Essärecensioner

är. De fem skrifterna omfattar sammanlagt Essärecensioner 105 artiklar på 1 300 sidor i de mest spridda ämnen. Av naturliga skäl är det inte möjligt att referera eller diskutera enskilda bidrag i detalj; Festskrift, vad vill du mig? många av dem vore värda ett längre referat eller en utförligare diskussion. Det som följer Melos och logos: Festskrift till Folke Bohlin. är allmänna iakttagelser om festskriften som Red: Mattias Lundberg och Sven-Åke ”format”, olika typer av upplägg och ett urval Selander. Skellefteå: Artos, 2011. 454 s. ISBN exempel. 978-91-7580-563-4 Min egen ambivalenta hållning inför fest­ Music, Education and Innovation: Festschrift skrifterna har sin grund i att en stor del av for Sture Brändström. Red: Cecilia Ferm texterna är avsiktligt ’biased’ och mer eller Thorgersen och Sidsel Karlsen. Luleå University mindre interna, inte bara tack- och hyllnings­ of Technology, Department of Music and artiklar utan också historieskrivningar med Media, 2010. 249 s. ISBN 978-91-7439-127-5 jubilaren och hans insatser i centrum. De Musik och kunskapsbildning. En festskrift till varvas med strikt vetenskapliga artiklar, Bengt Olsson. Red: Monica Lindgren et al. vilket kan bli förbryllande i de skrifter där Göteborgs Universitet, 2011 (ArtMonitor IX). författarna grupperas i alfabetisk ordning, 215 s. ISBN 978-91-978476-2-9 inte efter teman eller ämnen. ”Vänboken ger som en öppen textgenre speciella möjligheter Musikvetenskapliga texter: Festskrift Holger till återblickar och framtidsspekulationer”, Larsen 2011. Red: Jacob Derkert. Stockholms inleder en av författarna. Det är tydligt att universitet, Institutionen för musik- och tea- festskriften som genre betraktas som ett slags tervetenskap, 2011 (Studier i musikvetenskap personligt samtal mellan skribent och jubilar XXI). 188 s. ISBN 978-91-976961-3-5 som också tillåter mycket dunk i ryggen och Sjutton Beethoven-variationer. Red: Carl- panegyrik i allmänhet. Man kan undra om en Gunnar Åhlén. Stockholm: Atlantis, 2010. 264 sådan skrift har någon större läsekrets utanför s. ISBN 978-91-7353-456-7 Tabula gratulatoria. Med detta sagt får man acceptera formatet som det ser ut och vaska När Wilhelm Peterson-Berger fick sin storsti- fram de många guldkorn som ändå finns där. lade festskrift på 70-årsdagen 1937 höll han Att förändra eller döma ut genren är nog inte god min utåt men blev i sin kammare rasande att tänka på. och besviken över det som stod där, men Rent allmänt varierar de fem festskrifternas framför allt över vad man inte skrivit om. Han fokus, oklart om redaktörerna alltid haft ett betygsatte artiklar och författare och förde bestämt program för skriften och hur mycket in rättelser i ett exemplar, ”för framtiden”. Nu de styrt urval och redigering. I några skrifter är det inte troligt att någon av mottagarna har författarna fått välja fritt ur sin egen av ovanstående fem festskrifter 2010–11 fatabur och innehållet kan då pendla mellan var lika snarstuckna och otacksamma som högintressanta nyheter och kåserier över P.-B. Men hans reaktion belyser ändå något perifera ämnen. Där redaktörerna bestämt av problemen med festskriften som form, en sig för ett övergripande tema höjs ofta läs­ traditionell men ändå underlig hybrid mellan värdet betydligt men garanterar inte heller forskningsrapport och äreminne som den alltid en jämn nivå på bidragen. Ett speciellt

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 77 Essärecensioner

redaktionellt dilemma – som också avspeglas Innovation till Sture Brändström speglar och i innehållet – är om samtliga doktorander, dokumenterar hans insatser för utvecklingen anställda vid en institution, ledamöter av en av musikpedagogisk forskning vid Institutionen styrelse eller ett nätverk etc. med anknytning för musik och medier vid Luleå tekniska till jubilaren förväntas bidra med artiklar, universitet (f.d. Musikhögskolan i Piteå). särskilt knivigt om ett tema redan är fastställt. Majoriteten av bidragen består av resuméer Det kan resultera i en blandning av texter på av doktorsavhandlingar framlagda vid institu- högsta stilistiska och innehållsliga nivå och tionen: i musikpedagogik av K.G. Johansson, adiafora som inte skulle accepteras i andra Cecilia Ferm Thorgersen, Johnny Wingstedt, typer av antologier. Några av de fem fest- Ketil Thorgersen, Ann-Christine Wenngren, skrifterna består av enbart nya texter, i andra Anna-Karin Gullberg och Sidsel Karlsen, samt ingår både omtryck och sammanfattningar av i musikalisk gestaltning av koreografen Åsa tidigare publicerat material. Unander-Scharin och flöjtisten Lena Weman En genomsnittlig läsare har antagligen Ericsson. Det finns inget att invända mot den- störst behållning av de tre tematiska fest­ na lägesbeskrivning i sig, men man skulle som skrifterna – givet att man är specialintresserad läsare önska att redaktion och författare hade av musikpedagogisk forskning eller Beethoven. tänkt på att bygga vidare på framgångarna De andra två är mera av typen rikligt och och diskutera hur ämnesinriktningen kunde varierat smörgåsbord där läsaren kan välja utvecklas ytterligare. Den praktikbaserade artiklar efter intresse. Den mest koncentrerade och konstnärliga forskningen är i stort behov är den skrift som tillägnats Åke Holmquist, av texter på metanivån, särskilt som man Kungl. musikaliska akademiens sekreterare och inom denna inriktning ofta hävdar att KFoU Beethovenspecialist sedan tonåren. Här finns har (eller bör utveckla) ett eget vetenskapligt ett antal mycket läsvärda artiklar som i och paradigm, baserat just på de praktiska erfa- för sig handlar om Beethoven men som kan renheterna. Och eftersom professorer, lärare tillämpas på i stort sett alla klassiska tonsät- och handledare inom området hittills inte varit tare och genrer, t.ex. om ideologiska (politiska) särskilt produktiva som skribenter kommer den tolkningar av Beethovens musik genom tiderna uppgiften att vila på dem som disputerat. Det (Thomas Anderberg), om hans skissböcker och finns en löftesrik potential i doktorandpro- tonsättarnas skissande i allmänhet (Johannes jekten som troligen skulle kunna förverkligas Johansson) och inte minst pianisten Hans i form av utåtriktade tvär- eller mångveten- Pålssons reflexioner i samband med att han skapliga projekt hellre än i fördjupningar av framförde samtliga pianosonater i Stockholm det egna examensarbetet. år 2010. Hans ”spridda anteckningar” (ett Just den aspekten är mera tillgodosedd i understatement) utifrån notbilden borde läsas de 27 artiklarna i Musik och kunskapsbild- av alla interpreter, oavsett genre. ning tillägnad Bengt Olsson, särskilt i Cecilia De två skrifterna med musikpedagogik Hultbergs artikel ”Konstnärliga processer i som tema utgör sammantaget en viktig och musik: Ett tvärvetenskapligt forskningsom­ detaljrik dokumentation av musikundervis- råde” som ändå i stort sett koncentreras ning och musikpedagogisk forskning i Sverige till de inriktningar och frågeställningar som allt sedan SÄMUS-reformerna (Särskild finns inom musikhögskolorna. Skriften är ett ämnesutbildning i musik) på 1970-talet, veritabelt ymnighetshorn med fokus på musik- men med olika fokus. Music, Education and undervisning och musikpedagogisk forskning i

78 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Essärecensioner

en rad olika former, sammanhang och genrer: tal vid orgelinvigningen i Harbo 1850). Jan om ”frusna ideologier” och försanthållanden Lings och Cajsa Lunds berättelser om sina och hur det utbildats en kanon av poplåtar musikaliska bakgrunder – som skolkantorsson i skolundervisningen; om amatörmusik och i Simtuna norr om Enköping respektive saxo- folkbildning, om relationen lärare-elev, om fonspelande elev i Svea Welanders musikskola videofilmning som deltagande observation, om i Åkarp utanför Lund – väcker tankar om vad den vokala interaktionen mellan spädbarn och det var för musikliv hemmavid som gjorde att vuxna under blöjbytet (!), om hip-hop i skolan några av oss andra som växte upp under det och musikundervisning i andra länder. Det expansiva 50-talet också fastnade för just internationella perspektivet är framträdande, musikforskning. omkring hälften av bidragen är författade I festskriften till Holger Larsens 60-årsdag, av forskare från de andra nordiska länderna, Musikvetenskapliga texter, är hans egen Italien, Storbritannien, Österrike och USA. Stockholmsinstitution ”med dess öppna agen- Av de 36 bidragen i den omfångsrika Melos da” (som det heter i förordet) den sammanhål- och logos till Folke Bohlins 80-årsdag på sam- lande länken. De 10 bidragen är författade av manlagt 450 sidor handlar omkring hälften kolleger och medarbetare utan redaktionell om kyrkomusik i vidare mening – psalmsång styrning: ”Inget tema, ingen given form, annan i kyrkan och folklig koralsång, koraluppteck- än att texten skall vara musikvetenskaplig.” ningar, gudstjänstfirande, Bach i Sverige, Populärmusik i många former och sedd ur Brödraförsamlingens sång, koralhandskrifter, många aspekter dominerar inte oväntat, från medeltida hymner, orglar, etc. – vidare några A.F. Lindblads kamp med de stora formerna artiklar om skolsånger, kör, körliv och dirigen- (Owe Ander) till Evert Taube (Olle Edström), ter (Felix Saul och Heikki Klemetti), därutöver Elvis Presleys I sing all kinds (Per-Erik Brolin­ uppsatser om lokalt musikliv, om Sibelius och son), ”Spleen och sound: 1990-talets musika- landsortsorkestrarna i Finland, om jojkarna i liska atmosfär i Bristol” (Erik Wallrup), om vit Peterson-Bergers symfoni Same-Ätnam, om makt-musiken (Ulrik Volgsten), om att samla Nodermannska notsamlingen, om musikanalys, på musik (Gunnar Ternhag) och folkmusiktäv- om hur Bellman själv sjöng, om enstaka verk lingar (Dan Lundberg). Martin Knust diskuterar som Hilding Rosenbergs radiorevy Betongen i ett längre bidrag (på tyska och från tysk och skogen och F.A. Reissigers Requiem ved horisont) om det finns en speciell ”svensk kong Carl Johans død, om musik och järnväg, ton” med utgångspunkt från svensk orkester- och mycket mera därtill. Själva formatet be­ musik kring förra sekelskiftet. Nu är Knusts gränsar ju också texternas längd – det blir egentliga fråga varför Sverige inte har någon ofta resuméer eller tillbakablickar, detaljer ”nationalkomponist” som de andra nordiska på eller över gränsen till kuriosa, upptäckter länderna, men det är ju inte samma sak som av eller diskussioner kring enstaka källor ”svensk ton”. Hans artikel innehåller många o.s.v. Men ändå ofta mycket läsvärt och av provocerande iakttagelser och förklarings- mera allmänt intresse, t.ex. kring frågan om modeller som borde diskuteras och bemötas i en tonsättares kärleksliv och äktenskap kan detalj, bl.a. att hans resonemang uteslutande avspeglas i kompositionerna (Marion Lamberth grundas på de stora orkesterverken och deras om Arnold Schönberg), en 1800-talsprästs reception i Tyskland. Till delar handlar artikeln förvånansvärt moderna syn på orgelmusik också om Knusts privata uppgörelse med tysk och teologi (Anders Dillmar om Johan Dillners musikforskning och musikpolitik.

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 79 Essärecensioner

Det är lite trist att flera av festskrifterna en kopia av den kända 1600-talsorgeln i fått en ganska amatörmässig eller underlig Övertorneå kyrka som en gång stod i Tyska grafisk utformning – de är ändå hedersbety- kyrkan i Stockholm. Att repliken i Norrfjärden gelser till en jubilar och borde designas och kommit till som del av ett forskningsprojekt förpackas omsorgsfullt som de presenter de vid institutionen hade också varit en värdefull är, inte ett hemmasnickeri. I en skrift står upplysning. kapitelrubrikerna i samma lilla grad som Henrik Karlsson kolumntitlarna vilket inte är särskilt läsvänligt. En annan har groteskt stora kapitelrubriker som kan fylla över en halv sida medan själva Carl Czerny – mellan rykte och brödtexten tryckts i extremt liten grad. Stil­ vanrykte sort och grad varierar från mycket komprime- Beyond the Art of Finger Dexterity: Reassessing rad och svårläst text till överdrivet gles med Carl Czerny. Red: David Gramit. Rochester: dubbelt radavstånd. I flera skrifter har man University of Rochester Press, 2008. 304 s., ill., låtit varje författare formatera sin egen litte- faks., notex., tab. ISBN 978-1-58046-250-1 raturlista som i en och samma publikation kan rubriceras ”Käll- och litteraturförteckning” , Otto Biba och Ingrid Fuchs: ”Mehr Respekt vor ”Referenser”, ”Anförd litteratur”, ”Litteratur dem tüchtigen Mann”: Carl Czerny (1791-1857). och källor”, ”Källor och litteratur”, för att Utställningskatalog till utställning i Zürichs inte tala om de varierande referenssystemen Zentralbibliothek 30 april–31 juli 2009. Red: (1998:12 eller 1998, sid. 12, eller 1998 s. Urs Fischer och Laurenz Lütteken. Kassel: 12, o.s.v.). Skrifterna till Åke Holmquist och Bärenreiter, 2009. 145 s., ill., faks. ISBN Folke Bohlin är föredömligt layoutade. Den 978-3-7618-2162-6 sistnämnda har en för alla bidrag gemensam Carl Czerny: Komponist, Pianist, Pädagoge. och enhetligt redigerad litteratur- och källför- Red: Heinz von Loesch. Mainz: Schott, teckning som borde vara standard i alla slags 2009. 333 s., ill., faks., notex., tab. ISBN antologier. 978-3-7957-0670-8 Ibland kan centreringen kring den egna institutionens verksamhet göra redaktionen Claudia Heine: Gesprächskonzert: Czerny und hemmablind; om man tänkt sig en vidare Zürich, opublicerat föreläsningsmanuskript. läsekrets borde nog viss kompletterande Föreläsning i Predigerchor, Musikabteilung der information ha lagts till. Ett exempel är den Zentralbibliothek Zürich, 17 juni 2009. CD-skiva med tre Bachkoraler som bifogas festskriften till Sture Brändström, inspelad När musikförläggaren Hans Georg Nägeli år av Hans-Ola Ericsson på orglar i ”Organ Hall” 1825 beställer en ny pianosonat av Carl Czerny och Norrfjärden – det är alla uppgifter som till serien Ehrenpforte meddelar han att kom- lämnas. Läsaren/lyssnaren förstår inte vad det positionen måste uppfylla följande krav: är för poäng med denna tribut när det inte a/ Det får inte förekomma några decima- finns någon som helst information om orgel- grepp. b/ Kvicka upprepningar av samma byggare, disposition, byggår och registrering. ton […] måste undvikas […] c/ Så kallade Förklaringen är – om man själv googlar sig affekt-ord får inte förekomma som över- fram – att orgeln i Norrfjärden är medeltons­ skrifter eller inuti stycket, utan endast tempererad och stämd i korton, byggd som

80 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Essärecensioner

termer som betecknar tempot. Som huvud- förläggaren själv får avgöra om han vill publi- villkor måste jag kräva att inga fugor, eller cera den i den givna formen, sätta den som en fugaton med i fugor gängse temainsatser, separat sats, eller stryka den helt och hållet.5 förekommer. Däremot är alla slag av kontra- Av allt att döma sökte Czerny i denna dialog punktiska imitationer välkomna.1 öka Nägelis förståelse för sitt verk genom att I den brevväxling som följer bryts två olika ställa det i relation till Beethovens opus 106.6 perspektiv mot varandra. Nägeli menar att en Sommaren 1827 är Czerny åter i kontakt fuga i en enstaka sonat skulle kunna äventyra med Zürich-förläggaren, denna gång i en försäljningen även av sådana volymer i serien diskussion med helt andra utgångspunkter. som saknar fugor. Han nämner också att Brevet presenterar följande förhoppningsvis han på samma sätt skulle skygga för att helt aptitliga erbjudande: villkorslöst beställa en sonat av Beethoven För en sådan komposition som den stora till Ehrenpforte, av rädsla för att ett verk likt världen just nu älskar, såsom divertisse­ dennes opus 101 eller Hammarklaversonaten ment, variationer eller liknande, är väl (opus 106) skulle kunna få hela publikations- knappast 1 Dukat i guld per stucken sida serien att kollabera. Generellt sett finner oskäligt? Om ni vid tillfälle skulle kunna Nägeli ”Beethovens mindre (kortare) verk; skaffa mig ett valfritt, mindre bekant tema 2 större än de stora (långa)”. från ert värderade fosterland eller också Czerny, å sin sida, förklarar Hammarklaver­ från Frankrike (särskilt det sydliga), så lovar sonaten vara den största pianokomposi­tion jag er en verkligt populär utarbetning i som existerar och kallar den en motsvarighet vilken som helst form ni önskar.7 till Goethes Faust.3 Han framhåller vidare att Beethoven där har valt just den fugerade På den kommersiellt explosiva 1800-tals- formen för att musikaliskt framställa en kolos- pianomusikmarknaden låg det nära till hands sal idé i avslutningssatsen, och att ett sådant att låta pekuniära överväganden spela in vid jätteformat med nödvändighet måste tänja publiceringsbeslut. Och sådana intressen fanns fugaformen långt utanför dess traditionella naturligtvis hos både tonsättare och utgivare, gränser. Czerny svarade på Nägelis beställning även om deras musikaliska bedömningar genom att leverera en gigantisk sonat i sju inte sammanföll i alla situationer. Czerny satser, opus 124 (med 51 minuters speltid i Martin Jones inspelning).4 Han förklarar att han inte har kunnat avstå från att komponera 5 Brev från Czerny till Nägeli, 3 december 1826, Biba en fuga som avslutning på finalen, men att & Fuchs, s 136. Enligt Biba och Fuchs antog Nägeli trots allt Czernys fuga. Heine hävdar dock mot- satsen, och undertecknad har inte lyckats finna någon fugerad avslutning av finalen i Ehrenpforte- utgåvan Zürich: Nägeli, Pl. nr. (Z.68) No. 8. 1 Brev från Hans Georg Nägeli till Carl Czerny, 24 6 Man kan i förbigående notera att den nittonårige november 1825, citerat efter Ingrid Fuchs: ”Aus Czerny komponerade en fugerad sonatfinal-sats Carl Czernys Korrespondenz” i Carl Czerny, red: redan 1810 i opus 7, sju år före Hammarklaver- Loesch, s. 135, min översättning. Alla översätt- sonatens tillkomst. Det är också intressant att ningar av citat till svenska är mina egna. notera att publiceringen av Ehrenpforte avbröts 2 Brev från Nägeli till Czerny, juli 1826, citerat efter efter endast två volymer (Heine, s. 6). Betyder det Heine: Gesprächskonzert: Czerny und Zürich, s. 6. månne att Nägelis farhågor rörande försäljningen 3 Brev från Czerny till Nägeli, 26 juni 1826, ibid., s 6. var välgrundade? 4 Egentligen sex satser, med en separat satt intro- 7 Brev från Czerny till Nägeli, 18 juli 1827, citerat duktion till den första. efter Biba & Fuchs, s. 137.

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 81 Essärecensioner

lyckades bli utomordentligt framgångsrik på allmänhetens åsyn. De runt 800 verk som gick denna arena. Åren 1825–30 var han den mest i tryck var nästan uteslutande för piano eller publicerade tonsättaren i Wien bredvid Franz för piano med andra instrument, och till den Schubert.8 Trots ett ursprung i blygsamma övervägande majoriteten sådana som kunde förhållanden och behovet att försörja sina inbringa gynnsamma försäljningssiffror. De föräldrar lyckades han, genom inkomster från seriösa verken för stor besättning förblev i sitt komponerande och sin pianoundervisning, stor utsträckning i manuskript. Czernys ska- avsluta sitt liv som en förmögen man. pande är därför vare sig känt eller tillgängligt Framgångarna på musikaliemarknaden i sin helhet, och han har därför endast blivit byggde på de oöverskådliga mängder av bedömd efter en del av vad han skrev. pianoetyder och eleganta variationsverk som Till detta kan läggas att Czerny, trots sin strömmade från hans penna, och den rådande underbarnsbakgrund och eviga associering bilden av Czerny har under 200 år helt och med pianoteknisk perfektion, aldrig var verk­ hållet varit präglad av denna repertoar, jämte sam som turnerande pianovirtuos. Om vi skall hans otvetydiga betydelse som pianopeda- fästa någon tilltro till Beethovens omdöme gog.9 Han var dock en mångsidigt verksam så kan detta knappast ha berott vare sig på människa, och som tonsättare är Czerny brister i pianistisk behärskning eller konstnär­ förvånansvärt okänd för att vara så namnkun- lig gestaltningsförmåga – denne önskade nig. Hur många vet att han komponerade nämligen vid upprepade tillfällen få sin musik mellan mellan 7 och 40 stråkkvartetter, 5-14 framförd av Czerny och prisade honom som symfonier, 10 orkesteruvertyrer, runt 24 mäs�- musiker. Bristen på virtuoskarriär torde sna­ sor, 4 requiem och 2 Te Deum? (Siffrorna är rare ha sin förklaring i en tillbakadragen fortfarande i vissa fall osäkra.) De flesta av personlighet, och han visade sig även vara dessa verk har aldrig publicerats. ointresserad av, eller olämplig för, rollen som Czerny delade medvetet in sitt skapande i orkesterdirigent. Detta innebar att han till stor fyra olika kategorier: a.) verk för undervisning; del avsade sig möjligheten att som pianist och b.) verk för dilettanter; c.) verk för offentliga kapellmästare sprida sin musik genom egna framföranden; och d.) verk i seriös stil.10 framföranden, något som nästan alla hans Och trots bredden i sin produktion valde tonsättarkollegor ägnade sig åt. Den musik av han att hålla fram endast en del av den för Czerny som spreds var den som såldes i tryck. Och om varje tonsättare har rätt att få bli be- dömd efter sin mest lyckade musik, snarare än 8 Otto Biba: ”Carl Czerny – Januskopf?” i Carl efter den mindre lyckade, så står det ännu inte Czerny, red: Loesch, s. 17. 9 Till hans mest framstående elever hör Franz Liszt, klart om Czerny har getts den möjligheten. Theodor Leschetitzky, Anna Caroline de Belleville, • Theodor Kullak, Theodor Döhler och Alfred Jaëll. Intressant nog lever vi i en tid då allt fler 10 Grete Wehmeyer: Carl Czerny und die Einzelhaft am Klavier, Kassel, Basel, etc: Bärenreiter & mu­siker och musikforskare finner det ange- Zürich: Atlantis Musikbuch, 1983, s. 75. Anton läget att uppmärksamma de tonsättare som Kuertis sätt att referera denna kategorisering ger ibland sorteras under etiketten Kleinmeister. en något förvrängd bild av det Czerny-citat som Wehmeyer reproducerar, bland annat då ”[Werke] Inspelningar finns äntligen tillgängliga av für den Dilletantismus” återges som ”easy pieces vissa av Czernys anspråksfulla kompositioner, for students”. Anton Kuerti: ”Carl Czerny, Com- såsom den utomordentliga pianotrion i A-dur, poser” i Beyond the Art of Finger Dexterity, red: Gramit, s. 139. opus 166. På kort tid har nu också tre böcker

82 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Essärecensioner om Czerny dykt upp: Beyond the Art of Finger Pia­nist, Pädagoge, vilka berör liknande spörs- Dexterity: Reassessing Carl Czerny (red. David mål i sina diskussioner kring Czernys utgåvor Gramit); Carl Czerny: Komponist, Pianist, Päda­ av äldre musik. goge (red. Heinz von Loesch); samt Otto Bibas Beyond the Art of Finger Dexterity har sitt och Ingrid Fuchs ”Mehr Respekt vor dem tüch- ursprung i en festival helt ägnad åt Czerny tigen Mann”: Carl Czerny (1791–1857). Alla tre och hans musik i Edmonton, Kanada år 2002. hämtar sitt berättigande ur uppfattningen att Evenemanget stod under ledning av Anton Czerny har blivit orättvist förbigången både Kuerti, som tillhör de musiker som har gjort i konsertlivet och i musikhistorieskrivningen, störst insatser för denne kompositör.11 I och en önskan att bygga en ny Czerny-bild är denna skrift presenterar Attilio Bottegal två tydlig redan i böckernas titlar. Målet är att ge av tonsättarens tidigare inte offentliggjorda Czerny den position i musikhistorien som han självbiografiska skisser vilka fogar nya detaljer förtjänar. Även om de tre publikationerna av till hans levnadshistoria, även om innehållet i naturliga skäl delvis täcker samma mark så har stort är i överensstämmelse med berättelsen de olika karaktärer och kompletterar varandra i Erinnerungen aus meinem Leben. Czerny genom olika perspektiv på sitt studieobjekt. vittnar här om att i slutet av 1790-talet, under Antologierna redigerade av Gramit och hans barndom i Wien, var cembalon och klavi- Loesch har en likartad uppbyggnad. Båda rym- kordet de mest spridda klaviaturinstrumenten, mer texter om Czernys relation till det samtida och fortepianot fortfarande sparsamt brukat. musiklivet, om tonsättarens mässor, symfonier Han berättar också att Clementi under denna och stråkkvartetter, om hans editioner och tid var den mest ärade och beundrade av alla pianoundervisning, om relationen till Liszt, och pianotonsättare. Michael Saffle nämner i om samtidens och eftervärldens reception av sin studie av pianofantasi-genren hur Czer­ hans verk. Upprepningar är mer eller mindre nys inflytande har satt sin prägel på den oundvikliga i antologier av denna typ, då flera mogne Liszts sätt att komponera. Detta är en författare ofta väljer samma citat, anekdot viktig men underutforskad förbindelse som eller tankefigur för att introducera sitt studie­ även undertecknad tidigare har pekat på.12 objekt. Gramits bok har dock i högre grad Vanligtvis betonas endast Czernys betydelse än Loeschs lyckats undslippa denna plåga. för Liszts utveckling som pianist. Gramit De motsägelser och motsättningar, implicita menar i sitt bidrag tankeväckande nog att det och explicita diskussioner mellan olika bidrag ökande intresset för Czernys musik kanske inom samma volym som går att finna kan inte så mycket beror på att vi har omvärderat emellertid vara en tillgång som stimulerar den, som på att ekonomiska, teknologiska och till uppmärk­sam läsning. I Beyond the Art of musiklyssningssociologiska faktorer gör att Finger Dex­terity framlägger George Barth och vi idag kan finna det intressant och givande James Parakilas intressanta, men mot varan- att ägna oss åt mindre högtstående musik. dra stridande, beskrivningar av Czernys attityd Värderingen av musiken har varit konstant, till musiktolkning och hans sätt att ta sig an hävdar han, men vår attityd till den har Beethovens musik. Barths argumentation är här den mer raffinerade och övertygande. Deras inlägg kan med fördel läsas tillsammans 11 Det finns även en CD-box på marknaden med med Laurenz Lüttekens och Ullrich Scheidelers inspelningar från festivalen. utmärkta texter i Carl Czerny: Komponist, 12 Se Martin Edin: “I händerna på Liszt”, Artes, nr 4/2004, s. 28-40.

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 83 Essärecensioner

för­ändrats – en tankegång som otvivelaktigt samma namn som presenterades i Zürich skulle kunna leda vidare till många intres- 2009. Titeln är ett citat från Johannes Brahms santa diskussioner. Dessutom rymmer boken som skriver uppskattande om Czerny vid flera givande texter av Biba och Alice M. Hanson olika tillfällen i sina brev. Genom presentation om Czerny och Wien, goda repertoarstudier av väl valda not-autografer, brev, litografier, av John Wiebe, Douglas Townsend och Marie tidskriftsartiklar, etc., satte utställningen Sumner Lott, ett fint porträtt av Czerny som olikartade delar av Czernys värld i blixtbelys- Beethoven-apologet författat av Fuchs, James ning: a.) Czernys Drey brillante Fantasien über Deavilles läsning av relationen mellan Liszts die beliebtesten Motive aus Franz Schuberts pianovirtuoseri och hans lärares pianopeda- Werken (opus 339) marknadsfördes i sätt- gogik, en entusiasmerande pamflett av Kuerti, ningar för horn och piano, violin och piano, Deanna C. Davis välriktade men i många de- cello och piano, för fyrhändigt piano, för två taljer problematiska analys av Czernys Letters pianon samt för piano och fysharmonika. to a Young Lady on the Art of Playing the Förfarandet ger vittnesbörd om en kompo- Pianoforte, samt ett appendix med en förteck- sitionspraxis fjärran från det tänkande som ning över alla Czerny-autografer som förvaras formulerats i Lydia Goehrs omtalade teori om i arkivet vid Gesellschaft der Musikfreunde i det regulativa verkbegreppet. b.) 1823 listades Wien. 92 olika verkstäder sysselsatta med tillverk- Även Berlin har stått värd för ett symposi­ ning av klaviaturinstrument i Wien i Anton um kring Czerny. Arrangemanget ägde rum Zieglers Adressen-Buch von Tonkünstlern, 2007 och utmynnade i samlingsvolymen Carl Dilettanten, Hof- Kammer- Theater- und Czerny: Komponist, Pianist, Pädagoge. Bland Kirchen-Musikern […] Instrumentmachern […] bidragen återfinns de hittills grundligaste och in Wien. Detta i en stad med cirka 260 000 mest omfattande verkbeståndsöversikterna invånare. Stephan Edler von Keeß Darstellung rörande Czernys musik i olika genrer. Här finns des Fabriks- und Gewerbswesen im österreich- också generöst tilltagna notexempel, vilket är ischen Kaiserstaate från samma år anger dock synnerligen välkommet rörande den musik som hela cirka 150 verkstäder i Wien med nämnda inte finns tillgänglig i tryck. Bland annat åter- verksamhetsinriktning. c.) Ett kopparstick ges här Czernys tonsättning av Goethes Der från 1827 avbildar en kvinna som presenterar Erlkönig i sin helhet. En del korrekturmissar får det senaste klädmodet stående framför en man ha överseende med, men det är synd att flygel. Pianospel var en omistlig del av den bandet saknar verkindex, även om det finns fashionabla, borgerliga 1800-talskvinnans ett personindex, eftersom det minskar dess tillvaro. d.) Den första sidan från autografen användbarhet som referensverk. Det innefattar av en opublicerad Sonate pittoresque av en 18 emellertid en rad värdefulla texter av bland år gammal Czerny med pastorala hornkvinter andra Biba, Fuchs, Andreas Jacob, Michael och väl uttänkta pedaleffekter väckte nyfiken- Kube, Loesch, Robert Pascall, Gottfried Scholz het efter att få se mer av denna komposition. och Christiane Tewinkel, vid sidan om de redan Den tryckta katalogen fungerar på samma sätt nämnda Lütteken och Scheideler. som utställningen och återger avbildningar av Biba och Fuchs är inblandade i samtliga delar av materialet, tillsammans med de texter volymer. Deras ”Mehr Respekt vor dem tüch- som beledsagade utställningsobjekten. Trots tigen Mann” är en utställningskatalog som det tabellartade formatet är det fullt möjligt dokumenterar den Czerny-utställning med att med god behållning läsa den från pärm till

84 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Essärecensioner pärm. Den ger en fin överblick över Czernys liv uppdrag är honom motbjudande eftersom det och bredden i hans musikaliska gärning. endast kan vara till nackdel för hans yrke som I samband med utställningen i Zürich gavs konstnär, att han i fortsättningen önskar ägna en konsert den 17 juni 2009 med introduce- sig åt komposition av seriös musik, och att han rande föreläsning av Claudia Heine, där Andrea hoppas att ett långt liv skall ge honom möjlig- Wiesli – piano, Noëlle Grüebler – violin, och het att på så sätt i någon mån gottgöra sitt Jonas Kreienbühl – cello framförde bland överdrivna tillmötesgående visavi förläggarnas annat Czernys hörvärda pianotrio i Ess-dur, önskemål.14 Czerny önskade att bli spelad opus 105 (även avsedd för piano, violin efter sin död. Han testamenterade alla sina och horn). Heines anförande fokuserade på manuskript med profan musik till förläggaren relationen mellan Czerny och Nägeli, samt på Karl Spina i förhoppning om att denne skulle hur motstridiga uppfattningar om tonsättaren låta publicera några av dem. Han avsatte satte sin prägel på mottagandet av opus också pengar till en fond som skulle finansiera 105 i den samtida musikpressen. Föredraget ett på hans dödsdag årligen återkommande innehöll också offentliggörandet av det ovan framförande i Augustinerkirche av en av hans refererade, intressanta brev där Czerny liknar mässor eller ett av hans requiem.15 Emellertid Hammarklaversonaten vid Goethes Faust, och uppfylldes, så vitt vi vet, inget av dessa testa- Heine framhöll att det visar att sådana tanke- mentariska önskemål. gångar alltså florerade i den nära vänkretsen Robert Pascall avslutar sin text om kring Beethoven redan under dennes livstid, Czernys symfonier med följande citat från och sannolikt inte var okända för honom själv. dennes Vollständige theoretisch-praktische De tre böckerna utgör betydelsefulla till­ Kompositionslehre, opus 600: ”Världen är skott till den moderna Czerny-litteraturen, emellertid inte så orättvis som somliga tror: som tills för bara några år sedan bestod av en det goda, sköna och användbara tränger enda monografi: Grete Wehmeyers Carl Czerny igenom överallt.”16 Även om Czerny alltid har und die Einzelhaft am Klavier oder Die Kunst varit förknippad med det blott ”användbara” är der Fingerfertigkeit. det glädjande att se att musikvärlden slutligen • har börjat söka och finna även andra kvaliteter Nägeli berömmer Czernys utsökta mästerskap i hans livsverk. som tonsättare i ett brev från den 17 mars Martin Edin 1835, och beklagar det orättfärdiga i att ”en tonsättare som levererar både stort och smått enbart blir bedömd efter det lilla”.13 I Czernys korrespondens kan vi se att han var medveten om vilken typ av ryktbarhet som var förbun- den med hans namn, och om vilka problem den orsakade för receptionen av hans musik. Tio dagar före sin död skriver han till förläggaren Johann August André, som önskar beställa en samling nya etyder, att tanken på ett sådant

14 Biba & Fuchs, s. 110. 15 Biba & Fuchs, s. 114. 16 Citerat efter Robert Pascall: ”Czerny, der Sympho- 13 Biba & Fuchs, s. 136. niker” i Carl Czerny, red: Loesch, s. 208.

