Invandrarnas kulturarv i Botkyrka: En inventering av föreningsarkiv. 1 Förord I november 2003 påbörjade Föreningsarkiven i Stockholms län (FSL) en inventering av invandrarföreningar i Botkyrka kommun och deras arkiv. Ekonomiska medel för genomförandet av ett fyramånaders projekt erhölls från Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv och Botkyrka kommun. Arkivarie Magnus Lundberg anställdes på deltid för att genomföra projektet, som avslutades i maj 2004. Arkivprojektet i Botkyrka har genomförts i nära samarbete med arkivkonsulent Kerstin Söderman vid FSL och Botkyrkas kommunarkivarie Kristina Karlsson. De tre lokala föreningsråden i Alby, Fittja och Hallunda-Norsborg har också varit viktiga samarbetspartners. Stockholm i augusti 2004, Magnus Lundberg Arkivarie, Föreningsarkiven i Stockholms län. 2 Bakgrund Efterkrigstidens invandring Från 1940-talet till början av 1970-talet dominerades immigrationen till Sverige av arbetskraftsinvandring. Efterkrigstidens ökade efterfrågan på svenska industriprodukter hade lett till en akut brist på arbetskraft och svenska företag började aktivt rekrytera arbetskraft utomlands för att täcka behoven. Först inriktade sig företagen sig på länder som Finland, Ungern, Österrike och Italien. Men under andra halvan av 1960-talet gjordes liknande värvningsförsök också i Jugoslavien och Turkiet. Även om arbetskraftsinvandringen dominerade anlände också betydande flyktinggrupper under efterkrigstiden. Direkt efter krigsslutet anlände grupper av överlevare från nazisternas utrotningsländer och senare kom större flyktinggrupper från Öst- och Sydeuropa. Till följd av den internationella lågkonjunkturen i början av 1970-talet upphörde arbetskraftsinvandringen nästan helt och 1972 stoppades den aktiva rekryteringen av utländsk arbetskraft. Den nordiska, i synnerhet finländska, arbetskraftsinvandringen fortsatte dock som tidigare. Under senare delen av sjuttiotalet kom istället flyktinginvandringen att stå för en allt större del av immigrationen till Sverige, och andelen utomeuropeiska immigranter ökade markant. Efter militärkuppen i Chile 1973 kom till exempel många chilenare att slå sig ned i Sverige, tillsammans med politiska flyktingar från andra latinamerikanska stater. Grupper av assyrier/syrianer och kurder från Turkiet, Irak och Syrien anlände vid samma tid, och efter den islamiska revolutionen 1979 kom iranska flyktingar till Sverige. 3 Under 1980- och 1990-talen anlände också bland annat irakier, somalier och etiopier samt kinesiska båtflyktingar från Vietnam. Till skillnad från decennierna efter kriget, då majoriteten av invandrarna hade arbetarklass- eller bondebakgrund, har senare decenniers flyktingar inte sällan varit relativt välutbildade personer som tillhört över- eller medelklassen i hemländerna. Från och med början av 1990-talet kom stora grupper flyktingar till Sverige till följd av kriget i före detta Jugoslavien. Under senare år har också så kallad anknytningsinvandring varit ett vanligt immigrationsskäl. Med detta menas inflyttning av anhöriga till personer med uppehållstillstånd i landet.1 Invandrarnas föreningsliv i Sverige Det är ett universellt fenomen att immigranter redan snart efter ankomsten till det nya hemlandet brukar försöka skapa kontakter med landsmän, för att utbyta erfarenheter och för att få tillfälle att tala sitt modersmål och vidmakthålla traditioner. Dessa möten mellan landsmän kan naturligtvis vara av mer eller mindre organiserat slag. Inte sällan har immigranter dock efter en kort tid i det nya landet slutit sig samman till mer organiserade föreningar. 1 För en översikt över invandringens historia i Sverige, se Ingvar Svanberg & Mattias Tydén Tusen år av invandring. En svensk kulturhistoria, Stockholm 1992. För efterkrigstidens invandrarhistoria, se s. 325-386. För en översikt av olika etniska grupper i Sverige, jämför Ingvar Svanberg & Harald Runblom (red.) Det mångkulturella Sverige. En handbok om etniska grupper och minoriteter. 2 uppl. Stockholm 1990, som innehåller artiklar om ett åttiotal invandrargrupper och etniska minoriteter i Sverige. 4 Så har det också varit i Sverige. Redan under 1800-talet grundades danska och tyska föreningar. 