad jag är det. Men det gör inget tidigare oupplevd grej och ett fenomen glädje hade ett gäng afrikaner startat nån hela sommaren. Likaså TTA:s Coca Cola Veins för jag är glad ändå och jag tänker fortsätta som jag aldrig förstått. Men efter en vecka form av minifestival där på gräset. Olika som är gammal, men ny för mig. Oj, höll på sjunga med i alla texter i en regning stuga med mormor och en all- nationaliteter hade samlats på gräsmattan att glömma Air Bureaus Good Times – grym! jag gillar. sångsavslutning på tv blev min inställning och njöt av musiken och solen. Kvinnorna Musikupplevelse 4: DJ LLoopis i Malmö. Vad har du upp- lite mjukare. Kom steget närmre Allsången dansade, barnen lekte och männen slog på Han är musikguden som tagit electron via täckt denna som- då jag på samma land några dagar senare trummorna. Dagen efter gick jag samma hela världen till Malmö. Hans finurliga in- maren? satt sjungandes Teddybjörnen Fredriksson, håll på hemvägen, som för att verkligen se och utgångar får allas ben att vilja dansa När en flicka talar skånska och Änglahund så att jag inte bara drömt. Och de fanns där. till electro om och om igen. Hans skills har för allt vad jag är värd. Givetvis ackompan- Har nu fått för mig att jag ska spela bongo- verkligen förgyllt mina sommarutgångar. jerad av trubadur, turister och havsutsikt. trummor. Se upp grannar! Musikupplevelse 5: Hiphopare som svi- Härligt! Jag har även en vän som debuterat, ker. Skulle intervjuat Method Man till detta Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.se

www.groove.se 7 Akir Två omgångar politik

D R D En av hiphopens just nu starkast V NU VV FQN lysande politiska aktivister besöker Sverige, minns sin barndom och ordar engagerat om debutalbumet Legacy.

AKIR – “Always Keep It Real”. En akro- nym, uppmaning och inställning han flera gånger berör under samtalet. Influ- gen från New York bjuder Akir på en öl och berättar avslappnat om barndo- – Det var den första riktiga läxan jag på skivbolaget Viper och när affärerna själva musiken, förklarar Akir medan men. Producenten och barndomsvännen lärde mig inom hiphopbranschen. Man sedan började gå bättre för bolaget ham- Southpaw nickar instämmande. Southpaw ligger utsträckt i hotellsängen måste verkligen hålla fokus på vad man nade Southpaw och Akir snart i deras – Jag identifierar mig med människor och bredvid och inflikar kommentarer och vill göra, hävdar Akir. studio och det officiella debutalbumet deras vardagskonflikter. Familjeproblem, långa skratt. Southpaw började arbeta i Bad Boys Legacy släpptes tidigare i år. rasfrågor, pengar, krig… allt möjligt – Om vi så bara tittade på utsikten över studio och Akir kom på besök när bos- Förstasingeln Politrix delar ut kängor runt omkring. Jag vet att det är ett långt Hudson River så kunde min far berätta sen Puff Daddy inte var på plats. Resul- mot hemlandets smutsiga politik medan album, men min tanke är att varje låt ska om de första svarta upptäckarna i Ame- tatet blev så småningom den inofficiella Louisiana Purchase tar upp teorier kring ha olika känslor av vad jag tycker hiphop rika – inte Christofer Columbus. Han debutskivan Street Edition Vol 1 & 2 regeringens agerande efter orkanen handlar om. kunde spela upp Malcolm X-grejer för som han själv sålde från bakluckan och Katrina. Akirs kanske tydligaste känne- – Jag föreslår att man lyssnar på skivan i mig precis efter en Jimi Hendrix-skiva, längs gatorna. tecken är just att inte snåla med orden två omgångar, tillägger Akir leende. förklarar Akir återblickande. - Jag reste nog hela östkusten och sålde eller ducka för kontroversiella ämnen. Jag lyssnade nog på den i tre–fyra Under sin universitetstid backade en mina grejer under två år, skrattar Akir. - Just nu är vi i krig, vår president är kri- omgångar. rumskompis upp honom med pengar och Ryktet började sprida sig om Akir och minell och uppmuntrar massvis med onö- – Det är cool. Det finns mycket man de hyrde bil varje helg och bokade dyra både The Source och XXL gav medvind digheter. Jag måste tala direkt emot detta. måste hinna smälta där, nickar Akir och studior. Ganska snart var de bankrutt till då de hedrade honom med utmärkelser. Om allt skulle ändras framöver så kan ser ganska fundersam ut. följd av levernet. Kamraten Immortal Technique landade jag kanske då inrikta mig mer på bara Erik Hjortek

Mogwai på bröllopet? Hur svårt kan det vara? Jag menar, det skall Först måste man tänka på att det kom- dera på hur vi skulle göra och vad vi skulle blir det fånigt om vi spelar Damaged Goods vara bra, folk ska kunna dansa och ha skoj, mer en himla massa folk varav kanske bara spela kom jag snabbt på ungefär tio låtar med Gang of Four?) medan vi springer runt och helst ska du personligen gilla det också. 20% lyssnar på samma musik som du och och sen tog det stopp och likadant för min på stan som två idioter. Men det är mycket svårare än vad jag hade varav ytterligare 20% är släkt och troligtvis sambo, vi hade alltså ungefär 75 minuters Sen ska man ju visst dansa som ett kunnat tänka mig. Jag pratar givetvis om närmare 50 eller 60 år gamla och därför musik. Vi insåg snabbt att vi var alldeles för par inför alla gäster också. Vem faan kom bröllopsmusik. Nej, inte den man spelar i inte kommer att gilla något den här sidan petiga, att vi kämpade alldeles för hårt att på den idén? Räcker det inte med att vi kyrkan utan den man spelar efteråt på fes- Elvis. Sen ska man helst hålla humöret uppe allt skulle vara perfekt och vi skulle kunna är i centrum under alla andra timmar av ten. Jag och min sambo hade bestämt oss och för två personer som mest lyssnar på stå för precis alla låtar. Detta var givetvis en dagen? Är det inte bättre om hela festen för att inte ha en DJ, något som är vanligt Nick Cave, Mogwai, The Delgados och annan omöjlighet och vi sprang rakt in i väggen. dansar tillsammans till Parliaments One i USA där hon kommer ifrån, utan vi skulle smått deprimerande musik blir det hux Nu är det tre veckor kvar till bröllopet Nation Under a Groove? stå för musiken själva. Planen var att göra flux en jakt på glada upptemolåtar som och vi har inte kommit en meter närmare, ett par spellistor (säg en 4–5 stycken på inte får gästerna att slänga sig efter snör- all tid tas upp av allting annat, jag var ungefär en timme var) på vår laptop och kniven och desperat leta efter ledig ven. tvungen att hitta en kostym (och petig som sen skifta mellan dem, och samtidigt ha Så Arab Straps Packs of Three och My jag är var ju inte det det enklaste), sprit friheten att snabbt skifta om musiken inte Bloody Valentines Sometimes utgick ju gan- skulle inhandlas och en miljon andra saker. gick hem. Hur svårt kunde det vara, vi skulle ska så fort. Så medan allt detta händer ligger fortfaran- sätta oss med två polare, lite öl och sätta Sen får man ju inte sälja sig för mycket de ett par halvfärdiga spellistor och trycker ihop låtlistor, snacka skit och ha skoj. Men heller och det får ju inte bli smörigt, samti- i bakhuvudet (funkar The Knife, är jag den ojojoj, det är ju stört omöjligt. digt som man ska ha tillräckligt med musik enda som gillar 22 Pistepirkko, borde inte för en fyra–fem timmar. När vi började fun- The Twilight Singers få alla att dansa, och Mathias Skeppstedt, [email protected]

8 Groove 7 • 2006 – Ytterligare fyralåtarkomtill, ochvoila replokalen förännuenmaratonsession. bandet, ochiaprilgickdetillbakatill månader togallamedlemmarpaus från Detslitetgav femlåtar. Följandetvå nio tillfem. måndag tillfredag, ochjobbadestenhårt ari åktevitillreplokalenvarjevecka, dre levapåmusiken. Såunderhelajanu- – Förförstagångenkanvimerellermin- ett annorlundasätt. Side sin sjättefullängdare ett nyttskivsläpp. Amon Amarth släpper förbereda siginförenEuropaturnéoch tar tillvikingatidenhållerjustnupåatt Dödsmetallbandetmedspikrakaflör- blem, förklararJohanHegg. är bratrevlig, detärabsolutingapro- – Jagfårlitesamtaldåochdå. Mendet i telefonkatalogen. framgångar stårhansnamnfortfarande att hittatelefonnumret. Trots bandets behöver duinteletaalltförlänge Vill dunåJohanHeggi Amon Amarth ter och nån sorts humor.ter ochnånsorts Hegg omnya skivan, producen- har snackat medsångarenJohan With OdenonOurSide få att sätt framnytt låtarinför igen. testade ett AmonAmarth repande månader ochintensivt repande,Intensivt två paus på Amon Amarth Förr vardetpåkvällar efterjobbet, vil- hela tidensågör vi dommedanrepar. – Eftersomviskriver låtarsomettband tum. With OdenonOurSide ochharpådenplattanarbetat With OdenonOur . Groove var ettfak- Bra showmedös Känner duigendet här:”You stupidger- Jag harsettDVD:n åtskilligagånger. som iCentraleuropa. Bandet börjarblilikapopuläraiSverige gick inpåandraplatsförsäljarlistan. Amon Amarths förstaDVD, somsnabbt på FascinationStreetiÖrebrosläpptes Isamband medattplattanspeladesin att jobbaså. te viskulleändrapå. Ochdetvarskönt honom ochhansaisinturvadtyck- utanför bandet. Vi skickadedemostill gången vijobbademedenproducent – känner attdetduger. van. Restengörviintefärdigtom viinte till replokalenärsåntvivillhapåski- andra band. Allt materialsomvitarmed jobbar intemed20-30låtarsommånga tycker egentligensammasak. Menvi – Jagvet. Vår producentJensBogren så mångalåtarsommöjligt. Rubin brukarbesinabandattsättaihop Ni fick ihopniolåtar. ProducentenRick hundra. ket ärsyndfördåmanintealltidhelt With OdenonOurSide ärförsta en delicoolshow. lika delarlättsamsamtidigtsom det är vikingafajten duserpåDVD:n. Denär måste mangeplatsförskönagrejer, som en sortsdialogmedpubliken, ochdå – Detärmittjobb. Jagmåstehålla Hur fårnifram det då? publik. att viocksåärmetalfans, precissomvår show medös. Medärviktigtatt detsyns på scen. Detärviktigtattgöra enbra inte ärgravallvarligaialltvitarossför söker visauppnånsortshumor, attvi – Alltså, jagtyckerhelatidenattviför- image? i AmonAmarths humor mig inpåminfråga –finnsdetplatsför Jag garvade närjagsågdet, och detleder igen sinegenbirapå. Men detärocksåettbrasättattkänna ett såntdärnervösttickjagharförmig. ketten påflaskanvaravslitenva?Detär – Haha!Ja, detkommerjagihåg. Eti- For freeplease!”? man beercompany give memorebeer. Torbjörn Hallgren

Axel Jusseit www.groove.se 9 I Wayne Anna Ternheim Jag möts i lobbyn av turnémanagern Ste- phen, en kort tysk med getskägg och rakad skalle som avslöjar en EAN-kod tatuerad i nacken. Medan vi går genom till synes ändlö- sa hotellgångar i kulörta 70-talsfärger frågar jag hur turnén varit. – Det här är första och sista gången jag job- bar med jamaicaner, säger han trött. Dom är Storslagen fullständigt hopplösa. När vi till slut hittar rummet börjar jag för- stå honom. En stor jamaican med mörk blick sticker ut sitt huvud och skäller ut Stephen livegrund för att han inte ordnat mer press. Den res- pektingivande karaktären är Fire Star, en av de tre sidekicks som I Wayne har med sig. Jag är tydligen ende journalist på plats även om Stephen säger åt mig att jag har tjugo minuter innan TV dyker upp. Inne i hotellrummet finns även Harmony som sitter apatiskt på huk i ett hörn och I Will som ligger i sängen. Klockan är över tre och I Wayne är borta. Kvartetten ska uppträda på Swea Reggaefestival i Malmö och Stephen föreslår att sällskapet går ner till Folkets Park för att titta på legendaren Jimmy Cliff innan de själva går upp på scen som festivalens avslutande akt. Ännu en gång får den stack- ars tysken utstå Fire Stars förakt. ”Varför ska vi se på Jimmy Cliff? Jag fokuserar på mig själv, på min egen show.” Då glider den extremt spinkige I Wayne in i rummet, rullandes en joint. Det slår mig att denne unge man vars kristallklara röst gjort honom till en av Jamaicas mest lovande artister är väldigt lik Dave Chappelles parodi på Lil’ Jon. Fast I Wayne skriker inte utan talar med mjuk och sömnig röst. – Vi började sjunga redan när vi var små. Att Jonas Linell vara sångare är inte som att vara byggnads- arbetare eller banktjänsteman, något du blir när du slutar skolan. Vi sjöng när vi skördade Stråkarrangemang i gamla Drakulafilmer har lett bananer, på stranden, överallt. Långt innan vi Anna Ternheim framåt. Till den stora, filmiska, nästan förstod att sången var ett verktyg. bombastiska ljudbilden på Separation Road, uppfölja- Waynes röst må låta sammetslen men ren till framgångsrika debuten Somebody Outside. hans texter är ofta kraftfulla angrepp på en civilisation som gått överstyr. Hans hit Can’t Satisfy Her som ligger högt på listor världen Två år har gått sedan Anna Ternheims Tankarna på att göra en mer storsla- – Jag fastnar för låtar, letar efter bra över är ett upprop mot prostitution. Och hans första skiva släpptes. Ytterligare ett gen skiva fanns redan innan den första låtar och är inte direkt bunden till en viss bidrag på den framgångsrika rytmen Hard halvår tidigare intervjuade jag henne. skivan ens kommit ut. genre. Har inte heller något band som Times, kallad Living in Love, är en sång mot Då var allt osäkert även om hennes - Dels ville jag att inspelningen skulle bli jag följer slaviskt. Jag är en ganska otro- teknologiseringen av vårt samhälle. namn nämndes med respekt både här lite enklare än första gången. gen lyssnare. Men jag tar ju intryck av – Det är en sång med ett budskap om livet. Allt och där, hon var en av de där som bara Visst sattes mycket live men det var allt jag tycker om, även annat än musik. handlar om undervisning, om balans. En sång måste få skivkontrakt. Direkt! Men då, mycket efterarbete på den skivan som Nu inför Separation Road lyssnade jag som Living in Love är obegränsad, den talar till dig på så många olika nivåer. All min musik har på fiket i Skanstull i Stockholm var det man så här i efterhand glömmer bort. på gammal filmmusik, som Drakulafil- budskap om hur du kan leva ditt liv och Living mesta oklart, det enda hon visste var att Den här gången ville jag ha en tydligare mer och grejer och inspirerades av strå- in Love är en av de två, tre sånger som verkligen musiken skulle ut på ett eller annat sätt livegrund och som kanske gör skivan lite kar och vissa typer av arrangemang. gjort att jag börjat nå ut till människor. och att hon hade tagit en paus från sina öppnare med ännu mer lir i den, säger – Men äh, ibland är det skönt när det Du har slagit stort men är fortfarande ung, arkitektstudier. Anna Ternheim. är totalt tyst. Den totala tystnaden. Man hur ser du på framtiden? Där och då gav hon ett lite nervöst - Sen var jag ute efter att få in ett stort, har en liten pensionärsgen i sig och jag – Musik är som färgerna i en regnbåge. intryck, hon visste precis vad hon ville lyxigt element, det blev stråkarrang- tycker om att ta det lugnt. Men som tur Många olika färger, många olika känslor. Jag göra men det märktes att det tog emot emang och blås. Det kändes som en är klarar man inte av det alltför länge. vill fortsätta göra musik med en bra känsla att uttrycka det. Kanske av rädsla för inspirerande tanke att det skulle få kän- Det är skönt att man blir rastlös av att och ett bra budskap. Om du har ett hårt liv så vill du inte att din musik ska var hård också. att verka kaxig, kanske av ren ovana vid nas stort, filmiskt, nästan bombastiskt inte göra något, säger Anna Ternheim Min musik är lätt, den är fri. Som solens strå- intervjusituationen. ibland. Det skulle inte vara slickat. Man som vet vad hon ska göra i höst i alla lar, som stjärnornas glans. Lätt som vinden, Nu, på det stora skivbolagets kontor måste välja musiker som kan tillföra den fall. fri som vattnet som rinner i floden. Det är på Östermalm märks det att första ski- skitighet man vill ha. Nu när jag lyssnar Det blir en turné som inleds på Rival naturens flöde. Jag bara sjunger och ser vart van gick bra och att hon på sätt och vis tycker jag att skivan verkligen har skit i Stockholm den 26 oktober och avslutas min sång för mig. redan är ett etablerat namn. under naglarna men den är spelad av i Gävle den tredje december. Med på tur- När jag lämnar det rökiga hotellrummet Hon har värmt upp Kents publik på musiker som har karaktär. nén är basisten Jerker Odelholm, trum- efter fyrtio förvirrade minuter syns inget folk förra årets tältturné, hon har spelat mas- Där andra musiker rabblar inspira- misen Andreas Dahlbäck, gitarristen från TV till. Bara tre uniformerade poliser som sor, både i Sverige och utomlands och tionskällor i form av band och skivor Staffan Andersson och klaviaturspelaren smyger runt i lobbyn. Isac Nordgren det har givit henne en annan säkerhet. som en aldrig sinande flod är Anna Tern- David Nyström. heim annorlunda. Martin Röshammar

10 Groove 7 • 2006 Mange Schmidt Samtidigt i Stockholm. CD 149·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priset gäller t o m 3/10 så länge lagret räcker.

AMON AMARTH deliver their heaviest and most varied album to date! Every single track is a true anthem that will have fans old and new raise their horns to the sky in awe! If you don’t like AMON AMARTH, you’re not into metal! Limited edition in a deluxe digipack includes bonus N o r t h w i n d LIVE “live and rare” CD! With original vocalist Mathias Blad back in 30.11. Göteborg - Sticky Fingers their ranks, FALCONER return to form on 01.12. Oslo (N) - Garage Pre-listening & competition: “Northwind”, a colorful collection of epic, 02.12. Stockholm - Klubben http://www.metalblade.de/aa_player/ folk-inspired melodies. From catchy metal to sweet ballads to medieval minstrels gone Release Parties Ltd. ed. 2-CD 3984-14584-0 · CD 3984-14584-2 · LP 3984-14584-1 electrified, there’s something for everyone! 08.09. Göteborg - Ltd. edition incl. bonus CD (4 traditional Belsepub out: 25.09.2006 Swedish songs + studio documentary)! Ltd. ed. 2-CD 3984-14588-0 I out: www.amonamarth.com 25.09.2006 www.falconermusic.com coming out 23.10.2006 still available: Wrath Of The GOD DETHRONED - Norsemen The Toxic Touch 3-DVD-Set 3984-34045-9 DISILLUSION - Gloria Mange Schmidt

Vem é Mange Schmidt? Frågan är befogad även om Mange själv försöker förklara det i låten Vem é han på nya fräscha plattan Samtidigt, i Stockholm. Men svaret kommer i form av ett rim: – Jag är 32 år och too legit to quit, gör en hit av gammal MC Hammer shiznit, om du är schysst så ja, ok, visst men om du är keff ham- nar du på min shitlist! Han är kaxig och har älskat hiphop sen han köpte The Message-12:an på ett litet ställe vid Odenplan i hemstaden Stockholm. Han var lite nördig och kollade upp typ vem som mixat låtar som han köpte för att få reda på hur de som berörde honom fixade det och vilka de var, det kändes bara naturligt. – Livet är inte att vara en nörd, jag är inte en trainspotter, men om man blir träffad i hjär- tat av nåt vill man ju utforska det. Som om man skulle bli kär i en tjej så vill man ju veta något om hennes släkt och så. Redan i 6:an träffade han DJ Sleepy som gick i parallellklass. Mange flyttade senare in hos Sleepy (var också best man och toastmas- ter på hans bröllop) och har sedan dess hängt med Petter, Rusiak, Eye-N-I, Saska, Seb Roc och Masaya – alla utom Petter medverkar också på Samtidigt, i Stockholm. Framförallt Rusiak och Masaya dominerar när de dyker upp, det gäller även live. Då förvandlas Manges vita och raka hiphop till en svettig best med kraf- tigt sväng. – Det viktiga för mig nu är att utvecklas live, Veronica Maggio jag vill att dom som lyssnar ska få vad dom förtjänar. Dumpa mig och Nöjd? är Veronica Maggios par jazzdemos insåg hon att hon ville testa – Jo, flera har sagt det så jag måste kanske Hur känns det att ha en radiohit med Glas- två singlar som knappast undgått någon något nytt. inse det nu. sigt? radiolyssnare i sommar. Men eftersom hon – Det svåraste jag kunde tänka mig var att Låtarna på debutplattan är en blandning – Jag är förbluffad, glad och nervös. Det är inte skrivit texterna själv är de heller inte sjunga på svenska eftersom jag aldrig gjort av vemodiga vismelodier, hiphopbeats och stor skillnad om man själv är i rampljuset. självupplevda. det så därför körde vi på det. soul. Singlarna har fått bra respons och Filosofin kring musiken var medveten från Så du har inte blivit dumpad? Musiken som finns med på skivan Vatten Veronica Maggio försöker njuta av det som början, han skulle inte krångla till det. – Nej, det handlar faktiskt inte om mig utan & bröd har Veronica Maggio jobbat med händer just nu. Vad hon har för publik tycker – Jag har nåt jag själv som lyssnare saknat. om en helg i låtskrivarens liv. under ett år. Hon tycker att det känns skönt hon är svårt att säga. Jag visste att Glassigt var banal men den kan Är det inte svårt att sjunga om sådant som att veta att hon lagt ner hela sin själ i det – Det är kanske 60 procent killar som hört öppna dörrar. Vi har hittat en idé, nästan alla inte handlar om dig själv? arbete som resulterat i skivan. av sig. När man får ett mejl av Börje, 65 som låtar skrev jag fort, fyra rader i taget – vi har – Nej, alltså jag tycker att låten var rolig och – Nu är det dags för folk att tycka en massa tycker att Dumpa mig är det bästa sedan gått på gut feeling i studion. därför ville jag göra den. Sedan skulle jag om det jag gjort vilket känns ganska läskigt. 1967 blir man lite förvånad. Min publik – Jag är väldigt pretentiös, pretentionen är aldrig sjunga något som jag inte kan stå för. Men det blir nog lättare att ta kritik när man består av allt från hiphop-folk till småtjejer. att hellre utvecklas under lång tid än att med Veronica Maggio har en ganska bestämd själv känner sig nöjd. I höst kommer Veronica Maggio att göra en gång göra en perfekt skiva. Det kan vara uppfattning om det mesta hon gör. Det Din röst har blivit jämförd med Lisa Ekdahls. en klubbturné i Sverige. Vad som händer sen bättre att gå vidare istället för att fila på låtar räcker inte med att skivan låter bra. Hon är Kan du identifiera dig med henne? återstår att se. i all evighet. kontrollerande både när det kommer till – A, här kommer det. Jag tror att folk gillar – Jag försöker att inte tänka för mycket Men Mange har fler järn i elden. Han dri- skivomslag, hemsidans design och texter att placera in människor i fack. Vi vill gärna framåt utan vill fånga känslan av nuet, av ver en cateringfirma som samma dag som som ska läggas upp på hemsidan om henne. jämföra saker. Ser vi ett moln måste vi det som händer idag. Självklart vill jag få releasefesten på Pustervik i Göteborg har ett – För mig är alla dom detaljerna viktiga så jag genast jämföra det med en björn. Det jag har möjligheten att spela in en ny platta men stort barjobb i Kungliga Tennishallen. Man måste helt enkelt vara med och bestämma. gemensamt med Lisa Ekdahl är väl att båda just nu vill jag se till att det går bra för den skulle kunna säga att det går bra nu, kompis Musiken har alltid funnits i Veronica Mag- är blonda och sysslar med musik. platta jag släppt nu. det går bra nu. gios liv. Hon började tidigt på en musikskola Fast jag måste nog hålla med. Din röst är Alessandra Johansson Cavalera Gary Landström och fortsatte sedan i jazzensemble. Efter ett mjuk precis som Lisa Ekdahls.

12 Groove 7 • 2006 Salem al Fakir

När Salem al Fakir spelade in sin första Salem al Fakir har gjort sig ett namn EP Dream Girl gjorde han nästan allt på internet. Där kan man lyssna på hans arbete själv. Han sjöng, spelade instru- låtar och se videon till radiodängen ment, mixade och la körer. Dream Girl. Han kommer att turnera – Det bara blev så. När jag spelar in går hela hösten och första spelningen går av det väldigt fort så det blir mest effektivt stapeln på en privatfest. att fixa allt själv. – Det var någon på P3 som fyller 30 och Salem al Fakir säger att hantverket som dessutom gillade min musik så för- inte blir helt perfekt när han gör allt själv sta spelningen blir på 30-års-festen. men att det å andra sidan inte behöver Han är dock ingen rookie när det vara perfekt heller. kommer till att stå på scen. Han har nyli- – Jag vill inte att min musik ska vara kli- gen varit med Snook på turné. niskt perfekt. Det får hellre låta som det – Jag har scenvana sedan många år men låter. nu blir det på ett alldeles speciellt sätt, Anledningen till att Salem al Fakir med min musik och mig i fokus. Det inte gillar för mycket efterarbete är att kommer att bli annorlunda men han är rädd att förlora den ursprungliga det ser jag också fram emot.

känslan. Hyllningsord har också före- D R D – Det är så lätt att börja pilla med detal- kommit, Salem al Fakir har till V NU VV FQN jer och sedan är man fast och inget av och med kallats för ett musika- ursprunget i låten låter som man tänkte liskt geni. Detta tror han själv beror på sig det från början. att folk kallar personer som kan många

Stefan Segolson Stefan instrument för det. Dessutom anser han att folk använder ordet geni alltför ofta. På frågan varför Salem sysslar med Isabel Guzman musik svarar han att han undrar det själv Jag har stämt möte med Isabel Guzman, också. skapare av dagens mest framgångsdoftande – Jag visste att jag ville hålla på med electropop, på Wayne’s Coffee på Söder. Tre- musik redan när jag var nio-tio år. Jag kvart efter utsatt tid har vi fortfarande inte vet att jag klarar det här jobbet och att träffats och elaka ord som divalater börjar jag gör det bra. Det är en mystisk sak att formas i mitt söndagströtta huvud. Tankar vara musiker, mystisk men rolig. som snabbt slås till marken när en trasig Alessandra Johansson Cavalera mobiltelefon, ett gemensamt missförstånd och charmigt leende plötsligt uppenbaras. Isabel känns som en självklar förlängning av musiken hon producerar; snygg, avslappnad och lagom uppkäftig. Mode, estetik och musik – hur intimt hänger dom ihop? – De hör definitivt ihop. Det handlar ju om kreativitet i båda fallen och för mig är båda uttrycken jätteviktiga. Isabel Guzman har varit aktiv i musik- kretsar sedan gymnasiet. Hon har släppt en singel med gruppen Fudge, spelat med varie- rande bandkonstellationer på flera Stock- holmsscener och suttit i Melodifestivalens jury fyra år i rad. – Det är inte direkt min musiksmak som representeras där men jag gillar fenomenet Britta Persson och det var jättekul att få vara med. Snart var det Britta Persson som sjöng Under åren har hennes uttryck förändrats. Britta Persson har ingen aning om vad inför Kristofer Åströms spelningar på Elektroniska influenser och dansbeats har som inspirerar henne. För det mesta sitter scenerna runtom i Sverige, parallellt med fått större utrymme. hon bara med gitarren i knäet och känner att låtmaterial signerat Britta Persson – När man börjar spela så ställer man ju sig i replokalen med ett gäng kompisar och då blir sig fantasilös. solo nådde allmänheten. det lätt rockigt, även om man kanske inte vill – Jag tror aldrig att jag ska kunna skriva – Jag började skriva egna låtar nästan det. Senaste tiden har jag koncentrerat mig något men så plötsligt kommer det bara direkt. Jag har alltid hållit på med musik på den elektroniska biten. Det känns som att en låt, säger hon. på ett eller annat sätt, men nu är det i en jag hittat mig själv där. Det senaste året har hon överrumplats helt ny form. Det blir annorlunda rent För tillfället är Isabel, i samarbete med av låt på låt och till sist har det blivit en tankemässigt. olika producenter, fullt upptagen med att hel skiva. En fullängdare som ligger den Hösten består av turnerande med spela in material till en kommande platta. I unga singer/songwritern varmt om hjär- Top Quality Band där bland annat ovan bakgrunden står musikföretaget Lights Out! tat. nämnda skönsjungande herre ingår, samt Music Group och fyller funktion av mana- gement. Vilka som slutgiltigt kommer stå – Jag är sjukt nöjd med nya skivan, med promotion av nya skivan. Tiden däremel- bakom skivsläppet är ännu oklart, men det helheten, allt. lan fördriver Britta Persson med att för- finns en del heta erbjudanden. Musik har alltid varit en elementär del söka hitta en vettig hobby, men det har – Vi skulle ju kunna släppa skivan själva på i Britta Perssons liv, men har tagit sig olika visat sig vara det krångligaste av projekt. Lights Out! men tror hårt på det här och spa- uttryck. Den väg hon för tillfället befinner – Jag hittar inget som jag tycker är roligt. rar oss till det rätta samarbetet. Det krävs rätt sig på tog sin början för ett par år sedan när Egentligen är det ganska tråkigt att bara folk med tillräckligt stora sedlar. Jag har ald- hon tog kontakt med Kristofer Åström och syssla med musik men jag kan inte tänka rig velat släppa en skiva bara för att släppa en frågade om han ville sjunga med henne. De mig något annat. Musik är det enda jag skiva. Ska man satsa så ska man satsa. kände inte varandra, men Britta Persson kan förlora mig själv i. Allt annat gör mig Vem inspireras du av? – Madonna. Alltid Madonna. Både musika- var nästintill övertygad att de skulle kom- rastlös. liskt och som artist och människa. Och Gwen plettera varandra musikaliskt. Men rastlös är det sista man blir med Märta Thisner Stefani. – Jag kände att vi nog såg musik på Britta Perssons softa musik strömmande Är det deras scener du drömmer om? samma sätt. genom högtalarna. – Absolut. Ribban ligger högt för min del. Gabriella Fäldt Matilda Gustavsson

www.groove.se 13 -œvÌ

>݈“ˆˆ>˜Ê iVŽiÀÊ ‡Ê »½Ê iÊ
Ê 6ˆÀ}ˆ˜]Ê ½Ê iÊ
Ê ÕÃ̈˜iÊ iVÌÀ>ʇʻ-œvÌÊ,œVŽ»Ê / iÊ
LՓÊi>vʇʻ˜ÌœÊ/ iÊ Õi» œÕ˜Ì>ˆ˜»Ê­Àii>ÃiÊÓÇə® ÕÃ̈˜iÊ iVÌÀ>ÊBÀÊ`i˜Ê«iÀviŽÌ>ÊÃޓLˆœÃi˜Ê“i>˜Ê / iÊ
LÕ“Ê i>vÊ BÀÊ ˆ““ÞÊ >6>iÃÊ i˜“>˜˜>Ê 6ˆÃÃ>Ê «>Ì̜ÀÊ BÀÊ ÃFÊ Û>VŽÀ>Ê >ÌÌÊ “>˜Ê L>À>Ê ÛˆÊ >ÌiÊ Õà ʜV Êi˜˜ÞÊ7ˆÃœ˜°Ê i`ÊȘʻLÕiÇiiV‡ L>˜`Ê œV Ê BÀÌiL>À˜° iÌÊ ˜Þ>Ê >LՓiÌÊ º˜ÌœÊ / iÊ }ÀFÌ>ʘBÀʓ>˜Ê ŸÀÊ`i“°Ê iÌÌ>ÊBÀÊiÌÌÊÃF˜ÌÊ>LՓ]Ê ÌÀˆV‡Ãˆ˜}iÀ‡Ãœ˜}ÜÀˆÌiÀ»‡“ÕÈŽÊ >ÀÊ ÕÃ̈˜iÊ }œÀÌÊ iÌÌÊ ÕiÊ
}>ˆ˜»ÊBÀʏˆŽÃœ“ÊvŸÀi}F˜}>Ài˜Êˆ˜Ã«i>`ʈÊ-ˆ}ÕÀÊ `iÌÊ BÀÊ w˜ÃÌB“ÌÊ “i`Ê Ã˜Þ}}>Ê >ÀÀ>˜}i“>˜}Ê œV Ê >ÛÊFÀiÌÃʓiÃÌÊëB˜˜>˜`iÊ>LՓ°Ê˜˜i FiÀÊLÊ>Ê ,ÃÊ ÃÌÕ`ˆœÊ «FÊ Ï>˜`Ê œV Ê LÞ}}iÀÊ «FÊ v>˜Ì>Ã̈Î>Ê v>˜Ì>Ã̈Î>Ê FÌ>À]Ê Ž>˜ÃŽiÊ `iÌÊ Û>VŽÀ>ÃÌiÊ ÛˆÊ ŸÀÌÊ À>`ˆœv>ۜÀˆÌi˜Ê»>˜VÞÊ,œLœÌû° Õ`>˜`Î>«Ê “i`Ê ÃÕ}}iÃ̈Û>Ê “iœ`ˆiÀ°Ê /B˜ŽÊ iÀÊ Ãi`>˜Ê »Ê
“Ê
Ê ˆÀ`Ê œÜ»Ê “i`Ê
˜Ìœ˜ÞÊ
˜`Ê -ˆ}ÕÀÊ,Ã]Ê Ö“Ê“ŸÌiÀÊ œ}Ü>ˆ°Ê / iÊœ ˜Ãœ˜ÃÊBÛi˜Êœ“Ê>>ʓÕȎ>ˆÃŽ>ʏˆŽ iÌiÀÊ ÃÕÌ>ÀÊ`BÀ°Ê
Ì̈ÌÞ`

>VŽÊiÞÃʇʻ >}ˆVÊ*œÌˆœ˜» / iÊ i>ÀÃʇʻ>˜}Ê"vÊœÃiÀÃ»Ê ܘÊEʈiʇʻ-̜Ì i̻ʭÀii>ÃiÊÓÇə® " ˆœÊ`՜˜Ê/ iÊ >VŽÊiÞÃÊBÀÊ̈L>ŽÃʓi`Êi˜ÊÃÌi˜‡ / iÊ i>ÀÃÊ ÌÀi`iÊ >LÕ“Ê BÀÊ i˜Ê Ã>˜ÃŸÃÊ Ž˜œVŽœÕÌÊ -ÛiÀˆ}iÃÊLBÃÌ>Ê ˆ«Ê œ«Ê`՜ÊܘÊEʈiÊBÀÊ̈L>Ž>tÊ FÀ`ÊLÕiÇÀœVŽÊ«>ÌÌ>°Ê >˜`iÌÊ >ÀÊ Þ>ÌÃÊÀ՘Ìʜ“Ê “i`ʏˆŽ>Ê`i>ÀÊÀœVŽÊœV Ê«œ«Ê“i`ÊiÌÌÊÀœ“>˜ÌˆÃŽÌÊ i˜ÊyiÀv>`ˆ}ÌÊ}À>““ˆÃ˜œ“ˆ˜iÀ>`iʜV Ê*ÎÊ}Տ`Ê ˆÊÛBÀ`i˜ÊœV Ê*νÃÊFŽ>˜Ê*iÀÃܘʭ*ÎÊ,œVŽ®Ê >ÀÊ ÃŽˆ““iÀÊ ŸÛiÀÊ Ãˆ}Ê œV Ê ÌiÝÌiÀÊ Ãœ“Ê >ÀÊ ˜F}œÌÊ LiŸ˜>`iÊ`՜˜Ê}BÃÌ>ÃÊ>Ûʈ} 7œ˜ÊœV Ê>> Ê«FÊ “i`ÊL>˜`iÌÊ«FÊȘʻ BÃÌÊÕÃÌÊ Õ»ÊˆÃÌ>°Ê,œVŽÊÜ“Ê >ÌÌÊ ÃB}>°Ê ÀÕ««i˜Ê FÌiÀÊ Ãœ“Ê i˜Ê L>˜`˜ˆ˜}Ê >ÛÊ ˜Þ>Ê>LՓiÌʺ-̜Ì iÌ»°Ê˜˜i FiÀÊȘ}>À˜>ʺiÊ ÃÛB˜}iÀʜV ÊvÀÕÃÌ>ÀÊܓÊiÌÌÊÎi˜>˜`iʏœŽœ“œÌˆÛ° œ`«>ÞʜV Ê ˆÛˆ˜iÊ œ“i`Þ° ˆ}t»ÊœV Ê*ÎÊv>ۜÀˆÌi˜ÊºB}}Ê iÀÊ ˆÌÌÊ6>«i˜»°Ê *œ«

>ÌiÃÊ"vÊ-Ì>Ìiʇʻ Àˆ˜}ÊÌÊ >VŽ» /ˆÞÊEÊ/ iÊ7>Ê‡Ê œÌ̜“ÃÊ"vÊ >ÀÀiÃÊ­Àii>ÃiÊ{É£ä®
“ÞÊ ˆ>˜Ê‡Êœ˜iÞÊÀœ“Ê/ iÊ/œ“Là >ÌiÃÊ"vÊ-Ì>ÌiÊvF˜}>ÀÊ>ÌÊܓÊۈÊvŸÀŽ˜ˆ««>Àʓi`Ê->˜Ê œ˜œÀÊ "LiÀÃÌÃÊ ÛB˜˜iÀÊ ˆÊ /ˆÞÊ EÊ / iÊ 7>Ê ÏB««iÀÊ iÃÌʎB˜`ÊܓÊÃF˜}iÀÎ>ÊˆÊ ÀœŽi˜Ê-œVˆ>Ê-Vi˜iÊ À>˜VˆÃVœ]Ê>ˆvœÀ˜ˆi˜ÊœV Ê i>V Ê œÞðÊ-̜À>ʎB˜ÃœÀ]Ê ˜ÕÊÈÌÌÊ>˜`À>Ê>LՓ°Ê-ŽˆÛ>˜ÊvŸÀÊÌ>˜Ž>À˜>Ê̈Ê Àˆ} ÌÊ œV Ê -Ì>ÀÃÊ Ì>ÀÊ ˜ÕÊ
“ÞÊ ˆ>˜Ê ŽˆÛiÌÊ ÕÌÊ œV Ê }ŸÀÊ }>`>ʓiœ`ˆiÀʜV ÊØÞ}}>Ê>ÀÀ>˜}i“>˜}°Ê ÞiÃ]Ê œ˜VÀiÌiÃʜV Ê*ˆ«iÌÌið ܏œŽ>ÀÀˆBÀ°Ê /ˆÊ Έ˜>`Ê vÀF˜Ê `i˜Ê ˆ˜`ˆi‡«œ«Ê “>˜Ê BÀÊÛ>˜Ê>ÌÌÊ ŸÀ>ÊvÀF˜Ê i˜˜iÊÃFÊBÀÊ܏œ`iLÕÌi˜ÊiÌÌÊ VœÕ˜ÌÀވ˜yÕiÀ>Ìʓœ`iÀ˜ÌÊ«œ«>LՓ° Scissor Sisters

Fanfar- trudelutt

Backstage på Roskilde är det varmt och skönt. En D R oas där det knappt märks att det pågår en jätte- UD V NN festival bara några meter bort. VV FQ Man skulle lätt kunna tro att man hamnat på en mycket trevlig personalfest för skivbranschen.