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 85 Essärecensioner

86 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

en av de vackraste romanser som finns på Recensioner svenska, Någon har kysst min panna till ord av Ernst Norlind, och en magnifik tonsätt- ning av Karlfeldts Slottstappning, som med Tonsättare Knut Håkanson som sin förening av stramt allvar och besk humor musikrecensent i Göteborg är fullt i klass med Peterson-Bergers bästa Karlfeldt-sånger. Bengt Andersson: Tonsättare Knut Håkanson Håkanson var född i Kinna som son till som musikrecensent i Göteborg: Kulturvärnare en textilfabrikant, och därmed hade han med närhet och humor. Göteborg: Altfiol i det ekonomiskt gott förspänt. Men i slutet Väst, 2011. 196 s. ISBN 978-91-633-8583-4 av 1910-talet försvann det mesta av den ärvda förmögenheten i efterkrigskrisen, Knut Håkanson (1887–1929) är i dag kanske och han fick alltmer ägna sin tid åt arbete inte en helt bortglömd tonsättare, men han för brödfödan. Han hade tillsammans med kan heller inte räknas till de mest aktuella. sin mor bott i Stockholm efter faderns död Särskilt ihågkommen är han nog för sina verk 1889, men 1915 flyttade han tillbaka till från 1920-talet, då han med utgångspunkt Västsverige och Rydboholm, och 1916–25 från folkmusikaliskt material skrev en rad var han dirigent vid Borås orkesterförening, kompositioner i kontrapunktisk faktur och lärare vid Borås Musikinstitut, samt gav också även några omtyckta körsånger som Fyra privatlektioner. Vid årsskiftet 1927–28 flyttade madrigaler till gammalsvenska texter och han så till Göteborg och blev där recensent Karlfeldt-förtoningen Brusala. Tidigare hade vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. han brottats med problemet att förbinda sin Emellertid visade sig den njursjukdom som senromantiska stil med modernare tendenser, han troligen ärvt efter fadern och som plågat och i några otryckta sånger finns inslag av honom ända sedan ungdomen bli alltför svår, expressionism. Helomvändningen mot det och på Luciadagen den 13 december 1929 tog polyfona innebar en nyklassicistisk hållning den hans liv. Gripande är hur han skjuter upp som är påtagligt bakåtblickande, men den var sin förberedda njuroperation för att bli klar samtidigt väl förberedd genom Håkansons med de kompositioner som kom att bli hans studier för Lindegren och hans beundran för sista, Fem Frida-visor till de dikter i Fridas föregångare som Bach, Brahms och Reger. Till visor Birger Sjöberg själv inte hade tonsatt och de ”stränga” verken hör så betydande kom- körsången Kornknarr, sänghalm till Karlfeldts positioner som Variationer och final över ett ord. tema av Lomjansgutten för orkester (1928) och Nu finns det framför allt i Borås-trakten Variationer och fuga över en svensk folkvisa ännu Håkanson-beundrare som håller hans (”En gång i bredd med mig”) för piano (1929), minne och hans kompositioner levande, och och länge hörde hans Tolv små tvåstämmiga så även i Göteborg, där altviolinisten Bengt svenska inventioner över folkmelodier från Andersson i sin skapelse Altfiol i Väst med 1925 – eleganta motstycken till Bachs inven- dess propaganda för västsvensk musik tagit tioner – till den gängse pianoundervisningen. initiativet till flera Håkanson-manifestationer. Viktiga är också Håkansons sånger, där han De senaste – just nu, våren 2012 – är en redan tidigt visar en levande känsla för text- skivinspelning med sånger och pianoverk tolkning, och han har bland annat skrivit med Gabriel Suovanen och Solveig Wikman

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 87 Recensioner

och en liten behändig volym med Håkansons kreativitet överhuvud på ett sätt som väcker GHT-recensioner, valda och kommenterade av Håkansons beundran genom insikten om hur Bengt Andersson själv. skapandet kan skingra ett inre mörker, och det Boken inleds efter en kort introduktion med är tydligt att Håkanson känner igen sig i den en ”livskronologi”, som väl bara har det felet beskrivningen. att den är för kort. Ty trots att den innehåller Att Bach är en husgud och Schubert en inte minst åtskilliga viktiga brevcitat kunde annan favorit kan man inte misstaga sig på, den ha fått rymma fler sakuppgifter, särskilt men om Vivaldi tycker Håkanson inte, därtill som inte någon förteckning eller översikt är denne alltför mekanisk och intetsägande. över Håkansons kompositioner bifogats. Det Stora upplevelser blir i orkesterföreningen kronologiskt ordnade huvudinnehållet har Bruckners åtta under Tor Mann och på Storan sedan fördelats på en avdelning ”Utdrag från Nicolais Muntra fruarna, Verdis Aida och recensionerna med kommentarer” och en alldeles särskilt Carl Nielsens Saul och David. avdelning ”Längre artiklar och recensioner Håkanson kan därtill redovisa en spännande i helhet”, och denna uppdelning är inte hel- intervju med Nielsen. Den emotsedda Don ler helt idealisk, därför att den medför flera Giovanni-föreställningen blir däremot en upprepningar mellan sektionerna. Det är bara besvikelse både regimässigt och sångligt. alltför lätt att tycka att det utrymmet kunde Solister med symfoniorkestern som föranleder använts för flera kompletta recensioner, att de särskilda utläggningar är exempelvis Wilhelm båda avdelningarna kunde ha förts samman Kempff och Wanda Landowska. och de oftast mycket givande kommentarerna Håkanson talar med stor värme och be­ lika gärna kunde ha infogats där. undran om Stenhammar, som ägnades tre Men när detta är sagt, kan även en STM- minneskonserter våren 1928. Han har däremot recensent odelat glädjas åt den omsorgsfullhet problem med att finna något positivt att säga och perspektivrikedom som kännetecknar om Elfrida Andrées Snöfrid, som han synbar- Håkansons recensioner. De speglar en kort ligen mer eller mindre undviker för att slippa men betydelsefull tid i Göteborgs musikliv, såra henne; hon var då 87 år gammal. När och de flesta ägnas orkesterföreningens kon­ hon vid en minneskonsert året därpå hyllas serter. Redan dessa ”vardagsrecensioner” är med sin Svensk mässa n:r 2, lyckas han dock mycket läsvärda, då de ger både en bild av finna flera goda ord över denna minst sagt orkesterns avsevärda kapacitet under denna brokiga komposition. Eftersom Håkanson i sina aktiva Tor Mann-epok och en klar uppfattning folkmusikinspirerade stycken eftersträvade en om Håkansons breda repertoarkunskaper. närmast symfonisk behandling av stoffet, kan Han dirigerade f.ö. själv orkestern vid flera han karakterisera De fåvitska jungfrurna som tillfällen, men då endast i egna verk. Han ”denna atterbergska s.k. komposition” som kunde också skriva viktiga förhandsartiklar inget annat är än ”en serie bredvid varandra om kommande musikevenemang, och ett av uppradade folklåtar, här och var nödtorftigt hans mest givande bidrag är en essä om Don förenade genom några överledande takter men Juan-gestalten inför Stora Teaterns premiär på ibland inte ens det”. Han är inte heller särskilt Mozarts Don Giovanni 1928. Lika intressant positiv till Atterbergs s.k. ”Dollarsymfoni”. är en betraktelse över en essä av Ola Hansson, Till yngre och modernistiska ­tonsättare en diktare som Håkanson flera gånger ton- är Håkanson oftast tämligen ­avvaktande, satte. Denne skriver om musikskapande och och han söker gärna balansera deras

88 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

”skrivbordsmässighet” genom att berömma var ett gissel. Den stora tragedin i hans liv var deras uppfinningsrikedom, så i anmälning­ säkerligen när hans andra hustru, den exotiskt ar av Rosenbergs första violinkonsert och gracila Omon Richter – med en japansk mor Nystroems Ishavet (som här kallas symfoni). och en dansk far – 1926 övergav honom för För Rosenbergs Sinfonia da chiesa n:r 2, som en av hans bästa vänner, Ture Rangström, som Håkanson upplevde vid den Sydsvenska musik- länge ogenerat uppvaktat henne. festen 1928, har han däremot idel lovord och Bengt Andersson hyser stor beundran för säger: ”Ack, att Rosenberg alltid ville skriva så sitt föremål och hans engagerade och engage- här – då behövde man ej ta fram symaskinen rande bok ger mersmak. Man vill gärna få ta och adresskalendern som buse!”. Hindemiths del av flera av Håkansons skriverier och drivs violinkonsert får ganska saftig kritik, trots att att återuppliva bekantskapen med hans musik. Håkanson inser komponistens kunskaper. Men Lennart Hedwall hans till synes ironiska handlag med ”oljudet” har recensenten alltför svårt att smälta. Håkanson skrev anmälningar även av böcker Arkiven sjunger och noter. Första bandet av Jeanson-Rabes Musiken genom tiderna bestås mest ros och Arkiven sjunger: Nedslag i svensk musikhistoria. ett band Svenska låtar blir skärskådat både Red: Pontus Reimers. Stockholm: Riksarkivet, sakkunnigt och berömmande. Inkännande är 2011 (Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven bedömningen av Alf Nymans mångfasetterade 2011). 335 s., ill. ISBN 978-91-88366-92-4 bok Musikalisk intelligens. I GHT:s lördagsbi­ lagor hade Håkanson därtill möjlighet att Siden 1993 har Riksarkivet og landsarkivene i införa nya smärre kompositioner av sig själv Sverige gitt ut en serie årbøker viet bestemte och kolleger som Josef Eriksson och Ruben temaer. Noen temaer har sprunget ut av his­ Liljefors. toriske jubileer, senest Bernadottefamiliens Boken avrundas med ett par recensioner i 2010. Blant de fritt valgte temaene i andre över Håkansons verk, en av Josef Eriksson den årbøker har musikken en parallell i Arkivkonst i 26 oktober 1929 över några nyutgåvor och en 2001. Men for øvrig har flere av temaene hatt av Knut Bäck över den kompositionsafton som mer konvensjonell arkivtilknytning, for eksem- Håkanson gav den 15 november samma år och pel Krig och fred i källorna (1998). där bl.a. Kirsten Flagstad sjöng och Gustaf I årboken for 2011 har Riksarkivet åpnet Paulson spelade det nämnda stora variations- dørene også mot andre institusjoner som tar verket för piano. Slutvinjetten blir sedan den vare på musikkmateriale. Her er både Kungliga anonyma dödsrunan i GHT som infördes redan biblioteket og Arbetarrörelsens arkiv och samma dag som Håkanson gick bort. bibliotek representert, og selvsagt Musik- och Resultatet av Håkansons alltmer polyfona teaterbibliotekets arkiv, foruten Sveriges inriktning betydde trots hans hantverkskun- Radios arkiv og Rockarkivet i Hultsfred. nighet ett slags objektivitet på gränsen till Forfatterne utgjør en enda videre krets, og det opersonliga, och några av hans senare bare en del av dem har musikkvitenskapelig orkesterstycken tyngs av en alltför påtaglig utdannelse. Det gir de nærmere 20 artiklene konstruktiv ambition. Men synbarligen gav på til sammen rundt 300 sider stor bredde. denna ambition honom kraft att skriva vidare i Målgruppen for Riksarkivets årbok er den en personlig situation, där inte bara sjukdomen arkivinteresserte offentlighet, og spesielt

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 89 Recensioner

den kretsen av institusjoner og personer som denne finnes spredte deler av notesamlingen har organisert seg i foreningen Pro Memoria, til musikkselskapet Utile Dulci, som virket i Riksarkivets venneforening. De mottar årboken Stockholm i siste halvdel av 1700-tallet, mens i kraft av sitt medlemskap. Som ansatt i Riks­ størstedelen av samlingen på over 1300 verk arkivets norske søsterinstitusjon hører anmel- er fordelt på andre serier. Samlet er notemate- deren også nærmest til denne kretsen. Men rialet et unikt produkt av den musikalske akti- i en omtale for STM er det naturlig å gjøre viteten i et borgerlig miljø. Etter at samlingen leserne særlig oppmerksom på artikler der man nå er rekonstruert i digital form, er vilkårene får presentert arkivmateriale som kan romme for utnyttelse til forskningsformål betydelig et potensial til videre musikkvitenskapelig forbedret. forskning, eller artikler som i seg selv innehol- Musikktilbudet til bredere befolkningsgrup- der interessante forskningsresultater. per mellom 1850 og 1950 blir behandlet i tre Åpningsartikkelen, latineren Gunilla Björk­ innbyrdes forskjellige artikler, henholdsvis om valls ”Sång til Guds ära – en gömd musikskatt blåserensemblene ved kurbadene, om variete- i Riksarkivets fragmentsamling”, er en godt ene og om folkeparkene. Musikkdocenten organisert presentasjon av de mange tusen Ann-Marie Nilsson viser gjennom eksempler pergamentblad med musikknotasjon fra hvordan militærmusikere tok permisjon fra middelalderen, som er gjenbrukt som omslag sine regimenter og dannet sekstetter og til regnskaper fra Vasatiden. Alt materialet, oktetter for et par hektiske sommermåneder. som stammer fra liturgiske bøker av svensk Kildematerialet finner hun både i kuranstalte- eller utenlandsk opphav ved kirker og klostre, nes arkiver når de en sjelden gang er bevart, er i de senere år registrert i prosjektet MPO i militærarkivene og i private notesamlinger. (Medeltida pergamentomslag). Å dømme etter Varieteene rundt forrige århundreskifte blir av mangelen på nyere titler i litteraturlisten ven- historikeren Björn Ivarsson Lilieblad betraktet ter det store forskningsoppgaver her. Björk­ som uttrykk for datidens ungdomskultur i valls artikkel gir en god introduksjon til de urbane miljøer. I en leseverdig artikkel tar forskjellige typer liturgiske bøker, til ordningen forfatteren kanskje med litt for tung hånd av tekst og noter i bøkene og til notetegnenes på varietéstjernenes påvirkningskraft som historie. Illustrasjonene støtter godt opp under rollemodeller for kjønnene, noe etablerte teksten. kretser i samtiden så på med bekymring. Pro­ Bibliotekarene Veslemöy Heintz og Kia blematisering og arkivkilder er det lite av i fil. Hedell ved Musik- och teaterbibliotekets dr. Margaretha Ståhls artikkel om musikken i arkiv gir et perspektivrikt innblikk i ordnings- folkeparkene, men som oversiktsfremstilling er historikken ved sin egen institusjon og dens den veldisponert og innholdsrik. forgjenger Musikaliska Akademien. Den århun- Arkivaspektet ved det lokale underhold- dregamle praksisen med å løse opp samlinger ningslivet er hovedtemaet for arkivaren og arkiver og samle de enkelte dokumentene Claes Westlings artikkel. En av oppgavene til i emnegrupper pågikk helt til 1940-tallet. kommunalborgmästaren var å gi tillatelse til Det har ført til at verdifull informasjon om alle slags offentlige forestillinger og ansam- materialets proveniens for en del har gått linger. Som resultat vil man finne spor i disse tapt. Samtidig er det blitt skapt restgrupper arkivene etter musikalske aktiviteter på alle som det er vanskelig å få oversikt over. En slik nivåer, fra velkjente aktører til virksomheter gruppe er Serie I, også kjent som Sumpen. I som ellers kan være vanskelige å spore, som

90 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner religiøse friluftsmøter og gårdsmusikanter. I Lieder giovanili di Hugo Wolf Eksempler henter forfatteren fra Landsarkivet i Vadstena. Erik Battaglia: I Lieder giovanili di Hugo Wolf Om den lange og besværlige prosessen med 1875-1884. Asti: Analogon, 2011. ix-xiv, 318 s. å sikre Evert Taubes arkiv og kunstneriske ISBN 978-88-905713-1-2 eiendeler for fremtidig forskning i pakt med hans eget testamente forteller språkprofes- I ”solosångens” – ofta med den tyska termen soren og medlem av Svenska Akademien Sture kallad ”Lied” – långa och fängslande historia Allén. Først 23 år etter Taubes død var arkivet intar Hugo Wolf en betydande position, han på plass ved Göteborgs universitet. Leder for blir gärna betecknad som ”en av den tyska lie- Svenskt Rockarkiv i Hultsfred Stefan Ölvebring dens mest betydande gestalter” (Axel Helmer presenterer sin institusjon i bokens siste artik- i Sohlmans musiklexikon s.v. ”Solosång”), och kel. Fra den andre siden av Kjølen noterer man en gedigen skrift av en framstående kännare at denne institusjonen fremdeles venter på å som Erik Battaglia om ”ungdomssångerna” bör oppnå nasjonal status – i motsetning til sin uppmärksammas. Battaglia är enligt omslags- norske storebror Rockheim i Trondheim. texten ”pianist, lärare, tonsättare och musik- Musikeren Bernt Malmros skriver med stor forskare” och sägs därvid ha framför allt ägnat innforlivelse om Olof Åhlström, komponis- sig åt ”den tyska Lieden”. I denna gedigna ten og organisten som var Sveriges første genomgång av ”ungdomssångerna” ges en notetrykker. Med støtte i utrykte kilder i utförlig katalog över ”89 lieder och fragment” Riksarkivet, Stadsarkivet og flere andre (enl. inledningen, s. xi) från åren 1875–84, då institusjoner i Stockholm gir han flere nyanser Wolf alltså var 15 till 24 år gammal (antalet til portrettet av en personlighet som gjorde sånger blir det anledning återkomma en smula et sterkt inntrykk på mange både i samtid till). og ettertid. Et komponistportrett tegner I en utförlig inledning presenteras ett også musikkbibliotekaren Christina Koch i fylligt (ss. 1–44) ”porträtt” av tonsättaren artikkelen ”Sjung med oss, Pappa!”. Koch har till dessa ”ungdomssånger” följt av en lika nylig ordnet de omfattende samlingene av fyllig tematisk katalog av 99 sånger (och ett noter og brev etter komponisten Felix Körling appendix med n:r 100, Die Kleine från 1887 på Kungliga biblioteket. Vi møter en musiker till Eichendorff-text). Härtill kommer så ett med produksjon som spente fra kirkemusikk kapitel med de åtta intressanta körverken til operetter i Lehár-stil, men som fortsatt från 1876 och de Sechs geistliche Lieder für utvilsomt vil bli best husket som den svenske gemischten Chor skrivna 5–30 april 1881. barnevisens far. För svensk musikvetenskap intressant – och I andre artikler kan man lese om sangere glädjande – är att den viktiga essä som Hans som Farinelli, Jenny Lind, Set Svanholm og Eppstein skrev för STM 1984 (ss. 43–58), familien von Trapp. Kort sagt: boken favner ”Entwicklungszüge in Hugo Wolfs frühen vidt, ikke alltid like dypt, men det aller meste Liedkompositionen”, här återges i italiensk er interessant lesning. översättning. Battaglia fick essän av den främste Wolf-forskaren Eric Sams, som ”högt Knut Johannessen skattade [Eppstein] och korresponderade med honom”, och det är ”ett av de få seriösa kritiska bidragen om Wolfs ungdomsverk”. Vi

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 91 Recensioner

vet ju att Eppstein inte minst själv som fram- inte alltid beaktat grundelement i hela Wolfs stående pianist verkligen kunde bedöma en pianosatsutformning – nästan som en stråk- tonsättare med mästerliga pianostämmor som kvartettsats med självständiga stämmor – som Wolf (Eppstein skrev ju också den förnämliga den kunnige pianisten och framstående Bach- artikeln om Wolf till Sohlmans musiklexikon). forskaren Eppstein konstaterar: Som en trevlig liten reverens återger Battaglia Eppsteins artikelrubrik med ”dedikationens” ”vänliga hälsningar” till Sams. Battaglia redovisar gediget den roll Eric Sams spelat för Wolf-forskning och utgivning- en av verken och begagnar i sina detaljerade och insiktsfulla kommentarer till sångerna ofta den tabell med 40 motiv som Sams samlat (i stil med wagnerska ledmotivöversikter) – be- klagligtvis har tydligen inte utrymme kunnat beredas för att avbilda själva motiven i notbild här utan man måste söka upp Sams’ i sig så väsentliga skrift och Wolfs egna sånger för att konkretisera verbala beskrivningar (som ”barnslighet, svaghet”, ”lugn, säkerhet”) av musikfraser. Man kan varmt rekommendera alla wolfi­ aner, inte minst utövare, att begrunda Bat­ taglias så insiktsfulla kommentarer till form och innehåll i dessa mästerverk (man kanske måste hoppas på översättning till ett ännu Battaglia utvecklar denna tanke bl.a. så här större språk än italienska för möjligen fåkun- (s. 38): ”Inte sällan framträder vänsterhanden niga svenska och andra icke-italienska musik- subjektivt [personligt] (från hjärtat, så att älskare). Småaktig redovisning av fåtalet miss- säga) som vore den en violoncell, och ’talar’ i tag (stavning, översättningar) som finns kan tonsättarens namn; ibland är det violan som utelämnas här, men erforderlig kritik måste uttrycker det avgörande tonfallet; i förspelet meddelas för ett par felaktigt numrerade och till Frage nicht (69, se exemplet s. 43) är det meddelade notexempel ur Eppsteins artikel: andra fiolen som ger den impulsen genom ett på s. 234 måste de båda notexemplen 7 och patetiskt språng i en nona.” Liknande talande 8 byta plats – detta så mycket mera som just ”beskrivningar” understryker det intresse Bat­ Ex. 7 visar att ”pianosatsen med dess rigorösa taglias Wolf-studie förmedlar, och inte minst rörelse i fyra stämmor, senare vidareutvecklat, sångare och pianister har all anledning att är ett Klavierstück utarbetat med omsorg om begrunda hans utsagor. också inte särskilt idiomatiskt: överstämman Hans Åstrand beskriver den resandes lugn och harmoniska mood, medan mellanstämmorna frammanar vagnens ständiga rörelse genom det vida land- skapet”, ett lika betydelsefullt som måhända

92 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

Embodying Vocal Nothingness memorably put it: “you can’t sing a footnote”. Elisabeth Belgrano’s doctoral presentation, Elisabeth Belgrano: “Lasciatemi morire” o faró described as “a music research drama thesis”, “La Finta Pazza”: Embodying Vocal Nothingness is an attempt to conflate these two disciplines on Stage in Italian and French 17th century in a work that is academically coherent and Operatic Laments and Mad Scenes. Diss., meaningful, but stands alone as work of artist­ Högskolan för scen och musik, Göteborg, ic expression, in which the two disciplines are 2011 (ArtMonitor XXV). 263 p. + DVD. ISBN inextricably bound up with each other, each 978-91-978477-4-2 strand dependent on the other. It takes the form of a text and a film which document the The relationship between performance and internal intellectual, psychological, musical, research, or more precisely, the evaluation vocal and dramatic processes which a singer of performance as research, has often been goes through in order to realise a perform- problematic for universities and conserva- ance. The textual and visual documentation toires. There is a growing awareness in the are in two parts: the libretto and its realisa- twenty-first century that if performance tion (on the accompanying DVD), and the (rather than some more abstract ­semiotic “Cannocchiale” which the author describes representation of it) is the music, then prac­ as “a pair of theatre binoculars, aiming to tice-based programmes should be able to clarify, highlight, and describe the content identify research elements that contribute to of the libretto to the reader, or even possibly the artistic endeavour. In the UK we increas- confusing him or her”. It is in the Cannocchiale ingly find students studying for doctorates by that the key 17th century concepts that preparing recitals and supporting the practical underpin the author’s intellectual framework work with written documentation (assumed to are explored: the concept of pure voice, the be the research element) – a little like a less idea of nothingness and its French equivalent, highly-taught version of the American Doctor the je-ne-sais-quoi. This is a bold strategy, of Musical Arts. But can performance itself requiring the reader to enter into the creative actually constitute research? On the face of it, process and, in a sense, to complete it. the two disciplines are fundamentally differ- “Pure voice” (also described as “over-vocal- ent: research is objective, minutely quantifi- izing”) is, in essence, that element of a vocal able, and is usually presented in forms that performance expressed in ornamentation we’ve been familiar with for a very long time. rather than by delivering a text, a key issue in Performance, though it may be supported by music composed before the mid-19th century. objective processes, is ultimately subjective, Elizabeth Belgrano takes as her starting point and we wouldn’t want it any other way. The Mauro Calcagno’s 2003 article “Signifying successful outcome of research is measured Nothing: On the Aesthetics of Pure Voice in by peer review, a judgement by experts in Early Venetian Opera” (Journal of Musicology the field. A performance in the real world XX/4, 2003), applying his insights to music stands or falls by the reaction of the audience, by Monteverdi. Following on from this there who may know nothing of the music itself is a discourse on slightly later French music and the processes the performer has gone informed by the related concept of je-ne- through in order to realise it. As Susan Hellaur sais-quoi (for which, see Richard Scholar’s of the American vocal group Anonymous 4 2005 publication “The je-ne-sais-quoi in Early

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 93 Recensioner

Modern Europe”, OUP, 2005). The function of incomprehensible. But as an example of how these 17th century conceits in the context a multimedia performance/research project of the thesis is to explain the basic artistic (we don’t yet have a vocabulary to describe impulse, particularly the abstract expression the process adequately...) can flourish in the of emotion that may or may not be dependent form of a doctoral presentation, Elisabeth on using words, liberating performance from Belgrano’s work is a beacon that will illumi- both score and text. Scholars may feel that nate the path for a future generation of highly Belgrano’s engagement with these concepts is creative intelligent performers. sometimes not quite what her sources would John Potter imply, but the concepts themselves are opaque and elusive, and she is perfectly justified in adapting her definitions to fit the nexus Abraham från Godegård between academic judgement and her artistic aims. These two entities are further elaborated Peter Berry: Abraham från Godegård: by her embodying the thesis in herself (or is Berättelser om en originell människa och it vice versa?) right from the start: the Singer hans musik. Malmö: Lunds universitet, (as she refers to herself) enters into a dialogue Musikhögskolan i Malmö, 2011 (ForMuLär II). with her sources, often simultaneously with 178 s., ill. ISBN 978-91979584-3-1 the music itself, and also with two eighteenth century singers from whom she draws inspi- Den 16 oktober 2011 var det 200 år sedan den ration and support. These are not Socratic blivande folkskolläraren och sockenbiblioteka- dialogues designed to reveal a truth in small rien Abraham Jansson (1811–1890) föddes på increments, but a multi-layered poetic explo- torpet Hagen i Godegårds socken i nordvästra ration of the nature of text, drama and music, hörnet av Östergötland. Jansson, som senare which at the same time provides the necessary skulle ta sig efternamnet Hagholm, är idag academic apparatus in a far more creative way mest känd för att han efterlämnat en notbok than a more conventional literature review innehållande flera hundra folkliga fiollåtar av would do, should we want to approach it with vilka 189 kom att publiceras i Svenska låtar, academic objectivity. Östergötlands första del. Notboken ingår i The work as a whole is perforce a very per- Folkmusikkommissionens material som finns sonal and intimate documentary, revealing the på Svenskt visarkiv där den har beteckningen often apparently chaotic process of artistic M 26 och kan nås i digitaliserad version via: creation and interpretation as it coalesces www.smus.se/earkiv/fmk into those artistic truths that will inform the Hagholms sentida kollega, musikbiblioteka- performance itself. There is a very high level rien på Musikhögskolan i Malmö och spelman- of detail in the text, which seems altogether nen Peter Berry, har tagit sig an att beskriva more expansive when seen on the screen; denne märklige mans levnadsöde och verk i en academic objectivity is satisfied, but you have nyligen utkommen bok. Folkmusikforskningen to engage with the material on a subjective har med tiden skiftat fokus från att kollektivt level in order to find it. It is an astonishing, skildra traditioner till att istället ägna sig åt de high risk tour de force, not always comfortable individuella utförarna och deras kontext. Peter to watch or read, and which in a less creative Berrys Hagholmsbok är ett bra exempel på det academic environment might have seemed senare. Boken ingår i skriftserien ForMuLär

94 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

– Forum för musikaliskt lärande som ges ut av och Linköping. Något som är mindre känt Musikhögskolan i Malmö. är Hagholms intresse för kvartettsång som Boken är ett resultat av över tjugo års resulterar i flera bevarade kvartettböcker. intresse för Hagholm och hans musik. Det Författaren anar här att Hagholms kontakt hela började med botaniserande i Hagholms med andra sociala skikt än det han kom från spelmansbok för att hitta användbara låtar resulterar i en utveckling av musiksmaken. att spela. Så småningom vidgades intresset till Sången och musiken går som en röd tråd personen bakom låtboken. Vem var denne man genom hela Abraham Hagholms liv, liksom i som så idogt skrivit ner musik i sin bok? Peter Berrys bok. Hagholm får särskilt beröm Inledningsvis tecknas en bild av tiden och av linköpingsbiskopen Hedrén för skolbarnens trakten där Hagholm levde och de sociala sång i kyrkan när denne besöker Godegård. förhållandena i dem. I mitten av 1800-talet Ett bärande tema i boken är musikens läkande genomförs ett antal reformer som med tiden kraft och då i synnerhet hur den hjälper Hag­ kom att betyda mycket för samhällets moder- holm fram i livet trots motiga fysiska och nisering men också för att omstöpa de sociala sociala förutsättningar. Detta har författaren strukturerna. Folkskolereformen är en av dessa även tidigare skrivit om i antologin Songs of reformer. I boken går författaren från de stora Resilience (Cambridge Scholars, 2011). perspektiven till de små, från samhällsförhål- Berry gör ett försök till beskrivning av sti- landen till individens, Hagholms, livslopp. larna i spelmansboken och resonerar kring hur Abraham Hagholm kom från ett fattigt de kan ha spelats och i vilket sammanhang. torparhem och kom att bli en respekterad Jag är inte riktigt säker på att sextondelspol- skollärare och sockenbibliotekarie. Han gjor­ skorna på Hagholms tid verkligen spelades de med andra ord vad man idag kallar en långsammare än de vanligen spelas nu, vilket klassresa under sin levnad. Vid en ålder av tio Berry menar med hänvisning till August Fre­ år drabbades han, som det står i annalerna, dins beskrivning i Gotlandstoner. Om jag inte av ”slagrörelse”, nuförtiden skulle man nog missminner mig så skriver Fredin att det var säga stroke. Det fick till följd att han blev så mollpolskorna under hans tid som spelades förlamad att han inte kunde gå utan fick krypa långsammare och inte användes till dans fram. Långsamt lyckades han återfå en viss längre. I Hagholms spelmansbok går flertalet rörlighet men det utstakade livet som torpare melodier i durtonarter. Under 1800-talet är blir omöjligt. I stället kom han 1847 att bli det nog mera sannolikt att polskornas tempo socknens förste utexaminerade lärare efter ökar jämfört med tidigare. 20 låtar ur notbo- folkskolereformen. Men redan vid femton års ken presenteras i ett försök att visa bredden ålder åtar han sig sina första undervisnings- i den. Urvalet verkar väl valt men författaren uppdrag. Hela livet led han av svag hälsa och ger dem namn efter platser i socknen där vistades därför periodvis på Medevi brunn. Hagholm vistats utan att låten egentligen kan Musikintresset tycks tidigt ha väckts hos knytas till just den platsen. Det är ett fanta- Hagholm. Spelmansboken ska ha tillkommit sifullt men högst diskutabelt tilltag, eftersom under mer eller mindre intensiva perioder från sådant tenderar att bli kanoniserat utan att 1830-talet till 1850-talet då den avslutas. det finns någon täckning för det. Att sedan Berry beskriver en glidning i repertoaren försöka ändra på det när det spridits blir hart från en enklare folklig stil till en modernare, när omöjligt. kanske påverkad av vistelserna i Medevi Musiketnologen Gunnar Ternhag skrev

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 95 Recensioner

en artikel i antologin The Musician in Focus väl värd att läsa för alla som har något som (KMA, 2000) med rubriken ”For four years helst intresse för vilka levnadsöden som kan I lived together with another man” där han dölja sig bakom de personer som bidragit skildrar det intensiva och personliga förhål- till en svensk folkmusikalisk kanon. Boken är lande till sitt studieobjekt, i Ternhags fall var också illustrerad med författarens mycket det avhandlingsämnet Hjort Anders Olsson. fina och personliga teckningar. För den som Rubriken verkar i högsta grad relevant även är intresserad av kända varianter till låtarna för Peter Berry och Abraham Hagholm, vilket i spelmansboken har författaren lagt upp en också framkommer då man läser boken. webbsida som nås på: Upplägget är nämligen ovanligt på flera sätt. http://hagholm.wikispaces.com/Varianter De flesta författare behåller sina eventuella Eric Hammarström dagboksanteckningar för sig själva, men så gör inte Berry. Författarens skrivardagbok är nämligen integrerad i texten, som dessutom är Claiming Space: Discourses on i form av en pågående dialog med Hagholm. Gender, Popular Music and Författaren arbetar här som en traditionell Social Change medicinman som sätter sig i kontakt med förfäders andar. Sluttexten verkar ha sam- Cecilia Björck: Claiming Space: Discourses manställts under 31 intensiva dagar och de on Gender, Popular Music and Social Change. nog för de flesta skribenter välkända våndorna Diss., Högskolan för scen och musik, Göte­ skildras ingående. Dagboksanteckningarna borg, 2011 (ArtMonitor XXII). 258 s. ISBN urskiljs från den övriga texten genom att vara 91-978477-1-2 i fet kursiv stil. Den personliga dialogen med studieobjektet sker i bägge delarna. Upplägget Cecilia Björcks doktorsavhandling i musik- har både sina för- och nackdelar. Å ena sidan pedagogik, Claiming Space: Discourses on är risken att texten kan verka pratig och Gender, Popular Music and Social Change, är ofokuserad. Det kan också ta ett tag innan en i en rad av avhandlingar och andra studier man förstår skillnaden mellan de kursiverade från de senaste åren som handlar om genus styckena och resten. Samtidigt får man en och musik. I alla studierna betyder ”genus” ovanligt tydlig inblick i textens tillblivelse, inte kvinnor: det är kvinnors erfarenheter av musik minst de metodologiska och forskningsmäs- som speglas. siga aspekterna. Man lär också känna förfat- Björcks studie är en sammanläggningsav- taren och hans förförståelse väl under resans handling med fem artiklar plus en diskuterande gång. Flera av dessa aspekter hade mycket väl och sammanfattande ”kappa”, diverse kring- kunnat redovisas separat på traditionellt sätt, och bakgrundsmaterial och en svenskspråkig men då hade boken blivit betydligt torrare och sammanfattning. Studien bygger på intervjuer opersonligare. Det hade helt enkelt blivit en med unga svenska kvinnor och behandlar helt annan bok. Om man uppskattar upplägget svenska musikkulturella förhållanden. Den är kan nog vara individuellt. skriven på mycket god engelska och är lätt För att summera det hela: redan av titeln att läsa, men det är samtidigt en komplicerad framgår det att författaren vill trycka på text med många ingångar. Man undrar till och att boken handlar om en originell människa. med ibland: var ska jag börja? Avhandlingens Det har också blivit en originell bok, som är form gör att samma saker tas om flera gånger

