BILDNING FÖR ALLA 1 ISBN 952-91-3442-8 (hft.) ISBN 952-91-3671-4 (PDF) ISSN 0489-0760 Oy NordPrint Ab, Helsingfors 2001 2 KARL-GUSTAV JOSSFOLK BILDNING FÖR ALLA En pedagogikhistorisk studie kring abnormskolornas tillkomst i Finland och deras pionjärer som medaktörer i bildningsprocessen 1846–1892 HELSINGFORS 2001 SVENSKA SKOLHISTORISKA FÖRENINGEN I FINLAND R.F. 3 Carl Oskar Malm – en banbrytare för dövundervisningen i Finland. En frisinnad filantrop och mångsysslare. Grundade den första abnormskolan, dövskolan i Borgå 1846. Lärare i Borgå 1846–1859. Lärare i statens dövskola i Åbo 1859–1863. 4 INNEHÅLL Förord 8 I INLEDNING 11 1.1. Syfte och avgränsningar 11 1.2. Vägen till ämnet 12 1.3. De fem perspektiven 15 1.4. Forskningsläget 17 1.5. Hermeneutisk humanvetenskap 24 1.6. Begreppsbildningen 34 1.7. Den svåra gränsdragningen 43 1.8. Precisering av syften 45 1.9. Dispositionen 46 II DISKURS I PEDAGOGIKHISTORIA 48 2.1. Autonomin och 1800-talets ståndssamhälle 48 2.2. Staten, kyrkan och fattigvården 52 2.3. Specialomsorgen och abnormundervisningen i lagstiftningen på 1800-talet i Finland 54 2.4. Den kyrkliga folkundervisningen 57 2.5. Föregångare och tidiga elementära skolor 58 2.6. Internationella strömningar 60 2.7. Abnormundervisningen etableras i Norden 69 2.7.1. Abraham Argillander – en föregångare i Finland 69 2.7.2 Blind- och dövundervisningen. J.A. Bierkén och P.A. Borg i Sverige 71 2.7.3.Anstalter för och undervisning av utvecklingsstörda 78 2.7.4. Anstalter för lytta och vanföra 79 2.7.5. Organiseringen av abnormskolorna i Finland 79 2.7.6. De nordiska abnormskolelärarmötena 99 2.7.7. Lärarutbildningen 101 5 III DISKURS I IDÉHISTORIEN 102 3.1.Det europeiska bildningsarvet 103 3.1.1. Bildningssträvanden och skolfrågor 103 3.1.2. Folkbildningssträvanden 117 3.1.3. Det nationella uppvaknandet och folkbildningen 125 3.2. Liberalismen 131 3.3. Pietismen och andra religiösa strömningar 136 3.4. Darwinismen och dess påverkan 143 IV DISKURS I DE I ABNORMSAKEN ENGAGERADE PERSONERNA 145 4.1. Carl Oskar Malm – en banbrytare för dövundervisningen 145 4.2. Uno Cygnaeus och de abnorma 152 4.3. Carl Henrik Alopaeus– en idealist och missionär 164 4.4. Alexander Ferdinand Borenius – en innovatör och stöttepelare 175 4.5. Henrik och Anna Heikel – pionjärer i Österbotten 181 4.6. Gustav Kristian Hendell – en talesman för talmetoden 185 4.7. Karl Fredrik Edward Knut Lundberg – ”de sinnesslöas vän” 187 4.8. Mathilda Linsén –representant för kvinnoemancipationen 188 4.9. Karl Mortimer Stenius – nydanare inom blindundervisningen 191 4.10. Gustav Adolf Helsingius – Finlands första fattigvårdsinspektör 199 4.11. Edvin L. Hedman – föreståndare för Perttula sinnesslöanstalt 203 6 4.12. Valter Voldemar Forsius och abnormskoleförordningen 1892 205 V DISKURS I MILJÖERNA OCH MENTALITETEN 210 5.1. Finland och det övriga Europa 210 5.2. Filantropi och associationer 212 5.3. Miljön på abnormskoleorterna 217 5.3.1. Handels- och kulturstaden Borgå 218 5.3.2. Åbo – landets tidigare huvudstad 243 5 3.3. Helsingfors – storfurstendömet Finlands huvudstad 252 5.3.4. Kuopio – patriotism och väckelserörelser 262 5.3.5. Pedersöre / Jakobstad – pietism/ baptism och borgerlighet 265 VI SAMMANFATTNING. Reflexioner och tolkningar kring abnormskolornas tillkomst och etablering och de involverade personernas motiv och betydelse i processen 273 6.1. Den allmänna ramen 273 6.2. Reflexioner och tolkningar av resultaten 290 6.3. Diskussion 309 6.4. Implikationer för fortsatt forskning 313 Förkortningar 315 Bilagor (1–4) 317 Källförteckning 325 Personregister 355 7 Förord Mitt intresse för specialundervisningen väcktes redan då jag som ung lärare konfronterades med elever med olika slag av handikapp. Detta intresse förstärktes då jag som tjänsteman vid skolstyrelsen på 1980-talet, sedan 1991 utbildningsstyrelsen, handhade hit- hörande frågor. Trots att den officiella målsättningen i grund- skolan är en allmän integration av samtliga elever framstod specialundervisningen som ett fenomen som inte organiskt sam- manhänger med grundskolan utan mer som en isolerad verksamhet vid sidan av den egentliga undervisningen. Frågor uppstod om orsakerna möjligen kunde sökas i det förflutna – om det fanns en historisk förklaring till dagens tillstånd. Den direkta anledningen till föreliggande avhandling är ett för mig trängande behov av att ytterligare klarlägga och fördjupa temat om huru specialundervisningen på 1800-talet i Finland fick sin början och utvecklades till ett separat system i förhållande till bild- nings- och speciellt folkskoleväsendet. I min pro graduavhandling, ”Stödundervisningen i finlands- svenska grundskolor och försöksgrundskolor” (1976), vilken även innehåller synpunkter på specialundervisningen, utgick jag från en empirisk, kvantitativ ansats. Ett