Nr: 7 (2011) LITTERATUR OCH SPRÅK Carl von Linné om insekter, Flyttfåglar i poesin, Stensimpor hos Norbert Scheuer, Goethes självbiografiska skrivande, Ontologiska frågor hos Lars Jakobson, Bodil Malmsten om minnets betydelse, Äldres samtalsstil, Andraspråkstalares kommunikation i arbetslivet Sture Packalén (red.) LITTERATUR OCH SPRÅK Redaktör: Sture Packalén (e-post: [email protected]) Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Mälardalens högskola Skriftserien är även tillgänglig på nätet: Nr. 1 (2005) Gränsöverskridande i och kring litteraturen http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-138 Nr. 2 (2006) Kristina Lugn m.fl. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-158 Nr: 3 (2007) Barbro Lindgren, Günter Grass, Sven Regener, J.C. Oates, Émile Zola Amerikasvenska http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-368 Nr: 4 (2008) Agneta Pleijel, Torgny Lindgren, Gertrude Stein, Ingo Schulze, Heinrich Böll Reflection on Argentine identity Filmöversättning och språklekar http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-1462 Nr: 5 (2009) Ekokritik, Jean-Henri Fabre, Återvinningens estetik, Kerstin Ekman, Humanism och posthumanism, Elektriska får och mekaniska människor, Djurkaraktärer, Kulturella dimensionen http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-9569 Nr: 6 (2010) Theodor Kallifatides, Bodil Malmsten, Hugo Hamilton, Fransk 1800-talsprosa, Marcel Pagnol, Vilhelm Moberg, Språkundervisning http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-12194 Nr: 7 (2011) Carl von Linné om insekter, Flyttfåglar i poesin, Stensimpor hos Norbert Scheuer, Goethes självbiografiska skrivande, Ontologiska frågor hos Lars Jakobson, Bodil Malmsten om minnets betydelse, Äldres samtalsstil, Andraspråkstalares kommunikation i arbetslivet http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-15249 Copyright©Författarna ISSN: 1653-1701 LITTERATUR OCH SPRÅK, nr. 7 (2011) Innehåll Red Inledning 2 Ingela Pehrson Berger Carl von Linnés Tal, om Märkwärdigheter uti insecterne 5 Magnus Jansson Sträckläsning 35 Thorsten Päplow ”Enbart hennes fulhet gör att hon hela tiden måste berätta historier.” Misslyckande som orsak till det stensimpelika berättandet i Norbert Scheuers Überm Rauschen 43 Ingemar Haag Att känna sig själv och sitt århundrade – om Goethes självbiografiska skrivande 67 Marie Öhman ”Man ser mig och jag finns” – Ontologiska frågor i Lars Jakobsons Vännerna 91 Cecilia Pettersson Det förflutnas dunkla kraft – om minnets betydelse i Bodil Malmstens prosa 115 Eva Sundgren ”dä blir minnen av allting” – Äldres samtalsstil med fokus på berättelser 127 Marie Nelson Andraspråkstalares kommunikation i arbetslivet 143 Inledning Detta nummer av Litteratur och språk är huvudsakligen ägnat åt det förflutna, människors berättande, åt minnet, den bild människor gör sig av det förgångna, men också av det artificiella i ett samtida perspektiv. Ingela Pehrson Berger inleder blicken bakåt när hon behandlar Carl von Linnés Tal, om Märkwärdigheter uti insecterne. Hon undersöker genom en kombination av idéhistorisk belysning och retorisk analys fyra teman i talet, nämligen hur Linné ger uttryck för en fysikoteologisk förundran i synen på insekterna, hur han presenterar den entomologiska forskningen och uppmanar till en nyfikenhetsforskning, hur han verkar för folkupp- lysning genom att avskaffa vanföreställningar om insekter, samt hur han med humoristisk antropomorfism berättar om insekters beteenden. Magnus Janssons bidrag, Sträckläsning, är ett projekt som vill under- söka om – och i så fall hur – svenska poeter under 1900-talet har använt flyttfåglar som motiv. Utgångspunkten är Fredrik Bööks studie ”Flyttfåg- larna” från 1913. Utifrån den läser sig Jansson fram genom det ena lyriska författarskapet efter det andra. Han genomkorsar dem som en fågelskådare på jakt efter att göra observationer, som sedan förs in på registerkort. Projektet är därför också en utforskning av en läsarpraktik inspirerad av ekokritiken. Frågor som läsaren ställs inför är: Vad är ett motiv? Vad är en observation i dikten jämfört med en observation i ”verkligheten”? Thorsten Päplow tar sig an Norbert Scheuers roman Überm Rauschen och undersöker vilken betydelse stensimpan har för den manliga huvud- personens misslyckanden både på det personliga och på det yrkesmässiga planet. Päplow visar i sin analys hur Scheuers stensimpelika berättande – med familjeliv i efterkrigstidens Tyskland som bakgrund – framstår som en skildring av ett existentiellt fiasko. I sin essä om Goethes självbiografiska skrivande ägnar sig Ingemar Haag åt Dichtung und Wahrheit, diktarens monumentala bidrag till den självbiografiska genren under 1800-talets första hälft. Haag visar hur ledigt Goethe rör sig genom historien, politiken och konsten, hur han i sitt