96 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

i artiklarna och intrycket blir ibland lätt rörigt och kampen om vem som har makten på olika och lite tjatigt. Det uppvägs å andra sidan av ”arenor”, ”områden” och ”utrymmen”. Ur detta det ofta mycket tankeväckande innehållet. växte fem teman fram – ”sound”, ”body”, ”ter- Som så ofta har ett avhandlingsarbete av ritory”, ”room”, ”freedom” – och vart och ett den här typen en utgångspunkt i forskarens av dessa har blivit utgångspunkt för en artikel, personliga bakgrund. Björck är själv musik- där det egna insamlade materialet diskuteras lärare och trumslagare och har många egna med tidigare forskning som fond. erfarenheter av att vara kvinna i mansdomine- Artikel ett, ”Freedom”, handlar om olika rade musikaliska sammanhang. föreställningar om ”frihet” och begränsningar i Avhandlingens syfte formuleras så här på samband med manligt och kvinnligt i populär- svenska: ”[att] undersöka hur spatiala diskur- musikalisk praxis. I centrum står, i sann kon- ser används i jämställdhetsprojekt i musik för struktionistisk anda, ”the perceived masculine att konstruera idéer om genus, populärmusik or feminine nature”. och social förändring” (s. 190). På ett annat I den andra artikeln, ”Sound”, beskrivs ställe formuleras syftet på ett lite annat sätt: ljud som ett ”powerful tool for domination”. ”The broad initial purpose […] was to explore Ljudvolym är makt. Här undersöks hur män- how the challenges of changing female under- niskor och i synnerhet kvinnor förhåller sig representation in popular music practice can till rockens ljudvärld och ofta starka volym be understood” (s. 168). och uttryck. Det handlar om ett spel mellan Studien bygger på ett teoripaket med Michel normer och olika hållningar där det gäller att Foucault och Judith Butler som tyngsta namn. som kvinna ha ”willpower”, att ta för sig, att Ofta refereras den förre genom den senare. våga väsnas, våga låta, våga ta plats. Björck Makt, diskurs och normalitet är följaktligen diskuterar olika normer och föreställningar centrala begrepp i studien, liksom ”hetero- om manliga och kvinnliga beteenden, som att sexual matrix”, ”gender as performance”, the ”kasta som en tjej” (en tjej viker undan från en ”male gaze” och subjektivitet. En annan viktig kastad boll – istället för att ta emot och kasta utgångspunkt är konstruktionism: ”knowledge tillbaka) som har en parallell i att ”spela som and subjectivity are seen as socially construc- en tjej”, det vill säga försiktigt och återhåll- ted, continuously negotiated, and permeated samt. En rockmusikertjej måste förhålla sig till by discourse” (s. 23). och ofta bryta med en normativ femininitet Avhandlingen är baserad på sju ”runda­ för att kunna vara verksam på rockfältet och bordssamtal” eller semi-strukturerade inter­ bli hörd. vjuer genomförda under 2006 och 2007 med Kroppslighet och manliga och kvinnliga 2–7 deltagare i varje. De intervjuade (alla normer är temat för artikel tre, ”Body”. Det utom en är kvinna) är ledare eller deltagare mesta om rock är skrivet av män, och även i olika musikprojekt som en studiecirkel, ett kvinnliga musiker beskrivs följaktligen av rockmusikläger för tjejer, ett nätverk för unga män, och fokus hamnar ofta mer på kropp, musiker och liknande. Redan tidigt under utseende, image och persona än på musiken. arbetets gång blev temat eller kanske snarare Även här, menar Björck, kolliderar en normativ metaforen att ”ta plats” (”claiming space”) femininitet med rockmusikens uttryck, poser, på olika sätt tydligt. Det handlar både om hur man ser ut och rör sig på scen, exponerar hur man tänker och talar om manligt och sig. Mest utsatta för blickar, bedömning och kvinnligt och om praktiskt handlingsutrymme objektifiering är kvinnliga sångare medan en

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 97 Recensioner

kvinnlig instrumentalist har mer kontroll och eller ”normal”. Alla kontexter som beskrivs som kan skydda sig mot den ”manliga blicken” ”kvinnliga” blir genusmarkeringar. Kvinnliga bakom sitt instrument. En kvinnlig trumslagare separata rum blir bara ett temporärt skydd som sitter med särade ben bakom ett trumset från den heterosexuella normen. ”Whether blir ändå inte lika utsatt och exponerad som boys are liberated from their roles as well en sångerska. Det manliga ’naturliga’ uttrycket when separated from girls is not discussed as är att ta plats, höras, breda ut sig, det kvinn- a relevant issue”, skriver Björck. liga att skydda sig, vika in sig, sluta sig, menar Alla artiklarna är intressanta och tillför nya Björck. perspektiv, men nummer tre med temat ”Body” Frågan är om man ses som ”musiker” eller är klart mest nyskapande och intressant. Här ”kvinnlig musiker”. I rocksammanhang gäller blir dock svagheten med avhandlingens upp- ofta det senare. Kvinnor och ”tjejband” är i lägg som sammanläggning tydlig. Alla artiklar rockvärlden i vissa avseenden fortfarande är ungefär lika långa, anpassade efter ramarna anomalier. Hur ska en kvinnlig musiker förhålla hos de tidskrifter där de publicerats eller ska sig till detta? I artikel fyra, ”Territory”, disku- publiceras – men vissa ämnen är onekligen teras två möjligheter: att ge sig in i leken och intressantare än andra och kräver längre ut- försöka ta samma plats som män och därmed läggningar. Jag hade gärna sett att artikel tre konkurrera på samma utrymme eller att dra utvecklats och fördjupats mycket mer och fått sig undan och skapa egna fora eller utryck, ta mer utrymme. exempelvis i form av enkönade grupper, ”tjej- Björck visar hur komplicerade frågor om band”. Om man som kvinna antar utmaningen genus och musik kan bli. Hon ger inga enkla och konkurrerar med männen blir man lätt svar men lyfter fram paradoxer och motsäg­ sedd som hård och tuff, som en ”bitch”, och elser och undviker enkla slagordslösningar. därmed ett problem. Alternativet är att man Därmed fördjupas problemet, vilket hon också kan bli osynlig på den manligt dominerade framhåller som ett mål: ”My aim has been for arenan. Hur man än gör riskerar det att bli fel, the present study to be evocative rather than eller som Björck skriver, projektet blir ett ”mis- descriptive or prescriptive” (s. 69). Manligt sion impossible”. och kvinnligt i musik är ett synnerligen mång­ I den femte artikeln, ”Room”, fördjupas dimensionellt fält. Många hållningar och just problemet med enkönade grupper och variationer är möjliga och underblåses ofta av behovet av befrielse från den manliga normen. olika språkliga diskurser. Paralleller dras mellan diskussion om flick- och Jag efterlyser nu forskning om genus där pojkskolor och tjejband och aktiviteter som man undersöker mäns musikaliska aktiviteter Popkollo och rörelser som Rrriot girl 1991. Ett och sätt att tänka, vara och göra. Så gott som tjejband eller rockläger för tjejer kan bli ett alla studier om genus och musik utgår från en rum för kvinnlig kraftsamling och individuell manlig hegemoni, och det finns givetvis goda kreativitet där man kan koncentrera sig på anledningar till detta. Men onekligen vore musiken. Paradoxen blir att ett sådant enkönat det intressant med forskning om hur manliga rum, samtidigt som man strävar efter att kom­ musiker upplever det hela från sitt perspektiv ma bort från laddningen i ”the heterosexual idag. Lever vi fortfarande med samma stereo- matrix”, framhäver genus. När män å andra si- typer om manligt och kvinnligt i musiken som dan samlas i enkönade grupper, som ett band, för 20 eller 30 år sedan? Kanske skapar och re- ses de inte som enkönade utan som ”general” producerar forskningen nya stereotyper? Man

98 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

kan idag faktiskt inte bara ta teorier om den Det materiella kulturarvet som idé måste manliga normen för given. Det kan ha hänt således kompletteras med en idé om immateri­ saker som inte längre stämmer med den forsk- ellt kulturarv – så lyder den korta berättelsen ning man ofta stödjer sig på men som i många om bakgrunden till Johanna Björkholms fall har åtskilliga år på nacken. Män är inte studieobjekt. Det hör till historien att Finland lika undersökta ur ett genusperspektiv. Och inte ratificerat konventionen om immateriellt det finns, vilket Björck verkligen visar, många kulturarv, vilket skapar en speciell relief åt den sätt att agera ”kvinnligt” och ”manligt”. framlagda studien. Det har däremot Norge och Detta är bara en av många funderingar som alldeles nyligen Sverige gjort. I Sverige har för väckts av Cecilia Björcks avhandling. Hon ska övrigt Institutet för språk och folkminnen fått ha all heder för en tankeväckande och gedigen regeringens uppdrag att arbeta med konven- avhandling som undersöker gamla frågor på tionens tillämpning. nya sätt och därmed pekar framåt. Det kan också nämnas att en parallell världsarvslista över immateriella kulturarv har Lars Lilliestam beslutats av UNESCO, men att den oförklarligt nog inte kommer att utökas. Immateriellt kulturarv som Johanna Björkholm undersöker både begrepp och process begreppet immateriellt kulturarv och den process som skapar sådana arv. Hennes text Johanna Björkholm: Immateriellt kulturarv som är klart disponerad. Ett inledande avsnitt begrepp och process: Folkloristiska perspektiv innehåller studiens förutsättningar. I del två på kulturarv i Finlands svenskbygder med undersöker hon immateriellt kulturarv som folkmusik som exempel. Diss., Åbo akademi, begrepp. Hon studerar begreppsdefinitioner 2011. Åbo akademis förlag. xii, 355 s., ill. ISBN och -användningar hos berörda kulturinstitu- 978-951-765-588-0 tioner, i kulturvetenskapliga texter samt i den finlandssvenska pressen – tre textliga arenor Den finlandssvenska folkloristen Johanna där det sent skapade begreppet brukats. Björkholm har valt att ägna sin doktorsav- Avhandlingens tredje avsnitt ägnas en under- handling åt immateriellt kulturarv, ett ämne sökning av hur folkmusik i Finlands svenskbyg- med hög relevans och påtaglig aktualitet. der beskrivits i termer av arv eller immateriellt Immateriellt kulturarv som kategori har vuxit kulturarv. De båda undersökningarna har olika fram som en följd av UNESCO:s arbete med tidsavgränsningar: begreppsdelen sträcker sig så kallade världsarv, d.v.s. byggda miljöer fram till 2009, medan processdelen gör halt som via en beslutsprocess i flera steg inlem- vid 1968. Redan denna omständighet berättar mas i den växande listan med hallstämplade att delstudierna är relativt fristående från besöksmål. Det har – inte oväntat – visat varandra. En fjärde del avslutar studien med sig att de utvalda världsarven ligger tätast i slutsatser och, originellt nog, ett postludium Europa, i synnerhet i Medelhavsländerna. Men som riktar sig till ”människor med intresse för det har också vuxit fram en kritik från andra att vidmakthålla traditioner” (s. 318). kontinenter mot själva idén om stående bygg- Centralt i Björkholms text är begreppet kul- nader som bevarandevärda. I exempelvis Japan turkomponent, ett inte helt idealiskt ord som räknas kunskapen om viss byggnadskonst som hon dock använder i brist på bättre alternativ mer minnesvärd än byggnaderna som sådana. (s. 6). Begreppet är centralt, eftersom hon

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 99 Recensioner

studerar hur sådana kulturella enheter väljs ut forskningsfrågor finns inte. Denna frånvaro av och lanseras som just kulturarv. Enligt hennes tydliga utgångspunkter är nog en bakgrund till egen definition utgör kulturarv ”särskilt ut- att studien resulterat i en diger textmängd. valda, värdeladdade och/eller symbolbärande Undersökningen av immateriellt kulturarv kulturkomponenter” (s. 6). Hon konstaterar som begrepp är diskursanalytisk. Björkholm att immateriellt kulturarv visserligen är en använder sig av dikotomin emiskt – etiskt, och egen kategori, men att de tidigare existerande menar att diskurserna i tidningspressen är parallellerna naturarv och materiellt kulturarv emiska, medan de är etiska hos kulturinstitu- också har starka inslag av immaterialitet. Det tioner och forskare, något som kan diskuteras. är nämligen genom sättet att tänka och tala Hur som helst finner hon att begreppet trots om dessa ”hårda” arv som deras status faktiskt flitig användning mycket sällan definieras. upprätthålls. Vidare kan hon konstatera att begreppet i Björkholms studie knyter an till en mång­ Norden knyts till allmogekulturen, i andra skiftande litteratur som visar att forsk- delar av världen förknippas det i stället med ningsfältet befolkas av kolleger från flera ursprungsfolk. discipliner. Kul­turarvsforskning är kort sagt en Någon djupgående diskursanalys handlar mötesplats. Som folklorist har hon särskilda det ärligt talat inte om, även om hon når förutsättning­ar att bidra till kunskapsbygget – sina syften. Med vassare verktyg hade makt­ och hon påminner regelbundet läsaren om sitt aspekterna blivit mera framträdande, vilket folklor­istiska perspektiv. Dels har folkloristiken hade varit lämpligt med tanke på ämnet. som vetenskap sin betoning på kulturens Kulturinstitutioner, forskare och lokala aktörer, immateriella sidor, dels har disciplinen i reali- som tidningarna ger röst åt, kämpar om infly- teten medverkat i kulturarvsprocessen genom tande när det gäller att både använda begrep- att peka ut vissa kulturkomponenter som pet för egna syften och upphöja enskilda värdefullare än andra. företeelser till kulturarvsnivån. Dessvärre är studiens syften inte lätta att Den andra delstudien, om immateriellt identifiera. Det övergripande målet är vagt, kulturarv som process, har alltså folkmusik i om än sanningsenligt: ”genom att studera Finlands svenskbygder som exempelfall. Det uppfatt­ningar om kulturarv […] få förståelse ska genast sägas att denna del är vetenskap- för de mekanismer som gör att kulturkompo- ligt starkare än begreppsdelen, främst för nenter såsom folkmusik får en särställning i att processundersökningen är mer teoretiskt samhället genom sina tydliga symbolvärden” underbyggd. Johanna Björkholm håller här (s. 2). Det förekommer också några delsyften hårdare i tömmarna, vilket omedelbart ger en såsom jag läser dem. Bland annat vill Johanna intressantare text. Björkholm bidra med kunskap om ”hur kultur­ Källmaterialet är brokigt. Det består av folk- arvsprocesser påverkar immateriell kultur” minnesuppteckningar, insamlares brev samt samt tillhandahålla ”ett inlägg i diskussionen tidnings- och tidskriftstexter. Undersökningen om hur teorier kring kulturarv kan utarbetas är disponerad efter en modell som beskriver och tillämpas för att även omfatta den kulturarvsprocessen, särskilt den som rör im- immateriella kategorin” (s. 4). Av det sist- materiellt kulturarv. Modellen utgör en vidare­ nämnda framgår att de materiella kulturarvens utveckling av en modell som museologen dominans i diskussionen påverkat studien Stefan Bohman lanserat. Men Bohmans modell högst väsentligt. Några distinkt formulerade är i första hand tänkt för museiföremålens

100 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

väg från uthuset till utställningsmontern och ny populärmusik beskrevs som primitiv och i Johanna Björkholm har ambitionen att skapa vissa fall djurisk. Folkmusikens värdighet lyftes en modell som har vidare användning. Strängt i stället fram som en bärande egenskap. ”Den taget utgör hennes bidrag en teori som be- borgerliga kulturens normer i form av finkultu- skriver – och därmed förutsäger – hur enstaka rella och konstmusikaliska preferenser är på- kulturelement utväljs, omladdas och rekontext­ tagliga inom folkmusikens kulturarvsprocess, ualiseras till att bli (immateriellt) kulturarv. vilket torde sammanhänga med övertagarnas Hon argumenterar också för att processen utbildning, ideal och position i samhället” (s. inte sker en gång för alla, utan att utkorade 303). kulturarv kan omdefinieras: ”maktrelationer Även för den som läst åtskilligt med folk- och dissonans är en ofrånkomlig del av de musikforskning kommer Johanna Björkholm processer som omgärdar kulturarv” (s. 144). med många intressanta slutsatser. Framför Enligt Björkholms teori innehåller kultur- allt beskriver och förklarar hon på ett överty- arvsprocessen fyra steg: gande sätt folkmusikens väg från ”funktionell • Urvalsfas (definiering, identifiering, överta- bruksmusik till estetiserad estradmusik” (ibid.). gande, fokusering) Denna förändring är ingalunda okänd i litte- • Värdetillskrivningsfas (kodning, tematise- raturen, tvärtom, men hon sätter den här i en ram som ger nya infallsvinklar på folkmusikens ring, symbolisering, stereotypisering) moderna liv. Till det som får igång tankarna • Avgränsningsfas (kontextbyte, isolering) hör hennes argumentering för att kulturarvs­ • Objektiveringsfas (institutionalisering, beva- processen också innehåller performativa rande, vetenskapliggörande) inslag, således att sådant inte bara ingår i det Det finns mycket som talar för att hennes traditionella utövandet. modell dyker upp i kulturarvslitteraturen Johanna Björkholms val av ämne för sin framöver, framför allt om hon presenterar den doktorsavhandling i folkloristik har flera vär­ i artikelform på engelska. Den är överskådlig den. Dess samhälleliga relevans antydde jag och begriplig, dessutom användbar för alla inledningsvis. Dess vetenskapliga relevans slags kulturarv. Hon prövar själv dess giltighet sträcker sig utanför den disciplin som hon och disponerar som sagt sin studie efter de själv tillhör. Frågor om kulturarv, särskilt av fyra faserna. immateriellt slag, behandlas inom ett flertal Hon kommer fram till att finlandssvensk vetenskaper som nu kan dra nytta av avhand- folkmusik blivit immateriellt kulturarv utan lingens insikter. att utövarna haft någon egentlig del av pro­ Studien hade vunnit på en hårdare avgräns- cessen. Det har i stället varit övertagarna, ning, vilket hade resulterat i en kortare text. Björkholms benämning på kulturarvsproces- Den stora textmängden riskerar nu att dölja sens aktörer (s. 129), som stått för argument framför allt studiens teoretiska styrka, vilket och ingripanden. Deras motiv har haft andra är synd. I detta textflöde anar jag en svårig- bevekelsegrunder än utövarna skulle ha haft. het att begränsa sig som i och för sig inte är Dessutom har motiven skiftat under den långa ovanlig bland avhandlingsförfattare. Men det undersökningsperioden. Från början handlade övergripande intrycket är ändå att Johanna det om ”den ädla, idylliska naturen och tillhö- Björkholms studie bidrar med både värdefulla rande folk som övertagarna önskade förknippa teoretiska bidrag till kulturarvsforskningen med folkmusik” (s. 301). Men uppskattning av och nya perspektiv på folkmusikens formering. naturnära musik blev senare problematisk, när Gunnar Ternhag

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 101 Recensioner

Rafael Mitjana: Cartas a Felipe upptog den unge Mitjanas tankar och speglas Pedrell ofta i hans skrifter och dessa brev. Rafael Mitjana y Gordón (det senare mo- Antonio A. Pardo Cayela: Rafael Mitjana: derns familjenamn) föddes 1869 i en välbärgad Cartas a Felipe Pedrell. Málaga: Servicio de familj i Málaga, familjen flyttade kring 1880 Publicaciones e Intercambio científico de la till Paris, där alltså Rafael gick i (jesuitisk) Universidad de Málaga, 2010. 171 s. ISBN skola, 13 år gammal började han juridikstudier 978-84-9747-321-7 i Madrid. Han fick musikundervisning och började komponera, men troligen hindrade Denna gedigna utgåva av diplomaten/musik- familjens nu klena ekonomi honom från forskaren/tonsättaren Rafael Mitjanas 116 regelrätt kompositionsutbildning. Han sökte brev till den kände tonsättaren och musikfors- 1892 som aspirant till diplomatisk anställning karen Felipe Pedrell, skriven av Antonio Pardo och antogs, men blev också musikkritiker i Cayela (verksam vid universiteten i Málaga en tidskrift La Ilustración Musical Hispano- och Murcia), är allmänt värdefull och har Americana som utgavs av just Pedrell. Honom speciellt intresse för svensk musikforskning hade Mitjana enligt brev 11 (från Uppsala 9/3 genom att Mitjana hade mångårig och aktiv 1911) träffat första gången den 13 augusti anknytning till Sverige och svensk musikveten- 1890. skap. Utan att alls förringa intresset av breven, En antydan om Mitjanas diplomatiska ”kar- som berättar så mycket om Pedrell och hans riär” visar inte minst en geografisk spridning verksamhet, kan man särskilt betona värdet av av imponerande mått, med platser som Rom, skildringen av just Mitjanas liv och verk i den Tanger i Marocko (Spaniens hävdande av sina utförliga introduktionen (ss. ix–xlviii, alltså ”besittningar” i Nordafrika var storpolitik då), 40 ss.) och Mitjanas biografi (ss. xlix–lxviii, Haag, Sverige i två omgångar under inalles 20 ss.). c:a fem år, St. Petersburg (ett par februari- Vi kanske rätt okunniga svenskar får fyllig veckor 1912), Turkiet i korta omgångar under information om spansk musik och samtid, där världskrigsåren 1914–18. De här brevens lokal­ årtalet 1898 innebar genomgripande föränd- angivelser och dateringar vittnar vältaligt om ringar, ”restaurationstiden” från 1874 när de detta rörliga liv. tidigare dominerande ”carlisterna, liberalerna” Breven riktas alltså till Pedrell (1841–1922), efterträddes av konservativa krafter (bl.a. väl mera bekant som en ledande spansk kring den nye kung Alfons XII), förlusten av musikforskare än som tonsättare – även om sista kolonin Cuba och andra delar 1898 och Mitjanas brev talar lika mycket om försöken den betydande kulturkrets som kallas ”gene- att få Pedrells musik framförd (särskilt med ración del 1898” (med namn som Pío Baroja, den wagnerianskt monumentala trilogin Unamuno, Valle-Inclán, Machado), förnyelse- Los Pirineos) som om deras gemensamma strävandena i ”el regeneracionismo” (’pånytt- ansträngningar att dokumentera och publicera födelserörelsen’) och ”el krausismo” (hämtad i den äldre spanska musiken. Redan en antydan K. C. F. Krauses filosofiska doktriner, inte minst av omfattningen i Mitjanas forskning impo- i en akademisk diskussion om den fria under- nerar; musiklexika anger en lång rad titlar, visningen, där Mitjana flitigt åberopade egna och inte minst för svensk musikforskning bör erfarenheter kring den väl etablerade svenska särskilt framhållas ”fyndet” av en central källa allmänna skolundervisningen) – allt detta inom spansk renässansmusik, som Mitjana

102 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

döpte till Cancionero de Uppsala (”Uppsala- som använde hallucinogena droger och som sångsamlingen”) och som kanske kunde ses ansåg att deras gudsmöten var verkligare och som Mitjanas främsta musikvetenskapliga sannare än vad jag [Christofferson] någonsin bedrift, med transkriptioner av de 54 sångerna kunde berätta”. Aldrig har jag stött på en (villancicos), publicerad 1909 av Almqvist doktorsavhandling som öppnat som denna, & Wiksell (sångsamlingen har senare också men nyfiken blev jag, och nu högaktar jag Rolf utgivits av andra, och en inspelning föreligger Christoffersson för arbetet. Han har skrivit en bl.a. av Proprius med ensemblen Villancico undersökning om den samiska trolltrumman under Peter Pontviks ledning). Säkert kunde för avläggande av teologie doktorsexamen mycket mera intressant hämtas ur Mitjanas vid Uppsala universitet. Hans kolleger under Anteckningar från Uppsala universitets bib- föregående århundraden torde nog aldrig liotek, som föreligger i hela 12 band. Det kan kunnat ana att den teologiska fakulteten en nämnas att Mitjana särskilt namnger svenska dag skulle godkänna forskning som denna. musikpersonligheter som Tor Aulin (vilken Författaren vågar till och med börja förordet enligt brev 100, 18/12 1906 från Stockholm, med satsen: “Den samiske nåjden använde sin ombetts läsa partituret till Los Pirineos), i trumma, dess ljud, tecken och symbolvärde för ett par brev den spanske ’invandraren’ Olallo att uppnå det sinnestillstånd, den trans under Morales, som skulle läsa (den tydligen alltjämt vilken han till stor del förverkligade tjänsten ej framförda operan) La Celestina och borde för sitt samhälle.” Meningen avslöjar att för- få det lyriska dramat Arnau (katalansk titel El fattaren har en positiv attityd mot schamaner cont Arnau, på spanska El conde Arnau) från i Norden och detta anser jag revolutionärt 1894. – Tankar om Mitjanas kompositioner får bland teologer i vår tid och kultur. Forskaren fortsatt vänta. är en religionshistoriker som försöker att för­ stå samernas uppfattningar om världen och Hans Åstrand deras rituella och konstnärliga föreställningar. Ovanstående citat är i linje med projektets Med tre röster och tusende titel: kan man lära mer om de skandinaviska bilder samernas världsbild, om man ännu en gång utforskar trummans “tre röster”, som är mem- Rolf Christoffersson: Med tre röster och tu- branets låga vibration, det höga rasslet från sende bilder: Om den samiska trumman. Diss., siarens visare (ben, bunten av mässingsringar Uppsala universitet, 2010 (Religionshistoriska etc.) som används under divinationen, samt forskningsrapporter från Uppsala XX). 373 s., klang och skrammel från de magiska föremål ill. ISBN 978-91-506-2120-4 av ben, horn, klor och metall, som hänger under trumman, och om man ännu en gång Efter att ha läst denna bok förstod jag att den utforskar “tusende bilder” eller de ungefär måste läsas en gång till, så mycket informa- 3 100 figurer med vilka trummornas skinn tion finns det i den. Rolf Christoffersson bemålats? är till sin bakgrund varken musikolog eller Kapitel 2 (ss. 43–96) är intressant, eftersom antropologisk religionsforskare. En lång tid författaren citerar vad präster och forskare arbetade han för att hjälpa alkoholister och har skrivit om samerna, deras religion och narkomaner inom De Kristna Samfundens musikaliska aktiviteter alltsedan 1500-talet. Nykterhetsrörelse. Då mötte han “personer Urvalet är välkommet för alla som sysslar med

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 103 Recensioner

historisk sameforskning. Enligt äldre nordiska annat folk ansåg trumman vara levande, men källor hade nordborna likställda och respekt- vanlig var däremot en tro på att schamanen fulla relationer med samerna sedan mellersta kunde kommunicera med övernaturliga väsen järnåldern, men efter att ha omvänt sig till direkt via den helgade trumman. Så talade kristendomen blev attityderna snabbt negativa schamanen inte med trumman men med och dessa attityder kan ännu påträffas i texter anden – eller som en ande med människorna från 1900-talet. Många forskare hade tidigt omkring honom. försökt tolka innebörden och värdet av bilder I kapitel 5 försöker Christoffersson vara på trummorna, men de frågade nästan aldrig musikforskare, med två centrala slutsatser. om hjälp från samerna själva och på den Efter ett längre begrundande bestämmer han vägen har vi ärvt en del hypoteser utan fasta sig för att definiera samernas trumma som fakta. Ett av de viktigaste ändamålen i denna ett musikinstrument och inte bara som ett forskning har varit att förstå samerna från ljudredskap, och han anser också att samerna deras egen synvinkel. är lika musikaliska som alla andra i Europa. Det tredje kapitlet berättar om trummans Texten har många intressanta drag, men också konstruktion och den sociala invigningsritual brister, därför att författaren inte är musiko- som är kopplad till sång och dans. Texten är log. T.ex. är fádnu med dess dubbeltunga inte detaljerad och full av informativa bilder. En en flöjt; psalmodikon kom till Sverige vid slutet process, på vilken forskaren riktar speciell av 1700-talet och är inte av svenskt ursprung; uppmärksamhet är trummans invigning. trumman är som instrument absolut inte så Anna-Leena Siikala (The Rite Technique of gammal och så universell som författaren the Siberian Shaman. Helsingfors, 1978) har tror. Christoffersson försöker förstå musikens utforskat schamanens invigning, men här innersta och djupaste drag, men detta är inte står trumman i fokus, och detta är nytt. Dr. nödvändigt i denna forskning. Han citerar Christoffersson är nu en tvärvetenskaplig Isabelle Peretz, som anser att musik hör religionsforskare och lägger ihop källor, som “mer till biologi än till kultur” (s. 144), men beskriver hur man satt samman trummor. diskuterar inte citatet närmare – och bra så, Processen var alltid en längre ritual (inte eftersom Peretz inte tänkte tillräckligt på vad bara en rit!) och den hade parallella element hon skrev. Javisst hör musikalisk kapacitet till gemensamma med asiatiska ritualer. Han har biologi, det är klart, men musik eller musikalisk också kunnat rekonstruera trummans ibruk- aktivitet är framför allt kulturell, inte biolog­ taganderitual ur många skriftliga källor från isk. Christofferssons text berör här alltför Sverige och Norge och resultatet förefaller många svåra detaljer och slutligen börjar pålitligt. Det finns dock en slutsats, som jag han snubbla över idéer, då han bestämmer inte kan acceptera och det är den att trumman sig för att lita på tolkaren (Huron) i stället efter invigningen blir en levande agent eller för forskaren (Turk). Problemet är att Hurons aktör. Visst kunde en nåjd diskutera med trum- tolkningar är fantasi: den slovenska flöjten är man nästan som med en människa, men saken absolut inte 82000 år gammal och den kan är mer komplex än så, eftersom man inte ha spelats antingen av neandertalare eller av kan veta om 1700-talets nåjd ansågs vara en homo sapiens men säkra kan vi inte vara. Man samisk nåjd eller en ande, som talade genom måste också acceptera att det inte finns något nåjdens kropp. Jag har aldrig hittat ett enda bevis för trummors existens i Afrika eller i belägg, som bevisar att samerna eller något Europa för 100000 år sedan och att de första

104 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

beläggen är från neolitiska Anatolien 90000 kallas experimentell organologi: forskaren år senare. Därför förblir alla de dateringar rekonstruerar museala instrument så noggrant totalt osäkra, som baserar sig på denna äldsta som möjligt och testar sedan sina hypoteser europeiska flöjt i Slovenien. På annat håll med dessa repliker. Västliga samer har använt kan man annars inte hitta någon orsak att sina trummor för divination: de slår trumman misstro Christofferssons hypotes, enligt vilken och observerar hur ett litet föremål av ben trummans divinatoriska användning bland de eller metall vandrar över bilder som målats västliga samerna är relativt ung. på membranet. Ritualen är schamanistisk I följande kapitel, ”Den vibrerande visionen: eftersom trumslagaren inte visste svaret och samisk ikonografi” (ss. 153–224), och ”Den var tvungen att rådfråga övernaturliga väsen. synliga rösten: att se makternas vilja” (ss. På annat håll behövde frågaren inte vara nåjd 225-247) står forskaren åter på fast grund, nu och kunde så ge svar utan att vara i trans och med trummans membran och hällens ristade utan personlig växelverkan med andar. Många och bemålade figurer i fokus. Den ikonografis- har tänkt att spåtrummans spelare kunde luras ka delen är full av detaljerade data med ut- genom att manipulera föremålets vandrande märkta bildexempel. Av nya resultat kan fors- över trumman. Med sina välrapporterade karen endast ge några små detaljer. Tolkning experiment kan Christoffersson påvisa att är svårt, det vet alla, men en annan orsak är samerna hade rätt: det var inte möjligt att att författaren endast är tillfreds med nord- manipulera arpas rörelser. iska forskares resultat. T.ex. kunde funderingar En sak, som måste diskuteras här är begrep- över ridande Ruto vs. Oden, häst och (blå) älg pen ”same” och ”samisk”. Samerna är ännu ha fått ganska nytt innehåll om han hade läst ett problem för oss forskare och en orsak hur Siikala (Mythic Images and Shamanism. syns vara ett antal gamla förhandsförståelser. Helsingfors, 2002) har kopplat Ruto och Oden Till exempel är kartan på s. 104 mycket till finsk och centralasiatisk mytologi: en tolk- informativ, men de geografiska kännetecknen ning är, att Ruto med häst var schamanens själ nordsamisk, centralsamisk och sydsamisk är som red sin hjälpande till underjorden – och halvfärdiga eftersom tolkningens centrum är detta kunde 1600-talets präster inte alls ac- i sydskandinavien och saknar den öst-västliga ceptera. Över huvud taget kan man inte vara axeln. Den andra orsaken är att vi kopplar nog försiktig då man använder begreppet gud, samerna till de samiska språken. Detta arbete eftersom den arkaiska världsbilden hos de är inte lingvistiskt utan musiketnografiskt västliga samerna inte omfattade begreppet och kopplingen försvårar tänkandet. Det finns gud(om), som i stället måste ha adopterats forskare som anser att ursamiskan utformade ifrån nordborna under järnåldern. Så om vi sig sedan senbronsåldern i sydöstliga Finland tolkar ett mytologiskt väsen, en ande, innebär och, såsom Ante Aikio skriver (“On Germanic- det att väsendet hör samman med samernas Saami contacts and Saami prehistory”, Journal ursprungliga schamanism. En viktig detalj är de la Société Finno-Ougrienne XCI [2006], också frågan om björnens relation till älgen s. 43): “The disintegration of Proto-Saami i trummans utbredningsområde. Relationen can be quite reliably dated to approximately kan inte ha varit slumpmässig men hittar man 0–500 A.D. on the basis of the phonology and något system i bevarade data? distribution of Proto-Scandinavian loanwords, Kapitel 6, ”Den synliga rösten”, represen- which in turn implies that also the expansion terar en forskningsmetod som skulle kunna of Proto-Saami took place in the early Iron

