Mysteriet Shakespeare
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Mysteriet Shakespeare Debatten om William Shakespeare såsom den förts i tidskriften 'Fritänkaren' sedan sommaren 1996 under ledning av Christian Lanciai, redaktör, med Carl O. Nordling, John Bede, Laila Roth, John Westerberg, Elizabeth Weir, Peter Farey, Ilja Gililov, Anders Ekman, Charles Hamilton, Göran Michanek m.fl. Copyright © Christian Lanciai 1996-2017 samt respektive undertecknade under sina respektive artiklar. Fritänkarens Shakespearedebatt (sedan sommaren 1996) Innehåll: ungefär sid. Shakespeares identitet avslöjad? 4 John Bede om Shakespeare och kung Arthur 8 Anthony Burgess inlägg i debatten 10 Brev till John Bede — John Bedes oväntade svar 12 Multipelpersonligheten 15 Sista ordet i Shakespearedebatten? 16 En språkexpert vitsordar Shakespearedebatten 17 John Bede sjunger ut 18 Nya ställningar i Shakespearedebatten 22 Stor Shakespearedebatt — med inledning av John Bede 24 Fallet Christopher Marlowe 25 (Argument för Shakespeare 29 Fallet Stanley) 30 Diktarens solfläckar 32 Shakespearedebatten, del 14: 36 (1. John Bede ändrar mening 36 2. Vad sonetterna avslöjar) 37 Shakespearedebatten, del 15 40 Robert Burtons outrannsakliga melankoli 42 Doktor Mendenhalls metod 44 1 David Rhys Williams inlägg i debatten 45 Mysteriet William Shakeshafte 47 JBW blandar sig i Shakespearedebatten 51 Shakespeares testamente, av John Bede 53 Vem som helst, men inte Shakespeare! — av Laila Roth 55 John Westerberg svarar John Bede 56 Försök till summering 57 John Bede ömsar fot 58 JBW:s svar till John Bede 59 Laila Roth har ordet 60 Sonetterna 61 John Michell löser problemet 63 Mark Twains Shakespearebiografi 65 Laila Roth försöker igen 68 Anthony Bacons hemligheter 71 Den äldsta Shakespearebiografin 77 Kommentar till A.D.Wraight 78 Fallet Marlowe 79 Arden av Feversham 81 Det tragiska fallet Sir Francis Bacon 82 Fakta och spekulationer i fallet John Penry 84 Sir Francis Bacons hemliga anteckningsbok 86 Apologi för Shakespeare, av John Bede 87 Summering av (de obefintliga) bevisen 88 Laila Roth summerar Mysteriet 90 Mike Rubbos film om Marlowe 91 Shakespearedebatten 91 Shakespeare-symposiet i Göteborg, maj 2002: 1. Shakespeare 92 2. Sir Francis Bacon 95 3. Fallet Oxford 99 4. De viktigaste argumenten för earlen av Derby 102 5. Fallet Marlowe 103 En oreda av spöken 104 Bacon mot Marlowe – debatt 105 Utförligare om doktor Mendenhalls experiment 113 Elizabeth Weirs första inlägg 115 Rapport från Shakespearekonferensen i Globe-teatern i London 116 Elizabeth Weirs andra inlägg 117 Släktutredningar och andra utredningar 118 Mera om 'Arden av Feversham' 120 Laila Roths senaste inlägg (om Derby) 121 John Bede mot Laila Roth (Bacon mot Derby) 122 Marlowe och Giordano Bruno 124 Nya fakta 126 Bacons dom 127 Bakom Shakespeares kulisser 129 Mera om Derby och Bacon: Den misskände earlen av Derby 131 Marloweteorins huvuddrag 134 John Bedes tvivel om Bacon 136 Laila Roth på bettet 138 Paus i Shakespearedebatten (om Anthony Bacon) 140 John Bede summerar Shakespeare 141 2 John Bede går vidare 142 Vem var 'William'? 143 John Bedes senaste inlägg 145 Shakespearedebatten, del 78 146 Sir Francis Bacons betänkliga äktenskap 148 Marlowes plötsliga och skrämmande slut: självförsvar, mord eller bluff? av Peter Farey. 149 Shakespearedebattens avslutning? 174 Det senaste i Shakespearedebatten 175 Oxfords roll i Shakespearehärvan 175 Shakespearedebatten går vidare (med John Bede) 177 Problemet med Shakespeares gravinskrift 179 Laila Roth om Derby 181 John Bedes svar till Laila Roth 182 Shakespearedebattens fullständiga urspårning 183 Shakespearedebatten 88 183 Vissa tvivlel rörande Shaksperes författarskap 184 Marlowe och Shakspere 187 Shakspere och Ben Jonson 187 Shakespearedebatten 91 189 Fyra försynt logiska frågor 189 Teaterkonferensen 189 Sir Fulke Greville (1554-1628) 193 Svar på kritik mot "Teaterkonferensen" 193 Upprop till uppror 194 Senaste nytt 199 Mary Sidneys roll i det hela 200 Stephen Marlowes synpunkter 201 Shakespearedebatten avslutad? 203 Några problem med John Webster 207 Spekulationerna kring drottningens jungfrudom 209 Websteravhandlingens avslutning 210 Kritik mot Rodney Bolt’s ’History Play — the Lives and Afterlife of Christopher Marlowe 214 Ännu ett försök till summering av problemet 215 Det senaste ur Shakespearedebatten 219 Shakespeares sista drama 221 John Dee har ordet (enligt Ahasverus, ur romanen "Min vän Ahasverus") 222 Oscar Wilde 226 Dialog om Hamlet 229 Kung Lear 232 Uppdatering av Shakespeareproblemet 2013 236 En Shakespearenotis 241 Kommentar till ”Musikens makt” av Anders Ekman 241 Hårda fakta i fallet Shakespeare 244 Ilja Gililovs slutsatser 246 Nytt kapitel i Shakespearedebatten 251 Charles Hamiltons handstilsjämförelser 253 Vem var Shakespeare? – av Göran Michanek 254 Det