LARS BURMAN

LÄRT GRÄL Fredmans Sång N:o 28 och 1700-talets disputationskultur

Sprit, svartsjuka och sura stickord leder ofta till demiska parodi. Fredmans sång 28 skildrar hur slagsmål hos Bellman. Världen på 1700-talet­ Movitz skulle bli student, och den slutar som var också våldsam och antagonistisk, inte bara sig bör i ­bacchanaliskt kaos. på Stockholms skitiga gator utan också i dom- Visan är skriven 1780 eller strax dessförinnan­ stolstvister och akademiska trätor. Det finkel­ och skulle komma att ingå i Fredmans sånger doftande Stockholm är Fredmans poetiska­ (1792). Den återfinns i manuskriptet ”En Stuf hemvist, men det händer att utflykter görs, nå- Rim” från januari 1780 och trycktes i Dag-­ gon gång så långt som till Uppsala. I den staden Bladet: Wälsignade Tryck-Friheten 29 juli 1782.3 hade Bellmans farfar Johan Arendt Bellman­ Där har den försetts med noten ”Ett gammalt (1664–1709) varit professor i vältalighet och Manuscript ibland Salig Magister Gåses Sam­ uppburen inspektor på Stockholms nation, och lingar.” Gåse hör hemma i Bacchi Orden- där var Bellman själv inskriven som student en fiktionen, och har en förebild i den försupne kort tid 1758. En längre eller kortare vistelse vid studenten och prästsonen Eric Gåse.4 I ­Bacchi universitetet var normalt för ynglingar i bättre Orden står Gåse för den akademiska när­varon, omständigheter. Då som nu erbjöd mötet med ty allt skall rymmas i Bellmans poetiska univer- universitetsstaden såväl stimulans som des­ sum. Hans publik var välutbildad och många illusion. Nyttokulturens förespråkare betrak- hade erfarenhet av universitetsstudier i Upp- tade gärna Uppsala som en plats för ”onyttiga sala. Länken från Fredmans värld till den aka- orda-trätor” utförda på ett obegripligt språk demiska vore värd att studera bredare, gärna och under sken av uppblåst värdighet.1 Denna utgående från Gåse-gestalten. Här begränsas bild av förmodern akademisk kultur har stått dock läsningen till sång 28. sig, även om nyare forskning visat vådan av en Kontrastverkan och motsatsställning hör anakronistisk syn på de äldre övningarna. Un- till Bellmans främsta poetiska verkningsmedel. der lång tid tjänade disputations- och orations­ Högt och lågt, fult och skönt – ständigt ställs övningarna samhällets behov av en språkligt ytterligheterna mot varandra. Det handlar inte välutbildad elit.2 Bellman drog nytta av spän- minst om att diktaren utnyttjar en klassicistisk ningen mellan latinska vältalighetsideal och språk- och samhällssyn. Kurt Johannesson har skolastiska pajaskonster när han skrev sin aka- i en studie från 1977 klarlagt väsentliga delar

LARS BURMAN TFL 5 av Bellmans parodiska och burleska teknik.5 1852 sopade slutgiltigt bort forna tiders ofta Såväl samhälle som språk var hierarkiska på osjälvständiga avhandlingar och tessamlingar­ 1700-­talet. Höga ting skulle skildras på ett sub- som utgjorde bas för de i grunden medeltida limt vis och tvärtom. När Bellman med­vetet disputationsövningarna. Den muntliga kultu- bryter förväntningarna och skildrar horor och ren blev alltmer skriftlig. Förändringen hade fyllkajor som prästinnor och apostlar (visser- emellertid varit på väg i mer än ett halvt sekel, ligen för Venus och Bacchus) uppstår en ska- och FS 28 skildrar disputationskulturen just i pande spänning mellan högt och lågt, vilket slutfasen av dess månghundraåriga dominans. ger komisk effekt men också ny skönhet. Lars Bellman var verksam i slutet av en kulturepok. Lönnroth gör en liknande inringning av Bell- Han behärskade fullt ut sin tids litterära verk- mans teknik, och pekar särskilt på det ständiga ningsmedel, och mitt i traditionens sönderfall rollspelet. Världen är för Bellman en maskerad. lyckades han avlocka den en flerstämmighet Omfunktionering, kontrast och mångstäm- som på en gång är dissonant och harmonisk. mighet är nyckelord.6 Att Bellman