Nefertiti Längtar Hem 1

Nordisk Museologi 2002 • 2

Nefertiti längtar hem 1

Herbert Ganslmayr, framsynt direktör för Bremens etnografiska Übersee-Museum, var under en följd av år ordförande i ICOMs Advisory Committee och aktiv i ICME, den internationella kommittén för etnografiska museer. Återförandeönskemålen diskuterades då som bäst inom Unesco och Ganslmayr argumenterade kraftfullt för ICOMs roll i deras praktiska förverkligande. Särskilt drev han ömsesidighetsprinci- pen i förhållandet mellan tredje världens och Europas museer. I boken Nofretete will nach Hause. Europa – Schatzhaus der dritten Welt som kom ut 1984 skrev han några av de fallstudier som blev en verkningsfull plädering för de rättmätiga kraven på ett återlämnande av det kulturarv som under långa år av kolonial exploatering hopats i Europas etnografiska museer. Unescos utredning av restitutionsfrågan ledde fem år senare till den resolution som fastslog alla samhällens primära rätt till sitt kulturarv. Återförandefrågor togs upp som huvudtema när Skandinaviska Museiförbundet höll sitt 33:e möte i Reykjavik 2002. Nordisk Museologi har fått förtroendet att publicera de nio huvudföredragen, som sammantagna ger en god översikt av hur de återförandekrav som aktualiserats mellan nordiska länder tillgodosetts. Den klassiska nordiska återförandefrågan gäller ’håndskriftsagen’, dvs. de isländska medeltida manuskript som sedan 1700-talet befunnit sig i Danmark, tack vare den idoge sam- laren Arni Magnusson. Under Islands gradvisa frigörelse från Danmark har vid olika tidpunkter manuskriptens återbördande till Island krävts som en omistlig del av islänningarnas kulturarv. Hur frågan tett sig ur isländsk synpunkt behandlas av Vés- teinn Ólason och ur dansk synpunkt av Birgitte Kjær. Ett näraliggande problem var isländska föremål i danska museer, särskilt Nationalmuseet i Köpenhamn. Om detta skriver Torbjörg Torgrímsdóttir. Liknande bilaterala problem inom den danska makt- sfären gäller Grönland och Färöarna. Hur de lösts behandlar Emil Rosing resp. Arne Thorsteinsson. Men också den över åren rörliga danska sydgränsen mot Slesvig har lett till kultur- arvstvister som började redan i samband med gränskrigen under åren 1848–1864. De intrikata återförandeturerna klarläggs av Inge Adriansen. Stor uppmärksamhet har under senare år ägnats samernas äganderätt till sin egen kultur och sitt materiella kulturarv. Hur situationen ter sig för det unga samiska museet, ’SIIDA’, i Rovaniemi beskriver Tarmo Jomppanen. Samerna får också särskilt 2 beaktande i den norska rapport som lagts fram av en kommitté under Jon Birger Østbys ledning. Han skriver om rapportens principer för utlåning och återlämning av samlingar som ska vägleda norska museer. Slutligen reflekterar Monika Minnhagen-Alvsten vid svenska riksantikvarieämbetet kring några konkreta återförandeärenden. Sammantagna ger föredragen en ljus bild av hur antagonistiska konfrontationer med tiden genom förhandlingar kunnat upp- lösas i samförstånd och förståelse, ljus – om man jämför med den pågående bittra striden om Partenonfrisen i British Museum. Har förutsättningen varit den gemensamma kultur som de nordiska ländernas sammanflätade historia skapat – trots att den rymt många perioder av krigiska konflikter och gränstvister? David Anderson, den i nordiska museikretsar välkände ledaren för undervisnings- avdelningen vid Victoria & Albert-museet i London, har sedan länge arbetat för en förnyelse av museet. Resultatet är det s.k. Spiral-projektet för en tillbyggnad ritad av Daniel Libeskind. David Anderson rapporterar i numrets andra del tillsammans med fyra medarbetare om projektets läge. Själv formulerar han i tre texter en museivision som just nu får stöd i de kultur- och bildningspolitiska idéer som blir alltmer fram- trädande i Tony Blairs England. De fysiska aspekterna behandlas av Gwyn Miles, Daniel Libeskind och Cecil Balmond, de museologiska, av David Anderson, och Jane Pavitt. Per-Uno Ågren ———————————————————————————————— Return of Cultural Property The Scandinavian Museums Association was founded in 1915, the purpose being to promote personal contacts and the exchange of professional experience within the museum community. Originally sections were formed in Denmark, Norway and Sweden; further sections were added in 1923 in Finland, in 1929 in Iceland and in 1985 in the Faroe Islands. The Association has arranged meetings at irregular intervals, after a lapse during the war years 1939 to 1945, meetings were resumed and took place every second or third year in the various countries. The 33rd meeting was held in 2002 in Reykjavík. Its theme, ’the restitution of cultural property to the countries of origin’, was the focus of 9 papers with ensuing discussions. Nordisk Museologi in cooperation with the Association is happy to present the papers in the first part of this issue. They are summarised on p. 58. Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 3–7

Håndskriftenes hjemkomst 3 – vitenskapelig og ideologisk belysning

Vésteinn Ólason

Forutsetningen for håndskriftsaken er håndskriftene og den litteratur som de inneholder. Jeg synes det er nødvendig å konstatere at den islandske middelalderlitteraturen var rik og variert, og at det var en stor bokproduksjon her i landet i middelalderen, spesielt på 1300-tallet. Man begynte å skrive på morsmålet omkring 1100, men fra 1100-tallet har vi bevart bare noen få håndskriftfragmenter. Den mest originale del av litteraturen ble nok skrevet på 1200-tallet, og fra det århundre, spesielt den andre halvdelen, har vi noen fine håndskrifter og mange fragmenter. Men de mest kjente og mest omfangsrike genrene, kongesagaer og islendingesagaer, er med meget få unntak overlevert i avskrifter fra 1300-tallet eller senere. I dette århundre ble det også produsert viktig ny litteratur, og de fleste av våre fineste membraner er fra den tiden. 1400-tallet var på mange måter en forfallsperiode her i landet som i det øvrige Norden, og såvel litterær nyskaping som bokproduksjon minsket i omfang og kvalitet.

Jeg har lyst til å nevne noen få viktige bøker le testamente, Skar∂sbók Jónsbókar, AM 350 som eksempler: Fra omkring 1200 har vi den fol og Flateyjarbók, GKS 1005 fol. Fra 1500- islandske homilieboken, Perg 15 4to i Kung- tallet har vi også en del illustrerte lovbøker. liga biblioteket i Stockholm. Fra andre halv- Hvor mange håndskrifter var det da som del av 1200-tallet har vi Codex regius av ed- feiden angikk? dadiktene, GKS 2365 4to, to lovbøker med Det er ikke en enkel sak å telle håndskrif- de gamle fristatslovene, Konungsbók, Codex ter. De registreres som numre, men to blad regius, GKS 1157 fol, og Sta∂arhólsbók, AM som opprinnelig har tilhørt den samme co- 334 fol. Fra 1300-tallet skal jeg bare nevne dex kan være registrert på forskjellige numre. fire: Mö∂ruvallabók, AM 132 fol med 11 is- Noen numre derimot, dekker over fragmen- lendingesagaer (gjerne de beste tekstene som ter fra forskjellige håndskrifter. De samling- finnes av disse sagaene), Stjórn, AM 227 fol ene som håndskriftsaken angikk, bestod hel- med en oversettelse av store deler av det gam- ler ikke bare av middelalderske pergament- Vésteinn Ólason

4 håndskrifter, men inneholdt også mange pa- hatt og vil ha? Og hva slags ideologiske im- pirhåndskrifter fra tida etter reformasjonen. plikasjoner har hele saken hatt? Men største delen av disse papirhåndskrifte- Allerede mens håndskriftfeiden pågikk kunne er avskrifter av eldre håndskrifter med mid- ne forskere i de aller fleste tilfeller bruke foto- delalderske tekster. De bevarer i mange tilfel- grafier med like gode resultater som ved bruk ler tekster eller tekstredaksjoner som ellers er av håndskriftene selv. Det gjør man også helst tapt, og har da nesten like stor vitenskapelig for å unngå slitasje av originalene. Når vi nå betydning som membranene fra middelal- holder på å lage digitale bilder med høy opp- deren. løsning, som kan sendes mellom kontinenter Når vi ser bort fra de unøyaktighetene som med lynfart, blir det enda klarere at et hånd- kommer av at et håndskriftnummer ikke all- skrifts plassering i det ene eller det andre lan- tid refererer til ett håndskrift som fra begyn- det ikke kan være en alvorlig hindring for nelsen av har vært én bok, kan tall allikevel si forskningen, så lenge de materielle betingel- oss en hel del om omfanget av det vi snakker ser, sikkerhet, kommunikasjon, hjelpemidler om, og om proporsjoner. etc., er i orden. Riktignok er det tilfeller, spe- Det materiale som ble avlevert til Island sielt når det gjelder palaeografiske, kodikolo- etter håndskriftsaken i årene 1971 til 1997 giske eller kunsthistoriske studier, hvor tilgang var følgende: til selve originalen er nødvendig. Men slike problemer kan lett løses ved reisestipender, Fra Den arnamagnæanske samling: 1666 numre lån av manuskripter (hvis det gjeldende Fra Det Kongelige bibliotek: 141 numre håndskrift i det hele tatt lånes ut fra en insti- Originaldiplomer 1345 tusjon til en annen), etc. Allikevel har hensy- Avskrifter av diplomer 5942 net til vitenskapen spilt en stor rolle i debat- Det er en utbredt misforståelse, også i Dan- ten, og det med rette. Det er to viktige grun- mark, at Island fikk alle de islandske hånd- ner til dette. Den ene har med forskningsmiljø skriftene. Slik var det ikke. I den arnamag- å gjøre, den andre med forskningspolitikk. næanske samling i København ble det igjen Det er ikke nødvendig å fortelle museums- 1350 håndskrifter, men bare omtrent halv- folk at de originale og unike, konkrete ob- delen er islandske. En del islandske hånd- jektene alltid har en helt annen effekt på den skrifter i Det Kongelige bibliotek, som opp- som opplever dem direkte med sine sanser enn rinnelig tilhørte privatsamlinger, ble også en etterligning eller kopi, enten den er mate- igjen der. Dessuten er det også mange island- riell eller virtuell, og hvor god den ellers måt- ske håndskrifter i Sverige, både fra middelal- te være. Det er som om tingene har en aura deren og senere og noen, som regel ganske som tekniske etterligninger aldri kan erstat- unge, i Norge. Dessuten finnes det islandske te. Dette er vel en av grunnene til at forskere håndskrifter med middelalderstoff (deriblant fra hele verden, som forsker i islandsk og nord- noen få fra middelalderen) i Tyskland, Neder- isk middelalderlitteratur, gjerne vil komme og land, Storbritannia, Irland, USA og Kanada. drive sin forskning ved de arnamagnæanske Etter denne innledningen skal jeg komme instituttene, enten i København eller Rey- til mitt emne: hvilken vitenskapelig betydning kjavík, selv om de på langt nær alltid trenger har de islandske håndskriftenes hjemkomst å gå til selve håndskriftene. Dette kommer Håndskriftenes hjemkomst – vitenskapelig og ideologisk belysning

selvsagt av at vi ved disse instituttene har gode om vi tar i betraktning forandrede holdning- 5 betingelser, spesialbiblioteker, fotografier og er hos generasjoner som er vokst opp med andre hjelpemidler, men naturligvis også en oppmerksomheten like mye vendt mot den gruppe mennesker som med sin samlede eks- virtuelle virkelighet som den ’virkelige’. pertise bilder en slags kritisk masse på dette Dette bringer oss inn på de ideologiske fak- feltet. Her tenker jeg selvsagt ikke bare på de torer som influerer såvel forskningspolitikk fast ansatte ved instituttene, men også på gjes- som rekruttering. Men før jeg begynner med teforskere, stipendiater og studenter som til dette aspektet, vil jeg kort si, at jeg ikke på enhver tid arbeider der. Begge steder nyter noen måte bebreider de forskere og museums- man også godt av å høre til et universitetsfolk i Danmark som i sin tid sterkt motsatte miljø – som er sterkt på dette område – og seg utleveringen av håndskriftene til Island. nærheten til store nasjonale biblioteker. I Rey- Det ser jeg som en naturlig reaksjon. Selv om kjavík er det spesielt viktig at vi på fem mi- noen forskere ved Islands universitet hadde nutters avstand (til fots) har Nasjonal- og markert seg med en klar profil på dette om- universitetsbiblioteket (Landsbókasafn Íslands rådet i første halvdel av det tyvende århund- – Háskólabókasafn), som ikke bare skal ha re, var det vanskelig for danske vitenskaps- alle islandske bøker og bøker om islandske folk, som var vant til å gjøre strenge krav til forhold, men også oppbevarer den aller stør- kvalitet, såvel i selve forskningen som til forsk- ste samlingen av islandske håndskrifter som ningbetingelser som biblioteker, å skjønne den finnes. De fleste av disse er papirhåndskrifter sterke utviklingen som alt da var igang i det fra tida etter reformasjonen, men mange av islandske samfunnet, for ikke å snakke om dem inneholder middelalderlitteratur; de den lynraske utviklingen som siden har fore- samme verkene som vi finner i våre hånd- gått. Man må også ta i betraktning at ikke skrifter fra middelalderen. Jeg kunne også nev- bare islendingene var påvirket av nasjonalis- ne både Nasjonalarkivet (b p jó∂skjalasafn) og tisk ideologi, eller skal jeg si patriotisme; det Nasjonalmuseet (b p jó∂minjasafn), og det skulle gjaldt også danskene. Man skal heller ikke være unødvendig å argumentere for den kon- glemme at Islands metode for å frigjøre seg klusjon at Reykjavík er det beste stedet for å endelig fra Danmark i 1944, mens Danmark forske i islandsk litteratur og andre særisland- var besatt, ikke hadde møtt mye forståelse el- ske saker. Dernest følger København, Islands ler sympati i Danmark. Allikevel fikk hånd- hovedstad gjennom århundrer. Når man sam- skriftsaken den avslutning den fikk med støt- menligner betingelsene i Reykjavík med Kø- te fra det politiske flertall og vel også fra store benhavn eller andre steder, må man også ta i deler av den danske allmennhet. betraktning et meget viktig moment, og det Hele debatten hadde den velgjørende ef- er mulighetene til forskerrekruttering. Det er fekt på forskningpolitikken at den offentlige åpenbart og kan også statistisk påvises at de oppmerksomheten ble rettet mot de skatte er helt andre på Island, hvor studiet av den som man hadde i håndskriftsamlingene, og islandske kultur er et sentralt anliggende, enn det ble reist spørsmål om hvor de beste beting- i andre land. Dette tror jeg kommer til å være elsene var for å utforske dem. Både ved Køb- tilfelle i overskuelig framtid, uansett hvilke enhavns universitet og ved Islands universi- tekniske framskritt vi kommer å oppleve, også tet brukte man anledningen til å få politisk Vésteinn Ólason

6 støtte til finansering av forskning på områ- pergamenthåndskrifter var dyre å produsere. det. I Danmark ble Det Arnamagnæanske Det var konkurranse med ny, religiøs, trykt institut opprettet i 1957 under ledelse av is- litteratur. Riktignok hadde kirken monopol lendingen Jón Helgason som ivrig hadde på trykkeriet og var ikke interessert i gamle kjempet for å få det til. Islands universitet had- verdslige sagaer eller dikt, heller ikke papis- de allerede i 1955 satt i gang et tekstfilologisk tisk litteratur som helgensagaer. Man fortsat- utgivelsesprosjekt, og i 1962 ble Handrita- te med å skrive på pergament ved siden av stofnun Íslands (Det islandske håndskriftin- papir til begynnelsen av 1600-tallet, men det stitutt) opprettet; som etter at håndskriftsa- er klart at de gamle skinnbøkene holdt på å ken var løst og de første håndskrifter avlevert, tape sin verdi, og stod derfor i fare for å gå ved lov av 1972 fikk navnet Stofnun Árna tapt. Interessen for sagaer og kvad holdt seg Magnússonar á Íslandi. Disse to instituttene allikevel, både hos lek og lærd, som en meng- ville aldri blitt opprettet med så gode arbeids- de papiravskrifter viser. betingelser og så mange vitenskapelige ansat- Det var humanismen som ble redningen. te, hvis ikke det hadde blitt en prestisjesak, Lærde folk i Skandinavia fikk interesse for de både for Island og Danmark, mens saken var islandske håndskriftene, fordi de fant ut at under debatt og behandling, å vise at man der var det fortellinger om Nordens ærefulle ville og kunne drive intensiv forskning av høy fortid. Høytstående personer i Danmark og internasjonal standard i håndskriftene og den Sverige begynte å samle islandske håndskrif- kulturarv som de er del av. ter og lærde professorer ansatte islandske stu- Håndskrifter er bøker, og islendingene var denter til å lese, skrive av og oversette. Dette i middelalderen et bokproduserende og et var viktig for den islandske selvbevissthet. Det boklesende folk (naturligvis var det bare et gikk mer eller mindre grunnløse skrøner om lite mindretall som kunne lese, selv om det er landet blant forfattere av reiseskildringer, og overensstemmelse i kildene om at lesekyndig- dets største krav på attraksjon var at det her heten var relativt høy), men mange fler fikk skulle finnes selve porten til Helvete, Hek- høre opplesning fra bøker. Bøker var derfor kenfeld, dvs. vulkanen Hekla. Litteraturen ble bruksgjenstander. Man kan se av bøker som nå det sterkeste våpen til forsvar av landets Codex regius av eddadiktene eller sagahånd- rykte. Med moderne språkbruk kan man si skrifter som Mö∂ruvallabók, at de er laget for at landets PR-folk brukte den til å skape et bruk, for opplesning, og ikke som kunstgjen- nytt og positivt ’image’ av landet. Denne stander eller statussymboler. Andre bøker ut- funksjonen har litteraturen hatt inn i det al- trykker klart enten kirkens store makt og sta- lersiste, til nå når Björk og Sigurrós og andre tus i samfunnet, samt respekt for dens bud- popgrupper har slått ut sagaene og Laxness skap, eller overklassens makt og velde (lov- som landets kulturelle front. bøker som Skar∂sbók og kongesagahåndskrif- 1600- og 1700-tallet brakte utgaver, först ter som Flateyjarbók). med oversettelser til latin, senere også til fol- 1500-tallet brakte store kulturelle omvelt- kespråkene. I før-romantikkens og senere ninger: reformasjonen med økt kongemakt, nasjonalromantikkens tid ble det stor interesse trykkerier og papir. De gamle middelalder- både i Tyskland, Storbritannia og Skandina- håndskriftene var blitt vanskelige å lese, og via, først for mytologi og eddadikt og senere Håndskriftenes hjemkomst – vitenskapelig og ideologisk belysning

også for sagaer, spesielt islendingesagaer. Den- 7 ne store interessen for den litteraturen som islendingene var alene om å kunne lese på sitt morsmål, og som dessuten beskrev en islandsk heltetid, en gullalder slik mange så det, had- Arni Magnússon de enorm betydning for islendingenes selv- (1663–1730) bevissthet under den selvstendighetskampen som begynte noe før midten av 1800-tallet og sluttet med republikkens grunnleggelse oppdeling som i praksis ble gjort, gjenspeiler 1944. Dette er da bakgrunnen for de sterke i noen grad disse to ideologiske holdningene. følelsene som håndskriftsaken vekket. Hånd- Vi har hørt at Island skulle få det som var skriftene var de synlige manifestasjonene av islandsk kultureie, det var da implisitt at sa- den fortid som berettiget islendingene til å gaer om nordiske konger, selv om de var skre- bli en selvstendig nasjon som tok ansvar for vet av islendinger, ikke skulle utleveres, heller seg selv og sin kultur. Etter at landet var blitt ikke europeisk litteratur i oversettelse og en fritt og selvstendig, kjente folk det som en stor del annet. urettferdighet at disse skattene skulle ha blitt Ønsket om å få håndskriftene hjem igjen igjen i det land som tidligere hersket over dem. hadde i sin tid en enormt sterk gjenklang i Men motstanden hadde også sin ideolog- det islandske folk. Det viste seg også da de to iske bakgrunn. Tyske og nordiske forskere første bøkene, Codex regius av eddadiktene hadde helt fra de oppdaget den gamle island- og Flateyjarbók ble brakt iland i Reykjavík ske litteraturen, lagt vekt på at den represen- havn, og samme dag av den danske undervis- terte gammel germansk, ’altgermanisch’, gam- ningsminister lagt i hendene på hans island- melnordisk, oldnordisk, götisk eller gammel- ske kollega. Jeg vil også tro at saken har hatt norsk kultur. Dette gjaldt selvfølgelig spesielt stor innflytelse i Danmark. Det var en stor- mytologi og heltediktning, men også konge- sinnet gjerning som jeg tror meget få angrer i sagaer og fornaldarsagaer, som jo handler om Danmark i dag. Saken gjelder meget mer enn nordiske konger og helter. Til og med islen- de ca. 1800 håndskrifter som nå oppbevares i dingesagaene, som unektelig måtte være is- Stofnun Árna Magnússonar í Reykjavík. Den landske, ble sett som eksempler på germansk dreier seg også om kulturbevissthet, om gjen- ånd. Grundtvig hadde selvfølgelig stor betyd- sidig respekt og forståelse mellom folk og om ning for den allmenne kjennskapen til den rettferdighet. Det er en glede når man får høre gamle islandske litteraturen i Danmark, og om flere tilfeller av lignende utleveringer. Jeg den nasjonalistiske bevegelse i Norge etter tror at det århundret som så vidt har begynt 1814 gjorde Snorris kongesagaer til en slags vil se mange slike. verdslig bibel for det norske folk. Det var derfor ikke noen selvfølge for folk Professor Vésteinn Ólason är chef för Islands i Norden at de islandske håndskriftene, som Arnemagnæanske Institut. ble oppbevart i de kongelige samlingene og Adr. Stofnun Árna Magnússonar à Íslandi, universitetsbiblioteker, skulle tilbake til opp- Árnagardi vid Sudurgötu, IS-101 Reykjavík havslandet Island. Resultatet av det hele, den E-mail: [email protected] Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 8–16

8 ’Håndskriftsagen’ set fra danmark

Birgitte Kjær

Jeg skal komprimeret berette om den danske indfaldsvinkel til ”håndskriftsagen”, som begivenhedsforløbet kom til at hedde i Danmark. ”Håndskriftsagen” – alene ordet ”-sagen” antyder jo, at der var tale om en lang og problematisk proces, der i visse af sine faser dog næsten kunne være så spændende som en gyser. Der kørte i Danmark en stærkt følelsesladet debat for og imod udleveringen af de islandske håndskrifter til Island, man arrangerede demonstrationstog imod udleveringen, der var forslag om folkeafstemning, ja – diskussionen nåede så langt ud blandt almindelige folk, at der ligefrem kunne udskrives terminsprøvestile om emnet i gymnasierne.1 I dag er sagen næsten glemt i Danmark; kun fagfolk husker den. At sagen har jævnet sig i Danmark ses af, at der faktisk ikke er skrevet ret meget om den fra dansk side i de sidste mange år. Interessant nok er den grundigste gennemgang af hele sagsforløbet ikke skrevet af en dansker men af en – islænding! Det er cand. mag. Sigrún Davídsdóttir, der i bogen: ”Håndskriftsagens Saga – i politisk belysning” fra 1999 har givet en – set fra dansk side – sober gennemgang af det komplicerede forløb.2

Håndskrifterne blev det væsentligste problem museum. Tilbage stod det vanskeligste: hånd- i ”bo-delingen” mellem Danmark og Island skrifterne i Det kongelige Bibliotek i Køben- efter 1944. Efter at Island i 1918 var blevet havn og i Den arnamagnæanske Stiftelse, der en suveræn stat, blev de relevante arkivalier tilhørte Københavns Universitet. Begge ste- afgivet til Island i 1927–28. Allerede i 1903 der drejede det sig – efter dansk opfattelse – var andre islandske embedsarkiver flyttet til om legalt erhvervede manuskripter, og begge Island, da det danske Islandsministerium blev steder berørte håndskrifterne i vid udstræk- flyttet fra København til Reykjavik.3 Og i ning den norrøne fælleskultur.4 1930 – ved Altingets 1000-års jubilæum – Sagen drejede sig om noget over 3.000 mid- havde der fundet en deling sted af de island- delalderlige håndskrifter: dels personal- og ske genstande, der var i det danske National- lokalhistoriske beretninger, f.eks. stormands- ’Håndskriftsagen’ set fra danmark

og bispesagaer, dels bredere historiske beret- dex Regius fra omkring 1270 med den ældre 9 ninger, f.eks. de norske og danske kongesa- Edda-digtning, bl.a. digtet ”Vølvens Spå- gaer, men samlingen rummede også skjalde- dom”8 blevet sendt af biskop Brynjólfur digtning og fiktionslitteratur som ridderro- Sveinsson som gave til Frederik III. Og den maner og eventyrlige helteskildringer samt lærde filolog, Ární Magnússon9 , der i 1701 religiøse skrifter, lovhåndskrifter og diplomer blev professor i dansk historie ved Køben- i original eller afskrift. De bevarede over 3.000 havns Universitet, indsamlede på systematis- håndskrifter er et enestående stort materiale, ke rejser rundt i Island i årene 1702–12 flere set på baggrund af en islandsk befolknings- tusinde håndskrifter, som han alle testamen- størrelse, der i vikingetid og middelalder næp- terede til en særlig stiftelse under Københavns pe selv i gode tider har oversteget 50–60.000 Universitet.10 Som det i 1944 tegnede sig i individer.5 Danmark, tilhørte gaverne, der var skænket De væsentligste problemer berørte ejen- til den danske konge, nu den danske stat, domsretten til håndskrifterne: var de dansk mens gaverne til Den arnamagnæanske Stif- eller islandsk ejendom, og – hvis de var dans- telse under Københavns Universitet tilhørte ke – var de så statens ejendom eller privateje- dette som privat ejendom. de. Fra dansk side var der næppe tvivl om, at På Island opfattede man imidlertid sagen håndskrifterne befandt sig legalt i Danmark, anderledes. Allerede i 1907 havde Det island- og at de var dansk ejendom i dels privat, dels ske Alting opfordret den islandske regering offentlig eje. Udgangspunktet var derfor fra til at træffe ”foranstaltninger angående udle- dansk side oprindelig, at håndskrifterne ikke vering af alle håndskrifter og dokumenter, skulle udleveres. Det er i denne holdning, der som Árni Magnússon tidligere havde fået til sker et skred, således at man accepterer, at de låns, og som stammer fra biskopper, kirker, relevante af håndskrifterne skulle udleveres til klostre og andre embeders og institutioners Island.6 Det næste problem i Danmark blev dokumentsamlinger her i landet, og som end- derefter, på hvilke betingelser udleveringen nu ikke er udleverede”.11 skulle ske, når den danske stat ønskede at Her er allerede det første problem ridset udlevere privatejede genstande. Det sidste op: havde Árni Magnússon lånt håndskrifter- problem var endelig omkring forståelsen af, ne af de personer, hos hvem han indsamlede, hvilke håndskrifter der var rent islandske, og eller havde han fået dem som ejendom med hvilke, der var fælles norrøne. den deraf følgende ret til at disponere over dem? I Danmark mente man det sidste.12 Kronologisk fremstilling I 1918 afsluttede Danmark og Island en overenskomst om den fortsatte forbindelse Mange håndskrifter blev i 1600-tallet og især mellem landene, som gav Island den længe i 1700-tallet indsamlet af islændinge, og bl.a. ønskede frie og suveræne status omend i per- sendt som gaver til den dansk-islandske konge sonalunion med Danmark dvs. med fælles i København. Således er de to berømteste, konge. Aftalen kunne opsiges efter 25 år. I Flatø-bogen 7 fra omkring 1380 med en ræk- disse forhandlinger indgik håndskrifterne ke norske kongesagaer og bl.a. Orkneyø-saga, ikke, kun forfatning og økonomi. Færø-saga og den lille Grønland-saga og Co- Spredt op gennem 1920erne rejstes krav- Birgitte Kjær

10 ene om udlevering af såvel embedsdokumen- mulerede ønsker om udlevering som et led i ter som håndskrifter samt museumsgenstan- Islands kamp om uafhængighed fra Danmark: de. Fra dansk side udleverede man som nævnt selvfølgelig gjaldt det håndskrifterne, men det i 1927/28 de relevante embedsdokumenter og gjaldt også en national markering. Et godt i 1930 halvdelen af det danske Nationalmu- eksempel på dette var, at man nemlig ikke seums islandske genstande i forbindelse med forsøgte at få udleveret islandske håndskrif- Altingsjubilæet. Op gennem 1930’erne blev ter uden for København.13 Men islændinge- sagen om håndskrifterne kun sjældent berørt ne argumenterede, at dengang hvor Køben- på møderne i Dansk-Islandsk Nævn. havns Universitet modtog Arne Magnussons Men i 1938 tilkendegav Island, at hverken gave, var Københavns Universitet rigernes arkivaftalen fra 1927 eller overleveringen af eneste universitet og dermed også Islands museumsgenstande i 1930 havde været til- Universitet.14 fredsstillende. Grunden var selvfølgelig, at tiden var ved at være inde for en ophævelse af 1947–1955 – den nordiske fase personalunionen med Danmark, hvilket ske- Da forhandlingerne om forbundslovens op- te i 1943 med den efterfølgende oprettelse af hævelse endte i 1946, var problemerne om- den islandske republik i 1944. Island havde kring håndskrifterne altså endnu uløste. I ret til ensidigt at opsige personalunionen med 1947 tog det danske Folketing imidlertid sa- Danmark i 1943. Alligevel skabte det skuf- gen op og nedsatte den såkaldte Håndskrift- felse i Danmark, fordi opsigelsen skete, mens kommission, fra hvilken der forelå en betænk- Danmark var besat af Tyskland og derfor ikke ning i 1951. I de forløbne fem år var der sket kunne forhandle frit omkring ophævelsen af et holdningsskred. I 1946 havde Det konge- personalunionens forbundslov. I Danmark lige Bibliotek, Københavns Universitet og havde man håbet, Island ville have udskudt Undervisningsministeriet sat sig imod enhver ophævelsen af unionen til efter den afslutning form for udlevering. I Håndskriftkommissio- på krigen, alle kunne se nærmede sig, så for- nens betænkning i 1951 var der nu enighed bundsloven kunne være blevet ophævet og om, at islændingene skulle have noget, spørgs- afviklet samtidigt og som en fælles handling. målet var blot hvad og hvor meget. Men det Først efter krigen kunne forhandlingerne blev pointeret, at det ville være urealistisk af omkring opgørelsen mellem de to lande så islændingene at tro, at de ville få udleveret finde sted, og fra islandsk side blev hånd- alle islandske håndskrifter i Danmark. skrifterne nu bragt ind i sagen, mens man fra Ud fra betænkningen kom så i 1954 det dansk side ikke mente, håndskrifterne – som danske forslag til Island. Den danske, social- dansk enten offentlig eller privat ejendom – demokratiske undervisningsminister, Julius kunne være omfattet af forbundsloven. Og Bomholt, fremkom med et columbusæg: at den ensidige unionsophævelse i 1943/44 på- håndskrifterne skulle betragtes som dansk/is- virkede stemningen i visse kredse i Danmark landsk fælleseje, og håndskrifterne i Den arna- i negativ retning over for de nu kraftigt ud- magnæanske Samling deles i en dansk og en trykte islandske ønsker om udlevering af alle islandsk afdeling, – ét forskningsinstitut i islandske håndskrifter. hvert land med gæstefaciliteter for hinandens I Danmark virkede de stadig skarpere for- forskere. Der skulle være muligheder for gen- ’Håndskriftsagen’ set fra danmark

sidige lån, og der skulle på hvert sted være 1955–1961 – højskolernes agitation 11 fotografier af de håndskrifter, der lå det an- Den danske regering var altså i 1954 kom- det sted. met med et udspil. Bolden lå nu hos Island, Men: 1954-forslaget blev blankt afvist af som lod den ligge. Sagen lå altså set med den islændingene; for dem var ønsket stadig ”det danske regerings øjne død. hele”. Den danske regering gjorde det deref- Men – det var kun politisk sagen var lagt ter klart, at den ikke kunne gøre mere for at død, ikke ideologisk. Folk med tilknytning løse sagen. Det var nu op til islændingene selv til højskolerne gik nu ind i diskussionerne ud at få gang i sagen igen. fra den synsvinkel, at der her var en parallel Men hvorfor dette skift til en imødekom- til problemerne omkring det danske mindre- mende, dansk holdning ? Forhandlingsklima- tal i Sydslesvig. En løsning, der imødekom et var i denne fase nemlig dårligt, præget dels Islands ønsker, kunne være et eksempel til ef- af danskernes endnu følte skuffelse over den terfølgelse for Tyskland, og til omverdenen ensidige unionsophævelse under krigen, dels alment, om at vise forståelse for andre natio- af en slags islandsk nynationalisme med ners og mindretals kultur. Især én person en- mistænksomhed over for den gamle ”koloni- gagerede sig, journalisten – og fra 1959 chef- magt”. Når der alligevel kom et positivt, dansk redaktør ved Kristeligt Dagblad – Bent A. udspil i 1954, var det, fordi håndskrifterne Koch. Agitationen mistede vind op gennem kunne bruges ideologisk. Efter 2. verdenskrig 1950erne; personerne var snarest private lob- var der ønske om øget nordisk samarbejde, byister, og havde intet mandat til at repræ- som blandt andet udsprang af frygt for, at Is- sentere andre end sig selv. Men de medvirke- land skulle ”gå tabt” for Norden og i stedet de kraftigt til at holde gryden i kog. knytte sig til USA. Det var først og fremmest Men de havde – med deres nære tilknyt- den socialdemokratiske, danske statsminister, ning til Island – også den betydning, at de fik Hans Hedtoft, der hægtede håndskriftsagen gjort det klart for islændingene, at de måtte på drøftelserne om et styrket Norden. Argu- gå med til en deling af håndskrifterne i stedet mentet for denne forbindelse var, at kunne for at hage sig fast i et urealistisk ønske, om Danmark og Island i fællig finde en for is- at få udleveret alt, og at de derfor måtte tilba- lændingene tilfredsstillende løsning, ville det ge til forhandlingsbordet. være et signal til omverdenen om, at de nordiske lande mente det alvorligt, når der blev 1961–1965 talt om øget samarbejde. Desuden kunne en I 1960 havde der været valg i Danmark og vi tilfredsstillende løsning være et eksempel for havde nu fået en udleveringsvenlig flertalsre- andre nationer på, hvordan man løste fælles gering. Også på Island var situation nu en problemer, så begge parter havde gavn af det. anden. Tiden syntes nu i begge lande moden Men Hans Hedtofts socialdemokratiske, til igen at prøve at finde en løsning. nordiske idealdrømme kuldsejlede, og med Et løsningsforslag, der tog hensyn til Det hans død i 1955 faldt denne nordisk-ideolo- kongelige Biblioteks og Universitetets hold- giske, politiske indgang til sagen væk.15 ninger kunne ikke imødekomme de islandske ønsker i et sådan grad, at man kunne opnå et for alle antageligt forlig. I Danmark blev Birgitte Kjær

12 sagen derfor flyttet til at være en ren politisk linger blev forslaget godtaget af islændinge- sag, ikke en sag, der kunne diskuteres akade- ne, dog med det væsentlige forbehold, at is- misk – selv om den fortsat blev det. lændingene kun godkendte det, hvis Flatø- Men selv med sagen overgivet til rene poli- bogen og Codex Regius blev udleveret uden tiske beslutninger, opstod der problemer, idet om aftalens ellers klare formuleringer om is- store dele af den danske opposition, partier- landsk kultureje. ne Venstre og De Konservative, var imod at Forslaget kunne nu fremlægges i det dans- tage hensyn til de islandske ønsker. Disse hav- ke Folketing, hvor det fik en blandet modta- de for oppositionen ikke noget retsligt grund- gelse, især fordi forhandlingerne var ført un- lag, og dertil mente man, at en udlevering ville der hånden med islændingene. De næste par ”forringe den danske nation”. Men regering- år blev håndskriftsagen nu brugt i den dans- en, bestående af socialdemokrater og radika- ke, indenrigspolitiske mudderkastning. Og le, var en flertalsregering, og dens udleverings- der gik spidsfindig jura i sagen, og hermed er venlige holdning kunne nu nemmere kom- vi fremme ved det andet af de tre hovedpro- me til orde; og den radikale undervisnings- blemer. Selv om den danske regering ikke minister var tæt knyttet til den nordisk-sin- opfattede det sådan, mente oppositionen med dede højskolebevægelse. henvisning til Grundlovens § 72, stk. 2, at Professor Alf Ross blev bedt om at omfor- delingen og udleveringen af Den arnamag- mulere det forkastede, danske udspil fra 1954 næanske Samling måtte opfattes som ekspro- på en sådan måde, at islændingene kunne priation af privat ejendom og dermed udløse godtage det. Han foreslog igen, at Den arna- en erstatning. Det indebar, at loven ikke kun- magnæanske Samlings håndskrifter skulle ne vedtages af det siddende Folketing, men deles mellem to ligestillede institutioner på skulle udskydes, indtil den – efter et nyt fol- Københavns og Islands Universitet i Reykja- ketingsvalg – kunne godkendes af det nye fol- vik, og at alt materiale skulle kopieres, så de keting. Det godkendte regeringen men to forskningsinstitutioner havde samme be- pointerede, at lovforslaget ikke ville blive tingelser. Som delekriterium foreslog han, at ændret ved genfremsættelsen, hvilket selvføl- alt, hvad der kunne opfattes som islandsk gelig havde været oppositionens hensigt. kultureje, skulle overgives til Island. Defini- Lovforslaget blev så genfremsat uændret i tionen af begrebet islandsk kultureje var, at 1964, men allerede fra efteråret 1963 var dis- håndskrifterne skulle omhandle islandske for- kussionen blusset voldsomt op igen. Det var hold og være skrevet i Island af en islænding. en lille, hård kerne af akademikere og natio- De islandske håndskrifter i Det kongelige nalistisk sindede politikere, der var imod ud- Bibliotek skulle deles efter det samme prin- leveringen, der førte an i en debat, der i dag cip og overgives til Islands Universitet på sam- nok kan synes lidt nedladende over for is- me måde. Det betød, at Flatø-bogen og Co- landsk forskning. Der indløb protester mod dex Regius faldt uden for kriteriet. Alle hånd- udleveringen fra f.eks. Det kongelige nordis- skrifter, der skulle udleveres, skulle gennem ke Oldskriftselskab og fra Det kongelige dans- en konservering først, og der skulle afsættes ke Videnskabernes Selskab. Universitetsfolk- en 20-årig periode til arbejdet. enes modstand bundede selvfølgelig i det fak- Efter hemmelige dansk/islandske forhand- tum, at håndskrifterne var blevet en del af et ’Håndskriftsagen’ set fra danmark

dansk forskningsområde, der tiltrak både Bibliotek, der blev udleveret som de første. 13 danske og udenlandske forskere; omkring Den 17. april 1971 satte Det kongelige Bib- håndskrifterne var der opbygget et videnska- liotek i København sit officielle dannebrogs- beligt institut og på Det kongelige Bibliotek flag på halv stang, – igen en følelsesladet de- et fagbibliotek med speciel sigte på håndskrift- monstration, men ikke vendt mod Island men forskningen. Hertil kom så stadig det vanske- mod den danske undervisningsminister, der lige spørgsmål, at man med ekspropriationen havde ladet to af bibliotekets største skatte gå valgte at behandle en privatejet stiftelse, som med i handelen, nemlig de omstridte hånd- om det var statens ejendom. Hvor følelsesla- skrifter: Flatø-bogen og Codex Regius, som det sagen kørte, og hvor langt, den kom ud i det havde været mest vanskeligt at nå enig- befolkningen, kan ses af, at flere konservative hed om, netop fordi de ikke omhandlede spe- politikere ligefrem forsøgte at få udlevering- cifikt islandske forhold, men generelt nordis- en lagt ud til folkeafstemning!16 ke, og blot var nedskrevet på Island. Men Men loven blev igen vedtaget i Folketing- d. 21. april 1971 blev den første sending – et. inklusive Flatø-bogen og Codex Regius – overdraget Island under stor højtidelighed i 1965–1971 Reykjavik. Det indebar dog ikke en hurtig udlevering. Vanskeligere var det med håndskrifterne i De næste år blev brugt til juridisk tovtrække- Den arnamagnæanske Stiftelse og de reste- ri, for der var jo måske også penge indblan- rende håndskrifter i Det kongelige Bibliotek. det i sagen! Den arnamagnæanske Kommis- Vi er her fremme ved sagens tredje hoved- sion anlagde nemlig sag mod det danske un- problem, hvad var ”islandsk kultureje”. Her- dervisningsministerium med påstand om, at til blev der nedsat det såkaldte ”deleudvalg”, udleveringen indebar en ekspropriation, hvil- sammensat af to repræsentanter for universi- ket skulle udløse en erstatning til Stiftelsen, teterne i henholdsvis Reykjavik og Køben- men tabte sagen både ved Østre Landsret og havn. Det har fra 1971 til 1996 udarbejdet Højesteret. Nu følte Undervisningsministe- 11 udleveringslister. Løbende var der nemlig riet sig provokeret til at anlægge en modsag mange problemer omkring fortolkningen af for at få en stadfæstelse af, at der ikke på no- loven fra 1965. Men da disse problemer nu gen måde kunne blive tale om, at der skulle ikke mere var en del af den danske indenrigs- betales erstatning til Den arnamagnæanske politik men et dansk-islandsk universitetspro- Stiftelse. Dommen lød, at Stiftelsens hånd- blem, var den folkelige appel omkring hånd- skrifter ikke skulle erstattes med penge, mens skriftsagen væk, og der blev stille om sagen i den – lille – del af stiftelsens kapital, der også den danske offentlighed. skulle udleveres, skulle erstattes. Problemerne kunne f.eks. være vanskelig- hederne med at forstå lovens præmisser for 1971–1997 – håndskrifterne udleveres en deling, fortolkningen af ordet ”islandsk Den danske regering kunne mere problem- kultureje”, og om et håndskrift var en oversæt- løst gennemtvinge en udlevering af de gen- telse eller en original, eller om man skulle tage stande, der var statsejede, – og gjorde det. Det udgangspunkt i 1961-listerne (Island) eller var da også håndskrifter fra Det kongelige lave nye lister – eller holde sig strikt til 1965- Birgitte Kjær

