BOKFÖRLÄGGAREN OCH KONSTEN INNEHÅLL Förord av Niclas Östlind 4 Samlandet som konst av Ulf Linde 7 Hemma hos Gerard och Peggy Bonnier 18 Samling Gerard Bonnier Moderna Museet 1968 22 Notiser om ett bokförlags konstsamling av Nina Öhman 30 Albert Bonniers Förlags konstsamling 36 Samlaren, sammanhanget och skiet – om Gerard Bonnier och konsten av Niclas Östlind 258 Korrespondens 1954–1975 278 Skisser till bokomslag 306 Bokomslag 320 I Gerard Bonniers fotspår 326 Samtal med William Aronowitsch av Carl Fredrik Hårleman 332 FÖRORD Av Niclas Östlind Mannen på bilden till höger är Gerard Bonnier. Han var 24 år fram både de individuella särdragen och samhörigheten mellan när fotograet togs, sittandes framför en målning som föreställer konstnärerna. en kvinna med en bredbrettad hatt. Båda utstrålar ett ungdom- Samlingen har en stor betydelse för bokförlaget, och med ett ligt allvar. Vänder man på bilden nner man konstnärens namn helt nytaget bildmaterial – som utgör huvuddelen av boken – skrivet med blyerts: Lennart Gram. Där står också 1941, som var visas hur konstverken hänger i de enskilda kontoren, samman- ett av de mörka krigsåren i Europa, och formuleringen ”Första trädesrum, lunchrum och korridorer och på ett högst konkret tavelköpet”. sätt berikar vardagen för både anställda och besökare. Konstinköp kom det att bli många er och under sin livstid ska- Gerard Bonnier var personlig vän med era av tidens ledande pade Gerard Bonnier en unik samling med svensk och utländsk konstkritiker, museitjänstemän och konstnärer – både i sin egen ge- nutidskonst. Han var också verksam i en rad föreningar och sam- ne ration och bland de yngre utövarna. Han var också nära knuten manhang som arbetade för att sprida kunskap om och intresse för till Moderna Museets Vänner, Sveriges allmänna konstföre ning den nutida konstens uttryck och frågor. Med sitt starka engage- och Akademien för de fria konsterna. Niclas Östlinds artikel be- mang var Gerard Bonnier en nyckelperson i svenskt konstliv i mer lyser både omfattningen av Gerard Bonniers engagemang och den än fyra decennier, även om han själv sällan stod i rampljuset, och sociala och yrkesmässiga kontexten han verkade inom. En aspekt dessutom hade sin huvudsakliga syssla inom ett annat yrkesområ- är förlagets mångåriga samarbete med bildkonstnärer för att utfor- de. Han började på Albert Bonniers Förlag 1936 och var verkstäl- ma bokomslag. Här nns ett urval originalskisser till romaner och lande direktör 1953–1978. I sin roll som en av landets viktigaste diktsamlingar. Från förlagets arkiv visas också exempel på Gerard bokförläggare hade Gerard Bonnier en avgörande betydelse inte Bonniers korrespondens med personer i konstvärlden: brev som minst för den svenska fyrtiotalslyriken, samt femtio- och sextio- speglar både hans vittförgrenade nätverk och tidens anda. talets avantgardiska och konkreta poesi. Det är något som gör Artikeln tar också fasta på att bokförlagets samling represente- hans bidrag till konstfältet än mer intressant och väcker frågor om rar den period i konsten som omvärderades i och med det post- vad som gjorde det hela möjligt. moderna skiet i slutet av åttiotalet. I dag – trettio år senare – I artikeln ”Samlandets konst” ger Ulf Linde en inblick i fyrtio- ser dock saken annorlunda ut, och modernismen kan betraktas och det tidiga femtiotalets stockholmska konstliv, där Gerard genom en optik som inte färgas av den polemiska situationens Bonnier formades som samlare. Det var en tid då Moderna Muse- förenklingar. Framlyandet av samlingen är i den meningen en et ännu inte hade öppnat, vilket skedde först 1958, och kunskaper- återkomst, som gör att vi kan se saken på ett nytt sätt. na om den nutida konsten fanns hos en handfull kritiker, konst- Gerard Bonnier var en itig besökare på Stockholms gallerier. handlare och konstnärer. Linde skildrar den omständliga process Många av dessa nns inte längre kvar och förutom en förteck- som föregick Gerard Bonniers förvärv, och reekterar över de ning över gallerierna där han gjorde merparten av sina konst- begär som styr olika typer av samlare. Texten trycktes första gång- inköp återges en karta som visar deras utbredning – eller snarare en i boken som gavs ut i samband med den stora donationen till koncentration – i staden. En gallerist som tidigt kom i kontakt Moderna Museet 1989 – två år eer Gerard Bonniers bortgång. med Gerard Bonnier var William Aronowitsch. Han drev galleri För bokförlagets lokaler på Sveavägen byggde Gerard Bonnier i 45 år, 1966–2011. I ett samtal med Carl Fredrik Hårleman be- upp en samling med svensk nutidskonst. Den sträcker sig från rättar han om sina erfarenheter som gallerist och minnen från konstruktivismens genombrott i mitten på fyrtiotalet till det konstlivet. Av skildringen blir de sociala nätverken tydliga, men postmoderna skiet 1987. Samlingen speglar Gerard Bonniers också betydelsen av enskilda individers drivkraer. nykenhet på den unga konsten och rymmer många tidiga verk, För att ge en bild av vilken konst som visades under den tid samtidigt präglas den av att han aktivt följde era konstnärer un- Gerard Bonnier var aktiv återges ett urval vernissagekort från der lång tid. I en nyskriven text skildrar Nina Öhman samlingens några av de ledande gallerierna. Trycksakerna ger också en före- tillkomst och – med kännarens blick och kunskap – lyer hon ställning om den höga ambitionsnivå man hade. 4 Fotogra av Gerard Bonnier med målning av Lennart Gram, 1941 5 Nina Öhman (red), Donation Gerard Bonnier, Årsbok för Statens konstmuseer 35, 1989. 