från klubbrum till medielabyrint 1 2 Michael Forsman Från klubbrum till medielabyrint ungdomsprogram i radio och tv 1925‒1993 Nr 14 i en serie skrifter utgivna av S T I F T E L S E N E T E R M E D I E R N A I S V E R I G E 3 UTKOMNA VOLYMER I SKRIFTSERIEN 1. Leif Furhammar, Med TV i verkligheten 1995 2. Göran Elgemyr, Radion i strama tyglar 1996 3. Nina Wormbs, Genom tråd och eter 1997 4. Olle Sjögren, Den goda underhållningen 1997 5. Torsten Thurén, Medier i blåsväder 1997 6. Lars Hänström, Lär mig att mäta tiden 1997 7. Peder Lunell-Fallenius, Radiohuset 1998 8. Lars-Åke Engblom, Radio- och TV-folket 1998 9. Birgitta Höijer, Det hörde vi allihop! 1998 10. Alf Björnberg, Skval och harmoni 1998 11. Ulla B Abrahamsson, I allmänhetens tjänst 1999 12. Peter Dahlén, Från Vasaloppet till Sportextra 1999 13. Sune Tjernström, En svårstyrd skuta 1999 14. Michael Forsman, Från klubbrum till medielabyrint 2000 © Stiftelsen Etermedierna i Sverige 2000 Fälth & Hässler i Värnamo 2000 isbn 91-518-3639-4 issn 1400-7274 4 Stiftelsen Etermedierna i Sverige har initierat och driver ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om de svenska etermediernas upp- komst och utveckling fram till den tid då monopolet upphör. Ett tju- gotal forskare är knutna till olika delprojekt och deras resultat publi- ceras i denna skriftserie. Projektet kommer att sammanfattas i tre po- pulärvetenskapliga volymer. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB har anslagit medel till stiftelsen motsvarande huvudparten av de beräknade kostnaderna. Senare har även Teracom AB inträtt som ett stödjande företag. Dessutom har betydande bidrag erhållits från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Telia AB, Svenska Spel f.d. Tipstjänst och STIM. Administrativt leds forskningsprojektet av förre TV1-chefen Olle Berglund, som är ordförande i redaktionskommittén, och redaktörerna Göran Elgemyr (SR), Roland Hjelte (SVT) och Margareta Cronholm (SVT). I kommittén ingår även projektledarna professorerna Stig Ha- denius, Dag Nordmark och Lennart Weibull. Professorerna Sverker Ek och Jarl Torbacke tillhör också redaktionskommittén. 5 6 Innehåll förord · 13 kapitel 1 ungdom i etern · 15 Frågeställningar och material · 16 Perioder och disposition · 19 Genrer, format och public service · 21 Ungdomsbegreppet · 25 Representationer av ungdom i medierummet · 27 kapitel 2 mäktiga röster och nya tongångar radio 1925–43 · 31 I allmänhetens tjänst · 31 Radion som folkbildare · 32 Mellankrigsungdom och modernitet · 34 Barnradio för ungdomar · 35 Radio som alternativ till kommersialismen · 38 Alltid redo · 40 På vetenskapliga grunder · 43 Ordfront · 45 Förenad ungdom · 47 Jazzen anfaller · 48 Klubbradio · 54 Sammanfattning · 58 7 kapitel 3 klubbrum och ett fönster mot ungdomsvärlden radio 1944–55 · 60 Plats för ungdomen · 61 Helén öppnar Fönstret · 63 På korståg med reportagemikrofonen · 65 Fönsternischer · 67 Ungdomens parlament · 71 Skolad ungdom · 73 Med en egen Stiel · 74 På Weises vis · 77 Klubb Fiskartorpet · 80 Sammanfattning · 84 kapitel 4 i tonårslya och problembyrå radio 1956–63 · 85 Tonårsspis och ungdomskultur · 86 Ungdom på glid · 88 Att bli vuxen · 91 Tonårsträffen · 93 Delvis Presley, delvis jazz · 96 Rockfickor · 100 Pirater och skvalité · 102 Vid popfronten med Klas Burling · 105 Sammanfattning · 108 kapitel 5 ungdomens tid och generationsestraden radio 1964–69 · 110 Ut från ungdomsgården · 111 Tonårskväll och blockprogrammen · 115 På toppen · 121 Insänt · 126 8 Nyttiga program · 127 Folkets röst? · 129 Sammanfattning · 133 kapitel 6 från medborgarkontoret radio 1970–79 · 135 Medborgarkontoret · 137 »Hundar, hästar och mopeder« · 140 Tvärs emot systemet · 141 Decentralisering eller censur? · 142 Partiskhet eller samtidsansvar? · 144 Rädda radion! · 146 Radioaktiv · 148 Telefontyckare · 149 Musikens makt · 150 Tonkraft · 153 Rockens roll · 155 Hemma hos · 156 Sammanfattning · 158 kapitel 7 i medielabyrinten radio 1980–93 · 160 I medielabyrinten · 161 Radio i neon · 165 Ny Våg eller slutstation? · 168 Ung radioförståelse · 171 Alinges eldoradio · 173 Kanalvill · 176 Metropol i brutet monopol · 177 Intimisering eller ironiskt samförstånd? · 179 Digitalisering och sedan? · 184 Sammanfattning · 187 9 kapitel 8 övertoningar · 189 Två programtyper · 190 Var finns publiken? · 193 Från friluftsgård till satellitdisk · 195 Stilisering och televisualitet · 199 Rum för ungdom · 201 kapitel 9 generationsbilder ‒ tv-magasin för unga 1956‒93 · 203 Magasinerade blickar · 203 Radion i bild · 206 Vi unga · 207 Reservatungdom · 210 Revirungdom · 213 Politik eller pop? · 215 Stänk och Swiiisch · 218 Generationsironier då och nu · 222 Knuff · 223 Ventiler · 226 Från Södra station till Växjö och vidare · 227 Hej Bullen – hjälp mig! · 232 Sammanfattning · 234 kapitel 10 