14 lovens ord (Danmark). Et andet problem var le ganske vist skrevet på islandsk, men om- optællingen af håndskrifter. Der var fra star- handler overvejende andre forhold end island- ten enighed om udlevering af 1.700 hånd- ske, bl.a. de danske og norske kongers histo- skrifter, – men hvordan tælle dem, når ét og rie, eller de rummer f.eks. religiøse tekster, samme nummer i håndskriftfortegnelsen kun- oversættelser o. lign.17 ne indeholde mere end ét håndskrift – eller I de forløbne år er alt det udleverede mate- kun et brudstykke af et håndskrift? Arbejdet riale blevet konserveret og gennemfotografe- gik derfor ret langsomt. Frem til 1982 var der ret før udleveringen til Island, en kæmpe ar- dog blevet lavet ti delelister, som man var nået bejdsopgave, da mange af håndskrifterne fo- til enighed om. Tilbage stod de håndskrifter, refandtes i mange stumper eller skulle renses hvorom der ikke kunne opnås enighed, ca. for århundreders røg, sod og fugt, og som Det 200 stk. (Island) eller 300 stk. (Danmark), arnamagnæanske institut i København, trods alt efter hvordan man talte. bitterheden over udleveringen dengang, på- Nu i 1985 måtte sagen så igen op på poli- tog sig med stor ansvarsfølelse over for hånd- tisk plan. Fra dansk side ønskede undervis- skrifterne. Arbejdet er foregået i tæt samar- ningsminister Bertel Haarder, den hurtigt løst. bejde mellem konservatorer og fotografer, og Også han havde sin rod i højskolebevægelsen der er løbende blevet taget fotografier af kon- og var altså Island positivt stemt. Frem gen- serveringsprocessen både før, under og efter nem 1985 forhandlede man frem og tilbage restaureringen.18 Det muliggjorde et fortsat og lavede flere forslag til løsninger uden at forskningsarbejde i København, men har fak- komme ud af stedet. Først i februar 1986 blev tisk også betydet, at forskningen omkring de man enige om den sidste deleliste. Med den- islandske håndskrifter på langt sigt har kunne formelle afslutning på delingssagen var net udstrækkes til ikke kun at finde sted i ”håndskriftsagen” næsten ovre. Tilbage stod Reykjavik og København, men nu – via In- blot udleveringen af de sidste håndskrifter, ternettet – er blevet international. som man var nået til enighed om i Haarders udvalg, og den 19. juni 1997 blev også de Afslutning afleveret. I alt er der i tiden 1971–1997 udleveret Ser vi på sagen og dens forløb, er det to helt 141 håndskrifter fra Det kongelige Bibliotek forskellige holdninger, der kommer frem, om i København og 1.666 håndskrifter, ca. 1.350 man ser på den, som den tog sig ud i årene op diplomer og 74 pakker med ca. 6.000 dip- til 1971, hvor man påbegyndte udleveringen lomafskrifter fra Den arnamagnæanske Sam- af det store antal håndskrifter, og om vi ser på ling. Tilbage i Den arnamagnæanske Samling sagen i dag i 2002, fem år efter, at de sidste er forblevet ca. 1.366 håndskrifter, ca. 1.347 håndskrifter blev udleveret. diplomer og 4.267 diplomafskrifter. Heraf er Der er næppe ændret ved holdningen, at ca. 700 islandske og ca. 280 norske, mens håndskrifterne var i Danmark legalt i hen- resten har en anden proveniens og kan være holdsvis Universitetets og Det kongelige Bib- skrevet på dansk, latin, svensk, tysk, spansk, lioteks eje. Derfor opfattes udleveringen af italiensk, hollandsk og fransk. Af de hånd- folk fra de involverede institutioner ofte som skrifter, der er forblevet i København, er nogen gave til Island, sådan som det bl.a. i 1997 ’Håndskriftsagen’ set fra danmark

er blevet formuleret af direktøren for Det næanske Institut i København, Peter Spring- 15 kongelige Bibliotek, Erland Kolding Nielsen. borg, situationen i dag. Og når han, der kom- Der, hvor skreddet er sket, er fra at man over- mer fra en af de institutioner, der følte sig mest hovedet ikke ønskede at udlevere nogle af lemlæstet ved udleveringen, kan skrive sådan håndskrifterne, til at man udleverede broder- uden brod, bør også vi, der gik i demonstra- parten. Men der, hvor skreddet er størst er, at tionstog i 1960erne konkludere, at sagen om holdningen er gået fra de følelsesladede de- håndskrifterne fandt en usædvanligt lykkelig monstrationer for at beholde håndskrifterne afslutning. i Danmark til, at de involverede institutioner i dag finder det i sin orden, at håndskrifterne Efterskrift er delt på to søsterorganisationer. Denne gennemgang af sagsforløbet, som det har taget Jeg vil afslutte med følgende citat: sig ud fra dansk side, bygger udelukkende på publice- ”Island fik broderparten af håndskrifterne, ret materiale, og jeg har i vid udstrækning holdt mig til men der blev også så meget tilbage i Køben- forskningsmiljøets vurdering. Oprindelig havde vi i den havn, at det gav mening at fortsætte arbejdet danske sektion engageret en anden foredragsholder, en der. Der er nu to arnamagnæanske institut- forsker, der gennem de sidste 30 år havde været nært ter, ét i København, oprettet i 1956 og ét i knyttet til hele problemkomplekset omkring delingen Reykjavik, oprettet 1971 – begge internatio- af håndskrifterne, direktør Iver Kjær, der fra 1972–91 nale centre for udforskningen af den island- var efor for Den arnamagnæanske Stiftelse og fra 1991 ske kulturarv. Striden om håndskrifterne har medlem af Den arnamagnæanske Kommission. I 1985– aldrig forstyrret det gode kollegiale forhold 86 var han rådgiver for den danske undervisningsmi- mellem de islandske og danske håndskriftfors- nister Bertel Haarder vedr. afslutningen af håndskriftsa- kere, og de, der arbejder på de to søsterinsti- gen og i 1986 medlem af det dansk-islandske forhand- tutioner i dag, betragter Den arnamagnæanske lingsudvalg, der endeligt afsluttede håndskriftsagen. Samling som én samling fordelt på to steder. Han var nok en af dem, der i Danmark kendte sagens En ny elektronisk katalog over samlingen er mange facetter bedst – og kendte dem indefra. Hans under udarbejdelse som et fælles projekt, – pludselige død her kort før mødet stillede os i en vans- og vil ”genforene” samlingen på Internettet. kelig situation. At det er mig, der her har fremstillet Siden 1972 har et islandsk stipendium gjort sagsforløbet, er derfor kun en nødløsning. Vi valgte det muligt for danske forskere at studere imidlertid at give en fremstilling af sagen ud fra det håndskrifter i Reykjavik, mens et tilsvarende tilgængelige materiale, idet det var væsentligt for os, at dansk stipendium for islandske forskere blev vore nordiske kolleger kunne føle sig orienteret om sa- oprettet i 1986. Begge institutter råder over gens forløb i begge lande. Men jeg må understrege, at fremragende fagbiblioteker, og på instituttet mit kendskab til sagen udelukkende stammer fra lit- i København er der en komplet samling af terære kilder, og at jeg ikke er i stand til at gå ind i den fotografier af det omfattende materiale, der kvalificerede diskussion, Iver Kjær ville have kunnet. blev udleveret. Imidlertid ved jeg, han ville være enig med mig i kon- I dag fungerer Den arnamagnæanske Sam- klusionen, at sagen endte som ”en solstrålehistorie”, – det ling utvivlsomt som det vigtigste kulturelle var hans egne ord, da vi for ikke så længe siden dis- bindeled mellem de to lande”.19 kuterede den som oplæg til dette møde. Således beskriver lederen af Det arnamag- Birgitte Kjær

16 Noter endavisen 22. august 1997 18. Det arnamagnæanske Instituts hjemmeside. Poul 1. Jette Baagøe, mundtlig meddelelse Møller, 1965, side 126–27 2. Anmeldelserne i Historisk Tidsskrift 2002 (Tho- 19. Peter Springborg, Fortid og Nutid, 2001,1, mas Riis) og Fortid og Nutid 2001 (Peter anmeldelse Springborg) 3. Sigrún Davídsdóttir 1999, p. 25 Litteratur 4. Thomas Riis. Historisk Tidsskrift bd. 101,2; 2001 – anmeldelse Det Arnamagnæanske Instituts hjemmeside 5. Erland Kolding Nielsen: Gaven til Island. Week- www.hum.ku.dk/aminst-dk.html endavisen 22. august 1997 Sigrún Davídsdóttir: Håndskriftsagens Saga – i poli- 6. Erland Kolding Nielsen: Gaven til Island. Week- tisk belysning. 1999 endavisen 22. august 1997 Sigrún Davídsdóttir: Håndskriftsagen i tilbageblik. 7. Flateyjarbók, Gl. kgl. Saml. 1005, 2 vol.s, fol. Nyt fra Island 1995? 8. Gl. Kgl. Sml. 2087 4o Bent A. Koch: Historiske minutter. Politiken 13. 9. 1663–1730 august 1999 10. Erland Kolding Nielsen: Gaven til Island. Week- Poul Møller: De islandske håndskrifter. 1965. endavisen 22. august 1997 Erland Kolding Nielsen: Gaven til Island. Weekend- 11. Sigrún Davídsdóttir, 1999, p. 25 avisen 22. august 1997 12. Poul Møller 1965. Bl.a. side 40 Thomas Riis: Historisk Tidsskrift bd. 101,2. 2001. 13. Kungliga biblioteket i Stockholm, Uppsala Uni- Anmeldelse af Sigrún Davídsdóttir, 1999 versitetsbibliotek og Bodleian Library i Oxford. Peter Springborg: Fortid og Nutid 2001. Anmeldelse Poul Møller 1965, side 29, 31, 46 og 47; svensk- af Sigrún Davídsdóttir, 1999 erne indsamlede selv i 16–1700-tallet, – og har også håndskrifter, der er taget som krigsbytte i Overinspektør Birgitte Kjær Danmark Adr. Den Gamle By, Danmarks Købstadsmuseum, 14. Det arnamagnæanske Instituts hjemmeside Viborgvej 2, DK-8000 Århus C 15. Sigrún Davídsdóttir, 1999, p. 387 Fax: +45 86760687 16. Sigrún Davídsdóttir 1995 ? og 1999, p. 314–17 E-mail: [email protected] 17. Erland Kolding Nielsen: Gaven til Island. Week- Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 17–21

Återlämning av isländska 17 föremål från Danmark 1930

Anna Torbjörg Torgrímsdóttir

I juni månad 1930 firade islänningarna Alltingets 1000-årsjubileum. Före själva ceremonin träffade Danmarks statsminister, Thorvald Stauning, sin isländska kollega, Tryggvi Thórhallsson och överlämnade, som en jubileumsgåva, ca 150 museiföremål ur Danmarks Nationalmuseum, eller hälften av museets samling av isländska förhistoriska och medeltida föremål.

Huvuddelen av samlingen hade kommit till resolution år 1924 och då kraven bemöttes Oldsagsmuseet, Nationalmuseets föregånga- positivt från dansk sida beslöt isländska poli- re, under 1800-talet, när Island fortfarande tiker att det skulle undersökas om några is- var en del av Danmark. Några föremål här- ländska föremål fanns i danska museer och i stammade från Det Kongelige Kunstkammer, så fall kräva dem tillbaka.2 men andra föremål hade museet fått som gå- Tre månader senare, den 21 februari 1925, vor eller med köp av privatpersoner. Dess- krävde Alltinget i en resolution till landets utom förvärvade Den Kongelige Oldsagskom- regering återförande av alla isländska musei- mission som stod bakom Oldsagsmuseet di- föremål ur danska museer.3 Utgångspunkten rekt från Island en del föremål som ”fortjene för kraven var att alla de isländska föremål især at burde opbevares i et Museum for som danska museer förvarade utan att ha fått Fædrenelandets Oldsager” som det då hette.1 eller köpt dem av föremålens lagliga ägare Att hälften av den äldsta samlingen av is- skulle tillbaka till Island och dessutom alla de ländska föremål återlämnades 1930 berodde föremål Oldsagskommissionen hade förvär- inte på tillfälligheter, utan var ett resultat av vat från landet. långvariga förhandlingar mellan politiker och Samma sommar diskuterades kraven i sakkunniga. En viktig politisk förutsättning Dansk-isländsk nämnd som tillkommit 1918, för dessa förhandlingar var att Danmark 1920 när Island fick självstyre från Danmark. Inom tog över Norra Slesvig och samtidigt fick både nämnden träffades varje sommar, represen- arkivalier och museiföremål från Tyskland. tanter från Danmarks Rigsdag och Islands Isländska politiker tyckte då att tiden var Allting och diskuterade de nya förhållanden mogen för att återuppta gamla isländska krav som rådde mellan Island och Danmark och från 1907 om återlämning av ämbetsarkiv ur upprättade en rad avtal och överenskommel- danska institutioner. Alltinget röstade för en ser. Både de isländska och de danska politi- Anna Torbjörg Torgrímsdóttir

18 kerna såg på de isländska kraven om arkiva- beredda att skriva ett avtal om saken. Det blev lier och museiföremål som en naturlig följd bestämt att direktörerna för båda museerna av de två ländernas åtskiljande. Förhandling- skulle träffas sommaren 1927 och gå igenom arna i nämnden ägde rum i ömsesidig förstå- föremålen för att se vilka som skulle återläm- else.4 nas. De danska representanterna efterlyste ett Direktören för Danmarks Nationalmuse- register över de föremål Island krävde åter- um, Dr. M. Mackeprang, hade från första lämnade. Av en ren tillfällighet var Matthías början avvisat alla krav på återlämnande, Thór∂arson direktör för Islands Nationalmu- utom av ett fåtal föremål han själv tyckte att seum på resa i Köpenhamn. Han blev insatt i Nationalmuseet kunde undvara. Men av de isländska kraven och gjorde en lista på ca Dansk-isländsk nämnds beslut var tydligt att 120 föremål i Köpenhamnsmuseet.5 Matthías politikerna skulle tvinga fram återlämnande. som efter detta fungerade som sakkunnig änd- Det fick Mackeprang att ändra taktik och han rade litet på kravens utgångspunkter. På lis- började försöka påverka vilka föremål och hur tan återfanns därför de föremål som hade många skulle återlämnas. Istället för att som kommit till Köpenhamn med myndigheters tidigare, undvika utbildningsministeriets frå- inblandning och alla jordfunna föremål som gor och endast tala om den vetenskapliga vikt hade skickats från Island till Oldsagsmuseet i föremålen hade för Nationalmuseet, började Köpenhamn, men inte de föremål som mu- Mackeprang aktivt delta i förhandlingar och seet hade köpt eller fått av privatpersoner.6 motarbeta Dansk-isländsk nämnds förslag. Det visade sig att vara svårt att i praktiken Han informerade de danska politikerna om bestämma hur och varför alla de isländska föremålens höga penningvärde och betonade föremålen hade kommit till Danmark. Na- risken av att ett återlämnande av föremål till tionalmuseets kataloger var både kortfattade Island sannolikt skulle betyda andra utläm- om förvärvssätt och ofta svårtolkade och det ningskrav, speciellt från Norge.8 Mackeprangs var därför omöjligt att alltid avgöra med vil- lobbying resulterade i att Danmarks Under- ken rätt föremålen hade kommit till museet. visningsminister J. Byskov beslöt att kom- Därför bestämdes på Dansk-isländsk nämnds mande förhandlingar mellan Mackeprang och sommarmöte 1926, efter ett förslag från dans- Matthías Thór∂arson skulle utgå från ”frit karna i nämnden, att ändra på förhandling- sagligt Grundlag”, men inte utifrån Dansk- arnas grunder och att begära av de två reger- isländsks nämnds praktiska sätt. Detta beslut ingarna att lösa frågan på ett praktiskt sätt. meddelades endast Mackeprang och det dans- ”Ett praktiskt sätt” innebar att samlingens ka statsministeriet.9 största del skulle till Island. Den del som blev När de båda museidirektörerna träffades på kvar i Köpenhamn skulle inte bara ha ett spe- försommaren 1927 trodde Matthías Thór∂- ciellt värde för Nationalmuseet utan också att arson därför att de skulle förhandla efter museet i Reykjavík redan hade liknande före- Dansk-isländska nämndens beslut. Att han mål i sin ägo.7 bara skulle peka ut den del av Nationalmuse- Både Islands och Danmarks regeringar ver- ets samling han skulle ta med hem till Island. kar ha varit nöjda med denna praktiska lös- Matthías lade därför fram en ny och utökad ning på återlämningskraven och att ha varit lista över de föremål han ville få återlämnade, Återlämning av isländska föremål från Danmark 1930

totalt ca 233 nummer. Listan innehöll Na- rektören för Rosenborgsamlingerne greve Fr. 19 tionalmuseets alla isländska föremål från för- Brockenhuus-Schack, professor emeritus Chr. historisk tid, alla medeltida föremål och 34 Blinkenberg och museumsinspektör Otto av Nationalmuseets ganska omfattande sam- Andrup. Deras förslag på uppdelningen av ling av föremål från nyare tid. Den listan blev samlingen presenterades för de isländska re- förhandlingarnas utgångspunkt. Det visade presentanterna på Dansk-isländsk nämnds sig dock att Mackeprang hade invändningar möte sommaren 1929.11 Förslaget var, ur is- och till slut enades de två herrarna om att ca ländsk synpunkt, en väsentlig försämring jäm- 105 nummer skulle avstås till Island och att fört med museidirektörernas förhandlingar ca 52 nummer skulle stanna kvar i Köpen- två år tidigare. Det var tydligt att Dansk-is- hamn. Var de resterande ca 76 föremålen skul- ländsk nämnds förslag från sommaren 1926 le förvaras kunde de inte enas om. hade förkastats. Nu var det Köpenhamnsmu- Inte heller Dansk-isländsk nämnd som träf- seets behov som kom i första hand och de fades senare samma sommar, kunde komma flesta klenoderna skulle stanna där. Island vidare i förhandlingarna. Då ställde plötsligt skulle bara få återlämnade två av de 76 före- islänningarna i Dansk-isländsk nämnd mini- mål museidirektörerna inte kunde enas om mikrav genom en lista på 25 föremål. Alla och inget av de 25 föremål på minimikravlis- dessa 25 föremål var riktiga klenoder och alla tan från 1927. Dessutom tog nämnden bort fanns med bland de föremål museidirektörer- 19 föremål från museidirektörernas återläm- na inte kunde enas om. Dessutom hade före- ningslista men lade till 11 föremål från listan målen kommit till Köpenhamn på Oldsags- över föremål som skulle ha stannat i Köpen- kommissionen begäran eller utan den laglige hamn. ägarens tillåtelse. Minimikraven var med an- Den isländska delen av Dansk-isländsk dra ord i enlighet med den ursprungliga All- nämnd kunde förstås inte godkänna försla- tingsresolutionen från året 1925. Dessa före- get och till slut begärde hela nämnden att de mål ville islänningarna ha och var, om det så två regeringarna skulle avgöra saken i enlig- behövdes, villiga att avstå från alla andra krav. het med nämndens ”praktiska sätt”.12 Det och att Mackeprang snabbt tackade nej Tidigt våren 1930 ägde förhandlingar rum till det nya förslaget, visar väl vad trätan egent- mellan den isländska regeringens representan- ligen handlade om: de riktiga klenoderna som ter och den danska regeringen, men omfatt- båda museerna ville komma åt fanns på den ningen på förhandlingen, vad som diskutera- lista de inte kunde enas om. des och vilka, om några, beslut som togs vet Eftersom ingen lösning fanns på delning- jag inte ännu.13 Men den 21. maj 1930 mot- en begärde Dansk-isländsk nämnd att den tog Dr. Mackeprang en lista från den danska danska regeringen skulle tillsätta en ny sak- regeringen över de föremål som skulle åter- kunnig nämnd. Den skulle ha som uppdrag lämnas till Island som en gåva på Alltingets att lösa saken varvid större vikt skulle läggas 1000-årsdag. på att möta de isländska önskemålen än tidi- Återlämningen baserades på museidirektö- gare gjorts.10 rernas lista från sommaren 1927. Island fick Den nya nämnden, kallad tremanskommis- alla de föremål Mackeprang hade godkänt för sionen, bestod av tre danska museimän, di- återlämnande, och 16 till, åtta kom från lis- Anna Torbjörg Torgrímsdóttir

20 tan över de föremål som skulle ha stannat i ta stora klenoderna, några bland Islands fi- Köpenhamn och åtta av listan över de 76 naste och värdefullaste kulturhistoriska före- nummer som museidirektörerna inte kunde mål, blev kvar i Köpenhamn efter delningen enas om. Endast fyra föremål som återläm- 1930. Några få av föremålen är utställda i det nades fanns med på den isländska minimi- danska museet men många, speciellt de mer kravlistan. Att återlämna föremålen som en vanliga, är magasinerade och svårtillgängliga gåva, löste två stora problem för danska poli- för isländska forskare och allmänhet och har tiker: För det första kunde givaren själv obe- därmed helt eller delvis försvunnit ur isländsk hindrat välja vilka föremål som skulle åter- kulturhistoria. lämnas och dessutom kunde andra länder inte basera eventuella återlämningskrav av föremål Noter på en gåva till Island. Men en gåva innebar också en nackdel: Det gick att ställa nya krav 1. Kristján Eldjárn: Fædrenelandets Oldsager på återlämning! Stúdentabla∂i∂ 1. des 1951. s. 18–20. Ur ett Några dagar efter överlämningen höll Dansk- brev från Oldsagskommissionen till Stiftmyndig- isländsk nämnd sitt sommarmöte på Island. heterna på Island den 23 maj 1818: ”Efter de os Där tackade den isländske utbildningsminis- hidindtil fra Præsterne i Island indkomne befale- tern, Jónas Jónasson, för gåvan och sade att de Efterretninger om de der befindtlige Oldsager, lösningen på frågan var mycket tillfredsstäl- ere vi blevne opmærksomme paa fölgende væve- lande och att den isländska regeringen var de eller broderede Tapetserier, Alterklæder, m.m. ”meget glade for dette Resultat, der var Vid- Kirkerne tilhörende som tildels ere allerede blev- nesbyrd om et Storsind, som var meget sjæl- ne gandske ubrugbare som Kirkeprydelser, men dent udenfor Skandinavien.”14 Från dansk som dog synes at være mærkværdige for Old- sida tolkade man dessa ord som att Island inte grandskning og Kunsterne, samt fortjene især at skulle ställa några mer krav. Men de kunde burde opbevares i et Museum for Fædrenelandets inte ha haft mer fel. Nya krav ställdes. Först Oldsager” år 1938 och sedan några gånger till, tills de 2. Thjó∂skjalasafn Íslands: Stjórnarrá∂ Íslands. Db. två länderna, 1965, skrev på avtalet om åter- 5 nr. 511. Mötesprotokoll för den isländske lämning av de isländska handskrifterna. Då delen av Dansk-isländsk nämnd 22. november lovade man från Islands sida att aldrig mer 1924.; Altingistí∂indi A 1925 s. 189. ställa några krav på isländska handskrifter, 3. Altingistí∂indi A 1925. s. 246. arkivalier eller museiföremål i danska institu- 4. Dansk-islandsk nævn protokol over forhandlingerne tioner eller i privat ägo. i aarene 1919–1939. Udgivet af nævnets danske Att den isländska samlingen av förhistoris- afdeling (Kövenhamn 1944). Danmarks Natio- ka och medeltida föremål i Danmarks Natio- nalmuseum: Arkiv. Brev från Dansk-islandsk nalmuseum delades itu året 1930 råder det Nævn, danske Afdeling till Danmarks Statsmi- ingen tvekan om. Inte heller att jubileumsgå- nister den 23. juni 1926. van innehöll några av Islands Nationalmuse- 5. Matthías gjorde en lista på ca 80 föremål i augus- ums, idag, märkligaste föremål, bland annat ti 1925 och en tilläggslista på ca 40 föremål i det mäktigaste föremålet av alla, Valthjófs- april 1926. Totalt ca 120 föremål. sta∂ardörren. Men lika sant är det att de fles- 6. Thjó∂skjalasafn Íslands: Sendirá∂i∂ í Kaupman- Återlämning av isländska föremål från Danmark 1930

nahöfn. Db. IV nr. 9. Skjalakrafa. Ett brev från 10. Dansk-islandsk nævn protokoll, s. 114–115. 21 Matthías Thór∂arson till Islands Gesandt i Kö- 11. Dansk-islandsk nævn protokoll, s. 140.; Danmarks penhamn 22. februari 1930. Nationalmuseum: Arkiv. Kommissitionsindstil- 7. Dansk-islandsk nævn protokol, s. 94–97. lingen den 27 juni 1929. 8 Danmarks Nationalmuseum: Arkiv. T.ex. 30. maj 12. Dansk-islandsk nævn protokoll, s. 145. 1924, Dr. Mackeprangs kallelse till Museums- 13. Se t.ex. Thjó∂skjalasafn Íslands: Sendirá∂i∂ í raadsmöde den 4. december 1926 och ett brev Kaupmannahöfn. Db IV nr. 9. Skjalakrafa. Brev från Dr. Mackeprang till J. Byskov undervis- från Matthías Thór∂arson till Islands Gesandt ningsminister den 16. marts 1927. den 22. februari 1930. 9. Danmarks Nationalmuseum: Arkiv. Brev från 14. Dansk-islandsk nævn protokoll, s. 151–152. Undervisningsministeriet till Dr. Mackeprang den 12. maj 1927, brev från Dr. Mackeprang Anna Torbjörg Torgrímsdóttir, mag.stud. i museivetenskap, till Undervisningsministeriet den 16. maj 1927 Göteborgs universitet. och brev från Undervisningsministeriet till Adr. Brattåskärrsvägen 99, S-433 64 Sävedalen Dr. Mackeprang den 18. maj 1927. E-mail: [email protected] Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 22–31

22 Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

Inge Adriansen

I 2003 vil Nationalmuseet i København vise en stor udstilling med Nydambåden, et af de mest opsigtsvækkende danske mosefund. Den originale båd anses for kulturarv både i Slesvig-Holsten og i Danmark, og den bliver udlånt af Schleswig-Holsteinisches Landesmuseum på Schloss Gottorf i Schleswig under den stiltiende forudsætning, at båden kan vende tilbage til den del af Slesvig, der er tysk, uden at der på ny rejses officielle udleveringskrav fra dansk side. Der er næppe tvivl om, at disse krav vil blive respekteret fra officiel side, men der er næppe heller tvivl om, at der fra uofficiel side vil komme krav om, at Nydambåden skal forblive i Danmark som umistelig kulturarv. For i mere end 100 år har Nydambåden været en af de museumsgenstande, hvorom der var størst dansk-tysk uenighed.

Men hvordan kan en stor tung robåd, der er til det kongelige kunstkammer i København dateret til germansk jernalder 3-400 år før i midten af 1700-årene. Den gottorpske her- grundlæggelsen af Det Danske Rige, fortol- tug havde under Den Store Nordiske Krig kes som dansknationalt kulturgods? Hvad er været allieret med svenskerne mod den dans- det for egenskaber, der bevirker, at visse mu- ke konge og lidt et klart nederlag. Derfor var seumsgenstande tillægges en betydning som den gottorpske statsdannelse blevet opløst i umisteligt kulturgods og andre ikke gør det? 1720 og de gottorpske områder inkorporeret Dette vil jeg forsøge at belyse ved at fortælle i det danske monarki. Det er ikke blot tale om de vigtigste tilbageføringer af kulturgods om territoriale indlemmelser, også gottorper- mellem Danmark og Tyskland siden 1864. nes kulturgods blev inkorporeret. Det impo- nerende kunstkammer, der skulle vise hertu- Ældre tiders krigserobringer gernes repræsentative formåen og kulturelle niveau blev i 1750 indlemmet i Det Kongeli- En af de første markante overføringer af kul- ge Kunstkammer i København.1 Der var ing- turgods til Danmark var den gottorpske her- en bortset fra den hertugelige familie, der tugs kunstkammer, hvis glansstykker blev ført kunne have noget mod dette, da genstand- Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

ene i de europæiske kunstkamre udelukken- gøre for den danske konge end at acceptere 23 de havde imageskabende formål for fyrster- kravet. Det blev ikke efterfulgt af svensk krav ne. Der var endnu ingen forestillinger om, at om udlevering af norsk kulturgods i dansk der fandtes særegent nationalt kulturgods, for eje. De omfattende overførsler af arkivalier fra befolkningerne blev endnu kun betragtet som det danske til det norske rigsarkiv er først sket fyrsternes undersåtter, ikke som nationer med langt senere. Det eneste svenske krav ved- selvstændige rettigheder. rørende kulturarv i forbindelsen med overta- Dette forhold ændredes drastisk efter den gelsen af Norge var fjernelsen af Norske Løve franske revolution, hvor forestillingen om fra det danske kongelige våben. Dette krav ”folket” som statens grundlag og statsmag- blev opfyldt med et nyt kongevåben i 1819. tens legitimerende faktor blev udbredt. I lø- Igen et udtryk for forestillingen om, at staten bet af 1800-tallet blev hovedparten af de gam- og fyrsten var synonymer. le sammensatte fyrstestater afløst af national- På europæisk plan skete der et par markante stater, og ofte skete dette ved, at områder blev tilbageførsler af kulturgods efter Napoleons udskilt. Jævnsides hermed blev der udviklet ran under de franske erobringskrige. Firspan- den tanke, at der fandtes en fælles kulturarv, det på Brandenburger Tor i Berlin kom atter som tilhørte en hel nation, og at en enkelt på plads efter nogle år i Paris, og det samme person ikke havde lov til at bemægtige sig gjaldt San Marco-løverne i Venezia, der også kulturarven alene. De fyrstelige kunstkamre var fjernet efter ordre fra den franske kejser. blev opløst, og indholdet spredt ud på alment Hermed var lagt en spire til senere tiders fo- tilgængelige museer. Allerede i 1806 blev or- restillinger om, at der findes noget umisteligt det ”Nationalmuseum” første gang anvendt kulturgods, som ikke blot kan flyttes omkring på dansk i et forslag til omdannnelse af det efter sejrherrers skøn. kongelige kunstkammer, som blev spredt ud 2 på flere nydannede museer. De gottorpske Første slesvigske krig 1848–1850 genstande drømte ingen om at tilbageføre til Gottorp. De var blevet til en del af dansk I 1848 var Danmark på ny i krig; denne gang kulturarv, idet hele Slesvig var blevet inkor- var det en borgerkrig inden for monarkiets poreret i Det Danske Rige. grænser. Gnisten fra de europæiske revolutio- Under Napoleonskrigene var Danmark på ner slog ned både i København og Kiel. I den tabende parts side, idet Frederik 6. stod København stillede det nationalliberale bor- ved sit kongelige løfte og holdt med Napole- gerskab krav om en fælles fri forfatning for on til den bitre ende. Denne trofasthed kom kongeriget og Slesvig, og i Kiel ønskede det til at koste dyrt for det danske-norske dob- nationalliberale borgerskab en fælles fri for- beltmonarki. Sverige havde klogeligt skiftet fatning for Slesvig og Holsten. Kravene var – side under krigen og dermed placeret sig trods stor politisk lighed – umulige at forene, blandt sejrherrerne, hvor også Rusland be- da det samme territorium indgik i dem beg- fandt sig. Zaren havde allerede i 1809 sikret ge. Resultatet blev en borgerkrig, der kom til sig herredømmet over Finland, og Sverige at vare tre år. I foråret 1848 blev der prokla- krævede nu herredømmet over Norge. Som meret en selvstændig slesvig-holstensk stat, tabende part var der stort set ikke andet at der hurtigt blev forsynet eget nationalflag, Inge Adriansen

24 landsvåben, forfatning, regering, lovgivende forsamling, penge og frimærker. Men efter tre års krig mod Danmark var pengekassen tom, og de tyske fyrster følte ingen trang til at støtte en liberal regering i Slesvig-Holsten. Derfor blev den nye statsdannelse nedlagt i 1851, og det danske monarki genetableret i sin fulde udstrækning med støtte fra de europæiske stormagter. I sagens natur foregik der ingen tilbage- føring af kulturgods efter borgerkrigen, da der var tale om en genetablering af den danske fyrstestat. Derimod blev der fjernet slesvig- holstensk kulturgods, især den nyskabte na- tionalsymbolik. Først og fremmest det blå- hvide-røde nationalflag, det slesvig-holstenske våben og en række nyplantede dobbeltege, der var symbol på den kulturelle samhørighed mellem Slesvig-Holsten og det tyske folk. Flag og nationalsang blev forbudt, og dobbeltegene blev fældet. Men selvom materiel kulturarv kunne tilintetgøres, forsvandt den kulturelle identitet hos borgerne ikke. Under borgerkrigen havde der været udkæmpet en række slag, og der var derfor krigergrave i Slesvig fra beg- Den slesvigske billedhugger H.V. Bissens statue med ge krigens parter. Disse grave fik lov at ligge Istedløven står her ved Tøjhusmuseet i København uberørte, men flagning med den slesvig-hol- på Søren Kierkegaards Plads. Intet andet dansk stenske trikolore ved gravene var strengt for- mindesmærke har været så omstridt. budt. I 1862 blev der på kirkegården i Flensborg, kirkegården i Flensborg, mens det for slesvig- hovedbyen i Slesvig, rejst et stort mindesmær- holstenerne var et sejrsmonument med en helt ke, Istedløven.3 Det blev opsat på initiativ af upassende placering på en kirkegård med tal- den fremtrædende nationalliberale politiker rige krigergrave fra begge parter i borgerkri- Orla Lehmann og forestillede en løve, våben- gen.4 dyret i det danske rigsvåben. Billedhuggeren Værst var det dog for slesvig-holstenerne, H.V. Bissen havde gengivet løven som et at der var fjernet noget af deres nyere kultur- majestætisk udseende dyr, der sad på spring arv ved opsætningen af det danske mindes- på en høj sokkel. Den fremstod som indbe- mærke. Der var sløjfet slesvig-holstenske kri- grebet af styrke, årvågenhed og sejrsvilje. For gergrave fra den første slesvigske krig. Hvis danskere var monumentet et gravminde over dette var sket 100 år tidligere, ville gravsløjf- de mere end 400 danske soldater begravet på ninger næppe have udløst kritik, for solda- Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

terne var dengang gemene lejetropper, der desmærke var udsat for hærværk. Det var en 25 kæmpede for en sold ydet af skiftende fyrster. mindestøtte over kampen for bevarelse af det Oprettelsen af nationale hære baseret på al- danske sprog i Slesvig, der var rejst på Skam- mindelig værnepligt medførte imidlertid, at lingsbanken, et højdedrag i det nordligste Sles- soldaterne blev betragtet som landsmænd, der vig. Her var der fra 1843 blevet afholdt store skulle stride og om nødvendigt falde i kam- friluftsmøder, og stedet havde været nationalt pen for det fælles fædreland. Derfor virkede samlingssted. I efteråret 1863 var der blevet fjernelsen af de slesvig-holstenske grave til opsat en mindestøtte af kvadre af svensk gra- fordel for opsætning af et dansk mindesmær- nit med navne på fremtrædende danske og ke så ophidsende. dansksindede slesvigere, der havde talt imod I Flensborg blev der i 1852 etableret et pro- den sproglige fortyskning af Slesvig. Det var vinsmuseum, det andet inden for det danske den civile, ubevæbnede kamp for landsdelen, monarki. Det omfattede talrige oldsager fra som blev afspejlet i dette mindesmærke, men hertugdømmet Slesvig, især fund fra store det vakte alligevel tysk harme, og det blev udgravninger i de slesvigske moser, Thorsbjerg bombesprængt i foråret 1864. Granitkvadre- og Nydam. I Nydam i Nordslesvig var der i ne blev bortsolgt på auktion kort tid efter, og 1861 blevet fundet en stor båd, der blev sam- herved var tilsyneladende sket en udradering let og udstillet lige før udbruddet af Anden af kulturarven. Men de mange sten fra min- Slesvigske Krig. Museet i Flensborg fik efter destøtten blev købt af to dansksindede bøn- datiden en meget stor økonomisk støtte, for- der og lagt i hegnene ved deres marker. Ved di forhistorisk arkæologi havde fået status som fredsslutningen i efteråret 1864 kom de otte dansk nationalvidenskab på grund af de nordligste sogne i Slesvig med til Danmark, dansk-tyske stridigheder om den slesvigske og Skamlingsbanken kom herved til at ligge i nationalitet. Danmark. Granitkvadrene blev nu skænket til genetablering af mindesmærket, og to år Anden slesvigske krig 1864 efter krigen, i 1866, blev Skamlingsbankestøt- ten genrejst. Med sine talrige skår og ar på I februar 1864 udbrød Anden Slesvigske Krig, stenene fremtrådte den ikke blot et minde der denne gang foregik med Danmark på den over den danske sprogkamp i Slesvig, men ene side, og Preussen og Østrig på den anden også som et vidnesbyrd om tysk hærværk mod side. Så snart de tyske styrker havde indtaget dansk kulturarv. Flensborg, gik slesvig-holstenske patrioter i I 1867 blev Istedløven bragt fra Flensborg gang med at nedtage den store løve. Ganske til Berlin og opstillet som krigstrofæ i den ind- vist protesterede både den preussiske minis- re gård til Zeughaus-Museum, der lå på Un- terpræsident Bismarck og den preussiske ge- ter den Linden. Her stod den i 10 år, men var neral Wrangel, men uden resultat. Symbolet alt for stor i proportionerne til den indre gård, på det danske overherredømme skulle væk, hvor den var anbragt. Derfor blev den i og der var slesvig-holstenske patrioter nok i 1877overført til et militærakademi i Lichter- Flensborg til at sørge for det. Løven blev ind- felde lidt uden for Berlin. Her stod den gen- til videre lagt på lager i rådhuset i Flensborg. nem næsten 70 år som et mindemærke fra Også et andet markant nyrejst dansk min- den første af de tre krige, der førte til Tysk- Inge Adriansen

