ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 189 Redaktör: Per Ström Bild- och uppsatsredaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Carl Wilhelmsons inspektorsporträtt av Arvid G. Högbom, Norrlands nation. Jämför sidan 16. Fotograf: Mikael Wallerstedt.. ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-513-0525-7 Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tr yck: DanagårdLiTHO AB, Ödeshög 2019 Kontakt med redaktionen Förfrågningar kring distribution och abonnemang, till exempel rörande levererad upplagas storlek eller önskemål om erhållande av seriens skrifter, riktas till redaktionen under följande e-postadress: [email protected] Promotionsfesten i Uppsala den 25 januari 2019 Innehåll Om Arvid G. Högboms Självbiografiska anteckningar. Av Carl Frängsmyr 7 Självbiografiska anteckningar. AvArvid G. Högbom 15 Personförteckning 73 Program 81 Processionsordning 82 Promotionsarrangemang 83 Rektors hälsningsord 85 Universitetets och fakulteternas inbjudan 87 Promotorernas presentationer Teologiska fakulteten, av Mattias Martinson 89 Juridiska fakulteten, av Minna Gräns 91 Medicinska fakulteten, av Anna Rask-Andersen 93 Farmaceutiska fakulteten, av Per Andrén 95 Historisk-filosofiska fakulteten, avErik Carlson 97 Språkvetenskapliga fakulteten, av Mats Eskhult 99 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Lars Magnusson 101 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Ann-Carita Evaldsson 103 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Gunilla Kreiss 105 Kortfattat promotionslexikon 107 Promotionsföreläsningar från och med 1935 109 Promotionsdiplomen 114 Promovendi 25 januari 2019 119 Teologiska fakulteten 121 Juridiska fakulteten 122 Medicinska fakulteten 123 Farmaceutiska fakulteten 127 Historisk-filosofiska fakulteten 128 Språkvetenskapliga fakulteten 130 Samhällsvetenskapliga fakulteten 131 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 133 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 134 Pristagare 25 januari 2019 137 Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 144 Universitetets inbjudningsskrifter och universitetets historia. Av Carl Frängsmyr 153 Register över universitetshistoriska bidrag i AUU B. Inbjudningar 1978–2019 158 Plan över Uppsala universitets aula 167 Om Arvid G. Högboms Självbiografiska anteckningar Av Carl Frängsmyr Under 1800-talets senare hälft inträdde naturvetenskaperna i ett dynamiskt skede, präglat av tilltagande specialisering. Vid Uppsala universitet kom detta till uttryck på många sätt, till exempel uppfördes nya institutionsbyggnader och vetenskapliga tidskrifter grundades. Undervisningen moderniserades, dels genom att laborationsövningar och exkursioner blev viktiga komplement till den hävdvunna katederundervisningen, dels genom att den helt fria studie- gången kompletterades med krav på obligatorisk närvaro på vissa moment. Ett annat mått på specialiseringen var att nya ämnen och professurer tillkom. Så skildes exempelvis botaniken från zoologin och mineralogin från kemin vid 1800-talets mitt. Uppsplittringen av de klassiska ämnena fortsatte under de följande decennierna. De akademiska disciplinerna leddes av var sin professor, vilken såväl inom som utom universitetet framstod som – och uppträdde som – målsman för sitt ämne. Professorerna blev därmed med automatik disciplinbyggare med uppgift att lägga en ny vetenskaplig grund till äldre ämnen eller att forma nya, nyss självständigvordna, ämnen. För att nämna några exempel: Lars Svanberg byggde på detta sätt upp kemin, Gustaf Svanberg astronomin, Anders Ång- ström experimentalfysiken och Hugo Hildebrandsson meteorologin. Till denna kategori disciplinbyggare hör även Arvid G. Högbom, som vis- serligen fick överta en redan anrik lärostol men som likafullt kan räknas som Uppsala universitets förste professor i geologi. Upsala Nya Tidning saknade inte fog för sitt sammanfattande omdöme efter hans bortgång 1940: ”Den mo- derna svenska geologien, som av Törnebohm och Erdmann så framgångsrikt inletts fick genom Högboms vetenskapliga insatser och tändande akademiska lärargärning en betydelsefull och alltjämt verkande förnyelse.” 