TIDSKRIFT I SJÖVÅ.SENDET

1771 MED FÖRSTÅND OCH STYRKA

UTGES AV IStockholm, telefon 08/84 98 58. Tidskrift i Sjöväsendels och Kungl. Örlogsmannasällskapets postadress: Box 101 86 100 55 Stockholm. Annonser: ÅKE T:SON LOVEN, Djurgårdsslätten 92, 115 21 Stockholm, telefon 08/662 10 71.

Tidskrift i Sjöväsendet utkommer i regel med 4 häften per år. Prenumerationspris 35 kronor per år i utlandet, 40 kronor. Prenumeration sker enklast genom att avgiften in­ sätts på postgirokonto 125 17-9. Inbetalningskort utsänds med första häftet årli gen. Införda artiklar, recensioner, o dyl honoreras med c:a 50 kronor per sid a. För införd artikel, som av KÖMS anses särskilt förtjänt, kan författaren belönas med sällskapets medalj och/eller penningpris. Bestämmelser för Kungl. Örlogsmannasällskapets tävlin gsskrifter återfinns i häftena nr 1 och nr 4. Meddelanden från Kungl. Örlogsmannasällskapet TIDSKRIFT l SJÖVÄSENDET

151 årgången 4 häftet Nr 4/1988 Ordinarie sammanträde i Göteborg onsdagen den 13 april 1988. (Utdrag ur protokoll.) INNEHÅLL l. Sammanträdet hölls i Bohussalen, MKV, i närvaro av 18ledamöter och 4 in bjudna Meddelanden ...... 207 gäster. Minnesteckningar ...... 213 2. Meddelades att hedersledamöterna Torsten Magnusson och Gösta Odqvist avlidit. Marinen och framtiden ...... 227 3. Meddelades att f d First Sea Lord, Amiral of the Fleet Sir Henry Leach skulle hål• Av BROR STEFENSON la föredrag i Stockholm den 27 april. Landstigningsoperationer ur ett historiskt perspektiv ...... 231 4. Avhöllledamoten Björn Ljunggren sitt inträdesanförande under rubriken "Freds­ Av STELLAN BOJERUD stabens ledning av insatsberedskap vid ubåtsskydd". Från vanmakt till sjömakt ...... 241 5. Föredrog ledamoten Kjell Lodenius utdrag ur årsberättelse inom vetenskaps­ Av BERTIL ÅHLUND grenen " Personal, utbildning och organisation" under rubri ken "KA nya utbildnings­ Litteratur ...... 321 system". • Debatt ...... •...... • ...... 327 Stockholm som ovan Innehållsförteckning 1988 ...... 329 Magnus Haglund sekreterare

Särtryck av införda artiklar kan beställas hos huvud­ 207 redaktören inom en månad efter utgivningsdagen.

!SSN 0040-6945 Nr 6/1988. Ordinarie sammanträde i Stockholm torsdagen den 6 oktober. damöterna Lars Werner och Nils-Olof (Utdrag ur protokoll.) Tillberg, och till revisorssuppleanter om­ valdes ledamöterna Arne Gustafsson och Sune Birke. 5. Beslöts att årsavgiften fr o m 1989 skall vara 50 kronor, inklusive 1. Sammanträdet hölls i Sjöofficerssällskapets Tidskrift i Sjö• lokaler i Stockholm i närvaro av 26 väsendet. ledamöter och en inbjuden gäst. 2. Ordföranden meddelade att sedan föregående sammanträde hedersledamöterna Fastställdes sammanträdesdagar för 1988-89 enligt följande : Sverre Sohlman och Ragnar Wetterblad samt korrespondernade ledamoten Gunnar Hagman avlidit. torsdagen den 8 december i Stockholm torsdagen den 19 januari (plats 3. Anmälde sekreteraren att Sällskapet av korresponderande ledamoten Ragnar ej fastställd) tisdagen den 14 februari i Stockholm Thoren erhållit en donation bestående av unika fotografier från kustflottan un­ (CM anförande) der l:a världskriget. tisdagen den 14 mars i Göteborg torsdagen den 13 april i Stockholm 4. Valdes ledamoten Peter Herlitz till föredragande i vetenskapsgrenen " Human­ teknik och underhållstjänst" för 1989. tisdagen den 3 oktober i Stockholm onsdagen den l november i Stockholm 5. Fastställdes styrelsens förslag om antalet invalsplatser för 1988 till 8 ordinaie le­ (valsammanträde) damöter, 1 hedersledamot och 1 korresponderande ledamot. onsdagen den 15 november i Karlskrona (högtidssammanträde.) 6. Fastställdes styrelsens förslag till invalslistor efter en mindre ändring. 6. Förrättades inval Fastställdes styrelsens förslag till belöningar en! följande: hedersomnämnande på av ordinarie ledamöter. Valda blev i följande ordning. högtidsdagen och penningbelöning till Örlogskapten Bo Rask, Major Tommy Er­ kommendörkapten Rolf Brehmer landsson, Avdelningsdirektör Arne Åsklint, Örlogskapten Per 0/of.Rosander, kommendörkapten Ledamoten Björn Nordbeck, Överstelöjtnant Kenneth Warholt, Overstelöjt• Thomas Lundvall nant Lars Franzen, Major Björn Aronsson. kommendör (int) Lars Graner kommendörkapten Carl-Gustaf 7. Avhöll ledamoten Örjan Sterner sitt inträdesanförande betitlat "Marinens verk­ Dybeck kommendörkapten stadstjänst i fred , beredskap och krig", varefter en livlig frågestund vidtog. Johan Fischerström överstelöjtnant (KA) Bengt Arne Johansson Stockholm som ovan kommendörkapten Anders Stävberg Magnus Haglund kommendörkapten (ing) Jan Nordenman. sekreterare 7. Förrättades inval av en korresponderande ledamot, nämligen museidirektören Lars Åke Kvarning. 8. Förrättades inval av enhedersledamot, nämligen ledamoten Ola Backman. Nr 711988. Ordinarie sammanträde i Stockholm tisdagen den l november. Stockholm som ovan (Utdrag ur protokoll.) Magnus Haglund sekreterare 1. Sammanträdet hölls i Fylgia-rummet i marinstaben i närvaro av 21 ledamöter. 2. Anmälde sekreteraren att: Gåsefjärdsfondens första utdelning av belöningar kommer att ske under högtids• sammanträdet, Kontakt förevarit med den säkerhetspolitiske forskaren Tomas Ries, som är be­ redd att hålla föreläsningar i Stockholm någon gång under perioden januari - mars 1989. 3. Förrättades val av styrelseledamöter och suppleanter (utom ordförande och vice ordförande, vilka väljs vid högtidssammanträdet) . Till ordinarie styrelseledamö• ter valdes ledamöterna Gustaf von Hofsten (omval) och Frank Rosenius (nyval) för perioden 1988-90. Till styrelsesuppleanter omvaldes ledamöterna Karl An­ dersson och Bengt Hertzberg. 4. Förrättades val av revisorer och suppleanter. Till ordinarie revisorer omvaldes le-

208 209 Kungl. Örlogsmannasällskapets tävlingsskrifter Kungl Örlogsmannasällskapet är en Kunglig akademi stiftad 1771. Sällskapets syfte är att följa och arbeta för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i all­ mänhet. I enlighet med detta syfte delar Säll skapets ut belöningar för tävlingsskrifter, ar­ tiklar i Tidskrift i Sjöväsendet och förtjänta arbeten vid militärhögskolan. Tävlingsskrift får även avhandla valfritt ämne inom sjökrigsvetenskapen eller sjö• väsendet i allmänhet. Vägledande vid ämnesväl kan då vara den indelning i veten­ skapsgrenar och fack som gäller inom Sällskapet nämligen: l. Strategi och stridskrafters användning. 2. Personal, utbildning och organisation. 3. Vapenteknik. 4. Vapenbärares konstruktion. 5. Humanteknik och underhållstjänst. Tävlingsskrifter för år 1989 skall senast den l september 1989 vara Sällskapet till­ handa under adress: sekreteraren i Kungl Örlogsmannasällskapet Box 10 186 100 55 STOCKHOLM Tävlingsskriften bör åtföljas av ett förseglat kuvert som innehåller författarens namn och adress. Om tävlingsskrifter bedöms förtjänstfulla kan författaren tilldelas Sällskapets me­ dalj eller hedersomnämnande samt penningbelöning. Kungl Örlogsmannasällskapet förbehåller sig rätt att i sin tidskrift, Tidskrift i Sjö• väsendet, publicera inlämnad - även inte belönad - tävlingsskrift.

Fabian och Ewa Tamms stipendiefond inom Kungl. Örlogsmannasällskapet Fonden har till ändamål att genom stipendier främja sjökrigsvetenskapligt arbete inom områdena sjötaktik - även innefattande utvecklingen av vapenbärare, vapen och hjälpmedel- navigation och sjöfart. Örlogsmannasällskapet beslutar varje år i oktober månad på förslag av sin styrelse om utdelning av stipendier för inlämnande och granskade arbeten. Stipendiet ut­ delas vid sällskapets högtidsssammanträde. Den som önskar ifrågakomma för stipendium under år 1989 skall skicka in utred- ning eller avhandling till sekreteraren i Kungl Örlogsmannasällskapet Box 101 86 J 00 55 Stockholm ~enast den l september 1989. Arbete för vilket författaren tilldelats stipendium förbehåller Örlogsmannasällska• pet sig rätten att publicera i sin tidskrift, Tidskrift i Sjöväsendet.

210 Minnesteckningar

Harald CaJlerström

Översten av l.gr Harald Callerström har avlidit i den höga åldern av 91 år. Harald Callerström tillhörde den officersgeneration som fick hela sin utbildning under l. världskriget. Han utexaminerades som fänrik vid BK/KA 2 med tjänstgöring som instruktionsofficer. Under åren 1924-1925 genomgick han KSHS all männa kurs och stabskurs och där• med kom han efterhand att alltmer utnyttjas inom stabstjänsten. Från 1930 och fram till 1944 innehade han olika befattningar inom KSS, KSHS och chefens för kustartil­ leriets stab (från 1941 IKA stab), varav de sista fyra åren som stabschef. Om Callerström som ung officer fick uppleva hur försvaret genom 1925 års för• svarsbeslut näst intill halverades - något som givit honom outplånliga intryck - fick han under 1930-talet och fram till 1942 års försvarsbeslut medverka till en exeptionell utveckling av det svenska kustartilleriet. Som sakkunnig i både 1930 års försvarskom• mission , vars överväganden genom 1936 års försvarsbeslut låg till grund för den för• siktiga återuppbyggnaden av försvaret samt i 1941 års försvarsutredning med 1942 års försvarsbeslut som resultat gjorde Callerström betydelsefulla insatser. Kustartilleriet hade definitivt intagit sin plats i invasionsförsvaret med närvaro på utsatta platser utefter hela vår kust och dessutom med tillgång till slagkraftiga rörliga enheter. Den organisatioriska uppbyggnaden, där tillskapandet av begreppet kustartilleriförsvar gav klara ansvarslinjer och erforderlig stadga ägnade Callerström särskild omsorg. Under hela 30-talet fram till 1942 tjänstgjorde Callerstöm vid sidan av ordinarie tjänst som lärare i kustartilleritaktik vid sjökrigsskolan. En skicklig, omtyckt och krävande lärare, som såg till att hans elever lämnade skolan med gedigna kunskaper i ämnet. År 1944 började Callerström som utbildningschef vid KA 4 och blev 1946 C GbK och C KA 4. Han övertog därmed chefsskapet för ett förband som tillkommit genom 1942 års försvarsbeslut och som trots de kraftfulla och framåtsiktande insatser dess förste chef åstadkommit till trots ännu befann sig i ett tidigt utvecklingsstadium. Med insikt och kraft fortsatte Callerström att forma det förband som anförtrotts stora och betydel­ sefulla uppgifter inom Västkustförsvaret. Eftersom GbK 1939 i huvudsak erhållit personal från KA 2, moderförband under alla de år kustartilleriförsvar i Göteborg legat i materielreserv, kom endast en ringa del av befälspersonalen från västkusten. För Callerström framstod detta som en olä• genhet och en svaghet och han strävade målmedvetet efter att på olika sätt förbättra bindningen mellan bygd och personal. l detta syfte tog han kontakt med universitet och högskolor, kommun! a myndighe­ ter, industri, handel och sjöfart samt kyrkan och utbad sig medverkan i en föreläs• ningsserie med ett mycket brett register med speciell inriktning på västkusten. Han mottogs överallt med positivt intresse och därmed åstadkoms en lång serie föreläs-

213 ningar som väl närmast får anses som unik i vad avser djup och bredd. Övriga förband Dessa frågor var naturligtvis av stor betydelse för FOA men också av stort riksin­ inom regionen inbjöds att deltaga och uppslutningen blev därför mycket stor. tresse. Både FOA:s och även i hög grad Torsten Magnussons agerande var under 50- Trots bördan av sitt dubbla chefsskap hade Callerström kraft över att ägna sig åt och 60-talen i vad man kallar hetluften, som än idag inte har svalnat. Det är inte Götaälvsområdets historia. Hans förtrogenhet med ämnet blev med tiden betydan­ överord att konstatera att det skickliga sätt som Torsten ledde denna verksamhet på de. Striderna kring Nya Älvsborg kom särskilt i fokus för hans intresse. Han kände även som generaldirektör, borgade för en hög integritet och ett balanserat agerande, glädje och stolthet över att den fästning som givit hans regemente sitt namn har en vilket så sent som för något år sedan visades i en utredning på försvarsdepartemen• jungfruelig fästning som trots hårda påfrestningar aldrig tagits vare sig med "smek, tet, där både han och FOA fritogs från alla misstankar att ha agerat vid sidan av eller svek eller våld." emot statsmakternas direktiv. Vi på FOA har alla anledning att känna oss tacksam­ Från 1954 och till sin pensionsavgång 1957 tjänstgjorde Callerström som chef för ma och stolta att ha haft en sån personlighet i våra led. Uppgiften var inte lätt. Under Sjökrigshögskolan. Han var därmed den andre kustartilleriofficer som beklädde den­ Torsten Magnussons år som generaldirektör hade i någon månkärnvapendebatten na befattning. Hans personliga egenskaper, hans analytiska skärpa och hans strävan avklingat. I stället fick Torsten en annan st()r grannlaga uppgift. FOA skulle omorga­ efter samförståndslösningar gjorde honom synnerligen lämpad för denna uppgift. niseras och till stora delar utlokaliseras. Aven här kom Torsten Magnussons stora Callerström var även ledamot av Krigsvetenskapsakademin. personliga kvalifikationer att innebära lösningar som gagnat FOA mycket. Man kan Han sörjes närmast av makan Rut f. Bergman och sönerna Gunnar och Jan med fa­ utan överord konstatera att Torsten lyckades skapa förutsättningar för ett FOA, som miljer. trots omständigheterna, än idag med samma grundorganisation är välanpassat att A v hedersledamoten Birger Björnsson. möta statsmakternas krav och förväntningar. Inte heller denna uppgift var lätt. Den kan väl karakteriseras av ett uttalande från finansminister Sträng: "Det finns ingen generaldirektör som försvarsministern och jag spenderat så mycken tid på som Torsten Magnusson FOA:s Torsten Magnusson ... " I början av 1940-talet köpte mina föräldrar en liten gård som gränsar till Grindsjön. F generaldirektören vid FOA Torsten K A Magnusson avled 1987-11-24 i en ålder av Föga anade jag, när jag med förundran tittade över sjön mot de så hemliga anlägg• nära 80 år. ningarna, att jag 40 år senare skulle sitta på mitt rum på FOA Linnegatan tillsam­ Torsten Magnusson föddes i V reta Kloster på julaftonen 1907. Efter studente­ mans med den man som startade just de anläggningarna och diskutera FOA:s verk­ xamen inledde han sina akademiska studier i Uppsala, där han blev fiLkand 1929, samhet och med stor respekt lyssna till kloka och balanserade råd med bäring på fiLmag 1932, fil.lic. 1936 och filosofie doktor 1938. Han blev därefter l:e assistent verksamheten än i dag. Det är en stor förlust som drabbat FOA och vårt land när och 1940 laborator vid Vetenskapsakademins forskningsinstitution för fysik det så Tosten Magnusson gick bort. kallade Siegbahnsinstitutet. Under åren 1941-45 arbetade han vid militärfysiska in­ A v ledamoten Bo R y beck stitutet, där han större delen av tiden tjänstgjorde som perfekt. För MFI var Grind­ sjöstationen, som sedermera skulle ingå i FOA, en väsentlig del. Torsten Magnusson var en av de forskare som tidigt insåg betydelsen av forskning för försvaret, och han kom under sitt liv att spela en väsentlig roll för försvarsforskningen, vilket också led­ Sven Linden de till att han under åren 1968-1974 sattes att leda verksamheten som generaldirek­ tör. Det område som var Torsten Magnussons specialitet, nämligen forskning kring Kommendör Sven Linden avled den 21 kärnteknik, kom mycket tidigt att ha en stor betydelse för FOA. Det var självklart januari 1988, 68 år gammal. att militärledningen genast efter Hiroshima och Nagasaki 1945 ville veta så mycket som möjligt om atombombernas funktionsprinciper , verkan och skydd mot dessa. Sven Linden tillhörde den grupp unga män, som inför den politiska utvecklingen i Det blev Torsten som fick ta på sig ansvaret för stora delar av denna omfattande Europa under 1930-talets senare del, kom att välja den militära banan. Med sitt in­ forskning och studieverksamhet. En särskild avdelning inrättades så småningom tresse för sjön och med sin tekniska läggning var det naturligt att han valde flottan. (1950 på försök , stadfäst 1964) med Magnusson som chef. Atomladdningarnas prici­ Aspirant l Linden startade sålunda sin sjömilitära bana i juni 1939 i Karlskrona. piella funktion, tryckvågornas verkan och förlopp, luftens radioaktivitet och hur den Under hela utbildningstiden tillhörde han de främsta på kursen och fick därför tidigt spred sig samt så småningom mätningar av seismologiska effekter av underjordiska ansvar i ledande befattningar. Man kunde redan då konstatera hans djupa engage­ sprängningar är några av de områden Magnusson ledde in forskningen på för att kun­ mang i ålagda uppgifter utan att han därvid lät småsaker påverka vare sig hans goda na ge svar på alla de frågor, som till slut ledde till att Sveriges riksdag 1968 beslöt att humör eller hans förmåga att se saker i stort. icke planera för egna kärnvapen och att ansluta landet till Efter officersexamen 1942 valde Sven Linden artillerilinjen. Han genomgick de icke-spridningsavtalet (ratificerat 1970). sedvanliga grundläggande utbildningen i sin vapentjänst och tjänstgjorde därefter i

214 215 Gösta Odqvist artilleribefattningar ombord fram till krigsslutet 1945. Då öppnades på nytt möjlighe­ terna till internationellt utbyte. Den tekniska utvecklingen i de krigförande flottorna Gösta Börje Odqvist var född den 10 sept 1888 på Röhl, Bredared, Älvsborgs län. var givetvis av största intresse - främst därvidlag utvecklingen inom radar- och strids­ Han var son av godsägare Gustaf Odqvist och dennes maka Lydia Wennergren. ledningsområdet. Sven Linden blev en av de första som aktivt kom att medverka vid Odqvist antogs ti ll kadett vid Sjökrigsskolan 1902. Efter sjöexpeditioner på korvet­ introduktionen av och utvecklingen inom detta teknikområde. Den grundläggande ten Freja, kanonbåten Skuld, pansarbåtarna Oden och Thor samt kryssaren Fylgia radarutbildningen erhöll han Storbritannien, som sedan kompletterades med teoreti­ blev han underlöjtnant 1906. ska kurser och praktik i Sverige. Det var en dynamisk period där stora krav ställdes Efter kommendering i artilleribefattningar på individens kreativitet och arbetsförmåga. på pansarbåtarna Oden, Dristigheten, Göta Äran och Svea samt kungajakten Drott blev han löjtnant 1911 och genomgick Den teoretiska skolningen avslutade Sven Linden med KSHS allmänna, stabs- och sjökrigshögskolans allmänna kurs 1913-14. artill erikurs. Sedan följde en lång period där hans kapacitet utnyttjades i utbild­ Under neutralitetsvakten under världskriget var Odqvist 2. artilleriofficer nings- , stabs- och tekniska befattningar både ombord och i land. bland på pan­ dessa kan sarbåtarna Manligheten, Thor och Oscar nämnas; chef för radarskolan, flaggadjutant II samt artilleriofficer på jagaren Sigurd. i CKF stab samt fartygschef på jagaren Efter Södermanland. ett år som artilleriofficer på pansarbåten Dristigheten befordrades han 1918 till kapten. Därpå följde genomgång av sjökrigshögskolans artillerikurs 1919-20. Od­ Efter fartygschefsskapet inleds en ny period i Sven Lindens yrkesliv. En kortare qvist var artilleriofficer på Fylgias långresa 1920--21 samt på de tre tjänstledighet följdes av stabsbefattningar i marinstaben, där organisationsfrågor Sverige-skeppen do­ under kortare perioder 1921-24. minerade. Med sin förmåga till övergripande lösningar, sin klarsynthet och sin vilja Odqvist var icke bara en skicklig artilleriofficer utan även en framstående artilleri­ att grundligt analysera påverkande faktorer blev han en av marinens experter inom tekniker och som sådan utnyttjad i allt mer krävande befattningar. Under 1921-25 organisationsområdet. Detta ledde i sin tur till att han fortsättningsvis kom att ägna var han under längre perioder tjänstgörande på artilleridepartementet i Karlskrona, försvarets rationaliseringsinstitut sina krafter, där han från 1967 till sin pensionering då han även under 1924 följde övningarna vid danska flottans skjutskola. Från 1925 1980 var marinens representant. Med sina kunskaper och sin djupt förankrade känsla till 1943 tjänstgjorde han i marinförvaltningen på artilleriavdelningen, varav för sin gamla försvarsgren , kunde han på ett sakligt och kompetent sätt de sista föra marinens sju åren som chef. talan i den ständigt pågående processen gällande organisationsförändringar. Under dessa år i artilleriteknisk tjänst var Det var inte alltid någon lätt uppgift Odqvist även ledare för artilleriofficerar­ att föreslå åtgärder, som i negativ riktning på• nas utbildning verkade den på kustflottan samt lärare i vapenlära vid Sjökrigsskolan. Sommar­ marina organisationen. Men- som alltid- Sven Linden gav sig in 1 arbe­ halvåret 1923 var han fartygschef på kanonbåten Skuld och 1927 på torpedkryssaren tet härmed med allvar och nit och löste sina uppdrag metodiskt, målmedvetet och all­ Örnen, tillika chef för 2. torpedbåtsdivisionen. 1929 var han sekond på pansarbåten tid väl förankrad inom marinens ledning. Han såg till helheten och hade därför för• Oscar II. Han befordrades 1933 till kommendörkapten av måga att infoga dellösningar i sitt rätta sammanhang. 2. gr och var 1934 chef för 2. kryssardivisionen på Örnen. Han befordrades 1937 till kommendörkapten av l Efter att ha lämnat aktiv tjänst ägnade Sven Linden tid och intresse åt historie­ gr och var under höstmånaderna 1937 och 38 fartygschef på kryssaren Gotland och studier på universitetet i Stockholm. Jag har erfarit att han fann det mycket stimule­ samti digt chef för skolavdelningen. Den senare befattningen beklädde han även rande att pröva sina krafter inom ett nytt verksamhetsfält, samtidigt som han fick 1943, då han var embarkerad på isbrytaren Ymer, som gick som tillfälle att umgås och verka med unga arbetskamrater tillhörande hjälpkryssare under en ny generation. beredskapsåren. Sven Linden var en fin kamrat, högt uppskattad av sina arbetskollegor. En "mo­ Odqvist befordrades till kommendör 1939 och var inspektör för sjöartilleriet dern" officer, som genom hela livet baserade sitt ledarskap och sina arbetsi nsatser på 1942-43. 1944 utnämndes han till varvschef i Karlskrona, där gedigna kunskaper inom ett brett fält. Vi saknar honom. han kvarstod till pen­ sionsavgången 1948, då han erhöll konteramirals Sven Linden invaldes i örlogssällskapet 1959. grad. Som framgår hade Odqvist haft möjlighet Hans närmaste anhöriga är makan att samla en imponerande erfarenhet Birgitta och barnen Ulrica, Catarina och Gun­ ang sjöartilleriet nar. och värdet av hans insatser kan icke överskattas. Därtill kommer, att han tillsammans med dåvarande kaptenerna, sedermera konteramiral Bjurner A v ledamoten Hans Hallerdt och kommendörkapten Ekeroth utarbetade underlaget för vad som sedan blev den vid Bofors framtagna 25 mm automatkanonen m/32. senare förstorad till 40 mm au­ tomatkanon m/36, som kom att spela en väsentlig roll i andra världskriget som lv-bes- tyckning på de allierades fartyg. · Det är givet att Odqvist från sådana utgångspunkter skulle komma att under 30-ta­ let intensiva diskussioner ang fartygstypfrågan med all kraft hävda det tunga artil­ leriet som flottans huvudvapen och artillerifartygen som de lämpligaste vapenbärar-

216 217 na. Med sitt öppna, frimodiga , ärliga uppträdande och sina övertygande argument, Han fick vara dess chef i 12 år och hans chefsperiod fick därmed ett mycket stort kom han att påverka sina chefer i marinförvaltningen, konteramiralerna Åkermark inflygtande på Militärhögskolans utbildningsmetodik, interna rutiner och traditio­ och Bjurner, som i diskussionerna önskade bibehåll a 28 cm kanonen. Odqvist ville ic­ ner. Det mesta av detta lever kvar vid skolan än i dag. ke ens gå med på en sänkning av kalibern till 25 eller 21 cm. Han kunde dock gå med Erik Rosengren var även en föregångsman när det gällde att ordna en så bra social på byggande av Tre Kronor-kryssarna med 15 cm artilleri, dock endast som ett komp­ situation som möjligt för lärare och elever vid Militärhögskolan. Genom hans ener­ lement till pansarskepp med tungt artilleri. giska arbete kunde bostadsstiftelsen MHS-eleven bildas. En institution som fort­ Odqvist var även en skicklig fartygschef och navigatör. Författaren till dessa rader farande fungerar alldeles utmärkt till båtnad för många lärare och elever samt deras har ännu efter nära 50 år i friskt minne Odqvists navigering med kryssaren Gotland familjer. genom Hudiksvalls skärgåd i tät tjocka, varvid han skickligt utnyttjade sporadiska, Hedersledamoten Erik Rosengrens insatser inom försvarsmaktens integrerade optiska iakttagelser. Allt hängde på noggranna förberedelser, god nerver och att han högre utbildning inger respekt och tacksamhet. Frid över hans minne. lärt sig lita på att han i sin ärlighet alltid hade rätt. Av ledamoten Christer Hägg Efter sin pensionering var Odqvist ordförande i Kungl Motorbåtsklubben till 1960 och i Svenska Båtunionen till 1963 . Han nedlade ett mycket uppskattat arbete för förbättring av utbildning och utrustning samt frihet från registreringstvång och han belönades med klubbens förtjänstmedalj. Ragnar W etterblad Odqvist var sedan 1920 gift med Esther Björkman, f. 1879. Han sörjes närmast av dottern Marie Anne, f. 1922. Ragnar Victor Wetterblad var född i Vadstena den 23 maj 1894. Han var son till bok­ A v hedersledamoten Einar Blidberg handlare Victor Jansson och dennes maka, Olivia Larsson. Han avled den 18 augusti 1988. Wetterblad antogs som kadett vid sjökrigsskolan 1912 och blev fänrik 1915. Under världskrigets neutralitetsvakt tjänstgjorde han på pansarbåtar och jagare. Han var också fartygschef på en torpedbåt. Erik Rosengren Wetterblad genomgick sjökrigshögskolans allmänna kurs 1921-22 och stabskurs 1922-23 och tjänstgjorde dessemellan under åren 1921-23 vid skeppsgossekåren i Generallöjtnant Erik Rosengren, Stockholm, har avlidit i en ålder av 80 år. Karlskrona. Erik Rosengren föddes i Kalmar och blev fänrik vid I 12 1929. Han genomgick Från 1924, då Wetterblad kommenderades till marinstabens organisationsavdel­ Krigshögskolan 1935-37 och påbörjade därefter aspiranttjänstgöring vid generalsta­ ning, kom han allt framgent få ägna sig företrädesvis åt de organisatoriska problemen ben och utnämndes till kapten i generalstabskåren 1939. Efter tjänstgöring vid bl a I för vilket hans klara intellekt, minnesförmåga och outtröttliga arbetsinsatser kom väl 3 utnämndes Erik Rosengren 1951 till överstelöjtnant i generalstabskåren och1956 till till pass. Redan påföljande år kommenderades han till Sjöförsvarets kommandoex­ överste och chef för I 15. Efter tre år som regementschef utsågs han till chef för pedition, där han blev adjutant åt chefen för Försvarsdepartementet fram till 1928. Krigshögskolan och blev 1961 förste chef för militärhögskolan. Han utnämndes till Han befordrades detta år till kapten. generalmajor 1965 och till generallöjtnant 1973. 1928 blev Wetterblad kadettofficer vid Sjökrigsskolan, innebärande långresa med Erik Rosengren var stabschef och ställföreträdande chef vid UNEF i Gaza Fylgia till våren 1929. Under åren 1931-39 var han både lärare i sjökrigskonst vid Sjö• 1957-58. Han var ordförande i delegationen för militärhistorisk forskning mellan krigsskolan och tjänstgjorde vid marinstaben och på fartyg. På Sjökrigsskolan visade åren 1962-73 och blev ledamot av Krigsvetenskapsakademin 1951. Han blev heders­ han prov på mångsidigt kunnande samt fallenhet och intresse för pedagogik. ledamot av Kungl Örlogsmannasällskapet 1970. Under åren 1929-35 tjänstgjorde han bl a på pansarskepp och som fartygschef på Erfarenheterna från såväl andra världskriget som Koreakriget visade på att de väp• torpedkryssaren Psilander och jagarna Sigurd och Nordenskjöld. nade styrkornas operativa effekt avsevärt ökade genom samordning av mark-, sjö• Aren 1935-38 var Wetterblad åter på Sjöförsvarets kommandoexpedition, där han och flygstridskrafter. En försvarsintegrerad operativ ledning infördes i början på 1936 stod till Riksdagens särskilda utskotts förfogande med anledning av 1936 års för• 60-talet på både centrala och regionala nivåer. I samband med detta framstod ett be­ svarsbeslut, där han fick användning av sina eminenta kunskaper om marinen. hov att utbilda officerar för denna nya integrerade miljö. Militärhögskolan bildades 1938 befordrades Wetterblad till kommendörkapten av 2.gr och blev chef för 1961 genom en sammanslagning av de tidigare försvarsgrensanknutna krigshögsko• l. jagardivisionen. Hans goda sjömansskap, förvärvad under hård tjänst på äldre jaga­ lmna. re, gjorde att de moderna Klas-jagarna kunde fullgöra sina beredskapsuppdrag och Erik Rosengren grep sig, med stor energi och framsynthet, an med verket att sam­ mineringsoperationer på ett förtjänstfullt sätt, ofta under svåra förhållanden vid 2. mansmälta och forma den nya Militärhögskolan. världskrigets utbrott.

218 219 Från 1940 tjänstgjorde Wetterblad ånyo i marinstaben, där han blev chef för orga­ Inom Flottan kvarstod SRS under en relativt kort tid nämligen till1927, då han tog nisationsavdelningen och 1941 befordrades till kommendörkapten av l.gr. Han del­ avsked från lön och blev dir. assistent vid Bofors Nobel krut. Han hade då utbildat sig tog i 1941 års försvarsutredning, då han även stod till Försvarsdepartementschefens till Ub-officer och avslutade sin sjömilitära bana som fartygschef på Ub. och sedan Riksdagsutskottets förfogande. I reserven blev SRS därefter befordrad till både kapten och kommendörkapten. År 1943 utnämndes Wetterblad till kommendör och blev chef för stockholmseska­ Inom Boforskoncernen fortsatte SRS sin karriär till VD i Bofors Nobelkr'Jt 1935, dern med embarkering på Äran och senare Tapperheten. Han utprovade då en taktik till VVD i moderbolaget AB Bofors 1937, till VD i AB Bofors 1956-65 och var sty­ lämpad för en underlägsen sjöstyrka som utnyttjar de fördelar som uppträdande i relsens ordförande 1965- 1974. skärgården kan ge. Samtidigt med denna snabba befordringskarriär inom Boforskoncernen togs hans Under åren 1945-47 tjänstgjorde Wetterblad i marinstaben och deltog i Försvarets eminenta arbetsförmåga i anspråk inom både statlig och annan industriell centrala organisationskommitte verksam­ och uniformskommitten. Därefter följde tjänst• het. göring som chef för Karlskrona örlogsstation till 1949 då han under vintern 1949-50 Han var således ordförande i Statens Industrikommisision under krigsåren, sty­ var eskaderchef med embarkering på kryssaren Tre Kronor. relseledamot i Sveriges Allmänna Exportfören i ng , Arbetsgivareföreningen, Sveriges Åren 1950-53 var Wetterblad chef för marinstaben, blev konteramiral 1953 och Kemiska Industrikontor, Järnbruksförbundet, Jernkontoret, Handelskammaren i avgick med pension 1954. Han lyckades genom sin klokskap och sina väl balanserade Örebro, skandinaviska Banken, AB Custos, SKF, ESAB , Säfveån, NJA m fl företag beslut lösa många av de komplicerade frågor, som hopades inom marinen. samt avslutade sin industriella verksamhet som ordförande i Sveriges Industriför• Wetterblad hade en enastående förmåga att snabbt sätta sig in i de mest komplice­ bund 1966-69, toppbefattningen in om svenskt näringsliv. rade förhållanden och med sin klara blick för det väsentliga bringa ordning och reda i Undertecknad hade förmånen att följa SRS:s verksamhet under många år huvud­ tillkrånglade bestämmelser. Han var alltid vänlig och försynt men lyckades genom sin sakligen i hans verksamhet som sjöofficer, sjöman, industriledare inom Boforskon­ sega uthållighet och skickliga formuleringsförmåga väl hävda sin mening. cernen och som personlig vän varför jag här begränsar mig till några ord inom dessa Wetterblad var sedan 1920 gift med Elsa Herlitz. Närmast sörjande är barnen Bri­ områden. Hans riksgagneliga gärning inom näringslivets centrala organisat ta, f 22, Bo f 26 och Kerstin f 28. ioner må andra, som där stod honom närmare, uttala sig. Vid tillträdet som VD för AB Bofors Nobelkrut 1935 tog SRS initiativet till att ut­ öka tillverkningen av militära krut- och sprängämnen samt införde tillverkning av ci­ Sverre R:son Sohlman vila kemiska artiklar bl a medicinprodukter. Han anskaffade också nya resurser för forskning både vid Nobelkrut och vid mo­ derbolaget Bofors. Hedersledamoten av Kg!. Örlogsmannasällskapet Sverre R:son Sohlman- han skrev Tillverkningen för milit sig gärna SRS- föddes på Björkboms herrgård i Karlskoga den 6 jan. 1902. ärt bruk dominerade dock och kom att ytterligare accen­ tueras i och med det andra världskrigets Hans far Ragnar Sohlman var chef för "Bofors Nobelkrut", som grundats av äga• utbrott 1939. Stora order strömmade in från ren till Bofors, Alfred Nobel. den svenska staten och stora krav ställdes på den unge sjöofficeren och relativt nytill­ Modern Ragnhild f. Ström härstammade från Norge. trädde VD:n SRS. Den intensiva verksamheten i Nobelkrut Björkboms Herrgård kom att bli den vittfarne SRS:s fasta punkt i livet, dit han un­ avbröts plötsligt av en katastrofartad händelse den 17 dec. 1940, då det ganska der sina korta hemmaperioder, samlade medarbetare, kunder och vänner till såväl ålderdomliga trotylgjuteriet exploderade och en stor del allvarliga överläggningar som till angenämn kamratlig samvaro. av fabriksområdet brann ned till grunden innebärande totalt stopp för ammunitions- och krutavdelningarna. SRS höll styvt på att han var "boforsare från Karlskoga Bergslag". Detta till trots Detta skedde vid en för riket synnerligen all­ varlig tidpunkt med utövade alltid sjön och havet en stark dragning på denne Bergslagens son . överhängande krigsrisk och forcerad upprustning. SRS:s kraftiga insats för uppröjnin Redan som 15-åring mönstrade han in i flottans övningsbrigg Janarnas, genomgick g, uppbyggnad och ig ångsättning av en ny am­ munitionsfabrik kan väl Kg!. Sjökrigsskolan 1919-22 och blev som 20-åring fänrik vid flottan , mig veterligt betecknas som storartad. Med kraft och målmedvetenhet igångsattes omedelbart den yngste sjöofficer, som genomgått den 3 1/2 - åriga " nya sjökrigsskolan" efter av­ pl aneringen och kon­ lagd studentexamen. struktionen av nya anläggningar och maskiner. Trots en ovanligt sträng vinterkyla SRS hade ovanligt många strängar på sin lyra. lyckades man under SRS.s energiska ledning snabbt få full fart på byggnadsarbetena. Redan nyårsafton 1940 Han var snabbtänkt, intelligent, språkbegåvad och hade en enastående förmåga , 14 dagar efter katastrofen, påbörjades arbetena. Den första fabriksavdelningen kördes igång att få kontakt med människor och förvandla denna kontakt till bestående vänskap. efter 5 månader och vid midsommartid 1941, sex månader efter katastrofen Han förmåga togs också i anspråk på många olika sätt både inom statlig och indu­ , var 100 hus färdigmonterade och produktionen startades. striell verksamhet. Att på så kort tid uppföra en fabriksanläggning av denna storlek var en prestation, som torde vara utan motstycke i vårt land. 220 221 VD, den unge sjöofficeren SRS, hade fått sitt elddop och klarat det på ett högst be­ ter. Detta kan betecknas som PR för Sverige och marknadsföring på allra högsta ni­ römvärt sätt. vå. Som VVD och VD vid AB Bofors fick sedan SRS efter krigsslutet 1945 vara med . SRS hade föga förståelse för komplicerade organisationsformer. Moderna juridiskt om omställningsproblemen, då Bofors vid sidan av vapentillverkningen blev ett av diffusa begrepp som "arbetande styrelseordföranden", "koncernchef med under­ landets största kvalitetsstålverk. ställda VD:ar" och mängder av direktörer av olika grader hade han ingen förståelse SRS många uppdrag tvingade honom till omfattande resor, vilket ej hindrade ho­ för. Han föredrog en enkel organisation, där han utgick ifrån att var och en gjorde nom från att ägna full kraft vid de avgörande besluten för Boforsbolagets verksam­ sitt bästa utan komplicerade kompetensgränser. het. Det bör beaktas att från det att ett nytt projekt inom vapenindustrin tas upp till .SRS var e? man som -för att tala med E A Karlfeldt- kunde tala med bönder på behandling till dess att leveranser och återbetalning av nedlagda kostnader kan börja bondemas VIS och med lärde män på latin. För honom var det självklart att, som det inflyta, måste en tid av 5-7 år påräknas. Ett tekniskt misslyckande eller uteblivna le­ stod över Chefens plats i kajutan på GUNILLA-båten: "CAPTAINS WORD IS veranser kan få katastrofala följder för företaget. LAW" Det var många gånger ett svårt beslut, som skulle fattas vid igångsättning, och det A v korresponderande ledamoten Börje af Klint beslutet förbehöll sig alltid SRS för sig själv. Därefter delegerade han arbetsuppgifterna till sina medarbetare, entusiasmerade dem och bistod dem med goda råd och litade på att var och en gjorde sitt bästa. Vid tillfällen med misslyckanden och felberäkningar var ett samtal med VD en vederkvic­ Gunnar Hagman kelse, som frammanade nya och friska krafttag hos ansvariga chefer. Men det var ej endast befattningshavare på chefsnivå som kom i åtnjutande av Den 27 september 1988 avled kommendörkaptenen Gunnar Hagman. Även om hans VD:s optimism och framåtanda. vänner en längre tid anat att detta skulle kunna ske när som helst, kom ändå hans När tiden tillät uppsökte han gärna konstruktionskontoren för att informera sig bortgång överraskande. om hur arbetena fortskred. Att Gunnar Hagman skulle följa i sin pappas, kommendören Torsten Hagman, Kanske dock att han än hellre gick omkring i verkstäderna och talade landsmål fotspår och bli sjöofficer stod tidigt klart. Redan som gymnasist seglade han som elev med de s k " gubbarna". på bl a af Chapman, Svensksund och Örnen. Gunnar Hagman antogs som aspirant Alla kände igen VD som gemenligen titulerades med "han Sohlman" och särskilt 1939 och utnämndes till fänrik 1942. Han gick ut som l:a på sin kadettkurs och för• lyste anletena upp, när "han Sohlman" vid någon svarv eller rätfelmaskin råkade nå• utspåddes som ung sjöofficer en lysande framtid. gon vän från pojkåren tillhörig någon av de gamla boforsfamiljerna. Gunnar Hagmans tidiga officersår upptogs till allra största delen av sjökom­ Klubben "Gamla Boforspojkar" hade i SRS en trogen medlem, och mången gång mendenngar. Efter ett fänriksår på pansarskeppet Sverige tjänstgjorde han på jagare inbjöds klubben som gäster till VD på Björkboms Herrgård, där glädjen stod högt i oc.h däreftoer på motortorpedbåtar. Sina första fartygschefsskap fick han som 2-årig tak. loJtnant pa T18 och T15. 1949 utnämndes han till kapten och 1952 tog han befälet på Under sina vidsträckta resor för både statliga och industriella organisationer verka­ T 101 varefter följde det som skulle bli hans sista sjökommendering, divisionschefs­ de SRS som framgångsrik marknadsförare för svenskt näringsliv. skapet på 4 motortorpedbåtsdivisionen. Under åren 1947 till 1949 var Gunnar Hag­ Genom sin utåtriktade läggning och sina stora språkkunskaper lärde han känna in­ man knuten till Kungl. Sjökrigsskolan, där han tjänstgjorde som uppskattad kadett­ flytelserika personer, vilka han inbjöd till Bofors. Dessa besök kunde många gånger officer. Ett tecken på denna uppskattning är, att hans forna kadetter under alla år leda till samarbete och till affärsuppgörelser. I första hand gällde det det egna landets besökt och uppvaktat honom vid jular och bemärkelsedagar. regering och militärledning, men otaliga äro de utländska beslutfattare, som gästat Sjökrigsskolans allmänna kurs och stabskurs genomgick Gunnar Hagman med Björkboms Herrgård och där åtnjutit en storartad gästfrihet i samband med sakliga mycket goda resultat åren 1949 till 1951. tekniska och ekonomiska diskussioner. !ust l~ndstigen från sin sista sjökommendering 1953 drabbades Gunnar Hagman av De årligen återkommande älgjakterna på Bofors vidsträckta skjutfält blev en upp­ ~var poho under den Sista stora polioepidemin i Sverige. Den tidigare så kraftfulle levelse särskilt för gästande besökare från exotiska stater. Härvid knöts kontakter, och spänstige Gunnar Hagman förlorade genom sjukdomen praktiskt taget helt sin som blev av stor betydelse för bolagets internationella verksamhet. Ombord på rörelseförmåga. Han kunde endast i begränsad utsträckning röra på armarna och hu­ SRS:s motoryacht GUNILLA samlades många prominenta gäster för båtturer i skär• vudet och blev därigenom bunden till rullstolen för resten av sitt liv. gårdsområdena: Nämnas kan att vid ett dylikt tillfäll e utgjordes sällskapet av Ko­ Gunnar Hagman vägrade emellertid att låta sig nedslås av detta svåra slag. Med nung Gustaf Adolf och prins Bertil med gästande drottning E lizabeth av England beundransvärd glad optimism och med en god portion envishet kämpade han de för• med prins Filip, prinsessan Margareth, lord Louis Muntbatten m fl berömda storhe- s~a åren för att åstadkomma en förbättring. När denna uteblev formade han med po­ sitiv realism sitt liv till en meningsfull tillvaro.