26 lands samling. I Danmark var Istedløvens fjer- I fredsslutningen i 1864 kom der en bemær- nelse og dens senere flytning til Berlin et be- kelsesværdig paragraf om kulturarv, vel nok vis på sejrherrernes uædle dåd, og Istedløven en af de første gange, hvor dette er medtaget fik ligesom den skrammede Skamlingsbanke- i en mellemstatslig aftale. Den drejede sig om støtte en skær af martyrium over sig. Begge Flensborgsamlingen.6 Dette betydelige muse- mindesmærker blev lavet i miniudgaver og um var blevet pakket sammen og sendt bort indgik i udsmykningen af hjemmene hos na- ved krigens udbrud. Tilbage i Flensborg var tionaltsindede borgere og fandtes tillige på de den store Nydambåd og nogle få andre gen- fleste danske folkehøjskoler. Istedløven og stande. Den øvrige del af samlingen og dens Skamlingsbankestøtten blev på denne vis fast- protokoller var sendt nordpå, hvor sporene holdt i den folkelige bevidsthed som en vig- forsvandt. Hvor den var havnet, vidste ingen, tig del af den danske kulturarv. I den natio- tilsyneladende heller ikke den ansvarlige for nale identitet indgår der altid en forestilling samlingen. Preussen og Østrig var meget util- om ”de andre”, og denne forestilling var me- fredse, da kulturgods af denne art var presti- get klar i kopierne af de to mindesmærker, geskabende for et område, og for første gang der begge havde været udsat for tysk hær- blev proveniensprincippet for kulturgods på- værk. beråbt i en international aftale. Et krav om Også et andet 1864-krigstrofæ blev ført fra den danske regerings medvirken i eftersøg- Slesvig til Berlin. Det var en runesten fra vi- ningen og accept af tilbageføringen var en del kingetiden med den korte indskrift ”Hærulf”, af fredsaftalen. Takket være et tilsagn om en antageligt et mandsnavn. Runestenen var ble- stor dusør fra den preussiske regering blev vet erhvervet af kong Frederik 7. allerede i samlingen bragt til veje i 1867 og udleveret. 1854 og anbragt ved hærvejen i Slesvig. Her Det skete med de danske arkæologers dybe blev stenen opdaget af den historisk interes- uvilje, og samlingens originalprotokoller kom serede preussiske prins og general, Friedrich først til veje et halvt århundrede senere! Carl, der var aktiv i den tyske overkomman- Arkæologerne i København følte, at det var do under 1864-krigen. Han fik runestenen dansk hjerteblod, der her fik lov at løbe – til sendt til sit jagtslot ”Dreilinden” nær Pots- trods for, at samlingens hovedtyngde lå i jern- dam. Slottet var efter den preussiske sejr på alderen, århundreder før skabelsen af det dans- Dybbøl blevet omdøbt til ”Düppel-Dreilin- ke rige. den”, og runestenen blev anbragt ved foden af de tre lindetræer som et mindesmærke over Danske udleveringsønsker prinsens indsats ved erobringen af Dybbøl efter Slesvigs deling i 1920 Skanser – det man fra tysk side betegnede som Slesvigs befrielse. Stenens indskrift blev i sam- Tyskland var blandt taberne i verdenskrigen i tiden tolket som et navn af dansk rod, der 1918, og som følge heraf blev der i 1920 afviste, at hertugdømmet Slesvig fra oldtiden holdt folkeafstemning om Slesvigs fremtidi- havde været beboet af dansktalende folkeslag. ge statslige tilhørsforhold. I den nordlige del Dette bekymrede dog ikke prinsen, men i stemte 75 % for Danmark, og i den mellemste Danmark blev den danske runesten ved Pots- del stemte 80 % for Tyskland. I henhold til dam ikke glemt.5 folkeafstemningen blev området nu delt, og Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

en ny dansk-tysk grænse blev trukket tværs menter fra 1864-krigen på Dybbøl og Arnkil 27 gennem Slesvig. nær Sønderborg. Dem tilbød den danske re- Allerede i januar 1919, mere end et år før gering at nedtage og udlevere til Tyskland mod folkeafstemningen i Slesvig, havde de to di- at få udleveret Istedløven fra Berlin. Begge rektører for Nationalmuseet i København parter skulle så garantere, at ingen af disse henvendt sig til den danske regering og anmo- mindesmærker blev genopstillet i Slesvig. det om, at der blev rejst krav om tilbageføring Dette forslag blev straks afvist fra tysk side, af Flensborgsamlingen, der befandt sig på og man understregede Danmarks forpligtelse museet i Kiel. De understregede, at det lå den til at passe og vedligeholde de tyske mindes- danske offentlighed stærkt på sinde at få den- mærker på dansk grund. Heller ikke Flens- ne samling, og der blev udarbejdet et memo- borgsamlingen var der mulighed for at få til- randum om tilbageføring af omkring 100 bageført, da den omfattede genstande både danske kulturværdier fra Tyskland.7 Foruden fra (det danske) Nordslesvig og (det tyske) Flensborgsamlingen var der tale om genstan- Sydslesvig. Derimod blev Städtisches Muse- de af særlig kunstnerisk eller litterær art. Som um, bymuseet, i Flensborg omfattet af afta- begrundelse anførtes det proveniensprincip, lerne om tilbageføring af kulturgods. Byen som man fra tysk side selv havde anvendt i havde et stort tysk flertal og forblev under tysk 1864. Blandt de ønskede genstande var også styre, men lå kun et par kilometer syd for den Istedløven, selvom det var højst usikkert i nye grænse. For bymuseet medførte Slesvigs 1919, om Flensborg ville få dansk flertal og deling, at alt nordslesvigsk kirkeinventar, som komme med til Danmark. Man begrundede museet ikke havde købskvitteringer på, skul- ønsket med, at løven havde en dyrebar plads le udleveres til Danmark. På Städtisches Mu- i danske hjerter og henviste i øvrigt til tilba- seum var direktøren modstander af den mel- geføring af San Marco-løverne og firspandet lemstatslige aftale og gik endda så vidt i sin på Brandenburger Tor. demonstration af sin uvilje, at han i en årrække I Versailles-traktaten fra 1919 kom der bibeholdt de tomme pladser i udstillingen og imidlertid ingen generelle aftaler om udleve- lod opsætte skilte med den lakoniske tekst: ring om kulturgods. Der var kun nævnt nog- ”Zufolge des Versaillesvertrag an Dänemark le få krigstrofæer, kunstværker og kuriosite- ausgeliefert”.8 ter, som skulle tilbageføres, og valget af disse Næsten lige så svært var det med udveks- ting synes ikke at vidne om nogen forståelse ling af arkivalier. Denne sag kom til at stræk- for begrebet kulturarv. Blandt andet skulle den ke sig over tre rigsarkivarers tid såvel på dansk britiske regering have udleveret sultan Yaka- som på tysk side, og først i 1937 begyndte ouas pandeskal! De danske ønsker om tilba- lastbilerne at rulle mellem det slesvig-hol- geføring måtte derfor tages op i en mellem- stenske landsarkiv og det danske rigsarkiv. I statslig aftale mellem Danmark og Weimar- alt blev der afgivet 12 tons arkivalier fra dansk republikken efter Slesvigs deling i 1920. side.9 Denne udveksling havde dog kun inte- Det blev kamp til stregen, og den danske resse blandt fagfolk og ikke i offentligheden, regerings forsøg på en bytteaftale blev kon- da arkivalierne ikke havde samme identitets- stant afvist fra tysk side. I det nu danske skabende betydning som genstande og min- Nordslesvig var der to store tyske sejrsmonu- desmærker. Inge Adriansen

28 Dansk-amerikansk selvtægt om, at den ”naar Forholdene tillader det” med istedløven kunne opstilles nede i Flensborg til erindring om alle dem, der havde ofret deres liv i Tre- Ved det tyske sammenbrud i 1945 blev Ber- årskrigen. lin erobret af russerne og delt mellem de fire Løven blev opstillet på en midlertidig sok- allierede parter. Franskmændene øvede straks kel et midlertidigt sted, og siden 1945 har selvtægt overfor Siegessäule, et sejrsmonu- der ikke været ét år uden debat om løvens ment over de tre krige, der førte til Tysklands endelige opstilling. Debatten foregår både i samling. Reliefferne på søjlens fundament Danmark og i Slesvig-Holsten, og der er ty- blev ført til Paris. Værre gik det med Zeug- delige politiske tendenser i debatten. De tys- hausmuseum, der helt blev opløst med de fire ke SPD’ere vil tillade tilbageføring af det dans- besættelsesmagters velsignelse. Russerne tog ke kulturminde, mens CDU’ere betakker sig. rigeligt for sig af retterne i museerne i sin del I Danmark er det især folk af nationalkonser- af den tyske hovedstad, og de vestallierede be- vativ observans, der går ind for tilbageføring sættelsesmagter gjorde det samme i noget til kirkegården i Flensborg eller til et mere mindre målestok. En dansk korrespondent, markant sted i Danmark. Men der er næppe Henrik Ringsted fra dagbladet Politiken, over- tvivl om, at løven vil forblive i København på værede en amerikansk parade ved militæra- det ”midlertidige” sted. Den ”midlertidige” kademiet i Lichterfelde og så her Istedløven i sokkel er for et par år siden blevet forbedret landflygtighed. Han gjorde opmærksom på uden dog at få en ”endelig” karakter. Spørgs- sagen over for den amerikanske øverstkom- målet om Istedløvens endelige placering er menderende i Berlin, som henvendte sig i sep- ikke en sag, der kan engagere andre end en tember til general Eisenhower med forslag om meget lille kreds. Den er blevet til dødt kul- løvens tilbagelevering. Denne krævede imid- turgods, der ikke længere er styrkende for lertid, at der kom en skriftlig anmodning her- dansk identitet. Det hænger sammen med, at om fra den danske regering. En amerikansk det dansk-tyske forhold har ændret sig mar- oberst rejste til København og fik fra uden- kant siden det tyske nederlag i Anden Ver- rigsminister Christmas Møller en note, der denskrig, og at Tyskland ikke på samme vis lød således: ”Jeg kan ikke forestille mig no- som tidligere kan opfattes som en reel trussel get, der ville gøre det amerikanske folk mere mod dansk selvstændighed. populært hos danskerne end genindsættelsen af Istedløven på dens rette plads i Danmark. 10 Dansk hærværk Sagen bør fremmes mest muligt.” mod tysk kulturarv i 1945 Ønsket fra den danske regering blev imø- dekommet, og den 5. oktober ankom en ame- Efter de fem års tysk besættelse foregik der i rikansk blokvogn til København med den sto- 1945 et juridisk retsopgør i Danmark, men re bronzeløve på ladet. Den blev læsset af ved der udspillede sig også et mere folkeligt op- Tøjhusmuseet, og ved en stor festlighed et par gør i form af en veritabel billedstorm mod dage senere blev Istedløven overdraget til kong mange tyske kulturminder i Nordslesvig. De Christian 10. af den amerikanske general Ray to store sejrsmindesmærker fra 1864 på W. Barker. Kongen takkede og udtrykte ønske Dybbøl og Arnkil blev lagt i ruiner, og et stort Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

Bismarcktårn på Knivsbjerg ligeledes. Desu- Alterthümer” i Kiel, det første uden for Kø- 29 den blev talrige små tyske mindesmærker over benhavn i den dansk-tyske helstat. Sogne- hele landsdelen ødelagte. De fleste tyske kul- børnene i Bjolderup ville sikre den værdiful- turlevn fra de 56 år under tysk styre forsvandt de gravsten med runeindskrift for eftertiden. herved for stedse. Kulturlandskabet i den del Det havde museet varetaget, selvom det hav- af Slesvig, der var blevet dansk i 1920 mistede haft en omskriftelig tilværelse både på det de herved et del af sit karakteristiske præg, ydre plan med ny statsoverhøjhed og på det men dette blev ikke beklaget fra dansk side, indre plan med rømninger under krige og flere hverken af historikere eller i den brede offent- flytninger. Tilbageføringen skete i anledning lighed. Der var en udbredt enighed om, at de af det slesvigholstenske museumsvæsens 150 tyske kulturlevn havde været skæmmende rent års dag og var motiveret med, at initiativet til æstetisk! Kejsertidens nygotik blev bedømt museet var kommet fra dansk side. Tilbage- som en ”udansk” stilart. føringen skulle understrege det gode forhold I Museet på Sønderborg har vi forskellige mellem dansk og tysk museumsvæsen i almin- rester af disse mindesmærker, og enkelte vil delighed og på det arkæologiske område i kunne genetableres, men ingen – heller ikke særdeleshed, og kulturministre og museums- medlemmer fra det tyske mindretal – udtryk- direktører fra begge lande var til stede og holdt ker ønsker herom. Det skyldes, at det er kul- taler.12 Heri blev det understreget, at natio- turlevn fra et kejserrige, som de færreste med- naltsindede borgere ikke skulle begynde at lemmer af det tyske mindretal kan identifice- skrive ønskesedler om flere tilbageføringer af re sig med i dag. Den nutidige tyske forbunds- kulturgods. Fra dansk side blev det under- republik er ikke en videreførsel af det tyske streget, at der findes talrige genstande fra det kejserrige, men er på afgørende punkter nuværende Slesvig-Holsten i dansk besiddel- forskellig herfra. se, og at det ikke tjente danske interesser at fjerne alle spor af den tid, hvor det danske Tysk tilbageførsel på frivillig monarki havde en helt andet territorial basis siden anden verdenskrig udstrækning end i dag. Nogle få af de genstande, der blev nævnt i Gensidige dansk-tyske det danske memorandum i 1919 er blevet til- deponeringer i 1995 bageført som en særlig tysk gestus. Det drejer sig om Hærulfstenen, som det berlinske se- Trods denne kontante afvisning af flere tilba- nat på initiativ af overborgmester Ernst Reu- geføringer var der i Kværs sogn i Nordslesvig ter i 1951 besluttede at lade tilbageføre fra en drøm om at generhverve en værdifuld gen- det prinselige jagtslot Dreilinden til Nord- stand. I midten af 1800-tallet havde sogne- slesvig, hvor runestenen blev genopstillet ved boere kasseret den middelalderlige døbefont Hærvejen.11 og anskaffet en nygotisk font i kunststen. Den Også en anden runesten, Ketil Urne-ste- romanske font endte som drikketrug for hes- nen, er blevet tilbagegivet. Den var i 1841 te på gården Tvingholm. Her blev den opda- overdraget af menigheden i Bjolderup til det get af museumsfolk fra Flensborg i 1902 og nyoprettede ”Museum der vorgeschichtlichen straks erhvervet formedelst 200 Mark. På Inge Adriansen

30 museet blev den udstillet sammen med kir- historiske sammenhænge hos nabomuseet. keinventar fra Nordslesvig, hvoraf det meste Städtisches Museum har fra Sønderborg Slot var deponeret fra kirkerne. bl.a. fået deponeret træskærerarbejder fra det Da Kværs-fonten var købt af museet i Flens- sydvestlige Slesvig. For blot 10–15 år siden borg – og ikke deponeret – blev den ikke ville det ikke have været muligt at indgå afta- tilbageført i 1920. Dette var beboerne i Kværs ler af denne art, men siden da har det kede af, og siden 1950erne har der været tal- grænseoverskridende samarbejde udviklet sig rige henvendelser til Sønderborg Slot om fra skåltale-retorik til konkret samarbejde. bistand til at få tilbageført dette kulturgods. Her afviste museumsinspektørerne at med- Hvad er umistelig kulturarv virke, da bymuseet havde erhvervet døbefon- ten på regulær vis og herved sandsynligvis red- Hvorfor bliver nogle ting til kulturarv og andet den fra at gå helt til – ingen kunne andre ikke? Dette spørgsmål kan bedst besvares fægte dette. Alligevel kom kværsborgernes ved at se på jernalderbåden fra mosen i Ny- gamle ønske til at gå i opfyldelse i 1995, og dam. Den får sin identitetskabende betydning det skyldtes, at det indgik i en større aftale af tre årsager: På grund af striden om hertug- mellem museerne i Flensborg og Sønderborg, dømmet Slesvig blev dansk arkæologi fra sin byggende på gensidighed og tillid. Kværs-fon- grundlæggelse til en nationalpolitisk viden- ten tilhører fortsat Städtisches Museum, der skab, og arkæologer leverede videnskabelige har deponeret den på Sønderborg Slot, der belæg til politikernes argumenter. Båden blev med tilladelse fra ejeren har videredeponeret fundet i den nordlige del af Slesvig, hvor fler- den til kirken i Kværs. Juridisk er der tale om tallet af befolkningen altid har været dansk- et langtidsudlån fra Flensborg, en såkaldt talende, og hvor der fra midten af 1800-tallet Dauer-Leihgabe, og det museale ansvar for blev udviklet en dansk identitetsfølelse nært fonten ligger i Sønderborg. Der er dog tale knyttet til historien. Endelig blev båden ud- om rent formelle detaljer, og døbefonten blev gravet kort tid før udbruddet af den anden da også ført direkte fra bymuseet i Flensborg slesvigske krig i 1864, og efter krigsnederla- til sognekirken i Kværs.13 get blev det museum, hvori den var indgået Deponeringen af Kværs-fonten indgår i en opløst, og båden kom til museet i Kiel. udveksling af genstande, der skal tjene til at Hærulfstenen er også blevet betegnet som styrke det regionale særpræg ved museerne i umistelig dansk kulturarv, selvom den slet Sønderborg og Flensborg. Aftalen om udveks- ikke indeholder en indskrift, der fortæller om ling af museumsgenstande er truffet i som- dansk historie på samme vis som de to rune- meren 1995, og den er et resultat af et mange- sten ved Jelling eller runestenene ved Dane- årigt, godt samarbejde mellem de to museer virke gør. Men i kraft af at være vidnesbyrd på hver side af den dansk-tyske grænse. I de om gammel dansk bosættelse i Slesvig bliver seneste år er dette samarbejde blevet styrket, stenen til et bevis på danskernes førstefødsels- hvad den nye aftale er vidnesbyrd om. For ret til dette område. Ganske vist blev Slesvig i begge museers vedkommende er det i over- 1920 delt efter princippet om den nulevende vejende grad tale om genstande, der har været befolknings selvbestemmelsesret, men fore- i magasin og nu kan indgå i bedre kultur- stilllingen om historiens ret har de fleste haft Tilbageføring af kulturgods mellem Danmark og Tyskland

svært ved at lægge bag sig. Afstamning var for Museum. Historisk-statistisk Skildring af Tilstan- 31 mange et vægtigere argument end afstemning! den i Danmark i ældre og nyere Tid. Bd. 4. Kø- Forestillingen om (etnisk) kontinuitet giver benhavn 1806. (politisk) legitimitet. 3. Bjørn Poulsen og Ulrich Schulte-Wülwer (red.): Endelig er der Istedløven, hvis placering Istedløven. Et nationalt monument og dets skæbne. endnu kan vække ophidselse i meget små Herning 1993. kredse. At den blev til nationalt kulturgods, 4. Inge Adriansen: Istedløven – et nationalt monu- hænger nært sammen med dens dobbelte ment med vekslende symbolindhold. I: Poulsen funktion som sejrsminde og gravmæle. Den og Schulte-Wülwer 1993, s. 81–116. er faktisk et af de meget få danske sejrsmin- 5. Stine Wiell: Løven, stenen og båden. Kultur- desmærker. Siden Store Nordiske Krig i be- minder i nationalpolitisk spil. I: Poulsen og gyndelsen af 1700-årene har Danmark stort Schulte-Wülwer 1993, s. 117–138. set tabt de krige, landet har medvirket i. De 6. Stine Wiell: Flensborgsamlingen 1852–1864 – og to eneste slag, hvor der har været dansk sejr, dens skæbne. Flensborg 1997. foregik ved Fredericia i 1849 og ved Isted i 7. Memorandum vedrørende Tilbagelevering fra 1850. Det er derfor heller ikke tilfældigt, at Tyskland (Preussen) af Kunstgenstande eller gen- der er dannet en forening til nyopstilling af stande af videnskabelig, litterær eller historisk Værdi Istedløven på volden i Fredericia. Begrundel- som Følge af Tilbagegivelsen af den danske Del af sen er ganske vist af kunstnerisk art – i denne Slesvig. Folketingets Bibliotek, Christiansborg. by er der andre kunstværker af H.V. Bissen, Udateret. [1919] billedhuggeren, der også har skabt Istedløven. 8. Barfod, Jørn: Eine Episode aus der Geschichte Men det er næppe kunsttrang, der kan få folk des Flensburger Museums. I: Die Heimat 1982, til i årevis at arbejde for en sag af denne art. s. 368. Når Istedløven kan vække stærke følelser i 9. Hans H. Worsøe: Den arkivalske grænse. I: nogle danskere, skyldes det, at den afspejler Henrik Becker Christensen (red.): Grænsen i 75 forestillinger om fordums storhed og vilje til år. Aabenraa 1995, s. 268–296. at forsvare territoriet. Hermed er vi nået ind 10. Barney Oldfield: Da Istedløven kom tilbage. til benet: Umistelig kulturarv, som ønskes til- Kronik i dagbladet Politiken 25.juli 1962. bageført til en nation, skal rumme en fortæl- 11. Stine Wiell 1993 s. 131 f. ling, som alle har lyst til at høre om – helst en 12. Inge Adriansen: Ketil Urne – en runesten vender historie om nationens storhed og viljestyrke. tilbage. I: Sønderjysk Månedsskrift 1987, s. 254– 256. Noter 13. Inge Adriansen: Kværs-døbefonten vender tilbage. I: Sønderjysk Månedsskrift 1995, s. 215 – 220. 1. Mette Skougaard (red.): Gottorp – et fyrstehof i 1600-tallet. København 2002. Museumsinspektør Inge Adriansen 2. Rasmus Nyerup: Oversyn over Fædrenelandets Adr. Museet på Sønderborg Slot, DK-6400 Sønderborg Mindesmærker fra Oldtiden, saaledes som samme Fax: +45 74422492 kan tænkes opstillede i et tilkommende National- E-mail: [email protected] Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 32–33

32 Samemuseet i Enare och samernas kulturarv i Finland

Tarmo Jomppanen

Som ett professionellt museum är Samemuseet i Finland mycket ungt. Det öppnades i april 1998, och först då kunde man anställa personal på ordinarie fot. Enare samemuseum, SIIDA, har en stark position som en uppbyggare av samernas identitet – det vill säga identiteten av det enda ursprungsfolket inom EU – och som en huvudaktör på Finlands sameområde. Samesamfundet omkring museet väntar sig att museet deltar aktivt i samfundslivet, tillvaratar traditioner aktivt och gör både det andliga och materiella kulturarvet mer uppnåeligt. Under de första fyra åren har samemuseets personal upplevt hur omöjligt det är att hjälpa folk med bilder, fotografier och kunskap samt informationssökande i och med att museet tillsvidare inte har tillräckligt bra informationsresurser.

Samemuseet i Enare är i en säregen situation satt föremålens samiska namn med finska när det gäller att få kontroll över samlingarna namn. Ett stort problem är också att det är inom museets specialområde. På grund av den svårt att överföra det samiska föremålsbestån- kolonialistiska forskningshistorien när det det in i nuvarande databaser i och med att gäller ursprungsfolkens kulturer har också alla dessa baser använder den dominerande samekulturens gamla föremål och fotografier kulturens språk. Detta gäller också hjälpme- av finska samer redan för årtionden sedan pla- del som används vid katalogiseringen. cerats i talrika gamla samlingar i Finland och Som ett riksomfattande specialmuseum och utomlands. Samemuseet har inte någon verk- huvudmuseum för den finska samekulturen lig möjlighet att påverka användningen av borde Enare samemuseom ta hand om regist- detta material. rering och informationsåtervinning inom sitt Samekulturens föremål kommer från det specialområde, men just nu, när samlingarna nordsamiska, skoltsamiska och enaresamiska är mycket spridda och även fysiskt svåra att språkområdet. De finska museer som har sa- nå från sameområdet, är det omöjligt att full- miska samlingar har nästan uteslutande er- göra den här uppgiften. Alla uppmaningar att Samemuseet i Enare och samernas kulturarv i Finland

museerna skall dela på ansvarsområdena har museer. Det här borde göras i samarbete med andra 33 inte lett till resultat: inte ett enda fotografi samemuseer. med anknytning till samekulturen har över- – När vi förhoppningsvis har upprättat ett så omfat- flyttats till samemuseet i Enare. tande register som möjligt över det samiska kulturar- Det är inte längre möjligt att samla gamla vet, skall vi börja underhandla om överföring av sam- samiska föremål i sameområdet på grund av lingarna – t.ex. som deponeringar – till samemuseet i t.ex. det lappländska kriget, evakueringstiden Enare. Vår avsikt är dock inte att rafsa ihop allt möj- och 1960-talet då gamla föremål ivrigt såldes ligt, utan vi skall koncentrera oss på de samlingar som till turister. Därför är de få materiella min- är mest väsentliga ur vår synpunkt. Samtidigt måste vi nen som finns kvar från den gamla tiden nu se till att vi har till förfogande alla de resurser och ut- dyrbarare än guld för den lokala befolkning- rymmen som utökandet av samlingar kommer att krä- en. Av etiska skäl kan museet inte köpa in de va. få föremål som fortfarande finns i området. Det är mindre problematiskt att skaffa nytt Det har redan skett en viktig repatriering av material, men i en region med hög arbetslös- kulturförmögenheten till oss. År 2001 tillba- het skänks föremålen sällan till museet. Tvärt- kaförde Helsingfors universitet en samisk ben- om förväntas det ofta att museet skall stödja samling för att förvaras i samemuseet i Ena- slöjdarna genom att köpa deras produkter. re. Benen hade grävts upp i början på 1900- I en sådan situation måste samemuseet lösa talet på olika håll i sameområdet för att ande problem som är förknippade med kontrol- vändas för antropologisk forskning. len över och utökandet av samlingar på ett Vi har i Finland en lag om samernas kultu- nytt och innovativt sätt. Till detta knyter sig rella självförvaltning. För sin del förverkligar också frågan om tillbakaföringen av den sa- samemuseet i Enare den här lagen. Ur muse- miska kulturförmögenheten och hur detta kan ets synpunkt betyder lagen att det är både vår göras på ett ändamålsenligt sätt. Vi har be- rätt och plikt att förvara och ta hand om vårt slutat att göra så här: samiska kulturarv. Hur är det möjligt att full- göra den uppgiften när huvuddelen av det – I det första skedet skall vi kartlägga de samiska sam- samiska kulturarvet kontrolleras av icke- lingar som finns i Finland samt upprätta ett samesam- samer? lingsregister. På detta vis samlar vi informationen om samlingarna på ett ställe. Samlingarna skall också län- Museichef Tarmo Jomppanen, Saamelaismuseo SIIDA kas till samemuseets webbsida så snart som möjligt. Adr. SIIDA, FIN-99870 Enare – I det andra skedet skall vi göra kartläggningar också Fax: +358 16671486 i andra länder, huvudsakligen på centraleuropeiska E-mail: [email protected] Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 34–37

34 Tilbageførsel af museumsgenstande fra Danmark til Grønland

Emil Rosing

I 1979 indførtes Grønlands Hjemmestyre, og i forlængelse heraf fulgte en række nye love og landstingsforordninger. Fra 1981 gjaldt således en ny lov om fredning af jordfaste fortidsminder samt en forordning om Grønlands museumsvæsen. I museumsforordningen står blandt andet, at ”det grønlandske museumsvæsen skal virke for sikringen af den grønlandske kulturarv” og at Nunatta Katersugaasivia (eller ”Landsmuseet”, som det dengang hed på dansk) har ansvaret for dette. Landsmuseet fik således status som Grønlands nationale museum. Landsmuseet havde imidlertid kun eksisteret i få år og havde derfor ikke fået oparbejdet en repræsentativ samling, som det nationale museum måtte formodes at råde over.

Udvalget ledsamling” til Grønlands Hjemmestyre. Samlingen består af 204 akvareller malet i Til gengæld var der på Nationamuseet i Dan- 1800-tallet af de to grønlandske fangere og mark en meget stor samling fra Grønland, og kunstnere Aron fra Kangeq og Jens Kreutz- der havde allerede mellem grønlandske og mann fra Kangaamiut. Motiverne er hentet danske museumsfolk været tanker fremme om fra sagn og fortællinger, og samlingen har at føre nogle af disse genstande tilbage til uvurderlig kulturhistorisk værdi. Grønland. Fra slutningen af 1970erne blev Det var derfor nemt at nå til enighed, og der fra grønlandsk politisk side fremsat ligen aftale om et dansk-grønlandsk museums- nende krav, og fra dansk politisk side var re- samarbejde blev indgået. Målet med dette aktionerne positive. Som forløber for de kom- samarbejde var blandt andet at medvirke til mende overførsler og som en markering af den opbygningen af det grønlandske museumsvæ- positive danske holdning overdrog Dronning sen, og dette skulle for eksempel ske ved at Margrethe II i 1982 sammen med den dans- tilbageføre museumsgenstande fra Danmark ke kulturminister og rigsantikvar ”Arons Bil- til Grønland. Tilbageførsel af museumsgenstande fra Danmark til Grønland

Grönlands Nationalmuseum med presentationsutställningen av återförda föremål. I mitten umiakken daterad till ca 1450, påträffad i Peary Land. Den äldsta kända farkosten från det arktiska området.

Der blev nedsat et udvalg, ”Udvalget for linger på Nationalmuseet, valgte Udvalget at det dansk-grønlandske museumssamarbejde”, organisere arbejdet således, at man tog en re- bestående af seks medlemmer, tre fra Dan- gion af gangen, og de første tilbageførte gen- mark, som fik til opgave at forestå opgaver- stande stammer fra Østgrønland, derefter ne. Til at udføre det praktiske arbejde opret- kom Thuleområdet, så Vestgrønland og Nord- tedes Grønlandssekretariatet, der blev place- østgrønland. Desuden er der formelt tilbage- ret på Nationalmuseet. Aftalen om museums- ført en samling menneskeknogler, som stam- samarbejdet blev underskrevet i 1983, og ar- mer fra hele Grønland. Da disse kræver nog- bejdet gik i gang i 1984. Udvalgets opgaver le særlige opbevaringsforhold, som ikke er til er nu ved at være udførte, de sidste genstande stede i Grønland, vil de indtil videre være pla- overføres til Grønland i løbet af 2001, og ceret i Danmark. Grønlandssekretariatet afvikles. Udvalget for det dansk-grønlandske muse- Den helt centrale opgave var at tilbageføre umssamarbejde har vurderet og indstillet, museumsgenstande fra Danmark til Grøn- hvilke samlinger eller genstande, der skulle land. Da der jo var tale om meget store sam- føres tilbage til Grønland. Dette er sket ud Emil Rosing

36 fra faglige kriterier, som ligger til grund for et grundigt forberedende arbejde. Alle gen- de indstillinger om tilbageførsel, som i sidste stande er registreret elektronisk i databaser, instans skulle godkendes af Kulturministeren. og der er dermed som led i tilbageførslerne Udvalgets indstillinger har hver gang været skabt et redskab, der giver mulighed for hur- enstemmige, og de er ligeledes hver gang ble- tigt at skabe et overblik over samlingerne, og vet godkendt uden indsigelser. som også indeholder en række oplysninger om De tilbageførte genstande kommer altså fra de enkelte genstande. Desuden er en del af alle egne af Grønland, og et af de kriterier, som de tilbageførte samlinger fotoregistreret, og Udvalget har fulgt ved delingen af samlinger- inden opsendelse har de været gennemgået af ne, var netop, at samlingerne på Grønlands Nationalmuseets konservator. nationale museum skal være repræsentative, Som et led i hele processen omkring over- altså komme fra alle egne i landet og dække førslerne til Grønland har der ved flere lejlig- alle perioder og indvandringer. Det har desu- heder været udstillinger såvel i Danmark som den været Udvalgets holdning, at man ville i Grønland for at udbrede kendskabet såvel respektere ønsker fra grønlandsk side om at til de enkelte samlinger som til arbejdet med erhverve samlinger eller enkeltgenstande, som tilbageførsler til Grønland. er enestående, og som har en særlig betydning Det har for Udvalget for det dansk-grøn- for den grønlandske identitet. Samtidig er der landske museumssamarbejde været af stor be- lagt vægt på at respektere ønsker fra dansk side tydning, at der ikke blot blev overført genom at beholde samlinger, der har en særlig stande til Grønland, men at disse også skulle dansk museumshistorisk interesse. følges af de oplysninger, der findes om hvilke omgivelser de er fundet i, hvilke andre gen- Tilbageførsel stande de er fundet sammen med, hvor og hvornår de er indsamlet, hvad de har været Der er nu som et resultat af det dansk-grøn- anvendt til og så videre. Denne vidensover- landske museumssamarbejde overført cirka førsel er blandt andet sket ved at sende ko- 35.000 genstande til Grønland. Det er ikke pier af det store arkivmateriale, der indehol- ensbetydende med, at Nationalmuseet i Dan- der oplysninger om genstandene, for eksem- mark er tømt for genstande fra Grønland, tvær- pel udgravningsrapporter, breve med mere. timod. Ved indstillingen til overførsler har udvalget nemlig også lagt vægt på, at der såvel Fredningsarkiv i Danmark som i Grønland skulle være en re- præsentativ samling. Grønlandssamlingerne på Overførsel af viden er også et grundlæggende Nationalmuseet i Danmark er nu på knap udgangspunkt for udarbejdelsen af Det grøn- 100.000 genstande, altså en betragtelig sam- landske Fortidsmindearkiv. Nationalmuseet ling. Det umiddelbare resultat er således, at der har igennem cirka 200 år systematisk indsam- nu er opstået en ny situation med to selvstæn- let oplysninger om kulturhistoriske levn i dige samlinger i henholdsvis Danmark og Grønland og havde fra omkring 1900 ansva- Grønland, og dermed samtidig en selvstændig- ret for forvaltningen af disse og skulle således gørelse af det grønlandske museumsvæsen. administrere det antikvariske arbejde ud fra de Før tilbageførsel af samlingerne er der sket eksisterende fredningsbestemmelser. Før ind- Tilbageførsel af museumsgenstande fra Danmark til Grønland

gåelsen af det dansk-grønlandske museums- ikke, at samarbejdet mellem det grønlandske 37 samarbejde var man på Nationalmuseet gået i og det danske museumsvæsen også afsluttes. gang med at etablere et fredningsarkiv for De samlinger, der helt eller delvist er blevet Grønland. sendt tilbage til Grønland, har fået sin egen Efter oprettelsen af Grønlandssekretariatet ”museumshistorie”. I arbejdet med disse sam- overtog sekretariatet arbejdet med at etablere linger vil man fremover være nødt til at tage et fredningsarkiv for Grønland. Det blev be- hensyn til denne historie, altså kende både sluttet at udforme arkivet som et edb-regis- genstandenes grønlandske såvel som danske ter, en database hvor alle eksisterende oplys- historie. I enkelte tilfælde er samlede fund ninger om fortidsminder kan føres sammen. endog blevet delt, sådan at et grundigt studie Det grønlandske Fortidsmindearkiv er først af disse nødvendigvis må indebære et besøg og fremmest et administrativt arbejdsredskab på begge nationalmuseer. til anvendelse i forbindelse med forvaltning- En betydelig del af den kulturhistoriske en af den grønlandske fredningslov. Derud- grønlandsforskning bliver i disse år varetaget over indeholder der det en række suppleren- af Nationalmuseets Center for Grønlands- de oplysninger, som gør, at det også kan bru- forskning. Men selv om centeret har til huse ges i forskningsmæssig sammenhæng. Som en på Nationalmuseet i København, bliver dets af de sidste opgaver færdiggøres og overføres forskningsplaner og undersøgelsesvirksomhed arkivet til Grønlandsk Nationalmuseum & koordineret med Grønlands Nationalmuse- Arkiv i begyndelsen af 2001. Endelig skal um & Arkiv. nævnes udarbejdelsen af en registrant over Det fortsatte samarbejde mellem Danmark bevaringsværdige bygninger i Grønland. og Grønland på museumsområdet er udtryk Grønlandssekretariatet indsamlede fra starten for en erkendelse af, at en tilbageførsel af et et betydeligt materiale til brug for et bygnings- sådant omfang, som der her har været tale om, arkiv, og dette er nu overgået til Grønlands forpligter begge parter. Nationalmuseum & Arkiv, der således selv har overtaget denne opgave. Direktør Emil Rosing Adr. Grønlands Nationalmuseum og Arkiv, Samarbejde Postbox 145, 3900 Nuuk Fax: +299 7299 322622 Det faktum, at arbejdet med overførslerne vil E-mail: [email protected] være afsluttet i begyndelsen af 2001, betyder Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 38–41

38 Tilbage til Færøerne

Arne Thorsteinsson

Ved en overdragelsesceremoni på Føroya Fornminnissavn den 26. juli 2002 blev henved et par hundrede museumsgenstande fra det danske Nationalmuseums samlinger overdraget Færøernes Nationalmuseum. Blandt disse genstande er det enestående middelalderlige kirkeinventar fra Færøernes bispesæde i Kirkjubøur. Kirkeinventaret betragtes i dag som Færøernes største nationale klenodie, og med overdragelsen opfyldtes et længe næret og mange gange fremsat færøsk ønske.

De færøske samlinger på Nationalmuseet er Enkelte genstande fandt stadig vej dertil, den gennem tiderne indgået til Oldnordisk Mu- sidste i 1923. seum, Møntsamlingen, Dansk Folkemuseum I mellemtiden var der i Danmark blevet samt Frilandsmuseet. Der har forunderlig nok oprettet et nyt offentligt museum, Dansk ikke været nogen kulturhistoriske genstande Folkemuseum, som i 1920 blev indkorpore- fra Færøerne i det kongelige Kunstkammer. ret i Nationalmuseet som dets 3. Afdeling – De første museumsgenstande indgik til Old- nu Nyere Tids Samling. I slutningen af 1800 nordisk Museum i 1820 på Oldsagskommis- årene begyndte genstande fra Færøerne at til- sionens initiativ, og op gennem 1800 årene gå Folkemuseet, og bl.a. i forbindelse med indsamledes der en række museumgenstande forberedelserne til Verdensudstillingen i Pa- som resultat af kontakter mellem museet og ris år 1900 foretog pioneren i udforskningen embedsmænd og bønder på Færøerne, først af norrøn kultur i Nordatlanten, Daniel og fremmest den afholdte og energiske land- Bruun, de første egentlige museale indsam- foged og siden amtmand Plöyen, der som em- linger på Færøerne. De færøske samlinger på bedsmand opholdt sig på Færøerne fra 1830 Folkemuseet og det tilknyttede Frilandsmu- til 1848. De til museet indsendte genstande seum var dog ret beskedne frem til 1930erne, bestod dels af kirkeinventar, som var gået ud da den folkekære og energiske læge i Ei∂i på af brug, og anden offentlig ejendom, så som Eysturoy R.K.Rasmussen påbegyndte sine danefæ og drivgods, og dels af genstande, som indsamlinger til Folkemuseet og i mindre ved køb eller som gave erhvervedes til muse- omfang til Frilandsmuseet. Rasmussens sam- et. linger er forbilledlige på grund af hans kræs- I 1898 oprettedes Færøernes Museum; ne udvælgelse og omhyggelige dokumenta- derfter ebbede tilgangen til det tidligere Old- tion. Rasmussen og en række andre privat- nordisk Museum, nu Nationalmuseet, ud. personer berigede Folkemuseets samlinger Tilbage til Færøerne

Herr Klements kruthorn. Praktstycke förvärvat 1646 av den legendariske prästen (1638–1681) på Sandoy, Clement Laugesen Follerup. Det är tillverkat av ett halvmeterlångt oxhorn och rikt dekorerat med jakt- och andra figurscener. Antas vara tillverkat i någon europeisk verkstad. frem til omkring 1960, hvorefter tilgangen 1955 tog det færøske lagting sagen op og frem- direkte fra Færøerne afsluttedes med den mest satte ønske om at få færøske samlinger i of- omfattende og bedst organiserede indsam- fentlig dansk eje overdraget til Føroya Forn- lingskampagne nogensinde, nemlig Bjarne minnissavn. I henvendelser til den danske re- Stoklunds indsamlinger for Frilandsmuseet til gering i 1958 og 1976 nøjedes Færøernes udstyr og møblering af den nyerhvervede landsstyre dog med at anmode om depone- færøske gård på Frilandsmuseet. Såvel gårdens ring på Føroya Fornminnissavn af kirkeinven- erhvervelse som indsamlingskampagnen blev taret fra Kirkjubø. foretaget i god forståelse med Føroya Forn- Den danske holdning til de færøske ønsker minnissavn og øvrige færøske myndigheder, var fra 1961, da P.V.Glob blev rigsantikvar, som i forbindelse med hjemmestyrets ind- overvejende positiv, og det var Globs fortje- førelse i 1948 havde overtaget den antikvari- neste, at man fra dansk side såvel i begyndel- ske og museale lovgivning og administratio- sen af 1960erne som i 1976–77 sørgede for nen deraf. at overdragelsessagen kom til at omfatte en Tilbageføringsønskerne opstod allerede i deling af Nationalmuseets færøske samlinger begyndelsen af 1900 årene, da den kendte som helhed. I 1977 gav først Nationalmuse- kirkjubøbonde og politiker Jóannes Paturs- et, siden Kulturministeriet og endelig den son, mens han var rigsdagsmand, energisk danske regering tilsagn om, at det middelal- arbejdede for at få det middelalderlige kirke- derlige kirkeinventar fra Færøernes bispesæ- inventar tilbage til Kirkjubø. Hans og andres de ville blive overdraget færøske myndighe- private bestræbelser bar dog ingen frugt. I der, så snart Føroya Fornminnissavn havde Arne Thorsteinsson

40 egnede lokaler til udstilling af museumsgen- Føroya Fornminnissavns samlinger eller do- standene. Ligeledes blev der givet tilsagn om, kumentere variationer i genstandsmaterialet. at andre museumsgenstande i Nationalmu- Ligeledes som hovedregel så udvalget det seets samlinger samtidig ville kunne overdra- som sin opgave at påse, at der – i betragtning ges, således at den nærmere deling af samling- af den århundredlange forbindelse mellem erne aftaltes mellem museerne. Færøerne og Danmark – fremdeles skal fin- Der skulle dog gå mange år, før Føroya des repræsentative færøske samlinger på Na- Fornminnissavn så sig i stand til at opfylde tionalmuseet, og man var også enige om, at de rimelige museale krav til at kunne påtage genstande, som Nationalmuseet anså for at sig ansvaret for Færøernes største national- have stor museumshistorisk interesse, skulle klenodier. Lokalemæssige nyerhvervelser i forblive på Nationalmuseet. 1980erne og 1990erne gav imidlertid stødet Endelig var man enige om under arbejdet til, at overdragelsessagen blev genoptaget. I med samlingernes deling at tage hensyn til 1999 blev der indgået en samarbejdsaftale særlige forhold, således at f.eks gaver som mellem Føroya Fornminnissavn og National- kronprins Frederik (VII) havde fået under sin museet, hvorefter der blev nedsat et museums- rejse til Færøerne i 1844 og siden havde over- fagligt samarbejdsudvalg med tre repræsen- ladt museet, burde forblive, hvor de var, og tanter for hvert museum til gennemgang og ligeledes Frilandsmuseets færøske bygninger fordeling af samlingerne. Udvalget afsluttede samt de genstande, som i forbindelse med sit arbejde før jul 2001 med en indstilling til deres erhvervelse var blevet indsamlet i god den danske kulturminister, som i marts må- forståelse med de færøske myndigheder. ned 2002 underskrev overdragelsesdokumen- Enkelte af de overdragede genstande ind- tet, hvorefter de til overførsel udvalgte gen- går i øjeblikket i Nationalmuseets udstilling- stande blev præsenteret for den danske offent- er. De forbliver derfor på Nationalmuseet ind- lighed ved en afskedsudstilling på National- til videre, og museerne har derfor lavet en museet inden de i slutningen af juni måned deponeringsaftale, som også omfatter nogle 2002 blev sejlet til Færøerne. overdragne genstande, som det ikke endnu Udvalgets arbejdede ud fra en omhyggelig har været muligt at lokalisere i magasinerne. vurdering af, hvor hver enkelt museumsgen- Desuden er museerne er enige om, at af- stand måtte anses for at have størst værdi så- hændelse af disse for begge museer betyd- vel i forskningsmæssig som i formidlingsmæs- ningsfulde samlinger, stiller krav om et tæt sig henseende. og tillidsfuldt samarbejde også i fremtiden. Dog besluttede udvalget så vidt muligt at Der er derfor enighed om en aftale, hvorefter påse, at sammenhørende genstandssamlinger de to museers forskere også i fremtiden vil forblev samlede på det ene af museerne. have fri og uhindret adgang til hinandens sam- Som hovedregel ville museumsgenstande af linger. stor historisk betydning for Færøerne heref- Arbejdet med at gennemgå Nationalmuse- ter blive overført til Føroya Fornminnissavn, ets færøske samlinger og drøftelserne omkring herunder også genstande af lokalhistorisk og deres deling er foregået i en forbilledlig god personalhistorisk betydning og ligeledes gen- atmosfære uden nogen gnidninger og hele ti- stande, der var tjenlige til at udfylde huller i den med hovedmålsætngen for øje, nemlig at Tilbage til Færøerne

klargøre, hvor genstandene vil have størst 41 værdi i forskningsmæssig og i formidlings- mæssig henseende. Naturligvis har der været diskussioner i samarbejdsudvalget, men aldrig uovervindelige hindringer for enighed. Det har været en lykke for sagens gennem- førelse, at den så snart det praktiske arbejde indledtes, har kunnet holdes på et fagligt, musealt plan. Der har ikke været noget stort politisk eller populistisk røre omkring sagen, hvilket har givet arbejdsro og har gjort, at man har kunnet opnå et resultat, som for Føroya Fornminnissavn er særdeles tilfredsstillende og som tjener Danmark og dets Nationalmuse- um til ære.

