Diptera: Empidoidea)

Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor Intressanta fynd i Sverige av dansflugor, styltflugor och närstående familjer (Diptera: Empidoidea)

SVEN HELLQVIST, NILS ERICSON & MAGNUS PERSSON

Hellqvist, S., Ericson, N. & Persson, M.: Intressanta fynd i Sverige av dansflugor, styltflugor och närstående familjer (Diptera: Empidoidea). [Interesting records of Empidoidea (Diptera) from Sweden.] – Entomologisk Tidskrift 136 (1-2): 17-32. Uppsala, Sweden 2015. ISSN 0013-886x.

Recent, interesting records of Empidoidea (Diptera: Brachycera) from Sweden are pre- sented together with an overview of the families in Empidoidea. 24 species are reported from Sweden for the first time: Hybotidae: Platypalpus alter (Collin, 1961), Platypalpus australominutus Grootaert, 1989, Platypalpus nonstriatus Strobl, 1901, Platypalpus optivus (Collin, 1926); Empididae: Rhamphomyia longipes (Meigen, 1804), Rhamphomyia filicaudula Frey 1950, Rhamphomyia tibialis Meigen, 1822, Rhamphomyia praestans Frey, 1913, Hilara albiventris von Roser, 1840, Hilara quadriseta Collin, 1927, Dolicho- cephala oblongoguttata (Dale, 1878), Dolichocephala thomasi Wagner, 1983, Chelipoda inexpectata Tuomikoski, 1966, Chelifera astigma Collin, 1927, Chelifera precabunda Collin, 1961, Chelifera subangusta Collin, 1961, Hemerodromia baetica Collin, 1927; Brachystomatidae: Heleodromia wagneri Niesiolowski, 1986; Dolichopodidae: Medetera insignis Girschner, 1888, Medetera peloria Negrobov 1967, Rhaphium latimanum Kahan- pää, 2007, Sybistroma sciophilum (Loew, 1869), Teuchophorus simplex (Mik, 1881) and Teuchophorus calcaratus (Macquart, 1827).

Sven Hellqvist, Älvtået 4, 903 60 Umeå. E-post: [email protected] Nils Ericson, Matematikgränd 21B bv, 907 33 Umeå. E-post: [email protected] Magnus Persson, Kornvägen 56, 247 34 Södra Sandby. E-post: magnus.persson@tvrl. lth.se

Detta är första delen av vad som förhoppningsvis (med flera i Norden ganska artfattiga familjer, ska bli en serie artiklar med intressanta fynd av bl.a. rovflugor, Asilidae, bromsar, Tabanidae och flugor i Sverige. I varje artikel gör vi en djupdyk- svävflugor, Bombyliidae) och de mer avancerade ning i någon eller några familjer som presenteras flugorna i den stora gruppen Cyclorrapha. Till- tillsammans med tips på litteratur för artbestäm- sammans med Cyclorrapha bildar Empidoidea ning. Vi börjar här med överfamiljen Empidoi- den monofyletiska gruppen Eremoneura. Klassi- dea som omfattar fem familjer av vad som på ficeringen inom Empidoidea har varierat genom svenska brukar kallas dansflugor och styltflugor. åren men vi följer här den som föreslogs av Sin- Aktuella, särskilt intressanta fynd presenteras clair & Cumming (2006) efter en omfattande kla- med fynduppgifter och kommentarer och i övrigt distisk analys (släktskapsanalys) av morfologis- listar vi nya provinsfynd utan närmare fyndupp- ka karaktärer. De delar in Empidoidea i 5 familjer gifter. som samtliga förekommer i Sverige: Empididae (dansflugor), Atelestidae (dvärgdansflugor), Empidoidea Hybotidae (puckeldansflugor), Brachystomati- Överfamiljen Empidoidea är en artrik fluggrupp dae (svenskt namn saknas) och Dolichopodidae som fylogenetiskt står mellan de lägre flugorna (styltflugor). Denna indelning stöds till stor del 17 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) även av molekylära data (Collins & Weigmann i Svensk Insektsfauna (Wahlgren 1910, 1912) 2002). Enligt denna klassificering förs vad som men en mängd arter har tillkommit sedan dess tidigare räknats till familjen Microphoridae och nomenklaturen har delvis förändrats varför (smådansflugor) till familjen Dolichopodidae. dessa gamla bestämningsnycklar numera inte Några släkten som vanligtvis förts till Empidi- är så mycket att hålla i handen vid artbestämn- dae lämnas av Sinclair & Cumming (2006) som ing. Nedan ges en kort översikt över lämplig incertae sedis, dvs. till familj oplacerade inom bestämningslitteratur inom de olika familjerna. överfamiljen Empidoidea. Det gäller bl.a. de i Litteraturlistan gör inget anspråk på att vara full- Sverige förekommande släktena Anthepiscopus ständig men tar med de arbeten vi själva funnit och Iteaphila. Sinclair & Cummings klassificer- användbara för den nordiska faunan. ing följs även i bland annat den nya finska fluglistan (Kahanpää 2014). Hybotidae – puckeldansflugor Nästan alla Empidoidea är rovdjur i larvsta- Familjen puckeldansflugor omfattar ganska diet och de flesta är det även som fullvuxna flu- småvuxna flugor, vanligtvis 1-5 mm stora. 159 gor. Flera arter är även blombesökare. De kan arter (inklusive ett par ännu obeskrivna) är kän- påträffas i de flesta habitat men är vanligtvis tal- da från Sverige och ungefär hälften av dessa till- rikast i lite fuktigare miljöer. Slaghåvning längs hör det stora släktet Platypalpus. Puckeldansflu- stränder och i frodig ört- och buskvegetion ger gor är oftast inte särskilt svåra att artbestämma ofta rikligt med Empidoidea. Många arter går men släktena Bicellaria och Drapetis vållar ofta i gul- och vitskålar och arter i bl.a. släktena bekymmer och man kan bli lite överväldigad av Tachypeza och Drapetis (Hybotidae) och Me- det stora antalet arter inom Platypalpus. Den detera (Dolichopodidae), som ofta förekommer nordiska faunan av Hybotidae behandlades av på trädstammar, kan fångas i trädfönsterfällor. Chvála (1975, 1983) i två volymer av Fauna En- Även malaisefällor i lämplig biotop brukar ge tomologica Scandinavica, som fortfarande är att rikligt med Empidoidea. rekommendera vid artbestämning. Som komple- Flera arter, särskilt inom familjen Empi- ment för bestämning av Platypalpus finns även didae, har ett särskilt svärmningsbeteende med Chvála (1989), som behandlar hela den nord- individrika svärmar i samband med parningen. och centraleuropeiska faunan och Grootaert & Många arter inom släktet Hilara svärmar över Chvála (1992) för den sydeuropeiska faunan. vattenytor. Hos vissa arter överför hanarna en Plant (2012) ger en enkel, oillustrerad nyckel till gåva, exempelvis fångade insekter, till honorna de brittiska Platypalpus-arterna som fungerar vid parningen. Inom Dolichopodidae har hanar hyfsat bra även för den svenska faunan. Kovalev hos många arter modifierade fotleder som de (1971, 1972) och Grootaert & Jonassen (1991) signalerar med i samband med parning. kompletterar för bestämning av enstaka nord- En något komplicerad nyckel till de olika iska arter. Barták & Kubik (2013) har nyligen familjerna inom Empidoidea ges av Sinclair reviderat det knepiga släktet Bicellaria. Sven H & Cumming (2006). Styltflugorna, som ofta är ajourför en svensk provinskatalog för Hybotidae grönmetalliska eller gula och har långa ben, bru- som han gärna delar med sig av. kar vara ganska lätta att känna igen till familj medan det är lite svårare för de andra familjerna, Empididae – dansflugor där de familjeskiljande karaktärerna kan vara Dansflugorna varierar mycket i storlek, från ett svåra att se. Till att börja med kan man använda par mm till drygt centimeterstora flugor. I Art- den släktesnyckel som finns i detta häfte av En- Databankens Dyntaxa finns 217 arter av dans- tomologisk Tidskrift (Ericson & Hellqvist 2015) flugor upptagna som svenska men det verkliga eller de nycklar som finns i Collin (1961) eller antalet är högre än så. Bland annat saknas flera Gorodkov & Kovalev (1989) och omfattar alla arter som det uppges finnas svenskt material släkten i Empidoidea exklusive Dolichopodi- av i samlingarna vid Biologiska museet i Lund dae. Efter lite träning brukar det vara ganska (MZLU). För några av dessa arter rapporter vi lätt att placera de flesta flugorna till rätt familj här nya, aktuella fynd, men museisamlingarna och släkte. På svenska har gruppen behandlats bör gås igenom för uppdatering av den svenska 18 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor dansflugelistan. Antalet arter som i Fauna Euro- paea anges som förekommande i Sverige är ännu a lägre, bl.a. saknas där några arter som sedan länge varit kända som svenska: Dolichocephala guttata (Haliday, 1833) (Ringdahl 1914), Rham- phomyia hambergi Frey, 1916 (Poppius m.fl. 1916), Rhamphomyia obscuripennis Meigen, 1830 (Ringdahl 1945, som Rh. nitidicollis Frey, 