VÅR FÅGELVÄRLD Redaktör och ansvarig utgivare: Amanuens SVEN MATHIASSON, Natur­ historiska Museet, Slottsskogen, Göteborg 11. Redaktionsmedlemmar: S. ANDERSSON, Västervik, 0. PEHRSSON, Göte­ borg samt B.-O. STOLT, Uppsala. Distribution: SOF:s expedition, Östermalmsgatan 65, Stockholm Ö (se ovan). Manuskript, notiser och annonser sändes direkt till redaktören. Förfrågningar rörande distribution samt adress­ anmälningar o. dyl. ställes direkt till SOF:s expedition. Prenumerationspris: 30 kr; medlemmar i SOF erhåller tidskriften gratis. Utkommer med 4 häften per år. ÅRG. 24 NR 4 Amerikansk skrattmås (Larus atricilla) observerad i Göteborgs fiskhamn Av TOMAS ALBREKTSSON och ROLAND BERNDTSSON Under tiden 18-20 januari 1964 uppehöll sig en ung amerikansk skrattmås (Larus atricilla) i Göteborgs fiskhamn. Arten är ej tidigare rapporterad från Sverige. Fågeln upptäcktes av artikelförfattarna på en pir, där den uppehöll sig i en flock på ca 50 skrattmåsar (Larus ridibimdus). Den var betydligt mindre skygg än skrattmåsarna och stannade kvar, även sedan dessa hade lyft. Den kunde ofta studeras på mindre än tio meters avstånd utan att visa några tecken på att vara skrämd. Den verkade ej vara utmattad och hade god tillgång till föda vid fiskrenserierna. Fågeln observerades av åtskilliga orni­ tologer, och av dessa tacka vi speciellt BJÖRN BERGLUND och PETER LINDBERG, Göteborg, för hjälp med bestämningen. Vi tackar också J. LEPIKSAAR och S. MATHIASSON vid Göteborgs naturhistoriska museum för tillgång till skinnsamlingar och vägledning. Måsen upptäcktes den 18 januari men kunde då endast observeras en kort stund, innan den lyfte och försvann. Den återkom förmod­ ligen inte till piren denna dag, dock kunde vi avgöra, att det synbar­ ligen inte rörde sig om någon europeisk art. Under påföljande dagar (19-20.1.) kunde fågeln åter studeras, därefter synes den ha lämnat fiskhamnsområdet. 289 Fig. I. L. atricilla fotograferad snett bakifrån. Lägg särskilt märke till det breda svarta stjärtbandet. Foto: PETER LINDBERG. (L. atricilla from behind. Only fuveniles have the broad black edge on the tail.) Vad man främst fäste sig vid hos fågeln var form och färg hos näbb, ben och vingar. Näbbens färg var svart, och benen var mycket mörka, på gränsen till svarta. Näbben var jämntjock nästan ända ut i spetsen, och undernäbben hade en karaktäristisk form (jfr. fig. 2). Benen var långa jämförda med skrattmåsens, vingarna längre och spetsigare. Handpennorna var mycket mörka. Fågelns iris var mörk. En smal, vit (delad) ögonring kunde vi också notera. Strax bakom ögat vidtog ett relativt skarpt avgränsat brunaktigt fält i nacken (färgen mörkare än den på ovansidan av vingarna). Framför denna gräns var huvudet vitaktigt. Nämnas bör, att på de bilder, som illu­ strera artikeln, var fågeln blöt, varför inte färgövergången fram­ träder lika tydligt. Manteln var askgrå, och fågeln hade en vit över­ gump. Till skillnad från gamla exemplar av Larus atricilla i vinter­ dräkt hade den också ett mycket brett stjärtband. På yttersta delen av armpennorna utmed hela vingen löpte en smal vit rand. Mellan denna vita rand och det förut nämnda ljusbruna fältet på översidan av vingarna fanns ett smalt mörkt band. Strupen och övre delen av bröstet var grå (samma färg som manteln), medan undersidan var vitfärgad. I >>armhålorna>> var fågeln grå. I flykten påminde måsen något om en tärna. Vid ett par tillfällen