Den Medeltida Handelsplatsen Vid Årnäs By

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs by

Arkeologisk förundersökning i samband med VA-arbeten Halland, Ås socken, Årnäs 6:34

Bengt Nordqvist

UV VÄST RAPPORT 2003:27

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs by

Arkeologisk förundersökning i samband med VA-arbeten Halland, Ås socken, Årnäs 6:34 m.fl.

Bengt Nordqvist

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 3 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box 10 259, 434 23 Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: 0300-33 900 Fax: 0300-33 901 e-post: [email protected] e-post: [email protected] http:www.raa.se/uv

Bildredigering Eva Crafoord Fyndteckningar Anders Andersson Layout Eva Crafoord Omslagsbild Ett utsnitt ur Codex Frisianus, som visar en sida ur Håkon Håkonssons saga. Ur Norges konge sagaer 4, s. 9. Gyldendals Norsk Forlag. Tryck/Utskrift Elanders Digitaltryck, Göteborg, 2003

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3.

4 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Innehåll

Inledning 7 Bakgrund 7 Områdets topografi och fornlämningar 8 Målsättning och metod 11 Undersökningsresultat 12 Delyta 1 15 Delyta 2a 18 Delyta 2b 18 Delyta 3 18 Delyta 4 20 Åtgärd 20 Diskussion 20 Bakgrunden och fundamenten för framväxten av en handelsplats vid Årnäs 21 Del av en dramatiska historia när handelsplatsen Aranäs försvinner 25 Idéer kring varför staden Varberg uppstår 26 Övergång från jägare till bonde 28 Sammanfattning 29 Referenser 29 Administrativa uppgifter 32 Bilagor 33 Bilaga 1. Anläggningslista 33 Bilaga 2. Fyndlista, flinta och övrigt 36 Bilaga 3. Fyndlista keramik 49 Bilaga 4. Resultat av 14C-analys från Årnäsundersökningarna 50 Figurförteckning 55

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 5 VÄRMLAND NORGE

DALSLAND

BOHUSLÄN

VÄSTERGÖTLAND

GÖTEBORG

Årnäs

HALLAND

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

6 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning I samband med arkeologiska förundersökningar längs den planerade sträckningen av en VA-ledning på Årnäshalvön gjorde Riksantikvarieämbetet, UV Väst, en serie oanade upptäckter. Till de mest spännande hör ett myntfynd och en blyvikt till en våg. Tillsammans med de äldre skriftliga källorna sätter dessa fynd in oss i diskussionen kring Varbergs äldsta stadshistoria. I denna historia utgör konflikten mellan Danmarks kung och Norges konung Hakon och Sveriges Birger jarl en viktig del. I det historiska skeendet finns även aktörer i form av en maktlysten greve liksom kyrkan och den framväxande Hansan.

Inledning Riksantikvarieämbetet UV Väst utförde, i samband med pågående VA-arbeten på Årnäshalvön under år 1991, förundersökningar längs den planerade ledningssträckan (Svedberg 1999). Undersökningarna bekostades av Varbergs kommun. Inför arbetet i den nordösta delen av undersökningsområdet avsågs att lokalisera VA-ledningen till den befintliga vägen från Bystaden, i riktning mot sydväst, genom Årnäs by. Denna ursprungliga intention av ledningsdragningen ändrades. Ledningsschakten förlades istället längre ut från vägen. Vilket resulterade i att ledningssträckningen plötsligt berörde bl.a. två kända boplatser (Svedberg 1999). De nu utförda undersökningarna skedde under vinterhalvåret. Ett arbete som delvis bedrevs under ansträngande förhållanden. Under en del av undersökningsperioden låg utgrävningsytan täckt av ett tjockt lager med snö. De utförda förundersökningarna resulterade i flera mycket intressanta slutsatser. En av dessa slutsatser var att ett av undersökningsområdena berörde en plats som antas ha utgjort Varbergs äldsta stadsområde.

Bakgrund Handläggningen av ärendet komplicerades bl.a. av att den ursprungliga sträck- ningen av VA-schaktet hade ändrats, så att den kom att beröra en mycket intressant fornlämningsmiljö. En mer detaljerad beskrivning av handläggningsförloppet kan beskrivas i följande ordalag. Då markarbetena för den aktuella VA-ledningen påbörja- des i januari år 2000 framkom det att ledningssträckningen förskjutits från vägområdet ut till intilliggande åkermark (d.v.s. ca 50–150 meter längre åt sydöst). Då platsen besiktades (2000-01-10) av personal från Riksantikvarie- ämbetet, UV Väst, visade det sig att markarbetena redan påbörjats utan att Länsstyrelsen eller UV Väst hade kontaktats. Längs hela denna sträcka på- träffades relativt rikligt med fynd. Denna del av arbetsområdet var delvis mycket sönderkörd av tunga arbetsmaskiner. I den nordöstra delen av undersökningsområdet påträffades slagen flinta och kvarts. Föremålen låg delvis ytligt i matjorden men påträffades också i den underliggande alven. Slagen flinta iakttogs också i den plöjda markytan längs den resterande utsta- kade sträckningen upp mot Årnäs by. Den omnämnda delen berörde en sträcka om sammanlagt ca 700 meter. På vissa partier inom denna sträcka skulle VA- ledningen även att gå rakt över en av de boplatser som lokaliserades vid 1991 års förundersökning. De sammanlagda iakttagelserna indikerar mer eller min-

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 7 Fig. 2. Utsnitt ur Gula kartan, blad Årnäs 5B:85, med platserna för undersökningarna markerade. Skala 1:25 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222.

dre intakta mesolitiska och neolitiska lämningar längs i stort sett hela sträck- ningen mellan Bystaden och Årnäs by. Den beskrivna sträckningen för- undersöktes under februari månad år 2000. Vissa smärre partier efterundersökts i form av schaktövervakning, i samband med pågående markarbeten. Ett exempel på en sådan sträckning var området som skar rakt genom platsen för Årnäs by. En sträcka på ca 250 meter. Ett annat känsligt område som berördes, låg väster om Årnäs by. En- ligt vissa uppgifter skulle det på denna plats kunna påträffas lämningar från handelsplatsen Aranäs.

Områdets topografi och fornlämningar Den upp emot 2×4 km stora Årnäshalvön avgränsas från fastlandet av ett dalstråk som sträcker sig från Rörviken i söder och upp mot Åskloster i norr. Naturlandskapet ute på halvön utgörs huvudsakligen av flacka bergsområden

8 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Delyta 2b

Delyta 2a

Delyta 1 Delyta 3

Delyta 4

Fig. 3. Utsnitt ur Ekonomiska kartan, blad Årnäs 5B 9g, med undersökningsområdena markerade. Skala 1:10 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 9 som är upp till 25 meter höga. De mellanliggande lägre partier består av avlagringar av framförallt sand och grus, men i någon mån också av morän och lera. Eftersom dalbotten i öster endast når upp till ca 8 m.ö.h, så måste Årnäshalvön under större delen av stenåldern ha utgjort en ö, som åtskilts från fastlandet av ett ca 0,5–1,2 km brett sund. Av tillgängliga strandlinje- kurvor kan vi sluta oss till att Årnäshalvön snabbt börjat stiga upp ur havet omkring 11 000 BP. Därefter under en kort period runt 9000 BP utgjorde område återigen en halvö, som sedan återigen avskiljs från fastlandet. För att omkring 4000 BP slutgiltigen återförenas med fastlandet. Fornlämningarna på Årnäshalvön är framförallt koncentrerade till två områden. Längst ut på den västra udden finns det framförallt ett stort antal gravar av bronsålderskaraktär. Det andra området med fornlämningar sträcker sig längs utefter kanten mot det gamla sundet i öster. Längs höjdryggens östra del finns fornlämningarna som förefaller representera samtliga perioder. En kategori utgörs av strandbundna stenåldersboplatser. Den andra av spridda gravar, som förefaller vara från brons- och järnålder. Det är också inom detta område som vi har den historiska bebyggelsen liksom odlingsmarker från denna tidsperiod. I trakten har amatörarkeologerna Julius Karlsson och Bengt Bengtsson påträffat flera stenåldersboplatser (RAÄ 117, 119 och 120).Till intressan- taste utgör en av Julius Karlssons stenåldersboplatser. På denna lokal har insamlats kärnyxor, avslagsskrapor, mikroliter och koniska spånkärnor för smalspån samt rikligt med spån. Gemensamt för dessa stenåldersboplatser är

Fig. 4. Tidvis var schakten täckta av snö. Foto över delyta 1. Foto: Bengt Nordqvist.

10 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning att de vätter ner mot dalgången i öster. Detta låglänta område har tidigare under stenålder varit täckt av havet och har då utgjort ett sund som har avskiljt Årnäshalvön mot fastlandet. Den stora mängden rösen kan sannolikt relateras till bronsålder (RAÄ 42–43, 63–65). I undersökningsområdets direkta närhet finns gravar som exempelvis en domarring (RAÄ 62), en rest sten (RAÄ 62 och 77), en sten- sättning (RAÄ 69, 72 och 78) och en hög (79). Gravtyper som vanligtvis placeras inom tidsperioden järnålder. Handelsplatsen Aranäs finns inlagd som en fornlämning (RAÄ 94) nordöst om gården Årnäs. Efter den nu genom- förda förundersökningen är det dock mer sannolikt att handelsplatsen har varit belägen väster om gården Årnäs. Vid gården Årnäs förekommer även en väghållningssten som har inhugget årtalet 1819 (RAÄ 145). Invid samma gård finns en rest sten (RAÄ 126) som är hit transporterad och rest under andra hälften av 1900-talet.