Litteratur Arne Thorsteinsson: ”Úr útlegd”. Føroya Fornminnis- savn, søga og virksemi. Hoyvík 2002, 29–54. Arne Thorsteinsson og Carsten U. Larsen: ”Tilbage til Færøerne. Deling af Nationalmuseets færøske samlinger”. Nationalmussets Arbejdsmark 2002, 37–53 (Med yderligere henvisninger).

Arne Thorsteinsson Fhv. landsantikvar Adr: FørøyaFornminnissavn, FO-110 Tórshavn Fax: +298 312259 E-mail: [email protected]

Sidostycke till läs- eller bönpulpet. Sidostyckena har senare suttit på en stol. Biskopen som avbildas antas föreställa den färöiske biskopen Erlendr (1269–1308). I det övre bildfältet Maria med barnet. Pulpeten skall ha tillkommit i perioden 1406–1430 för biskopssätet i Kirkjubø på Färöarna. Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 42–48

42 Utlån og avhending av materiale fra norske museumssamlinger

Jon Birger Østby

Norge har en kort historie som selvstendig nasjon. Landet har ikke hatt kolonier, og museene har relativt små samlinger av utenlandsk materiale. Museene har noe materiale som er brakt hjem av norske oppdagelsesreisende. Noen samlinger er kommet til landet med hjemvendte misjonærer, og noe utenlandsk materiale har kommet til museene gjennom norske borgere som har drevet forretningsvirksomhet eller hatt annet arbeid i utlandet. Det har vært svært få forespørsler om tilbakeføring av materiale til andre stater, men det fremmes stadig ønsker fra regioner eller lokalsamfunn om tilbakeføring av materiale fra de sentrale museenes samlinger og stadig flere av disse sakene blir fulgt opp i politiske fora.

Oppnevningen av det utvalget som det her samarbeidet om å oppnevne utvalget. gjøres rede for, er et direkte resultat av de I et samfunn som er i rask utvikling, må ønsker som er reist av Arkeologisk museum i museene tilpasse seg nye eller endrede forut- Stavanger, om å få overført arkeologisk mate- setninger, og i mange tilfelle vil slike endringer riale fra Rogaland som i dag befinner seg i også bidra til å reise spørsmål rundt framti- samlingene ved Bergen museum og Univer- dig forvaltning av museenes samlinger. Ut- sitetets kulturhistoriske museer i Oslo. Den- valget har ikke tatt sikte på å gi konkrete løs- ne saken reiste et betydelig politisk engasje- ninger på de dagsaktuelle sakene på dette ment, og den viste et klart behov for at man området, men vi har hatt som siktepunkt å gi innenfor museumssektoren selv burde drøfte en veiledning til museer og politiske myndig- generelle prinsipper og holdninger til slike heter om hvilke hensyn og avveininger mu- spørsmål. Nasjonalt utvalg for universitetsmu- seene må foreta når spørsmål om utlån eller seene og Norsk museumsutvikling har derfor avhending blir reist. Utlån og avhending av materiale fra norske museumssamlinger

Utvalgets sammensetning • Tilbakeføring av ulovlig importert mate- 43 og rapport riale som er i museers besittelse • Ressursbruk og omfang av utlån Utvalget har hatt følgende sammensetning: • Anbefalinger om saksbehandling og avtaler Jon Birger Østby, Norsk museumsutvikling (leder) I denne sammenheng skal jeg orientere om Henrik von Achen, Nasjonalt utvalg for universitets- de generelle kriterier som utvalget anbefaler museene (Bergen Museum, Universitetet i Ber- at museene bør legge til grunn for vurdering gen) av utlån eller avhending av materiale, om de Liv Hilde Boe, Norsk Folkemuseum særlige anbefalinger som utvalget kommer Ove Magnus Bore, Norges museumsforbund (Sta- med i håndtering av det samiske materialet vanger Museum) og om håndtering av materiale som har til- Olav Hogstad, Nasjonalt utvalg for universitetsmu- knytning til nasjonale minoriteter. For dem seene (Vitenskapsmuseet, (NTNU) som også er interessert i de andre delene av Berit Åse Johnsen, Samiid Vuorka-Davvirat (De utvalgets rapport viser jeg til den fullstendige samiske samlinger) versjonen.1 Egil Mikkelsen, Nasjonalt utvalg for universitetsmu- seene (Universitetets kulturhistoriske museer, Universitetet i Oslo) Generelle kriterier Arne C. Nilssen, Nasjonalt utvalg for universitetsmu- som bør vurderes ved spørsmål seene (Tromsø Museum, Universitetet i Tromsø) om utlån eller avhending Jenny-Rita Næss, Arkeologisk museum i Stavanger Museer bør behandle alle forespørsler om ut- Ovin G. Udø, Norges museumsforbund (Agder lån eller overføring av materiale fra samling- naturmuseum og botaniske hage) ene seriøst og respektfullt. Ved slike henven- I rapporten behandler utvalget følgende om- delser må museene foreta en avklaring av de råder: juridiske, etiske og museumsfaglige spørsmål • Museenes formål med samlinger som kan ha betydning for saken. Museene bør • Museenes forvaltningsansvar for og eien- legge spesiell vekt på å sette seg inn i de inte- domsrett til samlinger resser og behov som ligger til grunn for at • Generelle kriterier som bør vurderes ved spørsmål om utlån/overføring er reist. Det er spørsmål om utlån eller avhending viktig at museet sørger for at saksbehandling, • Utlån og deponering av materiale til an- begrunnelse og betingelser som knyttes til dre museer eventuelle avtaler, er forsvarlig dokumentert • Utlån, deponering og avhending av ma- for ettertiden. Museene må rette seg etter teriale fra museer til andre arenaer nasjonal og internasjonal lovgivning og sørge •Avhending ved bytte, destruksjon eller salg for at forvaltningen av samlingene skjer i •Tilbakeføring av museumsmateriale til den samsvar med gjeldende juridiske forpliktel- samiske urbefolkning ser og institusjonens vedtekter. •Overføring av museumsmateriale til nasjonale minoriteter Jon Birger Østby

44 Tilrådinger 7. Ved spørsmål om permanent overføring av større, magasinerte samlinger bør det I arbeidet for å finne fram til generelle ret- gjøres en vurdering av kostnadene i for- ningslinjer for overføring og utlån har utval- hold til den samfunnsmessige gevinsten get blitt stående ved følgende åtte hensyn som ved overføringen. må veies mot hverandre: 8. Alle museer har et generelt ansvar for å 1. Museene skal tjene samfunnet og samfun- gjøre innholdet i samlingene kjent gjen- nets interesser, og samlingene forvaltes på nom kataloger som er tilrettelagt for bruk vegne av samfunnet. Dette er et overord- av et allment publikum. I forskning, un- net prinsipp som bør ligge til grunn for dervisning og i utstillinger vil det alltid museenes håndtering av forespørsler om være behov for tilgang til det originale ma- lån og utlevering av samlinger. terialet. Men med moderne informasjons- 2. Ved forespørsel om utlån eller avhending teknologi vil felles bruk og tilgang til mu- skal det aktuelle materialets forsknings- seers samlinger være vesentlig enklere enn messige sammenheng tillegges stor vekt. før. I flere tilfeller kan det derfor være vik- Av hensyn til forskning og for å kunne gi tigere at museene satser på å åpne tilgang en formidling med linjer i tid og rom, er til ”magasinert” materiale gjennom elek- det ønskelig å ha noen samlinger som syn- troniske kunnskapsbanker, framfor å flyt- liggjør regionale, nasjonale og/eller inter- te store samlinger mellom ulike magasin. nasjonale sammenhenger. Dette hensyn må veie tyngre enn en lokalbefolknings Tilbakeføring ønske om å oppbevare materialet på dets av museumsmateriale funn- eller opprinnelsessted. til den samiske urbefolkning 3. Som hovedregel bør museene være særlig velvillige ved forespørsler om lån til mid- Grunnlovens § 110 a og Sameloven av 12. lertidige utstillinger av materiale som ikke juni 1987 med senere endringer er ramme- er utstilt eller i annen aktiv bruk. betingelser for arbeid med samiske spørsmål 4. Museene har et særlig ansvar for å stille i Norge. Med disse to internrettslige medbe- samlinger til disposisjon for institusjoner stemmelsene er samene definert som et eget for urbefolkninger og etniske/nasjonale folk og en egen juridisk kategori i den norske minoriteter. lovgivningen og forvaltningen. Grunnlovens 5. En forutsetning for utlån eller overføring § 110 a uttrykker att: Det paaligger statens må være at transporten skjer under be- myndigheter at lægge forholdene til rette for at tryggende forhold, og at den lånende inden samiske folkegruppe kan sikre og utvikle stitusjonen har tilgang til faglig kompe- sitt sprog, sin kultur og sitt samfunnsliv. I det- tanse og fysiske forhold som sikrer en for- te ligger det at den norske stat har plikt til å svarlig håndtering under låneperioden. medvirke aktivt til at samisk kultur blir vi- 6. Ved utlån eller overføringer må det stilles dereført i Norge. Dette innebærer også en krav til kompetanse på håndtering av ma- plikt til, gjennom økonomisk og annen vir- terialet og til fysiske oppbevaringsforhold kemiddelbruk, å legge forholdene til rette for ved den mottakende institusjonen. en rimelig grad av reell resultatlikhet for mi- Utlån og avhending av materiale fra norske museumssamlinger

noritetens og majoritetens kulturutøvelse. nåtidige og framtidige kulturelle manifestas- 45 Å legge forholdene til rette for at samene joner, så som arkeologiske og historiske kul- kan videreføre og utvikle sin kultur forutset- turminner, gjenstander, mønstre, seremonier, ter at det utvikles en kulturpolitikk der målet teknologier og visuell og utøvende kunst, lier reell likeverdighet mellom samisk kultur keså retten til å få tilbakelevert kulturell, in- og norsk kultur. Regjeringen har i Stortings- tellektuell, religiøs og åndelig eiendom som melding 41 (1996–97) Om norsk samepoli- er ervervet uten deres frie og informerte sam- tikk uttrykt det som et klart mål å føre en tykke, eller gjennom overtredelse av deres lo- mest mulig helhetlig samepolitikk. Her heter ver, tradisjoner og skikker. det blant annet: Norsk samepolitikk hviler på Et annet dokument utarbeidet av arbeids- en rettstilstand som pålegger myndighetene å leg- gruppen for urfolk er Utkast til prinsipper og ge forholdene til rette for at den samiske folke- retningslinjer for vern av urfolks kulturarv, bi- gruppe skal kunne sikre og utvikle sitt språk, sin falt av underkommisjonene for bekjempelse kultur og sitt samfunnsliv. Denne politikken må av diskriminering i 1997. Også dette arbei- i størst mulig grad være basert på samenes egne det ønskes ferdigstilt innen urfolks-tiåret. premisser. Her vil Sametinget, som folkevalgt Blant prinsippene er at vern av urfolks kul- organ, være den viktigste premissleverandøren. turarv bør baseres på prinsippet om selvbe- I Sametingsplan 1998–2001 framheves det stemmelse, og at urfolk bør anerkjennes som at for å møte de samfunnsmessige utfordring- de primære beskyttere og fortolkere av sin ene, er det avgjørende at de samepolitiske vir- egen kultur, enten den er skapt i fortiden el- kemidlene fornyes i takt med endringer av ler utvikles i framtiden. Retningslinjene an- rammevilkår. Kulturell forankring og fleksi- befaler at myndigheter bør støtte urfolk i de- bilitet, kontinuitet og endringer er sentrale res bestrebelser på å få tilbake kontroll over begreper i denne sammenheng. Planen uttryk- og besittelse av kulturarven. De innebærer ker videre at samene har kollektiv rett til å videre at museale samlinger ved museer og bestemme over egen framtid. Retten til selv- universitet bør tilbakeføres dersom det kre- bestemmelse medfører også retten til å dele- ves, eventuelt at det inngås avtaler om for- gere beslutningsrett fra Sametingets side. mer for samarbeid om forvaltning der de be- Ved siden av norske rettsregler og målset- finner seg. Også innsamling og utstilling bør tinger er grunnlaget for norsk samepolitikk skje gjennom avtaler som også lar seg refor- definert av prinsipielle retningslinjer nedfelt handle. i folkeretten.2 Museumsspørsmål dreier seg om et meget Av direkte relevans for utforming av en sa- sentralt samisk kulturvern- og kulturutvik- misk museumspolitikk er Utkast til De foren- lingsområde. Forvaltningen av de samiske te Nasjoners deklarasjon om urfolks rettigheter, museene er nå overført fra Kultur- og kirke- som er utformet av Arbeidsgruppen for ur- departementet til Sametinget, og en over- folk under FNs Menneskerettighetskommi- føring av myndighet på dette feltet vil inne- sjon. Det er en erklært målsetting at dekla- bære en reell innflytelse over egen kulturutvik- rasjonen skal ferdigstilles innen urfolks-tiår- ling. et. Artikkel 12 uttrykker at urfolk har rett til Ved forhandlinger om tilbakeføring av sa- å vedlikeholde, verne og utvikle fortidige, misk materiale kan det være av stor nytte å Jon Birger Østby

46 trekke på de erfaringer som man har i andre diskusjoner om forståelsesrammene for kunn- land. Canadian Museum of Civilization i skapsproduksjon, formidlingsideologi og Ottawa, Canada, er et av de museene som målsettinger om hvordan museene samlet kan har utviklet en klar politikk på dette områ- gi en bred og allsidig dekning av sine felt, tjen- det. Museet tar ikke selv initiativ til tilbake- lig både for det samiske samfunnet og for stor- levering av materiale til urfolk. Men når fol- samfunnet. kegrupper selv fremmer krav, så behandles de De samiske museene har generelt sett lite i hovedsak etter følgende prinsipper: gjenstandsmateriale, og mulighetene for inn- 1. Alle gjenstander med rituell betydning re- samling av eldre materiale er i dag svært be- turneres hvis gruppen ønsker det. grenset. Gjenstandsmaterialet er basis for de 2. Den øvrige samlingen deles i tre. En del samiske museers bidrag i utvikling av kunn- returneres på permanent basis til folke- skap om historiske, kulturelle og miljømessi- gruppen. En del beholdes på permanent ge sammenhenger. Materialet er også viktig basis i museet, blant annet til bruk i per- for samisk kulturutøvelse, og gjenstandene manente utstillinger. En tredjedel forval- danner grunnlag for kommunikasjon og re- tes i samarbeid mellom museet og folke- fleksjon om tilhørighet til den samiske kul- gruppen, blant annet for å kunne møte turen både på individ- og gruppenivå. Utval- ønsker om utlån til skiftende utstillinger. get mener derfor at museer som har samiske 3. Parallelt med utleveringen gir museet samlinger har et spesielt ansvar for å stille dis- bistand til gruppen om håndtering av muse til disposisjon for samiske museer. Utval- seumsmateriale, rådgiving om oppbygging get ser også et klart behov for å vurdere de og drift av museer, og i en del tilfelle ar- mange sakene som fremmes på dette områ- rangeres det egne hospitant/opplærings- det i sammenheng. program i museet for å kvalifisere repre- På samme måte som man i Canada ser at sentanter i forvaltning av samlingene. det er viktig at urfolks kultur også i framti- Generelt sett er kunnskapen om samisk his- den skal kunne presenteres i Ottawa, mener torie og samiske forhold liten utenfor de utvalget at forskning på og formidling av sa- samiske områdene. Den kunnskap og innsikt misk kultur også i framtiden er et ansvarsom- som kan skapes gjennom museenes formid- råde for det norske storsamfunnet og dermed ling er derfor viktig. For alle museer som for- også for de norske museene. Sentrale museer valter samisk materiale, er det derfor en felles i Tromsø og Oslo vil være viktige i denne sam- utfordring å formidle samisk kultur til samer menheng. Utvalget vil anbefale at dette er et og andre innbyggere i regionene og til tilrei- element som legges til grunn ved eventuelle sende fra inn- og utland. Museene skal være forhandlinger om framtidig forvaltning av det en møteplass der folk kan tilbys økt kunn- samiske museumsmaterialet. skap om og stilles overfor spørsmål omkring Sametinget er samenes politiske organ, og samisk historie og nåtid og om samspill og utvalget mener derfor at Sametinget bør ha konflikt mellom det samiske samfunnet og en sentral rolle i å utforme en framtidig poli- andre grupperinger. En slik formidling må tikk for forvaltning av det samiske materialet sees både i lys av historiske og dagsaktuelle som i dag befinner seg i museene, både når forhold. Det er behov for problemorienterte det gjelder framtidig oppbevaringssted, forsk- Utlån og avhending av materiale fra norske museumssamlinger

ning og formidling, og at Sametinget, eller et vurdere å opprette et sentralregister for 47 organ utpekt av Sametinget, derfor bør re- samisk materiale i museene. presentere de samiske interessene ved forhandlinger om tilbakeføring av samisk museums- Overføring av museumsmateriale materiale. til nasjonale minoriteter Tilrådinger Stortinget ga våren 1998 samtykke til at Nor- ge skulle ratifisere Europarådets rammekon- 1. Museene har et særlig ansvar for å stille vensjon av 1. februar 1995 om beskyttelse av samlinger til disposisjon for institusjoner nasjonale minoriteter (St prp nr 80 (1997–98)), for urbefolkninger. og det innebærer en forpliktelse også for mu- 2. Det er viktig at samisk historie og kultur seene. formidles både i og utenfor de samiske om- I Norge er jøder, kvæner, rom (sigøynere), rådene. Museer som forvalter samiske sam- romanifolket (tatere/de reisende) og skogfin- linger har et særlig ansvar for å bidra til ner definert som nasjonale minoriteter. Det dette. er viktig at museene bidrar til å synliggjøre 3. Utvalget slår fast at det er en prinsipiell de nasjonale minoritetskulturene, ikke bare forskjell mellom å vurdere tilbakeføring av for at disse gruppene skal få bedre kjennskap materiale til den samiske urbefolkningen til egen kultur, men også for at storsamfun- og å tilbakeføre materiale til norske regio- net skal få bedre kunnskap om dem. Å un- ner eller lokalsamfunn. For tilbakeføring derslå at deres kultur og historie er en del av av samisk materiale bør museene rette seg Norges kultur og historie, vil i praksis inne- etter de målsettinger som er trukket opp bære en forfalskning av historien vår. både i nasjonal lovgivning om samepoli- I kap. 4 i Europarådets konvensjon om tiske målsettinger og etter internasjonale nasjonale minoriteter heter det: konvensjoner og avtaler som omhandler urfolk. I konvensjonens fortale vises det til at omveltningene i 4. Sametinget bør være forhandlingspart ved europeisk historie har vist at beskyttelsen av nasjonale diskusjoner om overføring og framtidig minoriteter er avgjørende for stabilitet, demokratisk forvaltning av det samiske materialet. An- sikkerhet og fred i Europa, og at man er fast bestemt modninger om overføring av samlinger på å beskytte nasjonale minoriteters eksistens. Det slås med samisk materiale utover utlån til ut- videre fast at et pluralistisk og genuint demokratisk stillinger eller andre klart tidsavgrensete samfunn ikke bare må respektere den etniske, kultu- formål bør derfor gå via Sametinget. relle, språklige og religiøse identiteten til personer som 5. Sametinget bør i samarbeid med museene tilhører nasjonale minoriteter, men også må legge for- som forvalter samisk materiale, utarbeide holdene til rette for at disse personene kan uttrykke, en oversikt over det samiske materialet i bevare og utvikle sin identitet. De kontraherende sta- museenes samlinger i Norge. ter tar også i betraktning at det er nødvendig å skape 6. Det er en sentral utfordring å prioritere en atmosfære av toleranse og dialog for at kulturelt elektronisk tilgjengeliggjøring av samisk mangfold skal kunne bli en kilde, ikke til splittelse, materiale i sentrale samlinger, og man bør men til berikelse for hvert samfunn. Jon Birger Østby

48 Artikkel 5 pålegger statene å legge forhold- forvaltning av samlingene tar utgangspunkt i ene til rette for at personer som tilhører nasjo- ICOMs formålsparagraf. Her heter det at nale minoriteter kan bevare og utvikle sin museene skal tjene samfunnet og samfunnets kultur og identitet, og ikke bli gjenstand for utvikling. Med et slikt utgangspunkt vil mu- tvungen assimilering: (...) Staten skal bidra til seenes grunnholdning måtte være at de for- å fremme kulturell likestilling mellom minori- valter samlingene på samfunnets vegne. Det tetskulturer og storsamfunnet, og det vil være opp innebærer at museene ikke bare kan vurdere til de statlige myndigheter å vurdere hvilke til- spørsmål om utlån og avhending ut fra insti- tak som er nødvendige for å realisere denne tusjonenes egne primære behov og ønsker. De målsettingen. juridiske hindringer som eventuelt skaper Hvis vi ser på museumssatsinger som har problemer for å kunne følge opp en samfunns- nasjonale minoriteter som hovedtema, er det rettet politikk for utlån og avhending, bør da et lite jødisk museum i Trondheim. Vadsø snarere betraktes som utfordringer enn som museum har et særlig ansvar for kvænkultur permanente hindringer. og i Porsanger bygges det et kvænsenter som særlig skal arbeide med kvænsk språk. I Hed- Noter mark drøfter man hvordan man videre skal følge opp museumsansvaret for skogfinnene 1. Utlån og avhending av materiale fra museenes og Glomdalsmuseet og Levanger Museum samlinger. Norsk museumsutvikling. Rapport nr. arbeider med å utvikle museumstilbud for og 5, 2000. om romanifolket. Etter det utvalget kjenner 2. FNs konvensjon av 1966 om sivile og politiske til er det ingen museer som så langt har ar- rettigheter, art 27, ILO konvensjonen av 1969 beidet spesielt med sigøynerkultur. Om urbefolkninger og stammefolk i selvstendige stater, FNs konvensjon om barns rettigheter, FNs Tilrådinger konvensjon om biologisk mangfold art. 8(j) og Agenda 21 fra verdenskonferansen for miljø og Norske museer har relativt lite materiale som utvikling kap. 26. dokumenterer nasjonale minoriteter. Men i den grad slikt materiale finnes, bør museene Direktør Jon Birger Østby vise særlig imøtekommenhet i forhold til fo- Adr. ABM-utvikling, Postboks 8045 Dep., respørsler om utlån og eventuell overføring N-0030 Oslo til museer som drives av, eller i samarbeid med, Fax: +47 23239441 nasjonale minoriteter. E-mail: [email protected]

Avslutning Som overordnet prinsipp anbefaler utvalget at museene i spørsmål om eiendomsrett og Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 49–57

Reflexioner kring 49 återförande av kulturarv till dess ursprungsplats

Monika Minnhagen-Alvsten

Den svenska regeringen och riksdagen har formulerat sin uppfattning om kulturarvet i ett av de kulturpolitiska målen som en fråga om nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv. ”Kulturarvet i Sverige är ett av mänsklig- hetens kulturarv och som sådant ett svenskt ansvar gentemot det internationella samfundet. Av motsvarande skäl bör Sverige engagera sig i ett solidariskt samarbete med andra länder för att skydda detta arv”.

För naturhistoriska museer gäller andra reg- ning i massmedia, bildande av stödförening- ler än för de kulturhistoriska. Främst är det ar etc., men ofta saknas djupare insikter om Rio-konventionen om bevarande av den bio- det historiska perspektivet på hur folkrätten logiska mångfalden och konventionen om utvecklats och det saknas insikt i hur tidsan- handel med utrotningshotade djur som styr. dan präglat museernas insamlingspolitik och Ansvarstagandet ska ses i ett brett perspek- de motiveringar som ligger bakom förvärven. tiv. Det handlar både om att bevara och skyd- Jag ska ge några exempel på hur svenska da kulturmiljön, de fysiska lämningarna från statliga museer löst frågan om återlämnande olika epoker och om att skydda föremål och av föremål. Det finns inga fastslagna riktlin- andra artefakter. jer och motiveringar och sättet att hantera År 1989 antog FN:s generalförsamling en frågan visar en stor spännvidd. resolution om återlämnande av kulturföremål. Krigsbyten är en del i kategorin föremål Sverige valde, tillsammans med en rad andra med utländsk härkomst som väcker diskus- länder, att lägga ner sin röst. Regeringens sion om återförande till ursprungslandet. ståndpunkt är att frågan måste avgöras från Krigsbyte kan delas in i två grupper: troféer fall till fall. och krigsbyte. Troféer är militära objekt med Diskussioner om återförande av föremål till anknytning till strid eller belägring. Innehav ursprungsplatsen väcker starka känslor som av troféer betraktas som moraliskt oantastligt. många gånger får sitt uttryck i opinionsbild- Krigsbyte är andra objekt som förvärvats ge- Monika Minnhagen-Alvsten

50 nom beslag både för att berika sig själv och mindre försvarbart och idag räknas det som för att oskadliggöra fiendens verksamhet. krigsförbrytelse. I allmänhetens ögon kan innehav av krigs- Diskussionen om återlämnande av Djävuls- byten uppfattas som orättmätigt och med bibeln blev aldrig en stor fråga bland fack- jämna mellanrum kommer frågan om åter- män. Där var inställningen att krigsbytena ska lämnande av krigsbyte upp i insändarspalter. stanna i landet. Föremålen är inte stöldgods Åsikterna är mer präglade av känslor än och de har spelat en ovärderlig roll för Sveri- grundläggande fakta. ges kulturella utveckling. De har funnits här Diskussionen har bland annat rört det s.k. så länge i landet att de har blivit en del i vårt Pragrovet från 30-åriga kriget. Sverige var kulturarv. Genom publikationer, utställningar medvetet på jakt efter det kulturellt värdeful- och Internet är de flesta krigsbytena tillgäng- la och drottning Kristina skrev till von Kö- liga för forskare världen över oavsett var de är nigsmarck: ”Glöm ej att tillvarata och skicka placerade. mig biblioteket”. Boksamlingen användes till Och vem skulle KB återställa Djävulsbibeln att bygga upp universitetsutbildningen i till? Ägarlandet, det gamla tyska kejsardömet, Sverige, men drottningen betraktade också det finns inte längre. erövrade som sin privata egendom och tog Visst kan det finnas kulturskatter som upp- därför med sig det värdefullaste, när hon läm- levs som felplacerade och där man skulle kun- nade Sverige och flyttade till Rom. I bytet från na diskutera ett återförande, men det skulle Prag ingick Djävulsbibeln och i samband med skapa en stor förvirring om man mer gene- president Havels planerade besök i Sverige rellt började återföra krigsbyten. 1990 började en upphetsad diskussion i pres- Finns några kategorier av föremål med ut- sen om huruvida Djävulsbibeln skulle läm- ländsk härkomst bör sändas tillbaka? Diskus- nas tillbaka. Känslorna svallade på saklighe- sionen har pågått inom UNESCO och tens bekostnad! En historisk tillbakablick ger ICOM och något entydligt svar finns inte. en rättvisande och nyanserad bild av situatio- Men det kan vara intressant att titta extra på nen. etnografiska museer. ICOMs International 1500- och 1600-talets syn på krigsbyte skil- Committee for Museums of Ethnography, jer sig markant från dagens. Plundring ingick ICME, har tagit upp frågan och särskiljer två i avlöningssystemet och medborgarnas egen- kategorier där man kan diskutera återföran- dom representerade enligt tidens synsätt furs- de. Det gäller mänskliga kvarlevor och före- ten. Plundrade man t.ex. en tysk stad hade mål av religiöst eller symboliskt värde för den man skadat kejsaren. Hugo Grotius, som räk- etniska grupp som föremålet kommer från. nas som den moderna folkrättens grundare, Det finns fyratusen etniska grupper/folk i värl- menade i början av 1600-talet att det var helt den som kan ställa krav och även här måste acceptabelt att både förstöra och röva fien- man diskutera varje särskilt fall. dens egendom. Även Gud ansågs gilla denna Ett exempel på hur man kan återföra etno- inställning som både Sverige och dess fiender grafiskt material med stort symbolvärde från omfattade. Det var först under 1700-talet som svenska staten till dess hemland är totempå- det växte fram ett modernare betraktelsesätt. len från Kitlopedalen i Kanada. Den finns på Det innebar att krigsbyte betraktades som Etnografiska museet i Stockholm, som är stat- Reflexioner kring återförande av kulturarv till dess ursprungsplats

ligt. Totempålen ingår i museets bassamling- kvar trots att det är åtta år sedan beslut om 51 ar om nordamerikanska indianer. Den kom överförande fattades. Varför? Ja, som vanligt till museet per båt 1929 som en donation från är det brist på pengar. Kulturhuset i Kitamaat Olof Hansson, svensk konsul i British Co- Village är ännu inte klart! lumbia. Han hade fått köpa den – om än på Återlämnandet av totempålen är ett exem- litet tvivelaktiga grunder – av Haislaindianer- pel på hur staten kan hantera ett överförande na. Den var tillverkad 1872 och återberättar av statlig egendom. Indianerna får tillbaka sin en legend om hövdingen för Kitlopefolket. totempåle i form av en gåva. Totempålen kan tydligt hänföras till den Föremål som har återlämnats med hänvis- grupp av föremål som har både religiöst och ning till ICMEs rekommendationer är kvar- symboliskt värde för en etnisk grupp. År 1991 levor av en same som tillbringat 50 år i Sta- uppvaktades Etnografiska museet av represen- tens historiska museum och ett kranium har tanter för bl.a. Haislaindianerna och Green- återbördats till en tasmansk minoritet i Au- peace. Man önskade att museet skulle lämna stralien. Ett tatuerat huvud har skickats hem tillbaka totempålen till Haisla eftersom den till maorierna på Nya Zeeland. behövdes som symbol och kraftkälla i kam- Nordiska museet hanterade återförandet av pen mot skogsskövlingar i Kitlopedalen. den norska samling som Artur Hazelius köpt Etnografiska museet anhöll därför 1992 hos i Norge under 1870-80-talen genom att de- svenska regeringen om att få lämna tillbaka ponera större delen av föremålssamlingen i totempålen. Det krävdes regeringsbeslut, ef- Norsk Folkemuseum. Återlämningsprocessen tersom totempålen blev statlig egendom när tog 40 år och periodvis svallade känslorna högt. den infördes i museisamlingen. En allmän Två stora frågor dominerade diskussionerna. debatt följde och många engagerade sig för Skulle samlingen lämnas i sin helhet eller skulle och emot ett återlämnade. År 1994 beslöt re- enstaka föremål återföras? Den andra frågan geringen att totempålen fick återlämnas som var placeringen. Skulle samlingen stanna på ”gåva” i samband med det nyligen avslutade ett ställe eller delas upp geografiskt? urbefolkningens år. Kravet var att museet för- Till skillnad från återlämnandet av totem- vissade sig om att den skulle få en lämplig pålen eller diskussionen om återförande av placering inomhus. Indianerna hade tänk att krigsbyten gäller det här inte enstaka föremål totempålen skulle sättas upp på ursprunglig med stor symbolisk betydelse. Det handlar om plats och enligt traditionen ruttna ner. Nu en samling allmogeföremål, som förvärvats högg man istället en kopia som restes på den helt legitimt och utan imperialistiska förteck- ursprungliga platsen medan arbetet med att en. Frågan om återlämnande är inte sprung- finansiera en byggnad föt originalet inleddes. en ur folkdjupet. Den väcktes av norska mu- Det beslöts också att Sverige skulle få en seimän. Samlingen har stort vetenskapligt kopia av totempålen som ersättning, när den intresse för förståelsen av norsk folkkonst. ursprungliga återförs. Bildhuggare Henry Hazelius tankar om ett nordiskt museum, Robertsson, sonson till den ursprunglige bild- där han skulle samla och visa minnen från huggaren, ledde arbetet med att tillverka en bondesamhället i de nordisk länderna hade kopia i museets verkstad år 2000. Men den sin grogrund i tidens strömningar. Tanken ursprungliga tomtempålen finns fortfarande väckte entusiasm. Den norska samlingen blev Monika Minnhagen-Alvsten

Guldringen från Nousis, Finland, SHM, Stockholm. Foto: SHM.

den största i Nordiska museet och 1905 vid i Norge mellan regionala museer och Norsk unionsupplösningen bestod den av 16 000 Folkemuseum om samlingens placering. Först föremål. 1982 kunde Nordiska museet besluta att sam- Repatrieringsfrågan kom upp under andra lingen skulle överföras till Norsk Folkemuse- världskriget, när många norska museimän um. Dessförinnan hade man bett att rege- arbetade på Nordiska museet. Men åsikterna ringen skulle yttra sig över konsekvenserna skar sig på ett par viktiga punkter nämligen och undersöka om överlämnandet var preju- om vad som skulle överlämnas. Norrmännen dicerande för återförande av andra museisam- ville plocka russinen ur kakan och ville inte lingar. Svaret var nej och 1984 inledes etapp ta emot hela samlingen, vilket var en förut- 1 i överflyttningen. Juridiskt löstes frågan om sättning från museets sida. Man hade inte äganderätt genom att samlingen deponerades. heller berört var i Norge samlingen skulle pla- Det är inte alltid som en deposition blir ceras. Frågan lades på is under hela 1960-ta- aktuell. Guldringen från Nousis i Finland är let men väcktes till liv 1972, när styresman- ett exempel på en annan typ av lösning på ett nen kontaktade Norsk Folkemuseum för en önskemål om återförande. eventuell deposition. En hätsk debatt utbröt Guldhalsringen hittades 1770 i Finland, då Reflexioner kring återförande av kulturarv till dess ursprungsplats

Kyrksilver från S:t Mikaelskyrkan; Tallin. Foto: SHM.

en del av Sverige. Den dateras till 150–200 kyrkan i Tallin tog med sig kyrksilver och e.Kr. Halsringen inlöstes till sitt fulla värde inventarier när de flydde till Sverige vid slu- enligt 1734 års svenska lag av Kronan och tet av kriget. Kyrkoherden började packa ner placerades i nuvarande Statens historiska nattvardssilver, altartextilier, krucifix, dopfunt museum i Stockholm. När guldrumsutställ- och andra inventarier. Likadant gjorde man ningen planerades för ett drygt decennium på öarna och i kyrkorna efter kusterna, där sedan, kom frågan om återlämnande upp. det fanns estlandssvenska församlingar. Man löste problemet genom att tillverka en Klockaren på Ormsö lyckades packa ner pre- kopia. Arbetet bekostades av en finsk bank dikstolen. I omgångar tog man sedan inven- och kopian visas på Nationalmuseum i Hel- tarierna i flyktingbåtarna över havet. Efter singfors. avskedsgudstjänsten inför den sista organise- Ett annorlunda exempel på ett kulturarv rade resan 1944 tog församlingsborna med som är återbördat är det estlandssvenska kul- sig så mycket de kunde bära. I rädsla för sov- turarvet som förvarats i Sverige sedan andra jetiska krav på återlämnande förvarades allt världskriget. Det var länge en väl bevarad under rubriken ”Sigurd Curmans deposition” hemlighet att församlingsborna i S:t Mikaels- i Historiska museets källare. Riksantikvarie Monika Minnhagen-Alvsten

54 Curman var den som ledde den kommitté nerna mellan Bolivia och Sverige överlämna- som tog hand om flyktingarna när de steg des en gåva, ett föremål från museets samiland. Fram till 1976 omgavs föremålen med ling, till museet i Tarija. hemlighetsmakeri, men det året ställdes de Låt oss vända blicken mot Sverige och se ut. hur man resonerar inom landet kring förfråg- Nu har S:t Mikaelskyrkan, använd som ningar om långtidslån från de statliga muse- idrottslokal under sovjettiden, renoverats med erna till regionala museer. Som vi såg i dis- svenskt bistånd och återinvigdes den 5 maj kussionen kring den norska samlingen i Nord- 2002. Tjugunio föremål hade då återförts. iska museet väcker frågan om det nationella Eftersom samlingen aldrig har varit svenska och regionala perspektivet starka känslor. statens egendom utan en deposition, gick åter- År 1676 plöjde en bonde ett åkerstycke som lämnandet smidigt. Diskussioner pågår med tillhörde borgmästaren i det som nu är cen- församlingarna på Ormsö, Runö och Rickul trala Linköping och hittade en samling sil- om också deras föremål ska lämnas tillbaka. verföremål som vägde drygt 6 kg. Borgmäs- Även Naturhistoriska Riksmuseet i Stock- taren var inte särskilt benägen att följa 1684 holm har erfarenhet av önskemål om återläm- års fyndplacat, som tillerkände kungen och nande av artefakter. Hanteringen av frågan kronan rätten till föremålen, men han fick ge om återlämnande av fossilen från Bolivia ger vika: föremålen löstes in av kronan och in- en inblick i hur man kan se på frågan om förlivades i Statens historiska museums sam- repatriering ur ett forskningsperspektiv. lingar. Skatten är en imponerande samling 1998 framförde Bolivias chargé-d’affaires i medeltida föremål av förgyllt silver av stort Stockholm en önskan om att ett antal rygg- konstnärligt värde. Samlingen är helt unik. radsdjur från Tarijaregionen skulle återläm- Monstransen och relikvarierna är de enda nas. Fossilen var insamlade i början av 1900- kvarvarande föremålen av ädelmetall i Sverige talet. från katolsk tid. Det var inte mycket som räd- Bolivia fick avslag med motivering att den dades undan Gustav Vasas giriga fingrar vid svenska samlingen av fossil från Tarija är en reformationen! avgränsad samling som har presenterats som I Östgötacorrespondenten skrev chefredak- en sådan i den vetenskapliga litteraturen, som tören i en ledare i april 2001 att ”Kampen är omfattande. Det innebar enligt museet att med Historiska museet i Stockholm fortsät- samlingen är tillgänglig för forskare i hela värl- ter för att ge östgötarna en chans att på hem- den. Museet är också mycket generöst med maplan för njuta av sina historiska föremål”. att ge tillstånd till forskare att studera före- Hon fortsätter: ”…som bekant vill stockhol- målen och det skulle skapa problem för fors- marna helst att vi alla ska åka dit och beund- karna om samlingen skingrades. Fossilsam- ra skatterna från Gotland, Linköping eller lingen har blivit en integrerad del i svensk Västergötland”. vetenskapshistoria och förvärvet av fossilsam- Över 7 000 östgötar skrev på ett upprop lingen är helt legalt. Museet påpekade också som påtryckning för att få låna ner linköpings- att det är fullt möjligt för Bolivia att genom skatten till invigningen av domkyrkomuseet utgrävningar i Tarijaregionen få fram fler fos- år 2001. Och då gav Historiska museet efter sil. Men som en symbol för de goda relatio- för opinionen och lånade ut den. ”Om det Reflexioner kring återförande av kulturarv till dess ursprungsplats

Linköpingsskatten, SHM, Stockholm. Foto: SHM.

blir nödvändigt gör vi om processen”, menar mycket av nationellt värde ska finnas i hu- chefredaktören. vudstaden och hur mycket kan visas på fynd- Hur ska man se på östgötarnas önskan att orten? Att det är en fråga som engagerar i dessa stärka sin regionala identitet genom att få visa tider när kulturturism och regional utveck- linköpingsskatten i Domkyrkomuseet? Det ling står högt på agendan är det ingen tvekan flesta villkoren som brukar anges är uppfyll- om. I kampen om turisterna blir kulturarvet da. Det finns ett modernt domkyrkomuse- en viktig ingrediens. Turistnäringen i Öster- um som under betryggande former kan visa götland behöver utvecklas för att skapa arbets- samlingen. Man vill låna samlingen i sin hel- tillfällen. Linköpingskatten skulle vara ett bra het, inte bara delar. Det behöver inte heller dragplåster. Anledningen till att Historiska bli aktuellt att ändra ägarförhållandena utan museet inte vill låna ut skatten är dels dess det handlar mer om en välvillig inställning nationella symbolvärde och dels risken för att från Statens historiska museums sida till lång- skador uppstår under transporten. tidsdepositioner. Problemställningen i fallet Samma fråga var aktuell för några år sedan med linköpingsskatten är frågan om hur i Skåne. Vid den här tiden pågick diskussio- Monika Minnhagen-Alvsten

56 ner som bäst om att slå ihop de två Skånelä- nen för att skapa en stark region som skulle närma sig kontinenten. Man ville frigöra sig från så mycket som möjligt av det statliga in- flytandet och låta regionen ta över en stor del av beslutsfattandet. Den då pågående diskussionen om regiona- lisering och lokal identitet påverkade Chris- tianstadsbladet att tillsammans med landshöv- dingen starta en kampanj för att få ner den s.k. Barumskvinnan till länsmuseet i Kristi- anstad från Statens historiska museum. Ba- rumskvinnan är det äldsta kvinnoskelettet i landet och hennes symbolvärde var stort, när den skånska historien lyftes fram. Det började 1939 när Oscar Olsson i Ba- rum, nära Bäckaskogs slott, höll på att gräva en väg ner till Oppmannasjön åt sina kor. Han fann ett skelett. Redan i samband med upp- täckten anhöll man från Universitetets His- toriska museum i Lund om att skelettet skulle fyndfördelas dit, men det blev avslag. Fyn- det flyttades till Statens historiska museum i Stockholm, där det varit utställt sedan 1943. Barumskvinnan. SHM, Stockholm. Foto: SHM. En anhållan från Kristianstad i början av 80- talet fick avslag, liksom en senare anhållan. Barumskvinnan är ytterligare ett exempel på konflikten mellan behovet att av stärka den motiveras återförandet av att en del av fynd- lokala identiteten och behovet av att hålla det materialet redan finns i Lödöse och att fyn- nationella kulturarvet samlat i huvudstaden. den nu kommer att finnas samlade på ett stäl- Hade länsmuseet överhuvudtaget varit rätta le. ”Det betyder mycket för oss att vi nu får platsen för att visa Barumskvinnan? Hur skul- tillgång till vårt kulturarv” säger museichefen le länsmuseet ha ställt sig till om det hade i en tidningsartikel och han understryker att kommit en anhållan från hembygdsförening- kulturarvet har en viktig funktion som sym- en i Bäckaskog om att få ställa ut skelettet? bol för identitet och historisk kontinuitet. Men det händer också att föremål återförs Forskningsaspekten är viktig. Museet behö- till fyndorten. Statens historiska museum har ver ny kunskap som kan presenteras i utställ- börjat överföra det arkeologiska fyndmateri- ningar och programverksamhet. alet från medeltidsstaden Lödöse till museet i Sammanfattningsvis menar jag att det finns Lödöse Det rör sig om 10 000-tals fynd som många argument som talar mot att man över- grävdes fram på 1960-talet och framåt. Här lämnar kulturföremål till andra länder. Reflexioner kring återförande av kulturarv till dess ursprungsplats

Föremål, som befunnit sig länge i svensk Det är också många gånger omöjligt att 57 ägo och har blivit en del av den svenska bild- återlämna föremål till den ursprunglige äga- ningshistorien bör stanna i landet, eftersom ren. Men som framgår av mina exempel går det skulle skapa stor förvirring för forskning- det att göra undantag. Sverige har faktiskt en om åratal av katalogisering och referenser återlämnat föremål genom gåvor, kopior och i litteraturen skulle förändras genom ett åter- depositioner. bördande. Ur forskningssynpunkt är viktigt att hålla ihop samlingar och med modern in- Avdelningschef Monika Minnhagen-Alvsten, formationsteknik har tillgängligheten ökat Adr. Riksantikvarieämbetet, Box 5405, oavsett var föremålen är fysiskt placerade. En SE-114 84 Stockholm annan aspekt är, att det kan vara svårt att ga- Fax: +46 86607284 rantera att kraven på god vård och förvaring E-mail: [email protected] av föremålen uppfylls.

