Uppsats i statsvetenskap Mats Haldosén Pbk-nivå, vårterminen 2006 Handledare: Professor Bo Lindensjö Utövade Palmekommissionen – med sitt säkerhetstänkande i termer av gemensam säkerhet – inflytande på Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov i utarbetandet av sin perestrojka och omorienteringen av den sovjetiska utrikes- och säkerhetspolitiken ? Intervjuer med Michail Gorbatjov och Georgy Arbatov 2 “ Vi är fullständigt ense om att något sådant som seger i ett kärnvapenkrig inte är möjligt. Ett totalt kärnvapenkrig skulle innebära en ohygglig förstörelse och kanske till att arten människa helt utplånades Olof Palme 1 1 Oberoende Kommissionen för Säkerhets-och Nedrustningsfrågor, Gemensam säkerhet, s. 13, 1982 3 Innehållsförteckning Palmekommissionen s. 4-5 Syfte s. 6-8 Metod s. 9 Material s. 10 Palmekommissionen – historik s. 11-14 Jämförande textanalys av två idéer Idé 1: Palmekommissionens förordade säkerhetstänkande gemensam säkerhet s. 15-16 Den gemensamma säkerhetens principer s. 17-18 Innan Gorbatjov kommer till makten s. 19-20 Idé 2: Michail Gorbatjovs säkerhetstänkande s. 21-22 Perestrojka s. 23-25 Kommentarer, uppsatsintervju med Georgi Arbatov utrikespolitisk rådgivare till Michail Gorbatjov och ledamot av Palmekommissionen s. 26-31 Uppsatsintervju med Michail Gorbatjov s. 32-36 Slutsats och sammanfattning s. 37-40 Källor s. 41 Ett särskilt tack s. 42 4 PALMEKOMMISSIONEN Den 4-8 december 1981 träffades Palmekommissionen i Tokyo och Hiroshima för samtal om nedrustning av världens kärnvapenarsenaler. Före avfärden träffade undertecknad Olof Palme för en intervju om utvecklingen på kärnvapenområdet. Det var en ivrig och engagerad partile- dare som inte var tillfreds med president Ronald Reagans ja till neutronbomben och tal om möjligheterna att begränsa ett kärnvapenkrig. Olof Palme talade om människors oro för kärnvapenkapprustningen: Så småningom får man hoppas att insikten sprider sig och att människor som engagerar sig i fredsarbetet kan ändra på utvecklingen. Det blir en lång och hård strid. I alla tider har mänskligheten kämpat, det är bara det att nu betyder kampen total förintelse av mänskligheten och därmed har krigshotet fått en annan dimension än tidigare. 2 För Olof Palme och medlemmarna av Palmekommissionen blev besöket i Hiroshima en gripande och skakande erfarenhet som övertygade dem i det angelägna i samarbete länder emellan. De talade med varandra om vad ett kärnvapenkrig skulle innebära och blev ense om att något sådant som seger i ett kärnvapenkrig inte var möjligt. Det var därför av yttersta vikt att ersätta avskräckningsdoktrinen med ett nytt säkerhetsbegrepp gemensam säkerhet . 3 Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme på öppen gata på Sveavägen mitt i Stockholm i en tid då avspänning mellan supermakterna höll på att växa fram, i en tid då alltfler ifrågasatte principen om kärnvapenavskräckning, ifrågasatte det kloka i sådan politik, att det kanske inte skulle vara hotet om avskräckning som bibehållit freden utan snarare de fakta vi vet om kärn- vapen. I sin sista intervju tyckte sig Olof Palme skönja den gryende avspänningen mellan de bägge supermakterna. Han talade om “misstron som skingras likt dimman om morgonen“. Olof Palme fick rätt, men aldrig uppleva sin profetia gå i uppfyllelse. 4 Olof Palme arbetade för fred och säkerhet och hängav sitt liv åt detta. Säkerhet för alla – gemensam säkerhet - blev titeln på den rapport som gavs hans namn och allmänt blev känd som Palmekommissionens rapport. Palmekommissionens huvudbudskap var att I ett kärnvapenkrig finns inga vinnare, endast förlorare, det enda försvaret mot kärnvapenangrepp är att hindra vapnen kommer till användning. Säkerhet kan man inte uppnå mot motståndaren utan tillsammans med honom. Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för hot om ömsesidig förintelse 5 Det var ordalydelser och ett nytt säkerhetstänkande före liknande uttalanden av USA:s president Ronald Reagan och generalsekreterare Michail Gorbatjov i Sovjetunionen. 2 Haldosén (Hansson) Mats, Uppsala-Demokraten 3/12 1981, s. 7 3 Gemensam säkerhet, s. 13 4 Aftonbladet 19/9 1987, s. 2 5 Gemensam säkerhet, s. 13 5 Hösten 1983 sade president Ronald Reagan i FN:s generalförsamling att In modern times, a new, more terrifying element has entered into the calculations - nuclear weapons. A nuclear war cannot be won and must never be fought. I believe that if governments are determined to deter and prevent war, there will not be war. 6 En kort tid innan första toppmötet 1985 mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov i Genève hade också den nye sovjetiske generalsekreteraren Michail Gorbatjov (som hade sitt första regeringsår 1985) sagt i ett tal för medlemmar av den franska nationalförsamlingen och senaten: “There can be no victors in a nuclear war.” Gorbatjov citerade Hamlets berömda fråga “att vara eller icke vara“ och ansåg den vara en fråga för inte endast Hamlet utan för hela mänskligheten och civilisationen som måste få överleva. 