1913) och Rhamphomyia albidiventris Strobl, b 1898 (Ringdahl 1951, som Rh. woldstedti Frey, 1913). Familjen indelas i tre underfamiljer, Em- pidinae, Clinocerinae och Hemerodromiinae, plus några släkten vars systematiska position är osäker (Sinclair & Cumming 2006). Empidinae c är den artrikaste gruppen och till denna hör de omfångsrika släktena Empis, Rhamphomyia och Hilara. Modern, nordisk bestämningslit- teratur finns för släktena Empis (Chvála 1994) och Hilara (Chvála 2005, se även Chvála & Merz 2009) och dessa släkten är också de enda Figur 1. Vingar från representanter för tre olika artgrup- dansflugor det finns svenska provinskataloger per i släktet Dolichocephala (Empididae): – a) D. irrorata för. Särskilt inom släktet Hilara återstår säkert (irrorata-gruppen), – b) D. guttata (guttata-gruppen), – c) ytterligare arter att påträffa i landet och vi kän- D. thomasi (ocellata-gruppen). ner till några förmodligen obeskrivna arter från Wings of representatives of three species-groups in Doli- norra Sverige. För Rhamphomyia får man förlita chocephala (Empididae): – a) D. irrorata (irrorata-group), sig till Die Fliegen der Palearktischen Region – b) D. guttata (guttata-group), – c) D. thomasi (ocellata- (Frey 1956) eller brittiska (Collin 1961), ryska group). Foto: Nils Ericson. (Gorodkov & Kovalev 1989) eller tjeckiska (Bartak 1982) faunor. För vissa artgrupper eller undersläkten inom Rhamphomyia finns nyare revisioner som täcker alla europeiska arter, se tjäna som exempel på ett släkte där många arter t.ex. Barták (1985) och Barták & Kubik (2012). beskrivits från Europa under senaste decenni- Flera delar av släktet är dock i behov av revision erna. Till släktet hör några av våra allra minsta och det finns sannolikt flera obeskrivna arter i dansflugor och de är lätta att känna igen på att hu- den nordiska faunan. Hanarna har ofta stora, art- vudet sitter fast mot mellankroppen högt upp på karaktäristiska genitalier som syns tydligt utan nacken och på att vingarna är mörktonade med preparering, medan honorna ofta är svårare att mer eller mindre tydliga, ljusa fläckar. Dolicho- artbestämma. cephala har semiakvatiska till akvatiska larver För Clinocerinae och Hemerodrominae och de vuxna flugorna kan dyka upp på till synes är Collin (1961) en bra början men det har slumpmässiga ställen men bra jaktmarker är käl- beskrivits flera nya arter i Europa sedan dess, lor och porlande bäckar där de flyger större delen och några av dessa finns även i Norden. Littera- av den varma säsongen. I Fauna Europaea listas turen är dock väldigt splittrad. Nya arter inom 13 europeiska arter och av dessa är 8 beskrivna gruppen har beskrivits av särskilt Rüdiger Wag- sedan 1968. Flera av arterna går bara att skilja ner och Francois Vaillant och det kan alltid vara åt på de hanliga genitalierna, vilket inte alltid bra att titta på Bradley Sinclairs utomordentliga är helt lätt på torrprerarerade djur, då de olika revisioner av vissa nearktiska släkten, bl.a. Doli- delarna av genitalierna vid torkning magiskt kan chocephala (Sinclair & MacDonald 2012). röra sig i förhållande till varandra, som delarna Släktet Dolichocephala i Clinocerinae kan i en Rubiks kub. I Fauna Europaea anges bara 19 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) en art från Sverige, D. irrorata (Fallen 1816). förändringar av taxonomin har skett under Den i södra Sverige ganska vanliga D. guttata tidens gång vilket gör det svårt att jämföra artan- (Haliday, 1833) meddelades dock som svensk talet i de gamla katalogerna och att exakt säga art redan för 100 år sedan (Ringdahl 1914) och hur många arter som finns i landet, till exem- D. bellstedti Joost 1985, rapporterades nyligen pel har flera arter, speciellt i släktetDolichopus, från To: Abisko som ny för landet av Sinclair & visat sig vara ogiltiga. En ny, ännu opublicerad MacDonald (2012). Vi rapporterar här ytterlig- version av Fauna Europea och Dyntaxa (Marc are två arter som nya för landet. De nordiska ar- Pollet, Ingemar Struwe, pers komm) kommer att terna kan delas upp i tre grupper efter vingteck- reda ut begreppen något. Just nu arbetar Mag- ningen (Fig. 1) (svenska arter inom parentes): 1. nus P med en tidsfönsterbaserad landskapskata- irrorata-gruppen med tydliga fläckar över hela log som planeras vara klar under 2015. Trots vingen (irrorata, bellstedti), 2. ocellata-gruppen att flera nya arter har hittats sedan katalogen av med tydliga vingfläckar men fläckar saknas i Grichanov (2003) publicerades har det totala an- fältet närmast costa, som dessutom är smalare talet varit ungefär detsamma. Dels beroende på än för de andra grupperna (thomasi), 3. guttata- synonymiseringar och dels på att beläggexem- gruppen med diffusa fläckar eller strimmor på plar inte har hittats för några arter som tidigare vingarna (guttata, oblongoguttata). angivits som svenska. För identifiering används med fördel den brit- Brachystomatidae tiska nyckeln av d’Assis Fonseca (1978). Den Familjen har tidigare inkluderats i familjen Em- innehåller många bra illustrationer men är ändå pididae och omfattar i Sverige och Norden bara kortfattad och överblickbar. Flera av de nordliga fem kända arter i släktena Gloma, Trichopeza arterna saknas, men för södra Sverige fungerar och Heleodromia. En av dessa, Heleodromia nyckeln i de flesta fall bra. Mer omfattande art- wagneri, rapporterar vi här som ny för Nor- beskrivningar går att finna i Parent (1938) och den. I Heleodromia känner vi till ytterligare Stackelberg (1930-1971). För ett antal släkten en, förmodligen obeskriven art. Trichopeza kan finns det också moderna revisioner, t.ex. Pol- bestämmas med Yang m.fl. (2005) och Heleo- let (1990), Pollet (1996) och Pollet & Kechev dromia med Wagner (1985) kompletterat med (2007). Grichanov (2006) innehåller en nyckel Niesiolowski (1986). till de nordeuropeiska arterna. Denna nyckel är väldigt kortfattad och har blivit kritiserad för Atelestidae – dvärgdansflugor att innehålla ett antal fel, så man bör använda Dvärgdansflugorna omfattar små, mörka flugor den med viss försiktighet. Underfamiljen Mi- av 2-3 mm längd med föga känd biologi. De 3 crophorinae, som först nyligen förts till Doli- nordiska arterna kan bestämmas med Chvála chopodidae, kan bestämmas med Chvála (1983). (1983). Från Sverige är dock bara en art känd, Atelestes pulicarius (Fallén, 1816). Läsanvisning I fyndförteckningen nedan anges lokalers posi- Dolichopodidae (styltflugor). tion enligt det svenska koordinatsystemet RT90 Styltflugor är en artrik familj med över 7000 2,5 gon V 0:-15 (Lantmäteriet). Samlare an- arter beskrivna i världen. Larverna för släktet ges med initialer enligt nedan. Materialet har Thrypticus lever i stänglar av olika örter medan artbestämts av oss själva om inte annat anges. larverna för alla andra släkten förekommande i Flugor som anges som samlade av oss själva Sverige är rovdjur och utvecklas semiakvatiskt, förvaras, tills vidare, i våra respektive samlingar i fuktig jord eller är associerade till ved (under (coll. Sven Hellqvist, coll. Nils Ericsson respek- bark, i savflöden, röthål osv). tive coll. Magnus Persson). Material samlat av Den svenska faunan är förhållandevis väl AN och DB förvaras i coll. Nils Ericson och res- undersökt, listor över svenska arter har t.ex. terande material i coll. Sven Hellqvist. presenterats av Wahlgren (1912) med 193 arter, Fyndlokaler grupperas efter faunaprovins Ringdahl (1928), 261 arter, Grichanov (2002), och listas från söder till norr. Provinserna anges 321 arter, Grichanov (2003), 334 arter. En del i fet stil enligt följande förkortningar och i denna 20 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor

Figur 2. Vid Angsjöbäcken i Björnlandets nationalpark, Åsele lappmark. Urskogsartad, sumpig granskog av detta slag hyser ofta en intressant flugfauna och på denna lokal förekom bl.a. tre arter som här rapporteras som nya för landet (Platypalpus nonstriatus, Chelipoda inexspectata och Hemerodromia baetica). Old, swampy spruce-forests with a rich undergrowth do often host an interesting dipterous fauna. Platypalpus nonstriatus, Chelipoda inexspectata and Hemerodromia baetica, reported here as new to Sweden, were found at this site in southern Lapland. Foto: Nils Ericson.