Några slutord... • Återförandefrågorna visar tydligt att vi ar- politiker och allmänhet, där det kan gälla att betar på två arenor, en offentlig och en inom- rätt hantera de möjligheter till finansiering museal. Den ena styrs av krafter i samhället som uppstår när en fråga hamnat i sökarlju- som kan tyckas tillfälliga, men som är uttryck set. När saken inte får uppmärksamhet utan för tidsandan. Den andra kan upplevas som enbart är intermuseal blir läget ett annat. tryggare, där vi arbetar med långsiktiga mål – •Föredragen har understrukit att vi har ett samtidigt som vi dock måste ägna våra kraf- kulturarv, som binder oss samman – alla har ter åt enskilda, ofta små, frågor. I just återfö- vi känt gemenskap med Snorre i Reykholt! randesammanhanget skymtar museets enga- Skandinaviska museiförbundet kan lyfta fram gerande och stora betydelse. och belysa just nordiska övergripande frågor. • Vi, museimän, vill ladda föremålen med Ofta kan vi bättre se oss själva genom en nord- betydelse, men det är viktigt att vi inser att isk granne som är lik och ändå – olik. Själv det är andra som tar över tolkningen och ut- har jag genom åren fått mycken inspiration nyttjar våra utsagor. Hur vi förhåller oss till genom det nordiska samarbetet och även fått föremålen spelar större roll än vi gärna tror. pröva hur det håller internationellt. Vi har sett hur enskilda museimän genom sin •I föredragen har framhävts vikten av fort- person varit helt avgörande för hur återföran- satt kunskapsutbyte och forskningssamarbe- defrågor lösts. Det gäller då att vi kan hante- te. Det gäller att efter ett återförande vidmakt- ra våra egna, djupa känslor hålla och aktivt arbeta för utbytet. Här kan • Vi måste också se oss i samhället och tän- de två Arnamagneanska instituten vara en ka över hur vi kan bidra till samhällsnyttan förebild. Kulturarvet ägs av alla gemensamt. med det rika kulturarvet i våra händer. Här handlar det om hur vi arbetar strategiskt med Nanna Hermansson, svenska sektionens ordförande Return of cultural property… Summaries

58 Return of cultural property… di), both offering highly qualified research facilities. Summaries The idea was to split the collection between the two institutes which had to guarantee full mutual access to The protracted negotiations concerning the return of all documents. Sharing was the basic principle. medieval manuscripts to Iceland from Danish collec- Birgitte Kjær in ’The manuscript issue – from a Da- tions is the classic restitution case in Scandinavia. The nish point of view’ recounts in detail the gradual chan- case is dealt with in three contributions mirroring both ges over time in scholarly and public opinion in face of the Icelandic and Danish views on the controversy. Icelandic demands. The legal aspect was strongly as- Vesteinn Ólason in his paper ’The homecoming of the serted in the beginning: the collection was not stolen manuscripts in a scholarly and ideological perspective’ but had been rightfully acquired and donated to Co- gives a brief overview of the number of manuscripts, penhagen University and thus to the Danish nation. their history and the considerations that finally settled Step by step, however, the attitude changed in the com- the issue. The manuscripts dating from the period missions appointed to handle the requests. It was in- 1200–1500 are the oldest written sources of Norse lang- fluenced, for example, by the simultaneous negotia- uage and literature. As early as the 17th century they tions with Germany on a corresponding issue (dealt began to attract the attention and curiosity of scholars with in the paper by Inge Adriansen) and by ongoing who were studying the development and differentia- changes on the domestic political scene. A definite re- tion of old Norse into the various Scandinavian langua- versal occurred in the 1960s with the shift in political ges, medieval Scandinavian history and literary tradi- power. Looking back on the process in 2001 it can be tions. The manuscripts were assembled by ardent col- stated that the spirit of sharing and reciprocity in the lectors and taken to Denmark and Sweden. The lear- final agreement has undoubtedly come to be the most ned Icelandic scholar Arní Magnússon (1663–1770) important cultural link between the two countries. was the most famous collector. He became professor at Anna Torborg Torgrimsdóttir in ’The return of Ice- Copenhagen University in 1701 and subsequently spent landic objects in 1930’ looks at another category, Ice- a decade doing fieldwork in Iceland carrying out the landic objects in Danish museums. When Iceland was task of preparing a new land tax register. At the same granted self-government in 1918 demands which had time he systematically collected old manuscripts in or- first been made in 1907, for the transfer of governmen- der to save the invaluable historical, linguistic and lite- tal archives on Icelandic affairs were renewed. The rary source material they represented. The resulting Danes responded favourably and as a consequence in Arnamagnaean Collection was bequeathed to Copen- 1924 the return of Icelandic objects in Danish muse- hagen university on his death. During the gradual pro- ums was also requested. The museum directors were cess of liberation from Denmark leading finally in 1944 refractory putting forward legal objections. However, to the founding of the Republic of Iceland, demands in order to contribute to the celebration of the mille- for the restitution of this cultural heritage were repea- nary of the Icelandic ’Alting’ in 1930, the politicians tedly voiced. The paper deals specifically with the last circumvented the legal problem by offering as a gift a phase of restitution in the period 1971–1997. Two in- selection of objects from the debated list for restitu- stitutes had already been established for the scientific tion. The point of using the idea of a gift being that work on the documents, one in Copenhagen (Arna- the donor was free to decide arbitrarily what would be magnæanska Institut in 1957) and one in Reykjavík returned. Such restitutions could not be used as a pre- (Handritastofnun Íslands in 1962, which ten years la- cedent in the event of similar requests. ter was renamed Stofnun Árna Magnússonar á Íslan- Inge Adriansen in ’Return of cultural material be- Return of cultural property… Summaries

tween Denmark and Germany’ relates the problems of the unique centre in the country for the cultural me- 59 the location of historical monuments and cultural ob- mory of a minority population. Sami artefacts and jects in a contested geographical area, where national documentation are dispersed in various museums not borders have repeatedly moved back and forth. In the only in Finland but all over Europe. The need to map Danish/German borderland, Schleswig, with a Ger- and list this scattered heritage is a primary concern and man-speaking population in the southern part and a should preferably be done in cooperation with Sami Danish-speaking one in the north, wars were waged in museums in Norway and Sweden before entering into 1848–50 and in 1864. The 1864 peace treaty included the problems of restitution. a clause on cultural heritage. The town of Flensburg Emil Rosing’s contribution, ’Return of museum ob- was recognized as being on Prussian ground and the jects from Denmark to Greenland’, deals with the ef- return of the museum collections, which had been eva- forts to restore to Greenland those parts of its material cuated northwards, was requested. The Danes refused, heritage lodged in Danish museums. The successful and the return was effected only when the Prussian negotiations with the National Museum in Copenha- government offered to pay a considerable sum of mogen are recounted. These negotiations have also led to ney. After WW1 Schleswig was divided according to shared responsibility for the registration and safeguar- the outcome of a referendum in the borderland. As it ding of ancient monuments in Greenland. was believed that Flensburg would become part of Arne Thorsteinsson describes the considerable collec- Denmark, the return was requested of the Flensburg ting of artefacts in the Faroe Islands for Danish muse- collection, this time evacuated to Kiel, as well as the ums from 1820 and onwards. Among the collectors Isted Lion, a monument erected in the Flensburg particular mention is made of: Daniel Bruun, the pio- churchyard to celebrate a Danish victory at Isted in neer of the study of Norse culture on the North Atlan- 1850 but removed by the Germans. However Flens- tic islands, who collected for the 1900 World Exhibi- burg remained German. The situation was replicated tion in Paris; Doctor R.K. Rasmussen collecting for after WW2. As the result of a quick Danish interven- Folkemuseet in the 1930s and Bjarne Stoklund bring- tion initiated by a Danish reporter in Berlin who had ing together furniture and equipment for the Faroe discovered the Isted Lion there, General Eisenhower farmyard in the Copenhagen open air museum, Fri- allowed it to be transported to Copenhagen in 1945. landsmuseet. A museum was founded on the Faroes in The monument has been temporarily put on show, but 1898 and from the early 20th century requests were consensus concerning its final location has not yet been voiced for the return of objects to the islands. Especial- reached. The paper ends by drawing attention to the ly coveted was the medieval inventory from Kirkjubø wicked destruction and defacement of German memo- Cathedral. Eventually requests from the Faroe local rials erected in Denmark during the period of occupa- assembly to the Danish government were successful. tion 1940–45 but also to the peaceful relations between The title of the paper ’Back to the Faroes’ refers to the German and Danish museums in the borderland that ceremony in 2002 when some hundreds of objects from has resulted in the reciprocal depositing of artefacts to the Danish National Museum were handed over to the their rightful locations. Finally the question is asked: Faroe National Museum, among them the inventory What is an inalienable cultural heritage? from Kirkjubø. The restitution was achieved after a Tarmo Jomppanen, director of the recently establis- meticulous process involving exhibiting and documen- hed Sami museum in northern Finland, in ’The Sami ting of the collection in Copenhagen. museum at Inari and the Sami heritage in Finland’ Jon Birger Østby in ’Loans and restitution of materi- discusses the responsibility the museum has to serve as al in Norwegian Museum collections’ presents the ge- Return of cultural property… Summaries

60 neral principles to be applied in Norwegian museums on between the two countries was dissolved in 1905 regarding questions of restitution, loan and deposition the collection consisted of 16 000 objects. Proposals which are usually raised by regional and local muse- have since been made regarding a return of the objects ums respecting objects in national collections. A re- to Norway. In 1982 after an argument about who should port was presented in 2000 by a committee consisting be the proper receiver they were finally returned to Norsk of ten representatives of various categories of museums. Folkemuseum in Oslo as a long-term deposition. The report covers eleven areas ranging from the pur- When towards the end of WW2 Estonians fled to pose of museum collections and the ownership and Sweden many church treasures were taken for safekeep- management of collections, to general criteria to be ing to the Historical Museum in Stockholm. As they applied to issues of loan and restitution, and recom- were not formally acquired but only deposited tem- mendations concerning the decision-making process. porarily it has been easy to return them to the chur- The paper focuses on the question of general criteria ches which were able to use them once again for their and the recommendations for action made by the com- original purposes after the liberation of the country mittee. The decisions regarding the return of Samí ar- from the Soviet Union. tefacts to museums and centres in ’Samiland’ in In the city of Linköping a treasure trove of 6 kilo northernmost Norway are specifically discussed. silver was unearthed by a ploughman in 1676. Accor- Finally Monika Minnhagen-Alvsten in ’Reflections ding to the law the state had the right of ownership on the return of cultural property to its place of origin’ provided that the finder was paid the value of the weight gives various concrete examples of how demands for of the metal. In Linköping Cathedral a museum has the return of cultural property have been handled by recently opened and in the regional newspaper a plea national museums in Sweden. Referring to Hugo Gro- was made for the return of the objects which had been tius, founder of international law in the early 17th cen- used in Christian rituals. The National Board of Anti- tury, she underlines the fact that looting in time of war quities refused as the treasure was historically unique, was both acceptable and legal before nationalist ideo- but had to allow them to be put temporarily on show logies emerged in the late 18th and early 19th centu- for the inauguration of the museum. ries. In 1989 the UN General Assembly passed a reso- In Skåne the skeleton of a woman was discovered lution on the restitution of cultural property. Sweden and excavated in 1939. ’The Barum woman’ is the old- abstained from voting, stating that such decision must est known female skeleton, dating back to the Old Stone be taken case by case. In the paper a variety of cases are Age (8 000 BC). It is one of the most treasured exhi- accounted for, five of which are cited here. bits in the Historical Museum in Stockholm, but at- The Ethnographic Museum’s return in 1994 of a tempts have been made to have it returned to a regio- totem pole acquired in 1929 from a Haisla village in nal museum in Skåne. But what would happen if it British Columbia was defined as a gift of the Swedish was argued that in fact it ought to be on show in the government. It was based on an agreement that a repli- small village of Barum? ca could be kept in Stockholm and that a museum The last mentioned cases reflect the increasing inte- building which could guarantee its preservation in its rest on the part of the tourist industry in exploiting place of origin would be erected to house the gift. cultural heritage as an attraction. It has become a com- The Nordic Museum, according to its founder Ar- plex problem for institutions with the responsibility of tur Hazelius, was intended to present material culture safeguarding the artefacts to withstand the often poli- from the Scandinavian countries. Initially a consider- tically voiced pressures in similar cases and to find vi- able Norwegian collection was acquired. When the uni- able compromises. Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 61–65

The Spiral 61 as concept and as metaphor

David Anderson

Professor Patrick Geddes, perhaps the greatest of the early city planners and museologists in the United Kingdom, was commissioned by the Carnegie Trust in 1903 to put forward proposals to develop Carnegie’s home town, the City of Dunfermline. The report was inspired by a determination to infuse the whole city with the museum spirit, and museums with an awareness of the needs and interests of the ordinary inhabitants of the city. Geddes’ proposals are of relevance principally because of his determination to seek alternatives to the museums he saw around him. ”I have no faith in the educational value of the commonplace art museum with its metal masterpieces in a glass case and the smithy no where,” he wrote. ”This whole museum tradition, though still too largely in power, answers but to stamp- or scalp-collecting. Wherever real technical education is beginning, it centres on seeing and sharing the real work, and then applies the paper drawings and the collections of the old system to their right uses.”1 He stressed that he was aiming to create not Utopia but Eu-topia.

In 1909, at approximately the same time as cal traditions – both of them reaching back Geddes laid out his proposals for Dunfermli- to the very origins of the Museum – is one to ne, the V&A expressed its own vision of itself which the Spiral itself now contributes. in relation to society and its development, The Spiral will appear at a time when ques- through its last major rebuilding programme. tions are once again being asked about the In its rationality and order, its hierarchies and nature and purposes of museums, in a socie- classifications, it turned resolutely against the ty which is less sure of its own goals and pur- museological tradition of Geddes and other poses than at any time in living memory. No- social reformers – a tradition of which the thing can be taken for granted. In his address V&A itself has intermittently been part. The to the ICOM Triennial Conference at the Ha- debate between these conflicting museologi- gue in 1989, Professor Neil Postman asked David Anderson

62 his audience to imagine themselves in the square, the meeting point and the space for Berlin of 1933. What museum would they discourse and debate. create? The museum that German society Both Libeskind, the Spiral’s architect, and wanted at that time, or that which it needed?2 Cecil Balmond, its engineer, stress the classi- Perhaps Daniel Libeskind’s Jewish Museum cal sources of the structure, and the authenti- in Berlin is a belated answer to that question. city of its disorder. ”Not for those early mast- To what question that faces our own society ers [the Greeks] the absolute fix of perfection” is the Spiral also the answer? wrote Balmond. ”Classical perfection was ta- In this context it is significant that the Spi- ken as a march of several orders, interdepen- ral has already been extensively represented dent and bound, one within the other.” For as a metaphor by many people. First among Balmond the building also represents Chaos, these is Daniel Libeskind himself. He stresses but he does not refer to another classical myth that the Spiral draws together art and history, – that of Pandora’s box – the disordering pow- the archaic and the new. It is an emblem er of which might also aptly describe its crea- which articulates V&A’s cross-cultural collectors’ intentions.3 tions for a multicultural audience. Libeskind Libeskind is highly literate verbally as well is well aware of the natural and physical sci- as mathematically. His presentations are pep- entific significance of the spiral form and also pered with references to literary and oral tra- its classical and cultural references, from Ar- ditions. He is narrator, author, calligrapher chimedes’ screw to the walls of Breughel’s and critic – a creator of building as word. Tower of Babel, and from seashells to Escher’s The V&A itself has described the Spiral as disorientating repetitions. For him, the spiral a key – one which unlocks the doors for visi- form both eases the savagery of the perpendi- tors to its secret city of knowledge and expe- cular and introduces new and centrifugal for- rience. It is also a mirror held up to the city, ces. The spiral brings with it a necessity for with its changing light and activities reflec- conflict and change in a way that the perpen- ted back on itself, inviting the institution to dicular does not. It describes the path of the examine itself critically. The past is reflected tornado and the falling leaf. in the future and the future in the past. Almost as frequently used by Libeskind is The fact that the Spiral has, even before it the metaphor of the Spiral as Ariadne’s thread is built, acquired such diverse symbolic and through the Labyrinth of the V&A. For Li- mythic significance is an indication of a cha- beskind, the V&A is a secret city within a Lon- racteristic which appeals to some and offends don which is itself, in Borges’ words, the ”Red others – its universality. The Spiral is, above Labyrinth.” The experience of the visitor all, an enabling building in the way that through this museum-city, bewildering in its great myths are enabling. Each listener invests diversity, is likened to a journey – itself a pow- the myth with his or her own meaning, and erful metaphor. Cities are walked, lived, soci- herein lies its power. The Spiral will be in a al spaces and are currently the subject of a state of constant metamorphosis, responding rapidly growing art historical literature. They year by year and generation by generation to have quarters with distinctive cultures. In the the changing needs and preoccupations of its secret city, the Spiral is the agora, the public users. If, as is suggested here, buildings en- The Spiral as concept and as metaphor

able and express a vision of the relationship of enquiry which enriches and is enriched by 63 between the institution and the society of the work of the institution. According to which the institution is part, the Spiral is, in Ryan, ”If Paul Klee famously spoke of taking museological terms, a deliberately radical buil- a line for a walk in order to draw, then Libes- ding. It stands in antithesis to the formal cer- kind takes the world on an expedition, and tainties of the V&A’s 1909 extension. It is not an expedition which is characterised by its a building with a single purpose and meaning. endless restlessness”.4 But this does not mean it is without mean- The Spiral also redefines the relationship ing, as some critics have alleged. Instead it between process and practice of art and de- offers a ”third-space,” a space of many mean- sign. In the early twentieth century the Mu- ings. The Spiral will provide an arena for de- seum distanced itself from engagement with bates that will explore the creative yet troub- practice, and allied itself with disengaged ap- led society which the UK has become. preciation. The Spiral will reassert that art and The Spiral will be suggestive, rather than design is a way of being as well as a way of definitive, reliant upon expertise rather than acting, not a specific and limited domain but authority for its success. It is perhaps this an important dimension of all human activi- enabling quality that most disturbs some cri- ties. The project makes a strong statement that tics. Significantly drawing on Biblical rather if the Spiral is to be a creative space, it cannot than Classical sources, the former editor of separate product from process, producer from the London Times, William Rees Mogg, has user, concept from consumption, the mun- already declared the Spiral to be ”a disaster dane from the transcendent, the intellectual for the V&A in particular and civilisation in from the sensory, the handmade from the in- general. ... We are all being invited to take a dustrial, the public from the private, the in- walk in the desert with the Devil.” The cul- dividual from the social, arts as object from tural rootedness of the Spiral makes it diffi- arts as interpretation – but yet it will repre- cult to sustain the charge that it lies outside sent the distinctive natures of different col- ”civilisation.” It is rather precisely because the lections and disciplines. If the Spiral repre- Spiral draws upon strong scientific, aesthetic sents a challenge to the traditional museum, and cross-cultural traditions that is a source it is in part because the project will re-unite of such anxiety for some conservative critics. elements which the Museum was first estab- This is a challenge from within. lished in the mid nineteenth century to com- A central theme of the Spiral is the demo- bine, but which were later separated. From cratisation of culture, in itself one of the con- this broad historical perspective, it is the V&A tested and civilising traditions of the V&A. of the early to late twentieth century, not the As the architectural critic Raymund Ryan has Spiral, which may represent the aberration. noted, for Libeskind spirit is about somehow One focus for the debate about the Spiral harnessing the powers of society to allow it to has been the concept of excellence. Some cri- examine itself. Knowledge and expertise are tics have expressed concern that some space not regarded as a fixed resource, to be passed in the building will be used for a purpose other from the Museum to the public, but rather a than display of the finest examples of con- broader and collaboratively developed process temporary art, craft and design. This, they David Anderson

64 say, represents a betrayal of the purpose of value) become natural rather than aberrant. the V&A. Libeskind’s building will endorse Central to Balmond’s vision is the concept the concept of excellence, and of the value of of the informal – a concept that has a power- excellent products, but will broaden the de- ful educational as well as structural resonan- bate to argue also for excellence of process ce – just one example of the underlying phi- and excellence of experience on the part of losophical integration and unity of the Spi- the public. Libeskind frequently emphasises ral. For Balmond the informal is not some- the importance of experience, arguing that thing random and arbitrary, but is based ”this proposal offers new kinds of experience rather on a series of shifting certainties. Force eluding the closure that would categorise the in structural terms is not linear but a mini- Museums as ’ready made’, rigidly defined or mum path through a field of potential, a path passively neutral.” He also sees the Spiral as a whose trajectory is based on moments of place where visitors are ”celebrated as partici- mutual cooperation. Where the informal is pants in the sensory and intellectual expe- concerned there are no distinct rules, no fix- rience.”5 The object is an essential part of this ed patterns to be copied blindly. The structu- quality of experience, but not in itself suf- red solutions that arise from the informal ficient. In taking his stand on quality of ex- impart hidden energies to a building, and perience, Libeskind also has the support of prompt improvisation on the part of those recent research by Csikszentmihalyi, among who use it. The informal acts as an agent of others, on the exceptional significance – both release. Again, the Spiral represents a third- in nature and extent – of the museum expe- space – neither formally structured nor lack- rience.6 ing structure, but one that is diversely struc- For Cecil Balmond, the structure of the tured. Spiral is an essential precondition for the ex- It is also a building in which the architec- perience it can offer. He argues that it repre- ture – as at the Jewish Museum but in a diffe- sents a subversion of the immobility, mute- rent way – prompts an emotional response. ness and compartmentalisation of formal, For Libeskind, feeling and sensation are es- modernist cubes, of the overpowering of in- sential elements of the Museum experience. spiration by technology, of the containment In being designed in this way, the Spiral is of the cage. He urges us to acknowledge and providing a gateway to the V&A’s rich and embrace instead the irregular rhythms and distinctive resources of objects, expertise, net- diversity of the complex reality we see in the works and learning paths, for a wider audience world around us; in doing so we will find in than is possible in a more traditional muse- the Spiral characteristics that seed the com- um. In a society which is experiencing rapid plex and give starting points to an inner logic changes in work, leisure and education, the that is more intuitive. In place of structure as architecture and engineering of the Spiral container, he offers structure as trace, as epi- deliberately and intuitively acknowledge and sode, as staccato or punctuation. With this respond to these future needs. redefinition as the catalyst, he proposes that Libeskind’s building is also unashamedly within the Spiral juxtaposition, hybridity and idealistic. The Spiral is a utopian, transcen- the localised (qualities he suggests we should dental form. Libeskind acknowledges his debt The Spiral as concept and as metaphor

to Benoit Mandelbrot (the discoverer of the 2. Neil Postman, ”Extension of the Museum Con- 65 fractals, the infinitely variable mathematical cept”, in Museums, Generators of Culture, Interna- forms which will inform the design of the tional Council of Museums ’89 Foundation, The Spiral’s tiles) who said that ”in the mind’s eye, Hague, 1991, pp 41–48 a fractal is a way of seeing infinity.” In this 3. Cecil Balmond, ”New Structure and the Infor- respect, Libeskind sees the building as me- mal”, in Architectual Design, London, Septem- diating not just between the V&A and the ber/October 1997 world beyond, but also between the particu- 4. Raymund Ryan, ”Beyond Libeskind”, in Archic- lar and earthbound and the universal and in- tual Review, November 1997 finite – that interplay of movement through 5. Daniel Libeskind, ”The Victoria and Albert the horizontal and vertical which the Spiral Museum Boilerhouse Extension”, in Architectual form so powerfully represents. Design, London, September/October 1997 These are the terms on which the Spiral’s 6. Mihaly Csikszentmihalyi and Rick E. Robinson,, creators – Libeskind and Balmond and the The Art of Seeing: An Interpretation of the Aesthetic staff within the V&A with whom they are Encounter, J. Paul Getty Museum and Getty working – take their stand and by which they Centre for Education in the Arts, Malibu, 1990 ask it to be judged. It is a revolutionary architectural form which employs radical engineer- David Anderson ing solutions. Its implications for the work of Director of Learning and Interpretation the Museum are correspondingly significant. Adr: Victoria and Albert Museum,South Kensington, London SW7 2RL England Notes Fax: +44 20 7942 2193 E-mail: [email protected] 1. F.A. Bather, ”The Museum and the Citizen”, in Museumskunde, 1905, pp198–205 66 Spiral 1:100 model, aerial view of Spiral. Model made 1998, Photograph: Andrew Putter 2002.

Spiral 1:100 model showing design for planning permission 1998. Model made 1998, Photograph: Andrew Putter 2002. Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 67–71

Specify the Spiral 67

Gwyn Miles

The Victoria and Albert Museum (V&A) is the largest decorative arts museum in the world. The unrivalled collections, which have developed over the last 150 years and which continue to grow apace, are housed within a complex of Grade 1 listed buildings in South Kensington. These buildings, started in the 1850s and completed by Aston Webb in 1909, are an important part of the Museum experience. They encompass seven miles of galleries in which the public may encounter diverse collections: these include ceramics, dress, furniture, glass, jewellery, metalwork, photographs, paintings, sculpture and textiles drawn from Europe and Asia.

However, the Museum is more than just its plays less and less relevant to successive gene- collections. It is a unique international resour- rations. To navigate the sources of informa- ce for design which belongs to the people of tion which are relevant to art and design re- the United Kingdom and the World. Unlike quired the use of new techniques and tech- many museums that grew from a founder’s nologies. What was needed was a learning collection, the V&A was developed as a great centre in which we could encourage re-inter- idea, an educational experiment to improve pretation of art, craft and design through a the design education of all classes of the com- variety of methods and explanation. A place munity and to inspire the designers of the day where meanings and functions of art and de- as an attempt to raise the standards of British sign could be explored. manufacturing. The mission of our founders By 1995, the V&A had completed a major – to help people appreciate the quality of the overhaul of its building fabric. The roofs had everyday objects they make and use – remains been mended to the point that they no long- as important and relevant today. er leaked uncontrollably, the wiring had been At the close of the 20th century, one of the replaced, drainage overhauled and a modern major challenges for the V&A was to make fire detection system installed throughout. this rich, eclectic collection available to the The buildings were now safe and secure, al- public in an interesting and informative man- though they will always require dedicated ner. Over time the galleries had become in- maintenance to keep it in good repair. At this creasingly difficult to navigate and the dis- stage it was possible to envisage major de- Gwyn Miles

68 velopments to radically improve the display Boilerhouse competition of the collections. In that year the Museum embarked on the There was a determination to re-establish the complete re-working of their British Galleri- V&A as a centre for innovation where every- es. These galleries which extended over 10% one could participate in art and design. The of the display space of the Museum were to Boilerhouse site was the one area on the plan trace the evolution of British design from which had been identified as suitable for an 1500 – 1900. They were tackled in a com- extension. The irregular shaped site sits on pletely new way by the project team, which the Exhibition Road frontage, between buil- included from the outset curators, historians dings completed in 1874 on one side and and educators. The galleries were specifically 1909 on the other. The purpose of a develop- designed not only to be a glamorous and ment on the site was first and foremost to evocative display of the exceptional collec- provide a platform for contemporary displays, tions, but also to engage all types of learner: but equally important was the need for orien- from the specialist to the interested adult, tation for the whole Museum and a desire to from the scholar to the schoolchild. The em- use innovative methods of communication phasis on different methods of interpretation and interpretation. in these galleries, which opened in 2001, was An international competition was held be- a new departure for the V&A and has been tween December 1995 and May 1996 to se- conspicuously successful, both in terms of lect the design team for the new development. numbers of visitors to the galleries and its cri- A competition brief was drawn up and eight tical reception by other museum profession- practices asked to prepare an initial concept als. for the building. At the same time the V&A had another The brief called for a new entrance and pressing problem. Its engagement with the linkages to the existing buildings. contemporary was completely invisible. Ever The new entrance must provide generous public spa- since its foundation in the mid nineteenth ces, for orientation, for meeting and for congregating, century, the Museum has collected not only and in order to provide a nucleus from which various examples of art and design from the past, but explorations and activities can radiate. ...The entrance also objects of recent manufacture. However, should provide clear directions to move further into the layout of the galleries did not reflect this, the building particularly to education and orientation with a relatively small area devoted to 20th spaces. Careful consideration should also be given to century design and only intermittent displays the interlocking of spaces, for instance how education on contemporary artists and practitioners. and exhibition spaces could work together. The V&A gave the impression of looking backwards rather than forwards, not helped Flexible display space was the absolutely re- by the loss of ’the Boilerhouse’ project – a se- quirement of the brief: ries of innovative temporary exhibitions on a high degree of flexibility is essential in the display the former site of the earlier Museum boiler- spaces, thus providing the potential to accommodate house. very different kinds of material and exhibitions of lar- Specify the Spiral

ge or small scale. The basic structure of the gallery spa- red initial concepts for the site were: Benson 69 ces should be defined by substantial walls, within these & Forsythe, Norman Foster & Partners, larger spaces a degree of flexibility should be provided Nicholas Grimshaw, Zaha Hadid, Michael through the use of good quality temporary walls cap- Hopkins & Partners, Eva Jiricna, Ian Ritchie able of combinations and division on a modular and Daniel Libeskind in collaboration with basis…The exhibition areas are required to have flex- Cecil Balmond. The panel unanimously se- ible servicing throughout. All exhibition areas are re- lected Daniel Libeskind as the leader of the quired to have robust finishes. Views are desirable be- design team as we felt that his proposal for a cause they give relief to the eye. Though display spaces building, ’the Spiral’, best addressed the re- need not be standard, it is important that an overall quirements of the brief. An exhibition of the coherence of design should be maintained and that eight proposals was displayed between June public areas outside the display areas should also be and August of 1996 at the V&A. places where works of art can be comfortably located. The new building was seen as a powerhouse Development of the designs for the entire Museum and should provide A feasibility study (Architectural Stage B), three elements: completed by January 1997, was presented It should revolutionise the museum-going experience to the Royal Fine Art Commission. They bringing a powerful new meaning to museology. Using approved the scheme with the commenda- interactive technologies already at our disposal combin- tion: ’the Spiral is a daring and innovative ed with innovative and challenging displays and work- structure.(which will) relieve the monotony of shops it will provide a new experience in museum visi- Exhibition Road without being unduly domi- ting. Visitors will be able to participate in the creative nant’. Even more encouraging was the respon- process while benefiting from the cultural memory se of the English Heritage Commissioners in stored within this great institution. February 1997, who unanimously approved the building. The Chairman of English Heri- It will be the first 21st century building on tage, Sir Jocelyn Stevens, commented: ’Per- the V&A site. Built and decorated using ex- haps we are witnessing a watershed in public perimental techniques and materials, the taste when design quality of this kind is appreci- Museum has a tradition of using contempora- ated and greeted so enthusiastically.’ ry craftsmen to provide inspiring spaces for As the design team worked with the V&A cultural activity. The new extension should to develop the plans for the building there continue this tradition as far as possible. were extensive consultation meetings with the planning authorities and English Heritage. It should provide a new social space, taking down the Local residents were invited in on a regular barriers between the grand Victorian institutional fa- basis to see the plans taking shape and pre- çade and the people. The new building should open sentations were given to local amenity groups, the V&A up to the street, providing a range of visitor the Victorian Society and the 20th Century facilities to be used freely and re-animate the area of Society. Support was polarised between some Albertopolis. vocal groups who were against such a modern The eight architectural practices who prepa- intervention and high levels of support and Gwyn Miles

70 praise from the heritage and arts constituen- basement plant room. Above this at the start cies. of the Spiral itself there will be two entrance In order to gain insight into the attitudes floor levels, one at the same level as the tunnel across the entire range of local residents, a from the underground station (South Kensing- research exercise was conducted by MORI in ton) and the other on the level of the Exhibi- June 1998. A representative sample of resi- tion Road pavement. The entrance at this le- dents living in Kensington and Chelsea show- vel will be a generous ramp leading from the ed that support outweighed opposition to the pavement into the Spiral. A flight of steps will construction of the Spiral (49% against 34%). lead down to the forecourt café and entran- Interestingly almost eight in ten residents said ce, where it will be possible to walk around that they would visit the Spiral once open. the building and gain access to the adjacent Another interesting finding was that of those Learning Centre. who originally opposed the building, 10% As the second major entrance to the V&A had changed their minds and were in favour these two levels together will act as the key to of it. This survey encouraged the project team unlock the Museum. Imaging technology will as the scheme was progressing through its be used to provide interactive guides to the planning application. The Royal Borough of galleries and collections both in the Spiral and Kensington & Chelsea approved the scheme the main Museum. Visitors will be able to in November in 1998. plan personalised tours, and will then be gui- ded through the Museum, able to access any Description of the building background material relevant to the exhibits on their chosen route. At both levels there The superstructure of the building is simple will be direct lift access to all floors of the and elegant, a series of inclined leaning plates Spiral and at the upper entrance level is the intersect to form a self-supporting spiral. The major route into the main Museum. Visitors walls overlap and interlock in a strong, ro- will progress directly into the heart of the new bust manner that gives the structure its sta- welcome zone of the museum – a cloister run- bility and allows it to stand free of its own ning around the garden. accord, needing no additional core or brace. Above the two entrance levels will be five The flat floors span between the walls and floors of gallery space. Each floor will have a are column free, allowing maximum flexibi- distinctive character and use. The functiona- lity of use. The concrete walls will be clad in lity of the spaces has been intensively tested large ceramic tiles. Three different shapes will through the use of a 1:20 model. This has be used, drawing on classical ideas of propor- allowed us to mock up exhibition ideas and tion. These three shapes will interlock in an has demonstrated how displays can be moun- infinite variety of ways to create an intrigu- ted in what might be perceived as difficult ing fractal pattern. The tiles will be of one spaces. For these purposes we have worked basic colour chosen to complement the stone on a layout across the five floors which would of the surrounding museum buildings and display design, fashion, craft, photography textured to add vitality to the façade walls. and architecture. Beneath the Spiral superstructure will be a The varied heights and sizes of these galle- Specify the Spiral

ries give an exciting range of display space, Exhibition Road, with its three national 71 from the intimate to the monumental. Part museums, three post-graduate universities of the space could function like a 3-D maga- (The Royal College of Art, Imperial College zine, investigating latest style and technical of Science and Technology and the Royal developments and giving an editorial view- College of Music) the Royal Albert Hall, the point. Other areas will be ideal for small mo- Royal Geographical Society and numerous nograph shows featuring new or emerging ta- other cultural and educational institutions is lent, while some floors will be ideal for more the most significant single cultural and edu- conventional exhibitions linked to education/ cational centre in the world. Over recent years, workshop spaces. These will provide the faci- heavy investment of public money in the Tate, lities for designers and other commentators the British Museum and other centres in Lon- to hold conversations and masterclasses with don has pulled the centre of gravity in Lon- visitors to deepen their understanding of the don to the centre and east of London, yet design and manufacturing process. There will South Kensington remains the most visited be no permanent collection in the Spiral; the museum site in the UK, with approximately programme will change frequently. eight million visitors per year. The building In fact, these studies have shown that the of the Spiral will symbolise its renewal and nature of the material to be shown in the Spi- its contemporary relevance. ral lends itself easily to the innovative structure. More importantly, as the Museum in- references tends to use the Spiral as a catalyst for change, this challenging building should provide the Burton, Anthony, ’Vision & Accident; The Story of the perfect environment in which to absorb and Victoria & Albert Museum’ 1999, V&A Publica- appreciate the V&A’s contemporary message. tions The idea behind the Spiral is to put visitors Physick, John, ’The Victoria & Albert Museum; The in the mood to be open-minded and creative History of its Building’ 1982, V&A Publications when they get inside, helping to provide the impetus for the experiences within. Gwyn Miles Above the five gallery floors are two linked Director of Projects & Estate floors for refreshment. The top floor has an Adr: Victoria and Albert Museum, amazing window that allows views across the South Kensington, London SW7 2RL England roofscape of the V&A and on into the West Fax: +44 20 7942 2439 End of London. This is where the Light Bar E-mail: [email protected] will be situated, a meeting point for London- ers. Below will be linked rooms for events and functions. 72

V&A Museum model – Spiral seen from Exhibition Road. Model made 2002, Photograph: Andrew Putter 2002.