kunde den dessutom ses flyga och snappa med näbben i vattnet nästan som en svarttärna (Chlidonias nigra). Samtidigt sprang den på vattnet på ett lustigt sätt. Trots att den hela tiden uppehöll sig i en stor skrattmåsflock, visade den sig mycket irriterad, då skratt­ måsarna vid några få tillfällen kom den för nära. Den hackade efter 290 Vår Fågelvärld 2-1 (1965) dem och utstötte en gång ett ganska gällt läte. Den blev uppenbar­ ligen skrämd av en kaja (Corvus moneclula), som promenerade på bryggan. Vid det enda tillfälle, som vi iakttog fågeln på vattnet, kom en gråtrut (Larus argentatus) flygande och landade på måsens rygg samt tycktes försöka att dränka den. Den av oss observerade fågeln befann sig i övergångsdräkt, vilket bl.a. märktes på, att det hos arten normalt grå på övre vingtäckarna var borta. Vingarnas översida var därigenom ljust brunfärgad. Ett uppstoppat exemplar av Larus atricilla på Göteborgs naturhistoriska museum befinner sig också i övergångsdräkt. Det har emellertid mer grått på översidan av vingarna, än vad vårt exemplar hade. Även utbredningen av det vita på huvudet visar, att fiskhamnsexemplaret befann sig i övergångsdräkt. Då ingen av oss hade fälterfarenhet av Larus atricilla, tillskrev vi bl.a. hrr. R. PETERSON, C. VAURIE och A. WETMORE i USA. VAURIE svarade, att fågeln av allt att döma var en L. atricilla. Han ansåg dock, i strid mot vår iakttagelse, att L. riclibunclus är något mindre än L. atricilla. Enligt tillgänglig litteratur (CHAPMAN 1901, DwIGHT 1925, ALEXANDER 1956) överskrider dock maximimåtten för L. ridi­ bundus klar minimimåtten för L. atricilla. PETERSON och WETll'lORE, den senare tillsammans med J. ALDRICH, anser, att bestämningen till L. atricilla är fullt korrekt. De enda arter, som kan förväxlas med L. atricilla, är enligt WETMORE L. ridibundus och L. pipixcan. Foto­ grafierna visar emellertid klart, att det inte är fråga om någon av Fig. 2. Larus atricilla från sidan. De höga, mörka benen och de mörka handpennorna syns tydligt på bilden. Foto: PETER LINDBERG. (Observe the long dark legs and the dark primaries which are characteristic oj Larus atricilla.) TOilIAS ALBREKTSSON & ROLAND BERNDTSSON dessa. L. pipixcan, som är mycket närbesläktad med L. atricilla, kan uteslutas genom näbb- och tarslängden. Utbredningsområdet för Larus atricilla ligger i Nordamerika, öster om de stora sjöarna (väster därom ersätts den av L. pipixcan). Vinter­ kvarteren ligger normalt från Florida och Mexicanska golfen ner till norra Brasiliens kuster. PETERSON (in litt.) uppger, att han aldrig har sett den i New York under vintermånaderna. Arten är observerad på Grönland och Bermudaöarna (WETMORE in litt.). Om det är första iakttagelsen i Europa, är emellertid ovisst. I >>lnventaire des oiseaux de France>> uppger MAYAUD, att ett gammalt exemplar setts i Le Crotoy den 29.6.1877. Denna observation finns dock inte medtagen i de större handböckerna (cf. NrnTHAMMER 1942, WrTHERBY 1952, BANNERMAN 1962). Hur denna amerikanska skrattmås kommit till Sverige är givetvis omöjligt att ge svar på. Den kan ha följt med ett fartyg, men förmod­ ligen har den blivit vinddriven. Omkring 23-25.12.1963 förekom Fig. 3. I jämförelse med L. ridibundus gav L. atricilla ett betydligt mörkare intryck, vilket framgår av bilden. Foto: PETER LINDREBG. (Compared with L. ridibundus L. atricilla looked much darker.) Vår Fågelvärld 24 (1965) starka västliga vindar