Målsättning och metod Det huvudsakliga undersökningsområdet vid Årnäs by utgörs av en slänt som övergår i en terrass. Schakten som drogs över detta område passerade över höjdnivåerna 10–20 meter över dagens havsyta. På ovannämnda flacka terrassering fanns lämningar efter en stenåldersboplats (delyta 1). Boplatsen som var belägen i slänten har haft ett förhållandevis skyddat läge på höjdsträckning- ens östra sida. Platsen förefaller ha haft en utmärkt placering i landskapet

Fig. 5. Vinterbild över dalgången mellan Årnäshalvön och Åskloster. Under stenålder var dalgången täckt av havet. Foto: Bengt Nordqvist

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 11 Fig. 6. Strandförskjutningskurvan för undersökningsområdet (Påsse 1986, s. 87).

under såväl mesolitikum som neolitikum. En period då den dåtida havsstranden befann sig inom de ovan nämnda nivåerna. Inför undersökningen hade konstateras att det förekom rikligt med flinta i anslutning till nuvarande VA- sträckning. Kring en annan plats längs ledningssträckning fanns uppgifter om att det skulle ha förekommit en handelsplats. I de skriftliga källorna be- nämns platsen som Aranäs. Denna handelsplats förefaller ha försvunnit under 1200-talet. Dessutom kunde konstateras att ledningssträckningen drogs över 1766 års gårdstomt. Uppgiften om en bytomt kan ses som en indikator på att det skulle kunna finnas äldre lämningar i anslutning till denna. I och med att förundersökningen integrerades med pågående VA-arbeten kom även undersökningsmetodiken att påverkas. Arbetet skedde under vin- tertid, vilket var en faktor som direkt kom att påverka vilka metoder som är möjliga att använda. Gemensamt för alla undersökningar längs arbetsområ- det var att matjorden avbanades med grävmaskin. Syftet med avbaningen var att frilägga anläggningar och kulturlager etc. I släntens nedre del fanns förut- sättningar för att finna överlagrat mesolitiskt material. I denna del av områ- det grävdes djupschakt. Flintor som antogs vara från neolitisk tid påträffades i det mellersta partiet av sluttningen. I denna del rutgrävdes det underliggande grus- och sandlagret. Metallsökare användes som ett viktigt metodisk redskap i anslutningen till bytomten, handelsplatsen och gravfältet.

Undersökningsresultat Den nya VA-ledningen skulle anläggas längs en drygt 800 meter lång sträcka. Kommunens anläggningsarbete pågick under många månader. Fem delytor (se fig. 2) undersöktes inom arbetsområdet och de arkeologiska undersök- ningarna genomfördes vid två tillfällen. I ärendehandläggningen benämns undersökningsområdena som punkter, medan de i denna rapport benämns som delytor. Kommenteras kan att punkt 0 omvandlades till punkt 1–2, pga. av att det tillkom så mycket mer än vad

12 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning j

Bryggebjär By- staden

Aranäsgården

Kallthus

Årnäs Delyta 2b Delyta 2a

Delyta1

Delyta 3 uveslätt

Ablekulle

Delyta 4

Ryens

dås Marbergskulle

0 500 m

Fig. 7. Utsnitt ur GSD-Ekonomiska kartan, blad 5B 9g, med undersökningsområden markerade och numrerade som delytor. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 13 Fig. 8. Grävbild som visar terrasseringen i schaktet vid delyta 1, med härdarna A749 och A775. Foto: Glenn Johansson.

Fig. 9. Detaljfoto över A775 (i bakgrunden) och A749 (i förgrunden). Foto: Glenn Johansson.

14 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning som redogjorts från början. Delyta 1 sträckte sig norr om Årnäs by, d.v.s från nuvarande gårdstomt och ner till sluttningens nedersta parti (punkt 1). Del- yta 2a var ett minimalt parti i en åkerhörna strax nedanför en bergssluttning (punkt 2a). Ytterligare en undersökningsplats var delyta 2b som var belägen på en terrassering i schaktdragningens östligaste parti (punkt 2b). Området väster om Årnäs by benämndes delyta 3 (punkt 3). Delyta 4 utgjordes av ett begränsat markparti i direkt anslutning till gravfältet (RAÄ 71) vid Duveslätt (punkt 4).

Delyta 1 Delyta 1, vars utsträckning låg norr om Årnäs by. Undersökningsområdet sträckte sig från krönläget (från nuvarande gårdstomt) och längs hela sluttningen, ända ner till samma nivå som dalgångens botten. Inom denna del- sträcka undersöktes tre skilda typer av lämningar. Längst ner i sluttningen påträffades ett överlagrat fyndmaterial som utgjordes av slagna flintor. I samma lager förekom även sparsamt med kol. Allra längst upp på krönläget, i en bergsskreva, fanns en liten ansamling slagna flintor. I slänten, mellan dessa tidigare omnämnda ytor, påträffades riktigt med slagen flinta. I detta mittre parti förekom även keramik och anlägg- ningar. Föremålen och anläggningarna påträffades såväl i det övre humösa sandlagren som i det påföljande gråa sandlagret liksom i det djupast liggande grusiga sandlagret. I detta mittre parti grävdes 45 stycken meterstora rutor. De grävdes i lager och i stick. Det var ett tidskrävande arbete eftersom vissa rutor grävdes ner till ett djup av 0,6 meter. Arbetet komplicerades i denna del av undersöknings- ytan av att det förekom anläggningar, dels i den övre alvytan, men även i de underliggande lagren. Huvuddelen av dessa låg i det övre humösa sandlagret (A126, 146, 153, 214, 225, 267, 301, 322, 344, 357, 414, 529, 582, 606 och 775). En enda anläggning låg i det underliggande grusiga sandlagret (A749). Anläggningarna utgjordes av sju eldstäder, fem stolphål och fyra gropar. Kol från en härd (A606), som var belägen i det övre humösa sandlagret, har 14C- daterats till 5255±70 BP (Ua-25553). Lagerföljden i detta mittre parti utgjordes av ett övre mäktigt matjord- lager som var upp till 0,5 tjockt. Därefter kom ett gråbrunfärgat, delvis svart, humöst sandlager (lager 1). I detta lager förekom enstaka stenar. Detta lager var som tjockast (0,2 meter) i släntens lägre del och tunnade ut och försvann i den övre högläntare delen (se fig. 18). Eventuellt utgör detta lager resterna av ett kulturlager. Keramik med matskorpor påträffades i detta lager. Utifrån matskorpor på en keramikskärva har detta lager 14C-daterats till 4975±70 BP (Ua-25554). Påföljande lager var ett ljust (gulaktigt) sandlager (lager 2). Även detta lager har 14C-daterats utifrån matskorpor på keramik (4810±65 BP;Ua- 25558) Även detta var som tjockast i det lägre partiet och försvann i den övre delen och på samma del av slänten som lager 1. Det allra understa lagret bestod av ett grusigt sandlager (lager 4). Detta lager fanns längs hela sluttningen. Lagerföljden indikerade att området har varit utsatt för en transgres- sion. En mycket intressant anläggning var A749. En flera meter stor eldstad som först tolkades som ett lager (lager 3). Denna anläggning hade en fyllning av svart humös sand, kol och ett flertal 0,1–0,2 meter stora rundande stenar. Anläggningen var nedgrävd huvudsakligen i lager 4. Denna stora eldstad hade

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 15 Delyta 1

Utsnitt se fig 11

Utsnitt se fig 13

Delyta 3

0 100 m

Fig.10. Karta som visar belägenheten för delyta 1 och 3. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222.

16 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Djupschakt, grävda ytor

Rutgrävt område

Utsnitt se fig. 11 A775 och A749 Grävda schakt

0 25 m

Fig. 11. De båda schakten som visar undersökningsområdet norr om Årnäs by. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222. ett största djup av 0,2 meter. Kol från anläggningen har 14C-daterats till 4975±70 BP (Ua-25554). Platsen blev mycket intressant under grävningens gång eftersom flintmaterialet föreföll vara från slutet av senmesolitikum. Samtidigt som den påträffade keramiken kunde relateras till äldsta fasen av tidigneolitikum (Trattbägarkulturen). Anläggningar i olika lager och en förmodad transgres- sion ökade endast det vetenskapliga värdet av platsen. Fyndmaterialet från denna lokal kunde därmed bli viktig beträffande diskussionen kring hur män- niskan övergår från en näringsekonomi som baseras på jakt och insamling till att istället odla och ha tamboskap. I detta arbete blir 14C-analyserna helt centrala i försöken att tidsfästa och kanske ytterligare klarlägga problemen kring denna mycket omdebatterade period. Här gavs en möjlighet att datera såväl kol från enskilda anläggningar och lager, som att datera matskorpor från keramikskärvor. En utförligare diskussion kring de erhållna resultaten ges i avsnitt Diskussion. Längst ner i sluttningen grävdes djupschakt med maskin (se fig. 17). Lag- ren här utgjordes av ett övre matjordslager (lager 1). Under detta kom ett grusigt sandlager (lager 2). Detta lager låg direkt på en gulaktig lera (sannolikt transgressionslera/PG lera; lager 3).Under denna kom ett grått sandlager och ett rödbrunt grusigt sandlager (lager 4–5). Dessa båda lager är typiska fyndhorisonter för överlagrat fyndmaterial. Under dessa båda lager fanns ett

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 17 gult lerlager där det fanns ett flertal större (0,2–0,3 meter) rundande stenar Rutgrävt område (lager 6). Lagerföljden avslutades av ett gult lerlager och berg (lager 7). I det överlagrade grus-, sand- och lerlagret (lager 4–6) påträffades slagen flinta och kol. Kolet har 14C-daterats till en ålder av >40 000 BP (Ua-5555). En datering som indikerar att kolet härrör från mellanistiden.

A749 A775 Delyta 2a I ett initialt skede, då denna del av VA-schakten var frilagda, kunde konstateras att det förekom slagen flinta på ett frilagt bergsimpediment. Detta om- råde var beläget i zonen mellan villatomter och åkermark, d.v.s. strax nedan- för och öster om befintliga villor. De insamlade flintavslagen och flintspånen, var av en typ som är karaktäristiska för Sandarnaperioden. Tyvärr hade fynd- 0 10 m lagren i detta parti schaktats bort innan vår arkeologiska undersökning hade påbörjats. Kvar var endast ett minimalt parti i en åkerhörna strax nedanför bergssluttningen. Denna bevarade del var dock utanför det parti där de slagna Fig. 12. Plan över det rutgrävda flintorna tidigare hade påträffats. området, samt anläggning- Ett mindre område grävdes ut. Lagerföljden karaktäriserades av ett övre arna A749 och A775. sandigt gruslager som i sin tur underlagrades av lera. Ett djupschakt grävdes ner igenom leran. Inga överlagrade sand- eller gruslager påträffades. De slagna flintorna låg spridda i gruslagret. Inga analyser utfördes inom denna delyta.

Delyta 2b I schaktdragningens östligaste parti påträffades ett mindre flintmaterial. Denna delyta var belägen på en terrassering och benämndes delyta 2b. Undersöknings- ytan sträckte sig från den i norr belägna hustomten och fram till avsatsen som vätte ner mot åkerpartiet i söder. Själva undersökningsytan utgjordes i schaktets norra del av ett bergsimpediment och i dess södra del av ett sandigt gruslager. Flintorna var belägna i de översta fem centimetrarna av detta gruslager. En anhopning av kol var också skönjbar på gruslagrets yta. Denna anläggningen föreföll vara rester av en eldstad. Kol från denna anläggning har 14C-daterats. Analysresultatet visade att eldstaden var tidigmedeltida (760±55 BP; Ua- 25556). Omvandlat till kalenderår så visar det sig att eldstaden med stor sannolikhet är från 1200-talets mittre del, d.v.s. inom det tidsperiod då staden på Aranäset bränns ner. Flintmaterialet utgjordes bland annat av en spånpilspets. En typ av pilspets som förekommer under mellanneolitikum. Spånpilspetsen är typisk för den s.k. gropkeramiska kulturen. På platsen påträffades även enstaka avslag.

