Namn att minnas

Harald Edelstam

Den uppmärksamme vandraren på Djurgården Man kan kanske säga att det är först sedan i kan inte underlåta att förr eller den gamle juristiske Östen Unden lämnade senare stöta på Edelstams väg. Den är dock UD och efterträddes av en ordförande i Stock· inte uppkallad efter Harald Edelstam - trots holms arbetarkommun, som den tidsenligare, att man redan i rikets metropoler kan finna mera samhällstillvända eller rättare samhälb• exempelvis Dag Hammarskjölds väg, Dag omstörtande diplomatin börjat tillämpas. Men Hammarskjöldleden etc. I själva verket torde ära den som äras bör. Det var inte Klacken­ den vara avsedd att hedra minnet av en akt­ berg eller Öberg, som kom först när det gällde ningsvärd lagstiftare och konstfrämjare, justi­ att introducera den nya diplomatiska tekniken tierådet , som på sin tid var i svensk utrikesförvaltning. Det var Harald såväl ordförande i Sveriges allmänna konst­ Ed els tam. förening som preses i Konstakademien. Riktigt när Harald Edelstam övergick från Han är emellertid knappast släktens - före den reaktionära till den revolutionerande Harald - mest berömde ledamot. Såsom så• diplomatin är svårt att med bestämdhet fixel'3, dan lär man få räkna ättens själve grundare, men då han i början av detta decennium för den så förhållandevis sent som år 1809 i ad­ första gången framträdde som vänsterradikal ligt stånd upphöjde Gustaf Fahlander. Den gerillakämpe kom det onekligen som något a1 förste Edelstam, som slutade sin bana som en överraskning för hans gamla vänner och landshövding i Västerbottens län, var en av bekanta hemma i Sverige. Edelstam - sonson hjältarna under 1808-9 års finska krig, och till en häradshövding och son till en kammar· det var för sina bedrifter som sådan han ad­ herre - började nämligen sin verksamhet i lades. Att dessa bedrifter gått till eftervärlden utrikesförvaltningen som en nästan karikaty· beror väl framför allt på att de besjungits av ristiskt konventionell ung diplomat. Ar 1939, Runeberg i "Fänrik Ståls sägner", där Fahlan­ sedan han efter avlagd jur kand-examen an· der i en dramatisk episod figurerar som San­ tagits som attache i VD, var han djupt med­ dels' närmaste man: "Och den tappre Fahlan­ veten om sin nya värdighet. Han umgicb der han dröjde ej mer ..." Det är uppenbar­ ogärna med andra utomstående än sveagar· ligen mindre på den blide konstälskaren än dister, han bar näsduken instucken i man­ på den tappre krigaren vid Virta bro, som schetten, och den örnnäsa till vilken han nå· Harald Edelstam brås när han hemför sina gon gång förde denna duk hölls högt i vädret l landsmän i säkerhet. Snart skulle han emellertid få stifta bekant· Numera finns det två sätt att göra diplo­ skap med tillvarons allvar i form av krigsårens \! matisk karriär. Det ena är det gamla vanliga, bistra realiteter. Krigsutbrottet upplevde han konventionella för att inte säga reaktionära, som attache vid beskickningen i Rom och efta representerat av namn som låt oss säga Erik ett år i placerades han år 1943---44 Boheman och Gunnar Hägglöf. Det andra är som attache vid svenska generalkonsulatet i det moderna, okonventionella och om inte . Det blev på många sätt avgörande för direkt revolutionära, så åtminstone revolutio­ honom. Sverige hade som bekant vid de!lll1 nerande, representerat av exempelvis Lennart tid ingen beskickning i Oslo och generalkon­ Klackenberg och J ean-Christophe Öberg. Det sulatet var vårt lands högsta diplomatisb förra är förknippat med begrepp sådana som myndighet i Norge. Det var därmed också en neutralitet, objektivitet, opartiskhet, protokoll, replipunkt för alla norska patrioter. Nu upp­ lojalitet och diskretion. Det senare är förknip• kom legendbildningen om "den sorte Pim­ pat med begrepp sådana som engagemang, pernel" - en benämning härledd ur Edelstams subjektivitet, partitagande, publicitet och in­ likhet med en zigenarprimas eller indianhöv• diskretion. ding - som dolde norska motståndsmän i sin 427