222 223 Till alllycka hade sjukdomen ej påverkat Gunnar Hagmans andliga vitalitet, och han behöll ända till sin död sin intellektuella skärpa. Eftersom hans begränsade rörel• seförmåga dock räckte till för att han skulle kunna skriva och slå i pärmar och böcker kunde hans kapacitet utnyttjas. Gunnar Hagman sjukpensionderades därför inte, utan han placerades efter hand på olika avdelningar inom marinstaben. Hans uppgift blev att göra utredningar och utföra kvalificerade sammanställningar. Så till exempel svarade Gunnar Hagman under många år för sammanställningen och den skriftliga presentationen av det omfattande material som ligger till grund för befordrings­ beredningarnas verksamhet. Den höga kvaliteten på Gunnar Hagmans arbete med­ förde att han 1962 utnämndes till kommendörkapten 2 gr inom marinen. Utnämning• en till vad som då kallades regementsofficer av en så svårt handkappad officer som Gunnar Hagman torde vara unik inom försvaret . 1968 invaldes han som korrespon­ dernade ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet, även detta en erkänsla för hans stora kapacitet. Det förhållandet att Gunnar Hagman gavs kvalificerade uppgifter inom marinsta­ ben bidrog naturligtvis till att göra hans liv meningsfullt, trots att han var bunden vid rullstolen. Det utgör också ett utmärkt exempel på god och praktisk personalvård in­ om Flottan. Gunnar Hagman hade en stor vänkrets inom vilken han var en central och sam­ manhållande gestalt. Hans omtanke räckte till för alla och han var ofta talesman för vännerna trots att hans röstresurser med åren blev allt svagare. Gunnar Hagmans kommentarer var för det mesta humoristiska och i bland ganska bitska, vilket var typiskt för honom. Det var självklart att Gunnar Hagman alltid skulle vara med när vännerna sam­ lades till fest. Han deltog också gärna i mera officiella sammanhang, så t ex deltog han vid flera tillfällen i Örlogsmannasällskapets sammanträden. Gunnar Hagman älskade att resa. Med vänners hjälp kunde han göra utflykter inte bara inom Sverige utan även till övriga Europa och till och med till Mellanöstern och USA. Planläggningen av dessa resor beredde honom stort nöje. Allt detta hade varit helt omöjligt om han inte haft sin Astrid, som på ett beund­ ransvärt sätt under alla dessa år stått vid sin Gunnars sida. Gunnar Hagman gifte sig 1945 med Astrid Bengtsson och fick med henne barnen Ulf och Eva. Ulf är kapten i flottans reserv, intendent, och Eva är sjukgymnast, gift och bosatt i Södertälje. A v ledamoten Lennart Ah n? n

224 Ledamoten BROR STEFENSON

Marinen och framtiden Vi gör intelligenta Ordförandens anförande vid Kungl örlogsmannasällskapets högtidssammanträde den försvar smartare! 15 november 1988. Försvaret är idag riktigt i stöpsleven. Vi verkligen har k Vi är Ericsson Radar Electronics. ommit i blickpunkten. kan knappast klaga på uppmärksamhe• Anledningen till det är, enkelt Vi är specialister på att sända, ta emot och tolka signaler. uttryckt, ten. Det skulle vara underligt, om jag uppbyggnaden Vi finns bland de världsledande inom Dopplerradartekniken. i Murmansk, havens fri­ idag inte tog upp försvarsfrågan i stort, het och de neutrala ländernas Vi är leverantörer av avancerad försvarselektronik till det territorier. som har så stor betydelse även för Ör• En relativt svenska försvaret sedan mer än 30 år. stor strategisk rörelsefrihet logsmannasällskapets verksamhetsområ• finns i vårt område Våra produkter finns idag i luften, på land och till sjöss. . de. När Vi har levererat flygradar till samtliga svenska stridsflygplan vi samtidigt har sett, att man har Det har givits offentlighet åt mycket ­ fortsatt 'att stärka och som medlem i Industrigruppen JAS utvecklar och till­ sina konventionella många redovisningar har gjorts, och vi stridskrafter verkar vi radar, displayer, datorer och motmedel till JAS och vi själva har reducerat har nästan översvämmats av både tabel­ 39 Gripen. dem till antal och ibland kommit efter ler och förslag. Jag tänker nu och här in­ Vi har levererat GIRAFFE spaningsradar för luftvärnssystem kvalitetsmässigt, så finns det ju all anled­ te återupprepa allt detta och trötta Er ning för till det svenska försvaret och till en rad andra länder. oss att se om vårt hus. med nya genomgångar. Jag har i stället Sammantaget Vår sjöburna Sea GIRAFFE har levererats till den svenska är alltså den strategiska valt att ta upp problemen såsom mot­ och den kanadensiska marinen. bilden och stridskrafterna i omvärlden sägelseteser. avgörande. Vi fortsätter att utveckla intelligenta elektroniska system av egen Vi kan inte utgå ifrån att den Ett allmänt exempel: man kan säga att kärnvapenteknologiska modell och med unika egenskaper- vår nya "viskande" HARD-radar avspänningen vi har det bra, men ändå är ett exempel. mår vi ibland och handslagen i det avseendet betyder ganska dåligt. Sådana motsägelser finns, Vi är Ericsson Radar Electronics - specialister på att vi på något vis kan minska vår för• inte minst när det gäller försvarets "The Electronic Art of Self-Defense". områ• svarssatsning utan snarare tvärt om. de. Försvaret är bra, men det är dåligt. ERICSSON Den första berör den allomfattande Hur kan man nu säga så? Självklart har ;:5 säkerhetspolitiken. De stora tar varand­ försvaret många sidor i sig. Detta kan ra i hand, men vi måste stärka förs Ericsson Radar Electronics AB varet. exemplifieras i ett av våra verksamhets­ Naturligtvis finns det de i vårt land som 431 84 Mölndal. Tel: 031-6710 00. Telex: 209 05 ericrr områden, minröjningsfunktionen. Ny­ frågar sig, hur det kan komma sig nu när tillskotten av fartyg av Landsortsklass det tycks bli avspänning. har vi fu nnit mycket bra. Där finns det Jo, det beror i första hand på att goda kapaciteter. Men fartygen är få. handslagen än så länge endast har berört Därför måste vi också lita till hjälp• kärnvapenarsenalen och den endast mar­ fartyg, flottiljer och avdelningar, som ginellt. har mycket gammal materiel. Summan I sin tur har det ingen direkt inverkan blir då, att vi har både bra och dåli g kva­ på våra försvarsförhållanden. Det beror litet och bekymmer med kvantiteten. På också på den strategiska situationen i detta sätt kan man räkna upp förbands• omvärlden, där det nordeuropeiska och typ efter förbandstyp, där den tesen nordatlantiska området på senare tid stämmer.

227 Särskilt inom armen finns det en tydlig Det finns t o m människor som anser att arbetsmarknaden har försvarsbakgrund. de utomlands. Vi kan också peka på vår tendens, att det har uppstått mängder av trots att försvaret är för svagt skall vi in­ Därmed har de stor förståelse för vårt organisation, som för sin förbandsmängd brister, när man har bibehållit kvantite­ te satsa mer på det. Det vore förstås yrke, och de kan också användas som re­ innehåller en osedvanligt liten befälska• ten. Där finns det naturligtvis också go­ mycket bättre om vi kunde säga: För• servare. Men å andra sidan hamnar vi der. Vi har rationaliserat bort en massa da förband , men bristerna har tydligt svarsviljan är stark trots bristerna, och lätt i en ond cirkel. När det är ont om personal, måhända för många, under de kommit i dagen. folk anser att något skall göras åt dem. kvalificerade officerare, får de som är senaste 15-20 åren, 20 % är angivet. Med ramtillskott enligt ÖB:s propåer Beredskapsandan är bättre än på• kvar större arbetsbörda med samma lilla Vid en jämförelse med utländska för• vill vi åtminstone kunna säga. Försvaret länge, men vi är ändå sårbara. Mycket lön. Då söker de sig bort o s v. Det gäl• svarsmakter ligger vi bra till just när det är bra, men vi vet inte riktigt, om det har sagts och skrivits om vår sårbarhet ler att bryta den där onda cirkeln och gäller hur mycket försvarseffekt vi kan räcker till. för plötsliga angrepp. På de senaste åren sträva efter någon form av balans genom uppnå inom begränsade ramar. Men frå• Hit hör också vår förmåga att möta har beredskapsandan höjts i mycket stor både överrekrytering och att göra det gan är idag - kan vi lösa våra uppgifter? ubåtskränkningarna. Tesen kan lyda: Vi utsträckning, både inom försvaret och mer attraktivt att stanna. Det har blivit ett alltför stort gap mellan har blivit allt bättre på ubåtsskydd och hos svenska folket. De allra flesta är nu Personligen tror jag inte, att vi kan sammantagna uppgifter och resurser. ubåtsjakt, men ändå har kränkningana mera medvetna om vad som krävs av konkurrera på lönesidan fullt ut, utan När det nu går ekonomiskt bra för Sveri­ fortsatt under 1988. Vi har helt enkelt oss. Man kan med andra ord säga, att på det måste bli frågan om att ta vara på ge, borde försvaret få åtnjuta samma inte uppnått den risknivå för dem som det psykologiska planet har mycket för• andra fördelar, som vår tjänst kan ge. positiva utveckling. Enkelt uttryckt 3 % kränker oss, som gör att de slutar. Då är bättrats. Det är bra i sig, men det finns Det bästa vore om tesen i stället kunde årlig tillväxt upp till 3 % av BNP. Det det bara att fortsätta på den inslagna vä• fortfarande mängder av åtgärder, som heta: Rekryteringen är god, och vi be­ målet kan knappast sägas förta våra gen och bli ännu bättre. Med den lång• måste till för att göra oss mindre sår• härskar genomströmningen och av­ möjligheter att leva vidare på ett positivt samma förbättringstakt som främst eko­ bara. För den marina personalens del är gångarna. samhälleligt sätt, samtidigt som vi då nomin har begränsat oss till, krävs en det ingen tvekan, att beredskapsandan Försvaret kostar mycket pengar, tyc­ uppnår en försvarsnivå som bättre stäm• osedvanligt stor envishet och kraftsam­ har höjts i en betydlig omfattning. Befäl ker somliga, men det är ändå billligt. El­ mer med de säkerhetspolitiska målen. ling, för att vi skall nå målet att få kränk• och värnpliktiga ute på förbanden kän• ler ska vi uttrycka den ekonomiska sidan I början på seklet fanns det politiker ningarna att upphöra. Det är onekligen ner ständigt starkt för behovet av att på ett annat sätt. Det går bra för aktie­ som talade om det befästa på sin plats att också öka förbättrings• ställa upp och ständigt vara beredda. bolaget Sverige, men ändå säger man, fattighuset,när de ville skära ned för• takten. Samtidigt skall vi vara medvetna om att att vi inte kan satsa mer på försvaret. svarskostnaderna till förmån för annat. Försvarsviljan är stark, men den svik­ det behövs ganska mycket åtgärder för Måtten på vår försvarsförmåga är det Frågan är om vi inte i dag i stället kan ta­ tar. Det kan man läsa ut ur de åter• att minska sårbarheten i samband med svåra i det här sammanhanget. Det går la om det obefästa rikesmanshuset. kommande undersökningarna som ge­ plötsliga angrepp. Det gäller att få upp aldrig att fastställa vad som är effektivt Örlogsmannasällskapet har en viktig nomförs av styrelsen för psykologiskt ögonen samtidigt som vi inte skall måla och lönsamt när det gäller rikets säker• roll, när det gäller alla dessa diskus­ försvar. När det gäller att verkligen stäl• fan på väggen. het och vår förmåga att möta angrepp. sioner. Vår tankemöda och vår förmåga la upp och försvara vårt land, om det blir Rekryteringen är god, men det är ont Några enkla lönsamhetstermer, av den att övertyga måste riktas mot lösningar angripet, finns en bibehållen hög nivå om personal, en sanning som vi onekli­ typ näringslivet har, kan inte anges. Vi av försvarsproblemen och då alldeles sär• avseende folkets vilja att göra det. Men gen känner av hela tiden. Det betyder kan ändå göra jämförelser med andra skilt de marina. Ledamöterna har stora gäller frågan att försvaret är krigsavhål• att vårt yrke är attraktivt, men att vi inte nationer, och därför kan jag påstå att möjligheter att göra sina positiva in­ lande sviktar deras tro. Huvudsakligen kan behålla personalen i längden. Kon­ vårt försvar är billigt . Det finns nämligen satser. För att fortsätta mina teser. Det beror det på att nu har bristerna verkli­ junkturerna för unga människor- ja för mängder av exempel på vapensystem, är lätt att säga, men svårt att göra. Eller gen påtalats, kanske t o m i allt för hög alla - är goda. Incitamenten att byta yr­ som vi har konstruerat i Sverige och som för att travestera vårt valspråk. Styrkan grad, så att det därmed sprids ett slags ke är starka. Vi kan förvänta oss att den har blivit mycket billigare än motsvaran- är liten , men förstånd hjälper. defaitism. öppna arbetsmarknaden kommer att vil­ I undersökningarna kunde man tidiga­ ja ha folk även i framtiden och särskilt re iaktta, att det var överensstämmelse med god utbildning. Vi skall egentligen mellan bristande tro på försvarsförmå• vara stolta över att officerare i marinen gan och viljan att satsa mer pengar på är så eftertraktade. Det finns en bonu­ försvaret. Bilden nu är mer splittrad. seffekt för försvaret i att många ute på 228 229 Korresponderande ledamoten Major Stellan Bojerud är forskare vid Militär• STELLAN BOJERUD högskolans militärhistoriska avdelning.

" Allt sedan feniciernas dagar har förmågan att landstiga på försvarad kust varit en källa till makt för dem som besitter den och en käl• la till bekymmer för dem som saknar den." (General Robert H. Barrow, chef för U.S. Marine Corps.)

Landstigningsoperationer ur ett historiskt perspektiv

Teoribildningen kring landstignings­ kan i något fall och under vissa omstän• operationer, eller om man så vill , amfi­ digheter vara varandra motverkande. bieoperationer är mycket komplex. Den Bland de åtgärder angriparen härvid tekniska utvecklingen kommer i fram­ kan använda sig av märks överraskning, tiden tvivelsutan att innebära stora för• kraftsamling, nedkämpning och avskär• ändringar i den praktiska tillämpningen ning. Av dessa kan överraskningen av dessa teorier. Men trots detta finns ibland- men inte nödvändigtvis- stå i en det grundläggande frågeställningar, som motsatsställning till övriga åtgärder, där• kan förväntas vara i huvudsak oföränd• igenom att dessa kan röja angriparens rade och som kan belysas, utvärderas avsikter och därmed minska överrask• och prövas utifrån ett historiskt per­ En svensk resurs för svenskt försvar ningen. Detta kan emellertid helt eller spektiv. delvis motverkas genom avledning och Inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka försvars• skenverksamheL materiel är av stor säkerhetspolitisk betydelse och Styrketillväxten Att överraskning lyckas - även i fall bidrar till vår förmåga att värna vårt land. Den överordnade frågan vid alla land­ där en sådan närmast borde vara ute­ Saab Missiles har inom robot- och elektronikområdet stigningsoperationer (varvid bortses från sluten - beror oftast på den överraskades byggt upp kvalificerade resurser för att möta försvarets raidföretag och dylikt, som knappast hör oförmåga att rätt tolka underrättelser framtida behov. Aktuella produkter är: hemma på det operativa planet) är hur och andra 'signaler" om det förestående O Sjömålsroboten Saab RBS 15, för svenska försvaret i att åstadkomma gynnsamma styrkereJa­ angreppet. tre versioner: fartygs-, flygplans- och fordonsburen. tioner ur såväl kvalitativ som kvantitativ Innan vi går att vidare granska över• O Saab EOS-400, passivt optroniskt eldlednings­ synpunkt i syfte att säkerställa framgång raskningen och dess effekter, kan det va­ system. initialt eller på sikt. ra skäl att något beröra de övriga åt• O Saab JRS-700, passivt !R-system för spaning och Angriparen har härvid per definition gärderna. Som synes talas här om ned­ övervakning. ett övertag. Han väljer tid rum och sätt kämpning och inte förbekämpning. Av­ O Antiubåtssystemet ELMA. samt - inom ramen för de totala resur­ sikten är alltså här att helt enkelt genom sernas begränsning O Bevä pning för JAS 39 Gripen. - även de initiala insats av olika stridsmedel nedkämpa styrkerelationerna. motståndarens stridsförmåga i den grad , Ring eller skriv efter mer information. Angriparen har även till sitt förfogan• som genomförandet av operationen er­ de ett antal åtgärder, som han kan nyttja fordrar. Medlet för att nå detta syfte är till att öka sin egen styrketillväxt och förbekämpningen, som kan utföras på COitiiBITECH GROUP minska fiendens . Dessa åtgärder är i hu­ olika sätt och med utnyttjande av olika vudsak komplement till varandra men resurser. Förbekämpning kan även vara ~~~!?'""!!fissiles 231 • Telefon 013-286000. Telex 50001 smablg s. Telefax 013-286006 . medlet att nå syftet avskärning vilket in­ blott begränsningsförmåga baserad på "Weserbiibung" träffade det norska na har stor betydelse både för angripa­ nebär att motståndaren skall till önsk• att vardera parten hade överlägsenhet i försvaret överraskande trots att förvar• ren och försvararen och i särskilt hög värd grad förhindas att tillföra resurser ett av elementen. ning erhållits genom bl a olika diploma­ grad om försvararen befinner sig på en ö på marken, på eller under vattnet och Axelmakterna lyckades att med i hu­ tiska kanaler och i ett senare skede även eller i terräng, där sjöförbindelserna är genom luften. vudsak lufttransporterade tyska fall­ reguljära militära underrättelser. Var­ minst lika viktiga som landförbindelser• Genom att angriparen suveränt väljer skärms- och bergsjägarförband erövra för? na. tid och plats samt genom de ovannämn• Kreta trots att man under hela strids­ Det ligger närmast till hands att söka Försvararen konstaterar då landstig­ da åtgärderna även till stor del styrkere­ förloppet var numerärt i underläge och svaren på att de norska beslutsfattarna ningsfasen lyckats att: lationerna i landstigningsfasen, är det fö• att angreppet var väntat. Varför? lät sig överraskas i följande faktorer: * Angriparen har faktiskt kommit i ga förvånande att historien knappast Innan vi svarar på den frågan , kan vi l) En oriktig uppfattning om det egna land! känner något fall där själva landstig­ granska ytterligare ett fall, där utfallet landets strategiska betydelse. * Detta betyder att han har sjöherraväl• ningsfasen misslyckats. Har man väl av operationen för angriparen blev mer 2) En oriktig uppfattning om genomför• de i kommit fram till landstigningsstränderna gynnsamt än vad en opartisk analys bor­ barheten och därmed realismen i det * Detta betyder i sin tur att han kan få har man som regel även kommit i land. I de ge vid handen, nämligen "Weseru­ efter hand framträdande hotet. förstärkningar! flera fall har därmed även avgörandet bung", det tyska anfallet på Danmark 3) En oförmåga att sätta sig in i mot­ * Detta betyder likaså att vi inte får nå• nåtts, varom mer nedan. och Norge. I detta fall är det närmast ståndarens sätt .att tänka och att rätt gon hjälp! I de fall man misslyckats, har detta Norge-operationen, som är av intresse. bedöma dennes vilja att ta risker. * Utan styrketillförsel är vi förr eller se­ som regel skett med anledning av bris­ Operationen är ur teoretisk synpunkt nare slagna! En snabb blick i dåtidens marin­ tande grundförutsättningar och främst synnerligen intressant bl a eftersom det * Varför strida och kanske dö för en kalendrar då avsaknad på sjöherravälde eller ren finns två fixpunkter i styrketillväxten, eller motsvarande borde vara hopplös sak? nog för att fastställa otur. Invasionsstyrkorna har helt enkelt nämligen att den tyska kapaciteten för att endast Storbri­ tannien på ett gått under till sjöss. Mongolernas inva­ styrketillförsel initialt och på lång sikt reellt sätt borde vara i Det är uppenbart att detta resone­ stånd att hota Norge. Med sionsförsök mot Japan sveptes bort av en närmast exakt svarade mot de vid an­ Storbritan­ mang leder till undergrävd stridsvilja. nien stod Norge på orkan, en helig vind - kamikaze. Den greppets början under vapen stående vänskaplig fot. Om För angriparen fungerar tankecirkeln tyskarna trots sin sjömilitära mot England stävande, spanska Stora norska neutralitetvaktsstyrkorna re­ underläg• positivt alltifrån konstaterandet att man senhet skulle Armadan rönte ett lika dystert öde. spektive den norska armens mobilise­ försöka sig på ett angrepp, faktiskt lyckades komma i land och att ta skulle Storbritannien med Men historien känner märkligt nog ett ringsstyrka. Med en samtidig och jäm• sin överlägsna ett första brohuvud. Angriparen drivs flotta ingripa exempel där invasionen lyckats fastän in­ bördig styrketillväxt skulle de stridande och stoppa tyskarna. Detta även av en viss desperation enär han vet resonemang är logiskt och vasionsflottan gått under till sjöss och parterna teoretiskt således alltid stå i det faktiskt även att stillastånd är tillbakagång och att en­ trovärdigt om det inte det är invasionen av Kreta, som påbörja• numerära styrkeförhållandet l: l! Ge­ vore så att his­ dast genom att behålla initiativet kan torien visat det vara felaktigt. des den 20 maj 1941 och var sluförd den l nom empiriska studier har det dock visat han få den styrketillväxt som på sikt är Den tyska risktagningen juni. Vi konstaterar här att luft- och sjö• sig att överraskningen i sig motsvarar en berättigades nödvändig och varförutan han går under. genom att Tyskland herravälde egentligen är sammansmält• överlägsenhet av 3:1 (T.N. Dupuy). genom främst luft­ Han känner ända in i ryggmärgen att den stridskrafter men Tia i en enhet och att elementen i denna I Norge gynnar terrängen generellt i även ett maximalt ut­ enda utvägen är att segra! nyttjande av sina sjöstridskrafter har en viss "växelkurs" gentemot var­ utomordentlig mån försvararen. Ur tysk var i I Norge-operationen möter vi även en stånd att bestrida britterna andra. I fallet Kreta hade axelmakterna synpunkt borde företaget rimligen vara sjöherraväl• annan mekanism; det dubiösa värdet av de i erforderlig utsträckning luftöverlägsenhet men de allierade över• dömt att misslyckas och därmed bör det för att ett att ha allierade och särskilt då allierade, överraskande angrepp skulle kunna lyc­ som opererar under sitt eget befäl. lägsenhet vad gällde sjöstridskrafter. klassas som en mycket stor risktagning. Me­ kas. Den tyska bedömningen var att dan det på norsk sida var lätt att hysa Om man talar i termer av "sjöoperativ Men i friheten att välja tid och plats lig­ norrmännen sannolikt skulle låta sig förhoppningen om att engelsmännen handingsfrihet" som en försvenskning av ger stora fördelar och som ovan sagts överraskas, " de kommer inte i tid att skulle komma och kasta ut tyskarna och det engelskspråkiga begreppet "sea as­ tenderar landstigningsfasen oftast att hinna besluta sig för att slåss" lär amiral att man därför i avvaktan på detta inte sert}on" och "sjöoperativ begränsnings• lyckas och detta har en mycket stor mo­ Raeder sagt. skulle blottställa sig alltför mycket, var förmåga" för "sea den i al", kan man i fal­ ralisk betydelse både för angriparen men Då har vi återkommit till betydelsen tankarna på engelsk sida naturligt nog let Kreta konstatera att ingen av parter­ kanske mest - dessvärre negativt - för av den lyckade landstigningsfasen. na hade sjöoperativ handlingsfrihet utan försvararen. Den- att norrmännen borde bära stridens 232 233 tunga börda, eftersom Norge ju faktiskt fästningar och eldförberedelser?" Se där Fullständig sjöoperativ handlingsfrihet A v synnerlig stor betydelse är tids­ l var deras land och ansvarsområde, var­ ett resultat av att angriparen väljer tid 1 (och även luftöverlägsenhet i den mån förhållandena och det är upppenbart att för man på brittiskt håll hade skäl att och plats. dåtidens tekniska ståndpunkt medgav) angriparen måste skapa för sig gynnsam­ närmast se sig som någon slags moralisk Men historien rymmer även exempel var ej tillfyllest. Angriparen avstod från ma operationsbetingelser under hela den uppbackning. Summan av detta blev att på att fullständigt sjöherravälde och ini­ att söka nedkämpa och avskära fienden tid det tar att nå avgörande. Denna tid båda parterna i alliansen förväntade sig tial överlägsenhet inte alltid räcker till. på den avgörande punkten, Bulair-nä• beror i sin tur på hur han kan skapa att den andre skulle bära huvudbördan Den 25 April 1915 landsteg brittisk­ set. De flottbombardemang man utförde gynnsamma styrkerelationer, ju större vad det gällde att besegra tyskarna och franska trupper på turkisk mark i syfte mot diverse turkiska fort i själva Darda­ överlägsenhet, dess snabbare förlopp. Vi att man - då detta av ovan förklarade att få kontroll över Dardanellerna och nellerna- med stora egna förluster i far­ har sett hur den moraliskt-taktiska kraf­ skäl uteblev - drabbades av mot varand­ därmed öppna en förbindelse mellan tyg till följd av turkiska minor och egen ten i en lyckad landstigning ibland ger ra riktad ömsesidig besvikelse. Det bör Medelhavet och Svarta Havet varvid för• ineffektiv minröjning - tjänade visserli­ ett påtagligt övertag och snabbt leder till emellertid nämnas att i Narviks-avsnittet bindelse skulle uppnås med Ryssland gen ett avledande syfte, men var i sam­ seger, men om denna svårberäknade ef­ gick det bättre för de allierade och här samtidigt som Turkiet avskars från sina manhanget liksom marininfanteriets fekt uteblir, krävs det att angriparen un­ gjorde den norska 6.brigaden, som mo­ allierade. "finter" närmast en ren kraftsplittring. der relativt lång tid kan få styrketillväxt biliserats redan i december 1939 med Gallipolihalvön är med en ca 4 km För försvararna på Gallipoh-halvön och underhåll över havet och en absolut hänsyn till finsk-ryska krigets utbrott, en smal landtunga förenad med den euro­ måste kännedomen om att " navelsträng• förutsättning för detta är att motstånda• mycket god insats. Men i det övriga Nor­ peiska delen av Turkiet. Betydelsen av en" var i egen hand varit högst uppmunt­ ren inte ·har oinskränkt sjöoperativ ge stod mest yrvaken trupp till buds och denna insågs av såväl de allierade som rande och för de armekårer och divisio­ handlingsfrihet. blev lätt offer för de moraliska faktorer­ turkarna. De förstnämnda satsade ca ner som abehindat marscherade ner ge­ Men vilken grad av förmåga till be­ na. 10.000 man, den brittiska marininfan­ nom denna, måste kännedomen om att stridande av den sjöoperativa handlings­ Låt oss som ytterligare ett exempel på teridivisionen i en landstigning i Saros­ fienden satt isolerad ytterst på en halvö friheten får försvararen ha? Vi konstate­ betydelsen av den moraliskt-taktiska un­ bukten enbart som en avledande man­ varit i hög grad förtröstansrik. rade att fallen Kreta och Norge innebar derlägsenhetskänslan peka på invasio­ över. Man fruktade att den av 15.000 Gallipoli 1915 är ett häpnadsväckande att även den sjömilitärt underlägsne lyc­ nen av Falklandsöarna. Här har vi ånyo turkar bemannade Bulair-linjen, där nä• exempel sett ur vårt perspektiv enär an­ kades. Det kan därför vara av intresse ett exempel på att ingen av parterna set var som smalast, skulle bjuda ett för griparen i ingen eller blott ringa mån till­ att konstatera de fall där samma aktör• kunde göra anspråk på fullständig sjö• hårt motstånd. Istället landsteg man godosett: axelmakterna - avstod från invasion pga operativ handlingsfrihet. Argentina kun­ med ca 25.000 man mot sydspetsen bristande förutsättningar, nämligen in­ de på ett verksamt sätt bekämpa den Sedd-el-Bar, där det turkiska försvaret * överraskning. vasionen av Storbritannien ("Seelöwe") brittiska landstigningsflottan och övriga bestod av ca 7.000 man samt med ca * nedkämpning. och invasionen av Malta ("Hercules"). brittiska enheter till sjöss, men britterna 30.000 man söder om Suvla-bukten, i * avskärning. I bägge dessa fall hade axelmakterna i kunde å sin sida bestrida ett argentinskt vars närområde ävenledes ca 7.000 tur­ * kraftsamling. likhet med Kreta- och Norge-operatio­ sjöherravälde. Britterna valde tid och kar stod att finna. Härutöver genom­ nerna en på tillgången av luftstridskraf­ rum för landstigningen och den lyckades. förde ca 7.000 man franskt marininfan­ Operativ handlingsfrihet ter baserad förmåga att bestrida de al­ De argentinska markstridskrafterna teri en avledningsmanöver mot Kurn-Ka­ " Formeln för seger är B som i Beslut­ lierade total sjöoperativ handlingsfrihet, stod därmed inför det moraliska cirkel­ le på den asiatiska sidan av Dardanel­ samhet och den är större än all anslags­ men denna begränsades av att de alliera­ resonnemangeL Men man handikap­ lerna. energi i världen." (Franske armeegene­ de med sina flygstridskrafter och främst pades även av en annan, i dessa sam­ Landstigningarna lyckades, men en­ raten Andre Beaufre) då jaktflyg i sin tur kunde bestrida axel­ manhang förekommande faktor: "fäst• tente-trupperna lyckades inte i tid ex­ Vilka erfarenheter kan man luta sig makternas luftherravälde och detta i så- ningstänkandet". Fortifikatoriska an­ ploatera sina framgångar och vidga bro­ mot då det gäller att utvärdera hur man . dan grad att de allierade med en rimlig läggningar och fältbefästningar tenderar huvudena. Genom den av ententen inte skall åstadkomma och vidmakthålla en risktagning och under för avgörande er­ till att utöva makt över tänkandet. "Var­ avskurna Bulair-landtungan förde tur­ tillräcklig grad av sjöoperativ handlings­ forderlig tidsrymd skulle kunna sätta in för gå fienden tillmötes och strida i den karna in förstärkningar och styrkebalan­ frihet (inklusive luftstridsdimensionen) sina överlägsna sjöstridskrafter och be­ terräng där han har överlägsenhet - dvs sen vägde efter en tid över till turkisk för att på ett lyckosamt sätt genomföra strida angriparen tillgång till nödiga sjö• inom brohuvudets 'paraply' - då vi kan fördel. Entente-trupperna måste evaku­ en landstigningsoperation? Och vad in­ transporter, ja till och med för en till­ ta striden här där vi har fördelen av be- rera sina brohuvuden och återinskeppa. nebär tillräcklig grad? räcklig tidrymd åtnjuta en i vart falllokal

234 235 i

sjöoperativ handlingsfrihet. På grund av ser, har skälig anledning att räkna med ravälde. Förutsättningen är härvid givet­ bestrida angriparen herraväldet i luften ­ bristande förutsättningar avstod axel­ framgång. I annat fall avstår han. En to­ vis att tillförseln av dessa förband ej är genom kvalitativt och kvantitativt till­ makterna därför från dessa företag. tal sjöoperativ handlingsfrihet innebär avskuren och ej heller att de i förväg räckligt starkt jaktflyg eller motsvarande Skolexemplet på en lyckad landstig­ per definition att angreppets inlednings­ nedkämpats. För att detta skall lyckas kapacitet i form av luftvärnsrobotar. ningsoperation är invasionen i Norman­ fas kommer att lyckas. All historisk er­ försvararen erfordras ett tillräckligt Dessutom erfordras ytterligare minst ett die 1944 - "Overlord". Här rör det sig farenhet pekar entydigt på detta. starkt luftförsvar, antingen genom jakt­ fungerande och tillräckligt kapacitets­ för angripande part om en sådan resurs­ Försvararens möjligheter ligger i att flyg med tillräckliga prestanda eller luft­ starkt system i form av sjömålsstridsme• överlägsenhet och en fullständig sjö­ bestrida angriparen den totala sjöopera• värnsrobotar med tillräcklig räckvidd del eller för anfall lämpade och operativt operativ handlingsfrihet, att resultatet tiva handlingsfriheten. Detta kan ske ge­ och kapacitet i övrigt. tillgängliga armeförband. inte på något sätt kan sägas vara ovän­ nom överlägsenhet vad gäller endera Ett modernt uppbyggt invasionsför• Ur moralisk synpunkt är det av ut­ tat. Lägg härtill att hela arsenalen av åt• luft- eller sjöstridskrafter (med tillräcklig svar måste innehålla en mängd olika slagsgivande betydelse att envar försva­ gärder såsom överraskning medelst vilse­ luftvärnskapacitet). Det förefaller även komponenter, där alla är viktiga för hel­ rare tror sig ha en realistisk möjlighet att ledning, nedkämpning i form av lång• rimligt att förmåga att - utan överläg­ heten och de sammanlagda systemens ef­ räkna med att någon annan landsman, varig förbekämpning mot kustbatterier, senhet i någondera - kunna bestrida bå• fektivitet. Man måste ha klart för sig att egalt om denne är armesoldat, flygare el­ sjöstridskrafter, flygfält och pansarreser­ de luft- och sjöherravälde borde vara till­ en angripare med fullständig sjöoperativ ler ur marinen, har vilja och förmåga att ver liksom avskärning medelst för• räckligt för att få angriparen att över• handlingsfrihet (inklusive i luftrummet) på ett eller annat sätt komma till und­ bekämpning genom bombning och sa­ väga ett avstående från operationen in­ med fullständig säkerhet kommer att sättning i striden mot angriparen. botage mot kommunikationer kom till till dess bättre styrkerelationer kan upp­ lyckas med landstigningsfasen och att Frågan är om inte soldatens förtro• användning. Genom sin entydighet är nås. Detta är emellertid ingalunda sä• detta i sin tur kommer att innebära ett ende för och förtrogenhet med tekniken exemplet i detta fall mindre intressant. kert, eftersom blott angriparen själv vet taktiskt-moraliskt övertag för angripa­ är viktigare än dess prestanda i sig. A v närmast likartad karaktär är Ko­ vilken grad av risktagning han är beredd ren och motsvarande underläge för för• Avslutningsvis lämnas i tabellform rea-krigets namnkunniga landstignings­ att acceptera. Däremot torde det fram­ svararen. Försvararens enda chans ligger några exempel. operation, lnchon, där amerikanerna (I stå som klart, att förmåga till bestridan­ i att på ett reellt och påtagligt sätt kunna skepnad av FN-trupper) hade en mani­ de av fiendens handlingsfrihet enbart en­ fest sjöoperativ handlingsfrihet och där dera i luften eller till sjöss, inte bör vara ändå valet av en fullständigt "omöjlig" något som verksamt avhåller angriparen plats för landstigningen bäddade för från att genomföra sin operation och nå Fall Försvararen Angriparen Angriparens Sannolikt utfall för överraskning och därmed ett snabbt för• framgång. nr uppnår uppnår hand!. frihet angriparen. Exempel. lopp för operationen ifråga. Endast med jaktflyg (och luftvärnsro• botar med stor räckvidd) kan angripa­ stutsatser rens luftherravälde bestridas, varvid det SH Otillräcklig Omöjligt alternativ LH för angriparen "Fästningar, kanoner och främmande även erfordras fungerande lednings­ hjälp båtar föga, om ej var man i ledet system. Denna kapacitet är därför impe­ vet att han står på vakt för sitt land." rativt nödvändig. Det finns inget sub­ II SB SB Otillräcklig Angriparen avstår. LH KUWAIT 1961 (Finske fältmarskalken Carl-Gustaf stitut. Mannerheim) För att bestrida sjöherraväldet kom­ mer däremot flera medel ifråga: attack­ III SB SB Osäker Angriparen avstår. Vi kan inte utgå ifrån att en angripare och bombflyg, ytattack, ubåtar, kustar­ LB LB " SEELOWE. upprepar de misstag som gjordes vid tilleri och mineringar. Allt under för• Gallipoli 1915. Antagandet måste vara utsättning att systemen kunnat hållas in­ IV SH Osäker Angriparen avstår. att han väljer tid och rum på ett för ho­ takta och fungerar. LH (KRETA se not 1) . nom själv förmånligt sätt samt att han Även i det fall sjöherraväldet går för• avdelar så stora styrkor att han- sett ut­ lorat, kan snabb tillförsel av slagkraftiga v SH Osäker Angriparen avstår ifrån sina underrättelser om försvararen armetörband -liksom på Gallipoli 1915- LH - och inom ramen för sina totala resur- uppväga angriparens fördel av sjöher- Nästa sida~ 236 237 VI SH Osäker Angriparen avstår. LB LB MALTA.

VII SH Tillräcklig Framgång för an­ LB LB griparen. FALKLANDS.

VIII SB SB Tillräcklig Framgång för an­ LH griparen. KRETA, l)

IX För SH Oinskränkt Framgång för an­ LH griparen. NORMANDIE.

SH = Kontroll över sjöförbindelser intill främmande kust. SB = Begränsad kontroll av sjöförbindelser.

= Marinen LH Kontroll över luftrummet ink! främmande territorium. LB = Begränsad kontroll av luftrummet. l) KRETA torde i planeringen varit bedömt som fall VIII men kom att i verklighe­ ten genomföras som fall IV. Hade man från början insett detta, skulle man sannolikt avstått från genomförande. Framåt! s~.----­

Box 2001. 26102LANDSKRONA marl Tel. 0418-240 ne 10. Telex 72063 MARLAND aktiebolag S

utvecklar, tillverkar och marknadsför marina försvarsprodukter, bl. a.

MINFÖRSVAR UTVECKLINGsUPPDRAG UNDERVATTENSAKUSTIK Minor och minankare Prototyptillverkning Navigering Armeringsdon Serietillverkning Lokalisering Losskopplare U-BÅTSJAKT Kommunikation MINSVEPNING OCH MINJAKT Sjunkbombständare Ordergivning - utlösningar Spränggripare Signalsjunkbomb/ Sonobuoys Kompletta svep Grodmansbomb Minförstöringsladdning RAKETSTÄLL (med akustisk avfyrning) för lys- och remsraketer

238 BP marine international Svenska BP Aktiebolag Marinprodukter. 115 83 Stockholm Tel. os. 665 20 00 Telex: 19388 Fax: 08. 661 66 66 Korresponderande ledamoten Bertil Ahlund

Från vanmakt till sjömakt

Från "Göta" till "Oscar Il" medverkat till att denna fråga inte blev ett bihang till tullfrågan . Hans efter­ trädare G Bildt (1888 - 89) och G Åker­ Inrikespolitisk bakgrund: Försvar och hielm (1889 - 91) blev kortlivade som reformer regeringschefer.'> Det svenska samhället utvecklades Med den nye statsministern E G Bo­ snabbt mot slutet av 1800-talet, liksom ström inleddes en period i den politiska allmänhetens politiska intresse. Under historien som karakteriserats som "riks­ de intensiva tullstriderna i slutet av politik". När denna politik vid 1892 års 1880-talet och början av 1890-talet öka• urtima riksdag lett till en (temporärt) ac­ des det förut mycket låga valdeltagandet ceptabel lösning av härordnings- och till nära 50 %. Viktiga politiska frågor skattefrågorna och vidare ett tullsystem förbereddes allt oftare med propaganda kunnat genomföras år 1895, förlorade och offentliga möten på ett sätt som sak­ dessa frågor mycket av sin partipolitiska nade tidigare motstycke. Politiker och betydelse. Det ledde till nya partikon­ andra opinionsbildare måste allt oftare stellationer. Lantmännen gick samman i motivera och söka stöd hos den allmän• ett majoritetsparti, som emellertid var na opinionen för sina åsikter och mindre sammansvetsat och mer "mode­ krav."Folkriksdagar" organiserades t ex rat" än det gamla lantmannapartiet. För i rösträttsfrågan 1893 och 1896 och en försvarsfrågorna - och nu närmast för petition för vidgad rösträtt samlade 1898 flottan - var denna sammanslagning ne­ 364 000 namnunderskrifter. '> Armens gativ, en triumf för sparsamheten, som och flottans företrädare var medvetna dominerade i andra kammaren ännu om betydelsen av att söka allmänhetens några år.'> Liberaler och vänsteran• stöd. Hur de mötte dessa krav framgår hängare samlades i "folkpartiet" med översiktligt av redogörelsen i bil l och 2. rösträttsfrågorna främst på sitt program. Rösträttsfrågan och kraven på sociala Det socialdemokratiska partiet hade bil­ reformer sammankopplades med för• dats 1889, men stod utanför riksdagen svarsfrågan, t ex i historieprofessor Ha­ till dess Hjalmar Branting 1896 invaldes rald Hjärnes berömda program för "för• på de frisinnades lista.'> svar och reformer" (1891). Programmet I samband med reformeringen av lant­ omfattade vidgad rösträtt och sociala re­ försvaret 1892 gjorde statsministern en former i förening med en utbyggnad av " utfästelse" i rösträttsfrågan som fick härordningen på den allmänna värnplik• stor betydelse då det gällde anslagen till tens grund. '> försvaret och som 1896 ledde till att re­ Statsminister Themptander hade, geringen för första gången lade en pro­ som vi sett, 1885 lyckats föra härord• position i rösträttsfrågan på riksdagens ningsfrågan ur sitt dödläge och därmed bord.

241 Vid sidan av de politiska partierna statsminister F W von Otter beteck­ ens planer och förehavanden var oför• och allvaret i våra rustningar, skrev vann fredsrörelsen nya anhängare. Bland nas av Sten Carlsson som en högt an­ l ändrat stor i riksdagen . Ett tecken på Kungl Maj:t i propositionen.'•) radikala förespråkare för Freds-och skil­ sedd, moderatkonservativ officer utan detta var de envisa rykten som florerade , Ett annat och nytt inslag i den säker• jedomsföreningen fanns "veteranerna" J parlamentariska talanger.•J Hur man t ex i riksdagen 1889, om ett hemligt av­ hetspolitiska debatten vid denna tid var Mankell, och R Klinckowström , vilka än bedömer hans gärning som regerings­ tal mellan Sverige och Tyskland. "l att försvaret av övre Norrland 1891 bildade en parlamentarisk freds­ chef, så är det värt att observera, att det började Ett annat tecken var den motion som uppmärksammas. Orsakerna härtill var kommitte med anslutning från ett 40-tal var en framstående sjöofficer, som an­ samma år väcktes i första kammaren att utbyggnaden av kommunikationerna riksdagsmän. Gruppen var emellertid förtroddes det politiska uppdraget att på regeringsformen skulle ändras, så att båda sidor av Bottniska viken samt det splittrad i försvarsfrågorna. En del an­ slutligt lösa det snart 30-åriga problemet kungen ej kunde börja krig eller sluta ökande intresse för norra Skandinavien såg, som vi tidigare sett, att sjöförsvaret rörande värnpliktsförsvaret. fred utan riksdagens samstämmiga be­ som man tyckte sig borde prioriteras såsom den billigaste Ingen hade egentligen varit nöjd med finna i Ryssland. I slut. Motionären varnade för tyska pla­ några motioner hade E och mest effektiva delen av försvaret ."J den härordning och de skatteregler som J Nyström från ner att förvandla Sverige till en vasall­ Luleå varnat för ryska expansionssträ• införts 1892. I den våg av försvarsvänlig• stat. het som gick över landet under åren vanden och önskan att komma fram till Det ändrade utrikespolitiska läget, el­ öppet hav vid bl a Ofoten /Narvik/. Ny­ kring sekelskiftet - alstrad av goda eko­ ler snarare den förändrade hotbilden , så• 0 ström hävdade att åtgärder måste vidtas nomiska konjunkturer' l och oro för dan den upplevdes inom regering, riks­ E G Boström var statsminister 1891 - för att Norges hela försvarsstyrka "må den politska utvecklingen i Finland och dag och på militärt håll , bidrog till att 1905 med undantag för ett intervall på av Konungen användas inom Sveriges Norge - infördes 1901 en ny härordning frågorna om Sveriges neutralitet och två år (1900- 1902), då regeringen före• gränser''. Motionerna föranledde ingen på den allmänna värnpliktens grund och medlen för dess upprätthållande åter ak­ stods av den förutvarande sjöministern, åtgärd, även om riksdagen erkände det följande år genomfördes en omfattande tualiserades. amiral F W von Otter. Boström har be­ rättmätiga i kravet. Frågan om använd• reform av skattesystemet. "l Majoren vid generalstaben G Björlin tecknats som en stark, medlande och ningen av Norges arme var för känslig inledde den offentliga debatten med två klok politiker, som hade Oscar II:s för• för att kunna tas upp till skrifter 1888 och 1890, avsedda att skapa troende. Boström stärkte statsminis­ Utrikes- och säkerhetspolitisk bak­ behandling. "l "l opinion för en ny reform av terns ställning gentemot kungamakten grund: "Från fredsoptimism till ryss­ härordning• en. Björlin gav här en bild av Sveriges sä• och inom ministären. Det blev allt van­ skräck" kerhetspolitik: ligare att statsministern sj_älv utsåg sina Efter rikskansler Bismareks avgång 1890 Sveriges politik är fredlig och syftar En mer konkret bild av hur man inom politiska medarbetare. Arendena av­ började det relativt stabila allianssys­ till neutralitet. Men vi bör inte inbilla generalstaben såg på uppgiften att för• gjordes allt oftare i statsrådsberedning, temet i Europa lösas upp och efterträdas oss att det räcker att vi förklarar oss vara svara Sverige lämnas i de studier och pla­ varigenom konseljbesluten fick en mer av nya maktkombinationer. Förhål• neutrala. Vi måste ha vilja och förmåga ner som staben utarbetade i början av formell, konstitutionellt bekräftande, landet mellan Ryssland och Tyskland att hålla de stridande "på samma av­ 1890-talet. I en promemoria som 1891 karaktär. Kraven på fackministrarna då försämrades och Englands inflytande i stånd" från vårt land. Ingen part får upprättats av kaptenen K Bildt, studera­ det gällde politisk följsamhet ökade, Östersjöområdet minskade - samtidigt misstänka att vi under vissa förhållanden des två strategiska alternativ. Det ena samtidigt som statsministern ofta ingrep som Östersjöns militärgeografiska och gällde ett läge då Östersjön var isbunden kan överge neutraliteten. "l I Oscar även i fackfrågor. 'l militärpolitiska betydelse ökade. Ut­ Il:s trontal1890 liksom i ett flertal inlägg eller behärskades av en med Sverige al­ Det upprepade bytet på sjöminis• vecklingen sågs med oro i Sverige och i riksdagsdebatterna detta år, bl a av sjö• lierad flotta. Risken för en invasion sjö• terposten under Boströms tid kan ses misstron mot Rysslands militära avsikter minister C G von Otter, underströks ne­ vägen var då inte stor. I det andra fallet, som en bekräftelse på denna Leif Kihl­ och politiska mål växte till den grad att utralitetsviljan och kravet på att neut­ d v s i praktiken under tiden juni-sep­ bergs karakteristik av Boström. Bröder• den kommit att betecknas som "ryss­ 5 tember/oktober - då ryska flottan raliteten måste "vara väpnad". ' l an­ na von Otter hade beklätt posten i 18 år skräck" ."l Krigsminister Hj Palmstierna återkom sågs härska på Östersjön - var hotet under sju statsministrar. E G Boström Oscar II demonstrerade på många till temat i den proposition med vilken störst och farligast . Det riktades san­ kunde räkna in fyra sjöministrar: C G sätt sin tidigare ådagalagda uppfattning Kungl Maj :t 1891 presenterade sitt för• nolikt mot östra Mellansverige, men vo11 Otter (1891 - 92), J Christerson att Sverige, vid en konflikt i Östersjöom• slag till ny härordning. Utsikten att fort­ andra anfallsriktningar kunde inte ute­ (1892- 98), G Dyrssen (1898 -1901) och rådet, borde söka politiskt stöd i Tysk­ lutas (t ex mot Skåne)."l 8 farande få åtnjuta neutralitetens stora L Palander (1901- 1905) . ) land. Men misstänksamheten mot kung- förmåner torde bero på omfattningen av

