Nicolas Winding Refn och Mads Mikkelsen Han var bara 24 år då han slog Danmark och världen med häpnad med Pusher . Nu är regissören Nicolas Winding Refn tillbaka med Pusher 2 och Pusher 3 som släpps direkt på DVD i Sverige. Winding Refn var bara 21 år gammal då han gjorde den kortfilm som Pusher byggde på. Han spelade då själv huvudrollen. – Jag gjorde den mest för att komma in på British Film School. Men jag kom aldrig in – tack och lov, säger han med ett skratt. - Jag hade börjat fundera på att göra den första danska independent-filmen i Danmark på länge. Den skulle handla om gangsters och spelas in i svartvitt. Jag hade en 16 mm:s kamera, men hade ingen aning om hur jag skulle göra en film, jag hade inte gått på filmskola. Men då kontaktade en dansk producent mig som sett kortfilmen. Samtidigt blev jag intagen till danska filmskolan. När jag fick chansen att göra en långfilm var jag tvungen att göra ett val: skolan eller göra en film. Så jag hoppade av skolan. Med Pusher blev han, tillsammans med Ole Bornedal som gjorde Nattvakten , förgrundsfiguren i en ny generation av danska filmare. Samma började Lars Von Trier rasera alla filmdämningar med Breaking the Waves och förkunnandet av Dogma-reglerna. Idag är Danmark en av de ledande filmnationerna i världen. En källa av till synes aldrig sinande kreativa talanger. Nicolas Winding Refn gick vidare med Bleeder 1999, en mindre lyckat kompott av liknande element som i Pusher, och USA-debuterade med Fear X , en thriller med John Turturro, som floppade i USA och släpptes direkt på video här. Nu är Winding Refn tillbaka på Köpenhamns smutsiga bakgator, i Pusher 2 – denna gång med Mads Mikkelsens karaktär Tonny i centrum. Kim Bodnias Frank är försvunnen ur bilden och refereras bara till. Vad fick dig att vilja göra en uppföljare till Pusher? - Jag var aldrig intresserad av att göra en traditionell sequel, säger Nicolas Winding Refn då vi träffas på ett Hotell i Stockholm. Pusher handlade om människor i en kriminell miljö, inte om brott. Om jag kunde följa andra karaktärer och göra en film om dem, i samma miljö, så blev det intressant. Så intresserad blev Winding Refn att han också nu gjort Pusher 3 , som har premiär i Danmark i juni och släpps direkt på DVD i februari i Sverige. Den kommer varken att följa Frank eller Tonny utan Milo, jugoslaven som skrämde slag på både Kim Bodnia och biopubliken i första Pusher. Visste du då vilken pionjärfilm Pusher skulle bli? - Nej, inte en chans. Jag trodde ingen skulle gå och se den. Vi kunde inte ens få ihop ett team att arbeta på den. Alla var debutanter: fotografen. Vi var tvungna att åka till Sverige för att få tag i ljudkillar. Alla trodde den skulle bli ett gigantiskt fiasko. Vilka var dina inspirationskällor när du gjorde den? – Mordet på en kinesisk bookmaker . Jag såg den när jag var 18 och tänkte: ”Den sortens skådespeleri är vad jag vill ha”. Jag läste att Cassavetes spelade in sina filmer i kronologisk ordning så jag gjorde samma sak med Pusher . Det är ju det ultimata sättet för en skådespelare. Du lär ha använt riktiga brottslingar som statister i Pusher. Kan strävan efter realism gå för långt? - Jag vet inte exakt vilken deras bakgrund är, det frågade vi inte om, säger Winding Refn och skruvar på sig då jag frågar. Vi var mer intresserade av karaktärernas känslor. Sedan spelar det ingen roll om du säljer knark, är försäkringsagent eller företagsledare. mycket kokain kostar, hur mycket heroin kostar, och bocka av det i filmen, men det är inte viktigt. Det viktiga är själslivet. Vi ägnade mycket tid att diskutera kring Tonnys själstillstånd. - Jag tycker om filmer som handlar om människor som är på väg att explodera. Det är bra drama. Som Tonny gör Mads Mikkelsen ett av sina mest explosiva rollporträtt någonsin, med en intensitet som inte för tankarna till Travis Bickle i Taxi Driver . Och ingen blir gladare än jämförelsen än Mads Mikkelsen. Taxi Driver är nämligen en av hans favoritfilmer. –Jag såg Taxi Driver då jag var väldigt ung, säger Mads Mikkelsen. Den hade en stor påverkan på mig. Precis som i Taxi Driver har vi en huvudkaraktär som inte är medveten om sin egen situation. Pusher 2 är naturligtvis en annan film, men jag var glad över att vi fick arbetade med några av samma element som i Taxi Driver. – Det är en oerhört krävande roll, både fysiskt och mentalt. Vilka förberedelser gjord du inför den? – Vi visste att Tonny inte hade ändrats alls sedan första filmen. Så för mig var det i första hand att raka huvudet. Den verkliga förberedelsen var att tala om Tonny, hur vi skulle gestalta honom. Jag tror inte på Metod-skådespeleri. Om jag ska spela slaktare som i De Gröna Slaktarna så lär jag mig självklart så mycket jag kan om yrket. Men det intressanta är vad som är inuti personen. Det kan man aldrig förbereda sig inför. Men hur kom du innanför kroppen och själen på en kriminell knarkare som Tonny? – Jag försöker alltid tänka: tänk om det här var jag...Även om det är en helt annan person än jag själv jag spelar försöker jag leta i mig själv och hitta det som JAG förstår. Som Tonny, han är väldigt nervös – nästan som en av dessa barn som har DAMP. Det kan jag känna igen. Jag har också lite av det det. Så jag tar det till karaktären och låter det bli 100 procent. Jag tar små saker som jag förstår och förstorar dem. Var det några scener du tvekade över att göra. Det finns en scen där du är med två prostituerade där du inte får stånd som är rätt vågad? – Nej, den scenen såg jag fram emot (skratt). Scenen fanns i manuset så det var inga problem. Det fanns där av en särskild anledning. Det är en fantastisk scen, men väldigt genant. Det är viktigt att den sidan av Tonny också kommer fram. Han tror ju fortfarande att han är bäst i sängen! Johan Brännström .