ordning: Sk (Skåne), Bl (Blekinge), Ha (Hal- Andersson, JH=Jesper Hansson, LS=L. Ser- land), Sm (Småland), Öl (Öland), Go (Gotland), rander, MF=Markus Franzén, MP=Magnus GS (Gotska Sandön), Ög (Östergötland), Vg Persson, MS=Magnus Stenmark, NE=Nils Er- (Västergötland), Bo (Bohuslän), Ds (Dalsland), icson, NJ=Niklas Johansson, PB=Pavel Bína, Nä (Närke), Sö (Södermanland), Up (Uppland), PS=Per Sander, PL=Per Löfgren, RP=Roger Vs (Västmanland), Vr (Värmland), Dr (Dalar- Pettersson, SH=Sven Hellqvist, SK=Sebastian na), Gä (Gästrikland), Hs (Hälsingland), Me Kirppu. (Medelpad), Hr (Härjedalen), Jä (Jämtland), Ån (Ångermanland), Vb (Västerbotten), Nb Nya arter för landet (Norrbotten), Ås (Åsele lappmark), Ly (Lyck- Nedan ges fynduppgifter och kommentarer för sele lappmark), Pi (Pite lappmark), Lu (Lule arter som saknats eller angetts som ”Ej påträf- lappmark), To (Torne lappmark). fade” i Sverige i Dyntaxa (flera av dem har dock Samlare: AG=Andreas Garpebring, AN=An- kommit med i senaste uppdateringarna av Dyn- ders N. Nilsson, DB=David Bell, HA=Håkan taxa) och Fauna Europaea och som vi inte kun- 21 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) Platypalpus australominutus Grootaert, 1989. Sk: Kristanstad: Åsums ängar (RT90 6208702, 1397430), 5.vi.2013, 1♂ (NE) – Denna art är ytterst lik den vanliga P. minutus men hanar av de båda arterna kan skiljas åt på genitaliekaraktärer. Enligt Grootaert & Chvála (1992) förekommer arterna ofta tillsammans vilket gällde även på den här rapporterade svenska lokalen. P. australominutus är känd från Brittiska öarna och flera länder i Väst- och Cen- traleuropa. I Norden är den påträffad i SV Norge (Jonassen 1992). Platypalpus nonstriatus Strobl, 1901. Me: Haverö: Stensjön (RT90 6934971, 1460047), 2014, 1♂ (PS); Ås: Vilhelmina: Klitthälla, Bångnäs (RT90 7201990, 1490547), 12.vii.2014, 1♂ (SH), Fredrika: Björnlandet: Angsjöbäcken (RT90 7097650, 1610320), 11.vii.2014, 1♂ (SH), Fredrika: Björnlandet: Svärmorsbäcken (RT90 7099388, 1606528), 12.vii.2014, 1♀ (SH), Fredrika: Björnlandet: N Angsjön (RT90 1610008, 7098595), 11-28.vii.2014, 1♂ (AG); Figur 3. Platypalpus optivus (Collin, 1926) (Hybotidae), ♀. Ly: Lycksele: Hede (RT90 7164219, 1640362), Sk: S Sandby: Kornvägen, 20.vi.2014. Foto: Magnus Pers- 30.vi.2013, 1♂ (NE) – Våra fynd har gjorts i son granskog med mer eller mindre frodig under- vegetation av ormbunkar och örter (Fig. 2). P. nonstriatus är en liten, gul Platypalpus-art som nat finna tidigare publicerade fynd av. Som på- ytligt sett liknar den vanliga P. exilis men skiljs pekats ovan uppges dock svenskt material finnas från denna på flera karaktärer, bl.a. är ryggen i MZLU, enligt museets registrering, för några mer glänsande och har en över hela ytan jämn av dessa arter. Även i samlingarna på Naturhis- behåring. Arten är i Norden tidigare bara känd toriska Riksmuseet (NHRS) finns finns material från Finland där den påträffats på ett fåtal lokal- av vissa av dessa arter (Yngve Brodin, in litt.). er spridda över en stor del av landet. I övrigt är Vi har dock inte själva sett dessa museiindivider arten känd från Estland, NV Ryssland, Österrike och vet inte när de senast är reviderade. och Italien (Fauna Europaea). Platypalpus optivus (Collin, 1926). Sk: S Hybotidae – puckeldansflugor Sandby: Kornvägen (RT90 6180010, 1344990 Platypalpus alter (Collin, 1961). Jä: Frost- ), 24.v.2014, 2♂ (MP), 20.vi.2014, 1♀ (MP). - viken: Bjurälven (RT90 7202700, 1419400), Flugorna (Fig. 3) håvades från lövverket av träd 13.vii.2014, 1♂ (SH); Ås: Vilhelmina: Väs- och buskar i en villaträdgård. Arten är främst ut- tra Fjällfjället (RT90 7219886,1445725) bredd i Centraleuropa, närmast förekommer den 13.vii.2014, 1♀ (SH) – Flugorna håvades intill i Danmark. fors med örtrika stränder i fjällnära barrskog (Bjurälven) resp. vid bäck i subalpin björkskog, Empididae – dansflugor 670 m.ö.h. (Västra Fjällfjället). Arten liknar Rhamphomyia longipes (Meigen, 1804). Bl: den ganska vanliga P. unguiculatus men har i Karlskrona järnvägsstation (RT90 6226760, motsats till denna två par vertikalborst. Arten 1486409), 4.vii-3.ix.2008, 1♂ (MF). – Flugan är känd från både Norge och Finland samt i togs i gulskål i ett stadsnära stationsområde nära Skottland, norra Ryssland och i några länder i hamnen, med igenväxande ört- och buskrika Centraleuropa torrmarker (Magnus Stenmark, in litt.). Rh. lon- 22 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor gipes är en liten, långbent fluga som tillhör un- gan i gulskål i ett täktbryn i sandtallskog, i Norr- dersläktet Aclonempis, som bl.a. kännetecknas mesunda med fönsterfälla i en lövrik barrskog av påfallande smala och långa, Empis-liknande och i Forslunda med fönsterfälla på asplåga i mundelar. Inga andra arter av Aclonempis är djupt nedskuren, fuktig bäckravin, med domi- kända från Sverige. Arten är känd från stora de- nans av gran. Arten tycks således förekomma lar av Europa, från Irland i väster till Ryssland i diverse olika barrdominerade skogsmiljöer i i öster (Fauna Europaea). Närmast förekommer norra Sverige. I Fauna Europaea och i Dyntaxa arten i Danmark (Petersen & Meier 2001). saknas uppgift om svensk förekomst av denna Rhamphomyia filicaudula Frey, 1950. Ån: art men i MZLU uppges det finnas 1 ex av arten Örnsköldsviks k:n: Tjärnberget N Norrmesun- från Torne lappmark. da (RT90 7047280, 1620430), 2013, 1♂ (PS), Hilara albiventris von Roser, 1840. Bo: Ljung conf. T. Jonassen. – Flugan togs i en fritt häng- sn.: Brattforsån (RT90 6459652, 1271207) ande fönsterfälla i lövrik barrskog i en frisk 17.vii.2013, 3♀ (NE), conf. T. Jonassen. - Bratt- moränsluttning. En uppenbarligen sällsynt art forsån omges av tät lövskog på siltjord. Vid ån som beskrevs från flera individer insamlade av flög stora mängder av flera olika Hilara-arter, R. Frey, E. Thuneberg och W. Hackman i den bl.a. H. rejecta Collin, 1927, H. thoracica Mac- subalpina regionen vid Utsjoki i norra Finland quart, 1827 och H. obscura Meigen, 1822, arter 1948 och 1949 (Frey 1950, J. Kahanpää, in som det tidigare bara finns enstaka fynd av från litt.). Från norra Finland finns också ett nyare Sverige. H. albiventris är vitt spridd i Europa fynd (Obb: Pello, Kinnaspalo, 3.vii.2012, 1♂, och första fyndet i Norden gjordes i Buskerud i leg. & det. Antti Haarto; J. Kahanpää, in litt.) södra Norge (Chvala 2005). men vi har inte kunnat finna uppgifter om ytter- Hilara quadriseta Collin, 1927. Me: Ånge ligare fynd av arten. Frey (1956) ger illustration k:n: Nyänget (RT90 6938100, 1501000) av genitalier. 17.vii.2012, 1♂ (SH). – Flugan håvades i en Rhamphomyia tibialis Meigen, 1822. Vs: örtrik, betad kalkfuktäng. Arten är inte tidigare Örebro k:n: Ramshytteängarna (RT90 6592665, funnen i Norden och närmast känd från Polen 1456634), 7.v-7.vi.2013, 1♂ (JH), conf. T. och Tyskland. Chvála (2005) anger arten som Jonassen. – Arten påträffades i samband med en överallt ovanlig. inventering av insektsfaunan i Ramshytteängar- Dolichocephala oblongoguttata (Dale, 1878). na som Jesper Hansson genomfört på uppdrag Ly: Artfjället: Ruttjejukke (RT90 7307010, av Örebro kommun (Hansson 2015). Flugan 1451975), 29.vi.2013, 2♂ (NE). – Arten påträf- togs med gulskål i ängsmarken. Genitalierna på fades vid en jokk i fjällbjörksregionen (Fig. 5, det aktuella djuret överensstämmer väl med gen- samma lokal som för Heleodromia wagneri, se italiebilder i Collin (1961) och Barták (1982). nedan). D. oblongoguttata tillhör D. guttata- Arten är närmast känd från Polen och Tyskland. gruppen som i Norden även omfattar D. guttata. I MZLU uppges flera exemplar avtibialis finnas De två arterna kan bara skiljas åt på de hanliga från en stor del av landet. Identiteten på dessa genitalierna, se Drake & Chandler (1997). Arten bör dock konfirmeras då arten tidigare miss- har en stor utbredning i Väst- och Centraleuro- förståtts (Collin 1961). Arten har tidigare upp- pa, närmast i Polen och Tyskland, men har inte givits från Finland men avförts från den finska tidigare uppgivits från Norden. fluglistan pga felbestämning (Kahanpää 2014). Dolichocephala thomasi Wagner, 1983. Vg: Rhamphomyia praestans Frey, 1913. Ån: Hunneberg: Byklev (RT90 6474124, 1301630), Junsele: Edenforsen (RT90 7063578, 1559594), 15.vii.2013, 1♂ (NE); Ån: Örnsköldsviks k:n: 31.v-30.vi.2011, 1♂ (SH); Örnsköldsviks k:n: Tjärnberget N Norrmesunda (RT90 7047280, Tjärnberget N Norrmesunda (RT90 7047280, 1620430), 2013, 1♂ (PS); Vb: Tjäderber- 1620430), 2013, 1♂ (PS); Vb: Vindeln k:n: get MP, norr Fäbodtjärnen (RT90 7154083, Tjäderberget (RT90 7155000, 1654900), 1656865), 25.v-5.viii.2014, 1♂ (RP); Ås: 11.vi.2011, 1♂ (NE), Umeå k:n: Kullabäcken Fredrika: Björnlandet: Björkbäcksmyran (RT90 vid Forslunda (RT90 7092300, 1715300), 11.vi- 7097686, 1607709), 17.vi-12.vii.2014, 2♂, 12- 1.vii.2014, 1♂ (SH). – Vid Edenforsen togs flu- 29.vii.2014, 3♂ (AG), – Arten tillhör D. ocel- 23 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) lata-gruppen och har från Norden tidigare rap- Arten beskrevs på material från centrala Finland porterats från Norge (Jonassen 1992) och Fin- och ryska Karelen och har nyligen även påträf- land (Kahanpää 2014). Arten är även känd från fats på två lokaler i finska Lappland, i liknande Storbritannien, Tjeckien, Polen och Tyskland miljö som de här redovisade fynden (Mäkilä (Fauna Europaea). Inom gruppen kan endast m.fl. 2014). hanar säkert artbestämmas men Jonassen (1992) Chelifera astigma Collin, 1927. Sk: Ivön: ka- spekulerade att detta kan vara den enda arten i olinbrottet (RT90 6224336, 1412704), 8.vi.2013, gruppen som finns i Norden. Honor i ocellata- 1♂ (NE) – Flugan håvades intill ett mindre vat- gruppen (och alltså förmodligen D. thomasi) tenflöde i sumpig, frodig, ung lövskog nära ka- har vi även sett från Vb: Norsjö: Vajsjön, olinbrottet. Arten är inte uppgiven för Sverige i 6.vii.2012 (NE) och Ån: Nordmaling: Ängerån, Dyntaxa, och enligt Fauna Europea är den inte 31.vii.2013 (AN). Det finns också en ”D. ocel- heller känd från något annat land i Norden; den lata” i MZLU från Vr. som troligen också är D. är närmast känd från Polen, Tyskland och Stor- thomasi. Lokalen på Hunneberg är en porlande brittanien. Det uppges dock finnas några enstaka bäck som rinner nedför platåberget, Vajsjön en ex i MZLU från både Skåne och Danmark. Som vegetationsrik fågelsjö med ett löst gungfly med alla släkten i underfamiljen Hemerodrominae vitmossor, kråkklöver m.m., lokalen i Björn- har Chelifera akvatiska larver och vuxna indi- landet är en starrmad, i Tjäderberget fångades vider går att finna nära vatten där de fångar by- thomasi i fönsterfälla på en grov asplåga på ett ten i luften. Arten kan bestämmas med Vaillant hygge och på Tjärnberget påträffades arten i (1981) där en fin genitaliebild finns (den går där fälla i lövrik barrskog i en frisk moränsluttning, under namnet Ch. spectra, men Wagner (1982) med en bäck på ett par hundra meters avstånd. synonymiserade detta taxon med Ch. astigma). Arten förefaller alltså vara spridd över en stor Wagner (1982) angav arten som mycket ovanlig. del av landet och kan förekomma i olika, oftast Chelifera precabunda Collin, 1961. Ån: Nord- fuktiga habitat. maling: Gammån vid Långed (RT90 7060250, Chelipoda inexpectata Tuomikoski, 1966. 1692150), 14.viii.2014, 1♂ (SH). – Exemplaret Ås: Fredrika: Björnlandet: Angsjöbäcken slaghåvades i nedre delen av en NV-exponerad, (RT90 7097650, 1610320), 11.vii.2014, 1♀ fuktig, lövdominerad älvbrink med frodig un- (SH), Fredrika: Björnlandet: Häggsjöbäcken dervegetation. Arten kan bestämmas med Collin (RT90 7095430, 1607535), 12-29.vii.2014, 2♀ (1961) och Vaillant (1981). Detta är en mörk- (AG), 29.vii-26.viii.2014, 2♀ (AG), Fredrika: färgad art, snarlik den vitt utbredda Ch. precato- Björnlandet: Svärmorsdalen (RT90 7099400, ria (Fallén, 1816). Arten har inte varit uppgiven 1606500), 12-29.vii.2014, 1♂ (AG). – Samtli- för Sverige i Dyntaxa eller i Fauna Europea ga fynd gjordes i sumpig, urskogsartad granskog men ett rikligt material av arten uppges finnas (Fig. 2) vid en länsstyrelseinventering av insek- i MZLU, från en stor del av södra Sverige, från ter i Björnlandets nationalpark (se Garpebring Skåne norrut till Värmland. Arten förekommer & Hellqvist 2014), i samband med en planerad i stora delar av Väst- och Centraleuropa, inklu- utvidgning av nationalparken. Arten, som kan sive våra nordiska grannländer. bestämmas med Tuomikoski (1966), har betyd- Chelifera subangusta Collin, 1961. Ån: Nord- ligt ljusare kroppsfärg än den i norra Sverige maling: Gammån vid Långed (RT90 7060250, vanliga Ch. albiseta (Zetterstedt, 1838) och 1692150), 25.vi.2014, 2♂, 1♀ (SH). – Arten liknar därför mer Phyllodromia melanocepha- påträffades på samma lokal som för Ch. pre- la (Fabricius, 1794) som dock har annorlunda cabunda (se ovan). Arten kan bestämmas med utformad nervatur på vingarna. Från albiseta Collin (1961) och Vaillant (1981) och karak- skiljer sig inexspectata även genom att ha mörkt täriseras av att mesonotum är gul på sidorna i stället för ljust antennborst. Från Ch. vocatoria men har ett mörkare längsgående band i mitten (Fallén, 1816), som har en mer sydlig utbred- samt av karaktäriskt utformade hangenitalier. ning i landet, skiljer sig inexspectata genom att Som för många andra dansflugor uppges svenskt ha mattare bakhuvud och två rader i stället för en material finnas i MZLU (från Skåne) men arten rad mörka, korta taggar på framlårets undersida. har inte varit uppgiven för Sverige i Dyntaxa 24 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor

Figur 4. Heleodromia wagneri Niesiolowski, 1986 (Brachystomatidae), ♂, från Ruttjejukke, Lycksele lappmark. Det kraftiga utskottet på 8:e tergiten, som syns vid basen av genitalierna, är typiskt för arten. Heleodromia wagneri from northern Sweden. The prominent prolongation of the 8:th tergite is diagnostic for the species. Foto: Nils Ericson.

eller enligt Fauna Europea. Arten förekommer i i Väst- och Centraleuropa (Fauna Europaea) och stora delar av Väst- och Centraleuropa, närmast är närmast känd från Norge (Jonassen, 1992); i Norge (Jonassen 1998) och Finland (Haarto & dock saknas den ännu i den finska fluglistan. Winqvist 2014). Hemerodromia baetica Collin, 1927. Ås: Brachystomatidae Fredrika: Björnlandet: Angsjöbäcken (RT90 Heleodromia wagneri Niesiolowski, 1986. 7097650, 1610320), 11.vii.2014, 1♂ (SH). – Ly: Artfjället: Ruttjejukke (RT90 7307010, Flugan slaghåvades i sumpig, urskogsartad gran- 1451975), 29.vi.2013, 2♂ (NE), Vb: De- skog (Fig. 2) tillsammans med bl.a. rikligt med gerfors: Renforsen, Turkiet (RT90 7129257, Hemerodromia adulatoria och enstaka H. rap- 1689148), 21.vii.2014 1♂ (NE). – Flugorna toria. H. baetica är en mörkfärgad art som kan (Fig. 4) håvades dels i fjällbjörksregionen vid artbestämmas med bl.a. Collin (1961). I MZLU en vackert rinnande jokk, med små fall och for- uppges material av arten finnas från Skåne och sar mellan stenar och klippor (Fig. 5), dels vid Dalarna så arten tycks vara utbredd över stora en stenig strand vid den outbyggda Vindelälven. delar av landet. Arten förekommer i flera länder Arten är tidigare bara känd genom typexem- 25 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015)

Figur 5. Ruttjejukke i södra delen av Artfjället-området, Lycksele lappmark. På denna lokal i övre delen av fjällbjörkskog- sregionen påträffades Heleodromia wagneri och Dolichocephala oblongopunctata som nya för Norden. Här fanns även ytterligare en, förmodligen obeskriven, Heleodromia-art. Subalpine stream in southern Lapland, site for the first Scandinavian records of Heleodromia wagneri and Dolichocephala oblongopunctata and a presumably undescribed species of Heleodromia. Foto: Nils Ericson.