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 105 Recensioner

Age – a result which is in harmony with the olik Komsa-samerna. Huvudsaken är att de late dating of the Pre-Saami vowel shifts.” nya invandrarna inte heller hade någonting Detta betyder att människorna började med finsk-ugriska eller centralasiatiska folk använda ursamiskan ganska sent i Nordväst- att göra eftersom de var européer. Problemet Ryssland, Karelen, Kolahalvön, Finland, och nu är, att författaren inte tänker så och därför Skandinavien. Så småningom blev den det finns det några interpretationer i boken, som enda språket som lämnades kvar i ett stort är svåra att acceptera. Deras antal är inte område, men började dela sig i dialekter redan stort och de kan anses marginella, men jag under folkvandringstiden. Klart är, att även om skall föra ett par av dem på tal. många språk tappades bort, så överlevde vissa På s. 100 läser man: “Likheten mellan lokala traditioner, värden, religioner, konst, trumbilder och hällbilder ser jag som en indi- släkthistorier etc. Jojken t.ex. sjunger man kation på ett mycket gammalt samiskt bruk av ännu, men på samiska. trummor.” Det är klart att hällristningarna hör Även om de samiska språken är uraliska, till samma konst som sydvästeuropeiska grott- kan samernas lokala kulturer mycket väl vara målningar och trumbilder men dessa fakta har urgammalt västeuropeiska. Möjligen har ingen beviskraft i dateringen av ramtrumman Christoffersson antagit att samerna haft ett i Nordväst-Europa. Redan Ernst Emsheimer gemensamt östligt ursprung och så tolkade försökte en längre tid förstå hur man skulle han t.ex. (ss. 18–19) att “den främsta [för kunna förklara parallella drag mellan väst- samerna] vandringsvägen tycks ha varit den samiska och sydsibiriska schamantrummor. i öster” och detta kunde förklara närvaron av Christoffersson funderar också på detta: “Den vissa östliga drag, så som “språk, kultur och samiska schamanismen skulle då kunna anses religion”. Här baserar författaren sina funde- utgöra en variant av denna [turko-mongoliska] ringar på genetisk forskning, men forskarna religion.” Hypotesen är mycket problematisk, själva (Tambets et al.) rapporterar tydligt att eftersom den protoeuropeiska schamanismen samernas faderliga och moderliga genetiska var ett faktum under istiden, då en grupp linjer går direkt tillbaka till den västeuropeiska människor överförde den från Frankrike till population som under den senaste istiden Danmark (se Jimmy Strassburgs ”Shamanic bodde runtom norra Spanien. Tills vidare Shadows: One Hundred Generations of konstaterade de, att detta forskningsresultat Undead Subversion in Southern Scandinavia, är “in agreement with the [archaeological] 7000–4000 BC”, Stockholm Studies in reconstruction of the spread of Ahrensburgian Archaeology XX, 2000) och säkert vidare till and Swiderian Mesolithic technologies in nordnorsk Komsa men den var absolut inte northern Europe” [= Tyskland, Danmark, Väst- en variant av någon turko-mongolisk religion. Norge och Polen]. Schamaner har varit aktiva i Finland och Vad jag menar är, att samernas genetiska hällmålningar har målats under många tusen stamfäder bodde i Nord-Norge för 10000 år, med älg som det viktigaste fyrfotadjuret. år sedan och att deras mesolitiska Komsa- Därtill har runodikter på Kalevalas meter kultur var av sydvästeuropeiskt och nordtyskt varit schamanistiska. Christoffersson skriver ursprung. Två- och tretusen år senare började att schamanismen är en religion, men så kan nya populationer dra fram till Norden men nu det inte vara (kom ihåg att prästadömet inte från Finland och Karelen, och denna senare heller är en religion). Shamanismen är bara en människogrupp var genetiskt och kulturellt teknik som schamanen använder för att kunna

106 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

verka mellan de stackars människorna och röster och tusende bilder vara ett ambitiöst det under- och överjordiska. Det har funnits tvärvetenskapligt arbete, med bitvis ojämn många slags olika euroasiatiska religioner trovärdighet. På annat håll kan sägas, att under de senaste 30000 åren, men shamanen forskningen ger så mycket för musiketnograf­ har kopplat dem alla samman. På samma gång er, att några få misstag och överdrifter inte existerade många olika populationer och kul- kan omstörta det faktum att forskningen som turer med sina olika språk i det förhistoriska helhet är välkommen. Den ger en stor mängd Nordvästeuropa, men alla kände till schama- noggrant organiserade data om samis­ka trum- nistisk teknik. mor både i Appendix (ss. 305–349) och nästan Trots schamanismens höga ålder råder tills- på var och en av bokens sidor. På ett vis kan vidare brist på data om ramtrummans ålder. sägas, att detta arbete är en kritisk tolkning De första pålitliga uppgifterna om membrano­ av skriftliga och konstnärliga belägg samlade foner är 5000 år gamla och kommer från under ett halvt millennium. Det är också en Mesopotamien. Det finns några få oklara, men hyllning av de västliga samerna och deras intressanta, detaljer i Norden som troligen missuppfattade kultur. Det är också möjligt hjälper oss i dateringen. T.ex. kan trummans att Dr. Christoffersson snart kommer att samiska namn ”keure” (s. 81) och ”gievrie” (s. inspirera unga forskare att ställa nya frågor, 103) hänvisa till protoarisk ”kekro” – ‘hjul’, såsom huruvida de östsamiska schamanerna ’cirkel’, och vara besläktat med det svenska använde trumman, och om inte: varför? Men ”år”. Möjligtvis hade ”geavrie” och ”gievrie” innan sådana frågor kan ställas måste denna betydelsen ‘hjulformad trumma’, såsom året bok läsas. upprepas gång efter gång. Jag kom att tänka Timo Leisiö på möjligheten eftersom Christofferssons text är mycket impulsgivande. Den förför läsaren att foga ihop saker som först inte synes höra Den signade dag: samman. Varför vågar vi inte tolka svunnen En sång - tre studier tid så, att västsamiska schamaner lärde sig använda trumman endast kort före det att de Lars Eckerdal: Den signade dag: En sång - tre växlade sitt språk till samiska, d.v.s. runt 3000 studier. Skellefteå: Artos, 2011 (Bibliotheca år sedan eller så? Från denna synvinkel kunde theologiae practicae LXXXIX). 206 s., ill. ISBN man förstå paralleller mellan Sydsibirien och 978-91-7580-543-6 den samiska Norden. Naturligtvis kan läsaren undra vad det protoariska språket har med Den välkända nordiska dagvisan ”Den signade samiskan att göra, men det finns språkliga dag” har medeltida rötter men återfinns ännu i spår av ariskt inflytande på östersjöfinska den svenska psalmboken från 1986. Det säger om än med förändrade innebörder (Christian i förbigående något om det breda innehållet i Carpelan och Asko Parpola 2001: “Early Con­ den senare. Lars Eckerdal – professor i kyrko­ tacts between Uralic and Indo-European”, vetenskap vid Lunds universitet och biskop i Société Finno-Ougrienne CCXLII, Helsingfors, Göteborgs stift 1991–2003 men också med 2001). T.ex. protoariska ”ārya”: ‘arier’; finska internationella kyrkliga uppdrag – har tidigare ”orja”: ‘slav’, ’träl’, och samiska ”oar´ji”: ’syd’ presenterat sig med böcker i liturgik, ekumenik och ’väst’ (se fig. 95). och hymnologi. Nu föreligger hans studie av Som akademisk forskning anser jag Med tre visans text och musik, enligt mailupplysning

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 107 Recensioner

främst orsakad av psalmens unika drag, ”där sådan förgrening är nämligen tydlig. Som en evangeliet skildras brutet i mänskligt liv”. Olov historiens ironi kom dagvisan ungefär samti- Hartman har i sin ’renoverade’ version från digt – omkring sekelskiftet 1700 – att avskri- 1978 lyckats uttrycka detta särskilt väl (s. 86 vas i Danmark och Norge men att auktoriseras f). Eckerdal använder med förkärlek psalmen i till allmänt bruk i Finland och Sverige. I protest växelsång mellan församling och solist, gärna innehöll redan 1709 års utgåva av En Ny og vissa verser efter någon folklig koralvariant. Fuldkommen [’fullkomlig’] Dansk Salmebog Musikintresset har hos författaren funnits visan, vilket avslöjar dess folkliga förankring. sedan ungdomen, då han övervägde att bli Det gäller även melodin. Särpräglade drag i flöjtist. Tyvärr presenteras denne inte alls i bo- den isländska, finska och svenska utvecklingen ken, vilket måste ses som en lapsus. Däremot åskådliggörs i meloditranskriptioner, t.ex. den är boken up-to-date med referenser till texter intressanta Kangasalahandskriftens version daterade 2011. 1624 (s. 48). Svenska skillingtryck hänvisade Under rubriken ”Dagvisans medeltida rötter” till melodin redan 1639, vilket förutsätter får läsaren stifta bekantskap med de äldsta att den då var allmänt känd. Senare officiella textkällorna, två manuskript från 1450-talet tryckta melodiversioner fick inte fullt genom­ och 1723, förvarade i Uppsala samt i Reykjavík slag, vilket framgår av koralhandskrifter ännu (tidigare i Köpenhamn). Äldsta tryckta version från tidigt 1800-talet. En för denna tid trolig finns i Thomissøns danska psalmbok från 1569, svensk ”normalversion” återfinns i Hyby- med både text och noter. Melodin återges i handskriften, daterad 1767 (återges på s. 59). nutida notskrift (s. 33), möjligen skulle här Nästföljande kapitel rör tidsspannet 1800– även Arrebos version från 1627 varit värdefull. 2000 som inleds med nationella förtecken. Dess ursprung tycks dock fortfarande höljt i Den gamla melodin återkommer officiellt i dimmor. Eckerdal refererar och värderar tidi- västnordisk tradition tidigast i Norge 1926 – i gare forskning på ett överskådligt sätt, liksom anslutning till den svenska koralboken 1921! alldeles nya teorier, delvis framkastade vid Den norska var dock frygisk, inte aeolisk som diskussioner vid de nordiska koralseminarierna den svenska. Danmark och Norge hade under i Lund. Att dagvisans både text och musik hundra år använt en nykomponerad taktfast lockat till forskning är uppenbart. durmelodi av Weyse, av musikforskaren Glahn Eftersom melodin inte påträffats i några karakteriserad som ”kirkelig nationalsang”. andra europeiska källor kan den betraktas som Den används fortfarande på Island och Grön­ en nordisk medeltida kyrkovisa. Detta innebär land – liksom när texten sjungs på samiska! inte nödvändigtvis ursprungsland Danmark, En blandsamisk textversion är f.ö. belagd även om versionen i Thomissøns psalmbok redan 1648. Ett mycket intressant avsnitt enligt författaren är ”utgångspunkten för den rör Färöarna och dess särpräglade folkliga fortsatta traditionsförmedlingen”. Detta kan koraltradition. En sådan melodiversion till möjligen ifrågasättas, då melodin också levat i dagvisans text återges i notskrift. muntlig form. Thomissøns melodi har bar-form Författaren poängterar att Den svenska enligt mönster från tysk minnesång. Eckerdal psalmboken 1986 har en östnordisk variant av godtar benämningen ballad men talar hellre melodin (s. 89 n. 81). Nordisk koralbok från om en visa, för att inte skapa ”en för den tiden 1961 tycks ha haft viss betydelse för melodins falsk gräns mellan folklig sång och ’kyrkovisa’” nutida utformning även i västlig tradition. (s. 36). 1986 förlorade dock den finländska dagvise­ Fortsättningsvis får vi följa melodin i dess texten efter 400 år (!) officiellt sin gamla väst- respektive östnordiska tradition, en melodi, som istället reserverades för andra

108 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner texter. Dagvisan fick en melodi av Klemetti dessutom fördjupat forskningsresultat av från 1903. Den samma år utgivna finlands- Lennart Hedwall (i Oscar Byström: Ett svenskt svenska psalmboken behöll dock den gamla musikeröde från 1800-talet. Gidlund, 2003, s. medeltida melodin. 438) med anknytning till ”Morasången”, om När det gäller den svenska utvecklingen uppteckningar från 1860-talet. Här bjuder bör några påpekanden göras gällande några f.ö. Anders Piltz på mycket intressanta hypo­ allmänt seglivade missuppfattningar (s. 83 f, teser om psalmens allra äldsta historia (ss. 110). Haeffners koralbok 1820 var inte ”stad- 295-311). fäst” utan bara ”antagen”, trots att en sådan Möjligen hade en körsjungande läsare uppfattning senare blev gällande (jfr. Dillmar hoppats få läsa något om Knut Håkansons Dödshugget mot vår nationella tonkonst. Diss., mycket sjungna arrangemang av melodin (i Uppsala, 2001, ss. 321, 351, 473 med n. 34); Gottfrid Bergs Läroverkskören), tillkommet vidare avsåg hans fermattecken inte rytmiska under 1920-talet. Det framstår som något av förlängningar utan enbart frasmarkeringar en gåta då det saknas i både Håkansons och (s. 362). Slutligen användes fjärdedelen som Bergs arkiv på Musik- och teaterbiblioteket. I grundvärde redan i 1854 års nyutgåva av det förra finns dock en sättning för två fioler, Haeffners koralbok (s. 2 n. 10). Det sagda transponerad en kvint uppåt med något an- förtar dock inget av författarens goda historik norlunda harmonisering samt längd på vissa om dagvisans gamla melodi. frasers sluttoner, men i princip samma melodi. Att ”Den signade dag” är den folkliga Den är daterad Göteborg 18 december 1927. koral som har flest uppteckningar, föranleder Visarkivets gamla notböcker och mängden Eckerdal att undersöka varför denna ­folkliga koraluppteckningar avslöjar att det fortfa- koralsång försvann. Med hjälp av nytt käll­ rande återstår mycket forskning, men förfat- material vidareförs diskussionen varsamt taren och förlaget är att gratulera till denna och författaren pekar på många oberoende välskrivna och värdefulla bok, en miniöversikt men samverkande faktorer. Han visar att den om nordisk koralhistoria – både officiell och wallinska psalmboken enligt sockenstämmo­ folklig – byggd kring en enda psalm. beslut började brukas i Mora redan 1827 utan Det bör noteras att ovanstående kommen- något förbud mot sång ur ”gambel botjen”. tarer inte berört något av allt det intressanta Upptecknaren Nils Anderssons förförståelse Eckerdal berättar om psalmtextens historia av Finn-Karins sång blir tydlig, hennes ut- alltsedan medeltiden i anknytning till tidigare tryck ”nya psalmer” kan mycket väl syfta forskning. Avslutningsvis innehåller boken på 1700-talspietismens sånger. Vare sig användbara förteckningar och register, liksom Koralboksformerna 1697 eller 1820 kan tas en överskådlig bilaga med psalmtextens vari- som utgångpunkt för hur melodin egentligen anter. Fotnoterna är välfyllda av svåråtkomlig sjöngs. Beskrivningarna alltifrån 1600-talet information. För den som själv vill studera vittnar om andra sångsätt. källor lämnas också en stor mängd värdefulla I slutkapitlet frågar sig Eckerdal slutligen internetadresser. Eckerdal har fört forskningen hur Finn-Karins version av dagvisan ”Den många steg framåt! signade dag” blev ”Morapsalmen vid jul”. Det Anders Dillmar leder till en detektivartad genomgång av ett flertal manuskript med uppteckningar, av­ skrifter, rekonstruktioner samt tryckta versio- ner. I festskriften till Folke Bohlin (recenserad i detta nummer av STM, ss. 77ff.) har författaren

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 109 Recensioner

Fryderyk Chopin: Sein und Polen som Mozartkugeln för Österrike. Polskt Werk. Being and Work. kulturliv har därför på ett förmodligen unikt sätt fått resurser att förvalta detta kulturella Fryderyk Chopin: Sein und Werk. Being and arv. Vart femte år ordnas t.ex. pianotävlingar Work. Red: Elzbieta Szczurko och Tadeusz i Chopins namn, den vid sidan av Tjajkovskij- Gut. Frankfurt am Main: Peter Lang, 2010 (Ars tävlingen i Moskva internationellt viktigaste Musica, Interdisziplinäre Studien). 584 s. ISBN pianotävlingen. Chopintävlingen är dessutom 978-3-631-60622-3 unik p.g.a. att det bara är Chopins verk som framförs. Polsk musikforskning har också Trots en relativt begränsad musikalisk produk- fått sin beskärda del för att förvalta Chopin- tion för huvudsakligen ett enda instrument arvet, även om den politiska omvälvningen på har Frédéric Chopin fått en central plats i ­80-talet gjorde situationen kritisk; då funde- vår västerländska musikhistoria. Orsakerna rade man på allvar på att sälja sitt Chopin-arv till detta är säkert många. Mieczyslaw till Japan som hade erbjudit hisnande summor Tomaszewski, den polska musikforskningens för att få överta rättigheterna. Som tur var ålderman, citerar i inledningen till sin artikel skedde inte detta och istället har man i Polen om ”Chopins musik – fenomenet och paradox­ fortsatt att själva förvalta sitt arv på ett erna” pianisten Artur Rubinstein som såg intelligent sätt. Man ger ut vetenskapliga Chopin som både den mest nationella och utgåvor (den gamla s.k. Paderewsky-utgåvan den mest internationella pianotonsättaren: ersätts nu av en ny textkritisk edition) och ”Chopin går hem överallt; vare sig jag spelar man anordnar årliga konferenser. Föredragen mazurkor i Kina, polonäser i Japan eller bal- publiceras och ges med jämna mellanrum lader i Australien eller Sydafrika.” också ut i engelskspråkig version. Man har Förutom de musikaliska kvalifikationerna också en tradition att gästfritt bjuda in och finns säkert också andra förklaringar som knyta till sig internationella musikforskare till är minst lika intressanta. En av dessa har dessa årliga konferenser som sedan fortsätter med den moderna synen på kanonbyggande att producera böcker och forskningsresultat i att göra. Värderingar är knappast vare sig sina hemländer och i internationell press. objektiva, oföränderliga eller autonoma. De Vid de stora jubiléerna 1960, 1999 och 2010 växer fram i ett socialt samspel där politiska, har man också ordnat stora internationella ekonomiska faktorer och kulturella maktför- konferenser med imponerande kongressberät- hållanden spelar roll. Värderingar som förefal- telser som resultat. I väntan på att rapporten ler stabila och vidmakthålls under längre tid från konferensen 2010 till 200-årsminnet har någon slags socialisationsprocess bakom av Chopins födelse skall bli klar, har man sig som stödjer denna stabilitet. Kyrkomusiken också samlat sig kring en bok om Chopins kan tas som tydligt exempel på denna hypotes. liv, person och verk, som förutom ur detta Det är ur ett dylikt kanonbildande perspek- nationsbyggande kulturella perspektiv också är tiv antologin Fryderyk Chopin: Sein und Werk. intressant som dokumentation av den polska Being and Work har sitt främsta intresse. För musikforskningens aktuella läge (17 av de 27 en nation med en turbulent politisk historia är bidragen är av polska musikforskare). Boken är nationalitetsstärkande faktorer viktiga. Chopin uppdelad i tre huvudavsnitt: Chopins person, är utan tvekan Polens viktigaste kulturella ikon Chopins verk och den idéhistoriska kontext och Chopinvodka har samma betydelse för i vilken Chopin verkade. Inom dessa ramar

110 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

finns ett brett spektrum av frågor och fakta och referera till tidigare forskning. Om det rörande Chopin. Här finns många återkom- finns några nya tankar eller konklusioner drun- mande men samtidigt outtömliga teman i knar dessa lätt i den övriga dokumentationen. Chopinforskningen representerade: Chopins Värdet med denna typ av skrifter får åt- påverkan på eftervärldens musikskapande, minstone delvis ses ur nämnda kanonbyggande t.ex. på polska tonsättare (här Maciewskijs perspektiv; att hålla Chopins liv och verk stän- pianomazurkor) eller andra länder (här tre digt aktuellt för nya generationer och publik- tonsättare från Chile); stilanalytiska frågor kategorier. Kanske är en del av forskningens (melodibildningen i Chopins nocturner, tonali- uppgift också att hålla ett kunskapsstoff med tetsproblem i etyderna); verkanalyser (Chopins tillhörande musikaliska värderingar levande variationsverk); uppförandepraktiska frågor enligt devisen: ”det som man hör och ser finns, (inspelningar av de 24 etyderna); Chopin det man inte får veta något om existerar inte”. och olika länder och orter (Chopin i Breslau, Texterna är också till övervägande del på tyska Chopin i Dobrzyn-land); källdokumentation vilket gör att boken i första hand vänder sig (Chopins brev i Kölns stadsarkiv); Chopins liv till en tyskspråkig läsekrets. Många av de in- (Chopin som patient, sjukdom och konstnärlig tressantaste bidragen till Chopin-forskningen produktion). Dessutom finns ett par självbio- på senare år är engelskspråkiga och har grafiska inlägg som går utanför den traditio- kommit från engelska och amerikanska musik- nella forskarramen. forskare som knutits till Chopinforskningen på Att artiklarna spretar åt olika håll är i sig ovan beskrivna sätt. inte ett problem, annat än att man i likhet Bertil Wikman med festskrifter ofta glömmer var man läst en intressant artikel någonstans. Ändå finns i antologin inbyggt åtminstone två problem. Musikproduktion med Chopins produktion är begränsad och den hu- föränderliga verktyg vudsakliga verksamheten som mogen konstnär ägde rum utanför Polens gränser. Även om det Jan-Olof Gullö: Musikproduktion med förän- mesta källmaterialet finns samlat i Warszawa, derliga verktyg: En pedagogisk utmaning. Diss., om inte i original så åtminstone i kopior (ori- MPC, Stockholms universitet. Stockholm: ginalmanuskriptet till Revolutionsetyden finns KMH-förlaget, 2010 (Skrifter från Centrum för som bekant hos Musikkulturens främjande musikpedagogisk forskning IX). 228 s. ISBN i Stockholm), är det kanske utanför Polens 978-91-88842-41-1 gränser som det intressantaste stoffet numera finns att söka. Jan-Olof Gullös doktoravhandling Musikpro­ Den flitiga produktionen har också skapat duktion med föränderliga verktyg: En peda- ett problem. Jag har hört en av redaktörerna gogisk utmaning har som målsetting å bidra för Chopin Studies sucka över att 90 procent til øket kunnskap om musikkproduksjon som av de artiklar man får in är ett ständigt om- profesjonell virksomhet, samt å begrepslig- tuggande av samma gamla stoff. Detta gäller gjøre kompetanser som er vesentlige for slik i viss mån också denna bok. Karaktären på virksomhet. Studien har følgende to problem- artiklarna är essäistisk och ofta eklektisk till stillinger eller forskningsspørsmål: sin natur, vilket också ligger i anläggningens natur. Varje artikel måste gå igenom sitt stoff

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 111 Recensioner

• Hva kjennetegner musikkproduksjon i ut- om musikkproduksjon. Følgende funn fremstår dannelsessammenheng og som profesjonell som sentrale i dette empiriske materialet: a) virksomhet? de redskaper som anvendes i musikkproduk- • Hvordan beskriver musikkprodusenter og sjon er foranderlige, b) musikkproduksjon er en lærere i musikkproduksjon den profesjonelle pedagogisk virksomhet, c) musikkproduksjon skiller seg fra andre musikkfaglige emner kompetansen de trenger i sine respektive bl.a. ved at man i dette emnet trenger både yrker? musikkfaglig kunnskap og teknisk kunnskap Resultatene fra undersøkelsen skal kunne om redskapene, og d) etableringen av musikk- gi kunnskap om hva blivende lærere i musikk- produksjon som emne for eksempel ved en produksjon og kommende musikkprodusenter kommunal musikk-/kulturskole kan oppleves trenger å lære seg i løpet av sin høgskoleut- som en trussel mot annen virksomhet ved danning. Slik avgrenses avhandlingens fokus institusjonen. til høgskolepedagogiske aspekter i forbindelse Del 3 består av kapittel 7, diskusjonskapit- med musikkproduksjon. telet. Her diskuteres arbeidets viktigste Avhandlingen er delt i tre deler. Del 1 resultater – sett i relasjon til forskningsspørs­ består av et innledende kapittel 1, samt målene nevnt ovenfor. Når det gjelder kom- kapitlene 2 og 3. I kapittel 2 – om bakgrunn petansespørsmålet, synes multikompetanse for avhandlingsarbeidet – fokuseres såpass å være et stikkord. Om man arbeider med forskjellige emner som ”milleniumsgenera- musikkproduksjon er man talent-speider, sjonen”, begrepene ”musikkproduksjon” og artist, komponist, arrangør, lydtekniker, desi­ ”musikkprodusent”, utdanning i musikkproduk- gner og/eller markedsfører. Man trenger både sjon – fra grunnskole til høyere utdanning, musikalsk og teknisk kompetanse, særlige Bologna-prosessen, musikkteknologiske utvi- lytterstrategier, kunnskap om aktuell musikk- klingstrekk, dannelse og utdannelse (bildning og ungdomskultur, kunnskaper om opphavsrett och utbildning), samt avhandlingens musikk- og juridiske spørsmål, samt kunnskaper om pedagogiske posisjonering. Kapittel 3 er teori- forretningsøkonomi og markedsføring (entre­ og metodekapittelet – med gjennomgang av prenørskap). I avhandlingens avsluttende de vitenskapsteoretiske og metodologiske refleksjoner fokuseres derfor musikkproduk­ utgangspunkt, samt beskrivelser av metoder sjonsredskaper, kreativ virksomhet og for datainnsamling og analyse. Her redegjøres musikkproduksjonskultur, kunnskapsutvikling det bl.a. for et grunnleggende kulturpsyko- i forbindelse med musikkproduksjon, politiske logisk teoretisk perspektiv, metodologiske aspekter m.h.t. utdannelse i musikkproduksjon, overveielser, forskningsetiske aspekter, samt musikkproduksjon som lederskap og personlig undersøkelsesmetodene observasjon, spørre­ utvikling, reproduksjon versus nyproduksjon, undersøkelse, intervju og kunnskapskritisk læringsmål og taksonomier, ansettelsesbarhet, tekstanalyse. og musikkproduksjon i et kjønnsperspektiv. Del 2 består av kapitlene 4, 5 og 6 – og Avhandlingen er på totalt 228 sider, inklusivt utgjør avhandlingens resultatpresentasjon, ”english summary”, register, referanser og presentasjonen av tre delstudier. Disse bilag. fokuserer henholdsvis musikkproduksjon i en Det finnes ikke mange avhandlinger på kulturskole, studenters oppfatninger om mu- doktorgradsnivå om musikkproduksjon. Slik sikkproduksjon, og yrkesutøveres oppfatninger sett er Gullös arbeid både viktig og interessant.

112 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

Samtidig finnes det i denne avhandlingen, som i det han ser det slik at musikkprodusentenes de fleste andre, en del problematiske momenter. måte å oppføre seg på, tenke, kommunisere Dette er en musikkpedagogisk avhandling. og oppfatte virkeligheten er ”ett resultat av Musikkpedagogikk som vitenskapelig disiplin den kulturen de verkar i” (s. 171). En slik ’naiv’ kan prinsipielt knyttes både til musikkviten­ sosialkonstruktivisme er det selvsagt all grunn skapelige og pedagogiske teoridannelser. til å problematisere, og også i denne sammen­ Denne avhandlingen preges av en nær hengen den noe ubekymrede omgang med tilknytning til pedagogiske teoridannelser og begrepet ”verkligheten”. (Det kulturpsyko­log­ perspektiveringer, og i liten grad av musikk- iske teoretiske perspektivet preger for øvrig vitenskaplige sådanne. Dette er et relativt flere nyere avhandlinger fra KMH. Man kan vanlig fenomen i musikkpedagogiske avhand- selvsagt diskutere om dette er et uttrykk linger, men ikke desto mindre problematisk. for konsentrasjon eller manglende bredde Spørsmålet er selvsagt hva Gullös arbeid m.h.t. det teoretiske. Uansett mener jeg at kunne vunnet på ved også å forholde seg til det teoretiske perspektivet bør velges ut fra musikkvitenskapelige teoridannelser. forskningsproblemets egenart.) Uten at ’dannelse’ (”bildning”) er noe hoved­ I Gullös arbeid ser det ut til at ”traditionell begrep i avhandlingen, er det nødvendig å musikundervisning” handler om ”reproduk- bemerke at avhandlingens dannelsesbegrep tion”, mens musikkproduksjon handler om fremstår som relativt uklart. Her fremset- ”nyproduktion”. Dette er selvsagt en fremstil- tes f.eks. ”traditionell undervisning” som ling som synes i overkant forenklende. Likeså motsetning til ”bildningsidealen”. Dette skjer er forståelsen av mesterlæretradisjonen som i samme kapittel 2 hvor tanken om dannelse en vestlig tradisjon merkverdig, siden man blandes sammen med forestillinger om kunn- naturligvis også kjenner denne tradisjonen i skapsproduksjon og andre ”mer pedagogiskt” andre kulturer. innrettede ideer og teorier, samtidig som Når det gjelder vitenskapsteoretiske og dannelse ses som alternativ til kunnskapspro- metodologiske momenter er Gullös bruk av duksjonstradisjonen i høyere musikkutdanning. begrepet ”paradigm” nokså omtrentlig. Gullö Klarhet og konsistens omkring dannelsesbe- blir også uklar når han omtaler teoretisk grepet kunne bl.a. vært utviklet i en utdypet per­spektiv hhv. som ”rättesnöre”, ”rum” og refleksjon omkring dannelsestenkningens ”utgångspunkt”. Disse ulike metaforene for et relasjoner til de ’aristoteliske kunnskapsformer’ teoretisk perspektiv legger selvsagt forskjellige episteme, techne og fronesis. Særlig relevant føringer for hvordan man skal forstå Gullös er denne typen refleksjon sett i forhold til forståelse og bruk av teori. avhandlingens diskusjon av den moderne dan- Et gjennomgående problem i mange musikk­ nelsesdiskursen i forhold til den høyere utdan- pedagogiske avhandlinger synes å være det nelsens læringsmålkategorier, vurderingsevne uavklarte forholdet mellom vitenskapsteore- og holdning (”förhållningssätt”), intuisjon og tiske perspektiver og avhandlingens teoretiske vishet (sophia) i kapittel 7. identitet. Så også i denne avhandlingen. Avhandlingen knytter seg til et kulturpsyko- Man kunne generelt ha ønsket seg en større logisk perspektiv som et teoretisk hovedfokus. bevissthet omkring det faktum at dette ikke Gullös forståelse av et kulturpsykologisk nødvendigvis er samme teori(er). perspektiv synes imidlertid å medføre en Denne avhandlingens styrke ligger ikke pri- tilnærmet ”deterministisk” oppfatning – i mært i nyskapende teoretiske drøftinger eller

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 113 Recensioner

metodologiske nyvinninger. Styrken og det nye themselves are a result of musical values ligger selvsagt i det at avhandlingen belyser expressed by a number of variables. Pure musikkproduksjon både i utdannelsessammen- rhythm, independently of pitch and timbre for heng og i profesjonell virksomhet. Det gjør den instance, is no sound in itself, but it is a musi- på en god måte. Slik sett er avhandlingen altså cal variable. Instead of sound space, Harper både viktig og interessant. suggests a much wider music space, which is a system of “infinite musical variability that puts Øivind Varkøy all existing music into the context of its much wider and unrealised possibilities” (p. 111) or Infinite Music: Imagining the “the continuum formed by all musical objects” Next Millennium of Human (p. 61). It thereby becomes a broadened and Music Making relativistic version of sound space, where the variables are endless, as opposed to five, and Adam Harper: Infinite Music: Imagining the the values of these variables are continuous. Next Millennium of Human Music Making. Musical objects are consequently defined as Zero Books, 2011. 234 s. (Kindle ed.). ISBN subsets of musical space, by having at least 978-1-84694-924-1 one constrained variable. According to this model, styles, instruments, How would it be possible to argue for a new and works are all then examples of musical modernism in music that follows the spirit, objects, as they all constrain music space in and not merely the technique of the modern- some way by allowing different “degrees of ism of the 20th century? This question is the freedom”. A piano, for example, constrains starting point of Adam Harper’s book on a new the musical space by allowing only certain musical modernism. Harper, a British music­ discrete pitches, as well as by other variables ologist, states that the old modernism ironi- determining the instrument’s characteristics. cally seems to have conservative adherents in Ragtime is also a musical object by some con- academic circles that often seem to have very straining characteristics in music space that specific ideas of which composition method is demarcates it from other genres. Beethoven’s preferred. To overcome this problem, he builds Große Fuge constrains music space in a much his argument on the thesis that modernism is more detailed way by specifying tempo, not “a state or a set of particular techniques instruments, pitches and durations and so or characteristics, but a direction” (p. 2). He forth that makes up all the degrees of freedom then goes on to discuss this direction by a necessary to perform the work. systematic account of concepts I will discuss This model may seem too abstract, but it below. gives Harper the possibility to discuss a new Harper is inspired by John Cage’s “sound musical modernism, and where it differs from space”, where the composer discusses five the old one. Innovations of 20th century have determinants that make up sound: frequency, explored the outermost extremes of the map amplitude, timbre, duration and morphology of possibilities that the author calls the “music (envelope). The result is a total sound space space”, but the second phase of innovations on which the discussion of all possible music remains: “the infinite task of colonising the is founded. Harper argues, however, that music entirety of music space” (p. 112). Harper dis­ comes before sounds, as (musical) sounds cusses this inwardly exploration of music’s

114 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

“pure, unspecified, unquantised potential to to synthesis but starting from scratch, instead vary” that follows the spirit of modernism in of familiar material. Harper could here have an age of post-experimental music, where mentioned Schönberg’s concept “developing certain conventions and traditions have long variations”. This technique, as the composer been discarded. As stated in the book, we argued, was essential, as homophonic music commonly still have old-fashioned images of produced its material by modifying/developing “new music”, where it means the dismantling repetitions of earlier material. Neither does of conventions, rather than adoption of the author mention Klangfarbenmelodie, new ones. The previous modernists explored which was another novelty from the old mod- the edges of music space and attempted to ernism. Here, contrasts in timbre were used dismantle the conventions. In light of this, the in creating melodies by distributing lines to author’s suggestion of defining modernism several instruments. Repetition of timbre that as an inward exploration of music space is a occurs with one instrument delivering a line refreshing one, especially when it does not was therefore interrupted. The old modernism, mean going backwards or taking the postmod- therefore, seems to have explored “music ernist route. space” in more ways than just atonality. Critical listening, therefore, means revealing Harper is willing to go beyond the tradi- more information about music space to the tional western way of practicing music by his listener. By founding the discussion on the discussion of “alien genres” towards the end continuous music space with infinite variables of the book. At the same time, he demarcates and values, Harper is also able to discuss musical activity from non-music as any activ- a wide array of topics such as discrete vs. ity that have been specified by composers or continuous variables in music, musical image listeners as musical (p. 33). This is unavoid- and musical meaning through making use of able, as he puts musical intentions before vocabulary such as “music space” and “musical sounds, but it also partly prioritizes the com- objects” he introduced earlier. poser – and therefore somewhat reinforces The author also discusses musical percep- a traditional hierarchy found in western art tion by “images of music” that are musical ob- music. This issue aside, Harper accomplishes jects as they appear to the mind. Accordingly, discussing musical modernism from a new they reduce all possible manifestations of perspective, one that is very relevant in the information from musical objects to a certain 21st century. set of features according to affordance (p. Berk Sirman 133). Images of music, without which all we hear would be disordered sounds are only possible as they recur. Repetition is therefore ”The temple of music” by a very important element in music; it creates Robert Fludd images and changes them depending on what is repeated and how. Peter Hauge (red.): ”The temple of music” by New music demands an increase in its Robert Fludd. Farnham: Ashgate, 2011. 315 p. degrees of freedom. “Synthesis” is one such ISBN 978-07-5465-510-7 way to reach new music through balancing repetition and difference and “alien styles” In a beautiful volume the Danish scholar Peter are another way that works in a similar way Hauge recently edited, with an introduction,

