1 iJ- Historisk Tidskrift jör Finkand 2' 1991 ärg, 76 Historisk Tidskrift för Finland utgiven av Historiska föreningen r.f., Helsingfors REDAKTIONEN Ansvarig redaktör: Professor Max Engman Historiska institutionen, Abc Akademi, 20500 Abc Redaktionssekreterare: Fil.mag. John Strömberg Skarpskyttegatan 18 A 33, 00150 Helsingfors Ekonom: Fil.kand. Pertti Hakala Skriftliga hänvändelser rörande prenumerationer under redaktionens adress: Berggatan 6 A 9, 5 van., 00100 Helsingfors REDAKTIONSRÄD Eljas Orrman (ordförande) Martti Ahti ■ Max Engman . Matti Klinge • Rainer Knapas • Henrik Meinander Beatrice Moring • Alexandra Ramsay • Per Schybergson • Kerstin Smeds Henrik Stenius • Nils Erik Villstrand • Anna-Maria Aström När du har skrivit äin doktorsavhandling. % .. .sä trycker vi den EKENÄS TRYCKERI AB PB 26, Genvägen 4,10601 Ekenäs, tel. 911-62800 Historikern och samhället Historisk Tidskrift för Finland, denna vär 75 ar fyllda, tillkom mitt un- der första världskriget, under en pa manga sätt ödesdiger tid för Fin land. Storfurstendömet stod visserligen i flera avseenden pä sidan om kriget, finländarna var inte värnpliktiga och nagra krigshandlingar in- träffade inte i Finland förrän 1918. Ändä drogs landet pä olika sätt allt- mer in i kriget. Pä en front var det en följd av finländarnas, framför alit studenternas egen aktivitet som resulterade i jägarrörelsen. Pä en annan front drogs Finland in i kriget genom storfurstendömets alit starkare ekonomiska beroende av kejsardömet bäde genom krigsleveranser och livsmedelsimport. Den tid dä HTF grundades var en tid av stark spänning. Man kunde tänka sig att beslutet att grunda en vetenskaplig historisk tidskrift under världskriget var ett uttryck för initiativtagarnas alienering frän samhäl let, frän de motstridiga strömningarna omkring dem. Det motsägs av att de tillhörde jägargenerationen och var mängsidigt aktiva i vetenskap och samhälle. Snarare var de tvärtom övertygade om att en tid skulle komma dä kanonerna smältes ned tili stälpennor och skrivmaskiner. Uppsatserna i detta nummer behandlar HTF:s tillkomst och samhälls- förhällandena under samma tid. Tvä av uppsatserna granskar mindre kända aspekter av jägarrörelsen, Timo Soikkanen en bortglömd del av idegodset bakom jägarnas handlande och Matti Lackmandein- terna spänningarna inom jägarrörelsen. Ilja Solomeshch behandlar äter de ryskä försöken att dra in Finland i krigsansträngningarna och förhindra illojala handlingar pä det ekonomiska omrädet. Pä sitt sätt behandlar uppsatserna frägeställningar som i nägon män kom tili synes ocksä pä HTF:s lugna vetenskapliga sektor. Rudolf Kjellens komplicera- de eftermäle inom tili jägarrörelsen avspeglar HTF:s lätt problematiska förhällande tili historieskrivningen i Sverige, de spräkliga motsättningar- na inom jägarrörelsen HTF:s ställning i spänningsfältet mellan finskt och svenskt samt de ryskä myndigheternas förhällande tili Finland, HTF:s smä kontroverser med censuren. 170 Historiska föreningen grundades 1914 som Svenska studenters histo- riska förening. Den tog samma ar initiativet tili grundandet av Historisk Tidskrift för Finland och är sedän 25 är dess utgivare. Med anledning av tidskriftens 75-arsjubileum anordnade föreningen den 23 februari detta ar en diskussion över temat "Historikern och samhället". Avsikten var att ur ett bredare perspektiv än enbart den vetenskapliga tidskriftens diskutera historikerns och den historiska kunskapens roll i dagens sam- hälle. En del av inledningarna, av Anders Björnsson, Max Eng man, Walter Fortelius och Eljas Orrman, publiceras i nagot bearbetad form i detta nummer kompletterade av ett inlägg av Heikki Ylikangas. En del av de temata som aktualiserades under diskussionen rörde evighetsfragor, sasom historikerns förhallande tili Makten, men det är kanske symptomatiskt att manga inlägg kom att kretsa kring temat hi- storikern och offentligheten, hur historikern kommunicerar i en offent- lighet och ett medialandskap som idag ser helt annorlunda ut än da HTF grundades. De vetenskapliga tidskrifternas berättigande har ibland ifragasatts, men det förefaller som om en övervägande del av yrkeshistorikerna skulle anse att de, eller nagot motsvarande behövs. Samtidigt finns det även en växande övertygelse om att detta inte är tillräckhgt, utan att hi- storikerna mäste kommunicera med sin läse-, snart kanske huvudsakli- gen tittarkrets i nya former, i nya medier och pa nya sätt. Temat disku- terades bl.a. vid Nordiska historikermötet i Umeä i juni detta är och pa vären utkom det första numret av en nystartad svensk tidskrift med ti- teln Populär historia. Det finns sannolikt inga enkla svar pä dylika frägor och sadana hitta- des heller inte vid Historiska föreningens diskussion. Den visade i alla fall pä nyttan av att facket oftare än brukligt