Photo montage showing the same view. © Miller Hare 2001. Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 73–76

The Spiral: 73 Extension to the Victoria & Albert Museum, London

Daniel Libeskind

The Spiral Extension to the Victoria & Albert Museum shares in the spirit of the twin inscriptions carved on Cromwell Tower Entrance, ”Inspiration” and ”Knowledge”, and carries that message into the concrete space and content of the new extension. The building goes beyond the habitual division between programme and history, form and function, architecture and engineering, by offering new possibilities within the horizon of an evolving cultural and educational resource. The Spiral is not just another box filling an empty lot, but a celebration of public activities in a unique historical setting. The building represents a new awareness of the central role of contemporary museology, technology, arts and crafts, in sustaining tradition and education in a spectacular cultural setting, central not only to London, but to Europe as a whole.

Vision and form an a priori form or a ”ready-made” artefact imposed upon the site. It is not an architectu- The Spiral Extension is an encounter of the re which imitates what already exists. The spe- enormous cultural legacy represented by the cific proportions, materials and spaces of the Museum, it is my belief that history is not Spiral are the visible forms resonating and con- something which has passed away, but is an densing the special quality and specific origi- ever-evolving and dynamic process, inscribing nality of the Victoria & Albert Museum. Some the present simultaneously into the future and of the most innovative and far-seeing experi- the past. The trajectory of History, however, ments in architecture, technology and craft is not a straight line to be projected by tech- were first applied and tested by the illustrious nocrats without spirit, or sensualists without architects associated with the construction of heart, but is a subtle, imaginative and con- the Museum. The Victoria & Albert was not temporary trace embodying the fullness of a conceived as a repository for objects or a con- poetic heritage. tainer for passivity and nostalgia. It was con- The Spiral Extension is not conceived as ceived as a set of exemplary spaces and inspi- Daniel Libeskind

V&A Museum model – main entrance and spiral. Model made 2002. Photograph: Andrew Putter 2002.

ring experiences involving the public through but through glimpses into the inner activities participation in the ever-evolving drama of art, created by the modulation of its forms. The education and their mutual significance for Spiral will have an important and memora- society and the future. These explicit cultural ble relation to the icons of the past dotting themes, expressed in the heterogeneous and the vast Exhibition and Cromwell Road area. endless variety of architecture, decoration and Configured in terms of scale and history of structure have been taken up in the Spiral and the site, the Spiral maintains an intimate dia- extended for the enjoyment of people of all logue with the surrounding eaves and ridge ages and knowledge: a rapidly growing muse- lines, being accurately proportioned to the um public. The present and future visitors will primary and secondary elements of the rich experience the contribution of this generation street and roofscape. The Spiral constitutes in the new millennium. only 4% of the entire building mass of the V&A, an urban structure akin to a city con- Architectural context taining more than seven miles of galleries and diverse buildings built across a century by The Spiral opens an important public entran- different architects representing a plurality of ce on Exhibition Road by relieving the tight architectural and cultural ideas. Victorian belt-perimeter giving access to a Through a series of important, yet subtle, larger public. The Webb Screen, once a bar- openings onto Exhibition Road the activity of rier to the old Boilerhouse site, is now reposi- the Museum will be made visible to the public tioned. The Spiral integrates itself into the on the street. The soffits and sky lights expose overall composition of the ”city of towers the geometry of the Spiral becoming the vitri- unique in Europe” described by Henry Cole. nes opening onto Exhibition Road, revealing By closely relating itself to the urban landsca- spaces, objects and people. These openings and pe and roofscape of Exhibition Road, the new the discreetly shaped windows which provide Extension engages the public eye – not only glimpses of the surrounding historical context with its shimmering, multifaceted exterior, orient the public in space and time. Views from The Spiral: Extension to the Victoria & Albert Museum, London

Aerial View of V&A Museum model including Spiral. Model made 2002. Photograph: Andrew Putter 2002. the Observatory and from the links offer spec- tween the Museum’s creative and educatio- tacular panoramas over the immediate V&A nal mission, engendering new levels of pu- roofscape, as well as distant and dramatic vis- blic understanding and participation. The tas over the city of London as a whole. shape and character of the Spiral is a synerge- tic linking of the internal requirements of the Internal organization programme and the external iconography of the Exhibition Road area, offering new The Spiral is a unique response to an innova- readings of the whole and of the part. tive and important building programme of A simple and open structure of organisa- the V&A. The brief does not call for more tion permits the Spiral to be used in a flexible traditional galleries, but rather for the con- and independent manner vis-à-vis the galle- struction of wholly new spaces for the twen- ries of the existing Museum. Lobbies, cafes, ty-first century. These activities, inspired by shops, restaurant, educational studios, resour- new technological, programmatic, spatial and ce centre and galleries, can function indepen- functional requirements, will forge links be- dently, day or evening, and together with the Daniel Libeskind

76 Observatory at the very apex of the Spiral, ture requiring no supporting elements. The constitute the celebration of the public in the fluid spaces of the Spiral offer differing quali- building. Various innovative configurations ties, character and scale for the Museum’s va- of use can be planned outside of the normal ried activities. The core of the building pro- museum hours. Fashion shows, school events, vides large uninterrupted spaces, while the pe- showcases for the design production industri- riphery creates smaller demonstration thea- es, educational festivities, and programming tres which communicate with the galleries and possibilities unique to the Spiral constitute are washed by natural light. The wall geom- the intensive and imaginative heart of the new etries extend the floor plates into a fully three- Extension. dimensional experience, an entirely new set Five centrifugally-distributed links emanate of possibilities for contemporary media pre- from the Spiral and connect it to the buil- sentations. dings adjacent to the extension. These links The external material of the wall is cera- mediate between the different levels of the mic tile whose geometry forms a contempora- Henry Cole Wing, Webb Wing and Western ry fractal pattern related to the Golden Sec- Range bringing them to a common level and tion in dialogue with a grammar of ornament making them accessible from the Spiral. These (Owen Jones). The pattern is integral to the connections give an entirely new array of rout- wall structure, carrying within itself the struc- es through the whole of the V&A, multiple tural logic of modulating scale and propor- access to collections, and for the first time al- tion within an endlessly fascinating surface. low elderly and physically challenged visitors The off-white tone of the tiles lies mid-way full access to existing galleries of the V&A. between the cold greys of the Portland stone Thus visitors will have access to galleries which and the warm ivories on the Natural History were not reachable before. Delicate bridges Museum. The tiles are subtly graded and tex- connect the Spiral to the old fabric offering a tured, giving the facade a shimmering life of new appreciation of the historical facades by its own and thematising the light through the bringing the visitors close to the terracottas contexts of the composition. on the Henry Cole or next to the pilasters of In its spatial form and handcrafted quality, the Webb Wing. the Spiral embodies the tradition and contemp- oraneity of the Victoria & Albert Museum. It Material and structure carries the message of Inspiration and Know- ledge into the everyday experience of the visi- The Spiral is a unique structure. It is not a tor. The construction of the Spiral will not only traditional spiral with a single centre and axis, revitalise the V&A as a whole, but will create but a contemporary spiral which opens a plu- an exciting place in London: an emblem for rality of directions along many different tra- communicating and connecting arts, crafts and jectories, providing multiple routes, spaces architecture to the twenty-first century. and ambience for the visitors. The building utilises a simple, continuous, interlocking wall Daniel Libeskind, Architect system to create and articulate functions, Studio Libeskind, Berlin, Germany while offering an efficient and flexible struc- Fax: + 49 30 3211 8299 Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 77–83

’Mathematical mosaic’ 77

Cecil Balmond

The Spiral challenges the concept of a museum: does space have to be container-like and neutered to house work of art? When there is much invention and fantasy in porcelain or jewellery or the lines of a fashion garment, should the space around the exhibits be inanimate; is not the real invention to present art, not as lost object in a static box container, but as vital trigger in a spatial dynamic?

With a shape that is formless and a façade brate a high redundancy in the configuration; that motivates geometry as a mathematical or trap the tilting planes in a modern ration- mosaic, the V&A Spiral designed by Daniel ale of discrete ’framing’. Libeskind opened the debate: Norm and The former would give concrete as a mate- Form would have new definitions from the rial of tradition, used in an extreme defini- year 2000 onwards (Fig 1). tion; the latter would reduce the great planes A cherished symmetry and insistence of to a framing buttressed by internal stiffeners right-angled forms rejected, and the old pa- and cross bracing. One method provides den- radigm of fixed centre left behind, the V&A sity, opacity and three-dimensional surface as Spiral vaults into new space. Inside is outsi- structure, the other lightness and openness de. Floors are denied columns, and walls of- that is then clad and windowed. The first fer no vertical short cuts for gravity. Structu- answer leads to a labyrinth, the second to re and architecture become one immediacy. transparency. If the form were closed, it could be a mine- The beginning ral deposit, or, if an open transparent steel framed building, it could be a lantern or a bea- I looked into the form without really knowing it at first; I saw walls flying across space. The tilting planes climbed and cut into each other, violent, shattering any notion of building in the conventional sense. And the dialogue began between Daniel Libeskind and myself, how could such a form be built? There were two ways to consider the question: implant a certain massiveness and cele- Fig 1: Classical Spirals Cecil Balmond

78 con. If it were heavy, could it be hacked out of cluttered, and with no columns. Light strea- granite, or was it buildable out of special med down through the overlaps on plan. A masonry? The images helped loosen the thin- slow shifting of space occurred, around a gra- king and inspired us to look for the radical. dual displacing sense of the vertical. There was no science to it, the instinctive outside dramatic and violent decision was to go for the inscrutable, the clo- inside quiet and contemplative sed-in secret. As a check, I mocked up the outside theatrical and extrovert stick model, trying to find common lines for inside reflective and introvert the vertical structure, attempting to brace di- agonally in between edges, but the structure Closing like a secret and opening like a dra- looked forced and contrived. The seamless ma – the Spiral caught both progressions. The flow of planes felt inherently better. So we form was at the singular point of a cusp. decided on concrete, the artesian material of sand, water and gravel, to ’pour’ the form. Metaphor Development For time immemorial a winding form has caught peoples’ imagination, its symbol serv- In the first model standing one metre high es as talisman and votive force, the contrary and built out of stiff white card, the walls leapt movements seeding a deep mystery and am- dramatically in a stacking of twenty-metres- biguity. To adepts and magicians spirals were deep planes, exciting and extravagant. In cut- Guardians of the Gate and Protectors of the away mode though, viewed from the inside, Centre, to ancient geometers the spiral was a something else happened. At five-metre sto- ’Mirabilis’. Through tornadoes and whirl- rey heights, floors interrupted the raking pla- pools, in shells and in the horns of rams, in nes. The internal spaces became serene, un- the petals of flowers, spirals frequent nature;

Fig 2: Tiling the spiral… ’Mathematical mosaic’

spirals turn galaxies and braid DNA strands Interpretation 79 (Fig 2). Libeskind and I talked of numbers and their The oblique planes seemed not to be separa- power: of the Eastern legacy of number as te but capable of one gigantic turning, if it abstract and touched with hidden algorithm; was a wrapping, then all the parts could be- and, in the Hebraic tradition, text as num- long to one and the same impulse. And the ber. We talked of serialisation, of music – of observation levels at the top, first thought of the Eastern inspiration for melodic lines that as a glass box and ’clamped’ onto the form, fold and overlay each other, of the Western could now logically be the end folds of the tradition for harmony and modulation. How trajectory. The conclusion was that the who- these discussions influenced what happened le twenty three steeply angled planes were but is impossible to tell, but it set off an enquiry one strip! Folding out the wall planes resul- with buried codes that helped forge a close ted in a snake-like figure. If the floors attach- partnership. ed to the walls were drawn onto the strip, a As Libeskind developed the semantics of striped and segmented snake took hold. Each spiral I looked at the syntax of connectivity stripe was the length of a floor’s connection and implied movement. It was not just archi- to the walls that intersected it. tecture and engineering but a wider endeav- If cuts are made in the strip, both top and our being molded. bottom, and numbered in sequence, then matching bottom numbers with top ones Statics yields an interlocking form. Like a child’s toy the V&A entrance building is assembled by a The first thoughts I had of structure were in set of numbers. In terms of scale, the length terms of one plane bearing on another, a pig- of the snake would be the length of Exhibi- gy-back of shared loads working their way tion Road that borders the site, a full 500 met- down to the ground. Each discrete wall was res. treated as a mini two-dimensional problem, What was the real geometry of such an supported on at least two points. But the unravelling? What were the turning patterns model encouraged certain walls to have only of this coiling? We had built the analogue in one bearing point, and crank in space wit- card and timber, but was there a mathemati- hout support. cal algorithm? I was intrigued as to whether a Rather than stacked planes, so zigzags came set of simple rules could approach the com- to mind. It felt as if the form wanted to lift- plexity of the form Was it after all a geomet- off. The continuity began to grow. ric strategy, albeit of a special sort? With Fran- On elevation the model suggested a stack- cis Archer of Arups, I began the search for a ing of tilting planes assembled like a pack of simple set of rules that could lead to an inter- cards, but when looking down the vertical locking form, arising our of cross-overs on from the top of the form, a linked rotation plan – a spiral of sorts. took shape. A spiral of sorts took hold; something like the staircase in Hitchcock’s film ’Vertigo’ – a crooked and distorted trajectory. Cecil Balmond

Fig 3: Chaotic Spirals

Geometry • There can be no fixed centre. • The centre should be local to a particular Classical spirals have two models: the loga- level, not a global reference. rithmic and the Archimedean. The logarith- • There has to be an erratic tendency which mic is exponential and is the shape nature makes the distance of the orbits from the lo- favours to mark growth. The Archimedean cal centre vary. spiral, named after the famous Greek mathe- • The result is to be an unpredictable or cha- matician, is a constant turning, where the dis- otic spiral – its trace suddenly jumping and tance from the centre grows in equal jumps changing radius realising a locus of cross-over. like in the windings of a spring. Both spirals have one thing in common – The experiment a fixed centre. Classical thinking was based on such stabilisations, the logic of the rule The answer lies in a drawing that looks like a flowing from a fixed and unmoving referen- target. A radius travels around the circles, ce, everything being causal and linear, one changing in length and jumping, stopping at spacing relating to the other. A new spiral points, its origin moving. Connecting the would be different – non-linear and unpre- points produces interlock and a sideways drift dictable. (Fig 3). The radius starts to swing around a circle Rules for a new type of spiral stopping at one point; then moves and turns at similar angles about the centre to other • What is needed is a pattern of criss-cross points. At a certain moment the radius short- on plan. ens and swings around a similar angle as be-

Fig 4: Entering the third dimension the lines become walls ’Mathematical mosaic’

fore. If this continues with a fixed centre we 81 get a crooked spiral, an imprint of the distor- ting perspective of the ’Vertigo’ stairway. But if the centre moves, as the radius revolves changing its length, the chaotic spiral results. We have an interlocking trace. To enter the third dimension, the trace is lifted off the ground in a zigzag, each leg rising successively a certain height. The lines be- Fig 5: Each ’P’ tile contains a mix of P, Q and R come the centre lines of the walls in elevation. Each centre line is now rotated and a normal (a line to 90 degrees to the rotation) projected into space. At right angles to this normal, an spiral, but a generic one, capable of many in- infinite plane is swept through the line. The terpretations. intersection of these planes generate corner If buildings today on the High Street are fold lines which have mathematical equations. proposed by generating envelopes, a strip that Hence the edge of a wall and its height can be folds at right angles at regular intervals will set along these lines of intersection. produce shoe-box like enclosures. The trace By giving a vertical offset distance for both is of a repeating closed loop on the horizontal top and bottom corner from the centre line, plane. In this scenario a roof is ’cover’, a lid. at each end of a wall, a panel can be formed The V&A Spiral is also a strip but one that (Fig 4). climbs as it folds with no roof. It is finite but Insisting on intersection is vital for it gives unbounded. gearing and structure. A serial logic grows. The form transfers loads through its skin needing Fractile patterns no other support. The steps of this calcula- tion may be carried out on a spreadsheet. Victorian patterns, William Morris, the in- Because the program is generic, depending tricacies of the Alhambra and other past poe- on the start point, no two traces would be tics came to mind, but a different instinct took the same. hold for the Spiral. We felt the great planes If the angle at which the radius spins around had a movement in space that needed not just is small, then the form evolves smoothly. ’cover’ but augmentation, a vibration of sorts When the angle at which the radius swings across the walls. It could not be traditional around is large, the trace is spiky, sharp, the tiling, it had to be something else. I saw a consequent form, a densely intersecting sha- ’shiver’ running up the form. pe like a crystalline clump of mineral spars. External tiling normally completes the ob- What we have is a range of interlocking ject, refines it and gives the building an ulti- shapes, all of them built out of rotations and mate blessing, yet covering the Spiral poin- widenings or shortenings, but all arising from ted to another strategy, a kind of mobility that a logic of the locus of a point orbiting around would never complete the building but keep a centre, in stepped jumps. In other words, a it unfinished always evolving. Cecil Balmond

Fig 6: Each Shape contains all three shapes and its pattern repeats infinitely Fig 7: Fractal Patterning

The idea starts with finding a unit of pat- We came across a fascinating idea from an tern and using it over and over again in diffe- American mathematician called Robert Am- rent interlocking adjacencies. What appears mann. He discovered a ’unit’ of tiling, of three to be random will grow to cover the plane. If different interlocking but related shapes – the we know the unit and understand all its flip- tiles had a special and subtle property, each overs and rotations, as a ’fit’ is generated, the one made up of the other two shapes along notion of ’random’ disappears. Serialisation with a reduced version of itself. They fitted takes over. Instead of static repeating motifs according to a set of exact rules. Though the we have movement, a ’charged-up’ liveliness. pattern produced by these tiles looks similar, Sequence becomes important. Governed by the pattern never repeats, it is aperiodic (Fig certain rules of organisation tiling turns into 6). the dynamic of tessellation (Fig 5). Dimensions for the Ammann tiles are de- To keep the feeling of sameness and have rived from a hidden set of meshing grids that the potential to be different, I wanted to seed run diagonal to the tiles, beneath the surface a self-similarity of pattern, necessary to reali- of the pattern. The surprise is that these hid- se these ideas, replicating ’network’, and not den lines form rectangles of length to breadth fixed pattern. ratio equal to that of the golden section. The The first shapes that came to mind were unique property the golden rectangle has of distorted pentagons, setting up craggy and removing a square from it to leave behind a spiked patterns, but they seemed too violent smaller rectangle that has the same propor- and ’one dimensional’, not quite in resonance tions of the original rectangle, is relevant to with the Spiral itself. As the research conti- the idea of self-similarity. It is also the root nued the patterns became more intricate; the property of aperiodicity, a fundamental qua- answers seemed to lie in a mathematical mo- lity of the more complex behaviour of fractal saic. patterns (Fig 7). 83

Spiral Model – Two images showing volume of space and Spiral staricase in Gold. Model made 2002, Photograph: Andrew Putter 2002.

Since a fractal is scaleless, the folded-out Reference strip of the V&A spiral walls may be super- imposed over the derived pattern. The strip Balmond, Cecil (with Jannuzzi Smith) ’Informal’ can then be pulled away ’picking ’up part of 2002, Prestel the fractal it has contact with and be folded back on itself. The walls are now tiled. We Cecil Balmond used the word fractile to combine the math- Director, Arup Group Board Ltd ematics of a fractal pattern and the concept Chairman, Arup Europe Division of tiling. Ove Arup & Partners Ltd 84

The cultural significance 85 of the Spiral

David Anderson

Such is its creative force, the Spiral exists in ways that are more real than many contemporary buildings that have already been built and stand unnoticed. The Victoria and Albert Museum’s thinking and its programmes are being drawn forward by the Spiral’s gravitational pull. The Spiral cannot now be unthought, and the Museum moves in response to the momentum it has generated.

Audience development social aspect of their leisure activities, and believe that children are the main reason for Access can be defined in terms of equality of going to museums; these people want lively opportunity, or of equality of outcome. The activities. Children, sociability, comfort and success of the Spiral will be measured by the practicality will, therefore, be a priority for outcome, the change it achieves in the V&A’s the Spiral in attracting significant numbers audience. The principal barriers to access are of those who are non-visitors at present. social or educational disadvantage, poverty, The V&A’s aim is also to encourage more ethnic and cultural exclusion, disability and people to become self-sustaining users of the an individual’s own attitudes. These factors Museum. People of all ages, from childhood often operate in combination, so that a suc- to old age, need museums such as the V&A cessful strategy to overcome them will requi- to provide them with stepping stones to new re a co-ordinated programme. skills and experiences. The emphasis in the Whatever their background, people will early stages must be on instilling interest and only visit the Spiral if they believe they will enthusiasm, developing later to more deman- be able to participate in it in the ways that ding activities for those people who have grea- they find interesting and enjoyable. For some ter assurance and self-confidence. The chal- people, participation means quiet, personal lenge for the Spiral will be to provide these engagement with an object or work of art, stepping stones for visitors of very varied in- but others may want to participate through terests, skills, confidence and cultural back- social and practical activities. grounds. Non-users of museums often regard them Opening hours can be another obstacle to as gloomy and boring. Both non-users and access. The Spiral will, so far as possible, be infrequent users tend to value above all the open beyond standard museum hours, an- David Anderson

86 other change that is in fact merely a reversion V&A’s collections. The fractal tiles which will to the museum’s practice in the nineteenth clad the exterior, for example, draw inspira- century, when it opened in the evenings to tion from the designs of Isfahan and Grana- enable working people to visit. da. Cross-culturalism will be a thread run- The Spiral will provide the V&A with pub- ning through the project from audience re- lic space of a kind that it does not presently search in the feasibility studies, the involve- possess. The concept of public space is one ment of artists in the construction of the buil- which currently is the subject of extensive ding, and the programmes and exhibitions enquiry and debate on the part of social geo- offered by the site after opening. The Spiral graphers, art historians, anthropologists and will promote cultural literacy – skills which specialists from other academic disciplines. are essential for participation in a pluralistic The values, codes of morality and expecta- society. tions of behaviour established by the V&A in The project will be informed by Henri the Spiral will help to shape those of the pu- Lefebvre’s distinction between ”conceived” blic. The Spiral’s willingness to embrace di- (intellectual, abstract, ”cool”) spaces and ”li- versity, and to remove barriers to access, will ved” (passionate, sensual, ”hot”) spaces, and establish norms for the public. The Spiral will will seek to provide both. It will also draw also have an important role in defining pub- upon research into everyday life by Michel lic notions of quality, including aesthetic qua- de Certeau among others, and will extend lity, and will show that museums can serve as Libeskind’s metaphor of the V&A as a secret places of debate, informed discussion, and city by involving those who explore the issu- expression of public feeling. This responsibi- es of experiencing and interpreting the city; lity cannot be evaded. the Spiral and the V&A operate on such a The V&A will base its relationship with scale as to make the concept of the museum- the public in part on the concept of ”com- city not just a metaphor but also some kind mon-sense,” as defined by the Scottish philo- of reality. The Spiral will be a new arts centre sopher George Davie – that is, the notion that for the museum-city and also an arts centre the expertise of the professional is account- for the South Kensington area as a whole.2 able to and works in partnership with the edu- The Spiral’s programme will represent a cated understanding and generalist judgement manifesto for change in the V&A, and a coun- of the wider public.1 The Spiral will (within ter-museum in critical dialogue with its lar- constraints of resources and the protection of ger and more traditional companion. The objects) give the public the choice and op- Spiral is not in this respect an intrusive inno- portunity to decide for themselves how to use vation – rather it will represent and make V&A resources, rather than the institution manifest a significant creative yet subordina- decide for them. te tradition that has existed at the V&A from Daniel Libeskind has stressed the impor- its foundation. The differences between the tance of the Spiral as a place for cross-cul- Spiral and the rest of the V&A will in any tural experiences for a multi-cultural society. case be a matter of degree as much as any- The Spiral, both in its design and its program- thing else, as objects, methodologies and staff mes, will reflect the cultural diversity of the flow between the two. The establishment of The cultural significance of the Spiral

this dialogue will be a continuing source of located in Covent Garden. Through many of 87 creative energy for the institution. these changes, the Museum seemed more ef- The development of alternative rationales fective at defining in its own restrictive terms for the V&A’s subject and collections is vital what the arts were not, rather than making a if the museum is to attract new audiences. positive statement of what in contemporary The exclusion of significant areas of non- society they should be. Western art, craft and design in the V&A is Starting out, albeit naively and paternalis- solely the consequence of 19th century im- tically, with the aim of being a museum for perial value judgements that were indefensible ordinary people, in practice the V&A became in the twentieth century and are utterly un- by the early twentieth century a museum acceptable in the twenty-first. The museum’s mainly for the elite. It was not popular or past disregard for product design marginalised loved, even in the rather passive and unde- it from many of the most significant devel- manding way that the National Gallery was opments in the field for over a century. The loved by many people, and it reaped the con- separation of science and art, the historian of sequences of this in declining visitor num- the V&A Anthony Burton has pointed out, bers. Until recently, popular culture and con- was in the mid-nineteenth century a division temporary design were addressed only fitful- between understanding and practice, not be- ly and in an uncoordinated way. The Muse- tween disciplines as they are currently under- um had turned its back on some of its core stood; the consequence of the V&A’s disre- constituencies and upon society itself. Intel- gard for practice was the physical and intellectually, socially and politically, with only in- lectual isolation of the Museum from the field termittent flashes of exception, it had cut it- of enquiry it represents.3 self off from daily life for most members of In the nineteenth century the Museum had the public. The Museum was in danger of be- the confidence to define its purpose and sub- coming the museological equivalent of the ject broadly and inclusively, with the explicit ”superfluous man” who featured so frequent- aim of extending its public reach. This ambi- ly in nineteenth century Russian novels, an tion died almost entirely in the twentieth cen- institution without any social purpose. tury. Significantly, Bethnal Green Museum From this perspective, the Spiral is the cul- was changed in the 1970s from a missionary minating act in a process of institutional re- branch of the V&A as a museum of art and newal that has gone on since the 1980s. It design in the East End of London, to the site will include art and design from all cultures. of exile for a then low status dimension of It will be a centre for all forms of contempor- the V&A’s collections – toys and the artefacts ary arts, with historical material taking a sub- of childhood (ironically, these are now both ordinate and supporting role. It will repre- popular and academically significant). Like- sent all art forms – including digital techno- wise, the potential that a focus on music, the logies and the performing arts – as resources voice, the body and movement, which the per- for display as well as media of interpretation. forming arts could have brought to interpret- There is currently extensive debate about ation at the South Kensington site, was also the kind of knowledge needed by society at diminished when the theatre collections were the beginning of the twenty-first century. It David Anderson

88 is no accident that the challenge to traditio- practical arts education workshops – as well nal disciplines and formal practices has come as activity spaces amongst the galleries – so principally from the cultural and social sec- that the public of all ages and levels of skill tors of the economy, where the new ap- can participate in the making process. proaches are seen as critical for achieving com- The Spiral’s programme will encourage mercial success and winning community sup- collaborations between practitioners in diffe- port. Reflexive and socially accountable think- rent media such as design, performance, ing, it is intended, will underpin the process broadcasting and multi-media, and the cross- of development of the Spiral, as well as its fertilisation of disciplines. It will encourage operation after opening. In this, the Spiral will independent ”producers” of exhibits, and will contribute to a reassertion of the distinctive play an active role, through the shops and intellectual contribution of the arts, and the exhibitions and events as well as provision of essential role in wealth creation played by the on-line arts activities and resources, in the creative industries and the cultural sector (now diffusion of creative work. The Spiral will at- the fourth largest part of the UK economy, tempt to invigorate the contemporary creati- and the fastest growing). ve agenda, and by doing so to reassert the V&A’s former role in the mid nineteenth cen- The Spiral as a creative space tury as a centre for cutting edge debate and practice in the arts. According to the Crafts Council in London, As Anthony Burton has said, ”The ability ”Making is a creative process that develops to make imaginative constructions, and to practical, conceptual and visual skills through realise them in words, or in music, or in more personal engagement with tools and materi- concrete form as objects or pictures, is found als in response to human needs.”4 The Spiral in all sorts and conditions of people.” Shami- will provide a public space for the creative ana – an exhibition of textiles created by Ari- activities of established or emerging artists and an women’s groups which was displayed at designers in all media. It will be a space for the V&A in 1997, demonstrated the capaci- scholarships and fellowships, for private re- ty of members of the public, given appropri- search and the development of skills by these ate encouragement and support, to create same practitioners. It will commission art works of art of exceptional freshness and beau- works from practitioners to fit out and deco- ty. This project, highly successful though it rate the Museum and its buildings – as the was, nevertheless suffered from lack of appro- V&A has done since its foundation (recently priate facilities. The Spiral will ensure that asking Danny Lane to design a balustrade in similar projects in the future will be much the Glass Gallery and Wendy Ramshaw to easier to implement. The bringing together make a wrought iron screen for the staff res- of practitioners and public in creative space taurant). The Spiral might even, as in the is a fundamental principle of the project. nineteenth century, use the skills of prisoners Hans Eysenck has identified twelve variab- and students to decorate its floors and ceilings! les affecting creative production. Four of the- The Spiral with its associated Learning Cen- se, he proposes, are cognitive (intelligence, tre will provide the V&A with much needed knowledge, technical skills, special talents). The cultural significance of the Spiral

Four are environmental (politico-religious ible, possessing social presence and poise, aso- factors, cultural factors, socio-economic fac- cial in attitude, unconcerned for social norms, tors and educational factors). Four are vari- radical, and rejecting social constraints. They ables related to personality (internal motiva- are also more likely to be unstable, irres- tion, confidence, non-conformity, and final- ponsible, disorderly, rebellious, uncontrolled, ly, creativity as a trait). Eysenck, in analysing self-seeking, tactless, intemperate, rejecting of research on the creative personality, found that rules, uncooperative, impulsive and careless there was a correlation between creativity en- – as well as possessing many positive charac- deavour and certain psychopathologies (schi- teristics such as tolerance and spontaneity. zophrenia in the case of artists, manic-depres- It is evident, if this extensive research evi- sion in the case of scientists).5 Eysenck’s work, dence is accepted, that there could be conflict and a range of other studies, such as those by between the culture of a large public muse- Mihaly Csikszentmihalyi,6 have identified um and the kind of environment required to that creative personalities are more likely than enable creative personalities to translate their uncreative personalities to be independent in potential into useful life-enhancing and/or attitude and social behaviour, dominant, in- saleable creative products. It is also evident troverted, open to stimuli, wide-ranging in that Libeskind and Balmond are attempting their interests, self-accepting, intuitive, flex- to build a structure which will provide the David Anderson

90 kind of environment which will encourage by identifying that creativity provides the creativity. The Spiral will be, again, a media- potential for an optimal motivational state, ting third-space between the V&A and crea- optimal mental and physical activity, and tive practitioners which the Museum (and optimal results, across all disciplines. probably many other museums) needs. An issue related to, and as debated as, that A valuable analysis of creativity has been of creativity is that of visual literacy, which developed by Professor Leslie Perry of was the subject of a recent Arts Council of London’s Institute of Education. Pointing out England report by Karen Raney. The term that the word has become so loaded with ”visual literacy” invites comparison with ver- meanings, positive and negative, in support bal literacy, and implies a set of skills with or contradiction of so many arguments, that ascending levels of competence – an approach many people will not use it, he argues instead which many have challenged, because it that it must be clarified and rehabilitated. The suggests that visual response is something full educational value of the arts, he says, can- measurable, rather than something involving not be appreciated without it. Rejecting both ”passion, perplexity, fear or delight” or as- the free play-centred definition of certain pro- sumption, belief and expectation. One can gressive educators, and the ”dispensable and be a ”fluent looker,” at three years of age, indulgent luxury” caricature of conservative Raney says in a way that it is impossible to be advocates of the purely knowledge-based cur- a fluent reader.8 riculum, he suggests that ”a frame of mind Opinion from Raney’s interviews with arts where people lay aside routine responses and practitioners was unanimous that the objects open themselves to new understanding and of study of the visual need to be as wide rang- new insight and a new relation to the medi- ing as possible: from youth culture and com- um in which they are working is indispens- puter games to film, home decor, eating uten- able if an individual response and not a stan- sils and art and artefacts of all kinds. Also that dardised response is to appear”. But he adds ”making” needs to be defined as broadly and that ”past creativity is preserved and brought as inclusively as possible – not just drawing into a continuity with present creativity by and painting, but photography, digital imag- knowledge well learnt.”7 ing, collage, fashion, craft and design (and, Perry has challenged the work-leisure dis- one might add, performance, graphic arts, tinction which is sometimes used to margin- architecture etc). The scope of visual literacy alise education for creativity. He argues that is visual culture, not visual art, all agreed. there is no shred of evidence to substantiate Many respondents felt that the art and non- the viewpoint that creative capabilities are art distinctions are now so problematic that useful only for cultivation of leisure, whilst they should be put aside, except as a (cultur- the ”cognitive” capabilities are the real intro- ally and historically) separate Western phe- ductions to work and vocations. He also re- nomenon. ”It depends on whether you’re jects the view that the cultivation of (cogniti- teaching about ART, or whether you’re teach- ve) mental powers is concentrated in some ing kids to look. My preference is for the lat- disciplines and present only in small measure ter,” said one of Raney’s interviewees, ”Art is in others (such as art or craft). Perry sums up that cultural space where complex things are The cultural significance of the Spiral

explored,” said another. And another, it is im- Spiral and the V&A is the increasing realisa- 91 portant to research the entire range of visual tion of the contribution of the cultural sector culture, but important to attend to the spe- to the economic, social and educational de- cificity of different regimes of representation.” velopments of society. Central to the United If this consensus view is accepted, the Spiral Kingdom Government’s vision is the Natio- will need to address the full range of visual nal Endowment for Science, Technology and culture across the full range of making, if it is the Arts (NESTA). NESTA owes its genesis to place itself at the centre of the creative eco- to a perception that the UK has ”an astonis- nomy and the critical debates that relate to hing track record of generating good ideas in it. almost every area of the arts, science and tech- What are the characteristics and require- nology but an abysmal one when it comes to ments of a creative space? Mihaly Csikszent- developing those good ideas onto the next mihalyi, in Creativity: Flow and the psycholo- stage” according to Chris Smith, formerly Se- gy of discovery and invention, has attempted cretary of State at the Department for Cultu- to answer this question through qualitative re, media and sport.10 Specifically, NESTA is studies. He concludes that what sets creative working with other bodies to help talented individuals apart is that, regardless of their individuals to develop their full potential in environment, they manage to give their sur- the creative industries, science and technolo- roundings a personal pattern that echoes the gy; turn creativity and ideas into products and rhythm of their thoughts and habits. Beyond services which are effectively exploited with this, creative people gravitate to places where rights effectively protected; advance public the richness of resources, the critical mass of education about, and awareness and appreci- other creative individuals in one’s field who ation of, the creative industries, science, tech- are prepared to be both critical and supporti- nology, and the new art forms, and their ve, and the money which buys freedom to contribution to the quality of life. experiment, are all available. There is no evi- The new Spiral could contribute to the dence that a beautiful setting in itself stimu- achievement of NESTA’s goals, contributing lates creativity, although a change to novel and to the training and development of young ar- complex settings seems to do so.9 Research tists, craftspeople, designers and other prac- institutions which have become legendary for titioners at the beginning of their careers; their ability to nurture important innovations working to reduce the barriers between the provide freedom of action and the stimula- arts and the sciences; and promoting public tion of ideas. Many of them are also places of engagement with contemporary design. In the very diverse concepts and disciplines, where world of the ”weightless economy” the Spiral the contact and interaction of these in itself will be a space for the creative development seems to encourage creativity. The challenge of ideas and for investment in their dissemi- for the Spiral will be to provide an environ- nation. ment in which the conditions for creativity Many issues remain. If the Spiral aims to on the part of both practitioners and the pub- foster greater creativity in society, how should lic are met. its success in this be measured? How can the Another trend of direct relevance to the differences in norms of creativity between David Anderson

92 Western and non-Western cultures – parti- which both disciplines were combined, was cularly those societies in which working within three respects a significant step. First, it in an artistic and cultural tradition is highly asserted the necessity of combining ”doing” valued – be addressed by the building and its and ”knowing” and that each was dependent programme? What exactly is the creative pro- upon the other as mutually supporting proces- cess? Is it possible for public education and ses, and as the basic components of learning. professional practice to co-exist side-by-side? Second, it recognised the interdependence of The Spiral will, then, aim to be a space for learning and culture (here used in its broa- exhibiting the products of creativity. But it der, anthropological sense). And, third, it ac- will also be a potent and visible symbol in knowledged that central government, on be- built form of the value of trans-disciplinary half of the public, had a direct responsibility creativity; a place for on-site creativity for pro- for promoting the development of learning fessional and non-professional artists makers and culture for the benefit (in this case pri- and designers, and interchange between them; marily industrial and social) of society. and a place for the wider creative process in In its early days the V&A was also very society. deliberately created to reach the mass of the working population. The radicalism of this is The Spiral often forgotten. In 1848, when the Chartists as a centre for public learning had marched on London, the British Muse- um, as a bastion of the establishment, feared Learning is, according to the definition devel- that it would become a target for the protest- oped by the Campaign for Learning in the ers. Barricades were built around the entran- United Kingdom, ”a process of active engage- ces, and the staff were armed and sworn in as ment with experience. It is what people do special constables. For Henry Cole, less than when they want to make sense of the world. a decade later in 1857 to say, in his inaugural It may involve an increase in skills, knowledge speech as the first Director of the South Ken- and understanding, values and the capacity sington Museum (the predecessor of the to reflect. Effective learning leads to change, V&A), that ”this museum will be like a book development and the desire to learn more.” with its pages open, and not shut”, and an A European Forum organised by the Uni- institution dedicated to public education, was ted Kingdom Museums and Galleries Com- an act of extraordinary radicalism, a great ex- mission in Liverpool in 1998 proposed a de- periment.11 It was also an act of faith in the finition of a museum ”as a framed experience power of objects to move people’s hearts and rooted in authenticity”. This basic concept minds. The V&A is, then, a museum based shapes the Spiral’s educational philosophy, on an educational idea: that of the central and will define its educational work. importance of experience. Until the mid 19th century, art was a skill To what extent is the V&A’s original edu- or practical ability – ”doing” – whereas sci- cational purpose still of relevance to us to- ence was ”knowing”. The creation by Henry day? This is a legitimate question, particular- Cole of a Department of Science and Art, and ly in the wake of the separation of the South within it the South Kensington Museum in Kensington Museum into its two component The cultural significance of the Spiral

parts (the V&A and the Science Museum) a majority.12 The needs of this group are cur- century ago. This was an event which fractu- rently not adequately catered for by the state- red the institution, philosophically and intel- funded education sector. The Spiral could play lectually as well as physically. It is an irony a particularly significant role as a centre for that science museums today are more associ- this kind of personal learning. ated with ”doing” and art museums more with For many years, educational policy and ”knowing”. The separation of science and art practice was based on the assumption that, into two museums was not part of Cole’s ori- for the majority of the population, the most ginal intention; nor is the fact that they have important learning took place in the class- separated any reason why today the V&A room. In recent decades, as the weaknesses of should not be as much about ”doing” as about schools and other formal educational institu- ”knowing”. tions have become evident, that assumption Research for the Campaign for Learning, has been challenged and replaced by the con- in 1998, found that the proportion of UK cept of lifelong learning. Formal education adults currently and actively engaged in all contributes to this but other kinds of lear- kinds of learning had risen to 66%. Those ning – such as self-directed learning and in- involved in learning mainly or entirely out- formal learning – are often more important. side the formal education system, that is, self- Informal learning – the kind that begins at directedly, were a high as 56% – a significant birth and develops throughout life through David Anderson