242 243 Då Kungl Maj:t hösten 1892 återkom bevara välfärden) och att hävda Sveriges svenska flottan förutsattes helt enkelt d;gt. De oo"b m Självfallet sta beredskapsåtgärd att höja de s k stånd att värna om neutraliteten, d v s åt endera av de två rivaliserande flot­ följde stormakterna med uppmärksam­ krigskreditiven ."> "möjliggöra uppstållandet av e n så akt­ torna (Tysklands eller Rysslands). Detta het vad som hände i Skandinavien, så Oscar II var belåten med riksdagens ningsbjudande väpnad styrka, att en skulle, framhöll Linder, vara av avgöran• mycket mer som både Norge och Sverige beslut, men förklarade att om de på• krigförande makt, som av en ell er annan de betydelse för maktbalansen i Öster­ sökte stöd för sitt handlande hos den ut­ gående unionsförhandlingarna strandade anledning skulle finn a med sin fördel för• sjön och öka våra möjligheter att förbli ländska opinionen. Det har hävdats att "ja då får vi slåss". Härvid satte han sin enligt att, trots vår neutralitetsförkla­ neutrala."> 1892 års s jökrigsmateriel­ ingen av parterna stod främmande för lit till Sveriges marina övervikt.'"> ring, använda våra hjälpkällor, av denna kommitteframförde i sitt betänkande direkt politisk intervention utifrån. Från Ett uttryck för den oro som man på härstyrka läte avskräcka sig från ett så­ samma åsikter. Vid krig mellan andra svensk sida fördes vissa förhandlin gar många håll i landet hyste för den svenska dant steg". '9> europeiska sjömakter, som berör vårt härom i Oscar II:s regi. Rykten om vad utrikespolitiken var de neutralitetsmo­ Som väsentligen ny a argument från land omgivande vatten, måste sj öförsva­ som försiggick väckte stark opposition i tioner som S A Hedin väckte i riksdagen tantförsvarets företrädare till stöd för ret vara så starkt att " sannolikhet före• riksdagen. I Tyskland hyste man sympati 1894 och 1899. Hedin utgick från att man fortsatta reformer av härordningen och finnes att icke någon av de krigförande för Sveriges sak:Man övervägde t o m "i en av Sveriges större grannstater" be­ för höjande av den materiella beredska­ parterna genom kränkning av vår neut­ (1893) att ställa sjöstridskrafter till fö r­ traktade Sverige med misstroende som pen vid kustfästningarna framfördes så• ralitet" - vilka fördelar den kränkande fogande o m Oscar Il ansåg sig tvingad en sannolik fiende, medan man "i en an­ ledes åsikter om tantförsvarets deltagan­ än ansåg sig kunna få härav - " skulle att ingripa med vapenmakt. I Sveri ge nan stat" ansåg sig ha rätt att påräkna de i neutralitetsförsvaret som svårligen vilja äventyra att hans motståndares hyste man stor oro för att Norge skulle Sverige som bundsförvant. Regeringens låter förena sig med centralförsvarstän• stridskrafter förstärkas av den svenska söka stöd av Ryssland. En uni onskon­ upprepade neutralitetsförklaringar be­ kandet.'"> sjöstyrkan" ."> fl ikt skulle därmed kunna u tvidgas till hövde stöd av "en uttalad fo lkmening" * Att även kapten Herman Wrangel ett stormaktskrig o m infly tandet i för att bli trovärdiga. Motionärens far­ 1893 argumenterade efter samma linjer i Skandinavien. Inför ett sådant perspek­ hågor för den svenska utrikesledningens 1892 års härordning hade emellertid en artikel i Nationalföreningens skrifter, tiv iakktog dock både Ryssland och innersta avsikter hade bekräftats av e n "inte på minsta sätt" medfört något ökat tyder på att åsikterna var väl förankrade Tyskl and återhållsamhet. ''> skrift "Hur vi fö rlorade Norrland" skydd för vår neutralitet, skrev kaptenen i flottans högsta ledning."> U nder våren 1895 ti llspetsades läget. (1889) till vilken utrikesministern (åren vid flottan Wilhelm Dyrssen i en bro­ Norges regeri ng begärde ett försvarsan­ 1895-99) L Douglas ansågs vara upp­ schyr (1892) : Bakgrund: Unionskrisen slag på 7 mil j kr, varav hälften t ill flot­ hovsman (några ansåg att det var Oscar Utan en stark flotta kan vå rt land inte I själva verket blev på 1890-talet unions­ tan. Vid behandlingen av anslagsfrågan i II). I skriften antyddes t ex att det vore försvaras , hur mycket pengar vi än läg• krisen det dominerande utrikes-och sä• stortinget inträffade det märkliga att en pli kt för Sverige att ansluta sig till ger ned på tantförsvaret Vi behöver ing­ kerhetspolitiska problemet. Vid ett majoriteten höjde det begärda anslaget Tyskland. en arme efter kontinentala mönster. unionsbrott skulle Sveriges militärgeo• till 12 milj kr, vilket bl a möjliggjorde att S A Hedin förklarade emellertid Som väl v ar hade " riksdag sböndernas grafiska läge drastiskt förändras. Åt­ två pansarbåtar kunde börja byggas. (1899) att han inte avsåg en av "stor­ njugghet mot anslag till försvaret" börjat skilda skulle länderna i en europeisk kris Förhållandet till Norge bedömdes nu makterna garanterad neutralitet", utan ge med sig, vi lket Dyrssen anså g berod­ dessutom i värsta fall kunna hamna i oli­ så allvarligt, att Oscar II begärde att ett "principiell och permanent neutralitet", de på att ri ksdagen fått ökad insyn i ut­ ka läger. Norge kunde komma att ut­ hemligt riksdagsutskott skulle tillsättas som regeringen - i samförstånd med rikespolitiken och att gara ntier skapats sättas för från svensk synpunkt oönskat för att ta ställning till de åtgärder som Danmark och Norge - skulle meddela mot en kunglig äventyrspo litik. "> inflytande fr ån fr ämmande makter. regeringen ville genomföra. En svensk andra regeringar. Detta skulle kunna ses Samma år (1892) höll en annan sjöof­ Som Lenn art Roseli har visat, för• militär intervention kunde enligt kungen som en fredsgaranti. ficer , kapten V Lind er ett föredrag i anledde den tilltagande krisen general­ bli nödvändig. Det kunde även vara frå• En dylik "skandinavism" ville emel­ sjöofficerssällskapet i Stockholm. Sveri­ staben att börja utarbeta planer för ett ga om en "exekution" (som inte var det­ lertid riksdagen inte ansluta sig till . I ges· politiska och strategiska läge ställde militärt ingripande i Norge. Det var tills samma som "öppet krig"). Utskottet ac­ stället gjorde den ett allmänt hållet bestämda krav på flottan: att hävda ne­ vidare (1893) närmast fråga om förstu• cepterade enhälligt kungens linje, att ett "fredsuttalande", varmed man lät sig utraliteten, a tt skydda sjöfarten (d v s dier avseende armens dispositioner. Den militärt ingripande kunde bli nödvän- nöja.'">

244 245 sa att sjöförsvaret, Vintern 1898 - 1899 inträdde åter en hur viktigt det än var, Ett slags mellanställning i synen på fiende är mera sårbar än när han kom­ inte kunde vara skärpning av unionskrisen förorsakad av vårt "huvudförsvar". försvarsstrategin intog signaturen "K" mer med det långa släp som benämnens Även om flottan "flaggstriden". Genom att Oscar II till bestod av 20 pansar­ /Kuylenstierna/ och kaptenen vid flottan transportflotta ?"36> båtar, skulle den inte slut gav efter för de norska kraven, upp­ kunna förhindra en P Dahlgren. "K" som var armeofficer, Kapten Herman Wrangel framträdde landstigning. 30 sköts den slutliga brytningen med Norge > konstaterade att fienden måste komma åter 1890 med en artikel i tidskriften Tankegångarna i sex år. (Utrikesminister L Douglas av­ var konventionella: sjövägen. "Blotta faktum att fienden till­ Fosterlandets försvar, i vilken rådande Varken armens gick i protest). I Finland skärptes för• eller flottans huvudupp­ låts landstiga är ett nederlag". Förfat• uppfattning i flottans ledning om sjö• gift var att hållandet till Ryssland bl a genom gene­ till varje pris förhindra en taren uppehöll sig främst vid kustfäst• försvarets uppgifter, materiel, taktik m fientlig invasion ralguvernör Bobrikovs drastiska "russi­ . uppgiften för armen ningarnas betydelse. Det fasta försvaret m presenterades. Liksom tidigare (1886) var att besegra fieringspolitik" . Det s k februarimanifes­ fienden inne i landet. av Stockholms skärgård, Karlskrona och var skriften fri från polemik mot armen. Hur detta skulle tet 1899 åstadkom mycken oro även i kunna gå till framgår Gotland måste förstärkas, skrev Kuylen­ Wrangel underströk starkt att enigheten Sverige. Under valrörelsen 1899, då frå• bl a av ett betänkade från generalstaben stierna. 33> inom flottan var stor om "den utstakade år 1892."> Generalstabschefen gan om anslagen till försvaret spelade en A Kapten Dahlgren framförde liknande vägen". stor roll , anfördes både unionskrisen och Rappe utgick från antagandet, att fien­ åsikter i ett tal inför Kungl Örlogsman• Havet erbjöd stora fördelar som läget i Finland som argument för svenska den måste bygga upp en "operations­ nasällskapet 1890. Dahlgren framhöll att transportväg för en fiende, skrev Wrang­ rustningar. Den växande försvarsviljan i bas" på svensk botten, som stöd för de alla var ense om att brorslotten i försva• el. En fiende som obestritt kunde utnytt­ Sverige måste ses mot denna bakgrund. fortsatta operationerna efter landstig­ ret borde tillfalla armen. Han argumen­ ja havet . behövde inte ens tillgripa in­ ningen. Stockholm bedömdes vara den terade för en förstärkning av det marina vasion för att tvinga oss till underkas­ bästa basen för en angripare."Stödd på 34 lokalförsvaret. > telse. Han kunde efter behag blockera, det inre av landet och ej på Stockholm" Att övertyga allmänheten: Hur för• I anslutning till talet, utfärdade säll• bombardera eller härja våra kuster. skall den svenska fälthären därför "ut­ svara Sverige? skapet en resolution i vilken framhölls , Sverige kan visserligen inte upprätta kämpa avgörande strider för huvud­ att föredragshållaren inte hade åsyftat ett sjöherravälde i Östersjön och heller Åren närmast före beslutet om ny här• stadens försvar". Möjligheten till reträtt någon rubbning i gällande planer för an­ inte under alla förhållanden förhindra en ordning vid 1892 års urtima riksdag, var skall hållas öppen. Den svenska härens vändning av sjöstyrkorna. Organiseran­ invasion eller skydda vår handelssjöfart. den utomparlamentariska offentliga de­ "operationsbas" var Närkesslätten; det av lokalstyrkor skulle inte få påverka Men vi kan batten i försvarsfrågor livlig. Det är na­ Karlsborg se till att havet inte blir nå• var dess "operationsfäst• flottans program turligtvis vanskligt för fartygsbygg­ gon bekväm transportväg för fienden. att avgöra i vilken ning". Om operationsbasen föll i fien­ nad. 35> mån allmänheten tog Fienden kan tvingas att insätta starka till sig något av de dens hand var ett nederlag oundvikligt. I ett anförande i sällskapet senare argument som stridskrafter till skydd för transportflat­ framfördes eller hur de­ Generalstabschefen hade en rad önske• samma år sade ordföranden, konterami­ batten påverkade riksdagens tan. Anfallet kan verksamt försvåras, beslut. Den mål rörande det fasta försvaret. Karls­ ral F W von Otter, med hänsyftning på visar i varje fall hur man fördröjas och kanaliseras, så att armen tänkte och pla­ borgs betydelse hade ökat. Fästningarna "de yttranden" som förekommit på se­ nerade i de högsta militära får tid att inta fördelaktigaste gruppe­ staberna och mot land-och sjöfronterna vid Waxholm, nare tid , att "vi bör förekomma" ut­ vilken strategi som lant-resp ring till försvar. sjöförsva• Karlskrona och Göteborg borde för• talanden som "endast tjänar att för• rens ledning ville tillämpa Operationsområdet för flottan får in­ i försvaret av stärkas och byggas ut. rycka" den plan som nu följs, och upp­ Sverige. te begränsas till skärgårdarna. Flottan Nya "operationsfästningar" inne i skjuta tidpunkten för dess förverkligan• Major G Björlins måste kunna uppträda till sjöss och "i all tidigare omnämnda landet borde uppföras, men först av allt de /d v s 1882 års nybyggnadsplan/. Det skrifter fick stor spridning. synnerhet i havsbandet." I sin strävan borde nu Bodens fästning prioriteras. kan inte vara klokt, sade amiralen, att att motivera behovet av en effektivare Man eftersträvade visserligen ett av­ "bekransa hela vårt land med kustfäs• Wrangel underströk att flottan måste armeorganisation, avstod han inte från görande fältslag så nära kusten som ten, att här och var anlägga små marin­ hålla en hög mobiliseringsberedskap, så polemik mot flottans åsikter om hur lan­ möjligt, vilket - från tantförsvarets syn­ etablissement, så som antydningsvis fö• att den inte blev innesluten /i huvudsta­ det borde försvaras. Riskerna för in­ punkt sett - kunde innebära en modi­ reslagits. Kan väl någon bestrida att flot­ tionen Karlskrona/ under pågående rust­ vasion över havet hade således överdri• fiering av centralförsvarsiden, men det tans första och viktigaste uppgift är att ning. Kustfästningarna i Karlskrona och vits". Talet om en "sjövind" hade ingen motsvarade inte sjöförsvarets syn på be­ utestänga fientliga flottor från de vik­ Göteborg måste förstärkas, den för• täckning i verkligheten. En saklig ut­ greppet periferiförsvar." > tigaste hamnarna i vårt land ... Kan nå• stnämnda för att skydda flottans mobili­ redning skulle /om den kom till stånd/ vi- * gon angiva ett tillfälle då en anryckande sering, den sistnämnda för att lämna 246 247 operativt stöd åt flottan på Hård strid om den tredje pansarbåten ga delar sjöförsvarskommittens betän­ som med monitorerna; de kommer att Västkusten. ''1 kande (1882). De åsikter som där ut­ utdömas kort tid efter det att de tagits i I Wilhelm D yrssens broschyr " Flot­ Riksdagens behandling av de kungliga talats, " ha godkänts och lagts till grund bruk''1 tans uppgifter i fosterlandets försvar" propositionerna rörande sjöförsvaret vid bestämmande av den materiel som - Sverige får aldrig råd att bygga så (1891), var tonen mer utmanande. Dyrs­ åren 1888 och 1889 präglandes av spar­ under senare år anskaffats". A tt pansar­ många pansarbåtar som flottan vill ha. sen underströk, att flottan måste vara samhet. Inga inlägg rörande försvars• båtar av mindre typ behövdes, hade vi ­ Hellre då satsa på flera mindre och bil­ operativt rörlig och sjögående. De som strategin förekom. Kungl Maj:t begärde sats, men utskottet ansåg, i likhet med ligare fartyg. 451 hävdade att sjöförsvaret omöjligen kun­ inte heller mycket mer än att medel skul­ Kungl Maj:t, att det var viktigast att De argument som emellertid förtjänar de förhindra en fientlig landstigning sak­ le anslås, så att arbetet på pansarbåten flottan nu tillfördes det antal pansar­ större uppmärksamhet, och som vid nade stöd i historiens erfarenheter. Att Göta skulle kunna fortsätta utan av­ båtar, som skulle bilda den taktiska en­ 1890 års riksdag var ovanligt talrika, var med enbart eller huvudsakligen arme brott, vilket riksdagen samtyckte till ef­ het som var lämplig för våra förhållan­ ekonomiska och sociala. Så länge en viss 1 stridskrafter hindra en invasion var där• ter sedvanlig gemensam votering. " den. Om således sjöförsvarskommittens klass av folket skall bära indelnings­ emot omöjligt. Liksom Wrangel häv• Irritationen var emellertid påtaglig in­ åsikter om flottans uppgifter i krig och verkets bördor, kan vi inte medverka till dade Dyrssen, att endast ett effektivt om marinförvaltningen över den lång• de fartygstyper , som erfordrades för att att ytterligare bördor läggs på den, sade sjöförsvar kunde hindra skövling av våra samma takten flottans utbyggnad. Ten­ lösa dessa, ansetts vara "efter så nog­ en talare. "Vi bör inte gå så långt i för• kuster och skydda vår sjöfart. Ett sådant denser till motsättningar inom flottans grant och sakkunnigt heprövande fat­ svaret att vi inte får något att försvara". sjöförsvar skulle göra ett fientligt inva­ överstyrelse började visa sig. I sina an­ tade att de förtjänar att. .. tillämpas" så Just nu ser det ut som om vi skulle ha råd sionsförsök till ett vågstycke. Vi måste slagsäskanden för år 1890 framhöll sålun• var det utskottets mening att anslag bor­ med pansarbåten. Men hur blir det om därför vara beredda på att fienden gör da förvaltningen med skärpa hur illa de beviljas enligt Kungl Maj :ts för• några år?461 vår flotta till det första och och viktigas­ 1882 års nybyggnadsprogram stämde slag."'1 Vice talman Sven Nilsson, som var en te anfallsmålet. Flottans operations­ med dagens verklighet. Under åtta år ha­ Utskottet hade tagit intryck av marin­ av gamla lantmannapartiets ledare, an­ frihet måste med alla medel bevaras, ty de endast två pansarbåtar byggts. Skulle förvaltningens skarpa påpekanden. Sju såg att pansarbåtsfrågan visserligen inte om den trots allt inte lyckades med att nybyggnaden fortgå i denna takt, med en ledamöter reserverade sig dock. Sjö• hade något direkt samband med grund­ förhindra en landsättning, så skulle dess pansarbåt ungefär vart fjärde år, skulle ministern var ändå utomordentligt nöjd skatterna. Men båtarna utgjorde en del roll inte vara utspelad. det dröja ytterligare 15 år innan planen med detta ovanliga tillmötesgående: Ut­ av försvarsväsendet och var därmed in­ Till sist kan här nämnas den strategis­ förverkligats. Förvaltningen begärde skottet hade äntligen öppet gått in på direkt sammakopplade med skattesys­ ka slagväxling med pennorna, som ut­ därför medel för fullbordande av Göta den av 1882 års kommitte utstakade temet. Ä ven om statskassan fått ökade 3 kämpades mellan " Många försvarsvän• och för två nya pansarbåtar " 1 Depar­ vägen."1 resurser genom tullinkomsterna, skulle ner" och "Många andra försvarsvän• tementschefen C G von Otter förklarade Pansarbåtstypens motståndare lät sig det vara fel att satsa stora delar härav på ner". De förra framhöll att försvaret i den följande propositionen att han vis­ emellertid inte nedslås. I en motion yr­ försvaret. " 1 måste ha förmåga att förlägga striderna serligen delade marinförvaltningens far­ kade J Mankell på avslag. Representa­ En representant för nya lantman­ utanför landet. Tar man hänsyn till lan­ hågor, men att han nödgats göra andra tionen hade låtit dupera sig av talet om napartiet förklarade att anklagelserna dets ekonomiska resurser och naturliga prioriteringar. Kungl Maj :t ansåg sig en pansarbåt,framhöll Mankell. Under för sammanblandning av indelningsverk försvarsbetingelser, är sjöförsvaret den alltså inte kunna begära mer av repre­ denna beteckning hade sjöförsvaret 'in­ och grundskatter med sjöförsvarsfrågan försvarsgren som har de största förut• sentationen än att den beviljade medel smugglat' de sjögående fartygen. Man­ var oberättigad. Men våra tillgångar sättningarna att främja detta viktiga till en ny pansarbåt. kell föredrog beteckningen "anfallspan­ måste fördelas rättvist."> mål. statsutskottets utlåtande över pro­ sarfartyg", vilket bättre skulle motsvara P A H Stjernspetz genmälde att " få Genmälet i den andra broschyren är positionen var anmärkningsvärt. Flottan vad flottan syftade till. ' 21 försvarsbördor trycker folket så litet som ironiskt. Det förstnämnda inlägget var hade genom tidigare beslut tillförts er­ Motståndarnas argument i övrigt - flottan. Det pågår en livlig försvarsagi• ett osjälvständigt arbete, "en liten para­ forderligt befäl och en tidsenlig sjö• många och utförliga - följde välkända tion ute i landet, som är värd all ära. sit på en viss föga ryktbar motion" i and­ manskår. Tiden var nu inne, framhöll ut­ vägar t ex: Men den är missriktad, då den huvud­ ra .kammaren samma år (1892). (C! skottet, att sörja för "en fullständigare - pansarbåtstypen var inte ti ll räckligt sakligen har tagit hand om lantförsvaret. Adelsköld, sid 250). och bättre materiel", så att flottan kun­ prövad. Vi borde vänta och se. "l Flottan kräver mindre folk än armen. de intaga den ställning som landets för­ - var inte den tillämpade tekniken redan Allt pekar på att sjöförsvaret måste ut­ svar krävde. Utskottet återgav i väsentli- föråldrad? Det går med pansarbåtarna vecklas. Ä ven regeringen kritiserades:

248 249 l Kungl Maj:t borde tänka mer på sjö• försvaret än som skett genom statsverks­ förslag som skulle medföra ytterligare Motsättningarna mellan Kungl Maj:t försvaret än som nu sker. "> propositionen 1891. "Att jag begagnade uppskov i härordningsbeslutet. Några (sjöministern) och marinförvaltningen Två debattinlägg till förmån för den mig därav både för armens och flottans nya undersökningar rörande flottan an­ uppenbarades på nytt inför arbetet med tredje pansarbåten medverkade till en bästa var naturligt. .. statsministern ville sågs inte påkallade.''> Adelsköld sjöförsvarets huvudtitel i statsverkspro­ för sjöförsvaret positiv utgång av riks­ smida medan järnet var varmt", skrev stöddes i kammaren av Carl Ekman. Vi positionen till 1891 års riksdag. Chefen dagsförhandlingarna. A P Danielsson kungen ."> glömmer att försvaret består av hären för förvaltningen, viceamiral Peyron och Liss Olof Larsson, vilka liksom E G Den nye statsministern EG Boström och flottan, sade Ekman. Det är i första upprepade sin tidigare begäran att an­ Boström tillhörde de tongivande inom "smidde" på härordningsförslaget, men rummet flottan som skall upprätthålla slagen till fartygsbyggnad skulle utgå på nya lantmannapartiet, talade för pansar­ vidtog även tullpolitiska åtgärder, vilka vår neutralitet och förhindra en fiende ordinarie stat. Förvaltningen begärde båtsförslaget. L O Larsson hade, liksom avsåg att stärka den nya regeringens att göra oss skada. Ekman befarade att också medel till påbörjande av en fjärde Boström, ändrat uppfattning i pansar­ ställning. Regeringen hade så när lyc­ sparsamheten skulle dominera i riks­ pansarbåt. Sjöminister C G von Otter båtsfrågan. Han förklarade att han alltid kats. Härordningsförslaget föll, med en­ dagen sedan härordningsbeslutet fattats. anmodade marinförvaltningen att in­ skulle arbeta för rättvisare skatter, men dast fem rösters övervikt för Han ansåg att flottan redan nu borde komma med ett nytt förslag, som låg in­ nu fanns det överskott i statskassan och motståndarna.''> tilldelas ett anslag om minst 2 milj kr om ramen för tilldelade medel. Dessa 58 " över allt står fosterlandets för• Boström beslöt i detta läge att handla årligen. > räckte endast till fortsatt byggande av 50 svar". > (Denna omvändelse torde snabbt. Generalstaben fick i uppdrag att Riksdagen godkände denna gång Thule samt till två minbåtar. överarbeta härordningsförslaget, varvid inte ha uppskattats av Larssons kommit­ Kung Maj :ts förslag till ny härordning Departementschefen anförde till viss hänsyn skulle tas till oppositionens tenter, eftersom han vid riksdagsvalen mm.''> statsråds'protokollet (12. januari 1891) senare samma år blev utslagen). önskemål. En urtima riksdag inkallade att han nu liksom tidigare i princip dela­ till hösten 1892 för att ta ställning till det Riksdagen beslöt till slut, efter ge­ Motsättningar inom flottans översty• de marinförvaltningens uppfattning, nya förslaget."> mensam votering, att följa Kungl Maj:ts relse men "då jag som Konungens rådgivare "Min proposition handlade föga om och utskottet förslag, och den tredje måste taga hänsyn till statens tillgångar flottan", skrev Oscar II senare, "och Från och med 1888 hade marinförvalt• pansarbåten Thule kunde börja byggas. och till det belopp som högst får tagas i detta var ju ganska naturligt, då över• ningen regelbundet hävdat i sina anslags­ anspråk för sjöförsvaret", måste det be­ Inför en ny härordning. huvud taget här var fråga, icke om ma­ framställningar, att formen för medels­ gärda beloppet högst betydligt medsät• teriel utan om organisationsan­ tilldelning till sjöförsvaret måste ändras. Vid 1891 års riksdag sökte regeringen tas. Beloppet för nybyggnad uppfördes slag". "> Varken från regeringens eller Tidigare extra anslag till flottans ny­ Åkerhielm riksdagens godkännande av på extra stat. riksdagens sida var det således fråga om byggnader borde uppföras på ordinarie en ny härordning. Det finns ingen an­ att göra någon samfälld avvägning mel­ stat i statsbudgeten och utgå efter en Dialogen mellan marinförvaltningen ledning att här gå in på förslagets in­ lan armen och flottan . Från sjöförsvarets fastställd plan. Endast härigenom skulle och departementschefen uppmärksam• nehåll; det må vara nog att konstatera sida gjordes heller inga inlägg i de urtima stadga och god ekonomi kunna åstad• mades i riksdagen. Major C! Adelsköld att det varken militärt eller politiskt an­ debatterna, som kunde försvåra en lös• kommas. Dessutom skulle samarbetet framhöll i remissdebatten att de många sågs tillfredsställande. Förslaget föll se­ ning av härordningsfrågan. med industrin förbättras. sparsamhetsvännerna måste hålla depar­ dan "frihandlarna" röstat nej av fruktan Däremot framfördes från annat håll Departementschefen hade 1889 och tementschefen räkning för hans spar­ för att försvarskostnaderna skulle göra några inlägg till förmån för flottan. Ma­ 1890 förklarat att han i princip helt dela­ samhet med statens medel. Men det tullinkomster oumbärliga."> Oscar II jor C! Adelsköld presenterade för första de förvaltningens åsikter. Men de medel fanns besparingar som innebar misshus­ ansåg att propositionen var ett illa för• kammaren ett utförligt förslag till ny för• som kunde avses för femte huvudtiteln hållning. Krigsministern, vars huvudtitel berett hastverk av den impulsive stats­ svarsplan, i vilket hans kända uppfatt­ var inte tillräckliga för en höjning av det går före sjöförsvarets, har alltid sett sitt ministern. Ett överilat yttrande i unions­ ning om behovet av ett starkt sjöförsvar fasta anslaget med de belopp som skulle departement till godo så mycket han frågan medförde därtill att Åkerhielm kom till uttryck.56> Enligt Adelsköld erfordras. Kungl Majt fortsatte alltså att kunnat. Sedan har sjöministern fått de tvingades avgå. hade det aldrig upprättats någon plan för begära anslag till fartygsbyggnad på ext­ smulor som blivit över, varmed han ock­ Oscar II beskriver hur han nu uppvak­ ett kombinerat lant-och sjöförsvar, nå• ra ordinarie stat. Problemställningen har så vanligen nöjt sig."> tadBs av generalstabschefen A Rappe got som lantförsvaret hade dragit fördel belysts av Wedin, som emellertid inte Förutvarande sjöministern B A Lei­ som å regeringens vägnar förklarade , att av. Adelskölds motion avvisades av ut­ går in på dess politiska konsekven­ jonhufvud var något mästrande. Han på• den funnit tiden inne att göra mer för skottet. Man kunde inte tillstyrka ett ser.'"> pekade att det var vanligt att föredra-

250 251 l gande departementschef, efter samråd redraget av V Linder inför flottans offi­ sättningen för sjöförsvaret. 641 Kom­ snabb utbyggnad av flottan. Han hade med sina ämbetsbröder, såg sig nödsa• cerare i Stockholm. mitten föreslog vissa moderniseringar en ideell motivering till förslaget: Som kad att "avdraga ett eller annat", ty Försvarsfrågan hade äntligen lösts, och ombyggnader av befintliga fartyg en av de 70 ä 80 riksdagsledamöter, till­ statsregleringen måste gå ihop. Men om framhöll Linder, men endast då det gäll• och satte som mål för framtiden ett sjö• hörande den "internationella" Freds­ sjöministern, som nu, öppet går emot de lantförsvaret. Armen med sina lands­ försvar bestående av 15 första klass pan­ och skiljedomsföreningen, ville han marinförvaltningen, blir det svårt för omfattande kontakter hade kunna fånga sarbåtar (av förbättrad Svea-typ) , sam­ främja denna rörelse. En stark flotta försvarsvännerna att i utskottet försvara nationens intresse, så mycket mer som manlagt 50 1:a och 2:a klass torpedbåtar skulle kunna skydda vår neutralitet och ett omtvistat förslag. härordningen sammankopplades med samt 6 " avisofartyg", senare benämnda detta var något som låg i varje fredsväns Det skulle innebära en stor lättnad för skattefrågorna. Flottans intressen hade torpedkryssare. (Jfr bilaga 3). intresse, förklarade Klinckow­ statsutskottet om samstämmighet inom tills vidare åsidosatts, genom att den Sjökrigsmaterielkommitten förklara• ström. 661 flottans överstyrelse kunde åstadkom• frivilligt trätt tillbaka. Hade man i detta de också att det var "ett oeftergivligt statsutskottet tillstyrkte emellertid mas innan anslagsbegäran framläggs för läge framhållit sjöförsvarets betydelse, villkor" att flottan följande år tilldelades (med minsta möjliga majoritet) Kungl riksdagen. Leijonhufvud hoppades att så skulle det kommit olägligt för armen och ett fast anslag (om 2,8 milj kr/år). Med Maj :ts förslag. Reservanterna ville en­ skulle ske _6'1 i framtiden väckt misstro och missämja, sade Lin­ detta belopp skulle flottan, efter 20 år, dast bevilja ett extra anslag på l milj kr Sjöminister von Otter svarade på den­ der. Men sedan tantförsvaret nu tillgo­ ha nått en nöjaktig utveckling. För att för påbörjande av en fjärde pansar­ na kritik med att framhålla att marin­ dosetts, hade försvarsfrågan kommit i förkorta denna tid, föreslog kommitten båt. 67) förvaltningen var ett självständigt äm• nytt läge. Sverige får inte något betryg­ att ett extra engångsanslag skulle bevil­ betsverk. Det tillkom inte Konungens gande försvar, om inte även flottan för• jas, så att sjöförsvaret snabbt kunde för• Plenardebatterna blev långa och ut­ rådgivare att inverka på dess beslut. stärks. Flottans män måste nu med öp• stärkas med tre nya pansarbåtar (utöver förliga. sjöministern inledde förhand• Motsättningarna bestod även inför pen blick för framtidens krav med kraft de tre befintliga). En del av de härför lingarna i första kammaren med en redo­ 1892 års lagtima riksdag, även om de in­ hävda nödvändigheten av att stärka sjö• erforderliga medlen borde upplånas. görelse för regeringens syn på sjöförsva• te väckte så stort uppseende. På hösten försvaret. I propositionen till 1893 års riksdag rets uppgifter och sättet att lösa dem. detta år avgick C G von Otter som sjö• En ledare i Tidskrift i sjöväsendet nr l hade emellertid den nytiiiträdde sjö• Vår flotta, som den nu var beskaffad, var minister, förebärande hälsoskäl. Han ef­ 1893 behandlade flottans läge efter här• minister J Cristerson tagit hänsyn till inte något hinder, inte ens ett nämnvärt terträddes av kommendören J Christer­ ordningsbestuteL Efter att ha angivit "hinder av ekonomisk natur", vilka inte hot, mot fienden. Flottan hade gott folk, son. sjöförsvarets uppgifter och motiverat be­ kunnat överblickas. Kungl Maj :t begär• men led brist på tidsenlig materiel. Vi Christerson sökte andra framgångsvä• hovet av en stark flotta , framhöll leda­ de således endast ett fast anslag om 2 måste vänja oss vid att sådan materiel gar för att åstadkomma kontinuitet och ren att flottans män enigt slutit upp milj kr/år att utgå fr o m 1894 "med här• blir dyr, framhöll Christerson. planmässighet i utvecklingen av sjökrigs• kring 1882 års program, som dock ännu vid fäst villkor" att medlen inte utan Men vi bygger billigare och bättre än materielen. Strävan från regeringens si­ ej förverkligats i avsedd omfattning. Nu riksdagens samtycke skulle få användas nästan alla andra länder. Våra nya l:a da blev att begära fleråriga anslag på ext­ fanns personalen och kunskapen. Mate­ till byggande av större fartyg än den an­ klass pansarbåtar övertätfas inte av någ• ra stat att utgå med årliga delbelopp. rielen hade dock tillförts i allt för lång• tagna pansarbåtstypen. ra andra örlogsfartyg i samma storleks­ sam takt. Med hänvisning till beslutet om en ny klass. Våra varv har en väl övad arbetar­ I skuggan av härordningen * härordning och sjökrigsmaterielkommit• stam, vilket är en betydande tillgång. Vi En av sjöminister C G von Otters sista tens betänkande, framhöll sjöministern anskaffar all materiel inom landet utom Sedan härordningsfrågan tills vidare ämbetsåtgärder hade varit att tillsätta att tiden nu var inne att se till sjöförsva• (för närvarande) pansaret, vissa torn­ lösts genom det urtima beslutet 1892 an­ den ovan nämda expertkommitten med rets behov. 6'1 kanoner och viss ammunition. Utgif­ såg man inom flottans överstyrelse, lik­ uppgift att utreda hur flottan på bästa I remissdebatten kom överste R M terna för pansaret är den avgjort största som på många håll inom den allmänna sätt skulle kunna tillgodogöra sig resul­ Klinckowström med ett överraskande posten. Men vi har tekniska resurser för opionen, att turen nu var kommen till taten av det senaste årtiondets materiel­ utspel. Han hade tagit intryck av sjö• att själva tillverka fullgott pansar, om sjöförsvaret att få sina behov tillgodo­ la utveckling. Hänsyn skulle tas till lan­ försvarets " betryckta läge" (i förhål• blott industrin får garantier sedda.631 för reguljära dets tillgångar och behov. Det var såle• lande till grannländerna) och det nyligen leveranser, sade Christerson. "Vilken E>en offentliga debatten till flottans des främst en teknisk-ekonomisk utred­ avgivna kommittebetänkandet. Klinc­ lyftning skulle inte detta ha för vår indu­ förmån intensifierades. Som exempel ning, men kommitten berörde också i kowström föreslog att Sverige skulle ta stri, hur många tusen arbetare skulle in­ kan nämnas det tidigare omnämnda fö- sitt betänkande den strategiska mål- upp ett lån , stort nog att finansiera en te få arbete härigenom!"

252 253 O M Björnstierna statsrådet Christerson kom därefter och ekonomisk utveckling av flottan, försvarade utskot­ främst företräddes av J Mankell, enligt tet och sitt eget handlande. in på neutralitetsfrågan och framhöll bl a utan att riksdagens årliga prövningsrätt Om första vilket riksdagen borde nöja sig med att, kammaren hade att möjligheten att bevara neutraliteten över anslagen ifrågasattes. I proposition följ t propositionen kun­ liksom förra året, bevilja ett nybygg­ de man befara var helt beroende av sjöförsvarets effek­ föreslogs sålunda att riksdagen skulle an­ att andra kammaren, lik­ nadsanslag för 1895 om l milj kr. Enligt 681 som föregående år, tivitet. slå ett belopp om 12,5 milj kr att utgå skulle gått på ett än­ Mankell och hans meningsfränder betyd­ nu l ägre belopp 1 Första kammaren röstade för propo­ med 2,5 milj kr under vartdera av de fem än kompromissens. '" de det föga om den fjärde pansarbåten Även sjöministern sitionen. I andra kammaren var majori­ töjande åren. Med denna inte allt för beklagade kompro­ färdigställdes " några månader förr eller missen. Om riksdagen teten för reservationen överväldigande kännbara uppoffring skulle flottan styr­ antog den, skulle senare". Det var på 5. huvudtiteln /sjö• det dröja tre år stor (191 nej, 33 ja). Kammaren ansåg ka ökas med tre pansarbåtar, 16 min­ innan den fjärde pansar­ försvaret/ som pengar kunde sparas. För båten kunde 751 att det var nödvändigt att visa stor åter• båtar och ett " avisofartyg" .' 11 färdigställas. övrigt var pansarbåtarna olämpliga för En annan utskottsledamot, hållsamhet med anslagen till flottan med Hade sjöministern redan i propositio­ Persson i våra farvatten och behov, ansåg Man­ Törneryd motiverade hänsyn till de ekonomiska åtaganden nen tagit hänsyn till vad han ansåg vara sin anslutning till kell. 781 kompromissen riksdagen föregående år gjort för re­ politiskt möjligt, så fortsatte kompro­ något annorlunda. Krigsminister A Rappe sade sig förstå Egentligen ville formerna inom lantförsvaret. missandet i statsutskottet. Här förklara• han nedsätta anslaget de konstitutionella betänkligheter som till l milj kr, men Den inom flottan och på andra håll de man sig sakna anledning att pröva sjö• detta skulle blott leda föranlett riksdagen att avvisa förslagen till att Kungl Maj:t med stor spänning och förväntan emot­ ministerns femårsplan. För kommande kom igen nästa år om att uppföra nybyggnadsanslaget till med än högre krav. sedda utgången av 1893 års riksdag blev budgetår ville utskottet inte anslå mer Och F W von Otter flottan på ordi.narie stat. Men det begär• bemötte kritik således en besvikelse. Efter gemensam än 1,5 milj kr. Man godtog föreslagna en med förklaringen att da beloppet, 2,5 milj kr, hade Sverige det var hans, liksom övriga votering beslöt visserligen riksdagen att tekniska förbättringar i pansrbåtstypen, utskottsleda­ råd med. "Bristande insikter om sjö• möters, ärliga övertygelse bevilja medel till den fjärde pansarbåten men i övrigt hade utskottet i sina över• , att ett högre försvarets beydelse och behov" låg enligt anslag än 1,5 milj Oden och visserligen utfäste sig riks­ väganden tagit hänsyn till " de mindre kr inte stod att vinna Rappe bakom riksdagens negativa in­ för flottan under dagen att även följande år anslå medel gynnsamma ekonomiska förh ållandena" innevarande riks­ ställning till flottan . Rappe redogjorde dag."1 till fullföljande av bygget. Men "flottans och till " andra priorierade anslagsbe­ utförligt fö r s in syn på armens och flot­ Oscar II berörde ödesfråga", en fast nybyggnadsplan, vil­ hov". statsutskottet var enhälligt i sitt själv episoden i sina tans betydelse och uppgifter i försvaret: minnen. Kompromisser le riksdagen inte binda sig vid. 691 utlåtande, vilket ledde till en anmärk• kan inte alltid För upprätthållandet av neutraliteten undvikas, skrev kungen, ningsvärd "svekdebatt". och att nu både var sjöförsvaret i "första hand" av stor ordföranden (Sparre) Flottans representant i utskottet, och andra civila le­ betydelse. Även då det gällde försvaret En "svekdebatt" damöter från första amiral F. W von Otter, hade inte reser­ kammaren i utskot­ av vårt oberoende var sjöförsvaret "av Följande år återkom tet måst söka marinförvaltningen verat sig. För detta fick han uppbära en kompromiss mellan oumbärligt gagn", emedan det "som till sina önskemål Kungl Maj:ts förslag om ett fast anslag om mycken kritik. I första kammaren för• och andra kam­ tantförsvarets bundsförvant" bekämpar 2, 5 milj kr/å marens sparsamhetsbegär r till fartygsmaterielen. klarade t ex Gunnar Wennerberg att han , kan man inte fienden på bästa sätt. Dess uppgift är då Framställningen klandra dem var utförligt motiverad var förvånad över utskottets enhälliga för. "Men av den i utskot­ att " inskränka fiendens anfallspunkter med de nu kända tet invalde sjöofficeren argumenten rörande kompromiss. För första gången hade borde man hava så mycket som möjligt". den långsamma kunnat vänta, ja takten i flottans nyda­ Kungl Maj :t gjort ett allvarligt försök att fordra , att ej vika en Armen måste grupperas inom vissa ning.'"1 tumsbredd ... Olyckligt höja den svenska flottan . Intresset här .. vis fattade han in­ utsatta områden, den kan inte spridas ut Departementschefen te rätt sin ställning anslöt sig, på för hade varit stort inom den allmänna och den trumf han - längs kusten. Mellan dessa områden får numera sedvanligt sätt till trots för allt sitt föregående , i princip till för• opinionen. Man hade därför väntat sig - verkli­ man i stället lita till landstormen. Och valtningens gen nu hade 771 uppfattning, men ansåg sig att reservationer skulle ha förekom• i sin hand". här kommer flottan - som numera har böra ta politiska hänsyn: " ... att döma mit. 721 stor rörlighet - till stor hjälp. "Vi ut­ av såväl senaste riksdagens beslut" som C E Casparsson, en av de mest an­ * sätter oss på ett fr uktansvärt sätt för att av debatten i kamrarna "synes för närva• sedda riksdagsmännen i första kam­ bli slagna i detalj om flottan inte är i ord­ rande föga utsikt Kungl Maj :ts utförligt motiverade förefinnas för ett så• maren, fann det vara anmärkningsvärt ning när vår tantarme anfalls av fi en­ dant fast proposition kom således bort i riksdags­ anslags beviljande". Kungl att utskottet inte prövat regeringens den". Krigsministerns utförliga inlägg Maj :t ville i stället behandlingen. Mot statsutskottets pröva ett annat för• plan och att riksdagen funnit sig i gav upphov till en debatt om centralför• det­ kompromiss ställdes ett farande som skulle främja en planmässig ta. 721 yrkande, vilket svarsideerna. "1

254 255 F W von Otter tackade Rappe för ra något för flottan, men finansierings­ "Är man övertygad om behovens nöd• att låta arbetena för kronans räkning ef­ hans värdefulla och kompetenta stöd till frågan var ett problem."> vändighet bör man hålla på sin över• tersätts, dels ... ". (Kungen kritiserade sjöförsvaret. Han var dock inte helt nöjd Flera motioner väcktes i båda kamrar­ tygelse även om man kommer i minori­ här flottans tekniska förvaltning) . 89> med krigsministerns framställning. Om na om att lånevägen finansiera nybygg­ tet" sade en av kammarens "patriar­ fienden med 2 a 3 veckors intervall ut­ naderna. Man utgick från 1892 års pro­ ker", P O Reuterswärd. Ett viktigt genombrott nyttjar sitt övertag till sjöss för att Jand­ gram och konstaterade att en utbyggnad F W von Otter försvarade åter sitt Den 2. januari 1896 hölls ett särskilt sätta t ex 60 000 man vardera i norra, av sjöförsvaret enligt detta skulle kosta ställningstagande i utskottet. Varken "statsråd i finansärenden". Huvudskälet mellersta och södra Sverige, och den mellan 40 och 50 milj kr."> han själv "eller någon i denna kammare" var att regeringen formellt önskade svenska armen stöder sina operationer statsutskottet "bröt ut" lånefrågorna trodde att vi kunde få så stora anslag fastställa hur de överskott som uppstått i på den centrala positionen vid Karls­ för särskild behandling. Utskottet var över budgeten att vi inte bara kunde för• 1894 års statsreglering (över 8 milj kr) borg, hur går det då med Sverige, fråga• skeptiskt till de mer vidlyftiga Jåneförsla­ nya flottan utan även " taga igen den för• och väntades uppstå även 1895, skulle de von Otter. Väpnad neutralitet upp­ gen. Flottans utbyggnad skulle komma lorade tiden". von Otter ansåg att vi disponeras. statsministern hade låtit de rätthålls inte gernom ett centralförsvar att präglas av "stötvis fortskridande ut­ borde gå lånevägen. Han hade följt båda försvarsdepartementen göra för• utan av flottan och kustfästningar• veckling av materielen med mellanrum principen att hellre vika från sin mening teckningar över de mest angelägna mate­ na.so) av overksamhet". Man förordade en " .. .i hopp att få något, som någorlunda rielbehoven. Andra talare tackade von Otter för kompromiss. Endast en så stor summa tillfredsställer.. . än vidhålla densamma E G Boström anförde bl a att med ut­ hans klara framställning om flottans och borde upplånas, som erfordrades för att och få mycket mindre" . 88> gången av år 1897 kunde reformerna av kustfästningarnas betydelse. "l fram till 1900 färdigställa fyra nya pan­ I slutvoteringarna ställdes kompro­ härordningen anses genomförda. Armen Krigsministern m fl kom igen och pro­ sarbåtar m m, d v s 10 a 11 milj kr. Ut­ missen emot Rappes/Wennerbergs för­ hade dock trängande behov av vapen testerade mot von Otters åsikter. Be­ skottets majoritet önskade emellertid slag. Riksdagen beslöt bevilja det lägre och det fasta försvaret behövde förstär• fästningarna i Norrland, som var aktuel­ även att Kungl Maj:t borde beredas till­ beloppet, l ,5 mil j kr, till flottans fartygs­ kas. Flottans behov hade länge fått stå la, skulle fylla samma uppgift i försvaret fälle att närmare utreda lånebehoven. byggnad. tillbaka, då de belopp som Kungl Maj:t i norr som Karlsborg fyllde då det gällde Minoriteten, d v s samtliga representan­ äskat för ändamålet, väsentligen ned­ försvaret av mellersta och södra Sverige. ter från andra kammaren, avvisade helt satts av riksdagen. Det var alltså särskilt Krigsministema ansåg att von Otter m fl lånealternativen. Inga lån borde upptas Det hade tagit fyra år att fullborda angeläget att flottans behov av fartygs­ missförstått hela iden med centralförsva• för "improduktiva ändamål". byggandet av pansarbåten Oden. Oscar materiel, jämte armens av eldhand­ ret " l I själva anslagsfrågan hänvisade ut­ II skriver härom i sina memoarer: vapen, nu kunde tillgodoses. Riksdagen godtog slutligen utskotts­ skottet till föregående års utlåtande. "Jag hade för flottan begärt ett fixt statsministern var inte främmande för kompromissen (i andra kammaren med Även denna gång förordade ett enhälligt anslag, varigenom jämnare och billigare tanken att uppta ett försvarslån. Men då 145 röster för utskottet och 58 för Man­ utskott ett nybyggnadsanslag för 1896 anskaffning kunnat ske än nu, då man nu avsevärda belopp blivit tillgängliga, kell m fl). om 1,5 milj kr. aldrig kunde beräkna något över stun­ kunde försvarsbehoven lämpligen tillgo­ Även nu var utgången av riksdags­ Krigsministern framträdde åter till den. Emell ertid blev dock åtminstone doses genom att överskotten från de se­ förhandlingarna i många avseenden en stöd för ett högre anslag till flottan. Han återstående anslaget till Oden beviljat. naste årens statsregleringar anvisades till besvikelse för flottans män. Som positiva kritiserade att utskottet inte heller den­ Jag är ledsen att säga att det påskyndade försvarsändamål åren 1897 och 1898. betraktades dock de allvarliga försök na gång sakligt prövat sjöministema ej, såsom det hade bort, pansarbåtens Krigsminister A Rappe presenterade som på många håll gjorts för att klargöra plan. Om riksdagen inte ville anta den , fullbordande. Beräknad färdig i septem­ därefter de förslag som "i första hand sjöförsvarets roll, skrev Tidskrift i Sjö• så borde den åtminstone höja anslaget ber 1896 är den ännu /april1897/ icke av­ torde böra vidtagas för att, om vår neut­ väsendet 1895 (s 1) . till1,75 milj kr, för vilken summa vi kun­ provad, än mindre levererad från Berg­ ralitet skulle hotas, sätta oss i stånd att de färdigställa pansarbåten Oden fram­ sund verkstad! Detta trots hundrade på• med vapenmakt upprätthålla densam­ höll Rappe,85 > med instämmande av bl minnelser och påskyndningsorder från ma". Rappe redogjorde för armens be­ Till 1895 års riksdag återkom Kungl a Gunnar Wennerberg m fl. 86> min sida; trots både sjöministerns och hov av vapen m m och kom därefter in Maj :t med i det närmaste samma fram­ Sjöminister Christerson beklagade sjöförvaltningens bemödanden... Orsa­ på det fasta försvaret. Han erinrade om stänning om en femårig nybyggnadsplan kompromissen. Den var inte " det bästa ken är tvåfaldig: dels att, då bättre kon­ den utredning som beordrats redan 1882 för flottan som föregående år. Intresset möjliga" bara för att ingen reserverat junkturer medförde privata beställ­ och som visat sig synnerligen tids­ var nu större från riksdagens sida att gö- sig." > ningar, skämdes icke leverantörsbolaget ödande. Det betänkande som general-

