Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 25 2004 I distribution: Swedish Science Press Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Redaktörer: Anna Williams (uppsatser) och Conny Svensson (recensioner) Inlagans typografi: Anders Svedin Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 632, 75 26 Upp- sala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word för Windows eller Word Perfect. Sista inlämningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är juni 2005 och för recensioner september 2005. Sedan årgång 2002 av Samlaren erhåller uppsatsförfattarna ett digitalt underlag för sär- tryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fil, lagrad på en diskett. Abstracts har språkgranskats av Sharon Rider om inget annat anges. Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript. Svenska Litteratursällskapet Pg: 5367–8. ISBN 9–87666–22–7 ISSN 0348–633 Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2004 Övriga recensioner · 411 skoningslöst men ändå varsamt blotta de veder- ser på samma fält. Inledningsvis förklarar Wir- värdiga sidorna i Célines personlighet samtidigt mark att hon bygger ”vidare på andras arbete” som han med takt och finkänslighet ger hans lit- och att ”Sverker R. Eks, Bengt Forslunds, Ulla- terära verk den hedersplats de otvivelaktigt är be- Britta Lagerroths och Gösta Werners forskning rättigade till. rörande Bergmans filmer och dramer har varit Pär Hellström av stort värde” för henne. Erik Hjalmar Linders trebandiga biografi om Bergmans liv och verk lyfts särskilt fram, det utgör ”grunden” för hen- Margareta Wirmark, Narrens bjällror. Hjalmar nes framställning, även om hon där finner drama- Bergmans kammarspel. Carlssons förlag. Stock- tiken ”påfallande snävt” behandlad (s. 0). Trots holm 2002. detta generösa allmänna erkännande är Wirmarks förhållande till tidigare forskning ytterligt pro- Margareta Wirmarks 2002 utkomna bok Nar- blematiskt. rens bjällror. Hjalmar Bergmans kammarspel är es- tetiskt tilltalande, den är rikt illustrerad och har I det första kapitlet anförs forskare sporadiskt lättläst typografi på elegant papper. Med den vill medan de i andra kapitel lyser med sin frånvaro Wirmark ”stimulera intresset bland teaterfolk” och är förpassade till generella omnämnanden i för Bergmans s.k. kammarspel; dessa hör – heter notapparaten. ”Tidigare forskning rörande varje det – ”tveklöst” till ”vårt svenska kulturarv och enskilt drama redovisas i notapparaten” förklarar borde ständigt stå på teatrarnas spellistor”(s. 0). Wirmark (s. ). Någon dialog med föregångarna Ambitionen är behjärtansvärd. Hjalmar Bergman förs således inte och inga hänvisningar i texten in- Samfundet har under många år och ibland med formerar läsaren om vad som är övertaget från el- viss framgång agerat för att i första hand Drama- ler inspirerat av andra och vad som är nytt i fram- ten skulle sätta upp de tre eller fyra dramer som ställningen; det innebär att det är svårt att avgöra brukar gå under Bergmans egen beteckning ”ma- om det begagnade begreppet ”nyläsning” är re- rionettspel”. Det vore utmärkt om Wirmark med levant. Överlag gäller att Wirmark hellre vill slå sin populärt hållna genomgång av åtta dramer och forskare på fingrarna – då kan de ägnas betydande en filmnovell mellan 95–22 kunde beveka tea- utrymme – än redovisa vad hon tagit i arv. teretablissemanget. I det första kapitlet, ”Dramernas tillkomst”, Men Wirmark har också en annan målsättning. varvas biografiska notiser med hastiga karakte- Narrens bjällror är ett inlägg i den pågående forsk- ristiker av verk inom olika genrer eftersom Berg- ningen om Bergmans dramatik och dess förhål- man under dessa år ”prövar sig fram inom snart lande till tradition och nyskapande. Wirmark de- sagt alla medier” (s.). Mer detaljerade blir ut- klarerar att hon vill visa hur dramatikern Bergman redningarna av dramernas genesis, ofta med hjälp under perioden 95–22 tar i bruk ”ett mera tea- av Bergmans dagböcker. Dessa utgörs av en svit tralt formspråk” i syfte att ”frilägga själens kam- Almanack för Alla, i vilka noteringar om vädret mare” (s. 9). I det första av de tre kapitlen skild- regelbundet och om arbetet oregelbundet förts ras ”hela tillkomsttiden”, i det andra presenteras in. Almanackornas stenstil har gäckat också tidi- ”nyläsningar” av de nio verken och i det tredje gare forskare. Där emellertid dessa gjorde halt i och avslutande kapitlet redovisas ”varifrån Berg- respekt för materialets bräcklighet, går Wirmark man hämtat idéerna till sitt nya formspråk”(s. gärna vidare, vilket någon gång kan