vet att han behärskar sin poetiska Johannesson koncentrerar sin framställ- teknik visar han i Fredmans epistel 80 – en ning på ceremonier. Begravningsprocessionen, supig fattigmans-pastoral dedicerad till smak- balen och ordenskapitlet är hans exempel när domaren Kellgren och full av anspelningar på Bellmans teknik beskrivs. En högstämd aristo­ Boileaus L’Art Poetique (1674). Att han också kratisk likprocession befolkas av fulla krog­ behärskade den teknik som kallas ”musikalisk madammer och soldater som spelar på lock. parodi” har visats av ­James Massengale.8 Bell- En hövisk menuett förvandlas till ett spekta- man återanvänder kända melodier, och genom kel av skuttande prostituerade. Det stela och igenkännandet uppstår för åhöraren en frukt- genomritualiserade ordenskapitlet blir till en bar ny betydelsenivå. högtid i Bacchi orden, där allt går ut på snabbt Syftet med denna läsning av FS 28 är att sätta sammanbrott, uppkastningar och oorganiserad in sången i sitt kulturhistoriska sammanhang. fylla. Om inte universitetets stela och mödosamma Men vill eftervärlden tillgodogöra sig tek- kunskapsexercis sist och slutligen hade ett vär- nikens poetiska sprängkraft krävs insikt såväl digt samhällssyfte skulle parodin falla platt. i 1700-talets hårt reglerade samhälle som den Och om inte universitetet på riktigt erbjöd språkliga verklighet Bellman levde i. Grund­ en väg till en ny roll i samhället, skulle Movitz överenskommelsen är att högt är högt och misslyckade försök att maskera sig som studio- skall skildras som upphöjt. Det sublima är sus vara meningslös. Poängen ligger i maskering sublimt, annars kan det aldrig ryckas ner från och demaskering, rolluppfyllelse och misslyck- sin marmor­sockel av en genialisk Bellman. ande på världens scen. Till de ceremonier som parodieras av Bell- I sången kontrasteras det lärda Uppsala mot man kan den akademiska disputationen läggas. Stockholms myllrande gränder, och univer- I FS 28 skildras hur Movitz beger sig till Upp- sitetets lärdomsmiljö ställs mot krogvrån. De sala för högre studier. Sången sjungs ofta och är ­första tre stroferna, då Movitz reser till Uppsala egentligen lätt att ta till sig. Ändå är bakgrun- (för att sedan återvända till Stockholm), ställs den – 1700-talets akademiska disputationskul- mot de fyra följande, då tre Uppsalastudenter tur – i hög grad okänd. Redan när den breda ­reser till Stockholm (för att sedan återvända till Bellmanskulten växte fram vid 1800-­talets mitt ­Uppsala). De båda världarna kan aldrig förenas, var det akademiska livet i Uppsala förvandlat till utom möjligen i suporgiens anti-ceremoni. oigenkännlighet.7 De nya universitetsstatuterna

6 TFL 2014:1 Movitz skulle bli Student; Pro och Pro, Han Upsala betrakta, Contra, jo, Börja mumla excellent Nej och Ja nu skalla; Grammatica contracta; Movitz ropte Posito, Dum och tjock, och Posito skrek alla. Hic hæc hoc Han sig genast lärde, Andra Thesis blef den här: Hyrde sig en svarter rock, Hvad skilnad sig besticker Kyronii öl förtärde. Mellan Öl pluraliter Och en Person, som dricker; Där satt han som misanthrop, Ratio? jo, Men röder som en vallmo, Dubito, Vid sin stånka och sit stop, Skrek en och orera. Och conjugera Amo; Movitz ropte: Habeo, Hur han drack, Och Kyparn slog i mera. Ölet stack, Kärlek hjärnen brydde; Tredje Thesis skulle ges, Movitz tog sitt pick och pack, Men Præses damp af stolen, Och lärdoms sätet flydde. Och en Opponent så hes Damp med i Capriolen. Med en vredgad min han tog Fredman kom, Båd Puffendorff och Grotius, Filibom! Och dem bus i väggen slog, Med musik och flickor, Så bister som Stygotius, Och de lärde vände om Sjöng hurra, Som åsnor och borickor.9 Skrek Verda, Och åt Krögarn panta Vi möter först den lärdomstörstande Movitz Lexicon, Colloquia, vid boken. Han är ankommen till Uppsala och Och Zopfens varianta. försjunken i Daniel Helsingius