Sitter i skivbolagsjättens inhägnade idyll ett tuggummi-pop band, och förhandslyssnar på Ta-dah som men lyssnar man på Visi- släpps i mitten av september. tors så fattar man hur Runt omkring mig pågår intervjuer fantastiska dom var. med bandet. Det är media från hela – Vi inspireras av ganska Europa som är på plats. Jake, Del, Ana, mycket faktiskt, säger Babydaddy och Paddy verkar må fint där Jake. Egentligen av alla de sitter och svarar artigt på alla frågor som gjort något. Alla som och ler fastän Deftones skränar i bak- ansträngt sig. grunden. – Fast vi gillar förutom Är ni trötta på frågor om Pink Floyd? Abba och discomusik – Ja, lite grann, svarar Del. dom klassiska banden. Scissor Sisters slog igenom med en Led Zeppelin, Pink Floyd cover på Comfortably Numb hämtad och Wings. Som är ett från Pink Floyds The Wall. Ett ganska kraftigt underskattat oväntat val av låt egentligen. band, förklarar Del. – Det var den låt som vi lärde oss att Ni känns som ett intellek- använda vår synt till i replokalen. Och tuellt partyband. det är en sång som jag älskar att sjunga. – Snarare feelgoodband, Sen blev det av bara farten att vi gjorde menar Jake. Vi gillar balansen mellan ken. Men textskrivandet sköter Del om helt fascinerad av att det rör sig människor den till vår, berättar Del och tar en tugga hjärndöd partymusik och intelligent pop. själv. som pratar inne i en burk, skrattar han. på sitt gröna äpple. Alla låtar kan inte vara så smarta. – Jag läser tonvis med böcker. Många av Men måste man inte bo i en stor stad som Hur kändes det att spela in nya skivan? Ert förra album hade ett vackert omslag. texterna till Ta-dah är direkt inspirerade New York för att kunna leva utan den? Ibland låter ni som ABBA på speed. Hur kommer Ta-dah att se ut? av böcker jag läst. Låten Other Side fick – Nej! Det är bara att ta bort den ur – Jag var skräckslagen. Man kan höra – Ah! Du kommer att älska det. Vi fun- jag inspiration till efter att ha läst Micha- ditt liv. I början är det jobbigt men sen skräcken i min röst. Det var verkligen derade länge på hur det skulle se ut. Men el Cunninghams Märkliga dagar, han har är den inte en del av ditt liv längre. Jag obehagligt att stå där framför mikrofo- det ser ut ungefär som vår musik. Som också skrivit Timmarna. Efter att ha läst har inte heller tv, säger Jake. Tv är skit. nen. Det är ju våra liv och karriärer som någonting nytt men som är väldigt gam- Gangs of New Orleans av Herbert Asbu- Istället sysslar jag med min lilla träd- står på spel. malt. Något du känner igen men ändå ry så skrev jag texten till She’s My Man. gård och odlar lite blommor, bergsörter – Vi har verkligen jobbat häcken av oss. inte, förklarar Jake. Tittar du på tv, läser dagstidningar? och kökskryddor. Ett fantastisk sätt att Hoppas att det hörs i musiken också, ler Scissor Sisters har funnits i drygt fem – Jag har inte haft tv på flera år. Jag får koppla av på. Jake. år. Alla medlemmarna är New Yorkers. ångest av tv. Dom enda tidningar jag I skrivande stund så har även min tv – Om vi skulle ens komma i närheten av Från början var de två, sen fylldes det på läser är typ speltidningar, andra glossiga gått sönder. Och det är faktiskt ganska en Abba-låt så skulle jag bli så lycklig till dagens line-up på fem personer. Till- månadsmagasin tråkar ut mig. När jag är skönt utan den. och hedrad. Folk anser att dom bara var sammans med Babydaddy gör Del musi- hemma hos någon som har tv kan jag bli Per Lundberg GB

s#$$6$DUPLICERING VI #$AND$6$DUPLICATIONSERVICES sFÚRPACKNINGAR sTRYCKSAKER HJËLP TEL  INFO CMMGROUPSE sRÍDGIVNING BOX +ISTA ERER 4ORSHAMNSGATAN MED sGRAFISKDESIGN WWWCMMGROUPSE

www.groove.se 15 Christina Aguilera

D R D V NU VV FQN

Ligger steget före

Lite äldre, lite mer påklädd, mycket lyckligare. Nu är hon beredd att riskera ett kommersi- ellt självmord för att få sjunga jazz och blues. Grooves Thomas Nilson träffade Christina Aguilera i Beverly Hills.

i ett konferensrum på Regent Wilshire och började gå till skivaffärer med min Hotel i Beverly Hills, i väntan på att få mamma och min mormor och bläddra träffa en av samtidens största popikoner, bland gamla vinylskivor. Då upptäckte känner sig Grooves utsände något mal- jag fantastiska artister som Billie Holi- placerad. Rummet är fullt av kändisjour- day, Nina Simone, Otis Redding, Etta nalister från hela världen som utbyter James och Ray Charles. Deras musik anekdoter från sina möten med olika hade hjärta och själ och det är vad jag megastjärnor. En skrämmande holländsk försöker förmedla på det här albumet. journalist berättar att hon kvällen innan Christina säger sig inte vara bekym- gått fram till en av världens mest kända rad över hur den nya musikaliska inrikt- producenter på en fest och sagt ”Will ningen kommer att tas emot av hennes suck cock for quote”. Hon hade fått en publik. intervju. – Om man tänker för mycket på hur Christina Aguilera huserar under ett folk kommer reagera tar det död på ens På back to basics arbetar Christina återi- mycket musik idag, att alla springer till par dagar på hotellet - mest känt för att kreativitet. Jag har alltid gillat artister gen med Linda Perry, före detta sångerska samma hitmakare istället för att för- det var här Julia Roberts och Richard som inte varit rädda för att ta risker. För- i one hit wonder-gruppen 4 Non Blondes söka hitta nya talanger eller jobba med Gere övernattade i Pretty Woman - för hoppningsvis kommer den här skivan att och numera framgångsrik kompositör. lite mer oväntade namn. Inte för att låta att göra promotion för nya albumet Back inspirera min yngre publik att upptäcka Perry ligger bland annat bakom kraftbal- skrytsam, men jag försöker hela tiden att to Basics, en dubbel-CD som delvis är nya musikaliska världar. laden Hurt som förmodligen kommer bli ligga ett steg före. kraftigt influerad av traditionell jazz och Enligt ryktet är man dock allt annat en lika stor reklamradio-evergreen som Det är inte svårt att föreställa sig vilka blues. Onekligen ett ganska våghalsigt än oberörda i Aguilera-lägret inför hur förra albumets kraftballad Beautiful. För kollegor som hon syftar på, men efter projekt för en artist som bara två album albumet kommer att sälja. Låten Thank de mer rytmiska inslagen står hiphop- uppmärksamheten som följde på hennes tidigare gjorde hyperkommersiella tonår- You sägs ha tillkommit för att blidka veteranen DJ Premier från duon Gang påhopp på Mariah Carey i den ameri- spophits som Genie in a Bottle och What eventuellt besvikna fans – en något märk- Starr. kanska killtidningen GQ i somras är hon a Girl Wants. lig historia som baseras på telefonsvar- – DJ Premier har aldrig gjort något åt en uppenbarligen försiktig med att nämna – Jag har alltid velat göra en klassisk meddelanden från fans, där de förklarar popartist tidigare och det var nog därför namn. soulskiva, säger Christina som inte alls hur Christinas musik fått dem att klara jag ville jobba med honom, säger Chris- Att Christina medvetet väljer att göra förefaller vara särskilt trött trots att hon sig igenom allt från livskriser till Irakkri- tina. Många artister väljer automatiskt saker en aning svårare än sina konkur- gjort intervjuer hela dagen. get och på det stora hela fått dem att bli att jobba med något av de största nam- renter är ingen slump. Hon vill komma så – Det här är en modern version av bättre människor. nen för tillfället. Det är bara tråkigt och långt ifrån bilden av henne som skivbo- musiken jag älskat sedan jag var åtta år förutsägbart. Där har vi problemet med lagsstyrd tonårspopslav som möjligt.

16 Groove 6 • 2006 The Legends »Facts and Figures« Nytt album ute 6:e september!

– Jag har en lång väg att gå fortfarande, Suicide Girls – men samtidigt fanns det för jag tror inte folk förstår hur passio- en svärta i musiken. nerat jag känner för min musik och hur – Jag befann mig på en mörkare plats i inblandad jag verkligen är i minsta lilla livet då, säger hon. En del människor Irene »Apple Bay« detalj i skapandeprocessen. Tack och lov som jag verkligen litade på hade svikit har jag nått en sådan position nu att jag mig och det reflekterades i musiken. kan fatta alla beslut själv om min karriär. Nu säger sig Christina – som förra Debutalbum ute 27:e september! När jag släppte min första skiva fick jag året gifte sig med skivbolagsdirektören inte sjunga som jag ville sjunga, inte klä Jordan Bratman – ha funnit harmonin mig som jag ville klä mig, inte vara den i tillvaron. Något som hon menar har jag är. Och det var väldigt frustrerande påverkat den musikaliska inriktningen för mig eftersom jag egentligen hade en på Back to Basics. massa saker som jag ville uttrycka. – Den här gången ville jag göra en positiv Andra albumet Stripped var Christi- skiva. Och det är vad den här musiken – nas första möjlighet att själv ta kontroll gammal soul, jazz och blues – är för mig, över sin karriär. Hon valde att satsa på positiv musik. Som får mig att känna mig en image som skulle fått henne att smälta levande. in perfekt bland alternativ-porrtjejerna i Thomas Nilson www.labrador.se Promoe Seriösa saker Han är mannen som under tidiga 90-talet började rappa på Västerås gräsrotsnivå. Idag genererar hans skägg över 200 inlägg på internetforum. Grooves Erik Hjortek följde med Mårten ”Promoe” Edh under två av hans kvällspass

D R D i landet för att ta pulsen inför tredje soloskivan. V NU VV FQN

peace & love-festivalen är i år större än Lie avslutningsvis river sig ur högtalarna om vad jag ville göra. Skillnaden från somrig förstasingel inför det nya albumet någonsin. Och vädret är varmklibbigare är publikens vattenflaskor sedan länge förra gången var också att jag kom mer landade tidigare i år. än någonsin. Bland en uppsjö bokade tomma. förberedd och vågade stå upp för mina – Jag hade ju ett speciellt ämne… Songs band ska Looptroop inta scenen om 50 Till andraplattan The Long Distance idéer. of Joy. Det skulle handla om att vara minuter. Aningen försenade från Västerås Runner besökte Promoe Jamaica och Hur har detta präglat skivan? musiker, att vara stolt över yrket och att släntrar så slutligen Cosmic, Supreme och intog studion tillsammans med bland – Det skulle i så fall vara att det inte finns kunna stå upp för att det är ett riktigt Embee – som lånat en cymbal av Sahara andra Anthony B och Ward 21. Trots någon låt som känns ogenomtänkt. Sam- jobb. Det var svårt att förmedla detta Hotnights – in i logen. Promoe har ham- tron om att Jamaica var ett avslutat kapi- tidigt kan jag känna att det är en svaghet till Capleton i och med att han inte skrev nat på efterkälken då han ville se lite av tel landade han där igen två år senare från mig att allt ska vara så genomtänkt någonting varken på papper utan impro- Lalehs spelning. inför det nu stundande tredje soloalbu- och avundas hur Capleton bara går in viserade varje gång vi spelade in. När han slutligen dyker upp byter met White Mans Burden. och öser och är 100 % vibb. Men det är – Arbetssättet passar kanske inte mig så han raskt om till scenkläderna; jeans och – På Long Distance Runner ville jag ha sånt jag kan lära mig av att jobba med bra, men soundet tycker jag passar jävligt t-shirt vars tryck stoltserar med det egna gäster som själva skulle komma med dom, förklarar Promoe. bra. bolaget David VS Goliath och epitetet mycket input, men jag märkte att det Det var just med Capleton som stu- ”Looptroop Rockers”. Trots att tiden kanske inte riktigt gick att få det så. Den diokamrat och refrängmakare som en efter konserten rullar Promoe ut en nu börjar bli knapp, och publiken sedan här gången hade jag väldigt klara idéer koffert med merchandise till en väntande länge är samlad, lyckas gruppen skriva folksamling. En malmöbo förklarar att ihop kvällens spelschema minuterna han gärna skulle vilja bjuda in sig själv innan scendags. Mitt första intryck av att på fest hos honom. Ett oräkneligt antal Promoe är aningen blyg inser jag efter- festivalare tar kort och får sin t-shirt sig- hand istället vara ett lugn och en behaglig nerad. På brett dalmål frågar en öldränkt sida att inte alltid behöva kallprata. Han andedräkt mig om jag verkligen kan fatta ställer gärna motfrågor och förklarar att det är rapparen Promoe som sitter att han tycker det är mer intressant vad framför oss. Borlängepubliken tycks vara andra tycker. minst sagt belåtna med kvällen. 2001 kom debutsoloskivan Govern- Titeln på tredje skivan – White Mans ment Music. Anledningen till en solo- Burden – har länge legat på lut och kom karriär parallellt med sin grupp var helt nu till pass då Promoe såg ett samband enkelt den stora mängd material och i att många av låtarna handlade om hur möjligheten att kunna förmedla mer per- dåligt vi mår på grund av just den filoso- sonliga uttryck. fin. – Det finns en sån jävla styrka i att jobba – Det är inte tanken om den vita man- tillsammans som jag kan sakna ganska nens börda att behöva lära hedningarna mycket då jag kör själv, men samtidigt om religion, demokrati eller livet – utan så behöver jag också vara själv för att att vi mår dåligt över att vi tror att vi är kunna få ut grejer som jag inte kan få ut mer värda och kan ställa oss över folk, med Looptroop, förklarar Promoe. förklarar han med en berättande blick. Låten Long Sleeves in the Summer precis innan showtime stämmer grup- spinner också vidare på albumets titel då pen upp i nynnande sång. De påminner Promoe förklarar hur ett av resultaten på lite om ett rövarband. Promoe tar några denna tanke om överhet kan leda till att joggingsteg och publikens maningar bör- ungdomar börjar skada sig själva genom jar alltmer skallra mellan husen. Sekun- att, som i detta fall, skära sig i armarna. derna senare reser sig ett hav av händer Det är ett problem han reflekterar vid då framför scenen. Spelningen är i full gång han beskriver låten med flera långa tan- och Looptroop är uppenbarligen inte kepauser. bara Big in Japan. Promoe ser lyrisk ut då Strax efter midnatt möter Promoe upp han mellan sina verser blickar upp mot en ung dam för att göra en radiointervju en klar dalasky. Då These Walls Don’t som kom att äga rum i en sömnig hotell- Jonas Lund 18 Groove 7 • 2006 Henrik Strömberg korridor. Han ger långa eftertänksamma goda formen infinna sig även idag då folk i lokalen. Som handen i handsken på jag har försökt det ena och nu försöker svar och kliar sig. Promoe vankar fram och tillbaka i käl- reggaefestivalen framkallar Fit You Haffi jag det andra. Jag kanske kommer gå till- – Håller du också på att somna, frågar larlogen. Fit snart ett jordskred bland publiken. En baka till något annat. han slutligen med ett leende och radiotje- Jag kommer osökt att tänka på ett mamma ryggar förvånat till när hennes 45 minuter spelning senare pustar jen skrattar försiktigt medhållande. internetforum som på nolltid fylldes tonårsson utbrister ”Yes!” och euforiskt Promoe ut vid logen aningen besvi- Klockan är strax efter 02.00 och Promoe med en mängd inlägg om Promoes långa sedan faller ut i yviga breakdancesteg. ken över det dåliga ljudet. En fartfylld försöker ordna en bit mat. Slutligen hit- skägg och undrar om det inte är frustre- Chords rumlar in och kåserar kort om tar han bröd på hotellet och vi rundar av rande att fokus hamnar där istället för på media har under promoes verksamma den mytologiska guden Prometheus. dagen. I morgon är det en scen som vän- hans väldigt politiska och medvetna tex- år varit ett återkommande ämne och det Timbuktu hälsar leende laget runt och tar i Uppsala. ter. Promoe själv tycks ta det med ro. märks ett särskilt engagemang då ämnet Promoe möter sedan upp sin flickvän för – Stör du dig på det?, frågar han efter ett kommer på tal. Han anser inte att han att se Helt Offs premiärspelning. swea reggaefestival ringar in Malmös kort utlägg. direkt behövt offra något eller lätta på Polens största Promoefan presenterar 30-gradiga Folkets Park. Sedan vi träffa- Jo, jag kan nog tycka det är slöseri med ideologityglarna under åren, men Pro- sig och tar några kort då vi slagit oss ner des i Borlänge har Promoe haft lite ledig tid… moe tycks i samma andetag också ha en vid ett avskilt bord. Tiden räckte inte till tid på sitt lantställe, men även hunnit – Folk inspireras av att fokusera på fel uppenbar hatkärlek till sin bransch. för att se I Wayne och det blir istället en spela in nytt material med gruppen. Efter saker. Dokusåpor och sånt är den stora – Jag kan försöka skrika om mitt bud- tidig kväll hemåt. Framöver planerar Pro- att ha ätit middag i sin lägenhet några grejen här i världen och inte hur vi ska skap i en tidning, men det kommer ändå moe göra en soloturné tillsammans med stenkast från festivalområdet samlas få människor att må bra på riktigt och att ätas upp av resten av skiten i tid- en kör. Kanske med Daville. Kanske med gruppen på en uteservering. Till tonerna fördela jordens resurser. ningen. Eller så kan jag sitta ute på gatan SLS Jeppe Körsbär. Imorgon går bilen i av en mash-up mellan Mary J. Blige och Trots konkurrens från samtidigt spe- och skrika och bli uppäten. Jag har ingen alla fall vidare mot Stockholm. 80-talsdängan Tainted Love tycks den lande Alpha Blondie fylls det fort på med aning om vilket som fungerar bäst, men Erik Hjortek

www.groove.se 19 Deftones

Lärt sig läxan Johannes Giotas

Efter sju sorger med sidoprojekt, storproducenter, en vinter som nästan knäckte dem och uppskjutna datum, kommer äntligen Deftones med uppföljaren till 2003 års skiva. Groove träffade Chi Cheng och Frank Del- gado för att prata om Saturday Night Wrist och Nina i Cardigans.

– Förra gången vi spelade Hultsfred vän- – Förlåt så mycket, men såg du henne? – Vi älskar att turnera, vilket är bra efter- Det har också gjorts en dokumentär tade vi hela helgen på att Oasis skulle Herregud, det är därför vi är här igen, för som vi aldrig tjänat några pengar på våra om Deftones. Det hela är väldigt mys- hamna i ett fylleslagsmål. Vilket fiasko att Nina spelar. skivor så vi överlever tack vara att vi spe- tiskt, en trailer kom ut och den annonse- det var, Noel dök inte upp och Liam var Så vem står som producent nu för er lar ute. rades på deras hemsida, sen togs trailern jättelugn och trevlig, skrattar Deftones skiva? Är det merchandise vi snackar om då? ner och allt om filmen också, och inte ett långhårige basist Chi Cheng hest. – Det kommer att vara en Deftones/Bob – Absolut, t-shirts och grejor. Blir man ord har hörts sen dess. Under slutet av 2004 åkte Deftones Ezrin-producerad skiva. duktig på det kan man tjäna mycket Finns det en film? upp till snöiga Connecticut för att spela – Vad som hände var att vi hade dåligt pengar, vilket är perfekt för vi har aldrig – En kompis filmbolag filmade hela in en ny skiva med demonproducenten med tid, och vi kunde inte slöa runt på behövt skriva hits eller sälja oss, vi kan White Pony-turnen, och han klippte ihop Bob Ezrin (Pink Floyd, Alice Cooper, Lou Deftones-tid som vi brukar, säger Frank. alltid göra vad vi vill och sen dra in peng- allt till en film. Reed, Kiss, etc), men sen hände ingenting. Vi spelade in all musik och ingen sång ar på annat för överlevnad. – Den är inte släppt, fyller Chi i, för skiv- Sångaren Chino Moreno klagade över och det var då vi drog. Så hur kom det sig att ni släppte B-Sides- bolaget vill inte att den kommer ut. Dom vintern, isoleringen och Ezrin i pressen. – När vi sen kom hem så skrev vi och spe- plattan? tycker den är alldeles för deprimerande. Medan Ezrin klagade över sångarens lat- lade in två-tre låtar på två dagar. – B-sidor har alltid varit viktigt för mig, Jag tycker personligen den är lysande. het och oförmåga att avsluta nånting. – Jag tror att vi lärt oss en läxa, att aldrig säger Frank och tänder en cigg. När jag Och så fort vi får tummen ur röven så Chino släppte en platta med sitt sido- gå in i en studio utan att gjort vår läxa, växte upp var det alltid det som var mest lägger vi upp den på nätet eller nåt, utan projekt Team Sleep och drog på turné ett stort misstag. spännande och i slutändan var det alltid att skivbolaget märker nåt. med dem. Den nya Deftones-skivan fick Men gnabbet mellan Chino och Bob då, B-sidorna som var mina favoritlåtar. Vi – Det är så synd för det är en cool film, datum efter datum som hela tiden sköts hur mycket sanning ligger i det? tar aldrig överblivet material som B-sida, som fångar den tiden, den är värd att få fram och ett tag såg det ut som att den – Äh, du vet, Chino är som han är och vi vet när vi skriver dom vad det är. komma ut. aldrig skulle komma. Bob som han, men så farligt var det inte. – När vi står i replokalen och jammar Det som gör att Deftones sticker ut Vad hände egentligen? Dom är bara lite gnälliga. eller skriver så tittar vi på varandra: ”Det är just deras tendens att alltid göra det – Vi skulle göra en snabb platta. Är skivan klar? där är en perfekt B-sida”! oväntade, en välplacerad Sade-cover, att – Det försöker vi jämnt, fyller Frank i. – Allt är klart, den mixas på Bahamas just Och det är då det händer igen. Nina hylla The Cure på MTV eller ägna större – Men det blev inte så, jag vet inte varför, nu och titel och omslag väljs. Det finns Person går ytterligare en gång förbi vårt delen av en intervju åt att beundra Nina viljan finns där jämt, men det verkar ald- ett datum, den 3 oktober. Så Deftones är bord och Chi börjar fumla med sin kame- från Cardigans. När jag sen råkar nämna rig fungera... oh herregud! klara, skjuts den fram mer nu så är det ra, men nåt stämmer inte. att jag pratat med henne i Emmaboda får Och det är nu det händer. Nina Person skivbolagets fel [vilket den har gjort, det – Fan! Min fru har haft sönder min jag direkt deras eviga beundran. från Cardigans går förbi vårat bord och nya datumet är 31 oktober]. kamera, för hon visste att vi skulle spela Mathias Skeppstedt allting stannar. Chi håller upp ett finger att Det är få band som turnerar lika mycket med Cardigans ikväll. alla ska vara tysta och sitter och fånglor. som Deftones, hur kommer det sig?

20 Groove 6 • 2006 www.groove.se 21 NYA ALBUMET REVELATIONS UTE NU

TILL MOBILEN: SKICKA JT TILL 72311 CHRISTINA AGUILERA andra sidan alltför svårt att sätta fi ngret på och bröderna Cohens Oh Brother Where Art Thou stilla när det ska lyfta. För det måste det ju Back to Basics därför komplicerat att ta till sig. skulle dränka håret i Dapper Dan’s Pomade och göra. Eller? RCA/SONYBMG Att Salem Al Fakir en gång studerade till rysk gå på klubb i London. Balkanbeats och Robyn Men det händer inte. Marit har säkert Med 25 miljoner sålda album i ryggen kan konst- och fi olprofessor och turnerade runt som fungerar också alldeles utmärkt tillsammans ansträngt sig allt vad hon kan för att få dessa 25-åriga Christina Aguilera redan på sitt tredje solist inom genren märks dock inte alls. Det i Hey U. Så visst fi nns det en del guldkorn här. tio sånger att krama musten ur Sverige ännu album göra lite som hon vill. Visst, hon kan här är långt ifrån klassiskt och traditionellt, och Bara inte lika många som det brukade fi nnas en gång, men hon har inte lyckats. Sån är inte sluta waila och fl era spår låter som Lady defi nitivt ingen fi nkulturell stråkmusik. Lurad på tidigare Jaxx-album. den brutala sanningen. I Think It’s a Rainbow Marmelade som hon var med på för några år känner jag mig, som sagt, men inte besviken. Mats Almegård innebär inte en ny triumfatorisk färd genom sedan, men annars har hon sökt inspiration i Gabriella Fäldt BEYONCÉ ett musikenergitörstande avlångt land för hur musik gjordes på den gamla goda tiden. ARIEL KILL HIM B’day denna trevliga och begåvade artist, istället Typ innan världskrigen. Hon har alltså transfor- Namned After You COLUMBIA/SONYBMG blev de bara en samling charmlösa sånger merats till en blandning av Mariah Carey och KASUAL RECORDINGS/SOUND POLLUTION Gamla Destiny’s Child-frontaren Beyoncé har som tyvärr bara är bleka skuggor av sina före- en entusiastisk musiklärare från mellanstadiet. Första låten Vivid and Alive har vissa ge- utan tvivel tagit steget in i superstjärnestrato- gångare. En axelryckning är allt de påkallar. Men mest är hon givetvis en popartist med mensamma drag med Ikaros, bandet David sfären med pojkvännen Jay-Z, större fi lmroller Jag kommer knappt ihåg något från plattan fäbless för stora och dramatiska arrangemang Lehnberg också sjunger i, men den slutar och första soloplattan som sålde 11 miljoner nu så här efteråt. Hur kunde det gå så fel? som ackompanjemang till hennes omfångsrika tvärt. För solonamnet Ariel Kill Him är det här ex. Och visst är hon en enorm sångbegåvning. Gary Landström och kristallklara vindpipa. Och det gör Back to album nummer fyra. Resten av skivan har en På uppföljaren B’day vill hon verkligen visa BLLTPRF CPD Basics till en alltför ensidig platta. Ljud av skra- annorlunda men gemensam riktning, indie- det också, ibland låter det som hon tar i så Halo of Flies pig vinyl blir liksom bara pålagd patina istället emo åt det svävande elektroniska hållet. hon ska spricka. Som lyssnare uppskattar man TREWETHA RECORDS för att genomsyra musiken helt och fullt. Lehnberg har spelat och producerat själv i det bara i undantagsfall som i aggressiva Ring Ett av mina favoritband heter Girls Against I alla fall gäller det för CD ett av denna dub- egen studio. Bortsätt från första låten smälter the Alarm. Annars känns det ofta som en teknisk Boys och en av mina favoritlåtar med dem bel. Andra skivans kontrollerade swingstämning det mesta samman och de ambienta melodi- uppvisning berövad den känsla man istället heter just Bulletproof Cupid, vilket jag måste känns faktiskt mycket mer spännande. Hon har erna har inte stor variation, vilket gör de olika önskar mer av. erkänna är vad som drog till sig mitt intresse siktat efter samma typ av (lätt plastiga) daterade spåren svåra att ta till sig. Det kärlekskranka Men B’day är självklart ändå en klart njutbar med den här skivan. Och jag tycker att jag ljudbild som Outkast med sin Idlewild-platta tilltalet är för klichéartat emellanåt. Ändå är r’n’b-popplatta. Låtarna är intressanta och ar- kan höra vissa ekon från ovan nämnda band, och jämfört med den moderna första-CD:n är det stundtals vackert som när den instru- rangemangen både moderna och varierade, det men medan GVSB är en groovemaskin av det ett fall framåt. Här fi nns andningspauser mentala delen av sjuminuters Altus breder ut ser Swizz Beatz (Ring the Alarm), The Neptunes sällan skådat slag är Blltprf Cpd mera av en i låtarna, ställen där lyssnaren hinner smälta sig med bombastiska trummor och gripande (Green Light har en tilltalande struttighet), Rich laptop ur kontroll påhejad av några distade Christinas skönsång utan att få utslag. Save Me melodi. Utan att vara dåligt kittlar det heller Harrison (Suga Mama är skönt funkig) och gitarrer och telefonsång. Jag gillar det, men From Myself är en akustisk och nedtonad favorit inte riktigt ordentligt. Rodney Jerkins (singeln Deja Vu) till. Och Bey- tyvärr saknar produktionen totalt bas och jag inte trodde Christina var kapabel. CD två Johan Lothsson oncé själv är klar som en fjällbäck. Ljuv som en mellanregister och det gör hela härligheten är en mindre avklädd platta men mycket mer AUDIOSLAVE rosenfl äkt. Och onåbar som perfektionen själv. lite väl maskinell och oorganisk. Men det nervig och sexig. Less is more. Kom ihåg det. Revelations Precis som en megastjärna ska vara. fi nns defi nitivt något här, och med lite rutin i Gary Landström EPIC/SONYBMG Gary Landström sig kan det här bli riktigt bra. A GUY CALLED GERALD Det sägs att Tom Morello är en av de bästa nu MARIT BERGMAN Mathias Skeppstedt Proto Acid. The Berlin Sessions levande gitarristerna. Att när han lirade med I Think It’s a Rainbow GUY CLARK LABORATORY INSTINCT/DOTSHOP.SE Rage Against The Machine var han nyskapande. RCA/SONYBMG Workbench Songs Det kan vara obehagligt när maskiner får eget Ihop med Soundgardens Chris Cornell bildar Känner mig rätt paff när jag lyssnar igenom DUALTONE/BORDER liv. Som HAL i Stanley Kubricks 2001 – A Space han sedan några år en suoerdupergrupp. I Think It’s a Rainbow för kanske femte gången, Det är synd och skam att Guy Clark aldrig Odyssey som tar över hela skeppet och vägrar Tredje plattan Revelations, som för övrigt är jag väntar fortfarande på att någon låt ska slagit igenom på allvar. Han är en mästerlig lyda order. Eller som replikanterna i Blade ett väldigt intetsägande namn, är en mycket sätta sig. Det är ju för fan Marit Bergman, låtskrivare som gjort fantastisk musik ända Runner, roboten i I, Robot eller mördarmaski- tråkig samling bluesrock. Morello gubbriffar refrängdrottningen som gör himlastormande sedan debuten Old No 1 från 1975. Å andra si- nerna i Terminator och systemet i Matrix. Ett och Cornell wailar soul som värsta pubrockarna. poplåtar som kan sätta känslor i svallning på dan har han skaffat sig trogna fans och därtill väldigt vanligt tema inom science fi ction helt Revelations betyder enligt lexikonet uppenba- två sekunder. Vad är då detta opersonliga och fått fl era av sina sånger inspelade av kollegor enkelt: vår relation till maskinerna och vad relse. Audioslave ger inte mig någon sådan. trögfl ytande musikfl öde? Jag är besviken. som Johnny Cash, George Strait och Vince Gill. som händer när de inte längre går med på att Frågan är om någon får det. Hör av er nästa Även vid typ åttonde lyssningen känns När Guy Clark nu är tillbaka med ett nytt vara våra tysta tjänare. gång ni spelar till after work-ölen så kommer albumet fi ckljummet och anonymt. Undrar album känner lyssnaren självfallet igen sig. Gerald Simpsons maskiner lyder honom nog jag och säger adjö. Den ärrade gamle kämpen har en karaktäris- förvisso. Hela Proto Acid. The Berlin Sessions är Per Lundberg GB inspelad i ett svep med hjälp av två laptops och BASEMENT JAXX en DJ-mixer. Här fi nns ingen hotfull mekanism Crazy Itch Radio i maskinerna att vara rädd för, eller kriga emot. XL/PLAYGROUND BONNIE “PRINCE” BILLY Men det fi nns en gnista liv som är väldigt Felix Buxton och Simon Ratcliffe är som två The Letting Go artifi ciell. Det pumpande svänget är både högst duracellkaniner som bara går och går. Med DOMINO/PLAYGROUND mänskligt och väldigt maskinellt. ett halvgalet leende på läpparna och världens Samtidigt innebär detta album att killen knäppaste musikaliska infall har de levererat Bakom pseudonym och ett genuint helskägg som kallas Gerald äntligen tar sig bort från hyperventilerande house i snart 15 år. Inte så som Devendra Banhart bara kan drömma såsig downtempo och drum’n’bass för att åter- konstigt att de drar ner något på tempot den vått om gömmer sig folkrockaren Will Old- vända dit där han började: med aciddoftande här gången. Det måste vara tröttsamt att hamra ham. Att ha stenkoll på hela Oldhams karriär rå detroittechno. Proto Acid bör intas i sin hel- vidare på trummorna med luddiga kaninarmar. är ett projekt som, tillsammans med Dylan, het. Som ett svepande liveset där maskinerna Alltså är det lite mer lågmält och efter- kommer guldkanta min pension – han har jammar tillsammans med Gerald själv. Visst tänksamt än vad vi är vana vid att höra från gjort musik under mängder med alias med är låtarna kapabla att klara sig på egen hand Jaxxarna. I Lights Go Down är det vackert olika artister och i skilda bandkonstellationer. hams mer begränsade röst på ett säreget, också, men det är faktiskt som en helhet denna syntetiskt och svårmodigt. Festen är över och Det var i form av Johny Cash jag första underbart sätt. Det är fi nstämda vårskrik á dansande android känns allra bäst. ingen att ringa. Linda Lewis röst bidrar verk- gången stötte på Bonnie ”Prince” Billy. la Ronja Rövardotter och toner som blir till Mats Almegård ligen till att göra denna storstadsballad me- Närmare bestämt i en schysst cover på hisnande vyer. The Letting Go är en skiva av SALEM AL FAKIR lankoliskt svepande och pompöst storslaget. Oldhams mästerverk I See a Darkness. Ett dramatik – från fridfulla skönheten Love Dreamgirl I andra spår fungerar dock inte det lugnare möte som ledde vidare till insikt om att Comes to Me till ödesmättade The Seedling EMI tempot. Tommy Blaize är en blek Sting-kopia tolkningen knappast kunde överträffa och vemodiga favoriten No Bad News. Omslaget är förrädiskt. En halvnördig kille med i jazzpastischen On the Train. En jazzhouselåt originalet. Det känslosamma akustiska pianot från stora pilotbrillor lägger grund för vad jag hoppas anpassad för en glittrande och urtrist tv-gala Oldhams förmåga att göra det minima- förr har dragit sig tillbaka för snygga trum- ska bli insnöad och helskön fl um-indie. Men för världens barn producerad i Bayern. listiska storslaget är sällsam. mor och hjärtskärande stråkar som smyger efter en stunds lyssnande inser jag att jag blivit Men de kan fortfarande bjuda på riktiga Inför femte plattan som Bonnie ”Prince” långt fram i produktionen. Upplevelsen lurad. partystänkare också. Den rätta galna klådan Billy har Will stuckit till Island och jobbat varierar, som vanligt, mellan country, Musiken låter som något väldigt annorlunda, som behövs för att få ett dansgolv gungande med Björkproducenten Valgeir Sigurdsson. blues, folkvisa. Och gåshud. nästintill omöjligt att avgöra vad. En blandning av svett fi nns kvar. Skivans bästa låt är Take Det märks – saga, sägen och mystik virvlar Jag har lyssnat på skivan otaliga gånger av electro, pop och rock. Å ena sidan väldigt Me Back to Your House. Den är (i alla fall i min ur mina högtalare. Sångsamarbetet med och börjar fundera över hur länge en skiva lättsmält, utan krångliga toner, enkelt och rakt bok) världens första lyckade banjo/country- Dawn McCarthy från Faun Fables bidrar till kan expandera. Exploderar den till slut? musikaliskt och därmed ganska tilltalande. Å houselåt. Som om de förrymda fångarna i det. Hon leker sig in i låtarna och med Old- Matilda Gustavsson

