Juhani Paasivirta Finland år 1918 och relationerna till utlandet Tiden förlag 1962 Innehåll I. Den politiska aktiviteten efter Finlands självständighetsförklaring..............................................1 1. Det politiskt-militära världsläget..............................................................................................1 2. Strävandena att få självständigheten erkänd ............................................................................3 3. Orientering mot Tyskland eller neutralitet? ...........................................................................10 4. Den aktivistiska rörelsen hösten 1917....................................................................................14 II. Inbördeskrig på väg mot självständighet...................................................................................19 A. Utlösningen av ett politiskt-socialt spänningsläge ................................................................19 1. Motsättningen mellan socialister och borgerliga partier....................................................19 2. Konflikten urartar till väpnad uppgörelse ..........................................................................21 B. De revolutionära vid makten .................................................................................................28 1. Revolutionsrörelsens inrikespolitiska mål .........................................................................28 2. Folkkommissariatets utrikespolitiska verksamhet .............................................................32 C. Den lagliga statsmaktens verksamhet....................................................................................35 1. Vasa-senaten och förvaltningens organisering...................................................................35 2. Vasa-senaten och utrikesrelationerna.................................................................................38 D. Utlandet och inbördeskriget i Finland...................................................................................43 1. Rysslands inställning..........................................................................................................43 2. Inbördeskriget och politiken i Sverige ...............................................................................47 3. Ålandsfrågan under världskriget ........................................................................................51 4. Tysklands intervention i inbördeskriget.............................................................................58 5. England och inbördeskriget................................................................................................61 E. De stridande arméernas organisation. Krigshändelserna.......................................................63 1. De rödas och de vitas militära styrkor................................................................................63 2. De inledande operationerna på olika frontavsnitt ..............................................................77 3. Striderna i norra Tavastland och Satakunda Tammerfors' fall...........................................79 4. Striderna under februari-mars i Savolax och Karelen........................................................81 5. Den tyska militärexpeditionens ankomst ...........................................................................83 6. De röda besegras av vita och tyska styrkor........................................................................85 III. Inrikes- och utrikespolitikens inriktning efter inbördeskriget..................................................88 A. Paraden den 16 maj och Mannerheims avgång.....................................................................88 B. Striden om landets statsskick.................................................................................................94 1. Regeringsmakten normaliseras ..........................................................................................94 2. Planer på ett tvåkammarsystem..........................................................................................98 3. Republik eller monarki? ...................................................................................................101 4. Kungavalet .......................................................................................................................110 C. Revolutionens efterräkning..................................................................................................112 D. Krisen inom arbetarrörelsen ................................................................................................117 1. Landsflyktiga revolutionärer bildar Finlands kommunistiska parti .................................117 2. Socialdemokraterna återupptar partiverksamheten ..........................................................123 E. Den tyska orienteringen i Finlands utrikespolitik................................................................128 1. Världskriget och parternas segerchanser bedömda ur finländsk politisk synvinkel ........128 2. Senatens utrikespolitiska mål...........................................................................................130 3. Finlands utrikespolitiska ställning och Sverige................................................................134 F. Världskrigets slut och Finland .............................................................................................135 Källförteckning.............................................................................................................................137 Översikt över originalkällmaterial till Finland år 1918........................................................145 Litteraturöversikt..................................................................................................................149 1 I. Den politiska aktiviteten efter Finlands självständighets- förklaring 1. Det politiskt-militära världsläget År 1917 framträdde på den internationella scenen tecken som gav vid handen att nya krafter — tidigare blott dunkelt anade av djärva fjärrskådare — nu påverkade såväl världskrigets gång som samhällsutvecklingen i Europa. Revolutionens utbrott i Ryssland i mars och Förenta staternas anslutning till ententemakternas stridsfront var de märkligaste av dessa företeelser, som tillförde händelseutvecklingen en mängd nytt brännstoff. Västmakternas sedan årets början pågående ansträngningar att genom fast samverkan få till stånd en vittomfattande generaloffensiv, som skulle tvinga Tyskland och dess bundsförvanter till samtidig aktion å ena sidan i Belgien och Frankrike, å den andra i Ryssland, Rumänien och riktningen Saloniki, var till följd av den ryska revolutionsrörelsen dömda att rinna ut i sanden. De fransk-engelska truppernas anfallsoperationer i april ledde endast till lokala framgångar och förorsakade besvikelse, ja gav rentav segerviljan en tillfällig knäck hos frans- männen med dessas känslighet för växlingar i den allmänna stämningen. Beträffande krig- föringen intresserade främst frågan, hur det försvagade militära trycket i öster kunde väntas påverka Tysklands aktivitet och vad dess motvikt, de amerikanska trupptransporterna till Europa, kunde betyda i ökad kraftinsats på västmaktssidan. Om den ryska revolutionen hade tillfogat västmakterna en militär förlust, kunde dessa dock på kreditsidan bokföra ett slags idépolitisk motpost: de slapp numera den politiska barlast som alliansen med det ”reaktionära” Ryssland på sin tid hade inneburit. Möjligheterna att bevara alliansförhållandet till det nya Ryssland, som nu tycktes stå inför en demokratiseringsprocess, råkade dock uppenbart i farozonen, sedan revolu- tionsregimen uppställt fred som ett av sina handlingsmål. Det Ryssland som hade upplevt marsrevolutionen och som både politiskt, administrativt och socialt befann sig i våldsam jäsning, ”de obegränsade möjligheternas land”, hade försvagats som stridsfaktor i världskriget. Kerenskijs försök att med revolutionen som kraftkälla ingjuta en ny aktiv anda hos fronttrupperna hade i juli lett till offensiven i Galizien, som dock efter smärre begynnelseframgångar kom av sig. Trots rikets inre sönderfall som förlamade dess militära handlingsförmåga, bevarades emellertid frontlinjerna intakta. Det fredskrav som revolutionen hade frambesvurit — under mottot: ”slut på kriget utan territoriella erövringar och krigsskade- stånd” — visade däremot att det Ryssland som sökte sig sin väg mot demokratin, önskade av- veckla sitt alliansförhållande till västmakterna och följa sin egen linje. I detta läge då ropen på ”krig” och ”fred” korsade varandra och förebådade kaos, växte självständighetssträvandena i styrka hos de längst utvecklade mindretalsnationaliteterna i det ryska riket och mottog ytterligare ideologiska impulser av de revolutionära proklamationerna om nationernas självbestämmande- rätt. Den ryska regeringsmakten fick därför svårt att upprätthålla rikets enhet under trycket av denna upplösningsprocess. Hos centralmakterna aktualiserade den ryska revolutionen frågan, hur det nya läget skulle kunna utnyttjas för att framtvinga ett militärt avgörande. De perspektiv som öppnade sig, lockade den tyska krigsledningen till så djärva projekt att riksregeringen hade ytterst svårt att följa med. En ”segerfred” som gav Tyskland betydande territoriella vinster i öster var militärernas mål; regeringen och riksdagen däremot som deklarerade sin syn på fredsfrågan den 19 juli, visade sig böjda för en mer måttfull bedömning av chanserna. Överkommandot dikterade dock i huvudsak också