plaret från Polen (Swietokrzyskie Mountains) Dolichopodidae (styltflugor) (Niesiolowski 1986). Arten har ett uppåtriktat, Medetera insignis Girschner 1888. Sk: Sö- sporre-liknande utskott på 8:e tergiten (Fig. 4), dra Sandby: Fågelsångsdalen (RT90 6179110, något som saknas hos den enda tidigare kända 1344860), 6.viii.2014, 1♂ (MP), det. Marc nordiska arten i släktet, H. immaculata Haliday, Pollet. – Släktet Medetera är besvärligt då det 1833. Det finns dock flera andra utomnordiska innehåller många små och mycket snarlika ar- arter med utskott av varierande form på tergit 8. ter. Dessutom finns ingen riktigt bra nyckel som Vid Ruttjejukke och senare vid Tavelån utanför täcker alla arter. I Sverige finns dokumenterade Umeå har NE samlat ytterligare en Heleodro- fynd av 57 arter i släktet, men det verkliga anta- mia-art vars hangenitalier har två breda utskott let är sannolikt större. Arten påträffades sittande på tergit 8 och skiljer sig tydligt från såväl H. på en låga i en lövskogsravin. immaculata som H. wagneri. Denna art liknar Medetera peloria Negrobov 1967. Sk: SV närmast H. boreoalpina Saigusa, 1963, beskriv- Blommeröd N Vombsjön (RT90 6176510, en från Japan men också funnen i Nordamerika, 1362700), 1.vii.2014, 1♂, (MP), det. Marc Pol- men skiljer sig så pass mycket att det förmodli- let. – En art i muralis-gruppen, hittades sittande gen är en annan, ännu obeskriven art. på en stengärdsgård i ett lövskogsbryn. 26 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor Rhaphium latimanum Kahanpää 2007. Teuchophorus simplex Mik, 1881. Sk: SV Nb: Överkalix: Mjölaskatan (RT90 7396459, Blommeröd N Vombsjön (RT90 6176510, 1809171), 03.vii.2012, 1♂ (NE). – Arten är 1362700 ), 27.vii.2013, 2♂, (MP), conf. nyligen beskriven från Finland och förväntades Marc Pollet; Torna Hällestad: Prästaskogen finnas även i Sverige. Den anges finnas vid (RT90 6175480, 1348410), 28.vii.2013, 1♂ sandiga älvstränder (Kahanpää 2007) vilket (MP); Rövarekulan (RT90 6186940, 1355790) inte stämmer helt med den svenska lokalen. Här 27.vii.2014, 2♂ (MP) – Arten har angivits som påträffades den visserligen vid Kalixälven, men förekommande i Sverige av Soos & Papp (1991), på ängsmark som sluttar ner mot älven, utan denna uppgift är sannolikt baserat på ett miss- sandstrand. R. latimanum liknar den i Sverige förstånd och något beläggexemplar är inte känt. ganska vanliga R. crassipes och har som denna Missförståndet kan komma från att Teuchopho- utvidgade, svarta yttre segment på mellantarsen rus nigricosta (von Roser, 1840) anmäldes som hos hanarna. Dessa utvidgade segment är bre- ny för Sverige av Ringdahl (1914) under nam- dare hos R. latimanum. Genitalierna skiljer sig net T. signatus (Zetterstedt, 1849), som senare genom att den lilla fliken på cerci har hår bara i felaktigt även synonymiernas med simplex. I spetsen hos latimanum. Ringdahl (1914) finns en kort beskrivning av Sybistroma sciophilum (Loew, 1869). Sk: arten och det är ingen tvekan om att han avsåg Södra Sandby: Skytteskogen (RT90 6178100, T. nigricosta. Under 2013 och 2014 blev arten 1346840), 24.vii.2013, 2♂ (MP), conf. Marc funnen av MP på tre lokaler i Skåne; vid Blom- Pollet - Släktet Sybistroma är ett litet släkte som meröd håvades den över mossiga stenar i liten i Norden hittills varit representerat av tre arter skogsbäck genom ädellövskog, i Prästaskogen med en i huvudsak sydlig utbredning i Sverige; över fuktiga klippblock i en skuggig liten brant discipes (Germar, 1817), crinipes Staeger, 1842 och i Rövarekulan längs en bäck i en lövskogs- och obscurellum (Fallén, 1823). Den senare ravin. är en vanlig art under sommaren och hösten, Teuchophorus calcaratus (Macquart, 1827). åtminstone i Skåne. Under ett besök i Skytte- Sk: SV Blommeröd N Vombsjön (RT90 skogen håvade Magnus P längs en vid tillfället 6176510, 1362700), 27.vii.2013, 1♂ (MP); Sö- nästan helt uttorkad liten bäck i en skuggig och dra Sandby: Fågelsångsdalen (RT90 6179110, örtrik lövskog. Bland mängder av S. obscurel- 1344860), 31.vii.2013, 2♂ (MP); Benestads lum påträffades även två Sybistroma-hanar, som backar (RT90 6156960, 1379650) 23.vii.2014, vid en första anblick endast skilde sig genom att 1♂ (MP). – Denna art hittades som ny för de hade betydligt mindre genitalier. Med hjälp Sverige i Limhamns kalkbrott i Malmö för av nycklarna i Parent (1938) och Stackelberg några år sedan (Rune Bygebjerg, opublicerat). (1930) kunde de bestämmas till S. sciophilum. Dessa fynd visar att arten är bofast på flera lo- Arten är mycket lik S. obscurellum, förutom kaler i Skåne; de aktuella fynden håvades längs den nämnda skillnaden i genitaliernas storlek ett grävt dike i lövskogsbryn, längs en bäck i har sciophilum också ett betydligt bredare an- lövskog respektive längs en bäck i en sydvänd sikte. Honor av de två arterna kan inte skiljas åt. sluttning. Arten är känd från sex centraleuropeiska länder och Mellanöstern (Fauna Europaea). Närmast Övriga intressanta arter förekommer arten i Tyskland. Nyligen har det Iteaphila furcata Zetterstedt (1842) (incertae konstaterats att flera beskrivna arter i släktet sedis inom Empididoidea). Dr: 5 km S Björbo, Dolichopus i själva verket har varit missbildade 11.v-11.vi. 2012, 2♂, 1♀ (SK); Vs: Örebro k:n: på grund av att de varit smittade av parasitiska Ramshytteängarna (RT90 6592665, 1456634),, nematoder, se t.ex. Kahanpää (2008). Typiskt 7.v-7.vi.2013, 1♀ (JH); Ås: Fredrika: Angsjö- för dessa missbildade individer är just att de bäcken (RT90 7097747, 1610319), 3.vi.2014, uppvisar mindre genitalier och bredare ansikte. 2♀ (NE). Ny för Vs och Ås. – I Björbo togs Möjligen kan samma fenomen ligga bakom Syb- flugorna i gulskål i kanten av en grustäkt och istroma sciophilum, tills detta är ordentligt utrett i Ramshytteängarna i fönsterfälla på en ned- får dock arten betraktas som giltig. fallen asptopp i ängsmark. Trots att detta är en 27 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) art beskriven av Zetterstedt har den inte noter- Jonassen; Umeå: Hamnögern 13.vi.2013 (NE); ats från Sverige (typmaterialet var från Norge) Umeå: Tavelån 1,5 km SO Håkmark (RT90 förrän i en nypublicerad (Sinclair & Shamsev 7096000, 1716500), 13.vi.2014, 1♀ (SH) samt 2012) världsrevision av släktet. Där listas några ytterligare några lokaler i Umeåtrakten (NE, SH, tidigare oidentifierade djur från museerna som RP). Ny för Vb. – Alla fynden gjordes i lövrika, hör till denna art, 3 st odaterade 1800-talsdjur strandnära skogar i Umeåtrakten. Chvála (1983) samt ett från Dr: Leksand, 1971. Även ett av beskrev arten från en hane insamlad av Ringdahl 1800-talsdjuren är från Dalarna, de andra från i Umfors, Ly 1937 och vi känner inte till andra ”O.G” (Östergötland?) resp. ”B.S.” (Bohus- svenska fynd av arten. I Norge är dock ringdahli län?). Arten tycks således ha en geografiskt stor utbredd över en stor del av landet (T. Jonassen utbredning i landet. Speciellt för släktet Iteaphi- in litt.) och arten har förmodligen en större ut- la är att det är taxonomiskt svårplacerat. Nu står bredning i Sverige än vad de få fynden antyder. det som ”member of the Iteaphila genus-group, Arten är även funnen i Storbritannien unassigned to family within the Empidoidea” Anthalia schoenherri Zetterstedt, 1838 (Hy- (Sinclair & Shamsev 2012). I motsats till fler- botidae). Vs: Örebro k:n: Ramshytteängarna talet andra dansflugor är flugorna inte rovdjur (RT90 6592665, 1456634), 7.v-7.vi.2013, 1♀ utan livnär sig på pollen och nektar. Det finns (JH); Vb: Umeå: Baggböle: Arboretum Norr ytterligare två arter i släktet Iteaphila i Sverige; (RT90 7088500, 1712000), 6.vii.2014, 10ex.; alla är aktiva under våren. Nb: Piteälven: Fällforsen (RT90 7306250, Rhamphomyia hambergi Frey, 1916 (Empidi- 1727163), 5.vii.2012, 1 ex. (NE); Ly: Sorsele dae). Ly: Ammarnäs: Björkfjället, mellan Dáv- sn: Beuka-bäcken, 27.vi-27.vii.2011 (DB). Ny tátjávrrie och Uhtsa Dávtájávrrie, 25.vi.2011, för Vs, Vb och Ly. – I Ramshytteängarna togs 1♂ (NE). Ny för Ly. – Lokalen ligger på flugan i trädfönsterfälla på ihålig asphögstubbe kalfjället (ca 900 m.