källare. Själv har Edelstam klokt och klädsamt en liknande sinnesändring hos utrikesledningen, nog varit förtegen i detta avseende. Att de och som svenska regeringens sändebud i Al­ historier om hans bedrifter, som den gången lendes , dit han anlände 1972 och som vann spridning och nu av massmedia upprepats då blivit ett av den svenska biståndsverksam• i samband med den chilenska tragedien, inne­ hetens huvudmottagarländer, passade givetvis håller mer än ett korn av sanning kan knap­ Edelstam som hand i handske. Denna gång past betvivlas. Till de rena legendernas värld hängde alla bitarna i pusslet samman: den kan man nog däremot förvisa påståendet om regering hos vilken han var ackrediterad hade att han efter sin hemkomst skulle "bestraffats" också hans öppet uttalade politiska sympatier. med att få sitta och sortera papper på UD:s Naturligtvis har situationen efter den despe­ vind. Eldiga eftermiddagsjournalister tycks an­ rata militärkuppen blivit mera problematisk, se att det går en rät linje mellan Edelstams men att Edelstam redan hunnit utföra en upp­ verksamhet i Norge och den för vilken han seendeväckande insats för att skydda icke blott 30 år senare vunnit berömmelse. Den syn­ svenska medborgare utan också latinameri­ punkten kan diskuteras. Däremot ligger det kanska vänstermän från skilda länder mot onekligen nära till hands att förmoda, att övergrepp från juntan är uppenbart. Sedan Edelstams upplevelser i Norge var en psykolo­ veckor hör han till eftermiddagspressens för• ~sk förberedelse för den okonventionella typ klarade hjältar, där han från den till "gerilla­ av diplomati han senare skulle företräda. näste" förvandlade kubanska ambassaden - Tills vidare fortsatte han emellertid med Sverige är givetvis Kubas skyddsmakt i Chile den konventionella. Efter att under "skörde• - "med fara för eget liv" leder befrielse­ tiden" ha varit utrikesministerns handsekre­ aktionerna, som nu skall ha räddat flera hund­ terare pendlade Edelstam under 50-talet mel­ ra personer. Det är som om man såg den tapp­ lan UD och Warszawa, Haag och Wien för re Fahlanders vålnad. Själv säger Edelstam att år 1962 bli generalkonsul i . Fyra mera nyktert att det nog dröjer innan man år senare blev han sändebud i Djakarta. Rik­ kommer sig för med att skjuta ned den sven­ tigt vad som förvandlade Edelstam från en ske ambassadören. äventyrslysten men mycket ståndsmedveten Hur som helst skall man inte underskatta playboy till en vänsterradikal frihetskämpe är betydelsen av all denna publicitet kring den som ovan framgått inte fullt klart. När han svarta nejlikan, som blivit röd. Klackenberg år 1969 utnämndes till ambassadör i Guate­ och Öberg har kommit alldeles i skuggan. mala väckte han i varje fall snart uppseende Sveriges utrikesförvaltning har fått sin egen ej blott genom att hålla sig med en gris som Robin Hood, eller kanske snarare Che Gue­ gårdvar i stället för en hund utan framför allt vara. Ett memento, kanhända, för alla rätt• genom att hålla öppet hus för sina vänner och trogna hemmavarande aspiranter på utrikes­ meningsfränder i den guatemaltekiska gueril­ ministerposten? lan. Tack vare en lycklig slump råkade Edel­ GU stams sinnesändring i tiden sammanfalla med