www.groove.se 23 Dentisk stilhär och omgången snickrar kommer ihop jordnära i mycket americana handla och locka storpublik till konserterna. Som så FIBES, OH FIBES! bli retroaktivt nostalgisk har jag precis blivit det, omsom det får förflextra utna. liv genom Det kan fi nurligavara härligt texter. att Att vält- många andra slits Deryl Dodd mellan jordnära Emotional och det är en jävligt härlig känsla. rarösten sig i numeranostalgi äreller, hes som och irosslig de fl esta förstärker av dessa country och Nashvilles kommersiella och PLUXEMBURG/PLAYGROUND Gabriella Fäldt skivor,tyngden i deni de samtidafrihetslängtande bilden av skildringarna det som varit. av polerade sound. Därför verkar Texasgrabben Ordet slarv fi nns inte i den värld Fibes, Oh IRON MAIDEN Menlivet. ocksåSom i liteMagdalene obekvämt vilken och onödigt.handlar omDet atthar inte riktigt veta vilket ben han ska stå på och Fibes lever. Ingen som hör deras andra skiva A Matter of Life and Death juta flmånga ickvännen gånger med sagts sig attoch det på mestavinst och redan förlust är blandar vild honky tonk och klassisk country blir nog överraskad när bandet droppar namn EMI gjortsticka och till alltMexiko. som görs idag är upprepningar, med ett par utslätade popballader och en som Sade, Prince, Barry Manilow, Fleetwood Blundar man för Blaze Bailey-tiden då Bruce mer Clark eller ger mindre också lyckade full rättvisa reproduktioner åt den och riktigt hjärndöd roadhouseplåga. Mac, Prince, Burt Bacharach och Luther Vand- Dickinson var borta ur bandet och järnjungfruns pastischer.bortgångne Jag polaren är många Townes gånger Van osäker Zandts på No om Men Dodd är helt klart en talang. Han ross. Det är dansant, tillbakalutat och väldigt irriterande och skrupelfria ovana att spotta ur detLonesome fi nns en Tune. poäng Vilket i att inteåteruppliva är helt lätt. historien Men har varit med och skrivit de fl esta låtarna på elegant. Jag tänker på sorgligt underskattade sig livealbum är det inte svårt att älska dem. gångAnalog på Girl gång känns men inget å andra vidare sidan – berättelsen är det ju skivan och allra klarast lyser den charmiga The Blow Monkeys som gjorde några riktigt Även om de inte jämt varit på topp har de aldrig småtrevligtom kvinnan att som känna vägrar igen skaffa sig. Fastsig mobilte- jag var ju balladen Solid Ground och det twangiga honky bra skivor i slutet av 1980-talet. Det är samma gjort bort sig och albumsviten har alltid rört sig i förståslefon och väldigt e-postadress ung när förlagornasäger nog mest till denna om tonk-spåret Thanks to the Man. Och jag måste totala avsaknad av rädsla för att vräka på med spannet mellan bra och fantastiskt. månadssångaren inspirationskällor själv. Att Clark blivit verkade. en gammal man faktiskt erkänna att jag även fastnade för I’m känslor och en avslappnat läcker inramning. Några större förändringar har inte infunnit som Ta inte till orkarexempel hänga Julian med Brandt i teknikutveck-. Erasure Not Home Right Now. En smetig poplåt med Göteborgarnas problem är att det i läng- sig på A Matter of Life and Death utan det är raktlingen. av. MenTill och det medförlåter Vince man Clarke utan skulle omsvep. vara en storartad refräng som handlar om det som den blir lite för coolt, lite för genomtänkt och välbekanta Iron Maiden-trakter även om den lite avundsjuk, för sådan härRobert dansant Lagerström syntpop många av countrymusikens texter innefattar. en smula för tillrättalagt. Å andra sidan gör Fi- episka delen fått större utrymme. Två låtar kommerDEATH BREATH alltid att intimt förknippas med ho- Att sörja, tycka synd om sig själv och vältra sig bes, Oh Fibes! nog precis det man bestämt sig klockar in på över nio minuter och merparten nom.Stinking Det Up fi nns the enNight solklar hit på Julian Brandts i misär för att till sist kunna slicka såren och för att göra utan att bry sig om att de kanske av de andra är bara minuterna kortare. fyrlåtsskiva,PSYCHOUT/SOUND Rip POLLUTION Your Heart Out, med sång av resa sig upp. Och därefter stå stark. skrämmer bort en del. Gott så på något sätt! The Reincarnation of Benjamin Bregg och JohanJag tyckte Kinde. det Ja,var är tråkigt man närnere Nicke med Andersson1980-talet Robert Lagerström Martin Röshammar For the Greater Good of God är jämte The Legacy ärlämnade det väl Entombedlika bra att för löpa att heladra vidarelinan ut. till För- DUKE SPECIAL THE HOT PUPPIES de vassaste låtarna som står sig väl gentemot ståsHellacopters. kan jag klart Trodde fortsätta att det med de resonemangetskulle tappa Songs from the Deep Forest Under the Crooked Moon bandets historia. Iron Maiden har ständigt omi tyngd musikens och fi ness. värde Givetvis som nostalgiskt hade jag fel.kitsch När V2/BONNIERAMIGO FIERCE PANDA/DOTSHOP.SE imponerat som refräng-band och är en av ellerNicke låta Andersson bli. Om inteUniversal skriver Poplab fantastiska kommer låtar Peter Wilson, eller Duke Special som han kallar NME-älskade The Hot Puppies släpper äntligen förklaringarna till att de gör sig så bra live. Just undantill Hellacopters med det fiså nns har det han ju eningen radda som andra helst sig, är pianisten som utforskade sin röst för att sitt debutalbum, Under the Crooked Moon. på den punkten tycker jag inte riktigt de lever anledningprojekt att attsyssla inte med. tro att Julian Brandt gör fi nna ett sound som passade till att skapa tid- Om Pulp släppt Common People idag hade det upp till förväntningarna och skivan i stort är detsamma. Death Breath är det senaste i raden. Och lös musik för en publik utan åldersgräns. Sättet antagligen låtit precis så här. Sångerskan Becky inte lika catchy som mer givna livefavoriter från DeathEller Breath Pikko är. Kanske precis vadinte det Kate låter Bush som. rakt Ett han gör det på resulterar i en endaste stor Newman är omtalad för sina vilda liveshower bandets tidigare dagar. Bruce Dickinsons något oldav med school väldigt death nära. metal-band. Fast jag måste Nicke sägahar skrivit glädjekavalkad, då han och hans piano drar och skivan förmedlar verkligen den känslan. annorlunda sångstil jämfört med vad vi vant oss allatt textjag aldrigoch musik. har varit Han så spelar där stormförtjust gitarr och fram som en stor musikalisk parad, storslaget Här blandas amerikansk 50-tals diner-känsla vid är inte heller helt klockren men samtidigt trummor.i Kate Bush, Sången oftast har bara han tyckt lämnat att det till fi Jörgennns ackompanjerad av stråkar och blås. med Yeah Yeah Yeahs punkattityd. På första- har de sällan, om ens någonsin, skrivit så intres- Sandströmbra tendenser och men Scott att Carlson. det för Stinking det mesta up ärthe Infl uenserna hoppar från Ed Harcourt, The spåret Terry sätter bandet ribban och därefter santa texter och Iron Maiden anno 2006 tillhör Nightlite jobbigt. är en flPikko ört, en gillar vacker jag fldäremot ört bakåt ganska i tiden Carpenters, Supremes, Keane, Rufus Wainwright blir det bara bättre och bättre. Det här är en fortfarande gräddan av den hårda rocken. mycket.som går Visst,hem. detNicke är Anderssonlite arty farty har men en sån ändå till Burt Bacharach och fl ödar sedan vidare. För- sådan där skiva man älskar redan efter första Roger Bengtsson gjortgrym ochförmåga framfört att intemed få en det värme att låta som krystat är svår siktigt och lätt sätter han sig vid sitt piano och lyssningen. Det är så bra, så bra, så bra! JUNIOR BOYS atteller dölja manierat. bakom Det gatuteater blir bara och äkta smink. och tidsty- Det låter händerna drömma sig över tangenterna. Alessandra Johansson Cavalera So this is Goodbye fipiskt. nns specielltDeath Breath vissa ljudhar sammapå den härglimt EP:n i ögat som Redan efter första ackordet på varje ny låt kan IRENE DOMINO/PLAYGROUND ärsom så Stillborndär mjuka en och gång behagliga hade när att de när släppte Cocteau du föreställa dig att det som levereras ska vara Apple Bay MR. SUITCASE TwinsNecrospirituals melodierna. Men kommer faktum in kvarstår: så blixtrar Nicke bara till belåtenhet. Får du inte gåshud av Freewheel LABRADOR/BORDER The Shame of Being Imperfect godaAndersson saker ärframför en av Sverigesögonen ochstörsta inte och allt bästa det eller börjar sjunga med glatt på Last Night I Kom ihåg var ni läste det först. Det här KITTY LITTER därnu verksamma jobbiga, oproportionerligt låtskrivare. Typ pretentiösa ett geni. Nearly Died, så fi nns det garanterat andra spår blir nästa pophype när I’m from Barcelona Alla som har läst Billy Rimgards texter på som ofta följer i sådana spår. GottPer Lundberg så. GB på skivan som talar mer till just dig. svalnat. Åtminstone innehåller Irenes nya bloggar och i tidningar vet att han dyrkar PSB ANIOch DIFRANCO så Dödens lammungar. Här handlar Songs from the Deep Forest är ett album som fullängdare alla ingredienser som krävs för att och JB. Följaktligen har han packat ner en hel detReprive verkligen om svunna tider. Brända Barn, håller hög klass i fl era olika sammanhang. Den bli älskade av såväl insnöade recensenter som del Pet Shop Boys och Junior Boys i sitt resväs- ROOTSY/BORDERReeperbahn och Lustans (på tal om Johan kan trösta dig när du är ensam, underhålla när goa och glada göteborgare. Ja, och resten av kealias. På The Shame of Being Imperfect hörs AniKinde) har – ett kanske stort problem.till och med Hon Imperiet. är alldeles Förstås för ni är fl er eller bara fi nnas där i bakgrunden för den potentiella lyssnarskaran ute i landet. infl uenserna, men Rimgard sticker iväg mer åt produktivekar också och deras släpper förlagor alldeles Magazine för mycket och tidiga ski- att förhöja mysfaktorn när det behövs. Att Irene hade ”det där” avgjorde jag redan italo- och discoland än sina inspiratörer. Hans vor,Ultravox. vilket Ja betyder ni förstår, att hondet ärnästan oerhört aldrig smalt givit Samuel Olsson med vårens debutsingel Baby I Love Your Way debut är fylld av medryckande discopop som utoch en nischat. enda riktigt Och väldigt genomgående likt originalen. bra skiva. Det är BOB DYLAN i handen. Soulutblandad färgstark 60-tals- egentligen bara lider av att produktionen kan Debara har att alla säga en grattis handfull till Dödensriktigt bra lammungar. låtar, lika Modern Times infl uerad pop som nog kan få även den i vanliga bli fylligare och bättre. mångaDet låter likgiltiga precis så. och Helt alltid utan ett vilja par attdåliga. låta Desom COLUMBIA/SONYBMG fall mest stillasittande att vilja ut på dansgolvet Passar Mr. Suitcase bäst på festen (pool- kännsnågot eget,sällan nytt genomarbetade eller att krysta och fram det konstiga är synd En legend är alltid en legend. Men Bob Dylan och skaka loss. Jag får sköna vibbar av Lee partyt!) – så är Junior Boys nya album mer förgenrebetäckningar. Ani DiFranco är enDet av är de ändå mest mer intressanta än kul. har under sina år som ikon tillåtit sig själv att, Hazlewood och Nancy Sinatra och somrar jag är inställt på det som kommer efter. Efter partyt, och,Det är vågar fråga jag om säga, att göraviktiga något artister fullständigt, vi har. Hon på skiva och live, vara väl mycket både vin och alldeles för ung för att ha upplevt. Om man kan efter semestern, efter kärleken. När allt är blått, ärhelt en gå av upp världens i något bästa och liveartisterfullända det. och Det det är är vatten. Det fi nns Dylan-spelningar som kan syndbara att beundra.hon sällan En lyckas tripp på till platta. 1981 någon? vara det bästa man sett någonsin, det fi nns Reprive Eller varför är en inte avskalad följa medsak med Kontraband nästan bara de som man bara skamset vänder sig bort och THE HELLACOPTERS basnågra och år akustisk senare? gitarr Här ärinspelad det verkligen i New Orleans Imperiet vägrar erkänna man har sett i sin erbarmlighet. Air Raid Serenades näroch orkanenReeperbahn. Katrina Eller slog som till ochde själva för alltid skriver: änd- Tycker ändå att Dylan på skiva sedan vitali- PSYCHOUT/UNIVERSAL rade”Gun staden. Club på Det svenska”. avskalade Det formatet är dystert passar och Ani tetstecknet, återuppståndelsen, med Oh Mercy somdramatiskt handsken med och metalliska öppningslåten gitarrer Hypnotize och stelt kan från skiftet 80-90-tal pendlat mellan helt okej Hellacopters har gjort resan. Resan från varaprogrammerade bland det bästa trummaskiner hon spelat in som på minstskramlar tio och riktigt bra. Blir därför lite besviken under ett death metal-inspirerat rockband till år.mot Det vardagligheter lugna formatet och gör räntehöjningar. också att man slipper Oh första lyssningen av Modern Times. Lite väl att chilla i tv-sofforna på bästa sändnings- Anisherregud, ljudliga atmosfäriska utandningar syntar, som like var Tori är deAmos svarta profi llös bluessoul, lite väl mycket av nasalt tid med Kattis Ahlström. Nicke lämnade iblandhattarna? har Vaden tendens har hänt, att harta över jag ljudbilden.missat något, mässande. Vet i och för sig inte vad jag väntat trumstolen i Entombed för att plocka på sedan I mitten när har av dettaskivan varit ligger något låten som Millenium någon mig, men kanske något mer än det här. Och sig gitarren och bilda Hellacopters. Det var Theaterandra än som överviktiga påminner svartklädda om Dylan mänpå Oh på Mercy , ett tag tycker jag det känns märkligt att jag över tio år sedan. Efter otaliga kilometer ochGillestugan jag tror haratt Anivelat här ta hittati med någottång? somJa, jag kan är hela tiden kommer på mig själv att tänka runt Sverige, Europa och övriga världen varaväldigt värt överraskad att utveckla. men En också riktigt väldigt bra och fascine- jämn på Van Morrison. Men det är egentligen rätt har Hellacopters skapat sig en trygg bas rock’n’roll. Intro, vers, refräng, brygga, skiva,rad av och att detdet fivar nns på grupper tiden. som Kontraband naturligt. På något sätt. För i allt det mäss- att stå på. En så pass trygg bas att det dags gitarr/el-pianosolo och outro. och Omslaget Dödens lammungar. är förresten Detett oerhörtkanske blirvackert en ny ande fi nns den här souliga monotonin, det för en best of-skiva. Helt befogat om man Air Raid Serenades går tillbaka till (Gotta fotovåg, tagetigen? i Nagasaki 1945 efter att atombom- här mantraliknande framförandet av text och frågar mig. För efter sex fullängdsskivor och Get Some Action) Now! En låt jag nästan ben utplånat staden. Fredrik Eriksson musik. Och när man kommit över den lilla oräkneliga samlingsplattor och splitsinglar glömt. Slås av hur rått och opolerat det För kontakt: Mathias Skeppstedt barriären känns det helt okej igen. Det enda så måste det komma en. lät då. Ställ den bredvid No Song Unheard, DERYLJulian BrandtDODD : [email protected] som förbryllar mig är de här 30-talsfi lmiska Gillar Hellacopters stenhårt. Gillar Nicke som nästan är sockervaddsmjuk, så fattar FullPikko Circle: [email protected] fl irtarna som dyker upp här och där. Smygjaz- Anderssons sätt att skriva låtar. Hans känsla man att Hellacopters gjort resan. Givetvis i DUALTONE/ROOTSYDödens lammungar: [email protected] zen. Å andra sidan vore Dylan inte Dylan om för melodier, ackordföljder och att bygga 1:a klass. DagensKontraband countryartister: [email protected] måste vara breda. han inte förbryllade lite. På gott eller ont. en låt med de ingredienser som ingår i Per Lundberg GB Åtminstone om de vill kunna sälja många skivor Magnus Sjöberg

24 Groove 7 • 2006 www.gso.se Skön musik mellan himmel och jord för endast 80:-. Alla heltidsstudenter och ungdomar upp till 30 år har nu chansen till en helkväll på Konserthuset för endast 80:-. Välj fritt bland säsongens konserter med Göteborgs Symfoniker. Nästan som en skänk från ovan alltså. Välkommen.

VARD KL 12–18, LÖR KL 11–15 & FRAM TILL KONSERTSTART, TEL 031-726 53 10, TICNET 077-1707070, WWW.TICNET.SE WWW.GSO.SE A-TRAK vemodigt och småkyligt. Jeremy Greenspan nytt albumsläpp med The Legends. Det är extra ändå perfekt ihop. Andra spåret She’s Lovely Sunglasses is a Must sjunger fortfarande som om han pluggat anmärkningsvärt med tanke på hur mycket jobb för mina tankar till Kristofer Åström men senare AUDIO RESEARCH/BORDER Mark Hollis (Talk Talk) varje dag till frukost. han måste ha med sitt fi nfi na skivbolag. Ja, och kommer jag på att det mer är Kristofer Åström Jag såg Toronto-lillkillen A-Trak DJ:a åt Kanye Greenspan och hans kollega Matthew Didemus så alla andra band han fi gurerar i. goes Christian Kjellvander. Dock i en alldeles West i London i våras men blev inte speciellt programmerar maskiner som om de varje gång Handklappen och Felt-gitarrerna skalades egen tappning. När jag lyssnade på skivan för imponerad. Han hade snabbheten men inte försökte få en låt att platsa på Yazoos gamla bort (till mångas besvikelse) redan efter första första gången var jag tvungen att stanna upp känslan för feeling. Men han har i alla fall album You and Me Both. Junior Boys har inget plattan och fi ck på andra albumet ge plats vid Know I’m Waiting. Inte förrän jag lyssnat på vunnit alla möjliga tävlingar över hela världen med dansgolv att göra. Det är en enkel sanning, för elektronisk 80-talspop med gitarrer och den fem gånger kunde jag gå vidare till nästa sen han var 13 år och här är hans karriär som men viktig att poängtera. För idag är det så basgångar signerade The Cure och New Order. låt. Gode gud, vilken låt! Det skulle räcka med videodagbok i kronologisk ordning. Mixmaster lätt att sätta likhetstecken mellan elektronik På Facts and Figures har Robert Smith i sin tur den för att ge toppbetyg. Jag ser fram emot att Mike, Peanut Butter Wolf, Ice-T, Roc Raida, Q- och dansgolv. Minimal techno går att dansa till sparkats ut som inspirationskälla och tagit ge Lyla min höst. They are lovely. Bert och Kanye fl axar förbi men mest handlar 2006. Mycket av den hade inte funkat för några stränginstrumenten med sig. Bernard Sumner Alessandra Johansson Cavalera det om sjukt fi ngerfärdiga scratch av bäbisfej- år sedan. Junior Boys kanske också går att gör sig däremot påmind i gitarrslingan i sing- VERONICA MAGGIO set själv. Ibland tappar man hakan. Och det är dansa till, men det handlar inte om det. eln Play It For Today och även i fraseringen Vatten och bröd ju kul. Tur att man inte blir avundsjuk. I Junior Boys värld är melodierna och på Discos Suck som samtidigt har en svag doft STOCKHOLM RECORDS Gary Landström känslostämningarna allra viktigast. Eller av industri. Den här gången har Angergård Dumpa mig blev en radiohit i nivå med 1980- ERIC ADAMS & CHESTER MOORE’S snarare de vemodiga melodierna som bärs dammat av tidiga Depeche Mode vilket både och 90-talets svenskspråkiga hittar. Svensk Wild Life & Wild Times upp av genuina känslor. Oförfalskade, naivt titelspåret och Nobody Twists Your Arm skvall- vis känsla klädd i släpig hiphopkostym. Beskriv- SPV/PLAYGROUND patetiska och vackert modiga. Allt på samma rar om. Men naturligtvis låter det inte som ningen passar in på hela Veronica Maggios Eric Adams är sångare i heavy metal-bandet gång. Det är bultande och brustna hjärtan, DM, det är bara ett sound eller en slinga som debutskiva. Texter om relationer, framförda Manowar. Det är det enda som gör att det här avsked och kärlek. Det handlar om melodiös påminner om dem. Precis som jag får Radio med ljus och lite ”tyken” röst till jazziga kanske kunnat kallats för en musik-DVD. Ihop popmusik. Att den är gjord på elektroniska Dept-vibbar av Nothing on TV eller tycker att hiphoptoner. Idén är smart och på Dumpa mig med naturprogramledaren Chester Adams har instrument spelar ingen roll. Det här är indie Closer låter som en Pet Shop Boys-ballad över och andra singeln Nöjd är hon inne på rätt de gjort en jakt och fi ske-fi lm. Båda har stor och det är bra så. Visst kan man ha invänd- ett Saint Etienne-groove. spår men koncentrationen försvinner gång på erfarenhet av både jakt och fi ske. Man får se ningar. Perspektivet känns rätt manligt. Vet Det låter fortfarande som The Legends och gång när skivan snurrar. Eric och Chester jaga vildsvin, Catalina-får, lax, inte hur många tjejer som kommer att bli be- Angergårds ljusa drömpopstämma är främsta Det är så prydligt att producenterna för amerikansk älg och anka. Grabbarna jagar rörda på samma sätt som många indiepojkar anledningen. Och även om han instrument- radions nattsändningar måste bli alldeles till med gevär, kastspö och pilbåge! Som värsta (maila mig – så sammanställer jag ett diagram mässigt har fl yttat fokus från Sarah Records sig. Då är det bara mesigt, opersonligt och Robin från Sherwood. över könstillhörighet och juniorboyskäns- är anorakpopen ständigt närvarande i både slätstruket. Men mest av allt är det nog blekt. Naturbilderna är vackra. Fast fi lmen hade lor). Man kan också störa sig lite på det väl sångsätt och melodier. Anorakelectronica helt Beige skulle man säga här i huvudstaden. I mått bättre av fl er panoramaåkningar. Det hermetiskt slutna soundet – låt efter låt går in enkelt. Och utmärkt sådan. intervjuer har hon sagt att hon vill göra något mesta är fi lmat runt om i Texas som bjuder i vartannat. Snirkliga små melodier, som ändå Annica Henriksson som fattats sedan Monica Zetterlunds glansda- på en otroligt varierad natur. Trodde att Texas påminner mycket om varandra. LONDON SINFONIETTA gar – cool musik på svenska. Visst, man ska satsa bara var sand och träskallar som senare blir In the Morning är därför min favorit på Warp Works & Twentieth Century Masters högt. Men det faller på att Monica Z hade en presidenter. Allt ackompanjerat till tonerna av skivan. Den är lite hårdare. Bryter ut ur WARP/BORDER inneboende kraft, en oberäknelighet i sitt sätt Manowars mjuktuffa heavy metal. vemodet en smula. Kanske är det faktumet att Inte vilket skivbolag som helst skulle komma att sjunga. Veronica Maggio har liksom ingen Min bild av jakt och fi ske är väldigt roman- Andi Toma från Mouse on Mars som varit med undan med att jämföra sina alster med 1900- extra kraft att sätta in. Allt bara lunkar på. tiserad. En öppen eld i gryningen med kaffet och producerat den som gör att de fått till ett talets mästare. Men Warp ställer glatt upp när Martin Röshammar kokande, ån porlande i bakgrunden och den tyngre sound som (okej jag ger mig) känns London Sinfonietta vill göra nutida konstmusik MANA smygande älgen i skogen. I Eric och Chesters mer riktad mot dansgolvet. Hårdrocksriffen av Aphex Twin och Squarepusher. Fyra låtar Amar Es Combatir värld är det ansiktsmålning och camoufl age på syntarna i den är i alla fall hur sköna som av Aphex och två av Squarpusher delar på WARNER som gäller. Väldigt amerikanskt antar jag. En helst. Därför är också When No One Cares ett utrymmet på denna dubbel-CD där många av Efter över 19 miljoner sålda album är Mana snygg naturfi lm med mesig musik är samman- av de starkare spåren. Denna gamla Sinatra- den moderna klassiska konstmusikens stora ett av latinovärldens största band. Amar Es fattningen. låt gör de till en ekande tomhetskänsla som ”hits” fi nns med. Steve Reichs malande mini- Combatir är nionde skivan. Eftersom den är på Per Lundberg GB samtidigt är fylld av värme. Junior Boys upp- malism som är trancemusik i ordets rätta och spanska förväntade jag mig fördomsfullt att RICHARD THOMPSON riktiga hyllning till Frank Sinatra ligger eoner bästa bemärkelse. I hans Violin Phase och Six det skulle vara latinorytmer à la salsa och cha 1000 Years of Popular Music av ljusår bort från Miss Kittins några år gamla Marimbas bjuder Londonorkestern på intensivt cha. Men icke, det här är pop och rock. COOKING VINYL/BONNIERAMIGO Frank Sinatra. Har vemodet ersatt hedonismen? påträngande vacker musik. Andra storheter När örat väl vant sig vid att lyssna utan att Ibland går det helt enkelt inte att motstå Mats Almegård som Karlheinz Stockhausens Spiral tolkas med förstå är det riktigt bra, och skönt att för en en sån trulig, envis, halsstarrig gubbe som KAADA stor känsla. Det är egentligen bara Edgard gångs skull inte analysera texterna utan bara Richard Thompson. Upprinnelsen till den här Music for Moviebikers Varèses futuristiska fabriksklanger i Ionization lyssna. De trallvänliga melodierna sätter sig DVD:n, med tillhörande CD-skivor från samma IPECAC/BORDER som känns lite väl veka. Här hade det krävts och jag nynnar glatt med trots att det låter som konsert, är en omröstning om millenniets Norske särlingen John Kaada gör outsägligt ett fastare anslag. Men i övrigt är det en trygg när man var liten och låtsaspratade engelska. bästa låtar som arrangerades av Playboy. vacker musik i 13 delar på denna utsökt, och vandring hand i hand med London Sinfonietta Ibland blir det dock lite käckt och smörigt, Thompson funderade på om de inte egent- aningen antikt, orkestrerade platta. Med små genom konstmusikens pärlor under 1900-talet. fl era av låtarna skulle utan tvekan kvala in ligen ville ha en lista från millenniets sista gester plockar han ihop klanger från orglar, Hur funkar då Warp-bitarna tillsammans till svenska melodifestivalen av den gamla decennier, och beslutade sig för att verkligen stråkar och blås till en helhet lika spännande med dessa giganter? Jo tack. Aphex Twins skolan. Kanske är det fördomarna igen men sammanställa en lista från hela årtusendet. och tilltalande som den är indie och underjor- Prepared Piano Piece 1 och 2 funkar alldeles bäst blir det när bandet till trots smyger in lite Med låtar från 1200-talet och framåt. Den disk. Men man får inte ha bråttom när man utmärkt sida vid sida av John Cages Sonata 5 & latinorytmer som i El Rey Tiburon och Somos publicerades aldrig. Som en slags revansch, lyssnar på Music for Moviebikers. 6. Även avslutande Polygon Window är vackert Mar y Arena. Jag vill ha mindre pop och mer eller mission, gjorde han det till en spelning, Ljuden tillåts hänga i luften och musikaliska iscensatt. Men Squarepusher-låtarna känns rock och latino. Sedan är det bara att försöka och det här är det. teman och partier vävs samman i stråk av inte riktigt som att de kommer upp i samma vänja öronen, eller börja plugga spanska. Den största delen är ju, helt naturligt, längtan tills man är totalt omsvärmad av dess höga klass. Trots det en spännande skiva som Sara Thorstensson brittisk folk, som ju Thompson är en ättling silkeslena längder. Känslan är romantisk. Men känns långt ifrån klassiska rocktolkningar med MANDO DIAO av och utövare och marknadsförare av, i viss ändå lite spöklik, som när man utforskar dröm- svulstiga stråkar. Här är experimentet i fokus, Ode to Ochrasy mån, men det är när han med sin akustiska marnas vidsträckta slottskorridorer. Och Kaada inte någon maffi g uppbackning av refränger. MAJESTY/EMI gitarr, Judith Owens keyboard och Debra Dob- verkar njuta av att kontrollera lyssnarens sinnes- Mats Almegård Man är alltid lite nervös när band man gillar kins slagverk kommer in i 1900-talet som det stämning. Han står där vid rodret och blickar ut LYLA ska släppa ny platta. Efter en dags intensivt hettar till rejält. För man kommer inte undan över sin skapelse med vinden fl addrande i den Lyla lyssnande på Mando Diaos nya skiva, Ode to det faktum att han på ett enastående sätt löst sittande vita skjortan. Med stoiskt lugn letar PON/CDA Ochrasy, kunde jag pusta ut. Yeah, yeah, yeah fångar energin och andan i Easybeats gamla han sig vidare i sitt eget kontrollerade kaos där För snart två år sedan höll PON Record på att vad nya skivan är bra! Det har, som sig bör, hänt Friday on My Mind på ett utsökt sätt. Att han också jag får ro. Han gör musik jag är beredd att bygga en studio. In klev Alexander och Niklas i en hel del sedan debutplattan Bring ’em in och lyckas gjuta liv i Britney Spears Oops I Did It fridlysa. Lyla, satte sig vid pianot och tog skivbolagsdi- uppföljaren Hurricane Bar. Exakt vad som hänt Again. Att han genom hela konserten fylls av Gary Landström rektören, en ljudtekniker och tio byggarbetare är svårt att säga men det är som att läsa en ny en spelglädje som väcker liv i de, tyvärr, dö- THE LEGENDS med storm. Lyla signades och nu släpper de bok av en författare man läst förr. Handlingen daste av den moderna människan defi nierade Facts and Figures en självbetitlad debutskiva. Låtarna har bandet är inte densamma men man känner väl igen idag mest livlösa sånger. Må de återuppstå. LABRADOR/BORDER jobbat med sedan 16-års ålder. Det märks att stilen och orden. Inte nog med att man känner Magnus Sjöberg Det har inte ens hunnit passera ett helt år sedan låtarna är som en sorts samling av många års igen dem, man älskar dem. Låtar som The Wild- Public Radio nådde butikerna förrän överpro- skapande. Det fi nns egentligen ingen linje fi re (If It Was True) och Ochrasy visar att Mando duktive Johan Angergård åter är aktuell med ett bland låtarna men på något sätt passar de Diao inte bara är bra på att rocka. Här kommer

26 Groove 7 • 2006 – Empire

– Total film TM, ® & Copyright © 2006 by Paramount Pictures. All Rights Reserved. All Rights Reserved. ® & Copyright © 2006 by Paramount Pictures. TM,

”GRIPANDE, ”UNDERBART! STRÅLANDE ’8 MILE’MEN INSATSER.” MED ATTITYD.” -JonathanRoss-- Jonathan Ross - - Touch Magazine Film 2006

Med den bästsäljande hiphopartisten som har sålt 12 miljoner album världen över. Hyr eller köp den hos närmaste återförsäljare! UTE NU! All Rights Reserved. ® & Copyright © 2006 by Paramount Pictures. TM,

Annons-GRODT-Hustle-GrooveSE-22024.indd 1 06-08-28 18.04.3 +++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++ CHECK OUT! PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE ,5'%202%3%.4%2!2

(/4#()05+ 34/#+(/,-$%"!3%2-%$)3

_&/27!2$ 2533)!
5+ 34/#+(/,-$%"!3%2 '«4%"/2'0534%26)+3"!2%.

4(%(!.$3/-%&!-),953 34/#+(/,-#!&¡4%!4%2. '«4%"/2' 7//$97%34 0534%26)+3"!2%.