256 257 staben tio år senare framlagt, januari 1896, begärde sjöministern i pro­ hade in­ Bland andra som talade för reserva­ trädde i andra kammaren till försvar för positionen ett nehållit en " såvitt möjligt fullständig ut­ anslag (på extra stat) om tionen och det lägre beloppet var A P propositionen: redning" av de strategiska 11,78 milj kr, varav 2,44 milj kr för grunddragen Danielsson, med instämmande av ett Allt sedan 1882 hade sjöförsvarskom• av ett krig i Sverige i krigsfall 1897. 91 1 ost, syd flertal ledamöter i kammaren. Det var mittens förslag legat till grund för Kungl och väst. 90> Betänkandet hade statsutskottets majoritet anslöt sig i även en tvivelaktig åtgärd att bygga fartyg Maj :ts propositioner. l stället för i me­ innehållit en utredning om "lämplighe• huvudsak till Kungl Maj :ts förslag, var­ med hjälp av tillfälliga överskott i stats­ deltal behövliga årliga anslag på 1,9 milj ten och möjligheten av att till vid man underströk att materielbeställ• landets kassan, ansåg Danielsson. Blir det peng­ kr, hade 1,2 milj kr beviljats. Det är rim­ skydd tillämpa ett system ningarna så långt som möjligt skulle ske av kustfäst• ar över bör de användas på annat håll. Vi ligt att flottans män nu får se sina behov ningar". vid inhemska verkstäder. Reservanterna satsar f n mycket på hären; att nu bevilja tillgodosedda. De har "länge haft klara Därefter redogjorde sjöminister (d v s samtliga representanter från andra J stora anslag även till flottan är omöjligt. papper ty deras behov är både kända och Christerson kammaren) förordade ett anslag om för de materiella förhål• 5 Ä ven om flottan är det vapen vi i första erkända ... Låt inte deras förhoppningar landena inom sjöförsvaret milj kr, att utgå med halva beloppet un­ och flottans hand har behov av, bör den utbyggas i vändas i missmod", sade Boström.971 omedelbara behov. der vardera 1897 och 1898. De uttalade Enligt gällande plan jämn takt. Vi kan inte belasta våra verk­ Sedan andra kammaren antagit reser­ (1882 och 1892) återstod även att 2,5 milj kr per år "allt fram­ att bygga 11 städer under två år, för att sedan låta vanternas förslag, gick frågan till gemen­ pansarbåtar av l:a klass, gent" borde utgå till sjökrigsmaterielen. 34 torpedbåtar dem ligga i det närmaste overksam­ sam votering. En ovanlig och livlig agi­ och 5 torpedkryssare. Kostnaderna Kamrarnas debatter blev livliga , här• ma.951 tation , inte minst från statsministerns si­ för hade beräknats till främst då det gällde frågan om nybygg­ 49 milj kr. Med Sjöministern förklarade i andra kam­ da, för det högre anslaget, föregick om­ hänsyn till planen för flottans nadsanslagens finansiering. använd• maren att huvudändamålet med våra röstningen. Boström uttalade att detta ning vid mobilisering (jfr bil Redan i remissdebatten kritiserade R 3) enligt vil­ försvarskrafter inte annat var än att i det var den viktigaste omröstningen under ken åtminstone Klinckowström utförligt (8 sidor två divisioner pansar­ i riks­ längsta söka behålla freden. De skall i hans statsministertid. ''> båtar och tre grupper av torpedbåtar dagsprotokollet) propositionen. Han er­ främsta rummet vara ett stöd för vår I voteringen segrade propositionen fordrades , borde - om nämnda förordade bl a ett lån för flottans full­ över• neutralitet. Först om så krävdes skulle med 207 röster mot 168. Beslutet inne­ skott kunde disponeras - bordande samt Gotlands "neutralise­ snarast möj• de användas mot en angripare. I det för• bar ett klart genombrott i representatio­ ligt byggas: ring." > statsministern svarade iro­ ra fallet var det av geografiska skäl klart nens inställning till sjöförsvaret; inte så två 1:a klass pansarbåtar, 4 niskt att han inte tilltrodde sig att nå• st tor­ att armen skulle ha ett jämförelsevis mycket i fråga om röstetal (Olof Jonsson pedkryssare och 6 st 1:a klass gonsin göra den föregående talaren belå• torped­ mindre inflytande. I det senare fallet var i Hof och 156 sympatisörer i andra kam­ båtar. ten. Även P O Reuterswärd och Robert det givet att möjligheten för armen att maren reserverade sig mot beslutet), statsministern avslutade framställ• Almström m fl förordade upptagande av komma till angrepp mot fienden i rätt tid som då det gällde det anslagna beloppets ningen med en hemställan att lån. 931 Hans Ma­ och på rätt plats var beroende av det storlek. Som en följd av beslutet kunde jestät Konungen behagade Bland dem som stödde reservanterna i nåder gilla stöd som flottan kunde lämna. två nya pansarbåtar m m beställas. Thor statsministerns samt chefernas var M M Höjer. Han förstod inte en fi­ för I båda fallen var det flottan som skul­ och Niord införlivades 1899 med flottan . lant-och sjöförsvarsdepartementen ut­ nansiell politik som gick ut på att an­ le komma att insättas först. Det var gläd• talanden, vilka biträtts av statsrådets vända överskotten i statskassan på "for­ jande, framhöll Christerson, att den sto­ En försvarspolitisk övriga ledamöter. Utdrag ur protokollet cerad krigsrustning i en tid av djupaste ra betydelse som flottan har i landets sensation skulle då expedieras till berörda departe­ fred" . Ökade skatter och värnplikt drab­ försvar allt mer börjar inses av natio­ ment att ligga till grund för anslagsfram­ bar bara de fattigaste. Tiden var nu inne, nen .961 Vid nästa (1897) års riksdag förekom sade ställningen till 1896 års riksdag. Höjer, att lösa in det löfte som gavs Andra som i likhet med sjöministern knappast några debatter om anslagen till i Med denna ovanliga kraftsamling från den kungliga diktamen den 12 decem­ försvarade propositionen, t ex historie­ flottan. Återstående belopp till byg­ regeringens sida vid handläggning av vä• ber 1888, enligt vilken överskotten från professorn C T Odhner, hävdade att gande av de båda pansarbåtarna bevilja­ sentliga försvarsfrågor, var förutsätt• livsmedelstullarna främst skulle an­ varvsindustrin hade kapacitet att ge­ des. " Riksdagen föredrog att handla i vändas ningarna till synes goda för en gynnsam till stöd för de klasser, som svå• nomföra de förstärkningar av flottan stället för att prata" skrev Tidskrift i Sjö• behandling av dem i riksdagen. rast drabbades av skatten på livsmedel. som föreslagits. Det var nu inte fråga om väsendet. Inom sjöförsvaret var för• Som det nu är kan den liberala opposi­ någon " rustningsfeber" det var "själv• väntningarna stora att 1898 års riksdag * tionen inte helt och hållet gå regeringen bevarelsedriften" som låg bakom Kungl skulle följa exemplet från "de rika åren" I enlighet med framställningen 1 den 2 till mötes sade talaren. " Maj:ts förslag. Även statsministern upp- 1896- 97 ."">

258 259 Marinförvaltningen begärde således Sjöministerna återhållsamhet och av­ (som ett alternativ) att 5,9 milj kr skulle visande hållning till marinförvaltningens anslås på extra stat till ytterligare två önskemål, väckte stor förvåning på pansarbåtar. många håll. I första kammaren motione­ sjöministern höjde denna gång budet. rade Robert Almström jämte sju leda­ I propositionen äskades 6,7 milj kr, för• möter om att marinförvaltningens äs• delade på 1899 och 1900. statsutskottets kanden skulle beviljas. En likalydande majoritet tillstyrkte propositionen, me­ motion väcktes i andra kammaren av dan minoriteten, d v s representanterna Thor Lundblad.'"31 Motionären på• från andra kammaren, mangrant reser­ pekade bl a att det begärda anslaget inte verade sig för ett lägre anslag om 5 milj kunde anses överstiga folkets tillgångar, kr, vilket skulle räcka till påbörjande av eftersom statskassan visade ett över• en ny pansarbåt. wo) skott på 24 milj kr. Statsminister Boström hade från bör• Debatterna i kamrarna tog en märklig jan uppfattningen att Kungl Maj:ts pro­ vändning genom att frågan om anslag till position var ganska djärv. I utskottet "Ofotenbanan" kopplades samman med fördelade sig rösterna så att första kam­ anslagen till sjöförsvaret. Missnöjet med marens representanter förordade såväl att medel ej beviljades till banan med­ propositionen som motionerna, medan verkade till att vissa riksdagsmän de­ andra kammarens representanter ville monstrerade genom att sluta upp kring GÖTA. att riksdagen skulle nöja sig med Kungl STOCKHOLM. VANADrS. det lägre anslaget till flottan. Detta Majt:s förslag. "BEVÄRINGSAFDELNTNGEN" 1903. räckte ändå till en ny pansarbåt, (Dris­ Under intryck av de norska rustning­ tre pansarbåtarna Äran, Wasa och Tap­ oss om. Leijonhufvud förnekar att flot­ tigheten). '"' 1 arna, som ansågs syfta, om inte till an­ perheten byggas. tan kan angripa en överlägsen fiende till Möjligen som en följd av den misslyc­ fallsförberedelser sjöss. Möjligen kan vi angripa så dock till en för• F örsvarskrig i eller utanför Sverige? delar av kade satsningen som sjöminister Chris­ stärkning av Norges förhandlingsposi• den fientliga flottan om tillfälle ges, men terson gjort vid 1898 års riksdag och tion, ändrade statsministern uppfatt­ Den våg av försvarsvänlighet, d v s den­ vi kommer då att lida så svåra förluster, samarbetssvårigheter med statsmmis­ ning, och anslöt sig till motionärernas na gång "flottvänlighet", som nu nådde att vad som återstår av svenska flottan tern, avgick Christerson senare under förslag. I början av april 1898 inbjöd Bo­ sin kulmen kring sekelskiftet, betrak­ får ta sin tillflykt till baserna. Vi lär inte året. Han efterträddes av kommendör• ström representanter från samtliga par­ tades med olust bland de politiskt radi­ heller få möjlighet, att, som ofta fram­ kaptenen Gerhard Dyrssen. Dyrssens tier i riksdagen till överläggningar, var­ kala och på tantmilitärt håll. 1061 hållits, angripa fiendens transportflotta, första proposition 1899 var återhållsam. vid han uppmanade dem att stöja motio­ Förutvarande sjöminstern, general­ ty det första fienden gör innan trans­ Marinförvaltningen hade begärt ett an­ nerna.'041 löjtnant B A Leijonhufvud utgav samma portflottan går till sjöss, är att oskadlig­ slag om 13,2 milj kr fördelade på tre år, Följden blev att plenardebatterna år en ny upplaga av sin nu 17 år gamla göra den svenska flottan i strid eller ge­ för att kunna bygga - utöver den redan uteblev. Riksdagsmännen följde sina ut­ skrift " Ett och annat om försvarskrig i nom blockad. Sverige bör i stället utnytt­ beviljade Dristigheten - tre nya pansar­ skottsrepresentanter, vilket 1 vanlig Sverige". ja skärgårdarna för ett segt och ihärdigt båtar m m. Härutöver äskades ett anslag ordning ledde till gemensam votering. Sjöförsvaret är dyrt, framhöll för• uppehållande försvar. Härigenom kan på c: a 4,9 milj kr för modernisering av de Här inträffade nu den politiska sensatio­ fattaren, och efter de stora satsningarna fiendens anfall i för försvaret särskilt 0 1 tre äldsta pansarbåtarna.' ' Kungl nen att riksdagen biföll såväl Kungl 1899 på flottan , kommer det att bli ännu känsliga operationsriktningar i bästa fall Maj :t föreslog - med hänvisning till Maj :ts förslag som Robert Almströms dyrare. Kostnaderna för bemanning, förhindras och i varje fall försvåras och andra angelägna anslagsbehov - att me­ motion. (Röstsiffrorna var 237 mot 131). drift och underhåll m m växer nu auto­ fördröjas till fördel för försvaret inne i del endast skulle utgå till fullföljande av Resultatet visade att omkring 50 riks­ matiskt. landet. tidigare åtaganden samt till de begärda dagsmän ("lantmän") i slutvoteringen Med dessa stora utgifter får vi ändå Väljer fienden andra anfallsriktning­ moderniseringarna (sammanlagt 7,8 milj bytt sida.'"51 inte en flotta som kan lösa de uppgifter ar, kan inte flottan göra mer än att hålla kr). Genom detta riksdagsbeslut kunde de som sjöförsvarets män söker övertyga känning med transportflottan och rap-

260 261 l portera dess färd så att armen kan för• ett kraftigt hot mot varje angrepp på vår bättre det därigenom sätts i stånd att fyl­ styrkor och borde därför ytterligare be­ varnas om fiendens första operations­ frihet och självständighet. la sina uppgifter, desto mer lättas tryc­ fästas. mål. 10'l Man medger nu allmänt att ett inva­ ket på armen/ .. . /Och å andra sidan ju De strategiska sambanden mellan ar­ Flottans män gick omedelbart i svaro­ sionsföretag knappast kommer till stånd, starkare armen är, till desto större an­ men och flottan var så betydelsefulla, mål. Kapten C G Flach bemötte utför• så länge vår flotta bevarar sin opera­ strängningar och kraftutveckling tvingas framhöll Wrangel, att de inte fick störas ligt Leijonhfvuds argument i en skrift tionsfrihet och är stark nog att utöva ett en fiende vid ett eventuellt invasions­ eller belastas med några "inbillade tjäns• med titeln "Ett och annat om försvars• verksamt hot mot fiendens transportflot­ företag över havet. Transportflottan ter" . 108 krig utanför Sverige" (1900) . > ta, skrev Wrangel. Men trots detta är det växter, den blir svårare att skydda och Det var således en total missuppfatt­ Flach återkom till temat i en artikel i få som har klart för sig de verkliga strate­ vår flottas möjligheter att förhindra in­ ning att flottans spaningsfartyg skulle ut­ Tidskrift i Sjöväsendet (1900). En annan giska sambanden mellan försvarsgrenar• vasionen ökar. ""'l göra en framskjuten rekognoscering för artikel i samma tidskrift, vari det sjö• na . Wrangel redogör därefter ingående I fortsättningen hävdade Wrangel, armen. Den avsåg att sätta flottan - in­ militära tänkandet utvecklades, var för• för olika aspekter på detta samband. Ett liksom Flach , nödvändigheten av att te armen - i stånd att nå sina opera­ 09 fattad av Herman Wrangel.' > samband som mer handlar om växelver• flottan bevarade sin operationsfrihet till tionsmåL Armen får naturligtvis inte in­ Wrangel undvek (som tidigare) po­ kan än om direkt samverkan mellan för• avgörandets stund. Den måste kunna leda sina rörelser för att möta en inva­ lemik mot armens företrädare, och fram­ svarsgrenarna. snabbt mobiliseras. Dess operativt rörli• sion förrän den fått visshet om urskepp­ höll nu uttryckligen att han inte önskade ga delar måste snabbt inta utgångsbase• ningsorten på svenska kusten. bemöta Leijonhfvuds "inkonsekvenser". ring i skärgårdsområdet från Östergöt• Inom lantmilitära kretsar hade man Wrangel Men han var starkt kritisk mot de miss­ konstaterade bl a att Sverige land till Roslagen. Lokalstyrkor måste inte tillräckligt beaktat det för landets måste räkna uppfattningar om sambandet mellan arme med att i krig utsättas för avdelas till övriga utsatta områden. Ett ekonomi livsviktiga skyddet av sjöfarten. anfall av överlägsna och flotta , som sedan länge haft en för fientliga armestrids­ stort antal farleder, inklusive angörings• Flottan måste förhindra att de viktigaste krafter och Sverige olycklig inverkan på sjöförsva• en överlägsen flotta. och utloppsleder, måste anordnas och hamnarna utsattes för långvarig handels­ Men en väl rets utveckling. En "viss enighet" hade utrustad och utbildad flerstädes skyddas av kustfästningar eller blockad. Förmåga att fullgöra denna svensk arme, om under många år efter seklets mitt rått än i numeriskt under­ befästa positioner, så att flottan hade uppgift var inte beroende av armens dis­ läge, tvingar en om detta strategiska samband, "men en angripare till utom­ många möjligheter att löpa ut till havs el­ positioner. I det långa loppet kunde där• ordentliga anstängningar. enighet som för fosterlandet måste anses Redan sam­ ler söka reträtt bakom de skyddande ytt­ ernot armens möjlighet att operera även• mandragningen i hög grad nedslående". av en transportflotta för re skären. tyras, om Sveriges varuutbyte med om­ en armekår med tillhörande träng tar På detta sätt skulle flottan vara en världen avskars. Man hade vid försvarsplanernas upp­ mycket stora transportresurser i an­ "fleet in being"'">. Den skulle inte rättande utgått från förutsättningen, att språk. Tyskland kan relativt snabbt upp­ annat än under klart gynnsamma för• fienden redan fått fast fot i landet. Man båda fartyg för både Från sjöfästningar till kustartilleri en och två armekå• utsättningar söka strid. Den skulle med vågade inte ens sträva efter att fortast rer. Ryssland skulle , med sin tämligen bevarad rörelsefrihet och slagkraft vara Som vi tidigare har sett framfördes mot möjligt driva bort eller kasta honom i ha­ obetydliga och vitt spridda handelsflotta ett lantent hot mot varje invasionsföre• slutet av 1880-talet från flera håll åsikten vet, utan man tog frivilligt sin tillflykt till få större svårigheter. ""l tag, som kunde riktas mot mål , som låg att det fasta försvaret - och därvid inte " återtågsdefensivens nödfallsutväg" . Fienden kunde vidare inte nöja sig inom kustflottans operationsområde. bara Karlsborgs fästning - borde för• Med en sådan tankegång var naturligtvis med att upprätta en första operationsbas Hur stort var då det område, som flottan stärkas och byggas ut. Frågan om det hoppet om ett "yttre försvar" oförenligt, i Sverige. Denna måste fortlöpande för• på detta sätt ansågs kunna "flankera"? fasta försvaret i övre Norrland hade ak­ och flottans uppgift inskräktes till lokal­ stärkas och underh ållas genom trans­ Wrangels svar var enkelt: Alla delar tualiserats av J E Nyström i motioner till försvar jämte samverkan med armen. porter över havet. längs kusten till vilka tillträdet för vår riksdagen 1888. Löjtnant O Kuylenstier­ Dess bättre hade vi nu vuxit ifrån en Det är denna stora transportflotta flotta inte kunde avskäras av fienden . na (signaturen "K") och kapten P Dahl­ sådan nedslående uppfattning. Det och de följande underhållstransporterna Norrland och Västkusten kunde bli sjö• gren hade på olika sätt aktualiserat frå• utomordentligt viktiga steg som 1899 års som fienden har svårast att skydda och operativt isolerade. Till dessa områden, gan om sjöfästningarna (1890). Sam­ minnesvärda riksdag tagit, visade klart som lättast kan störas även av ett rela­ liksom till Karlskrona borde därför lo­ tidigt strävade man inom både armens att •riksdagen äntligen insett nödvändig• tivt litet antal örlogsfartyg , skrev Wrang­ kalstyrkor avdelas och kustfästningar ut­ och flottans ledning att tona ned det fas­ heten att skona fosterjorden från krigets el. byggas eller förstärkas. Fårösund kunde ta försvarets beydelse i jämförelse med fasor, genom att utanför kusten skapa "Ju mer sjöförsvaret utvecklas, och ju bli en användbar replipunkt för våra sjö- de rörliga stridskrafterna.

262 263 Den utredning om de strategiska te de lokala stridskrafterna stödjas av Det gjorde däremot chefen för flot­ inga nya stora anslag, utan ett fu llföljan• grunderna för Sveriges försvar som gene­ fasta försvarsanläggningar. tans stab. Han ansåg att fästningen i de av föregående års åtaganden. Som en ralstaben presenterade 1892, 113 1 be­ norr inte borde börja byggas förrän flot­ konsekvens av den materiella utveck­ handlade bl a kustfästningarnas uppgif­ De följande riksdagsdebatterna kom tans operativa replipunkter, de viktigas­ lingen , utökades flottans befälskårer vä• ter och utbyggnad. Det dröjde emeller­ huvudsakligen att röra lantförsvaret och te kustfästningarna, inklusive en ny vid sentligt. (Enbart åren 1900-1901 med 35 tid till 1896 innan ett allvarligt försök Karlsborgs fästning. Riksdagen beslöt Ångermanälvens mynning, förstärkts officerare och 83 underofficerare). 117 gjordes från Kungl Maj :ts sida att kom­ att bevilja medel till viss upprustning av och fullbordats. > 1901 och 1902 års riksdagar dominera­ ma från ord till handling då det gällde Karlskrona och Vaxholms fästningar. I synen på Gotlands försvar skilde sig des av den omfattande härordningsre• det fasta försvarets utbyggnad. Följande år (1897) återkom Kungl inte fästningskommitten nämnvärt från formen och omläggningen av det svenska I den anslagsframställning som Maj:t med en begäran om anslag till på• generalstabens och krigsministerns syn skatteväsendet. Besluten innebar en vä• krigsminister A Rappe detta år gjorde börjande av befästningar på Göteborgs 1896: Man kunde "svårligen våga hoppas sentlig förstärkning av armen och en till riksdagen, hänvisade han till 1892 års "sjöfront" samt i norra Sverige (Boden). på vår flottas medverkan vid försvaret av rättvisare finansiering av försvarskost• strategiska bedömningar och föreslagna Inga medel beviljades dock till nya öns kuster" . Här var ett dilemma, ty naderna. Den politiska strid som upp­ 11 åtgärder. '> 11 5 befästningsanläggningar. > Frågan "från neutralitetens kränkande" /vilket stod kring reformförslagen gällde värn• Det ansågs vara en angelägenhet av om landets fasta försvar hänsköts till en flottan kunde förhindra/ "till ett faktiskt pliktstidens längd. Tjänstgöringstiden största vikt för Sveriges försvar att utredning, som tillsattes i maj 1897. Den besittningstagande är steget inte för flottans värnpliktiga ansågs inte be­ 118 Karlsborgs fästning äntligen fullborda­ s k fästningskommitten fick en " parla­ stort" . > höva vara längre än den som gällde sol­ des. mentarisk" sammansättning. Ordfö• Krigsministern lade i allt väsentligt daten i allmänhet vid infanteriet, d v s Men /och här sker nu en förskjutning rande blev landshövdingen, överste J fästningskommittens förslag till grund 240 dagar. av det strategiska perspektivet/ då Karls­ Crusebjörn. Den bestod härutöver av 4 för propositionen 1899 om det fasta för• Riksdagen beviljade också, mer i borgs betydelse skulle göra sig gällande landmilitära och en sjömilitär expert svaret. Propositionen mötte emellertid skymundan, anslag till ytterligare en först 1211 " då landets existens står på spel" (kommendör C A M Hjulhammar) samt ringa förståelse av riksdagsmajoriteten. pansarbåt, Manligheten. > Detta var det från beredskapssynpunkt mest 8 riksdagsmän). Kommitten avgav si tt På radikalt håll talades det bl a om "det blev den elfte och sista enheten i den angeläget att anslag beviljades till sjö• 1 6 119 (hemliga) betänkande i juli 1898. ' > befästa fattighuset" . > pansarbåtsserie som började med Svea. fästningarna. Ty även om vår flotta "vo­ Fästningskommittens betänkade visar Senare samma år tillsattes ännu en Sjöförsvaret stod nu inför det stora re fienden vuxen" kunde den från början nya intressanta förskjutningar i lant­ kommitte med uppgift att utreda orga­ utbyggnadsprogrammets fullbordan. Ti­ "komma i efterhand" om den inte hun­ försvarets strategiska perspektiv. Karls­ nisationen av "sjöfästningsartilleriet". den var inne att utreda och avgöra hur nit mobilisera och "i sin helhet utlöpa" i borgs betydelse som "operationsfäst• Kommitten utarbetade ett förslag till or­ flottan i framtiden borde vara sam­ skyddet av befästningarna. ning" ansågs ha minskat. Anläggning• ganisation av ett särskilt vapenslag, mansatt och vilka krav som borde ställas Rappe ansåg däremot inte att Got­ arna fick nu mera ses som en " förråds• kustartilleriet, som låg till grund för en på sjökrigsmaterielen med hänsyn till land hade " någon mera framstående be­ fästning" . motsvarande proposition till 1901 års teknikens och taktikens utveckling. För tydelse för rikets försvar", detta efter­ En av orsakerna härtill var, att då riksdag. Genom dess beslut indrogs Vax­ ändamålet tillsattes senare under 1901 som vår relativt obetydliga flotta inte flottan nu kunde väntas få den utveck­ holm och Karlskrona artillerikårer och en kommitte uteslutande bestående av kunde använda sig av stödjepunkter så ling som planerats, måste sannolikheten ersattes av kustartilleriet, som kom att fackmän, " 1901 års certkommitte" .~21 > långt bort från fastlandskusten. (Annat för ett fient li gt huvudanfall över havet lyda direkt under Kungl Maj :t (sjöför• Flottans äldste i tjänst varande offi­ vore förhållandet om vi hade en sjömakt anses ha minskat. Däremot ökades såväl svarsdepartementet) som en särskild del cer, viceamiralen och chefen för flottans som kunde mäta sig med våra grannars). förutsättningarna som sannolikheten för av sjöförsvaret. Till kustartilleriet över• stab A F H Klintberg utsågs till ordfö• Gotland var emellertid en del av riket ett anfall över norra landgränsen. Anfal­ fördes samtliga kustbefästningar och rande. Ser man till övriga ledamöters be­ som måste försvaras . Motiveringen för len över havet torde få karaktär av se­ minstationer med tillhörande materiel. fattningar, var kommitten i hög grad uppförande av befästningar på ön var kundära diversionsföretag. slutsatsen " teknisk". Två representanter för marin­ här av annan karaktär: Då flottan inte Flottan nalkas målet. 1901 års cert­ var given: Armen måste få sin opera­ kommitte ingenjörsstaten (en av dem var dess kunde påräknas för försvaret av ön, och tionsfästning i norr. Krigsministern var överdirektör och chef), flottans båda förbindelserna mellan Gotland och fast­ angelägen om att framhålla , att flottans Det nya århundradets första riksdag varvschefer (kommendörer), cheferna landet inte kunde skyddas (d v s för­ man i kommitten inte hade rest några in­ fortsatte att vara välvilligt inställd till för marinförvaltningens artilleri-och tor­ stärkningar inte kunde framföras), mås- vändningar häremot. sjöförsvaret. Det gällde nu visserligen pedavdelningar (kommendörkaptener l

264 265 ,

gr) samt representanter för intenden­ som skulle förordas. Majoriteten stan­ turtjänst och läkarstat. Den yngste i nade för en något förstorad och förstärkt kommitten som kunde anses företräda variant av den senaste Äran-klassen. Bl det taktiska och operativa inslaget, var a Wrangel förordade en relativt liten och kommendörkaptenen 2 gr Herman lättmanövrerad pansarbåtstyp. Han WrangeJ. 122l Kommitten nöjde sig framhöll uttryckligen att den borde göra dock inte med att enbart studera tak­ högre fart än de tänkbara motståndare tiska och tekniska frågor. I likhet med som var artilleristiskt starkare, men sam­ 1892 års materielkommitte granskade tidigt vara starkare bestyckad än de far­ den utförligt de principiella strategiska tyg som var snabbare."') grunderna för sjöförsvarets uppbyggnad. Vad Wrangel och andra i kommitten Denna del av kommittens betänkande hade klart för sig var också, att pansar­ förbigås här, då den återspeglar Wrang­ båtstypen inte fick vara så stor och kost­ els här tidigare refererade åsikter. Kom­ sam att inte " erforderligt" (d v s största mittens uppfattning, mer utförligt, men möjliga) antal enheter kunde byggas. En ändå i sak oförändrad, återges dessutom tredje pansarbåtstyp diskuterades. Det i de militära stabschefernas gemensam­ var fråga om en kompromisslösning. ma uttalande 1906, ett uttalande som re­ Man skulle nöja sig med att den var fereras nedan. snabbare än de starkare, d v s kunna Flottans uppgifter var - i korthet - undvika eller dra sig ur strid med över• enligt kommitten: lägsna motståndare. Pansarbåten skulle WASA. DRISTIGHETEN. ÄRAN att med stöd av det strategiska sam­ " då omständigheterna ej voro allt fö; "BEV ÄRINGSAFDELNINGEN" bandet med armen /jfr Wrangel ovan/ ogynnsamma" /d v s då de var klart förhindra en invasion över havet, gynnsamma/" kunna upptaga och ut­ del till pansarkryssaren (Fylgia) och un­ 1901 års certkommitte hade uppen­ att "jämte befintliga kustfästningar härda strid även med fiendens starkaste dervattensbåten (Hajen). Först på hös• barat åsiktsskillnader inom flottan då skydda Stockholm och Karlskrona, och snabbaste fartyg" . ten samma år var marinförvaltningen det gällde valet av fartygstyper, särskilt att bidra vid försvaret av övriga befästa Kommitten underströk behovet av klar med sin anslagsframställning då det pansarbåtar. Den stora ekonomiska kustorter, nya "torpedbåtsförstörare" för spaning gällde den nya pansarbåtstypen. Man välviljans tid var också över på politiskt att såvitt möjligt försvara de skärgårdar och torpedbåtsjakt (senare kort och gott följde här kommittemajoritetens förslag. håll. Allt större krav restes från framför som omger sistnämnda platser, benämnda jagare). Torpedbåtarna själ• Sjöministern - från sommaren 1901 allt radikala kretsar om en planmässig att skydda rikets kuster mot brand­ va , borde bli större, sjövärdigare och Louis Palander - anslöt sig emellertid i samordning av försvarsutgifterna. Plan­ skattning och andra överrumplingsföre• framför allt få längre aktionsradie än propositionen till "kompromissförsla• mässighet blev ett nyckelord för Karl tag, hittillsvarande typer. get" med motivering bl a att största vikt Staaff i riksdagsdebatterna 1899 och 6 att förhindra handelsblockad, Utvecklingen av undervattensbåtarna borde läggas vid den nya pansarbåtens 1900." ) D å Staaff 1905 bildade sin att så långt möjligt skydda handeln un­ hade nu även kommit så långt , att detta fart . I övrigt innebar sjöministerns an­ första regering gav han följdriktigt che­ der egen flagga .'") nya vapensystem "ej borde lämnas obe­ slagsframställning en betydande ned­ ferna för de båda militära staberna i upp­ Anders Sandström har skildrat kommit­ aktat". Än så länge ansågs det blott vara skärning av marinförvaltningens önske• drag att utarbeta och framlägga en ge­ tens tekniska och taktiska överväganden ett medel i skärgårds-och hamnförsva• mål. Riksdagen skar ned dessa ytterliga­ mensam försvarsplan . Avsikten var att rörande de fartygstyper som skulle kun­ ret Kommitten föreslog att en försöks• re. Medel beviljades endast till påbörjan­ därefter lägga denna plan till grund för na lösa de angivna uppgifterna."') ubåt skulle byggas. Ännu en ny fartygs­ det av en pansarbåt, den tolfte och sista, en motsvarande ekonomisk plan. För• Då det gällde pansarbåtarna, måste typ, en " pansarkryssare", borde tillföras som skulle få namnet Oscar II. Pansar­ svarsfrågorna kunde därmed tills vidare ökad vikt tillmätas pansaret, farten och flottan. Den skulle bl a kunna vara ett båten levererades 1907. Det skulle där• föras undan från den politiska dagord­ det medelsvåra, relativt snabbskjutande stöd för framskjutna spaningsfartyg och efter dröja fem år innan det åter blev ak­ ningen. För sjöförsvaret inleddes där• artilleriet, ansåg kommitten. Men den tjänstgöra som övningsfartyg. tuellt att tillföra sjöförsvaret nya pansar­ med en period då enbart "lätta" fartyg var inte enig om vilken pansarbåtstyp Redan 1902 års riksdag beviljade me- fartyg. tillfördes flottan.

266 267 ...,

Då generalstabschefens och chefens ta de risker som numera var förenade Vi måste vara beredda på anfall redan till sjöss som känsliga punkter på fien­ för flottans stab gemensamma syn på sjö• med ett större invasionsföretag över ha­ i samband med ett krigsutbrott mot våra dens kust. Detta var ett led i den tak­ försvaret uppgifter och verksamhet här vet. örlogsbaser, dess inneliggande fartyg och tiskt offensiva krigföring som eftersträ• till slut återges, beror det på att planen Mälardalen var sannolikt fiendens etablissement. "'> Fienden kunde vades . kan anses sammanfatta de strategiska förstahandsmål , om trots allt huvud­ även försöka att blockera kustflottan i och operativa mål mot vilka flottans män anfallet framfördes över havet. dess basområden eller förinta den i sam­ Sammanfattning i årtionden strävat, samtidigt som den Man måste emellertid alltid räkna band med dess förflyttningar mellan Utrikespolitik och försvar kom att ligga till grund för kommande med sekundära anfallsoperationer över skärgårdsområdena. Problemen med att uppbåda ett till­ försvarsplanläggning och försvarsbeslut havet, för att splittra det svenska försva• Karlskrona med dess lätt tillgängliga fredsställande marint neutralitetsförsvar så länge pansarbåtarna utgjorde kärnan i ret. Hela kuststräckan från Bråviken i inlopp ansågs vara särskilt utsatt. 127 (för Gotland) 1885 lämnade inte några kustflottan. > söder till Umeå i norr bedömdes kunna En oundgänglig fordran var därför att varaktiga spår i flottans materiella ut­ utsättas för sådana angrepp. Man måste kärnan av den svenska kustflottan skulle Samfälld plan för rikets försvar veckling. Visserligen betonades allt of­ 1281 även vara beredd på att diversionsanfall hållas ständigt rustad. Det var vidare ett 1906. tare, inte bara från sjöförsvarets före• kunde riktas mot Blekinges och Norr­ starkt önskemål att kustflottan redan fö• trädare, att en obunden och opartisk ne­ Sveriges "sjögräns" anses bestå av tre bottens skärgårdar. re ett krigsutbrott hade intagit sin första utralitetspolitik krävde skydd av - i för• " sjömilitära fronter" , där egentliga Ös• Sedan stabscheferna även analyserat " beredskapsställning" i skärgården. De­ sta hand - ett starkt sjöförsvar. tersjön (den sydöstra fronten) är den krigsfallen syd och väst (samt fallen lar av kustflottan borde under isfri årstid Men flottans män kunde länge - i mest betydelsefulla. Västkusten har sin Danmark och Norge), övergick de till att avdelas till Norrlandskusten. Särskilda verkligheten ända till efter sekelskiftet - beydelse som förmedlare av kontakten beskriva hur den defensiva försvarsstra• lokalstyrkor skulle vidare avdelas till det på goda grunder hävda att sjöförsvaret med yttervärlden (under krig). Norr­ tegin skulle genomföras. omedelbara försvaret av Stockholms, saknade nödvändiga resurser för att lösa landskusten får sin största betydelse i Sveriges utbredda skärgårdar bildar - Blekinge och Göteborgs skärgårdar denna uppgift. Härom vittnade inte det farligaste krigsfallet ost. under förutsättning av att de försvaras - (med stöd av "kustpositioner"). minst debatterna om försvaret av Got­ Även om Ryssland i ett krig till en ett slags naturliga fästningar. Om de ej För att lösa sin huvuduppgift, att av­ början sätter land samt av Väst- och Norrlandskuster­ in huvudanfallet över grän• försvaras kan de i stället utnyttjas av värja en invasion, måste flottan till det sen na. i norr, är det inte sannolikt att fienden. skärgårdarnas fördelning längs yttersta bevara sin handlingsfrihet. Flot­ Skandinavien Framför allt i samband med 1892 års är dess slutmål. En stark kusten gynnar sjöstridskrafternas ope­ tans huvudstyrka måste hållas samlad. beslut rörande härordningen, hävdades rysk sjömakt kommer att eftersträva rationer. (De "flankerar" bl a mer öpp• Den skulle undvika strid, som kunde kontroll över från tantförsvarets sida, att också armen Östersjöutloppen och söd• na kuststräckor). medföra allvarliga förluster, för att i av­ ra Östersjön, hade viktiga uppgifter att fylla i neut­ vilket i sin tur kräver kon­ Ett huvudanfall "över sjögränsen" görande stund kunna utveckla största ralitetsförsvaret. Detta kom till sitt troll av södra Sverige och södra Norge. kommer sannolikt inte till stånd förrän möjliga kraft. Rivaliteten praktiska uttryck i ansträngningarna att mellan stormakterna med­ fienden försäkrat sig om herraväldet till Samtidigt måste man vara på sin vakt för höja kustfästningarnas materiella stan­ emellertid att både England och sjöss över aktuellt havsområde. Under mot bioperationer. Flottan borde störa Tyskland dard och beredskap. Den logiska följden har intresse av att motsätta sig denna förutsättning och när och om erf­ fiendens förbindelser över havet, för• en sådan av att kustfästningarna tilldelades en rysk expansion. Men rivaliteten orderligt transporttonnage finns till­ hindra att Ålands hav spärrades och att innebar större roll i neutralitetsskyddet var att också en fara, ty vid en konflikt gängligt, samt is- och väderförhållande­ Ålandsarkipelagen utnyttjades av fien­ dessa överfördes till sjöförsvaret, vilket mellan England och Tyskland, kunde na inte är allt för ogynnsamma, är vägen den som operationsbas. Ryssland alltså skedde genom 1901 års beslut rö• få fria händer i Östersjöområ• över havet den bekvämaste för angripa­ För att undvika att bli tagen med det. rande kustartilleriet. ren då det gäller att snabbt överföra be­ överraskning, måste flottan skaffa sig Utvecklingen av kommunikationerna tydande truppstyrkor till vitala delar på underrättelser om fienden genom rekog­ på båda sidor om Bottniska viken , i för• svenska kusten. noscering och bevakning till sjöss, en Ä ven om alliansfrihet i fred, syftande ening med den svenska flottans styrke­ Logiskt sett kommer den ryska flot­ verksamhet som kunde föras ända fram till neutralitet i krig ännu inte tagit form tillväxt, hade medfört att sannolikheten tan i ett krig med Sverige att med alla till fiendens kust. Man borde ständigt av en utrikespolitisk norm, så var den för .en rysk invasion över landgränsen i medel söka oskadliggöra den svenska hålla känning med fienden. Intet tillfälle officiella svenska linjen (med undantag norr hade ökat, samtidigt som man kun­ flottan, i första hand dess viktigaste del , borde härvid försummas att anfalla såväl för perioden Douglas 1895 - 99) avvisan­ de anta att Ryssland skulle undvika att kustflottan. relativt små fientliga styrkor eller fartyg de mot varje försök att blanda in främ-

268 269 mande makt i de förenade rikenas an­ perifert hade olika innebörd inom även tidigare) odla ett "maritimt" , tän• så var sjökriget slut, även om " ett antal gelägenheter. (Folke Lindberg s 147). lant-och sjökrigsvetenskaperna, något kande under inflytande av anglosach­ fartyg överlevt" och kunde biträda vid Den militära hotbilden dominerades som orsakade mycket teoretisk och kan­ siska auktoriteter på området som W skärgårdsförsvaret. av Ryssland. Det var Rysslands expansi­ ske någon praktisk 132 förvirring redan i Corbett och A T Mahan. > Planläggningen för ett eventuellt krig va strävanden man tyckte sig ha belägg samtiden. med Norge 1905 visade att en samord­ för och som man mest fruktade. Ryss­ Detsamma gäller begreppen "strate­ ning mellan armen och flottan ägde rum lands militära (marina) styrka var det gisk offensiv" och "strategisk defensiv" Det är lätt att finna belägg för krav på på departementsnivån, men i övrigt mått man mätte med då det svenska för• som hade olika 133 innebörd, om defini­ överordnad ställning över sjöförsvaret skedde helt försvarsgrensvis . > Det svarets (flottans) motståndskraft och re­ tionen kom från fältherrekullen eller från tantförsvarets sida. Axel Rappes (av är dock en öppen fråga i vad mån samar­ surser värderades. 3 från amiralskajutan. ' '> Det före• F W von Otter tacksamt prisade men fö• bete skedde mellan generalstaben och Samtidigt förväntades England och faller emellertid som om det främst är ef­ ga fruktbärande) försvarstal för sjöför• flottans stab. Tyskland motsätta sig en rysk maktpoli­ tervärlden, som sökt finna och formulera svaret vid 1894 och 1895 års riksdagar Flottans planläggning skedde i sam­ tik i Skandinavien. Inom sjöförsvaret doktriner och system i försvarsgrenarnas var försedda med för flottan inte alldeles verkan mellan sjöministern, chefen för räknade man alltjämt med möjligheten, konkreta och pragmatiskt utformade harmlösa förbehåll , och rimmade f ö fö• flottans stab och högste befälhavaren att en allierad flotta i farans stund skulle handlingsprogram, utan att därvid när• ga med innehållet i den utredning som över kustflottan. Innan de övergripande bistå den svenska i försvaret mot ryska mare beakta vilken innebörd samtiden Rappe undertecknat i egenskap av gene­ planerna fastställdes, inhämtades ytt­ sjökrigsoperationer. lade i begreppen. ralstabschef 1892. rande från generalstabschefen. I det pla­ Detta kan ha varit ett önsketänkande Så länge våra lantstridskrafter inte av­ Av instruktionen för generalstabens nerade högkvarteret skulle kronprinsen­ som hade sin reella grund i det förhål• sågs operera utanför Sveriges gränser fältövningar 1895 och av det år 1895 regenten föra högsta befälet, biträdd av landet att den svenska flottan först mot (som t ex i Norge), kan man inte med en framlagda förslaget rörande försvarets generalstaben och chefen för flottans slutet av Oscar II:s regeringstid för• "marin" tolkning av begreppet tala om högsta ledning (jfr bilaga 2) framgår stab. fogade över resurser att " med utsikt till en offensiv strategi för armen. klart att man inom armen ville se sjö• Detaljplanläggningen för flottans framgång " avskräcka en fiende från att För sjöförsvaret var en offensiv strate­ försvaret strategiskt och operativt un­ operationer synes ha utförts av högste rikta huvudanfallet mot Sverige över ha­ gi åtminstone teoretiskt sett fullt möjlig. derställt armeledningen (t o m som en befälhavaren för kustflottan. Denna vet och att, om så ändå skedde, kunna I praktiken var det politiska hänsyn som med armens specialförband jämställd en­ planläggning kom att bli långt utförliga• avvärja anfallet. bestämde vilken strategi som borde till­ het). Inom flottan var man upprörd över re än armens vilket dels sammanhängde lämpas Armen och flottan i försvarssystemet och styrkeförhållandena som det mål som generalstaben syntes efter­ med att allt större (t o m avgörande) vikt avgjorde vilken strategi som kunde till­ sträva: "Situationen blir klar och visar med tiden kom att tillmätas flottans ope­ I denna uppsats, liksom i andra här be­ lämpas. flottans farliga läge mellan en allt för rationer, dels att sjöstridskrafterna re­ rörda militärhistoriska arbeten, före• En orsak till denna bristande strate­ sparsam riksdag och en farlig fraktion av dan på ett relativt tidigt stadium var kommer ofta begreppen centralförsvar giska samsyn och olika uppfattning om armen som söker underminera flottans krigsorganiserade och utgångsgruppera• och periferiförsvar och det underförstås centralförsvarsiden kan ligga i försvars­ ställning." (Tidskrift i Sjöväsendet 1895 de. att deras innebörd är otvetydig. Som vi väsendets utbildningssystem. (Jfr bil l s 440). Tiden var ännu inte mogen för någon har sett inledningsvis hade Roseli kom­ och 2). Även i f d sjöminister B A Leijonhuf­ sammanslagning av försvarsorganisatio• mit till resultatet, att "ett strikt genom­ Under den tid då den högre krigskons­ vuds skrift 1899 är tongången likartad. nens departement, staber och förvalt• fört centralförsvar" inte existerat annat ten till lands studerades av tänkare som Flottan bör inte vara ett självständigt va­ 130 ningar. Inom generalstaben var man än som en tankemodell. > Cronen­ Jornini och von Clausewitz och deras pen som handlar oberoende. Flottan är tydligen nöjd med den samordning mel­ berg antyder, att periferiförsvarstankar• talrika efterföljare, fösummades studiet bunden till kusten och är " med andra lan armen och flottan som skulle ske i na inte grundade sig på någon medveten av sjökrigets strategi, skrev Wrangel ord/ .. ./ ett biträde till tantförsvaret och högkvarteret, där sjöförsvaret slog vakt strategisk analys. Här fanns alltså en samma år som en sjökrigshögskola in­ dess första försvarslinje". Då det gäller om sin självständighet. Ett första steg på tankemodell, även om den var illa un­ rättades. de taktiska operationerna " äga däremot väg mot ett närmare samarbete togs derbyggd. De studier som gjorts här vi­ Medan tantförsvaret länge omhuldat sjömännen själva avgörandet" . 1906, då cheferna för generalstaben och sär, att armen och flottan hade olika tan­ en "kontinental", tyskinfluerad krigs­ Flottans roll var viktig, men skulle flottans stab av statsministern anmoda­ kemodeller som stöd för handlandet, d v konst, började sjöofficerarna, framför sannolikt bli av kort varaktighet. Blev des att gemensamt utarbeta en för­ s de språkliga begreppen centralt och allt från 1890-talet (men i någon mån "vår första försvarslinje" genombruten, svarsplan för Sverige.