Delyta 3 Delyta 3 var belägen väster om Årnäs by. Undersökningsområdet sträckte sig över befintlig betesmark. Betesmarken föreföll vara en reminiscens av två äldre åkrar. Betesmarken vätter åt norr och sluttar ända ner till havsstranden. Inom delyta 3 grävdes ett schakt som var ca 3 meter brett. VA-schaktet hade återigen förskjutits från vägen och ner i den gamla åkermarken. Schaktets sträckning gick, kant i kant med det område som Varbergs museum tidigare hade förlagt sina undersökningar då de sökte efter handelsplatsen Aranäs. Vid dessa undersökningar hade påträffats bl.a. tegelfragment (av medeltida

18 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Metallmärla

Brakteat

Metallbleck

Bronsplåt Spänne Viktlod/Blyvikt Spänne Bronsknapp

Gata

Väg

0 25 m

Fig. 13. Plan över delyta 3, med schakt och fynd markerade från området sydväst om Årnäs by (se även fig. 9). Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2003-11-24. Dnr 601-2003/2222. tegel) och kollager (muntlig uppgift från Bengt Bengtsson, Åsby). Vid den nu genomförda undersökningen påträffades inga anläggningar eller rester av något brandlager. Vid den nu genomförda undersökningen användes metalldetektor. Innan grävmaskinen började gräva avsöktes schaktets markyta. Inga fynd gjordes vid denna sökning. Matjorden grävdes bort skiktvis och varje skikt under- söktes med metallsökare. Vid detta tillvägagångssätt påträffades ett fragmen- tariskt mynt (brakteat) samt en blyvikt. Dessutom påträffades en bronsknapp, en bronsplåtsfragment och en odefinierbart fragment av ett metallbleck. Med hjälp av metalldetektor påträffades alldeles invid schaktet även två spännen av brons (av ålderdomlig karaktär). Fig. 14. Foto av den brakteat Myntet har av myntkabinettet bestämts vara av typen brakteat och anses som påträffades vid undersök- härröra från Hamburg, Tyskland. Motivet på myntet kännetecknas av ett ningen. Myntet som härrör från torn inom strålring. Brakteaten dateras till 1200-talets andra hälft (uppgift Hamburg har motivet ett torn från Monica Golabiewski Lannby, Myntkabinettet, SHM). inom en strålring. Myntet har da- Blyvikten som påträffades, har en plan undersida och en välv översida. terats till 1200-talets andra hälft. Vikten väger idag 44 gram (vikten är något korroderad och sannolikt har den Skala 1:1. Foto: Kungliga mynt- varit något tyngre). På dess undersida finns fyra små gropar (0,4 mm i diam) kabinettet, neg. KMK 5073.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 19 som tillsammans bildar en fyrkantig formation. Inga analyser utfördes inom denna delyta.

Delyta 4 Inom delyta 4 undersöktes ett begränsat markparti i direkt anslutning till F228 gravfältet vid Duveslätt (RAÄ 71). Ledningsschaktet skar tvärs över en min- Fig. 15. Foto av den blyvikt som dre höjdsträckning. Ett gravfält förekom på krönläget av denna höjdsträck- påträffades vid Årnäs. Skala 1:1. ning. Undersökningsområdet berörde dock inte gravfältet. Vid schakt- Foto: Anders Andersson. övervakning kunde konstateras att de påträffade lagren var omrörda. I schaktet förekom enstaka flintavslag, en krukskärva samt recenta fynd (tegel- och porslinfragment). Inga analyser utfördes inom denna delyta.

Åtgärd De olika delytorna har förundersökts noggrant. Undersökningsmetodiken har varit att gräva rutor i områden där det funnits kulturlager. De anläggningar som påträffats har grävts ut och dokumenterats. Metalldetektor har används där det var relevant. Prover har tagits och skickats iväg för analys. Sammantaget kan nämnas att Riksantikvarieämbetet UV Väst föreslår att ingen av de undersökta delytorna skall gå vidare till slutundersökning.

Diskussion Resultaten från förundersökningen vid Årnäs har varit mycket betydelsefulla. På två av delytorna har gjorts fynd som är av central betydelse för två skilda problemställningar. Den ena berör är övergången från jägare till bonde (neolitiseringsprocessen). d.v.s. en tidsperiod då människan övergår från ett näringsfång baserat på jakt, fångst och insamling till att istället nyttja tamboskap och att odla växter. Den andra problemställningen berör lokaliseringen och framväxten av tidiga handelsplatser. Bland annat har fynd kring gården Årnäs gett argument för en förnyad diskussion som specifikt berör den tidigmedeltida handelsplatsen Aranäs. I inledningen nämndes att resultat från tidigare undersökningar samt att det i historiska källor fanns uppgifter som indikerade att det, här vid Årnäs, skulle kunna finnas lämningar från handelsplatsen Aranäs. Den aktuella sträck- ningen av VA-ledningen kom att beröra markområden kring vilka det fanns misstankar om att det skulle kunna rymma lämningar från nämnda handelsplats. Det misstänkta handelsplatsområdet finns registrerat som fornlämning nordväst om Årnäs by. Vid vår undersökning visade det sig att det finns läm- ningar som indikerar att handelsplatsen har varit, eller också har varit, belä- gen sydväst om Årnäs by. I samband med undersökningen av det aktuella området sydväst om Årnäs by, gjordes flera viktiga fynd. Resultatet av den utförda metalldetektorundersökningen visade att det inom det snäva ledningsschaktet förekom metallfynd som kunde sättas i samband med handelsverksamhet. De sparsamma fynden av en brakteat (mynt) samt en blyvikt indikerar att ledningsschaktet hade en sådan utsträckning att den berörde en yta som kan ha varit en del av det marknadsplatsområde som benämns som ”staden på Aranäset”. Inom samma åkeryta påträffades vid undersökningen även flera klumpar bronsslagg. Slagg som kan tyda på gjuteriverksamhet.

20 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning I den aktuella diskussionen är det viktigt att notera, att dagens Varberg är en avvikare i den bemärkelsen att denna stad är den enda av Hallands äldre städer som inte är beläget vid ett os (d.v.s där en å möter havet). Men frågan är om inte detta tidigare har varit fallet. En annan faktor som ofta beaktas är att de allra äldsta handelsplatserna antas ha anlagts på platser som har ”legat under kungligt beskydd”. Med andra ord, så bör handelsplatserna därför ha varit strategiskt placerade och belägna på kunglig mark. Vad säger de historiska källorna om att förlägga det äldsta Varberg till Årnäs? Låt oss ta en närmare titt på vad som kan vaskas fram ur skriftliga källor liksom ortnamn, men även hur fornlämningsmiljön ter sig i Varbergs- trakten. Andra aspekter i denna diskussion berör vad vi vet om framväxten av andra tidiga handelsplatser längs västkusten. En annan vinkling på problematiken är den maktkamp som antas ha försiggått i detta område och där aktörerna utgörs bl.a. av Danmarks, Norges och Sveriges kungamakter. När vi diskuterar den spännande historia som handlar om framväxten av Var- bergs stad ingår också andra viktiga ingredienser som en maktlysten greve och kyrkan. I denna diskussion får man inte heller glömma den framväxande Hansan.

Bakgrunden och fundamenten för framväxten av en handelsplats vid Årnäs Många av Västsveriges arkeologer har varit intresserade av Varbergs stads äldsta historia. De kandidater som tidigare har nämnts som föregångare till det äldsta Varberg har varit platser som Gamla köpstad och Getakärr. I vissa fall har framförts en tredje kandidat och det är Aranäs. De fynd som nu gjorts i samband med VA-arbeten på Årnäshalvön har åter satt rampljuset på sist- nämnda plats. Närtopografiskt är Årnäshalvön belägen där ån Viskan möter västerhavet i form av en bred havsvik. En annan viktig aspekt, är att längs med halvöns nordöstliga del finns flera flacka slänter som möter havet. Sett ur ett perspek- tiv kring handelverksamhet och tillhörande hamnar, bör dess flacka stränder varit utmärkta för grundgående fartyg. För att djupgående fartyg skulle kunna anlöpa land har dock krävts långa bryggor som sträckt sig ut från land och ut till djupt vatten (att dylika anläggningar kan ha förekommit antyder namnet Bryggebjär). Området vid Åskloster är en naturlig knutpunkt. Förutom att Viskan här möter havet, så finns ytterligare naturliga brytpunkter strax öster härom. Vid Åsbro möts de tre vattendragen Viskan, Skuttran och Munkån. Något som kan konstateras är just att flera viktiga orter har växt fram i mötet mellan olika vattendrag, eller där vattendrag möter ett hav, vid s.k. os. Namnet Åsbro antyder även att landvägen har tvärat över detta plats. Platsen kan även anses ha gammal hävd. Ortnamnet Åsbro omtalas redan 1313. Inom området korsar en ridväg ån Viskan. Denna ridväg bildar en nord–sydgående landförbindelse. Samtidigt som vattenvägen, i form av ån Viskan, binder samman Västergötland med västerhavet. Vi har alltså land- förbindelser åt norr och söder (och sannolikt även åt öster) i form av ridvägar. Parallellt har det existerat vattenförbindelser via Viskan–Åsklosterfjorden– västerhavet. Sammantaget skapar ovan nämnda faktorer optimala geopolitiska förutsättningarna för en tidig stadsbildning. Det kommersiella upptagning-