1898 grundades en finsk förening i Stockholm och 1909 togs initiativ till en italiensk förening i Nacka. Under andra världskriget bildades de estniska och lettiska kommittéerna i Stockholm och även polacker och sudettyskar grundade egna sammanslutningar. I och med den stora arbetskraftsinvandringen under 1960- och 1970-talen skedde en stark tillväxt av antalet föreningar. Vid denna tid grundades också riksorganisationer för olika etniska grupper, vilka har till uppgift att samordna lokala föreningars arbete. Ibland har föreningsbildandet i Sverige skett genom att man skapar en nationell eller språklig förening inom en redan existerande organisation, som till exempel socialdemokraterna, KFUM eller IOGT- NTO. Oftast har man dock valt att grunda föreningar utan någon sådan tillhörighet. Invandrarföreningarna i Sverige har inte sällan haft en allmänkulturell och social inriktning, men olika typer av idrottsföreningar är också mycket vanliga. Ingvar Svanberg och Mátyas Szabó gör en distinktion mellan föreningar som håller liv i det gamla hemlandets språk och traditioner och föreningar med en mer ”Sverige- orienterad” verksamhet. På det lokala planet kan det dessutom ofta finnas flera, i vissa fall konkurrerande, organisationer som samlar personer med samma etniska ursprung.2 Invandrarföreningars arkiv Trots att det finns så många invandrarföreningar i Sverige, finner vi ytterst få av dessa föreningars arkiv på de svenska arkivinstitutionerna. 2 Ingvar Svanberg & Mátyás Szabó, Etniskt liv och kulturell mångfald. En handbok i invandrardokumentation. Stockholm 1993, s. 167-172. Se även Henry Bäck Invandrarnas riksorganisationer, Stockholm 1983. 5 Om vi undantar finska och estniska föreningar, som är ganska rikt representerade, finns nästan inga lokala invandrarföreningars arkiv bevarade i kommun- och folkrörelsearkiven i Stockholms län. Ungefär likadant ser det ut i andra delar av landet. Betänker vi samtidigt att antalet invandrarföreningar som verkar eller har verkat inom Stockholms läns gränser uppgår till flera hundra, är detta en speciellt olycklig situation. En väsentlig del av kulturarvet riskerar härigenom att gå förlorad inför framtiden. Sedan början av 1990-talet har därför ett antal svenska arkivinstitutioner genomfört projekt som syftat till att inventera invandrarföreningars arkiv och aktivt verka för att samla in arkivmaterial från dessa organisationer. Mellan 1995 och 2000 genomförde Riksarkivets byrå för enskilda arkiv projektet ”Invandrarnas kulturarv”, som speciellt riktade sig till invandrarföreningarnas riksorganisationer. Genom inventering av arkivmaterial, rådgivning och utbildning ville Riksarkivet uppmärksamma föreningarnas arkivsituation och verka för att föreningar skulle deponera sina äldre arkivhandlingar hos arkivinstitutioner. För att informera om vikten av att bevara föreningsarkiv lät Riksarkivet trycka en informationsbroschyr med uppmaningen ”Rädda ditt föreningsarkiv” som sändes ut till invandrarorganisationer. Arkivinventeringar har också genomförts på regional och lokal nivå. I början av 1990-talet genomförde Folkrörelsearkivet i Uppsala en grundläggande inventering av invandrarföreningarna i Uppsala kommun. Därefter informerade man de aktiva föreningarna om Folkrörelsearkivets verksamhet och försökte stimulera föreningarna till att bevara sin historia och se över sin arkivsituation. Mellan 1996 och 1997 genomförde Skånes Arkivförbund en systematisk 6 kartläggning av invandrarföreningar verksamma i Skånes 33 kommuner. Resultatet dokumenterades i rapporten Immigrantarkiv i Skåne. En inventering av invandrarföreningar (1997), som också innehåller delrapporten Korset, månen och stjärnan, en inventering av invandrarnas trossamfund i Skåne. Det skånska projektet var brett upplagt. Det syftade inte bara till att samla in arkivmaterial i strikt betydelse, vilket visade sig vara mycket svårt. De verkade också för att dokumentera föreningarnas historia och verksamhet genom intervjuer och uppteckningar, samt genom att samla in uppsatser av invandrarungdomar.3 Åren 1999-2001 genomförde Östergötlands Arkivförbund ett inventeringsprojekt av vad man valde att kalla ”föreningar med immigrantanknytning”. Projektet benämndes ”Immigranternas kulturarv i Östergötland”. Som ett första steg inventerades föreningsarkiv i Norrköpings kommun. Därefter följdes projektet upp i övriga kommuner i länet. Vid sidan av inventeringsdokumentationen sammanfattades resultatet av projektet i två skrifter: Immigranternas kulturarv: Projekt Norrköping (1999) och Immigranter i Östergötland förr och nu. (2001). Rapporterna innehåller förutom listor över föreningar i länet också en studie av immigrationen till Östergötland, samt korta historiker över ett antal lokala invandrarföreningar som studerats speciellt noggrant.4 3 Eva Larsson & Eva Sjögren Immigrantarkiv i Skåne. En inventering av invandrarföreningar – Korset, månen och stjärnan. Invandrarnas trossamfund i Skåne. En inventering av arkiv. Lund, 1997. 4 Mona Hallström Immigranternas kulturarv. Projekt Norrköping. [Östergötlands läns föreningsarkivs skriftserie nr. 7], Norrköping, 1999. Börje Hjort (red.) Immigranter i Östergötland. Förr och nu. [Östergötlands läns föreningsarkivs skriftserie nr. 9], Norrköping, 2001. 7 Projektet i Botkyrka kommun Mål Målet med arkivprojektet ”Invandrarnas kulturarv i Botkyrka”, som genomfördes på deltid mellan november 2003 och maj 2004, har