Grammatica latina contracta, första gången utgiven 1670. Tre Studenter, certim tre, Handboken är en lämplig hjälp för den som Til Stockholm sig utstyra, tidigare försummat sina latinstudier. Movitz Stadna på Tre Remmare, är verkligen bara i början av den törnströdda I Skrubben Numro Fyra; vägen mot Parnassen. Han lär sig pronome- Movitz stolt net ”denne” i maskulinum, femininum och I sin kolt, neutrum, och han arbetar med böjningarna Satt sig där som Præses, av verbet ”älska”. Till sitt yttre har han antagit Drack så bålt, så det var bålt, en lämplig Uppsalaskepnad. Han är klädd i en Och utgaf nya Theses. enkel men vördnadsbjudande svart rock och dricker den beryktade Uppsalakrögaren Kyro- Första Thesis blef nu den: nius öl. Visualiseringen är stark. Vi ser honom Om med moraliteten ensam vid sitt bord, med ölstop och bok, och Enligt är för Bacchi män anar hur han allvarsamt och värdigt mumlar At ändra om dieten. fram böjningsformerna: ”amo, amas, amat…”.

LARS BURMAN TFL 7 Sångens ordval ”excellent” bör här närma sig fångat Bellmans intresse framgår också av betydelsen ”högstämt”.10 Han har också att namnet ”Stygotius”. Denne är en grällysten göra, för Helsingius grammatik innehåller hela Erasmus Montanus-gestalt i Ludvig Holbergs åtta sidor böjningsmönster på första konjuga- Jacob von Tyboe (1724). Egentligen heter han tionens ”älska”.11 Styge Stygesen, men efter att ha blivit magister Movitz har även draperat sig i den lärdes roll i Rostock kallar han sig Stygotius. I pjäsen låter av melankolisk ensling och människoföraktare. Holberg – Köpenhamnsprofessorn – honom Han ter sig som en ”misantrop”. Att akademi- gräla med den stolte officeren Jacob, och när ker kännetecknas av melankolisk världsfrån- den senare hävdar sig ha vunnit tjugo bataljer vändhet var redan på Bellmans tid en gammal svarar Stygotius med: ”Og jeg har disputeret schablon, och förklarades länge som effekten over tyve gange absqve præsidio.”13 När Jacob av ett överskott av svart galla till följd av stilla­ kontrar med att han med en fäktstöt skulle sittande. Ett sätt att råda bot på melankolin kunna sätta en sådan som magistern på rum- ansågs vara vindrickande och socialt umgänge. pan, svarar denne: ”Og jeg kand med en halv Men Movitz läslugn varar inte länge. Den Syllogismus reducere en heel Armee til absur- bellmanska parodin börjar ofta med en var- dum.”14 Holbergs pjäs trycktes i översättning ningssignal, en avslöjande detalj som antyder 1756 i Norrköping och var en populär reper- att den skenbart välordnade harmonin är under toarpjäs på Stockholms scener 1768 till 1789.15 upplösning – en berusad kantor i kyrkporten­ Lugnet bryts i Uppsala. Movitz ropar hurra eller en änkling som flåsar finkel och svettas när han äntligen tagit sitt beslut och pant­ vört. Studenten Movitz har inte den stude- sätter lexikon, läroböcker och (förmodligen) rande ynglingens bleka yttre. Han är istäl­let ­Joannis Henricus ZopfiusJurisprudentia Natu- tjock och ansiktet är högrött. Dessutom leder ralis, Oder Kurzgefasste und deutlich erläuterte de latinska böjningsövningarna av verbet ”att Grund-Sätze der Natürlichen Rechts-Gelahrtheit älska” till tankar på kroppsliga nöjen. Movitz (1734).16 tillstånd beskrivs tvetydigt: ”kärlek hjärnan Det är värt att notera att Bellman i sin drift brydde”. Det är inte bara paradigmerna på med universitetet håller sig borta från teologin, ”amo” som vållar bekymmer utan också verbets som ju var den högsta och viktigaste av fakulte- direkta innebörd. terna. De identifierbara böckerna hör hemma Därefter följer den första uppgörelsen med inom latin och naturrätt. Den samtida publi- Uppsala. Det akademiska lugnet bryts nämli- ken tänkte kanske inte så mycket på detta, ef- gen av att Movitz i vredesmod kastar två lär- tersom det var naturligt att vara försiktig med domsgiganter i väggen, Samuel von Pufendorf direkta parodiska