270 271 ----- 175,4) {' 41. ,, Sjöförsvaret, regeringen och riksdagen Denna statistik (som mer åskådliggör minstone tio gånger med relativt bety­ ~~- Vi kan inte här ge oss på den vanskliga storleksordningar och trender än exakta dande belopp). Två gånger beviljade ( iT&- 137 38 '{ uppgiften att söka klarlägga vilka motiv tal) kräver några kommentarer. > riksdagen mer pengar till flottan än re­ 3 6 :t som ytterst bestämde den enskilde riks­ Lantförsvaret tog alltså omkring tre geringen vågat begära, nämligen 1884 3 4- HELA FÖRSVARET _ '/ dagsmannens ställningstagande i sjö• fjärdedelar av de totala försvarsanslagen och 1899. försvarsfrågorna, d v s vilken vikt som i anspråk. Utgifterna rakade snabbt i Mot denna bakgrund är det lätt att l ~~ r ~ tillmättes hotbilden och säkerhetspoliti• höjden i kronor räknat. Bortsett från att förstå sjöförsvarets enträgna (men resul­ 28 vv / l ken i förhållande till samhällsekonomin indelningsverket finansierades på annat tatlösa) ansträngningar att förmå re­ sätt än värnpliktsarmen, var anslagen till 26-24- J~:l och den sociala sektorns behov. Utöver presentationen att anta någon form av j' ett allmänt konstaterande att omsorgen härordningen till största delen ofrån• "flott! ag", varigenom ovissheten om ~~--- --'- l ~ : om neutralitetsförsvaret talade till flot­ komliga utgifter på ordinarie stat. Sjö• flottans långsiktiga utveckling skulle eli­ -- _/'"------18 _.- LANTFQ_RSVARl ~~ ll tans förmån och att flottans strategiska försvaret, som hade en annan struktur mineras, samtidigt som större planmäs• 16 , , ;;' än armen, en teknik- och materielin­ ~ ~ l uppfattning inte ifrågasattes i något riks­ sighet och bättre samhällsekonomi skul­ dagsbeslut, är det uppenbart, att de eko­ tensiv organisation , var för sin materiella le uppnås. Ett annat led i dessa stävan• nomiska (finansiella) förhållandena i hög utveckling helt beroende av årlig medel­ den var försöken att få riksdagen att be­ !~ SJÖFÖRSVAR 1! ..< ;;__/ tilldelning på extra stat. vilja extra anslag, 8 grad påverkade riksdagens ställnings• fördelade på två år i :i ~ __; Ville statsmakterna spara pengar på 6------~i , tagande och takten i sjöförsvarets ut­ följd (vilket 1895 och 1896 var fram­ försvaret, var det lättare att göra " \.1 byggnad. Ett trivialt konstaterande som detta gångsrikt) eller att finansiera fartygsbyg­ ~ ~ ~ det ändå finns anledning att närmare be­ genom begränsningar i sjöförsvarets gandet via investeringslån (vilket inte \87'5 1885 1895 1905 grunda."'> budget än i härens. Med andra ord, de lyckades). Försvarsanslagen i kronor räknat åren (1875) A v övre bilden framgår bl a att extra anslagen till sjökrigsmaterielen 1880-1900 (1905). l anslaget till sjöförsvaret kunde lätt tjäna som budgetregulator. är delposten handel m m utgifterna för lantförsvaret, i kronor räk• inräknad. (Kan upp­ En avvikelse på l % uppåt eller nedåt i Motståndet mot den av flottan önska• skallas till15 ii 20% av 5.huvudtiteln). nat, ökade i betydligt snabbare takt åren 1880 - 1900 än motsvarande utgifter för försvarsgrenens andel av statens budget de takten och innehållet i sjöförsvarets sjöförsvaret. Detta gäller naturligt nog betydde lika mycket i reda pengar för utbyggnad var således stort, särskilt i särskilt efter försvarsbesluten 1892 och armen och flottan . För armen kunde be­ andra kammaren. Statens medel borde 1901. I relativa tal , d v s försvarsutgif• loppet vara av marginell betydelse. För inte - även om det fanns överskott i ternas procentuella andel av rikets totala sjöförsvaret kunde det betyda allt från kassan - användas för så improduktiva utgifter (nedre bilden) är förändringarna att inga anslag alls utgick till flottans ma­ ändamål som pansarbåtar. Många, i and­ små såväl för armen som för flottan teriel till att (vid +l%) en ny pansarbåt ra kammaren flertalet, riksdagsmän fö• redrog trots de stora ökningarna - och skill: kunde beställas. att satsa på sociala och andra civi­ naderna - i absoluta tal räknat.'"> Flottans målsmän upplevde de ekono­ la reformer. Man Detta förhållande säger oss, om inte an­ miska villkoren som otillfredsställande får vidare inte bortse från , att de nat, att statens utgifter (och inkomster) eller t o m olidliga. Inte nog med att den som i tullfrågan stod på frihandlarnas si­ ökade starkt under perioden men att de för flottans materiella utveckling när• da ofta också var politiskt radikala. Sto­ inbördes (ekonomiska) relationerna mel­ mast ansvariga marinförvaltningens äs• ra anslag till försvaret och flottan skulle, lan armen och flottan förblev nästan kanden nästan alltid nedskars vid be­ som man fruktade, komma att göra sta­ ten helt oförändrade. Sjöförsvaret fick nöja sig redningen i Kungl Maj:ts kansli och i beroende av tullinkomster. med en andel av statens budget på mel­ konseljsalen. Regeringens propositioner Det var således snarare regel än un­ lan 7 och 9 % (tillfälligt något högre, mötte trots detta starkt motstånd i riks­ dantag att cheferna för sjöförsvarsdepar• 1900 c:a 14%), vilket motsvarade knap­ dagen , d v s i andra kammaren. Under tementet fick se sina (och marinförvalt• pat 25 % av den totala försvarsbudgeten åren 1880 - 1900 hände det endast tre ningens) anslagskrav beskurna, ofta i (tillfälligt något högre värden, 1884 c: a gånger att riksdagen beviljade ungefär statsrådet och därefter, ännu oftare. och 136 det belopp som Kungl Maj:t begärt. ännu mer i riksdagen. Hur de reagerade Försvarsanslagen i % av totala utgifterna på 27%, 1897-98 c:a 29%). > Femton gånger skars beloppet ned (åt- kan vi (utan stöd av deras egna anteck- riksstaten åren (1875) 1880-1900 (1905). l anslagen till sjöförsvaret är delposten handel m m inräknad. (Kan uppskallas til/15 ii 20% 273 av 5.huvudtiteln). ningar, som här inte undersökts) endast bör kanske framhåltas att det här var frå• land, som riksdagen kunde förmås att materiella utbyggnad som underlag för få en uppfattning om genom deras of­ ga om anslagen storlek, inte om flottans satsa på flottans utbyggnad. besluten och att Sverige nu förfogade fentliga uttalanden. strategi). Det var av betydelse att det vid dessa över en skepps-och vapenteknisk indu­ C G von Otter kvarstod som sjöminis• C G von Otter avgick efter 1892 års tillfällen fanns en trovärdig marin stra­ stri som med kort varsel kunde effek­ ter i fem ministärer. Vid några tillfällen beslut i härordningsfrågan. Det är möj• tegi och en långsiktig plan för flottans tuera beställningarna. förrådde han sitt missnöje med sjöför• ligt att von O t ter inte ansågs (eller kän• svarets behandling i regeringen på ett de sig) ha krafter kvar att bära ansvaret sätt som knappast kan anses vara "lo­ för den kommande, förhoppningsvis dy­ ---- 0 ---- jalt" mot ministären i övrigt. Men han namiska, utvecklingen av sjöförsvaret. synes inte ha satt sin politiska existens Men om von Otter hade haft stort Några slutsatser på spel för att genomdriva sin vilja. motstånd att övervinna i regering och Oscar II ger i sina memoarer en bild av riksdag, så kom detta att gälla även hans Ett försök har gjorts att här fylla en luc­ Tutl-och rösträttsstriderna ökade den sin sjöminister. På tal om motsättning• efterträdare, J Cristerson och G Dyrs­ ka i den tämligen tantförsvarsdominera• politiska rörligheten och intresset bland arna mellan marinförvaltningen och sjö• sen. De hade nu en regeringschef vars de historiska litteraturen om den osca­ befolkningen, som började känna en ministern i anslagsfrågor (läs: motsätt• ställning inom ministären och i förhål• rianska tidens försvarsfrågor. växande solidaritet med samhället och ningen mellan regeringen och marin­ lande till kungen var starkare än tidigare Inledningsvis framfördes hypotetiskt försvaret. förvaltningen) skriver kungen: "Stats­ statsministrars. En fråga som i detta några omständigheter som kan förklara Med utbyggnaden av kommunikatio­ rådet C. G. von Otter var naturligtligtvis sammanhang är intressant, är statsminis­ hur och varför sjöförsvaret under denna nerna och urbaniseringen kom allt fler med därom Id v s om förvaltningens ter E G Boströms inställning till sjö• tid utvecklades "från vanmakt till sjö• människor att inse sambandet mellan krav/, men förmådde ej övervinna mot­ försvaret. Vi har sett att han tidigt in­ makt". Det finns ingen anledning att nu handel och sjöfart och sjöförsvar. Ett in­ ståndet ens inom statsrådet, oaktat jag tagit en tveksam hållning, kanske främst ändra på dessa antaganden eller att i ef­ dustrialiserat samhälle var känsligare för sökte hjälpa honom. Dels var man sedan av sparsamhetsskäl, men att han vid slu­ terhand söka rangordna dem efter bety­ störningar i sjötransporterna och kon­ gammalt rädd för att begära dylika riks­ tet av 1880-talet i sin allmänna försvars• delse. takterna med utlandet än det agrara dagsprincipbevillningar som sades oför• vilja hört till dem som önskade med­ Den gamla ståndsriksdagen hade un­ samhället. Industrin krävde skydd för si­ enliga med varje särskilt riksmötes verka till en förstärkning av sjöförsvaret. der ett av sina sista möten medverkan na, ofta kustnära, anläggningar. Allt grundlagsenliga rätt. Dels var man också Som statsminister synes hans inställ• till den viljeyttring och tekniska kraft­ detta talade med växande tydlighet för, ängstig för att kasta någon aldrig så liten ning har varit " rationell", d v s flottan prestation som byggandet av John Erics­ och möjliggjorde, en förstärkning av sjö• sten i vägen för den stora härordnings• borde byggas ut i den takt som bedöm• son med systerfartyg innebar för 1860-ta­ försvaret. frågans lösning. (Oscar II s 268 f). des vara ekononomiskt och politiskt lets Sverige. Men redan ett par år efter Flottans målsmän, oftast med in­ Det intryck man får av von Otters möjlig, med utnyttjande av statens för• det att den sista systern levererats, hade ternationella erfarenheter och utblickar, agerande och Oscar Il:s omdöme är, att bättrade ekonomi, dock alls inte i den både den politiska och tekniska situa­ såg klarare än många andra vad denna sjöminstern C G von Otter såg som sin takt som flottans företrädare krävde. tionen förändrats , genom tillkomsten av utveckling, dessa framsteg, ställde för uppgift att utveckla sjöförsvaret inom Motsättningar inom regeringen kan ha tvåkammar-riksdagen, tronskiftet och krav på försvarsorganisationen. Med ti­ ramen för vad som bedömdes vara poli­ förorsakat Christersons avgång. 1896 års nya teknisk/taktiska erfarenheter. den fann man även teoretiskt stöd för sin tiskt möjligt. Som fackminister förde gynnsamma utgång av riksdagens be­ Den nya riksdagens andra kammare uppfattning i den litteratur som behand­ han en "moderat" sjöförsvarspolitik in­ handling av sjöförsvaret kan till stor del dominerades ända till slutet av 1890-ta­ lade utländska erfarenheter och teorier om ramen för en fast, långsiktig mål• tillskrivas statsministerns energiska in­ let av försvarsljumma odalmän och radi­ om sjömaktens betydelse. sättning. sats. 1899 torde statsministern blivit lika kala intellektuella kretsar. Den nya Även förhållandena på det utri­ Samma rationella målsättning synes överraskad som de flesta av riksdagens sjömilitära regimen under ledning av sjö• kes-och säkerhetspolitiska området tala­ ha bestämt F W von Otters handlande positiva inställning till flottan. ministern och åtminstone till en början de för en förstärkning av sjöförsvaret. som inflytelserik ledamot av statsut­ Det var i hägnet av goda konjunk­ stödd av kungen personligen, mötte Det gällde naturligtvis i första hand den skottet, då han (1894 och 1895) sade sig turer och överskott i statskassan samt motstånd i sina försök att reformera sjö• neutralitetspolitik som blev en av ut­ ·ha följt principen att heltre vika från sin under intrycket av den uppflammande försvaret, framför allt i riksdagen. Det­ rikespolitikens hörnstenar. Att denna mening för att få något, än vidhålla sin nationalismen i samband med unions­ samma gällde försöken att reformera politik krävde stöd av, i första hand, ett uppfattning och få mycket mindre. (Det krisen och det ryska trycket mot Fin- härordningen. starkt sjöförsvar, var lätt att inse. Tan-

274 275 l

ken stöddes av såväl försvarsvänner som görande grad bidrog till att avhålla fien­ Förslagen strandade på motståndet ben ville tilldela flottan. Men inte vid nå• mer försvarsljumma fredsvänner, den från i det anfall i större skala över havet. från båda parter. Flottan hyste en inte got tillfälle agerade flottans män på det senare fallet som en motvikt mot de rela­ Men denna utveckling hade inte skett alldeles ogrundad misstänksamhet mot politiska planet, så att en lösning av här• tivt kostsamma satsningarna på lantför• utan motstånd från armen. Teoretiskt armens krav på hegemoni och övergri• ordningsfrågan och en förstärkning av svaret. var centralförsvarstanken förankrad i pande inflytande över planläggningen. armen äventyrades, då dessa frågor stod Det är också flerstädes omvittnat, tyskinspirerat, att " kontinentalt" tänkande, Först efter initiativ av statsminister Karl på dagordningen i riksdagen. de utrikespolitiska kriserna i våra grann­ som int e var något lätt övergivet tanke­ Staaff ändrades förhållandena. situa­ Mycket av den dramatik i uppgörel• länder, inte minst i Finland och i gods. Det för• i jordbrukssamhället förank• tionen vid den oscarianska tidens slut serna som förekom, bör dessförinnan ha hållandet till Norge medförde ev våg av rade indelningsverket , med dess enkla, kan beskrivas med Staaffs ord i riks­ utspelats i konseljsalen. Sjöförsvarets fö• nationalism, med åtföljande försvarsvilja lantlig a utrustning och föga effektiva dagen (återgivna här efter Kihlberg): reträdare i regeringen hade ofta tvingats i Sverige, som tog sig särskilt starka ut­ utbildning och dess speciella sätt för fi­ "Om riksdagen någon gång hade fått ge avkall på flottans önskemål och an­ tryck under åren kring sekelskiftet. nanisering, utövade ända fram till de sto­ sig förelagd en försvarsplan , om den vi­ passa sig till de avvägningar som gjordes Det var framför allt flottans män som ra härordnings- och skattereformerna sat hur efter vårt lands säregna förhål• mellan å ena sidan försvarsutgifterna och starkt hävdade att neutralitetsförsvaret, åren 1901 - 1902 ett hämmande inflytan­ landen varje särskilt vapen skulle an­ andra krav på statens budget och å andra för att överhuvud taget kunna upprätt• de på flottans utveckling. Detta berodde vändas till en gemensam, efter folkets sidan mellan försvarsgrenarna. Detta hållas och vara trovärdigt, krävde stöd inte bara p å armeofficerarnas konserva­ förh ållanden och möjligheter avpassad skedde stundom under öppen protest av en stark flotta. Armens intresse för tiva syn på hur försvaret borde ordnas. samverkan, så är det min mening att då men ofta (får man förmoda) i tysthet. dessa frågor tog sig närmast uttryck i Endast i armen ansågs hela folkets skulle icke så stora svårigheter och så I 1895 års betänkande rörande för• strävan att förstärka kustfästningarna värnkraft kunna utnyttjas. Svårigheter• stor misstänksamhet möta som nu". Ut­ svarets högsta ledning förekom ett (kri­ och öka dessas beredskap i början av na att verkligen nå detta mål återspeglas talandet kan ses som en programför• tiskt) uttalande om beslutsprocessen: 1890-talet. i tre årtionden av strider om härordning• klaring för framtiden . Som det nu är talar sjö-och krigsmi­ Sjöförsvarets män gick konsekvent i en, som även lade en kall hand över sjö• nistrarna för sina försvarsgrenar och sö• spetsen då det gällde att luckra upp det försvarsfrågorna. Dels var statsmakter­ ka främja deras sak, framhöll man. Det­ normativa centralförsvarstänkandet. na, främst riksdagen, obenägna att av­ Som det nu var, konfronterades ar­ ta är i och för sig gott och väl. Men då Man kan påstå, att de här var mer fram­ dela resurser till flottans förstärkning in­ mens och flottans planläggning och an­ man tar hänsyn till de begränsade medel synta än armens företrädare, även om nan härordningsfrågan var löst. Dels var slagskrav oförmedlade med varandera på som står till försvarets förfogande, upp­ den inrikes-och utrikespolitiska utveck­ det en kamp om statens tillgångar, där departementsnivå och avgjordes i kon­ står lätt en rivalitet mellan försvars• lingen spelade dem i händerna. Med den de olika sätten för finansiering av seljsalen. Avvägningsfrågan låg i Kungl grenarna om vad som är mest gagneligt tilltagande industrialiseringen och ur­ lant-och sjöförsvaren skapade problem Maj:ts händer. Riksdagen kunde i hu­ för landet. Den "utomordentligt svåra baniseringen skulle ett krig på svensk för flottan. I armeorganisationen bands vudsak endast avvisa eller godta Kungl och grannlaga uppgift" som det innebär botten bli förödande. Tanken att fien­ stora resurser i form av ordinarie anslag, Maj :ts förslag , framförda i statsverks­ att lösa denna meningsmotsättning, den "redan från början" skulle trampa som väsentligen inte behövde - eller ens propositionerna. måste då ske av konseljens övriga med­ svensk jord tedde sig som allt mer mot­ kunde - omprövas varje år. Flottan som Länge antog både armens och flottans lemmar, av vilka man inte kan begära bjudande. var utpräglat materielbetonad, levde i företrädare nästan axiomatiskt, att lan­ " nödig sakkunskap", och i sista hand av största osäkerhet på årligen utportione­ det saknade resurser att skapa såväl en kungen. rade extra anslag till materielen. effektiv arme som en stark flotta, som Trots dessa eftergifter i konseljsalen, De utvecklade kommunikationerna Förhållandena inbjöd till försvars• kunde skydda landet för anfall över ha­ misslyckade sjöministrarna inte så sällan tilllands och sjöss ändrade hotbilden och grensrivalitet , där flottan ofta drog kor­ vet. Avvägningen i stort mellan försvars• med att genomdriva Kungl Ma:ts pro­ gav både armen och flottan ökad opera­ taste strået. grenarna tycktes därmed vara given. position rörande 5 huvudtiteln i riks­ tiv rörlighet. Ett stort steg mot avveck­ Denna rivalitet observerades natur­ Förvisso verkade flottans ledning ener­ dagen. Men inga sjöministrars huvuden ling av centralförsvarstänkandet hade ta­ ligtvis i riksdagen. Tid efter annan restes giskt för att övertyga statsmakterna om tycks har rullat av den orsaken, i varje gits vid den oscarianska tidens slut, dels krav på en övergripande försvarsplane• nödvändigheten att förstärka sjöförsva• fall inte före 1890-talet, och då i Bo­ • genom att flottan fått möjlighet att ope­ ring, en gemensam, framför allt ekono­ ret. Även om man erkände armens pri­ ströms ministär. Viktigast var att sjö• rera längs hela kusten och till sjöss, dels misk , grund för försvarsgrenarnas orga­ mat, ville man inte nöja sig men att spela ministern hade kungens - och sitt eget att det nu allmänt erkändes att den i av- nisation och verksamhet. en så underordnad roll, som generalsta- vapens - förtroende. 276 277 av sjöförsvaret av kvarståen• Denna delvis självpåtagna, detvis 1882 långt ifrån vi lliga att huvudsakligen eller underlägsen fiende). Begreppet vecklingen motsättningar mellan de officerare framtvingade, anpassning till gängse vara chefer för armens avantgarde och preciserades visserigen inte förrän mot de hade utbildats inom linjeflottan och uppfattning om armens ställning i för• hjälpstyrka. Dessa uppgifter tonades ned slutet av perioden, under inflytande av som som fram till 1874 hade tillhört skär• svarsorganisationen och till den ekono­ till fördel för de självständiga uppgif­ utländska teorier rörande sjökrigets mål de gårdsflottan, d v s Kungl Skärgårdsartil• miska avvägningen mellan försvargre• terna till sjöss. Inga örlogsfartyg, enbart och medel. Det hindrar inte att flottan Osäkerheten var även stor bland narna, kan synas rimma illa med flottans eller ens huvudsakligen avsedda för män i sak redan på ett tidigt stadium ha­ leriet. fackmännen om vilka slutsatser som faktiska utveckling från "vanmakt till uppgifter på de de inre vattnen, byggdes de målsättningen klar, ofta i enlighet dras av utvecklingen inom skepps­ sjömakt". Förhållandena visar dock vil­ efter 1882. 1892 krävdes ökad operativ med senare sjökrigsvetenskap. kunde byggnads-och vapentekniken. ka svårigheter och vilket motstånd flot­ rörlighet och ökad förmåga till taktisk Man strävade ständigt att utvidga Denna tveksamhet efterträddes redan tan mötte på de högsta politiska nivå• offensiv till sjöss av sjöstridskrafterna. operationsområdets storlek och den i början av 1880-talet av större enighet i erna. Men det är också klart att flottans Flottan skulle kunna bedriva framskju­ nödvändiga taktiska, offensiva, för• dessa avseenden. ledning inte skulle nått sina långsiktiga ten, väpnad spaning till sjöss och ha för• mågan. Till en början var också flottans högs• mål utan ett konsekvent fasthållande , måga att under gynnsamma betingelser Man ansträngde sig framgångsrikt att ta ledning relativt svagt organiserad. trots alla svårigheter, vid den principiella uppta strid med fienden även utanför tillgodogöra flottan utvecklingen inom Från omkring 1885 fanns däremot en en­ strategiska grundsyn som utformats re­ kusten. Flottan skulle "med utsikt att skeppsbyggnads-och vapentekniken. hetlig och relativt väl organiserad plane­ dan på 1870-talet, och vid den plan för lyckas" med samlad kraft kunna möta I taktisk avseende låg flottan på fram­ rings- . och ledningsorganisation, viket flottans materiella utveckling som, med invasionsflottan redan till sjöss. Nu ställ• kant av utvecklingen, åtminstone teore­ planmässighet och kontinuitet i anpassning till tekniska framsteg, gällde des inga krav längre på att den skulle tisk sett. I praktiken måste hänsyn tas främjade sjöförsvarets utveckling. Visserligen till­ ända sedan början av 1880-talet. stödja armen genom operationer på de till " arvet" från skärgårdsflottans dagar. kom­ På lång sikt var detta handlande fram­ inre vattnen. De flesta kanon båtar, monitorer och sattes alltjämt månghövdade och petenta expertkommitteer för lösandet gångsrikt. På kort sikt kunde det leda till Vid periodens slut ansågs flottan - några mindre pansarbåtar inte bara lev­ mer omfattande och vittsyftande motsättningar inom flottans översty• även av armen - ha nått en styrka, som de kvar. De moderniserades ofta ännu in av problem. Men i alla instanser från stabs­ relse, men dessa fick inte några beståen• skulle utgöra ett altvarligt hot mot en in­ i det nya seklet. och förvaltningsnivån till konseljsalen de skadeverkningar. vasinonsflotta (under förutsättning att Den offensiva taktik till sjöss som de var flottan företrädd av personal med i flottan kunde bevara sin operationsfri­ nyare fartygstyperna, vilka försågs med * likartad syn på försvarsfrågor• het och i avgörandets stund uppträda epitetet "1. klass," avsågs tillämpa, kun­ huvudsak na. Då flottan länge inte ansågs vara stark samlad). Risken för att ett anfall över de prövas först i liten skala, parallellt Det fanns (som Glete har påpekat) en nog för att - utan stöd av en allierad havet överhuvud taget skulle komma till med den mer utpräglade skärgårdstak• av nyskapande och nytänkande flotta - bjuda motstånd mot en fientlig stånd, hade under sådana förhållanden tiken. Sådana var förhållandena ännu tradition även på det tekniska området inom sjö• invasionsflotta, måste den tilldelas mer minskat. Därmed hade, ansåg man, fa­ vid mitten av 1890-talet. Utvecklingen (och inom industrin). Impulser begränsade uppgifter. Dessa utformades ran för att huvudanfallet skulle komma av den nya taktiken var således en rela­ försvaret ideer kunde hämtas utifrån och viss till en början för att fylla en lucka i cen­ över landgränsen i norr i stället ökat. tivt långsam process, utan "språng", och materiel, särskilt det tunga artilleriet, tralförsvaret. Sjöförsvaret skulle göra så­ En ny syn på den strategiska sam­ men den gick bokstavligen från skären pansar och torpeder upphandlades i ut­ dant motstånd mot en invasion, att arme verkan mellan armen och flottan (fram­ mot havsbandet och öppna havet, från et ända fram till slutat av perioden. n gavs nödig tidsfrist för mobilisering förd av Wrangel) växte fram. ett passivt positionsförsvarstänkande land Även prototyper till lätta tordpedfartyg och uppmarsch. Flottan skulle varna Flottan erkändes nu inte bara som en mot ett taktiskt offensivt försvar. l' inköptes utomlands, i England, Tysk­ tantförsvaret om den annalkande fien­ omistlig del av neutralitetsförsvaret. För en icke fackman kunde avståndet land och Frankrike. Men det fanns en dens styrka och sannolika landsättnings• Dess blotta närvaro (fleet-in-being) an­ i tid mellan tillkomsten av en ny fartygs­ klar och medveten strävan inom sjö• område, oroa och försvåra själva land­ sågs utöva en avhållande inverka på en typ, byggd med ledning av tekniskt och Sverige sättningen och, sedan den genomförts, eventuell fiende. taktiskt nytänkande, och den praktiska försvaret och i riksdagen att försvåra fiendens fortsatta styrketillväxt tillämpningen av den nya taktiken,vara skulle bli helt självförsörjande då det och underhåll. Delar av flottan skulle vi- * svår att förstå. gällde sjökrigsmaterielen. I takt med den • dare operera som armens förlängda arm, Sjöförsvarets system (doktrin) innebar * tekniska utvecklingen och industrialise­ hade detta mål i allt vä• dess sköld och flankskydd på de inre vat­ en strategiskt defensiv krigföring (såvida I början av Oscar II:s regering häm• ringen i landet sekelskiftet. tenvägarna. Men flottans män var redan man inte hade att göra med en jämnstark mades flottans förmåga att påverka ut- sentligt nåtts vid

278 279 Riksdagsmännen och en relativt liten Manövrerande i syfte att få något när krets av politiskt intresserade medborga­ härigenom en betydande fond av in-. i takt med deras yrkesskicklighet och man uppenbarligen inte kan få allt, kal­ ternationella och militärpolitiska kun­ kompetens. re utanför representationen, ansågs las enligt Leif Levin, strategiskt hand­ länge vara de rätta målgrupperna för skaper och erfarenheter. Sedan mot­ Mot slutet av 1880-talet började de lande. Man kan inte förstå hur politiska sättningarna från tidgare "skilsmässoår" nya generationer av sjöofficerare, som marin försvarsupplysning. Det kan ha beslut kommer till om man inte studerar betraktats som en onödig, och i varje fall börjat glömmas, var dessa officerare - fått sin grundutbildning vid sjökrigssko• beslutsfattarnas strategiska motiv för och deras samtida kollegor inom flottans lan, att nå inflytelserika poster i staber svår, uppgift att söka övertyga de när• sitt handlande. Hänsyn måste tas till be­ mare 80% av befolkningen som ännu ingenjörskår- väl skickade att leda den och förvaltningar m m. Den målmed• slutsfattarnas manöverutrymme till följd utveckling av sjöförsvaret som förestod. vetenhet och skicklighet med vilken sjö• omkring 1880 bodde på landet, om vär• av ekonomiska, politiska och andra det av ett starkt sjöförsvar, vars verk­ Till den tekniska utvecklingen av flot­ försvaret leddes och utvecklades under bindningar. (Leif Levin i "Ideologi och tan - och varvsindustrin - bidrog inte 1890-talet måste till stor del tillskrivas samhet för de flesta både idemässigt och strategi", 1984 s 13- 21). bokstavligt låg bortom horisonten (kust­ minst flottans egen tekniska personal, dessa officerares energiska och mångsi• och fiskarbefolkningen naturligtvis un­ Om vi placerar in flottans chefer tillhörande mariningenjörsstaten och diga verksamhet. dantagen). För landsbygdens folk, som bland beslutsfattarna och ser deras hand­ vars politiska och sociala anseende växte mer brydde sig om staren än om tsaren, lande från politiskt-strategiska perspek­ var försvaret liktydigt med orättvisa bör• tiv i Levins efterföljd, kan man karak­ dor, möten på exercishedar eller ett för• terisera flottans chefers handlande som hatligt harvande på kaserngårdar. Flot­ pragmatiskt, rationellt, framsynt och tan gjorde - till skillnad från politiska målinriktat. Det ledde inte till några anhängare resp motståndare till den be­ omedelbara, spektakulära framgångar, Flottans officerare Bilaga l stående härorganisationen - inga försök ofta till bakslag, men de uppsatta målen sjökrigsskolan före 1890-talet att nå en bredare publik nåddes till slut. Den utrikespolitiska och Ungefär samtidigt som sjöförsvaret 1866 tog under förra seklets sista decennium med sitt budskap. inrikespolitiska samhällsutvecklingen delades på två flottor med skilda perso­ och det innevarandes båda första". Förhållandena var helt annorlunda på spelade dem förvisso i händerna, men nalkårer, inrättades en från lantförsvaret Eleverna intogs helt unga i skolan (till 1890-talet. Människornas politiska in­ utan målmedvetenhet och planmässighet skild, grundläggande utbildning för bli­ skillnad mot antagningen vid krigssko­ tressen hade, som nämnts, ökat, all­ hade flottan knappast kunnat anpassa vande officerare vid såväl "stora flottan" lan, som kunde ske endast efter avlagd mänbildningen ökade med växande ak­ sig till denna utveckling så framgångsrikt som skedde. som skärgårdsflottan. De senare gick studentexamen). Utbildningen varade tivitet inom folkrörelser och den fackliga dock vidare för fortsatt utbildning vid 6 - 9 år och eleverna erhöll såväl huma­ verksamheten, tidningarnas antal och Tillgången till homogena och välut• krigsakademin i Karlberg. I de första år• nistisk som sjömilitär skolning. Den upplagor växte o s v. Det ansågs inom bildade befälskårer var av avgörande be­ gångar kadetter som utbildades vid sjö• praktiska utbildningen var förlagd till flottan allt angelägnare att söka påverka tydelse för flottans utveckling. Grunden krigsskolan fanns flera av dem som skul­ sommarens sjöexpeditioner. en bredare allmänhet genom försvars• till en socialt sammanhållen sjöofficers• le komma att inneha ledande befattning­ Utbildningen var krävande och gall­ upplysning (opinionsbildning) i form av kår lades 1867, då flottan fick en egen ar i flottans överstyrelse under de bety­ ringen hård. Under åren fram till 1885 föredrag, broschyrer, tidningsartiklar sjökrigsskola. De officerare, som nådde delsefulla åren kring sekelskiftet. antogs i medeltal 11 elever årligen. 5 a 6 och sjöhistoriska arbeten. Denna upplys­ de högsta posterna i flottan på 1880-talet Gustaf Dyrssen (kurs 1871) har i sina av dessa utexaminerades som sjöoffi• ning bedrevs energiskt och målmed• och ännu ett antal år in på 1890-talet, minnesanteckningar (1931) sammanfat­ cerare på stat. Under de följande åren vetet, i konkurrens med armens mot­ tillhörde dock äldre generationer, som tat sina intryck av den nya utbildningen. fram till sekelskiftet antogs i medeltal 12 svarande aktiviteter. Hur stor betydelse fått varierande utbildning och erfarenhe­ "Trots svårigheter i inledningen, tillvann elever per år' av vilka 7 a 8 fullföljde ut­ verksamheten fick är dock svårt att av­ ter. De hade nästan undantagslöst sig sjökrigsskolan ett växande förtroende bildningen till officer. kompletterat och kompenserat de rela­ göra, så mycket mer som några opinions­ och betraktades på många håll som ri­ Eleverna rekryterades med få undan­ undersökningar ännu inte (såvitt be­ tivt små möjligheterna till teoretisk och kets bästa uppfostringsanstalt för poj­ tag från samhällets högsta sociala skikt. kant) sett dagens ljus. praktisk utbildning på flottans fartyg kar. sjökrigsskolan blev det av flottans Göran Andolf har i en uppsats i Militär• med utbildning eller tjänstgöring utom­ historisk tidskrift 1984 visat att av sjöof• lands eller i handelsflottan. organ, som bäst motsvarade sitt ända• * mål. Den blev källan till de krafter, som ficerskåren år 1900 tillhörde 84% social­ Som tidigare nämnts tillfördes flottan verkade det uppsving, som sjöförsvaret grupp l och 15% socialgrupp 2. Andelen 280 281 officerare i socialgrupp l inom arme offi­ som vid denna tid synes ha varit efter­ som frågan om en högre teknisk utbild­ (Wilhelm Dyrssen). Endast sjövapnet, cerskåren var ändå större, i genomsnitt strävansvärd. ning tidigast väcktes. 1874 inlämnade· som mer än något annat vapen är i behov 87 %, (i generalstabskåren 100% ). Så Av flottans yngre officerare, slutligen, Kungl Örlogsmannasällskapet en fram­ av högre utbildning och större teoretiska formades en från unga år väl sammanhål• hade 13 utbildats i England och 10 i ställning i frågan till Kungl Maj:t. Sjö• kunskaper, saknar ännu en högskolan, len, enhetligt utbildad och socialt homo­ Frankrike. minister F W von Otter höll med om be­ skrev Dyrssen. Visserligen hade ett fåtal gen officerskår inom flottan , som skulle Ä ven om utlandstjänstgöringen inte hoven , men förslaget ledde inte till nå• sjöofficerare förvärvat högre teoretiska få stor betydelse för vapnets utveckling alltid var förenad med högre teoretisk got praktiskt resultat. (TiS 1892 s 253 f). insikter vid armens högskolor, men detta under senare delen av den oscarianska utbildning, så bidrog den naturligtvis till Nästa gång fr ågan togs upp var 1878, kunde blott betraktas som en nödfallsut• epoken. att vidga sjöofficerarnas vyer, allmän• då chefen för flottans militärpersonal väg. Är det värdigt vårt vapen att tigga bildning och teknisk-taktiska kunskaper överlämnade ett förslag till Kungl Maj :t kunskaper hos andra vapenslag, frågade Författaren hävdade att Krav på och former för vidare utbild­ i en tid då sjökommenderingarna ännu rörande en " högre sjökrigsskola". Frå• signaturen. ning var kortvariga och den taktiska skolning­ gan underställdes riksdagen som emel­ grundorsaken till att flottan ännu inte in­ en huvudsakligen var inriktad på skär• lertid inte ansåg att medel kunde avses tog den plats i försvarssystemet och i all­ och Den snabba utvecklingen utomlands gårdskrigets problem. Den tillförde ock­ för ändamålet. (Jfr TiS 1892 s 225 f). mänhetens förtroende som den förtjäna• och i Sverige av skeppsbyggnadskonst så flottan många impulser till vidare ut­ I Tidskrift i sjöväsendet fortsatte flot­ de till stor del berodde på att "vi allmänt vapenteknik samt sjökrigsvetenskaperna veckling och bör således inte underskat­ tans officerare att argumentera för den sakna tillräckliga kunskaper och därmed ställde allt större krav på sjöofficerarna tas, vilket eljest lätt kan ske om man högre utbildningen. Här avslöjades bl a förmåga att göra vår rättvisa sak nog gäl• att följa med i utvecklingen och att vidga skall döma av de skarpa attacker mot vilka slags brister i fackkunskaperna, lande". sina teoretiska och praktiska kunskaper. bristen på högre teoretisk utbildning i som man ansåg vara mest angeläget att Dyrssen torde här i ungdomligt nit ha ut­ Innan en skola för högre teoretisk flottan, som framfördes av den genera­ reparera. underskattat såväl sina äldre chefers bildning av sjöofficerare organiserades, tion unga officerare, som fått sin grund­ Kommendörkapten C C Engström duglighet som de politiska svårigheter de vilket skedde först 1898, var flottans läggande utbildning vid sjökrigsskolan. skrev t ex (TiS 1878 s 50 ff) att det i för• hade att övervinna. former av kun­ män hänvisade till andra Det kan i detta sammanhang vara in­ sta hand gällde att följa med tekniska 1891 utlystes ämnet som tävlingsupp• skapsinhämtande. Utöver självstudier, tressant att notera att en av de få sjöoffi• uppfinningarna och framstegen på olika gift. En prisbelönt skrift resencerades i som försvårades av bristen på litteratur, cerare med hög grad, som saknade högre områden. Förr kunde sjöofficeren läsa TiS 1892 (s 249 tf). Författaren hävdade fanns möjlighet till studier och praktisk teoretisk utbildning, var kommendören och förstå den litteratur som fanns på bl a att högskolan, utöver tekniska äm• fall vidareutbildning utomlands. I vissa B O Stackelberg, med tiden konterami­ området. Så var inte alltid fallet nu. nen och sjökrigskonst m m borde omfat­ fanns även möjlighet att genomgå "artil­ ral och chef för marinförvaltningen. Ögat möttes av allehanda tekniska pro­ ta en stabskurs. rån leriläroverket" på Marieberg eller (f Denne man karakteriserades av en av si­ blem och formler som sjöofficeren inte Gerhard Dyrssen, som skrev en arti­ 1878) armens krigshögskola (KHS) eller na samtida (Gustaf Dyrssen) som "en av kunde tillgodogöra sig. Ä ven när det kel i samma årgång av TiS (sign Gh D s "artilleri- och ingenjörshögskolan" flottans mest bildade officerare i militärt gällde fartygsmaterielen stod sjöoffi• 207 ff), lade större tonvikt på de tek­ (AIHS). och humanistiskt avseende, känd som ceren ofta handfallen , ansåg Engström. niska ämnena. Hade flottans officerare Av flottans 1883 i tjänst varande skald, skriftställare och riksdagsman". Snart var det blott tacklingen som han haft bättre teknisk och taktisk skolning, flaggmän och kommendörer (10 perso­ behärskade in i minsta detalj. signaturen skulle t ex B/enda-typens kanonbåtar ner) hade alla utom två tjänstgjort utom­ O.C.A. tog upp frågan i anslutning till knappast kommit till stånd. B/enda var till sjökrigsveten• lands (i medeltal närmare två år). Sju ha­ Från sjökrigskonst (TiS 1883 s 434f) i vilken han en vacker lösning av ett " skeppsbygg­ skap en artikel de tjänstgjort i engelska flottan, två i den redogjorde för ett studiebesök vid den nadsproblem" men ej ett stridsdugligt franska och en i den danska flottan. Av Inom flottans egna led, och framför allt tyska sjökrigshögskolan i Kiel. fartyg. (Det var mer än en antydan att kommendörkaptenerna (20 personer) bland de yngre, växte tidigt ett missnöje 1887 höll löjtnant Arvid Lindman ett sjöofficerarna var "i händerna" på ma­ hade 12 utländsk praktik. Två hade dess­ med bristen på inhemska möjligheter till föredrag inför sjöofficersällskapet 1 riningenjörerna. Dyrssen hänvisade även utom genomgått AIHS. Sex var utbilda­ högre fack mässig utbildning, d v s vida­ Stockholm, där han ånyo pekade på be­ till danska Tidskrift for S!llvaesen som de i engelska flottan och lika många i reutbildning utöver de teoretiska och hovet av en sjökrigsskala. (TiS 1892 1878 hade skrivit att Bienda-typen kun­ • den franska. Sju saknade vidareutbild­ sjömansmässiga grunder som lades vid s 258 f). de sättas ur spel med en enda träff av ning, men fyra hade genomgått Gym­ sjökrigsskolan. Det var således från sjö• En ny framstöt gjordes i en artikel i ringa kaliber. Åsikten att denna fartygs­ nastiska centralinstitutet, en utbildning officerarnas egna sammanslutningar, TiS 1889 (s 202 ff) av signaturen "r" typ skulle kunna ersätta flottans pans-

