Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 129 2008 I distribution: Swedish Science Press Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Redaktörer: Otto Fischer (uppsatser) och Petra Söderlund (recensioner) Inlagans typografi: Anders Svedin Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 632, 751 26 Upp- sala, samt även digitalt i ordbehandlingsprogrammet Word till [email protected]. Sista inlämningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är 1 juni 2009 och för recen- sioner 1 september 2009. Uppsatsförfattarna erhåller särtryck i pappersform samt ett digitalt underlag för särtryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fil. Abstracts har språkgranskats av Magnus Ullén. Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript. Svenska Litteratursällskapet Pg: 5367–8. Svenska Litteratursällskapets hemsida kan nås via adressen www.littvet.uu.se. isbn 978-91-87666-26-1 issn 0348-6133 Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2009 434 · Övriga recensioner dinaviska författare som J.P. Jacobsen, Strindberg Boel Englund & Lena Kåreland, Rätten till or- och Ibsen – föregriper psykoanalysen. De enskilda det. En kollektivbiografi över skrivande Stockholms- hypotetiska inflytandena framstår här som mindre kvinnor 1880–1920. Carlsson bokförlag. Stockholm intressanta än helhetsbilden: det breda kompara- 2008. tiva perspektiv som demonstrerar hur psykoanalys och litteratur allt ifrån begynnelsen är oupplösligt Sommaren 1879 står Ellen Key i begrepp att flytta förenade. På samma sätt är Witt-Brattström långt hemifrån. Gården där hon vuxit upp är på väg att gå mindre intressant i sina envisa försök att övertyga i konkurs, Stockholmshemmet är upplöst eftersom läsaren om att just Ola Hansson haft en avgörande hennes pappas uppdrag som riksdagsman är slut. betydelse för Freud än när hon skriver att deka- En gammal dröm om att starta skola för bygdens densen generellt sett syftar till att ”introducera det barn har gått om intet. Hon är trettio år gammal, omedvetna som (psykisk) verklighet” (s. 63), när ogift, och måste börja försörja sig själv. I det läget hon diskuterar Freud som en central aktör i deka- formulerar Ellen Key en plan att flytta till Stock- densen (s. 70) eller när hon om hans utveckling holm och bo tillsammans med väninnan Anna skriver att det är ”i perversionernas, kulturnarcissis- Whitlock. Tillsammans skall de starta skola. Men mens och könsförvirringens storhetstid som dröm- Ellen Key planerar också att försörja sig på frilans- men om en ny (manlig) skrift föds” (s. 71). Här ge- skriveri. I ett brev till sin Mamma redogör hon nog- nomför hon en intressant vidgning av Brandells grant för vilka tidskrifter, t.ex den kvinnosaksorien- diskussion av litteratur och psykoanalys: från na- terade Tidskrift för hemmet, hon tycker passar hen- turalism till dekadens och från traditionell till ge- nes intressen att skriva i. Historien lär oss att Ellen nusteoretiskt inriktad idéhistoria. Key lyckades i sitt uppsåt. Hon for till Stockholm Dekadensens kön har ett intressant ämne och och blev ”Någon”. Flera omständigheter samver- framställningen saknar definitivt inte poänger – kade för att göra det möjligt för henne att omskapa Witt-Brattström framstår här som flera gånger ti- sig själv från herrgårdsflicka till det som Elin Wäg- digare som en uppmärksam och idérik textläsare ner sedan lanserade som en ”SBK” dvs. självförsör- och som en driven skribent med förkärlek för den jande bildad kvinna. polemiska tillspetsningen. Låt oss hoppas att bo- Kvinnors väg till offentligheten är aldrig enkel ken inspirerar till fortsatt forskning på ett viktigt och rak, men hindren var både större och fler på El- område, men låt oss också hoppas att denna forsk- len Keys tid. Ändå lyckades förvånansvärt många ning inte låter sig begränsas av föreställningen att kvinnor kring sekelskiftet komma fram både som alla andra aspekter av den dekadensupplevelse som skönlitterära författare och som fria skribenter. på så många ställen kommer till uttryck i det sena Boel Englund, professor i pedagogik och Lena Kå- 1800-talets litteratur a priori skulle vara underord- reland litteraturvetare med inriktning mot barn- nade könsfrågorna. Witt-Brattströms val av infalls- litteratur och professor emeritus har tillsammans vinkel på dekadensen är i högsta grad befogat, men skrivit en gedigen och informationstät bok om inte med tanke på bokens ironisk-polemiska upptakt mindre än tjugoen skrivande kvinnor, som alla var bör det framhållas att det också finns andra lika verksamma i Stockholm kring sekelskiftet 1900. legitima