94 casual social interaction with other people, both of which are usually severely limited. provides the foundation for all development. One former inspector of Art and Design An implication of this is the need for muse- in Schools in the United Kingdom has iden- ums to support families and community tified a significant potential role for the Spi- groups, which together are two of the most ral as a place where the production and the important sources of support for informal process of art and design are given equal va- learning. Both of these audiences will be pri- lue, for an education system which has neg- ority groups for the Spiral. lected first one, and then the other. He be- Learning centres such as the Spiral will be lieves that pupils are currently losing touch essential for the achievement of a learning with cultural artefacts – the 1960s and 1970s society: open, cross-generational, cross-disci- in particular overvaluing process, and under- plinary, multiply-accessible, suited to a diver- valuing product. The Spiral, he has said, can sity of learning styles and types of intelligen- provide pupils with a social context for ob- ces, a forum for public debate, multi-voiced, jects and show that they have a social pur- networked and community-linked, a place of pose. interchange and connection, a contact point For school children, and other visitors, the for practitioners and the public; a centre for Spiral must work upstream in research into research on public learning as well as prac- learning processes, and also downstream tice. It will aim to become a new kind of learn- alongside practitioners, educators, students ing institution, a symbol of the change in and the general public in implementing the educational paradigm we are experiencing. In results. The emphasis should be on the devel- the twentieth century, the cultural sector opment of skills in using museums rather than emerged as the second education sector; in the acquisition of knowledge per sé, and on the twenty-first century it is set to become encouraging and developing talent. The Spi- the dominant force in learning. ral will, it is proposed, be a centre of educa- A recent Crafts Council in the United tional excellence, a centre for a network of Kingdom report found that 85% of seconda- distributed learning communities. ry pupils studying art, and 55% of those One of the distinctive features of the edu- studying design and technology, made some cational programmes for the Spiral will be its use of museum and gallery collections and emphasis on services for students of art and museum and gallery education as resources design, design history, cultural education and for acquiring knowledge and understanding a wide range of other disciplines. It is a re- of the historical, technological and cultural markable feature of the V&A that about one content of a range of different kinds of crafts; in five of all its visitors are students, mostly 10% of pupils studying art made a lot of use.13 coming as independent users rather than in This on the face of it may suggest that all is booked groups. The V&A is, therefore, play- reasonably well in the relationship between ing a unique role in the education of several museums and galleries and crafts education hundred thousand students each year who, but this would be a misleading conclusion. within a short time, will take that experience The report does not analyse in depth the na- with them into their work. It is, in this sense, ture and extent of pupils’ use of museums – one of the most vocationally orientated of all The cultural significance of the Spiral

museums, and one which makes a unique and The programme 95 direct contribution to the creative economy. An important element of the Spiral is its The Spiral will operate as a major arts centre architectural quality. The building itself is an for West London (which lacks such a facility) example of the creativity in design which the and an arts ”journal” for the world. Its chang- Museum hopes to foster within. It will be, ing programme of daily and weekly events and arguably, one of the greatest designed objects exhibitions addressing current issues will be in our collections. The V&A has a special balanced by major shows which will offer stra- opportunity to use the Spiral as a means to tegic analysis. As an enabling space the Spiral educate the public about architecture, and will be a museum of diverse voices – great art more particularly to exemplify the spirit and historians and thinkers, students of art and meaning of the Spiral as a public project. This design, ”taste-makers,” community groups work will be underpinned by development and practitioners, as well as museum staff, all of Spiral architecture learning resources on the mingling there. Web and in print, and the generation of an A museum is itself a work of art, a cultural education programme related to Spiral pro- artefact, and this will be overt and explicit in jects. The aim is to foster, in the years up to the Spiral where, the Museum intends, any its opening, understanding of the Spiral at a visitor who enters it will be aware that this is deeper level, and for more diverse audiences, a space where the building and the program- than the media coverage which so far has been me are in harmony in defining, questioning the main forum for public debate. This may and countering the place of the arts in our be one of the first major new museum pro- daily life. At a more experiential level no jects which has initiated an active architectu- schoolchild could enter this space without ral educational programme focussed on the taking in a breath in amazement at its extra- building before it opens, rather than after- ordinary design, nor leave it without looking wards. at the city outside and their own home with A question the Museum is now resolving is different eyes. to what purpose are we educating the public? The Spiral through its programme will be To understand, to do, to live, to teach others? a museum of the arts in three senses: first, the About what do we educate? The decorative arts as contemporary creativity; second, the arts, design, architecture, visual literacy, the arts as historical creativity, to contextualise the arts, social history, cultural education, cultural contemporary; and third, the arts as medium development, creative use of museums? If of interpretation. learning is about change through experience, The programme developed by the Spiral what changes do we want to achieve through will be in constant evolution, returning regu- learning, and by and for whom? Does the larly to look afresh at key themes, issues and development of the creative economy provide fields of practice. Innovation will be ensured the rationale the Spiral requires for its educa- by the project’s emphasis on research and tional work? These questions the project will evaluation, by its use of specialists and prac- debate and (at least provisionally, for our own titioners from a wide range of disciplines on generation) attempt to answer. project teams, and other arts and educational David Anderson

96 organisations to work in partnership with the with virtual alternatives from elsewhere in the Museum to present their ideas through events V&A or other institutions worldwide. The and exhibitions. At any one time the Spiral digital guides would adjust to the needs of will offer visitors a multiplicity of voices, individual users, and would also be capable sometimes in conflict with one another, and of recording and transmitting back to homes speaking with varying degrees of authority and or colleges images, data, sounds, interpreta- expertise. The common elements will be the tions and other results of personal and group search for excellence, innovation, public par- research. With their agreement, profiles of ticipation, and authenticity of experience each user could be stored by the Museum and through contact with objects and practitio- used to maintain and offer personalised ser- ners. All will express the broad themes of the vices of news, information, sales and learning arts in everyday life. resources before or after the visit. Distance learning through Internet transmission will Digital technology if possible feature on-line services. and multimedia Through technology, the Spiral will aim to make the V&A ubiquitous throughout the The burgeoning media technologies represent United Kingdom in schools, colleges and a new world of human experience and behav- other centres. It will also aim to extend its iour. Control of media production and, with internal networks through study and infor- it, control of the interpretative process, is mov- mation points in galleries. ing from traditional producers to consumers, Orientation is not a process of transferring from transmitters to receivers, from experts to information. It is an iterative process in which the public. Computers are becoming multi- diagnosis of, and sensitivity to, user needs and sensory, and are rapidly becoming capable of interests on the part of the Museum is essen- responding subtly to human behaviour by tial. These requirements can concern content changing services and environments. (subject and collections) but they may also Digital media packages at present are of- involve preferences for types of activity and ten imaginatively, aesthetically and educatio- social interaction. It is often more important nally challenged, but this is beginning to to a family to know, for example, what kind change. The new technologies offer exceptio- of activities (storytelling, hallmarking etc) are nal opportunities for individual and social on offer in, say, the Silver Gallery, than whether learning. They will also enable people to they are related to this spoon or that, and who choose when and where to use the V&A, what was the maker of the spoon, on which date, resources they want, what support, and what and from which workshop. they will create. At present this diagnostic process is under- The Museum is investigating the potential taken by people. New visitor-responsive me- for new kinds of orientation and educational dia technologies may enable the Museum to media, which would be capable of offering question, analyse, suggest and advise electro- ideas for activities in the Museum, changing nically; they potentially could do this for every some local environments within gallery spa- visitor, throughout the visit, and in every gal- ces so as to allow comparison of real objects lery or other public space; and do so in an The cultural significance of the Spiral

increasingly individual human way. The Spi- cism. The debate is of significance to muse- 97 ral could, then, be at the centre of a neural ums (including the Spiral) in as much as they network of knowledge, expertise and learning are conscious of (and seek to critically evalu- support, providing some existing services to ate) their role in their communities as ethno- a standard which is not possible at present, graphers of contemporary culture, reposito- and providing many others which the V&A ries of memory, and other active and devel- cannot provide in such a strategic and inte- opmental cultural responsibilities. As a space grated way anywhere else but in the new buil- for contemporary practice of art, craft and ding. design, and a part of the V&A which may The Spiral will, it is hoped, also be in the explicitly embrace a global (as opposed to an forefront of developing digital technologies imperial) definition of the disciplines it re- as an art form – that is, technologies that sti- presents, the Spiral could be an exemplar of mulate creative thinking, personal and social the Cliffordian principles of cultural hetero- development, aesthetic awareness, play, and geneity and hybridity. meaning making, rather than simply the sto- On the other hand, museums can exercise rage and transmission of (for most people, more control over their destiny and discour- relatively useless and inaccessible) data. se than the individuals who are the main focus for Clifford’s essays. Museums, especially Outreach: roots and routes national museums such as the V&A, can choose the degree to which they merge with In his book Routes, James Clifford begins with their communities and the changes they ex- the ”assumption of movement, arguing that perience, or stand apart as engaged or disen- travels and contacts are crucial sites for unfi- gaged participants/observers. The barriers nished modernity. The general topic… is a between museums and their communities – …view of human location as constituted by expressed as professional practice (collecting, displacement as much as by stasis, concerned conserving, researching, displaying, interpret- with human difference articulated in displa- ing) and articulated in concepts of professio- cement, tangled cultural experiences, struc- nal expertise – are largely of museums’ own tures and possibilities of an increasingly con- making. All are open to review and redefini- nected but not homogeneous world.”14 tion. In seeking as he sees it to redress the balan- The journal Museum Practice in 1996 iden- ce in favour of travel and translation, interact- tified three types of outreach: object-based, ing and heterogeneity, and through his criti- that is, displays of objects for educational or que of continuity, Clifford in turn opened other uses; activity-based, the use of muse- himself to criticism that he was an apologist ums as the starting point for activities such as for global capitalism, who tries to represent workshops, reminiscence, theatre, or field its destructive effects as themselves a natural work; and information-based, dissemination and continuous part of the universal human of information about museum subjects and condition, and whose denial of the rooted- collections through media such as travelling ness of human societies is itself a form of exhibitions, posters, broadcasting and the Western, and especially American, romanti- Internet. David Anderson

98 As Museum Practice points out, outreach tives with priority audience groups, in associ- raises some important issues. Does outreach ation with artists, craftspeople and other work relate to the wider strategy of the insti- practitioners, which in turn may generate a tution? Are there potential partners in the field regular programme of on-site and touring ex- of activity chosen by the museums? Is it a hibitions. There are at least two reasons for genuinely two way process, with the muse- adopting such a model. First, it is a highly um itself willing to change in response to com- cost-effective way to generate innovative ex- munity needs? Has the museum got the re- hibitions that ensure a diversity of voices are sources to sustain its commitment? Is that represented in Spiral shows; second, it will commitment integral to the future of the provide a foundation for other national initi- museum or a tactical add-on?15 atives within the sector. Much of what is recommended in the journal would be identified by museum workers Research and evaluation as essential components of good practice. How- ever, this approach does not go far enough in Without research there can be no innovation. the view of some adult and community special- Therefore, research has been an urgent prior- ists. Professor Lalage Bown, (a distinguished ity and central to the working methodologies adult education academic with a longstanding of the project team from the Spiral’s first in- connection with the museum sector and a spe- ception. For the same reason, it will be an cialist in adult education methodologies in integral part of the process of development non-Western societies) is critical of the con- and operation of the new building. However, cept of outreach. She believes it is founded research for this project is not conceived only on the principle that ”we have it and you in terms of the work of staff. The Spiral will, don’t” and so reinforces rather than subverts the Museum intends, also recognise that the the unequal power relations between muse- public – of all ages and levels of skills and ums and communities. More important than understanding – are not the passive recipients outreach, she says, is inreach; communities of the knowledge generated by staff, but them- should be rooted in their museums as well as selves contribute to and use the Museum for museums in their communities.16 This is a study and research purposes. Whether the step further than most museums are yet pre- users are academics, postgraduate research stu- pared to go, because it challenges long esta- dents, adults with an amateur but sustained blished concepts of authority, expertise, and interest in a museum-related subject, a fami- value; it requires changes to the way muse- ly, school children engaged on a project, or ums create exhibits and other public resour- teachers or tutors planning a group visit, all ces on-site; and it implies the need for new need the opportunity to build on what they and more flexible, and inclusive organisatio- see in the galleries through further study. nal structures, which reflect the need for clo- Like any other museum, had the V&A re- ser integration of ”inside” and ”outside” acti- lied only upon its own expertise in isolation, vities. the Museum could never have developed as The Spiral will need to establish an ongo- it has done, indeed could never have come ing programme of community-based initia- into existence in the first place. It is self-evi- The cultural significance of the Spiral

dent that research is a collaborative exercise search for art and design is defined as research 99 between the museum and its public. A thriv- where the end product is an artefact – where ing research community in the future in any the thinking is embodied in the artefact, and field, and the achievement of excellence at its (unlike in the second category) the goal is not cutting edge, depends not just upon invest- ”necessarily communicable knowledge in the ment at that point of excellence but also in sense of verbal communication, but in the the schools, communities and other grass root sense of visual or iconic or imagistic commu- organisations that are the seedbeds for future nication.”17 In practice the three categories are development. not always separable. The V&A has, through The Spiral will be a centre for research for its emphasis on research into materials and the Museum and will provide a test bed for techniques and the design process, a tradi- new methods of public engagement with the tion of taking a broader approach to art and arts. The project will also, we hope, be an design research. The Spiral will continue and important focus for development of reflec- extend that tradition. tive practice. Theory and practice should not The Museum’s intention is to ensure that separate endeavours but interdependent and the Spiral itself, when it opens, will be a liv- mutually enriching activities. ing research centre: both a place for research Reflective practice often does not conform and, through its public programmes, the sub- to the conventions of published research and ject of research. All parts of the building will usually is not published at all. Like much of be informed by this principle. We also aim to curatorial expertise, the practical research and establish the site as a centre for research on study conducted by museums and gallery creativity and innovation in the arts – how to educators, college tutors, teachers, families make change, and improve and renew cul- and others is often ignored by museums be- tural institutions – not as a project, or a one cause it is handed on through demonstrations year or five year initiative upon opening, but of good practice and the formal or informal as an ongoing methodology. The Spiral must apprenticeship of others. The Spiral will, it is avoid the intellectual stasis and isolation of planned, offer demonstrations, apprentice- traditional museums; it must constantly bring ships or other practical and social approaches in new ideas, and stimulate the disciplinary to the development of skills and knowledge, cross-fertilisations which made the project as research activities. possible in the first place. In his article, ”Research and Design”, Pro- This will have a number of practical impli- fessor Christopher Frayling proposes three cations. First, the V&A will seek partnerships categories of art and design research. The first, – and particularly more strategic partnerships research into art and design, he says is well – with other organisations whose blends of established and encompasses historical, theo- skills and expertise complement those of the retical, sociological, perceptual and other stu- Museum. Secondly, the Museum will make dies of art. The second, research through art the use of demonstration projects and proto- and design, is concerned with how results are typing a standard procedure in it, as it has achieved and communicated through art, already done in the British Galleries. Third, design or craft activity itself. The third, re- it will establish an ongoing and strategically David Anderson

100 planned programme of research on key 6. Mihaly Csikszentmihalyi, Creativity: Flow and the themes, which might include: design in eve- psychology of discovery and invention, Harper ryday life; the making society/the creative so- Perennial, New York, 1997, pp51–76 ciety; informality, interactivity and participa- 7. Leslie Perry, The Educational Value of Creativity tion in art and design; research as a tool for in Journal of Art and Design Education, vol. 6, creativity for artists/craftspeople and design- no.3. ers; how non-professionals study art and de- 8. Karen Raney, Visual Literacy. Arts Council of sign; or public understanding of design. England: London: p24 Work in progress will be constantly mov- 9. Csikszentmihalyi, op cit, pp127–147 ing out into the public sphere, from closed to 10. Chris Smith, Consulting on NESTA in RSA open, or from the outside to the inside, as it Journal, November/December 1997, p47 emerges from makers and/or community 11. Henry Cole, quoted in David Anderson, A Com- groups into the open spaces in the Spiral, and mon Wealth: Museums in the Learning Age. The then spawns further creative specialist, edu- Stationary Office, London, 1999, p93. cational and community activity. 12. Attitudes to Learning ’98, Campaign for Learning, London, 1998, p.11 Notes 13. Crafts Council, Pupils as Makers, Crafts Council and Roehampton Institute, London, 1997 1. David Alexander and Ian Martin, Competence, 14. James Clifford, Routes: Travel and translation in Curriculum and Democracy, in Marjorie Mays the late Twentieth century, Harvard University and Jane Thompson (eds.), Adult Learning, Press, Cambridge, Massachusetts, 1997, p2 Critical Intelligence and Social Change, National 15. Museum Practice, vol. 1, issue 3, London, 1996 Institute for Adult Continuing Education, Lei- 16. Lalage Bown, unpublished presentation at the cester, 1995, pp82–96 colloquium, ”Adult non-formal learning through 2. Edward W. Soja, Thirdspace: Journeys to Los museums”, held at Birmingham Museum of Angeles and other real-and-imagined places, Black- Science and Industry on 10 July 1995 well, Oxford, 1996, pp30–31, 313–4. 17. Christopher Frayling, Research in Art and De- 3. Anthony Burton, unpublished V&A document, sign, in Royal College of Art Research Papers, vol 1, 1998 1993 4. Crafts Council, Learning Through Making, Lon- don 1995 David Anderson 5. Hans Eysenk, The measurement of creativity in Director of Learning and Interpretation Margaret Boden (ed.) Dimensions of Creativity, Adr: Victoria and Albert Museum, South Kensington, Massachusetts Institute of Technology Press, London SW7 2RL England Cambridge Mass., 1996, pp199–242 Fax: +44 7942 2193 E-mail: [email protected] Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 101–108

Content & display: 101 representing the contemporary

Jane Pavitt

The purpose of the Spiral is to provide a platform for the presentation of the contemporary – in visual culture, ideas, attitudes and experiences. In an attempt to capture the character and ethos of the building, it is first necessary to ask ‘What is contemporary?’ and then ‘Whose contemporary?’ In doing so, I hope to distill some of the ideas and debates about appropriate content, and also to suggest how a visit to the Spiral might look and feel.

The use of the term ‘contemporary’ as op- places within linear and genealogical maps, posed to ‘modern’ is significant. ‘Modern’ each prioritised by a different ordering cri- carries implications of ‘modernism’ and the teria. In decorative arts collections, for in- ‘modern movement’ and suggests a period- stance, material and historical period were isation of art already ‘claimed’ by such insti- usually prioritised as means of classification. tutions as the Museum of Modern Art in New The 19th century museum is an appropri- York (Barker 1999)1. ‘Contemporary’ is in- ate metaphor for that century’s understanding tended as a more inclusive construction, of the world – an attempt to impose order which can embrace all modes of creative pro- and rationality, to classify and regulate, and duction from our current age. Contempora- also to disseminate knowledge about the or- ry is simply ‘to be in the same time as’ and dered world. In the 21st century, the most can therefore suggest a multiplicity of practi- dominant model of information ordering and ces and ideas, contradictory as well as com- dissemination is the web. As many have point- plementary. ed out, the experience of information in the The grand cultural institutions of the 19th 21st century is decentralised, non-linear, non- century – museums, libraries, academies and sequential and suffused with randomness. professional societies – created systems for Whether one takes a critical stance on this or ordering our experience the world. Collecting, not, our own personal expectations of knowl- whether of natural specimens or the objects edge and experience-gathering will be pro- of artistic production, was one means of im- foundly affected if we are active participants posing order on to experience. Objects and in a ‘digital culture.’ specimens were both intended to take their The arts are still largely ordered and cat- Jane Pavitt

102 egorised according to systems that have been craft, photography and digital media. It will in place for at least a century. These systems incorporate the fine and performing arts into tend to separate the fine from the decorative its remit, but its aim is not to define the boun- arts, and impose divisions between the prod- daries of creative practice, but rather to leave ucts of science and the products of the arts. avenues open to a more interdisciplinary view In education, museums, publishing and most of practice. other aspects of the culture industries, art is The primary aim of the Spiral is therefore separated from craft, science from art, the to present and interpret contemporary crea- natural from the artificial, high technology tive practice in its widest sense. This means from the handmade. We are slow to follow practice by individuals – designers, makers, from the example of practice, where increa- performers and authors, as well as the prac- singly the most innovative work is found at tice of creating things, images, thoughts and the boundaries of those categories, and at the effects. It means an emphasis on the under- elision of those barriers. standing of process – thinking, designing, ’Innovative’ could include work which does making, fabricating, fashioning, engineering, unexpected things with technology or ma- replicating, digitising. terials or form, which is experimental, which However, the emphasis on practice and pro- questions our expectations. ‘Innovative’ is also cess should not exclude the contexts within that which challenges the conventions of ac- which they take place, nor the critical issues cepted practice, questions the value systems that design (in all its facets) may lead us to attached to making and using, and demon- confront. The V&A has continually asserted strates a critical awareness of the context with- the role of the Spiral as a space for critical in which it is to be seen, used or experienced. debate, and a place where the ‘bigger picture’ Innovation can be understood technically, surrounding the production and consump- aesthetically or intellectually. It incorporates tion of goods will always be apparent. It is that which may have otherwise been termed important to acknowledge too that this ap- avant-garde, or conceptual. proach can be fraught with difficulty. The ‘tra- As a platform for such work, the Spiral will dition’ of modern design museums, such as it provide a space for public engagement with is, has always tended towards the showcasing new ideas. However, innovation and experi- of what is deemed ‘good’ design. Museums mentation are only two aspects of visual cul- confronting the contemporary must do so in ture, and will be balanced by the exploration the knowledge that the exhibiting of things is of other spheres of creative practice. In order a kind of validation. It brings the museum to do this, we will work with very broad ba- into a more active relationship with both cor- sed definitions of practice. Faced with the porate and consumer culture, addressing the ‘superabundance’ of things in contemporary promotional means used to sell things, as well life, the Spiral must respond to shifts in dis- as the personal, psychological, social and cul- course and to emergent new disciplines and tural drivers to buy things. This is not a new ideas. issue, as Ian Wolfenden has pointed out ‘the The Spiral will explore the visual and cre- modern association of design with mass pro- ative worlds of fashion, architecture, design, duction and consumption has been difficult Content & display: representing the contemporary

for applied arts museums to accommodate.’ any display, yet rarely is the individual author 103 (Wolfenden in Pearce 1989) For a national acknowledged – the use of the first person in museum to feature the goods of a major ma- exhibition text is rare, unless it is the ‘I’ of the nufacturer may be seen as endorsement, so artist or the designer. museums of design have traditionally resort- The Spiral will have to employ a much wi- ed to the ‘fine arts’ mode of presentation der range of display techniques if it is to chal- (plinths, glass cases, white walls) in order to lenge the validatory nature of the museum distance themselves from the commercial con- space. This is not to say that validation is to text of the objects on display. be always avoided. The Spiral must always Throughout the last century, the relation- have the means to state ‘This is good’ and to ship between contemporary art practice and inculcate a sense of wonder and appreciation museum modes of display grew ever closer. in its visitors. Crucial to the Spiral is the con- Our experience of modern art is inseparable cept of ‘critical curatorship,’ where the ideas from the spaces in which it is displayed. As and opinions of authors will be apparent, and Brian Docherty has pointed out ‘a white, ideal there will be space for the ideas and opinions space that, more than any single picture, may of its visitors in response. The Spiral will not be the archetypal image of 20th century art’ be neutral territory, but rather one where visi- (quoted in Barker 1999). The modern art tors can engage with debate, and understand museum created spaces intended as contemp- the processes behind knowledge and exper- lative cleansing and unadulterated, and much tise. of the art on display was created with such a How will this be done? The evidence of this space in mind. The scale of fine art, whether approach is as likely to be found in the physi- painting, installation or video art, grew appro- cal nature of the displays as it is in an exhi- priately to fill such spaces, and in turn the bition text. Exhibition text, accompanying spaces grew, so that only perhaps the Bilbao soundtrack or voice over, will convey the Guggenheim has space enough to make Lilli- character of individual or collective author- putian the works on display. The display vo- ship, perhaps exploring the practice of selec- cabulary of white walls and clean lines filtered tion, the methods of research, the evidence through to other kinds of spaces – retail en- of thinking processes. Display techniques will vironments, restaurants and even homes. The aid the visitor in a greater engagement with minimalist white cube has the power to turn the physical nature of the artefact (or its equi- any artefact into art work – displays of craft, valent virtual or experiential character). Some industrial design, tools, engineering and all displays might suggest the stripping away of forms of detritus are subject to its aesthet- layers to get to some meaning (revealing an icising and ordering potential. object’s structure, a maker’s intention, or a Issues of display and gallery interpretation company’s strategy). Other might play on the are highly charged, because display can never iterative process of object use and interpret- be neutral. The visual organisation of objects ation, suggesting through display the adding in a space can communicate ideas more of new layers of meaning through use and powerfully than a line of text upon a label. context. The authorial role of the curator is central to There is no blueprint for the design of Spi- Jane Pavitt

104 ral displays. The galleries will not be fitted of investigation for our audiences. with standardised exhibit cases, plinths or To take one example; the practice and un- stands. As far as possible, the design of dis- derstanding of ‘design’. The term has many plays will follow the narrative intentions of roots, and is now understood to broadly re- each topic. With this principle in mind, it is present a process and a product, a value as possible to imagine the breakdown of con- well as an activity. Definitions of design go ventional notions of curator and exhibition beyond the professional and intentional, de- designer, and a greater fluidity between their sign is also a human activity in which we roles. After all, curatorship is a specialist mode might all engage. It is a component of research of authorship (as design can be) and the Spi- and development in many spheres (such as ral can provide the opportunity for a greater engineering, software, social organisation). As range of people to engage in curatorial activi- Judy Attfield has put it, design should be con- ty. We may invite scientists, philosophers, sidered as ‘a process through which individ- anthropologists (as well as artists, architects, uals and groups construct their identity, experi- designers and writers) to curate on themes of ence modernity and deal with social change.’ particular interest. Bringing one subject (Attfield 2000) In the words of anthropologist specialism to confront another is a way of en- Arjun Appadurai, ‘commodities are thoroughly suring that conventional modes of discourse socialised things.’ (Appadurai 1986) Museums are periodically challenged, and our methods must seek to interpret this process of sociali- of interpretation tested. Examining visual cul- sation if they are to understand and represent ture through the lens of genetics, for example, design culture at all successfully. in the light of the Human Genome Project Moving away from the narrow confines of and its huge implications for our understan- design appreciation, curators of the contem- ding of human creativity. In the 19th cen- porary will be able to address issues such as tury, Darwin’s theory of evolution provided a consumer behaviour and the role of objects model for the classification of objects as well in the formation of self and group identities. as peoples. The mapping and sequencing tech- As well as the personal, a radical agenda for niques of the Human Genome Project may the Spiral might involve addressing the poli- well yet provide the model for a 21st century tical issues surrounding the production and ‘order of things’ (Ridley 1999). consumption of goods in a global society. One of the difficulties facing the Spiral is In the last two decades, the term ‘design’ how to define our object of study. In the ab- has acquired a pejorative association with the sence of a single term to cover the range of consumerist excesses of contemporary socie- disciplines the museum represents, I have used ty. Hal Foster, in his recent collection of pol- the term ‘design’ – although this has its draw emical essays Design and Crime (2002) argu- backs. We might refer to ‘the arts’ or ‘visual es that the inflation of design to such heights culture’ or even ‘material culture’. None of in recent years has left little space for inde- these are wholly satisfactory. However, if we pendent thought or ‘running-room’: acknowledge that categories of objects/practices rarely remain stable for long, then a sense ‘… the rule of the designer is even broader than befo- of how they change might offer fruitful areas re: it ranges across very different enterprises (from Content & display: representing the contemporary

105

Brand.New, V&A exhibition, October 2000–January 2001. Installation designed by Heatherwick Studio showing The Field of Brands. The exhibition curated by Jane Pavitt and Gareth Williams.

Martha Stewart to Microsoft), and it penetrates vari- Whatever the range of issues presented at ous social groups. For today you don’t have to be filthy any one time in the building, the close obser- rich to be projected not only as designer but designed vation of material things will be paramount – whether the product in question is your home or to Spiral practice. As I write this, scientists in your business, your sagging face (designer surgery) or London and Boston have just successfully your lagging personality (designer drugs), your histo- completed the first public demonstration of rical memory (designer museums) or your DNA futu- long range sensing – enabling two people on re (designer children).’ opposite sides of the Atlantic to move an object simultaneously, both able to experience Such critical thoughts should be given ‘run- the sensation of touch, pressure and move- ning-room’ in the Spiral, to fulfill its role as a ment.2 We may feel we are moving into a forum for debate. world where the virtual is paramount, but our Jane Pavitt

106 fascination with the physical nature of objects ly by Malcolm McCullough in his analysis of has not been displaced. The investigation into craft in the digital realm (McCullough 1999), the physical character of objects – how they and also by Sadie Plant, in her analysis of gen- are made, how they feel, function, communi- der and computing (Plant 1998). My example cate – is a Spiral objective based on a basic also offers a way of envisioning a potential human instinct. ‘Spiral’ interpretation of an artefact. The traditional ‘materials and techniques’ Weaving stories around objects is a means approach of the V&A has provided us with of drawing upon the rich reserves and knowl- unrivalled specialist knowledge and collec- edge in the museum, by drawing analogies tions – and the Spiral will investigate new ways with other objects, materials and technologies. of interpreting artefacts, bringing making and Placing a work of high-tech experimentation materials to life for contemporary audiences. into the realm of art and design interpreta- To give one possible example: in the late 1990s, tion can make it (and technology) more ac- research students working at the Massachu- cessible. Confronting issues of use and sen- setts Institute of Technology Media Lab devel- sory experience can make objects ‘come alive’ oped the means to use conducting threads to for the visitor. Also, in a neat reversal, con- embroider circuitry onto fabric, a process they temporary artefacts can re-invigorate our ways named e-broidery. Neil Gershenfeld, director of looking at historical artefacts. Media Lab’s of the Media Lab, described how ‘using fila- e-broidery interpreted in the context of the ments of Kevlar and stainless steel, they were V&A’s collections of historical embroidery able to program a computer-controlled sewing could reveal surprisingly rich evidence – of machine to stitch traces that could carry data making, using and imagining objects in both and power, as well as sense the press of a fing- the past and the future. er’ (Gershenfeld 1999). This is one of many recent experimental examples of wearable Conclusion technology, which at first found only specialist applications, but now is being taken The culture of experimentation and ideas I seriously by high street labels such as Levi have described will not be ‘born’ with the Strauss (Bolton 2000). MIT’s own experi- opening of the new building – it must be fos- ments brought them into contact with other tered within the museum in preparation as specialist design ‘realms’ such as fashion and we also build new partnerships, new ways of jewellery. working, interpreting and displaying ideas to The e-broidery experiment engaged tech- our visitors. The Contemporary Team at the nology with clothing, exploring the sensory V&A, established in 1999 has built a success- as well as the pragmatic benefits of wearable, ful programme of exhibitions, events and col- personalised computing. It crossed the bound- laborations that has broadened the reach of aries between high technology and craft, using the V&A in terms of both subject matter and centuries-old ways of making to enrich what audience. The ‘contemporary’ identity of the was just becoming technologically possible. museum is already far more visible and lively There are many parallels to be drawn between that ever before. This work has also fostered a the crafts and computing, as explored recent- new contemporary research culture, working Content & display: representing the contemporary

in partnership with artists, designers, critics, 2. Two research teams from University College 107 academics and educators. London and the Massachusetts Institute of Tech- The principle of gallery ‘interventions’ has nology have worked on this project to manipu- brought a closer relationship between our his- late computer generated objects in virtual space, torical collections and contemporary mission, and to generate the sensation of touch and force enlightening audiences with new ways of look- as it happens. BBC News, 30/10/02. ing at things. The Give & Take project of 2001, 3. For an examination of the exhibition and its in collaboration with the Serpentine Gallery, critical contexts, see Stephen Hayward, The introduced contemporary artists works into Branding of Modern British Culture: Consumer the V&A’s galleries, setting up a dialogue be- Citizenship and the Age of Anxiety, in Journal of tween past and present, as well as between Design History Vol 14 No.2, 2001, pp.141–149. museum’s and artist’s interpretations of objects. The museum’s programme of major exhibi- References tions has also featured several major shows which brought new kinds of interpretation to Attfield, Judy, Wild Things, The Material Culture of contemporary subjects, namely Brand.New in Everyday Life, Berg, Oxford, 2000. 2000 and Radical Fashion in 2001. Brand.New3 Bolton, Andrew, The SuperModern Wardrobe, V&A examined the subject of consumerism in the Publications, London, 2002. context of branding (Pavitt 2000) and Radical Foster, Hal, Design and Crime (and other Diatribes), Fashion invited cutting edge designers such as Verso, London, 2002. Hussein Chalayan to create evocative ‘self-cu- Gershenfeld, Neil, When Things Start to Think, Coro- rations’ of their work (Wilcox 2001). Within net, London, 1999. the museum, new approaches to contempora- Malcolm McCullough, Abstracting Craft – The Practi- ry collecting are challenging the conventions ced Digital Hand, MIT Press, London, 1999 of object type and material, to reflect global, Pavitt, Jane (ed), Brand.New, V&A Publications, societal, technological and material changes to London, 2000. object cultures. Already, the Contemporary is Plant, Sadie, Zeros and Ones, Fourth Estate, London, a museum-practice ‘in the making’. Once the 1998. Spiral is open, practice ‘in the making’ will not Ridley, Matt, Genome: The Autobiography of a species stop – as it intended that the process of inno- in 23 Chapters Fourth Estate, London, 1999. vation, experimentation and renewal of ideas Claire Wilcox, Radical Fashion, V&A Publications, will be the only thing in the building perma- London, 2001. nently on display. Wolfenden, Ian, The Applied Arts in the Museum Context, in Pearce, Susan M (ed), Museum Stu- Notes dies in Material Culture, Leicester University Press, Leicester, 1989 1. The first art institution to use the term ‘contemporary’ in its title was the Institute of Contem- porary Arts in Boston in 1936, a non-collecting Note on Author institution based on the German Kunsthalle Jane Pavitt (M.A. RCA) is the University of Brighton model. Senior Research Fellow at the V&A Museum. She spe- Jane Pavitt

108 cialises in 20th century and contemporary design, and book and exhibition on contemporary lighting (Brilli- in particularly concerned with the collection and in- ant, 2004). terpretation of product design. She has curated several exhibitions, including Designing in the Digital Age Jane Pavitt (V&A 1999), The Shape of Colour: Red (Glasgow 1999) Brighton Fellow and Brand.New (V&A 2000). Her publications inclu- Adr: Victoria and Albert Museum, South Kensington, de the accompanying book for Brand.New (V&A 2000) London SW7 2RL England and Buildings of Europe: Prague (Manchester Universi- Fax: + 44 20794 2584 ty Press, 2000). She is currently working on plans for E-mail: [email protected] the V&A’s new 20th century gallery, and preparing a Nordisk Museologi 2002 • 2, s. 109–113

The Spiral 109 as a museum for the future

David Anderson

There is a plethora of new museums which declare themselves institutions for the new century. The Getty Museum in Los Angeles – which could (perhaps unkindly) be described as an ace tea garden with quite a nice museum attached – is one. Another is the Guggenheim in Bilbao. When the new museum in Bilbao opened in1997, the Director of the Guggenheim, Thomas Krems, said, ”That the Museum of the future will no longer resemble the familiar institutional and social form that has quietly and persistently evolved over the past 200 years is a foregone conclusion”.

Krems identified a number of factors which opened its Bilbao satellite (with substantial fi- will force change. One is the decrease of pub- nancial support from the city of Bilbao). lic funding at a time of rapidly increasing costs. Krems believed that two strategic decisions Another is the rising expectations of the pub- enabled the Guggenheim to escape the con- lic for ever more sophisticated collections, ex- straints on museum development he had iden- hibitions, and audience services. Krems said tified. The first was to redefine the art muse- that the expansion and development of museum (as Krems sees it) by building great buil- ums can no longer be sustained. Museums, he dings, organising great exhibits, and collecting noted, face increasing competition, and a gro- and commissioning great art – an idea, it must wing unwillingness of governments and the be said, that’s been around for some time. The private sector to continue to support museum second was to attract the largest possible au- activities. To this list Krems added the increa- dience, develop secure revenue streams, and sing insistence on political relevance, the re- balance the books. This is not new either, quirements of multiculturalism, the demands except that Krems achieved these in the new of efficient management, and the risks of ex- museum in Bilbao with some flair. There is ploiting and integrating new technologies. nothing particularly original, then, about Museums, he said, are facing a cacophony of Krem’s formula other than its global colonial voices that are frequently at cross – purposes – ambition, and its public facilities appear to be demanding more, with fewer resources. De- as much an afterthought as in most other art spite these obstacles Krems decided to go ahead museums. In fact, what is remarkable about with the expansion of the Guggenheim, and the Bilbao Guggenheim as a museum (as op- David Anderson

110 posed to the building, which is stunning) is that competences are called into play. It recognised it conforms resolutely to the traditional model that people rarely relate to science in the same of a twentieth century American art museum. way as a trained scientist, separated from the The (somewhat portly) eagle has landed.1 rest of the world. Instead they see science and This points to a danger for the Spiral. Like technology as intrinsic parts of broader social, the Bilbao Guggenheim, its architecture is political and ethical issues. In other words, dazzlingly original. People will expect the Mu- science is part of culture, not separate from seum inside to show the same imagination as it. In the same way, the Spiral will aim to make its wrapping promises. This is the challenge art and design a part of culture. all institutions which declare themselves to A number of organisations in the United be museums ”for the future” must face. On Kingdom – such as British Telecom, the De- their journey into the unknown, they see sign Council, the Royal Society for the Arts’ around them the bones of earlier projects that Company of the Future project, the Institute failed for want of museological imagination. of Education’s Classroom of the Future and Another new institution which seemed, the Henley Centre, to name but five – have when it still existed, to have articulated a clea- invested systematically in programmes to iden- rer vision for museums for the future was new tify the likely shape of the future. The United Metropolis in Amsterdam. Unfortunately, it Kingdom now has a Future Foundation in seems that this institution was too innovative London which conducts research on behalf of to have survived into the twenty-first century. major companies. According to press reports, In 1994, before it opened, its Director Joost the armed forces of the United States formed a Douma wrote a document entitled ”Prototy- large unit which used parapsychology to iden- ping the 21st Century.” In this he suggested tify both the current locations and future sour- that museums have always been expressions ces of military threats. So far the success of tra- of the history of ideas, and underlined the ditional scientific, social and economic predic- importance of new ideas as a foundation for tion has probably been greater than that of new institutions. He concluded that rather military shamanism (how will we know?), but than merely serving scientists, formal edu- none has been conspicuously successful. In one cators, politicians, technicians and industria- area – technological evolution – the research- lists, science centres must be independent ers have an advantage: the process of develop- agents and should help to steer what he iden- ment of technological innovation from initial tified as the present intellectual revolution. concept to household, corporate or public pro- This he suggested should be done in such a duct takes years, and allows those – such as way that as many people as possible gain from Microsoft or British Telecom – who invest hea- it and that their quality of life does not decli- vily in technologies for the future an early opp- ne, but improves, as part of the transition of ortunity to identify some of the dimensions of Holland from a high-volume to a high-value change in advance of the rest of us. economy.2 As a consequence of the document, Two contrasting examples of investment in new Metropolis developed exhibits that did change may be instructive. One is British Te- not present science as a series of facts, but as a lecom. At MIT’s Media Lab in Boston, com- set of ideas, activities and skills in which many panies can buy into the Media Lab consortia The Spiral as a museum for the future

111

”The V&A, A Place for People”. Poster created by a visitor using digital technologies in response to an exhibit on the Spiral during the educational event ’Going Graphic’ in 1998. at different levels, allowing them privileged lications in the Spiral. But this is only one access to and use of innovations. Among the way in which the future will be shaped. heaviest investors is BT. The company also The other example is from the bottom up. spends hundreds of millions of pounds each According to oral tradition, in the early 1970s year on a ”laboratory” whose experts – engin- a Swedish educator suggested at a long-for- eers, biologists, chemists, even astrophysicists gotten conference the idea of the learning – are dedicated to innovation and development society. It was dismissed on the spot by most of new communication ideas. One team, the delegates and seemed destined for oblivion. Artificial Life Group, has developed software But over the years, references to the concept that grows itself through usage; the ”bad” re- started to appear here and there in the litera- sources die out, the ”good” ones survive. The ture. By the 1980s, a number of books includ- group also pioneered a concept called ”infor- ed the words in their titles and competing mation flocking”; 50 or 60 documents are definitions emerged. Two decades later, a wide taken off the Internet and allowed to organi- range of organisations in the United King- se themselves into flocks. All the information dom alone, including the Open University, that is tightly related forms a tight flock; the the Royal Society for the Arts, major compa- weakly related material just follows the rest nies, and now the Government, have signed around. The flock forms swirling patterns on up to the idea. The concept of the learning the screen.3 This is the future developed from society, whilst an abstraction in itself, now has the top down. It is real and it will impact upon a powerful influence on public policy and us all – and will undoubtedly emerge in app- educational practice. No-one invested a pen- David Anderson

