& Lasse Ermalm Håkan Lahger hög standard Om Sonet, folkhemmet och starten för det svenska musikundret hög standard Om Sonet, hög standard Berättelsen om skivbolaget Sonet, folkhemmet och folkhemmet och starten för det svenska musikundret. starten för det svenska Folkparker, rökiga jazzklubbar och vinylskivor. Den som söker em- bryot till det svenska musikundret hittar det hos skivbolaget Sonet. musikundret Grundat utan masterplan, lönsamhetskrav eller tankar på börsintro- duktion blev Sonet ett av våra största och mest spännande skivbolag. Här blandades högt och lågt – finkultur och mindre fin kultur – Håkan Lahger utan åtskillnad. Här fanns svenska legender som Jerry Williams, Ola Håkansson, Sylvia Vrethammar och Peps Persson. & Lasse Ermalm När rockmusiken exploderade under 60-talet och fortsatta växa under kommande årtionden var det Sonet som presenterade den nya musiken för svenskarna; Bob Marley, U2, Elvis Costello, Grace Jones, Depeche Mode och Marianne Faithfull för att bara nämna några. Genom intervjuer med musiker, branschfolk och skivbolagslegen- der både i och utanför Sverige tecknas ett porträtt över den musik- kanon som Sonets utgivning utgjorde. Hur gick det egentligen till när ett gäng våghalsar bestämde sig för att kombinera idealism med entreprenörskap och satsa allt på konsten och musiken? Och vad hände när pengarna som skulle komma i morgon, redan gjorts av med i går? innehåll Förord Sonet startade det svenska musikundret 8 1. Männen från Hjorthagen 12 Gunnar Bergström och Sven Lindholm 2. Världens yngste skivbolagsman 18 Dag Häggqvist 3. Tredje mannen gör entré 24 Sonet Grammofon 4. Jerry var en ideologisk mycket större grej än en ekonomisk 36 Jerry Williams 5. Vi gjorde tv-shower, drack champagne och garvade åt alltihop 62 Ola Håkansson 6. Vår man i London 73 Rod Buckle 7. Bob Marley var mer än musik 96 Chris Blackwell, Island Records 8. Dag är en av de bästa musikmänniskor jag någonsin mött 120 Seymour Stein, Sire Records 9. Bluesens banérförare i Chicago 126 Bruce Iglauer, Alligator Records och Marshall Chess, Chess Records 10. Depeche Mode var förband på en pub i östra London 134 Daniel Miller, Mute Records 11. Det kändes som om vi gav ut en platta varje dag 142 Sam Charters 12. Sonet var mer ett gäng människor än ett företag 154 Peps Persson 13. Schlager, jazz och samba i en vältempererad cocktail 176 Sylvia Vrethammar 14. Instrumentalmusik kan uttrycka åsikter minst lika effektivt 186 Björn J:son Lindh 15. Till slut förstod alla att Änglahund måste vara med 190 Hasse ”Kvinnaböske” Andersson 16. Sonet fattade att proggen inte var pestsmittad 196 Lasse Tennander 17. Jag kände mig som en kille när jag skrev texterna till Nordman 204 Py Bäckman 18. Schlager de luxe 210 Tommy Körberg 19. Med bättre ordning på finanserna hade Sonet kunnat slå världen med häpnad 218 Hasse Breitholtz 20. Army of Lovers kunde inte sjunga, spela eller dansa, de var bara karismatiska 226 Alexander Bard 21. En artist ska vara speciell, inte som du eller jag 238 Billy Bolero 22. Sena nätter och tidiga morgnar bland tavlor, skulpturer och antikviteter 246 Meta Lundström, Anna-Lena Ahlström, Liselotte Sjöman och Jonas Holst 23. Rivierans guldgossar blir konsthandlare 260 Galleri Östermalm 24. Sveriges största skivbolag blir Sveriges största filmbolag 268 Peter Possne 25. Sonet är en stor del av vår kulturhistoria 278 Thomas Johansson Axplock ur Sonets historia år för år 286 26. Slutet på sagan 292 Henry Denander och Stefan Grahl 27. Uppgång och fall 304 Terje Engen, Cai Leitner och Gugi Kokljuschkin 28. Epilog 322 Per Sundin Efterord 330 Personregister 332 Jerry Williams JERRY WILLIAMS 4. jerry var en ideologisk mycket större grej än en ekonomisk Jerry Williams Den 30 juni 1954 är det total solförmörkelse i Sverige. Ett unikt himlafenomen som berör alla. Det är en varm dag i Stockholm, folk står i grupper på torg och gator med sotade glasbitar för att få en skymt av den svarta solen. Erik Fernström, hans bror Arvid och pappa Sven är väg mot Arbetarrörelsens begravningsbyrå och passerar över Norra Bantorget. Även där har folk stannat upp för att rikta blicken mot sommarhimlen. De två pojkarna och mannen noterar allt detta som i ett töcken. Edit Fernström har avlidit på Karolinska sjukhuset och ska kremeras på Norra Kyrkogården. Den maka och mor som ska placeras i den vita kistan är bara 44 år gammal. Fanborgen är röd, inga psalmer sjungs, endast ”Internatio- nalen”. Erik är 12 år. Något år kvar i skolan innan vuxenlivet tar vid. Att plugga vidare är inget att tänka på för en arbetarpojke från Huvudsta i Solnas utkanter. Han tänker mer på sport än skolan. Ishockey-VM avgörs i Sverige det här året. Sverige hade vunnit VM året innan i Moskva och nu skulle Sverige försvara guldet på hemmaplan. Erik ser en av Tre Kronors träningslandskamper mot Sovjet inför VM. På en utomhusrink kan han