7 Arvid G. Högbom var född i Vännäs 11 januari 1857. Han växte upp i Lövånger och inskrevs vid Uppsala universitet jubileumsåret 1877. Bland de landsmän som samma termin inmatrikulerades i Norrlands nation märktes Högboms blivande professorskollega, fysikern Knut Ångström. Högboms av- sikt var att disputera för doktorsgraden för att sedan bli läroverkslektor. I stället kom han att bli kvar vid universitetet, där han 1887–90 uppehöll den vakanta professuren i mineralogi och geologi. Efter några år vid Stockholms högskola, där han 1895 blev professor, återkom han till Uppsala 1896 som or- dinarie innehavare av den lärostol han tidigare uppehållit på vikariat. Profes- suren innehade han fram till pensioneringen 1922. När Högbom vid tjugofyra års ålder utgav sitt första arbete inom geologin, Om glacialreporna i Vesterbotten (1881) låg den akademiska undervisningen i ämnet för fäfot. Professorn i mineralogi och geologi, Edward Walmstedt, var – liksom dessförinnan hans far och företrädare Lars Peter Walmstedt – helt inriktad mot mineralogi och petrografi. Walmstedt den yngre led dessutom av vacklande hälsa, vilken tvingade honom till återkommande sjukledigheter. Den svenska geologins disciplinformering, där tillkomsten av SGU 1858 spe- lade en central roll, hade i allt väsentligt ägt rum utanför universitetet. En rad Uppsalaprofessorer hade förgäves försökt locka SGU:s förste chef till den pro- fessur som till slut tillföll Walmstedt den yngre. Högboms intresse för geologi väcktes inte av professorn i ämnet, utan genom ett föredrag om istiden av hans norrländske landsman Fredrik Svenonius, geolog vid SGU. Från 1882 och flera år framåt arbetade Högbom under somrarna som geolog vid SGU. Han kom därvid att särskilt intressera sig för Jämtlands geologi, vilket även blev ämnet för hans avhandling, Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi med inle- dande öfversigt af berggrunden (1885). Efter Edward Walmstedts pensionering 1884 stod professuren vakant un- der flera år. Lärostolens framtid och inriktning diskuterades livligt i såväl tid- ningspress som inom sektion och konsistorium. Det gällde främst det lämp- liga, eller ens det möjliga, i att hålla ihop en så vittförgrenad professur, vilken rymde mineralogi, geologi, kristallografi, petrografi, metallurgi och paleon- tologi. Meningsmotsättningarna gick djupt och först efter två utlysningsom- gångar kunde professuren 1890 återbesättas med den framstående mineralo- 8 gen Hjalmar Sjögren. Under de följande åren nedlade denne stor kraft på att, på egen bekostnad, modernisera den mineralogiska institutionen. Han inledde bland annat utgivningen av facktidskriften Bulletin of the Geological Institutions of the University of Upsala. Redan efter några år drog sig Sjögren tillbaka från professuren för att njuta sitt otium vid Nynäs herrgård utanför Nynäshamn, som han hade förvärvat. Han hade ingått äktenskapet med Anna Nobel, brors- dotter till Alfred Nobel, och därmed blivit ekonomiskt oberoende. Sjögren uppehöll nära kontakter med institutionen i Uppsala även efter sin avgång och deltog gärna vid dess seminarier och vetenskapliga möten. Han fortsatte dess- utom att helt och hållet finansiera utgivningen av den tidskrift han grundat. Under Sjögrens professorstid verkade Högbom huvudsakligen i Stockholm, där han uppehöll den professur som blivit vakant sedan Waldemar Brøgger 1890 övergått till lärostolen i Kristiania. Högbom blev 1895 ordinarie inneha- vare av den professur på vilken han länge vikarierat men återvände året därpå till Uppsala som Sjögrens efterträdare. Högboms vetenskapliga arbeten rörde olika delar av den vittomfamnande disciplin han företrädde, till exempel kvar- tärgeologi, den skandinaviska fjällkedjans geologi, malmgeologi, morfologi, kemiska geologiska processer samt petrografi. Bland dessa kan nämnasUeber das Nephelin-Syenitgebiet auf der Insel Alnö (1895), i vilken han kunde visa att traktens kalksten hade bildats på magmatisk väg. Några år senare behandlade han Ragundadalens geologi. I Norrland, naturbeskrifning (1906) presenterade han en helhetsbild av landsdelens fysiska geografi utifrån en rad perspektiv och infallsvinklar, till exempel klimat, berggrund och jordlager liksom växtliv, djurvärld och bebyggelse. Vidare uppmärksammade han landhöjningen och sitt eget ämnes historia i flera skrifter. Exkursioner utgjorde viktiga inslag i Högboms undervisning. Vanligtvis in- leddes fältundervisningen i sandgropen söder om slottet, där rullstensåsens la- gerföljder kunde studeras på plats. Utflykter till bland annat Dannemora, Sala eller Sigtuna var inte ovanliga; ibland utsträcktes exkursionerna till Åland, Jämtland eller Gotland. Genom sin vetenskapliga och pedagogiska verksam- het blev Högbom en disciplinbyggare motsvarande den roll som exempelvis Adolf Noreen kom att spela inom nordistiken. Under flera decennier hade näs- tan samtliga i landet utbildade geologer haft Högbom som lärare. 9 Högbom intog under studieåren en radikal politisk ståndpunkt. Han åhörde 1880 Knut Wicksells kontroversiella föredrag om fattigdomen och dess be- kämpande medelst frivillig barnbegränsning i Lutherska missionshuset. I lik- het med flera av sina studentkamrater anslöt sig Högbom tidigt till den 1882 grundande föreningen Verdandi. Senare skulle emellertid Högboms engage- mang i Norrlandsdebatten leda till meningsskiljaktigheter, vilka till slut fick honom att utträda ur Verdandi. I slutet av 1800-talet framstod Norrland som ett framtidsland,