ö.h.) och flugan håvades och i Bagg-böle håvades flera individer av båda vid en liten bäck som rinner mellan två sjöar. könen på blommande Spiraea. Arten har stor ut- Vid besöket var inte så många insekter aktiva bredning i Norden men är sällan påträffad och så högt upp på fjället, så den var rätt så ensam sannolikt förbisedd; det rör sig om en mycket bland tidiga Clinocera stagnalis. Arten saknas i liten, föga iögonfallande svart fluga. I Sverige Fauna Europa för Sverige men beskrevs av Frey tidigare bara funnen i Nb, norska fynd har gjorts från en hona insamlad i Sarek 1907 (Poppius sydöstra delen av landet och finska i norr och i m.fl. 1916) och Ringdahl (1939) uppgav arten öster. från Tjuonajaure i fjällen vid Torne träsk. Den Platypalpus maculimanus (Zetterstedt, 1842) hittades nyligen som ny för Finland (Haarto & (Hybotidae). Me: Mjällån: Sandmon (RT90 Winqvist 2014). Det är en mer eller mindre ark- 6946559, 1581933), 18.vii.2012, 1♂ (SH); tisk art som ska finnas på Kolahalvön, i norra Nb: Boden: Torpgärdans industriområde (RT90 Ural, Chukchi och i norra Skandinavien enligt 7313530, 1770400), 21.vii.3013, 1♂, 2♀ (SH). Gorodkov & Kovalev (1989). Ny för Me. – Arten tilhör ett artkomplex med Empis laetabilis Collin, 1926 (Empididae). flera snarlika arter som säkrast separeras på Ås: Vilhelmina sn: Baktoberget, 23.vi.2011, hangenitaliernas utformning, se illustrationer i 1♂, 1♀ (NE). Ny för Ås. - Flugorna håvades i Grootaert & Chvála (1992). Chvála (1975) upp- ett litet, gammalt kalkbrott med frodig högörts- gav P. articulatus Macquart, 1827 från Sverige vegetation med nordisk stormhatt, trolldruva (Sk, Sö och Nb) och övriga nordiska länder men m.m. Kalkbrottet ligger nu mitt ute på ett stort betraktade då P. maculimanus som synonym till hygge med några kvarlämnade träd. I Sverige är articulatus. Illustrationerna av P. articulatus arten tidigare bara uppgiven från Skåne (Chvala i Chvála (1975) avser i själva verket P. macu- 1994), men den har hittats längre norrut i Norge limanus. Medan P. maculimanus förekommer och Finland. över stora delar av Europa, från Skandinavien Oedalea ringdahli Chvála, 1983 (Hybotidae). till Medelhavsområdet, har den riktiga P. articu- Vb: Umeå: Kåddis, 16.vi.2012 (NE); Umeå: latus, såvitt känt, en mer begränsad utbredning Gran: Hulte, 31.v-24.vi 2013, 1♂ (SH), det. T. i Central- och Västeuropa. Grootaert & Chvála 28 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor (1992) uppger att allt material av ”P. articula- Haliday, 1833: Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Pi (NE); 11. tus” från norra Europa som de granskat tillhör P. Trichina pallipes (Zetterstedt, 1838): Vb (NE); Oedalei- nae (numrering enligt Chvála 1983): 23. Oedalea stig- maculimanus och allt finskt material som tidig- matella Zetterstedt, 1842: Bo (NE), Vg (NJ), Vs (JH), are bestämts till P. articulatus har också visat sig Me (SH), Ån (NE), Ås (AG); 25. Oedalea zetterstedti vara felbestämt (Kahanpää 2014). Vi känner inte Collin, 1926: Vs (JH); 28. Oedalea tibialis Macquart, till fynd av riktig P. articulatus från Sverige. Till 1827: Vs (JH); 31. Oedalea hybotina (Fallén, 1816): Vs artkomplexet hör även P. articulatoides (Frey, (JH); 32. Euthyneura myrtilli Macquart, 1836: Vs (JH), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Nb (NE), Ås (NE), Ly (PL, 1918) som ibland förekommer tillsammans med SH, NE), Pi (NE); 33. Euthyneura albipennis (Zetter- maculimanus, så t.ex. på lokalen i Boden. Honor stedt, 1842): Ån (SH), Vb (SH), Ås (AG), Ly (NE); 34. i artkomplexet är svåra att säkert att identifiera Euthyneura gyllenhali (Zetterstedt, 1838): Vs (JH), Dr (Grootaert & Chvála, 1992). (SK), Vb (NE), Nb (NE); 35 Anthalia schoenherri Zetter- Tachytrechus ocior (Loew, 1869) (Doli- stedt, 1838: Vs (JH), Vb (SH); 36. Allanthalia pallida chopodidae). Sk: Ivön: kaolinbrottet (RT90 (Zetterstedt, 1838): Ån (SH), Vb (SH); Ocydromiinae ♂ ♀ (numrering enligt Chvála 1983): 37. Ocydromia gla- 6224400, 1412750), 8.vi.2013, 3 , 2 (MP, bricula (Fallén, 1816): Vg (NE), Bo (NE), Vs (JH), Dr NE); 2♂, 2♀ 27.v.2014 (MP). – Endast ett tidi- (SK), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Ås (AG), Ly (SH); gare fynd av denna art är känt i Sverige; Visby, 38. Ocydromia melanopleura Loew, 1840: Ån (NE), Vb Go 1920 (Ringdahl 1928). Under tjugofjärde (SH), Ås (SH), Ly (NE); 39. Leptopeza flavipes (Meigen, svenska entomologmötet på Ivön 2013, konstat- 1820): Vg (NJ), Vs (JH), Me (SH), Ån (NE), Vb (SH), Nb (NE), Ås (NE); 40. Leptopeza borealis Zetterstedt, erades att arten flög rikligt nere i botten av det 1842: Me (SH), Vb (SH), Nb (NE), Ås (AG), Ly (SH); gamla kaolinbrottet. Tachydromiinae (numrering enligt Chvála 1975): 1. Symballophthalmus dissimilis (Fallén, 1815): Vb (SH), Övriga nya provinsfynd Ås (AG); 2. Symballophthalmus fuscitarsis (Zetterstedt, Nedan listas övriga nya provinsfynd utan när- 1859): Ås (SH); 4. Platypalpus ciliaris (Fallén, 1816): Vg (NE), Bo (NE), Dr (SK), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), mare fynduppgifter (dessa finns på Artportalen), Nb (SH), Ås (AG, SH); 5. Platypalpus confiformis Ch- samlare anges inom parentes. Här tas bara med vála, 1971: Ås (AG,SH); 6. Platypalpus confinis (Zetter- de grupper det redan finns svenska provinskata- stedt, 1842): Me (SH), Vb (SH, NE), Ås (AG, SH); 7. loger för, dvs. Hybotidae samt Empis och Hilara Platypalpus stigmatellus (Zetterstedt, 1842): Dr (SK), i Empididae. Me (SH); 8. Platypalpus pectoralis (Fallén, 1815): Vg (NE), Bo (NE), Hs (NE), Me (SH), Ån (SH), Vb (NE), Hybotidae Ås (SH); 11. Platypalpus macula (Zetterstedt, 1842): Bo Hybotinae (numrering enligt Chvála 1983): 1. Hybos (NE), Vs (JH), Ån (NE), Vb (NE, SH); 12. Platypalpus grossipes (Linnaeus, 1767): Vg (NE), Vs (JH), Dr (SK), pallipes (Fallén, 1815): Vg (NE), Bo (NE); 14. Platyp- Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Ås (AG), Ly (NE), Pi (NE); alpus vividus (Meigen, 1838) (=P. albisetoides Chvala, 2. Hybos culiciformis (Fabricius, 1775): Vg (SH), Bo 1973): Sk (MP), Öl (MP), Vb (NE); 15. Platypalpus al- (NE), Dr (SK), Hs (NE), Me (SH); 3. Hybos femoratus bocapillatus (Fallén, 1815): Vb (NE); 17. Platypalpus (Müller, 1776): Vg (NE), Vs (JH), Dr (SK), Jä (SH), Ån unguiculatus (Zetterstedt, 1838): Ån (SH), Vb (NE, SH); (SH), Vb (SH), Nb (SH), Ås (SH); 4. Syndyas nigripes 23. Platypalpus boreoalpinus Frey, 1943: Ån (PL), Vb (Zetterstedt, 1842): Hs (NE); 13. Bicellaria pilosa Lund- (NE); 26. Platypalpus longicornis (Meigen, 1822): Vg beck, 1910: Dr (SK), Ån (SH), Vb (SH), Ås (SH), Ly (NJ);28. Platypalpus brachystylus (Bezzi, 1892) (=P. (SH); 14. Bicellaria austriaca Tuomikoski, 1955: Ög brunneitibia (Strobl, 1899): Dr (SK); 29. Platypalpus (HA), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH),Nb (SH), Ås (SH), luteicornis (Meigen, 1838) (=P. difficilis (Frey, 1907): Ly (PL); 15. Bicellaria subpilosa Collin, 1926: Vs (JH), Vs (JH), Dr (SK), Me (SH), Ån (SH), Vb (NE, SH); 30. Vb (SH), Pi (SH); 17. Bicellaria spuria (Fallén, 1816): Platypalpus scandinavicus Chvála, 1972: Ås (AG); 31. Me (SH), Ån (SH), Vb (SH); 21. Bicellaria intermedia Platypalpus tuomikoskii Chvála, 1972: Ög (HA), Vb Lundbeck, 1910: Ög (HA), Dr (SK), Me (SH), Ån (SH), (RP); 32. Platypalpus exilis (Meigen, 1822): Vs (JH), Vb (SH), Ås (AG); 22. Bicellaria nigra (Meigen, 1824): Hs (SH), Me (SH), Nb (NE), Ås (NE, SH), Ly (NE), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Ås (SH); Trichininae Pi (NE); 33. Platypalpus pulicarius (Meigen, 1830): Gä (numrering enligt Chvála 1983): 5. Trichinomyia fla- (MS), Me (SH), Ån (SH); 33b. Platypalpus stackelbergi vipes (Meigen, 1830): Dr (SK), Me (SH), Ån (SH); 6. Kovalev, 1971: Ån (PS); 35. Platypalpus luteus (Mei- Trichinomyia fuscipes (Zetterstedt, 1838): Ås (AG); 7. gen, 1804): Vs (JH), Dr (SK), Hs (NE), Me (SH), Ån Trichina clavipes Meigen, 1830: Vg (NJ), Dr (SK), Me (NE), Vb (NE, SH), Ås (AG); 36. Platypalpus nigritarsis (SH), Ån (SH), Vb (SH), Nb (SH), Ås (AG); 8. Trichina (Fallén, 1816): Vg (NE), Vs (JH), Hs (NE), Me (SH), bilobata Collin, 1926: Vs (JH), Me (SH), Ån (SH), Vb Ån (SH), Vb (NE, SH), Ås (AG); Pi (NE); 38. Platypal- (SH), Ås (SH), Ly (NE), Pi (NE); 9. Trichina elongata pus sylvicola (Collin, 1926): Me (SH); 42. Platypalpus