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 21 Fig. 16. Den ovala spännbuckla som påträffades vid gravfältet vid Åsby (Gerdin 1994). Skala 1:1. Teckning: Anders Andersson

området för en köpstad här vid Viskans mynning bör ha varit en av de bästa i norra Halland. Ser vi till de arkeologiska förutsättningarna så visar dessa ingen entydig fokusering till just Åsklosterområdet. I dylika analyser studeras ofta hur fornlämningsbilden ser ut i undersökningsområdet under yngre järnåldern (d.v.s. vikingatid) för att försöka få en uppfattning om var stormännen kan ha bott. I arkeologiska sammanhang ges stormännens bosättningar ofta be- nämningen centralplats. En viktig faktor som beaktas i dylika analyser är monumentala gravfält. Ser vi ur denna synvinkel finns det flera indikationer på stormannabosättningar och dessa är spridda kring hela Varbergs omland. Runt Varberg förekommer stora gravfält i Värö, liksom i Grimeton. Utifrån bl.a. dessa gravmiljöer kan antas att det har funnits inflytelserika stormän på alla dessa platser. En närmare studie av fynd från Åsby visar att det även här har levt ståndsmässiga personer. Strax norr om Ås kyrka har man grävt fram mycket fina fynd ur en storhög. Föremål som har daterats till vendeltid. Vid utgrävningen påträffades glasbägare, spelpjäser, kam etc. (Augustsson 1976). Strax invid storhögen, i sluttningen ner mot Viskan, har funnits ett större gravfält. Vid utgrävning i gravområdet togs bl.a. fram en fragmentarisk oval spännbuckla (se fig. 15). Detta spänne, som kan dateras till vikingatid (800- tal), är en vanlig typ i Norge (Gerdin 1994, s. 8). Enligt Gerdin är spännbucklan enkelskalig och ornamenterad i ”yngre Osebergsstil”. Det sammantagna fynd-

22 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning materialet pekar på att det under yngre järnålder fanns en etablerat stor- mannaätt här vid Åsby och Värö, liksom vid Grimeton. Under yngre järn- ålder måste det ha varit strategiskt viktigt att kunna ha kontrollen över en sådan knutpunkt som denna vid Viskans mynning. Genom att kontrollera detta område har man haft möjligheten att styra över en större region. En annan aspekt angående förutsättningarna för etableringen av en handelsplats berörde koppling till kungamakten. Kring detta tema finns en intressant diskussion bland historiker. I skriftliga källor som exempelvis kung Valdemars jordebok och Hallandslistan (över kungalev) samt ”Mandtal og Register paa — Pengaschatt 1612–13” finns flera intressanta spörsmål kring vad kungen kan ha ägt i Ås socken. I kung Valdermars jordebok startar uppräkningen av kungalev med quic- quid habuerat super ás ”Vad han (kungen) hade haft i Ås” (Sandklev 1954, s. 498, 1970). Vissa forskare anser att denna mening syftar på ägor norr om Hal- landsåsen. Sandklev ansåg att ovanstående Hallandsås-tolkning syftar på ett alldeles för oprecist område. Han framför en annan tolkning. En tolkning som är samstämmig med min egen. Sandklev ansåg att Ås syftade på Ås socken. En tolkning som förefaller mer rimlig. Sandklev betonar, beträffande beskrivningen av ifrågavarande gods att det bör ses som att gårdarna (i Ås) en gång tillhört kungalevet i Halland, men att det inte nu längre var fallet (Sandklev 1954, s. 499). Orsaken att det inte längre var fallet, hänför han till etableringen av Ås kloster. Det är nämligen så, att i Ås socken anlades år 1194 ett cistercienserkloster (för övrigt det enda i Halland). Kloster inom samma or- den som anläggs i Sverige är Alvastra, Gudhem och Varnhem. Alla förknip- pade med de dominerande släkterna i den dåvarande svenska samtiden. Mot- svarande gällde även för Ås moderkloster, d.v.s. Sorö kloster. Vars klosteregendom antas var sprungen ur den mäktiga Hvide-ättens ägor (Sandklev, 1954, s. 545) Tillbaks till Ås kloster. Sandklev anser att det är mycket rimligt att man i första hand tänkt på kungens möjligheter att till kloster överlåta gods ur kungalevet (Sandklev 1954, s. 500). Han menar att kung Valdermar har till klostret överlämnat de gårdar som registrerats som ”kung Valdermars gifft” (ingift). Denna tolkning förklarar också varför Hallandslistan (listan över kungalev) inte upptar några kronogods i Vilske härad, i motsats till alla andra härader. Faktum är att det förekom kronogods i alla andra härader, utom Vilske. Förklaringen måste ligga i att godset inte längre fanns i kungens ägo. Enligt Sandklev har det funnits ett kronogods tillhörande kungalevet i Vilske, men Hallandslistan tar endast upp de som just då gav kungen inkom- ster. Av förklarliga orsaker kan listan inte ta upp godset i Ås, eftersom kungens egendom var donerat till Ås kloster. Därför finns det i jordeboken en anteckning om att kungen på sin tid hade (men inte har) gods i Ås. På 1600-talet, d.v.s. efter reformationen och när klostret vid Ås är nedlagt, dyker det upp uppgifter som också tyder på att kungen har haft egendomar i Ås. Det nämns gårdar som är belägna kring Ås kloster och de benämns som ”Kong Valdermars Ingift” (Sandklev 1954, s. 499). Dessa gårdar har av hävd tidigare endast betalat halv skatt, men tvingas nu till full skatt. Åsikten att det har funnits ett kungalev i Ås kan idag ses som en accepterad allmän tolkning. Vi kan bl.a. se, att flera arkeologer anslutit sig till denna tolkning (Rosén, 1998, s. 162, Gerdin 1994, s. 8). Niklasson för fram ett förändringsscenario angående framväxten av Fal- kenberg som stad/handelscenter (2002, s. 102). Ett scenario som förefaller

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 23 vara giltig även för städerna Varberg och Kungsbacka. Grundidén är den, att läget för kungsgården förskjuts. Kungsgården har i det äldre skedet ett indra- get läge i landskapet. Detta förändras och gården antas istället ha flyttat till åns mynningsområde. Det nya läget, där ån möter havet, antas ha ett mer strategiskt läge (sett ur en handelsmässig synvinkel). Kring den nya kungs- gården växer ett ”handelscenter” fram (nuvarande Falkenberg). För Falken- bergs del förlägger Niklasson denna omdaningsprocess till andra halvan av 1200-talet. En tidsperiod som låter troligt utifrån Håkan Håkansson saga. Vidgar vi vyn något så skulle en dylikt syn på mellersta och norra Halland se ut på följande vis, att längst i norr flyttas handelsverksamheten från Tölö kungsgård (vid Varla) till ett ”handelscenter” vid Kungsbackaån (d.v.s. platsen för nuvarande Kungsbacka). Vid Viskan omvandlas Ås kungsgård till Åskloster och ”handelscentrat” Årnäs. Vid Ätran sker en förskjutning från Stafsinge/Slöinge till nuvarande Falkenberg. Denna process leder till att handelsverksamheten överges invid eller på den tidigare kungsgården. Istället bildas någon form av förstadium till köpmansstad (”handelscenter”) på den nya platsen. I flera fall förläggs köpenskapen till en plats invid någon form av befäst anläggning (som benämns slott eller borg).Tidsmässigt förefaller detta förlopp ha varit olikartat. Kungsbackas omdaning bör ha skett under 1200-talet. En hypotes som redan föreslagits av Bolin (1929, s. 163, 206). Det förefaller som, att tidigare har stadens föregångare varit belägen på Varlaplatån (vissa forskare vill för- lägga kungsgården till en plats invid Tölö kyrka, se diskussion i Lundqvist & Schaller 1998). Ser vi till de fynd som påträffats vid Varla/Tölö kungsgård, så visar de på en variation av lämningar som indikerar handelsverksamhet. Här har påträffats mynt, viktlod och blyplomber. Föremål som förekommer i stads- miljöer explvs Lödöse och Ny Varberg (Lundqvist & Schaller 1998, s. 83 ff, Nordqvist 1992, s. 103). Explvs byplomberna är ett exempel på textilimport (Nordqvist 1992, s. 103). På Varla finns även lämningar efter bronsgjuteri- verksamhet, specialiserat täljstenshantverk och kanske även guldsmide (Schal- ler 1998, s. 171). Utifrån fynden från Varla-undersökningarna finns det starka arkeologiska argument för ett samband mellan kungsgård och handelsverksamhet. Enligt de dateringar som företagits kring föremål och 14C-dateringar, så pekar de på att Kungsgården upphör ca 1200 e.Kr. (Lundqvist 1998, s. 113). Senare undersökningar vid Varla har dock visat att det förekommer fynd (bl.a. Siegburg-keramik) som kan dateras till 1200–1300 tal (Schaller 1998, s. 171). Eftersom platsen inte nämns i Håkon Håkanssons saga bör ”handelscentrat” Kungsbacka, uppstått först efter år 1256. En första indika- tion av en handelsplats i området är de skriftliga dokument som berör tyska köpmän. Efter klagomål från tyska handelsmän utfärdas år 1292, fri lejd förbi borgen Hunehals (Rosén 1998, s. 163). En borganläggning som var belägen vid Kungsbackafjorden inre del. Kungsbacka bör utifrån dessa uppgifter antas ha anlagts som tidigast någon gång mellan åren 1260–1280. Ef- tersom de ovan nämnda lejdebrevet nämner att de hade problem att ta sig förbi borgen Hunehals, så bör handelsverksamheten bedrivits någonstans uppför Kungabackaån (Rosén 1998, s. 163). En sannolik placering av ”handelscentrat” är där Kungbackaån möter Söderån. Andra närtopografiska faktorer som antas ha kunnat påverkat var en handelsplats etableras är farbarheten längs ån. Vid denna tid sker en havsnivåsänkning som sett ur seglatssynpunkt får som konsekvens, att om man kommer med båt från Kungs-

24 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning backafjorden, så har ovan nämnda åmot haft ett attraktivt läge. För enligt Svedberg så var vid denna period Kungsbackaån seglingsbar upp till åmotet (1989). Schaller framför också åsikten att anläggandet av Hunehalsborgen, som sker i slutet av 1200-talet, talar för att handelsverksamheten vid Onsala och Varla förflyttas under samma tidsperiod till åmotet vid nuvarande Kungs- backa (1998, s. 171). Enligt Niklasson bör Falkenberg ha etablerats under andra halvan av 1200- talet. Kungsbacka kan ha etablerats vid Söderån under samma tidsperiod, eller strax därefter (d.v.s. i slutet av 1200-talet till tidigt 1300-tal). Ser vi till Varberg äldsta historia, så finns det inga indikationer på när Årnäs anläggs. Det mest sannolika är att ”handelscentrat” vid Årnäs uppstår senast under tidigt 1200-tal, alternativt under andra halvan av 1100-talet. Under slutet av 1100-talet omvandlas kungsgården till klosteregendom. En hypotes skulle var att det under samma tidsperiod bildas ett handelscentrum vid Årnäs.