valmöjligheter. Hos åtskilliga författare Rätten till ordet. En kollektivbiografi över skrivande finner vi vid denna tid tydliga uttryck för en deka- Stockholmskvinnor 1880–1920, Carlssons förlag. har densupplevelse som gestaltas i andra former och på sitt ursprung i paraplyprojektet ”Formering för of- andra områden. Också i ett författarskap som Ola fentlighet. En kollektivbiografi över Stockholms- Hanssons där sexualiteten och könsidentiteterna kvinnor 1880–1920”. Boken tar sin utgångspunkt i spelar en så stor roll är könsfrågan bara en av flera sociologen Pierre Bourdieus teorier om människan alternativa kunskapsvägar – för författaren såväl och den sociala världen och kulturteoretikern Jür- som för hans uttolkare. gen Habermas tankar om medborglig offentlighet, och är ett ambitiöst projekt att kartlägga de villkor Claes Ahlund och förutsättningar som krävdes kring sekelskiftet 1900 för att en kvinna skulle kunna skapa sig en karriär inom kultursfären. Det gemensamma för kvinnorna som ingår är att de alla var skribenter och ägnade sig litteratur- bedömning i dagspress eller tidskrifter, och under Övriga recensioner · 435 åtminstone en del av sitt verksamma liv bodde i helt annat sätt yrkesverksamma än de äldre kvin- Stockholm. Som Englund och Kåreland påpekar norna. De tjugoen kvinnorna är i åldersordning: så har åtskillig forskning bedrivits kring kvinnans Sophie Adlersparre (1823–1895), Eva Fryxell (1829– emancipation, sociala situation och författarverk- 1920), Amanda Kerfstedt (1835–1920), Helena Ny- samhet vid tiden för sekelskiftet 1900, inom en blom (1843–1926), Ellen Key (1849–1926), Lot- mängd discipliner. Även Bourdieuinspirerade stu- ten Dahlgren (1851–1934), Anna Branting (1855– dier har gjort på denna tids kvinnliga skribenter. 1950), Nanna Benedixson (1860–1923), Jakobine Flera av de kvinnor som ingår i undersökningen Ring (1862–1912), Anna Maria Roos (1862–1938), har ägnats monografier, andra är mindre kända. Gurli Linder (1865–1947), Ellen Kleman (1867– Det som skiljer Englund och Kårelands underök- 1943), Annie Åkerhjelm (1869–1965), Klara Jo- ning från de tidigare är försöket att förena två per- hansson (1875–1948), Marika Stiernstedt (1875– spektiv, både bredd och detalj. Genom att å ena så- 1954), Gertrud Almquist–Brogren (1875–1954), dan betrakta kvinnorna som kollektiv vill de lyfta Vera von Kraemer (1878–1940), Mia Leche Löf- fram likheter och olikheter i deras villkor och stra- gren (1878–1966), Elin Wägner (1882–1949), Mol- tegier, och genom att å andra sidan belysa några lie Faustman (1883–1966), Anna Lenah Elgström individer kan den enskilda kvinnans unika val och (1884–1968). möjligheter framträda. Undersökningens fokus är Boken arbetar med ett bredspektraperspektiv i första han att kvinnorna skrev, inte egentligen vad och rör sig steg för steg från generella villkor in de skrev. Det är de sociala förutsättningarna för ett mot partikulära minibiografier. Följaktligen är ut- insteg i en kulturell offentlighet och kvinnornas gångspunkten staden, och inleds med en strind- vägar från det privata till det offentliga, som är det bergsk betraktelse av ”Stockholm i fågelperspektiv”. centrala temat. Bokens huvudfrågor som Englund Stockholm på 1880–talet var en stad i förvandling, och Kåreland formulerar dem är: ”Vilka var dessa aldrig förr eller senare har det byggts lika mycket i kvinnor, vilka tillgångar hade de med sig hemifrån Stockholm som då. I enlighet med Albert Lindha- eller skaffade sig under resans gång? Kort sagt hur gens stadsplan från 1866, bebyggdes malmarna och bar de sig åt att för att få rätten till ordet och bli en Stockholm fick ett esplandsystem likt Paris bou- röst i den litterära offentligheten?” levarder. Östermalms gytter av fattiga trähus och Det är en intressant frågeställning som Englund Vasastans lantlighet förvandlas under denna tid och Kåreland formulerat och som öppnar upp för till vår moderna stenstad, med fyra, femvånings- en positiv infallsvinkel, att undersöka hur de lycka- hus och raka gator i rutsystem. Överklassen över- des där premissen är att de gjorde det. Dock väcker ger sina gamla adresser vid Skeppsbron för att flytta problemformuleringarna om ”få rätten till ordet” in på Strandvägen, kultureliten föredrar kvarteren och ”att bli en röst i den litterära offentligheten” kring Humlegården. Under trettio år mellan 1880 vissa frågor om utgångspunkterna för undersök- och 1910 fördubblades befolkningen i innerstaden ningen, om centrum och periferi, om vem eller till 350 000. Antalet barn i åldrarna 5–15 fördubbla- vilka som dessa kvinnor borde relateras till, som des och emigrationen hade