Från kogg till grotta : ett oväntat fynd från Stora Karlsö Gustafsson, Ny Björn http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2016_272 Fornvännen 2016(111):4 s. 272-275 Ingår i samla.raa.se Korta meddelanden 258-277 _Layout 1 2016-11-28 16:41 Sida 272 272 Korta meddelanden Från kogg till grotta – ett oväntat fynd från Stora Karlsö I slutet av augusti 2014 ledde jag en mindre ut - kunde dokumenteras. Under 1800-talet hade lager- grävning intill grottan Stora Förvar på Stora följden förvisso observerats, men man grävde Karlsö, väster om Gotland (Gustafsson 2015). Ön likafullt i stick om 30 cm (Schnittger & Rydh brukar räknas som ett av världens äldsta natur- 1940, s. 29). De Almgrenska undersökningarna skyddade områden; en nyckelperson bakom fre- visade snabbt att lagerföljden var väldefinierad, dandet var Willy Wöhler, stundtals kallad »Karlsö- men även att man under utgrävningarna depo- kungen». 1887 inledde han en trädplanterings- nerat stora mängder utschaktad jord direkt utan- kampanj på den då tämligen kalbetade ön och för grottmynningen. I dessa jordmassor gjordes som ett led i denna behövdes bra jord. Strax nord- flera oväntade fynd av föremål som antingen inte ost om öns huvudhamn, Norderhamn, hittade observerats eller helt enkelt negligerats av utgrä- Wöhler rika mängder matjord i Stora Förvar. Snart varna och därför hamnat på dumphögen. De mest insåg han dock att jorden inte hamnat spontant i sensationella av dessa var sannolikt ett större grottan – och resten är svensk arkeologihistoria. antal fragment av tidigvikingatida gjutformar av Under sex säsonger undersöktes grottan vilket bränd lera. Fastän deponerade inom synhåll från fick till följd att dess golvnivå sänktes med drygt den gotländska huvudön härrör ett antal av dem fyra meter. Större delen av undersökningarna från formar till en smycketyp som saknas nästan utfördes under ledning av läroverksadjunkten helt på ön, ovala spännbucklor (Jansson 1981). Lars Kolmodin från Visby, men 1891–92 deltog Fynd från boplatser och gravar visar att bruket av även Hjalmar Stolpe, en av tidens skickligaste dräktsmycken på Gotland dominerades av lokala svenska fältarkeologer. Framför allt påträffades typer. Intressant nog återfanns även gjutforms- lämningar från stenåldern, vilket även domine- delar från gjutning av ett dosformigt spänne, ett rar den rapport som sammanställdes av Hanna typiskt gotländskt smycke, i samma schakt. Man Rydh mer än 40 år efter att fältarbetet avslutats hade alltså under 1800-talsgrävningarna förbi- (Schnittger & Rydh 1940). Kvar vid Stora Förvar sett och schaktat bort en verkstadslämning där lämnades den nordöstra och sydvästra delen av föremål av både fastlandsskandinavisk och got- en rampliknande jordvall som lett upp till grot- ländsk modell gjutits, möjligen sida vid sida. tans tidigare golvnivå. Mitten av denna vall av- lägsnades redan 1890 för att underlätta utgräv- 2014 års undersökning ningen av grottan. Det visade sig då att den, i Det var mot bakgrund av denna problematik som likhet med grottan, kunde indelas stratigrafiskt i 2014 års undersökning, med ekonomiskt stöd från ett stort antal nivåer. De första kulturlämningar- Palmska fonden, kom till stånd som ett samarbe- na som avsattes på grottans naturliga golv, alltså te mellan Arkeologiska forskningslaboratoriet, på i stort sett den nivå som idag möter besökaren, Stockholms universitet och Gotlands Museum. daterar sig från ca 7000 cal BC medan de översta Huvudsyftet var att lokalisera var gjutformsfrag- lagren sannolikt avsattes under 1800-talet då grot- menten kunde ha påträffats. 1973 års grävning tan av namnet att döma användes som förvarings- drabbades nämligen, liksom de tidigare undersök- utrymme (Arén et al. 1976, s. 4). ningarna, av problem med rapporteringen. Först 2008 blev en förenklad rapportsammanställning Den Almgrenska undersökningen 1973 klar. Av denna framgick dessvärre inte var de en- Fastän lösfynd då och då framkom vid Stora För- skilda fynden gjorts, bara på vilken sida om grott - var dröjde till 1973 innan grottan blev föremål för mynningen de tillvaratogs (Örjestad & Almgren- nya undersökningar. Denna gång var det Bertil Aiken 2008). Inledningsvis medförde detta vissa Almgren, professor i Uppsala, och dottern Elisa- svårigheter, men så småningom återfann vi 1973 beth Almgren som tog upp två meterbreda schakt års schakt och intill detta ett omfattande lager av utanför grottmynningen. Dessa hade till syfte att tydligt påförd svartjord. Denna var helt bemängt frilägga den ursprungliga stratigrafin så att denna med djurben av olika storlekar men även med Fornvännen 111 (2016) Korta meddelanden 258-277 _Layout 1 2016-11-28 16:41 Sida 273 Korta meddelanden 273 Fig. 1. Två klinknaglar och tre kalfaterkrampor från 2014 års undersökning nordöst om grottmynningen i Stora Förvar på Stora Karlsö. —Two carpentry rivets Fig. 2. Principskiss över krampornas ursprungliga and three caulking sintels recovered during the 2014 placering och funktion. A. Från sidan. B. Från ovan excavation north-east of the Stora Förvar cave mouth. (efter