6 Omslag: porträtt av Gerard Bonnier av Arne Jones, 1949. 7 Ulf Linde, ”Samlandets konst”, Nina Öhman (red), Donation Gerard Bonnier, 8 Årsbok för Statens konstmuseer 35, 1989. Sid. 9–17. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Gerard och Peggy Bonnier i hemmet på Engelbrektsgatan i Stockholm, sent 1950-tal. 19 20 Hemma hos Gerard och Peggy Bonnier på Engelbrektsgatan i Stockholm, 1980-tal. 21 Text med anledning av att Gerard Bonniers samling visades på Moderna Museet 1968, signerad AK. 22 Mededelande från Moderna Museet nr 30, juni 1968. Redaktörer Ann Katrin Pihl Atmer och Ingrid Svensson. Mededelande från Moderna Museet nr 30, juni 1968. 23 24 Dokumentation från utställningen Ur Gerard Bonniers samling, Moderna Museet, 6 juni–25 augusti 1968. Sid. 24–29. 25 26 27 28 29 NOTISER OM ETT BOKFÖRLAGS KONSTSAMLING Av Nina Öhman Såvitt bekant är bokförlagets konstsamling på Sveavägen Stilar och ismer och andra etiketter på konst (och litteratur) Lilla Galleriet hade ett modestare urval men det var jämt * 56 i Stockholm den enda i sitt slag. Andra förlag må ha ett häade inte vid Gerard, däremot egensinnet hos en konstnär öppet för debutanter (som Renqvist 1950). porträtt av sin grundare och kanske fotograer av sina be- (eller författare). När aktörer i konstlivet valde sida – förestäl- Hos Samlaren gick att se Matisse och Schwitters; Bært- Det var knappast av blyghet Gerard hellre såg en utställ- römda författare på väggarna, till och med en stämnings- lande eller inte, tradition eller avantgarde, postmodernism ling (som Gerard aldrig förstod sig på eller åtminstone för- ning än han gjorde ett ateljébesök, snarare drev honom vil- full landskapsmålning att fästa blicken vid i ett samman- kontra modernism och så vidare – höll Gerard sig utanför höll sig kallsinnig till) och K G Bejemark; den unge Pontus jan att se det färdiga verket, bragt i ordning för att komma trädesrum. Men en bokförläggare, vilken som helst, har som antagonisternas arena. Det räckte med att en målning var ”sti- Hulténs nya idéer om hur en tema-utställning kunde göras, till sin rätt. En vacker hängning helt enkelt. uppgi att utge böcker, inte att försjunka i en tavla. Gerard lig”, som han sa, och ordet lät som en bekräelse. Var han fäst Collage eller fantastiska realiteter, 1958.4 Gerard såg allt som Han kom helst dagen före vernissagen, eller eermid- Bonnier (hädaneer kallad Gerard) menade att båda syss- vid en Rodhe, en Lindell eller en Bonniér hindrade det inte fanns att se. dagen dessförinnan. Ringde för att höra om det gick för sig, lorna gick att kombinera. att han föll för den unge Torsten Renqvists Stilleben med hus- ”om så bara för att titta in”. En ohejdad lust kilades in i hans 3 * hållsrulle (även kallad Fyra ting) , 1950, några år senare Moln annars så fulla schema. Han hade ju ett arbete att sköta. Ett eerlängtat mål under Gerards rundor var Konstakade- * och berg, 1955, och en tredje målning, Till Persefone från tidigt miens årliga elevutställning sent på våren. Han kände lärar - Förlagshusets fem våningsplan delas, vart och ett, i längs- sextiotal när Renqvist blivit alltmer skeptisk till sitt målan- * na, Hugo Zuhr och Ragnar Sandberg särskilt väl, och gick i gående riktning av en korridor, ungefär hundra meter lång, de. Den 20 september 1966 skrev han i dagboken: ”Skulptur När beslutet att köpa ett verk väl var fattat, på stunden eller deras sällskap runt i salarna. Bättre sätt att bekanta sig med kantad på ömse sidor av arbetsrum. De esta rymmer ett sedan en vecka”. Gerard skaade sex små skulpturer. Den några dagar senare, behövde det inte betyda att dess plats i nya begåvningar nns inte. Gerard tog tillfället i akt att utse skrivbord, en fåtölj och ett mindre bord. Några enstaka svävande Måsen hänger från taket i hans rum. förlaget var given. Själva förvärvet var huvudsaken, place- årets ”Gerard Bonnier-stipendiat” och hade dessutom för rum ger plats för två personer eller för mindre sammanträ- ringen ett nöje för sig. Han kunde naturligtvis både sam- vana att köpa ett verk eller två till förlaget. Bland Sandbergs den, här och där prång, en trappavsats eller ett halliknande * lingens och väggarnas omfång utantill. Med ett nyförvärv elever till exempel Torsten Andersson, Curt Asker, Birgit utrymme. Överallt hänger tavlor. Under femtiotalet tog man sig lätt till Stockholms få galle- i handen prövade han sig fram tills platsen amstod som Broms, Karl Granquist, Laris Strunke, bland Zuhrs till rier.