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 115 Recensioner

translation, and commentary, the section on among the intellectual elite and the growing music from Utriusque cosmi maioris scilicet class of natural philosophers that Fludd’s work et minoris metaphysica, physica atque tech- was studied, and it is in this context that the nica historia (‘A metaphysical, physical and treatise’s importance lies”. It is strikingly curi- technical history of both cosmoses, viz. the ous, though, to compare this quotation from greater and the smaller’), published 1617–18 the book with the information concerning the by Robert Fludd (1574–1637), the famous same publication on Ashgate’s website (www. English physician, mystical philosopher and ashgate.com/isbn/9780754655107): “However, Rosicrucian. For Fludd, just as for many other reading Fludd’s work on music theory and natural philosophers of his time, music was of practice in the context of his own time and vital importance. As Hauge writes (p. 4), “the comparing it with other contemporary trea- relationships between figures or numbers (that tises, it is apparent that much of it contains is, the musical intervals and rhythms) were highly original ideas and cannot be considered essential for understanding the composition of old-fashioned or conservative. It is evident the universe”. that Fludd’s music philosophy influenced and A tenth of the approximately 1 000 pages of provoked contemporary natural philosophers this encyclopedic Utriusque cosmic […] historia such as Marin Mersenne and Johannes Kepler.” (UCH) is therefore entirely devoted to music, In our time, however, Fludd’s treatise will under the heading De templo musicae. This probably be of principal interest mostly to part has in its turn been divided into chapters musicologists, and the obstacle that its Latin that treat it from several perspectives: the language naturally poses for modern scholars subject of music, the musical system, the has been successfully removed by Hauge’s consonances, rhythm, the consonances of publication. The many new editions with symphony, and musical instruments. The translations of texts of music theory that have musical aspects of Fludd’s work have received been published lately will facilitate research scanty attention in previous research, Hauge in the history of music theory immensely, and stresses, especially within musicology. Fludd’s Hauge’s contribution is a valuable addition. reputation as a Rosicrucian and occultist may Since it is likely that the translation is the be one reason, but Fludd’s view of the world part of Hauge’s book that will be of greatest was also severely criticized early on by promi- interest to most scholars, it is satisfying to nent contemporary natural philosophers such notice that this is also its strongest part. The as Kepler, Mersenne and Gassendi, who all subject matter is both difficult and compli­ counted music within their fields of interest. cated, but Hauge has mostly taken sound And Hauge gives a plausible explanation of the decisions, and produced a legible and convinc- lack of interest for Fludd’s musical thoughts ing English text, which is supported by a very shown by contemporary and later readers. short introduction, containing summaries of Although knowing that the UCH was very the seven chapters of the book and an exem- popular (p. 19): “[…] one has to be careful not plary sketch of the printing history, among to emphasize the significance and originality other things, as well as rich information in the of the ‘Temple of Music’ from a music theo- commentary on linguistic features, models, retical point of view. There is no indication sources, etc. It is true, however, that there that the work was highly regarded by profes- are several instances where I would person- sional musicians and composers; rather, it is ally have chosen differently from Hauge. For

116 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

example, he always translates “durus” and especially from Isidore and Cassiodorus, or if “mollis” as ‘hard’ and ‘soft’. This is of course he has overlooked the passage in Augustine. the literal translation, which can be found Moreover, the information in the commentary also among Fludd’s contemporaries, but I that “appendo” is ‘weigh’ in Classical Latin would prefer to keep the “durus” and “mollis” (p. 248) makes one wonder what handbooks in italics also in the English text. Instances of Hauge has used. I find the sense he looks for the gnomic future, which is used in generally attested in both Oxford Latin Dictionary and valid statements, and which is so common in Thesaurus Linguae Latinae, but I do not find scientific Latin of the time, Hauge generally ‘weigh’. Another example is on p. 251. Hauge translates in the future tense, but this should there says that Lippius in Synopsis musicae rather be translated in the present in English. novae (1612) divides sound into “longus” There are some incorrect translations. E.g. the [‘duration’], “latus” [‘pitch’], and “crassus” “concinniores” on p. 44 in this context does [‘volume’]. But this is not true. In Lippius “lati­ not mean ‘more handsome’, but ‘more refined tudo” is actually closer to ‘dynamics’, while [in manners]’. And the “versatur circa” on p. “crassitudo” is ‘pitch’ (see fols. B5v–B6v in 54 in this context is not ‘revolves around’, Lippius). but ‘is concerned with’. In some passages My main problem with Hauge’s book, how­ Hauge has misinterpreted the Latin text. One ever, concerns the Latin text, and it is one notable such instance is on p. 78, where the for which he himself is not only to blame. Latin: “[…] cum tonus in duas partes, hoc According to the editorial principles of the est, in duo semitonia aequalia non dividatur, series, which is announced first in the volume, sed inaequalia, quorum quod majus est apud the editions are presented in their original Graecos Apothema dicitur, aliud vero minus form, i.e. “they retain original spelling, capi- Diesis, appellatur” must rather be translated: talization and punctuation, as well as certain ‘[…] since a whole tone is not divided into salient features of the type”. In Hauge’s book two parts, that is, into two equal semitones, this includes both retention of the diacritical but into unequal. The bigger of these is called marks that are so common in Neo-Latin texts, apothema in Greek, but the other smaller one and expansion of abbreviations. Keeping the has the name diesis.’ original spelling, capitalization and italics can Unfortunately, the book also suffers from be defended on good grounds. Behind spelling other kinds of errors, and imprecise state- often lie etymological theories that reflect ments. On pp. 247 ff., on the derivation of the the linguistic knowledge of the time. Capitals word ‘music’ from the Muses, Hauge writes: and italics still say something to us in our “It most likely stems from Isidore of Seville, time. But the punctuation in Neo-Latin texts Etymologiarum, 3.14 […] and again from follows quite different principles than what Cassiodorus, Institutiones, 2, ‘De musica’, we are used to, and it is often inconsistent. 1.” What does Hauge mean? The idea can be Because of the latter fact Hauge has often felt found already in Augustine (ord. 2.14.41): obliged to ‘correct’ the original punctuation; “musae, unde ista disciplina sensus intellec- very many of the emendations are actually tusque particeps musicae nomen invenit”, so it of this kind. As a reader one wonders what is not first attested in Isidore and Cassiodorus. principles Hauge follows when doing so. Our The reader then cannot be sure if Hauge has modern, or the one of the original text? Why reasons to believe that it for Fludd may stem does he, for instance, add the comma reported

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 117 Recensioner

in footnote e on p. 54, but not one between memoarer eller biografier med egna eller “per naturam” and “in F” some lines above on andras minnen, upplevelser och översikter över the same page? Hauge defends the retention deras verksamhet. Allt ifrån skvaller till böcker of the diacritical marks by telling that these med vetenskapliga ambitioner. En lång rad used to facilitate the understanding of the dirigenter har t.ex. själva tagit till orda i olika grammatical and syntactical construction of frågor. Exempel på genren är Bruno Walters the sentence (p. 26). For experienced readers Von der Musik und vom Musizieren (1957), of texts from the period they can still do so, Conversations with Toscanini (B.H. Haggin, but mostly they do not, and sometimes they 1959/1979), och Furtwänglers Gespräche über lead the reader astray. Hauge’s emendation on Musik (1948). Än mer ambitiösa exempel är p. 42, for instance, I think is wrong for such a Harnoncourts Musik als Klangrede (1982) och reason. It is more likely that the circumflex of Der musikalische Dialog (1984). Detaljerade “pacifica” has been placed there erroneously anmärkningar till en rad partitur inom stan- by the printer than that “interpositione” has dardrepertoaren har getts av Norman Del Mar been rendered wrongly as “interpositionis”. i bl.a. Confusion and Error in the Orchestral Likewise it has obviously been impossible for Repertoire (1981). En liknande skrift är Tor Hauge to reproduce an acute accent over the Manns egna kommentarer till Sibelius symfo- letter q, and therefore this letter is in these nier, utgivna postumt av Siegfried Naumann cases written in italics instead. The result is 1994. more confusion, when the aim should be more Den här recenserade boken är en hybrid clarity. Probably facsimile-reproduction of the bestående av dels Tor Manns egna tillbaka- Latin text would be a better alternative if the blickar, hämtade från radiointervjuer med series must necessarily keep it in its original Tor Uppström, dels interfolierade biografiska form. kapitel skrivna av utgivarna Lennart Hedwall Be that as it may. Nobody can question the och Carl-Gunnar Åhlén. Längst bak i boken great value of the publication on the whole. finns förteckningar över Manns bevarade The fine English translation with a parallel inspelningar, hans elever i dirigentklassen, en Latin original and a rich commentary gives kronologisk översikt, kompositionsförteck- researchers in our time a very much-increased ning och en personförteckning. Två CD-skivor access to an important historical text. med inspelningar med Tor Mann som dirigent gjorda mellan 1938–1951 bifogas boken. Peter Sjökvist Tor Manns (1894–1974) egna berättelser från sitt händelserika liv som dirigent i Stock­ Patos och tradition: En bok om holm och Göteborg är underhållande läsning. och med dirigenten Tor Mann Som son till en polis och en frälsningssoldat växte han upp under enkla förhållanden i Lennart Hedwall och Carl-Gunnar Åhlén: Patos sekelskiftets Stockholm. Han beskriver livfullt och tradition: En bok om och med dirigenten sin barndom och uppväxt och fascinerande Tor Mann. Stockholm: Atlantis, 2011. 365 s., möten med många av tidens främsta musik- ill., 2 CD. ISBN 978-91-7353-510-6 personligheter. Internationella storheter som Rachmaninov, Nielsen och Sibelius, Nikisch, Det publiceras en strid ström av böcker av eller Strauss, Toscanini och Furtwängler, men också om artister, sångare, musiker och dirigenter; rader av svenska tonsättare som Stenhammar,

118 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

Alfvén, Rangström, Atterberg, Nystroem och arvet efter Tor Mann” är en ansats till bredare Rosenberg passerar revy. Dråpliga historier utvärdering av Manns lärargärning. Flera från orkestermusikerlivets vardag berättas intressanta uppslag i boken fullföljs inte. friskt och fräckt. Han drar sig inte för att ge På s. 90 finns t.ex. ett avsnitt om hur Mann negativa omdömen: ”Om Hilding Rosenberg förändrar sittordningen i orkestern, men några hade fått i uppdrag att skriva musik till tele­ jämförelser med hur man satt innan eller i fonkatalogen hade han gjort det.” Däremot andra orkestrar ges inte. På s. 197 nämns att innehåller hans berättelser knappast några man fortfarande spelade på ventilbasuner, djupare konstnärliga analyser eller mer in- men några ytterligare kommentarer ges inte. trängande synpunkter på dirigentyrket. Dessa (Sibelius och Stenhammar på ventilbasun!) delar av boken riktar sig snarast till den Över huvud taget saknar man ett mer samlat breda allmänheten – vilket ju också var den grepp kring dirigenten Mann och hur han ursprungliga avsikten med radiointervjuerna. repeterade, dirigerade o.s.v. En bredare bak- Utgivarna har valt att lämna dessa muntliga grundsteckning till hans repertoar, verksamhet tillbakablickar nästan okommenterade. Bara och hans betydelse i relation till andra aktörer några få förtydliganden av namn inom paren- (dirigenter, tonsättare, konsertanordnare) tes förekommer. Detta är beklagligt. Läsaren nationellt och internationellt hade varit värde- lämnas vind för våg och kan få svårt att full. Bristen är extra beklaglig, eftersom herrar orientera sig i vilken tid det handlar om eller redaktörer förmodligen är de i Sverige som vilka de personer är som Mann berättar om. bäst hade kunnat göra detta. Boken kan na- Utgivarna ger inte ens Manns födelsedatum turligtvis läsas på olika sätt och utifrån skilda när han börjar berätta om sin uppväxt. Lite syften. Trevligt berättade minnen, intressanta fotnoter med kommentarer och förtydliganden tekniska detaljer och givande (personligt hade förenklat och berikat läsningen. (Som partiska) skildringar av ledande aktörer inom recensent undrar man om kritiken i ett fall tidens svenska musikliv är några av de största som detta ska rikta sig mot utgivarna eller behållningarna av boken. förlaget? Svenska förlag brukar ha väldigt Owe Ander svårt för fotnoter.) Carl-Gunnar Åhlén har skrivit ett spännande kapitel om ”Tor Mann och massmedierna”, Mahler-Handbuch som skildrar framväxten av musikradion och radioorkestern. Mer problematiska är de långa Mahler-Handbuch. Red: Bernd Sponheuer avsnitt i boken som skildrar Manns verksamhet och Wolfram Steinbeck. Weimar: Metzler och i Göteborg (ss. 87–183) och i Stockholm (ss. Bärenreiter, 2010. 504 s., ill., notex. ISBN 245–267). Egentligen rör det sig om ren kon- 978-3-476-02277-6 sertstatistik som omformats till löpande prosa. Svåröverskådligt och trögt. Man undrar vilken Inför Mahlerjubileet har denna handbok läsarkrets kapitlen riktar sig till? En ren och sammanställts av flera individuella bidrag. överskådlig statistik (liknande den som ges för Tjugofyra författare har skrivit korta ar- inspelningarna) hade varit att föredra. tiklar som berör Mahlers person, verk och Manns minnen kompletteras med redaktör­ verkreception. Förebilden har varit kompen- ernas, främst Hedwalls egna minnen av tiden. dierna om kompositörer som har utgivits i Ett inledande kapitel betitlat ”Det konstnärliga de engelskspråkiga länderna. Det innebär att

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 119 Recensioner

Mahlerhandboken huvudsakligen inte innehål- Mah­lers världsbild (skriven av Adolf Nowak), ler många nya forskningsresultat utan mera är hans kompositoriska härkomst (skriven av tänkt att vara en sammanfattande överblick Walter Werbeck) eller hans skaparprocess över resultat av Mahlerforskningen som har (skriven av Peter Andraschke). Detta avsnitt tillkommit under de senaste fyra decennierna. redogör omfattande för de kulturella och Bokens inledande del är en tabell över Mah­ musikaliska förutsättningar och aspekter som lers liv och verk. Denna tabell är dock inte var relevanta för Mahler. Man får ett intryck helt konsekvent strukturerad eller synnerligen av hans bakgrund som musiker och estetiker. översiktlig. De tre spalterna (biografi; Mahler Samtidigt får man en aning om hans specifika som dirigent; verk) ger ibland samma informa- sätt att skriva musik utan att författarna tion eller blandar de olika rubrikerna på ett går alltför mycket in i de kompositoriska sätt som är svårt att sätta sig in i. Bernd detaljerna. Sponheuers inledning, som följer på detta, Det senare sker dock i bokens ­huvuddel. fokuserar på det ovanliga faktum att Mahlers Här analyseras och beskrivs Mahlers kom­ musik för första gången blev riktigt populär po­si­toriska verk, hans lieder, symfonier, så sent som under 1960-talet, en utveckling ung­domsverk och även hans bearbetningar som Mahler siade om redan kring sekelskiftet. och kompletteringar av andra kompositörers Sponheuers förklaring härtill är bl.a. att detta musik. Analyserna har skrivits av tio olika hände eftersom publikens erfarenheter på så författare och därför blivit metodiskt olika i genomgripande sätt hade ändrat sig. Publiken högsta grad. Wolfram Steinbecks beskrivning blev genom 1900-talets katastrofer och om- av Wunderhornsymfonierna är lite mera kur­ välvningar så att säga mer mogen att kunna sorisk än övriga verkanalyser och presenterar uppskatta Mahlers musik. Men självklart har inte något nytt material utan verkar vara också bl.a. utvecklingen av ljudinspelningstek- mera en sammanfattning av gängse analyser nologin haft en viktig del i Mahlers växande som t.ex. Constantin Floros’ bok om Mahlers popularitet. symfonier. Barbara Meiers analys av Femman För den biografiska delen i handboken står är däremot en hermeneutisk musikbeskrivning Jens Malte Fischer som ger en kort samman- med analytiska inslag som använder många fattning av sin monumentala Mahlerbiografi, typiska Adornoidiom och -tankefigurer, en mer vilken onekligen har blivit ett standardverk personlig text. En koncis tabellarisk analys av inom Mahlerlitteraturen. Hans artikel fokuse- sjätte symfonin, berikad med en beskrivning rar på Mahlers judendom och antisemitismen av alternativa strukturella tolkningsmöjlig­ som uppstod i Wien kring sekelskiftet. Denna heter, ges av Siegfried Oechsle. Han har aspekt är visst en rimlig ansats för att kunna f.ö. konsulterat Mahlers både skisser och ge en specifik, och på sätt och vis kanske tryckversioner av symfonin, vilket de andra även fullständig, bild av Mahlers omvärld och författarna av analyserna inte gjort. Peter personlighet. Revers artikel om Das Lied von der Erde är Sedan följer en betraktelse av Mahlers es­ ingen motivisk-tematisk eller harmonisk analys tetiska och kompositoriska besynnerligheter av musiken utan behandlar huvudsakligen – ett slags förspel till bokens centrala del som textens proveniens och tar upp den intres- utgörs av detaljanalyser av vartenda verk. santa frågan om Mahler möjligtvis hade hört Liksom en inledning av analyserna fungerar kinesisk musik innan han komponerade dessa dessa sju artiklar som fokuserar bl.a. på dikter med kinesiskt ursprung. Dessa utvalda

120 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

exempel bör räcka för att visa hur heterogena Volymen avslutas med en verkförteckning de synvinklar är som används för att analysera samt ett namn- och verkregister. Mahlers kompositioner, även om alla dessa Mahler-Handbuch håller vad titeln lovar. synvinklar är rimliga i och för sig. Detta kan Filologisk detaljinformation som t.ex. beskriv- betraktas både som en för- och en nackdel. ning av symfoniernas olika versioner och Å ena sidan blir därigenom mångfalden inom musikens källmaterial hittar man bara undan- Mahlerforskningen synbar, men å andra sidan tagsvis i denna bok. Men praktiskt taget alla är det svårt att jämföra de olika analyserna – viktiga aspekter av nutida Mahlerforskning och därmed också verken. förekommer i artiklarna, som somliga är En beskrivning av Mahlers samtid och om­ informativt och kompakt skrivna. Läsaren får värld föregår den här refererade analytiska på ungefär 500 sidor en överblick över såväl delen. Avsnittet som följer verkbeskrivningarna föremålet – Mahler och hans musik – som behandlar däremot tiden efter Mahler, d.v.s. Mahlerforskningens numera väldigt talrika receptions- och tolkningshistorien, och består förgreningar. Kanske är just denna mångsidig- av fem uppsatser skrivna av fem författare. De het en förklaring till varför Mahlers musik mest intressanta och substantiella texterna blivit så oerhört populär och t.o.m. domine­ bland dessa är väl Bernd Sponheuers recep- rande i nutida konsertrepertoar. Som alla tionshistoriska överblick och Hartmut Heins stora konstverk blir hans symfonier och lieder artikel om interpretationshistorien som jämför uppenbarligen alltmer fascinerande, djupa, och och utvärderar de mest bekanta inspelning- kanske även gåtfulla, ju längre man betraktar arna av Mahlers symfonier. Här blir det klart dem. att Mahlers samtid hade en helt annan tolk- Martin Knust ningspraxis än vad vi är vana vid. Dessutom ifrågasätts en myt som ofta påträffas i Mahlerlitteraturen. Enligt den gamla geni­ ”Min tid ska komma”: Gustav estetiken – vars rester fortfarande finns kvar Mahler i tvärvetenskaplig i musikhistorieskrivningen – betraktades han belysning nämligen som ett misskänt geni som förgäves slogs med sin samtid för att hjälpa sitt verk ”Min tid ska komma”: Gustav Mahler i tvärve- till genombrott. Men även om Mahlers musik tenskaplig belysning. Red: Ursula Geisler och först under 1960-talet blev verkligen populär Henrik Rosengren. Lund: Sekel, 2011. 123 s., ill. bland fack- och amatörpubliken så spelades ISBN 978-91-85767-85-4 hans musik dessförinnan – bortsett förstås från Nazityskland – inte så sällan som man Med anledning av Mahler-jubileet 2011 (100 år kanske skulle kunna tro. Det behöver bara hän- sedan hans död) anordnades av musikveten­ visas till att Mahlerreceptionen dessutom har skapen vid Lunds universitet en rad föreläs­ varit ett internationellt fenomen från början: ningar som här har kommit ut i bokform. själv introducerade han sina verk i USA kort För­ord och omslagstext specificerar så att efter 1900, det finns en lång Mahlertradition i säga yttergränserna mellan antologins syften: Ryssland resp. Sovjetunionen och redan under å ena sidan ”populärvetenskapliga” framställ- tidigt 1930-tal nådde Mahlers musik Japan. ningar, å andra sidan ”problematiseringar” av Här krävs ytterligare forskning för att kunna ”fenomenet Mahler”. Eller skall det uppfattas värdera denna snabba spridning. som en strävan mot ett både-och? I varje fall

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 121 Recensioner

framstår inte innehållet fullt så konsekvent Rosengren att författaren Gustav Aschenbach som boktiteln anger: på tvärvetenskaplig likt Mahler har förlorat en dotter. Men hos grund, snarare som utgående från flera håll: Mann står det så här: ”Eine Tochter, schon utifrån olika aspekter av nutida musikveten- Gattin, war ihm geblieben. Einen Sohn hatte er skap och i ett par något mer speciella appli- nie besessen.” kationer av dels kulturhistorisk dels en medial Marion Lamberths artikel med undertiteln (semiotisk) synvinkel, där en musikvetenskaplig ”Om förhållandet mellan Arnold Schönberg förankring tyvärr är bristfällig. och Gustav Mahler” (observera namnföljden!) Mahler är en svår gestalt att handskas hör också till avdelningen av allmänt infor- med, musik- såväl som kulturvetenskapligt. merande bidrag. Den tecknar en detaljerad, Det är flera, som genom tiderna har stångat men på paradoxalt vis något för bred bild av sig blodiga på de problem som ständigt har den dynamiska musikmiljön under Mahlers formulerats, än sådana som har lyckats här- tio, egentliga Wien-år (från 1897). För bred med: Mahler mellan modernitet och romantisk emedan framställningen upplyser avsevärt mer idealism, mellan programförknippad och om Schönberg och hans närmaste krets än om absolut musik, mellan högsta estetiska och Mahler; ja, man kan nästan säga att dennes etiska strävanden och en eklekticism som inte hustru, Alma, har fått större utrymme än undviker triviala verkningssätt. bokens huvudperson. Några av bokens artiklar framträder med Med Ursula Geislers text ”Theodor W. prägel av att inte vilja gå för nära in på Adornos reception av Gustav Mahlers sånger” livet av dessa och liknande problem. Här får den receptionshistoriska aspekten en stark finns, kan man säga, de populärvetenskap- teoretisk prägling, om också först och främst liga bidragen, och de är i allt väsentligt av i en refererande form. Innehållet av teori är receptionshistoriskt slag, med eventuella re- alltså i allt väsentligt Adornos. Och därmed ceptionsteoretiska moment i framställningen. kommer nu en ”problematisering” av Mahler Mest värdefull i denna kategori är, tycker jag, på banan. Geisler är emellertid ingen stark Greger Anderssons ”När blev Mahler och hans Adorno-läsare, och jag betvivlar även att musik bekant i Sverige?”, där han framdrar hennes åhörare har fått någon större behåll- hittills okänt och intressant material inom ning av detta föredrag, ty särskilt pedagogisk KMA:s ramar, från tiden omedelbart efter är hennes framställning inte heller. Det fordras Mahlers död. Annars fungerar hans utdrag ur både mera utrymme och en skickligare för- den stockholmska musikkritikens reaktioner medling för att förtydliga Adornos vägröjande på Mahler-uppföranden som ’del 1’ av en synpunkter och argumentation. Constantin hastig skiss av svensk Mahler-reception, som Floros skulle nog ha varit en bättre, framförallt Henrik Rosengren bygger vidare på i kapitlet mer åtkomlig grundval för behandlingen av ”Mahlerreceptionen – en värld av uppfatt- Geislers valda huvudproblem: Mahlers förhål- ningar”. Detta är också det bidrag som mest lande till romantiken, liedmässigt belyst. explicit förhåller sig till Mahlers bekanta (och Felaktiga faktaupplysningar förekommer i boktiteln framlyfta) citat: ”Meine Zeit wird också i betänklig grad här: Till ”de mest kända kommen” (hos Rosengren textavsnittet: ”Är sångcyklerna” räknar Geisler Das klagende Lied Mahlers tid nu?”). Härtill en korrektion: På tal som varken är vidare känd eller är vad man om Luchino Viscontis ”Mahleriserade” filmati- vanligtvis menar med en sångcyklus (snarare sering av Thomas Manns Tod in Venedig påstår en tresatsig kantat). Bland ”de mest kända”

122 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

glömmer hon å andra sidan de många sånger- och tankas över till Mahler som [...] liksom na ur Des Knaben Wunderhorn – men framhål- online iakttar alltihop, samtidigt som det ler dem dock sedan och hävdar då frejdigt att sker” – ja då förstår man att Hammarlund dessa samlingar var Mahlers enda textförlaga spelar publiken ett spratt. Blott är det inte så fram till år 1900! Alla Mahler-lieder före 1886 oskyldigt som det låter, för det har ju ingen (inklusive Das klagende Lied, om man vill) som helst grund under fötterna. Och då är det och inklusive de kända Lieder eines fahrenden inte ens populärvetenskap, utan alltigenom Gesellen har hon därmed uteslutit. ovetenskapligt. Två bidrag förefaller mig inget mindre än Ej avsevärt mycket bättre är det ställt med misslyckade, i stort sett. Mats Arvidsons bidrag ”Verbala och visuella Anders Hammarlunds artikel med under- aspekter i tredje symfonin”, där det avgöran­ titeln ”Guido Adler, Gustav Mahler och det de momentet är en – fundamentalt sett judiska bidraget till den tidiga musiketnologin” oautentisk – ”bildsida”, en image-komponent, visar visserligen att författaren är hemma­ representerad genom två fonogram-illustra- stadd med judiska församlingars historia och tioner (skivomslag). Artikeln är späckad med olika sångtraditioner i synagogorna. Men hermetisk teori av ’new’ musicology-tappning, detta ämnes relevans för Mahler som tonsät- men den understöds inte av någon musikalisk tare, kulturpersonlighet eller för hans musik är tolkning. Flera gånger ställer författaren åt- lika med noll. Hammarlund postulerar på om- minstone en specificering av sina betraktelser i vägar något annat, varvid en musiketno­logisk utsikt, dock utan att inlösa den. attityd ställs på benen. Den är dock inget Allt som allt en inte vidare lyckad Mahlerbok. annat än en koloss på lerfötter. Guido Adler Bo Marschner skall föreställa att representera etno­login som musikvetenskaplig praxisform och att på rentav mystiskt sätt ha påverkat Mahler. Studier i folkets visor Men Adler var i realiteternas värld ganska ointresserad av all folkmusik – den sidan Ulf Peder Olrog: Studier i folkets visor. Red. och av ’hans’ musikvetenskapliga byggnad låg, i komment.: Mathias Boström, Märta Ramsten Wien, i händerna på kollegan Robert Lach, och Karin Strand. Stockholm: Svenskt visarkiv till vilken Adler dessutom hade ett ansträngt i samarbete med Samfundet för visforskning, förhållande. Har författaren läst Edward 2011 (Skrifter utgivna av Svenskt Visarkiv Reillys Gustav Mahler and Guido Adler: Records XXXI). 307 s., ill. ISBN 978-91-979205-0-6. of a Friendship (Cambridge University Press, 1982)? Han nämner inte denna – enda – bok Det finns flera anledningar till varför man läser om personkonstellationen, och han kommer en bok. En del läses enbart för nöjes skull, nog inte heller där, vad jag minns, kunna finna andra som undervisningsförberedelse, en del minsta stöd för sin etnologiska fantasmagori. ligger i linje med ens egen forskning, andra När man läser (s. 29 f.): ”I 4:de symfonins utmanar och ifrågasätter den. Vissa riktar sig första sats tycker jag mig se hur professor till en väldigt snäv läsekrets, medan andra Adler sitter baktill på [fader] Bernhard Mahlers försöker inkludera läsare från många olika om- brännerivagn, medförande fonograf och kame- råden och discipliner. En del har dokumenta- ra [...] Allt detta [dvs. den folkmusik som Adler tion av ett visst material i sikte, medan andra tänks lyssna på] samlas in och dokumenteras, vill utveckla nya teoribildningar. I vissa samsas

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 123 Recensioner

flera av dessa mål sida vid sida. motiveras i sin tur med att ”innehållet fortfa- För mig har läsningen av Studier i folkets rande är vetenskapligt relevant” – bland annat visor med texter av Ulf Peder Olrog, utgivna är hans redovisning av skillingtryckssamlingar och kommenterade av Mathias Boström, fortfarande det enda som skrivits om detta Märta Ramsten och Karin Strand, pendlat än i dag. De menar också att eftersom flera mellan flera av dessa sorters läsupplevelser. av texterna är ”barn av sin tid”, så utgör de Ibland har jag fascinerats över att de frågor en ”intressant del av folkmusikforskningens och forskningsuppgifter som Olrog framställer historia i Sverige”. Dessutom – påpekar som viktiga inom visforskningen fortfarande de – har Olrogs arbete haft, och har, en stor har hög aktualitet. Hit hör frågor om sprid- betydelse för det arbete som bedrivits inom ningsformer, förhållandet mellan muntligt och Svenskt visarkiv. Genom detta är texterna en skriftligt och fokuseringen på metoder för att form av institutionshistoria och därmed ger skapa sig en bild av vissa visors popularitet hans arbete i förlängningen en fördjupad insikt under olika tidsperioder. Ibland har jag arbetat i och förståelse för ”varför traditionsmaterial mig igenom stycke efter stycke med material­ vid flera kulturarvsinstitutioner ser ut – och redovisningar, textdelar som kanske i första klingar – som de gör” (s. 11). hand ska ses som referenslitteratur än något Utöver att Olrogs texter ger en insikt i annat; bra att veta när man behöver komma åt vilka forskningsfrågor som var aktuella under materialet, men kanske inte läsupplevelser som 1950-talet och en bit in på 1960-talet, så är i sig är särskilt upplyftande. jag enig med utgivarna att det är viktigt att På så sätt utgör dessa texter från 1951 till ha en förståelse för hur dagens kulturarvs- 1965, varav en del getts ut tidigare och andra institutioner kommit att se ut som de gör i består av föredrag och annat outgivet materi­ dag. Särskilt viktigt är det kanske när det rör al, bidrag som till sin karaktär är redovisande centrala institutioner som Svenskt visarkiv, och andra som i högre utsträckning pekar vars samlingar, register och dokumentations- framåt, mot kommande forsknings- och doku- verksamhet för många med mig utgör en mentationsverksamhet. Just viljan att sträva viktig utgångspunkt för vidare forskning om framåt inom visforskningen, att sammanställa traditionell vokal och instrumental musik i och få översikt över befintligt källmaterial Sverige. För att vi ska ha en möjlighet att inta och vikten av väl genomförd samtidsdoku- ett källkritiskt förhållningssätt till visarkivets mentation, löper som en röd tråd genom i material, är det därför viktigt att vi utöver princip samtliga texter. Det kan röra sig om kännedom om materialet i sig, också har uppmaningar till fortsatt insamlingsarbete, möjlighet att besvara frågor som: Hur har resonemang runt hur arkivmaterial bör ordnas det samlats in? Vilka metoder har använts? upp, metoder för att studera visors popularitet Varför var det just detta material som var av under olika perioder och resonemang runt intresse? Vad valde man att inte samla in? För lämpliga tillvägagångssätt för insamling och att belysa den här typen av frågeställningar, dokumentation i samtiden. är samtida texter och redogörelser av personer Trots detta är det motiverat att ställa sig direkt involverade i arbetet guld värda. Här frågan varför Svenskt visarkiv valt att ge ut utgör Olrogs texter ett viktigt bidrag. Olrogs texter. Själva anger utgivarna att syftet Utifrån ett sådant resonemang utgör som med utgåvan är att ”tillgängliggöra Olrogs vis- jag ser det forskningsvärlden den viktigaste forskning för en vidare läsekrets” (s. 10). Detta målgruppen för publikationen. Den som är

124 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

intresserad av Olrog som radioman eller vis­ röstanvändning och musikalisk/textlig gestalt- artist bör nog söka sig till annan litteratur. ning. Den litterära vissången sätts in i ett Varför inte till Svenskt visarkivs populärveten- socialt och kulturhistoriskt sammanhang – det skapliga tidskrift Noterat XIX från 2011 som är med andra ord en musiketnologisk studie. har Olrog som tema? Det källmaterial som författaren utgår från Avslutningsvis vill jag ge en eloge till är dels inspelningar, huvudsakligen grammo- utgivarnas inledande kapitel och till deras foninspelningar, dels recensioner och artiklar separata kommentarer till de olika texterna. i dagspress och tidskrifter från den aktuella Dessa sätter in de enskilda texterna i ett tiden. I fråga om senare tid bidrar hon med större sammanhang som knyter an både till eget intervjumaterial. Olrogs verksamhet på Svenskt visarkiv, vilken Undersökningen är kronologiskt anlagd och betydelse han hade där, och till texternas Rhedin har valt att specialstudera tre tidspe- relevans – ibland icke-relevans – för dagens rioder som vardera har fått ett kapitel. I vart forskning inom området. Kommentarerna ger och ett av de här tre kapitlen presenteras två därmed ytterligare en dimension till Olrogs till fyra vissångare som får representera epo- texter, samtidigt som de binder samman de ken med en inspelning var – inspelningen finns enskilda texterna till en större helhet. också på den bifogade CD:n. Tyngdpunkten i avhandlingen ligger på de två första tidspe- Karin Eriksson rioderna där man kan följa framväxten av den litterära visan som genre. Sjungande berättare: Vissång I den första epoken, 1910- och 20-talen, får som estradkonst 1900-1970 vi möta fyra mycket olika artister, mer eller mindre professionella, som får representera Marita Rhedin: Sjungande berättare: Vissång vissången på den offentliga scenen vid den som estradkonst 1900-1970. Diss., institu­ här tiden. Det är fråga om tre män och en tionen för kulturvetenskaper, Göteborgs kvinna, lutsångaren Sven Scholander, bond- universitet (Skrifter från musikvetenskap komikern Skånska Lasse (Theodor Larsson), XCVIII). Ejeby, 2011. 286 s., ill., CD. ISBN romans- och vissångaren Nils G. Svanfeldt 978-91-88316-60-8 och vissångerskan och bygdemålsberättaren Ida Gawell-Blumenthal (Delsbostintan). För Den smått unika svenska vistraditionen med var och en lämnas en kort biografi, följd av en rötter i 1700-talets sällskapsvisa utvecklades beskrivning av deras framförande i den valda på 1900-talet att bli mer scenisk. Marita inspelningen. Det är framför allt Scholander Rhedin har ägnat sin avhandling åt framväxten som med sitt distinkta uttal och följsamma av den svenska visan på estraden 1900–70, lutackompanjemang pekar framåt och lägger speciellt framförandepraxis och förändringar grunden för den svenska lutsångartraditionen. av framförandeideal över tid. Det är fråga De fyra artisternas sångsätt, röstanvändande om en musikalisk genre som tidigare skildrats och repertoar skilde sig åt väsentligt. Men brett av Per-Erik Brolinson och Holger Larsen gemensamt för deras framträdande var att de i Visor till nöjets estrader 2004. Rhedin be­ med mimik, gestik och kommentarer interage- gränsar sig här till ett fåtal viktiga artister rade med publiken. under tre olika perioder. Genom exempel Vissångens placering i förhållande till privat, valda ur deras repertoarer vill hon visa på halvoffentlig och offentlig sfär diskuteras