282 283 rade fartyg "röjer endast ringa blick för mitiativ rörande sjökrigshögskolan ge­ Av år 1900 tjänstgörande flaggmän (4) Lant- och sjökrigskonst dessas /pansarfartygens/ betydelse och nom att låta en arbetsgrupp utarbeta ett och kommendörer (7) hade tre fått sin Vid armens krigshögskola (KHS) lades ändamål") ansåg Dyrssen. Flottans es­ fylligt förslag till skolans organisation grundutbildning vid nya (1867) sjökrigs• stor vikt vid undervisningen i (lan t-) kaderövningar kritiserades: De bedrevs och verksamhet m m. Förslaget över• skolan. De övriga tillhörde således en krigskonst. Även om litet är känt om hur med ringa metodik och utan den ledning lämnades under år 1895 till Kungl Maj:t, äldre generation som upplevt den tid , då denna undervisning bedrevs, så tyder som borde vara frukten av grundliga stu­ som i sin tur uppdrog åt chefen för flot­ sjöförsvaret var delat och monitorerna dier. mycket på att ämnesvalet anpassades för tans stab att inkomma med förslag i frå• var nya. Sex var på olika sätt utbildade att belysa aktuella problem inom krigs­ Författaren befarade att flottans män gan. Detta förslag (som inte i alla avse­ utomlands. konsten. (Se Torbacke s 25 f). sjökrigs­ i striden " mot nationens iskyla" inte till­ enden överensstämde med Örlogsman• Av kommendörkaptener (25) hade al­ vetenskap lästes ej som särskilt ämne, räckligt säkert och skickligt skulle kunna nasällskapets) lades till grund för en pro­ la utom de fem äldsta utbildats vid sjö• men från 1896 undervisades eleverna i begagna sig av det skrivna ordet. Utöver position till 1898 års riksdag. Riksdagen krigsskolan . Nio hade fått ubildning ett ämne benämnt "strategi med sjö• gedigna kunskaper krävdes således god uppförde så på ordinarie stat det av utomlands. Fyra hade genomgått AIHS krigsvetenskap". Konstellationen är in­ färdighet i språkets behandling, om sjö• Kungl Maj:t önskade anslaget till den eller annan högre militär utbildning. Sju tressant och visar kanske att den senare officeren med framgång skulle kunna nya högskolan. Örlogsmannasällskapet synes ha saknat sådan utbildning, vilket vetenskapen ansågs höra närmare sam­ deltaga i den offentliga debatten. Dyrs­ hälsade beslutet "som en mäktig häv• inte hindrade att tre av dem med tiden man med strategi än med lantkrigsve­ sens artikel förrådde, som sagt, vissa stång för vapnets höjande" och något blev flaggmän och två dessutom stats­ tenskapen. Att ämnet infördes först nu motsättningar mellan mariningenjörer som skulle skydda framtidens flotta för råd. kan ses som en senkommen bekräftelse och sjöofficerare, båda kårer som vid sådana misstag "som från vapnets sida Av kaptener och löjtnanter (119) ha­ på att man även inom armen funnit att denna tid arbetade på att höja sin sociala under det snart förflutna århundradet så de nio av de äldre erfarenhet av utlands­ en viss orientering om flottans strategi och yrkesmässiga status. En broschyr av ofta blivit begångna". (Tis 1899 s 66). tjänst, fyra hade genomgått armens och taktik var behövlig. (Åtgärden kan signaturen J.F. (Marindirektör J L Fryk­ (De värsta misstagen hade begåtts fö• krigshögskola, åtta AIHS, 15 hade an­ möjligen även ses som ett motdrag mot holm) med titeln "Sjöförsvarets förfall re 1880-talet. Fullföljandet, om än i lång• nan teknisk specialutbildning och inte de ansträngningar som samtidigt gjordes och några av anledningarna därtill" sam takt, av 1882 års sjöförsvarskommit• mindre än 35 hade genomgått kortare el­ att skapa en sjökrigshögskola). (1890), åstadkom stor förargelse i sjöof• tes planer, kan knappast anses vara ett ler längre utbildning vid Gymnastiska Vid sjökrigshögskolan (KHS) under­ ficerskretsar. Frykholm skällde på näs• "misstag".) centralinstitutet. En sjöofficer (Herman visades i ämnena strategi och taktik. I tan allt som rörde sig i flottan, särskilt * Wrangel) hade dessutom några månader dessa ämnen ingick undervisning i sjö• vid flottans varv. Frykholm fick svar på Det framgår av denna översikt över tjänstgjort vid generalstaben. krigshistoria, varvid inriktningen var att tal. (Det finns ingen anledning att här gå den långvariga skapelseprocess som sjö• Av särskilt intresse är att notera att 14 belysa lärorika exempel. in på dessa yttringar av yrkesambitio­ krigshögskolan genomgick , att det var löjtnanter nu hade utbildats ner.) vid den ny­ Vilka möjligheter fanns då före 1898 inom sjöofficerskåren och i dess olika inrättade sjökrigshögskolan. för unga sjöofficerare att förkovra sig i I november 1894 höll kapten C G sammanslutningar som kraven på högre Om de unga sjöofficerare som till­ dessa ämnen? Utiandstjänstgöring lik­ Flach ett föredrag inför sjöofficerare i utbildning väcktes, diskuterades och hörde de första årskull arna från sjökrigs• som deltagande i flottans eskaderövning• Stockholm om "U S Naval War Col­ drevs. Naturligt nog var det de yngre sjö• skolan i sin iver att förbättra sjöoffi• ar var som nämnts tidiga källor till på• lege". Efter föredraget följde diskussion officerarna, med tiden de som genom­ cerskårens anseende och yrkeskunskaper byggnad av den grund som lagts vid sjö­ och en resolution av följande lydelse an­ gått den enhetliga utbildningen vid den ofta var starkt kritiska mot dess stan­ krigsskolan. J Mankelis lärobok i skär• togs enhälligt: "Sällskapet /Sjöofficers• nya sjökrigsskolan, som här var mest dard, så måste kritiken ha en udd riktad gårdskrigskonst var här förvånansvärt sällskapet/ anser att en högre krigsbild­ aktiva. Med undantag för chefens för inte bara mot äldre officerare utan även länge en både krigshistorisk och strate­ ning för den svenske sjöofficeren är nöd• flottans personals initiativ 1878, kom mot mer jämnåriga kamrater, vilka, lik­ gisk/taktisk lärobok för generationer av vändig och denna bör bibringas vid en förslagen från personalsidan. som kritikerna själva kunde sakna högre blivande sjöofficerare. obligatorisk, företrädesvis teknisk kurs Det är samma generation unga sjöof• utbildning. Det var en relativt liten elit Det saknades inte annan sjökrigshis• för yngre officerare samt en frivillig , fö• ficerare som stiger fram i det offentliga om mindre än tio officerare som på torisk litteratur för självstudier. Här kan reträdesvis strategisk-taktisk kurs för rampljustet i slutet av 1880-talet och un­ 1890-talet beklädde viktiga poster när• nämnas verket "Sveriges Sjökrigs-His• officerare av mera mogen ålder". (TiS der 1890-talet i försvarsdebatten och mast under chefsnivån inom olika delar 1895 s 320). toria i sammandrag" (1840) utgivet av upplysningsverksamheten, som drivade av sjöförsvarets överstyrelse och regio­ (sedermera) statsrådet och amiralen C A Örlogsmannasällskapet fortsatte sina stabsofficerare och lärare m m. nala organ och, sjögående förband. Gyllengranat. Framställningen var grun- 284 285 l dad på dåtidens historiska auktoriteter, ges sjökrigshistoria. l och för sig vore det bl a Lagerb ring och Dahlin, handlingar intressant att undersöka vi lket material dels från mitten av 1880-talet av den nades sjöofficerare i kammaren. ur krigsarkivet och personliga samlingar som - utöver läroboken i skärgårds• franska skola som brukar benämnas " la I andra kammaren var läget följande. och uppteckningar av bl a viceamiralen krigskonst - låg till grund för kadet­ jeune ecole". Enligt denna skolan skulle År 1875 fanns där 10 armeofficerare och Gustaf af Klint, som själv varit med om ternas utbildning i sjökrigskonst, men det nya torpedvapnet, buret av lätta och 4 sjöofficerare. Sedan minskade antalet 1788 - 90 års krig. Betydligt "moderna­ det faller utom ramen för denna uppsats. snabba fartyg göra de stora artillerifarty­ fackmän , så att de 1900 utjordes av två re" var P O Bäckströms "Svenska flot­ Den utan jämförelse viktigaste källan gen överflödiga. Iden slog inte rot i Sve­ officerare från vardera vapenslaget. Som tans historia" (1884). Den behandlade till sjökrigsvetenskapli g information, de­ rige under den här berörda epoken, men framgår av redogörelsen i uppsatsen var både sjökrigshändelser och flottans för­ batt och vidareutbildning var Tidskrift i skulle återkomma i form av tankar på flottans män i riksdagen relativt få. I all­ valtning från vikingatiden till 1882, och SjöväsendeL Den roll som denna pu­ "den lätta flottan" under 1900-talet. I mänhet gjorde de goda insatser, i några är försedd med rikhaltigt statistiskt ma­ blikation spelade i en tid då den historis­ stället slog det strategiska marina tän• fall uppseendeväckande goda (t ex B O terial. ka och tekni>ka marinlitteraturen på kandet som företräddes av den ameri­ Stackelberg och F W von Otter). I detta Intendenten vid flottans civilstat Axel svenska språket var fattig, kan knappast kanske sjöofficeren A T Mahan från sammanhang synes även generalstabs­ Zettersten utgav slutligen åren 1890 och övervärderas. 1890-talet igenom, låt vara i en för svens­ majoren Stjernspetz och järnvägsbygga­ 1903 "Svenska flottans historia" i två de­ Inom flottans stab bedrevs från bör• ka förhållanden modifierad form . Den ren, major Adelsköld väl förtjäna att in­ lar (1522 -1634 resp 1635 - 1680). Detta jan ingen historisk forskning i liknande marina strategi som utformades på räknas bland sjöförsvarets trogna för• arbete till vilket mången senare sjö• med den inom generalstaben väl för• 1870-talet ändrades sålunda inte, men kämpar. historiker stått i tacksamhetsskuld, är ankrade krigshistoriska forskningen. den kunde förses med en vetenskaplig/ Som Sten Carlsson har framhållit (SC märkligt inte så mycket för den fylliga Först i den nya instruktion för verksam­ teoretisk klädnad och en tidsenlig termi­ s 51) , kunde 1890-talets /eller för den de­ krönika över flottans sjötåg som lämnas, heten som fastställ des 1896, stadgades nologi. len tidigare årtiondens/ riksdagsmän inte utan för den omfångsrika uppteckning ur att staben skulle verkställa sjöhistoriska betraktas som en rad politiska personlig­ arkiven som boken innehåller, rörande heter med fasta, genomtänkta åsikter. forskningar. Arbetet skulle bedrivas in­ Flottan och den allmänna opinionen personalia, skepps- och vapenmateriel, om utrikesavdelningen, som omfattade 2 Mången erfaren kommunalman som skeppsgårdar och varv, förvaltning, a 3 officerare. Uppenbarligen kunde det I anslutning till riksdagsarbetet fanns , även invaldes i riksdagen hade mycket rättsväsende, social- och hälsovård m m. ordinarie arbetet vid avdelningen svårli• som framhålls på annat håll i denna upp­ enkla politiska begrepp om försvars• Någon egentlig historisk redogörelse gen förenas med någon mer omfattande sats, möjligheter att personligen påverka frågorna. för och analys av sjökrig och drabbningar forskningsverksamhet. Det är också enskilda riksdagsmän, särskilt sådana Som vi har sett var det inte heller till sjöss i vilka flottan deltagit, fanns än• klart att forskningsuppdrag lades ut på som innehade förtroendeposter och stort särskilt lätt att infoga sådana begrepp i nu inte, om man bortser från J Mankelis särskilt kallade, härför lämpade perso­ inflytande, till ökad förståelse för den deras tankevärld, som i allmänhet på• ovan nämnda lärobok i skärgårdskrigs• ner. Betecknande är också att en sär• sjömilitära politiken. Inte ens Oscar II verkades av deras kommittenters önske• konst. skild " marinlitteraturförening" 1902 bil­ drog sig för sådan underhandspolitik. mål och livssituation. Väl hölls talrikt Denna lucka började fy ll as kring se­ dades på initiativ av kaptenen vid staben Vid sidan av departementschefen (som besökta opinionsmöten ute i landet i för• kelskiftet, då Arnold Munthes omfångs• Otto Lybeck. Utöver de sjöhistoriska ar­ dock inte kunde uppträda i riksdagens svarsfrågan, men då gällde det värnplikt, rika verk "Svenska sjöhj ältar" (Del I­ beten som nu började publiceras, utkom utskott) är det troligt, att det relativt indelningsverk och skatter. Först på VII, 1898 - 1923) började utges. Det en rad populära böcker om sjöförsvaret stora antalet officerare i kamrarna hade 1890-talet sedan bl a tullstriderna rört skulle dröja ända till 1908 innan en sär• som ett led i den upplysningsverksamhet stor betydelse i sammanhanget. om i den politiska kitteln och rösträtts• skild lärobok i svensk sjökrigshistoria för som flottans målsmän var angelägna om I första kammaren fanns 1875 20 per­ frågorna kommit i förgrunden, väcktes sjökrigsskolan utgavs. (Författaren, att bedriva. soner som kunnat identifieras (med rim­ allmänhetens intresse för politiska frågor Gunnar Unger, byggde framställning vä• Utvecklingen av det sjöstrategiska lig säkerhet) som tillhörande armen, i vidare mening. Det skapades en miljö sentligen på Zetterstens och Munthes tänkandet i Sverige påverkades dels av därav fyra tillhörande "generalitetet". för opinionsbildning och politisk på• arbeten samt på E Hildebrands "Sveri­ de slutsatser man ansåg sig ku nna draga Samtidigt fanns 2 sjöofficerare i kam­ verkan, som det gällde för försvaret att ges historia"). av erfarenheter från sjökrig (t ex från maren. Tio år senare (1885) fanns i för• slå vakt om. • Det fanns således fog för den kritik slaget vid Hampton Roads, 1862, från sta kammaren 18 armeofficerare, men Den sjöförsvarspolitiska opmiOns­ som yngre officerare framförde mot bris­ slaget vid Lissa 1866 och från rysk-tur­ ingen sjöofficer. År 1900 hade antalet bildning som förekom utanför riksda­ ten på litteratur för undervisning i Sveri- kiska kriget i Svarta havet 1877 - 78) , riksdagsmän med klar anknytning till gens kamrar före 1890-talet i form av armen ökat till 21 , men alltjämt sak- (främst) broschyrer och en och annan 286 287 artikel i (de föga spridda) tidningarna , billigare och mindre personalkrävande Nationalföreningen (nr XIV). Kränk• man även mot "misshagliga" uttalanden. riktade sig till en begränsad krets av äm• ett förstärkande av sjöförsvaret skulle ningar hotar främst vid krig mellan Ryss­ Det gällde t ex marindirektör Frykholms betsmän, akademiker, industri- och af­ vara". (AB bl a den 17 februari 1892). land och Tyskland eller mellan något av evan nämnda kritik mot "allt beståen• färsmän och andra "intellektuella" (det (Här skymtar, inom parentes, ett an­ dessa länder och England, som därvid är de" i en flotta "i förfall " . (Se ovan). Det oscarianska "etablissemanget"). I detta nat välkänt mönster:Kan man genom en i stort behov av stödjepunkter i Öster• gällde också P Dahlgrens syn på hur relativt slutna tankeutbyte medverkade - inte allt för stor - satsning på flottan sjön för sin flotta , framhöll Wrangel. Sveriges sjöförsvar skulle ordnas. (Dahl­ som vi har sett inte bara flottans före• slippa ifrån en för många förhatlig stor Sverige hade ännu en svag flotta, medan gren "befordrades ut" som chef för sjö­ trädare: Det var ett vanligt sätt att torg­ arme med förlängd värnpliktstid så var övriga östersjömakter på senare tid karteverket 1909-1921). föra politiska åsikter. detta en legitim politisk taktik). kraftigt förstärkt sina sjöstyrkor. Föreningen Skuld hade tillkommit i Tidningsfloran växte och var rätt rik Signaturen "U" hade inte behövt Att bedöma styrkan och verkan av så• en tid då sjöförsvaret befann sig i kris. på 1890-talet, även om upplagorna i de oroa sig för flottans upplysningsverk­ dana opinionsyttringar som tog sig ut­ Föreningen upphörde 1902 då krisen i flesta fall var små. (Störst var stock­ samhet till allänheten. Herman Wrangel , tryck i broschyrer, tidskriftsartiklar och allt väsentligt ansågs vara övervunnen. holms-Tidningen med en upplaga på c:a bröderna Dyrssen, W Linder, P Dahl­ föredrag m m är som Sten Carlsson på• Men redan två år senare tillkom en efter­ 20 000 ex år 1892 och över 90 000 ex år gren och C G Flach för att nämna några pekat mycket vanskligt. (SC s 51). trädare, "Föreningen för flottans fram­ 1899. se s 50). av den unga generationen sjöofficerare Det får också här räcka med att akti­ åtförande". I och med att tidningarnas upplagor var väl medvetna om betydelsen av upp­ viteterna observeras och inregistreras A v sällskapets 17 medlemmar år 1883 växte och nådde ut till allt fler männi• lysningsverksamhet. Flottan måste vän• som ett av flera uttryck för de unga sjö• blev med tiden 6 flaggmän, 2 kom­ skor blev " tidningsmurvlarnas" sociala da sig "till folket" med sin upplysnings­ officerarnas entusiasm och hängivna ar­ mendörer och 6 kommendörkaptener av anseende större och "herrarna på re­ verksamhet skrev bl a G Dyrssen (1895). bete för sitt vapen. l graden. (Initiativtagaren och förste ferentläktaren voro väl sedda i umgänget Samma år bildades t ex " K vinnoför• Ett annat uttryck för sjöofficerarnas ordföranden H von Arbin avled som med riksdagsmän på stadens näringsstäl• bundet för Sveriges sjöförsvar". 1905 växande intresse för opinionsbildning, kapten redan 1897. Ytterligare en med­ len". började tidskriften "Vår Flotta" utges både internt inom kåren och hos allmän• lem omkom 1893 . En begärde avsked Politiker och andra opinionsbildare (från 1907 i "Föreningen Sveriges flot­ heten, var bildandet av sällskapet som kapten 1892.) måste således i allt större omfattning sö• tas" regi). "Skuld". Det var ett antal underlöjtnan• Denna översikt kan avslutas med ett ka stöd för och motivera sina krav inom Sjöförsvarets män fortsatte således si­ ter tillhörande årskurs 1880 vid sjökrigs• kort referat av en redaktionell artikel i bredare lager av befolkningen. na ansträngningar att sprida upplysning skolan som två år senare (1882) slog sig Tidskrift i Sjöväsendet (1898 s 249 ff). En person skrev under signaturen om och popularisera sjöförsvaret. 1895 samman i ett slutet sällskap, vars mål• Artikeln förmedlar en uppfattning om "U" en skrift "Skall Sveriges fasta land utkom t ex i Föreningen Heimdals folk­ sättning var att "vinna landets sympatier hur man inom flottan vid denna tid såg göras till ett slagfält" (1892). Här ut­ skrifter (nr 29 - 30) en utförlig redogö• för ett starkt sjöförsvar". De flesta offi­ på frågor som hade med informations­ talade han förvåning över att sjöoffi• relse för sjöförsvarets historia, materiel cerare som senare i li vet skulle nå höga verksamhet att göra. cerarna varit så overksamma då det gäll• och taktik m m. Författare var löjtnan• grader och ledande poster i sjöförsvaret Tidskriften kommenterade ett studie­ de att sprida upplysning om sjöförsvaret. ten vid flottans stab J Schneidler. Sam­ (och i samhället i övrigt) verkade någon besök som ett antal riksdagsmän hade "Med nöje har man nog sett officerare ma år utkom en broschyr av signaturen S tid i sällskapet. gjort i flottans huvudstation Carlskrona uppträda till fördel för armen, men icke D med titeln "Sjöförsvarets vara eller in­ Av sällskapets handlingar (i Krigsarki­ och på Finnboda varv i Stockholm. för flottan" . På samma sätt hade de te vara". Författaren underströk att ett vet) framgår bl a att man i "Skuld" ofta "Att något varaktigt eller bärande re­ tidningar som var kända för försvarsvil• villkor för att Sverige skulle kunna hålla internt diskuterade offentliga inlägg som sultat av tvänne förmiddagars varvs- och lighet iakttagit tystnad om sjöförsvaret. sig neutralt och försvara sig mot kränk• medlemmarna avsåg att publicera. Man fästningspromenader har uppnåtts, kan Detta kunde blott försvaras med en öns• ningar var att landet förfogade över en beslöt (t ex 1886) att aktivera medlem­ man helt naturligt ej förutsätta". För• kan att inte äventyra de föreslagna för• stark flotta. Tanken att fienden också marna att skriva i pressen. Utöver inter­ hoppning fanns dock att riksdagsmän• bättringarna inom armen med krav på skall "hållas borta från kusten" d v s att na debatter anordnades offentliga före• nens intresse för sjövapnet blivit större stärkande av sjöförsvaret. (Detta var ju landet skall förskonas från att bli krigs­ drag och diskussioner i sällskapets regi , än förut. Flottan kunde dock inte lita på • en dygd som flottans män medvetet od­ skådeplats, hade kommit i förgrunden. några gånger på sjökrigsskolan. att så var fallet . lade) . Dock hade Aftonbladet som enligt Samma tankar framfördes av kapten 1886 diskuterades t ex öppet den vik­ Det gällde därför att väcka intresset författaren närmast var försvarsnihilis• Herman Wrangel i en skrift "Nationen tiga frågan hur en transportflotta under hos hela folket. Först då folkets förstå• tisk, " framhållit hur mycket säkrare, och Flottan", utgiven 1899 av Svenska gång skulle anfallas. Några gånger ingrep else för - och kärlek till - flottan

288 289 väckts, kunde man enligt TiS hoppas på vara eller inte vara. Tidskriften ställde den än var - några heta hjärnor åt hu­ krigsfot. " (Intet nämndes om flottan.) framtiden. stora förhoppningar på en ny sorts lit­ vudet, så att de i andanom såga en stark 1893 utgav majoren vid generalstaben Sådan upplysningsverksamhet tillkom teratur. Den var kanske medveten om svensk flotta såsom främsta stridslinje K Bildt en skrift med titeln "Konse­ "handlingens män". Det var fackman­ att en sådan bok, den första i sitt slag, vid Sveriges försvar, hindra varje fiende kvenser", i vilken han redogjorde för nens skyldighet att här ställa sig "på var under utgivning. Det var Herman att närma sig dess kuster. Dessa heta den lantmilitära synen på Sveriges för• amatörens nivå", att med lämpliga me­ W rangels "Svenska flottans bok". hjärnor sågo med allt mer sneda blickar svar, inklusive sjöförsvaret. Den upp­ del sprida upplysning. Tidskriften hänvisade även till flottan varje förbättring som föreslogs för arme fordrade flottan till ett offentligt gen­ Men hur skulle man då vinna "natio­ i konsten, med det stora intresset för n/ ... /såsom en missaktning eller ett un­ mäle, genom W Dyrssen i broschyren nens kärlek" till flottan? Flottans verk­ marinmålningar (t ex Jacob Hägg och derskattande av flottan". "Konsekvenser av konsekvenser" samhet till havs kunde ju endast följas av Herman af Sillen, båda sjöofficerare som (Ett mer gripande intryck av beskyd­ (1894). Dyrssen kritiserade "armens fiskmåsar och fiskarbefolkningen. verkade vid denna tid). TiS talar också dande och nedlåtande storebrorsmen­ hjärna" sedan 1873, generalstaben. Flottans män måste därför i ord och varmt för att livet i flottan borde skildras talitet, kunde väl samtiden knappast fin­ Härifrån hade alla impulser rörande bild beskriva sin verksamhet. Tidskriften med hjälp av fotografier, något som dit­ na, men låt oss gå vidare i texten). " Nu lantförsvaret utgått. Genom staben hade hade gått igenom "hela den tillgängliga tills inte skett. "Låt oss samfällt gripa sågo många i andanom flottan såsom den även på senare år åsikter om rikets för• försvarslitteraturen" om sjövapnet, och verket an med pennan, penseln, ritstiftet skandinaviska halvöns säkra värn, ty svar i dess helhet spritts i tal och skrift funnit att den blott bestod av små bild­ och kameran" . denna halvö kunde ju då ännu, såsom till svenska folket. På detta sätt hade lösa häften, som handlade om flottans man höll före, icke anfallas annat än försvarsfrågan blivit en fråga om lantför• över havet. Flottan med några pansar­ svaret, präglad av generalstabens tänke• skepp och en hop /!/ torpedbåtar jämte sätt. Man hade genomfört väl planlagda minor vore tillräckliga för att trygga våra studier av lantförsvaret, men ådagalagt kuster; en arme kunde man ju hava Armen och flottan Bilaga 2. för fullständig oförmåga att "höja sig till all säkerhet, men den behövde varken sunda och sanna åsikter om försvaret i Motsättningar av olika slag fanns under sättningar än de som normalt hörde vara talrik eller underkastas någon syn­ dess helhet" , kombinerat med en olyck­ den oscarianska tiden mellan företrädare hemma (och ofta doldes) i den rutin­ nerlig besvärlig övning; den vore en bi­ lig fallenhet för att " bortse från det na­ för armen och flottan. mässiga beslutsprocessen på myndig­ sak , flottan och sjöförsvaret, som icke tionella till förmån för kontinentala och Det förefaller som om vissa motsätt• hetsnivå. krävde mycket folk vore det viktigaste. framför allt tyska ideer". Generalstaben ningar framträdde och skärptes särskilt Låt oss börja med att återge hur en Att en sådan uppfattning kunde skaffa var enligt Dyrssen "skarpsynt på ena under 1890-talet. Avsikten är att i det framstående armeofficer, i en återblick sig insteg bland lättantändliga hjärnor ö gan och blind på det andra". I teorin, följande studera några av de uttryck som på förhållandet mellan armen och flottan inom flottan , kan man väl förstå , och i små försiktiga steg, hade man av­ dessa motsättningar kunde ta sig. omkring 1890, beskrev situationen. Vitt­ men/ .. ./lyckligtvis gjorde sig såsmåning­ lägsnat sig från centralförsvarsiden. Men Motsättningarna var naturligtvis ut­ netvar generalmajor C O Nordensvan, f om den åsikten gällande inom både ar­ vid "innerkanten av den våta .graven" slag av olika syn på hur ett "betryg­ d generalstabsofficer och lärare vid men och flottan, att båda var lika ound­ tog för generalstaben försvars- och fäst• gande" försvar skulle vara organiserat krigshögskolan samt på sin tid känd mili­ gängliga och att från krigsmaktens sida ningsområdet slut. och verka. Där fanns en "ideologisk" tärhistorisk skriftställare. Källan är bo­ icke splittringens anda skulle utgå". Även en annan omständighet gav kamp om strategi och en mer "mate­ ken " Krigsväsendet och den militära Nordensvans framställning är färgad Dyrssen anledning till dystra betrak­ riell" kamp om resurser, där fanns mot­ uppfattningen i Sverige 1880 - 1910" av personliga intryck men är ändå intres­ telser. Han var bekymrad över de an­ sättningar mellan en centralförsvarsin• (1911). Om planerna för flottans ut­ sant som exempel på en något till åren strängningar som gjordes för att i all­ riktad konservatism och ett nytt radikalt byggnad skrev författaren bl a: "Våra kommen högre armefficers minnen av en mänhetens ögon förringa, ja nedsvärta periferiförsvarstänkande. För flottan var stridskrafter till sjöss voro otillräckliga senare generation sjöofficeres energiska flottans anseende och dess rättmätiga det även en kamp mot ett etablerat sys­ för att hindra en motståndare att uppnå verksamhet. (Nordensvan medverkade roll i landets försvar. Som exempel an­ tem för problemformulering och - lös- obestritt herravälde över de vatten som som sakkunnig i Nordisk Familjebok. I förde Dyrssen " den ensidiga ringaktning • ning med tillhörande anspråk på makt i omger våra kuster och för upprätthål• dess andra upplaga, del 8 sp 769, 1913 som försvarsrörelsen antagit", bl a i ett befälshierarkin. landet av vår neutralitet". Det uppställ• skriver Nordensvan under slagordet cirkulär som i februari 1891 utfärdats av Det som härnedan skall observeras är da målet /1882/ var således inte över• "Mobilisering":"/ .. .l en armes eller en­ Allmänna Försvarsföreningen. Där an­ andra uttryck för militärpolitiska mot- drivet, men "sjövinden steg - hur svag skild truppavdelnings försättande/ ... /till gavs att föreningen strävade "att fylla

290 291 de behov som departementschefen /d v s varligt söka utröna dess orsaker och ten gavs i instruktionen för generalsta­ och flotta inte var för sig utan i förening krigsministern/ anser vara oundgängliga medlen till dess hävande". bens fältövningar av den 6 november söker lösa sin a krigsuppgifter". Hären för att värna Sveriges neutralitet", bl a Man pekade här på olikheter i upp­ 1894. Här fanns bl a bestämmelser för och flottan hade " samma gemensamma upprustningen av gränsfästningarna och fostran och utbildning av härens och flot­ det krigsorganiserade högkvarteret. front, flottan i första linjen/ .. ./. Härav upprättandet av nya, fasta försvarsans• tans officerare med åtföljande risk för Närmast under Högste befälhavaren följde att det högsta befälet över båda talter. Någon plats för sjöförsvaret fanns okunnighet om och ringaktning av det (kungen personligen) stod "inom hög• försvarsgrenarna i krig borde ligga "i en alltså inte i detta program. vapen man själv inte tillhörde. kvarteret" generalstabschefen jämte hand", kungens eller en särskilt utsedd I Krigsvetenskapsakademins tidskrift Tidskriften pekade även på den från cheferna för de särskilda tj änstegrenarna Högste befälhavares. 1894 (nr 20) skrev "En röst ur armen" stormaktstiden kvarlevande traditionen med deras staber. Frågan var då om sådana befälsförhål• om försvarsgrenarnas strävanden: att armen spelat den största rollen i Alla ärenden som inte rörde armens landen borde råda även fredstid. Ja, sva­ Armen stöder sig på beslut som fat­ Sveriges krig. Men armen hade länge vi­ operationer skulle, innan de föredrogs rade kommitten. Då här och fl otta skall tats av regering och riksdag. Flottan sö• sat stor okunnighet om medlen och sät• för Högste befälhavaren, först före• försvara landet "som en organism", ker "draga ett brett streck" över dessa tet att försvara sjögränsen. Man sökte dragas för generalstabschefen. Detta borde bådas utveckling, samarbete och åtgärder. Den söker "sänka landet i djup sprida en uppfattning bland allmänheten gällde således även flottans ärenden, vil­ samövningar ske efter en gemensam sorg" över den förment oriktiga och att Sverige kunde få ett betryggande för• ka senare av chefen för flottans stab - i plan. De båda försvarsgrenarnas högsta otillfredsställande avvägningen mellan svar genom armen. Armen "söker erhål• närvaro av generalstabschefen - kunde ledningsorgan borde sammanslås redan i lant- och sjöförsvarens budgetar. Men la så stora summor ur den gemensamma föredragas för Högste befälhavaren. I al­ fred . Dessa organisationsändringar bor­ det är orimligt att basera avvägningen på statskassan, att föga eller intet blir över la ärenden som inte rörde flottans ope­ de dock "inte allt för mycket påskyn• längden av sjö- och landgränserna. Na­ för flottan". Armen hade ej rätt fattat rationer skulle chefen för flottans stab das". tionens självständighet vilade på armen. vad som menas med sjögräns: Det var in­ inta (i huvudsak) samma ställning i för• Kommittens betänkande stöddes en­ Författaren beklagade till slut ändå att te själva kusten som flottan skulle för• hållande till generalstabschefen som dast av en svag majoritet. Tre ledamöter flottan inte fått de förstärkningar som svara, utan det vattenområde som ligger gällde för tjänstegrenscheferna. reserverade sig mot en sammanslagning. föreslagits av 1882 års kommitte, men därutanför, genom vilket en fiende mås• Instruktionen återgavs utan kommen­ De ansåg bl a att härens målsmän under­ den borde ändå kunna erkänna att dess te passera för att nå en landsättnings• tar i Tidskrift i Sjöväsendet (1895 s 67 f) . skattat flottans betydelse och anslag inte minskat, som en följd av ar­ punkt. sökt ge I december 1895 redovisade en den en ställning som ett hären under­ mereformen 1892. Tidskriften uttryckte vidare besvikel­ kommitte ett förslag till organisation av ordnat specialv apen. Den gällande be­ I samma årgång av tidskriften svarade se över riksdagens okunnighet om sjö­ försvarets högsta ledning. (Kbr den 9 fäls- och beslutsordningen borde bestå. "Flera röster ur flottan" att sjöförsvarets försvaret, och dess uppfattning att en­ aug 1894, betänkande den 17 dec 1895). Endast så kunde åsiktsskillander mellan upplysningsverksamhet hade misstolkats bart en stark arme kunde ge landet ett I betänkandet analyserades först "or­ försvarsgrenarna nå ända upp till kon­ inom armen, troligen inte utan avsikt. betryggande försvar . Här sprider hären ganisationen av krigsstyrelsen i högsta seljnivå och bli ordentligt belysta och Verksamheten sågs i varje fall med obli­ oriktiga åsikter om sjöförsvaret och dess instans". Man konstaterade att i stater kända, vilket var nödvändigt, även om da ögon på armehålL Endräkt borde ställning. Med alla medel inskärps åsik• som förfogade över stormaktsflottor, besluten inte alltid var till sjöförsvarets dock råda inom försvaret, utan avund ten att armen är huvudvapnet, att vår kunde man inte avvara särskild sjöminis• fördel. och misstänksamhet. flotta aldrig kan hindra en landstigning ter. Men i ett land, vars politiska mål var F d generalmajoren och f d t f gene­ I Tidskrift i Sjöväsendet samma år, och att sjöförsvaret är dyrt om man tar att i första hand försvara neutraliteten ralstabschefen von der Laneken hade en 1894, förekom en osignerad artikel med hänsyn till det lilla det kan uträtta. och i andra hand "egna kuster och landa­ egen reservation. Han ansåg att "den rubriken " Friktioner". Där hette det bl Häremot står, enligt tidskriften , flot­ mären", kunde en sammanslagning av egentliga flottan " (d v s 5 huvudtiteln, a att "friktioner mellan landets båda för• tans uppfattning, nämligen att inget av lant- och sjöförsvarsdepartementen ske. befriad från diverse anslag till sjöfarten svarsgrenar sedan ett tiotal år äga rum , de båda vapenslagen skall betraktas som Som en naturlig följd härav borde även och andra civila ändamål) borde införli• att ett hjärtligt samarbete mellan dem "huvudvapen". De har båda sina viktiga försvarsgrenarnas högsta förvaltnings• vas under tantförsvarsdepartementet föga existerar och att klyftan mellan här uppgifter att fylla. organ kunna sammanslås. Detta skulle kunna ske utan att departe­ och flotta hotar att bliva än större". * Frågan var då om sådana samman­ mentets organisation i övrig Detta var sorgliga sanningar som det tjä• berördes. slagningar borde ske i Sverige. Militär• Målet var "sjöförsvarets fullständiga un­ nade föga att dölja. Snarare låg det Ett mer officiellt uttryck för armens geografiska och politiska skäl talade en­ derordnande under tantförsvaret i likhet " makt uppå att blotta det onda och all- krav på en ledande roll inom krigsmak- ligt kommittebetänkandet för att " här med artilleri och fortifikation" . 292 293 l

Kommittens förslag ledde inte till nisationerna utvecklades efter en ge­ med fienden till sjöss och inte med ar­ beredningen. Motionen, som förvisso några praktiska åtgärder, men det lång• mensam plan. För att uppgöra en sådan men i land. Flottans materiella upp­ var både intressant och framsynt, avslogs siktiga målet var uppställt. En kommen­ plan behövdes emellertid inte något byggnad under senare år hade skett med emellertid av kammaren. En del av mo­ tar i Tidskrift i Sjöväsendet (1885) visade sammanslaget departement. I krig var striden till sjöss som riktmärke. Materiel tionärens argument är intressanta i detta "det mål vartåt man strävar inom här• den administrativa ledningen av för• för samverkan efter förlegad centralför• sammanhang. en". I en längre artikel i samma tidskrift svarsgrenarna skild från den operativa svarsmodell hade däremot inte tagits Hela föreställningssätet om försvaret (TiS 1896 s 217 ff) refererades och kom­ högsta ledningen. Högste befälhavaren fram. hade, säger motionären, "råkat grunda menterades betänkadet: biträddes där av såväl generalstabsche­ Ännu en prisbelönt tävlingsskrift sig på en uppfattning som gällde då lan­ Kommittens svaga majoritet ville be­ fen som av chefen för flottans stab. Den­ "Det strategiska sambandet mellan flot­ det var försvarslöst och, vad värre är, då visa att det inte längre fanns någon stör• na organisation borde inte ändras. tan och armen" publicerades i Tidskrift i i den övriga världen kvarstod en tradi­ re skillnad mellan lant- och sjökrigfö• I en redaktionell kommentar skrev Sjöväsendet år 1900 (s 128 ff). Förfat• tion från Napoleons tid som grundat sig ringen. Den tyckets anse att såväl ar­ tidskriften att Dyrssens artikel var vik­ taren var Herman Wrangel , vid denna på att han i allmänhet segrade till lands mens som flottans operationer borde le­ tig, då det nu gällde att "konsolidera tid bl a lärare vid de militära högskolor• men som regel blev besegrad till das av "en hand" i land. Tidskriften upp­ åsikterna i en fråga, vilken man inte med na. sjöss/ .. ./. Under nyssnämnda tid fin go fattade von der Lanekens reservation säkerhet vet vara lagd ad acta". Tidigare utgick man vid försvarspla• målsmännen för försvaret tilllands över• som typisk för inställningen inom gene­ Sällan om ens någonsin hade en fråga nernas uppgörande från ett läge då fien­ taget och de behöll o det/ ... /". ralstaben. Detta utgjorde en allvarlig fa­ av sådan räckvidd och betydelse för sjö• den fått fast fot inom landet, varefter De alltjämt uppdykande försvarsstri• ra för vapnets framtida utveckling. Tids­ vapnet och därmed för vårt försvar varit man frivilligt valde en strategiskt de­ derna. var, enligt motionären, påtagliga kriften underströk att lant-och sjökrig• föremål för diskussion, skrev Dyrssen. fensiv krigföring. I en sådan strategi ha­ bevis på yrkesmotsättningar. Någon rik­ föringen strategiskt sett påverkade var­ Innebörden av samordningsförslaget var de flottan få uppgifter utöver lokalför• tig tilltro till sjöförsvaret har inte yrkes­ andra /växelverkan arme-flotta mer än att flottan inte längre skulle ha en egen svar och samverkan med armen på de in­ mannen till lands. Han vill ej "vara med direkt samverkan/. Men först om sjö• målsman vid kungens bord; den skulle re vattenvägarna, framhöll Wrangel. om att avhålla fienden. Han vill a tout vapnet saknade egna operationsmål, d v inte kunna utvecklas fritt utan "nedsjun­ Nu har vi kommit till klarhet om att prix ha honom inom egna landamären s en fientlig flotta, vore det berättigat att ka till ett bihang till tantförsvaret". fienden i det längsta skall hållas borta för att slå honom/ ... /". sätta in sjöstridskrafterna för att "biträ• och landet befrias från krigets fasor. Denna för landet skadliga yrkesmot­ da" vid armens operationer. * Man medger nu allmänt att så länge vår sättning skulle, enligt motionären, en­ Flottans uppgifter under neutralitet En av flottans yngre officerare, löjtnant flotta är intakt, så kommer inte något dast kunna bringas till det minimala ge­ och i inledningen av ett krig, då riket ho­ J A F Grahm skrev en en prisbelönt upp­ fientligt invasionsförsök till stånd. Där• nom att yrkesmännen inte lämnades full tas av invasion över havet, är aktiv, sats som publicerades i Tidskrift i Sjö• med var, enligt Wrangel, i själva verket frihet att "företaga vad dem lyster". framhöll tidskriften. väsendet 1897 (s 388 ff). Ämnet var "Ä­ frågan om flottans strategiska betydelse Krigsministern strävar nu efter att Armens roll är därvid passiv. En vid­ ro samövningar mellan armen och flot­ besvarad. åstadkomma ett efter hans uppfattning betryggande försvar , ju starkare desto sträckt samverkan mellan armen och tan önskvärda;och i så fall, hur skola de * flottan innan fienden står på svensk lämpligen ordnas?". I ett skede då lan­ bättre. "Han vet uppenbarligen inte hur mark (eller hans sjöstridskrafter är o­ det hotas av invasion över havet, kan Vi skall avsluta denna krönika över mycket han vill ha/ ... /". Och sjöminis• skadliggjorda) är illa använd kraft. Vid samverkan inte komma till stånd, skrev kampen på den professionella arenan tern - han följer efter så gott han kan. ledningen av flottans operationer måste Grahm. Armens uppgift är då att från en mellan företrädare för armen och flottan Och riksdagen. Vad vet den! Litet eller man försäkra sig om "att sjökrigets lagar lämplig utgångsgruppering passivt av­ med en gruvlig salva, avlossad i riks­ intet! följs", skrev tidskriften. vakta händelsernas utveckling till sjöss. dagens andra kammare 1905, i anslut­ Den historiskt intresserade kan knap­ Senare i samma årgång (TiS 1896 s Däremot kunde och borde samverkan ning till en motion (AK 1905 nr 181) med past undgå att konstatera att det som sa­ 273 ff) återkom signaturen G. D-n. senare ske mellan framskjutna avdel­ förslag om inrättande av en permanent des i allt väsentligt var välgrundat. (Gustaf Dyrssen) till detta brännbara ningar ur armen och lokalstyrkor ur flot­ försvarsberedning, knuten till statsråds- • ämne en artikel med rubriken tan. Samövningar borde här bedrivas re­ "Lant-och sjöförsvarsdepartementens dan i fred. Planläggning för sådan sam­ sammanslagning". Dyrssen ansåg att det verkan pågick redan enligt författaren. var viktigt att lant-och sjöförsvarsorga- Flottan skulle främst hålla känning

294 295 l Teknik och taktik Bilaga 3. operera för att vapnen skulle komma till I bästa fall kunde man tänka sig att sjökrigets teknik och taktik har inte gi­ 1901) de övergripande, långsiktiga sjö• slags på bästa sätt. Den taktik som ut­ "avlänka" fienden från de bäst försvara• vits någon framträdande plats i denna militära tektiska/operativa önskemålen formades måste också givetvis ta hänsyn de delarna av skärgården till från skydds­ uppsats. Jan Glete lägger däremot ton­ (kraven) mot det tekniskt/ekonomiskt till fiendens , "målets" motsvarande föremålet (huvudstaden) mer perifert vikten på sambandet teknik-doktrinut­ lämpliga (möjliga). Bland kommitteer­ egenskaper. De här berörda förhållande• belägna landstigningsplatser. veckling i sin avhandling "Kustförsvar nas 9 eller 10 ledamöter, fanns alltid två na var väsentliga fakta att ta hänsyn till De strategiska och taktiska grunderna och teknik" (åren 1850-1 880). Detta är framstående mariningenjörer (marindi­ vid utformningen av strategiska princi­ för sjöförsvarets uppträdande förmed• naturligtvis ett mycket givande sätt att rektörer). De svarade främst för den per, för flottans uppgifter och verksam­ lades till generationer av blivande sjöof• studera och förklara viktiga led i sjö• skeppstekniska samsynen, vad fartygen het, eller om man hellre vill använda or­ ficerare genom den lärobok i "skär­ försvarets utveckling. Ett givet mellan­ kunde bära för " nyttig last", hur de skul­ det, för sjöförsvarets doktrin. gårdskrigskonst" som kaptenen vid led mellan teknik och doktrin måste då le kunna framföras och skyddas. Flot­ I realiteten var det här fråga om en Värmlands regemente Julius Mankell, på finnas med, såvida man inte till doktri­ tans officerare behärskade taktiken och växelverkan, såtillvida att övergripande Kungl Maj:ts uppdrag 1872 utarbetade nen hänför både strategi och taktik. G le­ (nöjaktigt, med hjälp av civila experter) säkerhetspolitiska intressen och önske• för Sjökrigsskolan. (Mankell, litterärt te har inte någon sträng definition av be­ de vapentekniska problemen. mål rörande vad sjöförsvaret borde kun­ och mångsidigt humanitärt verksam riks­ greppet doktrin;det förefaller inbegripa I riksdagen kritiserades tidvis , som na uträtta, ledde till eller stimulerade dagsman, var under nära tre decennier både taktiska/operativa och strategiska framgår av uppsatsen, flottans fa rtygs­ kraven på teknisk utveckling. Detta slag en av den "sjögående" flottans största moment. typer såväl då det gällde storlek och av "återkoppling" var en av orsakerna motståndare). Mankeils operativa och Tekniken - innovationer, teknik­ kostnader som dess tekniska och tak­ till de återkommande certkommitteerna taktiska lärdomar, väl underbyggda med spridning - inte minst från utlandet, tiska prestanda. Detta kunde vara ett under flottans oscarianska uppbyggnads­ historiska exempel på den svenska skär• flottans officerares och ingenjörers tek­ sätt att lägga hinder i vägen för fl ottans skede. gårdsflottans verksamhet, kan sam­ niska kunskaper och kreativitet, liksom utbyggnad, men ledde inte till någon Den teknisk-taktiska bakgrund som manfattas som följer: naturligtvis motsvarande kvaliteter inom ändring av fackmännens tekniskt-tak­ tecknas i det följande tjänar endast syf­ Ett anfall österifrån över havet för• den civila försvarsmaterielsektorn i lan­ tiskt avvägda produkter. tet att utgöra bakgrunden till den sjö• utsätter att den anfallande varaktigt be­ det var och är fundamentala element i Då det gäller betydelsen av utländska försvarspolitiska framställningen i upp­ härskar sjövägarna. Finns ringaste för• sjöförsvarets utveckling. Sjöofficers-och impulser för flottas utveckling får vi här satsen. modan att en överlägsen hjälpflotta mariningenjörskårernas strävan efter nöja oss med konstaterandet - med led­ kommer till den svenska flottans bi­ teknisk anpassning och vidgade kun­ ning av innehållet i Tidskrift i Sjöväsen• skärgårdsförsvaret stånd, uteblir anfallet. skaper (utbildbildning) berörs bl a i bila­ det - att flottans män fortsatte att myc­ Monitorernas intåg efter 1865 skapade Ryssland saknar egen handelflotta ga l. Här nedan är några fakta samman­ ket noga följa vapenteknikens och tak­ förutsättningar för ett nytt slags sjö• /den fanns i Finlad och Balticum/. varför ställda, till belysning av flottans bero­ tikens utveckling utomlands. Det skulle stridstaktik, där det tunga artilleriet inte en överskeppning i huvudsak måste ske ende av och samspel med den civila indu­ dröja ända till slutet av den här behand­ bara var rörligt (flyttbart). Det var (in­ med örlogsfartyg. Anfallsmålet var inte striella sektorn (främst skeppsbyggnads­ lade tiden innan t ex det tunga artilleriet omskärs) oberoende av vind eller mus­ den väl försvarade skärgården. Man och vapenindustrierna). Detta samar­ för pansarbåtarna kunde tillverkas i kelkraft. Vapenbäraren själv och dess skulle sätta in stöten mot någon kust­ bete analyseras dock inte närmare. Det Sverige. Torpeder måste inköpas från ut­ artilleri kunde skyddas mot åverkan av sträcka därutanför, vilket gjorde hela fö• får tillsvidare förbli en hypotes, att sjö• landet. Prototyper för lätta snabba tor­ jämnbördigt eller svagare artilleri såväl retaget vanskligt att genomföra. försvarets beställningar utgjorde en pedbärare inköptes från England (två med pansar som genom att visa en rela­ Om vi inte lyckades avvärja anfallet, (stark) stimulans för den svenska varvs­ torpedbåtar och en jagare) samt en tor­ tivt liten målyta (lågt fribord m m). stri­ blev ett återtåg nödvändigt. Här hade industrins (och dess underleverantörers) pedbåt från vardera Frankrike och Tysk­ den om fasta positioner var ännu länge försvararen fördelar. Vi skulle ensamma utveckling under den oscarianska epo­ land. (För ovanstående översikt se We­ viktiga led i försvarssystemet. Ä ven om kunna utnyttja alla terrängens och be­ ken. Detsamma kan utan tvekan gälla din, passim). Fartygens och vapnens tek­ försvarspositionerna relativt lätt kunde fästningskonstens och "folkkrigets" för• för vapenindustrin (Bofors) med dess niska prestanda i förening med betjä• flyttas , så var stridssättet i allt väsentligt delar Tiden och klimatet skulle ytterliga­ • " spin-off-effekter" inom metallurgi , ke­ ningens/besättningens yrkesskicklighet såväl strategiskt som taktiskt defensivt, re missgynna fienden. skärgårdsflottan misk och mekanisk industri. bestämde således ytterst vad flottan såtillvida som en angripare i regel tänk• skulle medverka på de inre vattnen i des­ I sjöförsvarets expertkommitteer vägdes kunde åstakomma "på slagfältet" och tes ha initiativet; man avvaktade hans sa försvarsstrider. ungefär vart tionde år (1879/80 , 1892 och hur vapenbärarna skulle manövrera och åtgärder och rörelser. Den svaga " utsjöflottan" skulle i ett 296 297 sådan läge inte kunna göra mycket annat skären. Bortsett från ett antal segel- och Lindmark exemplifierade därmed tiskt borde vari t ett taktiskt rättesnöre i än att dra sig tillbaka i skydd av Karls­ propellerdrivna linjeskepp och fregatter även hur flottan hade tänkt sig att ut­ stället för det gamla sjötjänstreglemen• krona fästnings kanoner eller till Väst• (ett 20-tal), fanns endast ett relativt nyttja de kanonbåtar av Elenda-typ som tet. Krusenstiemas fortsatta beskrivning kusten , där den kunde vara till hands om stort pansarskepp (under byggnad) , ett vid denna tid bör ha hunnit över projekt­ av hur övningarna gick till , kunde dock sjöfarten behövde skyddas eller en vän• tiotal pansarbåtar för skärgårds/kustför• stadiet (B/enda levererades 1875). anses vara en praktisk till­ skaplig flotta kom till understöd. svar, framdrivna av både ånga och segel lämpning av Mankelis teorier). "Skärgårdsvapnets huvudbestäm- samt 10 monitorer, vilka knappast var De egentliga krigsövningarna omfat­ melse är att åt den egna armen tillhanda­ lämpade för färd över vidare vatten På Kungl Örlogsmannasällskapets tade enligt Krusenstierna bevaknings­ hålla skärgårdsområdet och skydda dess (men väl Ålands hav). högtidsdag 1873 hölls årsberättelse i (förpost-) tjänst och anfall mot, resp för• inomskärsförbindelse/. .. /". Kommendörkapten C G Lindmark "Taktik m m" av kapten M von Kru­ svar av, viktiga positioner. Striden om fasta positioner betrak­ gav i en broschyr 1873 ett exempel på senstierna (TiS 1873 s 139 ff). Enligt en eskaderorder förutsattes t tades som särskilt viktig. Försvaret skul­ hur han tänkte sig att ett ryskt anfall Vid "hanterandet av nutidens sjö• ex att de permanenta befästningarna vid le därvid förberedas med försänkningar, skulle kunna genomföras. krigsmateriel ingår många faktorer" Vaxholm, Kodjupet, Fredriksborg och minor, fältbefästningar m m. Ryssland hade samlat sina krigs- och framhöll föredraganden. "Lovart och lä Karlskrona "var bestyckade med det Läroboken ägnade även ett kapitel åt transportflottor i Ålands skärgård. finns ej mer, båda parter rör sig med kraftigaste artilleri vi äga" och att in­ " strider mellan krigsfartyg å öppet vat­ Stockholm var troligen det viktiga an­ samma lätthet i alla riktningar och med loppen var spärrade och minerade. ten". Författaren underströk den "oer­ fallsmålet. Den svenska armen var grup­ en hastighet som nödvändiggör den Andra viktiga positioner i Stock­ hörda skillnaden i artillerikraft mellan perad till huvudstadens försvar, med av­ snabbaste uppfattning". Artilleristrid holms, Södertörns, Norrköpings och Gö• förr och nu." Man skulle därför kunna delningar framskjutna till Södertälje, omväxlar med rammning och torpedan­ teborgs skärgårdar skulle " befästas med förmoda att s j östrider borde utkämpas Dalarö och Östanå (vid Furusundsle­ fall. Det är därför, enligt föredraganden, jordbatterier, stängsel och minor". Lan­ på större avstånd än förr. Men så var in­ den) . Kustflottan var förlagd bakom svårt att uppställa några taktiska regler dets elektriska telegraflinjer hade ut­ te fallet. Tvärt om hade äntring och ge­ Vaxholm, med framskjutna delar i posi­ för striden till sjöss. Reglerna måste an­ sträckts till viktiga punkter i havsbandet, värsstrid åter blivit en möjlighet. Den tioner något längre ut i skärgården. passas efter varje lands sjökrigsmateriel så att fiendens annalkande snabbt skulle gamla linjetaktiken hade däremot för• I Lindmarks scenario, tycks fienden och militärgeografiska förutsättningar. kunna inrapporteras. lorat sin betydelse. Då fartygen börjat först rycka fram mot Norrtälje. Armen Föredraganden hade en hög uppfatt­ Förrådsdepåer hade upprättats på fle­ "beklädas med pansar" måste man kom­ grupperas om för att möta detta hot. ning om den svenska taktiken. Den stod ra ställen i skärgården och "starka avdel­ ma dem in på livet, om man ville träffa Flottans "rörliga delar" dras mot norra i sin art inte efter t ex den engelska. ningar av armen" hade förlagts i närhe• de svaga punkterna i skyddsbekläd• skärgården. Då visar det sig plötsligt att Våra eskaderövningar (1872 och 1873) ten av de viktigaste "strategiska punk­ naden. Norrtäljeriktningen var en skenman­ hade en "realistisk karaktär". För första terna". Av stor betydelse hade "stötkraften" över. gången på länge hade "nästan allt flyt­ Utöver befintliga örlogsfartyg hade blivit. Rammningstaktiken hade kommit Den fientliga flottan löpte "så gott bart vi ägde" sammandragits till gemen­ även så många ångfartyg som möjligt an­ i förgrunden. /Författaren hade väl sla­ som ostörd" in vid Landsort och fienden samma övningar under en chef. Kru­ skaffats och "apterats för krigsbruk". get vid Lissa 1866 i tankarna/. kunde bita sig fast på Södertörn. senstierna gav exempel på hur dessa öv• Sjöstyrkans fartyg hade indelats i två Sammanfattningsvis "finner man den Lindmarks exempel var en plädering ningar gick till : ungefär jämnstarka kårer, den ena för nyare sjöstriden avgöras genom de käm• för ett mer rörligt skärgårdsförsvar. Ha­ Till en början avsattes avsevärd tid för anfall och den andra för försvar. pande fartygens ömsesidiga beskaffen­ de flottan förfogat över ett antal snabba elementära förberedelser och till att lära Krigsövningar hade på liknande sätt het i avseende på artillerikraft, ångkraft, (min-)torpedfartyg, skulle dessa hunnit känna den geografiska miljön. Ett pro­ genomförts vid Horten, Strömstad, Gö• stötkraft, sprängkraft och motstånds• ingripa i den nya anfallsriktningen. blem var att "sjötjänstreglementet" var teborg, Karlskrona och i Stockholms förmåga" . Flottan borde även förfoga över spa­ över 30 år gammalt. Eskaderövningarna skärgård vid Grinda och Siarö samt vid ningsfartyg som kunde "signalera in " kom därför att tillsammans utgöra ett Vaxholm. Den ryska (flotta som alltså saknade fiendens rörelser, så att försvaret inte slags "praktisk handledning för krigso­ .erforderligt civilt transporttonnage,) behövde överraskas. Vi borde även ha perationer i skärgårdarna". (Man lägger förfogade vid början av 1870-talet inte fartyg , som med undvikande av strid märke till att Krusenstierna inte nämnde statsrådsprotokollet över sjöför• heller över särskilt många fartyg som med fiendens skyddsstyrkor, kunde an­ Mankelts just då utkomna lärobok i skär• svarsärendena, som åtföljde Kungl skulle kunna intränga bland de svenska falla transportfartygen direkt. gårdskrigskonst, som åtminstone teore- Maj:ts proposition till 1875 års riksdag,