%.3,!6%$./ lite lugnare melodier fram och texterna hamnar politik inbakat i charmen. Och också en önskan faktiskt, en av snubbarna kommer till och '«4%"/2'-53)+%.3(53 i fokus. Ochrasy är bandets eget namn på ett om ett mer okomplicerat och lite roligare med undan med en Al Capone-hatt anno -!,-«+" tillstånd någonstans mellan dröm och verklighet samhälle. Det här känns som ett band man bör 1930. Till skinnjacka, skjorta och jeans! Grejen 34/#+(/,-$%"!3%2 och det är precis där man hamnar efter en lyssna på en dag när man är på bra humör och är att de är lika otyglade i sin musik som i sin stunds lyssning på Ode to Ochrasy. Om Mando vill dansa, eller bara bli ännu lite gladare. syn på stil och mode. Det handlar om orädd .%79/2+$/,,353 34/#+(/,-"%2.3 Diao inte redan bevisat att de är Sveriges bästa Linda Hansson bluegrass, country och folkmusik så djupt ro- rockband så kommer de defi nitivt att göra det i FARIS NOURALLAH tad i den amerikanska myllan att man börjar ",//$/.4(%7!,,53 och med denna skiva. Il Suo Coure di Transistor tro att nord- och sydstatare fortfarande krigar. 34/#+(/,-$%"!3%2 Alessandra Johansson Cavalera AWFUL BLISS/DOTSHOP.SE Att de bor i Nashville och är polare med ,5.$-%*%2)%4 THE MELIGROVE BAND Ibland blir man mållös. Som såna här gånger Gillian Welch kommer inte som någon över- Planets Conspire man börjar lyssna på en platta med någon raskning när man hör Big Iron World. Det läck- #!-%2!/"3#52!5+ '«4%"/2'34)#+9&).'%23 V2/BONNIERAMIGO man vet kan vara riktigt bra, kan skriva fantas- raste med Old Crow Medicine Show är att det ,).+«0).'*/(.$/% (%22'¿2g. I Kanada har grabbarna i The Meligrove Band tiska låtar, såna här gånger man inser att man aldrig låter som plagiat utan bara som ett band 34/#+(/,- redan gjort stora avtryck på den inhemska in- har möjligheten att verkligen få en magisk upp- som älskar amerikansk musik och lyckas göra 36%.3+!-53)++,5""%. $%"!3%2-%$)3 diescenen. Med två album i bagaget och som levelse. Ofta hamnar man någonstans bortom något galet piggt av det hela. Fan, de har med -!,-«+" första kanadensiska band att signa ett världs- soptunnorna på besvikelsens bakgård, men banjo på ett antal låtar och det låter stencoolt! omfattande kontrakt med V2, är de nu redo ibland blir ens förväntningar också uppfyllda. Bara en sån sak och dessutom fi nfi n stämsång 4(%%33%8'2%%.53 att servera sig själva för resten av världen. Egentligen hamnar Faris Nourallah inte i och munspelslir som vi inte hört sen... ja, sen -!,-«+" Produktionen av Planets Conspire valde de att någon av kategorierna. För även om jag visste Wilmer X-Jalle gick i kortbyxor. Typ. 34/#+(/,-$%"!3%2 '«4%"/2' förlägga i olika vänners hem, vilket resulterade att det kunde vara riktigt, riktigt bra, hade jag Martin Röshammar 7//$97%34 0534%26)+3"!2%. i att inspelningarna krockade med vardagslivet aldrig väntat mig att det skulle ha potentialen THE OTHERS AKA 22P hos dessa människor som inte lät sig stoppas att slå mig av stolen, ur vettet, helt och hållet. Monochromeset ,,/9$#/,%%.3%-",%5+ för att utföra sina dagliga sysslor. Resultatet blir Inte alltid, defi nitivt inte, men tillräckligt BONE VOGAGE/BORDER 34/#+(/,-3«$2!4%!4%2. levande och lagom skitigt, helt enkelt känslan av ofta, och just vetskapen efter ett par låtar, att The Others heter i vanliga fall 22 Pistepirkko '«4%"/2'34%.(!--!23!,%. att de befi nner sig i rummet bredvid. man inte vet om det kommer ett mästerverk och är Finlands i särklass bästa och mest intres- 29!.!$!-34(%#!2$).!,353 Jason Nunes och hans manskap experi- bakom nästa krök, i nästa spår. Anspänning, santa band. Denna nya skiva är en samling 34/#+(/,-"%2.3 menterar med takter och ljudbilder och hög förväntan, förtvivlan, förväntan, eufori, sakta covers från 50- och 60-talet; vi snackar Link -!,-«+" intensitet växlas med harmoniska visslingar falnande, svällande, svallande, omruskande, Wray, The Kinks, The Troogs, Buddy Holly och och trallande då lekfullheten verkar vara en förväntan, käftsmäll, smek, förväntan. Så The Everly Brothers bland annat. Och givetvis ),/6%9/5"54)g6%#(/3%. viktig byggsten. Slutresultatet blir att likna diversifi erat att inget blir som något annat. är ju 22P perfekta för den här musiken, ekot $!2+.%3353 med en kloning av Death From Above 1979, Så enkelt att man förbannar sig själv att man ligger inbyggt i nästan allt och gitarrarena är ,5.$-%*%2)%4 Clap Your Hands Say Yeah, Led Zeppelin och inte är mer genialisk än man är. Så rakt att glasklara med ett tremolo som kan ge utslag '«4%"/2' når absolut perfektionism när Monty Python- det inte går att promenera bredvid. Så vackert på Richterskalan, trummor som hypnotiskt tar 3,)00%290%/0,% 0534%26)+3"!2%. 34/#+(/,-&2)4:3#/2.%2 $%"!3%2 gänget tillförs som den sista viktiga kryddan. och naivt att det skulle kunna vara ens allting tillbaka till grunden. Och ovanpå allt Samuel Olsson förstfödde. Jag vet, jag älskar det här, i all sin PK:s säregna och sköra röst som tar tag i låten +%,,%934/,4:53 LISA MISKOVSKY enkelhet, nästan banalitet. Gör det, ni också. och för ut den i rymden. '«4%"/2' Changes Magnus Sjöberg Skivan är otroligt jämn för att vara en 7//$97%34 0534%26)+3"!2%. ,5.$-%*%2)%4#!&¡%4 UNIVERSAL OH NO coversamling och jag kan inte tänka mig nåt Jag har ofta förvånats över hur Lisa Miskovsky Exodus Into Unheard Rhytms annat band som skulle gjort detta bättre. Och 7()4%2/3%-/6%-%.45+ på något sätt alltid lyckas bryta ner mig. På STONES THROW/BORDER det känns väldigt upplyftande med tanke på +«0%.(!-.,/00%. något sätt alltid ha precis den där balansen Familjen Jackson har ett släktträd att vara att Finland de senaste åren börjat förknippas 34/#+(/,- mellan banal radiomusik och obändig, okuvlig stolta över. Soulartisten Otis Jackson, produ- med nån slags hemsk hårdrocksopera, bara 34/#+(/,-3.!44 $%"!3%2 egenhet, personlighet. Hur jag står emot första centikonen Madlib och lillebrorsan Oh No vars tanken gör ju att mina L’amourder-plattor '«4%"/2'34)#+9&).'%23 gången, inser att det är en bra låt, för att ett debutalbumet The Disrupt kom 2004. skäms i backen. Nej sätt på 66-5-4-3-2-1, njut ,!-"#(/053 par lyssningar senare kapitulera. Inte för alla Producenten Oh No har förmodligen dreglat av en gitarr som sprutar svetsloppor och lyssna '«4%"/2'42¾$'¿2g. låtar, men det har alltid funnits några. Några fl oder. Till Exodus Into Unheard Rhytms har han på årets cover. 22 Pistepirkko är tillbaka, i och 34/#+(/,-3«$2!4%!4%2. man fallit för, några man blivit tillfångatagen nämligen fått tillgång till Galt McDermots låt- för sig under hemlig identitet, men i alla fall. av. Någon man fortfarande hålls inspärrad av. arkiv och gjort en konceptskiva enbart baserad Mathias Skeppstedt 4(%()$$%.#!-%2!353 Lisa och Jocke Berg lyckas den här gången på musiken av denne man som förmodligen är BRITTA PERSSON 34/#+(/,-$%"!3%2-%$)3 också. Även om det inte är lika övertygande mest känd för sitt bidrag till musikalen Hair. I Top Quality Bones and a Little Terrorist '«4%"/2'34)#+9&).'%23 enskilda låtar, även om det inte är en och en och med McDermots över 40 år i branschen är BONNIERAMIGO ,5.$-%*%2)%4 de kommer den här gången. Den här gången det alster från såväl 1960-, 70- och 2000-tal som Efter att ha agerat duettpartner och körtjej åt 0!/,/.54).)5+ är det mer kollektivet som drabbar. För det Oh No satt saxen i och skapat beats med. Som Kristofer Åström på hans senaste två skivor är 34/#+(/,-$%"!3%2-%$)3 är jämt, det är snyggt, det är schysst, det är grädde på moset bjöd han sedan in gäster som det nu dags för Britta Persson att släppa ett /3,/",¿ som vanligt lagom melankoliskt och mörkt Buckshot, LMNO, Vast Aire, AG och Cali Agents. soloalbum. EP:n Found at Home som släpptes och lagom mycket driv, ljus, hopp och kärlek. För att nämna några. förra året sades ge en tydlig vink om hur */!.!30/,)#%7/-!.53 Kan känna igen det forna i Mary, hur den har Första intrycket av Exodus Into Unheard den kommande skivan skulle låta. Och det 34/#+(/,-3«$2!4%!4%2. potential att erövra, framför allt för att jag Rhytms är att det här är en platta som borde vara stämmer bra. Även här är Brittas sköra röst, !2!"342!05+ exponerats för den så ofta, känner den har instrumental. Kvaliteten hos guldgruvan Galt hennes speciella fraseringar och enkla texter 34/#+(/,-&2)4:3#/2.%2 $%"!3%2 potential att övertyga, överta; älskar humman- McDermot kommer ofta lite i skymundan. Poor- genomgående. Men då EP:n var i lugnaste ,5.$-%*%2)%4 det… Men för resten har jag ännu inte hunnit righteous Teachers rappare Wise Intelligent över- laget och endast bestod av traditionella, bli rädd, ännu inte hunnit övertygas. Det är bra röstar kompositionen med sin predikan. LMNO gitarrbaserade, singer/songwriter-låtar är al- 4(%0)0%44%35+ låtar, det är riktigt bra. Men det är också små håller tillbaka en symfoni med sin storytelling. bumet mer ojämnt. Vilket är positivt. I och för 34/#+(/,-$%"!3%2-%$)3 enheter i en större. Det är det som gör att jag Förmodligen är jag alltför insnöad på hur sig fi nns det en del just sådana, lite lugnare, -!,-«+" inte lagt ner garden än. För jag är rädd att när McDermots originalversioner låter – för när låtar men de samsas med lika många vackra 53 det drabbar, kommer det inte att bli likadant första intrycket lämnat rummet så är detta och driviga popmelodier. Det är nämligen när -)$,!+% 34/#+(/,-$%"!3%2 som tidigare. När hela album attackerar, när en riktigt gemytlig samling låtar. I mina ögon Britta visar upp dessa sidor och inte nöjer sig helheter mäter sig med ens egen person. ligger det också ett lite romantiskt skimmer med att vara svag och tillbakahållen som hon 30!2+,%(/23%53 Magnus Sjöberg över hela projekts utformning. Det är en skiljer ut sig i genren. Och det är dessa låtar, 34/#+(/,-$%"!3%2-%$)3 NAVID MODIRI & GUDARNA tydlig kärlek till en betydelsefull oldtimer och med attityd och full instrumentering som hon -!,-«+" Många mil att gå ett välskött ansvar att vårda denna möjlighet gör bäst. Det är också de som fastar och som '«4%"/2'7//$97%34 34)#+9&).'%23 SWING KIDS/BORDER snyggt. Skivan rundas efter 21 låtar av med man vill höra igen. Även om de resterande Känner du igen namnet Navid Modiri, kan det spröda toner av Coffee Cold. Fergus MacRoy spåren växer efter ett tag känns det som att de /#+3¿0¿452.¡4),,(«34%. vara för att det är samma kille som på vardag- nynnar lite. Jag ryser. är aningen för många och jag kommer på mig 02/-/%(%,4/&& (%,,/3!&%2)$% kvällarna är programledare för Frank i P3. Och Erik Hjortek själv med att trycka förbi dem. Men jag tycker "2)44!0%233/.x lika charmig som han är där, visar det sig att OLD CROW MEDICINE SHOW ändå att detta är en skiva värd att köpa och få skivan är. Många mil att gå är ska på svenska Big Iron World en fi n inledning på hösten med. Inte minst för &«2-%2).&//#(&,%2+/.3%24%2 och det är precis så svängigt, somrigt, dansant NETTWERK/PLAYGROUND vackra This Spring och Bummer Summer, som 3%777,5'%23% och smittande som man vill att det ska vara. Killarna ser ut som om de inte bryr sig om är ett spår där Åström (såklart) gästar. Men samtidigt fi nns det allvar och en stor dos något i hela världen. De ser löjligt coola ut Linda Hansson

www.groove.se 29 PROMOE MANGE SCHMIDT Akera ka och Refugee Rolling är stjärnorna på smak, varken med eller utan hardcoreattityd. White Man’s Burden Samtidigt i Stockholm albumet. Bull to the Weak hyllar familjens bety- Men på Unearths album fi nns det riktigt bra DAVID VS GOLIATH/BONNIERAMIGO RAZZIA/BONNIERAMIGO delse. Ya N’Digba och Weapon Confl ict är uttryck grejer. Melodiska March of the Mutes är min Det är inte lika mycket jamaicansk rastafari Ingen har väl kunnat undgå hiten Glassigt som för bandets krigsrädsla. Living Like a Refugee är favorit, men Sanctity of Brothers, The Unstop- som det brukar vara när Looptroop-Promoe är spelats på diverse radiostationer i sommar? lika intressant som den prisbelönta dokumentä- pable liksom moshvänliga This Time was Mine i farten, trots att Assassin och Capleton gästar. Äntligen kan man få höra mera av Mange som ren med samma namn. Se och lyssna! är också bra förklaringar till varför en platta White Man’s Burden är väldigt mycket hiphop, med Samtidigt i Stockholm mer än väl uppfyl- Therese Ahlberg säljer i tiotusental i USA. kreativ melodiös hiphop. ler mina förväntningar. TOTAL CHAOS Torbjörn Hallgren Skivan är dock internationell, med rap Texterna är naivt enkla, men just därför 17 Years of Chaos VADER på både tyska och franska. Tyska som ett av går de rakt in. Ämnen som kärlek, samhälls- PEOPLE LIKE YOU/SOUND POLLUTION Impression in Blood världens fulaste språk får här sin upprättelse i parasiter och segregation avhandlas raskt i Total Chaos är rätt och slätt ett punkband. Helt REGAIN/BORDER Identity Crisis med Nosliw och borde hädanefter takt med lite allmän hiphop-kaxighet. Beat- befriad från moderna benämningar såsom Det öppnar med vackra stråkar och bombas- rappas snarare än pratas. Promoe är helt klart sen är monotona och just därför sätter de sig. skate-, art- eller cyberpunk och allt vad man nu tiskt och man kan nästan se ett slagfält i slow en av Sveriges bästa textförfattare. Texterna är Samtidigt i Stockholm är rolig att lyssna på. kan tänkas vilja sätta framför det lilla ordet. Och motion i nån stor, svulstig Hollywoodfi lm med varken hiphop-klyschiga eller svensk skriver på Den känns som ett projekt som ett gäng kom- visst kan det behövas en orkester som matar på Tom Berenger i slokmustasch och smutsig hatt engelska-klyschiga. De är bara briljanta. Och få pisar lekt fram och lite så är det nog också. De utan några krusiduller, helt i enlighet med den när han höjer sin sabel och ryter ut nån kliché har ett fl ow som Promoe, han spottar ur sig ord verkar åtminstone ha haft väldigt kul när de anda som banden för snart 30 år sedan startade, mot vinden. Men där stoppar också alla likhe- och nyanserar som den bäste jazzsångare. gjorde den, och det smittar liksom av sig. Och i en tid då punken blivit rumsren och till och ter med Hollywood för just när vi börjar ana White Man’s Burden innehåller inte en är man inte glad innan blir man det defi nitivt med letat sig in i de fi nare salongerna, som den precis hur många fi ender nordstatarna måste enda svag låt. Lite mer souliga inslag som när man hör Masayahs ljuva soulstämma i ilsket kastade upp galla emot på ”den gamla slåss emot så stiger polackerna i Vader fram i balladen In the Morning med Daville är bakgrunden. För grejen är att kompisarna goda tiden”. och utplånar allt motstånd med öppningslå- pricken över i:et på en redan kanonbra skiva. heter just Masayah, Saska, Sleepy, Eye-N-I och Detta var precis meningen när Rob Chaos, ten Shadowfear och vi vet vad vi har att vänta Sara Thorstensson Thomas Rusiak. Och då kan det inte gå fel. Gearbox, Shawn Smash, Foffl e och DeDe star- oss. Totalt kompromisslös dödsmetal av allra THE ROOTS Sara Thorstensson tade bandet för 17 år sedan i Pomona Valley, bästa märke. Ljudet är kristallklart och Vader Game Theory SIERRA LEONE’S REFUGEE ALL STARS Kalifornien, och denna samlingsplatta får väl stå håller inte tillbaka, det går i expressfart och vi DEFJAM/UNIVERSAL Living Like a Refugee som ett bevis på att de lyckats. Visst kan man se får precis det vi förväntat oss. Bara lite bättre, Hela världens mest rakryggade och galet ANTI/BONNIERAMIGO utvecklingar åt olika håll under lyssningens resa lite argare. Jag tror ta mig faan att Vader har begåvade hiphopmusikergrupp fortsätter att Denna älskvärda Living Like a Refugee är ett genom de 28 spåren, men faktum kvarstår ändå gjort det igen. Speciellt Helleluvyah!!! känns göra funky musik så härlig att det krullar håret avstamp i historien. Här berättar krigsfl yk- – detta är rätt och slätt punk, varken mer eller som en blivande klassiker med sin allsångsre- på lyssnaren. Så känns det i alla fall när man tingar sina historier. Sorgsna, hemska och ofta mindre. Huruvida detta ska ses som positivt eller fräng och progressiva mellanstycken. Jag vet möter ?uestlove och co igen (köpte även precis ofattbara historier som är inbäddade i glada inte, kan kanske diskuteras, en genre som i prin- inte hur mycket som ska krävas innan den Illadelph Halfl ife som saknats i samlingen). hoppfulla takter och sånger. Garanterat får du cip stått helt still sedan 1978 kanske skulle passa stora publiken ger upp och erkänner Vader Och även 2006 regerar Phillies stoltheter med svårt att sitta still och svårt att inte beröras. bäst i en knäpptyst monter på ett museum. som dödskungar. inspirerad rap och multiorganiskt groove. Sierra Leone’s Refugee All Stars blandar Dock kvarstår det att just Total Chaos kvalat in Mathias Skeppstedt De hyllar också kompisen J Dilla här och där traditionell västafrikansk musik med roots som ett av de mest betydelsefulla punkbanden WOLF och kickar sedan igång svänget med ett titelspår reggae och blues. Debutalbumet är ett resul- i ”modern” tid, och på 17 Years of Chaos ges en The Black Flame så mastodontiskt att man bara njuter. Sen tat av år av fl ykt där musiken ständigt varit förklaring till varför, som en stålhättebeklädd CENTURY MEDIA/EMI rullar den exceptionella musiken vidare, The en hoppfull plats att fl y till. Bandet bildades kängspark rakt i solar plexus! Melodier, tryck och refränger som fastnar. Roots växer till ett monster få skulle vilja vara i ett fl yktingläger i Guinea sent 90-tal. Under Petra Sundh Svenska Wolf gör heavy metal värd namnet. utan. Gissar jag. För har man en gång kommit i krigets tid återförenades bandet på olika läger TRIVIUM På deras fjärde skiva blandar de hängivelse kontakt med deras livskraftiga och stolta musik runtom i Afrika för att ta upp gitarren, trum- The Crusade till genren med en aning självdistans och vill man inte nöja sig med mindre. Och varför morna och sången och genom musiken ge ROADRUNNER/BONNIERAMIGO charm. Jag tror att detta är just det som skulle man göra det? Länge leve The Roots! sina vänner hopp och en tillfl ykt. Varje sång Trivium har spottat upp sig ordentligt sedan denna metalen behöver, ett visst perspektiv Gary Landström är ihopsatt under deras år i fl ykt. På album förra plattan Ascendancy. Den releasen var till musiken samtidigt som det inte får bli skoj visar låtarna tillsammans deras resa. alltför anonym och välkammad. Det är därför och ploj av det hela. Wolf balanserar på den Budskapen är många – det starkaste är att ett stort motherfucking halleluja att The Cru- hårfi na gränsen och levererar till fullo. I inle- musiken sammanför människor och ger hopp. sade känns så angelägen. Trivium har använt dande I Will Kill Again sjunger Niklas Stålvind sin rutin och gjort ett svinbra album som vill med en oerhörd intensitet med en röst som sticka ut. Det kommer att ge dem nya fans fräser likt ett vältrande hav av ormar. För att M.WARD utan att de gamla känner sig svikna. inte tala om närvaron i Black Magic. En svart Post-War På The Crusade fi nns fl era låtar som nån pärla i Sveriges metal-uppbåd. 4AP/PLAYGROUND gång i framtiden kommer att hamna på ban- Mikael Barani dets första best of. Catchiga Ignition, med en JAMES YORKSTON Matt Ward tar sin inspiration från gamla arg pang på rödbetan-mentalitet i versen, och The Year of the Leopard skivor, gamla artister och gamla idéer. Förra världsmedvetna Unrepentant är defi nitivt två DOMINO/PLAYGROUND årets Transistor Radio var en hyllning till av dem. Detonation, skivbolagets första teaser Att tycka om skotska Fence-kollektivets gårdagens radio som verkade ha ett genuint från The Crusade är en tredje. stolthet James Yorkston är inte speciellt svårt. intresse för bra musik, medan radion idag, Triviums ogenerade efterapande av Metal- Yorkston levererar subtil, oprovocerande sing- anser Ward, bara är en reklamplats för lica kan vara störande, men går att stå ut. Jag er/songwriterpop med folk- och countrystänk. storbolagen. På förra skivan satte han sin tycker ändå att bandet har lyckats nischa in sig En bild på tunnhåriga och snart medelålders egen stämpel på sånger av Louis Armstrong, i ett eget litet hörn av hårdocksvärlden. Men James med gitarr i famnen räcker för sympati. Carter Family och Beach Boys, musik som minuter långt ståpälsklimax precis inletts. vad hade frontfi gurerna Matt Heafy och Corey Att tycka om James tredje platta är inte betytt mycket i hans eget låtskrivande. Även Men resan får en abrupt slut med tre klas- Beaulieu skapat för sorts musik om det inte heller svårt. The Year of the Leopard är drömska, på Post-War ryms en cover, Daniel Johnstons siskt avslutande trumslag efter bara två var för Metallicas plattor Ride the Lightning, avskalade och underfundiga sånger mot To Come Home, som här förvandlats till en minuter och fyrtio sekunder. Oförstående Master of Puppets och …And Justice For All? akustisk gitarr och vältämjda stråkar. Att älska riktigt svängig urladdning med Neko Case och med känslan av att ha blivit snuvad på Torbjörn Hallgren den däremot kräver tid. Tid att inse att den på kör. Det är även den låt som låter mest konfekten undrar jag hur man kan göra UNEARTH avskalade produktionen hade vunnit allt på nutida så att säga. något sådant. Men skriver man en rad som In the Eyes of Fire att vara, just, avskalad. Tid att upptäcka hur I övrigt ekar låtarna av svunna tider. Re- ”She said if love is a poison cup, then drink METAL BLADE/BORDER pratmonologen Woozy With Cider inte bara är quiem är ett bluesigt ode till en ihjälskjuten it up”, då är allt förlåtet. Unearth sålde en tredjedel så många skivor skivans mest utmärkande spår utan en under- soldat, Magic Trick har Beach Boys-stäm- På plattan medverkar för övrigt Jim som Slayer samma vecka som In the Eyes of bar bakfyllebetraktelse över livet, kärleken, mor och Neptune’s Net är en instrumental James från My Morning Jacket och Mike Fire släpptes hemma i USA. 22 000 ex. Det är skapandet och deras baksidor. Tid att inse att surfrökare. Plattans första spår, den otroligt Mogis har suttit bakom kontrollspakarna stort. Men likheterna med Slayer slutar där. det faktum att James knappt får ihop fi ngerräk- vackra Poison Cup, inleds med ett blygsamt på en större del av albumet. Det är bara Unearth spelar istället en ung, aggressiv nade låtar per år och tycker ”det är fruktansvärt gitarrstrummande som långsamt byggs upp Conor Oberst i kompisskaran som saknas. blandning av thrash och hardcore som over jobbigt att skriva musik” resulterar i smärtsam med stråkar som förstärker sången som för Samtidigt så låter Chinese Translation there har blivit riktigt stort. I Europa är den närvaro i varje ton. Utan tid tenderar The var mening blir mer desperat. Trummorna (förbaskat bra låt förresten) som något just genren inte lika synlig på topplistorna. Year of the Leopard att bli schysst tapet, mysig sätts in först efter en och en halv minut och han hade kunnat skriva. Bostonbandet knåpar gärna ihop kom- cafémusik och seriös datemusik. Ta dig tid! man tror att resan till ett mästerligt fl era Annica Henriksson plicerade riff som slår knut på fi ngrarna. Matilda Gustavsson Den sortens metal har aldrig riktigt varit min

30 Groove 7 • 2006 Nu är sommaren över - hurra! Då är det dags att ta fram lusekoftan och lyssna på Grooves CD#7. Ja, för våra prenumeranter alltså. Tillsammans med sina kompisar kan de njuta av mängder av spännande ny (svensk) musik framför brasan. För att få 10 nummer av Groove inkl skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!

1 Britta Persson 5 Waver denna låt om självuppoffrande kärlek där ett gitarr inleder för att till slut leda fram till stor You Are Not My Boyfriend Is This Love skenande piano dyker upp med jämna mel- och extremt nynnvänlig refräng. Hög charm- Kort och koncist inleder begåvade Britta Pers- Duon Wavers vuxna popsound växer efter lanrum. Hennes jazziga stil är vägvinnande faktor, låg ingångströskel. son denna Grooveskiva med sin knappt två varje lyssning. De uppfinner inte hjulet men och med två singelhits i ryggen följer artikel i www.royalcream.tk minuter långa låt där refrängen går ”next funderar kring kärlek och har hittat levande nästa nummer av Groove. time I make out/it won’t be with you”. Ljud- popmelodier som passar för ändamålet. Och www.universalsweden.com bilden är sprallig, kantig och hemvävd intill Josefina Anderssons inbjudande men något total charmighet, jag längtar då inte efter sårbara röst är kronan på verket som gör Is snuskigt clean produktion efter denna hem- This Love unik. läxa. Jag faller. www.waver.se www.brittapersson.com 6 Planet Superfly 2 Mange Schmidt + Rusiak & Queen of Tears Eye-N-I Riffglädje á la skinnpaj, cigg i mungipan Håll käften och nästan vältande klaviaturer serveras av Detta supersköna chillspår med hyllningar Linköpings bäst bevarade rockhemlighet. 14 Lyla till allt möjligt av dessa inspirerade 08-b-boys Även om Queen of Tears är mer flummig än (Now We Got It!) loopas om och om igen med uppmaning att hämningslös så ligger rockattacken bara Klassiskt fartfylld rock’n’roll med popkänsla komma in i matchen. Dax att göra det då. runt hörnet från bandets popharmonier. Om och stora och sprängfyllda refränger får Lyla Manges hela album är fett och Rusiak är en något band är värd ett genombrott är det att knaka i fogarna av inspiration. Självbetit- osannolik hjälte man aldrig kan få nog av. Planet Superfly. lade debutalbumet lyser av glädje och gnista, Håll käften får mig att redan längta efter www.planetsuperfly.com duon Alexander Scheele och Niklas Lindén sommarkvällar med öl under bar himmel. 10 Ana Johnsson känns hur spännande som helst. Och när www.mangeschmidt.com Exception orgeln kommer in lyfter det en nivå till. Dilba har varit med och skrivit Exception som www.lyla.se är en muskelballad framförd med stor pon- dus och målmedvetenhet. Göteborgstjejen Anas soloplatta Little Angel är hennes andra i karriären efter att hon även varit med i Pop- stars och i bandet Excellence. Efter succéer i Japan, Danmark, Tyskland och USA försöker hon denna gång charma på hemmaplan. www.bonnieramigo.com

7 Diecco London Ännu en Linköpingsartist är bandet Diecco som kör på med ren och rak rock på svenska. Texterna berättar en historia och drivet i den orgeldrivna musiken lyfter bandet ovan 3 Mikael Malmborg medel. De fyra killarna verkar skapa en inten- In the Dark siv atmosfär i studion som sedan smittar av 15 Quench Handklapp, känslosam sång och flyhänt sig till lyssnaren. Enkelt att ta till sig. Miss the Ground (akustiskt) gitarrspel. Från Jönköping kom- www.diecco.se De mest uppenbara paralleller man drar mer denna folkinspirerade hemmabyggare av Miss the Ground är att Quench påmin- som tar för sig på ett självklart sätt och lyckas 8 Diablo Swing Orchestra 11 Sugarplum Fairy ner om Placebo. Linus Serholt har samma med att bygga stämningar som är både Balrog Boogie Last Chance frasering som Brian Molko och musiken är olycksbådande och mysiga. Mikael verkar ha Helt fucking wacko monstermusik utan Vad säger man? Detta är en sån klockren jävla lika ekoindränkt och dramatiskt episk. Men hela paletten i sin hand. Kan bli hur stor som skygglappar eller sunt förnuft där balkanjazz, rockhit att knäna börjar vika sig så fort dal- Quench känns intressanta ändå för sin iver helst. hårdrock, opera och mycket mer blandas masarnas förstärkare susar igång. Refrängen att överösa lyssnaren med känsloyttringar. www.myspace.com/mikaelmalmborg till en utmattande brygd av denna finska kickar ass men verserna låter om möjligt Sina egna. orkester. Är du modig och vill utmana dina ännu tuffare. Instrumenten liksom plockas www.quench.se musikaliska erfarenheter är Diablo Swing in ett efter ett till en grym helhet – nu står Orchestra slutprovet. Med MVG i handen kla- jag på knäna och tillber alla rockgudar som 16 Sebastian Åberg rar du allt i livet. någonsin funnits. Halleluja! Horiro Rang www.diabloswing.com www.sugarplumfairy.nu En absolut höjdpunkt är denna orientaliska pärla från nysläppta albumet The Sangeet 12 Amon Amarth Project. Trumslagaren Sebastian Åberg har Runes to My Memory i både Stockholm och Goa blandat indisk Söker du tyngd har du kommit rätt! Mörka ghazal med modern electronica till en skru- röster och rejält malande gitarriff över tungt vad och mycket angenäm mix. Ödesmättad pulserande rytmsektion med smattrande musik för storstadströtta sinnen. baskaggar gör Amon Amarths Runes to My www.countryandeastern.se 4 Krister Linder Memory till denna plattas fläskigaste bidrag. Don’t Lose Your Way Men melodier finns ändå mitt i allt mangel. 17 Riddare Mys Med stor atmosfär kring sig sveper veteranen Det bästa av båda världar således. The Girl With the Golden Soul Linder in sin dramatiska röst i lager av slingor www.amonamarth.com Och vi avslutar med ett ännu softare spår, och syntvibrationer. Luften dallrar i låtens riktig Beppe-varning är det faktiskt på detta början för att sedan plötsligt få luft under 13 The Royal Cream mysiga syntindränkta pianomurr. Linkö- vingarna och segla ut över världen med sitt Norton Sound pingsriddaren Fredrik Andersson använder budskap om att tro på sig själv och följa sin 9 Veronica Maggio Melodiös indiepoprock med blinkningar åt även härligt flummiga gitarrer för att beröra egen väg. Drömskt och romantiskt som sig Kan inte säga nej tidiga REM, typ Crush and Eyeliner, kommer de kallaste av hjärtan. Drömskt är bara för- bör. Sångfågeln Maggio kan konsten att låta sval, från denna Stockholms-duo bestående av Al namnet. www.kristerlinder.com småsexig och lurig på en och samma gång på och Roy Cream. En skönt distad och försiktig www.riddaremys.com

www.groove.se 31 ion.

I am my music Playlist: Ayesha, 24 år, Artist Copyright © Nokia 2006. Nokia, Nokia Nseries och Nokia Connecting People är registrerade varumärken som tillhör Nokia Corporat varumärken Copyright © Nokia 2006. Nokia, Nseries och Connecting People är registrerade

Med Nokia N91 får du en mobil jukebox med 4 GB minne som rymmer upp till 3 000 låtar. Växla enkelt mellan samtal och musik; ta 2-megapixelbilder, ladda ned låtar och skapa egna spellistor. Med Nokia N91 får du den perfekta kombinationen av en smart telefon och en musikspelare. www.nokia.se/n91

Nokia Nseries See new. Hear new. Feel new.

N91_speaker_230x297_SE.indd 3 06-07-31 15.20.09 Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 1

2ND DISTRICT stunder som dessa som får mig att tro på THE ARCANE ORDER Emotional Suicide ett paradis på denna jord. The Machinery of Oblivion PEOPLE LIKE YOU/SOUND POLLUTION Jimmy LaValle, den musikaliska troll- METAL BLADE/BORDER När punkkvartetten 2nd District från konstnären med ett förfl utet i band som Det händer en del på Danmarks metal- Bochum i Tyskland låter stelbent boogie Tristeza, The Locust och GoGoGo Airheart, scen. Det märker du inte minst om du dominera ljudbilden är de inte något har karvat fram album nummer fyra med surfar in på sidan danishmetal.dk. Ett av att fästa sig vid. Inte heller när punken sitt soloprojekt The Album Leaf. När skivan de band som bidrar till framåtandan är (eller streetpunk som de själva menar) tar når sitt slut, och du står där med ena foten thrasharna The Arcane Order, före detta överhanden är det något att hänga som i verkligheten och den andra foten kvar i Scavenger, som numer ligger på respekte- backspegelprydnad. När de ger utlopp för LaValles paradis vill du bara vända om och rade skivbolaget Metal Blade. båda sidorna samtidigt och spelar AC/DC vandra tillbaka. Ner i det stora blå igen. The Arcane Order påminner om det på Sex Pistols-vis blir det betydligt roligare Jag tror att The Album Leaf kommer att moderna In Flames. Men bandet har ännu och som partysoundtrack en given vinnare. rädda många sollösa, sömnlösa nätter i inte samma förmåga att skriva hittar, Roger Bengtsson november. även om Breathe the Poison och Infi nite AGAINST ME Finns det då några invändningar? Tja, Ghost Anathema totalt motsäger mig på Americans Abroad!!! Against Me!!! Live in om du inte gillar långa låtar och mycket den punkten. Det är förresten just de London instrumental electro så fi nns risken att du två låtarna som också ligger på bandets FAT WRECK CHORDS nickar till mellan varven. Och visst, han myspace-sida. Against Me får verkligen ursäkta men jag kunde gott sjunga lite mer. Men jag tillhör Jag hoppas dock att The Arcane Order tycker sannerligen genuint illa om allskrål- inte någon av de som nickar till. Hjärtat till nästa gång slutar lägga in effektfulla svänlig sing-a-long-punk. Snäppet värre slår alldeles för fort för det. syntljud. På The Sanity Insane och A Seven- är den allskrålsvänliga avarten när den Jesper Bohm fold Condemnation står kokoroko-ljudet framförs live. Att det inte bara är några A LOVE ENDS SUICIDE i vägen för riffen. Experimentera istället bandmedlemmar, utan även en svettigt In the Disaster mer med sång och dynamik om ni vill överfylld arena av inbitna fans som skrålar METAL BLADE/BORDER skapa kontraster. med rör sig precis i gränstrakterna för vad Ja, herrejösses. Det var min första tanke Torbjörn Hallgren mitt tålamod klarar av. Så ursäkta än en när en growlande sångare backades upp ARCTIC HOSPITAL gång, men er nya skiva suger. av värsta progressiva metallrocken. Men Citystream Att publiken är så med på noterna eftersom As I Lay Dying-sångaren Tim Lam- NARITA/DOTSHOP.SE tyder antingen på idogt alkoholinmundi- besis har signat bandet till sitt egna bolag, Med titlar som Cold Wrapper, Frost Castings gande eller på att Against Me gör bra ifrån hans första sign till och med, så kanske A och Rain Six vill Eric Bray verkligen visa att sig. Välj själva. Love Ends Suicide ändå är tokbra? vi är inlagda på hans arktiska sjukhus. Vi Roger Bengtsson 20 lyssningar senare kan jag bara ska huttra och göra åkarbrasor. Det ska stå AKIR konstatera att det här inte är min grej. Det en rökpelare ur munnen på oss varje gång Legacy spaciga drillandet på gitarren är i vägen. vi försöker säga något. Det ska helt enkelt VIPER/ONE ENTERPRISES Inte desto mindre tror jag att A Love Ends vara jävligt kallt. Immortal Technique hamnade på alla Suicide kommer att utvecklas på kom- Till en viss del fungerar musiken så svenskars läppar efter att dokumentärse- mande plattor. Med mindre omständliga också. En del ljud och hårdbankande rien Stocktown kastat ljus på honom. Den riff och med en sångare som inte bara 4/4-rytmer känns isigt kalla. Men oftast konspirationsbubblande New York-bon skäller som en arg granne i samma tonläge fi nns det någon annan aspekt i musiken driver idag Viper Records där den sedan – då kan det lossna lika mycket för A Love som inte alls känns kall – eller ens cool. länge gode vännen Akir nu släpper debu- Ends Suicide som det en gång gjorde för As Det är snarare varm elektronik med fi na talbumet Legacy. I Lay Dying. Eller inte. melodier och värmande ljud. Därmed har Amerikansk hiphop-press har talat sig Torbjörn Hallgren Eric Bray inte misslyckats. Hans alias har varma om Akir och han jämförs i folkmun AMP FIDDLER bara fått en annan betydelse. Det kan vara och media ideligen med en ung Nas. Hela Afro Strut oerhört skönt att sjunka ner i det arktiska denna undergroundhype kan kanske ses GENUINE/BORDER sjukhusets fl uffi ga syntkuddar. som en lightversion av Nas Illmatic-släpp Amp Fiddler är ny för mig även om Afro Mats Almegård 1994, men likheterna bör inte överdrivas. Strut är hans andra skiva. Detta beror BELLWETHER Visst låter de båda stundtals skräm- förmodligen på att hans musik inte når Singing Nettles mande lika, men där Nas alltid levererat hela vägen fram. Inte till mig i alla fall. ROSA/BORDER en kaxig punchline infogar Akir idag Amp Fiddler är mer bakgrundsmusik än Artister som Gram Parsons och Uncle istället klara ställningstaganden och ren musik att lyssna och njuta av. Funken Tupelo hade nog inte en aning om att de politik. Stora delar av Legacy handlar om inspireras starkt av Sly Stone – the one. Det skulle få så många copycats. Ett tag var det olika heta potäter. Akir ger syrlig kritik hörs tydligt! Men Amp Fiddler lyckas inte nästan outhärdligt med alla som skulle till landets politik i förstasingeln Politrix göra något eget av det. Hans så kallade låta som Jeff Tweedy och se ut som Jay Far- och drar smärtsamt upp rasfrågor i den funk och soul låter lite sorgset tråkigt och rar. Å andra sidan har det inom modet för briljanta Kunta Kinte. Det som tilltalar mig ganska platt – liksom fegt utan sväng- killar slagit stort att se ut som en oduschad mest med Akir är hur han elegant förmed- ningar och galenskap. Skivan platsar inte i hillbilly nu för tiden. lar sina budskap tydligt. Det är absolut min samling. Singing Nettles som är Bellwethers inte politisk hiphop for dummies utan mer Therese Ahlberg femte album är inget undantag. Allting en svårighetsgrad lagd på precis rätt nivå AMPLIFIER är väldigt snyggt framfört men helt utan för att nå ut till var man. Insider personlighet. Tyvärr blir det glömskans På minuskontot hamnar bristen på SPV/PLAYGROUND bottenslösa brunn för den här skivan. riktiga dängor… rena skära dängor. Legacy När det brittiska bandet Amplifi er släpper Bellwether går även samma väg om de är en djup, ofta ganska lågmäld och tung sin tredje platta har de mycket att bevisa. inte plockar ned Ryan Adams-planscherna platta som tar sin tid att gå igenom. Den Deras tidigare alster har beskrivits med i replokalen och sätter upp en bild på en behöver luftas upp med mer fart likt Mood ordalag som ”an experience you won’t for- häst istället. En travhäst kanske. Bättre fö- Music och Apocalypse. I samma ögonblick get”, ”outstanding”, ”revelation” och ”real rebild går knappast att ha. Stor och ståtlig som jag skrev ovanstående känner jag musiclovers should go to their knees and som rör sig i ett makligt tempo framåt och dock att detta är en petitess eftersom be thankful”. Det har till och med antytts ibland skenar. Perfekt! Legacys helhet i slutänden lämnar mig ett att de är nästa Nirvana. Per Lundberg GB starkt intryck. Och ett otaligt antal genom- Jag är inte lika sensationslysten och BLACK LABEL SOCIETY lyssningar. ivrig att förutspå ”The next BIG thing” men Shot to Hell Erik Hjortek konstaterar att det är en riktigt intressant ROADRUNNER/BONNIERAMIGO THE ALBUM LEAF tredjeskiva bandet klurat fram. Det går att Zakk Wylde och hans Black Label Society Into the Blue Again dra paralleller till Tool och A Perfect Cirlce späckar på med äkta grimasrock. Med det CITY SLANG/BORDER som också är grupper som valt att trampa menar jag snubbar som står bredbenta Det är så bra, att jag inte riktigt vet var upp egna spår i det stora snötäcke vi kän- uppe på scen, ser riktigt sura ut och då jag ska börja. Men jag ska försöka ge ner som rockmusik. Amplifi er bär fröet till och då hytter med djävulstecknet innan en någorlunda karta över det glömda vad som kan utvecklas till en storslagen de snabbt börjar riffa igen. Väldigt förut- kontinent som jag precis varit på besök på: frustande best och även om de självklart sägbart och tråkigt, förutom för de riktigt delaypianon som ger dig vingar, knastrigt inte kommer bli det nya Nirvana (jag fi na balladerna där saker och ting plötsligt programmerade trummor som slår några betvivlar att något band kommer bli det) faller på plats. Tur att det fi nns ett par av extraslag för hjärtat och sub-basar som ser framtiden väldigt ljus ut. dem, för annars hade detta varit en riktig rör om ända nere bland rötterna. Det är Roger Bengtsson transportsträcka. Faktum är att det blir Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 2