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 125 Recensioner

bland annat med hjälp av Habermas teorier folkligt och exklusivt, enkelt och konstfullt, om borgerlig offentlighet som demokratisk intimt och populärt. Samspelet mellan liv och modell. I borgerliga kretsar levde visan främst verk kommenteras och där är Taube ett givet i halvoffentliga sammankomster, musika- exempel. liska och litterära, och de framträdande var Definitionen av litterär visa, en genre som amatörer. Det fanns uttalade klass- och köns- alltså är fullt utbildad på 40-talet och som konventioner. Scholander, som hade borgerlig blivit ett eget repertoarområde, diskuteras bakgrund, bröt mot konventionen när han i allt ingående. Det kan vara fråga om tonsatta större utsträckning försörjde sig på vissången. dikter av kända skalder, t.ex. Ferlin eller Dan När Ida Gawell-Blumenthal, prästdotter och Andersson, men begreppet kan också använ- läkarhustru, uppträdde på scenen bytte hon das om visor med skriftlig förlaga och som skepnad och intog Delsbostintans roll, iklädd inte levt i muntlig tradition. Författaren påpe- folkdräkt. kar att en viss kanonisering av kända litterära ”Den litterära visans guldålder” är rubriken visor pågår under 40-talet och visorna blir på den tidsperiod som omfattar 1930- och författaranknutna – man sjunger Karlfeldt, 40-talen. Filmen, radion och grammofonen Ferlin etc. De vissällskap som bildades under blev nya viktiga medier för spridning av både denna gyllene period, t.ex. Visans Vänner, schlager och visor, och en ny sorts artist kom kan ses som en förlängning av den borgerliga fram med ett sångsätt anpassat till mikrofon­ salongen. en. Visan blev nu det helsvenska alternativet ”En andra visvåg” är rubriken på 1960- och till jazz och schlager och fick stå för äkthet 70-talens stora intresse för visan med vis­ och till och med svenskhet. pråmen Storken och Visfestivalen i Västervik Tre visartister representerar den här peri­ som de främsta scenerna. Visbegreppet oden: Evert Taube, Karin Juel och Gunnar Tu­ utvidgas alltmer genom att populärmusi- resson. Taube och Turesson gjorde visserligen kaliska former fusioneras med visan. Två åtskilliga grammofoninspelningar och radio- portalfigurer från denna tid, Fred Åkerström framträdanden, men var i första hand scen- och Cornelis Vreeswijk, står båda för ett artister. Karin Juel därermot mötte sin stora brott mot den existerande vistraditionen. publik i radion och via grammofoninspelningar. Vreeswijk hämtar inspiration från bl.a. bluesen Valet av frontfigurer är inte alldeles självklart. och jazzen och inför också nya tekniker i Det fanns ju många fler viktiga visartister vid sitt gitarrackompanjemang. Åkerström var den här tiden: Lillebror Söderlundh, Margareta ju främst uttolkare av andras visor och hans Kjellberg, Ulf Peder Olrog och Vilhelm Julinder, känslomässigt dynamiska gestaltning beskrivs för att nämna några, och man skulle önska en här mycket välfunnet med en modell hämtad tydligare motivering till urvalet. från Stanislavskijs teorier om ”den upplevande Författaren har här många olika infalls- skådespelarkonsten”. vinklar på periodens vissång, så många att Hur har då sångsätt och röstideal förändrats det är svårt att redogöra för dem på denna under åren 1900–70? I korthet kan nämnas be­gränsade plats. Enkelhet och naturlighet blir att temposkiftningar och ritardando var en del ett ideal. Personlighet och autenticitet i ut- av texttolkningen hos de äldre lutsångarna, trycket blir viktigare än musikalisk och teknisk medan de senare trubadurerna gör rytmiska skicklighet. Visan rör sig inom ett fält som tänjningar och pauseringar inom ett stabilt kan definieras som både offentligt och privat, tempo. I det senare fallet har också melodin

126 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

varierats under inflytande av populärmusika- and the Beatles. Vid det här laget är det som vi liska stilelement. En sådan påverkan kan också alla vet till och med 45 år sedan det begav sig, märkas i fråga om röstkaraktären, nämligen en men intresset för Beatles musik lever vidare gradvis ökad acceptans för ”opolerade” (skrov- trots att vi lever i en tid som inte bara i tid liga, pressade) röster. Normen för artikulation räknat befinner sig allt längre från det ofta har ändrats från mycket tydlig hos den första rosafärgade 60-talet. Inte minst det sätt som periodens vissångare till mindre distinkt hos musik görs på och lyssnas på hade inte ens 60-talets yrkestrubadurer. Här hänvisas bland de visionära män som spelade in Sgt. Pepper’s annat till John Potters teorier om att stilistisk Lonely Hearts Club Band kunnat gissa sig till. förnyelse frammanats ur behovet att söka Man kan nog lugnt utgå ifrån att samma mer ändamålsenliga sätt att förmedla en kvartett inte heller kunde förutse att deras text, vilket i sin tur är beroende av det sociala musik skulle utgöra det sannolikt främsta sammanhanget. forskningsobjektet inom den gren av musik- Man kan alltså följa förändringarna i en vetenskapen som tämligen mossigt ofta kallas lång linje från Scholander till Vreeswijk. Men populärmusikforskning. Mest omskrivet av jag tror mig också se en socialt betingad alla Beatles alster är just ämnet för denna linje. För mig är det slående att de olika vis- antologi, redigerad av Olivier Julien som 1999 sångarnas sociala bakgrund har styrt deras skrev sin doktorsavhandling om Beatles klang- repertoarer, framträdanden, scener och publik värld. Juliens egen text tillhör majoriteten av – från Scholander och Svanfeldt med borgerlig texterna i denna välskrivna antologi, nämligen bakgrund och borgerlig publik, via sångare den del som är både läs- och tänkvärd. med anknytning till de radikala Klarapoeterna, De texter som jag upplever som intres- fram till yrkestrubadurerna på den politiska santast i boken är i samtliga fall de som inte vänsterkanten. är traditionellt musikteoretiskt analytiska. Det här är en ovanligt välskriven och lättläst Det är sannolikt ingen slump. Läser man avhandling där vi kan följa vissångens fram- t.ex. Naphtali Wagners bidrag (”The Beatles’ växt på estraden via mönsterbildande sångare. psyche­classical synthesis: psychedelic classi- Som helhet innehåller den många spännande cism and classical psychedelia in Sgt. Pepper”) aspekter och infallsvinklar på både vissångar­ förstår man nog varför. Wagner använder na och vissången, allt styrkt med teoretiska schenkeranalys (det var nog första gången resonemang och med ljudande exempel på den den meningen förekommit!) för att få till ett medföljande CD:n. samband mellan konstmusik och psykedelia. Det är inte bara dömt att misslyckas, det blir Märta Ramsten förutsägbart nog knappast ett övertygande resultat av det försöket. Påminner om att Sgt. Pepper and the Beatles skruva i en skruv med en hammare – är man tillräckligt okänslig så går det. Sgt. Pepper and the Beatles: It Was Forty En annan spik som flera författare kokar Years Ago Today. Red: Olivier Julien. soppa på är missuppfattningen att denna skiva Aldershot: Ashgate 2008. 190 s., notex. ISBN är ett konceptalbum. Det finns tillräckligt 978-0-7546-6249-5 många uttalanden från nyckelpersoner för att Får jag presentera en bok om den skiva vi alla avfärda den infallsvinkeln. Likväl dyker den är bekanta med sedan många år: Sgt. Pepper upp till och med i ett sammanhang som detta,

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 127 Recensioner

med forskare som borde veta bättre. Än värre Slutligen vill jag lyfta fram redaktören är det när man använder tanken på Sgt. Pepper Olivier Juliens eget bidrag till samlingen, en som konceptalbum för att driva igenom sina text som lyfter fram och problematiserar hypoteser. Nog om detta. Bättre att hylla uppkomsten och utvecklingen av den fono- solskenet än att förbanna regnet. Annorlunda grafiska traditionen. I processen som omfattar uttryckt: jag lyfter fram de artiklar som utgör förändringen från singeln till LP:n och studion angenäm läsning. som kreativt musikredskap jämförs Beatles Michael Hannan slår ett välbehövligt slag inspelningar med Beach Boys Pet Sounds och för ljuddesignen på skivan. I detta lägger han Frank Zappa and The Mothers of Inventions såväl musik som ljud, instrument, röster, för- Freak Out!, där både de vertikala och horison- inspelade ljud och hur man processade dessa, tella processerna beaktas. men även inspelningarnas oönskade ljud, mix­ Genom i första hand Juliens, men även de ningen och hur alla dessa element struktureras andra framstående bidragen, kan man inte på skivan. En undersökning som denna må bara ha överseende med de mindre lyckade vara latent anakronistisk, men synnerligen artiklarna, utan också sannolikt få en ledtråd relevant i lyssnarnas öron i dag. till varför Beatles musik fortfarande är rele- Rätt person på rätt plats kan man utan vant, även om det är ett antal år sedan det var vidare säga om David Reck, som i många år ”twenty years ago today”. har fördjupat sig praktiskt och teoretiskt i den Thomas Olsson indiska musikskatten. Hans kapitel om rela- tionerna mellan Beatles och just den indiska musiken utgör en frisk fläkt. Reck skriver med X. Tre etyder över ett tema av lättsam pondus och får mycket sagt utan att Iannis Xenakis (1922-2001) vara långsökt, tvärtom är detta kapitel fyllt av konkret information – i motsats till vissa ka- Andrej Slávik: X. Tre etyder över ett tema av pitels långsökta spekulationer – och kontext­ Iannis Xenakis (1922-2001). Diss., Institutionen ualiserar Harrisons, Lennons och McCartneys för litteratur, idéhistoria och religion, förhållande till indisk musik såväl musikaliskt Göteborgs universitet, 2011. 321 + 145 s. som socialt på ett övertygande sätt. (disputationsupplaga). En aspekt som inte är musikvetenskaplig i strikt mening, men som otvivelaktigt är en Denna doktorsavhandling i idé- och lärdoms- väsentlig del av ett albums helhet är skiv­ historia består av en avhandlingsdel och en omslaget. Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club del som innehåller ett förklarande och reflek- Band pryds av ett ikoniskt omslag som i likhet terande kapitel – ”Exposition” – avfattat på med musiken utgjorde en förändring av hur engelska. Här ingår också avhandlingsdelens omslagen förväntades se ut och fungera på fotnotsapparat och bibliografi. Uppläggningen 1960-talet. Utgångspunkten i artikelförfat- sammanhänger med Sláviks uttalade strävan taren Ian Inglis text är dels att gruppen genom att ansluta till det regelverk som gäller i sam­ att omgärda sig med betydelsefulla karaktärer band med konstnärlig forskning, vilket han uttryckte en förmåga att överskrida spatiala motiverar i expositionskapitlet. och tidsliga gränser, dels att omslaget i högre Avhandlingen handlar om den grekisk- grad än något annat skivomslag fick status franske tonsättaren, arkitekten med mera, som konst. Iannis Xenakis, och dennes idévärld. Den har

128 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

formen av tre ”etyder” kring olika aspekter av mångförslagne Xenakis”, skall antinomin hans liv och tänkande, varvid den första heter upplösas. Förutsättningen finns i filosofihis- ”Nollpunkten: Xenakis som formalist”. Den in- torien och diskussionen rör sig från Platon leds med ett motiv som återkommer i samtliga via försokratikerna till Epikuros. Här menar studier och som handlar om den unge grekens Slávik att Xenakis har funnit den princip, ankomst till Gare d’Austerlitz den 11 november som med Lucretius latinska benämning på 1947. I anslutning därtill följer en liten skiss atomernas nödvändiga avvikelse från en över det franska intellektuella landskap som förutsedd bana kallas ”clinamen”. I förening mötte honom, med en särskild markering vid med tankegods från all världens kulturer skall existentialismen. Med detta börjar presenta­ denna nödvändiga osäkerhet bilda grundvalen tionen av ingenjören med en ambition att för såväl Xenakis’ livshållning som för hans genom abstraktion och formalisering finna ett estetik. Enligt Slávik kan denna sammanfat- slags ”estetisk nollpunkt”. Från en sådan skulle tas med det enda ordet dramaturgi. Detta han mer eller mindre automatiserat kunna diskuterades vetenskapligt av Aristoteles och realisera en musikalisk idé som ett klingande har knappast blivit mindre intressant sedan objekt. Slávik presenterar därmed den kanske dess. Ofrånkomligen har det en central roll i vanligaste bilden av Xenakis. Här blir den organisationen av klingade förlopp, vars delar emellertid den ena sidan av en tvetydighet, med Aristoteles ord i Jan Stolpes svenska vilken resten av avhandlingen skall utforska. översättning följer på varandra ”med nödvän- Den andra etyden har titeln ”Genombrott: dighet eller sannolikhet”. I Sláviks avhandling Xenakis som vitalist”. Här hamnar den indivi- tillerkänns dessutom performativiteten stor duella personen i centrum. Han var uppväxt betydelse, liksom den traditionella form av i Rumänien, utbildad i Grekland och aktiv i mimesistänkande, som så många undvikit att den grekiska motståndsrörelsen under andra se hos Xenakis. världskriget, med en svår skada som följd. Andrej Slávik har skrivit sin avhandling Krigets anarki blir ett slags historisk nollpunkt inom idé- och lärdomshistoria. Detta märks i berättelsen, en motsvarighet till den este- bland annat på det att han undviker att stödja tiska. Strävandena att fylla algoritmer med ett bärande resonemang på analys och tolkning emotionellt innehåll knyts nu samman med av musikverk. När han redovisar musikbeskriv- tanken att introducera en störning i de axiom­ ningar hämtas de från etablerade musikfors- atiska systemen. I fokus står här Xenakis’ kare. I gengäld uppvisar avhandlingen en sä- intresse för naturen i såväl vetenskaplig som kerhet i att hantera vetenskapliga, filosofiska omedelbar mening. Ett intensivt upplevelse- och allmänkulturella diskussioner, som man flöde ställs i skarp kontrast till den formalism, ofta saknar på musikvetenskapligt område, vilken enligt den inledande etyden ville jäm­ även i de bästa familjer. Förvisso sträcker sig föra konstnären med en rymdpilot som med ambitionerna att placera in Xenakis i olika den automatiserade kalkylens hjälp kunde intellektuella traditioner ibland väl långt. Det behärska alla upplevelsegalaxernas inbördes gäller bland annat den inledningsvis nämnda relationer. Xenakis får ett janusansikte. Den existentialismen, men också försöken att via ena sidan visar en total rationell kontroll; den den matematiska strukturalismen knyta hans andra öppnar existentiella avgrunder. ståndpunkter till den intellektuella rörelse I den tredje etyden, som har den homer­ som från 1950-talet formades i Claude Lévi- iskt turnerade rubriken ”Vägskäl: den Strauss’ efterföljd. Med tanke på de påfallande

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 129 Recensioner

olikheterna i ontologiska förutsättningar som som kan bli en mycket intressant forskning. finns mellan den matematiska strukturalism­ Detta gäller de musikformella aspekter av ens företrädare och Lévi-Strauss efterföljare hans komponerande, där den traditionella förhåller jag mig ganska skeptisk till försöken. formlärans verktyg känns trubbiga, men där Även om Xenakis’ starka band till antikens Aristoteles resonemang är användbart. Vidare tänkande är otvetydiga, vill jag också sätta blir performativiteten en central dimension på ett litet frågetecken för tesen att Epikuros’ ett sätt som ger en större innebörd åt både nödvändiga avvikelse skulle vara något Xenakis’ klangintresse och hans plats i efter- slags ofrånkomligt tema när det gäller hans krigstidens musikaliska modernism. Att Slávik i skapande från en estetisk nollpunkt. Som denna avhandling inte mäktat med att genom- Xenakisbeundrare accepterar jag med glädje föra en djupgående diskussion av hans förhål- den antinomi som presenteras i de första lande till den tradtionella, men under den sena två etyderna och början av den tredje. Den 1900-talet alltmer uppluckrade konstnärsrol- berikar bilden av människan, ingenjören och len, är en uppfordran inför framtiden. konstnären. Men jag tror att Slávik här går i en Sten Dahlstedt av idéhistorieskrivandets vanligaste fallgropar, nämligen övertolkandet. Trots allt fanns en rad förhållanden som kan förklara spänning­ Svenska tangenter: Svenska arna mellan kontroll och rationalitet å ena pianister före 1950 sidan och de emotionella och existentiella avgrunderna å den andra. En viktig faktor, Svenska tangenter: Svenska pianister före 1950. som åtminstone ger en intressant bakgrund till Red: Carl-Gunnar Åhlén. Caprice Records, CAP Xenakis’ subtila och inte alltid helt rationella 21681 (Collector’s Classics XII), 2010. 216 s., känsla för klangfärg, är Olivier Messiaens 4 CD, DVD. inflytande. Detta kunde ha behandlats en aning utförligare, gärna i medveten kontrast Ett växande intresse för restaurering och till det som Le Corbusier utövade. Över huvud återutgivning av musikinspelningar från ljud- taget skulle jag vilja hävda att avhandlingen teknikens barndom har kunnat iakttas under skulle ha stått på en mer stabil grund om de de senaste tjugo åren. Under titeln Svenska idéhistoriska resonemangen kompletterats tangenter har nu för första gången en stor med några studier av centrala verk och deras samling tidiga svenska pianistupptagningar relationer till det aktuella musikutbudet. utgivits. Denna box är sammanställd av Carl- Slávik tecknar emellertid inte bara en bild Gunnar Åhlén och består av tre delar: en av det spänningsfyllda ansikte, som Xenakis packe inspelningar med ett sextiotal pianister, under många år försökte dölja genom att en bok om 216 sidor med utförlig informa- på bild nästan enbart framträda i profil och tion kring det klingande materialet, samt en halvprofil. De traumatiska upplevelserna under DVD-skiva med tolv radioprogram där Hans kriget vanställde vänster ansiktshalva, men de Leygraf samtalar med Jan Lennart Höglund öppnade också för hans djupt humanistiska om pianoundervisning och interpretations- intressen. Avhandlingen ger oss dessutom frågor. Åhlén har under lång tid bedrivit ett några mycket användbara nycklar till Xenakis’ enastående arbete med publicering av tidigare estetik. Det faktum att dramatiken hamnar i förbigångna inspelningar. Svenska tangenter är centrum för intresset är bara början av vad den tolfte volymen i den av honom redigerade

130 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

serien Collector´s Classics, vilken även inklude- Franzén – vilka var delaktiga i omfattande rar titlar som Äldre svenska stråkkvartetter och gallringar i Sveriges Radios arkiv. I slutet av John Forsell, den siste sångarfursten. boken finns dessutom en utmärkt, liten text Två huvudprinciper styrde urvalet av in­ där Gottfrid Boon förklarar huvudtankarna spel­ningar till Svenska tangenter. För det i sin psykologiskt inriktade pianistiska filo- första skulle de medverkande pianisterna ha sofi och tar avstånd från sin forna elev Käbi debuterat före 1950, även om vissa av upp- Laretei som han kallar avfälling, samt Tor tagningarna stammar från den senare delen av Ahlbergs torra men sakliga kommentarer seklet. För det andra skulle de ha ”efterlämnat angående framförandet av Wiklunds första ett bestående intryck” under sin tid i Sverige, pianokonsert. och helst ha varit verksamma som pedagoger. Bokens tyngdpunkt utgörs dock av ett mi- Att internationella storstjärnor som Annie niatyruppslagsverk med utförliga inspelnings- Fischer och Simon Barere återfinns i samlingen förteckningar, samt kortbiografier över pia- kan verka överraskande. Det är inte uppenbart nister inom projektets intressesfär. Denna del hur de sorterar under rubriken ”svenska pia- kan fungera även som fristående referensverk. nister”, även om de var bosatta i Sverige under Såväl biografierna som inspelningskatalogen en kortare tidsperiod. Urvalet är emellertid täcker nämligen ett långt vidare territorium inte grundat på ett krav att pianisterna skall än spåren på skivorna, och ett antal av de vara födda, uppvuxna eller ens permanent här upptagna pianisterna finns inte nämnda bofasta i Sverige, utan istället på att de skall i någon av Sohlmans musiklexikons upplagor. ha haft en inflytelserik verksamhet i landet. De listade inspelningarna är inordnade under Vidare är Åhléns uttalade avsikt med denna följande rubriker: kommersiella pianoskivor; antologi att teckna en bild av pianokulturen i radioinspelningar; övriga pianistinspelningar, Sverige genom att presentera smakprov av så och YLE – Finlands radio. Detta upplägg med­ många pianister som rimligen kan rymmas på för att man måste studera fyra olika register fyra CD-skivor. Svenska tangenter syftar till för att få klart för sig vad som finns bevarat bred överblick snarare än fördjupning och av med exempelvis Hilda Waldeland. Det hade utrymmesskäl är därför flera av inspelningarna varit enklare med en samlad förteckning för nedkortade. de läsare som vill undersöka vad enskilda I den medföljande boken tecknar Åhlén pianister har producerat, men om syftet är den historiska kontexten kring upptag- att tydliggöra innehållet i Sveriges Radios ningarna. Här förmedlas inblickar i svensk eller YLE:s arkiv så är naturligtvis den i boken inspelningshistoria och fascinerande fenomen valda systematiken att föredra. Tabellerna är som Beckomberga sjukhusradio och Sveriges grafiskt välordnade och läsarvänliga trots att Radios beredskapsband. Åhlén söker också en de rymmer mycket information. Man bör också förklaring till att så få svenska inspelningar av lägga märke till att även om bokens omslag pianister från tidigt 1900-tal finns bevarade. lovar ”förteckningar över samtliga kända kom- Han lägger en stor del av skulden hos Natanael mersiella pianoskivor och radioinspelningar Broman – som var musikchef på Sveriges m.m.”, så listas här i vissa fall endast ett ur­ Radio 1925–52 och främst tycks ha varit val – det gäller exempelvis Ingemar Bergfelt, intresserad av att dokumentera sitt eget pia- Kåge Dominique, Greta Eriksson och Irène nospel – samt hos bolagets överbibliotekarie Mannheimer. Folke Lindberg och programdirektör Nils-Olof Återutgivning av gamla ljudinspelningar kan

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 131 Recensioner

vara behäftad med praktiska problem som det är av fundamental betydelse för det klangliga kan vara svårt att finna en idealisk lösning på. intryck som musiken gör. Till detta kan läggas Det finns långt drivna möjligheter att eliminera att pianorullarna spelas upp på andra instru- brus och annan distorsion genom digital bear- ment än de spelades in på – vilket förvisso betning, men sådana ingrepp i ljudmaterialet i sig själv är tillräckligt för att underminera kan samtidigt leda till att musikens klangfärg deras status som tillförlitliga framställningar påverkas. Skivornas ljud är renstädat, men av pianisters framföranden – samt en rad pianotonen på vissa spår är starkt präglad oklarheter rörande hur informationen om av brusreduceringen. Instrumentet låter där musikens dynamik har registrerats, i vilken artificiellt och digitalpianolikt (se exempelvis utsträckning den har redigerats i fabriken CD 2, spår 10 och 22). Balansgången har och i vilken grad pneumatiken kan tänkas naturligtvis varit besvärlig, men jag misstänker frambringa den fulla bredden hos pianistens att musikupplevelsen skulle ha gynnats av en dynamiska uttrycksskala. Om man känner till mindre sträng bearbetning till priset av en teknikens begränsningar kan man dock lyssna något högre brusnivå. på återgivningar av pianorullar med delvis Det finns dock registreringar av pianospel andra öron än på ljudinspelningar och finna från åren strax efter 1900 som är helt mycket av intresse i dem. brusfria: inspelningar på pappersrullar med Den främsta av de stora förtjänsterna hos stansade hål för självspelande pianon. På den Svenska tangenter är att boxen tillgängliggör första CD-skivan kan vi höra hur en Welte- tidigare svåråtkomliga inspelningar med en Mignon-mekanism spelar en av Emil Sjögrens rad sällan hörda pianister. En tidigare stum och tre av Wilhelm Stenhammars pianorullar. del av vårt kulturarv kan därmed höras igen. Detta är intressant och betydelsefullt, men Här finns fina framföranden av bland andra i sammanhanget är följande saker värda Olof Wibergh, Sven-Gunnar Andrén och att begrunda: En Welte-Mignon-inspelning Märta Ohlson. Ljudupptagningarna och den registrerade automatiskt pianistens tangent- bifogade dokumentationen utgör bidrag till nedtryckningar i form av bläckmarkeringar, svensk pianisthistorieskrivning, men är också men hålen i de rullar som sedan tillverkades värdefullt grundmaterial för framtida fortsatt stansades för hand – vilket Åhlén framhåller arbete med denna inriktning. Åhlén nämner som en förklaring till ojämnheter i anslaget att han ursprungligen planerade utgivningen hos självspelande pianon. Man skulle kunna av ytterligare en volym om fyra CD-skivor med tillfoga ytterligare egenheter hos denna pianistinspelningar där några få interpreter in- och uppspelningsteknologi som klarlägger skulle beredas större utrymme, men att denna varför den bara kan ge en ungefärlig bild plan inte har kunnat sättas i verket sedan av en pianists konstnärskap. Det finns rent nyutgivningen på Caprice avslutats. Man kan- konstruktionsmässiga orsaker till att Welte- ske kan tillåta sig att hoppas att entusiasten Mignon-systemet saknar förmåga att återge Åhlén, trots allt, kan lyckas finna en väg att en framstående pianists klang. Welte-Mignon- förverkliga även en sådan kompletterande pianot kan nämligen endast producera två utgåva. olika ljudstyrkenivåer samtidigt, en för basen Martin Edin och en annan för diskanten. Det kan alltså inte spegla hur en pianist balanserar tonerna i ett ackord mot varandra, och denna faktor

132 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

Sångare! En bok om svensk Att just Bellman fick ett så stort genomslag manskörssång och Svenska inom 1800-talets manskörskanon förklarar Sångarförbundet Stenström bland annat med att ”drömmen om fri tillgång på rus och kärlek fick tillfäl- Sångare! En bok om svensk manskörssång och ligt utlopp när man sjöng Bellman” (s. 82). Svenska Sångarförbundet. Red: Carlhåkan Folke Bohlin belyser i ”Samloms bröder! Den Larsén. Stockholm: Gehrman, 2009. 160 s. svenska körrörelsens uppkomst” framförallt ISBN 978-91-7748-285-7 studentsången i Upp­salas början på tidigt 1800-tal. Här berörs studentmiljöernas i Att organiserad manskörssång i Sverige är Uppsala och Lund särskilda ställning samt de drygt 200 år gammal och Svenska Sångar­ fosterländska perspektiv som gav upphov till förbundet grundades i Stockholm 1909 föran- att tolka nationalismen vokalmusikaliskt, så ledde Sveriges Körförbund 2009 att ge ut en som redan hade skett på kontinenten, inte sorts jubileumsbok ”om svensk manskörssång minst i Frankrike. Enskilda aktörers – som och Svenska Sångarförbundet”. På sina 160 Johann Christian Friedrich Haeffners – viktiga sidor samlar antologin tio olika bidrag med roll för manskörssångens inriktning och manskörsfokus från sex manliga och en kvinn- utveckling belyses. Särskild vikt lägger Bohlin lig författare. Då boken ”avser att i populär på tesen att manskörssången i Sverige har form och med olika infallsvinklar skildra två- sin början i Uppsalastudenternas sångliga hundra år av manskörssång” (omslag) kan det hyllning till fältmarskalken Mauritz Klingspor vara irriterande men inte förvånande, att den den 24 oktober 1808 och att Johann Dillner förvisso innehåller ett person- och låtregister, hypotetiskt sett kan ha initierad marsch­en men varken litteraturlista eller referenser och till slottet (ss. 13 ff.). Även Leif Jonssons källor till citat. historiska nerslag i manskörssången i Sverige För citat är det många av, inte minst i under 1800-talet i ”Stå stark, du ljusets rid- Carlhåkan Larséns ”Vårt land! Vårt land! darvakt! Folkets enande röst - mans­körens Några speglingar av manskörssång i svensk roll på 1800-talet” bygger i stort sett på litteratur”. Här belyses manskörssångens författarens tidigare publikationer. Ändå finns nerslag i den svenska litteraturen, exempelvis det ett värde i att få en översikt till mans­ i August Strindbergs noveller och dikter och körssångens rambetingelser och samhälleliga Birger Sjöbergs ”Fridas bok”. Litteratur spelar kontext i en sådan komprimerad form som också roll i litteraturvetaren Johan Stenströms här framläggs. Studentsångens roll i samtida ”Bort allt vad oro gör. Bellman i Uppsala, dikotomier som natur och kultur, nationalism Lund och på andra håll”. Stenströms bidrag och skandinavism och det konstnärliga och förtydligar hur värdefullt ett tvärvetenskapligt det folkliga belyses och sätts i ett kontextu­ perspektiv kan vara när det gäller historiska ellt – inte minst politiskt – sammanhang. körfenomen. Hans analys av Carl Fredrik Här kan dock kritiskt anmärkas, att Jonssons Lundqvists (”Lunkans”) berättelse om nations- användning av det organicistiska begreppet festen på Luciadagen året 1858 går in på såväl ”samhällskropp” (s. 46) inte motsvarar den studenternas behov att via sången, kostyme- aktuella analysterminologin inom kultur- och ringen och den teatraliska gestaltningen få samhällsvetenskaperna. utlopp för sina homoerotiska fantasier som på Antologin har en stor spännvidd och alkoholens betydelse i sammanhanget (s. 76f.). församlar både vetenskapliga och mer

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 133 Recensioner

journalistiska ansatser. Bidragens huvudrub- ”även sett ur ett mer sakligt perspektiv är riker utgörs av väl kända textcitat ur mans­ förstås Alfvén en storhet” (s. 85). Det tycks körsrepertoaren. Då den inte gör anspråk på fortfarande vara lättare att skriva fram en- att vara heltäckande, lovar antologin inte mer skilda ”storheter” än att undersöka körers och än den förmår åstadkomma. Manskörssångens kördirigenters komplexa positionering mellan visualisering över tid, delvis likformad med det estetiska och det sociala – framförallt i studentmössan som sitt tydligaste känneteck- ett transnationellt perspektiv. Att körsången en, exemplifieras med olika illustrationer från fortfarande främst beskrivs längs nationella tiden mellan 1869 och 2008. Omslagsbilden gränser – med väldigt få utblickar över grän- vittnar om en anakronism och kan tolkas som serna – gäller för stora delar av forskningen en hyllning till ett storslaget förflutet. Nej, om olika körfenomen. Här har institutionens en modern och självreflekterande antologi tradition fått sitt avtryck förlängt in i forsk- ser annorlunda ut. Här gäller det bland an- ningsmetoden. Hur och varför OD har blivit ”en nat att befästa traditionen. Detta är föga modern ensemble med en berättigad plats i förvånande med tanke på publikationens samhället”, så som Cecilia Rydinger-Alin fram- inriktning, där också Per-Olof Lunds och håller (s. 113), kan på detta vis inte förklaras. Carlhåkan Larséns ”Vi äro muntra musikanter: Här krävs bland annat en djupgående analys 100 år med Svenska Sångarförbundet” ges av körlivet i Europas utveckling sedan 1945 27 sidor utrymme. Antologins bidrag rör sig i ett jämförande perspektiv, eftersom andra mellan ett okritiskt inifrånperspektiv och ett världskriget utgör en markant skiljelinje för mera kritiskt-analytiskt utanförperspektiv. De utvecklingen av manskörsreceptionen i olika flesta skribenterna har ett nära förhållande länder. Carlhåkan Larséns ”Epilog” bekräftar till manskörssången. Därför finns det tyvärr att det inte är en självklarhet att och varför mindre utrymme att följa upp intressanta manskör finns. ”Manskör” är snarare en befäst receptionsspår som de exempelvis lyser fram i kulturell och musikalisk konstruktion som Kajsa Hallhagens ”’Käraste... systrar och vän- får varierad med- och motvind sedan 200 år, ner’. Hermeliner bland katterna: Intervju med vilket kommer att gälla även i framtiden. Detta kvinnliga dirigenter”. Sofia Söderberg Eberhard förmår antologin endast ge en antydning om. ger en glimt av manskörssångens kulturella Ursula Geisler konstruktion när hon berättar om japanernas reaktion på henne som ledare av en manskör vid en konsert. Med tanke på hur ungt detta Sångbart: Alf Henrikson och fenomen överhuvudtaget är – även i europeis- musiken ka sammanhang – är det bara föga förvånande att ”det verkade inte vara självklart att män i Sångbart: Alf Henrikson och musiken. grupp kan låta sig instrueras och ledas av en Red: Christer Åsberg. Huskvarna: Alf kvinna” (s. 108). Henrikson-sällskapet, 2011. 128 s., ill. ISBN Manskörshistorien och -receptionen andas 978-91-976849-4-1 mycket patos. Lennart Hedwalls ”Mångdubbelt eko kring nejden far: Legenden Hugo Alfvén” Humanisten, stilisten, författaren och versma- är inte fri från denna heller, eftersom bidraget karen Alf Henrikson (1905–1995) hade i sitt i viss mån går ut på att skriva fram legenden skrivande ett närmast konstant förhållande Alfvén. Detta understryks med meningar som till musik, och detta på olika plan. Han skrev

134 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

sångtexter och libretton i original och över- diskuterar i sin artikel, ett modebegrepp som sättning; lyrik till såväl visor och schlager som användes om snart sagt allt som ansågs mo- opera. Ämnesmässigt är musik av olika slag dernt. Men Henrikson kom inom kort (anställ- ofta föremål för Henriksons dagsverser, och ningen vid Dagens Nyheter startade 1929) att han var omvittnat intresserad av samspelet skriva direkt om jazzmusik i sina dagsverser, mellan toner och ord, en relation han gärna och gjorde ingen hemlighet av sin ljumma dryftade i resonerande artiklar. inställning till ”lätena”. Däremot hyste han Mest genomgripande är dock den inherenta en stor beundran för, och lät sig influeras av, musikalitet som präglar snart sagt hela förfat- spirituals och tidens afroamerikanska poesi, av tarskapet på både vers och prosa: språkets vilken han kom att introducera flera dikter av rytm, satsmelodiken, meningar som tycks Langston Hughes för en svensk publik. längta efter att ljuda. Denna kvalitet har för- Ett annat dagsversstoff i tiden hittade stås inte undgått hugade kompositörer: många Henrikson i student- och manskörssången som av Henriksons verser – metriskt perfekta och båda spelade viktiga roller under 1900-talets på de flesta kända versmått – har blivit ton- första hälft. För studentsångens del intog satta i efterhand, och inte så sällan lockat fler Wennerbergs Gluntarne en stark ställning än en kompositör till samma text. Dikter som hos den bildade allmänheten, varför det var ”Rundgången” och ”Alla människors vals” har ett tacksamt material att parodiera och tra- till exempel inte mindre än åtta olika tonsätt- vestera. Även manskörssången som upplevde ningar vardera registrerade hos STIM! en högkonjunktur under 1930-talet fick ofta Detta och mycket mer kan man läsa om i finna sig i humoristiska skildringar av manér antologin Sångbart: Alf Henrikson och musiken. och repertoar. Författarna – forskare, musiker, journalister Förutom ämnessfärer är också samarbeten och förlagsfolk – lägger en perspektivrik mo­ föremål för antologins skribenter, däribland saik över de musikaliska sidorna i författarska- Henriksons samröre med kompositörer som pet. Henriksons egen röst saknas inte heller: Hilding Rosenberg, Lars-Erik Larsson och publikationen är generöst illustrerad med hans Daniel Helldén. Sten Dahlstedt beskriver till verser, ofta i sällskap av kongeniala bilder av exempel hur Henrikson och Rosenberg med tecknare som Björn Berg och Birger Lundquist. det experimentella sångspelet Resan till Ame­ Alf Henriksons penna var verksam under rika (premiär på Kungl. Teatern 1932) föresatte större delen av 1900-talet, med allt vad det sig att förnya musikdramatiken formellt och innebar av utveckling och tendenser i musikli- innehållsligt. Trots goda tankar blev dock verk­ vet. Dessa rörelser inom såväl den lättare som et ingen vidare framgång, utan lades ner efter mer konstfulla musiken är något han inte bara bara några föreställningar. förhåller sig till och tematiserar i sitt skrivande Trots mångfalden av aspekter på Henriksons utan, som framkommer i flera av bokens bi­ verk, verksamheter och sammanhang lyser drag, också var en aktiv del i. åtminstone ett ämne med sin frånvaro: ett Musiktemat antyds redan i Henriksons övergripande resonemang om Henriksons debutsamling från 1927, betitlad Jazzrytm. konstsyn och estetiska preferenser med bäring Rytmen ifråga syftar här visserligen snarare på musik. Hur värderade han de genrer han på modern (urban) tidsanda än på komposi- skrev i och om, och kan man tala om någon tionsmässig inspiration av genren. ”Jazz” var förändring över tid? I enskildheter kommen­ ju vid denna tid, som Claes-Göran Skoglund teras skaldens uttalade synpunkter av olika