7 Vid toppmötet i Genève i november 1985 gick Michail Gorbatjov och Ronald Reagan ut med en gemensam kommuniké: The sides have agreed that a nuclear war cannot be won and must never be fought. The U.S. and the Soviet Union call for early progress in particular in areas where there is common ground, as the idea of an interim agreement 8 on medium-range missiles in Europe. 6 Department of State Bulletin Nov 1983, s. 2 7 Current Digest of the Soviet Press 40/1985, s. 7-8 8 Current Digest of the Soviet Press 47/1985, s. 4 6 SYFTE, METOD OCH MATERIAL SYFTE I många år, efter att under större delen av 80-talet som frilansjournalist bevakat och följt upp Palmekommissionens arbete under kommissionens verksamma år 1980-1989, har jag länge gått och funderat på om Palmekommissionen med sitt säkerhetstänkande i termer av gemen- sam säkerhet utövade inflytande på den ändrade sovjetiska utrikes- och säkerhetspolitiska kursen som kom i och med Gorbatjovs tillträde som sovjetledare 1985 och dennes perestrojka ? Samt vilken roll spelade egentligen Georgy Arbatov, ledamot av Palmekommissionen och utrikespolitisk rådgivare till Michail Gorbatjov ? Var Arbatov länken som tog med sig Palme- kommissionens säkerhetstänkande in i Sovjetadministrationen under Gorbatjovs ledning ? Det här är ett område som inte är utforskat i någon högre grad. Här finns inte den mängd av diskurs (som man kunde ha förväntat sig) som förts kring frågan om Palmekommissionen utövade inflytande på Sovjetledningen under Michail Gorbatjov. En forskare som kommer närmast mitt uppsatsämne och frågeställning samt bidragit till mitt intresse att forska vidare i saken är professor Raymond Garthoff som i sin bok The Great Transition, American-Soviet relations and the end of the Cold war (1994) skriver att Palme- kommissionen gjorde intryck på Michail Gorbatjov genom de diskussioner som fördes inom kommissionen under 80-talet: The new thinking under Gorbachev, while evolutionary in its sources and origins, was revolutionary in its aims and impact. It combined idealist assumptions about the international order with pragmatic approaches to resolve concrete problems, as Gorbachev’s arms control policies illustrated well. It also reflected and facilitated a learning process, as past failures prompted rethinking and new approaches. Transnational influences were also evident, for example, in the impact of the experience of international contact and discussion through the Palme Commission, the meeetings of the unofficial Pugwash and Dartmouth movements, and other intellectual cross-fertilization begun earlier and continued in the 80’s. 9 Gartoff skriver att i februari 1986 hade den sovjetiske generalsekreteraren Michail Gorbatjov gjort klart för kommunistpartiet att ett nytt säkerhetstänkande måste till och ersätta det gamla, att det kalla kriget måste få ett slut. Gorbatjov talade om en värld, en ömsesidigt beroende och integrerad värld. Han avvisade att länder kan finna säkerhet i militär styrka, varken för sitt 9 Garthoff, Raymond “, The “The Great Transition, American-Soviet relations and the end of the Cold war” Brookings institution, Washington, D.C. 1994, s. 773 7 försvar eller i avskräckningssyfte. Säkerhet kan endast nås med politiska medel och på basis av ömsesidighet. Gorbatjov såg framför sig ett vittomfattande system av internationell säkerhet. 10 Enligt Raymond Garthoff vann inte Väst kalla kriget genom containment (stänga-inne-ryssen- politik) och militär avskräckning . Inget blev heller vunnet genom Reagans militära uppbygg- nad. Istället var det fråga om en seger som kom genom den nya generationen Sovjetledare som förstod att deras samhällssystem både hemma och utrikes hade misslyckats. Michail Gorbatjov blev den förste Sovjetledaren i februari 1986 som avsvor sig marxist-leninistiska tron om den oundvikliga världskonflikten och öppet tillstod det ”ömsesidiga beroendet av varandra i världspolitiken och främjandet av mänskliga rättigheter som markerade en genomgripande ideologisk förändring i Sovjetunionen. 11 Framför allt, skriver Garthoff, lyckades Gorbatjov med det ingen hade trott på - att göra slut på det kalla kriget. ”Michail Gorbatjov skulle inte ha kunnat genomföra det ensam, och det som hände skulle inte ha kunnat hänt utan honom”. 12 En annan forskare som tangerar mitt uppsatsämne är Christopher Jones, verksam vid Utrikes- politiska Instituet och Manchester Metropolitan University, som i sin uppsats Gemensam säkerhet – reflektioner och relevans (2004) 13 skriver att det finns en rad mängd bevis som visar att Gorbatjovs utrikespolitik var