Del av en dramatiska historia när handelsplatsen Aranäs försvinner Staden Aranäs nämns endast en gång och det är också samtidigt som handelsplatsen försvinner ur historien. Den historiska bakgrunden är att handelsplatsen benämns ”Stadinn i Aranesi” och att denna benämning kan tolkas som namnet på en stad eller ”staden på Aranäset” (Weiler 1992, s. 126). Platsen omtalas en gång i samband med den norske kungens härjningar i Halland år 1256. Oavsett vad som egentligen inträffade, vet vi inget närmare om staden Aranäs. Platsen anses dock identisk med dagens Årnäs (Weiler 1992, s. 126). Bakgrunden till att köpstaden Aranäs bränns ner och ödeläggs har att göra med ett komplicerat skeende i Nordens historia. En viktig faktor var att den danska kungamakten var försvagad under 1200-talet. Samtidigt har Sve- riges och Norges kungamakt inlett ett politiskt samarbete vid mitten av 1200- talet. Ett samarbete som bl.a. innebar en ömsedig överenskommelse om att stödja varandra mot yttre fiender. En av de utlösande faktorerna till att den norske kungen Håkon Håkans- son härjar i det danska Halland har bl.a. att göra med att folkungarna attack- erar Birger Jarl år 1251. Utgången av detta krigståg påverkar den resterande delen av historien. Mellan åren 1250–1251 enades flera folkungar för att gå emot och attack- era Valdemar (Birger Jarls son) och Birger Jarl (Leion 2002a, s. 21 ff). Den dåvarande kungen Erik Eriksson (läspe och halte) hade dött och efterträtts av Birger Jarls son Valdemar. Upprorsmännen Knut Magnusson, Filip Knutsson och Filip Petersson ansåg sig alla ha större rätt till kronan än den tioårige Valdemar. De var släkt till tidigare kungar och släkt med till jarlen Birger Brosa (en tidigare företrädare till Birger jarl). Folkungarna försökte få stöd av den norske kungen Håkon, men de avvisades. Orsaken var den att Håkon har slutit en överenskommelse med Birger jarl, i samband med Lödöse trakten från år 1249. Upprorsmännen vänder då tillbaka och söker istället stöd hos personer som bodde längs nuvarande tyska och polska östersjökusten. Folkungarna återvänder med bl.a. en tysk legohär och Birger Jarl möter upprorsmännens styrkor vid Herrevadsbro. Utgången av detta fältslag påver- kar det politiska landskapet i Västsverige. På hösten år 1251 drabbar

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 25 folkungarnas legohär samman med kungamaktens styrkor som Birger Jarl fogar över. Folkungarnas här kapitulerar och upprorsmännen halshuggs liksom många tyska soldater. Genom dessa händelser skapades en möjlighet att etablera en förhållandevis stark och funktionsduglig centralmakt (ovan häm- tat ur Leion 2002a). Den andra konsekvensen var mer påtaglig för Varbergs stads föregångare. År 1252 bestämmer sig den norske kungen Håkon Håkonsson och Birger jarl för att de skall härja i Danmark. Härjningarna kan ses som en konsekvens för de orätter som de båda ansågs sig blivit åsamkade. Birger jarls ställningstagande kan sätts i samband med det stöd som Danmarks konung gav folkungarna i upproret mot Birger. Inför hot om anfall lovar då den danske kungen att ge Halland i pant för att uppnå sämja mellan parterna. Parterna möts återigen vid Göta älv år 1254. Här tar den danske kungen tillbaka den tidigare gjorda utfästelsen om att ge Halland i pant. Mötet resulterar i att den danske kungen återvänder till Danmark genom att rida genom Halland. En- ligt beskrivningen låter han samtidigt bränna alla broar efter sig. Håkon Håkonsson bestämmer sig för att anfalla och härja i Halland. Birger jarl före- faller däremot åstadkomma en lösning som resulterar i annektering av dansk mark vid Göta älv. Genom att fram till år 1254 annektera Sävedal, Vättle och Askim härad får Sverige (genom Birger jarl) för första gången en korridor till västerhavet (ovan är hämtat ur Leion 2002b och Olsson 1954, s. 254). Birger Jarl anlägger även en borg (ett hus) vid Gullbergs hed (Olsson 1967, s. 59). Den norske kungen Håkon Håkonsson går dock mer brutalt fram. Han kommer år 1256 med en stor flotta och härjar i Halland. Till slut kom ett angrepp på Halland. Kung Håkon samlade en stor mängd skepp från alla platser norr om älven (d.v.s. Göta älv). ”Bedrövade skaror i daners bygder sågo, hur era män revade segel” (Olsson 1954, s. 254). Trak- terna kring Getkärr (Varberg) och Glumsten (Morup) härjades. Staden Ara- näs och en köpstad i vid Ätran (Falkenbergs föregångare) brändes (Weiler 1992, s. 126, Ståhl 1980, s. 97, Grill 1954, s. 648 och Olsson 1954, s. 254). Det finns ett viktigt påstående som är värd att notera och det är att sagan nämner att norrmännen härjade vid Getkärr och Glumsten, samtidigt som man bränner staden Aranäs. Det nämns inget om någon stad vid Getakärr eller vid Gamla köpstad. Gamla köpstad som ortnamn är förresten en 1500- talsföreteelse. Namnet förekommer inte i äldre sammanhang. I Gamla köp- stad saknas också arkeologiska fynd, förutom Galtabäcksskeppen, som kan sättas i samband med handel. Galtabäcksskeppen kan inte användas som ett argument för Gamla köpstads höga ålder. Skeppen skall snarare sättas i samband med munkarna i Ås kloster och deras utvinning av järn. Staden Aranäs bränns alltså ner vid kung Håkons härjningar år 1256. Det finns inga uppgifter om att staden återuppstår, utan det förefaller som att platsen faller i glömska. En naturlig följdfråga är givetvis – varför etableras inte en stad på nytt vid Aranäs/Årnäs?

Idéer kring varför staden Varberg uppstår Någon stadsliknande vid Getakärr eller Gamla köpstad nämns inte i Håkon Håkonssons saga, utan tolkningen måste vara att stadsbildningen Getakärr, växer fram först efter det att Aranäs bränns ner och överges som köpstad. Frågan är då varför Getakärr växer upp som den nya stadsbildningen kring

26 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Varberg? Min tolkning är att det beror på flera faktorer. En sådan faktor är de rådande naturgeografiska förhållanden i området. Det är nämligen så att det skulle ha existerat en ypperliga hamn vid Getterön redan under slutet av 1000-talet. Uppgifter som härrör från historiebeskrivaren Saxo (Grill 1954, s. 649). Ytterligare en naturdetermenistisk faktor utgör landhöjningen. En- ligt muntlig uppgift från Viktor Svedberg har det under 1200–1300-talen skett en landhöjning på ca 0,5 meter i detta område. En konsekvens av denna land- höjning var att havsbottnarna invid Årnäshalvön grundades upp. En teknisk aspekt är att en ny skeppstyp, den s.k. koggen, introduceras under denna tidsperiod. Denna skeppstyp är mer djupgående, vilket påverkar vilka hamnar skeppen kan ankra vid. De båda sistnämnda faktorerna bör dock inte ha varit av någon avgörande betydelse för Aranäs, eftersom det långt senare (på 1500-talet) bedrivs handel med bland annat ”stock och sten” från detta om- råde (se nedan ). En faktor, som tidigare inte har betonats tillräckligt, är den som kan ses ur en politisk synvinkel. Bakgrunden är den att greve Jacob är en väldigt bety- delsefull person under denna period. Greve Jacob får norra Halland som för- läning år 1283. Han investerar stort i Varbergs fästning och i borgen Hunehals (väster om Kungsbacka). Frågan är om inte maktens centrum förskjuts här- med från området vid Åsby–Ås kloster–Aranäs, över till Varberg. Parallellt med detta skeende börjar en ny handelsplats (Getakärr) ta form på en annan plats. Utgrävningarna kring Getakärrs kyrkoruin, i Varberg, har visat att de äldsta spåren av bebyggelse kan dateras till mitten eller andra hälften av 1200- talet. Det förefaller ha varit en gles bebyggelse bestående av hus som haft en enklare karaktär (Karlsson 1993, s. 15). Andra faktorer som passar in i skeendet är att Varbergs fästning anläggs i slutet av 1200-talet och att kyrkan vid Getakärr anläggs strax därefter (Bengtsson 1954, s. 788). Några århund- raden senare, d.v.s. på 1400-talet, nämns inte Getakärr längre, utan denna köpstad benämns nu ”Gamla Varberg”. Staden vid slottet har fått slottets namn (Grill 1954, s. 651). En orsak till varför Getakärr benämns ”Gamla Varberg” är sannolikt att det har uppstått en ny stad strax norr om Getakärr. Denna stad var belägen på en gård som i idag benämns Lindhov. Köpstaden erhöll namnet ”Ny Var- berg”. När denna stad anläggs är lite oklart. Vissa hävdar att staden skulle ha anlagts innan år 1345 (Grill 1954, s. 652). Medan andra framför åsikten att den anlagts strax innan år 1434 (Karlsson 1992, s. 14). Det viktigaste i sam- manhanget är dock att Ny Varberg konkurrerade ut Gamla Varberg (Geta- kärr). Sannolikt på grund av att den hade ett bättre handelsstrategiskt läge än Gamla Varberg (Jmf Karlsson 1992, s. 16). Ny Varberg hade ett strategiska läge som liknade den geografiska belägenheten som Aranäs tidigare hade haft. Ny Varberg hade placerats i mötet mellan två åar och västerhavet. Den ena av dessa var Munkån. Det intressanta med detta är att Munkån kan antas ha varit ett biflöde, eller anknytande vattendrag, till Viskan. Återigen har vi en nära förbindelse med Viskan. Detta indikerar att anläggandet av en handelsplats vid Getakärr kanske berodde på ett politisk ställningstagande, snarare än att platsen var vald utifrån de naturmässiga förhållanden som råder i trakten. Såsom nämnts tidigare är 1200- och 1300-talen ett omvälvande skede i Hallands historia. Till de faktorer som inte tidigare har nämnts är att det fanns flera starka intressenter som stod vid sidan av kungamakten. Det hör

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 27 givetvis greve Jacob, men även kyrkan och Hansan. En intressant tolkning är den, att Hansan hade ett stort inflytande över Getakärr och dess tillblivelse, samtidigt som Ny Varberg var nära kopplat till kungamakten (Ullberg-Loh 1992, s. 67). Greve Jacob, som stod i strid med den danska kungamakten, kunde ha ett gemensamt intresse med Hansan att ta över handeln i norra Halland. Dessa båda intressenter skulle kunna ha enats kring att förskjuta handelsplatsen äldsta läge, d.v.s. vid nuvarande Årnäs, till en plats som låg i skuggan av fästningen vid Varberg. Den nyetablerade fästningen var en viktig stödjepunkt för greve Jacob. Värt att nämna är att handel, i form av ”bondeseglats”, fortsätter i trakten kring Åskloster under många århundranden framåt. Timmer och kvarn- stenar lossades från Åsby ända fram till mitten av 1500-talet. Vi vet att bonde- seglatsen fortsatte eftersom att borgarna i Varberg framförde sin klagan över handelsverksamheten. Detta resulterar i att det blir förbjudet att idka handel med köpmansvaror som tjära, järn, lin och skinn från Åsby (Grill 1954, s. 686). De fick dock fortsätta handeln med stock och sten. Vid Årnäs finns idag namn som Bryggebjär och Bystaden. Ortnamn som indikerar handelsverksamhet. Det får ses som oklart om dessa namn skall förknippas med den ovan nämnda yngre handelsperioden eller den äldre fasen som berör den tidigmedeltida handelsplatsen Aranäs.

