http://www.diva-portal.org This is the published version of a paper published in Horisont. Citation for the original published paper (version of record): Granqvist, R. (2014) Översättning som språk: De andras röster i Eino Leinos dikter (Elmer Diktonius), Väino Linnas Tuntematon sotilas (Nils-Börje Stormbom, Sven-Olof Högnäs), och Kalevala (Lars Huldén, Mats Huldén, Eino Friberg).. Horisont, 61(3): 48-53 Access to the published version may require subscription. N.B. When citing this work, cite the original published paper. Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-93604 ESSÄ ESSÄ förlorar sin identitet, fråntas sin egenhet. ‘Kolonialiseras’ kunde vi kalla det. Översättningens språk och hur den lyckas Den litteraturhistoriska verkligheten hjälper till att under- minera de här föreställningarna. A-texten eller originalet är redan i sig överförd text; Hamlet existerade i olika ver- sioner långt innan William Shakespeare och hans ensem- ble slutförde mästerverket i början av sextonhundratalet, samma sak gällde James Joyces Dublin-berättelse Odysseus och dennes förhållande till Homeros’ klassiska epos Odys- séen. Shakespeare och Joyce härmade. Det gjorde dem till Översättning som språk stora författare. ‘Kalevala’-sångerna existerade långt innan De andras röster i Eino Leinos dikter (Elmer Diktonius), Väino Linnas Tuntematon sotilas (Nils-Börje Stormbom, Elias Lönnrot upptecknade och organiserade dem i en Sven-Olof Högnäs ), och Kalevala (Lars Huldén, Mats Huldén, Eino Friberg). episk versform. Embryot till Kalevala hade ut vecklats i århundraden. Elmer Diktonius. Det finns inga original, bara kopior. Vi är också varan- RAOUL J. GRANQVIST dras kopior. Och det skall vi vara glada över. Det innebär den motsatta sidan, invid författaren och dennes text. Den att förlaget som i förordet hänvisar till översättningens tro- förra strategin för verket hemåt, den senare upprätthåller het till ‘originalet’ hemfallit åt en intetsägande schablon. dess annorlundahet och vädjar till läsaren att införskaffa, på Att offentligt osynliggöra översättaren är en logik av detta. egen hand, extern kunskap om texten. Budbäraren skall hålla käften, klä sig i vadmal, äta ärtsoppa, De anpassade lyhörda repetitionerna eller översättning- och försvinna illa-betald från scenen som kyparen från mat- arna förser ‘originalet’ med överlevnadsstämpel. Den finska bordet. De som äger litteraturen vill inte befatta sig med Bibeln är därmed mera finsk än hebreisk.Kalevala har med denna figur. Recensenterna, kritikerna, och förlagen, väldigt tiden blivit alltmer finländsk nationalistisk, men samtidigt Vad är översättning som bångstyrigt geni, drucken bohem, eller oantastbart många, har bristande kunskap om översättningens tema- i lika hög grad pan-nationalistisk. De över sextio översätt- och varför den kan misslyckas unikum. Eller dennes nervärderade motpol, den munt- tik, strategi, och historia. Översättningens västerländska ningarna av eposet vittnar om det senare, bland dem en på lige berättaren. Upptagenheten med författaren påverkar idéhistoria och teoribildning handlar om dessa problem. swahili och en annan på meänkieli. Att översätta är att överföra ett språk till ett annat; att översättningen negativt; texten/berättandet underordnas Den bäste översättningen är en i raden av annorlunda, Det är denna splittrade och ambivalenta värld jag kallar bygga broar och skapa ömsesidig förståelse mellan indi- och dess skapare premieras. ofta illojala, hädiska, fantasifulla versioner av den föregå- översättningens språk, ett språk i överförd betydelse som är vider, kulturer och stater. Det är en demokratisk process Det kan också handla om hierarkier kring manligt och ende, som Elmer Diktonius bearbetningar av några Leino- utan grammatik, syntax och fonetik, utan land och hav, men som gynnar i synnerhet de små språken i världen, som kvinnligt, där manligt språk, tilltal och patriakalt tankesätt dikter. Diktonius språk är annnorlunda men talar samma äger en gemensam gränsöverskridande tematik och ideologi. finska och svenska. Men det är inte så enkelt. Vem och förvränger översättandet. Begrepp, ord och resonemang Leino-språk. Leino å sin sida tar ansats i Kalevala, som i sin Där finska, svenska och engelska texter förenas ien olikhetens vad som gynnas är beroende på huruvida trafiken mellan kring ‘trohet’ och ‘lojalitet,’ så vanliga i dessa sammanhang, tur… Fenomenet kallas för översättningens metonymi. Att likhet. I översättningens språk hittade Leino och Diktonius de stora och de små löper i båda riktningarna och inte har uppstått ur ett manligt maktperspektiv. Genomförd A krånglar sig fram till B, pojke dras till flicka, flicka erövrar varandra, liksom finskaKalevala funnit franska Rolandssången stannar upp på ena sidan av bron. Den brobyggande