Den Stora Sammansvärjningen. the Great Conspiracy Against Russia
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen av Michael Sayers och Albert E. Kahn Stockholm 1951 Arbetarkulturs förlag Originalets titel: The great conspiracy against Russia Översättning: Arthur Magnusson Stockholm 1951 Arbetarkulturs förlag Andra upplagan Länk till denna fil finns på Damaskus Bokeri: http://damaskus.nm.ru/bokeri.html Avskriften senast rättad 21 februari 2014 Av händelserna och samtalen i »Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen« är ingenting uppdiktat av författarna. Materialet har hämtats ur skilda dokumentariska källor, som finns angivna i texten eller i det bibliografiska tillägget. i FÖRORD s. 5 Jag känner inte till något värdefullare bidrag till att gagna världsfre- dens sak genom bättre internationell förståelse av Sovjetunionen — dagens Sovjetunion sådan den vuxit fram ur sitt förflutna — än det som Albert E. Kahn och Michael Sayers har gett med sin betydelseful- la bok »Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen«. Om det kan skapas en verklig förståelse mellan å ena sidan Sovjet- unionen och å den andra Storbritannien och Förenta staterna, så kan det också bli en sann och varaktig fred. Vi i väster känner vårt eget förflutna och betraktar det givetvis i ljuset av våra erfarenheter. Men det är så få av oss som känner till det ryska folkets erfarenheter, och därför kan de flesta av oss inte förstå varför ryssarna har den syn på tingen som de har. Författarna till denna bok har tagit upp den period, som börjar med den ryska revolutionen, och låtit oss i någon mån se världen utifrån ryska erfarenheter. De har visat sig besitta den sällsynta gåva, som diktaren Burns strävade efter, i det de låter oss se oss själva sådana som ryssarna med sina erfarenheter ser oss. Fortsättandet av den olycksaliga politik av sovjetfientligt intrigspel, som så livfullt skildras i denna bok, leder oundvikligen till ett tredje världskrig. Därför bör boken läsas och begrundas av alla som trängtar efter att få se en varaktig fred upprättad i världen. Detta arbete bör noga läsas av varje amerikansk och brittisk statsman och för övrigt av varje medborgare i de båda länderna. Om jordens stora nationer och folk kan se på varandra med sym- pati och verklig förståelse, kan vi med all säkerhet hysa de ljusaste förhoppningar om den bestående fred, som mänskligheten alltid har längtat efter. ii Vi står alla i skuld till herrar Kahn och Sayers för att de gett oss detta verk, så fyllt av patos och tragedi. Claude Pepper Senator för Florida iii Innehåll I REVOLUTION OCH KONTRAREVOLUTION 1 1 Sovjetmaktens uppkomst 2 2 Kontrapunkt 21 3 Mästerspionen 33 4 Det sibiriska äventyret 52 5 Fred och krig 64 6 Interventionskriget 81 7 Ett bokslut 103 II CORDON SANITAIRES HEMLIGHETER 112 8 Det vita korståget 113 9 Enterroristssällsammakarriär 125 10 Till finska gränsen 144 11 Uvertyr med krigstrummor 158 12 Miljonärer och sabotörer 163 13 Tre processer 174 iv 14 En era går i graven 183 III FEMTE KOLONNEN I SOVJETUNIONEN 187 15 Förräderiets väg 188 16 En femte kolonns tillkomst 216 17 Förräderi och terror 240 18 Mord i Kreml 262 19 Avgörande dagar 278 20 Slutet 301 21 Mord i Mexico 325 IV FRÅN MÜNCHEN TILL SAN FRANCISCO 335 22 Andra världskriget 336 23 Den amerikanska Antikomintern 355 24 De sexton polackerna 396 25 Förenta nationerna 408 Bibliografi 417 Personförteckning 422 Pappersbokens innehållsförteckning 433 v Del I REVOLUTION OCH KONTRAREVOLUTION 1 Kapitel 1 Sovjetmaktens uppkomst s. 9 På uppdrag i Petrograd Vid midsommartiden det ödesmättade året 1917, när det sjöd och mull- rade i den ryska revolutionära vulkanen, anlände en amerikan, major Raymond Robins, till Petrograd — såsom Leningrad, det forna S:t Pe- tersburg, då kallades — i ett hemligt uppdrag av största betydelse. Officiellt reste han som biträdande chef för den amerikanska rödakors- expeditionen. Inofficiellt var han i tjänst hos den amerikanska arméns underrättelseväsen. Hans hemliga mission var att söka hålla Ryssland kvar i kriget mot Tyskland. Läget på östfronten var förtvivlat. Den illa ledda, uruselt utrustade ryska armén hade rivits upp av tyskarna. Skakad av krigets slag, och uppmurknad inifrån hade den feodala tsarregimen vacklat och fallit. I mars hade tsar Nikolaj II tvingats abdikera och en provisorisk regering hade upprättats. Det revolutionära ropet på fred, bröd och jord ljöd över landsbygden och uttryckte de krigströtta, utsvultna och jordlösa ryska folkmiljonernas omedelbara behov och urgamla önskningar. Rysslands allierade — England, Frankrike och Förenta staterna — fruktade att den ryska arméns sammanbrott var omedelbart förestå- ende. Vilket ögonblick som helst kunde en miljon tyska soldater bli lösgjorda från östfronten och sättas in mot de trötta allierade styrkor- na i väster. Lika skrämmande var