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 135 Recensioner

skribenter, och flera av Henriksons estetiska sångöversättningar på kinesiska till folkbildan­ reflektioner i artikelform är medtagna i boken. de fackprosa i allehanda ämnen. Tyvärr sammanförs dock inte dessa uppslags- Att Henriksons förhållande till musiken i ändar i någon närmare analys vilket är beklag­ sig är ett enormt område inser man snart vid ligt eftersom de är mångtydiga och ibland läsningen av denna antologi, och en brasklapp motsägelsefulla. om detta läggs in redan i inledningen. En Att Henrikson till exempel hyste motvilja rättvisande helhetsbild sägs ”kräva skrivare mot vad han uppfattade som ”svulstighet” i av Alf Henriksons mått”, varför anspråken musiken, såväl i traditionell opera som inom blir därefter: man får ”begränsa sig till några den sentimentala populärsången, finns belagt. glimtar och provbitar”. Detta är naturligtvis I en artikel från 1930 som återges i antologin oundvikligt i en utgåva av detta slag, likaså att utgjuter han sig över ”tidens lyte”: det frosse­ri en del provbitar skimrar mer än andra. Christer i sentimentalitet som han menar präglar sam­ Åsbergs avsnitt om sångbarheten i Henriksons tidsmusiken. Själv hade han inget till övers för texter hör till bokens verkliga höjdpunkter med det tårdrypande: ”sentimentaliteten är den sina klarsynta analyser av enskilda stilmedel, minst kultiverade formen av konstintresse”, ordvändningar och rytmiska och klangliga slår han fast. Hans egen dikt med sin spar- grepp hos skalden, vilka ger läsaren en välgö- smakade och exakta diktion står i ett närmast rande närkontakt med stilen. antitetiskt förhållande till sådan svulstighet, Avslutningsvis kan man fråga sig hur det vilket i sig kunde förtjäna en kommentar. var bevänt med Henriksons eget musicerande. Vad den lättare musiken anbelangar var Att han var musikalisk står utan tvivel och Henrikson själv verksam i schlagergenren med han ägde flera instrument, men som framgår många texter, däribland melodifestivalbidraget i boken var han tydligen vare sig musiker eller ”Annorstädes vals” med musik av Dag Wirén sångare i egentlig mening. Kunskapen om det som Ingvar Wixell tog hem segern med 1958. I musikaliska hantverket var dock uppenbarligen andra sammanhang driver han med schlager­ tillräcklig för att skildra det träffsäkert och hantverket, i synnerhet standardiseringen och med förundran. Så till exempel i ”Vanans makt” kommersialiseringen, vilket vittnar om ett från 1965: sammansatt förhållande till bruksskrivandet Den skicklige pianisten tvekar aldrig mer. som vore intressant att belysa. En klassiker Han utmäter septimackordet i luften härvidlag är halvfabrikatet ”Universalschlager” innan hans hand slår ner. som publicerades första gången 1935 – en Från hans fingertopp till hans öra som uppställning av färdiga versrader med utbyt­ styr honom underbart bara ord som schlagermakarna erbjuds kombi- går tonen med ljusets hastighet och nera ihop till egna succésånger. icke med ljudets fart. Det är något ointagligt över Alf Henrikson, trots hans avklarnade stil, stilla humor och Karin Strand förhöjda enkelhet. Kanske har det att göra med omfattningen av hans litterära produk- tion vilken är oöverskådlig även för den mest initierade kännaren (bara dagsverserna lär uppgå till omkring 20 000!). Det är också ämnesvidden som är respektingivande – från

136 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

Horneman: En kunstnerslægt Beethoven 1802, och som återfinns i många Beethovenbiografier och annan litteratur. Inger Sørensen: Horneman: En kunstnerslægt. Emil Horneman var den förste som kom att Köpenhamn: Museum Tusculanum, 2011. 397 ägna sig helt åt musiken, även om han började s. ISBN 978-87-635-3740-7 utbilda sig till bildkonstnär. Det var dock som musikhandlare och förläggare han kom att Inger Sørensen har ägnat mer än tio år åt två göra sig mest känd. centrala musikaliska gestalter i 1800-talets C.F.E. Horneman beskrevs i sin samtid som Danmark, Niels W. Gade och J.P.E. Hartmann, temperamentsfull, impulsiv, kolerisk, stridbar, vilka bägge tillägnats biografier och utgåvor irritabel m.m., karaktärsdrag som påverkade av brevsamlingar. I sin senaste bok har Sø­ hans verksamhet och personliga relationer rensen uppmärksammat den konstnärliga starkt. Hans betydelse i Köpenhamns musikliv släkten Horneman, och framförallt tonsättaren var omfattande. Han var i stark opposition till Christian Fredrik Emil Horneman, som var en Niels W. Gade vilket präglade hans verksam- viktig gestalt i Köpenhamns musikliv under het. Han arbetade hela sin karriär för att andra hälften av 1800-talet. Initiativet till bana vägen för ny dansk och nordisk musik. boken kom från Jytte Bondesen, änka till C.F.E. Horneman uppfattade Gade som konservativ Hornemans sonson, som även finansierat den och ett hinder för de yngre tonsättarna i till stor del då Inger Sørensen kontrakterades staden, varav han själv var en. Efter att ha att skriva. Tack vare Bondesens finansiering utbildat sig vid musikkonservatoriet i Leipzig är boken också rikt illustrerad med en mängd började han redan tidigt i sin karriär att färgtryck. arbeta för att förändra stadens musikliv. Han Horneman: En kunstnerslægt är en biografi grundade och verkade som dirigent i stör­ över tre generationer av släkten Horneman. re musikprojekt såsom musikföreningarna Boken koncentreras i huvudsak till den något Euterpe och Konsertforeningen, samt de egensinnige tonsättaren Christian Fredrik offentliga Lördags-soiréerna på Casino. Hans Emil Horneman (1840–1906). Den inleds med musikföreningar skulle fungera som alternativ två kortare biografier över C.F.E. Hornemans till Gades’ allt mer konservativa, men domi- farfar, porträttmålaren Christian Horneman nerande Musikforeningen. Horneman satte (1765–1844), och hans far, musikhandlaren, alltid den nya nordiska musiken i centrum, och -förläggaren och tonsättaren Emil Horneman lyfte fram modernare musik från kontinenten. (1809–1879). Det främsta källmaterialet till I Nordiske Musikblade verkade Horneman Christian Hornemans biografi har Sørensen också för utgivning av ny nordisk musik, där hämtat från hans stambok, där man kan följa som redaktör tillsammans med Edvard Grieg hans resor i Europa som miniatyrmålare och och August Söderman. Han verkade även som de människor han träffade på vägen. Här motpol på det musikpedagogiska området och finns samlat en mängd teckningar, skisser och grundande ett musikinstitut där kärnan i hans hälsningar skrivna och ritade av såväl kända utbildning var notläsning och musikteori. som okända människor, släkt och vänner som Sørensen lyfter fram att Hornemans relation han träffade på vägen. Han gjorde bekantskap till Gade var något ensidig, och att det var med bland andra Beethoven och för efter­ Horneman som fokuserade på Gade, medan världen är denne Hornemans mest kända Gade i stort sett ignorerade Horneman. Det verk det miniatyrporträtt han målade av just är inte endast Hornemans förhållande till

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 137 Recensioner

Gade som betonas. Trots att Horneman inte Köpenhamns musikhistoria då han under fick så stor uppmärksamhet av Gade var hans mitten och senare delen av 1800-talet onek­ betydelse stor då hans verksamhet i allra ligen var en central gestalt där. Det är därför högsta grad bidrog till att vidga musiklivet. intressant att Sørensen lyfter fram Horneman Sørensen lyfter hela tiden fram Hornemans och betonar dennes position i opposition relation till Edvard Grieg, som även fått en mot Gade. Även om Horneman inte fick lika särskild del av ett kapitel i boken. Denna stort genomslag som tonsättare är hans relation verkar ha varit viktig för båda tonsät- verksamhet som dirigent och ledare för en tarna, men Sørensen visar att den var allt rad nya musiksällskap av stor betydelse för annat än okomplicerad – mycket beroende på förståelsen av Köpenhamns musikliv under Hornemans något knepiga karaktär. Sørensen senare delen av 1800-talet. Sørensen har med lyfter fram relationen mellan Horneman och denna undersökning gått igenom och kartlagt Grieg ytterligare genom den separata utgåvan ett mycket stort material som inte bara av korrespondensen mellan de bägge. Denna behandlar personen C.F.E. Horneman, utan utgåva tillkom i samband med detta projekt även musiklivet i Köpenhamn i stort. Denna och gavs ut som ett separat band i anslutning biografiska framställning är således ett bidrag till denna bok. (Et venskab: C.F.E. Hornemans även till Köpenhamns musiklivs historia. Det korrespondance med Edvard Grieg 1863–1898. kunde i min mening måhända ha blivit ännu København: Museum Tusculanum, 2011.) mer intressant om ett vidare kulturhistoriskt Boken är uppdelad i tre huvuddelar som perspektiv och kanske lite mer preciserade behandlar de tre generationerna, varav den frågeställningar anlagts på detta material än tredje delen om C.F.E. Horneman utgör tre vad som gjorts i denna biografi, där personen fjärdedelar av hela boken. Denna är i sin tur snarare än samhället sätts i centrum. Men indelad i nio kapitel, varav de fem första utgår detta är den första fullständiga biografin som från hans olika projekt. Tre kapitel ägnas åt tillägnats C.F.E. Horneman så enbart genom hans musik – hans opera Aladdin, hans teater­ detta erbjuder den en intressant undersökning musik och hans kantater. Musiken beskrivs och många uppslag till vidare forskning. inte i detalj även om kapitlen är ägnade åt Anne Reese Willén specifika verk. Endast verkens tillkomstsitua- tioner och receptioner undersöks. I flera fall var tillkomstsituationen problematisk genom Byzantine Neumes: A New dispyter mellan Horneman och Det Kongelige Introduction to the Middle Teater, och receptionen var inte alltid den Byzantine Musical Notation bästa. Det sista kapitlet behandlar Horneman som person och går djupare in på exempelvis Christian Troelsgaard: Byzantine Neumes: A relationen med Grieg. Dispositionen har ten- New Introduction to the Middle Byzantine densen att generera en hel del upprepningar i Musical Notation. Köpenhamn: Museum och med att den har en övergripande tematisk Tusculanum, 2011 (Monumenta musicae karaktär. Det är dock intressant att dela upp byzantinae Subsidia IX). 141 s. + bil. ISBN det på detta sätt i och med att det tydligt 978-87-635-3158-0 visar de olika sätt på vilka Horneman påver- kade musiklivet i Köpenhamn. En ny bok om bysantinska neumer: det Gade har fått en mycket stor plats i är en stor händelse som förtjänar mer

138 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

uppmärksamhet än bara denna lilla recen- presentation av de bysantinska kyrkotonarter­ sion. ”Men varför det då?” frågar sig mina na, och olika sångstilar. musikvetarkollegor. Låt oss därför börja Sådana avsnitt som ”53. Palaeographical med litet bakgrund. Standardintroduktionen Distinctions” och ”54. Regional and Individual till musikhistorien går igenom den katolska Neume Styles” gör emellertid boken användbar kyrkomusiken och nämner möjligen snabbt inte bara som lärobok för studenter utan även neumerna innan den landar där vi känner oss som referensmaterial för forskare. Trots deras hemma: hos Guido av Arezzo och utvecklingen korthet, sammanfattar dessa kapitel en stor av det västliga notsystemet. Men i den orto- mängd praktisk erfarenhet av studiet av ma- doxa halvan av Europa levde neumerna kvar, nuskriptkällor. Bilagan innehåller fotografier av och gör så än idag inom vissa kyrkor. manuskript, som illustrerar de olika typerna av Till skillnad från noter, anger neumerna inte sångböcker, den historiska utvecklingen av den absolut tonhöjd, utan kan t.ex. ange relativ bysantinska notationen, och olika regionala tonhöjd, i förhållande till föregående ton. särdrag för handskriven notation. Trevlig och Bysantinsk notation kan dessutom delas upp användbar är kartan över det bysantinska i tre perioder: den äldsta, palaeobysantinsk riket c:a 1150, där manuskriptens geografiska notation, medelbysantinsk notation, och nyby- belägenhet visas. santinsk notation. Den viktigaste att känna till Huvuddelen av boken ägnas åt att beskriva är den medelbysantinska notationen. faktiska individuella neumer, deras intervall Ett standardverk för studiet av medelbysan- och rytmiska värde, liksom nyanserna för tinsk notation är H. J. W. Tillyards Handbook framförande och kriterier för användning av of the Middle Byzantine Musical Notation, varje tecken. Jämfört med Tillyard är nästan utgiven 1935. Mycket har emellertid hänt alla tecken beskrivna mer detaljerat, med en sedan det verket utgavs, och de engagerade tolkning av varje teckens namn. Denna tolk- forskarna har med otålighet väntat på dess ning är synnerligen väsentlig, eftersom det uppföljare. Det är därför passande att publi­ grekiska namnet innehåller viktig information cerings- och forskargruppen Monumenta om tecknets funktion. Här finns också rikliga Musicae Byzantinae (MMB) vid Köpenhamns referenser till äldre verk och nyare musikve- universitet, som inledde sin verksamhet tenskaplig forskning. med att ge ut Tillyards verk, nu ger ut dess Varje grupp av tecken samlas i en samman­ uppföljare. fattande tabell. Således finns sådana tabeller Christian Troelsgaard är författaren till över intervalltecken, rytmiska tecken samt detta verk och tillika nuvarande chef för MMB. fraserings- och grupptecken. Detta ger å ena Han har hållit oss på sträckbänken länge, ef- sidan en sammanfattning av varje avsnitt, tersom utgivningen tillkännagavs redan 2001. å andra sidan blir det lättare för bokens Detta nya verk inte bara expanderar, korrigerar an­vändare att söka information om varje och kompletterar Tillyards verk, utan gör också tecken. I varje tabell ingår, förutom tolkningar en genomgång av studiet av bysantinsk nota- och kommentarer, en kolumn med värdet tion i dagsläget. Här finns en kort men mycket på ett tecken eller en grupp av tecken i den innehållsrik vägledning till den bysantinska transkrip­tion som etablerades av Tillyard och kyrkosångens teori och praktik, dess bak- motsvarande transkription som används i grundshistoria, notationstyper samt metoder MMB:s Transcripta-serie. för transkription av dessa. Dessutom finns en Särskilt bekväm är den separata bilaga

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 139 Recensioner

”Quick Reference Card”, som på ett kortfat- Av denna samling av engelskspråkliga artiklar tat och genomtänkt sätt sammanfattar alla har fem av sex sitt ursprung vid en konferens grundläggande betydelser, regler, neum-kom- i Jokkmokk 2006, arrangerad som det anges binationer, modala signaturer och inlednings- av ”The European Seminar of Ethnomusicology noter med hänvisning tillbaka till relevanta (ESEM) together with The Swedish National avsnitt i boken. Denna bilaga är uppenbart Collections of Music and Ájtte”. Lundberg och tänkt som ett hjälpmedel för forskaren att ta Ternhag förtjänar erkänsla för att artiklarna nu med sig till biblioteket eller helt enkelt för att kommit ut. användas som referens efter genomläsning av Samlingens längsta artikel är av musiketno­ boken. Därför är denna bilaga också inplastad logen Beverly Diamond, känd kanadensisk och har sin plats i en särskild ficka längst bak forskare med ett specialområde kring inuiters i boken. Tanken på en sådan sammanfattning samt indianska stammars/gruppers (First Na­ är lånad från Tillyard, men förbättringarna är tions communities) kultur och musik i Canada. verkligen avsevärda. Den största delen av hennes hänvisningar Tyvärr, tyvärr, finns det några förargliga och empiri i artikeln härrör från den förra korrekturfel, både i texten och i tabeller. stora befolkningsgruppen, samt med inslag av Flera av felen är sådana att man anar att de uppgifter från de samiska jojkarna, Wimme är knutna till bokens tillkomsthistoria, med Saaris, Ulla Pirttijärvis och den samiske musi- många omarbetningar, så att vissa korsrefe- kern Frode Fjellheims verksamheter. Alla dessa renser har blivit felaktiga. För en bok av denna personer har vitt skilda bakgrunder. Frågorna sort borde emellertid rättelser tillhandahållas, som styr artikeln är: ”How a globalized vision tryckta på självhäftande papper, för enkel of modernity changed indigenous music”, samt inklistring. ”how do contemporary indigenous musicians Sammanfattningsvis är jag uppriktigt glad re-vision their post-colonial position”. Den för alla nuvarande och framtida studenter och första frågan är således allmänt hållen, medan forskare på bysantinsk musikkultur och vill den andra frågan tycks förutsätta att de uttrycka min uppriktiga beundran för förfat- inhemska musikerna gör detta (och således taren av ett sådant viktigt och mångskiftande inte bara forskarna inom området). Utifrån en arbete. Ack, vilken lättnad det hade varit modern jojk med Wimme Saari föreslås en ny om ett sådant verk hade funnits när jag var teoretisk modell, ”alliance studies” där ”music’s student! capacity for defining relationships may be as significant in the 21st century as studying Julia Schlichtina Björklund music’s role in defining identities has been for the past few decades. Indeed, our alliances Yoik: Aspects of Performing, produce our identities”. Det kan vara vanskligt Collecting, Interpreting för läsaren att förstå detta, men den fortsatta genomgången visar att de huvudsakliga pro- Yoik: Aspects of Performing, Collecting, cesser som Diamond tar upp handlar om de val Interpreting. Red: Dan Lundberg och Gunnar som görs föra att särskilja eller ’mainstreama’ Ternhag. Stockholm: Svenskt visarkiv, 2011 musik, d.v.s. a) genremässiga och teknologiska (Skrifter utgivna av Svenskt Visarkiv XXX). 116 val, b) vilket språk- och dialekt som väljs, c) i s. ISBN 978-91-977013-9-6 vilken utsträckning ljudmässiga och musikalis- ka citat används, d) hur samarbeten fungerar,

140 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

samt e) hur ägarskap och upphovsrättsliga viktiga och alla är avgörande för de val som frågor och problem tacklas. artisten/jojkaren/musikern gör. Vad den som Det sägs att om samiska artister får lyssnar sedan upplever och förstår är en an- ”heritage-funding for CD production”, så beror nan, ytterligare mer komplicerad, historia. detta ofta på ”their yoik performances”, ett Musiketnologen Ola Graff, som är en av uttalande som jag starkt betvivlar. Ser man de mest kunskapsrika forskarna inom samisk till de LP och CD som producerats med stöd jojk, presenterar en fint disponerad artikel sedan 1970-talet överväger produktioner med (men alltför kort, precis fem sidor) om samiskt modern samisk musik inom det stora populär- upplevda samband mellan en jojks objekt och musikaliska fältet. konstruktionen av likhet eller närhet till det Det valda sättet ger en god inblick i de jojkade. faktorer som alla har stor betydelse för hur Musiketnologen Pirkko Moisala börjar, i sin de skilda artisterna går tillväga, vilka övervä- artikel, lite olyckligt med ”Sapme” (en stavning ganden och val som tas. Som framgått ligger som jag aldrig sett, d.v.s.: Sápmi), som följs av den empiriska styrkan i artikeln i betydligt en konstig formulering (”the traditional lands högre grad inom det inuitiska området än inom of free reindeer herding”); alla samer levde Sápmi. inte ens i historisk tid på renskötsel. Moisala I något fall hänvisar Diamond också till säger sig vilja ”examine the concerns and samiska exempel, t.ex. sägs att ”in the com- actions regarding Sami music transmission position, ’Calkko-Niilas’ (They Said He Was a as an assemblage of bodies and actions” (s. Shaman), she [Pirttijärvi] and her producer, 43), och därtill särskilt fokusera på ”’place’ Frode Fjellheim, link them [Pirttijärvi och Niila for issues regarding Sami music education”. Kitti] musically. They quote the archival tape, Därpå ges en introduktion till Sápmi och av carefully counter-pointing the 13 beats of jojk av det slag som gjorts så många gånger. each phrase with a percussion pattern in 4/4- En kort introduktion av detta slag hade nog time” (s. 28). En analys av nämnda melodi på passat bättre som en del i bokens förord. Det skivan visar emellertid att jojken här går i 5+6 konstateras att den samiska kulturen traditio- (eller 3+2+2+4), liksom förövrigt hela spåret, nellt var baserad på renskötsel, men samtidigt dvs det finns ingen 4/4-upplevelse förutom att ”in reality, the occupational structure of fyra ’raka’ slag i inledningen av låten. Jojken the Sami does not differ much from that of liksom den parallella melodistämman klingar the other populations of the same areas”. Om hela tiden: detta är riktigt är skillnaden mellan samer i Sverige och Norge å ena sidan, och å den andra sidan, finska samer, den att endast de I vilken grad Diamonds metod, ”alliance förra samerna har exklusiv rätt till renskötsel i studies”, kan bidraga till att väva samman de sina länder. Som ett generellt påstående sägs många olika överväganden som artister gör i även att man i jojkar till djur ofta imitierar dagens massmedia när de framträder och gör djurens ljud. Det är förstås problematiskt att sin jojk/sång/musik tillgänglig, är svårt att ta veta vad ordet ”often” här skulle betyda, men ställning till efter denna artikel. Möjligen ger ”sometimes” hade enligt min erfarenhet varit ordet ”alliance” fel associationer för mig som bättre. Moisala kommer så strax in på ”the svensktalande, men Diamond har rätt i att artist, composer, and Sami activist Nils-Aslak de faktorer som här ingår i hennes metod är Valkeapää (b. 1943)” (s. 48) och hans stora

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 141 Recensioner

betydelse. Tyvärr gick ju han bort redan 2001, kunskap om nordsamisk jojk. Handlingen i vilket inte framgår av artikeln. operan utgår från skeendena under upproret Artikeln är således hittills lite splittrad i Kautokeino 1852, men Launis inkluderade och av ojämn nivå men får ett bättre flyt också en romantisk ”sub-theme in the plot när information om Wimme Saari och Ulla […] also a number of Lappish and shamanistic Pirttijärvi presenteras. Pirttijärvi deltog som elements […] Lapp huts, shaman drums, and ung i ett projekt ”directed by Norwegian sing­ a Lapp stone idol in the manuscript”. Efter en er yoiker Mari Boine”, som påstås vara den översiktlig beskrivning av handlingen kommer första samiska artisten som ”based her music Pekkilä kort in på musiken, d.v.s. visar exempel on country and western”, något som måste på jojkar som används i operan. Men här har förvåna alla som köpte samiska LP på 70-talet tyvärr något gått fel med grafiken eftersom med artister som Àmmun Johnskareng, Ànne noterna, med något undantag, är besvärande Jorid, Piera Balto eller för den delen Nils-Aslak otydliga. Man kan endast i huvuddrag se vad Valkeapääs LP Vuoi, Biret-Maaret vuoi! (1977, som avbildas i exemplen. Så vitt jag kunnat JLP404). Lyssna till exempel på första låten se motsvarar den första jojken n:r 41a, en av ”Vaimustan lae bieg’ga” som är en sann C & många jojkar till platsen Kautokeino i Launis W-låt! Att Boine var starkt påverkad av sam­ (1908), medan jojken i figur 3 motsvarar tida rock är däremot korrekt. Artikeln disku- n:r 41b. Pekkilä diskuterar också varför just terar även jojkar och plats: ”Yoiks adressing denna opera, i motsats till två av hans tidigare places seem to be rather rare”, sägs det, efter som har ett nationalistiskt finskt anslag, inte en samtida finsk undersökning, varpå artikelns framfördes, och finner att ett möjligt svar kan avslutande delar ägnas åt samtida publika och ha att göra med operans samiska tematik, pedagogiska projekt för att sprida jojktraditio- men avgörande, anser Pekkilä, var att Launis nen i Finland, som pågått under 2000-talet. redan 1930 emigrerade till Nice, varför hans Verksamhet av detta slag har ju länge funnits inflytande i Finland starkt minskade. i Norge och i mindre grad i Sverige, men det Den samiske forskaren Krister Stoor, därtill var givande att läsa om den finländska verk- ansedd jojkare, analyserar Jonas Eriksson samheten som naturligtvis är av stor vikt för Steggos jojk till Pite älv. Som Stoor anger ingår framtiden. Avslutningsvis ställs en rad frågor jojk-berättelsen i Harald Grundströms och A.O. samtidigt som det sägs att ”the concept of Väisänens utgåva från 1958 (Lapska sånger: assemblage” är viktigt just för att vidare ana- Texter och melodier från svenska Lappland lysera situationen i Finland (ett begrepp som fonografiskt upptagna av Landsmåls- och folk- jag i grunden ställer mig skeptisk till). minnesarkivet i Uppsala. Uppsala: Lundequist). Erkki Pekkiläs artikel är givande läsning ur Det beskrivs för övrigt här att Steggo fick den synpunkten att den handlar om kompo- mycket lång tid på sig att förbereda den in- sitören och musiketnologen Armas Launis’ spelning som ligger till grund för boken. Stoor opera Aslak Hetta, som sannolikt få känner gör en intressant utläggning kring (samiska) till. Operan fullbordades 1926 men har hittills partikeln gul som ofta förekommer som text i endast fått ett sent konsertant framförande vuolleh, varpå en etnologisk-textmässig redo- år 2004 [sic]. Launis samlade redan i början görelse tar vid. Stoor visar fint hur både sam- av 1900 in samisk jojk, som utkom i en mansatt och uttänkt Steggos jojkberättelse är, uppmärksammad volym (Lappische Juoigos- vilket avslutningsvis kort sammanfattas. Melodien. Helsingfors: 1908). Han hade stor Musiketnologen Gunnar Ternhag bidrar

142 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Recensioner

med en artikel om Karl Tirén, den bekante insamlaren av jojk m.m. Ternhag har tidigare givit ut en väldisponerad bok om Tiréns liv och verk (Jojksamlaren Karl Tirén. Umeå: Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet, 2010). Det påpekas i förordet att artikeln är nyskriven. Artikeln ger en översikt över en viktig person inom jojkens historia. Antologins avslutande bidrag av Susanne Ziegler, verksam vid Berlin Phonogramm- Archiv, handlar om samiska inspelningar beva- rade på arkivet. Artikeln ger en fascinerande bild av samlingens tillkomst och öden, t.ex. att 90 procent av samlingen återfördes till arkivet så sent som 1991. Ziegler koncentrerar sin artikel kring två samlingar, en från 1911 och en från 1930-talet. Ansvarig för den senare var Erich Wustmann som tillbringade lång tid i Sápmi under decenniet. Just redogörelsen för hur Wustmanns inspelningar gick till var för mig fascinerande läsning. Att dessutom både inspelningarna och transkriptionerna av detta material nu finns tillgängligt är viktig informa- tion för alla som är intresserade av samisk kultur och jojkning. Recensioner av antologier brukar alltid av- slutas med att artiklarna är av olika inriktning och håller olika kvalitet. Det fina här är att artiklarna handlar om jojk och musik i dagens samiska samhälle, d.v.s.: dat mii lea buorre lea ahte bout ártihkkalat muitalit luodi, vuolleh ja lávvluid birra odna sámi servodagas.

Olle Edström

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 143 Recensioner

144 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Replikskifte

om man skriver en bok om Hjalmar Söderberg Replikskifte som dramatiker så är det väl inte några ”kon- trafaktiska lekar” som man ägnar sig åt, utan en aspekt av Söderbergs författarskap? I STM 2011 (s. 124-127) recenseras Gun- På samma sätt var min avsikt att skriva en nar Syréhns bok Sparka mot porten och bok om den viktiga aspekt av Gluntarne som storma! Gluntarne som teater (Hedemora: är deras teatralitet, deras egenskap av att Gidlund, 2009). Här publiceras nu ett förutom att utgöra en musikalisk duettsamling replikskifte mellan författaren och recen- också vara tydligt teatrala och performativa i den meningen att de är tänkta att framföras senten. inför publik, att de innehåller roller som gestaltas, och att de innehåller dialog samt Replik till Lennart Hedwall scen- och spelanvisningar och annat som brukar göra teater till teater. Dessutom visar Lennart Hedwall har recenserat min bok jag hur texten relaterar till opera och andra Sparka mot porten och storma! Gluntarne teaterformer (jfr. boken, s. 185). De exempel som teater i denna tidskrift vol. 93 (2011) på mer eller mindre fria gestaltningar av Ma­ och därvid givit boken en granskning som i gistern och Glunten som min bok innehåller, mycket vittnar om recensentens lärdom och visar styrkan hos denna teatralitet. kompetens i ämnet. Jag ser mig dock nödsakad En mindre egendomlighet i recensionen är att påpeka främst två allvarliga fel, det ena Hedwalls förslag att lika gärna som jag kallar i textens inledning och det andra som dess Gluntarne ”ett episodiskt sångspel”, skulle jag avslutning. kunna kalla dem ”en episodisk vaudeville” (s. Vad hade hänt ”om den eller den världshis­ 125). Men som jag också redogör för i boken, toriska händelsen inte hade inträffat och ske­ så kom vaudevillen i främst Heibergs händer endet därmed hade blivit ett annat”, frågar re- att innehålla lånade melodier, exempelvis censenten med Alf Henrikson, och medger att från Bellman, varför det vore missvisande att sådana lekar kan vara roande. Men, fortsätter beteckna Wennerbergs duetter på sådant sätt Hedwall, ”hur skall man egentligen kunna (boken, ss. 138 ff.). bedöma en sådan framställning eller en mot- Men en större brist i recensionen finns i svarande som vill göra en specifik företeelse dess avslutning, där anmälaren menar att jag, till något annat än den är?” Av fortsättningen genom att som författare också till ett par i framgår det att han menar att också min bok boken refererade sångspel med Gluntarne som ”med mycket speciella förtecken” skulle platsa inspiration och bakgrund, skulle ha ”desavu- inom samma problematik (s. 124 f.). erat en av de väsentligaste förutsättningarna Nu förhåller det sig emellertid så, att orden för det verk [jag] ägnat en hel bok för att ”som teater” i titeln på min bok inte syftar på detaljbelysa”. Och detta genom att jag i mina att jag skulle vilja göra företeelsen Gluntarne teaterstycken skulle ha ”gjort Magistern till en ”till något annat än den är”, lika litet som kvinnlig student”. innehållet i boken vill göra det. Om man Det allvarliga ligger här i att Hedwall blan- skriver en bok om katten som musjägare, så dar ihop skådespelaren och rollen. Jag har inte menar man väl att katten förutom att vara gjort Magistern till annat än den manliga figur fågeljägare o.s.v. också är en musjägare? Eller som han är också hos Wennerberg. Att han

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 145 Replikskifte

spelas av en kvinna är något helt annat; där användning av titelns ”som teater” är med är han som bekant i gott sällskap med sådana hans ivriga och överrika argumentation för som Cherubin i Figaros bröllop, Octavian i verkets ”teatralitet” faktiskt inte heller lätt att Rosenkavaljeren m.fl. Jag påpekar också i bo- avslöja. Ty i sin iver att placera verket ”som ken (s. 246) att dessa ”liksom Magistern i den teater” tar han (som jag också framhållit) till aktuella föreställningen, sjungs av sångerskor så många argument, att jag kanske måste men gestaltar roller som i fiktionen är män”. avslöja att jag först inte tog honom på allvar Om man påstode att Grevinnan och Susanna utan trodde att boken var en ovanligt elegant skulle vara lesbiska för att de vänslas med avhandlingsparodi inför ett auditorium à la pagen, eller att Fältmarskalkinnan skulle hysa Glunt-Akademien. Vad nu Hjalmar Söderberg sådana känslor inför Octavian, så vore det har med saken att göra, kan jag tyvärr inte lika illa som att påstå att min Magister skulle förstå, då han till skillnad från Wennerberg hysa heterosexuella känslor för sin vän, vilket också var dramatiker, och inte heller kattpa- recensenten antyder i antagandet att de nu rabeln, eftersom katten är såväl fågel- som kanske blir ”veritabla kontubernaler, d.v.s. musjägare. Därmed skulle ju Gluntarne enligt rumskamrater” (s. 127). Syréhn faktiskt vara både sångduetter och Må jag slutligen få uttrycka en förhoppning teaterstycke! att den läsare som med Hedwalls ord blivit Vad så beträffar könsbytet i hans egna ”lätt orolig” (s. 125) av diskussionen, bildar sig dramatiseringar av Gluntarne, är det överras- en egen uppfattning genom att läsa min bok. kande att Syréhn tror att rollen är oberoende av skådespelaren. I en scenisk framställning Gunnar Syréhn är allt av betydelse, från den yttre ramen till varje enskild gest och varje enskilt tonfall, Replik till Gunnar Syréhn och det vittnar om en förbluffande naivitet, om bearbetaren inte inser, vad exempelvis ett Låt mig först uttala min tillfredsställelse över könsbyte innebär. Att motivera det genom att att det ändå finns någon som läser det man dra fram tidigare s.k. ”Hosenrollen”, är i detta skrivit och reagerar på det – det är inte många sammanhang utan relevans, då vi därtill lever i gånger under min långa recensentverksam- en epok, där inte minst mer eller mindre femi- het som det hänt. Jag får sedan beklaga min nistiska teaterpraktiker gärna vänder upp och obetänksamhet beträffande vådevillen, som ned på rollfigurers könstillhörighet. Till sådana jag själv under mina många brokiga teaterår konstruktioner vill jag givetvis inte hänföra ägnat en del uppmärksamhet, både Envallsons hans överflyttning av Magister-rollen, men Kronfogdarne (utan dialog) och Heibergs Nej nog är hans företag minst sagt anmärknings- (med dialog). I denna ”mindre egendomlighet” värt, när han ägnat Gluntarnes performativa finner jag dock att ställningen mellan Syréhn unicitet en hel bok. och mig är oavgjord, 1–1. Lennart Hedwall Men de två ”allvarligare felen” vill jag inte riktigt kännas vid. ”Teatralitet” kan synbarli- gen tolkas på flera sätt, och jag menar – som jag förklarat – att Gluntarnes har uppstått ur den samtida romansens och rolldiktens teaterbesläktade genrekaraktär. Syréhns

146 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Uppsatsreferat

Framställningen av kvinnor i Uppsatsreferat musikjournalistiken Mitra Björk Tahmirpour: ”Framställningen av DIY – en uppsats om antikom­ kvinnor i musikjournalistiken. En fallstudie av mersiella musik-verksamheter i musikmagasinet Groove.” C-uppsats i musik- vetenskap, Institutionen för musikvetenskap, Sverige Uppsala universitet, 2011. Julia Bjernelind: ”DIY – en uppsats om antikom­ Syftet med denna uppsats är att ur ett genus­ mersiella musikverksamheter i Sverige.” Kandi­ perspektiv belysa hur kvinnor framställts i datuppsats i musikvetenskap, Institutionen för 00-talets musikjournalistik. Tanken är att, ge­ kulturvetenskaper, Göteborgs Universitet, ht nom en fallstudie, uppmärksamma genus som 2011. en pågående konstruktion och visa hur denna Denna uppsats syftar på att problematisera konstruktion återkommande reproduceras i kring synen på autenticitet och antikommer- medier idag. sialism i den svenska musikvärlden. Uppsatsen Genom en analys av utvalda omslagsbilder tar upp historiska exempel på hur framför och reportage i musikmagasinet Groove har allt unga musikälskare har ställt sig emot den det framkommit att skillnader finns i fram- kommersiella musikbranschen och skapat egna ställningen av de olika könen. Journalistens bolag och arrangemang, utan ett vinstintresse språkstil och fokus i texten varierar beroende i fokus. De historiska exempel som tas upp är på den intervjuades kön då kvinnor beskrivs Festen på Gärdet 1970, Hultsfredsfestivalens utförligt, både till det yttre och hur hon är uppkomst och punkrörelsens viktiga händelser som person, medan det fokuseras på musiken och innehåll. Även nutida exempel på så kalla­ snarare än personligheten när det gäller de DIY-rörelser, bolag och kortare historier man­liga artister. Vidare uttrycker journalisten kring dessa. Vad som tas upp och ifrågasätts ofta förväntningar på den kvinnliga artisten, är begrepp som ”antikommersialism” och ett för att sedan visa att hon egentligen är det försök att klargöra dess exakta betydelse. motsatta. Detta är ett inslag som sällan Metoden som använts är att med hjälp före­kommer i reportage om manliga artister, av tidigare forskning få en större inblick i där istället frågor om politik och ekonomi får musikhistorien samt intervjuer med verksam- utrymme. Överlag används ett stereotypt sätt heter som är aktiva idag, medlemmar från att beskriva män och kvinnor på, och detta skivbolaget Periferin från Skellefteå, och den gör könsmaktsordningen statisk medan genus- antirasistiska Picknickfestivalen i Göteborg. I skillnaderna fortsätter att reproduceras. slutdiskussionen spekuleras det kring kultur­ Sammanfattningsvis får de kvinnliga artist­ livets stora betydelse för inte bara unga män- erna i Groove stå för det personliga och famil- niskor, utan även samhället i stort. jära medan männen framställs i sin yrkesroll, som professionella musiker. Detta resultat har Julia Bjernelind visat sig stämma överens med tidigare forsk- ning med den skillnaden att kvinnliga artister i Groove ibland antar en mer manlig image och då porträtteras som en ofullgången man.

