Tidskrift for litteraturvetenskap - Nummer 3-4 · I998 .. ~d.. <" W~ A~ fl.d.,A « ~~ ~~~~. ~c. (~l... rv~ nu'~ ~ 'uf ' J TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Mats Malm KASSÖR: Anna Nordenstam REDAKTION: Åsa Arping, Peter Forsgren, Anna Forssberg Malm, Mats Jansson, Anna Nordenstam, Niklas Schiöler TEMAREDAKTÖRER, Åsa Arping och Anna Nordenstam REDAKTIONSRÄD: Anders Cullhed (Stockholm), Stina Hansson (Göteborg), Peter Luthersson (Stockholm), Anders Pettersson (Umeå), Torsten Pettersson (Uppsala), Per Ryden (Lund) REDAKTIONENS NYA ADRESS: Tidskrift för litteraturvetenskap Litteraturvetenskapliga institutionen Umeå universitet 90r 87 Umeå E-post: [email protected] BIDRAG på upp ti1l25 ~-sidor (radavstånd r,5) tas emot av redaktionen, helst skrivna i Macintosh-format, Word 5.1. Noter bör vara samlade i slutet av artikeln och utformade så att separat litteraturförteckning inte behövs. Titlar och citat bör vara väl kontrollerade. Bidragen levereras först i utskrift, efter referentgranskning och eventuell antagning också på diskett eller via e-post. Korrekturändringar kan inte göras mot manuskriptet. PRENUMERATIONSAVGIFT för hel årgång om fYra nummer år r50 kr, för studerande r20 kr. Lösnummerpris 50 kr, dubbelnummer 75 kr. Nummer ur äldre årgångar, r996 och tidigare, 25 respektive 40 kr. Lösnummer rekvireras från redaktionen genom inbetalning på postgiro 63 90 65 - 2. TIDSKRIFTEN utges av Föreningen för utgivande av Tidskrift for Litteratur­ vetenskap, Lund. Medlemskap i Föreningen kan erhållas mot en avgift av lO kr. TIDSKRIFT FÖR UTTERATURVETENSKAP utges med bidrag från Humanistisk­ Samhållsvetenskapliga Forskningsrådet. OMSLAGET återger Gunnar Ekelöfs anteckning av oundgängliga diktare vid en bestämd tidpunkt (se s. 138). TRYCKNING: Fyris-Tryck AB, Uppsala ISS;<J: II04 - 0556 Tidskrift för litteraturvetenskap Tjugosjunde årgången - nr 3-4 • "998 Eva Adolfison Ktitik, litteratur och journalistikens tvång. Några kommentarer vid ett seminarium 3 Per Rydin Även Gud kan recenseras. Om kritikens paradoxala betydelse II Peira Broomans En litterär delinkvent. Stina Aronson och litteraturhistorikerna 20 Birgitta Holm Litteraturhistoria, litteraturvetenskap, litteraturkritik - likhet eller särart? 30 Lars Lönnroth Särart och korsbefruktning. Svar till Birgitta Holm 35 Birgitta Holm Slutreplik 39 Magnus Persson Värdefrågan i nyare litteratur- och kulturforskning Anna Nordlund På väg mot en skola utan kanon? Litteraturarv och litteraturundervisning i förändring 59 Eva Heggestad Petitesser om ~ossesser? Kön och kritiK i Ord och Bilds litterära trettiotal 79 Peter Talme Litteraturkritik och kanonisering - nedslag i debatten kring Ekelöfs Skrifter (1991-93) Thomas Olsson Kritikern som konstnär - konstnären som kritiker U1 Tomas Farser DagsRress och tidspress L Kritikerns roll, exemplet Knut Jaensson "33 Sven-Eric Liedman Dagspress och tidspress IL Förstadagsrecensionens dilemma "35 Maria Karlsson Vad tycks om Nordisk kvinnolitteraturhistoria? De fYi:a första banden recenseras ur ett mottagarperspektiv "39 RECENSIONER Anna Williams, Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i lit­ teraturhistoriska översiktsverk under I900-talet (153) .. - Louise Vinge (red.), Skånes litteraturhistoria I-II (156) - Annelie Bränström Ohman, Kärlekens öde/and. Rut Hillarp och kvinnornas jjrtiotalsmodernism (158) - Mats Jansson, Kritisk tidsspegel. Studier i I940-talets svenska litteraturkritik (161) - Ingrid Svensson, Klara Johanson som kritliker (163) - Janice Radway, A Feelingfor Books: The Book-of-the-Month Club, Literary Taste, and Middle-Class Desire (166) - Lena Kåreland, Traditionalist och smakdomare. Eva von Zweigbergks barnbokskritik under I940-talet (169) - Birgitta Holm, Sara - i liv och text (170) FRÅN REDAKTIONEN Tema för denna gång är »Kanon> kritik och litteraturhistorieskrivning»> en fort­ sättning och avslutning av den diskussion kring metalitterära genrer som inleddes med förra ärets poetiknummer. För ar~etet med detta års temanummer och tjl:s serninariedag på temat den 5 juni stär Asa Arping, Peter Forsgren, Mats Jansson och Anna Nordenstarn. Bidragen från Eva Adolfsson, Petra Broomans, Birgitta Holm och Per Ryden utgär från deras anföranden på tjl-dagen. Med detta dubbelnUIllmer lämnar tjl Göteborg och flyttar vidare till Umeå, för att där ledas av Anders Ohman och Johan Lundberg. Den nya adressen till tjlfin­ ner ni på omslagets insida. Vi tackar för oss och önskar den nya redaktionen lycka till! Mats Malm Eva Adolflson Kritik, litteratur och journalistikens tvång Några kommentarer vid ett seminarium Ni har bett mig att lägga fram några tankar om litteraturkritiken av i dag, som inled­ ning till en diskussion. Önskemålet har också varit att jag ska utgå från min dubbla erfarenhet, som litteraturvetare