©Kim Milrell, 2009 Framställd på www.vulkan.se Ansvarig utgivare: Kim Milrell Igår blev en tonårstös kär i mig Kim Milrell Fjärde bloggboken är ett faktum! 2008 var ett okej år. Det hände en massa bra saker men oftast blev det ändå pannkaka av det hela – å andra sidan slapp jag ännu en tradig raksträcka. Jag började publicera skyddade inlägg och dessa hemliga, ekivoka, avslöjande texter finns givetvis med i denna bok. Dessutom har jag lagt till ett par inlägg som jag fann på tok för vågade för bloggen. Läs och njut. De flesta musikrelaterade inläggen är borttagna, likaså alla länkbaserade. Bilder och annat finns att beskåda på kimmilrell.se. Njut nu! Kim Milrell, Stockholm februari 2009. 1 Antonio 2 januari, 2008, 08:46 När jag var 18 upplevde jag en mycket märklig sak. Jag satt en dag och kollade igenom kontaktannonserna på text-tv och fastnade för en kille vid namn Antonio. Han var i min ålder och bodde i en liten stad mitt i Spanien. Det stod inte så mycket i annonsen – bara att han sökte brevvänner i Norden. Jag skrev ett brev och veckan därpå fick jag ett svar. Antonio skrev att han aldrig satt in någon annons och att jag var den enda han svarade – för att jag var den enda killen som skrev. ”Jag fick plötsligt en massa brev från blondiner och jag förstod inte varför”, skrev han. Det var ett väldigt långt och fint brev som han avslutade med att förklara att han var gay. Jag kände tusen nålar punktera min kropp. Jag kände mig på något vis levande och utvald. Jag blev naturligtvis störtförälskad. Antonio var smart, snygg, välformulerad och vi skrev brev till varandra varje vecka. Jag var arbetslös på den här tiden och rusade till dörren varje gång posten kom. Vi skrev inte bara till varandra - vi skickade dessutom en massa musik, videoband och bilder tvärs över Europa. Snart bestämde jag mig för att åka dit. Jag hade egentligen tänkt åka och hälsa på Patricia, en spansk tjej jag brevväxlat med sedan jag var 12, men hon var plötsligt ointressant. Jag var oerhört förälskad i Antonio och ville inget hellre än åka och träffa honom. Jag sparade alla pengar jag kom över och någon månad senare hade jag resan bokad. När jag landade på Barajas flygplats i Madrid stod han där och väntade med ett brett leende över (de naturligtvis så härligt fylliga) läpparna. Han såg ut precis på samma sätt i verkligheten som på foto; ungefär 175 cm lång, väldigt manliga drag, tjockt, kort, svart hår och alltid leende bruna ögon. Och han doftade… barrskog (jag insåg snart att det berodde på hans schampo). 2 Vi promenerade genom den varma natten till en bussterminal och satte oss på en buss mot Antonios sömniga hemstad dit vi anlände sent, sent på kvällen. Vi åkte hem till hans vänner som bodde tillsammans i ett kollektiv. De hade en europakarta på väggen i vardagsrummet och de tyckte jag kom väldigt långt bortifrån. Första besvikelsen upplevde jag där den allra första kvällen. Jag som hade längtat som en dåre efter att få hålla Antonio tätt intill mig, att få somna och vakna bredvid honom fick snart veta att det inte skulle komma att ske. Antonio var tvungen att sova hemma i föräldrahemmet. Vi var ju trots allt i det katolska Spanien. Jag sov istället ensam i ett rum som tillhörde en av killarna som bodde i kollektivet. Han hade tidigare varit tillsammans med Antonio A som också bodde där och de sov nu i samma säng under min vistelse. Den enda fysiska kontakten jag fick uppleva med Antonio var då vi under enstaka eftermiddagar låg och småhånglade i soffan i det där kollektivet och jag var grymt besviken. En dag gjorde Antonio dock ett väldigt oväntat närmande. Vi var ute och promenerade på något som mest liknade en strandpromenad fast i en stad utan strand. Bara en smutsig flod som rann rakt tvärs igenom den. Vi hamnade bakom något slags skjul och plötsligt plockade Antonio fram sin mandom. Den var enorm och såg väldigt… spansk ut. Han ville att vi skulle ha sex där bakom skjulet men jag blev i min förskräckelse rosenrasande och sa åt honom att jag inte hade kommit hela vägen till Spanien för att ligga med honom bakom ett skjul intill en smutsig flod. Var fanns all romantik som genomsyrade hans brev, undrade jag och han skämdes som en olydig hund. Vi promenerade i tystnad tillbaka till kollektivet, sa hej då och så gick han hem. Dagen därpå bad han om ursäkt. Mitt kanske varmaste minne från den här resan upplevde jag en kväll då vi varit ute på stan och var på väg tillbaka till kollektivet. Vi var rätt flamsiga och på bra humör. Plötsligt slet Antonio med mig in i en fotoautomat som stod mitt på gatan och hånglade upp mig. Det var ljuvligt. 