utsikten att Ukrainas vete, Donets’ kol, Kaukasiens olja och det ryska rikets övriga obegränsade resurser skulle hamna i det kejserliga Tysklands glupska gap. 2 De allierade ansträngde sig förtvivlat för att hålla Ryssland kvar i kriget — åtminstone tills de amerikanska förstärkningarna hunnit fram till västfronten. Major Robins var en av de talrika diplomater, mi- s. 10 litärer och speciella underrättelseagenter, som i all hast skickades till Petrograd för att göra vad de kunde för Rysslands fortsatta deltagande i kriget. Med sina fyrtiotre år, sin ohämmade energi och sin stora personli- ga dragningskraft, var Raymond Robins en framträdande figur i För- enta staternas offentliga liv. Han hade övergett en framgångsrik af- färsmannabana i Chicago för att ägna sig åt välgörenhet och socialt arbete. Politiskt var han »Rooseveltman«. Han hade spelat en ledan- de roll i den beryktade »Bull-Moose-kampanjen« 1912, då hans hjälte Theodore Roosevelt försökte komma in i Vita huset utan hjälp av stor- kapitalet eller det politiska maskineriet. Robins var en stridbar liberal, en outtröttlig och färgstark banerförare för allt som kunde utmana de reaktionära krafterna. — Vad? Raymond Robins? Den uppviglaren? Den Roosevelt- agitatorn? Hur har han kunnat få ett sådant uppdrag? ut- brast överste William Boyce Thompson, chef för det ameri- kanska röda korset i Ryssland, när han fick höra att Robins utnämnts till hans chefsassistent. Överste Thompson var orubblig republikan. Han hade betydande personliga intressen i Ryssland — i mangan- och koppargruvor. Men överste Thompson var också realistisk och klarsynt. Han hade redan blivit övertygad om att ingenting kunde uppnås med de officiella ame- rikanska myndigheternas konservativa ställningstagande till det oro- liga Ryssland. David Francis, som detta år var amerikansk ambassadör i Ryss- land, var en äldre, förstockad, pokerspelande bankir från St. Louis, förutvarande guvernör i Missouri. Med sitt silvergrå hår, sin gammal- dags höga stärkkrage och sin svarta jackett var han en underlig figur i det krigshärjade, revolutionära Petrograds hektiska atmosfär. — Gamle Francis, anmärkte en brittisk diplomat, tycks inte kunna skilja en socialistrevolutionär från en potatis. 3 Men vad som brast hos ambassadör Francis ifråga om insikt i rysk politik uppvägdes av självsäkerheten i hans åsikter. Dessa hade han mestadels insupit ur det skumma skvallret bland de tsaristiska gene- raler och miljonärer, som skockade sig kring den amerikanska ambas- saden i Petrograd. Francis var övertygad om att hela den ryska res- ningen hade tillkommit genom en tysk komplott och att alla ryska re- volutionärer var utländska agenter. Och han var säker på att det hela snart skulle vara över. Den 21 april 1917 hade ambassadör Francis konfidentiellt telegra- s. 11 ferat till Förenta staternas utrikesminister Robert Lansing: »En extrem socialist eller anarkist vid namn Lenin håller upphetsande tal och stärker därmed regeringen, som avsikt- ligt låter honom hållas men vid tillfälle kommer att depor- tera honom.« Men långt ifrån att ebba ut efter tsarens fall hade den ryska revolu- tionen först nu tagit sin början. Den ryska armén var i en upplösning, som ingen i Ryssland syntes i stånd att hejda. Alexander Kerenskij, den provisoriska regeringens äregirige statsminister, reste längs öst- fronten, höll frasrika tal till trupperna och försäkrade dem att seger, demokrati och fred var inom räckhåll. De utsvultna, upproriska ryska soldaterna brydde sig inte om Kerenskij utan fortsatte att desertera i tusental. I sina trasiga, smutsiga uniformer strömmade de oupphörligt från fronten, över de regndränkta markerna och längs de sönderkörda vägarna in i byar, samhällen och städer. I tre år hade de ryska soldaterna med stor tapperhet och duglighet kämpat mot en övermäktig motståndare. Under de första krigsmåna- derna, när det tyska angreppet nådde sin höjdpunkt, hade ryssarna trängt in i Östpreussen och därmed bundit två tyska armékårer och en kavalleridivision och gett Joffre tillfälle att täppa till luckan vid Marne och rädda Paris. Bakom fronten måste den ryska armén kämpa mot förrädare i tysk sold. Vid tsarhovet vimlade det av tyska agenter och notoriska tyskvänner med tsaritsan och hennes rådgivare, den obsky- re prästen Rasputin, i spetsen. De ryska trupperna var uselt utrusta- de. Fram till år 1917 hade den ryska armén lidit svårare förluster än Storbritannien, Frankrike och Italien tillsammans. Den totala förlust- en var 2.762.064 döda, 4.950.000 sårade och 2.500.000 saknade. 4 De hemvändande ryska soldaterna stötte bakom fronten samman med de revolutionära arbetarna och bönderna. Överallt upprättade sol- dater, arbetare och bönder spontant sina egna revolutionära kommit- téer eller sovjeter, som de kallade dem, och valde representanter, som skulle framföra deras krav på fred,