sticka in fingrarna genom hålen i Gunnebo- stängslet ovanför sargen och peta på Bobrov när han brakar in sarghörnet. Han rör vid en legend och en hjälte. Men att snudda vid ryska hockeyhjältar hjälper inte när mamma är borta. Då behövs tröst på närmare håll. Erik ser en annons i tidningen och beger sig iväg på en lång resa tvärs över den stora staden. Med buss och spårvagn når han slut- ligen Söders höjder och sitt mål. En hund som är till salu för 25 kronor. Hunden heter Tim och är en korsning av tax och drever. I dag ler Jerry åt minnet och undrar var han egentligen fick så mycket pengar ifrån. ”Jag måste ha jobbat ihop pengarna som springschas”, säger han när han funderat färdigt. Sverige var ett land i förvandling. Europa var ödelagt av andra världskriget, Sve- rige hade klarat sig undan kriget tack vare kompromissvilja och feghet. Folk- hemmet blomstrade. Arbetslösheten var bara ett par procent, italienare och fin- ländare kom till vårt land och löste bristen på arbetskraft. Industrin skrek efter 37 HÖG STANDARD folk som skulle få hjulen att snurra och banden att rulla. Allt gick framåt med nästan lika hög hastighet som reaplanen rörde sig över himlen. SAAB 29, ”Fly- gande tunnan”, dånade över folkhemmet, som Per Albin Hansson kallade sitt socialdemokratiska land. Nu var det den långe och gänglige Tage Erlander som tagit över som statsminister efter att Per Albin hastigt och oväntat gått bort. Per Albin hade besökt Operakällaren, tagit 12:ans spårvagn hem mot Bromma, klivit av på Ålstensgatan och där segnat ner på perrongen i en hjärtattack. Sverige var ett fritt och oskuldsfullt land, statsministrar åkte spårvagn och i mitten av 50-talet kunde vi för första gången köpa starköl på Systembolaget. Den avskydda motboken var avskaffad, 1955 kunde svensken köpa så mycket alkohol han ville. Men produkterna skulle fortsatt bäras hem i bruna, diskreta påsar. Nya tider eller gamla tider. Vi skulle skämmas lite när vi köpte ut. Erik Fernström och hans kamrater skämdes inte. De var den första generatio- nen tonåringar som vägrade ta på sig hatt och rock. De ville inte se ut som vuxna. De ville se ut som Elvis Presley. ”Dom som hade slutat plugget före oss tog på sig hatt fort som fan och skulle se vuxna ut”, säger Jerry Williams. ”Men när jag slutade var det jeans och skinn- paj som gällde. Det var första rock’n’roll-svängen och raggarsvängen. Många som tänker på Elvis i dag ser en fet gubbe i sparkdräkt, men för oss var han en re- bell. Vilket han också var. Visst, han snodde allt från dom svarta, musiken, sättet att röra sig. Men då trodde jag att det var original precis som alla andra trodde.” Erik Fernström föddes inte rakt in i rock’n’roll och blev Jerry Williams över en natt. Musikaliskt började det med skolkören och sedan avancerade han till Radiotjänst Gosskör. Efter diverse mer eller mindre spontana inhopp som voka- list här och där på ungdomsgårdar över hela stan hamnade han slutligen som sångare i The Violents. Erik Fernström försvann och Jerry Williams hade snart en publik som sträckte sig långt utanför Stockholm. Men det var The Violents som fick skivkontrakt med Sonet. De var före Jerry, han kom först med som vokalist till gruppen. Violents gitarrist Roffe Hammarström berättar om att de fick stånga sina pan- nor blodiga nere i Metronomes studio och andra inspelningsställen där Sonet hyrt in sig. Killarna i Violents ville pressa ljudet hårdare, de ville låta som de ame- rikanska singlarna lät. Det skulle fräsa om ljudet. En amerikansk singel kunde läggas på skivtallriken och då kunde man höra vilken låt det var utan att behöva slå på förstärkare och högtalare. Ljudet hördes direkt via pickupen och dess arm. Detta starka ljud gick inte att få fram på de pressningar av vinyl som gjordes i Sverige. Förklaringen var att i USA pressades plattor som bara höll att spela i ett par år. Svenska pressningar skulle räcka i tio år. ”Vi sa att det här inte alls ska höras i tio år framåt. Det ska låta bra nu!” säger 38 JERRY WILLIAMS Hammarström drygt 50 år senare och skrattar. The Violents: Rune Wallebom, Billy Gustavsson, Jonny Lan- De fl esta som började spela rock och pop vid den här denfelt, Tonny Lindberg med tiden hade jobb vid sidan om. Och behöll dem. Jerry Williams. ”Jag trodde inte jag skulle bli yrkesmusiker”, säger Roffe Hammarström. ”Så när jag kallades in i lumpen hoppade jag av Violents. När vi var ute och spelade såg vi också baksidan av musik- och turnélivet. Vi såg att ban- den som spelade till dans var trötta, gamla farbröder, som vi tyckte, dom kanske var 40–50, en del var lite fulla. Det var inte direkt glamoröst och det verkade inte som en rolig väg att gå.” Hur kom det sig att Jerry vågade hoppa av en yrkeskar- riär och satsa helhjärtat på musiken? Var kom det modet och självförtroendet ifrån? Ja, kanske inte i första hand från honom själv utan från hans skivbolag.