112 ny in its development, and no-one has copy- gy, an information society simply adds more right on its application. Arguably, the power and more sand to the heap. With knowledge, of a social innovation on the shape of our fu- however, the sand can be turned into glass to tures is as great as that of a technological inno- drink from, enjoy, share or sell. But it requires vation. But we are less sensitised to perceive learning to make a better product to meet it – probably to our own disadvantage. In fact, changing circumstances. Isolated specialisms the two may not be separable. The nature of and skills are being replaced by flexible and the research by technologists at companies like diverse capabilities. Immersive experiences are BT is certainly shaped, consciously or uncon- superceding those gained from objects in our sciously, by their concepts of society and its environment. Experiences are available every- needs; and technology in turn is expanding where in the same form in their multiple va- to an extraordinary extent the social and edu- riety, specific in their response to our personal cational horizons we have available to us. choice, but not necessarily in their location. Major institutions such as the V&A to a The V&A in the future will be ubiquitous. significant degree can make their own future. The V&A will not just be ”in London”; but They do this through deep and long-term in- will be in London and also in certain respects vestment in the development of their future whenever and wherever you are. It will be a audience, through the application of resour- centre that is defined in large part by its pe- ces to research, and through sustained com- ripheries, a ”distributed” museum. The Spi- mitment to being a learning organisation – ral will work centrifugally, unwinding, ten- one that has an understanding of its purpose sing, making connections. Context and criti- in society, and knows clearly where it is now, que will, it is intended, replace unquestioned as well as the direction of its chosen future. authority, and there will be plurality of power Culture is a slow business, and being future- in the generation of activities, giving public minded is a dynamic process, based on an voice to marginalised and specialist groups. awareness of both self and society moving Our society presently privileges (to use Henri through time. Lefebvre’s terms) ”conceived” space over ”lived” The Spiral is being conceived at a time or felt space, but the Spiral, it is hoped, will when the role and function of institutions of value experiences, senses and feelings as highly all kinds – and most particularly public insti- as concepts. tutions – is evolving rapidly. The corporation, The Spiral will embrace both high and according to the Japanese academic Fukio popular culture (distinctions our audiences Kodama, is changing from ”a place for pro- think are increasingly irrelevant – we all con- duction” to a ”place for thinking”4 In the UK sume popular culture now). Its concept of and many other societies, social and cultural excellence will embrace the balance and per- exclusion are seen as critical obstacles in the fection of everyday life (which itself can be a way of development, and public institutions major cultural achievement) and the diversi- which do not address this issue are increasingly ty of its imperfections. Museums in every open to criticism. country are fortunate in being surrounded by Information, like sand, is now the low-skill extraordinary cultural wealth: richly distinc- raw material of the future. Aided by technolo- tive regional and ethnic identities, youth cul- The Spiral as a museum for the future

tures of enormous vitality, and the capability mentally flawed: that culture is made by 113 to produce artefacts of the highest quality. exhibiting objects in glass cases. There is now Their exhibits depend as much upon non- overwhelming research evidence that for most material culture – values, ideologies, oral tra- people this model does not work. The reality ditions, rituals, ethical standards and beliefs is that culture is made by people, and it is the – that are contained within artefacts, and from responsibility of museums to engage them which they derive their cultural energy. The through experiences with objects in a creati- Spiral will deploy the full range of the con- ve process. This, for museums, is the future. temporary arts to interpret them. The Spiral will recognise that it is not only What then, is the unique and distinctive experts who have imagination; we are all ex- purpose of the Spiral, on behalf of the V&A? perts, and we all have talents and experiences Perhaps it is, through contemporary art and that can, if properly encouraged, enrich the liv- design, to make a difference to the society of es of others. As John Harvey Jones has writ- which it is part. Embedded within every pub- ten, ”To cope with a changing world, we need lic institution is a concept of society, and a people of imagination, creativity and vision and vision (for good or ill) of society as it could with the self-confidence to adapt. That’s why I be. The Spiral can offer a model of society believe so passionately that it doesn’t matter that is open, democratic, accountable, inclu- precisely where the talents of our people are, sive, and an example of the effects of good so long as it’s recognised that everyone has some design on daily life. talent. The job of the educator is to find it”.5 Museums are no more a luxury in modern This, in the field of art and design, is our task. life than literacy, and the Spiral will help to develop a literacy of a kind that is arguably at Notes least as valuable as verbal literacy – the capacity to make meaning, to experience and ex- 1. Thomas Krems, Guggenheim Magazine, New press what it means to be human, through York and Bilbao, October 1997 the arts. It will engage in what William Mor- 2. Joost Douma, ”Prototyping the Twentieth Cen- ris called ”the education of desire” – the sti- tury”,1994, unpublished document sent to the mulation of a wish to enhance the quality of author by newMetropolis our lives. Its goal will not be ”good design” 3. ”Hold on, I’ll ask”, in Design, Spring 1998 but good lives through the medium of art and 4. Fukio Kodama, quoted in John Frow, Cultural design. And if it is our job to make a differ- Studies and Cultural Value, Oxford, 1995, p95 ence, the people we must work most with are 5. John Harvey Jones, ”We must try to aspire more”, those – practitioners, educators and others – The Times Educational Supplement, 5 May 1995 who will best help us do so. But not always on their terms; those artists who demand that David Anderson the Spiral is devoted entirely to their own Director of Learning and Interpretation work do not speak for the wider interests of Adr: Victoria and Albert Museum, South Kensington, society, which we must represent. London SW7 2RL England Up to now, most museums have operated Fax: +44 7942 2193 on assumptions about culture that are funda- E-mail: [email protected] Notiser: Hembygd i rörelse

114 Hembygd i rörelse ken studeras således genom en analys av hur hembygdsbegreppet och hembygdens värden Maria Björkroth, Hembygd i samtid och framtid konstruerades i början av 1900-talet och hur 1890–1930. En museologisk studie av att bevara dessa föreställningar senare har återskapats. och förnya. Papers in Museology 5. Museologi, Samtidigt som hembygdsrörelsen växte fram Institutionen för kultur och medier. Umeå univer- formerades även flera andra rörelser – som sitet 2000. ISBN 91-7191-919-8. fornminnesrörelsen, naturskyddsrörelsen och nykterhetsrörelsen. Även dessa var på olika Hembygdsrörelsens framväxt är snarare att finna i ett sätt relaterade till hembygden. ’Hembygd’ var intensivt folkbildningsarbete än i en diffus nationalro- ännu ett öppet begrepp och brukades i en rad mantik, snarare i samhällsengagemang än i inåtvänt olika sammanhang. navelskåderi, snarare i folkets makt än i dess vanmakt, Studien utgår från det lokala perspektivet. snarare i framtidsoptimism än i tillbakasträvande. (Ma- Det är på den lokala nivån, menar författa- ria Björkroth) ren, som man kan studera hur olika verksam- Maria Björkroth lade i november år 2000 hetsområden i samtiden överlappade eller fram sin doktorsavhandling om den svenska ibland ersatte varandra. Materialet har främst hembygdsrörelsen. Citatet ovan skulle kun- analyserats i ett individperspektiv med moti- na utgöra en kortkort resumé av avhandling- veringen att man därigenom kan illustrera en. Det uttrycker också det starka engage- rörligheten mellan olika verksamhetsfält. En mang som författaren visar inför sitt ämne och rörlighet som bottnar i gemensamma pro- avhandlingsprojekt. blemställningar. Individnivån synliggör att Det finns en personlig erfarenhet som fö- verksamhetsområden som vi i efterhand upp- refaller ha haft stor betydelse för att avhand- fattar som vitt skilda, i samtiden kan ha präg- lingen blev skriven och kanske också för ut- lats av betydande personunioner. I den slutli- formningen. Under en period i början av ga avhandlingsversionen har emellertid indi- 1990-talet arbetade Maria Björkroth med att vidperspektivet tonats ned till förmån för oli- ordna Samfundets för Hembygdsvård arkiv. ka generaliseringar. Hon förväntade ett möte med folkdräkter, Boken är en museologisk studie. Samspe- folkmusik och gammelgårdar, sådant som lite let mellan bevarande och förnyelse beskriver vanvördigt brukar kallas ”knätofs”, men i stäl- författaren nämligen som en museologisk let fann hon byggnadsvård, vägplanering och skärningspunkt. I centrum för det museolo- vattenkraftutredningar. Hembygd tycktes giska perspektivet står människan och arte- handla om något mera än bara bevarande och fakterna. Museologin har ofta beskrivits som tillbakablickande. i första hand objektorienterad. Till detta läggs Författarens syfte med avhandlingen blev här en aktivitetsorienterad museologi med nu att undersöka ”samspelet mellan bevaran- fokus på handlingarna samt på de processer de och förnyelse så som det framträdde ge- och aktiviteter som dessa skapar. Bevarandet nom användningen av begreppen hembygd har mera att göra med det samtida samhälle och hembygdsvård under 1900-talets första där bevarandet aktualiseras än med det för- decennier”.(s.15) Det är tiden från 1890 till flutna. Bevarandet är beroende av aktivt hand- 1930 som behandlas. Bevarandeproblemati- lande. Notiser: Hembygd i rörelse

Rumsligt avgränsas undersökningen främst gent. Avhandlingen är grundad på såväl text- 115 till ett geografiskt område, nämligen landska- och arkivmaterial som författarens egna erfa- pet Dalarna, en begränsning som motiveras renheter. av materialets stora omfång. Dalarna kan sä- Hon framhåller betydelsen av de möten och gas ha en särställning bland svenska landskap samtal med olika personer som hon mött i med avseende på bevarandefrågorna. Förfat- praktiskt yrkesarbete. Genom det som här taren menar att föreställningen om Dalarna kallas ”deltagande observation” har författa- som urtypen för hembygd och ett landskap ren sökt kunskap om hur förfluten tid repro- med en mångfald av bevarande, utgör ett ex- duceras i vår samtid. Hon har också arbetat empel på en bevarandediskurs som just utgör med vad som kallas ”lärande observation” med en pågående process. vilket hon avser en konfrontation med mate- En utgångspunkt för arbetet har varit att rial och processer t.ex. genom att forskaren länsmuseernas historia och hembygdsrörel- själv reproducerar olika aktiviteter. Målet har sens framväxt tidigare oftast skildrats som ett varit att genom inlevelse till fullo lära känna linjärt förlopp; det började med en fornmin- och förstå innebörden i det som ska tolkas. nesförening, som blev ett hembygdsförbund, Studien inleds med en diskussion om hem- ett provinsmuseum och slutligen ett länsmu- bygdsbegreppets skiftande innehåll. Begrep- seum. Att på detta sätt framställa en samhäl- pet uppfattas idag som tillbakablickande och lelig institution i ett evolutionistiskt perspek- hembygdsarbete som synonymt med att vår- tiv, där man söker efter de första spåren till da och bevara. För att närmare undersöka hur en bestämd slutprodukt, är ett alltför snävt det förhåller sig med denna föreställning un- sätt att förstå den sammansatta verkligheten, dersöks hembygdsrörelsens etablering fram till menar författaren. Om man i stället betrak- 1930-talet. Björkroth har studerat ca 400 för- tar en samhällelig företeelse i ett historiskt eningar som sammanförts under begreppet genealogiskt perspektiv kan den visa sig ha hembygdsrörelse. Vilken verksamhet bedrevs många ursprung. Avhandlingen vill berätta inom de första hembygdsföreningarna och när historien om hembygdsrörelsens framväxt och grundades de? Författaren har funnit att be- den regionala museistrukturen ur andra per- greppen hembygd och hembygdsvård börja- spektiv än som enkla länkar i en utvecklings- de användas först under 1900-talets första kedja. Författaren har velat visa de många decennium. De infördes vid sidan av de tidi- härkomsterna. gare använda minnes- och fornminnesbegrep- Undersökningen har varit mer problem- än pen. materialorienterad. Maria Björkroth har valt Hembygdsfrågorna fick på bred front inne- händelser i hembygdens historia som haft håll först efter upplösningen av unionen mel- ”emblematisk karaktär”, händelser som i ef- lan Sverige och Norge 1905. De regionala terhand ofta refereras. För att få perspektiv inslagen lyftes fram. Det fanns en utvecklings- på dessa omskrivna händelser/företeelser har optimism som grundades i folkets och regio- författaren tagit hjälp av samtida källor. Det nens resurser. Denna nya nationella anda be- är aktiviteter och händelser i nutid som utgör tecknar Björkroth som ”nationalmodernism” grunden för undersökningen av det tidiga i jämförelse med den tidigare nationalroman- 1900-talet. Materialet beskrivs som hetero- tiken. Under denna inledande period talades Notiser: Hembygd i rörelse

116 mycket om hembygdsrörelsens dubbla upp- ler fristående, har främst givit bidrag till den gift. Den beskrevs av grundargenerationen framväxande hembygdsrörelsen. Här återfinns som att rörelsen samtidigt var tillbakablick- även flera av de attribut som senare kom att ande och framåtsyftande. Med utgångspunkt förknippas med hembygdsrörelsen – natio- i källmaterialet har författaren valt att låta naldräkter, folkdanser, folklekar, grundandet museisträvandena symbolisera den tillbaka- av gammelgårdar och bygdesamlingar. blickande delen och vården av hembygden Ungdomsrörelsen var en nordisk företeelse den framåtsyftande. Tiden fram till första och impulserna till den svenska varianten kom världskriget beskrivs som det skede då hem- i första hand från Norge, men även från Fin- bygds- och hembygdsvårdsbegreppen får ett land. Ungdomsrörelsens bevarandeperspektiv fastare innehåll, ett innehåll som således ock- präglades i grunden av en stark utvecklings- så inbegriper den moderna utvecklingen. optimism. Rörelsen ville påverka framtiden I hembygdsrörelsens verksamhet kan man och vissa företrädare menade att det i det för- därför betona antingen tillbakablickande och flutna fanns värden som skulle kunna bidra passivitet eller framåtblickande och handlings- till en snabbare förändring. Ungdomsrörel- medvetenhet. För att belysa denna komplex- sen som i grunden var modern och framåt- itet har författaren studerat områden där dessa blickande hämtade, menar Björkroth, reto- synsätt möts. Områden som präglades av riska argument från det förflutna och bruka- spänningen mellan att bevara och använda. de dem för skapa det moderna. Livskraftiga För att ge perspektiv på hembygdsrörelsens delar av det som blivit omodernt skulle över- bevarande diskuterar författaren även olika föras och ges nya funktioner i det moderna former för ett tidigare samhälleligt bevaran- livet. Dessa bidrag från det förflutna skulle de. Ett exempel som ges är de minnesstenar skapa stabilitet just genom att de represente- som började resas mot slutet av 1800-talet. rade en kontinuitet från omodernt till mo- Monumentens syfte var att hylla fädrens brag- dernt. Nationalromantik avlöstes av det för- der. Att resa stenar och monument var ett sätt fattaren kallar: nationalmodernism. att göra den osynliga historien synlig och att En viktig del av ungdomsrörelsens och se- lyfta fram den egna orten, det lokala som där- nare även hembygdsrörelsens verksamhet var med också fick en plats i den nationella his- folkbildning. Den verkade för bildning såväl torien. genom egna hembygdskurser och egen hem- Ett viktigt bidrag till formeringen av hem- bygdsundervisning som genom samarbete bygd och hembygdsvård utgjorde den s.k. med folkhögskolorna. Mellan folkhögskolan ungdomsrörelsen. Författaren ägnar ett kapi- och hembygdsrörelsen fanns i början av 1900- tel åt denna komplexa företeelse, i första hand talet nära förbindelser, både vad gällde perso- verksamheten i Dalarna. Ungdomsrörelsen ner och verksamhet. Uno Stadius, initiativta- var mötesplats för en rad olika idéer och ideo- gare till de första ambulerande folkhögskole- logier. Den omfattade många olika verksam- kurserna i Dalarna, stod för ett hembygds- heter knutna till religion, politik och nykter- program som lyfte fram just folklig bildning het, men där fanns också en ungdomsrörelse och i förlängningen också en vetenskaplig utan denna tillhörighet. Den senare inrikt- hembygdsforskning. Hans stora engagemang ningen, som har kallats kulturell, allmän el- i folkbildningen fick stor inverkan på välkän- Notiser: Hembygd i rörelse

da hembygdsprofiler som Anders Zorn, Gus- lingarna var inte ett mål i sig utan skulle vara 117 taf Ankarcrona, Karl-Erik Forsslund och Karl ett medel till förnyelse. Hembygdsvårdsdis- Tro t z i g . kursens utveckling på 1910-talet är viktig för Gustaf Ankarcronas hembygdsprogram att förstå att en hembygdsförening inte är lade tonvikten vid det estetiska, vid helnyk- detsamma som en fornminnesförening. terhet och vid hemslöjd. Den gamla hemslöj- Före 1905 och efter 1914 är begreppet den var, menade Ankarcrona, ett medel till hembygd inte detsamma. Från att ha varit ”vårt folks lyftning” både andligt och ekono- något romantiskt och immateriellt blir det nu miskt. Men det gamla skulle inte bevaras som också realistiskt, konkret och reellt. Ett nytt ett nostalgiskt tillbakablickande utan tjäna verksamhetsområde, hembygdsvård, etablerar som förebild för den nya framtiden. Björk- sig vid sidan av fornminnesföreningar, land- roth konstaterar, att hemslöjdsbegreppet som skapsmuseer, företagsmuseer, privata ortsmu- omfattade dåtid men också samtid och fram- seer och vasaminnen med lång statlig tradi- tid, var etablerat redan innan hembygdsbe- tion. Vilken roll kom bygdemuseerna att spela greppet fick sitt innehåll, vilket gör det cen- för synen på bevarande och förändring? Mu- tralt i förhållande till hembygdsproblemati- seerna är, menar Björkroth, kulturella abstrak- ken. tioner som ger besökaren möjlighet att orien- Hembygdsrörelsen i Sverige var en del i ett tera sig i tid och rum. större internationellt sammanhang. I avhand- Hembygdsbegreppet omfattade alltså un- lingen ligger fokus på utbytet mellan Sverige der de första decennierna på 1900-talet både och det tyskspråkiga området. Då hembygds- samhällsförändring och bevarande, både mo- arbetet omkring 1906 började framträda i dernisering och kulturarv. Under 1930-talet Sverige fanns redan en utvecklad verksamhet förändrades sedan bevarandediskursen radi- kring det praktiska hemortsskyddet i Tysk- kalt. Den framåtsyftande, planerande inrikt- land. ningen i hembygdsbegreppet försvagades. Idealet för den tidiga hembygdsvården var Museifrågorna kom i förgrunden. I det funk- att förnyelse skulle ske på det gamlas grund. tionalistiska samhället avskiljdes bevarandet Det räckte inte med att bevara i museal form. som en egen kategori. Funktionerna renod- Museisamlingar var i början av seklet en an- lades och den museala uppgiften blev att be- gelägenhet främst för fornminnesföreningar- vara genom att avskilja. Den tidigare beva- na och utgjorde inte någon betydande del av randediskursen där syftet var att bevara i ny den framväxande hembygdsrörelsen. Etable- funktion och förnya på det gamlas grund för- ringen av nya fornminnesföreningar fortsatte lorade mark. Kunskap om hembygdsbegrep- fakltiskt in på 1900-talet. Fram till mitten av pet, hävdar Björkroth, är ett sätt att förstå och 1920-talet var skillnaden mellan museiverk- perspektivera problematiken kring det förän- samhet och hembygdsverksamhet avsevärd. derliga bevarandet och det avskiljande beva- Hembygdsvårdens mål omfattade dels den randet. yttre fysiska miljön dels den inre som utgjor- Avslutningsvis kan konstateras att avhand- des av seder och bruk, folkdanser, folkmusik lingen Hembygd i samtid och framtid 1890– etc. Att bevara genom att förnya var en större 1930 är en intressant och omfångsrik studie. uppgift än att bygga en museisamling. Sam- Författaren syfte har varit att undersöka sam- Notiser: Hembygd i rörelse

118 spelet mellan bevarande och förnyelse så som nödvändigt för läsbarheten, men tyvärr har det framträdde genom användningen av be- vid flera tillfällen även de slutsatser som för- greppen hembygd och hembygdsvård under fattaren dragit hamnat i noten – vilket kan- 1900-talets första decennier. Det har hon ock- ske mest är otur – men det ökar svårigheten så gjort enligt min mening. Avhandlingen att orientera sig i framställningen. Kanske svarar utan tvivel mot sitt syfte. Enligt baksi- borde läsaren ha fått mera vägledning av för- destexten är detta den första svenska avhand- fattaren, till exempel med sammanfattande lingen i museologi, men vi får i texten inte slutsatser efter varje kapitel eller ett slutkapi- mycket vägledning för att förstå vari det mu- tel där trådarna dras ihop och resultatet syn- seologiska perspektivet egentligen består. liggörs. Nu presenteras ett fylligt material, Hade avhandlingen kunnat skrivas inom ra- men ibland måste läsaren själv göra tolkning- men för en annan disciplin? Hur ser t.ex. de en. Arbetssättet att fördjupa sig i källorna och avgörande skillnaderna ut mellan etnologi och studera materialet på individnivå har emel- museologi? lertid samtidigt givit en närhet till det empi- Björkroth har som framgår av presentatio- riska materialet som bidragit till att göra läs- nen närmat sig materialet från ett individ- och ningen intressant och ge spänst och nerv till lokalperspektiv, vilket har skapat möjlighet att texten. belysa de många ursprungen, vilket jag ser Det har länge saknats en mera omfattande som ett intressant angreppssätt. Läsaren får studie av hembygdsrörelsen. Området är ta del av flera olika berättelser. Det har emel- emellertid inte obeforskat. Det hade varit in- lertid fått till följd att texten ibland lämnar tressant att i texten få en samlad bild av vilka det jag uppfattar som fokus för avhandling- forskare som faktiskt skrivit om hembygds- en. Detta har delvis bidragit till att det stund- rörelsen och något om deras slutsatser. Det tals är svårt för läsaren att följa den röda trå- innehåll jag efterfrågar finns delvis i littera- den. turhänvisningar och noter men det hade va- Avhandlingen bygger i första hand på egen rit värdefullt att få detta presenterat på sed- forskning, eget empiriskt material, egna erfa- vanligt sätt i början av avhandlingen. Det renheter, på arkivhandlingar, brev, samtida gäller även angränsande problemområden källor etc. Många gånger blir detta mycket samt den teoretiska litteratur som använts. Jag intressant och givande, men det finns pro- saknar helt enkelt en tydligare dialog med blem. Författaren får ibland svårt att avgöra andra forskare. vad som är relevant, ren kuriosa smyger sig in En intressant fråga som hade vunnit på att bland i övrigt värdefullt och viktigt material. belysas med hjälp av olika forskare är t.ex. den Stundtals saknas en kritisk distans, ibland fö- bild av hembygdsrörelsen som bevarande och refaller Björkroth ha en alltför inkännande nostalgiskt tillbakablickande som Björkroth och förstående attityd till sin empiri. En tyd- utgår från. Vems bild är det? Är det rörelsens ligare distans och kritiskt reflekterande hade egen självförståelse? Är det författarens egen? ökat klarheten i framställningen. Som exempel på andra synsätt ska här endast Det händer också att för läsaren central nämnas att idéhistorikern Bosse Sundin i fle- information lyfts ut ur den löpande texten ra texter om hembygd betonat modernise- för att placeras i en not, vilket kanske varit ringsaspekten i ungdomsrörelsen och hem- Notiser: Salomons hus och museets idé

bygdsrörelsen i början av 1900-talet. sorg åt museets filosofiska grundval och de 119 Att hembygdsrörelsen är en komplex före- nuvarande permanenta utställningarnas ”inre” teelse som hämtat näring från många olika mening. områden framgår av Björkroths avhandling. Det som författaren i sitt arbete försöker Hon har belyst och delvis också lyckats lyfta formulera, är alltså museets idé. Här använder fram en ny bild av hembygd och hembygds- hon sig huvudsakligen av tre olika betraktel- rörelse. Men det finns en brist på klarhet i sehorisonter: den museologiska diskussionen avhandlingen som kanske främst hör ihop från 1900-talets slut, museiutställandets his- med angreppssättet – den oerhört detaljera- toria tillsammans med egna iakttagelser och de nivån – som utgör både bokens styrka och erfarenheter av utställningar samt renässan- svaghet. Som övergripande omdöme vill jag sens filosofi. Renässansfilosofin verkar vid för- hävda att avhandlingen kännetecknas av stor sta ögonkastet inte av samma art som de and- innebördsrikedom, men brister i form och ra utgångspunkterna i avhandlingen; men för struktur. den som tar sig för att läsa hela boken, visar Annika Alzén den sig vara av grundläggande betydelse för hela argumentationen. Författaren har haft eget djupt intresse för museiutställningarnas utseende livet igenom, Salomons hus och museets idé vilket framgår i förordet till verket. Sedan uppträder författaren som guide till bokens Anne Aurasmaa Salomonin talo. Museon idea hemligheter, vilket tycks ske i tre olika om- renessanssiajattelun valossa, Yliopistopaino, Hel- gångar. Titlarna till de olika kapitlen är så all- sinki 2002. 414 sidor, 230 svartvita bilder. ISBN mänt eller också litterärt formulerade, att de 952-91-4968; ISBN 952-10-0629-3 (pdf). Sum- nästan kunde bytas mot varandra; innehålls- mary på engelska, 1 sida. förteckningen väcker alltså mera frågor än in- formerar – vilket också varit meningen. I för- Anne Aurasmaas doktorsavhandling ”Salo- sta ”boken” eller kapitlet motiverar författa- mons hus. Museets idé i renässanstänkandets ren sina metodologiska utgångspunkter, utan ljus” är ett omfångsrikt paket med informa- att ändå grundligt ta itu med definitionen av tion, egna iakttagelser och resonemang. Det de för avhandlingen relevanta begreppen – är fråga om en konsthistorisk avhandling med framför allt magin. Man får läsa hela de drygt en museologisk inriktning. I själva verket går 400 sidorna för att veta vad det var… den ut på att idéhistoriskt begrunda museets Innehållsförteckningen och första boken väsen och tillvarelseform. Aurasmaas huvud- öppnas på nytt i böckerna II–VII, vilka bil- ändamål är alltså inte att i ett historiskt per- dar den egentliga materialbehandlingen. And- spektiv redogöra för hur samlingar bildades ra bokens diskussionsteman är idealmuseet, eller varför människan samlar, utan söka ef- vetskap och känsla, minnets betydelse, min- ter en mera historisk-filosofisk bas för muse- ne och minnesbilder, samlingarnas betydelse ets form, eller snarare, för de nuvarande mu- för folkuppfostran och folket, och samlandets seiutställningarnas form och ”sätt att vara”. betydelse i och för sig. Tredje boken behand- Man kan säga, att författaren ägnar stor om- lar identitet utgående från etnografiskt mate- Notiser: Salomons hus och museets idé

120 rial. Betraktarens roll har stor vikt; författa- grepp som magi, eller skulle man med mera ren frågar efter sinnenas och upplevelsernas bekanta (eller mindre ockulta) begrepp – så- betydelse och belyser mötet med en museiut- som geni, kreativitet, intuition – ha nått sam- ställning med begreppet magi. Sedan övervä- ma resultat? Fantasi och föreställningsförmå- ger hon föremålens andel i skapandet av be- ga samt genialitet kan ju definieras utan ma- tydelser och konstens specialroll i olika ut- gibegreppet. Emellertid belyser detta begrepp ställningslösningar. Med sina exempel rör sig erfarenhet och upplevelse av en museiutställ- författaren inom både etnologins och kons- ning på ett nytt sätt. Det är kanske till en del tens områden. Det är särskilt när det gäller fråga om en överraskningseffekt; åtminstone betraktarens roll som författaren ställer sig konstvetare är vanare vid de andra begreppen kritisk mot tidigare museologisk litteratur. – vilket kan utgöra en onödig barlast i argu- Framför allt har hon använt sig av E. Hoop- mentationen. Till denna slutsats kom jag, då er-Greenhill, Museums and the Shaping of jag kom ihåg hur den finländske konsthisto- Knowledge (1992) och Kr. Pomians tankar om riker Onni Okkonen (1886–1961) beskrivit helighet och ohelighet. sin relation till sin egen konstsamling (se K. Som det redan framgått, har författaren Humina och E. Nieminen i: Madonna. Onni delat sitt verk i ”böcker”, sju till antalet. Det Okkosen Eurooppalainen kokoelma. The Euro- är en hänvisning till det heliga talet sju som pean Collection of Onni Okkonen. Joensuun är väl använt i kabbalistik och annan talmys- Art Museum, Jyväskylä 2001, 29). Han var tik. Också huvutiteln ”Salomons hus” hänvi- ju själv medveten om att samlingen i hans sar till detta. Det följer betydligt mera av den både europeiska och utomeuropeiska samling här sortens information i böckerna IV och V. till en stor del var ojämn, från några utmärk- Boken IV tar läsaren in i kretsen av renäs- ta exemplar till en hel del vanställda eller helt sansfilosofi, magi, talmystik och memore- enkelt klumpiga föremål – framför allt utgå- ringstekniker. Kapitlet fungerar som bak- ende från tidens värderingar. Men dessa frag- grund till nästa, där författaren fördjupar sig ment ville Okkonen dock nödvändigtvis ha i renässanstänkandet via renässansfilosofen omkring sig, i sitt eget hem, eftersom de tyck- Giulio Camillos (1480–1544) theatrum mun- tes förmedla honom ”något”, som höll hans di. Författaren är väl insatt i denna idé, både konsthistoriska öga vaket och han på så sätt genom sitt studium av originaltexter, men kunde bevara en levande relation till konst- också med hjälp av en grundläggande artikel historia. Efter det att jag konstaterat att magi- av Frances A. Yates i Art of Memory (1966). begreppet i Okkonens fall fungerade på ett Kapitlet om Camillos theatrum mundi ut- belysande sätt, accepterade jag Anne Auras- gör en fascinerande vetenskaplig artikel inom maas metodologiska val. Både Aurasmaa och själva avhandlingen och är värd att läsa för jag är dock eniga om att det är fråga om en alla som intresserar sig för renässansens tan- analogi, icke en tillämpling av renässansma- kevärld. Man frågar sig emellertid, hur be- gin som sådan på det nutida samlings- och greppet magi, som i dessa två kapitel beskrivs utställningsväsendet. Överhuvudtaget skulle i sina historiska former, passar i frågeställning- en mera systematisk behandling av analogins ens allmännare ram. Är det överhuvudtaget betydelse för både magi och mottagandet av nödvändigt att bädda in i diskussionen ett be- utställningar ha varit givande, vid sidan av en Notiser: Salomons hus och museets idé

mera grundlig definition av själva magibe- skyms av fakta blir här transparenta. Man har 121 greppet. i Anne Aurasmaas bok alltså både en fakta- Det som hänger ihop med här antydda frå- bok och en diskussionspartner. gor, och förtjänstfullt kommer fram i avhand- Utomordentligt mycket fakta lyckas Auras- lingen, är föremålets roll som bärare av mång- maa bjuda på i texterna till de 230 illustratio- tydighet. Var och en bildar sin egen makro- nerna. Men det är läsaren som får förbinda kosmos på grund av den mikrokosmos som illustrationerna och deras texter till själva ka- utställningen och dess föremål provocerar pitlen, eftersom illustrationerna bildar en följd fram. Men eftersom någon annan har plane- för sig. Som konsthistoriker är man van vid rat utställningen, finns det en inbyggd idé att bilderna kommenteras i texten, och jag bakom den realiserade utställningen. Hur skulle här sett en möjlighet till att bygga en hänger det ihop att var och en bildar sin upp- annorlunda avhandling utgående från bilder- fattning, sin bild av utställningen eller muse- na, eller snarare från en visualisering av den et, med hur utställningen gestaltas? Det är huvudsakliga frågeställningen, museets idé. inga nya tankar i och för sig, men första gång- Författaren själv har varit medveten om den- en försöker en finländsk museiforskare se na möjlighet. Så önskar man att i framtiden dessa tankar i en vidare idéhistorisk ram och kunna delta i en vidareutveckling av argumen- ge dem en filosofisk grundval. Man skulle tationen i ett mera visuellt framställningsätt. dock gynna läsare i andra länder att delta i Eftersom författaren är väl bevandrad i själva diskussionen, eftersom Aurasmaas material problematiken och baserar sin forskning rör sig helt på internationell grund. Man långtgående på empiri, skulle det finnas bra måste hoppas att hon senare kommer att pub- förutsättningar för detta. licera åtminstone en del av boken på engel- Att författaren tar ockultism och talmys- ska. tik, magi och kabbala, som sitt metodologis- Om läsaren orkar klättra upp till berget, ka verktyg har också sin museipolitiska sida. dvs. Camillos minnesteater med dess myto- Utan att på något sätt vara provokativ lyckas logi och talmystik, är vägen sedan lättare i Anne Aurasmaa få läsaren att associera magi kapitel VI, där samlingarnas historia sedan och kabbala med nutidens museivärld och renässansen anknyts till de föregående kapit- väcka frågor om den ockulta vetenskapen i lens frågeställningar. museernas professionalism. Å ena sidan är det Den sista boken utgör en slutdiskussion, fråga om kunskap i utställningar som förmed- men författaren för denna diskussion och sina las endast till de invigda, experter och sak- egna tankar praktiskt taget genom hela bo- kunniga. Å andra sidan är det fråga om pro- ken. Det är som en fors av meningar, åsikter fessionalisternas insikt i museernas sätt att vara och ställningstaganden som strömmar fram och arbeta. Hur långt är de medvetna om mellan fakta och rapportering av egna rön som dessa modeller? Hurudana värderingar, hu- ur ett ymnighetshorn. För några torde detta rudan människouppfattning eller uppfattning vara för mycket av det goda, men för mig var om maktrelationer är inbyggda i olika beslut det underhållande att kunna delta i författa- och lösningar utan att själva beslutfattarna rens egen tankeprocess på så nära håll. Reso- explicerar eller ibland ens inser det. Vilka vär- nemang som ofta lämnas bort och undan- deringar är det till exempel som hindrar mu- Notiser: Framtidens rötter

122 seerna att begrunda och motivera sina förvärv ett innehåll. Särskilt gjordes detta utifrån er- för publiken? Vilken människouppfattning farenheterna med det ’klassiska’ Le Creusot- eller uppfattning om samhället står bakom museet. Hur intryck från hans världsvida re- utställningspolitiken och utställningsplane- sande i ICOMs tjänst påverkat hans tänkan- ringen? de och museisyn redovisade han – sedan han Det är sådana och motsvarande frågor som 1974 lämnat ICOM – i boken La Culture des Anne Aurasmaas bok enligt min mening vill Autres (De andras kultur). Kulturen, skriver väcka – väcka medvetande om frågan om han, är fortfarande en livsform i ett oräkneligt museets väsen – även om författaren själv ar- antal samhällen, men i västvärlden har den betar på en lärd bas utan att provocera annat blivit en konsumtionsprodukt och handelsvara än de små grå hjärncellerna att jobba något som hotar att kväva de livsformer som inte livligare. underordnar sig kommersialismens och kon- Annika Waenerberg sumismens imperativ. Han pläderar för en kul- professor i konsthistoria, Jyväskylä turell frigörelse grundad på enskilda männis- kors och samhällens initiativ och för en inter- kulturell dialog grundad på ömsesidig respekt. Redan 1969 har han skrivit en uppsats Le Framtidens rötter musée au service de l’homme et du développe- ment (Museet i människans och utveckling- Hugues de Varine, Les Racines du Futur. Le patri- ens tjänst) – som emellertid kom att publice- moine au service du développement local. Collec- ras först många år senare – där han otåligt för- tion Decision locale. Asdic 2002. ISBN 2- klarar det traditionella museet (som historisk 9509506-6-3. produkt av nostalgi och snobberi) överspelat och dömt att försvinna. Ekomuseet står un- Ännu inte 30-årig knöts Hugues de Varine der de följande åren i centrum för hans intres- 1962 till ICOMs sekretariat i Paris som med- se när han en period arbetar vid kulturdepar- arbetare till den samtida franska museologins tementet och senare – efter ett mellanspel i huvudperson Georges Henri Rivière (1897– Portugal som ledare för Institut Francais i Lis- 1985). Han efterträdde Rivière som organisa- sabon – vid socialdepartementet. Men redan tionens direktör 1964 och arbetade målmed- tidigt skriver han: Ekomuseet är i första hand vetet för ICOMs – och museernas – förnyelse ett samhälle och har ett mål – detta samhälles under den följande tioårsperioden. Museerna utveckling. Han deltar i bildandet av MINOM måste demokratiseras och öppnas mot sam- (Mouvement international pour une nouvel- hället, tredje världens museer ta en aktiv del i le muséologie) 1985 i Lissabon och framträ- social och kulturell utveckling. Förnyelsen der följande år vid MINOMs möte i norska drevs fram under en följd av ICOMs general- Toten. I den publikation, Ökomuseumsboka, konferenser och andra internationella möten. som blir resultatet finns inte mindre än fem Han medverkade vid tillkomsten av ICOMOS texter av Hugues de Varine som speglar hur 1965 och han uppfann ordet ’ekomuseum’ hans tänkande nu utvecklats mot det begrepp, 1971 (generalkonferensen i Grenoble), vilket musée communautaire (samhällsmuseum), som han tillsammans med Rivière bidrog till att ge fylligt beskrivs i boken L’initiative communau- Notiser: Framtidens rötter

taire, recherche et expérimentation, 1991 (ock- de lever i alltid bär på löften och utvecklings- 123 så på portugisiska med titeln O tempo social, möjligheter, på att den kan förbättras med utgiven i Brasilien 1987). Det kan för övrigt enskilda initiativ. Det är nuets människor som även följas i de åter- och framåtblickande upp- måste aktivt leva en kultur. Men bygdeutveck- satser av hans hand som publicerats i Nordisk lingens problem är att den analyseras utifrån Museologi (1994/1 och 2). och från utgångspunkter – ekonomiska, so- Hugues de Varine är, som John Aage ciala, kulturella – som inte ses i samband med Gjestrum skriver i Ökomuseumsboka 1988, en varandra utan separata. De berörda männi- av de enskilda personer som starkast präglat skornas inifrånperspektiv beaktas inte, ges inte museiutvecklingen under 1970- och 80-talen. utrymme, trots att deras förfoganderätt över Han fortsatte under 1990-talet att gästspela i de lokala villkoren borde ge dem initiativrät- ICOM, exempelvis vid generalkonferensen i ten. Kulturarvet är grogrunden, ger ramarna Québec 1993, arbetade med konsultuppdrag och resurserna för utveckling. Kulturarvet är för Unesco och Europarådet, men har allt- tidsbundet – det har ett förflutet, ett nu och mer ägnat sig åt utvecklingsprojekt, inte minst en framtid. Det är också dynamiskt, ovillkor- i olika delar av Frankrike. Hans betydelse är ligen underkastat förändringar och över dem fortfarande påtaglig genom den internationel- kan bara kulturbärarna själva råda. Allt detta la verksamheten, genom de nätverk han byggt utvecklas i de sex kapitlen med rika exempel upp, föredrag och författarskap. från projekt runt om i världen. När han 40 år efter sin entré i museivärl- Han är påtagligt misstänksam mot att över- den utkommer med en ny bok ligger det nära lämna ansvaret för kulturen till institutioner till hands att se den som en slutsummering och byråkratiska strukturer. Förvånande är att av hur han uppfattar kulturarvets samhälls- han inte riktigt tror på den förändring av roll och betydelse för människor på väg mot museers arbete som han kämpat för, inte hel- framtiden. Han snabbtecknar i en introduk- ler på att de spontana museala initiativ som tion hur yrkeskarriären förändrat hans kul- tagits av grupper och samhällen inspirerade tursyn och fastslår att ”kulturarvet politiskt av den nya museologin kan få någon större är ett utvecklingskapital och en central del av livslängd – de kan vara livsuppehållande un- det kollektiva medvetandet”. I sex kapitel be- der en eldsjälsgeneration för att sedan slock- handlar han därefter i tur och ordning na eller innebära en ekonomisk överbelast- – kunskapen om kulturarvet: ett samhälles ning för sitt samhälle. Det finns i det näst arvsmassa, dess DNA sista kapitlets tillbakablick på de fyrtio årens – användningen (les usages) av kulturarvet museiutveckling en sorgsen underton över det – organisationen av kulturarvsutvecklingen ideella företagets fåfänglighet som på något (l’action patrimoniale) sätt strider mot bokens energiska program för – politiska utvecklingsstrategier bygdeutveckling. – museet som instrument för utvecklingen Han skriver enkelt och klart och med en – kulturarvsutvecklingens ekonomi ’fransk’ vilja till pedagogisk klarhet som visar Han håller fast vid sin optimistiska syn på sig i att varje kapitel avslutas med praktiska människors drift och förmåga att förändra och råd (fiche pratique) om hur innehållet kan til- utveckla sin livskvalitet, på att den kulturmiljö lämpas och bearbetas i konkreta fall. (PUÅ) sista sidans poesi

124 Museologisk poesi Ingrid Arvidssons diktsamling Rummet innanför (1999) inleds med en svit dikter som på olika sätt anknyter till museibesök (och som hon givit tidskriften tillstånd att återge). I ’Guld- hjälmen’ har hon stannat inför en målning av Rembrandt från omkring 1650. Det slår henne att den rymmer ett dubbelporträtt.

Ingrid Arvidsson Guldhjälmen Eftermiddag på museet. I dunklet Rembrandts Mannen med Guldhjälmen. Dubbelporträttet. Mannen ser vi. Sliten, med grova drag. En av många. En av oss. Den andre är den osynlige utanför bilden som smidde och sirade guldhjälmen till fulländad prakt. Också han också mästaren en av oss. På gatan utanför vandrar människor tungt i blåsten. Över dem svävar en stund i lyktskenet ett guldskimmer.