riktigt naturprograms-soft mot slutet av av att göra och föra moderniteten i den TEGO CALDERÓN Shot to Hell, tillbaka till dansgolvet och lapska, den samiska naturen. För det är The Underdog tryckare på mellanstadiet. Dessutom låter fortfarande så hon emellanåt kan kännas JIGGIRI/WARNER den softrockande Blood is Thicker Than dras till, dra oss till, ursprung, nakenhet, Puerto Ricos favoritexport Tego Calderón Water som något bandet borde rikta in sig schamanism, de vidunderligt vackra leder reggaetonkorståget i USA och med på mer. Här faller allt på plats. vyerna. Både skönhet och kärvhet, även mjuksnuggliga The Underdog borde han Mikael Barani om det alltid känns vackert. Men skulle så kunna lägga också vår kontinent under F.S. BLUMM gärna åter vilja känna det där vackert råa, sig, i alla fall den spansktalande delen. Summer Kling nakna, utan någon som helst inblandning Framförallt med hjälp av sin runda och MORR MUSIC/BORDER av moderna instrument, bara avskalat. välformade Biggie Smalls-röst som känns Han lär ha packat in gitarren i sin Sånt som kan anas i Lottáš och Fápmodálk- som spunnet socker. Men den funkar ju camping-van och gett sig av söderut för in- kas. Skulle så gärna vilja känna magin från även om man inte fattar vad han rappar. spiration. Normalt bor F.S. Blumm i Berlin de norska fjällen förtrolla mig igen. Det är Produktionen är också förvånansvärt och det är berlinbolaget Morr Music som det enda. Annars fi nns inget att anmärka spännande, genren brukar ju annars ge- ger ut hans campingskiva. Tro nu för allt i på. Annars fi nns inget att säga. Annars nerera plattor så tjatiga att gäspningarna världen inte att det här är musik för tältet fi nns inget. kommer på rad. Men Tegos producenter på festivalen. Här handlar det verkligen Magnus Sjöberg har inspirerats att ta projektet till nästa inte om partaj eller att låta högst. Stillsamt TOMMY BOLIN nivå vilket märks i sköna spår som Com- plinkar han på med gitarren och låter vän- Whips and Roses II prenderás, salsaspåret Llora, Llora och en ner och bekanta komma in med diverse PLAYGROUND handfull till. Tego Calderón är en feelgood- blåsinstrument. Det är alltid synd när riktig talang deppar artist med stor attraktionskraft värd att nå Vackert och vemodigt. Men lite för ihop, börjar knarka och sedan kastar in fl er svenskar än Red Line Records posse. luftigt slätstruket för att lämna något handduken. Tommy Bolin föddes 1951 och Gary Landström bestående intryck. Det puttrar trevligt i dog av en överdos 25 år senare. Skivbo- CASSY bakgrunden, men glöms bort så fort skivan laget har grävt upp alternativa versioner Panorama Bar 01 är slut. av gamla låtar och blandat ihop det med OST GUT TON/IMPORT Mats Almegård en eller annan ny dänga. Vissa tycker att Londonklubben Fabric har länge försett BMX BANDITS det är gravplundring, jag tycker att jag världen med högoktaniga mix-CD:s som My Chain introduceras för en artist med en oerhörd lite svagt speglar hur det kan vara på REV-OLA bredd. Bolin omfamnar blues, rock, reggae denna legendariska klubb. Givetvis minus Läget kunde knappast ha varit sämre. Inte med mera. Hans röst är ung och trevande, svett, glitter och annat som hör en klubb nog med att fi nkänslig melodisk skotsk gitarrspelet rutinerat. Rekommenderas till. Soundtracket är i alla fall där. Inte så pop varit på fallrepet sedan anorakpopens till alla som vill hitta mer grejer åt Led konstigt att en av Tysklands bästa, och glansdag(ar?), det bådar inte gått när Zeppelin-hållet. mest bekanta, klubbar vill göra samma bandets hjärna sparkar den person som Mikael Barani sak. Panorama Bar har under några år varit deras musikaliska motor under större PAUL BURCH varit ett säkert kort om man vill ha svettig delen av karriären. Det är utgångsläget East to West techno, hedonism och en utomjordiskt inför BMX Bandits nya skiva. Efter nästan BLOODSHOT/BORDER skön stämning. Glädjande nog bestämde 20 år tackade Duglas T Stewart innan Jag vet inte om jag gillar låten John Peel de sig för att låta en av residenterna, Cassy, inspelningen av My Chain, av gruppens för att det är en bra låt, eller om jag gillar stå för första mix-CD:n. För är det något trummis och huvudsaklige låtsnickrare den för att den handlar om Paul Burchs Cassy är bra på så är det att blanda ihop Francis MacDonald. Med de förutsättning- möte med John och hur han spelade Paul i det minimala soundet av idag med mer arna, vem vågade hoppas på att Stewart sitt program. Det är mycket möjligt att det housiga toner från igår och visa att allt gli- och hans ständigt lika utbytbara banditer är en blandning, men det spelar kanske der samman till en enda lång glädjetripp. efter nära ett kvartssekel av bra – men mindre roll: jag lyssnar på låten om och Bland låtar av Ricardo Villalobos och DBX aldrig fantastiska – plattor, faktiskt skulle om igen, hur som helst. mixar hon också in sina egna produktioner åstadkomma årets bästa album? My Chain Annars är det en ganska slätstruken och hon blir bara bättre och bättre som är nämligen inget mindre än ett mästerligt cowboyhistoria som nog inte kan göra producent. Visst saknas den stora betong- litet separationsepos, tweepopens egen många människor glada. Han bjuder på byggnaden vid fl oden Spree. Men det här Blood on the Tracks, inspelad kronolo- stunder med det värsta dansbandcountryn är nästan som att vara på Panorama Bar giskt efter hand som Duglas i låtform har att erbjuda (jag orkar inte ens lyssna på riktigt. Mycket bra mix-CD. plockar upp spillrorna av sitt kraschade klart på December Sparklers). Musik som Mats Almegård förhållande. Precis som vanligt så pendlar bara kan gillas av människor med för stora CATFISH HAVEN det mellan det banala och det högst an- cowboyhattar och för lite självinsikt. Hade Tell Me gelägna, mellan humor och allvar, mellan han haft lite mer elgitarr hade många SECRETLY CANADIAN/BORDER ömhet och patetik. Men den här gången av låtarna lätt platsat på John Fogertys Ett inte alltför ovanligt tema när musik når ytterligheterna lite längre in i hjärtat, album. Men han bjuder också på lite riktig skrivs är olycklig kärlek och de frågor som inte minst tack vara den musikaliska lägereld och golvpuka som får luften att ställs när någon blivit dumpad. Likaså är inramningen. Sällan har smärta varit rosta sönder av smärta och vemod och vin- det med Tell Me där den stora frågan är inlindad i så sockersöta melodier. Bandet den att brusa upp och blåsa tag i mig lite vem denna mystiska kvinna är och vad sägs redan vara inne i studion för att spela extra. De stunderna är inte lika vanliga, hon gjort för att få sångaren och låtskriva- in en uppföljare. Vågar man hoppas på men de fi nns. Before the Bells är till exem- ren George Hunter att inte släppa henne tweepopens svar på Desire? pel en liten vemodspärla. Little Glass of ur sitt medvetande. Tillsammans med Dan Andersson Wine är en otroligt rolig låt. Jag trodde inte Miguel Castillo och Ryan Farnham gråter MARI BOINE att sådana låtar existerade på riktigt. Det de ut sina sorger på ett så stilfullt sätt att Idjagieðas låter som en av låtarna till soundtracket hela kroppen önskar klaga i takt. UNIVERSAL för Tillbaka till framtiden 3. Genom att blanda det bästa av ameri- Jag håller fortfarande ett par av låtarna Jesper Bohm kansk rootsmusic och en uns rock serverar på Mari Boines första platta Gúla Gúla BÖSS de klagovisor som skulle få gamla rävar som de främsta av den tidiga världsmu- An Iron Fist in Velvet Glove som Otis Redding och Marvin Gaye att sikens riktmärken. Framför allt därför att SCANDINAVIAN RECORDINGS/PLAYGROUND gapa av häpnad. Med hög intensitet manar där fanns en urkraft, en tidlöshet och en Ludvig Böss och Toft Stade från Ray de fram sina akustiska instrument och får gränsöverskridande rytm och beat, utan Wonder har med sitt nya band skapat en dem att överrösta allt elektriskt brus i om- att behöva ta hjälp eller kraft från något rockmusikal som de kallar An Iron Fist in givningen. Med en beklagansvärd kraftfull annat, bara det enkla, det enkla som via Velvet Glove. Och musiken är, liksom titeln stämma suger Hunter ur all luft i lokalen en bannlyst trolltrumma kunde försätta en antyder, både svulstig och dramatisk. I allt han vistas i och uppmanar all fast materia i trans. Därför har jag också tyckt att det från gitarrerna och arrangemanget till pro- att inte stanna upp för sorgen utan att känts lite överfl ödigt att tillsätta moderna duktionen. Vad den handlar om har jag inte skaka loss ordentligt. arrangemang till allt. Visserligen förstår jag lyckats klura ut än, men jag tror att det har Genom en blandning av Kings of Leon ivern och entusiasmen att göra moderna något att göra med kärlek och relationer och Marvin Gaye klappar Catfi sh Haven dig ljud av urljuden, men jag känner inte till människor. Och så väldigt mycket Pink ömt på axeln och uppmanar att inte vika att det berikar överhuvudtaget, snarare Floyd och The Doors. Men även om den ner dig. tvärtom. Och jag blir lite besviken av att är både välspelad och på sina håll vacker, Samuel Olsson det fortfarande är så här. Dock har ju skulle lite mer spänning och variation vara arrangemangsdjävulen lagt band på sig, att önska för att göra det fulländat. och det är inte alltför ofta allt dränks i vilja Linda Hansson Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 3

CHATHAM COUNTY LINE Eric Cheanaux sjunger med brusten röst stycket. Så herr Costello skulle nog anpassa Speed of the Whippoorwill mot en bakgrund av dissonanta gitarrer, sig fi nt vid monteringsbandet. YEP ROC/BORDER skramliga slaginstrument, ljud och oljud Fast å andra sidan är det väldigt skönt Mer ös och energi. På sitt tredje album – en destruktiv version av leken ”Music for att det inte är där han står, utan i sin egen försöker nämligen Chatham County one apartment and six drummers”. När studio. För alla sex låtarna som han samlat Line återskapa tyngden och kraften från Dull Lights är som bäst upplevs sången och på denna CD är svidande bra minimal livekonserterna, populära spelningar de vingliga antimelodierna närvarande techno. Han ger ut allt på sitt eget bolag som fått bandet att bli uppmärksammat och intima. När den är som mest omöjlig Minimise och det är ibland svårt att inte långt utanför bluegrassvärlden. Och med känns det som att Eric utgått från ett klas- jämföra med Richie Hawtins Minus. producenten Brian Paulson, som jobbat siskt folksound, brutit ner det och byggt Kanske speciellt eftersom de har en slogan med både Beck och Wilco, kan förstås upp det enligt dadaismens regler. Som en som lyder ”Minimize to Maximize”. Nåväl. ingenting gå fel. parodi eller konstnärligt experiment. Donnacha Costello står helt klart på egna Liksom tidigare handlar det om Köp den om du vill anta en utmaning. ben. De sex sexminutersspåren är avska- kompetent bluegrass med gitarr och fi ol, Eller stödja en egensinnig musiker. lade och högdigitala, men samtidigt alltid banjo och mandolin – högklassiga låtar Matilda Gustavsson spännande och oftast funkiga. Repetition som inte på något sätt är i närheten av LLOYD COLE (överraskande titel?) och avslutande Per- att bli klämkäcka. Sångaren Dave Wilson Antidepressant sistence är albumets vassaste spår. Deras låter ibland som en ung Ray Davies och SANCTUARY/BORDER vandrande basgångar och kalla diskantljud kvartetten spelar med inlevelse och lust. Det var ett tag sedan jag hörde Lloyd Cole, blandas till minimalismens fi naste funk. Bland favoriterna fi nns By the Riverside, men det känns som ett rätt behagligt, ett Mats Almegård Coming Home och den magiskt sugande rätt trevligt möte. Mer stillsam pop än jag CURRENT 93 instrumentala låten Brice’s Crossroads. förväntat mig. Bara ett par utfl ykter i lite Black Ships Ate the Sky Robert Lagerström för vanliga mjukrockiga moräner. Riktigt DURTRO JNANA/BORDER THE CHUCK NORRIS EXPERIMENT schyssta låtar, och texter som gör hela David Tibets enmansprojekt Current 93 Voltage Volume skivan många stunder. Det fi nns ett antal har pågått under en lång lång tid vid det OFF THE HIP/BOOTLEG BOOZE gånger man lyckas snappa upp ett par här laget. Många gäster har kommit och En kvalifi cerad gissning är att dessa gö- fraser som fångar ens uppmärksamhet, gått. Den som varit närmast att få kalla sig teborgsgossar lyssnat extremt frivilligt på och till sist sitter man där och lyssnar på ”medlem” är Steven ”Nurse With Wound” band som AC/DC, Motörhead, New Bomb antydningar till stora berättelser, fragment Stapleton. Han fi nns med på Black Ships Turks och ibland en skvätt Sex Pistols. ur liv, fragment ur någons tillvaro, visdom, Ate the Sky som vanligt. Dessutom medver- Har man koll på ovanstående band kan mandom, fordom. Ibland lite väl långsamt, kar Marc Almond, Antony, Bonnie ”Prince” man lätt räkna ut att The Chuck Norris men alltid intressant. Inget mästerverk, Billy och många andra. Gästlistan speglar Experiment sysslar med rock’n’roll med men väl värt att tillbringa tid med. soundet på Current 93:s nya album. Det någon slags punkkänsla inblandat. Band- Magnus Sjöberg låter större, mer ambitiöst och storslag- medlemmarna härstammar från band som SHAWN COLVIN nare än någonsin, fastän det fortfarande Taurus, Tiamat och Rickshaw, vilket kanske These Four Walls handlar om postapokalyptisk folkmusik. Så inte alltid kan höras dock. Att det fi nns NONESUCH/WARNER det är rätt avskalat, men ändå öppnare än kopplingar mellan detta band och Tiamat Ibland känns det lite för mycket av det. tidigare. Det må ha att göra med att David känns ganska avlägset. Kvinnliga singer/songwriters med lite Tibet konverterat till katolicismen och vill Voltage Volume är deras andra skiva, country-, lite americana-touch. Ibland besjunga sin nya profet Jesus med större utgiven på australiensiskt skivbolag, och känns det som att man betat av det mesta, gester än tidigare. Vem vet? levererar precis som deras debutalbum en att man väl ändå borde hört det mesta. Faktum kvarstår: Black Ships Ate the Sky stor deg av en hård framförd rock, med Men som alltid så snart en dylik tanke är Current 93:s mest genomförda album små smulor av punk inbakade här och där. närs kommer något som gör att man helt hittills. Att sedan Island som Tibet gjorde The Chuck Norris Experiment kan säkerli- plötsligt hajar till och inte längre känner tillsammans med Hilmar Örn Hilmarsson gen fungera som en klar partyhöjare, i de sig dystopisk inför genren. Nu är inte These (och Björk) egentligen är bättre – det är en rätta kretsarna. Four Walls ett mästerverk på något sätt, annan historia, eftersom det albumet låter Petra Sundh men ändå ett litet, litet ljus i mörkret för så osannolikt lite Current 93. Black Ships THE CIRCULUS alla som skriker högt så fort ett skivomslag Ate the Sky är mollstämd folkmusik och Clocks are like people med kvinna med gitarr visar sig. Ibland det är nog så han vill att folk ska se på sitt RISE ABOVE/BORDER lite väl harmlöst, dock inte lika socker- enmansband med många hjälpredor. Omslaget till denna skiva är en bild av sött som Dan Fogelberg, som ändå är en Mats Almegård sju personer, som ståendes intill ett referens som visar sig då och då, även om DANIELSON blommande träd, är iklädda en mix av inte helt uppenbarat, kunde lika gärna Ships kaftaner, hattar, pannband och randiga vara en popplatta som en countrydito, jag SECRETLY CANADIAN/BORDER strumpbyxor. Något som ger en väldigt kan inte riktigt bestämma mig. Bortsett De är ju inte speciellt lättlyssnade, Da- bra hint om innehållet. För folkrocken har från de tillfällen allt kommer lite för nära nielson, med frontmannen Daniels ljusa, väl aldrig varit mer folkrock än här. Det är Shania Twain känns ändå These Four Walls falsettklingande röst och aviga vändningar. tvärfl öjter, fi nstämd sång, försiktigt gitarr- rätt bra. Men håller de märkligt sammanhållna Al- spel och ännu mer fl öjter. Till en början Magnus Sjöberg pha och Omega från slutet av 90-talet som känns det både roligt och intressant. Då THE CONFESSION mästerliga. Har dock tyckt att det senare man på inledningsspåret introduceras för What About the Kids av Danielson inte hållit samma klass. På Michael Tyacks skolade och uttrycksfulla MSM/IMPORT Ships fi nns det några riktigt bra stunder, röst och musiken sveper med en till en Inledningsvis riktigt fi n punk som håller sig men det känns inte lika bra som jag vet annan plats. Den framkallar bilden av en under treminutersramen – The Confession det har potential att vara. Och på något annan tid, där människor med långt hår i ett nötskal. Us Against Them är ett fi nt märkligt sätt har Danielson lyckats att på och ännu längre kjolar dansar till glatt pumpande intro och sedan följer glada en och samma gång bli mer komplexa, fl öjtspel och skrattar åt gycklare, till en Take it Back som innehåller en svängig splittrade i sin musik, i enskilda låtar, i bakgrund av gröna ängar. Men när det vers som får mig att dra på smilbanden. helheten, och enklare i melodier, komp. visar sig att låtarna inte går att skilja från Men sedan blir det enformigt. De stompar Men så hörs det också att det är mognare, varandra då de har samma uppbyggnad, hit och dit, men mest står de och stompar det är mer, ja..., vuxet. Det hörs på röster, melodi och längd (samtliga är minst fem still på samma plats. hörs på strofer, hörs i hela musiken. Precis minuter långa) känns det inte riktigt lika Mikael Barani som man visste, precis som man vet, alltid, roligt. Snarare sövande och svårt. DONNACHA COSTELLO har mognad ofta en hämmande inverkan Linda Hansson 6x6=36 på det där charmiga, spretiga och livfulla. ERIC CHENAUX MINIMISE/IMPORT Kanske Ships är det mest livfulla Danielson Dull Lights Man borde egentligen skicka iväg irlända- skulle kunna göra idag, visserligen skymtar SOUTHERN/BORDER ren Donnacha Costello till ett löpande- spelglädjen och de där euforiska falsett- Torontoprofi len Eric Chenaux och kompan- band-jobb på fabrik. Han verkar ju gilla utfallen, men jag blir ändå lite besviken. jonerna Martin Arnold och Nick Fraser är att ha en helt uppstyrd tillvaro där inget Fast kanske det mer strukturerade och modiga. Det är modigt att lägga så mycket får falla utanför ramarna. 6x6=36 består enhetliga ändå kan locka nya lyssnare. Och tid och energi på något som de fl esta ursprungligen av tre maxisinglar (sex då är mycket, allt, vunnet. musiklyssnare kommer tycka är jobbigt. På vinylsidor) som innehåller sex låtar som Magnus Sjöberg något som aldrig kommer nå en bredare producerats under sex veckor. De släpptes publik eller dra in någon vidare cash. På sedan under sex månader. Och gissa hur något så svårtillgängligt. långa låtarna är? Just det. Sex minuter Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 4

DATAFORK Graveyard, 13 Going on 21 och Dagger och Wolfgang Voigt var och en på sitt håll Hello To Love Moon, fi nns så klart med. Stämsången rätt trist poptechno som borde fått en K-WERKS/BORDER mellan Fred och Toody är charmigt skev hårdare bas injicerad i ryggmärgen: Mayer Kan vi inte alla starta en insamling för och Freds gitarrspel alltid lika kolossalt tillsammans med Tobias Thomas i Sweet John Braun? Killen, som sjunger på ett konstlöst bra. Inga som helst pålägg, allt Harmony och herr Voigt som Wassermann par av låtarna på DataForks solodebut, live i studion så klart. Och så mitt i allt i In Tyrannis 2006. Robert Babicz Sonntag är nämligen i stort behov av att få en smygs det in hudlöst vackra små ballader är ett annat exempel på att det blir lite för engelsk accent på sin engelska. Tre veckor där Toody låter Patti Smith. Dead Moon popfl uffi gt och ofokuserat. i Brighton borde göra susen. För i låtar har allt och lite till man kan begära av ett Men givetvis fi nns det massor av bra sa- som Boss Face är det faktiskt smärtsamt rockband. Kommer de till en lokal nära ker här också. Hej, det är ju Kompakt, vad att höra hans svengelska som låter som dig så gå dit. På scen är de snäppet vassare trodde du?! Jörg Burgers ambientprojekt en karikatyr över hur vi svenskar låter i än du kan föreställa dig. Triola får en snygg uppiggande inramning Hollywoodfi lmer. Jonas Elgemark av Wighnomy Brothers i Leichtturm (Wigh- DataFork har tidigare producerat THE DEARS nomys Polarzipper Remix) och ryska SCSI-9: Ayeshas Jade Fever och det funkade ju Gang of Losers s When She Said Goodbye är elektronik av bra. Det är också i housepianokaramel- V2/BONNIERAMIGO bästa klass. Reinhard Voigts iskalla Trance- len Your Dreams (Come True) med sång av Den dominerande färgen på omslaget till formation är också en låt att lyssna på om just Ayesha som den här skivan lyser upp. kanadensiska indierock sextettens tredje och om igen. Eller hårdpiska ett dansgolv DataFork behöver alltså någon med star riktiga album är röd. Skulle musiken med. Lager av ekoeffekter och knivskarpa quality bakom mikrofonen. På egen hand på skivan färgsättas torde den bli grå. ljud som studsar mot en matta av hihats. är hans electropop alldeles för slätstruken. Inte för att den är själlös eller saknar Snyggt och skrämmande på samma gång. Och han behöver vara hårdare i sina krav temperament, utan för att den är en jämn Som gigant tronar detta år en svensk på vem som ska få sjunga. blandning mellan tungsint pessimism producent. The Fields Over the Ice är Mats Almegård (tänk Morrissey solo innan han upptäckte nämligen det bästa Kompakt bjuder på GUY DAVIS könsdriften) och förtröstansfulla indie- här. Axel Willners hårdklippta microedits Skunkmello hymner. pumpar på. Mitt i pumpandet fi nns den RED HOUSE/BORDER Visst har Murray Lightburns röst mycket uppklippta melodin. Ett bevis på att det Bluesen är som ett fundament, den fi nns soul, påminner om såväl blåögd David fi nns en perfekt balans mellan techno och med årtionde efter årtionde och stöttar Bowie som broder Marvin Gaye i vissa pop. Wolfgang Voigt och Michael Mayer får upp de olika byggnadsformationer den låtar. Men det är också skivans svaghet ta och lyssna mer på The Field. resulterar i. Guy Davis har vuxit upp med då de upprepar sig själva lite väl mycket. Mats Almegård rootsmusik och har länge kombinerat Det gör att intresset för ett annars ganska DIVERSE ARTISTER de olika stilarna på ett livfullt sätt. Här sympatiskt album dalar. Miami Vice blandas egenkomponerade käckt banjoba- Johan Lothsson ATLANTIC/WARNER serade bluegrassmelodier och deltacountry J DILLA Musiken till tajta actionrullen av Michael med tunga slowbluesklassiker som Goin’ The Shining Mann, där Jamie Foxx och Colin Farrell Down Slow, där Nerak Roth Patterson på BBE/PLAYGROUND bara löst påminner om Don Johnson och elgitarr bidrar till att lyfta upp de mörka J Dilla dog i en blodsjukdom den 10: Philip Michael Thomas fi gurer från den tonerna i ljuset. Davis röst får, i sina e februari, tre dagar efter hans 32:a grällare 80-tals-tv-serien, är maffi g, utdra- vemodiga stunder, mig att associera till födelsedag. Innan dess hade han ringt gen och pampig. Den är också märkligt sena Johnny Cash, kanske främst i känslo- Karriem Riggins och bett honom hjälpa daterad och inte alls lika 2006 som själva mässigt fi nstämda In the Midnight Hour. till att slutföra hans sista projekt, albumet fi lmen. Den vibrerar med en alldeles rätt raspig The Shining. Plattan inleds som fi lmen avslutas, whiskytouch och varvas med harmonie- Detroit-producenten och rapparen har med Phil Collins klassiker In the Air Tonight rande munspel. Men har man hört gamla inspirerat artister som Busta Rhymes, The i muskelversion av Nonpoint, sen fortsätter blueshjältar förvandlas lätt nyare artister Roots, Kanye West och D’Angelo. Flera av plattan att vara förvånansvärt indie där till bleka kopior om de inte då och då gör dem gästar också och med tanke på det de mest kända artisterna är King Britt, små utbrott ur bluesens enkla ramar. Co- blir plattan nästan en ”tribute to”, en skiva Goldfrapp och India.Arie. Ja, förutom vertraditionen är som psalmerna i kyrkan för att hedra J Dilla. Moby som bland annat gör ett spår med på något sätt. Traditionen bär samma låtar Albumet är brett och innehåller många Patti LaBelle. vidare decennium efter decennium. Men starka spår som till exempel Baby med Men det är i alla fall mycket musik för Davis är lite busig och gör sina fl yktförsök Madlib och Guilty Simpson, Dime Piece pengarna. Låtarna är långa och framkallar med varierande resultat. I It Takes Love med Dwele och Love Movin med Black ibland gäspningar. Förutom stämningsfullt to Make a Home når han en frigörande Thought. Det sägs att man inte kan bli en orkestrerade mästerverket Auto Rock av magi som kan uppstå i just upprepade legend förrän efter man är död. J Dilla Mogwai. Wow! För alla som missat deras kontrollerade ritualer. Efter sju-åtta låtar uppnådde nästan den statusen innan han album Mr. Beast är det kanske anledning känner man dock att man fått höra Davis dog. Det återstår att se, men med album att kolla in det. personliga spektrum. Jag spelar hellre som The Shining kommer han nog att få Sammanfattningsvis är fi lmen Miami dessa låtar en gång till än lyssnar vidare behålla sitt epitet som legend. Vice mycket bättre än soundtracket. till sortin i låt 14, vilken dock består av en Sara Thorstensson Gary Landström uppfriskande humoristisk musikdialog där DIVERSE ARTISTER DIVERSE ARTISTER Davis försöker övertyga en ung rappare om Kompakt Total 7 Rio Baile Funk, More Favela Booty Beats att bluesen fi nns i varje svart mans blod. KOMPAKT/IMPORT ESSAY/BORDER Hiphoprytmerna förenas med den traditio- Kompakt är ett bolag att lita på. Dels för Baile funk, den sydamerikanska muterade nella bluesen till en häftig hybrid. Något att deras släpp nästan alltid håller hög versionen av hiphop, är underbart skön jag aldrig förstått är dock vad Hammond- kvalitet, dels för att de är så inarbetade och underhållande vare sig man befi nner orglar har att göra i rootsmusiken. Skivan och institutionslika. Varje sommar kom- sig på ett dansgolv eller inte. Skrikig och igenom är det relativt framträdande och mer samlingen som täcker årets släpp och mekanisk sång över galna beats där alla får mig att associera till kyliga storstadsfe- som också bjuder på lite nyheter. Inför tokiga samplingar och infl uenser är till- nomen som inte hör hemma nere bland varje jul kommer Pop Ambient-samlingen låtna – ja, nästan legio. Ju mer skruvad rötterna i den frodigt varma jorden. som bjussar på lugnt julgodis. desto bättre! Mathilda Dahlgren Men nu är det ju fortfarande sommar Denna platta speglar de senaste tre DEAD MOON och Kompakt har just rivit av en hejdund- årens låtar i Rios slum- och klubbkvarter, Echoes of the past rande fest kallad just Total 7. Magisk afton 21 fantastiska spår är det allt som allt. Och SUB POP/BORDER och jämfört med den står sig alla samlings- jag njuter hela vägen. Spelar plattan om Fred Cole med frugan Toody på bas har skivor slätt, så även denna. Men som skiva och om igen. Det borde du också göra. genom åren lyckats skaffa sig en mängd betraktat (och det är ju exakt vad det är) är Gary Landström fanatiska fans och fått ur sig ett gäng Total 7 en skiva som bevisar att Kompakt DIVERSE ARTISTER grymma plattor. Man får faktiskt leta efter fortfarande har fl åset uppe, även om den- Snakes On a Plane ett coolare band. Alla som sett dem live na samling är svagare än förra årets Total WARNER fattar vad jag menar. Primitiv rock’n’roll 6. Problemet är att de kanske har blivit lite Samuel L Jackson-Hollywood-extravaganza- med punk och 60-tals-infl uenser och en väl popanpassade. Kompakts storhet har webhypade-rullen Snakes On a Plane produktion som skulle få många att gråta. länge varit en perfekt mix mellan pop och åtföljs av ett soundtrack med vissa Sverige- Jag älskar det från början till slut. Här har techno. Men nu känns det som om det är kopplingar; The Sounds och Teddybears vi en samling från deras snart 20-åriga på väg att tippa över åt pophållet. Som ex- är inblandade i några spår. Bland annat karriär och alla klassiker som Going South, empel gör Kompaktägarna Michael Mayer sjunger Maja Ivarsson fi lmens ledmotiv. Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 5

Annars är plattan förvånansvärt indie, THE DRAFT gjort succé i en gymnasieaula men snubb- en trend nuförtiden där storbolag väljer In a Million Pieces lar på 30 minuter rörig skiva. kreddigare musik till sina superduper- EPITAPH/BONNIERAMIGO Matilda Gustavsson fi lmer vilket än så länge bara känns In a Million Pieces är gjord av ett typiskt MISSY ELLIOTT uppfriskande. Även indieartister behöver amerikanskt keps-band. Ett sådant som Respect M.E. ju betala sina räkningar… förekommer i skate-spel, ungdomsserier GOLD MIND/WARNER Kvalitetsmusiken här står Cee-Lo Green och liknande. Band som The Offspring Att återbesöka nutida klassiker som Get för (självklart!) och även 80-tals-sköna och Pennywise la grunden och sedan Ur Freak On, One Minute Man, The Rain Panic! At the Disco (Duran Duran regerar!) kom Blink 182 och cementerade sig som (Supa Dupa Fly), Work it, Sock it to Me och och All-American Rejects (härlig Super- folkliga. Nu låter jag väldigt negativ, men All in My Grill är en fröjd. Inte konstigt att tramp/ELO-känsla i remixen av Can’t Take det är jag inte. Band som The Draft har Missy är världens bäst säljande kvinnliga it) får livsandarna att återvända. The Bronx sin charm. De är trevliga och naiva på ett hiphopartist. Enda nya spåret på detta fl äskar till med en riktig Hives/Nirvana-ry- tilltalande sätt. Men de kommer aldrig att samlingsalbum är fräsiga We Run This kande Around the Horn och Michael Franti tilltala det innersta i mig. Men jag kommer som kör på i hög samplad funkfart med & Spearheads reggaegung och fl ygande alltid att gilla att lyssna på band som The framträdande och läckra trummor som ljudbild i Hey Now Now är varm och Draft när jag spelar skate-spel och tittar på driver på lite extra. välkomnande. Och genomgående är plat- ungdomsserier. Och ja, Missy är störst, bäst och… mest tan riktigt riktigt högklassig med modern Mikael Barani charmig i branschen. Det var hon redan samtidsmusik med både sväng och djup. DUELS från början. En sån här samling understry- Får mig att bli sugen på fi lmen. Och det är The Bright Lights & What I Should Have ker detta med all önskvärd tydlighet. ju bra jobbat av ett soundtrack. Learned Gary Landström Gary Landström NUDE FALCONER DJ ENVY & LUPE FIASCO På den rätt roliga musikbloggen We Say Northwind Chi Town Guevara Mixtape Disco skrev man redan i somras om Leeds- METAL BLADE/BORDER ATLANTIC/WARNER bandet Duels: ”Det här inlägget riktar En av de första recensionerna jag skrev Om du skulle stöta på Jay-Z eller Kanye sig till er som fortfarande sitter kvar i för Groove var om Falconers tredje platta West och fråga dem vem Lupe Fiasco är så Blur-träsket och nittiotalet och som önskar Sceptre of Deception (2003). Min kritik var skulle de förmodligen ivrigt förklara att han att allt kunde vara som då när kampen inte direkt nådig och jag vill minnas att är det största som hänt sedan elden, hjulet om britpopfansen gick in på sluttampen. det rörde sig något om förslösad tid att och formfranskan. Chicagosonen Lupe är Eller till er som lyssnar på Franz Ferdinand ägna dem lyssning. kort sagt 23-åringen som förutspås bli nästa och samlar på utklipp ur NME, drömmer Tre år senare har inte mycket föränd- gigant i ligan. Efter sitt gästspel på Kanye om att få streaka på Top of The Pops scen rats. De är fortfarande påfrestande fl åshur- Wests Curtis Mayfi eld-helgerån Touch the någon gång i livet och som tycker att tiga, den fantasyklingande powermetallen Sky ler framtiden mot honom inför kom- sångaren i Keane ser för töntig ut för att har trots sina folkmusikaliska infl uenser mande debutalbumet Food & Liquor. avguda. Eller till er som helt enkelt bara inte ett dyft att tillföra till min skivsamling För att öka temperaturen inför sitt vill njuta av glad britpop från norra Eng- och jag har väldigt svårt att helt greppa att album har Lupe Fiasco tillsammans med land”. Skribenten är verkligen inne på rätt det faktiskt fi nns band som vill låta så här. New Yorks gaphals DJ Envy satt ihop ett spår. Duels är verkligen bandet som kokat Eller ännu märkligare att det fi nns fans till mixtape. Touch the Sky, en så kallad radio- ihop en soppa med lite av det gottaste för denna sorts band. freestyle och två versioner av förstasingeln alla som inte kan släppa brit-popen. När Roger Bengtsson Kick Push är delar av det 17 spår långa man dessutom verkar älska David Bowie P PAUL FENECH innehållet. och Ziggy Stardust då breddar man målet The ”F” Word Tyvärr så har någon gjort Lupe Fiasco ytterligare. PEOPLE LIKE YOU/SOUND POLLUTION en rejäl björntjänst då de valde Kick Jag gillar energin som fi nns på debuten The Meteors sångare Fenech har impo- Push som förstasingel. Berättelsen om The Bright Lights & What I Should Have nerande nog spelat över femtusen gig. den stackars skateboardåkaren som blir Learned och melodierna är kanske inte ori- Soloplattor har han också hunnit med mel- bortkörd av väktare påminner mest om ginella men de har något som gör att man lan varven och The ”F” Word är den sjätte i ett tema Just D skulle välja framföra för ändå charmas och attraheras av kraften ordningen. Jag har inte bekantat mig med en högstadieklass. Första intrycket blir och viljan som fi nns hos Duels. Det här är hans tidigare verk och känner inte heller därmed svagt och det är för mig ett under ännu ett brittiskt band som inte är rockens någon större lust därefter. Träig psycho- att han efter denna singel fortfarande har framtid men de har ändå förmågan att billy med utstuderat rå approach och fl er en förväntansfull publik. göra vassa låtar. Själv önskar jag att de ”Fuck” än på en Mötley Crüe-konsert gör Bristen hos Lupe kan vara att han vågar slamra och mangla mer nästa gång, sig inget vidare även om den suggestiva känns väldigt ung och hans material låter nu är det som om de håller igen för att Angelsong och den bistert svängiga The väldigt alldagligt. När molnen glesnar och inte skrämma bort de stora massorna. Hangmans Daughter har sina kvalitéer. skateboardreferenserna inte duggar alltför Martin Röshammar Roger Bengtsson tätt har Lupe Fiasco stundtals ändå den ECSTATIC SUNSHINE FIELDS entusiasm som mentorn Jay-Z hade men Freckle Wars 7 From the Village tappade efter vägen. Detta märks tydligast CARPARK/DOTSHOP.SE BLACK LAB/WARNER på återblickande Hurt Me Soul: “I used to Koncept: två elgitarrer i händerna på två Som många andra stora verk började hate hiphop/yup, because the women they män. Eller förvuxna pojkar snarare – deras Fields att fi la och knåpa i ett litet skjul degraded/but Too Short made me laugh hysteriska, speedade sound för tankarna på gården. Från början var det dock bara and like a hypocrite I played it”. till två 15-åringar som köpt identitet i grundskoleläraren Nick Peill som ensam Troligtvis är det ett smart drag att hålla lokala musikaffären. Gitarrduons kön kan vände sig till det lilla skjulet för att knåpa i slantarna tills fullängdaren kommer. För- i detta instrumentala sammanhang kan ihop sånger på sin fritid. Med tiden blev hoppningsvis är ämnena mindre rullbräda tyckas oväsentligt men varför är det inte skjulet för litet för mannen och hans och musiken mer utmärkande. tjejer som staplar riff ovanpå varandra en skapelser. Vilket resulterade i att han sa Erik Hjortek hel platta igenom? Kombinationen två upp sig från jobbet, tog sitt pick och pack DOUBLEPARK gitarrer och fyra x-kromosomer hade gjort och for till London för att fi nna byggklos- My Destroyer mig betydligt gladare. sarna till det som skulle bli den fulländade AFTER HOURS/ISMA Men nog om genus. Estatic Sunshine konstellationen. Mannen bakom Doublepark heter Johan består av Matthew Papich och Dustin När jag slänger in skivan för ett spinn, Prosell och Johan säger sig på denna tredje Wong som träffades under konststudie- är det både glädje och vemod som slår platta ha byggt ut sitt relativt minima- tiden i Baltimore. De jammade mer än mig. Glädjen utmynnar i att det inte bara listiska projekt till mer storslaget. Och skulpterade och prioriteringen resulterar är ord, när bandet själva beskriver sin bio- My Destroyer inleds med mjukt Beatles- nu i fullängdsdebut med Washingtonba- grafi som ovan utan att det är tur att Peill gungande Got to Let it Out som är som en serade bolaget Carpark i ryggen. Freckle tog modet till sig för att dela med sig av programförklaring för hans kreativa melo- Wars är skickliga gitarrklyschor i form av sina verk. Vemodet speglar sig i känslorna diska kall. En bra fast lite väl avvaktande rockriff, metalsolon och enklare ackord á som uppstår då det med sju låtar alltför start på plattan. la surf. Den självklar referensen går till en snabbt blir tyst i högtalarna. Popharmonier á la klassiskt oskyldigt senare John Fahey. Utan att man för den Enkla fyrackordslåtar uppnår ett amerikanskt 1960-tal följer en masse, sakens skull hört det förut. På många sätt underbart liv då de presenteras av mjukt men särskilt storslaget är det inte. Snarare är det intressant, defi nitivt modigt, och manglande gitarrer uppbackade av Peills småputtrigt. Och gulligt. Tyvärr inte så lovande live (youtube!) men riffbyggena skönt folkbetonade röst och Thorunn Anto- spännande dock. allena håller inte. Ecstatic Sunshine hade nias fantastiska stämma. Med en ljudbild Gary Landström som påminner om det som Ride och My Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 6