ge en mer ). Omfångsmässigt och innehållsligt är mittka- exakt datering men oftare leder till antaganden pitlet det tyngsta med sina ca 80 sidor, det första och ogrundade ställningstaganden. Uttryck som kapitlet utgör en 40 sidor lång bakgrundsteck- ”gissningsvis”, ”kanske”, ”sannolik”, ”möjligen”, ning medan det tredje kapitlet på 36 sidor exklu- ”tycks”, ”synes” är legio i kapitlet (s. 23 et pas- sivt ägnas inflytandet från tre genrer, commedia sim) och hypotetiska resonemang transformeras dell’arte, ”divertissemang” och moralitet. ibland till absoluta påståenden. Det gäller till ex- Det är till välkända marker Wirmark återvän- empel turerna kring Victor Sjöström och Gustaf der – hon ägnade sin doktorsavhandling åt dra- Molander (s. 4 f.). mat Spelhuset och har senare i ett flertal uppsat- Kapitlet inleds något överraskande med ett av- ser behandlat Bergmans dramatik. Men också åt- snitt om Bergmans debutarbete för film, Gyck- skilliga andra forskare har gjort betydande insat- laren. Enligt Stina Bergman var det Victor Sjö- 412 · Övriga recensioner ströms Terje Vigen ”som så förtjuste” Bergman tet till Gycklaren] omedelbart till Gustaf Molan- ”att han omedelbart satte sig ner och skrev Gyck- der, konsult åt Skandinavisk Filmcentral i Stock- laren” (s. 3). Men det ”var inte Terje Vigen som holm” (Werner, s. 2). Dagboksanteckningen den lockade Bergman att börja skriva filmnoveller” (s. 20 februari ”Molander hemma”, som Wirmark 4), rättar Wirmark som utdömer inte bara Sti- ”gissningsvis” tolkar som att Bergman ”avlagt be- nas historieskrivning utan också de forskare som sök hemma hos Molander” (s. 5), bör snarare lä- ”mer eller mindre okritiskt” accepterat denna. sas som att Molander är ”hemma hos Bergmans” Dit hör Forslund och Linder men också Wer- vilket Werner gör. Meningsskiljaktigheter av det ner, som ”underlåtit att korrigera äldre historie- här slaget mellan två forskare kan te sig som strid skrivning på denna punkt” och fastslagit ”som om påvens skägg och jag skulle inte uppmärk- en sanning” att Bergman skrev Gycklaren under samma dem om inte Wirmark gjorde ett nummer intryck av Victor Sjöströms film Terje Vigen” (s. av Gycklarens förhållande till Terje Vigen och vilka 4). Både Wirmark och Werner avläser dagböck- filmkoryféer Bergman satte sin lit till. erna dag för dag men kommer till olika slutsat- Wirmark gör inte Werner rättvisa, men an- ser vad gäller Terje Vigens betydelse för Gycklaren. dra råkar värre ut; filmforskaren Johan af Sande- Enligt dagböckerna påbörjades filmnovellen den berg förbigås med tystnad. I dennes tidiga uppsats 8– januari 97, dvs. före premiären på Terje Vi- ”Gycklaren. En studie i Hjalmar Bergmans debut- gen, den 29 januari. Därefter finns ingen notering arbete för filmen” (Hjalmar Bergman Samfundet om arbetet förrän den –3 och 7–8 februari. Wer- Årsbok 1969), som inte är upptagen i Wirmarks ner kommenterar att Victor Sjöströms film ”hade litteraturförteckning, anges ett annat incitament premiär den 29 januari 97, alltså omedelbart till Gycklaren vilket borde ha redovisats. Strax före innan Hj. Bergman efter en längre paus och un- premiären på Terje Vigen, skriver Sandeberg, ”ut- der intrycket av den filmen återupptog arbetet på lyste Veckojournalen en pristävling om bästa ori- Gycklaren”(Gösta Werner, Hjalmar Bergman som ginalmanuskript för filmen”. De 250 manuskript filmförfattare, 987, s. 22). För Werner framstår som inflöt var av låg kvalitet och Veckojourna- det som självfallet att Bergman ser filmen på pre- len efterfrågade ”de verkliga författarna”. Nu var miären, vilket inte kan utläsas av dagböckerna. en sådan med, Hjalmar Bergman, ”som lockades Wirmark å sin sida slår fast att eftersom ”Berg- av den utlysta prissumman på 000 kronor” och man inledde sitt skrivande i januari innan filmen ”skrev sitt första filmarbete – ’Gycklaren’ ”, som ännu haft premiär, kan Terje Vigen omöjligt ha dock inte sändes in (Sandeberg, s. 52 f.). inspirerat honom till novellen”. Hon ifrågasätter Till Stina Bergmans ”historieskrivning” hör också att Bergman skulle ”avbryta sitt skrivande också Victor Sjöströms apokryfiska replik till för att gå på bio”(s. 4). Vi vet inte hur Bergman Bergman: ”Kom ner på jorden, unge man” (cit. tänkt sig novellen när den påbörjades i januari och efter Wirmark, s. 2). Också här avbasas på osak- inget utkast är bevarat. Och det är inte helt styrkt liga grunder Bergmanforskningen, som hos Wir- exakt vilken dag Bergman såg Terje Vigen. Men mark framstår aningslös och metodiskt naiv. Wir- vi vet att han såg den och var entusiastisk. Om mark noterar