298 299 nämndes den engelska "rammen" (eller sar. De var " makliga och säkra sjöfar• igenom pansaret på varje slag av örlogs• sarbåten typ A:s fördelar framstå i öp• som det ibland hette "vädursfartyget") tyg". Men de gjorde för ringa fart och fartyg som fanns i östersjöländernas flot­ pen dager och att i möjligaste mån ena Hotspur som en för svenska förhållan• var, med alla sina fördelar otillräckliga tor. Man stannade för tvit moderna 25,4 sjöofficerskåren om den av majoriteten den lämplig "sjögående" fartygstyp med för våra behov. cm kanoner, uppställda förut i ett pan­ förordade typen. Lindmark avslutade andra kvaliteter än B/enda. Osäkerheten - och oenigheten inom sartorn. Härtill kom 4 st 15 cm snabb­ sin skrivelse till Kungl Maj:t med för• I F W von Otters flottplan av 1876 den ännu inte homogena sjöofficerskå• skjutande kanoner. hoppningen att " den utredning, som nu framhöll sjöministern att fienden måste ren - var vid denna tid stor om vilka far­ Nästa krav som måste beaktas var ägt rum, icke varit utan gagn/ .. . /enär ge­ mötas inte bara inom skärgårdarna utan tyg som vore de lämpligaste för svenska pansarskyddet. A v kostnadsskäl måste nom densamma pansarbåten A:s före• varhelst på kusten en landsättning för• flottan. Saken diskuterades bl a inom man inskränka detta till att omfatta far­ träden säkerligen klarare komma att söktes. För detta krävdes sex pansrade Örlogsmannasällskapet (TiS 1879 s 73 ff) tygets mest vitala delar och även tjock­ framträda". (TiS 1881 s 126). (Kommit­ rammfartyg, 20 pansarbåtar och monito­ och en tävling om de bästa förslagen ut­ leken måste begränsas. Här var en be­ tebetänkandet återges i TiS 1880 s 272 ff. rer, 20 opansrade snabba kanonbåtar lysten , med ringa gensvar. r detta läge svärlig avvägningsfråga av stor taktisk Reservationerna i TiS 1881 s 119 ff). samt minbåtar och övningsfartyg. tillsatte Kungl Maj:t en expertutredning, betydelse. Kraven på fart och aktions­ "Certkommittens" betänkande mot­ Här möter vi alltså verkliga ansatser 1880 års certkommitte. radie måste vägas mot kraven på passivt togs med blandade känslor inom flottan. till en ny, mer offensiv, taktik, möjlig• I centrum för kommittens intresse skydd, allt inom en ungefärligt given (T ex TiS 1885 s 219 ff). Man hyste oro gjord av sjökrigsmaterielens utveckling stod en pansarbåt av ny typ (typ A). Den kostnadsram. över den oenighet som kommit till synes mot starkare och snabbare, verkligt sjö• var avsedd för " hamn- och kustförsvar". Kommendörkaptenerna Lindmark genom de tre reservationerna. Det fanns gående fartyg, oberoende av segel och För stridsuppgifter på insjöarna föreslog och Facks reserverade sig mot typ A. också de som höll med reservanterna. med stor rörlighet och aktionsradie. kommitten en lätt pansarbåt, typ D. Facks ansåg bl a att typen var för stor Även om man allmänt ansåg pansarbåt• Riksdagen avvisade förslaget (särskilt Dessutom förordades byggande av två och dyrbar för hamnförsvarsuppgiften. stypen A vara "en teknisk och sjömilitär vände den sig mot rammfartygen) och typer av "min båtar", en avsedd för själv• Han förordade en mindre och billigare triumf", kunde många inte förstå varför sjöförsvarets teknisk/taktiska nydaning gåenden minor, d v s torpeder (typ B) pansarbåtstyp. En annan rerservant, den inte försetts med rammstäv. (Ordet fick tills vidare uppskjutas, bortsett från och en för stångminor (typ C). kapten Ulffansåg att typ A inte lämpade ramm förekom knappast i betänkandet, att flottan åren 1875 - 82 tillfördes inte I sin utförliga motivering konstatera­ sig för rekognoscering till sjöss, och ville möjligen inte bara av militära skäl. Er­ mindre än nio nya l.klass kanonbåtar de kommitten att monitorerna inte mot­ ha en ny fartygstyp för uppgiften. farenheten hade ju visat att "rammfar­ (typ B/enda). Med sin höga fart, sina go­ svarade dagens krav på pansarbåtar. De Lindmarks reservation var utförli• tyg" inte var något som tilltalade riks­ da sjöegenskaper och sin grova (27 cm) var för långsamma och svårmanövrerade gast. Han hade funnit en lucka i kommit­ dagsmajoriteten). kanon, väckte denna fartygstyp till en och deras artilleri var uppställt så nära tens fartygsserie. Han hade samma syn­ Andra kunde inte förstå varför den början stora förväntningar. Den ansågs vattenlinjen att det knappast kunde bru­ punkter på typ A som Facks, men drog nya Bienda-typen mött sådant misstro­ tillföra flottan den sjögående kompo­ kas ens i m åttlig sjögång. slutsatsen att flottan borde kompletteras ende i kommitten. Förslaget att bygga nent som Lindmark m fl hade efterlyst. De mindre pansarbåtarnas artilleri med ännu en fartygstyp, en mindre men nya pansarbåtar för kriget på de inre Man kan säga att här kommer tanken var fast uppställt, så att det måste riktas ändå "sjögående" pansarbåt för hamn­ vattnen ansågs vidare vara en onödig ef­ "starkare än de snabbare och snabbare med rodret, vilken inte var tillfredsstäl• försvar. tergift åt armen. Osäkerheten var såle• än de starkare" till ett praktiskt uttryck. lande. Och - märkligt nog - de nya ka­ Sjöminmister F W von Otter fann des stor om vilka fartygstyper som borde Redan 1878 kritiserade emellertid nonbåtarna typ B/enda, av vilka ett fler­ förslaget värt att beakta. Lindmark fick i ingå i framtidens flotta, när 1880- 82 års kommendör Adlersparre i en redogörel• tal ännu ej ens var levererade, anågs vara uppdrag att med hjälp av sakkunniga bit­ "parlamentariska" försvarskommitteer se för "Nutidens sjökrigsmateriel och för långsamma och sårbara. Utveckling­ räden inkomma med ritningar och speci­ inledde sin verksamhet. Europas pansarflottor" Bienda-typen. en hade gått fort och deras militära vär• fikationer m m till ett sådant fartyg. Då De var snabba och sjödugliga och hade de hade reducerats. Kommitten ville in­ detta uppdrag såsmåningom redovisa­ * den starkaste kanonen i svenska flottan. te tänka sig flera sådana fartyg eller and­ des, framgick det att Lindmarks pansar­ Viceamiral Gustaf Dyrssen skildrar i Men de skulle ändå komma till korta om ra slag av lätt bestyckade "rekognosce­ båt inte blev så billig och effektiv att ty­ sina minnen (1931) hur en fyra dagar de lät sig i strid med pansrade artilleri­ ringsfartyg". pen kunde försvara sin plats i flottan. lång stridsövning med hela den rustade fartyg. Våra stora monitorer kritiserades Då det gällde pansarbåten typ A, var Lindmark återtog sin reservation. flottan gick till. Året var 1880. Övningen också. De var andra fartyg överlägsna det ett oeftergivligt krav att den skulle Kungl Maj :ts generositet mot reservan­ genomfördes efter en standardmodell genom sin ringa målyta och starka pan- kunna bära ett artilleri , som kunde slå ten tjänade måhända syftet att låta pan- "som hölls i helgd ännu många år fram-

300 301 -

åt" (s 130 ff) . På Kanholmsfjärden öva• Utöver denna renodlade skärgårdsflotta ningskanoner; monitorerna och kanon­ ten, signalböcker, evolutionsföreskrifter des först formell taktik enligt 1875 års fanns åtta kanonbåtar (l. klass) typ Elen­ båtarna vanligen 24 cm kanoner, Blenda m m viktiga delar av taktiken. taktiska föreskrifter. Eskaderns fartyg da, av för sin tid unik och modern kon­ -typen som sagt 27 cm. Sammanlagt Utöver det allmänna målet att för­ framfördes i en triangelformad strids­ struktion. Deplacementet var c:a 500 fanns t ex 24 st 24 cm kanoner, tillverka­ svaga fienden , bör man för varje strid formering med tre fartyg i varje division. ton. De förde flottans grövsta artilleri , de vid Finspång (en del även på Karls­ sätta upp ett mål : toreerandet av (Fartygen i triangel i divisionen, divisio­ en 27 cm kanon jämte en 12 cm snabbsk­ ett krona fästning). Man sköt med massiva sund, förstörande av ett batteri/ .. .l eller nerna i triangel i eskadern). Taktiken jutande pjäs. Farten ansågs vara reala­ projektiler eller ihåliga (bomb-) granater försvar mot dylika målinriktade opera­ var stel och svår att genomföra. Å andra tivt hög, 12 a 13 knop. Utöver dessa (med liten sprängverkan). tioner. Artilleriet hade nu utvecklats så sidan var fartygen relativt små och ut­ stridsfartyg förfogade flottan över ett Man hade nu nått så långt i utveck­ att någon tillämpning av linjetaktik eller rymme fanns på de stora fjärdarna. antal äldre och nyare övningsfartyg m m, lingen av kanoner, gjutna av tackjärn, strid stillaliggande inte längre Så övades försvar av position. För• med varierande beväpning. kunde fö• som man kunde komma vid Finspång. rekomma. Artilleristriden bör svararen med tre korvetter, två l. klass Det var en för svenska förhållanden föras un­ Andra och bättre tillverkningsmetoder der gång med god fart. Men man bör in­ kanonbåtar, två mindre monitorer och skapad flotta med uppgift att verka i var under utveckling utomlands. te försöka "gå fienden in på livet" eller fyra stångminbåtar hade intagit försvars• skärgårdarna och på de stora sjöarna, Åren 1875 - 79 bedrevs "spara sitt krut" position vid Grinda utanför Vaxholm. som led i centralförsvaret i Sverige även tills man kommer in på försöksverksamhet med olika typer av kort stridsavstånd. Striden bör inledas Korvetterna ankrades med spring, så att Traditionellt byggdes örlogsfartygen minor och minbåtar, torpeder och tor­ på ~törsta verkningsfulla avstånd, som deras artilleri bar ut mot farleden. Lätta vid svenska varv. Impulser och ideer till pedbåtar med materiel, till stor del in­ numera beräknas till omkring fartyg sändes fram för spaning. fartygstyper och konstruktionsdetaljer 3000 m. förskaffad från utlandet, däribland de Minor och torpeder hade givit för• Fienden, bestående av två stora moni­ hämtades ofta utomlands, t ex då det två ovan nämnda båtarna från England. svararen nya fördelar vid strid i skärgår• torer, två l klass kanonbåtar och min­ gällde monitorerna typ John Ericsson. Försöken visade att "självgående minor" darna, även om många ännu ansåg att (skol-) fartyget R an, representerade en Men projekteringen och byggandet av de d v s torpeder var effektivast. Redan torpederna hade betydande invasionsflotta eskorterad av en pansar­ fyra monitorerna var en för sin tid bety­ tekniska 1875 hade 25 sådana inköpts från firman svagheter. flotta. dande teknisk/taktisk kraftyttring. De Whitehead i Fiume. 1879 anskaffades yt­ Men man hade i alla fall ansett Försvaret ansågs vara väl förberett byggdes alla av Motala verkstad i Norr­ det terligare 35 torpeder av förbättrad typ, nödvändigt att anordna skyddsnät och genomfört. Fienden lyckades varken köping. Detsamma kan sägas om kanon­ kring avsedda att bl a användas på de första i de värdefullaste målen. bryta igenom eller kringgå ställningarna. båtarna av B/enda-typ. Fyra av dessa Sverige byggda egentliga torpedbåtarna Övningen får anses vara ännu en till­ byggdes av flottans varv i Karlskrona, * typ Rolf (senare Blink), levererade lämpning av bl a 1872 års lärobok i skär• tre av Bergsund/Finnboda varv i Stock­ fr o m 1882. Rolf var en farkost på Sjöförsvarskommitten godtog i huvud­ gårdskrigskonst. holm och en vid vardera Lindholmens 35 ton som gjorde en fart på drygt sak " certkommittens" förslag, men varv i Göteborg och Kockums 16 knop. i Malmö. skärpte på några punkter i sitt betänkan• Sex stångtorpedbåtar Den svenska flottan vid början av byggdes vid de 1882 kraven på flottan och pansar­ flottans varv i Stockholm 1880-talet med ledning av håtemas prestanda. Pansarbåten typ A en från England år Mot vidare vatten 1875 inköpt prototyp "skulle bliva fienden ganska besvärlig" Den svenska flottan bestod omkring (Spring, senare Glimt) I ett anförande i Örlogsmannasällskapet vid landstigningsföretag. Den skulle vi­ 1880 av fyra nu 10 a 15 år gamla monito­ Senare byggde varvet en serie om sex i november 1881 framförde kapten J A B dare visa sig lämplig för att "störa hans rer (typ John Ericsson, senare benämnda 2.klass torpedbåtar, även dessa efter Baeckström några "tankar om sjökrigs• förbindelser med och tillförsel från eget 2.klass pansarbåtar), med en storlek på engelsk förebild , ( Seid, senare Blixt, in­ konst". (TiS 1882 s 61 ff). Taktik var land. Ä ven för "stridsfältet inom skär• c:a 1500 ton , bestyckade med två grova köpt 1883). Artilleribestyckningen var "kunskapen om sättet att med största gården" var pansarbåtstypen vida bättre (24 cm) kanoner. De kunde göra en fart som sagt blandad. Ännu tillverkades de möjliga fördel under olika omständighe• lämpad än monitorerna. Stor vikt lades på 7 a 8 knop. Vidare fanns tio pansrade flesta av flottans kanoner vid Finspångs ter använda de befintliga vapnen/ .. ./. Uti slutligen vid pansarbåtstypens förmåga kanonbåtar (senare 3.klass pansar­ kanonbruk. (John Ericsson hade hade sjökrigets taktik kulminerar nästan allt att "snabbt förflytta sig till varje hotad båtar), 5-10 år gamla. Sju av dessa hade faktiskt från början 2 st 38 cm slätbor• vetande som är nödvändigt för den, vil­ del av kusten". Kommitten bemötte ett deplacement på 460-480 ton. Båtar• rade kanoner, skänkta från USA av sin ken har att utföra ett sjökrigiskt upp­ även farhågorna att typ A inte skulle na var bestyckade med en grov (24 cm) store namngivare). Annars hade strids­ drag". Med denna syn på taktiken blir, kunna användas för rekognosceringar. kanon och gjorde en fart om 6- 8 knop. fartygen som regel refflade bakladd- sade föredragshållaren, exercisreglemen- För övrigt lär vi under alla förhållanden 302 303 komma att använda förhyrda ångbåtar fanns konstruktionsritningar uppgjorda Chefsfartyget Drott, fregatten Va­ företaget skulle, trodde man , vara för• tillhörande handelsflottan, framhöll av marinförvaltningen . Anbud inford­ nadis, korvetten Balder, tre monitorer delade med tre fartyg före kolonnerna kommitten. rades från de varv, som inom landet be­ (2.klass pansarbåtar) , två 3.klass pansar­ och tre efter, medan fyra skulle sköta si­ När det första anslaget till Svea bevil­ dömdes ha erfarenhet och kapacitet för båtar, fyra l.klass kanonbåtar, tre 2.­ dobevakningen på ömse sidor om for­ jades (1883) hade nära fyra år förflutit bygget. Lindholmens varv fick ordern, klass kanonbåtar och fyra minbåtar. (Jfr meringen. Även om man inte i fortsätt• sedan projektet först presenterades. trots att dess anbud inte var lägst. Er­ Berättelse om vad i rikets styrelse/ .. .l sig ningen utgick från exakt denna modell, Med anledning härav tillsattes en ex­ farenheterna från Svea bedömdes värde• tilldragit, 18 januari 1886 s 16). så ger den en bild av det mål som kust­ pertgrupp (Konteramiral Virgin , kom­ fulla och fick fälla utslaget. (Valet hade flottans operativa huvuddel hade att be­ mendör F W von Otter, kommendör B stått mellan Lindholmen och Bergsund/ * kämpa. O Stackelberg, kommendör C G Lind­ Finnboda och även arbetsmarknadspoli­ Det var emellertid inte bara neutrali­ Det viktiga ämnet diskuterades vid en mark kommendör Lagerberg, marin­ tiska skäl talade till Lindholmens för• tetsförsvaret som nu stod i brännpunk• offentlig debatt, som hölls i sjökrigssko• överdirektör G W Svensson och kom­ mån. Av samma skäl beställdes viss ut­ ten. Inom flottan började man allt in­ lan i november 1886 (i regi av sällskapet mendörkapten J C E Christerson) för att rustning vid Kockums i Malmö). tensivare diskutera vilken taktik som "Skuld"). Ämnet var "Hur bör en trans­ studera " i vad mån den senaste tidens er­ Göta fick något större deplacement skulle användas, då de moderna pansar­ portflotta under gång anfallas?". Bland farenheter kunde påkalla ändringar i det än Svea och var 3 m längre. Ä ven G ötas båtarna i samverkan med ett effektivt deltagarna fanns kapten J Hägg (militär• ursprungliga förslaget". Experterna fö• 25 cm artileri levererades från England. torpedvapen skulle insättas för att be­ ledssystemets främjare), som ansåg att reslog en rad förbättringar: maskinstyr­ Däremot levererades för första gång• kämpa en fientlig transportflotta. anfallet borde ske i de för fienden svår• kan och farten skulle ökas (14 knop ef­ en det medelsvåra, 15 cm artilleriet och navigabla och svårtillgängliga skärgårds• tersträvades) bestyckningen skulle för• "antitorpedbåtsartilleriet" av Bofors. områdena. Våra fartyg var sårbara och stärkas och pansarskyddet förbättras. (Vid 1880-talets början hade man i Bo­ skulle lätt förstöras om vi angrep till Nya ritningar togs fram och god­ fors börjat tillverka kanoner gjutna av Det fanns som underlag för taktikdis­ sjöss. /Farhågorna gällde troligen de små kändes av Kungl Maj:t den 7. december martin-stål. 1883 hade flottan för första kussionerna vissa beräkningar och an­ torpedbåtarna, som närmast var ak­ 1883. Genom generalorder den 15 de­ gången beställt tio 8 cm snabbskjutande taganden rörande storlek och formering tuella/. cember 1883 fick pansarbåten Svea sitt kanoner, avsedda att avvärja torpedan­ m m av angriparens armada. Sålunda ha­ Löjtnant Gustaf Dyrssen (ordförande namn. Den 14 januari 1884 tecknades fall och "för att inkasta ett hagel av de sjöförsvarskommitten 1882 i en bilaga i "Skuld")förordade anfall under mör• kontrakt på bygget med Lindholmens sprängstycken genom kanonportarna".) till sitt betänkande presenterat en va­ ker. Fienden skulle troligen inte ge sig in varv i Göteborg. I december 1885 sjö• ( Wedin och Steckzen passim). riant på temat. i skärgården innan han sökt slå ut vår sattes Svea och följande år levererades Göta utrustades även med fyra strål• En fientlig armekår om 36 000 man sjögående flotta. Våra torpedbåtar mås• hon till flottan. kastare för nattstrid samt två vridbara med vapen, hästar och utrustning ansågs te kunna offras. De måste "med största (Jfr även KMF till Kungl Maj:t den 23 torpedtuber för 38 cm torpeder. Sjö• vara den minsta operativa enhet som djärvhet" tränga in i konvojen. sept och 30 sept samt 19 okt 1883, We­ sättningen ägde rum den 30 september fienden måste sätta in för att nå en första Kapten J Christerson (blivande sjö• din, passim). Artilleribestyckningen till 1889 och leveransen till flottan 1891. framgång efter landsättningen. För minister) trodde inte på möjligheten att Svea leveredas från Armstrongs i Eng­ transporten av denna styrka erfordrades anfalla fienden under dager, varken till land. 103 opansrade örlogs- eller handelsfartyg sjöss eller i yttre skärgården. Han för• 1884 beställdes ännu en torpedbåt Den utrikespolitiska krisen 1885 och om sammanlagt c:a 108 000 ton. Denna ordade nattanfall , främst under det ske­ från England. Hugin med sina 65 ton de åtgärder som vidtogs i Sverige för hö• samlade armada skulle täcka en yta på de då fienden var som mest sårbar, d v s blev förebilden till de l.klass torped­ jande av beredskapen för neutralitetsför• havet om c:a l x 6, 5 sjömil (eller c:a 2 x under pågående urlastning. båtar som därefter började tillföras flot­ svaret, gav flottan många organisatoris­ 12 km). Transportflottan förutsattes va­ Om synen på torpedvapnets utnytt­ tan i ökat antal. Åren 1886- 87 leverera­ ka erfarenheter, som emellertid inte led­ ra formerad på parallella kolonner. jande vittnar två föredrag år 1887 vid des således tre svenskbyggda l. klass tor­ de till några mer betydande åtgärder. Ett betydande antal stridsfartyg ford­ Sjökrigsskolan. (TiS 1887 s 237 ff). Före• pedbåtar och 1885 - 91 sex 2 .klass tor­ Den eskader som sammandrogs "i syf­ rades för transportflottans skydd. Av dragen hölls av löjtnanterna H Wrangel .redbåtar, som sagt med Seid som före• te att bevara rikets neutralitet och där• ryska flottans 29 pansarfartyg förutsattes och G Dyrssen. De unga sjöofficerarna bild. Senare (1889) anskaffades nya tor­ vid i främsta rummet de gotländska ham­ 20 vara stationerade i Östersjön. Sex be­ utvecklade sina tankar om sjökrigstak• peder av större kaliber (38 cm) När den narna Slite och Fårösund" bestod av föl• dömdes ligga kvar i baserna. De 14 pan­ tiken. Dyrssen definierade en "minbåt" andra pansarbåten Göta beställdes 1887 jande fartyg : sarfartyg som således väntades deltaga i som ett "mindre, ytterst snabbgåenden

304 305 l

ångfartyg, uteslutande konstruerat för tivt "håller de sig undan" på annat sätt. taktik som knappast kunnat pr.övas noner hade dock en låg skotthastighet anfall med minor". Anfallsvapnen var Den nya skyddskärmen skall nu dels praktiskt annat än i liten skala. (Annu (Drygt 7,5 minuter för varje skott. 15 cm dels "den självgående minan", dels skydda pansarskeppen för fientliga tor­ fanns ju bara Svea och c:a 15 minbåtar, kanonerna hade, som jämförelse, en "stångminan". För sitt skydd och försvar pedanfall, dels själv vara beredd att gå varav fyra av l. klass , tillgängliga). Man skotthastighet om 2 skott per minut.) måste båtarna lita till sina små dimensio­ till anfall. Då artilleristriden inleds, skall räknade med korta stridsavstånd, något Man hade skjutit mot flytande ballong­ ner, sin höga fart och sitt snabbskjutan­ båtarna i skyddsstyrkan undvika att eller några tusenttal meter. Mele kunde mål och öppnat eld på c:a 2000 m av­ de lätta artilleri. De kunde vara försedda komma i skottlinjen. De skall söka eldlä lätt uppstå. För många var rammen i så• stånd. Farten under skjutningen hade med "lysapparat" för underlättande av intill artillerifartygen, som härigenom dant läge ett effektivt vapen. Den tredje varit sex knop. nattanfall, men detta hjälpmedel kunde får en individuell närbevakning, en "liv­ pansarbåten Thule försågs också (som Av stor betydelse för vapentekniken vara röjande och borde användas för• vakt". När så " genombrottsögonblic• enda undantag) med sådan förstäv . och livet ombord var vid slutat av siktigt och med stort omdöme. ket" är inne söker torpedbåtarna snabbt Det rörliga minvapnet skulle komma 1880-talet, att elektriciteten började tas I öppen sjö måste båtarna alltid stödja nå läge för avskjutning av torpederna. till sin rätt framför allt i striderna inom­ i bruk mer allmänt. Kanonerna riktades sig på och samverka med pansarbåtarna. Härvid utgör i första hand redan skada­ skärs. Dyrssen skildrade hur minbåtarna med elmotorer (i stället för av ångkraft). Det krävdes således även en betydande de fientliga fartyg målen. skulle kunna delas in i divisioner om 3-5 och avfyrades på elektrisk väg. Ackumu­ sjövärdighet hos minfartygen, ett krav Uppstår nu "melt~ " , kommer stång• båtar för samlat anfall från olika håll mot latorbatterier började komma i bruk, lik­ som de ännu inte kunde tillgodose i nå• minbåtarna till sin rätt. "Som gamar" fiendens större fartyg. Här var de " en som telefoner och inre belysning. strål• gon större utsträckning. skall de kasta sig över fiendens skadade fruktansvärd fiende" mot inträngande kastare (projektörer) började få taktisk I havsbandet och i skärgårdarna blev fartyg. Tillfället är nu också gynnsamt eller blockerande fartyg. betydelse (TiS 1887 s 171 ff. ) uppgifterna mer omväxlande och vid­ för de l. klass minbåtarna att gå till an­ Vad själva torpeden beträffade så * sträckta. Båtarna kunde anfalla fienden i fall. "ligger det i sakens natur" att dess gång i 1890 års riksdag beviljade anslag till inloppen och i farlederna, de kunde del­ En flyende fiende kunde vara svår att hög sjö blev oregelbunden. Dess pre­ den tredje l. klass pansarbåten Thule, ta i försvaret av fasta positioner, de kun­ nå med torpeder. Båtarna kunde knap­ standa var vid denna tid c: a 26 knops fart som byggdes vid Bergsund/Finnbada de oroa blockadfartyg och, framför allt, past anfalla akterifrån. De måste därför i vid en maximal distans om 400 m. Tor­ varv i Stockholm. Varvet gjorde därmed djärvt angripa fiendens större fartyg i ett sådant läge försöka hinna upp och pedbåtarna måste alltså verkligen "gå sin debut i mer kvalificerade skepps­ skydd av öarna. De kunde deltaga i be­ passera fiendens fartyg, utom skotthåll fienden in på livet", om anfallet skulle byggnadssammanhang. Thule leverera­ vakningen av sjöstyrkorna, framskjutas för deras artilleri, för att så kunna anfal­ bli framgångsrikt. De måste därför lita des 1893 och hade, som nämnts, ramm­ för spaning och rapportering av fiendens la förifrån. Det var inte att rekom­ till överraskning och snabbhet. Till sjöss stäv. Det svåra, 25 cm artilleriet var från rörelser m m. mendera att under egen reträttstrid göra måste de ha stöd av artillerifartygen. Armstrongs i England. Föredragshållaren gav även en bild av "utfall" med minbåtar. Dessa skulle ha Dessa i sin tur måste förses med hur den svenska kustflottan kunde upp­ svårt att återförena sig med huvudstyr­ snabbskjutande antitorpedbåtsartilleri. Flottor på Östersjön vid 1890-talets träda till sjöss: kan. Ett sådant förfarande borde endast Det återstod ännu mycket att göra för början C:a 500 m framför huvudstyrkan låg tillgripas som en sista åtgärd, i ett nödlä• att förbättra torpedvapnet, att öka tor­ Den svenska flottan bestod vid början av en skärm av "skyddsbåtar" (2.klass min­ ge. pedbåtarnas uthållighet och sjövärdig• 1890-talet av tre l. klass pansarbåtar båtar, stångminbåtar, ångslupar). Fram­ Den anfallande eskaderns uppgift var het. Dyrssen underströk vidare att tor­ (varav en under byggnad) , fyra 2. klass för denna skärm, men i visuell kontakt således att söka genombryta fiendens pedvapnets personal måste ha god teo­ pansarbåtar (monitorer), tio 3 . klass med den, placerades några "repetitörer" skyddsstyrkor för att slå direkt emot retisk och praktisk, teknisk utbildning. pansarbåtar (för inre farvattnen) , nio l. och framför dessa i sin tur ett antal transportfartygen. Väl inne i konvojen Djärvhet, kallblodighet, och gott om­ klass kanonbåtar (B/enda-typen), några l.klass minbåtar på utkikstjänst. När kunde man åstadkomma stor förödelse, döme var egenskaper som krävdes av bå• gamla 2. klass kanonbåtar, samt den ny­ kontakt nås med fienden drar sig de sist­ samtidigt som fienden hade svårt att de chefen och eldaren i pannrummet. byggda Svensksund, sex l. klass nämnda båtarna successivt tillbaka mot komma till slags. Det var främst min­ Som exempel på artilleriets prestanda min-(torped-)båtar, nio 2. klass huvudstyrkan och bildar en skärm fram­ båtarnas uppgift att söka tränga in i kon­ vid denna tid kan nämnas att vid en min-( torped-)båtar, sex stångtorped• för denna, beredda att gå till torpedan­ vojen, medan pansarbåtarna med sitt stridsskjutning i eskader (TiS 1887 s 171 båtar samt övningsfartyg (framdrivna fall. Repetitörerna och de andra skydds­ artilleri band fiendens skyddsfartyg. Så ff) hade 71 skott skjutits på ett medelav­ med segel och ånga). båtarna tas ombord eller under bogse­ långt föredragshållarna. stånd av 1220 m. Träffresultatet angavs De enda fartyg som var moderna och ring av huvudstyrkans fartyg. Alterna- Man kan notera att de beskrev en vara tillfredsställande. Sveas 25 cm ka- kunde anses fylla tidens krav på sjö-

306 307 stridskrafterna var de tre nyaste pansar­ ment om c:a 5000 ton och bära 25 cm ka­ gas. Materielens utveckling och genom­ båtarna och de sex största torpedbåtar• fick åren 1901 - 04 bl a nytt artilleri i noner. förda krigsövningar hade visat , att det na. form av en 21 cm kanon och sju 15 cm Dessutom fanns de likaså tidigare om­ svåra artilleriets kaliber och kanonernas I övrigt var det fråga om "arvet" från kanoner, alla i pansarskyddade enkel­ nämnda åtta kanonbåtarna på c:a 1200 uppställning ombord, liksom pansar­ skärgårdsflottans tid. Skärgårdens torn. ton med 20 cm kanoner och en fart på skyddets utformning, inte var det bästa. stridstaktik kunde ännu inte Tre av pansarbåtarna av 3. klass för• överges, 13 - 14 knop (Det första f ö byggt 1886 Det sekundära, medelsvåra artilleriet helt enkelt därför att flottans sågs med vardera en 12 cm kanon i stäl• taktik vid Bergsunds verkstad i Stockholm). I borde bli mer snabbskjutande och fram­ måste bestämmas med ledning av be­ let för den gamla 24 cm kanonen. Även Ryssland synes man varit mindre intres­ för allt borde pjäser och betjäning bättre fintlig materiel och dess prestanda. monitorerna fick sitt grova artilleri ut­ serad av torpedvapnet. skyddas av pansar. Det lätta anti-tor­ Som en kuriositet kan nämnas bytt mot 15 cm eller 12 cm moderna ka­ att Även om Rysslands och Tysklands pedbåtsartilleriet måste förstärkas. Ka­ svenska flottans "stridsvärde" vid denna noner. flottor i krigstid troligen inte i sin helhet nonbåtarna av Bienda-typen borde om­ tid utomlands gavs betyget 4,9 i en skala skulle kunna sättas in i anfall mot Sveri­ bestyckas. Den befintliga 27 cm kanonen * där den brittiska flottan hade värdet ge (resonemanget var inte mindre för• var för ohanterlig och borde ersättas Hur flottan skulle indelas och utnytt­ 100. Tyska flottan värderades till 33 nuftigt för 100 år sedan än det är i dag) med modernt medelsvårt snabbskjutan­ jas efter mobilisering och i krigstid fram­ poäng, Rysslands till 28 och Danmarks och även om långt ifrån alla stormakts­ de artilleri. Även de gamla 3. klass pan­ går av vissa mobiliseringsplaner och in­ till 5,2, allt enligt " Almanach der flottornas fartyg lämpade sig för insats sarbåtarna, avsedda för lokalförsvaret, struktioner från åren 1893 - 95. (Kon­ Krigsflotten" 1892. vid den svenska kusten eller i skärgår• borde ombestyckas på samma sätt. cept i KrA MS Ser BI:vol l , 1891 - 96, darna, så var både ryska och tyska flot­ * De l. klass torpedbåtarna borde i SFKE nr H 147 den 2 april 1894 och Ii torna formidabla motståndare till den framtiden vara större och mer sjövärdiga tryck/ "Förslag till mobiliseringsinstruk­ I Tyskland fortgick en snabb utbygg­ svenska. Och vad värre var, styrkemäs• än befintliga typer. (Åter inköptes en tion för flottan"/Hemlig/ nad av flottan . Åren 1888- 93 hade t ex den l maj sigt växte gapet mellan flottorna, åt• torpedbåtsprototyp, denna gång från 1895). en klass på åtta kustpansarskepp om c:a minstone på papperet, något som flot­ Tyskland. Komet som levererades 1896 Förutom att befälsförhållandena reg­ 3700 ton kölsträckts. Fartygen gjorde en tans män naturligtvis var medvetna om blev således förebild till de elva l. klass lerades för sjöstridskrafternas ledning, fart på 14- 15 knop och var bestyckade och som påverkade deras argument och torpedbåtar som byggdes åren 1898 - hade flottan följande indelning m m: med varc!era tre 24 cm kanoner. 1890 la­ krav, lika väl som valet av strategi och 1904) . Huvudstyrkan, d v s Kustflottan, som des vidare fem slagskepp om 10 500 ton taktik. Kommitten konstaterade vidare att skulle hållas samlad, avsågs på stapeln. Dessa fartyg skulle bära 28 operera på ett behov förelåg att tillföra flottan en den del av kusten som cm kanoner. Tyskland visade även stort var mest hotad. ny typ av starkare, snabba fartyg för be­ Kustflottan var intresse för torpedvapnet. Ett flertal Ny utredning. Flottans förband efter sammansatt av följande vaknings- och spaningsuppgifter. Man fartyg: båttyper utprovades och med ledning av mobilisering förslog två kryssartyper, en mindre och Tre l. klass pansarbåtar: Svea, Göta och resultaten byggdes åren 1885 - 92 om­ Genom Kbr den 23 september 1892 till­ en större. (Den större typen kan sägas Thule kring 80 l. klass torpedbåtar i storlekar sattes en expertkommitte med uppgift ha förverkligats genom byggande av Tre ångkorvetter: Freja, Balder och Sa­ mellan 80 och 150 ton och med en fart på att studera de senaste tio årens tekniska Fylgia , sedan den mindre typen visat sig ga 17- 20 knop. utveckling av sjökrigsmaterielen och fö• inte helt hålla måttet). Den mindre ty­ Fem l. klass kanonbåtar: Edda, Urd, Ryssland hade bl a byggt ett tiotal reslå åtgärder i form av modernisering av pen, som kom att benämnas "avisa­ Skuld, Rota och Skagul slagfartyg i storlekar mellan 7000 och den äldre materielen och förändringar av fartyg", senare även "torpedkryssare", Sex l. klass torpedbåtar: l Hugin, 3 13 000 ton , med en fart på 15 - 17 knop fartygstyperna. Kommitten avgav sitt byggdes i fem exemplar åren Munin, 5 Freke, 7 Gere, 9 Gondul, 11 och bestyckade med 30, 5 cm kanoner. förslag redan efter tre månaders arbete 1896- 1899. De hade ett deplacement Gudursamt 2. klass kanonbåten Svensk­ Dessutom fanns bl a åtta " kanonbåtar". (den 21 december 1892) vilket tyder på på drygt 800 ton och var bestyckade med sund En övergång till modernare slagskepp att expertisen väl visste vad den ville ha. bl a två 12 cm kanoner (bakom sköldar) Norra eskadern var en lokalstyrka för hade påbörjats med fyra enheter på Experterna fastslog att de nya l. klass och torpeder. Farten var omkring 20 Stockholms skärgård: lO 500- 11 500 ton med en fart på 16- 17 pansarbåtarna var bra och väl motsvara­ knop. Sex 3. klass pansarbåtar: Gerda, Hildur, K:nop och 30, 5 cm artilleri. Fyra mindre de de specifikt svenska kraven. Typen Det skulle dröja flera år innan kom­ Ulf, Björn, Berserk, Sölve och Folke kustpansarskepp befann sig i konstruk­ hade f ö rönt stort intresse utomlands. mittens förslag till moderniseringar kun­ Två 2. klass kanonbåtar: Alfhild och tionsstadiet. De skulle få ett deplace- En del förbättringar måste dock vidta- de genomföras. Svea, Göta och Thule Sigrid 308 309 Fem 2. klass torpedbåtar: 61 Blink, 63 vapnets obetydliga styrka, då det jäm• ka. (Blå tilldelades en pansarbåt, två ka­ det fråga om utbrytning från Karlskrona Blixt, 65 Galdr, 67 Narf och 69 Nörve fördes med stormakternas flottor. Men nonbåtar och fyra torpedbåtar samt mi­ och en förflyttning av sjöstyrkan från samt övningsfartyget Ran de uppgifter flottan tilldelats var av stra­ nor m m .) Den svagare bl å styrkan skulle Karlmarsund till Stockholms skärgård Carlskronaeskadern (lokalstyrka): tegisk defensiv karaktär (utom vid strid försvara norra skärgården mot den in­ under hot om anfall från en överlägsen Fyra 2. klass pansarbåtar (monitorer): mot en på havet jämställd flotta). trängande röda styrkan. Fienden begag­ fiende. Loke, John Ericsson, Thordön och Tir­ Flottan ansågs emellertid kunna för• nade sig av allmänna farleden via Söder• Blå, egen styrka, bestod av Svea (som fing . hindra, att även en överlägsen fientlig arm mot Furusund. (Han förutsattes va­ lätt skadats under utbrytning från av Två l. klass kanonbåtar: Blenda och sjömakt skaffade sig obestritt herravälde ra obekant med militärledssystemet fienden blockerade Karlskrona skär• Verdande över våra omgivande farvatten. Genom Rörde sig fartygen utanför allmän farled, gård), en l.klass kanonbåt samt sex tor­ Två 2. Klass kanonbåtar: Gunhild och bevarad slagkraft och taktisk offensiv i måste detta ske med starkt reducerad pedbåtar. Röd, som alltså till en början Astrid gynnsamma lägen kunde kustflottan be­ fart). blockerade Karlskrona, bestod av Göta Fyra 2. klass min båtar: 71 Bygve, 73 Byl­ strida ett fientlig sjöherravälde och av­ Genom skickligt utnyttjande av lokal­ och Thule, fyra l.klass kanonbåtar samt gia, 75 Agne och 77 Agda skräcka en fiende från invasionsförsök. kännedomen kunde blå isolera och slå el­ två torpedbåtar. ler driva bort röds fartyg. Övningen visa­ Båda sidor utnyttjade nattliga torped­ Man kan här bl a lägga märke till att de bl a att det "även för en betydligt Eskaderövningar i större förband anfall, dock utan större framgång. Röds de fyra monitorerna inte längre betrod­ överlägsen fiende är nästan omöjligt att i pansarbåtar hölls på behörigt avstånd av des med uppdraget att försvara Stock­ Ett viktigt led i flottans övningar var våra skärgårdar innesluta eller tillintet­ fästningens artilleri. holms skärgård. Sannolikt ansåg men att blockadbrytning. Viceamiral F W von göra vår flotta". Risken att fiendens flotta skulle kun­ de i krigstid skulle utsättas för stora ris­ Otter redogjorde för erfarenheterna för Nästa skede utspelades utanför Hu­ na blockera Karlskrona bedömdes nu ker om de efter mobilisering skulle för• sådana övningar i ett föredrag inför Ör• diksvallsområdet, där den fientliga styr­ stor. Detta föranledde senare en livlig flyttats från Karlskrona till Stockholms logsmannasällskapet 1893 (TiS 1893 s kan på liknande sätt angrep och avvisa­ att behål• skärgård. Detta kunde vara problem nog 445 ff). Det hade bl a visat sig vara i det des. diskussion om lämpligheten av Karlskorna som flottans huvudstation. för kustflottans fartyg, vilket framgår av närmaste omöjligt att stänga in vår flotta Sista skedet av övningen hade som la Emellertid hade övningen också visat de operativa och taktiska övningar som i Karlskrona och särskilt i Stockholms förutsättning att blå skulle förflytta sig att det var förenat med stora risker även bedrevs på 1890-talet. skärgårdar. Den andra formen av ope­ från Bottenhavet till Stockholms södra för en fientlig flotta att utöva en bloc­ Gotlandsavdelningen skulle dras rativa övningar som nu började genom­ skärgård för att där förena sig med (den kad. samman endast vid "neutralitetsmobili­ föras var ombaseringar i förening med fingerade) huvudstyrkan. I Ålands hav I nästa skede skulle röd, nu bestående sering". Vid krigsutbrott skulle avdel­ olika slag av strider. drabbade de båda styrkorna samman. av de tre pansarbåtarna och fyra torped­ ningens fartyg återgå till de sjöstyrkor Herman Wrangel skildrar i "Svenska Blå lyckades slå sig igenom, dock under båtar, söka förhindra att blå, bestående där de skulle verka i krig. flottans bok" (1898) en sådan krigsöv• omständigheter som kan förefalla en av fem l.klass kanonbåtar och fyra tor­ Avdelningen bestod av två 2. klass ning. Den var ovanligt omfattande och nutida iakttagare en smula äventyrliga. pedbåtar, förflyttade sig genom Kalmar pansarbåtar (monitorer), två l. klass ka­ viktig, eftersom det var första gången Krigsövningarna visade å ena sidan sund till Stockholms skärgård. nonbåtar en 2. klass kanonbåt och två l. som flottans värnpliktiga fullgjorde en att flottans operationsområden hade klass torpedbåtar. Mobiliseringsinstruk­ del av sin 90 dagar långa värnpliktstid vidgats till att omfatta såväl delar av En första kontakt mellan styrkorna tionen innehöll mer utförliga anvisningar ombord på flottans fartyg. Norrlandskusten som kuststräckorna inträffade i trakten av Blå Jungfrun i om flottans uppgifter i krig vilka här i I enlighet med gällande mobilise­ mellan Blekinge och Stockholms skär• norra Kalmar sund. Här hade röd upp­ korthet återges. ringsplaner rustades fartygen Karlskro­ gårdar. rättat en ost-västlig spärrlinje. Blå lyc­ Huvuduppgiften var att skydda landet nabasen, varefter en tids utbildning far­ Å andra sida visade övningarna att de kades ta sig igenom i skydd av mörker mot invasion (större invasionsföretag) tygsvis följde . I samlad eskader förflyt• verkligt avvärjande striderna måste föras och dåligt väder och löpte in i skärgår• över havet. Flottan skulle vidare skydda tade sig styrkan sedan till Stockholms i ett djupförsvar från havsbandet till de den vid Kråkelund. Röd följde sedan ef­ landet mot raider och brandskattning skärgård (huvudbasen). I början av au­ inre delarna av skärgårdarna . ter, utanför skärgården, och försökte vid Här• gusti inleddes krigsövningarna. några lämpliga ställen anfalla blå, dock •(sekundära invasionsförsök m m). * till kom skyddandet av sjöhandeln i den Tre l. klass pansarbåtar, sex l. klass utan framgång. (Röds förmåga att navi­ utsträckning omständigheterna medgav. kanonbåtar och åtta l. klass torpedbåtar Kusteskaderns övningar 1896 beskrevs gera inomskärs, särskilt nattetid, för• Flottans ledning var medveten om delades upp i en "röd" och en "blå" styr- i en artikel i TiS (1896 s 291 ff). Här var utsattes vara ringa) .