Bloody Valentine tidigare presenterat kan hon franska motsvarigheten till en Oscar. kikade jag in i mörkret. Då slog det mig Fields komma upp i liknande standard. Sen dess har det bara rullat på, mestadels – helvete vilken bra låt jag lyssnar på! Samuel Olsson framför kameran. Titelspåret A Haunting Curse… öpp- NASIO FONTAINE Musiken på 5:55 är dröjande, tempot nade portarna helt hållet. Jag vill aldrig, Universal Cry fattigt. Antingen kallar man känslan aldrig nånsin vara utan A Haunting Curse… GREENSLEEVES/BORDER drömsk eller så väljer man att tycka det För nybörjare – Goatwhore från Visst har Nasio Fontaine talang. Grabben är tråkigt. Radiohead-producenten Nigel stormdrabbade New Orleans spelar från Dominikanska republiken sköter arvet Godrich har hållit ett vakande öga över modern, svart dödsmetall i stil med Nile. efter Bob Marley och gör roots reggae låtarna som bland annat skrivits av Jarvis Deras ofta intrikata riff och teknik kan i samma stil. Han sjunger också på ett Cocker och franska duon Air medan enkelt sägas härstamma från Florida och liknande sätt och har skrivit många starka stråkarna arrangerats av Becks farsa David Morbid Angel. De släpper nu sin tredje låtar. Men den här gången vill det sig inte. Campbell. Men det som står i centrum är fullängdare, ett album som är oerhört Albumet känns urvattnat och förstörs dock Charlottes viskande stämma. jämnt över hela lyssningen. av spår som den radiovänliga When och I Everything I Cannot See och på några Om plattans bästa låtar ändå ska adlas, baktaktspopsmörjan Reggae Music. Låt platser till gillar jag den, men annars så håller titelspåret, Blooodletting Upon the vara att det också fi nns ljuspunkter, som känns den mest manierad och spelad (!), Cloven Hoof och Alchemy of the Black Sun Babylon och Jah Calling, men de fl esta hon försöker låta cool och mystisk men Cult absolut högsta klass. En av bandets låtar är bleka och intetsägande. Inte blir lyckas på sin höjd framstå som… ja, styrkor är att de använder sig av lika resultatet bättre av producenten Richard fransk. Jag får defi nitivt myror i benen när många röster som King Diamond. Det ger Evans, från Peter Gabriels band, som jag umgås med 5:55, behöver kraftfull mu- dimensioner till musiken. skapat en trist och mesig ljudbild. Vart tog sik för att väga upp avsaknaden av stake. Goatwhore sitter idag överst på metall- roots reggaen vägen? Gary Landström lens näringskedja. Vi får hoppas att det Robert Lagerström GALENTO leder dem till Sverige snart. EBBA FORSBERG From the Sea Torbjörn Hallgren Ebba Forsberg DREAMBOAT MUSIC GPS EBOTH/BONNIERAMIGO Jag vet inte, jag är inte helt övertygad. Window to the Soul På Ebba Forsbergs tredje skiva har hon Övertygad om hur jag ska förhålla mig INSIDEOUT/BORDER tagit artisten Love Olzon till hjälp för att till Galento. Men det har väl egentligen GPS lirar uppvisningsmusik med låtar vars producera. Och liksom när Olzon produce- med ens egna konventioner att göra. längd är anpassade därefter. Sju-åtta mi- rat Nina Kinert blir det både stillsamt och Små märkliga instrumentala passager nuter garanterar att alla bandmedlemmar sparsmakat. Men inte på det mest positiva passerar, märkliga ljud integreras till en får vara med och progga lite. Sångaren sätt. Visst är Ebbas sköra röst emellanåt märklig helhet. Det låter väldigt fi lmiskt, John Payne är även med i legendariska vacker och säkert är texterna både väl- och Galento har ju ändå fi gurerat i dylika och progressiva Asia vilket förklarar en del. skrivna och personliga. Men det är alltför sammanhang, men med bara musiken Som tur är kantrar detta aldrig över till att sparsmakat för att det ska beröra och allt- blir det svårt att föreställa sig något annat, bli ren show i teknik, men det hindrar inte för alldagligt för att det ska bli intressant. en gestaltning av något man inte kan se, GPS från att vara rätt tråkiga. Det pompiga Låtarna håller samma långsamma tempo man inte kan projicera. Men älskar den upplägget hindrar dem från att riktigt skivan igenom, där en låt slutar tar en cirkusmaniska Gunnar Hardings paraply, beröra mig. Jag saknar substans. annan vid. Tills skivan är slut och man inte och den påföljande Hela bilen. Den senare Mikael Barani ens märkt att spår nummer ett avslutats. som ett slags twilight zone-soundtrack till GUTHER Nej, jag tycker att det fi nns både bättre fordonsunderhåll. På något sätt är hela Sundet och mer intressanta artister att lyssna på skivan som ett soundtrack, ett soundtrack MORR MUSIC/BORDER inom denna genre, som till exempel Britta till vardagsedge. Och på något märkligt Föreställ dig de sommarmorgnar då du av Persson och Sofi e Zelmani. sätt kan jag inte göra annat än att gilla en eller annan anledning varit tvungen att Linda Hansson det. kliva upp i gryningen, för att sömnigt in- FRIKO Magnus Sjöberg taga ett par ostmackor och en kopp kaffe. The Journey to Mandola LAURENT GARNIER Minns sedan den känslan som sprids i C+C/DOTSHOP.SE Retrospective kroppen då du kliver ut genom dörren för I ett av de fulaste skivomslag jag sett, F COMMUNICATIONS/PLAYGROUND att se hur solstrålarna mjukt men bestämt något slags naturcollage i blekt 70-talsljus Det här är ett ypperligt bevis på att artister arbetar sig uppåt för att ge omgivningen format som ett djurkranium, hittas musik inte bör tillåtas sätta ihop sina egna ”best den exponering som den är värd. av norrmännen Peder Kjellby och Sjur of”-samlingar. Denna dubbel-CD har Tillsammans med Berend Intelmann Miljeteig. De är båda etablerade musiker givetvis många av Laurent Garniers bästa tar Julia Guther oss med in i en verklig- och producenter och har tidigare släppt låtar, men mycket saknas också – tidiga het där musiken likt solen, mjukt men Burglar Ballads. spår från A Bout de Souffl e EP till exempel. bestämt, lyser upp omvärlden för att skapa På The Journey to Mandola, precis som Istället får vi några tveksamma remixar ett helhetsintryck fyllt av nya upplevelser. på debutplattan, bidrar ett gäng gäster. och irriterande röstsamplingar. Visst, Musiken som omtänksamt blandar det Bland andra Ane Brun och Minor Majoritys komplettister är säkert glada att få tillgång analoga hos en akustisk gitarr med distad Pål Angelskår på sång. till spåret La Minute de Japonais, tidigare bas och digitala mattor öppnar upp för Ju- Precis som titeln – och kanske det new bara pressat på japanversionen av 30, lia och hennes röst att ta oss i handen och age-billiga omslaget – hintar känns inne- ända tills de inser att det är två minuter promenera fram längs stadens gator, för hållet som en resa i ett låtsasland. Fåglar konversation på japanska i hög och usel att besöka allt från hennes tomma rum till kvittrar, ett åskväder bryter ut och det är ljudkvalitet. Eller ”Video Mix”-versionen av klipporna där vi får blicka ut över sundet ömsom vackert, ömsom laddat. Flashback – en underbar technolåt, med då solen åter låter omgivningen somna in. Electrojazz ligger närmast till hands en av historiens roligaste videor. Detta är Låtarna på Sundet känns som de som genreplacering. Tankarna förs till ljudspåret till videon, inklusive allt trams. ömtåligt är skapade för att jag som lyssnar Stina Nordenstam och Björk skymtar förbi Utan bilder. Plötsligt var det inte lika roligt ska kunna sjunka in i mig själv och bara i vackra, experimentella låtar som M. längre. ägna mig åt mina sinnen och det som de Samtidigt som de olika autentiska natur- Så, ja, låtar som Downfall, Crispy Bacon uppfattar. ljuden, de snabba vändningarna och den och Raw Cut, där Laurent Garnier visar Samuel Olsson dramatiska ljudbilden – lyssna på I Never var skåpet ska stå när det gäller techno, STEVE HACKETT Dream in Colour – får mig att tänka på ett eller Acid Eiffel i liveversion tillsammans Wild Orchids späckat fi lmsoundtrack. med Bugge Wesseltoft – det är verkligen BORDER Friko bjuder på en proffsig musikalisk jättebra. Men ett visst mått av program- Lekfullheten går aldrig ur. Steve Hackett resa, lite väl lång kanske, men överlag mering för att ta bort allt fyllnadsmaterial var en gång i tiden med i Genesis, sedan behaglig. är nödvändig. dess har han pumpat ur sig en massa Matilda Gustavsson Henrik Strömberg soloalbum och Wild Orchids blandar in- CHARLOTTE GAINSBOURG GOATWHORE fl uenser, intimitet med storslagenhet och 5:55 A Haunting Curse en del obskyritet. Waters of the Wild är ett BECAUSE/WARNER METAL BLADE/BORDER svängigt stycke som hålls samman av vad Äpplet faller verkligen inte långt från Jag har insett vidden av Goatwhores svarta som låter som en sitar. Down Street stänker trädet. Har man en berömd farsa som dödsmetall fullt ut. För bara nån timma 80-tal, den mörka rösten som pratar ut heter Serge och morsa som heter Jane sedan traskade jag runt med bärbar sången för tankarna till Ghostbusters. Sen Birkin blir man självklart både skådis och CD-spelare i en av Sveriges många djupa följer den rörande Wolfwork som bärs upp sångerska. Första plattan släppte Charlotte skogar. Solen gick ner, och jag såg plötsligt av klaviatur, blåsinstrument och annat vid 13 års ålder och när hon var 15 vann en grå, gapande tipi framför mig. Nyfi ken spännande. Ego And Id i sin tur låter väl- Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 7

digt hårdrockig. Den otroliga mixen av allt storslaget inbjudande stämningen gör att CHRIS HERBERT möjligt på Wild Orchids besvarar hur Suede jag känner mig lite, lite lyckligare. I alla Mezzotint hade låtit om de fortsatt i samma anda fall just nu. Gott så va? KRANKY/BORDER efter Dog Man Star. Martin Röshammar Kunde vara ditt kylskåp på gott humör. Mikael Barani HEAVENS Nej, där ljög jag. Jag har aldrig hört ett HANIF Patent Pending kylskåp låta så här bra. Oh Lord Jesus Christ Baby EPITAPH/BONNIERAMIGO Det börjar med brus. Och ett och KRUSTY STILLS Heavens har funnits sedan 2004, och annat knaster. Det är väldigt harmoniskt Hanif verkar i en tradition där miljoner består enligt dem själva av två äkta mu- brus. Varmt, mjukt. Längre in på skivan andra också slåss om utrymmet, det siknördar vid namn Matt Skiba och Josiah blir Chris Herbert lite mer ambitiös och är stillsamt, vackert och väldigt ameri- Steinbrick. Patent Pending är deras debu- arrangerar ljuden i nåt som nästan liknar kanskt. Men precis som den musikaliske talbum och innehåller elva starka poplåtar melodier. Omgivningsljud omgjorda till släktingen Christian Kjellvander låter med en dov aura av Sisters of Mercy-infl u- omgivningsmusik. Genialiskt. göteborgsbaserade Hanif inte som om de enser runt sig. Det är vackra melodier och Henrik Strömberg är inne och klampar i en värld de inte hör snygga kompositioner, i en liten Interpol- PARIS HILTON hemma i. Värmen i låtarna och den allt attityd, syntkänsla fast utan synten, skulle Paris annat än krystade känslan som genom- man lite ambivalent kunna beskriva det. WARNER syrar hela uppföljaren till Blame it on El Kompositionerna byggda av musik, röst, Såg en intervju med en snubbe på tv som Niño vinner mot alla negativa tankar. Jag melodier och texter känns väldigt välgjort jobbade som typ ljuddesigner. Han hade faller för sångaren Andreas Magnussons och utarbetat, och man fastnar lite då och gjort reklammusik som Livet har sina goda velourmjuka röst som aldrig blir mesig då för små fyndiga textrader som poetiskt stunder och Jag vill ha kyckling idag. Han men alltid känslofull och jag imponeras av understryker melankolin i musiken. En menade att den musik han gjorde inte var de detaljrika låtarna. trevlig skiva att ta till när höstrusket (samt menad att gå via hjärnan utan direkt till Så här när hösten håller på att inta våra sinnelaget som kan medfölja detta) motar hjärtat. liv brukar tidningar slåss om att hitta olika bort suget av alla tralliga sommarplågor… Den av media ikoniserade bilden av sätt att trösta läsarna. Att sparka höstlöv Petra Sundh Paris Hilton är fucking amazing. Tidens till tonerna av Oh Lord Jesus Christ Baby HEAVEN SHALL BURN tempo antar jag. På sin debutskiva har är ett av mina säkraste knep för att hålla Deaf to Our Prayers hon samarbetat med big shot-produ- värmen men också för att hålla depres- CENTURY MEDIA center som tidigare jobbat med 50 Cent, sionen borta med hjälp av kilovis med fi n Det tyska kraftpaketet stod sig väl på Kelly Clarkson, Dr Dre och Rihanna. Den melankoli. fjolårets kringresande ”Hell On Earth”. I tät slarvigt hopkokade musiken är adresserad Martin Röshammar strid med huvudakten As I Lay Dying (som ”Radion”, ”Topplistan” och ”Dansgolvet”. FRANS HARALDSEN dock avgick med slutgiltig seger) fi ck HSB: Paris är en splittrad platta fylld av stulna Det där hånglet s låtar ett nytt ansikte som klädde dem discobeats, återanvända melodier och FRANS HARALDSENS SKIVFABRIK bättre än vad de presterat på skiva. uttjatade klichéer. Paris Hiltons skiva går Frans tar dig med storm med Det där På Deaf to Our Prayers låter de nästan inte direkt till hjärtat på mig. Den passerar hånglet. Skivan är sparsmakad med sina lika taggade och vore det inte för de först min hjärna och vidare till ändtarmen. fem spår, men kvalitet är alltid bättre än illa dolda antireligiösa fl irtarna som de Vem som helst ska inte få göra en skiva. kvantitet. Jag trivs bra i Dubbelmoral som blandar upp med tänkvärda sociala och Hur känd man än är eller hur mycket får mig att känna mig som en människa. politiska resonemang skulle deras hårdslå- pengar man har. Mitt ständiga mantra är Klockrent beskriver Frans fenomenet ende metalcore uppskattas än mer. att inte vara fördomsfull, men hon verkar dubbelmoral med efterrefrängen ”det Roger Bengtsson inte ha alla skruvar åtdragna. Om man kallas svårt att göra val”. Frans sjunger MAXIMILIAN HECKER bildar sin uppfattning efter den rådande och skrattar i refrängen. En glädje inför I’ll Be a Virgin, I’ll Be a Mountain mediabilden. att göra musik som smittar av sig. Första V2/BONNIERAMIGO Per Lundberg GB gången jag hörde Frans live spelade jag in Den ensamma gitarren, den ännu mer EZEKIEL HONIG Dubbelmoral som ringsignal. Den är helt ensamma rösten, båda sköra likt tunnaste Scattered Practices klart bättre på skiva. Men dock bäst live. siden. Och texten som vävts med de öm- MICROCOSM/IMPORT Den ganska snabba Det enda du kan maste av ord. Inledande Snow White fångar New Yorkbon Ezekiel Honig släpper en ny lita på är döden har en refräng man kan- mig omedelbart. Jag utbrister tyst för mig skiva som känns programmatisk för hans ske inte vill ska fastna på huvudet då man själv ”Det här måste vara det vackraste och skivbolag Microcosm Music. På Scattered lätt nynnar högt. Folk kan titta konstigt bästa som Tysklands någonsin värkt fram”. Practices handlar det nämligen mycket – tro mig! Frans har en sorglig rosslig, men Men redan på andra låten faller den tyska om det mikrokosmos som vårt vardagliga charmig röst som talar till lyssnaren. Frans stjärnan. Om inte ner i backen, så i alla fall liv innebär. Om att vara instängd i en har- beskriver allt från hångel till att vara ett ner bland molnen. Jag inser att det trots monisk bubbla av vardagliga bestyr. Som i 80-talsbarn på ett träffande och ärligt sätt. allt är från Tyskland. Honigs variant aldrig får tonen av tristess Texterna träffar dig. De är Frans styrka. Maximilian Hecker är 29 år och från (som väl också tillhör allas vår vardag). Musiken består annars av gitarr, kontrabas Baden-Württemberg. Han är stor i hem- Nej, här känns allt mysigt och varmt. Som och trombon. landet. Och han har spelat i fl er länder om livet var som en Miranda July-fi lm där Skivan är ett tydligt resultat på att det än vad jag har tår och fi ngrar. Hans fans folk är lite lagom udda, men ingen egentli- går att göra musik även utan jättar som fi nns överallt. Vad är det då som får mig gen elak. Eller en Woody Allensk vandring backar. Det är viljan som räknas. Frans har att trots allt det vackra förbli lite avvisande genom Central Park när höstlöven glöder i sagt att han kommer släppa två skivor om och reserverad? rött och gult. året i fortsättningen. Det hoppas jag att Det är helt enkelt för att det blir allde- Ezekiel Honig har bearbetat vardagsljud han att gör. les för tråkigt i längden. Visst, han sjunger som han samlat upp i sin närhet – i lägen- Therese Ahlberg bra, det är fullt av gråtdränkta pianon och heten, på gatan och så vidare. Resultatet HEADLIGHTS stråkar och allt är inlindat i de allra smak- är en lågmäld samling electronicalåtar Kill Them With Kindness fullaste och vackra arrangemang. Men. Det som stundtals fl yter ut i rena ljudskisser, POLYVINYL/DOTSHOP.SE blir för mycket Coldplay och The Perishers medan de andra stunder får ett beat och Det är svårt att motstå lockelsen i att av det hela, och inte alls så mycket Elliott en fastare struktur. Det här är en perfekt droppa termer och bandnamn ibland. Smith och The Eels som biografi n drar skiva att ha i lurarna under höstpromena- När jag lyssnar på Headlights händer just paralleller med. derna – vare sig du vandrar i Central Park det där, att jag längtar så det nästan gör Men sedan, när jag hämtat mig från eller inte. ont efter att berätta om hur mycket det den andra chocken, blir jag förvånad igen. Mats Almegård påminner om shoegazingeran och att För det är helt okej, till och med bra emel- HURT sångerskan Erin Fein har en härligt spröd lanåt. Och Messed-up Girl är faktiskt riktigt Vol. 1 men livlig röst på något vis och att allt bra. Det fi nns en handfull riktiga karamel- CAPITOL/EMI ramas in av läckra syntväggar. Förresten, ler i påsen från Baden-Württemberg. Det är inte lätt att rita en perfekt cirkel. jag ska vara stark, jag ska stå emot. Jag Och en artist som bjuder på låttitlar Maynard Keenan och hans A Perfect Circle ska inte jämföra med den och den och som Silly Lily, Funny Bunny måste ha är duktiga på det och Hurt vill så gärna den. Jag nöjer mig med att jag gillar den någonting speciellt. Trots att han kommer kunna göra samma sak. I väntan på nytt kompakta ljudbilden som liksom spritter från Tyskland. från A Perfect Circle fungerar detta alldeles av glädje. Jesper Bohm utmärkt som substitut, för det låter Headlights skulle kunna låta mossiga extremt likt. Allt från sång till låtstruktur på sin debutskiva men de gör inte det, för tangerar Keenan och hans gäng. Det är glädjen och de sköna melodierna och den med andra ord inte originellt, men det Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 8

betyder inte heller att Hurt skulle vara två förstnämnda referenserna i akt och här en samling starka remixar. Bäst och dåliga. kalla detta band för The Black Stripes. Det mest självlysande av alla är Ellen Allien Vol. 1 är stark och klaustrofobisk. När är fortfarande catchy, men Jucifer drar sig & Apparats remix av Queer Fellow. De har sångaren J. Loren sjunger ”I cracked my inte från att skapa drönande gitarrväggar fått till alla glidande syntljud, ekolager och head and broke my heart” så låter det eller ta ner tempot så att det går riktigt beats så perfekt trippigt att det känns som oerhört kraftfullt. För att inte tala om saaaaaakta. Ibland freakar sångerskan att vandra i dimma och ändå inte vara den drömmande och samtidigt hotfulla Amber Valentine ut helt och hållet och vilsen. Oerhört bra mix som sedan följs av refrängen i Forever, där Loren spanar mot då låter hon som Yoko Ono gör i L7:s låt Joris Voorns beatsexcercis i Press On och horisonten och ser en ondska som ingen Wargasm. Vad fi nns det inte att gilla här? Gebrünn Gebrünn av Alexander Kowalski annan hunnit uppfatta än. Mikael Barani – och då är taket defi nitivt på väg upp i Hurt slänger långa blickar mot 90-talet JURASSIC 5 rymden. och band som Stabbing Westward och Fil- Feedback Mats Almegård ter. De presenterar en musik som innehål- INTERSCOPE/UNIVERSAL GRETA KASSLER ler den sorts spänning, ärlighet och äkthet Den sex man starka Los Angeles-gruppen Känner du skuld som MTV-ångestband som Good Charlotte Jurassic 5 släpper sitt fjärde album sedan BUZZBOX/TRAPDOOR med fl era gör anspråk på. Skillnaden är 1998. Några bitar är sig likt. Resten är Man kan inte förneka att genren ligger helt att det i Hurts fall inte låter som om de förändrat. rätt i tiden, då Asta Kask gör succé land har läst i Den stora instruktionsboken till När den Ike Turner-samplade Concrete och rike runt, och Dia Psalma skapar kaos- självdöende tonåringars plånböcker. Schoolyard landade i etern kände nog glädje bland publiken på Hultsfredsfestiva- Mikael Barani många hur det började rycka lite i nacken. len. Trallig, rebellisk ”fjortispunk” har väl BERT JANSCH Fötterna börja stampa takt och det gick inte varit hetare denna sidan 90-talet. The Black Swan ett rus av sentimentalitet genom kroppen. De klarar av alla moment som krävs SANCTUARY/BORDER Jurassic 5 var gruppen som åren därpå på ett ganska smart sätt, de har en gnutta Det fi nns gitarrister och det fi nns gitarris- med debutalbumet Jurassic 5 LP kom att politik, en gnutta tonårsrevolt, en handfull ter. Men handlar det om folkgitarrister och införa hiphopens ursprungliga byggstenar snabba gitarrer som banar vägen för personligheter inom den moderna folken och back in the days-känsla i så gott som diverse ”tralala”, ett gäng fyndiga låttexter i bredare mening är det omöjligt att ens alla spår de släppte. och den för stilen obligatoriska ”gör-det- öppna munnen utan att först nämna Bert Under resan till det fjärde albumet Po- själv-känslan. De lyckas locka fram en Jansch. Som omdefi nierade gitarrspelande wer in Numbers verkade det dock ha hänt viss nostalgi för oss som hällde klorin på och sound och fl ow och allt man vill under något. Nelly Furtado medverkade som gäst jeansen, färgade håret grönt och genom- 60-talet. Som står som evig ikon, symbol och den uppmärksamme lyssnaren kunde levde tonåren tillsammans med band som och beskyddare för den moderna tidens kanske redan här börja ana ett uns av Strebers och Radioaktiva Räker. Detta är ekvilibrister och exekutörer av framför allt utvecklingen mot Black Eyed Peas. Jurassic nybörjarpunk för nästa generation, helt akustisk gitarr, oavsett genre. 5 skapar luftig sommarpop tillsammans enkelt. Och på något sätt är det kanske po- Det kan nästan bli sakralt att lyssna till, med Dave Matthews Band i Work it Out. I sitivt att den svenska punktraditionen förs för det fi nns hela tiden en aura av värdig- föregående Baby Please tvingas jag trycka vidare, annars kan man lika gärna lyssna het över allt, samtidigt som man, utan att ut skivan och se efter om det verkligen på nyss nämnda veteraner, för egentligen vara eller bli förlorad i gitarrspelandets är Jurassic 5 jag fortfarande lyssnar på. är det ingen större skillnad. teknikaliteter och akademi, så lätt kan bli Mångfald på album kan tyckas bra, men Känner du skuld är rolig, man blir glad, hypnotiserad av spelet, av den paradoxala tyvärr känns det här mest som att Jurassic vilken naturligtvis fyller en viss funktion, symbiosen av råhet, ömhet, skönhet, ski- 5 tappat fotfästet och trevar sig fram efter men tyvärr kommer nog Greta Kassler pas- tighet, skicklighet och enkelhet. The Black mer hitpotentiella koncept. De bästa sera ganska obemärkt förbi. Swan är inget undantag, här fi nns hela ögonblicken återfi nns på spåren Get it Petra Sundh spektrat av blues och folk i harmoni i lugn Together och Future Sound, men endast två KEVIN KINNEY’S S.T.A.R. och trygghet, med gästspel av Devendra glädjestunder gör tyvärr ingen större lycka. Comin’ Around Again Banhart och Beth Orton. Med taggig värme I jämförelse med just Black Eyed Peas ROSA/BORDER och skönhet. Som alltid värd att upptäcka, är Feedback ändå en ren fröjd. Sett till Kevin Kinney är en lidande man. Det hörs återupptäcka och vårda. Jurassic 5:s diskografi och ovärderliga inte minst i hans röst. Den bär spår av Magnus Sjöberg historia är skivan däremot ett bakslag och gråt, skrik och stilla tigande. Kevin lirar JOHNNY CASINO’S EASY ACTION en fortsättning på en oroande utveckling känslosvallande mountaineercountry I Paid For Affection Erik Hjortek färgad av för mycket whiskeydrickande OFF THE HIP/BOOTLEG BOOZE KAITO och cigarettrökande. Kevin har trots allt Johhny Casino himself fi ck vid ett tillfälle Hundred Million Love Years en ganska egen stil. Den här genren är höra av ett franskt fan efter ett gig att de KOMPAKT/IMPORT redan en upptrampad autobahn så det an lät som ”Chuck Berry on acid”. Jag tror att Som vanligt bjuder Kompakts favoritja- vara svårt att sitt eget. Kevin Kinney kör denna franska donna lyckades slå huvudet pan på dubbla utgåvor av sina album. på devisen less is more, en devis som fl er på spiken ganska träffsäkert. Detta är Hundred Million Light Years känns dock artister borde anamma. Istället får, som klassisk rockmusik, man kan nästan tycka som den riktiga skivan och denna mer det ska, texten och melodin stå i centrum. sig känna igen låtarna stundtals. Det känns som en slags remix på originalet. Light Kinneys kompband är just ett kompband tryggt och invant på något sätt. Vissa mo- Years hade nämligen allt det vi är vana vid som släpper fram honom och inte håller derniserade rockabillyinfl uenser som helt från Kaito: fl uffi g technotrance med lätta på och stilar. Men Kevin ska strunta i att enkelt gör en på gott humör, blandat med lager av syntljud. Love Years har det där bli alltför bluesig. Det passar inte honom. ett skitigare mer modernt sound blir en minus takterna. Resultatet hade kunnat På det stora hela är det här en bra platta. kombination som är helt okej, och räddar kallas för ambient om det inte vore för En bra kamrat på resan. samtidigt I Paid For Affection från att bli att de tar så mycket plats. Nästan mer än Per Lundberg GB alltför slätstruken och förutsägbar. Det är de med rytmerna. Love Years är istället KOTTAK stundtals väldigt medryckande och ibland långa syntfanfarer eller syntriff som är Therupy fångas ens intresse upp på ett snyggt sätt rätt trista i längden. Jag saknar faktiskt SOUND POLLUTION genom ett tufft riff, eller bara ett gung som rytmerna. Utan dem är Kaitos musik rätt Scorpions trummis James Kottak släpper känns ovanligt fräscht. Man har onekligen innehållslös. en skiva. Nähe, låter det inte spännande? roligt när man lyssnar på deras smågalna Mats Almegård Om jag lägger till att en av hans bandmed- spelglädje, skvättande pianotoner, lite PAUL KALKBRENNER lemmar är Tommy Lees syrra Athena då? gubbrocks-distade gitarrer – och visst ReWorks Det vattnas fortfarande inte i munnen? lockas man att sjunga med, men tyvärr BPITCH CONTROL/IMPORT Helt rätt. Kottak lirar förutsägbar rock som tenderar de nog att falla i glömska relativt Herr Kalkbrenner har bett sina kompisar inte är spännande på något sätt. Jag kan snabbt. om remixer av de låtar de gillar bäst ur inte hitta någon anledning att köpa detta, Petra Sundh hans produktion. Glädjande nog känner om du nu inte ska ha allt som har med JUCIFER Paul Kalkbrenner både Wighnomy Brot- Scorpions att göra förstås. If Thine Enemy Hunger hers, Joris Voorn, Sascha Funke och Ellen Mikael Barani RELAPSE/BORDER Allien & Apparat. Inte så konstigt heller för KUBRICK Jucifer påminner om band som My Ruin, den delen. Han tillhör Bpitchs stamtrupp Cyber Beauty Hole och faktiskt The White Stripes. Det och är alltid att lita på när det kommer till PROJECT KUBRICK sistnämnda har dels att göra med att detta golvfyllartechno. Vi har att göra med tre killar från Italien är en tjej-killduo bestående av trum- Agoria såsar i och för sig till Page 1, i gummi, lack och läder. Bleka och mor och gitarr, men även med tanke på 2, 3 och Modeselektor gör en trist mix svartsminkande grabbar som sjunger text- musiken. Fast det här är styggare. Ta de på Gia 2000 men bortsett från det är det rader som “So when I kill you/I feel beauty Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 9

