yponomeutidae: cedestis • 1

Genitalier: Mest karakteristiskt hos hanen är den påträffad i alla provinser, men i Norge förekommer bågformiga profilen på genitalklaffarnas underkant den bara i den södra delen med utlöpare norrut till och borsten på sacculus. Dessutom har saccus en södra Opland. I Finland finns den i den sydligaste de- skedformig, bred och rundad utvidgning längst ut. len (inklusive Åland). Världsutbredningen omfattar Honans genitalier utmärks av ett par isolerade ski- så gott som hela Europa. vor med borst på de främre apofysernas extraarmar samt avsaknaden av egentlig lamella postvaginalis i namngivning lutarea (Haworth, [1828]). Originalbeskrivning: Erminea lutarea. Lepid. Br.: sterigma. Ductus bursae är strax under ostium skle- 515. Synonymer: Swammerdamia lutarea (Haworth, rotiserad och oregelbunden, och signum består av en [1828]); Tinea nebulella Göze, 1783 (homonym med Tinea platta med små tänder. nebulella Denis & Schiffermüller, 1775, syn. Homeosoma nebulella); Tinea oxyacanthella Duponchel, 1842. levnadssätt Hagtornsgråmal finns längs vägar Etymologi: lutareus = den smutsiga, eg. den som lever i lera/smuts; luteus (lat.) = lerig, smutsgul; suffixet -arius och skogsbryn samt i hag- och buskmarker med hag- (lat.); syftar på framvingens utseende. Namnet är egent­ torn. Fjärilen flyger från mitten av juni till mitten ligen något felstavat (borde ha varit lutaria). av augusti men ses mestadels i juli. Larven lever på Uttal: [Parasvammerdámia lutárea] hagtornar spp. eller rönn . k e y fa c t s Wingspan 10.5–13 mm. Head whitish or dirty Utomlands förekommer uppgifter om andra värdväx- beige. Thorax grey (paler at the centre, dark posteriorly). ter i familjen Rosaceae. Liksom hos andra gråmalar Forewing dark grey (with faint blue tinge in fresh speci- minerar larven i värdväxtens blad under hösten för att mens) with a blackish spot just before mid-dorsum which is efter övervintring vistas under en väv och äta utvän- very faintly extended into an oblique fascia, sometimes also with rows of black dots. White costal spot before apex re­ digt på bladet. Den är fullvuxen i juni och förpuppas latively small, occasionally lacking. Univoltine; flight period då i en tät, vit kokong som spinns fast vid kvisten. mid-June–mid-August, most frequent in July. Larva on ­Crataegus spp. or Sorbus aucuparia; initially mining, after utbredning Hagtornsgråmal förekommer huvud- hibernation feeding externally beneath a web. Relatively common in open deciduous forests, forest edges and scrub sakligen söder om linjen Värmland–Gästrikland, men in the southern third of Sweden. det finns fynd även från Medelpad. I Danmark är den

släkte Cedestis

stam Arthropoda understam Hexapoda Släktet Cedestis omfattar endast två arter, som båda 1910 och Eucedestis Palct, 1951), men eftersom skillna- ordning finns i Norden. Framvingens teckning är ganska otyd- derna mellan de föreslagna släktena var ytterst obe- överfamilj Yponomeutoidea lig, men man kan skönja ljusa och mörka tvärband. tydliga har de inte blivit accepterade. Larverna lever familj Yponomeutidae underfamilj Yponomeutinae Släktet definieras främst genom framvingens på tallbarr. släkte ribbmönster, där R2 och R3 är sammansmälta. Lik- som hos många släkten i familjen Yponomeutidae är namngivning Cedestis Zeller, 1839. Isis, Lepizig 1839: 204. Etymologi: Cedestis = ung. ingift; kedestes (gr.) = släktför- radialribborna fristående och börjar i var sin punkt bindelse genom äktenskap, även svärson, svåger, etc.; syf- på diskfältets tvärribba, vilket inte är fallet hos arter- tar på att Zeller ansåg att detta släkte och Argyresthia var na i det närstående släktet Ocnerostoma. Tidigare var som ”äkta makar”. ­Cedestis indelat i ytterligare släkten (Dyscedestis Spuler,

vingmärke Sc I framvingen är R2 och R3 är sammansmälta. Radial­ R1 R2+3 ribborna är fristående och börjar i var sin punkt på R4 ­diskfältets tvärribba. Bilden visar vingribbsmönstret R5 hos ­större tallbarrsmal Cedestis gysseleniella. M 1 ILLUSTRATION: TORBJÖRN ÖSTMAN M M2 CuA 3 1A 2A 2CuA Sc 1 Rs

M1+2 M3 CuA1 CuA 1A 2