musikvisioner ‒ pop i tv tv 1956‒93 · 236 Taktfulla bilder · 239 Opoppopa twist · 242 Drop In · 244 Bildreglemente för pop-TV · 247 Popside · 250 Sidsteppad · 252 10 Levande regionalpolitik · 255 »Kassablanca«, Måndagsbörsen m.m. · 257 Videolistor och distanseringseffekter · 263 Sammanfattning · 268 kapitel 11 en ljusnande framtid? · 270 Ungdomsprogram – en genre? · 271 Musik – den viktigaste koden? · 273 Ungdom – klubbgäng eller smaksegment? · 274 Public service – folkbildning eller varuhus? · 276 En ljusnande framtid? · 279 noter · 281 källor och litteratur · 324 bildkällor · 347 personregister · 349 11 12 Förord Emellanåt kan vårt mångkanalsamhälle flimra och klinga förun- derligt tomt. Då är det lätt att nostalgiskt blicka tillbaka mot en tid då utbudet och valmöjligheterna var mer begränsade. I sanningens namn var mina egna ursprungsupplevelser av den programtyp som tas upp i denna bok inte odelat positiva. För en hängiven popfan och stilnyfiken tonåring under 1970-talet framstod ung- doms-TV oftast som en öken, medan ungdomsradions förvisso betydligt generösare utbud ibland kändes lite pratigt och osvängigt. Men en långvarig clinch med ett stort antal ungdoms- program från både radio och TV och möten med mängder av skrivet material från sex decennier har kommit att innebära något av en attitydrenovering hos mig. Programutbudet har åtminstone varit mångfasetterat. En ekonomisk förutsättning för mötet med detta stora och spännande material var från början ett forskningsanslag från Forskningsrådsnämnden (FRN). Sedermera tillkom finansiellt stöd från Stiftelsen Etermedierna i Sverige. Denna kontakt gav mig också möjlighet att delta i ett par lärorika seminarier med de övriga forskarna i Etermedieprojektet. Det har också varit berikande att läsa de böcker som publicerats av andra medarbetare i projektet. Gentemot några av dessa böcker har det varit svårt att upprätta någon absolut revirgräns, men förhoppningsvis breddar snarare än överlappar mitt arbete Alf Björnbergs (1998) bok om musikut- budet i radio och TV, Olle Sjögrens (1997) om radio- och TV- underhållning och Ingegerd Rydins kommande bok om barnpro- gram i radio och TV. 13 En annan förmån i samband med denna studie var att jag fick möjlighet att träffa några av de ungdomsprogrammakare som »var med« och jag vill tacka följande som var vänliga nog att ställa upp för intervju: Kersti Adams-Ray, Nils Fagerberg, Gabriella Garland, Lars-Magnus Jansson, Hasse Linder, Lasse Sarri, Birgitta Thofelt, Ragna Wallmark, Lars G Warne, Arne Weise och Margareta Wäs- terstam. Mina främsta källor under detta arbete har dock varit Sveriges Radios program-, dokument-, bild- och pressarkiv samt SR:s bibliotek. Överallt har jag möts av professionellt sinnad hjälpsamhet. Ett särskilt tack vill jag rikta till dokumentarkivets Börje Sjöman för osviklig vägledning. Kloka synpunkter och sak- korrigeringar på mitt manus har jag fått av Etermedieprojektets tålmodiga redaktionskommitté samt av Erling Bjurström, Göran Bolin och Carin Åberg. Tomas Blom stod för en imponerande språk- och faktagranskning av texten. Andra har läst valda delar av mitt manus: Alf Björnberg lustläste merparten av radiodelen och Hasse Linder gav mig tips angående 1960-talets ungdomsradio. Tack också till Lars-Magnus Jansson och Dag Nordmark för kom- mentarer. Ansvaret för eventuella felaktigheter i manus faller dock helt på författaren själv. Till sist en djup bugning för Gunnel Asplund, Etermedieprojektets sekreterare under den tid då jag arbetade med min bok, vars ordnande hand och medkännande hjärta gjorde allt så mycket lättare. Stockholm i november 1999 Michael Forsman 14 kapitel 1 Ungdom i etern Ungdom är en högintressant grupp inte bara för de kommersi- ella medierna. Också radio och TV i public service-tappning har ägnat denna del av publiken/befolkningen intresse och möda, då det i public service-uppdraget ingår att tillhandahålla informa- tiva och underhållande program också för denna grupp. Organisatoriskt, utbudsmässigt och publikt har det på såväl radio- som TV-sidan också utvecklats specifika normer, koder och förväntningar i och kring program för, om, med och i viss mån av ungdom. Sammantaget och sett i relation till annat ut- bud gör detta att vi kan tala om »ungdomsprogram« som en särskild programkategori. En historisk kartläggning av ung- domsprogrammens framväxt och förändring bör dock inte rym- ma endast diskussioner av form och innehåll, även de funktioner och relationer som program för ungdom haft i förhållande till det programproducerande företaget, den tänkta publiken och samhället i stort är av intresse. Ungdomsprogrammen har ju inte bara fungerat som en service för en åldersmässig och på senare år mer livsstilsavgränsad publikgrupp, de har också bidragit till att skapa uppmärksamhet och offentlighet