in me/So everybody cries cause everybody slutprodukt är det med glädje som påsen känns som en mycket gammal Peter dies”. De gör cyberpunk med riffande knyts ihop med Beatlesdoftande Scott Free Gabriel eller en lite för ärrad och fantasilös gitarrer och överstyrda samplingar. Det där det är svårt att sluta sjunga med på Tom Petty känns det rätt okej. Men det är är katastrofalt dåligt. Men inte förrän ”This is where I get off”. Ett bygge som får när man musikaliskt expanderar Mexico Depeche Mode-covern It’s No Good inser Turning Torso att se rak ut. som vagt musikaliskt rättesnöre till att om- man dimensionen av hur jävla kasst det är. Samuel Olsson fatta mesta delen av Centralamerika som “Don’t say you nidd me”. Italienskt karao- FREDRIK LINDBORG Los Lobos växer, vilket också ger tyngd och keröj i en vanligtvis vacker låt. De förstör The General pregnans till texterna. Det ofta mässande den inte. Men de förstör för sig själva. För IMOGENA/CDA ”Killing myself to survive” i Hold on ger i utan den där jämförande måttstocken var Det fi nns något med saxjazz, något som längden en övertygelse, en förståelse för de bara ett sunkigt ebm-band. När man på en och samma gång kan kännas tryggt, vad som vill komma fram. Och fastän jag får DM i tankarna och hör [k]eens uttal svenskt och folkhemskt, och rökigt, fortfarande inte kan komma ifrån känslan ”don’t say you NIDD” vill man bara slå osande, globalt och underground. Extre- att det ibland blir lite väl segt, att Los någon hårt. mer fi nns alltid, men Fredrik Lindborg Lobos väl ändå börjar bli lite väl fårade, Mats Almegård håller sig inom det konventionella, och gör vilket emellanåt kan ge utslag i musiken, LANDSLIDE det bra. Dock känns det emellanåt som att så tycker jag ändå det här är rätt schysst. Sink Without Fall gnistan saknas lite grann. Det blir lite för Magnus Sjöberg ROASTING HOUSE/PLAYGROUND tryggt, det maler på lite för ostört. Visser- MADE OUT OF BABIES Det blev nog lite väl mycket dagdrömme- ligen så det inte blir tradigt, men kanske Covard rier om de stora scenerna och horder av lite väl konventionellt ibland, trots varm BORDER skrikande fans. Fördjupningen i det obliga- atmosfär, trots bra teman. Inget fel i det, Detta är ett av de band som faktiskt lyckas toriska andraspråket halkade följaktligen men hade gärna sett lite fl er svängar tas med konststycket att göra sig omöjliga efter vilket märks både på den styltiga ut. Det kan i sammanhanget spela in att att placera i ett fack. Precis på det sättet engelskan och de slarvigt många stavfelen jag överdoserat på Kullrusk och hört vad som de fl esta band önskar att de kunde, vid utskrivandet av lyriken. Fabian Kallerdahl gjort med pianojazzen, och som de gärna också säger att de gör. Landslides collegerock kvalar inte in vid men jag känner jag vill ha mer utsväv- Hur ofta har man inte hört ”vi är väldigt de högre lärosätena och kräver utförligare ningar. För tyvärr känns Fredrik Lindborg svårplacerade, det går inte att sätta en eti- läxläsning för att jag ska återvända till lite väl vanlig. kett på oss”. Varför just detta är det mest dem. Magnus Sjöberg önskvärda kan man spekulera i, kanske är Roger Bengtsson KRISTER LINDER det för att väcka intresse hos potentiella TOBY LIGHTMAN Songs From the Silent Years lyssnare och skivköpare. Bird on a Wire SUBSPACE/PLAYGROUND Made Out Of Babies, då? Tja, med WARNER I förra numret av Groove förklarade Krister rötterna i hardcore lyckas de framföra en Kanske är jag hårdhudad. Kanske tråkig, Linder att han graviterar mot frid och still- snygg blandning av ilsken energi och en kräsen och infi ltrerad av Anna Ternheim/ het när han inte spelar med metalbandet ganska tung nedstämd atmosfär. Musiken Britta Persson/Laleh-falangen. Oavsett Enter The Hunt. Ett uttalande som inte är ganska basbetonad och stundtals sim- anledning är jag inte särskilt imponerad är särskilt förvånande (mer förvånande pel, men ibland ordentligt progressiv och av Toby Lightman. Visst, hon har en vacker att han faktiskt sjunger i ett metalband) experimentell. Allt detta med sångerskans röst och hyfsat starkt textmaterial till fung- om man följt Krister Linder under åren. Julie Christmas stundtals darrande osäkra, erande lounge bar-toner, men någonting Grace, Dive och hans egna soloprojekt med stundtals aggressivt vrålande stämma. Hon fattas. ambient elektronisk musik har alla något har blivit jämförd med storheter som PJ Att vara en sångfågel har aldrig varit svävande bräckligt över sig. Stråkljud, dim- Harvey, Courtney Love och Karen O, jag speciellt avancerat, det gäller att ta rätt höljda stämningar och så Kristers visksång. skulle vilja lägga till en ung och lite vekare antal sånglektioner, vara snäll mot sin På Songs From the Silent Years har variant av Björk till denna digra lista. Hon röst och sjunga upp ordentligt. Att vara en Krister Linder producerat nästan allt på darrar på rösten och man tror ibland att känd näktergal är lite svårare, då måste egen hand. Det är kompetent och snyggt hon ska tappa tonen av osäkerhet, men man sjunga högre än de andra, ha en förpackat. Hans sång känns omedelbart det händer aldrig. Covard är helt klart en klarare röst och egen talang. Att vara en igen och den är lika försiktigt trevande intressant platta, vi kommer nog få se mer udda fågel är det allra mest avancerade, som musiken. Stundtals är det mycket av Made Out Of Babies. eftersom det krävs något eget. Något som vackert. Men tyvärr händer inte så mycket, Petra Sundh de vackra sångfåglarna och skönsjungande det saknas dynamik. Turning Daisies och MARSMOBIL näktergalarna saknar. andra spår är spröd elegans, men tillsam- Minx Toby Lightman har inte riktigt lyckas mans tar de ut varandra. Krister Linder COMPOST/BORDER pinka in sitt eget revir utan får dela bo hade behövt bryta upp det försiktiga med Roberto Di Giola och Martine Rojine har med några andra i skivhögen märkt ”Vi någon kontrast. Han kunde ha frågat sina lyssnat mycket på fransk pop från 60-talet. som låter bra men inte bättre än någon kompisar i Enter The Hunt. De hade nog De har också skaffat sig producenter som annan”. Sorgligt, kanske, men sant. Så kunnat riva hål på fl uffet. Peter Kruder och Christian Prommer från sant. Mats Almegård Fauna Flash. Det har i detta fall lett till en Gabriella Fäldt DANIEL LINDSTRÖM skiva som är helt överlastad med jobbiga LILYS Nån slags verklighet fl öjtljud och en alldeles för cool attityd för Everything Wrong is Imaginary SONYBMG sitt eget bästa. Marsmobil är som Stereo ROCKET GIRL/DOTSHOP.SE Så var det då dags för Daniel Lindström att Total – en annan duo som alltid satt infl u- Det är 16 år sedan Skott Peasley och Lilys waila vidare efter Idol-vinst, utsålda tur- enser och yta före musiken. drog igång sin musikfabrik. Sju album néer (nästan lika stora som tvåan Darins) Mats Almegård har hunnit släppas, ett antal städer har och bästsäljande debutplatta. Men som MASTERLAST hunnit bli hemort och det totala antalet väntat är låtarna (som är på svenska) och Mastery of Self bandmedlemmar har nått upp till över 70. framförandet tandlösa och pinsamt bleka. ESCAPI MUSIC/SOUND POLLUTION Trots detta är sig allt likt då du alltid kan De platta texterna som Daniel själv skrivit Att det fi nns medlemmar i Masterlast som lita på att den trygge styrmannen Skott parat med spetig och osäker sång borde tidigare spelat med Yngwie Malmsteen, Peasley sköter rodret så att skutan alltid förpassa Nån slags verklighet till reaback- Jörn Lande och Michael Schenker verkar når sin hamn. arna med en gång. Tack å hej då! helt otroligt när man lyssnar igenom På öppningsspåret Black Carpet Gary Landström Mastery of Self. Vi snackar långt borta från Magic slänger de upp dörren till hjärtats LOS LOBOS neoklassiskt gitarrgnidande och hamnar lo-fi -kammare, pumpar in adrenalin The Town and the City istället rakt i en hård hybrid av nu-metal och får kroppen att sitta på spänn inför MAMMOTH/EMI och industri med vibbar av rysarrullemu- fortsättningen. Peasleys förmåga att bygga Jorå, de fi nns än. Los Lobos. Minns att sik. sin musik med både jämna och ojämna jag tyckte att The Ride som kom för något Debutanterna gör sig bäst när de drar tegelstenar leder till ljudbilder som får år sedan var lite trött och tradig, men ner på tempot och skapar kusliga stäm- mig att undra varför inte industrier och helt plötsligt har något hänt. I alla fall i ningar som i Monkeys, Shout Your Way Out konserthus delar lokaler. mitt tycke. Från att ha varit mycket av ett eller Run Far From Me. Finns egentligen Variationen på låtarna är stor, ena rockband med tydliga mexikanska rötter inga större brister i de hurtigare låtarna stunden är det som J. Masics sköter känns det på The Town and the City som heller men nu känns det lite sent påkom- dirigentpinnen för att sedan lämna över att det episka och mer lågmälda tagit över met att ge sig in i Marilyn Manson-land, till tidiga New Order, My Bloody Valentine, helheten. Allt går lite långsammare, allt är särskilt när man hamnar på efterkälken. David Bowie, N.I.N. eller Prayer Chain. lite mer släpande. Mer berättande, både Roger Bengtsson Då du aldrig riktigt kan ana arkitektens i musik och text. Och fastän det ibland Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 10

DELBERT MCCLINTON i en jargong som känns platt. Av två försök krångliga rytmexperiment som inte är Live from Austin, TX att inte lura lyssnaren in i total nedstämd- alls lättuggade. Så ej heller denna gång. NEW WEST/PLAYGROUND het är det tyvärr bara sista spåret A Long Varcharz är det första släppet på Mike Över 20 utgivna skivor till trots har Delbert and Lonely Stretch som får det att börja Pattons Ipecac och det viker inte ifrån den McClinton förblivit ett skuggnamn. Detta spritta lite skönt i kroppen, men då är det experimentella motorvägen. Varför skulle knappast beroende på bristande kvalitet. alldeles för sent. det förresten? Mike Patton är också ett Han har funnits med på munspel bakom Samuel Olsson säkert kort när det handlar om musik som bluesens storheter som Howlin’ Wolf och MINIMUM CHIPS inte direkt passar till fi karasten. Jimmy Reed redan på 50-talet. Jag skulle Lady Grey Varcharz kräver som vanligt en hel del. snarare säga att orsaken är brist på unik MOTEER/DOTSHOP.SE Det verkar som om förra årets Live 04 inte personlighet. Han har en säker röst, rotad Jag har ofta sett Australien som ett hopp- bara visade att Mouse on Mars är ett av de i southern soul-traditionen och har tydligt löst popland. Som ett konstant solsken mer intressanta elektronikabanden live. funnits med som en hungrig fl uga på väg- där inget som helst motsvarande svenskt Varcharz är förvisso ett studioalbum, men gen hos giganterna och sugit åt sig minsta vemod kunnat utvecklas och ingen pallar jam-känslan och liveattityden fi nns kvar sockersmula och gör alla ”nummer” oför- hänga längre perioder i studio. Som en och det känns verkligen som om de spelat skämt bra men ändå för tillrättalagt. Rutin enda stor och laidback grillfest med Men live i studion och bara låtit hårddisken är paradoxalt nog inte alltid en fördel. At Work. svälja det spelade materialet. Fördelen Något fattas – lite skit i hörnen som får de Förra året mötte mina fördomar med det är att livedynamiken fi nns kvar. starkaste partierna att behålla sin lyskraft. motstånd i form av åttamannabandet Nackdelen är att det ibland kan urarta i I sina rockigare stunder låter McClinton Architecture in Helsinki. Australien blev långa solon och ändlösa rytmorgier som i som John Fogerty och är skicklig på att mer än solsken och Do the Whirlwind satte hårdrockande låten duul. Och konstigt nog kombinera soul, 50-tals-rock’n’roll, blues Melbourne på popkartan. Kvartetten Mini- (för jag gillar livekänslan) är det i hårdast och country. Men här, på den nyutgivna mum Chips verkar, även de, i Melbourne styrda igoegowhygowego som det fungerar liveskivan från 1982, är det ändå soulen och som svar på tal. allra bäst. I den låten blir Mouse on Mars som dominerar – storband och mycket De har stretat som band i över 10 både mer dansgolvsorienterade och blås i bakgrunden. Dock förvånande lite år och satsar nu, med nya UK-baserade djupare än de kanske någonsin varit – och av McClintons berömda munspel, vilket bolaget Moteer i ryggen, på att göra sig det utan att för en sekund tappa bort lätt dränks i den massiva blåssektionens ett namn utanför ön. Lady Grey består av experimentlustan och de knäppa infallen. utspel, när det väl dyker upp. Bra ljud några nyskrivna låtar och en del från tidi- Mats Almegård annars, för att vara en liveskiva. Inga gare utgivna Sound Asleep EP och Kitchen MUSHROOMHEAD störande applåder eller dånande högta- Tea Thanskyou EP. Perfekt introduktion Saviour Sorrow lare. Jag frågar mig däremot varför man alltså. MEGAFORCE/PLAYGROUND ger ut en liveskiva från 1982 år 2006? Är Den bjuder på dov electropop med Dessa åtta stenhårda snubbar som gått un- det av omtanke beträffande eventuella inslag av krautrock och doftar starkt av der namnet Mushroomhead sedan mitten samlare eller har någon hittat den gamla franskt 60-tal. Stereolab är den givna av 90-talet, legat på Billboards topp 40- inspelningen i damm och tänkt passa på referensen. Med glockenspiel, trombon lista och spelat industribetonad nu-metal att ge ut den innan McClintons namn faller och retroorglar förs även några tankar till innan vi visste vad det var, har bestämt sig i glömska? Min generella åsikt är att det The Concretes. Framförallt i hitpopdängan för att erövra den europeiska kontinenten är svårt att få aska att nytända om glöden Know You Too Well. Nicole Thibaults röst på allvar med sin Saviour Sorrow. De lät inte funnits med och pyrt under tiden. är vacker, introvert och spröd utan att vara som Slipknot innan Slipknot själva gjorde Mathilda Dahlgren naiv eller bristande, vilket hon särskilt det, dock utblandat med blastbeats och METHOD MAN visar prov på i suggestiva inledningsspåret samplingar. Det gör musiken intressant, 4.21… The Day After Cold Afternoon. och har en förmåga att understryka ag- DEFJAM/UNIVERSAL Vänd öronen mot Land down under. gressiviteten och energin. Det är snabbt Shaolin-veteranen och storrökaren Mef har Det fi nns gott om hopp. och adrenalinspäckat, Machine Head hängt på Ghosts försök att återupprätta Matilda Gustavsson fl irtar med Nine Inch Nails, och kommer Wus rykte till sin forna glans. Det gör MIXTAPES AND CELLMATES säkert gå hem hos europeiska metalfans han med en platta proddad av RZA, Scott If There is Silence Fill it With Longing på samma sätt som de gjort i USA. Jag Storch och Erick Sermon och gästad av NOMETHOD/DOTSHOP.SE tror fortfarande att det fi nns en plats för ODB, Ginuwine, Fat Joe, Redman, Styles P, Det här bandnamnet har passerat mig Mushroomhead, även om nu-metallen Raekwon och Lauryn Hill. Inga stora över- fl era gånger det senaste året. Och trots att egentligen haft sin storhetstid. De har raskningar alltså. jag faktiskt stod och höll i deras första EP, trots allt något som gör dem mer unika Och det vill inte riktigt lyfta. Det blir Juno, blev det aldrig så att jag köpte den. än mainstreamband som Limp Bizkit och jämntjockt och småtradigt att följa de Vilket jag verkligen ångrar nu, när jag hör Linkin Park som fått stå i förgrunden för släpiga beatsen och den läspande rappen. uppföljaren. För det är hemskt bra. De den ”moderna” hårdrocken. Ingen höjdare för klanen alltså. låter som ett Radio Dept på vårpromenad, Petra Sundh Gary Landström men med vemod innanför den tunna NAPALM DEATH MILDENDO jackan. De kompakta syntarna blandas Smear Campaign Eggsis med trummaskinens ilskna beats och de CENTURY MEDIA/EMI MILDENDO melodiösa gitarrslingorna. Och så Robert Nu vet jag varför jag aldrig lyssnat på Det är märkligt att se tillbaka en dryg Svenssons röst ovanpå detta. Som andas Napalm Death. Inledningen på Smear månad och minnas de långa sköna ljusa tonårsrum och oanvänd energi. Kärleks- Campaign låter lovande, jag tänker att det kvällarna ute i gröngräset. Bara vetskapen törst och besvikelse. Det är väldigt fi nt. Jag vankas ångestmangel á la Cult Of Luna. om att semestern ligger i det fördolda i kommer att lyssna mycket på det här. Gör Ack vad fel jag har. Nej, kvartetten slänger ännu ett år gör mig lätt lite inåtvänd. Möj- det ni också. ner skrot och en gris i en mixer och sen kör ligheterna fi nns att försöka fi nna så många Linda Hansson de på max. Efter ett tag känns det som att saker som möjligt som håller glädjemin- MOUNTAINEERS stå framför en fl äkt, musiken blåser förbi nena vid liv, men det slutar ofta med att When the Air is Bright They Shine i en jämn massa där inget fastnar i mina du bara blir mer opeppad till att göra det TYPE/DOTSHOP.SE öron. Jag är helt övertygad om att de som som ska göras. Mountaineers tredje fullängdare, When gillat Napalm Death tidigare även kommer När Eggsis lugnt börjar varva upp i CD- the Air is Bright They Shine, har infl uenser att gilla dem nu. Själv kommer jag att spelaren är det som om allt runt omkring i 60- och 70-talets folkrock. Öppningslåten fortsätta med att inte lyssna på dem. bromsar upp för ett ögonblick. Först A Town Called Ivanhoe påminner om José Mikael Barani riskerar det att kännas alltför deprimerat González och Kings of Convenience fast LEIGH NASH och vemodigt men efter några takter släp- med en egen smak av bossa. Idag har Blue On Blue per det och allt börjar kännas rätt skönt. minst en av mina fördomar försvunnit. ONE SON/PLAYGROUND När gitarrerna samklangar med Krister Tyskar kan sjunga på engelska, och det Det är lustigt hur det fi nns vissa låtar och Anderssons mjuka vädjan om tröst och låter bra! bandnamn som fastnar och sen aldrig förlåtelse tornar stora mörka moln upp i Alessandra Johansson Cavalera försvinner, men som inte heller gör sig omgivningen och det är nästan som om MOUSE ON MARS påminda, eller pockar på ens intresse att regnet vräker ner för att hedra alla som Varcharz vilja ha mer. Ett av de banden är Sixpence känner sig ensamma. IPECAC/BORDER None the Richer, som i slutet av 90-talet Dessa sex göteborgare bjuder på en En Mouse on Mars-skiva är alltid en rätt hade hits med Kiss Me och There She Goes. skön debut där americana möter britpop. omtumlande upplevelse. Ända sedan Låtar som fi nns i mitt medvetande och Materialet känns genomarbetat och väl- Vulvaland för 12 år sedan har Andi Toma som jag kan börja nynna på utan att ens producerat, men hamnar efter ett par låtar och Jan St. Werner sett till att göra knepigt tänka efter innan. Men mer än så blev Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 11

de aldrig, trots att till och med en best radio är det på egna grepp. Om det sen är stränginstrumenten fram och på fl era of-skiva släpptes. gott eller ej vet jag inte. Bara att det inte ställen har låttexterna fått ett hippiefl um- Och nu, två år efter att de splittrats, ger känns som han lämnar något efter sig när migt naturromantiskt element. Kanske leadsångerskan Leigh Nash ut sin debut. man hört honom. Mer än en känsla av är det på Happy New Year som Oneida Då Sixpence None the Richer var catchig, déjà vu. kommer närmast The Incredible String lättlyssnad popmusik, ligger det här mer Magnus Sjöberg Band som de så gärna vill jämföras med. åt countryhållet och är emellanåt ganska OBIE TRICE Men som sig bör på en Oneida-platta fi nns nedtonat. Fast att det fortfarande är pop- Second Round’s On Me här naturligtvis det obligatoriska kaoset, pigt, harmlöst och gulligt. Men om deras SHADY/UNIVERSAL där melodislingor lagts lager på lager och musik var radiopop, gjord för en solig dag D12–medlemmen Obie Trice fortsätter på låtarna är uppbyggda som ett enda långt i parken, är det här feelgood-pop. Som bar-temat efter albumdebuten Cheers. Den repeterande crescendo. Up With People passar bäst hemma i fåtöljen ihop med här gången bjuder han laget runt i Second låter som krautrockens svar på Prodigys en nyinköpt tidning och en kopp kaffe. Round’s On Me. Och det bjuds på mycket Speedway. Skönt att veta att de fortfarande Fast några låtar som fastnar och inte vill smått och gott; hårda, raka men svängiga lever efter mottot: ”Don’t take away the försvinna, lär det bli svårt att hitta. beats med texter om det inte alltid så ljuva precious wreck of chaos we are in”, som Linda Hansson livet i Detroit. Eminem-skyddslingen låter de så passande sjöng på Secret Wars från NEWCLEUS mer egen nu, även om det hörs vem han 2004. Oneida verkar inte veta vad ordet Destination Earth – The Defi nitive Newcleus inspirerats av. formsvacka betyder. Recording Prominenta gäster som Nate Dogg, Annica Henriksson DEEPLAY SOULTEC 50 Cent, Akon och naturligtvis Eminem ON TRIAL Malmöbolaget som gav oss Dibabas fi nfi na hjälper till och gör några av albumets Forever Songs For Good Lives är tillbaka. Och det starkaste spår i All of My Life, Everywhere BAD AFRO/IMPORT med en riktig electrobomb! För här pratar I Go och singeln Snitch. Wanna Know, där Det är lätt att låta sig svepas med av On vi riktigt klassisk electro i sin fi naste fram- Obie samplat Van Halen är också en riktigt Trial. Dessa danskar är uppenbarligen lika tidskåta old-school-skepnad. Newcleus bra låt. bra på att göra melodiös rock som forna var ett löst format kollektiv i New York Efter förra året kan Obie sälla sig till turnékompisarna i The Hellacopters. Det som startade i slutet av 70-talet. Efter skaran av hiphopare som blivit skjutna, är maffi gt och intensivt och emellanåt undergroundhitten Jam on Revenge (The vilket naturligtvis tas upp i låten Cry Now. också ganska tungt. Sångarens röst får mig Wikki-Wikki Song) och två album som inte Och visst kan man förstå behovet av att att tänka på bandet Live och deras Edward sålde särskilt bra alls har Newcleus fortsatt få rappa av sig, men pistolskott i låtarna Kowalczyk. Och faktiskt påminner en del i skuggan av sina tidiga succéer. Men sedan känns ändå väl överdrivet. Musiken räcker av låtarna om just Live, när de hade sina några år ligger projektet på is. Nu plockar mer än väl, vi vet att du är hård ändå Obie. mest rockiga stunder. Om du tycker du som sagt svenska Deeplay Soultec upp Sara Thorstensson om traditionell rock, gillar ovanstående rymdhjälmen och bjuder in till ett riktigt OLAV LARSEN & THE ALABAMA RODEO referenser och inte kräver några större skönt partaj. STARS överrakningsmoment, kolla då in det här Stundtals påminner det om Duran Love’s Come to Town bandet. Duran, i andra stunder om Afrika Bam- ROOTSY/BORDER Linda Hansson baataa och Model 500, utan att vara så En färgad norsk man sjunger snyftcountry STACIE ORRICO underground som de två sistnämnda. Det med charmiga undertoner uppbackad av Beautiful Awakening här är electrodisco som borde blivit större ett band fullt av vita män. Det hör inte VIRGIN/EMI då, men som fungerar lika bra på ett till vanligheterna. Man skulle dessutom Det har blivit dags för amerikanska Stacie nostalgiskt golv idag. Även om det ibland kunna tro att det var tvärtom när man hör Orrico att släppa album nummer tre. Detta blir lite väl mycket Woodpecker From Space bandnamnet Olav Larsen & The Alabama efter att hon med sina föregående släpp över rösterna. Allra bäst är Jam On It. Det Rodeo Stars. Tankarna går automatiskt till sålt över tre miljoner skivor. Hon är tjugo är old-school-electro när benen börjar röra gospel, men sådana tendenser hörs enbart år gammal. Och med detta i åtanke kan sig av sig själva. Oerhört medryckande i Sweet Saviour’s Arms. Detta kan man se jag inte låta bli att imponeras. Både av och skönt. Tyvärr märks det att Newcleus som ett tydligt tecken på att man inte ska henne och av nya skivan. Samtidigt blir jag inte blev bättre med åren även på denna ha fördomar utan att musik är ett globalt förvånad över mig själv för att jag köper samling. Så låtar som Greedy Girls kan man fenomen som talar till alla folkslag och det så lätt. gärna skippa och bara lyssna på pärlorna lever sitt eget liv. För Stacie Orrico befi nner sig i den från början av 80-talet. Musiken är melodiös och anknyter traditionella r’n’b-genren med allt vad Mats Almegård starkt till den moderna americana-tradi- det innebär av dyra produktioner och NOW IT’S OVERHEAD tionen. Jag tycker mig höra uppenbara lättillgängliga låtar. Men det är riktigt bra Dark Light Daybreak infl uenser från exempelvis Ryan Adams faktiskt. Stacies röst är av ett sådant slag SADDLE CREEK/BORDER men också Waterboys keltiska fi olspel, lite att man vill ha den nära inpå och gärna på Lurades först att tro att självaste Liam för uppenbara kan tyckas samtidigt som hög volym. De fl esta av spåren är starka Gallagher stod bakom mikrofonen. Då han den klassiska countryn vakar över det hela och innehåller charmiga gospelklapp, och hans fornstora band inte presterat som en stor örn… Men svallande känslor mjuka stråkarrangemang och många, och något av intresse de senaste tio åren hade väcks oavsett. Munspelet i öppnings- tillrättalagda, körer. Det är en jämn skiva det varit ett ypperligt läge att glida in i spåret May the Sun Always Shine berör som lämnar en behaglig känsla av att det Now It’s Overhead där den smådrömska direkt på djupet och låten fortsätter i en inte behöver vara svårare än så här. Sen att poppen kändes passé för ett bra tag sen. stämningsfull duett med Merethe Camilla jag försöker blunda inför, de för genren så Att springa i bakhasorna efter Radiohead, By. Hennes Joni Mitchell-lika röst stäm- obligatoriska, wailingarna och de ibland Blur och syntpop vore kanske en idé om mer alldeles utmärkt ihop med Larsens lite väna texterna är en annan historia som man hade fl er låtar som Type A i arsena- behagligt vilsamma stämma. Skivan håller inte är lika viktig. len, men knappast annars. huvudsakligen samma stil rakt igenom, Linda Hansson Roger Bengtsson hög kvalitet men inga ögonbrynshöjande OUTKAST PAOLO NUTINI överraskningar. Tempot höjs visserligen Idlewild These Streets till lite squaredansuppbjudande blues- LAFACE/SONYBMG ATLANTIC/WARNER grasslingor emellanåt och en och annan Så, då var stilrena Atlanta-sönerna André Jag vet inte, men det är något irriterande jazzton. Men allra främst är detta en lugn 3000 och Big Boi tillbaka – och inte bara med Paolo Nutini. Jag är inte säker, men och trygg mysskiva – en stark debut, men med en platta, en medföljande musikal- jag tror det är att han funnit en, om inte vad blir nästa steg? Kanske lite mer hetta, fi lm har de gjort också! Musikvideoregis- felande, så i alla fall, länk mellan Thin lite Rodeo… sör Bryan Barber fi xar den sedesamma Lizzy och James Blunt. Nästan, i alla fall. Mathilda Dahlgren fi lmen som utspelar sig på en svartklubb Och att få det att låta så smidigt. ONEIDA i 1930-talets södern där denna ambitiösa För egentligen är det inget fel på Happy New Year och dynamiska duo sjunger och dansar låtarna på These Streets, bra, souliga, ROUGH TRADE/BORDER och skådespelar i tidstypisk miljö. Tunga lite riviga emellanåt. Han sjunger bra, Tokstollarna i amerikanska Oneida inleder skådisar som hjälper till är Broadwayräven egentligen inga invändningar, möjligen att sitt åttonde album med en hypnotisk Kyrie Ben Vereen, Ving Rhames (Pulp Fiction, ett par spår blir lite såsiga och att det inte Eleison-aktig hymn, Distress låter nämligen Mission:Impossible, Con Air) och Terrence fi nns något som i egentlig mening griper som en psalm i psykedelisk skrud. You Howard (Ray, Crash, Hustle & Flow). tag. Och det är inte så att Paolo Nutini Can Never Tell har också inspirerats av det Och plattan blandar swing, hiphop kommer att spelas sönder och samman till LSD-dimmiga 60-talet och bär likheter med (Snoop är med), soul och r’n’b (gäster sammanbrott som James Blunt, det är inte soundet på A Saucerful of Secrets. I akus- inkluderar Macy Gray och Sleepy Brown) någon kopia. Skulle Paolo spelas sönder i tiska Busy Little Bee plockas de sydasiatiska på ett Outkast-smidigt sätt – fi nns inget Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 12

att klaga på således. Inte riktigt lika spän- längre. Det smärtar att skriva det men här episka, nästan monstruöst potentiella nande som en ”vanlig” Outkast-platta tiden har hunnit ikapp hans patenterade lugnare eposen som får växa. Så där att eftersom det hela tiden låter lite tjo och blippsound med muffl ade beats. Känns man blir rakt euforisk. Sånt där som sällan tjim över musiken, men skivan Idlewild är som han stampar på samma plats när funkar på skiva. För det är väl ytterligare ändå njutbar. Får se om fi lmen också når andra producenter försöker hitta nya en känsla, att det skulle kunna vara så ända fram. vägar. Kanske är det det goda livet som mycket mer, så mycket mer närvaro, så Gary Landström gjort denna superhunk mätt, det räcker mycket mer allt. Men bara man vet det PALESTINE att upprepa sig själv för att bli betald – så känns också Princess Rock som något som Land of the Lost vad är då drivkraften? Att jobba med sitt kan bli riktigt bra, riktigt aktningsvärt. För ETHNICITY RECORDS klädmärke Billionaire Boys Club? Eller det skulle inte förvåna om de faktiskt skul- Son till palestinska fl yktingar kom artisten kanske behöver Pharrell bara en anledning le kunna spela skallen av en live med bara Palestine till Sverige när han var tre år. att få hänga med polarna Snoop Dogg, några charmanta poplåtar och attityd. Land of the Lost är Palestines sätt att visa Kanye West, Pusha T, Nelly, Jay-Z och Gwen Magnus Sjöberg sig sitt folk trogen. Det är en snygg välpro- Stefani? Inte är det att göra nyskapande RHYTHM & SOUND ducerad debut med skön hiphop. och nyfi ken musik i alla fall. In My Mind är See Mi Yah Remixes Titeln Land of the Lost kan låta som ett alldeles för blek för det. BURIAL MIX/DOTSHOP.SE renodlat politiskt album, men det är lika Gary Landström De ställer inte upp på bilder. Låter sig inte mycket musik som innehåll. Om inte mer PLANET ALLIANCE citeras i texter och gör inga uttalanden på vissa spår. Producenten är Soulscientist Planet Alliance i radio. Mark Ernestus och Moritz von som producerat sju av tolv spår. Även Le- BORDER Oswald har valt den mindre publika vägen drac har varit med på ett hörn med låten Planet Alliance är sammansatt av folk med och anser att de bara vill tala med lyss- Break I Bone. Listen to My Story känns igen, rötter hos Hammerfall, Ozzy Osbourne och narna genom musiken. En skräckinjagande den inleds med ”once upon a time not Last Tribe. Detta innebär elva låtar fyllda inställning om man är musikjournalist. long ago” vilket är Looptroop rakt av. Men av längtande riff från 80-talet, power me- Men Rhythm & Sound är förlåtna. De det gör inget att Palestine inte är helt unik tal-sång och inte särskilt spännande musik. har gjort så oerhört mycket bra från stu- eller först med sitt sound eller sina texter. Allt är enligt regelboken och därför är det dion i Berlin, så de får vara hur tillknäppta Det är bra ändå! Och dessutom gör inne- tråkigt. Ett samarbete av detta slag borde de vill. Bara de fortsätter ge oss musik. hållet hela albumet ännu mer intressant. ha utrymme för lite nyskapande grejer, På See Mi Yah Remixes bjuder de Var beredd på att Get Real där Palestine men det är band som detta som belyser åtminstone, via ett antal fantastiska sjunger ”i am hip hop” kommer spelas om problemet med en stor del av all metal. remixare (och någon mindre bra) på ett och om igen. Det är alldeles för konservativt, onyanserat riddim som varieras på elva olika sätt. Therese Ahlberg och få vågar trotsa den osynliga gränsen Ursprungligen släppt just som ett riddim, PALLIN för vad som är tillåtet. Filmen Rock Star med olika sångare på varje spår, har See Bright Moments illustrerar detta fenomen på ett alldeles Mi Yah nu strukturerats om, remixats CUBIC MUSIC/DOTSHOP.SE utmärkt sätt. och fi lats till. Om du tycker att det låter Med uppsättningen akustisk gitarr, Mikael Barani enformigt och trist har du förmodligen trumpet, cello, trummor och sparsamma POISONBLACK inte lyssnat mycket på dub eller techno. electronicainslag kliver det fyra man starka Lust Stained Despair För det här är varierat som bara den. Via stockholmsbandet Pallin in i rummet. CENTURY MEDIA Rhythm & Sounds egen Basic Reshape till Snabbt och smidigt dras jag in i ett till- DISCO ENSEMBLE Francois K:s trista drum’n’bassremix (den stånd av lugn och förvirring, då jag ömtå- First Aid Kit mest misslyckade på hela skivan) spänner ligt slits mellan känslan av att sitta vid en FULLSTEAM/UNIVERSAL detta album över olika röster och kanske spegelklar sjö långt ifrån vardagsstressen Jämte de gängse föreställningarna om att främst en rad olika ljudlandskap; Ricardo samtidigt som jag befi nner mig mitt inne fi nnarna karaktäriseras av heta bastubad Villalobos klaustrofobiska minimaltechno i en roadmovie där asfalten ringlar fram och ivrigt intagande av starkdrycken Ko- med jazzinfl uenser (inte heller någon lik en evighetslång fl od kring det karga skenkorva (med reservation för stavning) av de bästa), Sleeparchives digitala dub, ökenlandskapet. har ännu en fördom fått fäste. Givetvis Vladislav Delays feta elektronik (två av de På Bright Moments som är den tredje handlar det om den fi nska hårdrocken bättre spåren) och Carl Craigs storartade fullängdaren från denna instrumentala med spjutspetsar som Nightwish, Lordi remix som böljar fram som ett hav i svall- kvartett, ges tid till refl ektion. Det och HIM. ning (ja, bäst av alla). På vägen händer det japanska skivbolaget cubic music har Posionblack, med forne Sentenced- mycket. Fascinerande att se hur en musi- tillsammans med bandet plockat fram det sångaren Ville Laihiala i blickfånget, kalisk ryggrad blir så totalt annorlunda av bästa ur det material som sedan tidigare är ännu ett starkt fi nskt metaless där olika röster och främst av olika remixare. levererats och öppnar upp till en värld där melankoli och melodi möts i en angenäm Att den här skivan sedan samlar några av improvisationen får staka upp vägen. och tilltalande symbios. Lyssnar man noga de intressantaste remixarna i dag gör ju Pallin visar ett fantastiskt bra exempel fi nner man en träffsäker schlagerhöjning inte saken sämre. Ett givet köp. på spelglädje. Musiken kommer inifrån och bli inte förvånad om de dyker upp i Mats Almegård och släpps ut med sådan känsla och Eurovision Song Contest, konstigare saker ROGER MIRET & THE DISASTERS musikalitet att den stress som förekommer har inträffat. My Riot utanför fönstret känns enormt avlägset. Disco Ensemble bryter trenden och bju- PEOPLE LIKE YOU/SOUND POLLUTION Samuel Olsson der upp till dans med ett första hjälpen-kit Roger Miret må vara okänd för de fl esta THE PANIC CHANNEL av infernaliskt explosiv post-hardcore. Le- av oss, och däremot logiskt också hans (ONe) tar du efter goth, doom eller metal har du band, The Disasters. Men de är inte några CAPITOL/EMI traskat fel på kartan men om du inte faller nykomlingar på banan, de har drivit sin De mindre inspirerande 3/4-delarna av för de positivt genomsyrade texterna och ”...street level rock’n’roll” i enlighet med Jane’s Addiction har tydligen behov av de grymma refrängerna är du hopplöst inspirationskälla för New Yorks hardcore/ att göra musik utan sin naturlige ledare vilse. punkscen i över 20 år. De har mest verkat Perry Farrell – men ack vad Dave Navarro Roger Bengtsson på gräsrotsnivå, turnerat fl itigt för att vara och co bedrar sig. Att låtsas att man är ett PRINCESS ROCK en spridare av budskap och värderingar gitarronanerande Soundgarden år 2006 Princess Rock bland folket, och inte över dem. My Riot funkar inte alls om någon nu trodde det. ROASTINGHOUSE/PLAYGROUND uppvisar helt klart en känsla av kämpa- Maken till fattig och blek platta var det Debutalbum från Princess Rock från Skåne, anda, och storstadens asfalt och betong länge sedan jag stötte på. Sångaren Steve och efter första lyssningen känner jag mig gör sig visst påmind i de stundtals ganska Isaacs lyckas heller inte rädda det sjun- lite splittrad. För visst är det bra, det är rik- härligt skitiga riffen, men annars känns kande skeppet, och hur skulle han kunna tigt bra. Men jag får hela tiden en känsla det mest som någon slags blöj-rock’n’roll- göra det med sin fjösiga medelklassröst. av nostalgi, från tiden kring decennieskif- punk. Lite alltför tralliga melodier, inget Tydligen funkade kvalitetssäkringen på tet 1980-90, lite av gamla An Emotional fel i det, men i detta fallet tenderar de att skivbolaget inte denna dag. Usch. Fish. Vet inte vad det beror på. Vet inte kännas lite för mycket barnviseaktigt. Visst Gary Landström om det är fi olen som dyker upp emellanåt behöver man inte lägga band på glädjeytt- PHARRELL eller nåt annat, hela andan. Men något ringar och lyckoutsvävningar bara för att In My Mind är det, lite störande. Egentligen inte så man har ett allvarligt och viktigt budskap, STARTRAK/EMI irriterande, jag kan bara inte identifi era men för att bevara en viss trovärdighet Neptunestrollkarlen Pharrell Williams känslan. För det är pop med driv, riktigt ska man kanske hålla sig på rätt sida av har proddat hela debutsoloplattan själv, driv, sånt där driv man kan bli salig av om det som kan uppfattas som infantilt och men det är faktiskt så att han inte leder rätt tillfälle ges vid rätt tidpunkt på någon nästintill småtöntigt. den moderna r’n’b/hiphop-utvecklingen festival någon gång, tillsammans med de Petra Sundh Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 13