Övergång från jägare till bonde En diskussion kring neolitiseringsprocessen är av central betydelse för denna lokal. På platsen påträffades ett keramikmaterial som var beläget i två skilda lager. Den ena gruppen av keramik påträffades i det övre sandlagret, medan den andra gruppen fanns i det undre sandlagret. Skärvor med matskorpa påträffades i båda lagren. Skärvornas ornering och kärlform visade att de härrörde till gruppen tidigneolitisk Trattbägarkeramik. Kärlen hade en ka- rakteristisk snör- och stämpelornering längs mynningskanten. En skärva med matskorpa från det övre respektive från det nedre sandlagret har daterats. Keramikskärvan från det undre lagret har daterats till 3700–3520 cal. BC (Ua-25558), medan keramikskärvan från det övre lagret gav en något yngre ålder, 3640–3500 cal. BC (Ua-25557). Dateringen av kol från de anläggningar som belägna i det nedre lagret gav de äldsta värdena och placerade materialet i tidsintervallet 4160–3990 cal. BC (Ua –25553). Kolet från det övre lagret var något yngre och placerade sig i tidsintervallet 3820–3700 cal. BC (Ua –25554). Den genomgående trenden hos dessa dateringar är följande: de äldsta dateringar hos respektive materialgrupp (matskorpa eller kol) placerar sig i de nedre lagret. Den äldsta keramiken ligger längst ner, liksom de äldsta koldateringarna. Ser man däremot till de äldsta värdena så kommer de från kolet. Koldateringarna är genomgående äldre än matskorporna. Ett fenomen som också har konstateras i samband med dateringarna av stenålderslämningar från bl.a. boplatsen vid Ängås i Göte- borg. Det förefaller finnas en diskripans mellan matskorpedateringar och koldateringar (Nordqvist 1997, s. 104). Som mest kan de båda lagren tillsammans representera ett tidsintervall på 600 år (4100–3500 cal. BC). Alter- nativt utgör de ett minsta tidsintervall på 350 år (4000–3640 cal. BC). Detta intervall motsvarar just den tidsperiod då människorna i denna trakt (och hela Sydskandinavien) tar upp nya ideer kring sin uppfattning av den omgi-

28 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning vande naturen. Fyndmaterialet är också intressant därför att det går skönja två skilda traditioner. Flintföremålen pekar i riktning mot sydskandinavisk Ertebölle-kultur i motsats till keramiken som liknar Trattbägarkultur. Jägar och samlarinslaget syns i flintan medan det neolitiska inslaget syns i keramiken. För att studera problematiken närmare, se Nordqvist 1997 och 1998. Sammanfattningsvis kan sägas att Aranäs är troligen den äldsta föregånga- ren till nuvarande Varberg. Platsen nämns år 1256 som Staden Aranäs (alternativt Staden på Aranäset). I samband med de arkeologiska undersökning- arna på Årnäshalvön har vi fått arkeologisk belägg för att det har bedrivits handelsverksamhet på platsen. Lämningarna utgörs av en blyvikt (till en våg) samt ett tyskt mynt. Viktigt att nämna är också att på samma åkerlycka, men utanför den nu genomförda utgrävningsytan, har påträffats medeltida tegel samt lämningar av vad som uppfattades som ett brandlager (muntlig uppgift från Bengt Bengtsson). Andra platser som har nämnts som tänkbara ”kandidater” till Varbergs äldsta föregångare är platserna Getakärr och Gamla köp- stad. Observera dock att den enda köpstad som nämns under 1200-talet är just Aranäs.

Sammanfattning Den nu aktuella undersökningen, bekostades av Varbergs kommun och ut- fördes i samband med pågående VA-arbeten på Årnäshalvön. Huvuddelen av undersökningarna försiggick under februari och mars månad. Förundersök- ningen berörde fem olika delytor (1, 2a, 2b, 3 och 4). Speciellt inom två av dessa delytor gjordes mycket intressanta resultat. En viktigt plats var området väster om Årnäs by (delyta 3). Inom denna delyta påträffades ett mynt (brakteat) som har dateras till 1200-talets andra hälft. I dess närhet påträffades även en äldre typ av blyvikt. En tolkning av dessa fynd är att de indikerar en handelsplats som i de isländska sagorna benämns som Staden på Aranäset. Öster om Årnäs by (delyta 1), påträffades ett rikt flint- och keramikmaterial. Dessa föremål och ett flera anläggningar påträffades i en tydlig lagerföljd. 14C-dateringar har utförts på kol från anläggningar respektive från matskorpor på keramikskärvor. Dateringarna visade att fyndmaterialet kunde placeras inom ett tidsintervall då människorna ändrar sin näringsekonomi från jägare till bonde. Ingen delyta föreslås gå vidare till slutundersökning.

Referenser Augustsson, K. 1976. Gävehögen i Ås socken. Halland. Bolin, S. 1929. Hallandslistan i Kung Valdemars jordebok. En kritisk studie. Scandia 2. Gerdin, A.-L. 1994. Gravfältet vid Åsby–ett Kungalev i Halland. Arkeolo- giska resultat UV Väst 1994:43. Grill, E. 1954. Hallands städer. Hallands Historia I. Karlsson, K. 1992. Förutsättningar för stadsbebyggelsen och dess utveckling. I Ny Varberg, staden som blev kungsgård. Varbergs Museum, (red. Bengt- Arne Persson). Karlsson, K. 1993 Varbergs medeltid. I Varbergs Kommuns historia.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 29 Leion, I. 2002a Herrevadsbro år 1251. Birger Jarls seger över upprorsmän och tysk legohär. Historieforum Västra Götaland, Serie B, Vetenskapliga rapporter och småskrifter No2. Leion, I. 2002b. Landkorridoren till Västerhavet. Historieforum Västra Gö- taland, Serie B, Vetenskapliga rapporter och småskrifter No2. Lundqvist, L. 1998. Dateringar. I ”Med kunglig utsikt”. Varla under järn- ålder och tidig medeltid (red. Lundqvist, L. och Schaller Åhrberg, E.). Ar- keologiska resultat. UV Väst Rapport 1997:26. Niklasson, P. 2002. En nyupptäckt halländsk centralplats vid Stafsinge. In Situ. Nordqvist, B. 1992. Blyplomber – små lämningar efter en stor handel. Ur ”Ny Varberg -staden som blev kungsgård” (red. B-A Persson). Skrifter utgivna av Stiftelsen Hallands länsmuseer, Halmstad och Varberg 5. Nordqvist, B. 1997. Neolitiseringen i Västsverige–En kort och lång process. I “Överregionalt–regionalt”, södra Sveriges stenålder speglat genom UV- undersökningar. (red. M. Larsson och E. Olsson). Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar Skrifter nr 23. Nordqvist, B. 1997. Materiell kultur och ideologisk förändring. En diskussion kring kulturbegreppet under mellanneolitikum. I “Överregionalt– regionalt”, södra Sveriges stenålder speglat genom UV-undersökningar. (red. M. Larsson och E. Olsson). Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Un- dersökningar Skrifter nr 23. Nordqvist, B. 2000. Coastal Adaptations in the mesolithic. A study of coastal sites with organic remains from Boreal and Atlantic periods in Western Sweden. Gotarc. Series B. Gothenburg Archaeological Thesis. No 13. Olsson, G. 1954. Hallands politiska historia. Hallands Historia I. Olsson, G. 1967. Sverige och landet vid Göta älv. I ”Historia kring Göte- borg” (red H. Andersson). Påsse, T. 1986. Beskrivning till jordartskartan Kungsbacka SO. SGU. Serie Ae Nr 56. Rosén, C. 1998. Norra Halland i historiska källor. I ”Med kunglig utsikt”. Varla under järnålder och tidig medeltid (red. Lundqvist, L. och Schaller Åhrberg, E.). Arkeologiska resultat. UV Väst Rapport 1997:26. Sandklef, A. 1954. Hallands bönder. Hallands Historia I. Sandklef, A. 1970. Halländska gods och gårdar på 1200-talet. Översikt och nya synpunkter. Halland 1970. Schaller Åhrberg, E. 1998. Varla och Kungsbackatraktens tidiga historia – en alternativ tolkning. I ”Med kunglig utsikt”. Varla under järnålder och tidig medeltid (red. Lundqvist, L. och Schaller Åhrberg, E.). Arkeologiska resultat. UV Väst Rapport 1997:26 Ståhl, H. 1980. Ortnamnen i Hallands län. Bebyggelsenamnen i norra Hal- land. Svedberg, V. 1989. En studie i strandlinjeförändringarna i Västsverige under 1000 år. C-uppsats, arkeologiska institutionen vid Göteborgs unversitet. Svedberg, V. 1999. Förundersökningar på Årnäshalvön i Halland. Arkeolo- giska förundersökningar i anslutning till handelsplatsen ”Aranäs” och Årnäs by, samt ett antal registrerade fynd- och boplatser på Årnäshalvön i Ås socken, Halland. Arkeologiska Resultat UV Väst Rapport 1998:12.

30 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Ullberg-Loh, K.1992. Handel och hantverk i Ny Varberg – en introduktion. I Ny Varberg, staden som blev kungsgård. Varbergs Museum, (red. Bengt- Arne Persson). Weiler, E. 1992. Staden och kommunikationerna. Ur ”Ny Varberg –staden som blev kungsgård” (red. B-A Persson). Skrifter utgivna av Stiftelsen Hallands länsmuseer, Halmstad och Varberg 5.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 31 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 422-249-2000 (punkt 0), 422-1074-2000 (punkt 1–4). Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 220-443-00 (punkt 0); 220-1815-00 (punkt 1–4). Projektnummer: 132 02 24 (punkt 0), 132 02 28 (punkt 1–4). Undersökningstid: 24 januari–4 februari 2000 (punkt 0); 1 februari–10 mars 2000 (punkt 1–4). Projektgrupp: (Projektledare Bengt Nordqvist, antikvarie Glenn Johansson, Bengt Westergaard (även mättekniker). Underkonsulter: Göran Possnert, Ångströmslaboratoriet, Avd. för Jonfysik, 14C-lab. Undersökt yta: 3200 m2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 5B 9g. Koordinatsystem: rikets. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6348, y 1282,9 . Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 stycke planritning i skala 1:100, 3 stycken profilritningar i skala 1:20. Fynd: Fnr 1–478, inlämnade till Statens Historiska Museum (SHM).