trohet, en ‘trogen översättning,’ är fundamentalistens val- pojke, kan också i en sådan metaforernas värld vara, att pojke och engelska Beowulf. Väinö Linnas Tuntematon sotilas och ömsesidighet som översättningen av ‘A till B’ förväntas språk. ‘Trohet’ tar kål på språk. möter pojke eller att inget möte uppstår alls. Allt detta är Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5 är bröder. gestalta kan därmed vara en illusion, och en farlig sådan. Det angränsande fenomenet, den närmast hysteris- över sättning, även det uteblivna mötet. Två översättningar Översättning är därmed ett kulturpolitiskt och ideologiskt ka tilltron till originalet, vi kan kalla honom ‘fadern,’ och kan upprätthålla ömsesidiga symmetrier utan intimitet. Eino Leino och Elmer Diktonius. fält. En översättning är alltid en politisk handling; dess föraktet för den sekulära, triviala kopian, ‘bastarden’, gör Språkets närhet och distans frånvaro likaså. översättningen utslätande, normativ och trivial. Så sker Översättningens språk Översättning kan gå fel. Det kan bero på den upphöjda alltför ofta också när afrikanska romaner på engelska eller Översättarens röst hörs på olika sätt, ibland högljutt tol- Elmer Diktonius (1931) placerar sig tätt intill Leino, författarrollen, oftast en mans. Det är synen på författaren franska översätts till europeiska språk; det ‘afrikanska’ kande strax invid den tänkte läsaren och ibland lika aktivt på på den omedgörliga vänstra kanten, invid ”trubaduren” 48 RAOUL J. GRANQVIST ÖVERSÄTTNING SOM SPRÅK RAOUL J. GRANQVIST ÖVERSÄTTNING SOM SPRÅK 49 och ”stridsmannen” och några av hans mest ”motsträviga dikter” ur Helkävirsiä som han ger förtur, ”Äijön virsi” (Gubbens sång), ”Tyyrin tyttö” (Tyyris tös), ”Ylermi” (Ylermi), ”Ukri” (Ukri), ”Herramme Vapajahtamme” (Herren vår frälsare) och ”Tumma” (Den mörka). Till- sammans bildar de trettio dikterna han valt att översätta ett slags samspelande eko av hans egen trots, tvivel och motstånd. Rytmen och tonfallet följer Leinos. ”Ylermi” (1) Ylermi ylpeä isänta (1) Ylermi husbonden stolta ajoi temppelin ovesta, körde genom tempeldörren, lausui kirkon laivan alta: sade under kyrkoskeppet: ”Täss’ on mies tämän sukuinen, ”Här är en av denna släkten, kadu ei tehtyä tekoa ångrar ej gärningar gjorda, eikä taivasta tavota.” vill ej efter himlen gripa.” --- --- (4) Ylermi ylpeä isäntä (4) Ylermi husbonden stolta ajoi keskikäytävälle, körde in på mittelgången, keskiristiltä kirosi: svor så under mittelkorset: ”Täss’ on mies tämän sukuinen, ”Här är en av denna släkten, ei ole porossa polvin, aldrig uti gruset kryper surustansa suurentuvi.” av sin sorg han blir blott större.” Runot 1, s. 513–514 Lyriskt urval, s. 74–15 Eino Leino tecknad av Axel Gallen-Kallela. Thomas Warburtons översättning av samma dikt (1963) ningar, en för finlandssvenska läsare, en annan för riks- talar ett annat språk, stiliserat och alienerande, med sta- svenska, men att han försökt sig på en mittenväg genom velseräkning, daktyl/troké, som utgångspunkt. Han är att dels harmoniera de två, dels lägga till en förklarande långt ifrån Diktonius fokus på en diktens anarkistiska ordlista på finlandssvensk soldatslang och andra dialek- livssyn och personliga stämning. Det gäller för Warbur- tala uttryck. Egentligen är den här deklarationen felaktig, tons Helkasånger-antologi som helhet. Han undviker de ett spel för det rikssvenska galleriet. Boken är ett fiktivt hädiska konnotationerna som omger ”himlen”(1) (som antropologiskt fältarbete om det långa finska kriget där blir ”han ej ångrar en gärning/ föga bättras för belö- talet, samtalet, muntlighet, dialekterna korsar varandra ning”*) och ”svor ... under mittelkorset” (4) (som blir för att narrativt upprätthållas via en enspråkig allmän- ”gjorde på korsmitten kunnigt:”) i dikten ovan och mys- svensk berättarröst. Den rösten är i minoritet. Dessa tifierar ”porossa polvin” (= ”knäar i askan”), att jämföra finskspråkiga röster simuleras i svensk tappning via ett med Diktonius jordiska ”uti gruset krypa” (Helkasånger, dialektalt blandspråk, en finlandssvensk ’pidgin’, med s. 42-43). Han slätar ut Leino, tycks det mig, låter honom två undan tag. De centrala karaktärerna västfinnen Hie- inte tala ut. I Diktonius Lyriskt urval samtalar två jäm- tanen och karelaren Rokka har tilldelats öster bottniskt, lika. respektive östnyländskt tal, med Linnas tillåtelse. Den förres talform har konstruerats av författaren och läraren Väinö Linna och N-B. Stormbom. Krigets (finlandssvenska) språk I företalet till Okänd soldat (1955) förklarar översättaren * ”föga bättras för belöning” bygger på Leinos ”ei parane palkan att han egentligen borde ha åstadkommit två översätt- eestä” i en tidigare version och som Leino ändrade. 50 RAOUL J. GRANQVIST ÖVERSÄTTNING SOM SPRÅK ESSÄ ESSÄ Sven-Olof Högnäs,