över Atlanten och Nordsjön. Under några dagar rådde full storm (enl. medd. från Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut). Den västliga vinden höll sedan i sig under första delen av januari. Vinden var dock ej så kraftig. Om fågeln var vinddriven, synes det alltså troligt, att den kommit med stormen i slutet av december. När vi såg den, verkade den vara fullständigt utvilad, vilket kan tyda på, att den anlänt betydligt tidigare. Mellan nyår och den 18.1. företog vi inga exkursioner till hamnen. Den 23-27.12. var vi där varje dag, dock utan att kunna se fågeln. Något officiellt erkänt svenskt namn på Larus atricilla finns inte. Vi har vid namngivningen utgått från det amerikanska namnet >>Laughing gull>>- amerikansk skrattmås. LITTERATUR ALEXANDER vV. B. 1956. Die Vögel der Meere. Hamburg. BANNERMAN, D. A. 1962. The birds of the British Isles. Edinburgh. CHAPMAN F. M. 1901. Birds of eastern Northern America. New York. DWIGHT J. 1925. Bulletin American Museum of natura! Hist. New York. MAYAUD N. 1936. Inventaire des oiseaux de France. Paris. NIETHAMMER G. 1942. Handbuch der deutschen Vogelkunde. Vol. III. Leipzig. PETERSON R. 1959. A field guide to the birds. Cambridge. PETERSON et. al. 1960. Europas fåglar. Uppsala. WITHERBY H. F. 1952. The handbook of British birds. Vol. V. Edinburgh. Summar y: American Laughing Gull (Larus atricilla) observed at Goth­ enburg, the first Swedish record. During the 18th to the 20th of January 1964, a juvenile American Laughing Gull (Larus atricilla) was observed in the port of Gothenburg on the Swedish west coast. Most of the time the bird was seen together with a flock of Blackheaded Gulls (L. 1-idibundus). The bi.Il of L. atricilla was black and the legs were very dark and long. It had a white >>face•>, the neck was dark brown and the mantle grey. The primaries were black and pointed. The rump was white and on the tail there was a broad black edge. The bird was probably in its second winter plumage. Normally L. atricilla spends the winter from Brazil up to the Gulf of Mexico. This is probably the first verified observation in Europe. Photographs were sent to, among others, Drs. R. PETERSON and A. W0ETMORE, who both verify the determination. Manuskriptet inlämnat den 7 oktober 1964. Förff:s adresser: Box 650, Askim (T.A.) och Palmstedtsgatan 3, Göteborg S (R.B.). 293 En inventering av näktergalens (Luscinia luscinia) förekomst i Stockholmstrakten Av ANDERS BJÄRVALL Under 1700-talet förekom näktergalen enligt bl.a. både LINNE och BELLMAN på flera av sina nuvarande lokaler i Stockholmstrakten. Detta tycks även ha varit fallet en bit in på 1800-talet, men mot mitten av detta århundrade försvann fågeln därifrån. Först ett drygt halvsekel senare började näktergalar ånyo uppträda på några av de gamla platserna och under 1920-talet ökade antalet ströfynd i Stock­ holmstrakten snabbt. Från omkring år 1920 torde arten kunna sägas ha en fast stam här. BERGSTRÖM (1940) har givit en mycket noggrann redogörelse för denna utveckling och för näktergalens fortsatta expan­ sion fram till 1940. Efter detta årtal har emellertid endast några mer summariska sammanställningar över nya utbredningsuppgifter från östra Mellansverige gjorts (CuRRY-LINDAHL 1957, 1963). För att försöka kartlägga artens nuvarande utbredning genomförde Stockholms Ornitologiska Förening under åren 1960-1962 en inven­ tering av förekomsten i Stockholms närhet.