och kritiker, och som skönlitterär författare. Jag ska genast tillmötesgå den sista begäran genom att vittna om hur väldigt laddad hela saken är för mig. Att skriva kritik, att emotta recensioner, men också att hålla en sådan här inledning. Väl framför allt därför att det handlar om makt - om makren över ordet. Laddningen har också med psykologi att göra. Med behov av att bli älskad, oro för att inte bli det. Man tänker genast på författaren, men bör tänka även på kritikern - faktum är att hanlhon också är indragen i strukturen älskar - älskar inte. Så att den skrivna recensionen blir ett mer eller mindre lyckat försök att omvandla hennes kanske allrför starka känslor till något som låter sansat och omdömesgillt. Men laddningen uppkommer inte bara av detta. Kritiken är en punkt där dis­ kurser möts eller skär i varandra - men olika sorter, det skär sig, sär uppkommer. Jag vill dröja just vid denna punkt och tar mig själv som utgångspunkt. När jag efter att ha arbetat som litteraturforskare och kritiker bärjade skriva något som kanske skulle bli skönlitteratur, hade jag ett kodord för det: "mitt eget". "Nu ska jag skriva mitt eget!" På ett sätt konstigt: hade jag inte tidigare, liksom varje annan forskare eller kritiker, verkligen försökt komma fram till mitt egna språk, mina egna ideer o.s.v.? Skillnaden ligger framför allt, menar jag, i beställ• ningen. Som forskare eller kritiker har man en beställning, mer eller mindre tyd­ lig, ofta ganska tydlig: skriv denna avhandling, denna recension. En beställning som dels är alldeles konkret: en tillsänd recensionsbok från kulturredaktionen, ett brev med uppmaningen att lägga fram ett paper, en bestämmelse i studieordning­ en om att uppsats eller avhandling ska författas. Men beställningen rymmer också, mer implicit, anvisningar om vilket skrivsystem man ska foga in sig i - vetenskapssamfundets, kultursidesvärldens. Och därmed också om vi1ka som är ens publik. Den skönlitteräre författarens produktionsvillkor är i det här avseendet annor­ lunda - och bör, enligt det gängse sättet att se, också vara det. Nämligen att skriva Tidskrift for litteraturvetenskap :1998:';-4 Eva Ado!ftson utan något som helst avseende på någon utifrån kommande beställning. Skriva just »mitt eget». Och detta absolut egna ska sedan ut till bokmarknadens »alla»! Detta utopiska - mitt alldeles egna som ska bli allas - år det alltså som kritikern måste försöka att bringa i överensstämmelse med något jordiskt! Foga in i existerande ordningar. Försöka skapa en befolkad plats mellan skrivkammarens enskildhet och markna­ dens oändlighet. Och sår uppkommer varje gång som denna manöver inte till fullo lyckas> d.v.s. når kritikern kränker det som år författarens egna> unika, eller kränker markna­ dens »alla» genom att t.ex. ställa några utanför. Det vill säga sår uppkommer varenda gäng en litteraturkritisk artikel skrivs. En nödvändig infogning som alltså samtidigt år ett beskårande, en kringskår• ning - om man, som väl de flesta författare gör, suckar över kritikens enkel­ spårighet kan man trösta sig med att det kanske inte var. mycket bättre förr: har man studerat mottagandet aven eller annan äldre och med tiden utforskad för• fattare kan man se hur lite av verkets betydelsepotential som förmedlas i de sam­ tida recensionerna. Men infogandet år, som jag ser det, ändå bara den ena nödvändigheten. Det finns, eller bör finnas, också ett andra oundgängligt: kritikerns läsning. D.v.s. detta att kritikern, samtidigt som hon läser av verket mot den litteråra samtiden, för ett eget samtal med texten. Redovisat i tolkningsförslag, eller i reflexioner Över ver­ kets plats i tiden eller livet eller litteraturen, eller i ytterligare något annat, något som gör att läsaren känner: detta var inte bara en varudeklaration, det var ett svar! Ser jag till mottagandet av mina egna skönlitteråra böcker (I hennes frånvaro, '989, Till Moskva, '995, och i skrivande stund också en hög recensioner av Till skilda orter, '998) kan jag i varje fall själv glädja mig åt några anmälningar som verkligen känns som läsningar (oavsett om man sedan berömmer eller har invänd• ningar.) Men jag kan också se hur ordnandet och infogningen ibland helt tar överhan• den. Kritikern hamnar i banalt sorterande och simpel maktutövning: se hår nu har jag bestårnt att detta år en si och så roman - varje diskussion om textens eventu­ ella utmaning, av det som bröt med det förväntade, det som gjorde recensenten till en läsare och inte till en maktfullkomlig ordningsman, riskerar hår att falla bort. Och det som faller bort, som av recensenterna inte kan göras läsbart, kanske i mitt fall åtminstone delvis har med ett »kvinnligt» litterårt att göra? (Vad det nu kunde vara?) Något, som en recensent av Till Moskva hjälplöst uttryckte det, som »ligger