310 311 ---

Ett sista försök att hejda blå gjordes sammanhangen. Pansarbåtarna fick vi­ Fem av pansarbåtarna var byggda vid pederoas relativt korta skjutdistans på utanför Landsort och Utö, men även här dare vardera sex 12 cm kanoner av Bo­ Lindholmens varv, fyra av Bergsund/ bästa sätt. Blev man själv utsatt för tor­ lyckades blå med utnyttjande av den re­ fors tillverkning. Därmed var genom­ Finnboda och två (de senaste) av Kock­ pedanfall, borde man gira ifrån och ta de lativt höga farten kringgå den fientliga brottet fullständigt för svensktillverkade ums i Malmö. anfallande båtarna (och torpederna om styrkan och löpa in i skärgården genom kanoner av alla kalibrar. (Den snabb­ man såg banorna) akter om sig. militär lederna. skjutande 57 mm kanonen M/89 blev Här utvecklas alltså en taktik att an­ En orsak till röds misslyckande ansågs standard på nästan alla fartyg och blev I C A M Hjulhammars årsberättelse i vändas vid strid till sjöss. Intresset för bero på att styrkan inte förfogade över nästan lika ryktbar som sin sentida efter­ ämnet " Bestyckning och beväpning" denna taktik började komma i förgrund• tillräckligt många och kvalificerade far­ följare, den 40 mm automatkanonen , (TiS 1898 s 79 ff) framöll föredraganden den , och bar vittne om att den taktiska tyg för spaning och torpedanfall och som M/36. Wedin s 46 f, Steckzen passim bl att liksom utvecklingen inom svensk offensiven blev ett allt viktigare inslag i kunde hålla jämn takt med pansarbåtar­ och TiS 1885 s 350 ff) . industri i allmänhet hade gått framåt , så flottans verksamhet. na även i dåligt väder. Pansarbåten Dristigheten beviljades hade den svenska artilleritillverkningen Vid en stridsskjutning i eskader 1899 Betydelsen av militärledsnätet och av 1898 års riksdag. Fartyget byggdes vid gjort detsamma. Det var av största bety­ var stridsavståndet med pansarbåtarnas navigeringsskickligheten underströks, Lindholmens varv och sjösattes 1900 . delse, framhöll Hjulhammar, att vi själva 25 cm artilleri mellan 2000 och 3500 m. liksom värdet av ett signal- och under­ Dristigheten fick två 21 cm och sex 15 cm inom landet kunde få fram erforderlig Farten var 8 knop, målet stillaliggande. rättelsenät, som sträckte sig ut till öarna kanoner, alla i enkeltorn, och kom där• krigsmateriel. Värdet härav kunde helt Man uppnådde ett träffresultat som un­ i yttersta havsbandet. med att få ett artilleri, snarlikt det som enkelt inte överskattas. der dessa förhållanden inte behöver te installerades på de tre äldsta pansar­ Samma omdöme kan utan allt för stor sig så imponerande: 39%. För det me­ båtarna efter deras ombyggnad efter se­ överdrift anses gälla landets växande delsvåra artilleriet var resultatet 30% Flottan växer kelskiftet. skeppsbyggnadsindustri. Det var endast och för det lätta 57 mm artilleriet inte Anslag till den fjärde pansarbåten, Oden Det andra stora genombrottet för sjö ­ torpeder som tills vidare (fram till 1910) · mindre än 42 %. (TiS 1900 s 22 ff). , beviljades 1893. försvaret kom 1899, då riksdagen, efter måste införskaffas från utlandet. Oden byggdes vid Bergsund/Finnbada enskilda motioner, beviljade medel till i Stockholm och sjösattes 1897. Fartyget * tre nya pansarbåtar och dessutom till re­ Tiden var nu åter inne för att dra upp var några hundra ton större än före• dan omnämnd renovering och ombe­ I en artikel i TiS 1899 (s 132 ff) sam­ riktlinjer för den svenska sjökrigsmate• gångarna och hade något högre fart (c: a styckning av de tre äldsta pansarbåtarna. manfattade löjtnant Otto Lybeck (se­ rielens fortsatta utveckling. 1901 till­ 3500 ton, 16 ,5 knop.) Det svåra artil­ Sålunda tillkom Wasa, som byggdes dermera amiral) några intryck av tak­ sattes en ny expertkommitte för att lösa leriet kom från Creuzot i Frankrike. Det vid Bergsund/Finnbada varv och sjö• tikens senaste utveckling. Artilleristrid uppgiften. (Kbr den 14 juni 1901). Be­ var uppställt i två enkeltorn, ett förut sattes 1902, Äran som byggdes vid Lind­ kunde nu åter föras mellan flottor på lin­ tänkandet avgavs i september samma år och akterut. Dessutom fick Oden fyra 12 holmens varv (1902) och Tapperheten , je eller i kolonn. Elden borde koncentre­ (den 9 nov 1901). cm kanoner från Bofors. byggd vid Kockums i Malmö (1903). De ras mot en del av fiendens linje. Farten Som Anders Sandström har framhållit År 1886 kom det första större genom­ skiljde sig från Dristigheten endast där• hade ökat i betydelse, då det gällde att studerade kommitten utförligt den tek­ brottet för fartygsbyggnad för sjöförsva• igenom att deras medelsvåra artilleri välja fördelaktigste läge, formering och niska och taktiska utvecklingen av sjö• ret. Kungl Maj :t begärde medel till på• utgjordes av sex 15 cm kanoner i enkel­ avstånd till motståndaren. Artilleriet krigets fartyg och vapen, både utom­ börjande av två nya l.klass pansarbåtar, torn. De var även något större (150 ton) måste ha stora betrykningsviklar, så att lands och i Sverige. fyra torpedkryssare och sex l.klass tor­ och gjorde något högre fart (c:a 14 fartygens manöverförmåga kunde ut­ Då det gällde pansarfartyg hade artil­ pedbåtar, vilka även beviljades av riks­ knop). nyttjas på bästa sätt. leriets utveckling medfört att större vikt dagen. Härigenom kunde de och pansar­ Även den elfte pansarbåten, Manlig­ Torpeden var vida effektivare än ram­ än tidigare måste - i bokstavlig mening båtarna Thor och Niord byggas, Thor heten, beviljad 1901, byggdes vid Kock­ men. Den som sökte ramma en torped­ - tillmätas pansaret. Kommitten var inte vid vid Bergsund/Finnbada och Niord ums i Malmö. bestyckad motståndare löpte stor risk. enig. Den stod inför det välkända pro­ vid Lindholmens varv. Båda sjösattes Under en tid av 18 år hade således Torpedanfall borde insättas från förliga blemet att finna den rätta avvägningen 1899. Av de fyra 25 cm kanoner som be­ pansarbåtastypen utvecklats från från riktningar, från fienden sett, så att tor­ mellan artillerikraft, fart och skydd. ställdes för de båda fartygen , var två från Sveas knappt 3100 ton till Manlighetens pedfartygen under så kort tid som möj• Kostnaden var även en väsentlig faktor , Creuzot i Frankrike och två från Bofors, c:a 3600 ton, samtidigt som farten ökats ligt utsattes för artillerield från anfalls­ som bl a avgjorde hur många enheter av som därmed gjorde sin entre i de tyngre från c:a 14 till c:a 17 knop. målet. Härigenom utnyttjades även tor- den valda typen som kunde byggas. 312 313 Majoriteten förordade en något för• Redan 1902 års riksdag beviljade me­ 9. Carlsson/Rosen s 582. storad och bättre skyddad variant av den del till denna första undervattensbåt, 10. statsinkomsterna uppgick 1895 till c:a 90 milj kr. Vid sekelskiftet hade de stigit till nära 150 senaste Äran-typen . Den nya båten Hajen , som byggdes vid flottans varv i milj kr. Ökningen berodde i första hand på ökade tullinkomster, men även bevillningarna växte måste lätt kunna ta sig fram i skärgårds• Stockholm och levererades 1904. fr ån ett par miljoner kronor till c:a 7 milj kr som en följd av ökat skatteunderlag. lederna. Den borde vara snabbare än de Riksdagen beviljade även medel till starkare och starkare än de snabbare. kryssaren Fylgia , som byggdes vi d Finn­ Il. Carlsson/Rosen s 590 f. Den skulle under gynnsamma omstän• boda varv och levererades till flottan 12 . Folke Lindberg, på vars framställningar denna översikt bygger, har framhåll it att det inte digheter kunna uppta strid med även 1907. Fylgia var på drygt 4700 ton (större finns några bevis för att Ryssland i verkligheten hyste aggressiva planer mot Skandinavien. (T fiendens starkaste och snabbaste fartyg. än pansarbåtarna) och var bestyckad ex FL:1 s 111 ff) . 13. FL:3 s 83. En annan pansarbåtstyp som diskutera­ med torpeder och åtta 15 cm kanoner 14. Majoren vid generalstaben G Björlin (signaturen G .B.) i en artikel 1888 i tidskriften Fos­ des skulle bara vara snabbare än de star­ uppställda i fyra dubbeltorn. Farten var terlandets försvar och i broschyren "Några ord om vårt försvar" 1890. Björlin blev sedermera kare. 22 knop. generlmajor och riksdagsman. Kommitten diskuterade även kryssar­ Följande år beviljade riksdagen medel 15. T ex AK 1890:27 s 31 ff och FK 1890:24 s 33f. frågan och utarbetade förslag till en pan­ till den tolfte och sista pansarbåten, som 16. StP lantförsvaret den 12 januari 1891 s 21. sarkryssare, som skulle kunna utföra fick namnet Oscar l/. Anders Sandström väpnad spaning (och tjänstgöra som öv• har redogjort för hur man kom fram till 17 . Motion FK 1888:43, FK 1888:19 och TU 1888:5. ningsfartyg). detta fartyg, som var c:a 1000 ton större 18. Översikten här bygger på Lennart Roselis framställning. ( Roseli s 59 ff). En annan fartygstyp som kommitten än Äran och gjorde något högre fart (1 8 19. StP nr l den 14 oktober 1892. Kursiverat här. 20 . Jämför även krigsminister A Rappes ut­ förordade var jagaren, som bättre än tor­ knop). Liksom Ä ran-typen hade Oscar talanden i riksdagen 1893 (FK 1893:15 s 18f): " Ändamålet med landets försvar är icke att hindra pedbåtarna skulle kunna bevaka och l/ två 21 cm kanoner i enkel torn , men till fienden att på varje punkt komma fram , utan att kasta fienden ur landet. (I disk. om anslag till spana åt huvudstyrkan till sjöss, driva skillnad mot Äran hade Oscar l! åtta 15 Karls borg). Att man inom laniförsvarets ledning ansåg att kustfästningarnas försvar väl kunde undan (jaga och förstöra) fiendens tor­ cm kanoner i fyra dubbeltorn. Oscar Il förenas med centralförsvarsprincipen framgår t ex av generalmajor von der Lanekens uttalande pedbåtar och själva utföra torpedanfall. byggdes vid Lindholmens varv, sjösattes i anslutning till en utredning om försvarets högsta ledning (Se bilaga l. Betänkadet avgavs i de­ Då det gällde det nya undervattensva­ 1905 och levererades till flottan 1907. cember 1895). V d Laneken hävdade att samtidigt som vi alltid måste vara beredda på "strid för pen som höll på att utvecklas, framhöll Frågan är om Oscar II själv hann se sitt landets försvar" måste vissa punkter - några kuststäder och måhända i första rummet ön Got­ land- ges särskilt skydd, d v s täckas av avdelningar av flottan och besättas av landtrupper. (Jfr kommitten att detta medel till "skär• nya fartyg innan kungen avled i decem­ även Roseli s 76). gårds- och hamnförsvar / .. ./ ej borde ber samma år. lämnas obeaktat". En undervattensbåt 21. Dyrssen tjänstgjorde i flottans stab och skrev under signaturen -y-. borde byggas på försök . 22. Linders manuskript " Flottans ställning i försvarsfrågan" i KrA, samlingen "Sjöförsvars• frågan", band 1892- 1899. 23. Underdånigt betänkande och fö rslag angående vissa förbättringar i avseende å sjökrigsma­ terielen m m, avgivet den 30 november 1892. 24 . W rangels artikel hade rubriken "Sjöfö rsvarets betydelse i fosterlandets försvar". NOTER 25. Roseli s 77 ff. 26. FL s 91 ff. 27 . SC s 191 ff. (Fr o m sid 24) . 28 . SC s 227. 29. FL s 94 och GR II s 34 f. l. Carlsson/Rosen s 592 f. 2. Ibid s 568 ff. 3. Ibid s 565 f. 30. T ex G Björlin: "Koncentrering mot målet" i Fosterlandets försva r 1889 s 143 ff. (Jfr. not 4.SC s 205. Sten Carlsson har visat att åren 1894- 1896 förekom 18 gemensamma voteringar i 140 ovan). militära anslagsfrågor med i medeltal 182 röster i andra kammaren för lägre anslag och 41 för 31. Här återgivet efter Roseli (s 61 ff) . högre. Andra kammaren segrade i 14 av 18 gemensamma voteringar. Under föregående period 1891- 1893 hade röstfördelningen i andra kammaren varit 155 för låga och 67 för höga anslags- 32. Generalstabens krigsfallsstudier och förslag till förstärkning av det fasta försvaret kan sättas .alternativ. i samband med de åtgärder för en allmän höjning av beredskapen för en " väpnad ne utralitet, som Kungl Maj:t tog initiativ till 1890. De kan även ses som ett senkommet svar på det uppdrag 5. Om partibildning m m se Carlsson/Rosen och SC passim. som Kungl Maj :t 1882 (och även 1891) givit generalstaben att granska Sveriges strategi ska för­ 6. BM s 194 f. 7. LK passim. 8. SC s 403 ff. hållanden.

314 31 5 l

33. Underlöjtnanten, sedermera majoren och författaren O F Kuylenstierna i broschyrens "Nå• 81. T ex Robert Almström (FK 1894:12 s 2 f och 14 s 28 f.) gra ord om Sveriges försvar" . 82. FK 1894:14 s 26 f. Krigsministern hade tidigare (FK 1894:12) påpekat att ma n varit syssel­ satt med arbeten på Karlsborg i 70 år utan att fästningen 34. " Om våra kusters försvar", TiS 1890 s l ff. 35. TiS 1890 s 29. 36. I bid s 375 f. kunnat sättas i sådant skick att den kunde försvaras i krig. Armen kunde således inte i avgörande stund påräkna " något som helst 37. Wrangel hade i två omgångar tjänstgjort vid generalstaben och var som nyutnämnd kapten stöd eller hjälp /från fästningen/. nu, vid 31 års ålder, knuten till sjöförsvarets kommandoexpedition. Wrangels sätt att uttrycka 83. KMF skr den 25. sept 1894 och StP sjö den 14. jan sina tankar tyder på att han tagit intryck av den amerikanske sjöofficeren och historikern A T 1895 . Mahans epokgörande studie " The influence of seapower upon history", som utkommit 1889. 84. R Klinckowström motionerade om ett lån på 50 milj kr. (FK 1895 nr 14). C P af Buren hade 38. AK 1889:32 s 40. ungefär samma förslag. Lånet skulle vara samhällsekonomiskt fördelaktigt och ge verkstäderna möjlighet att snabbt förstärka flottan. (FK nr 29) . Robert Almström och 9 kammarledamöter 39. Marinförvaltningens framställning återgavs (som oftast) i sin helhet i statsrådsprotokollet förordade ett lån på 40 milj kr, löpande på !O år. Ytterligare en motion med liknande innehåll över sjöförsvarsärendena den 11. januari 1890. Chef för ämbetsverket var viceamiral E S K Pe­ väcktes i andra kammaren av H H Lilliehök. (AK 1895 nr 122.) yron. 85. FK 1895:11 s 26 ff. 86. lbid s 34 f. 87. lbid s 35 f. 88. lbid s 32 f. 40. SU 1890:6. 41. AK 1890:27 s 31. 42. Motion FK 1890:20. 89. O II s 306 f. Odens skrov byggdes vid Finnboda slip, maskineriet m m vid Bergsunds verk­ 43. T ex Lasse Jönsson med instämmande av 22 kammarledamöter (AK 1890:27 s 15 ff). stad. Oden gick provturer i maj 1897 och visades sedan för allmänheten vid Stockholmsutställ• ningen 44. T ex Sven Nilsson med instämmande av 10 kammarledarmöter (AK 1890:27 s 40 f). samma år. 45. T ex Pehrson i Törneryd med isntämmande av 14 kammarledamöter (AK 1890:27 s 23 f). 90. Jfr del l not 84. 91. StP sjö den 13. jan 1896. SU nr 6. 46.-49. AK 1890:27 s 30--60. 92. FK 1896:3 s 3 ff. 93. Bl a motion FK 1896 nr 42. FK 1896:14 s 28 ff. 94. AK 1896:3 s 21 f. Höjer var historiker, frihandlare och radikalledamot av folkpartiets för• 50. 1890 uppgavs statsverket ge ett överskott på sex milj kr. Oscar Il hade uttalat att armen och troenderåd. flottan borde tilldelas vardera en milj kr av överskottet. 95. AK 1896:22 s 24 -32. J Mankell återkom till temat att den " kustflotta" som man sade sig vil­ 51. SC s 90 ff. 52. O II s 233. 53. I viss mån kan den uppfattning, som åren 1891-92 företräddes ja skapa, blott var en förskönande omskrivning för " en sjögående flotta" . Även om vi får de 15 av Olof Jonsson i Hof och hans anhängare inom Gamla lantmannapartiet ses som en fortsätt• pansarbåtar flottan hoppas på, så kommer vi att vara underlägsna till sjöss och flottan blir bloc­ ning av "Rundbäckarnas" politiska taktik. Den värvade arme ("Jonsaarmen") och den förstärk• kerad i hamnarna. Sverige behöver en helt annan flotta med billigare och mer grundgående ning av sjöförsvaret som denna partipolitiska fraktion förespråkade i stället för en härordning, skärgårds fartyg, ansåg Manke!!. (AK 1896:22 s 13 ff). byggd på allmän värnplikt, väckte oro bland armereformens förespråkare , men utgjorde eljest ett tämligen betydelselöst inslag i den politiska debatten. se s 99. 96. AK 1896:22 s 17 ff. 97. Ibid s 33 fL 98. se s 206. 54. StP laniförsvaret den 26. juli 1892. 99. TiS 1898 s 65 ff och TiS 1899 s l ff. 100. StP sjö 55. O II s 249. 56. Motion FK 1892 U:1 och FK:5 s 40 ff. 57. SäU 1892 U: l. den 14 jan 1898. SU nr 6. 58. FK 1892 U:5 s 8 f. 59. AK 1892 U:6 s 65 f. 101. SC s 271. Carlsson/Rosen s 580 ff. I andra kammaren levererade P P Waldenström " batalj med herr sjöministern". Sjöbataljen gällde bl a uppgifter som Waldenström sade sig ha erfarit 60. Wedin s 69 ff. StP sjö 12. jan 1888 och 12. jan 1889. 61. FK 1891:13 s 2 ff. 62. Ibid s 15 f. från sakkunnigt håll att de svenska pansarbåtarna i artilleristiskt och andra avseenden var un­ 63. Som Wedin beskrivit (s 178, not 208) , förekom som ett uttryck härför ett upprop i pressen, derlägsna de norska (av typ Harald Hårfagre). Waldenström var dock nöjd med de lugnande undertecknat av sex sjöofficerare om en insamling till flottan. Härigenom inflöt medel till tor­ besked han fått. (AK 1898:23 s 4-19. TiS 1899 s l ff. pedbåten Komet. 102. KMF skr den 16 sept 1898. 64. Generalorder den 19. sept 1892. Underdånigt betänkande och förslag angående vissa för• 103. Motion FK 1899 nr 19 och AK 1899 nr 204. bättringar i avseende på sjökrigsmaterielen m m avgivet den 30. november 1892. 104. se s 272. 105. Ibid s 275. 65. StP sjö den 14. jan 1893. 66. FK 1893:3 s 3 ff. 106. Åren kring sekelskiftet var en period av stora partipolitiska förändringar. Vänsterinriktade 67. SU 1893:6. 68. FK 1893:26 s 30 ff. 69. TiS 1894 s l ff. lantmän, centerpartister och liberaler samlades 1900 i Liberala samlingspartiet. Frisinnade lands­ 70. KMF skr t Kungl Maj:t den 15 aug och 21 sept 1893. föreningen var en riksorganisation under Karl Staaffs ledning, som stod till vänster om de flesta in­ om det liberala samlingspartiet. Socialdemokraterna under Hjalmar Branting hade fr o m 1903 4 7}. StP sjö den 13. jan 1894. 72. FK 1894:14 s 15 ff. 73. Ibid s 26 f. 74. I b id s 23 f. mandat i riksdagen. Inställningen hos dessa kretsar till försvaret var inte entydigt negativ. Man iv­ 75. AK 1894:17 s 10 ff. 76. AK 1894:17 s 10 ff. 77. O II s 269 f. rade för ett "folkförsvar" utan onödig lyx. Sparsamheten var framträdande och riktade sig mot det 78. FK 1894:17 s 14 ff. 79. Ibid s 10 ff. 80. Ibid s 17 f. relativt " dyra" sjöförsvaret. (Carlsson/ Rosen s 594 f och s 686 f. Sandström s 86 ff.) Det bör också

316 317 ll beaktas att förberedelser vid denna tid bör ha pågått på lantmilitärt och politiskt håll för 1901 års 123. Återgivet efter GU s 306 f. 124. Sandström s 44 ff och 68 f. försvarsreform. 125. Sannolikt är detta första gången som denna i fortsättningen ofta åberopade princip för svenska 107. Generallöjtnant B A Leijonhufvud hade som nämnts varit sjöminister under Oscar II:s första flottans fartyg uttryckligen formulerades. Principen som sårJ:;u1 var naturligtvis inte ny. regeringsår (fram till 1874). Han hade vid 70 års ålder (1893) läm nat de flesta av si na offentliga upp­ 126. drag och får således nu betraktas som privatman; med Herman Wrangels ord (TiS 1900 , se nedan) AK 1899:20 s 20 och AK 1900:25 s 57. "en vördad och i erfarenheten grånad man av gamla stammen, vars intressen en tid varit på det när• 127. D v s tills de efterträddes av pansarskeppen av Sverige-typ. Ännu under det andra världskriget maste förbundna med svenska flottans". då dessa skepp började bli till åren, avsågs de användas på liknande sätt. 108. Flach återkom 1904 med en artikel i TiS (s 54 ff) i vilken han utförligt redogjorde för flottans 128. Koncept i KrA Nr 98 H den 18 oktober 1906. Marinstaben, exp Ser F VI vol la. strategiska uppfattning dess oparativa uppträdanden och basering m m. (Jfr bilaga 3.). 129 . Erfarenheterna från Rysk-Japanska kriget med dess framgångsrika torpedbåtsoperationer var 109. TiS 1900 s 128 ff. 110. Se även bilaga 3. aktuella. 111. Det citerade stycket är inte Wrangels egna ord, det är häm,:at från en PM från Marinstaben 130. Roseli framhåller att den strategi /för armen/ som generalstabschefen, senare krigsministern 1926. Stycket återges här för att ge ett exempel på vilken betydelse Wrangels åsikter fick för det Axel Rappe förordade 1892 varken var ett centralförsvar eller ett periferiförsvar. Det var en kom­ framtida marina tänkandet under flera årtionden. (KSHS ank 1904- 30 ser El vol l nr 4 Kr A). bination av båda. (Sid 66). Om 1898 års fästningskommille skriver Roseli att den "var helt fången" i periferiförsvarets ide . /Satsningen på kustfästningar och det fasta försvaret i norr/. Men 112. Uttrycket fleet-in-being användes första gången av den engelske amiralen Torrington, då han när ett av denna kommittees mest omhuldade förslag, byggandet av Bodens fästning, kom till ställd inför krigsrätt i början av 1690-talet förklarade varför han vid ett kritiskt tillfälle hade und­ stånd genom 1901 års beslut, innebar detta enligt Roseli "inte att man samtidigt reste vikit att söka strid med en överlägsen fransk flotta. Amiralen förklarade att han sett gravstenen över centralför• som sin främ• svarets ide". (Sid 76). sta uppgift att bevara flottan intakt, så att den skulle vara i stånd att förhindra en väntad fransk landstigning i England. Tanken togs upp och vidareutvecklades av ett flertal marinteoretiker, bl a 131. Exempel på denna typ av begreppsförvirring kan man finna hos t ex Hans Holmen (s 99) och engelsmannen J S Corbett i den på sin tid uppmärksammade boken "Some Principles of Maritime Anders Sandström (s 50). Förhållandet att flottan vidgade sitt operationsområde från skärgårdarna Strategy" (1911). Jfr Landqvist a a. "ut mot havet" innebar t ex inte att ett nytt "strategiskt stridssätt" infördes. 113. Jfr Roseli s 59 f och 67 f. Betr Bildts "förstudeie" Roseli s 113 , not 3 (Gst kom H III, upp­ 132. Jfr Landqvist a a. marschplaner, vol 4 15/2 1888 samt "Underdånigt betänkande ang Sveriges fasta försvar, Laniför• 133. "Militärt kring 1905". Passim. svarets kommandoexpedition H hand! El ink skr 1892 XXXI i KrA). 134. Efter att åren 1888-93 tämligen konstant ha hållit sig kring 90 114. StP laniförsvaret 1896. milj kr, började statsinkomster­ na 1894 kraftigt stiga och var 1899 uppe i 142 milj kr. Ökningen kom på flera poster: tullar, bränn• vinsskatt 115. Jfr Birger Åsard: "Generalmajor Anders Fredrik CentervalL Kustartilleriets skapare" s 208. samt ökade bevillningar (ökat skatteunderlag). Detta gynnade inte bara försvaret. Det Åsard återger en del av korrespondensen mellan sjöminister Gerhard Dyrssen och utskottsledamo­ kom även socialpolitiken till godo. (SC s 269). ten, amiralen F W von Otter (som vördsamt benämnes farbror). Dyrssen fruktade att de anslag som 135. Armens andelar av statens budget visar fram till 1892 års försvarsbeslut relativt små variationer beviljats till förstärkande av redan befintliga befästningar (om 1,5 milj kr) uteslutande skulle kom­ kring 24%. Under tiden därefter blir variationerna något större(± 2%) kring ett medelvärde på ma armens fasta försvar tillgodo. omkring 26%. 116. Underdånigt (hemligt) betänkande den 25 juli 1898. Ett sammandrag återgavs i statsverkspro­ Sjöförsvarets andelligger ända fram till1896 nära 7% (±1%). Under åren därefter är variatio­ positionen för laniförsvaret den 13 . jan 1899. nen större (±2%) kring ett något högre medelvärde på i runda tal 8 9%. (1900 tillfälligt c:a 14%). 117. Betänkandet s 168. 118. Ibid s 99. 119. Carlsson/Rosen s 582. 136. I reda pengar var anslagen till armen år 1880 14 milj kr större än ansigel till sjöförsvaret. 1900 120. Riksdagen beviljade även anslag till ett första fartyg av helt ny typ, en "destroyer" eller " tor­ var skillnaden 25 milj kr och 1905 c:a 56 milj kr. pedbåtsförstörare, som beställdes i England. Detta fartyg, Mode, gjorde vid provturerna 32 knop och ansågs en tid vara världens snabbaste fartyg. (Wedin s 75). 137. Konsumentprisindex uppvisar blott små variationer åren 1875- 1905. l mycket runda tal mot­ svarar värdet av en krona 1984 värdet av 3- 5 öre för hundra år sedan. (Jfr 121. Kbr den 14 juni Lagerqvist/Nathorst­ 1901. Hemligt betänkande den 9 nov 1901. Utdrag ur betänkandet återgavs i Böös "Vad kostade det", 1984). StP sj ö 6 mars 1902.

122. Överdirektören vid mariningenjörsstaten, riksdagsmannen H H Lilliehöök, varvschefen i Stockholm, kommendör C O Olsen, varvschefen i Karlskrona kommendör C A M Hjulhammar, " intendenturchefen" kommendör Th Sandström, marindirektören C Stuart, chefen för marinför• valtningens artilleriavdelning, kommendörkapten l gr Wilhelm Dyrssen, d:o torpedanvdelning, kommendörkapten l gr P Dahlgren, läraren vid de militära högskolorna, kommendörkapten 2 gr H Wrangel samt l . bat läk vid flottans stat K Rudberg.

318 319 Litteratur

F2-Hägernäs

Det har sagts att historikerns roll i sam­ skrift beskrivit F 2 och dess knytning till hället är att avliva felaktiga myter och Hägernäs och Täby kommun. att skapa en mening i tillvaron. Med att F 2, Kungl. Roslagens flygflottilj var SIMRAD skapa mening i tillvaron avses då att till­ flygförbandet utan startbana. Det var i handahålla en "startbana" för individens stället Stora värtans vattenspegel, som tankar om livet, att beskriva det för• var sjöflygplanens start- och landnings­ gångna så att den egna individens plats i yta. Här stod marinflygets vagga , här händelsekedjan blir förståelig och moti­ organiserades ett av beredskapsårens verad. mest slagkraftiga och moderna krigsför• En ofta förbisedd roll spelar här den band, torpedflygdivisionen. Härifrån form av historieskrivning, som av många utgick många dramatiska sjuktrans­ HYDROFONER människor - oftast omedvetet - faktiskt porter och sjöräddningsuppdrag och är mest betydelsefull nämligen hem­ härifrån startade det Catalina-flygplan, och bygds- och släktforskning. En forskning som den 16 juni 1952 nedskjöts av sovjet­ av detta slag kan ofta av lätt insedda skäl ryska jaktplan. Ett hett intermezzo i det EKOLOD komma att uppmärksammas främst av "kalla kriget". Under efterkrigstiden de av förhållandena närmast berörda. På blev flottiljens uppgifter bl a att utbilda många håll i landet har hembygdsför• radarstridsledare, operatörer och tek­ eningar och motsvarande utfört arbeten, niker samt att svara för den flygburna som har bestående värden, men som sjöräddningen. Helikopterutvecklingen blivit kända endast inom en ganska be­ innebar emellertid att sjöräddningsflyg• gränsad krets. planens roll bortföll och därmed denna Täby hembygdsförening har sedan del av F 2 uppdrag. Verksamheterna vid 1955 utgett ett antal skrifter, av vilka fle­ F 2 överfördes till andra enheter. Den 30 ra har ett betydande riksintresse och juni 1974 halades för sista gången för• detta gäller inte minst beskrivningar bandets örlogsflagga. över runristningar, vilka i just Täby är Boken F2-Hägernäs håller vad titeln ovanligt rikt förekommande. Med sin se­ lovar, det är en bok om förbandet och nast utkomna skrift- nr 21 i ordningen­ bygden, men inte en förbandshistoria i tar sig Täby hembygdsförening ånyo an strikt mening. Boken är underhållande ett arbete, som inte bara har lokalhis­ och är lättläst med många roliga eller in­ Generalagent Sverige toriskt värde. tressanta episoder. Förutom hembygds­ N'AUT/& Hembygdsföreningens ordförande, forskarna bör boken tilltala alla, som har pensionerade översten av l.graden Erik intresse för flyg- och marinhistoria. 160 sidor omfattande Skeppsbron 3 : 411 21 Göteborg C : Telefon 031 -1 1 12 00 Jarneberg, har i en Stellan Bojerud

320 321 ALMANACCO NAV ALE 1988, den ita­ ubåtar med ballistiska robotar (Typ­ Fredsskådeplats Sinai lienska marinkalendern, firar i år sitt hoon-klass, 29 000 ton och Delta IV­ 25-års jubileum med en volym på ca klass 10 850 ton) samt atomubåtar med Bertil Stjernfelt har med sin senaste Sinai-operationen l 200 sidor och troligen över 2000 foton kortdistansrobotar (Oscar-klass, 11 600 lättas upp av kom­ bok "Fredsskådeplats Sinai - FN's och detaljerade skisser. Data över ma­ ton). Men även dieseldrivna ubåtar pletterande citat av order, telegram, fredbevarande operation i Mellan­ intervjuer, rinflyg, robotar, kanoner, torpeder och byggs (Kilo-klass, 2 500 ton). Jagare av som på ett livfullt sätt för• östern 1973-1980." fogat ännu ett in­ a radar upptar 94 sidor. Sovremennyj- och Udaloj-klass (7 500 nkrar det historiska skeendet i ögon• tresseväckande och välskrivet verk till blickets verklighet. Atomdrift tycks numera vara allmänt resp 8 200 ton) tillförs med ungefär en alla de föregående krigshistoriska arbe­ Det berättande förekommande, ty verket upptar 6 han­ enhet årligen av varje klass. Den förra avsnittet komplet­ ten han signerat under en lång följd av teras av garfartyg, 11 kryssare, 6 isbrytare och klassen avses insättas mot flyg och över• en analyserande del , i vilken år. olika omständigheter 362 ubåtar eller sammanlagt 385 atom­ vattensfartyg, den senare mot ubåtar. som haft infly­ Den här boken kommer ut i rättan tande drivna fartyg , huvudsakligen sovjetiska Tabellerna upptar för Sovjet 271 fartyg på händelseförloppet under­ tid- Nobels fredspris för 1988 har som kastas och amerikanska. Dock håller Indien på för oceanografisk och hydrografisk en mer ingående granskning. bekant tilldelats FN's fredsbevarande Här diskuteras att få sin första atomubåt från Sovjet forskning (för USA 37 , för Storbritan­ exempelvis underhålls• styrkor. Att detta är ett välmotiverat (Victor I -klass) och väntas få ytterligare nien 8) . tjänstens uppbyggnad och funktion , val av fredspristagare vidimeras väl av underrättelse- och tre. Frankrike bygger ett atomdrivet Israel planerar bygga 4 korvetter om informationstjäns• Stjernfelts bok. Han skildrar kronolo­ ten, de operativa hangarfartyg (39 700 ton, 28 knop), och l 000 ton (dimensioner: 85 x 9,3 x 3,3 funktionerna , led­ giskt och ganska utförligt Sinai-opera­ ning och samband. planerar ytterligare ett till 1996. Av sär• m) . Farten anges med 4 000 hkr: s dieslar Utrymmet i en an­ tionen och de händelser, som styrde mälan som denna skilt intresse är det nya sovjetiska sig­ bli 25 knop, med en 24 000 hkr:s gastur­ medger ingen utförli• denna, det egyptiska överrasknings• gare presentation av nalspaningsfartyget (20 000 ton, ca 26 bin 42 knop. Bestyckningen utgöres av 2 en så omfattande anfallet över Suez-kanalen den 6 okto­ kartläggning, men knop), som genom atomdriften får en Harpoon- och 4 Gabriel-robotar, 2 st 76 vissa av författarens ber 1973 och israelernas gradvisa åter• reflexioner är av sådan obegränsad uthållighet. Det förstärker och 4 st 30 mm akan, 6 torpedtuber, l pricipiell vikt, tagande av initiativet med motstöten att de måste apostroferas. Sovjets övriga konventionella 63 signal­ au-raket och l helikopter. Typen kallas En sådan är över kanalen och erövrandet av GoJan­ det problem som spaningsfartyg. Det stora fartyget är SAAR 5 och är en fantastisk 20-årig ut­ möter alla medlare höjderna, som ledde till eld-upphör-re• och som författaren starkt lv-bestyckat med kanoner och veckling från SAAR 2-3 (240 ton) via till denna anmälan solutionen i FN's säkerhetsråd den 25 stött lv-robotar. På skissen syns en mängd an­ SAAR 4-4 Vz (450 ton). på i en liknande uppgift i en an­ oktober och den följande insatsen av nan del av världen , tenner och fartyget anses vara kon­ Redaktörerna, G Giorgerini och A nämligen risken att FN-trupp. I denna första omgång in­ bli utnyttjad struerat för att kontrollera det ameri­ Nani, har all heder för sitt omfångsrika som bricka i spelet mellan gick den svenska Cypernbataljonen. de stridande kanska rymd-systemet, det s k "stjärnor• och detaljerade verk. parterna. Stjernfelt berät• Stjernfelt nas krig". ger en intressant och gans­ tar sålunda om hur den svenska Sinai­ Allan Kull ka ingående redogörelse för den in­ Sovjet anses fortsätta bygga atom- bataljonen med kort varsel omfördela• vecklade beslutsprocessen i FN och ut­ des till Libanon i samband med den is­ talar sin beundran för den dåvarande raeliska inmarschen i landet 1978. Där• generalsekreterarens, Kurt Wald­ vid ställdes bataljonschefen inför upp­ heims, prestation, att på 24 timmar giften att besätta en viktig bro över Li­ driva denna process till beslut om in­ tanifloden , varvid företaget försenades sats med båda supermakternas god­ till följd av eld från PLO-förband. Den kännande. Anmälaren delar denna be­ svenske chefen utsattes därvid för undran, framförallt sedan man under starkt nedsättande kritik i israelisk den fortsatta framställningen fått in­ press. Svensk press instämde anings­ blick i alla de fördröjningseffekter, som löst i kritiken , och FN-kommandot FN's organisation, och inte minst dess stod i begrepp att återkall a, dvs desa­ fredbevarande styrkors organisation, i vouera, denne chef som dock tack vare sig innefattar. stöd från Sveriges ÖB kvarblev i sitt Den kronologiska framställningen av befäl. Vad man förbisåg var, att den is-

322 323 l raeliska kritiken syftade till att fram­ pade i konfrontationsmiljöer, där för• ~THE ART OF HITTING THE TARGET kalla ett svenskt beroende av israeliskt band, vars regeringar söker undvika att gillande inför framtida aktioner i vilka deras FN-trupp utsätts för risker, skul­ Allied submarines require more accurate and reliable Command & Weapons ContraJ Systems (CWCS) to counter the ever increasing threat posed by hastile modern war­ den motsatta parten kunde vara PLO. le råka i svårigheter. Mot den bak­ ships and silent submarines. Vår ovana vid denna typ av provokativ grunden kan man bara uttrycka sin be­ ohederlighet visas också i en avslö• undran för våra FN-soldater, som be­ jandestatistik över kränkningar vid Si­ visligen klarat jobbet utan det rykte naifronten. En markant ökning av an­ som ghurkas för med sig. talet incidenter anger, att en ny batal­ Stjernfelts analys pekar också på en jon tagit över och ännu inte hunnit sät• av de fundamentala svagheterna i ta sig i respekt. FN-företagen, de långa och komplice­ Avvägningen mellan hot och lämpor rade beslutsvägarna. Blandningen av i denna typ av konfrontationer är ett civila och militära beslutshierarkier annat generellt problem. The Econo­ och deras förlamande inflytande över mist har i sitt novembernummer kom­ FN-förbandens operationer anas mel­ menterat problemet i samband med ett lan raderna i flera av de analyserande förslag att utnyttja de nepalesiska/ avsnitten. Våra chefer i FN-tjänst har brittiska ghurkaförbanden som sannerligen ingen lätt uppgift. De är li­ FN-trupp, när de i framtiden blir fri­ kaväl som sin trupp väl värda det pris ställda från brittisk tjänst. Deras rykte de fått. som världens mest hårdföra infanteri­ Göte Blom soldater skulle göra dem speciellt läm-

Fredsskådeplats Sinai - FN:s freds­ bevarande operation i Mellanöstern 1973--80, Allmänna förlaget AB, Stockholm 1987.

ERNST NYMANS HERREKIPERING

Etablerad 1890

Erbjuder allt i uniformer och tillbehör för Kungl. Flottan

John-Erik Jansson

Ronnebyg. 39 : 371 00 Karlskrona : Tfn 0455-102 98

324

Norsk Forsvarsteknologi as P.O.Box 1003 '------N-360 1 Kongsberg ------____J Norway l

l MÄTHUSET ..l Debatt 1~1 3! :ttji;I•l~lt Generalagent för Schlumberger Instr. Funderingar kring mob- och krigsplanläggning

Sedan många år har jag i olika befatt­ dåligt och/eller otillräckligt, alltför ofta ningar och på flera tj änstgöringsplatser blir det "inte alls". Och så kommer vår kommit i direkt, utövande kontakt med planläggning att blir förbluffande lik underhållstjänst inklusive mob- och Pastor J anssons Påse som är "tom och krigsplanläggning. Man kan även kalla innehållslös ända tills man lägger något i det "sektion 2-tjänst". Om jag ser till­ den" . baka på de erfarenheter som detta mitt Ä ven om vår påse inte är alldeles tom, arbete har givit, så är det ett åter• kommer dess glesa innehåll att inom kommande intryck jag har och som jag skrämmande stora områden förbli av låg vill föra ut i denna form för att even­ till mycket låg kvalitet, såvida inte en ra­ tuellt få medhåll eller mothugg. dikal förändring kommer till stånd. Det verksamhetsområde jag ägnat mig Låt mig sticka ut hakan en bit till! åt, och då särskilt mob- och krigsplan­ Det är alltid CHEFERNA som präglar läggningsdelen därav, är inte "inne". en organisations arbete (att ityder , sats­ Det anses av allt för många i vår marins ningar och resultat). Med allt för få un­ FREKVENSSVARSANALYS olika befälskårer som trist och föga gla­ dantag är det på alla nivåer svårt att få moröst. Kanske ger det alltför sällan en chefer inom marinen att förstå, intres­ Vibrationer-Akustik-Reglering chans att visa upp påtagliga resultat? Jag sera sig för och vilja satsa på verksam­ ~ Generator 10 !-LHz-65 kHz hävdar att detta är en skrämmande van­ hetsområdet "underhållstjänst/mob-/ lig attityd. Den är någon gång öppet re­ krigsplan läggning". Detta visar sig tvärs ~ Analysator 2-4 kanaler dovisad , men ligger oftast dold " under igenom hela organisationen (centralt, re­ ~ Svep, linjärt, logaritmiskt ytan". Ekonomi, teknik, taktik, anskaff­ gionalt och lokalt) med de konsekvenser ning, utveckling och framtid skall det va­ jag beskrivit här ovan. Att vända denna ~ Program, funktioner, plotrutiner ra! negativa brist på "sektion 2-tradition" Jag hävdar att som en följd av ovan till något positivt kräver insatser av che­ T JELECtronic AB MÄTHUSET beskrivna attityd har befattningar inom ferna från högsta nivå och ner genom he­ Box 944, S-18109 Lidingö ~ ~ arbetsområdet under lång tid bemannats la organiationen. Det räcker inte med Tfn: 08-765 28 55 ~13! 2i i ;tol m med för låg kompetens eller vakantsatts punktvisa insatser, ankare i mössan och i mycket högre grad än inom andra om­ ag vill allmän fixaranda (ståltråd, tape och per­ J veta mer om: råden . Och trots en läpparnas motsatta matex) . Nu krävs det vilja medvetenhet ~ frekvensräknare ~ PCM transmiss ionsanalys bekännelse betraktas verksamheten som och engagemang under lång tid för att få ~ dynamisk analys ~ funktionsgeneratorer ointressant och " prioriteras" ner. Låg en ändring till stånd. ~ dataloggers ~ oscilloskop status lockar aldrig. "Det är ju ingen NU! karriärväg". ~ digitala vo ltmetrar ~ radiotestutrustning Och mob- och krigsplanläggning kos­ Beskriven attityd och dess konsekven­ ~ fiberoptiska mätinstr. ~ logi kanalys tar väldigt litet pengar. ser innebär i sin tur att det jordnära Företal!, ______Avd _ ___ mob- och krigsplanläggningsarbetet inte Kommendörkapten Jan Ingeson tjänstgör vid uppmärksammas tillräckligt. Det blir FMV-MUH. :\<1m n

Adress ------­ 327 Post nr/ Ort __ ------­ Te lefon ------Innehållsförteckning Tidskrift i Sjöväsendet 1988

BOJERUD, STELLAN Landstigningsoperationer ur ett historiskt perspektiv...... 231 B RING, OVE Ubåtsoperationer och folkrätt ...... 103 Debatt ...... 327 DYBECK, CARL GUSTAF Sjökrigets villkor och lagar ...... 45 ERKHAMMAR, BERTIL Vakna svenskar! - vi får inte bli tagna på sängen ...... 53 HAGLUND, MAGNUS Några planeringsmetoder ...... 139 HÄGG, CHRISTER Kanonbåtsdiplomati - ett begränsat utnyttjande av sjömakt ...... 23 JANSSON, NILS-OVE Östersjöns strategiska betydelse...... 117 Litteratur ...... 69, 321 MALM, ROLF Om marinens byggnadsminnesmärken ..... 189 Meddelanden ...... 3, 73, 135, 207 Habia Cable Svenska AB Minnesteckningar ...... 213 RYDKVIST, LARS GÖRAN Programinriktad systemsammanhållning- 08-792 11 85 ett begrepp i anskaffningsprocessen ...... 77 SCHUBACK, BENGT Marina stridskrafter - nödvändigt att utnyttja ännu bättre som säkerhetspolitiskt verktyg redan i fred ...... 11 STEFENSON, BROR Marinen och framtiden ...... 227 Nautiska instrument från ÅHLUND, BERTIL Från vanmakt till sjömakt ...... 189, 241

SPERRY, MAGNAVOX, WYNSTRUMENTS, IBAK, NAGRAFAX, TIDELAND, MARINE DATA, VEJVAD HANSEN

Ruskvädersgatan 8, 41734 Göteborg telefon 031-54 01 50 329 KARLSKRONA VEDEBY RONNEBY

Nyckeln till lönsamma transporter

Södertälje Hamn är inte störst i Sverige. Däremot är vi bl a Sveriges största importhamn av personbilar. Men vi kan mycket mer än så och har en effektiv service med personlig omvårdnad och en ledning för allt: stuveri -terminal- hamn.

Vi specialiserar oss på Ro/Ro hantering i alla former, men kan naturligtvis också konventionell hantering av styckegods och containers. Bulkhantering, stuffing, stripping och lagring ingår också i vår dagliga verksam­ het. Sist men inte minst. södertälje Hamn ligger vid E3/E4 och stambanorna. Du når bl a stockholmsområdet med bil på 20 minuter och det tar inte så mycket längre tid till städerna i Mälardalen. Testa oss gärna och· fråga våra kunder. Eller slå en signal så sänder vi över vår broschyr och taxa. Södertälje Hamn Box 2016, 151 02 Södertälje, Tel 0755-21430, Telex 10273 Sodstuv l

Kungl. Örlogsmannasällskapets filialbibliotek Kastellet Kastellholmen, STOCKHOLM

Öppet: tisdagar och torsdagar mellan kl. 13.30 och 15.00 under tiden 1 oktober t o m 30 april. l övrigt efter överenskommelse med bibliotekarien. Telefon: bostad 08/84 98 58 , sommarbostad 0221 /301 30. Postadress: Box 101 86, 100 55 STOCKHOLM. Telefon 08/21 17 82 OBS: Ändrade öppettider!

Kungl Örlogsmannasällskapets

innehåller f n drygt 32 000 bi ldkartonger med sannolikt över 100 000 bilder, systematiskt ordnade, lätta att finna. Arkivet finns nu i Sällskapets lokaler i Kastellet. Arkivet handhas av Korresponderande ledamoten, major Stellan Bojerud, MHS/MHA, Box 80007, 104 50 Stockholm , te! 08-788 93 81.

Har du själv några bilder

som kan doneras till arkivet? Det kan vara fotografier, teckningar, reproduk­ tioner av tavlor, kartor, bilder av personer m m , berörande mariner, både ut­ landet men framför allt svenska marinen, d v s både flottan och kustartilleriet. Sänd dem i så fall till Bojerud eller till Sällskapets sekreterare.

Marindieslar med mercedes-kvalitet Dc fyr

MARINDIESEL Kajplats 17 • Söder Mälarstrand • 117 2S Stockholm Tel OR/6680160 • fax 08/6683012