Saga och Sed utkom med sitt första nummer 1932, samma år som Akademien grundades. I årsboken publiceras artiklar som hänför sig till området svensk folkkultur, begreppet taget i vid mening. Saga och Sed Artiklarna utgörs till stor del av föredrag som hållits vid Akademiens sammanträden, men också av andra bidrag som faller inom det Saga och Sed 2019 forskningsfält som Akademien har att värna om. Som fasta punkter KUNGL. GUSTAV ADOLFS ingår preses hälsningsord vid högtidssammanträdet 6 november, liksom minnesord över de ledamöter som avlidit under det gångna AKADEMIENS ÅRSBOK året, sekreterarens verksamhetsb erättelse samt en förteckning över Akademiens ledamöter. 2019 ANNALES ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI Distribution: eddy.se ab e-post: [email protected] Box 1310, 621 24 Visby. Telefon 0498-25 39 00 http://kgaa.bokorder.se ISSN 0586-5360 Saga och Sed KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIENS ÅRSBOK 2019 REDAKTÖR: GUNNAR TERNHAG ANNALES ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI Distribution: eddy.se ab e-post: [email protected] Box 1310, 621 24 Visby Telefon 0498-25 39 00 http://kgaa.bokorder.se ISSN 0586-5360 Produktion: eddy.se ab, Visby 2020 Tryck: RK-tryck, Uppsala 2020 Innehåll 3 Innehåll Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019. Hälsningsord av Preses ..................................... 5 Minnesord ............................................... 17 Preses minnesord över bortgångna ledamöter ................. 17 Carl Göran Andrae 1930–2019 ............................. 33 Maria Ågren Ingmar Brohed 1940–2019 ................................ 36 Bertil Nilsson Den medeltida sockenprästen och sockenborna .................. 41 Av Bertil Nilsson Medial storm och kollegiala morranden. Om könsbestämningen av krigaren i Birka, grav Bj. 581 på Björkö, Uppland .............. 53 Av Torun Zachrisson Att synliggöra det nedvärderade – om skildringar av småhandel i frågelistsvar och tidningstexter .............................. 73 Av Ann-Catrin Östman Människor som skriver. Sociala medier i Sverige 100 år före Facebook ............................................. 89 Av Ann-Catrine Edlund Humanistisk forskningsvardag – om analoga och digitala handlag .... 141 Av Orvar Löfgren Tal vid utdelningen av Bureuspriset till författaren Elsie Johansson ... 157 Av Lena Johannesson Sekreterarens verksamhetsberättelse 2019 ...................... 161 Akademiens ledamöter ...................................... 171 Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019 5 Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019 HÄLSNINGSORD AV PRESES Ers excellens, Hr landshövding, ärade ledamöter, gäster och pristagare. I sviten av böcker om nybyggarlivet i Vilhelmina i södra Västerbotten som utgivits av Rolf Kjellström (2012a, 2012b, 2013, 2014, 2015), får man en klar bild över naturanvändningen i ett äldre samhälle som i stort sett var självförsörjande. Nybyggarna tillverkade själva det mesta som behövdes av redskap och bruksföremål. Kjellström påpekar att man för att lyckas var tvungen att låta naturen arbeta åt sig. Kunskaper man lärt sig av sina före- gångare hjälpte långt, men man var så klart även duktig på att vidareutveckla färdigheterna. Det vi möter är ett rikt utrustat och kreativt kunskapssamhälle. Erik Modin kallar i sin innehållsrika bygdeskildring från ångermanländ- ska Tåsjö skogen för ”det stora förrådsrummet”. I skogen hämtades ämnen av olika slag. Jag citerar: Av furu- och granved förfärdigades skidor, laggades kar, såar, byttor, rostar och stävor, som bandades med ene eller grangrenar. Av ’vria’ eller utväxter i olika former på trän, mest på björk, asp, och gran, gjorde man större och mindre skålar (’vriskålar’), ’kôkkser ’ (små skopor), ’silträn’ och klubbor; av asp- och björk- stammar gjordes ’mjölktråg’, av grövre sådana ’hóar’ och ’slåkk’,1 ända mot 1 m[e]t[]e]r breda tråg, vari deg stöptes eller kött förvarades; asp- och alstammar urholkades till ’burkar’, ’byttor’ och ’kaggar’; av björken förfärdigades slevar och skedar. Av sistnämnda träd fick man också ’svåll’, som förarbetades till kniv och yxskaft och ’härfkammar’. Från al-, björk- och sälgrötter fick man ’måsa’ (masur), varav gjordes varjehanda verktygsskaft, dosor m. m. Somliga yngre alstammar voro knöliga, och av dem gjordes ’knulpåkar’; rönnens hårda ved gjorde den tjänlig till ’härfpinnar’ m. m. Förutom den ämnesved av varjehanda slag, man som nämnt fick av björken, skuros smala telningar därav till vidjor, vilka förr hade en mångfaldig användning, ersättande i mycket våra dagars spik och smidesbeslag; av vidjorna gjordes sålunda ’trålja’ (bindslen för kreaturen) och rep och band till olika slags redskap; med kluvna vidjor ’bands’ säden. Av samma träds ris gjordes kvastar, vispar och mattor, av nävern flätades ’kontar’, burkar, skor (’kont’- eller ’näfverskor’), ’li-skor’ (skyddsomslag för liar) och ’fäsjlor’ (bärband); av den gjordes också ’ryvor’ (fyrkantiga askar till förvaring av fisk, 1 Med ett kursivt l markerar Modin kakuminalt (”tjockt”) l. Detta återfinns även i orden ”knulpåkar” och ”trålja” ’bindslen för kreatur’. 