starkt behov av större utrymme för ett närmande mellan mitt forskarmedvetande och objektet för min forskning ledde till att jag i min artikel ”I Pestalozzis fotspår. Från abnormundervisning till samordnad specialundervisning, särskilt i Finland”, anlade ett bredare, kvalitativt och pedagogik- historiskt perspektiv på specialundervisningen (Jossfolk 1997). En annan behandling, men med ett mer hermeneutiskt grepp på specialundervisningen, utgör artikeln ”Frisinnade präster och borgare som organisatörer av abnormundervisningen i Finland under 1800-talet” (Jossfolk, 1999). Här har temat förflyttats till 1800-talet och i enlighet med min formulering för den tidens specialunder- visning kallas den abnormundervisning. Min licentiatavhandling (Jossfolk 1999 a.a.) med nyss nämn- da titel, som även den är ett pedagogikhistoriskt arbete, uppvisar 8 ett ytterligare närmande till ett humanvetenskapligt för- hållningssätt till forskningsmaterialet. I samband med mitt licentiatarbete deltog jag i professor P-J Ödmans forskarseminarier i Stockholm och i en konferens kring temat ”Pedagogikhistorisk forskning – perspektiv, betydelse och funktion i dagens samhälle”, som ägde rum den 10–12 september 1998 vid Lärarhögskolan i Stockholm under ledning av professor Ödman, som ju blivit en förgrundsgestalt då det gäller mentalitetsforskningen i Sverige. De talrika konferensbidragen illustrerar även vilken stor betydelse övriga human- och samhälls- vetenskapliga grenar haft på den pedagogikhistoriska forskningen. Själv gavs jag möjligheten och nöjet att presentera ett längre sammandrag av min då pågående forskning kring abnorm- undervisningens etablering på 1800-talet i Finland. Min licentiatavhandling väckte mitt intresse för att ytterligare utforska organiseringen och utvecklingen av abnormundervis- ningen i Finland under 1800-talet med starkt beaktande av idé- historiska, person-, miljö- och mentalitetsaspekter. En vetenskaplig avhandling är resultatet av en långvarig process. För att mäkta med en sådan uppgift krävs det både andligt och ekonomiskt stöd. Jag har haft förmånen att vid Lärar- högskolan i Stockholm i samband med professor Per-Johan Ödmans seminarier diskutera och tränga in i hermeneutik- och mentalitetsforskningen, vilket jag är tacksam för. Jag vill även tacka min handledare, professor Michael Uljens vid Helsingfors universitet, som i diskussioner gett mig värdefulla råd både i metod- och sakfrågor. Ett varmt tack vill jag även rikta till em. professor Jarl Stormbom för att han visat stort intresse för min forskning och sporrat mig att fullfölja arbetet med avhandlingen. Jag har likaså anledning att tacka för det vänliga bemötande som kommit mig till del i bibliotek och arkiv framförallt i Riksarkivet i Helsingfors, Universitetsbiblioteket i Helsingfors, Kungliga bib- lioteket i Stockholm, Lärarhögskolans i Stockholm bibliotek, Dövförbundets arkiv i Helsingfors, Landsarkivet i Åbo och Svenska skolhistoriska föreningens arkiv, Cavoniusarkivet i 9 Helsingfors, Utbildningsstyrelsens bibliotek i Helsingfors, Borgå domkapitlets arkiv samt Borgå gymnasiums arkiv. Svenska folkskolans vänner och Svenska föreningen i Östermyra har visat stort intresse för mitt arbete och understött mig ekonomiskt, varöver jag framför ett varmt tack. Jag frambär även mitt tack till Svenska skolhistoriska föreningen för att den önskat utge min avhandling i sin värderade publikationsserie. Slutligen vill jag tacka min hustru Elbe för uthållighet, upp- muntran och andligt stöd under hela den tid mitt forskningsarbete pågått. Karl-Gustav Jossfolk Esbo den 21 maj 2001 10 I Inledning 1.1. Syfte och avgränsningar Avsikten med föreliggande avhandling är att granska de faktorer, som påverkade uppkomsten av abnormundervisningsväsendet och dess vidare utveckling i Finland under 1800-talet. I avhandlingen behandlas i huvudsak blind-, dövstum- och idiotanstalterna/ skolorna, medan anstalterna för lytta och vanföra samt epi- leptikerna endast berörs marginellt. Detta beror på att de utgjorde klart avgränsade grupper från de övriga och med våra dagars terminologi kunde karakteriseras som ett slags sjukhusskolor. Jag önskar ge de historiska, idéhistoriska, personhistoriska och miljöhistoriska perspektiven liksom den rådande mentaliteten speciellt hos abnormsaksaktörerna en tillräckligt skarp relief. Det gäller de rådande idéströmningarna och de förhärskande krafterna av samhällelig, social, politisk, ekonomisk, filosofisk och religiös karaktär under den aktuella perioden speciellt inom den sociokulturella kontexten, som representerades av prästerskapet/ det lärda ståndet och andra representanter för de högre stånden. Intresset riktar sig följaktligen isynnerhet på vissa personer bland prästerskapet, men även andra personer bland de högre stånden, som hade anknytning