Mitra Björk Tahmirpour

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 147 Uppsatsreferat

Teoretiska perspektiv på musik Att lära sig spela fiol i Sverige och insomning idag Erik Engström: ”Teoretiska perspektiv på musik Andrea Gärdborn: “Att lära sig spela fiol i och insomning.” Kandidatuppsats i musikve- Sverige idag. Violinundervisningen på Lilla tenskap, Institutionen för kulturvetenskaper, Akademien i jämförelse med Suzukimetoden, Göteborgs universitet, 2011. Lars Jönetegs violinmetod och Kommunala Den här uppsatsen är en litteraturstudie om musikskolan.” Kandidatuppsats i musikve- hur musikvetenskaplig forskning kan öka tenskap, Institutionen för kulturvetenskaper, förståelsen för hur människor använder sig Lunds universitet, ht 2011. av musik som hjälpmedel vid insomning och avslappning. Vidare ämnar den besvara frågan Uppsatsen tar upp ämnet rysk/ungersk vio- om vilka slutsatser man kan dra om musiken linmetodik i Sverige med utgångspunkt från människor väljer att använda sig av i sådana musikskolan Lilla Akademien. Huvudsyftet är sammanhang. Uppsatsen skildrar fenomenet att undersöka vilken som är den mest fram- insomningsmusik ur flera perspektiv hämtade gångsrika violinmetodiken i Sverige. Metoden ur litteraturen och undersöker flera förkla- som använts är kvalitativa intervjuer med tre ringsmodeller för hur och varför människor violinpedagoger varav två med rysk bakgrund använder musik som redskap för emotionell och en med svensk bakgrund. Uppsatsen be- påverkan. Som komplement till detta och för handlar rysk/ungersk violinmetodik utifrån ett att belysa ett modernt bruk av musik i sinnes­ svenskt perspektiv men också dess historiska påverkande syfte studeras även ett urval av bakgrund. Den ger också en övergripande bild digitala sömnhjälpmedel – appar. över vad rysk/ungersk violinmetodik innebär Studien visar en komplexitet då fenomenet och tar upp dess förgrundsgestalter. Dessa kan ses från flera vinklar som inte alltid över­ delar tillsammans med fakta om viktiga exem­ ensstämmer med varandra. Dock uppvisar pel av musiker som har fört in rysk/ungersk och konstaterar studien användbarheten i violinmetodik i Sverige, utgör en bakgrund musikvetenskaplig forskningslitteratur för för hur rysk/ungersk violinmetodik influerat ändamålet, då den kartlagt hur människor i violinundervisningen i Sverige. olika sammanhang påverkats emotionellt av Centralt i den rysk-ungerska violinpeda- musik, och vilka möjliga förståelsemodeller gogiken är teknisk perfektion när det gäller som finns för denna påverkan. Slutligen uppvi- instrumentet vilket ger musikalisk frihet. Nina sar uppsatsen att det i viss utsträckning finns Balabina är en rysk företrädare i Sverige för behov hos människor av individuell utformning denna metodik samt konstnärlig ledare för av sömnmiljön, baserat både på perspektiv Musikskolan Lilla Akademien. Hon menar att från litteraturen och vilka funktioner som det handlar om att visa rätt väg och ge rätt finns inkluderade i apparna. ord till varje individ både fysiskt, psykiskt och intellektuellt. I uppsatsen jämförs även den Erik Engström rysk-ungerska violinmetodiken på Musikskolan Lilla Akademien med tre andra undervisnings- metoder i Sverige: Lars Jönetegs violinme- todik, Suzukimetoden och violinmetodiken vid Kommunala musikskolan. Studien belyser

148 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Uppsatsreferat nybörjarålder, kostnad för lektioner, övnings- Hur svensk militärmusik blev disciplin samt olika sätt för motivation och i civil vilken grad föräldraengagemang behövs. Sven Heilo: ”Hur svensk militärmusik blev Andrea Gärdborn civil.” Kandidatuppsats i musikvetenskap, Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds Det handlar inte bara om att universitet, 2008. stå på scen I samband med den allmänna värnpliktens Pernilla Halén: ”Det handlar inte bara införande 1901 övertogs ansvaret för militär­ om att stå på scen: En studie om vuxnas musiken av försvaret. Den hade tidigare delvis mål och drivkrafter i ­musikundervisning.” finansierats genom privata musikkassor. För­ Kandidatuppsats i musikvetenskap, statligandet medförde att kostnaderna kom Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs att underkastas kritik i riksdagen, både 1905 universitet, ht 2011. och 1914. Uppsatsens syfte är att redovisa hur militärmusiken behandlades av riksdag, Syftet med det här arbetet är att söka svar regering och försvarsledning under 70 år, samt på frågan vad vuxna som går och tar sång- dess organisation. lektioner i grupp i en privat sångskola har Redan vid ”den stora regementsdöden” för mål och drivkrafter i sitt musicerande. 1925 ansåg man att militärmusiken borde Undersökningen bygger på tre intervjuer och bli en civil angelägenhet, särskilt med tanke en mailenkät. på militärmusikernas viktiga roll i det civila Resultatet visar att de mål personerna i musiklivet ute i landet. Beredskapstiden under undersökningen har med sina musikstudier Andra världskriget medförde ingen förändring inte i första hand handlar om att man vill av hur den värderades, utom att den mest bli musiker och stå på scen. Det handlar betraktades som ett personalvårdande inslag. mer om en önskan att få in mer musik i sin Då musikutredningarna under 1950-talet vardag, men man vill också utvecklas i sitt inte ledde till några reformer, försämrades musicerande och man vill se hur bra man kan arbetsvillkoren för militärmusikerna och bli. Undersökningen visar också att det ofta därmed möjligheterna att prestera vad som handlar om att man vill få ett större musika- krävdes. Detta medförde att militärmusiken liskt självförtroende, få en stund för sig själv, 1971 ersattes av en ny, civil organisation, få göra något som man känner att man mår ”Regionmusiken”. bra av, ha roligt och träffa andra med samma Uppsatsen behandlar också de olika förslag intresse. Genom att ta lektioner kan man till modernisering av musikkårernas instru- skapa sig en musikalisk identitet. Det är också mentarium som framlades under 1950-talet, tydligt att ett privat alternativ kan vara ett då man fann den klassiska ”svenska” be­ komplement till studieförbundens och kyrkor- sättningen mindre lämpad för att spela nas verksamheter med studiecirklar och körer. den internationella blåsmusikrepertoaren. Pernilla Halén Bevekelsegrunderna för införandet av saxo­ fonen, slopandet av den svenska ess-kornetten och ventilbasunen behandlas också i korthet. Slutligen ges en jämförande översikt över

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 149 Uppsatsreferat

militärmusiken i Danmark, Norge, Finland och Masteruppsats, Institutionen för musik- och Österrike under 1900-talet. teatervetenskap, Stockholms Universitet, 2011.

Sven Heilo Denna masteruppsats analyserar musiken och ljudet i filmen Fanny och Alexander (1983), Punky Reggae Party huvudsakligen den sju minuter långa prolo- gen, från ett musikvetenskapligt-semiotiskt Linus Kallin: ”Punky Reggae Party. Ideologisk perspektiv. Syftet med uppsatsen är att och musikalisk jämförelse av reggae och undersöka ett rörligare estetiskt språk utifrån punk.” C-uppsats, Institutionen för musikve- tesen att ljud och musik utgör en meningsfull tenskap, Uppsala universitet, 2011. helhet som kan förstås musikvetenskapligt. Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för Tre centrala begrepp används: akusmatik som musikstilarna reggae och punk och deras res- diskuterar ljudets relationella och subjektivt uppfattade kvaliteter, isomorfism som ägnar pektive subkulturer. Detta genomförs genom sig åt ljudets strukturella likhet med andra att utforska deras ideologier och se hur dessa filmiska beståndsdelar såsom musik och bild, speglar sig i musiken för att sedan jämföra samt det semiotiska topos som sätter in ljudet och analysera dem med fokus på klass och ras. i en kulturhistorisk kontext för att fånga dess Uppsatsens fokus ligger på musikerna och mu- symboliska mening. siken snarare än andra delar av subkulturen. Undersökningen visar att relationen mellan Den största likheten mellan de båda subkul- den som hör och ljudkällan kan vara väsentlig turerna var motståndet mot överheten. Detta för att tolka ljudets mening, att vissa ljud avspeglar sig i deras kläder, attityd och musik inom prologen står i relation till varandra, och på mer eller mindre subtila sätt. De var även hur ljud förutom att fungera vertikalt i den mycket mer klass- och rasmedvetna än de enskilda scenen också kan peka framåt på flesta andra populärmusikgenrer och subkultu- ett horisontellt plan mot händelser som ska rer vid denna tid. komma. Uppsatsen ger också en introduktion Båda var relativt enkla att spela och således till ljudarbetet på AB Svensk Filmindustri (SF) anpassade för folk utan lång musikalisk utbild- från 1940-talet till det tidiga 60-talet under ning. Det som skiljer dem är främst musiken. musikchefen Erik Nordgrens ledning och pro- Reggaens disciplinerade, bakåtlutade gung blematiserar begreppet ”auteur music”. mot punkens frenetiska, spretiga skrammel. Av olika anledningar sågs genrerna som tydligt Sofia Lilly Jönsson ”svarta” respektive ”vita”. Även religionens roll i subkulturen är en stor olikhet då reggaen Musikens mening och ofta var tungt religiös medan punken snarare betydelse i reklam var irreligiös. Sofie Lindevall: ”Musikens mening och Linus Kallin betydelse i reklam.” Kandidatuppsats i musik- vetenskap, Institutionen för kulturvetenskaper, Ljudestetik i spelfilm Göteborgs universitet, ht 2011. Genom att undersöka tre utvalda reklam- Sofia Lilly Jönsson: ”Ljudestetik i spelfilm. Om exempel och göra sex kvalitativa intervjuer sju minuter i Bergmans Fanny och Alexander.” med tv-tittare har jag undersökt vad som

150 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Uppsatsreferat

händer med välkänd musik när den placeras i Syftet var att göra en inventering av om/hur reklam. Jag har undersökt om och hur mening, musik och ljud påverkar dem psykiskt, fysiskt betydelse och associationer kan komma att och socialt. ändras. Jag har även tittat på hur man talar Studien visar att informanterna både med- om musik som placeras i en reklamkontext och vetet och omedvetet använder sig av musik för varför företag väljer att använda den specifika att reglera, komma i kontakt med och få ut- musiken. Resultatet av intervjuerna visar på lopp för sina känslor. De använder sig av mu- att reklam kan manipulera musikens mening. siken som ett redskap för självterapi och för Hur mycket påverkan reklamen får beror till att uppnå en bättre existentiell hälsa. Musiken stor del på vad det är reklam för, hur länge kan även framkalla starkt negativa fysiska och reklamen sänds och hur stark relation man har psykiska reaktioner och påverka det allmänna till musiken sedan tidigare. Skapar reklamen hälsotillståndet hos informanterna. Det är en positiv upplevelse blir associationerna till individuellt vilken musik som är kopplad till reklamen mindre än om det skapas en negativ vilka känslor, minnen och upplevelser, musiken upplevelse, detta på grund av att den negativa påverkar olika personer på olika sätt. upplevelsen har större påverkan. Det framkom Ljudkänslighet, tinnitus, förvrängd ljudupp- av intervjuresultatet att en negativ upplevelse fattning och svårigheter att filtrera ljudintryck av användning av musik i reklam kunde få är vanligt förekommande hos informanterna. informanter att undvika musiken. För att det Detta påverkar dem negativt både psykiskt, ska skapas associationer mellan musik och fysiskt och socialt. Informanterna upplever det reklam krävs det att musiken sammanflätas som positivt att själva kontrollera sin ljudmiljö med reklamens övriga uttrycksmedel. Vid och de har ett större behov av tystnad än företagens val av musik är det viktigt att den tidigare. passar målgrupp och profilering, man anspelar Ida Olsson även på de betydelser och associationer musi- ken redan bär på. Punk i media Sofie Lindevall Michael Sjöberg: ”Punk i media. En under- Helande, härligt och helt sökning av punkens mottagande i svensk dags- och kvällspress mellan 1977 och 1980.” förfärligt C-uppsats, Institutionen för musikvetenskap, Ida Olsson: ”Helande, härligt och helt för­ Uppsala universitet, 2011. färligt. Om upplevelsen av musik och ljud I dag har de flesta i regel en tolkning om vad för personer med utmattningssyndrom.” punk är för någonting och ofta är band som Magisteruppsats i musikvetenskap, Institu­ Sex Pistols, The Clash och Ebba Grön det för- tionen för kulturvetenskaper, Göteborgs sta man tänker på. Uppsatsen visar hur punken Universitet, 2011. togs emot av svensk media då den kom till En fallstudie baserad på djupintervjuer med Sverige och undersökningen avgränsas till åren sex kvinnor i åldrarna 20-70 år som alla har, 1977–1980. Undersökningen fokuserar även eller har haft, utmattningssyndrom om hur de på huruvida det med tiden sker ett förändrat uppfattar och använder sig av musik och ljud i synsätt gällande punken i media och vad som samband med sjukdomen. skiljde den från den brittiska. Det källmaterial

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 151 Uppsatsreferat

som behandlas i uppsatsen är uteslutande från del pågår på ett interaktivt plan. Musiken om- åren 1977–1980 och består av tidningsartiklar formuleras och omskapas genom ord, kropps- från dags- och kvällspress samt artiklar och språk, ansiktsuttryck och mer subtila detaljer reportage från magasin som Veckorevyn, Hifi såsom blickar och platstagande. Eftersom & Musik och de ideologiskt färgade tidskrifter­ utgångspunkten i studien är att genus repro- na ETC och Musikens Makt. duceras genom situationsbunden interaktion, Uppsatsen genomsyras även till viss del av blir också genus i denna bemärkelse en viktig hypotesen att svensk punk kan ses som en faktor i musikskapandet. förlängning och arvtagare utav den svenska Kvinnorna gör kön genom att medla proggrörelsen. Undersökningen visar att bilden mellan traditionellt feminina ideal och av punken i media under åren 1977–1980 rockmusikens alternativa femininitet. Inom ändras drastiskt. Den går från att framstäl- genren gör de kön genom att reproducera las som en brittisk fascistisk farsot till att sin alienation i den maskulina diskurs som gestaltas som demokratisk, avideologiserad präglar rockgenren. Mannen gör kön genom genre där den svenska punken prioriteras. Den att hylla traditionellt maskulina ideal, men största skillnaden mellan svensk och brittisk också genom att förhandla mellan detta och punk har att göra med den svenska punkens det ideal som eftersträvas i interaktion med starka koppling till proggen och musikrörelsen. musikerna som är kvinnor i bandet. Båda Den övergripande förändring som punken könen reproducerar genus genom att skapa genomgår i media under denna period är avstånd till det motsatta könet. Dikotomin är likaså knuten till begreppet adolescens som det mest särpräglade genusmönstret i bandets inom psykologi och sociologi beskriver den musikskapande. Kvinnor hamnar här i en tydlig personliga individens utveckling och enkelt underordning, där de påtagligen blir ”de andra” kan förklaras som en övergångsperiod mellan i förhållande till maskuliniteten som norm och att vara ett barn och att vara vuxen. utgångspunkt inom rockgenren.

Michael Sjöberg Jennie Tiderman

Lite mer Yeah The Sound of Drums Jennie Tiderman: ”Lite mer Yeah – en studie Fredrik Winerö: ”The Sound of Drums: om femininitet, maskulinitet och musikska- trumsoundets förändring över tre decen- pande.” Masteruppsats i musikvetenskap, nier.” Kandidatuppsats i musikvetenskap, Musikhögskolan vid Örebro universitet, ht Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs 2011. universitet, ht 2011.

Denna studie har som syfte att skildra och Denna uppsats undersöker hur trumsoundet förklara hur reproduktionen av kön relaterar förändrades inom produktionen av pop- och till skapandet av rockmusik i ett rockband där rockmusik från 60-tal till 80-tal och sam- tre av musikerna är kvinnor och en musiker bandet med förändringar i inspelningsteknik. är man. Detta för att få en ökad förståelse Uppsatsen syftar även till att tydliggöra hur för hur föreställningen om kön påverkar dagens diskurs om sound har växt fram och musikskapandet. hur sound har blivit ett estetiskt verktyg Resultatet visar att musikskapandet till stor och en konsumtionsvara. Metoden som har

152 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Uppsatsreferat

använts är lyssningsbaserad analys och jämförelser av inspelningar från respektive decennium, samt att resonemang och resultat i uppsatsen har återknutits till tidigare forsk- ning om sound. Resultatet av analysen visar att inspelningstekniken har haft en avgörande betydelse för hur trumsoundet inom berörda populärmusikaliska genreområden har föränd- rats och dess möjligheter och förutsättningar satte soundskapande fokus på rummet under 60-talet, instrumentet under 70-talet och effekterna under 80-talet. Undersökningen har visat att sound på 60-talet relaterades till helhet, plats och person och senare till teknisk bearbetning av enskilda element i ljudbilden. Den har förhoppningsvis även givit en tydli- gare bild av hur diskursen om sound har växt fram och hur sound har fått sitt nutida värde.

Fredrik Winerö

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 153 Minnesnotis

154 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Minnesnotis

1986 i samband med Uppsala Stads 700-års- Minnesnotis jubileum. Temat är kärleken till naturen och oron över naturförstörelsen. Besläktade tankar kommer till uttryck redan i verket Där himmel Åke Erikson (1937-2012) och hav befaller, som belönades med första pris vid en körtävling i Tjeckoslovakien i början Tonsättaren Åke Erikson, Uppsala, har avlidit i av 80-talet. en ålder av 75 år. Närmast anhöriga är hustrun Åkes musik har rönt stor respekt och upp- Gunnel och barnen Johannes och Mia. skattning av både publik och kritiker, hemma och utomlands. Utan att kompromissa med sin Åke Erikson var utbildad pianist, med rötter i konstnärliga övertygelse har Åke skapat musik såväl jazz som klassisk tradition. Han avlade som många har kunnat ta till sig. Sången musikteoripedagogisk examen i musikteori Hur kan en blomma vara till, ur ovan nämnda vid Musikhögskolan i Stockholm. Studier vid oratorium, finns separat utgiven för barnkör Uppsala Universitet ledde till en fil. kand. i och piano och har fått stor spridning. Verket musikvetenskap, estetik och konsthistoria. Nocturne, till text av Octavio Paz, vann första Under många år, med början på hösten pris i manskören OD:s nordiska körtävling 1970, verkade Åke som lärare vid Institutionen 1977. Linnékvintetten i Uppsala har beställt för musikvetenskap vid Uppsala Universitet. flera verk av Åke, bl.a. den Fanfar som varje Han var också under en period anställd vid sommar spelas från Uppsala domkyrkas torn Musikhögskolan i Göteborg. Vid Kungliga i samband med de s.k. tornmusikveckorna. Musikhögskolan, Stockholm, undervisade han i Vid sin bortgång arbetade Åke med ett nytt musikteori från 1978 fram till sin pensionering beställningsverk för samma ensemble. 2002. Särskilt uppskattad blev han där för att Många av Åkes verk finns utgivna på CD. ha initierat kursen ”Nittonhundratalets konst- Colours in Play har fått sin titel från en kom- musik”, för vilken han skapade ett undervis- position för Omnibus blåsensemble, ett verk ningsmaterial med kompositoriska förebilder. som han beskriver som ”ett försök att skildra Detta ligger fortfarande till grund för kursen. en del av de krafter (spänning, urladdning, Som tonsättare debuterade Åke 1967 angrepp, reträtt) som verkar vid konflikter och framträdde tillsammans med den s.k. av mellanmänsklig och politisk natur”. Titeln Uppsala-ligan, då även som pianist. I början återspeglar också den färgrikedom och ut- av 1970-talet var han ordförande i Fylkingen, trycksfullhet som karaktäriserar Åkes musik Stockholm. Åke var en fri och alldeles egen och som man kan uppleva redan i det tidiga konstnär, med stark integritet och stort enga- pianostycket Regnskog, där tonsättaren för- gemang. Han hade ett starkt rättvisepatos och undras över naturens ogripbarhet. Ett centralt ställde sig gärna på den utsatta människans verk på samma CD är Spel för orkester, skrivet sida. för Uppsala Kammarorkester. Åke samarbetade I sina vokala verk har han alltid valt texter också med olika instrumentalister, bl.a. flöj- med stor omsorg och i poeten Elisabet Her­ tisten Sarah Lindloff på CD:n Molnsteg (med modsson fann han redan i början av 80-talet text och recitation av Elisabet Hermodsson). en viktig konstnärspartner, med vilken han 2007 fick Åke Erikson Uppsala Kommuns samarbetade livet ut. Deras gemensamma kulturstipendium om 100 000 kr. I motive- oratorium Skapelse utlämnad uruppfördes ringen framhålls bl.a. att Åke ”inspireras av

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 155 Minnesnotis

och samarbetar även med kulturskapare från andra genrer och bidrar därmed till att berika Uppsalas kulturliv på ett unikt och storartat sätt”. Vi, som var Åkes kolleger vid Kungliga Musikhögskolan, minns honom med värme. Han var en god vän, lätt att komma nära. Som person kunde han vara såväl kraftfull och temperamentsfull som vänlig och positiv. Han var uppfylld av musik, med den djupare kunskap han genom åren samlat, sorterat och prövat och sedan förädlat till insikt.

Per-Gunnar Alldahl Roine Jansson

156 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Information

Bo Marschner Information [email protected] Thomas Olsson [email protected] Skribenter i detta nummer Anna-Juliane Peetz-Ullman [email protected] Owe Ander John Potter [email protected] [email protected] Sten Dahlstedt Märta Ramsten [email protected] [email protected] Sara Danius Anne Reese Willén [email protected] [email protected] Anders Dillmar Berk Sirman [email protected] [email protected] Martin Edin Peter Sjökvist [email protected] [email protected] Olle Edström Karin Strand [email protected] [email protected] Karin Eriksson Gunnar Syréhn [email protected] [email protected] Ursula Geisler Gunnar Ternhag [email protected] [email protected] Eric Hammarström Øivind Varkøy [email protected] [email protected] Lennart Hedwall Bertil Wikman [email protected] [email protected] Knut Johannessen Hans Åstrand [email protected] [email protected] Henrik Karlsson [email protected] Martin Knust [email protected] Timo Leisiö [email protected] Lars Lilliestam [email protected] Tobias Lund [email protected]

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 157 Information

Svenska samfundet för musikforskning Swedish Society for Musicology Ordförande/President: Jacob Derkert, [email protected] Sekreterare/Secretary: Mattias Lundberg, [email protected] Skattmästare/Treasurer: Eva Kjellander, [email protected] Övr. ledamöter/Members at large: Lars Berglund, Mathias Boström, Ursula Geisler, Cecilia Hultberg, Lars ­Lilliestam Suppleanter/Deputy members: Owe Ander, Åsa Bergman Kansliföreståndare/Administrative Director: Maria Stoor, [email protected]

Adress/Address: Svenska samfundet för musikforskning, Box 7448, se-103 91 Stockholm, Sweden Hemsida/Website: musikforskning.se [email protected]

STM – Svensk tidskrift för musikforskning STM – Swedish Journal of Musicology utkommer med ett nummer om året och ges ut av is a peer-reviewed journal issued once a year by the Svenska samfundet för musikforskning. Innehållet Swedish Society for Musicology. It presents original består av artiklar inom musikforskningens olika områ- research in various fields of musicology, survey arti- den, recensioner av vetenskaplig litteratur om musik cles, reviews of literature, and abstracts of university och referat av universitetsuppsatser. STM tillämpar essays. The working languages are Swedish, Danish, peer review. Mer information under rubriken ”Vägled- Norwegian, English and German. ning för författare” på sid. 160.

Prenumeration Subscription sker genom medlemsanmälan till Svenska samfundet Members of the Swedish Society for Musicology will för musikforskning. Som medlem i samfundet erhåller receive the Journal by remitting the annual fee. Mem- man dessutom rabatter vid köp av äldre årgångar av bers also get a substantial discount on back issues of STM. Medlemskap kan tecknas av alla intresserade, the Journal. Membership can be held by individuals as både enskilda personer och institutioner. well as by institutions.

Anmälan sker genom inbetalning av årsavgiften till Please remit the annual membership fee to Plus Giro Svenska samfundet för musikforskning, plusgiro 5 37 account 5 37 99-3, address: Svenska samfundet för

99-3: musikforskning, Box 7448, se-103 91 Stockholm.

enskilda medlemmar i Sverige: 220 kr individual members in Sweden: 220 sek

institutioner i Sverige: 270 kr institutions in Sweden: 270 sek

enskilda medlemmar i övriga Europa: 285 kr individual members elsewhere in Europe: 285 sek

institutioner i övriga Europa: 310 kr institutions elsewhere in Europe: 310 sek

enskilda medlemmar utanför Europa: 310 kr individual members outside of Europe: 310 sek

institutioner utanför Europa: 335 kr. institutions outside of Europe: 335 sek

158 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 Information

Förfrågningar rörande medlemskap, distribution av Inquiries concerning membership, distribution of the STM m.m. handlägges av samfundets kansli, där man Journal etc. should be forwarded to the Administrative även mottar beställningar av äldre årgångar. Director at the address above.

Författare Authors som önskar få artiklar och andra bidrag publicerade i wishing to publish articles in STM should apply to the STM ombeds vända sig till huvudredaktören: tobias. editor: [email protected]������������������������������������������������ /���������������������� Tobias Lund, ��������Institu- [email protected] / Tobias Lund, Institutionen för kul- tionen för kulturvetenskaper (Norlind-huset), Box 117, turvetenskaper (Norlind-huset), Box 117, 221 00 Lund. se-221 00 Lund, Sweden. The submission deadline for STM 2013 har manusstopp 15 januari 2013. the 2013 issue is 15 January 2013.

Förlag Publishers är välkomna att sända recensionsexemplar av musik- are welcome to send review copies of musicologi- litteratur till recensionsredaktör Mattias Lundberg, cal literature to the review editor Mattias Lundberg,

Institutionen för musikvetenskap, Box 633, 751 26 Institutionen för musikvetenskap, Box 633, se-751 26 Uppsala. Uppsala, Sweden.

Äldre årgångar av STM Back issues of STM finns i begränsad utsträckning. Vänligen kontakta A limited number of back issues are available. Please kansliföreståndaren enligt adressuppgift ovan. År­ contact the Administrative Director. The 1967-2005 gångarna 1967-2005 finns som PDF på tidskriftens issues are available in PDF format on the Journal’s hemsida: musikforskning.se/stm website: musikforskning.se/stm

STM-Online STM-Online är en årlig, nätpublicerad tidskrift, till innehållet helt is a yearly journal, published on the Internet. STM-On- skild från STM. STM-Online publicerar artiklar inom line, which is independent from the printed Swedish musikvetenskapens olika områden, recensioner samt Journal of Musicology, publishes articles, reviews and rapporter om aktualiteter. Författare som önskar få reports. Its working languages are Swedish, Danish, artiklar och andra bidrag publicerade i STM-Online Norwegian, English and German. Authors who wish to ombeds vända sig till någon av redaktörerna Erik publish articles or other texts in STM-Online should Wallrup ([email protected]) och Jacob Derkert apply to the editors Erik Wallrup (erik.wallrup@music. ([email protected]). Mer information finns su.se) and Jacob Derkert (jacob.derkert@music. på musikforskning.se/stmonline su.se). For more information, see musikforskning.se/ stmonline Konferenser Svenska samfundet för musikforskning arrangerar Conferences årligen konferenser under rubriken Musikforskning The Swedish Society for Musicology arranges annual idag – undantagandes vart fjärde år, då nordiska mu- national conferences – except for every fourth year, sikforskarmöten hålls i regi av de nordiska musikfors- when Nordic musicological conferences are held. At karsamfunden. Vid konferenserna presenteras aktuell the conferences current research is presented. For forskning. För ytterligare information, se further information, see musikforskning.se musikforskning.se

Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012 159 Information

Vägledning för författare Monografier: Goehr, Lydia 1992: The Imaginary Museum of 1. Svensk tidskrift för musikforskning mottar Musical Works. An Essay in the Philosophy of bidrag på de skandinaviska språken samt på Music. Oxford. engelska och tyska. Alla artiklar ska vara Artiklar ur antologier eller artikelsamlingar: försedda med en engelsk sammanfattning Tagg, Philip 1992: ”Towards a Sign Typology of (summary). Music” i Secondo convegno europeo di analisi musicale. Red: R. Dalmonte & M. Baroni. 2. Artiklarna kan vara teoretiska eller empiris- Trento: Università degli studi di Trento, 1992. ka originalarbeten eller översiktsartiklar över Tidskriftsartiklar: något intresseområde inom musikforskningen. Edström, Olle 1989: ”Vi ska gå på restaurang Vi vill att publikationen ska ha ett brett spek- och höra på musik. Om reception av restau- trum med artiklar från många discipliner inom rangmusik och annan ’mellanmusik’” i Svensk musikforskningen, dock företrädesvis med tidskrift för musikforskning 71 (1989), s. ämnen som rör musik i Sverige eller Norden. 77–112. Kommentarer och debattartiklar hänvisas till STM-Online, musikforskning.se/stmonline 7. Manuskriptet ska innehålla följande: titel och författarnamn, kort sammandrag 3. Artiklarna bör ha ett omfång om maximalt som ingress, själva texten, numrerade fotnoter 6000 ord. Den engelska sammanfattningen vid behov (ange inte litteraturhänvisningar i ska vara ca 200 ord. Recensioner bör ha ett fotnoterna), numrerade figurer, tabeller, illus- omfång om maximalt 1000 ord och essäre- trationer och notexempel, alfabetiskt ordnade censioner om maximalt 3000 ord. Referat av litteraturreferenser, engelsk sammanfattning uppsatser på C- och D-nivå (eller motsva- med artikelns titel på engelska, key-words rande) bör ha ett omfång om maximalt 200 på engelska, korta biografiska upplysningar ord. Av referatet ska tydligt framgå ämnets om författaren. Följ Svenska skrivregler vid avgränsning, uppsatsens syfte och slutsatser. inskrivning av manu­skriptet. Illustrationer och notexempel ska vara anpassade till satsytans 4. Manuskript sänds till huvudredaktören, bredd (12,5 cm) och levereras i format huvud- företrädesvis via e-post. Se kontaktuppgifter redaktören anger. på sidan 159. Alla insända förslag på artiklar granskas av redaktionsrådet och av externa 8. Författaren får ett korrektur. Rättelser i för- lektörer. Eventuella avslag motiveras inte. hållande till manuskriptet kan äga rum endast efter överenskommelse med redaktionen. 5. Litteraturreferenser. I texten anges förfat- tarnamn, årtal och sidhänvisningar inom 9. Införda bidrag arvoderas inte. Artikel­ parentes enligt följande två exempel: ”… som författare erhåller en PDF av sin artikel som Björnberg (1987) visar”, ”… har dokumenterat särtryck. detta (Barkefors 1995 s. 254–257).” 10. Artikelförfattare ger i samband med pu- 6. Litteratur/referenslista placeras sist. blicering av sin artikel automatiskt sitt medgi- Uppställning sker som exemplen visar: vande till att artikeln publiceras i elektronisk form på STMs hemsida.

160 Svensk tidskrift för musikforskning vol. 94–2012