6 Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019 ost o. d.), och i stor utsträckning fann den, liksom granbarken, användning som taktäckningsmedel. Av häggens och videts, särskilt ’justerns’ (Salix pentandra),2 grenar och skott och av granens rötter flätades korgar (’ostkorgar’, ’sykorgar’); av späntad löv- eller furuved ’spånkorgar’ och flera slags askar, klädaskar, smöraskar m. m. Granens kåda tog man till ’plåster’, och i smält sådan blandades sand och slipstensgrus till ’brynstickor’. Kvinnorna hade sitt att hämta ur skogen: ris, vidjor, ’dorj’ (= lapskans tuorga, granris),3 ’tjukor’ (till fnöske m. m.);4 finare kåda (’kóe’, ’spännkóe’), vilken tug- gades med samma begärlighet som nutidens karameller, men i motsats till dessa gjorde tänderna vita och starka. Allt skulle sökas och tagas på sina tider och plat- ser (Modin 1961 s. 254 f.). Detta sist nämnda var viktigt: att söka trädens produkter på rätta tider och platser. Men man måste ha ögonen med sig och ha ett gott komihåg. Ann Renström understryker i sin vackert illustrerade bok Skogsbyar (2006) att ”[m]an inpräntade i minnet var ämnesved med rätta krökningen för ett lieorv fanns, var den kraftiga roten till en konsol växte osv., så att man vid tillfälle kunde hämta och ta dem till vara” (s. 31). Ibland ”provocerade” man fram det råämne man behövde. Ville man ha ett bra yxskaft eller riktigt bra skak- lar skalade man av nävret och barken från björken längs uppefter stammen. Björken vallade då in skadan och träet blev segt och hårt – det blev ett bra ämne. Tidsperspektivet var mycket långt, det kunde dröja mer än en mans- ålder innan man kunde ta ut ämnet från skogen och använda det. Det samhälle som visste allt detta och förstod att så klokt använda kun- skaperna, var som sagt ett kunskapssamhälle. Kompetensen byggde på gene- rationers samlade kunskap, där man väl kände träets alla egenskaper, hur och när man skulle ta de rätta ämnena etc. I senare tiders kulturhistoriskt rekon- struktionsarbete har man på ett intressant sätt kommit att ta vara på just detta kunnande, något som jag vill stanna upp vid i dag. Vi börjar i Värmland. Man vet att byggandet av Södra Råda gamla trä- kyrka i Skara stift, anlagd på näset mellan Vänern och Skagern, påbörjades på 1310-talet. Kyrkan var känd för sina fantastiska målningar, och det var med tanke på dessa målningar inte underligt att det fanns planer på att göra kyrkan till ett världsarv. Men ett förödande pyromandåd kom emellan – kyr- kan brann ned den 12 november 2001, trots en heroisk kamp mot lågorna. Redan året därefter startade Riksantikvarieämbetet emellertid ett projekt för att återuppbygga kyrkan. Arbetet har ännu inte slutförts – det hänger som alltid ytterst på pengar – men nu ser det dock ut som om kyrkan skall få tak under 2020. Men det fanns också ett annat viktigt syfte med rekonstruktions- arbetet, nämligen att söka skapa sig kunskaper om medeltidens byggnads- teknik och materialhantering. Ett antal förberedande undersökningar genom- 2 Trädbenämningen jolster och dess dialektala variation utreds i Fries 1957 s. 195 ff. 3 gOrdet, dess bakgrunddor (jfr sydsam. duorge, umesam. duar’ga etc.) och dialektala utbred- ning utreds i Söderström 1981 s. 63 ff. 4 Se för tjuka SAOB bd 34, T-1697 (2005). Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019 7 Bild 1. Södra Råda gamla kyrka. Foto: Gösta von Schoultz 1963. Riksantikvarieämbetet. Bild 2. På östra väggen i kyrkan ser man en nådastols- framställning med Maria som kröns med him- melrikets krona. Foto: Gabriel Hildebrand 1992. Riksantikvarie- ämbetet. 8 Akademiens högtidssammanträde 6 november 2019 Bild 3. Detalj från östra långhusväggen i kyrkan där man kan se hur de förtappade drivs ner i helvetes- gapet. Man ser vidare hur djävulen genom att lägga svansen i vågskålen binder ytterligare en själ till helvetet. Foto: Bengt A. Lundberg 2001. Riksantik- varieämbetet. fördes sålunda för att få en bild av olika byggnadstekniska frågor innan rekonstruktionsarbetet påbörjades. I den konkreta rekonstruktionen använde man sig sedan av gammal teknik vid virkesuttag och bearbetning av virket. Därmed fick man också en uppfattning om de olika momentens tidsåtgång. De forskare som deltagit i arbetet har i flera arbeten (se Almevik 2011, Almevik & Melin 2015, 2016, 2017 samt Melin & Andersson 2008) visat hur konstruktionerna genomförts och därvid lyft fram hur man kan komplet- tera kunskaper från arkeologiska studier och äldre beskrivningar med kun- skap som förmedlats av kunniga hantverkare som traderat kunskaper genom generationer.