outgrundliga mysteriet 256 Shakespeare- (Bacon-) debatten 258 Ett besök i Stratford 259 Nya rön i Shakespearedebatten 261 Faustgåtan 264 3 Shakespeares identitet avslöjad? Egentligen var den som öppnade frågan professor Abel Lefranc (1863-1952), en av Frankrikes främsta inom litteraturvetenskapen, som i en bok kallad "Bakom Shakespeares mask" efter ett livsverk av seriösa forskningar lanserade en ny teori om den verklige mannen bakom namnet William Shakespeare. Hans namn var minsann William, men efternamnet var ett helt annat än det i England som Olsson och Eriksson i Sverige då lika vanliga namnet Shakespeare (även Shakspere, Shagsbeard, Shaxpier, etc). Man kommer ju inte ifrån, att skådespelaren William Shakespeare från Stratford, som bara var en enkel ofrälse, som nödgades gifta sig med en åtta år äldre fru för att han gjort henne med barn, som flydde från henne till London för att inleda sin teaterkarriär som hästvaktare utanför teatern, som aldrig lämnade England och som tidigt drog sig tillbaka för att dö bara 51-årig, efter att ha testamenterat bara sin nästbästa säng till sitt gamla rivjärn till änka, är svår att sätta i samband med 36 högtravande skådespel som genomgående vittnar om högadlig förtrogenhet med kungar och hertigar, internationell beresthet och expertkunskap om förhållanden till sjöss, i krig och i så fjärran länder som Turkiet (Bosporen), Danmark (Kronborgs slott), Italien, Grekland och Orienten. Med sitt pionjärarbete 1918 inledde professor Abel Lefranc en lavin av nya spekulationer om vem den verklige William Shakespeare kunde ha varit, men de flesta av dessa spekulationer ledde i regel bara fram till, att eftersom Shakespeare inte kunnat vara Edmund Spenser, inte Francis Bacon, inte Christopher Marlowe, inte Thomas Kyd eller en hel drös av andra berömliga elisabetanska kandidater, så förblev det ändå troligast att William Shakespeare helt enkelt hade varit William Shakespeare. Väldigt få tog därmed fasta på professor Abel Lefrancs intressanta vinkar, men några få gjorde det. Det var framför allt A.W.Titherley 1952 i "Shakespeares identitet" och Carl O. Nordling i "Hamlets hemlighet" från 1995. Dessa har arbetat vidare på professor Abel Lefrancs teorier och styrkt dem. Dessa går ut på, att den som skrev under Shakespeares namn var ingen mindre än William Stanley, den sjätte earlen av Derby, ättling till Henrik VIII:s romantiska lillasyster Mary Tudor, med både Anne Boleyn, drottning Elisabet, Maria Stuart och kung James I som kusiner i olika led. Han var alltså närbesläktad med det engelska kungahuset och kunde själv ha blivit kung efter Elisabet, om han hade velat. Men han skrev "Hamlet" i stället, som var hans förklaring varför. Carl O. Nordling från Borgå styrker dessa teorier med ett överväldigande övertygande indiciematerial. Till de tyngsta argumenten hör pseudonymen Shakespeares språkbruk, som i sina dialektala ingredienser är övervägande nordengelskt från trakterna Derbyshire, Yorkshire och Lancastershire, William Stanleys hemtrakter, som William Shakespeare aldrig kom i närheten av. Talrika pjäser vittnar om internationell expertkunskap utomlands, som William Stanley måste ha omfattat genom sina vidlyftiga resor, medan Stratfordskådespelaren aldrig kom utanför sitt hemlands dörr. Scener i "Hamlet" vittnar om intim kunskap om förhållanden vid kung Fredrik II:s hov på Kronborgs slott (invigt 1585) där William Stanley vistades, då han troligen skrev den tyska "Ur-Hamlet" som uppfördes vid invigningen med honom själv troligen i en av rollerna, den dilettantiska pjäs på dålig skoltyska ur vilken senare de engelska versionerna utvecklades. Dessa är bara några argumentexempel. Denna tes öppnar emellertid en hel värld av nya intressanta spörsmål, av vilka alla måste röra sig kring frågan vem denne märklige excentriske högaristokrat, som hellre skrev pjäser än tog hand om den engelska kronan, i så fall egentligen var. Mysteriet 4 William Shakespeare blir därmed större och mera oöverskådligt och outrannsakligt än någonsin. Vår enda vägledning är egentligen de få bristfälliga fakta vi har om William Stanleys liv samt William Shakespeares 36 fullbordade pjäser. Av dessa två källor framstår den senare som den mera upplysande. Man kan ju numera med ganska stor säkerhet fastställa den kronologiska ordningen på Shakespearepjäserna. Till de första hör de passionerade krönikespelen om engelsk medeltidshistoria — Lancastersviterna — som vittnar om ett glödande historiskt intresse och ett djupt engagemang i just huset Lancasters sak, som William Stanley själv tillhörde. Ett brinnande intresse i italienska förhållanden och dess mentalitet kommer fram i de tidiga italienska komedierna och framför allt i tragedin "Romeo och Julia". Den rasande dramaproduktionen fram till år 1600 skriker i pjäs efter pjäs om hur roligt författaren tyckte det