diktarvärv är mer av en kulturhistoriker än en självbekännande navelskå- dare. Marie Öhman tar i sitt bidrag ”Man ser mig och jag finns – Ontologiska frågor i Lars Jakobsons Vännerna” upp romanens utforskande av hur ny teknik kan komma att påverka våra föreställningar om vad en människa är. Öhman visar hur Jakobson använder science fiction-genren för att ifrå- gasätta en traditionell uppdelning av tillvaron i materiellt och icke-mate- riellt, mänskligt och icke-mänskligt och relaterar detta ifrågasättande till en posthumanistisk kontext. Cecilia Pettersson går in på det förnyade intresset för minnet och konstaterar att det uppstått ett nytt berättande om minnet genom vilket detta bl.a. förknippas med fantasi istället för sanningsenlighet. Hon ställer Bodil Malmstens romaner Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån 2 och framför allt Nästa som rör mig i relation till denna minnesuppfattning. Det framgår då att dessa romaner fungerar som ett slags motberättelse, där minnet framförallt handlar om mer universella frågor, såsom minnets värde, dess identitetsskapande funktion och dess grundläggande betydelse för den mänskliga existensen Eva Sundgren för i sin artikel ”dä blir minnen av allting” – Äldres samtalsstil med fokus på berättelser” en inledande diskussion kring forsk- ning om äldres berättande. Hennes syfte är inte bara att beskriva berät- telsernas form och funktion, utan också att bidra till en diskurs om äldre och äldres språk som inte utgår från ett bristperspektiv. Viktiga frågor är hur de äldre konstruerar sina berättelser och vilken bild de ger av sig själva och sina liv. Först tar Sundgren upp vem som är äldre och vad en berättelse är. Därefter görs några nedslag i en inspelning med en kvinna på snart 92 år. Eftersom perspektivet är interaktionellt ställs också frågan vilken roll lyssnaren spelar för berätterskan. Marie Nelson, slutligen, gör en studie av andraspråkstalares vardagliga kommunikation vid ett svenskt storföretag. Det övergripande syftet med hennes studie har varit att finna kommunikativa faktorer som har en positiv inverkan på andraspråkstalares integration på arbetsplatsen och i den nära arbetsgruppen. Utifrån arton intervjuer med fast anställda indu- striarbetare och tjänstepersoner, som kommit till Sverige i vuxen ålder, har Nelson valt ut fem deltagare för observation. Resultaten visar att de fem deltagarnas vardagliga kommunikation till stor del påverkas av aktu- ell yrkesposition. Nelson noterar vidare bl.a. att tjänstepersoner kan klara sig utan kunskaper i svenska så länge de behärskar engelska i tal och skrift, medan den industriarbetare som inte talar svenska riskerar att halka efter såväl yrkesmässigt som socialt. Red. 3 4 Carl von Linnés Tal, om Märkwärdigheter uti insecterne Ingela Pehrson Berger Den tredje oktober 1739, gamla stilen,1 höll Carl von Linné (1707-1778) ett tal för Kungliga Vetenskapsakademien i Riddarhusets stora sal i Stockholm.2 Talets titel var Tal, om Märkwärdigheter uti insecterne. Linné hade då redan ett internationellt renommé, framför allt som botanist. Han hade publicerat en stor del av sina viktiga systematiska arbeten inom botaniken, Systema Naturæ (1735), Fundamenta botanica (1736), Critica botanica (1737), Genera plantarum (1737), Flora lapponica (1737) och Hortus Cliffortianus (1738), samt- liga i Nederländerna medan han själv vistades i landet. Han hade återvänt till Sverige med en medicine doktorsexamen i bagaget och bosatt sig i Stockholm, där han försörjde sig som amiralitetsläkare och med avlöning från Bergskollegiet höll välbesökta föreläsningar i botanik och mineralogi. Linné hade varit en av initiativtagarna till att Vetenskapsakademien grun- dades i juni 1739, och han hade själv innehaft dess första presidium.3 Enligt stadgarna skulle en ny preses väljas varje kvartal. Presesskiftena kom att ske enligt en ritual där den avgående preses’ tal var ett viktigt inslag. Sten Lindroth framhåller att Linné, som Akademiens förste preses, var den som införde denna praxis, och att han genom sitt tals ”oefterhärmliga egenart” blev ett svåruppnått föredöme för de följande presidietalarna.4 Vetenskapsakademien hade det populärvetenskapliga och nyttoinrik- tade målet att sprida kunskap om matematik, naturvetenskaper, ekonomi, handel, industri och hantverk samt att visa hur sådan kunskap kunde komma näringslivet till godo.5 Därför stadgades det att Vetenskapsakade- miens Handlingar, som utgavs kvartalsvis i takt med presidieperioderna, skulle vara skrivna på svenska.6 Även presidietalen hölls naturligtvis på 1 År 1753 övergick Sverige från den julianska till den gregorianska tideräkningen, vilket innebar att elva dagar togs bort ut februari månad det året. Se Sten Lind- roth (1978), Svensk Lärdomshistoria: Frihetstiden. Stockholm, s. 327 f. 2 Carl Linnaeus adlades och