angrepp på den rena läran. och Hugo Grotius – båda utländska lärda som Däremot skulle nog publiken – åtminstone varit i svensk tjänst. Det metonymiska krog- den med Uppsala-erfarenheter – roat ha lagt slagsmålet gäller egentligen två böcker, Pufen- märke till att Movitz pantsätter sina böcker hos dorfs De Officiis Hominis et Cives(1673), och, krögaren, något som upprepade gånger strängt misstänker jag, Jan Klencks Institutiones juris hade förbjudits av universitetets styrande naturalis, gentium, et publici: ex H. ­Grotio, de konsistorium. Studenterna fick inte sätta sitt jure Belli ac pacis excerptae (1665). Dessa två studie­material i pant för öl och brännvin. verk, särskilt det förra, användes nämligen Från och med den fjärde strofen är scenen flitigt som underlag i studentnationernas dis- förflyttad till kungliga huvudstaden. Det är putationsövningar, till vilka vi strax återkom- Movitz som nu utgör centrum. Det är han som mer.12 Att det är disputationsövningarna som regerar i krogmörkret i Stockholm, inte de tre

8 TFL 2014:1 studenterna från det ljusomstrålade Uppsala. För att uppnå den högsta lärdomsgraden, Dessa skall till slut visa sig vara rätt släta figurer. magisterexamen, krävdes att studenten tryckte Efter en parodisk disputationsövning återvän- såväl en övningsavhandling som en gradual­ der de lärda åsnorna till Uppsala – åtminstone avhandling, och att han som respondent är de sådana sedda från Movitz och Bacchus försvarade dessa offentligt under ledning av horisont. ”Boricka” betyder helt enkelt åsna. en preses som var professor. Själva disputa- För att förstå de sista fyra stroferna krävs tionsövningen försiggick normalt i nuvarande en bakgrundsteckning. Visserligen hålls fort- Gustavianum och inleddes och avslutades med farande doktorsdisputationer vid svenska uni- hyllningsorationer och böner. Bellman har i versitet, men dessa är en fattig rest av en väldig ”Tal, hållit Gustafs dag för Augusti Bröderskap disputationskultur som från medeltiden och […] 6 ­Junii 1785” påmint om den akademiska till slutet av 1700-talet dominerade de väster- fostrans värdighet och samhällsbetydelse: ländska universiteten.17 Disputationen var for- men för prövande av kunskap och övande av I läro-salens hvalf, dit åter Snillen ledas praktisk argumentationsförmåga. När ­Luther At ympas i sitt stånd, at bindas till sin plikt, spikade upp sina 95 teser på kyrkdörren­ i At fram på dygdens väg så småningom beredas Witten­berg var avsikten inte att inleda en re- Till skötsel utaf värf af högre glans och vigt[.]19 formation av kyrkan, utan teserna lades fram som underlag för en akademisk disputation, Hela 6 400 avhandlingar trycktes i Uppsala där teserna skulle nagelfaras enligt dialektikens under 1700-talet.20 Avhandlingarna har vissa alla regler. Luther var nämligen professor i teo- likheter med sina moderna efterkomlingar, logi och skulle förbli det till sin död. även om det inte var ovanligt att professorn Disputationen är ingen antik retorikövning, hade skrivit själva texten. Det var nämligen utan söker sina rötter i medeltidens intresse själva försvaret av avhandlingen som prövade för dialektik och logik. Formen var antago- studentens förmåga och kunskaper. nistisk – ställningstaganden skulle brytas mot Det man i den äldre undervisningen dispu- varandra i ett ritualiserat system. Ordförande terade över förelåg i förväg i skriven form. Tra- för disputationen kallades preses, och de teser ditionellt handlade det om ”nakna teser”, theses som skulle dryftas försvarades av en (eller flera) nudae, vilket innebar en serie av korta påstå- respondenter. Den eller de vars uppgift det var enden. Men också klädda teser, theses vestitae, att utmana teserna kallades opponenter, och var vanliga. I denna form bakades teserna in i vanligtvis gavs publiken också möjlighet att en löpande diskussion, som alltså fick formen