3 Dagen därpå åkte jag, Antonio A + en av hans vänner till Madrid för att hälsa på deras gemensamma kvinnliga vänner. Jag älskade Madrid. En storstad med en puls jag aldrig tidigare upplevt. Under natten kröp Antonio A upp till mig där jag sov, kramade mig och vi hånglade snart. Jag hade aldrig tänkt på honom så men han förklarade för mig att han blivit förälskad i mig första gången han träffade mig i kollektivet den där första kvällen. Dagen efter vinkade han av mig på flygplatsen. Han grät floder. Jag minns inte om jag grät. Förmodligen var jag nog mest spänd inför flygresan hem. När jag satt i bilen på väg hem tyckte jag det var skönt att vara hemma igen. Jag hade blandade känslor av resan. På sätt och vis hade det varit ett äventyr men det jag allra mest hade sett fram emot – att få sova med Antonio – hade jag inte fått uppleva. Jag visste inte då att mitt liv var på väg att förändras radikalt. Bara en vecka senare skulle jag komma att byta adress och kärleksobjekt. Dagens mail 2 januari, 2008, 10:49 Du är annorlunda och har alltid varit. ;) Men det gör dig även svårtillgänglig och lite skrämmande. Kan vara bra att tänka på. /Man, 37, Stockholm Svar: OMG! Hombres que yo quiero 3 januari, 2008, 07:39 Jag hade helt glömt bort att jag har en profil på ett spanskt community som igår meddelade mig via mail att jag har olästa meddelanden. Så jag loggade in. Och jag hade visst lyst med min frånvaro ett bra tag för det äldsta olästa meddelandet skickades till mig i december 2005! Hahaha. 4 Jag svarade. Bättre sent än aldrig. Hahaha. Åh! Spanjorer och israeler älskar mig. Och jag älskar dem. ok 5 januari, 2008, 00:59 När jag var 19 (för hela 14 år sedan, tro det eller ej) var jag mycket kär i min första kärlek. Det var passionerat och det höll i nästan ett helt år. Efter det sågs vi inte på en sisådär åtta år. Idag besökte han min profil på det där communityt, förmodligen av misstag, och han sa ingenting. Jag kände mig tvungen att säga något (liksom så där som om man skulle springa på varandra på gatan) så jag sa nåt lite lustigt (med så att säga glimten i det välkända ögat) och hans svar lät så här: “ok” Varken mer eller mindre. Tänk att han en gång i tiden var en person jag var fruktansvärt kär i och trodde jag skulle leva med i all framtid (patetiska tanke). Och allt han har att komma med är ett “ok”. O käre vän. Tiderna förändras sannerligen. Hello Handyman 6 januari, 2008, 18:16 Häromdagen small det till i hemmet och vardagsrumslampan slocknade. Det var inte bara själva lampan som small utan det var något allvarligare. Så idag kom Handyman förbi och vips hade han listat ut att säkringen inne i strömbrytaren var trasig. Nu lyser lampan igen. Tack Handyman. Diverse måndag 7 januari, 2008, 09:59 5 Åh! Detta kommer nog bli en sådan där jobbig vecka. En massa jobb + rubbad dygnsrytm pga. helgens aktiviteter. Ja, helgen bjöd ju på både det ena och det andra. Mestadels hemmaliv allena med Sebbe men i lördags tokade jag ju till det och söp till helt enkelt. Kul kväll. Men kort. En orkar ju inte så mycket numera. Tysken (som ska komma över och dricka te i eftermiddag) gjorde mig uppmärksam på att Hundvakten givit mig inte bara en informationsfolder om ett gym, utan därtill en burk antirynkkräm + en tub ögonkräm. Försöker han säga mig något? Kanske därför blev jag lite extra glad då denna konversation utspelade sig på Systemet i fredags; - Hej. Har du legitimation? – Absolut! Nyss fyllda 33. - *Fniss* Jag har för övrigt gått ner fem kilo. Och så kan jag konstatera att Marie Picassos album är bland det tråkigaste jag hört på länge. Snacka om slätstruken sörja. Så kan det gå när man har en vecka på sig att spela in eländet. De borde ju dock haft evigheter på sig att leta fram bra låtar. Men nej. Vågade ord och annat 8 januari, 2008, 08:53 Härlig eftermiddag och kväll igår. Drack te och åt pizza (”Från jord till bord” från Dalens pizzeria - rekommenderas) med Tysken och njöt av att ha sällskap av ännu en kamrat jag till fullo kan vara mig själv med. Det är så härligt när folk känner en så väl att man kan kläcka ur sig de mest politiskt inkorrekta skämten och veta att åhöraren vet att man inte menar det man säger. 6 Gårdagens citat Tysken var lite (mycket) överraskad över att det sitter en säkring inuti strömbrytaren och jag sa ett sanningens ord: “I Sverige är vi så säkra att vi till och med använder ko*dom när vi o*anerar”.