32 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Bilagor Bilaga 1. Anläggningslista

Anr Typ Fynd 125 Härdrest – 135 Härd – 146 Stolphål – 153 Stolphål – 162 Härd – 214 Stolphål Keramik 225 Härdrest Flinta 267 Härdrest – 301 Härd Flinta 322 Grop Knacksten 344 Stolphål – 357 Stolphål – 414 Grop Keramik och flinta 529 Grop – 582 Grop Flinta 606 Härd – 749 Härd – 775 Härd Keramik och flinta

0 0,4 m

Fig. 17. Profilritning av A606 (härd). Ett övre svart sotigt sandlager och ett undre lager bestående av skörbrända stenar.

Lagerbeskrivning 1 1 1. Gråbrun, svart A775 humöst sandlager. 2 2. Ljus gulaktig sand. 3. Grusig sand.

A749 3

0 1 1,8 m

Fig. 18. Profilritning av A775 (härd).

Lagerbeskrivning 1. Kulturlager, gråbrunt 1 svart humöst 3 sandlager. 2 4 2. Ljus gulaktig sand. 3. A749, grå svart. humöst sandlager, innehållande kol och sot. 0 1 2 3 4 5 5,4 m 4. Grusig sand. Fig. 19. Profilritning av A749 (härd).

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 33 1

Berg

0 1 2 m

Fig. 20. Profilritning av djupschakt.

Lagerbeskrivning 1. Matjord. 2. Något grusig sand. 3. Gulaktig lera. 4. Grå sand. 5. Rödbrun grusigare sand. 6. Gul lera, större sten. 7. Gul grå lera.

34 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning F401

F415

F416

F393

F399

Fig. 21. Redskap från delyta 1. Eneggad spets (F399), tvärpilar (F401 och 415), kärnyxa (F393)och en pilspetsglättare (F416). F393 i skala 1:2, övriga i skala 1:1. Teckning: Anders Andersson.

F479

F449

F470 F478 F471

Fig. 22. Ornamenterad keramik från delyta 1. Ornamentik som är typisk för trattbägarkultur. Skala 1:2. Foto och teckning: Anders Andersson.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 35 Bilaga 2. Fyndlista, flinta och övrigt

Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 1 493 1 1 2 493 1 1 3 493 1 5 4 493 1 64 5 493 1 1 6 493 1 110 7 483 1 8 483 1 1 9 483 1 1 10 10 483 1 30 11 473 2 2 12 473 2 5 13 473 2 2 avslags- skrapor 14 473 2 18 15 473 2 1 borr 16 508 1 1 17 508 1 6 18 508 1 16 19 486 1 32 20 486 1 2 21 486 1 1 avslag m. ret. 22 486 1 70 23 489 2 31 24 489 1 1 av- slagskniv 25 489 1 1 avslags- skrapa 26 489 1 2 27 489 1 9 28 486 2 2 29 486 2 16 30 486 2 6 31 486 2 1 av- slagskniv 32 476 1 1 33 476 1 1 34 476 1 1 (mik- rosp.) 35 476 1 35 36 467 1 1 37 467 1 2

36 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 38 467 1 7 39 473 1 1 tvärpil 40 473 1 1 41 473 1 87 42 473 1 52 43 473 1 3 44 484 2 8 45 503 1 1 avslags- skrapa 46 503 1 1 47 503 1 2 48 503 1 1 avslag m. ret. 49 503 1 31 50 508 1 1 avslag m. ret. 51 508 1 8 52 508 1 2 53 509 1 5 54 468 1 3 55 487 1 3 56 487 1 1 57 487 1 4 58 469 1 25 59 487 1 63 60 487 1 1 tvärpil Fragm. 61 487 1 4 62 487 1 1 63 487 1 7 64 483 1 1 avslag m. ret. 65 483 1 17 66 531 1 12 67 531 1 1 borr 68 531 1 1avslag m. ret. 69 531 1 2 avslags- skrapor 70 501 1 5 71 501 1 32 72 486 1 2 73 486 1 1 74 486 1 56 75 472 1 6 76 472 1 1 avslag m. ret.

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 37 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 77 472 1 46 78 472 1 2 79 498 1 1 avslags- skrapa 80 498 1 2 81 502 2 6 82 502 2 21 83 471 1 49 84 471 1 1 borr 85 471 1 1 avslags- skrapa 86 471 1 2 87 487 1 2 88 487 1 22 89 487 1 3 90 487 1 1 tvärpil Fragm. 91 487 1 1 1 platt. 92 487 1 1 2 platt. 93 487 1 45 94 487 1 7 95 487 1 10 96 487 1 2 prep 97 487 1 1 Slipad (tunn- nackig?) 98 483 1 2 99 483 1 1 Prep. 100 483 2 16 Prep. 101 501 1 3 avslag m. ret. 102 501 1 1 av- Dubbelred- slags- skap m skrapa stickelegg) 103 501 1 3 104 501 1 4 Prep. 105 501 1 5 106 501 1 1 Prep. 107 501 1 1 108 501 1 3 Prep. 109 501 1 2 110 501 1 1 111 501 1 1 avslag m. ret. 112 501 1 2 25 Prep. 113 501 1 1 114 472 1 2

38 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 115 472 1 1 Prep. 116 472 1 37 Prep. 117 472 1 6 118 472 1 3 119 472 1 3 120 486 1 46 Prep. 121 486 1 8 122 486 1 2 123 486 1 1 124 498 1 1 125 498 1 2 126 502 2 1 127 582 2 5 128 582 2 Obearb. flinta 129 502 2 1 130 471 1 1 avslags- skrapa 131 471 1 1 132 471 1 4 133 471 1 2 134 471 1 14 135 471 1 44 136 471 1 6 137 468 1 5 138 468 1 1 139 468 1 1 140 490 1 2 141 490 1 2 Med stickel- facett 142 490 2 4 143 466 1 7 144 500 2 3 145 503 2 3 146 563 2 2 147 503 1 1 148 499 1 2 149 499 2 6 150 499 1 2 avslag 12 m. ret. 151 479 1 53 Prep. 152 479 1 1 153 479 1 1 avslags- skrapa

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 39 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 154 479 2 2 155 479 2 1 156 479 2 7 157 479 2 19 158 475 2 16 159 475 2 3 160 495 1 67 161 495 1 21 162 495 1 8 163 495 1 3 164 495 1 5 165 495 1 23 166 495 1 18 167 502 1 2 168 502 1 1 169 502 1 7 170 502 1 1 Prep. 171 502 1 27 172 502 1 Krossad kvarts 173 472 2 2 174 472 2 3 175 472 2 Obearb. flinta 176 472 2 1 avslags- skrapa 177 472 2 2 178 473 1 2 Slipade avslag 179 473 1 12 180 473 1 7 181 473 1 1 avslags- skrapa 182 473 1 31 Prep. 183 473 1 15 184 492 1 47 Prep. 185 492 1 15 186 492 1 1 187 492 1 3 188 492 1 1 189 492 1 1 spån- 1Prep. kniv 190 492 1 5 191 492 1 3 192 505 3 2

40 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 193 505 3 8 194 505 3 1 195 499 1 17 196 499 1 2 197 499 1 2 198 499 1 2 199 500 1 8 Prep. 200 500 1 1 Cy- Förarbete lindrisk 201 500 1 3 202 500 1 1 203 495 1 2 204 495 2 3 205 455 1 1 206 455 1 Obearb. flinta 207 455 1 2 208 455 1 1 209 455 1 5 210 455 1 2 avslag m. ret. 211 455 1 1 212 505 1 1 avslags- skrapa;1 avslag m. ret. 213 505 1 46 214 505 1 13 215 505 1 2 216 505 1 Obearb. flinta 217 505 1 13 218 479 1 72 219 479 1 4 220 479 1 1 tvärpil 5 14 221 479 1 8 222 479 1 2 avslags- skrapor 223 479 1 22 224 479 1 3 225 479 1 1 tvärpil 226 479 1 3 227 498 1 1 228 498 1 1 229 498 1 4 230 498 1 3

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 41 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 231 498 1 Obearb. flinta 232 477 1 25 233 477 1 3 234 477 1 4 235 477 1 3 236 471 1 1 237 471 2 17 238 471 2 1 3 239 471 1 240 494 1 2 241 494 1 1 tvärpil 1 3 77 Förarbete 242 494 1 3 70 243 494 1 3 avslags- skrapor 244 494 1 6 245 494 1 2 246 494 1 24 247 494 1 Obearb. flinta 248 494 1 1 tvärpil Skott- skadad 249 494 1 1 250 528 1 2 251 528 1 3 252 528 1 15 253 528 1 1 avslag m. ret. 254 528 1 Obearb flinta 255 528 1 1 spån m. ret. 256 528 1 4 257 470 1 1 spån m. ret. 258 470 1 6 259 470 1 1 10 260 470 1 5 46 261 470 1 1 262 470 1 1 263 470 1 1 264 470 1 1 Obearb. flinta 265 487 1 1 266 487 1 1 12 267 487 1 1 268 799 1 1

42 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 269 799 1 17 Prep. 270 799 1 2 271 799 1 1 272 799 1 1 273 474 1 3 274 474 1 1 275 474 1 1 avslags skrapa 276 474 1 1 46 Prep. 277 474 1 6 278 474 1 5 279 474 1 2 avslag m. ret. 280 506 1 1 3 281 506 1 3 14 282 506 1 1 avslags- skrapa 283 506 1 4 284 506 1 2 285 506 1 1 avslag m. ret. 286 506 1 2 287 506 1 1 2 288 485 1 4 26 Prep. 289 485 1 1 avslag m. ret. 290 485 1 1 291 485 1 14 292 485 1 1 293 485 1 12 294 470 1 2 Prep. 295 505 1 11 296 505 1 2 297 470 1 1 avslags- skrapa 298 505 2 1 18 299 505 2 4 300 505 2 8 301 505 2 1 302 505 3 1 avslag m. ret. 303 500 1 1 spån- pilspets 304 500 1 2 305 500 1 15