29 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) ater (Wahlberg, 1844): Ly (SH); 43. Platypalpus minutus Empididae (Meigen, 1804): Me (SH), Pi (NE); 46. Platypalpus mac- Empidinae (Empis: numrering enl. Chvála 1994, Hi- ulipes (Meigen, 1822): Vg (NJ), Vs (JH), Me (SH), Ån lara: numrering enl. Chvála 2005): 1. Empis tessellata (SH), Vb (SH); 49. Platypalpus agilis (Meigen, 1822): Jä Fabricius, 1794: Vs (JH), Hs (SH), Vb (SH), Pi (NE); (SH), 50. Platypalpus pseudorapidus Kovalev, 1971: Ån 3. Empis picipes Meigen, 1804: Ån (NE), Vb (SH); 10. (NE), Vb (NE, SH), Ås (NE), Ly (NE), Pi (NE, SH); 52. Empis livida Linnaeus, 1758: Me (SH), Ån (NE, SH), Platypalpus cothurnatus Macquart, 1827: Me (SH); 53b. Vb (SH); 11. Empis lucida Zetterstedt, 1838: Vg (NJ), Platypalpus aliterolamellatus Kovalev , 1971: Sk (MP); Vs (JH), Ån (SH); 15. Empis borealis Linnaeus, 1758: 55. Platypalpus annulatus (Fallén, 1815): Sk (NE), Dr Ån (SH, PS); 24. Empis acinerea Chvála, 1985: Up (SK), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH, NE); 60. Platypalpus (NE), Vb (SH); 25. Empis syrovatkai Chvála, 1985: Vr interstinctus (Collin, 1926): Vg (NE, NJ),Up (MS), Me (LS), Gä (MS), Hs (MS), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), (SH), Ån (SH), Vb (SH); 61. Platypalpus pseudofulvipes Ly (PL): 27. Empis pennipes Linnaeus, 1758: Me (SH), (Frey, 1909) (= P. coarctatus (Collin, 1926): Vg (NE), Vs Ån (SH), Vb (SH); 29. Empis planetica Collin, 1927: (JH); 62. Platypalpus clarandus (Collin, 1926): Vg (NE), Vs (JH), Dr (SK); 30. Empis staegeri Collin, 1963: Me Vs (JH); 64. Platypalpus articulatoides (Frey, 1918): (SH), Vb (SH), Ås (NE), Pi (SH); 35. Empis nigripes Vb (SH), Nb (SH); 65. Platypalpus annulipes (Meigen, Fabricius, 1794: Gä (PB), Me (SH), Vb (SH); 39. Empis 1822): Go (MS), Vs (JH), Jä (SH); 66. Platypalpus ecal- bicuspidata Collin, 1927: Me (SH), Vb (SH); 40. Empis ceatus (Zetterstedt, 1838): Vb (SH, NE); 67. Platypalpus nuntia Meigen, 1838: Vg (NJ); 41. Empis chioptera calceatus (Meigen, 1822): Vs (JH), Me (SH), Vb (SH, Meigen, 1804: Up (NE), Vs (JH); 42. Empis prodromus NE); 69. Platypalpus pallidiventris (Meigen, 1822): Vg Loew, 1867: Dr (SK), Me (SH); 48. Empis hyalipennis (NE, NJ), Vs (JH), Me (SH), Vb (NE, SH); 70. Platyp- Fallén, 1816: Vg (NE), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Ås alpus longiseta (Zetterstedt, 1842): Ög (HA), Me (SH), (AG); 58. Empis stercorea Linnaeus, 1761: Me (SH); 61. Vb (NE, SH); 71. Platypalpus laticinctus Walker, 1851: Empis trigramma Wiedemann, 1822: Vg (NJ), Up (NE), Vg (NJ); 75. Platypalpus major (Zetterstedt, 1842): Vs Vs (JH); 1. Hilara flavipes Meigen, 1822: Vg (NE), Bo (JH), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH, NE); 77. Platypalpus (NE); 2. Hilara obscura Meigen, 1822: Bo (NE); 5. Hi- candicans (Fallén, 1815): Me (SH, NE); 78. Platypal- lara gallica (Meigen, 1804): Me (SH), Vb (SH); 6. Hi- pus cursitans (Fabricius, 1775): Vg (NJ), Vs (JH), Me lara abdominalis Zetterstedt, 1838: Vb (SH), Pi (NE); 7. (SH), To (SH); 79. Platypalpus verralli (Collin, 1926): Hilara clavipes (Harris, 1776): Vb (SH), Ås (SH); 10. Vs (JH), Me (SH), Vb (SH); 80. Platypalpus brevicornis Hilara canescens Zetterstedt, 1849: Me (SH), Ån (SH); (Zetterstedt, 1842): Vb (SH, NE); 81. Platypalpus sor- 11. Hilara nigritarsis Zetterstedt, 1838: Vb (SH); 14. didus (Zetterstedt, 1838): Vs (JH), Me (SH), Vb (RP); Hilara eviana Straka, 1976: Vb (NE, SH), Ås (AG); 17. 83. Platypalpus hackmani Chvála, 1972: Me (SH); 85. Hilara rejecta Collin, 1927: Bo (NE); 20. Hilara nig- Tachypeza nubila (Meigen, 1804): Me (SH), Pi (NE); 86. rina (Fallén, 1816): Me (SH); 23. Hilara litorea (Fallén, Tachypeza truncorum (Fallén, 1815): Ån (PS, PL), Nb 1816): Vs (JH), Ån (SH); 32. Hilara tenuinervis Zetter- (NE), Ås (NE), To (NE); 88. Tachypeza heeri Zetterstedt, stedt, 1838: Nb (NE), Ly (SH); 33. Hilara albipennis 1838: Ån (PS), Nb (NE), Ly (PL, NE); 89. Tachypeza von Roser, 1840: Vs (JH); 34. Hilara intermedia (Fallén, fennica Tuomikoski, 1932: Vs (JH); 92. Tachydromia 1816): Vs (JH), Me (SH), Vb (SH), Nb (SH); 38. Hilara terricola Zetterstedt, 1819: Dr (SK); 94. Tachydromia beckeri Strobl, 1892: Up (NE); 40. Hilara quadrifasciata connexa Meigen, 1822: Dr (SK), Me (SH); 95. Tachy- Chvála, 2002: Me (SH), Ån (SH), Nb (NE); 43. Hilara dromia morio (Zetterstedt, 1838): Hs (MS), Me (SH), tanythrix Frey, 1913: Ås (SH); 44. Hilara pilipes Zetter- Ån (SH), Vb (SH), Nb (NE), Ly (NE); 98. Tachydromia stedt, 1838: Ås (SH); 48. Hilara bistriata Zetterstedt, aemula (Loew, 1864): Me (SH); 101. Tachydromia um- 1842: Vs (JH), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH), Pi (NE); 49. brarum Haliday, 1833: Vs (JH), Me (SH); 103. Elaph- Hilara coracina Oldenberg, 1916: Vb (SH); 51. Hilara ropeza ephippiata (Fallén, 1815): Vg (NJ), Vs (JH), longifurca Strobl, 1892: Vg (NE), Up (NE), Hs (SH), Me (SH); 104. Drapetis assimilis (Fallén, 1815): Me Me (SH), Vb (SH); 57. Hilara lurida (Fallén, 1816): Bo (SH); 106. Drapetis arcuata Loew, 1859: Dr (SK), Gä (NE), Me (SH), Vb (SH); 58. Hilara interstincta (Fallén, (MS), Me (SH), Ån (SH), Vb (SH, PL), Ås (AG); 107. 1816): Me (SH); 61. Hilara pilosa Zetterstedt, 1842: Up Drapetis simulans Collin, 1961: Vb (RP); 108. Drapetis (NE); 67. Hilara medeteriformis Collin, 1961: Vg (NE); pusilla Loew, 1859: Dr (SK), Me (SH); 109. Drapetis 70. Hilara brevistyla Collin, 1927: Me (SH), Ån (SH), exilis Meigen, 1822: Ås (AG);111. Drapetis parilis Col- Vb (SH); 72. Hilara pseudochorica Strobl, 1892: Me lin, 1926: Vs (JH), Dr (MS, SK), Gä (MS), Me (SH), (SH), Vb (SH); 74. Hilara chorica (Fallén, 1816): Vg Ån (SH), Ås (AG); 112b. Drapetis completa Kovalev, (NE), Bo (NE), Hs (SH), Ån (SH); 76: Hilara biseta Col- 1972: Ås (AG); 114. Crossopalpus curvipes (Meigen, lin, 1927: Vb (SH); 79. Hilara maura (Fabricius, 1776): 1822): Ån (NE), Vb (SH), Ås (AG); 115. Crossopalpus Vg (NJ); 80. Hilara diversipes Strobl, 1892: Me (SH), nigritellus (Zetterstedt, 1842): Me (SH), Vb (RP); 116. Vb (SH), Ås (SH); 81. Hilara hybrida Collin, 1961: Me Crossopalpus humilis (Frey, 1913): Dr (MS, SK), Me (SH), Vb (SH); 82. Hilara nitidula Zetterstedt, 1838: Me (SH), Ån (SH); Vb (SH), Pi (NE); 117. Crossopalpus (SH); 84. Hilara femorella Zetterstedt, 1842: Ån (SH), curvinervis (Zetterstedt, 1842): Vg (NJ), Dr (SK), Me Vb (SH); 85. Hilara clypeata Meigen, 1822: Me (SH); (SH), Ån (SH); Vb (SH), Ly (NE); 90. Hilara albitarsis von Roser, 1840: Dr (SK), Me (SH), Vb (SH). 30 Ent. Tidskr. 136 (2015) Fynd av dansflugor och styltflugor Tack d’Assis Fonseca, E.C.M. 1978. Diptera Orthorrhapha Terje Jonassen, Marc Pollet, Miroslav Barták och Brachycera. Dolichopodidae. – Handbooks for the Bradley Sinclair har bistått med information och/ Identification of British Insects. IX: 5. eller kontrollbestämning och Yngve Brodin och Jere Drake, C.M. & Chandler, P.J. 1997. Re-instatement of Kahanpää kommenterade manuset. Flera av de här Dolichocephala oblongoguttata (Diptera, Empidi- rapporterade fynden har gjorts i samband med inven- dae) as a valid species. – Dipterists Digest 4: 74-77. teringar som bekostats av länsstyrelserna i Västerbot- Ericson, N. & Hellqvist, S. 2015. Bestämningsnyckel tens, Västernorrlands och Dalarnas län. Vi har också till nordiska släkten av dansflugor och närstående familjer (Diptera: Empidoidea). – Entomologisk fått granska material från flera av våra insektsin- Tidskrift 136: 33-40. tresserade kollegor. Stort tack till alla! Frey, R. 1950. Neue paläarktische Rhamphomyia-Arten Referenser nebst Bestimmungstabelle der Rhamphomyia-Sub- Barták, M. 1982. The Czechoslovak species of Rham- genera. – Notulae entomologicae 29: 91-119. phomyia (Diptera, Empididae), with description of a Frey, R. 1956. Empididae, Rhamphomyia. I: Lindner, E. new species from Central Europe. – Acta Universita- Die Fliegen der Palearktischen Region, IV, 4: 422- tis Carolinae - Biologica 1980: 381-461. 584. Barták, M. 1985. A revision of the Rhamphomyia sub- Garpebring, A. & Hellqvist, S. 2014. Smådjur i nor- genus Lundstroemiella (Diptera, Empididae), with rländska nationalparker. 