ställer sig frägorna, Varför historia? och Hurudan historia? Max Engman En Tömestig. HTF:s första är MAX ENGMAN Ett uttryck för professionaliseringen av vetenskapen under 1800-talet var aic man betonade enheten mellan forskning och undervisning; uni- versitetens uppgift blev att vara forskningsinstitutioner, som meddelade undervisning pa vetenskaplig grund. Resultatet blev en specialisering, bl.a. historien etablerades som ett självständigt fack med egna professu- rer. Vetenskapsgrenens särprägel förstärktes genom en egen metod, käll- kritiken, och seminariet där det historiska hantverket lärdes ut som fran mästare tili lärling. Specialundersökningen i form av en monografi eller doktorsavhandling blev norm. Tili historikerskräets institutionalisering hörde även olika hjälpmedel, diplomatarier och andra stora källutgävor samt arkivväsendets utbyggnad. Andra led var grundandet av veten- skapliga samfund och publiceringskanaler. Professionaliseringen av his- torikerskraet skedde i tecknet av ett kumulativt vetenskapsbegrepp; uppsatserna och monografierna var byggstenar i en jättelik rekonstruk tion av det förflutna.' De historiska tidskriftema I professionaliseringsprocessen spelade de historiska tidskriftema, sär- skilt de Stora nationella tidskriftema, en viktig roll. Historikerna hade inte tidigare saknat publiceringskanaler, det avgörande med de histo riska vetenskapliga tidskriftema var att de, ocksa da de samtidigt försök- te vända sig tili en bredare publik, uttryckte och kodifierade historiker skräets vetenskapliga spelregler och etos. Genom recensioner, bibliogra- fier och notiser fran fältet blev de arbetsredskap som fackhistorikern inte kunde vara utan. Lika viktigt var att de genom sin publicerings- och ' Inga Floto, Historie. Nyere og nyeste tid (Kebenhavn 1985), s. 13-50. Historisk Tidskrift för Finland 2 ■ 1991 ärg. 76 172 Max Engman refuseringspolitik samt genom recensioner definierade vad som var god historisk vetenskap. Historische Zeitschrift, som grundades 1859 av Heinrich von Sybel, blev mönsterbildande och kom att paverka den tyska historieskrivning- en och disciplinen i hela världen mer än nagon annan tidskrift. HZ eta- blerade en modell som blivit bestaende tili vara dagar. Den bidrog tili att skapa den vetenskapliga uppsatsen som en egen genre skild frän es- sän och den populariserande artikeln. Den bidrog tili att etablera den vetenskapliga recensionen som den avgörande bedömningsgrunden bland likar, en bedömning som skapade eller krossade karriärer. Genom sin avdelning "Notizen und Nachrichten" skapade HZ en nyhetskanal för fackets interna angelägenheter. Författarna i HZ, liksom i motsva- rande tidskrifter kom snart att besta nastan enbart av fack-, d.v.s. fram- för alit universitetshistoriker. Liksom mänga senare historiska facktid- skrifter fick den pröva pa svarigheten, för att inte säga omöjligheten, att samtidigt försöka vända sig tili en specialistläsekrets och en bredare all- mänhet. Theodor Mommsen, själv Nobelpristagare i litteratur, menade att strävan att na en icke-vetenskaplig publik hade en aterhallande ver- kan pa vetenskapens utveckling. HZ bidrog salunda ocksä tili den ut- veckling som med tiden lett tili att fackhistorikerna i alit högre grad börjat skriva för varandra.^ De Stora nationella tidskrifterna, Historische Zeitschrift, Revue Histo- rique (1876), Rivistä Storica Italiana (1886), English Historical Review (1886) och American Historical Review (1895), var uttryck för att histo- rievetenskapen i sin helhet etablerat sig som en professionell disciplin. Samtliga fastslog med nagot olika betoningar att de avsäg att täcka histo- rien utan geografiska och tidsbegränsningar, även om det nationella momentet är pafallande i samtliga.^ Samma mönster kan iakttas i Norden, även om den danska Historisk Tidsskrift (1840) internationellt sett tillkom ovanligt tidigt och under nägot andra tecken. I övrigt tillkom Norsk Historisk Tidsskrift (1871), den svenska Historisk Tidskrift (1881) och Historiallinen Aikakauskirja ^ Margaret F. Siieg, The Origin and Development of Schoiarly Historical Pe- riodicals (Alabama U.P. 1986), passim, särsk. s. 5-64. ^ Stieg, passim. Floto, s. 33-40. Tidskrifternas programförklaringar har publice- rats i Fritz Stern, Varieties of History. From Voltaire to the Present (Cleveland, Ohio), s. 171-177. En Tömestig. HTF:s första är 173 (1903) pa samma sätt och fick motsvarande ställning inom historieveten- skapens professionalisering som pa andra hali i Europa/ De Stora nationella tidskrifternas, "flaggskeppens", ställning som högsta domare bar emellertid radan inom sig fröet tili opposition i fräga om vad som var riktig historia och därmed tili konkurrerande tidskrif- ter. Motsättningarna kunde ta sig olika former. Den kanske vanligaste har värit en fortgäende