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 43 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 306 466 1 9 Prep. 307 466 2 4 308 465 1 4 309 465 2 3 310 465 2 5 311 465 2 2 312 470 2 3 5 313 470 2 3 314 504 1 1 315 504 1 1 316 504 1 18 317 504 1 3 318 481 2 1 Slipat avslag 319 481 2 1 320 481 2 15 321 477 2 6 322 485 2 1 avslags- skrapa 323 485 2 9 324 485 2 6 325 496 1 2 326 496 1 1 327 496 1 5 328 496 1 16 Prep. 329 497 1 2 330 497 1 3 331 488 1 7 332 478 1 1 avslags- skrapa 333 478 1 1 tvärpil Förarbete 334 478 1 1 335 478 1 4 Prep. 336 478 1 15 337 478 2 1 Fragment 338 478 2 18 Prep. 339 478 2 5 340 483 2 14 341 483 2 31 Prep. 342 483 1 14 343 475 1 Knacksten m.ockra- färgning 344 475 1 27 345 475 1 5

44 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 346 475 1 1 2 347 475 1 14 348 482 1 1 349 482 1 1 zinken 350 482 1 40 351 482 1 37 352 414 1 3 353 455 2 1 354 455 2 1 355 455 3 1 av- Fragment slags- skrapa 356 455 3 1 357 455 3 1 358 528 2 15 Prep. 359 359 2 3 360 200 1 1 361 301 1 1 362 301 1 3 363 582 1 1 364 582 1 365 775 1 366 775 1 367 841 1 368 Schakt 1 av- 834 slags- skrapa 369 Schakt 2 834 370 Schakt 4 834 371 322 1 Malsten 372 Schakt 11 Handtags- 834 kärna 373 Schakt 2 834 374 V. går- Rutgräv 1 den 375 V.går- Rutgräv 2 den 376 V. går- Rutgräv 2 den 377 V. går- Avban- 1 avslag Stickel? den ing m. ret. 378 V. går- Avban- 1 avslag Skrapa? den ing m. ret. V. går- Avban- 1 den ing 380 V. går- Avban- 2 den ing

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 45 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 381 Slänt, Avban- 2 nedre ing schakt 382 Slänt, Avban- 17 nedre ing schakt 383 Delyta 12 2a 384 Delyta 11 2a 385 Delyta Ruta 1 2 2b 386 Delyta Ruta 1 5 2b 387 Delyta A131 4 2b 388 Delyta Ruta 1 11 2b 389 Delyta Ruta 1 1 Cylindrisk 2b 390 Delyta Ruta 2 3 2b 391 Delyta Ruta 2 2 2b 392 486 1 1 Slipat 393 473 1 Kärnyxa Med slipytor 394 775 1 1 Slipat 395 487 3 1 tvärpil 396 479 1 1 tvärpil 397 470 1 1 tvärpil 398 470 1 1 tvärpil 399 502 1 1 spån- pilspets 400 502 1 1 tvärpil 401 486 1 1 tvärpil 402 481 2 1 tvärpil 403 486 1 1 tvärpil 404 484 1 1 tvärpil 405 473 1 2 tvärpi- lar 406 493 1 1 tvärpil 407 478 2 1 tvärpil 408 481 1 1 avslags- skrapa 409 495 1 1 avslags- skrapa 410 495 1 1 411 494 1 1 tvärpil

46 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 412 475 1 1 tvärpil 413 482 1 1 tvärpil 414 528 1 1 avslags- skrapa 415 799 1 1 tvärpil 416 485– Lager 2 1 pilskafts- 490 glättare 417 485– Lager 2 1 490 418 485– Lager 2 1 spån 490 m. ret. 419 485– Lager 2 20 490 420 485– Lager 2 1 löpare 490 till malsten 421 1F228 Matjord 1 viktlod; bly 422 1F229 Matjord 1 knapp; brons 423 1F230 Matjord 1 metallbleck 424 1F231 Matjord 1 "märla", guld? 425 1F232 Matjord 1 metallbleck;kopp ar 426 1F233 Matjord 1 keramik- skärva 427 1F237:a Matjord 1 klump brons/kop parslagg 428 1F235:a Matjord 1 spänne 429 1F236 Matjord 1 spänne 430 1F237:b Matjord 1 brons/- koppar plåt 431 1F235:b Matjord 1 klump brons/ koppar- slagg 432 470 1 kolprov 433 473 1 bränd hasselnöt 434 A162 1 kolprov 435 A414 1 kolprov 436 A841 1 kolprov 1Pk856 437 1 Pk 1 kolprov 225 438 A749 1 kolprov 1Pk796

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 47 Fnr Ruta nr Stick Redskap Avslags- Spån- Spån Mikro- Avslag Splitter Övr. av- Ben/ Övrigt (om inte (om inte kärnor kärnor spån slag br annat annat anges) anges) 439 1 Pk 1 makro- 301 fossil;prov 628 478 1F233 Matjord 1 mynt; brakteat

48 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Bilaga 3. Fyndlista keramik

Fnr Ruta nr Stick Vikt i Kärldel, Kärldel, Kärldel, Orne Orne Orne Ornering, Övrigt gram skuldra mynning övrig ring, ring, buk ring, ben- nagel- snöre streck stämpel intryck 440 414 1 153 2 8 441 465 1 27 3 442 468 1 20 4 443 470 1 5 1 444 471 1 1 1 1 445 473 2 1 1 446 479 1 15 1 1 447 474 1 15 4 448 475 1 690 92 449 475 1 83 5 10 450 475 2 698 2 76 451 475 2 44 5 2 2 452 476 1 63 21 453 476 1 8 1 1 1 1 454 477 1 7 1 455 478 1 55 10 456 478 2 59 8 457 478 2 7 1 458 479 1 105 13 459 479 2 295 2 28 460 481 1 6 1 461 481 2 63 2 462 482 1 95 6 463 482 2 7 1 464 483 2 133 19 465 485 1 32 2 466 485 2 467 486 1 1 468 488 2 14 1 469 499 1 9 1 470 500 1 15 1 1 hank; fragm. 471 528 1 18 1 1 472 528 1 44 3 473 529 1 12 2 474 528 2 15 3 475 799 1 19 1 1 5 7 476 Delyta Ruta 2 4 1 2b 477 485–490 Lager 2 40 2 478 1 1 14C-nr 5 479 Under 14C-nr 6 k-lager

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 49 Bilaga 4. Resultat av 14C-analys från Årnäsundersökningarna

50 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 51 52 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 53 Fig. 23. 14C-resultat från undersökningarna vid Årnäs.

Kol fr. grop 606 i stick II

Keramik i stick II

Kol fr. grop A775 i stick I

Keramik i stick I

Fig. 24. Kalibrerade 14C-värden från Årnäs. De båda övre är från det övre sandiga lagret och de båda nedre är från underliggande sandiga gruslagret.

54 UV Väst Rapport 2003:27. Arkeologisk förundersökning Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad...... 6 Fig. 2. Utsnitt ur Gula kartan, blad Årnäs 5B:85, med platserna för undersökningarna markerade. Skala 1:25 000...... 8 Fig. 3. Utsnitt ur Ekonomiska kartan, blad Årnäs 5B 9g, med undersökningsområdena markerade. Skala 1:10 000...... 9 Fig. 4. Tidvis var schakten täckta av snö. Foto över delyta 1. Foto: Bengt Nordqvist...... 10 Fig. 5. Vinterbild över dalgången mellan Årnäshalvön och Åskloster. Under stenålder var dalgången täckt av havet. Foto: Bengt Nordqvist...... 11 Fig. 6. Strandförskjutningskurvan för undersökningsområdet (Påsse 1986, s. 87)...... 12 Fig. 7. Utsnitt ur GSD-Ekonomiska kartan, blad 5B 9g, med undersökningsområden markerade och numrerade som delytor...... 13 Fig. 8. Grävbild som visar terrasseringen i schaktet vid delyta 1, med härdarna A749 och A775. Foto: Glenn Johansson...... 14 Fig. 9. Detaljfoto över A775 (i bakgrunden) och A749 (i förgrunden). Foto: Glenn Johansson...... 14 Fig. 10. Karta som visar belägenheten för delyta 1 och 3...... 16 Fig. 11. De båda schakten som visar undersökningsområdet norr om Årnäs by...... 17 Fig. 12. Plan över det rutgrävda området, samt anläggningarna A749 och A775...... 18 Fig. 13. Plan över delyta 3, med schakt och fynd markerade från området sydväst om Årnäs by (se även fig. 9)...... 19 Fig. 14. Foto av den brakteat som påträffades vid undersökningen. Myntet som härrör från Hamburg har motivet ett torn inom en strålring. Myntet har daterats till 1200-talets andra hälft. Skala 1:1. Foto: Kungliga myntkabinetten, neg. KMK 5073...... 19 Fig. 15. Foto av den blyvikt som påträffades vid Årnäs. Skala 1:1. Foto: Anders Andersson...... 20 Fig. 16. Den ovala spännbuckla som påträffades vid gravfältet vid Åsby (Gerdin 1994). Skala 1:1. Teckning: Anders Andersson ...... 22 Fig. 17. Profilritning av A606 (härd)...... 33 Fig. 18. Profilritning av A775 (härd)...... 33 Fig. 19. Profilritning av A749 (härd)...... 33 Fig. 20. Profilritning av djupschakt...... 34 Fig. 21. Redskap från delyta 1. Eneggad spets (F399), tvärpilar (F401 och 415),kärnyxa (F393)och en pilspetsglättare (F416). F393 i skala 1:2, övriga i skala 1:1. Teckning: Anders Andersson...... 35 Fig. 22. Ornamenterad keramik från delyta 1. Ornamentik som är typisk för trattbägarkultur. Skala 1:2. Foto och teckning: Anders Andersson ...... 35 Fig. 23. 14C-resultat från undersökningarna vid Årnäs...... 54 Fig. 24. Kalibrerade 14C-värden från Årnäs. De båda övre är från det övre sandiga lagret och de båda nedre är från underliggande sandiga gruslagret...... 54

Stadinn i Aranesi – den medeltida handelsplatsen vid Årnäs 55

I samband med arkeologiska förundersökningar längs den planerade sträckningen av en VA-ledning på Årnäs- halvön gjorde Riksantikvarieämbetet, UV Väst, en serie oanade upptäckter. Till de mest spännande hör ett myntfynd och en blyvikt till en våg. Tillsammans med de äldre skriftliga källorna sätter dessa fynd in oss i diskussionen kring Varbergs äldsta stadshistoria. I denna historia utgör konflikten mellan Danmarks kung och Nor- ges konung Hakon och Sveriges Birger jarl en viktig del. I det historiska skeendet finns även aktörer i form av en maktlysten greve liksom kyrkan och den framväxande Hansan.

ISSN 1404-2029