LINDA RONSTADT & ANN SAVOY Nu släpper så The Sadies dubbelskivan In hemlandet Kanada redan för tre år sedan. Adieu False Heart Concert Vol. 1 som är inspelad i Toronto i Nu kommer den ut i Sverige och det är väl VANGUARD/PLAYGROUND februari och på gästlistan syns namn som för att vara ärlig bara Sverigevännens allra Jag har utvecklat ett tudelat förhållande Garth Hudson, Jon Spencer, Gary Louris trognaste fans som jublar. till Linda Ronstadt, ett som dessutom (Jayhawks), Jon Langford (Mekons) och Ron Sexsmith är aldrig dålig, inte ens tenderat växa sig allt större och starkare i naturligtvis Neko Case. Den innehåller hela när han låter mer som Bob Geldof än Bob vardera extrem riktning. Dels en fascina- 41 spår som i mångt och mycket kan ses Geldof själv på tolkningen av Boomtown tion av den tröst och komfort som tycks som en rekapitulering av deras karriär. På Rats Don‚t Like Mondays. Men speciellt fi nnas i hela hennes uppenbarelse med andra skivan fungerar The Sadies som The inspirerat är det inte. Det är en charmig, röst och sång, dels den förundrande grå Band i The Last Waltz. De kör sina egna avslappnad samling låtar men det är också tendens i låtval och stilar hon ibland kan låtar för att sedan ackompanjera gästartis- där felet ligger. Det tänder liksom aldrig röra sig i. Mitt eget problem, min egen terna. Jon Spencer hinner till exempel köra till. Anledningen till att sångerna faktiskt smak, absolut. hela tre Heavy Trash-låtar. Men här fi nns inte kom med på några skivor från början Här, tillsammans med Ann Savoy, även en helt oväntad (och bra gjord) cover är rätt självklar, de var för tillbakalutade känns det som den Linda jag gillar, den som Pink Floyds Lucifer Sam. för att någonsin bokstavligen välta oss lyss- Linda jag vill höra. Även om det blir lite Liveplattor är främst riktade till fansen nare som så många andra av hans sånger väl naturskönt svepande emellanåt och lite och In Concert Vol. 1 lär inte göra ett enda faktiskt gjort. väl snällt så känns det bra att göra sällskap The Sadies-fan besviken. Jag tillhör inte Martin Röshammar med balladerna och det andra här. Balla- riktigt den skaran och tröttnar därför SILVER derna, som emellanåt kan knastra som av – precis som på deras studioplattor – fort World Against World en öppen eldstad, när det kan svänga till på de instrumentala spåren. De får samma BAD AFRO/IMPORT av bara fi ol och gitarr. I de bästa stunderna effekt som reklamavbrott i en fi lm på Röjig spritrock, en smula dekadent texter kan de närma sig att låta som ett par tv. Jag tappar koncentrationen på grund och tralliga melodier. Så enkelt samman- bluegrassinspirerade MacGarrigle-systrar. av alla kisspauser. Men det går inte att fattas norska Silver. Eller i en ännu kortare I de sämsta, eller mest överfl ödiga, känns betvivla att The Sadies är ett bra liveband. beskrivning: Backyard Babies på punk. det dock som att man inte kan se pannka- Och visst hade till och med jag velat vara Det är med andra ord inget nytt under korna för all lönnsirap, inte känna smak där, på Lee’s Palace i Toronto. solen. Men det som talar för Silver är att för all sötma. Lite trist att ett ändå så pass Annica Henriksson norrmännens förmåga att göra catchiga sammanhållet album har en så ambivalent SCISSORS FOR LEFTY låtar vida överskrider många andra band förmåga att verkligen gripa tag i en. Underhanded Romance i samma genren. Glammiga Son of Sam är Magnus Sjöberg ROUGH TRADE/BORDER en låt ni måste höra innan ni faller döda RICK ROSS De är från San Fransisco, Scissors For ner. Port of Miami Lefty men om man ska vara fördomsfull Silver har turnerat fl itigt sedan debut- DEF JAM/UNIVERSAL känns bandet mer som en ansträngd New plattan. Och det fi nns ingen anledning för Maffi ga street hustlern Rick Ross (inklusive York-produkt. Musikaliskt vill de hemskt bandbokare att sluta boka in dem med fetebling och rejäla tattoos) representerar mycket, mest av allt vill de vara hetare än World Against World i bakfi ckan. Tvärtom. Miamis bakgator med sin tunga och kötti- hetast. De vill så gärna hajpas. Det är rock Får du chansen att sjunga med i The Perso- ga hiphop. Han vill gärna jämföra sig själv med ett dansant industrimoln över sig nal Decay och Only Boring People Get Bored med kungligheter som Ice Cube och Tupac eller också lam Mando Diao-rock men jag vid en scen nära dig så ta den. men når inte ända upp med bara en platta tycker inte att det blir så mycket mer än Torbjörn Hallgren i ryggen. Även om singeln Hustlin’ sålts opersonlig dunka-dunka faktiskt. Ibland SIR VINCENT LONE som ringsignal i miljonupplaga, plattan vill sångaren vara med i The Strokes, andra Songs for Lonely Americans som helhet är rätt ospännande eftersom gånger vill han helst vara Jarvis Cocker. För COOKING VINYL/BONNIERAMIGO beatsen låter likadant hela tiden. Och Rick att inte tala om när han förvandlas till en Lite intressant är det ju att Jackie Leven låter som han ser ut; deffad, skäggig, med blandning av Niclas Frisk och Lou Reed. låter mer intressant under pseudonymen rakad skalle och solglasögonprydd. Det är Schizofreni är väl en sak men om bandet Vincent Lone än vad han gjorde på sin hårt och mörkt med en ständigt oroande samtidigt gör något helt annat går det lite senaste platta i eget namn. Å andra sidan känsla som växer till ångeststyrka. Rick är väl långt. kanske man inte har lika mycket att leva defi nitivt inget för slölyssnaren. När de saktar ner, som i Wandering upp till, vad vet jag? Faktum är att här Gary Landström Arms är det riktigt bra faktiskt, då får de låter han de monotona partier som är THE SADIES ihop alla viljor till en fungerande helhet. motiverade, de som växer, de som tar över, In Concert Vol. 1 Men problemet är att de är för sugna på de som berikar, verkligen göra det. Här YEP ROC/BORDER att slå igenom, istället för att fundera på låter det kanske lite enklare, här låter det På pappret ser kanadensiska The Sadies vad de verkligen gör bra. kanske lite mer fantasirikt, men på samma ut att vara ett band i min smak. De lirar Martin Röshammar gång är det det som lyfter. Det som ger ju alternativ countryrock, surf och garage. THE SEARCH ramen till texten, det som ger ramen till Men jag har aldrig riktigt fastnat för dem. Bloodbathe and Bazaar of Lush Limbs berättelsen, det som ger ramen till hela Kanske är det för att de kastar sig mellan DEAD FROG RECORDS plattan. ovanstående genrer så hejdlöst och därför Långsamt och sakralt. Ingenting för otåliga Sen kommer man heller inte ifrån att inte lyckas inge någon känsla av seriositet. partymänniskor, men perfekt en regnig han låter så mycket mer intresserad av De liksom slarvar bort sin talang. söndagseftermiddag när allting känns att få en att lyssna. Mer atmosfäriskt, mer Pure Diamond Gold från 1999, för att ta sådär lagom jävligt. andandes, mer subtilt och dynamiskt än ett exempel, lät som ett album fyllt med Påminner om The Mars Volta i sina jag trodde: kontemplativt, men också parenteser. Merparten utgjordes av korta långa, elektroniska utsvävningar, men eftertänksamt; som en tonsatt hörbok, surfjinglar och däremellan några tråkiga låtarna är defi nitivt kortare och andnings- som en illustrerad anda. Som att det känns countryspår (deras version av trad-låten pauserna fl er. Paralleller kan även dras enklare och mer avslappnat att vara Sir Higher Power lät nästan ironisk) och en till The Knife, med sina svarta referenser. Vincent Love än Jackie Leven. helt malplacerad garagerockdänga. Men För mörkt är det, The Search är emellanåt Magnus Sjöberg sedan började det så sakta hända något. ända ner i Hades och vänder. SKATEBÅRD Med Stories Often Told fi ck countryn större En spännande skiva som kräver en del Midnight Magic utrymme och låtarna var avsevärt bättre. av lyssnaren. DIGITALO ENTERPRISES/IMPORT Nu kunde man börja nämna The Sadies i Gabriella Fäldt Annie förklarade det med att det inte fi nns samma andetag som Son Volt och Uncle RON SEXSMITH så mycket att göra. Som vanligt alltså. Så Tupelo. Men det var först på Favourite Rarities fort det börjar talas om en scen som bara Colours från 2004 som bitarna började THE MUSIC COMPANY är så där sjukt infl ytelserik, viktig och tok- falla på plats. Surfjinglarna skalades bort Ron Sexsmith är produktiv men inte riktigt bra, beror det på att staden där ett antal och även om de fortsatte envisas med sina så produktiv som jag trodde först. Den helt kreativa personer lever är så trist. När instrumentala spår lät de nu mer hemma- okej skivan Time Being kom tidigt i somras kommer Oskarshamnsscenen på allvar? hörande. På Favourite Colours blommade och nu, när det här skrivs, innan ens som- Eller Västervik? Jag behöver pumpande också the Byrds-infl uenserna ut ordentligt maren är helt över kommer Rarities. Men electro därifrån omgående. Till dess får (redan på Tremendous Efforts från 2001 det är ingen ny skiva, dels handlar det om jag nöja mig med att lyssna på ännu ett fanns en cover på Wasn’t Born to Follow). tidigare outgivna sånger som inte kom lovande namn från norska Bergen. Låtar som Why Be So Curious, Pt.3 och Song med på några av Torontokillens många Det är varken Kings of Convenience- of the Chief Musician, Pt. 2 fi ck hjärtat att ”riktiga” skivor. Men det handlar också om pop, Annies mix av pop och dans eller Rö- värka. lite covers och lite andra versioner av hans yksopps svulstiga ambientpop. Skatebård låtar. Som jag förstår det gavs Rarities ut i må komma från Bergen och eventuellt Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 14

tillhöra samma kreativa scen. Eller också got extra, någon parapsykologisk färdighet SUGARPLUM FAIRY inte. Han känns nämligen inte så mycket att fånga upp olika musikaliska skiftningar First Round First Minute Bergen. Snarare old-school Detroit eller och bara smälta ihop dem till enkel och MOONDAYS/UNIVERSAL nåt sånt. För det handlar om kokande het rak popmusik, som egentligen inte låter De fem Borlänge-slynglarna är söta i sina electro som han svänger ihop framåt mid- så stor som den är. Ödmjukhet, utstuderat popluggar och små svarta skinnjackor när natt. Med en bra balans mellan dansgolvet eller bara självklart? de betar av fartfyllt rockiga The Strokes/ och rymdutfl ykter i soffan bjuder han på Magnus Sjöberg tidiga Oasis/Brainpool-inspirerade låtar ett album som är varierat och riktigt riktigt CHRIS STILLS i parti och minut på otroligt charmiga bra. Chris Stills andraplattan First Round First Minute. Så Mats Almegård V2/BONNIERAMIGO det är bara att kapitulera. TODD SNIDER Chris Stills har en pappa som heter Ste- Plattan forsar fram utsmyckad med The Devil You Know phen. Farsans polare hette Crosby, Nash. mjuka melodislingor och härliga harmo- LOST HIGHWAY/UNIVERSAL En Young var också med ibland när de nier man gärna sveper in sig i. Popsensibi- Det ska väl rätt mycket till för att känna spelade folkrock ihop på 70-talet. Chris liteten är total och i princip varje spår är att det här är en homogent och helgjutet mamma var även hon artist, fransyskan en ny rökare. Och de levererar 14 stycken album. Även om det hela tiden fi nns Véronique Sanson. denna gång. She är en given favorit med en riktigt stark amerikansk prägel på 1998 släppte, då 23-åriga, Chris sin sina hackiga gitarrer och over-the-top-kö- det, och mycket av det rock, känns det första skiva. Nu åtta år senare kommer rer men även tralliga It Takes Time, it Takes som att mycket av det spektrat täcks in. uppföljaren. Han har den här gången valt Two och inledande orgelbeströdda speed- Det fi nns oftast en slags ledning in mot att utforska sitt franska arv och sjunger un- kulan Last Chance hamnar på pallplats. country och amerikanska rötter, men lika gefär hälften av softrocklåtarna på franska. Klassiskt + energifyllt = popeufori. mycket av andra amerikanska ikoner. Har Och det känns som om det ger honom mer Gary Landström väl egentligen inget emot blandningen, än mig som icke fransktalande lyssnare. SUPERGROUPIES men det stör mig att det hela tiden tuffar Det hade varit kul med en repa i skivan så Supergroupies på utan att vare sig sänka eller höja sig. att det hände någonting. LIVEWIRE/BORDER Det händer inte mycket som gör att man Johan Lothsson Supergroupies är Sveriges nästa band efter hajar till, inte mycket som gör att man ser ANDY STOTT The Ark att ge glamrocken lite rubriker. bortom hissmusikshorisont. Som att åka Merciless Men till skillnad från Ola Salos band så buss genom Iowa. MODERN LOVE/DOTSHOP.SE saknar det lite hårdare västgötabandet Magnus Sjöberg Inledningsvis tror man nästan att det är förmågan att skriva ordentliga hittar på SO1.ILLAQUISTS OF SOUND Tijuanas fi nest som står bakom maskiner- sitt debutalbum. Deras ospännande musik As if We Existed na. Det låter mycket Murcofskt med dovt blir på det sättet platt. Men det fi nns så ANTI/BONNIERAMIGO ekande pianoackord, svepande stråkar och klart potential i ett band som rippar av Kantig hiphop, mjuk len röst, lugnt precist knäppande beats. Men resten av Kix, David Bowie, Rolling Stones och alla tempo, snabbt tempo, stiltje, elektroniska Merciless följer inte i Murcofs fotspår. Andy andra som rört om i glamgenren. beats, coolt, argt, lite väl likt Lauryn Hill, Stott har en hel del annat i sin godispåse: Albumet är producerat av Kee Marcello, Swamburger och DiViNCi, enkla refränger, varmt vackra pianoballader som titelspåret och han har gjort ett hyfsat jobb, även om fl ippigt, traditionellt, harmoniskt, äkta och avslutande Peace of Mind, Rhythm jag tycker att ljudet är för kliniskt rent. Lite elektroniskt, rytm. & Sound-dub i Come to Me blandat med mer skit i systemet hade passat Supergrou- Jag älskar kontraster. Sol.iLLaquists of electronicainfl uenser som känns väldigt pies bättre. Sounds As if We Existed är fyllt av just det. brittiska. Torbjörn Hallgren Albumet börjar med The Pledge of Reso- Merciless skulle därmed kunna vara en RICHARD SWIFT nance där en poetisk musa förklarar vad skiva utan konturer. Som spretar åt alla Dressed Up for the Letdown musik är och slutar 12 spår senare med håll. Under en första lyssning känns det SECRETLY CANADIAN/BORDER Our 2 Cents som är en skön wellness hip- också så. Men ju mer man lyssnar desto Det är inte roligt att vara Richard Swift. hop-låt. Allt däremellan är en blandning mer faller bitarna på plats. Andy Stott har ”Sorry Mr. Swift but there’s no radio av bra ingredienser. gjort en övertygande skiva med infl uenser that likes to play the songs of your love Therese Ahlberg från många håll. sorrow”. Ja, han sjunger så själv i Artist & SPENCER DICKINSON Mats Almegård Repertoire på detta, hans andra album, The Man Who Lives For Love THE SUBMARINES där låten ifråga är ett tonsatt brev från en YEP ROC/BORDER Declare a New State! skivbolagsrepresentant. Däremot fi ck hans The Man Who Lives For Love är ett jam NETTWERK/PLAYGROUND debutplatta The Novelist/Walking Without emellan Mississippi Allstars och Jon Spen- Först två brustna hjärtan och sedan evig Effort från förra året bra kritik, ibland till cer från Blues Explosion, och som sådant kärlek, det är sagan och verkligheten och med översvallande. är det en tillrättalagd och mer polerad bakom duon The Submarines debutal- Medan han på den plattan lät som en version av vad de båda banden i vanliga bum. Blake Hazzard och John Dragonetti ung Tom Waits i sällskap av Django Rein- fall sysslar med. Jon är rejält nedtonad, korsade varandras vägar som solomusiker hardt-gitarrer och Chick Webb-blås låter vilket är skönt då man slipper höra honom i början av 2000-talet och det dröjde inte det på den nya som om han traskat bort skrika ”Blues Explosion” var och varannan länge förrän det började slå gnistor kring från Tin Pan Alley till The Brill Building där minut. Dock blir det lite väl polerat och dem. I fyra år gick det knappt att skilja han bekantat sig med Billy Joel och Carole uddlöst emellanåt och skivan är alldeles dem åt, då de både delade privatliv och King. På vägen har han snappat upp Randy för lång, i 74 minuter orkar man inte hålla musikkonstellationer. Men precis som i Newman vilket fi nfi na The Songs of Natio- intresset vid liv. Och avslutande tio minu- många av dagens askungesagor nådde nal Freedom kan skvallra om. ter långa I’m So Alone är rent ut sagt trist. det dock sin kulmen och paret valde Spåret som ändå lyser klarast på skivan Synd på så bra ingredienser. Men sen har att gå skilda vägar. Det är här som den är Most of What I Know som låter som nå- ju ingen av artisterna uträttat nåt speciellt romantiska fi lmen börjar och faktiskt även got Rufus Wainwright och Josh Rouse hade intressant på många år heller. Tyvärr. materialet till Declare a New State!. kunnat knåpa ihop tillsammans. När de Mathias Skeppstedt Blake och John vände sig till låtskri- galopperande trummorna, handklappen STARFLOWER vandet för att ta sig igenom saknaden och blåset gör entré kan man inte annat Moment in the Sun och sorgen. Då Blake var tvungen att ta än avguda marken herr Swift sätter föt- MUSIC IS MY GIRLFRIEND sig till Johns studio för att spela in sina terna på. Hela Dressed Up for the Letdown Ibland när jag gör nya bekantskaper sånger, visade det sig att båda skrivit alster är fylld av utsökt låtsnickeri. Jag tror för händer det att referenser haglar tätt som talade mer än fl era års terapisamtal, övrigt att Richard Swift och Ed Harcourt är och intensivt, som likheter, eventuella fortsättningen får ni själva räkna ut… själsfränder. Om de själva kommit fram till inspirationskällor, beröringspunkter. Feel- Resultatet blev ett album som de samma slutsats vet jag däremot inte. En ies, Go-Betweens, REM, Lars Winnerbäck, troligtvis inte gett ut om de inte hade fått sak är dock klar, Richard Swift behöver inte Boo Radleys, Pet Shop Boys, you name allt mastrat och klart i bröllopspresent. längre bekymra sig över att inte bli spelad it. Ibland helt bisarra motsatser, ibland Skivan bjuder på både skön The Postal på radio. rena självklarheter. Efter ett tag blir det Service-doftande electronica, samt enkel Annica Henriksson hela meningslöst, även om det fortsätter mjuk gittarbaserad indiepop i samma SYSTEM att komma omedvetna paralleller, hela kaliber som Stars och Deathcab for Cutie. Sample and Hold tiden. Det är som att det kan kännas lite Helt klart ett band att räkna med när du PROGRESS PRODUCTIONS/BORDER störande, men det krävs nästan för att ska sätta dig ner och lägga in den perfekta I sann electroanda är det varken förnamn komma in i musiken. Så rik på allt, fastän höstmixen på din Ipod. eller ansikten utan Herr A och Herr B i så avskalad och naken, ren. Det är inget Samuel Olsson suddig version som gömmer sig på Systems tvekan om att fi nnarna i Starfl ower har nå- skivomslag. Herr A och B gick samman Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 15

som System i början av 90-talet, knåpade Take My Guitar Away. Och vattnet skvalpar rock’n’roll utan krusiduller. Och det ihop electronica och släppte själva ett skyhögt emellanåt. svänger rätt bra även om jag tröttnar på gäng EP:s i minimalistisk upplaga. Till slut, Men vissa låtar är fantastiska. Kort de standardiserade riffen, vilket även får med Silicon Based EP, nådde de en bredare och gott fantastiska. Utöver nyss nämnda mig att inse hur pass originella The Hel- publik och började ge ut sina skapelser på Santa Cruz är Jackknife och I Need Some lacopters faktiskt är i en genre som annars Stockholmsbaserade Lobotom Records. Help With That dubbelns kanske bästa trampar vatten. Hur som helst är det här I Herr A och Herr B:s laboratorium, där låtar. Han har en fantastisk förmåga att kul och okomplicerat och går direkt från de laborerar som chief scientist respektive skala bort allt onödigt och bara ha med gitarr till det generella höftområdet. laboratorieassistent, framställs maskin- det som verkligen behövs. Inga extragitar- Mikael Barani dyrkande electropop med mycket analog rer bara för att det fanns en kanal kvar på THE VEILS synt och retrovarning - för dem som 1984 mixerbordet. Nux Vomica hade tillräckligt mycket hår för mohikan Det är brutalt, ärligt och bländande. Så ROUGH TRADE/BORDER förutspås nostalgi. Kärleken till omgjorda bra att jag blir lite arg när jag tänker på Två år har gått sedan debuten The Ru- röster och förfäderna Kraftwerk är tydlig. hur bra det kunnat bli om han låtit dub- naway Found och sedan dess har bandet Samtidigt som det är både dansant, melo- belskivan torka ner till en enkel-CD i solen. både hunnit splittras och återskapas. Finn diöst och, just därför, lättillgängligt. Hitpo- Jesper Bohm Andrews (sångare/låtskrivare) valde att tentiella Tonight och Anything Anywhere är TERIYAKI BOYZ återvända till Nya Zeeland efter splitt- exempel på det. Beef or Chicken ringen och fann där sina gamla gymna- Personligen kan jag sakna mänsklig (B)APE SOUNDS/UNIVERSAL siepolare Sophia Burn (bas/kör) och Liam beröring – Darth Vader-stämmor blir lätt Alla hiphopartister i vardande måste Gerard (piano/orgel). tjatiga i längden – men Sample and Hold bli gröna av avund när de ser japanska Tillsammans med sina bandkamrater borde ändå bredda publiken ytterligare. kvartetten Teriyaki Boyz producentlista. har Finn Andrews klivit in i studion och Matilda Gustavsson Den innehåller både kredd och hits. Eller skapat en fyllig och skitig produktion, där TY TABOR vad sägs om Daft Punk, Cornelius, Dan The de få instrumenten skapar ett enkelt och Rock Garden Automator, Just Blaze, Adrock från Beastie råbarkat djup. När Andrews sedan stäm- INSIDEOUT MUSIC/BORDER Boys, Cut Chemist, DJ Shadow, DJ Premier, mer upp skapas en atmosfär som nästan Att Texastrion King’s X ifjol släppte sin Mark Ronson och The Neptunes? Pust. väcker Jeff Buckley ur sin djupa sömn. The bästa platta på 00-talet har inte hindrat Konstigt bara att plattan inte är speciellt Veils har spår av Patti Smith, Buckley, Neil antydningar om en stundande nedlägg- bra. Young och Nick Cave men visar tydligt att ning från medlemmarna själva. Synd, då Resultatet är nämligen en plojplatta i bandet är här för att stå på egna ben. de fortfarande spelar Black Beatles som sann Japan-stil, komplett med färgglada Med starka spår som Advice for Young ingen annan. På egen hand är det längre kepsar åt olika håll och fejkbling kring Mothers to Be, Pan och One Night on Earth mellan godbitarna. Jerry Gaskills senaste halsen. Problemet är att jag inte skrattar. visar Nux Vomica prov på ett album med solo var på sin höjd godkänd och Ty Tabors Och vem fan gör det åt sån här barnsmör- framtiden för sig. tredje soloskiva är på sin höjd av kuriosa- ja? Just D framstår som kulturbärare av Samuel Olsson intresse för envetna fans. Vad är det för gigantiskt mått i jämförelse. Kan dock se VIOLENT DIVINE vits att spela in halvdanheter i skuggan av kopplingen till Beastie Boys tydligt. Violent Divine huvudbandet? Helt sjukt att så många hjältar ställt CHAVIS/CDA Roger Bengtsson upp! Tillfälligt hjärnsläpp, någon typ av Här har vi fem hårda killar som med gniss- TAR... FEATHERS språkligt missförstånd eller checker på lande gitarrer och pumpande trumvirvlar Make Way for the Ocean Floor to Fall to the gigantiska yen-belopp är trolig anledning återger 80-talets vinnande hårdrockskon- Surface till uppslutningen. Men jag skrattar fortfa- cept i en fräsch mix, helt enligt dagens RELEASE THE BATS rande inte. rådande klimat. Man hör tydliga infl uenser Frustration har alltid varit min påse Gary Landström av Mötley Crüe, Van Halen, Aerosmith musikaliskt. Tar... Feathers sångare Marcus TERROR med fl era, utan att för den sakens skull ge Nyke ger frustrationen ett ansikte och det Always the Hard Way intryck av plagiat. passar verkligen bra till de skräniga, aviga ROADRUNNER/BONNIERAMIGO De är bra på vad de gör, och här fi nns melodierna. Det skulle ha blivit en EP men De här grabbarna har gått den hårda defi nitivt godbitar som sticker upp lite mer under arbetets gång har det vuxit till en vägen genom livet och vill sjunga om hur än resten, till exempel öppningslåten Let’s ”hel” skiva och jag tycker att desperatio- tufft de haft det och hur for real de är. Och Go, vilken har plattans största hitkänsla. nen och den inte sällan skruvade produk- vilken bättre för musikstil än hardcore för Jag är övertygad om att de kommer att tionen funkar alldeles utmärkt. detta syfte? Terror lyckas dock inte särskilt fi nna sin lyssnarskara, kanske även Jag tror att göteborgarna har det som bra att få mig att hålla med om att de är internationellt, då de med tanke på att de behövs för att nå ut i den stenhårda äkta. Istället sitter jag och har en stillsam startade för bara ett år sedan redan lyckats indievärlden, att det färgglada CD-konvo- sovstund i den orkan de försöker starta. knipa till sig ett skivkontrakt i USA. Men lutet dessutom är svinsnyggt gör inte saken Jag vaknar till ett tag när de bryter av med mer än så tvivlar jag dock på att det blir, sämre, de har tänkt på det mesta. lite rock-skrän i början av You Can’t Break de riskerar nog tyvärr att falla ner i ström- Låt inte meningen om de aviga Me, men sen kommer tvåtakten igång igen men av liknande halvretro rock’n’roll-band melodierna avskräcka er, för hela tiden och allt blir till en snabbt rinnande sörja. och därmed passera de fl esta ganska fi nns faktiskt en svängig känsla som fi nns Mikael Barani obemärkt förbi. med låt efter låt, lyssna bara på Build Me TILLY AND THE WALL Petra Sundh A Wreck som smyger sig fram som något Bottoms of Bannels CHUCK E. WEISS The Cure hade varit nöjda med i början av MOSHI MOSHI/BONNIERAMIGO 23rd & Stout 1980-talet fast med moderna electronica- Bad Education är en bra rocklåt, som till COOKING VINYL/BONNIERAMIGO ljud till. titel och utförande påminner lite om Chuck E. Weiss är väl mest känd för sin Martin Röshammar Ramones Rock’n’roll High School. Men, vänskap med Tom Waits och Rickie Lee CHIP TAYLOR bara pyttelite – att säga något annat vore Jones, och deras tid på Tropicana Motel Unglorious Hallelujah att svära högljutt i kyrkan. under det sena 70-talet. Det är lite synd. TRAINWRECK/BORDER I övrigt en ojämn skiva, med brett För Chuck har samma slags musikaliska En dubbel-LP var när det begav sig under spektra av rockiga, teatrala, indietrall- släktskap som de andra två; lite ensamt, den analoga tideräkningen är en ganska vänliga och poppiga låtar. Och på det lite nostalgiskt, lite skevt, lite taggigt. Weiss häftig grej. Lite mastodontverk, liksom. lite klockspel och småreligiösa inslag. har emellanåt låtit lite som en tunnare Problemet när CD-formatet kom var att Resultatet blir en skiva som skulle kunna variant av Waits, lite rakare, inte så utstu- många artister hängde kvar vid dubbeltän- varit bra om den varit mer nedtonad men derat, inte så, ja, extremt. Mer rak blues, ket och istället spelade in en dubbel-CD som under sina stunder står mig långt upp men med en liten twist av avighet. (som rymmer nästan lika mycket som fyra i halsen. Det blir helt enkelt för mycket av Samma här, men nu känns det också LP-skivor). Med resultatet att de fi ck med det goda. som att han kommit Waits lite närmare. en alldeles för hög koncentration vatten i I små doser fungerar det å andra sidan Lite skröna, lite samma fl irt med de här sina alster. väldigt bra, vilket gör att det är den per- Beefheartska rytmerna. Och det känns Och Chip Taylors dubbel är ingalunda fekta plattan för höstens egna Ipod-mixar. som att han hittat hem, ännu mer hem ett undantag. Efter tre duettalbum med Gabriella Fäldt än tidigare. Burleskt, ballader, berättelser, Carrie Rodriguez slår han till med 24 TWENTY FOUR HELL bekännelser, bikt, bakgårdar. Som tidigare låtar soloalbum. Han bjuder på gedigen Introducing My Rock’n’roll lite rakare än både Waits och Jones, men americana. Det är steel guitar, kristna M*A*S*H RECORDS helt i sig själv. Och mycket av atmosfären körstämmor och munspel på låtar med En albumtitel blir inte mer ärlig än så här. känns igen. Så pass att man inte behöver titlar som Santa Cruz och Daddy Why’d You Den här svenska kvartetten lirar gedigen nämna referenserna för att defi niera. Ame- Groove 7 • 2006 / övriga recensioner / sida 16

rikansk nostalgi och blues så man känner JAMES YORKSTON som ger den exotiska dansmusiken näring, igen. Chuck E. Weiss. The Year of the Leopard som heller sällan varierar sig över tid. Vissa Magnus Sjöberg DOMINO/PLAYGROUND poänger och ljuspunkter fi nns, men det WESTBOUND TRAIN James Yorkston kallas ofta för folksångare känns lite för ofokuserat för att det ska bli Transitions och även fast han envist hävdar att han riktigt bra. Kontraster mellan olika låtar HELLCAT/BONNIERAMIGO är mycket mer än så är det svårt att bli kan också bli förödande. Från det domine- Skainfl uerad musik är nästan alltid bäst riktigt övertygad när man hör The Year of rande dans- till det dominerande indiska live. Banden brukar ha en förmåga att the Leopard. En fi nstämd i stort sett helt intrycket. Har inget emot indisk musik och bjuda på dansanta shower och det är akustisk skiva. Som helhet har den dock sitar, men jag kommer heller inte ifrån precis vad jag tror att Westbound Train en tendens att bli lite väl anonym, det är att jag tycker mig hört Gujaritodi i något gör. På skiva låter deras musik ganska trist. få sånger som sticker ut och James röst Månbas Alpha-avsnitt någon gång. Trots att jag skruvar upp volymen rejält har inte alltid tillräckligt med personlighet Magnus Sjöberg levererar de inte den där känslan. för att fylla ut de luftiga arrangemangen. Blåset känns oengagerat och sångarens Dock sticker öppningsspåret Summer Song röst ger mig inte den där övertygande ut och The Brussels Rambler är en riktigt kraften. Tyvärr känns inte musiken lugn på vacker och suggestiv sak, med en väldigt ett soft sätt utan mest på ett tråkigt vis. I tilldragande klarinett. vanliga fall brukar jag applådera band som Mathias Skeppstedt bjuder på en lång låtlista. Nu väntar jag PETE YORN mest på att den 16-spåriga plattan ska ta Nightcrawler slut. SONYBMG Alessandra Johansson Cavalera Pete Yorn brukar inte vara en besvi- WINNEBAGO DEAL kelse, men efter releasen av Nightcrawler Flight of the Raven aspirerar han på det. Det här är långt FIERCE PANDA/DOTSHOP.SE ifrån den forna singer/songwritern med Ben Perrier på gitarr och sång samt Ben starkt, melankoliskt material. Mycket mer Thomas på trummor, bildar duon Winne- producerat, välordnat och kommersiellt. bago Deal – och det gör de rätt i. Detta är Och därmed sämre. bra! Filosofi er som ”keep it simple” dyker Det är bara att konstatera att Pete Yorn ständigt upp mellan öronen, precis som drabbats av den klassiska problematiken, det sig bör när det gäller rock’n’roll. Detta att charmen försvinner med högre gage. känns ändå väldigt modernt, och inte som Även om han fortfarande har snygg frisyr någon nostalgiåtervinningshårdrock som och skulle platsa i vilket glansigt modema- vi sett en del av den senaste tiden. Det gasin som helst når han inte ända fram. enda som slår mig är att detta kanske är Det som saknas är den rockiga utstrål- en rockigare utveckling av den insomnade ningen, karisman som får popfl ickor med stonerrockscenen, fast åt ett annat håll brustna hjärtan på fall. Där räcker inte ett än Queens of the Stone Age, Brant Bjork välpolerat yttre, där krävs även ett vackert och Fu Manchu valt. Före detta Queens of hjärta. the Stone Age-basisten gästar dessutom Men, trots allt - det är inte en dålig dessa två energifyllda Ben under diverse platta. Den innehåller en rad rocklåtar turnékonserter, så tanken kanske inte är som fungerar i opretentiösa sammanhang. helt obefogad. Jag kan dock känna att det En klassisk trea om det funnits ett femska- fattas en liten krok, något som kan liknas ligt betygssystem. vid en ”aha”-tanke. Det fi nns inget direkt Gabriella Fäldt som sticker ut, men å andra sidan är ski- YUNG JOC van bra, rakt över i en behagligt jämnhet. New Joc City Att två ensamma kurrar kan få det att låta, BAD BOY/WARNER och svänga, så här mycket, måste ändå Ännu ett debutalbum från en 20-någon- generera i ett hyfsat slutbetyg. ting-kille. Yung Joc spås av skivbolaget Petra Sundh att bli Atlantas nästa stora hiphopstjärna, YO LA TENGO men jag är tveksam. Han är absolut inte I Am Not Afraid of You And I Will Beat utan talang så man kanske ska skylla på Your Ass låtskrivarna eller producenten men oavsett PLAYGROUND så är skivan helt enkelt tråkig. Det svänger Jag har egentligen aldrig gillat Yo La ytterst sällan, det mesta låter likadant och Tengo, lite för smarta, lite för ironiska, lite känns överproducerat. för nördiga för en som anser att Ramones Det fi nns dock några ljusglimtar, bland är höjden av konst. Men visst, jag är fullt andra Flip Flop och Hear Me Coming. medveten om att som musikskribent krävs Förmodligen för att de faktiskt har melodi. det nästan att jag älskar Yo La Tengo och Skivans bästa låt är helt klart lugna 1st alltid hyllar alla nya Elvis Costello-skivor. Time, inte minst tack vare Marques Hous- Jag har ändå haft svårt för dem. tons lena soulstämma i bakgrunden. Men Och tyvärr gör den här skivan inget för tre bra låtar av sexton räcker inte. Efter- att motarbeta det. Det börjar dock bra, som de dessutom är på slutet av albumet grymt bra, första låten Pass the Hatchet, fi nns risken att man aldrig hinner komma I Think I Am Goodkind är en tio minuter dit utan har bytt skiva för länge sen. hypnotisk rymdblues som golvar mig Det kommer krävas mycket mer krea- totalt. Basen spelar samma tre toner om tivitet än så här för att Yung Joc ska infria och om igen tills man når ett meditativt skivbolagets förväntningar och förtjäna tillstånd som endast avbryts av små anfall titeln som nästa hiphopunder. av överstyrda gitarrer och primala trummor. Sara Thorstensson Jag känner att jag kanske underskattat New SEBASTIAN ÅBERG Jersey-trion som i år fi rar 20 år, men efter The Sangeet Project den inledningen är det rakt ner i navelskå- COUNTRY & EASTERN/CDA dande, trist indiepop med smarta arrang- Slagverkaren Sebastian Åberg kombinerar emang, lite falsett och en och annan Velvet indisk raga och modern västerländsk Underground-blinkning. Gäsp. Och när de musik, utan att försöka ge avkall på ragans sen leker Suicide i The Room Got Heavy är integritet. Intressant projekt, absolut, men det mest deprimerande. Skivan hämtar sig det känns ibland som att det i längden blir dock mot slutet och avslutande The Story lite för mycket av det pumpande, lite för of Yo La Tengo är riktigt bra. Dock är skivan mycket av det monotont dynamiska su- alldeles för lång med alldeles för mycket gandet hos den moderna europén. Ibland utfyllnad. Men med en sådan titel kan jag som att höra lösryckta strofer och mantran nästan förlåta vad som helst. Nästan. yppas och mässas ovan ett på förhand be- Mathias Skeppstedt stämt beat av den kombination av rytmer