Börsig 1978) —Original position and function of the caulking sintels. A. Side view. B. From above. artefakter. Att det rörde sig om utschaktat mate- Koggar och Karlsöarna rial var inte att ta miste på då de omedelbart da- Kramporna från Stora Karlsö är inte de enda av terbara fynden tecknade ett slags omvänd krono- sitt slag från Gotland. Men de krampor som hit- logi; ett antal flintborrar, en knacksten och en tills blivit identifierade härrör framför allt från mellanneolitisk slipsten påträffades strax under Visby. Exempelvis påträffades ett 30-tal vid un- ytan och ett fragment av en vikingatida gjutform dersökningar i nordvästra hörnet av DBW:s bo- (oval spännbuckla typ P25) på nästan en meters taniska trädgård under 1970-talet (Zerpe 2013). djup. Även mer in situ-funna exempel på koggar finns Genom fyndet av gjutformsskärvan var egent- från Gotland, t.ex. Kronholmskoggen i Väster- ligen undersökningens syfte uppnått, men som garn socken (Rönnby & Zerpe 1995). Dessa fynd så ofta uppstod nya frågor. Bland 2014 års fynd har dock en omedelbar eller relativ närhet till finns nämligen ett antal fjärilsformade järnföre- kända hamnanläggningar. Stora Förvar kan väl mål som efter rengöring visade sig vara kalfater- sägas ha samband med Norderhamn som anses krampor från ett medeltida fartyg, en kogg (fig. ha varit utskeppningshamn för sten under medel- 1). Där fixerade de långsmala trälister som i sin tiden, men grottan ligger ändå ca 250 meter från tur höll bordläggningens tätningsdrev på plats stranden, fågelvägen. Dessutom låg den redan un- (fig. 2). Totalt påträffade vi fyra krampor. Ingen der medeltiden ca 20 meter över havsytan. Säker- av dem är helt oskadd men alla uppvisar en ur- ställt utifrån fynd, framförallt av keramik, och sprunglig fjärilsform. Vid kontroll mot fynden observationer under 1800-talsundersökningarna från 1973 års undersökning visade det sig att två är dock att grottan nyttjades aktivt under medel- av fyndlistans anonyma »föremål» av järn var tiden. Förekomsten av koggdelar skulle då even- just samma slags krampor. Att datera dem mer tuellt kunna förklaras med att folk burit upp upp- direkt är omöjligt eftersom de hittades i utschak- hugget vrakvirke till grottan som bränsle. En tad jord. Men via den typologi för krampor som annan tolkning skulle kunna vara att man pri- framlagts av Karel Vlierman (1996, s. 58) så kan märt inte eldat med virket utan att det använts de möjligen dateras till perioden 1350–1400. För - för att i någon mån bygga för grottöppningen. utom kramporna fann vi även fem klinknaglar Detta stöds dels av att mineraliserade träfibrer samt ett antal mer neutrala spikar. kvarsitter på flera av kramporna, dels av att ett Fornvännen 111 (2016) Korta meddelanden 258-277 _Layout 1 2016-11-28 16:41 Sida 274 274 Korta meddelanden ytligt liggande stolphål återfanns i den grävyta de icke undersökta partierna på var sida av grot- som låg närmast grottan. Det var omgivet av gla- tan stående kvar, fyra meter högre än genom- serad keramik och spikar. I en annan ruta, längre grävningens bottennivå. Detta måste ha medfört ut från grottan, fann vi dessutom en gotländsk att man svårligen kunde lägga upp någon jord där örtug som grovt kan dateras till perioden 1420– efter 1889. Sammantaget pekar därför det mesta 50 (Gustafsson 2015). på att den påförda jorden på grottans nordöstra Hur och när koggdelarna med kramporna sida hamnade där i samband med 1888 års under- hamnade uppe vid grottan är omöjligt att säga sä- sökning. En av Kolmodins skisser visar att den kert, men vattnen runt Karlsöarna är inte okän- yta som grävdes 1888 var belägen i den nordöstra da i samband med medeltida förlisningar. Ett delen av grottmynningen, strax intill det område samtida omnämnande finns i Karlskrönikan där som undersöktes 1973 och 2014 (Schnittger & det sägs att Erik av Pommern under en resa till Rydh 1940, s. 22). Ett något generaliserat över- Söderköping på 1430-talet räddade sig iland på slag ger vid handen att man i 1888 års schakt bör Karlsö, utan att författaren anger vilken av öarna ha avlägsnat ca 44 m3 jord. Av dessa har vi åter- det rör sig om (Klemming 1866. s. 114). Därtill undersökt kanske så lite som 5 m3. Många intres- kommer sägenfloran runt 1361 års danska eröv- santa fynd kvarligger därför sannolikt utanför ring, Valdemarståget. Arild Huitfeldt (1653, s 524) Stora Förvar, endast någon meter från sin ur- nämner kring år 1600 i sin danska krönika att ett sprungliga fyndplats. av de skepp som förde »kosteligt gods från kyr- kor, kloster och borgare» från ön skulle ha förlist vid Karlsö, åter utan att ange vilken av de båda Referenser som avses. Uppgiften brukar dock i allmänhet Arén, L., Engh, R., Gunnvall, S. & Sander, A., 1976. Grottorna på Stora Karlsö. Svenska grottor 1. Stock- betraktas som ett sent tillägg till berättelsen om holm. Valdemarståget. Börsig, F., 1978. Untersuchung von Kalfatklammern der Bremer Kogge. Deutsches Schiffahrtsarchiv 2. Kolmodins dumphög och dess informationsvärde Hamburg. Avslutningsvis kan sägas att det, trots att den un- Eriksson, B.G., 2015.