6. Steklar i Björnlandet. – description of a new species. – Acta Universitatis Skörvnöpparn 6; 21-31. Carolinae - Biologica 1982-1984: 9-46. Gorodkov, K.B. & Kovalev, V.G. 1989. Family Empidi- Barták, M. & Kubík, Š. 2012. A review of the Palaearctic dae. – I: Bei-Bienko, G.Y & Steyskal, G.C. (eds.). species of Rhamphomyia subgenus Holoclera (Dip- Keys to the insects of the European part of the tera: Empididae) with description of 5 new species. USSR. Volume V. Diptera and Siphonaptera, part 1. – Revue Suisse De Zoologie 119: 385-407. Brill, Leiden, s 8861025. [ursprungligen publicerad Barták, M. & Kubík, Š. 2013. Species of Bicellaria Mac- på ryska 1969]. quart (Diptera: Hybotidae) of Europe, with descrip- Grichanov, Y.I. 2002. A Check list of Swedish Dolicho- tions of four new species. – Zootaxa 3647: 251-278. podidae (Diptera). – Entomologisk Tidskrift 123: Chvála, M. 1975. The Tachydromiinae (Dipt. Empidi- 119-130. dae) of Fennoscandia and Denmark. – Fauna ento- Grichanov, Y.I. 2003. A new check list of Swedish Doli- mologica Scandinavica 3. Scandinavian science chopodidae (Diptera). – http://dolicho.narod.ru/list- press, Klampenborg. Sweden2.html Chvála, M. 1983. The Empidoidea (Diptera) of Fen- Grichanov, Y.I. 2006. A checklist and keys to North noscandia and Denmark. 2, General part, The fami- European genera and species of Dolichopodidae lies Hybotidae. Atelestidae and Microphoridae. (Diptera). – Plant Protection News, Supplement, – Fauna entomologica Scandinavica 12. Klampen- St.Petersburg: VIZR RAAS. borg, Scandinavian science press. Grootaert, P. & Chvala, M. 1992. Monograph of the ge- Chvála, M. 1989. Monograph of Northern and Central nus Platypalpus (Diptera, Empidoidea, Hybotidae) European species of Platypalpus (Diptera, Hybot- of the Mediterranean region and the Canary Islands. idae), with data on the occurrence in Czechoslova- – Acta Universitatis Carolinae - Biologica 36: 3-226. kia. – Acta Universitatis Carolinae - Biologica 32: Grootaert, P. & Jonassen, T. 1991. A new species of 209-376. Platypalpus (Diptera: Hybotidae, Tachydromiinae), Chvála, M. 1994. The Empidoidea (Diptera) of Fen- from Norway. – Entomologica scandinavica 22: 31- noscandia and Denmark. III. Genus Empis. – Fauna 33. entomologica Scandinavica 29. Brill, Leiden. Haarto, H. & Winqvist, K. 2014. Muutoksia Suomen Chvála, M. 2005. The Empidoidea (Diptera) of Fen- kaksisiipisfaunassa (Insecta: Diptera). – w-album noscandiaand Denmark. IV. Genus Hilara. – Fauna 16: 3-19. entomologica Scandinavica 40. Brill, Leiden. Hansson, J. 2015. Insektsinventering i Ramshytte ängar Chvála, M. & Merz, B. 2009. The Hilara species (Dip- naturreservat 2013, Örebro kommun – opubl. rap- tera, Empididae) of Switzerland, with respect to the port. fauna of the Alps and other central European moun- Jonassen, T. 1992. Further Empidoidea (Dipt.) new to tains. – Revue Suisse De Zoologie 116: 509-633. the Norwegian fauna. – Fauna Norvegica Serie B Collin, J.E. 1961. British flies 6. Empididae. – University 39: 73-75. Press, Cambridge. Jonassen, T. 1998. Recent additions to the Norwegian Collins, K.P. & Weigmann, B.M. 2002.Phylogenetic re- fauna of Empidoidea (Diptera, Brachycera). – Fauna lationships and placement of the Empidoidea (Dip- Norvegica Serie B45: 63-68. tera: Brachycera) based on 28S rDNA and EF-1α Kahanpää, J. 2007 Rhaphium latimanum spec. nov., a sequences. – Insect Systematics & Evololution 33: new long-legged fly from northern Finland, with 421-444. 31 Sven Hellqvist, Nils Ericson & Magnus Persson Ent. Tidskr. 136 (2015) a redescription of Rhaphium patellitarse (Becker, Ringdahl, O. 1928. Förteckning över de i Sverige hittills 1900) (Diptera: Dolichopodidae) – International iaktagna arterna av familjen Dolichopodidae (Dip- Journal of Dipterological Research 18: 227-233. tera). – Entomologisk Tidskrift 49:179-201. Kahanpää, J. 2008. Nematode-induced demasculinisa- Ringdahl, O. 1939. Diptera Brachycera i Regio alpina. – tion of Dolichopus males (Diptera: Dolichopodi- Entomologisk Tidskrift 60: 37-50. dae). – Zootaxa 1689: 51-62. Ringdahl, O. 1945. För svenska faunan nya Diptera. – Kahanpää J. 2014. Checklist of the Empidoidea of Fin- Entomologisk Tidskrift 66: 1-6. land (Insecta, Diptera). – In: Kahanpää J, & Salmela Ringdahl, O. 1951. Flugor från Lapplands, Jämtlands J (ed.) Checklist of the Diptera of Finland. ZooKeys och Härjedalens fjälltrakter (Diptera Brachycera). – 441: 183-207. Opuscula Entomologica 16: 113-186. Kovalev, V.G. 1971. New European species of the genus Sinclair, B.J. & Cumming, J. M. 2006. The morphology, Platypalpus Macq. (Diptera, Empididae). – Entomo- higher-level phylogeny and classification of the Em- logicheskoe obozrenie 50: 200-213 [på ryska.] pidoidea (Diptera). – Zootaxa 1180. Kovalev, V.G. 1972. Diptera of the genera Drapetis Mg. Sinclair, B.J. & MacDonald, J.F. 2012. Revision of Doli- and Crossopalpus Bigot (Diptera, Empididae) from chocephala of America, north of Mexico (Diptera: the European part of the USSR. – Entomologiches- Empididae: Clinocerinae. – Canadian Entomologist koe obozrenie 51: 173-196 [på ryska]. 144: 62-80. Lantmäteriet. RT 90. http://www.lantmateriet.se/sv/Kar- Sinclair, B.J. & Shamshev, I.V. 2012. World revision of tor-och-geografisk-information/GPS-och-geodetisk- Iteaphila macquarti group (Diptera: Empididae). – matning/Referenssystem/Tvadimensionella-system/ Zootaxa 3561: 1-61. RT-90/ Soós, A. & Papp, L. (Eds) 1991. Catalogue of Palaearc- Mäkilä, M., Jonassen, T. & Salmela, J. 2014. Tanhukär- tic Diptera. Vol. 7: Dolichopodidae - Platypezidae. päskartoitukset Lapin suojelualueilla vuonna 2013. – Akadémiai Kiadó, Budapest and Elsevier Science – Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja Publishers, Amsterdam. A 211: 7-22. Stackelberg, A.A. 1930. 29. Dolichopodidae. – I: Lind- Niesiolowski, S. 1986. Two new species of Hemero- ner, E. Die Fliegen der Palaearktischen Region. dromiinae from Poland (Diptera, Empididae) – En- Stackelberg, A.A. 1930-1971. Dolichopodidae, Unter- tomofauna 24: 349-356. familie Dolichopodinae. – In E. Lindner (ed.). Die Parent, O. 1938. Diptères Dolichopodidae. – Faune de Fliegen der Palaearktischen Region. Stuttgart, IV, France 35. Paris. 29, 51 (1930), 71 (1933), 82 (1934), 138 (1941), 284 Petersen, F.T. & Meier, R. (eds.), 2001. A preliminary (1971): 1-238. list of the Diptera of Denmark. – Steenstrupia 26: Tuomikoski, R. 1966. Mitteilungen über die Empididen 119-276. (Dipt.) Finnlands. VIII. Die Gattung Chelipoda Plant, A. 2012. A key to British species of Platypalpus Macq. – Annales Entomologici Fennici 32: 321-326. Macq. (Hybotidae). – Dipterists Forum 73: Empidid Wahlgren, E. 1910. Diptera 1. Första underordningen & Dolichopodid Newsletter 17: 1-12. Orthorapha. Andra gruppen. Flugor Brachycera. 24. Pollet, M. 1990. Phenetic and ecological relationships Fam. Dansflugor. Empididae. – Entomologisk Tid- between species of the subgenus Hercostomus skrift 31: 41-95. (Gymnopternus) in western Europe with the descrip- Wahlgren, E. 1912. Diptera 1. Första underordningen tion of two new species (Diptera: Dolichopodidae). Orthorapha. Andra gruppen. Flugor Brachycera. 25. – Systematic Entomology 15: 350-382. Fam. Styltflugor. Dolichopodidae. – Entomologisk Pollet, M. 1996. Systematic revision and phylogeny of Tidskrift 33: 1-54. the Palaearctic species of the genus Achalcus Loew Vaillant, F. 1981. Diptères Empididae Hemerodromiinae (Diptera: Dolichopodidae) with the description of nouveaux ou peu connusde la région paléarctique four new species. – Systematic Entomology 21: (première partie). – Bonner zoologische Beiträge 353-386 32: 351-408. Pollet, M.A.A. & Kechev, M. 2007. A review of Palaearc- Wagner, R. 1982. Notes on Empididae 1. Chelifera spec- tic Teuchophorus, with a new species from Bulgaria tra Vaillant, a new synonym of Chelifera astigma (Diptera: Dolichopodidae). – Zootaxa 1592: 45-56. Collin – Aquatic Insects 4: 152. Poppius, B., Lundström, C. & Frey, R. 1916. Dipteren Wagner, R. 1985. A Revision of the Genus Heleodromia aus dem Sarekgebiet. – I: Hamberg, A. (ed.). Natur- (Diptera, Empididae) in Europe. – Aquatic Insects wissenschaftliche Untersuchungen des Sarekge- 7: 33-43. birges in Schwedisch-Lappland. Bd 4. Zoologie: Yang, D., Grootaert, P. & Horvat, B. 2005. Two new spe- 665-696. Stockholm, Fritzes bokf. cies of Trichopeza Rondani (Diptera: Empididae) Ringdahl, O. 1914. Fyndorter för Diptera. – Entomolo- from South China, with a key to world species. – The gisk Tidskrift 35: 69-77. Raffles Bulletin of Zoology 53: 69-72.