extraopponera. Själva argumentationen skulle av en sammanhängande prosaframställning.21 vara deduktiv och strängt regelstyrd. Syllogis- Det är sådana vi finner i de dissertationer som mer var ett av huvudredskapen: ur premisserna Uppsalastudenterna försvarade pro exercitio el- skulle giltiga slutsatser dras. På detta sätt blev ler pro gradu. Även i dessa kunde dock nakna disputationerna en övning i logisk argumenta- teser förekomma i form av så kallade corollaria. tion men också en avancerad språkövning – allt De tryckta avhandlingarna finns kvar, lik- skedde naturligtvis på latin. Dessutom handla- som en och annan handskriven uppsättning de det om en social ceremoni som ställde krav teser. Att skaffa sig en uppfattning om den på deltagarnas förmåga att uppträda offentligt, vetenskapliga kunskapssynen är relativt lätt. värdigt och vältaligt.18 Det går också att skapa sig en bild av de sociala I Uppsala disputerades ständigt, och Bell- mönstren, som inte minst speglas i de dedika- man kunde räkna med starkt igenkännande. tioner och vändikter som brukade förekomma

LARS BURMAN TFL 9 i trycken.22 Däremot vet vi naturligtvis ­mindre erna. Vägarna både in och ut ur universitetet om själva disputationerna, eftersom dessa var många. Just Stockholms nation skilde sig skedde i muntlighetens flyktiga samtidighet. från övriga studentnationer. Medan hälften Vi anar spelet av logisk argumentering, vi anar av övriga Uppsalastudenter var teologer hörde en del tjuvnyp och vi vet att det fanns utfyl- endast en tiondel av stockholmarna till denna lande inlednings- och avslutningsorationer.23 kategori. Det har understrukits att Stockholms Disputationerna pro exercitio och pro gradu nation i äldre tid var den viktigaste platsen att utgjorde emellertid bara en liten del av dispu- rekrytera ämbetsmän.29 tationsväsendet i Uppsala, och eftersom det Nationsdisputationerna har hittills varit övriga disputerandet bara lämnat sparsamma ganska okända. Från slutet av 1600-talet ut- avtryck vet forskningen fortfarande ganska vecklades de emellertid under ledning av de lite. Professorerna förväntades själva dispu- olika nationernas inspektorer, det vill säga tera årligen, men bröt ofta mot detta. Det Uppsalaprofessorer valda av studenterna till ålåg också universitetets stipendiater att med styresmän, beskyddare och patroner. Vid sidan­ jämna mellanrum medverka i disputationer; av inspektorerna var de äldre studenterna – teserna till många av dessa trycktes. De illa seniorerna – särskilt drivande i nationernas betalda adjunkterna hade i uppgift att träna övningar. I själva verket kan man hävda att studenterna i disputerandets konst. Och inte de cirka tjugo nationerna utvecklades till små minst försiggick disputationer regelbundet på läroanstalter, som organiserade akademisk studentnationerna.24 stödverksamhet till universitetet i övrigt. Jag Bellman skrev in sig vid Stockholms nation bedömer att tusentals disputationer hölls vid i Uppsala den 3 november 1758, förmodligen nationerna under 1700-talet. Antalet kan ha efter att en tid varit hunsad novitius.25 Han har nått ett femsiffrigt tal, och även de yngsta stu- själv i en ansökningshandling 1762 hänvisat till denterna förväntades närvara vid övningarna, Uppsalastudierna: ”Wid Academien i Upsala väl förberedda för att opponera extra.30 har jag sökt inhämta nödig kundskap i boke- Det är alltså inte underligt att Bellman lyfter liga konster och wetenskaper”.26 I januari 1759 fram disputationen som en stadgad, formalise- kallades Bellman till inträdesexamen för Riks- rad och uppburen ceremoni, värd att parodiera banksfullmäktige och den 27 juni utsågs han vid sidan av ordenskapitlet, likprocessionen till extra ordinarie tjänsteman på Riksbanken.27 och balen. Spåren av hans Uppsalastudier är svaga, och Inga belägg finns alltså för att Bellman skall de sökas är det höstterminen 1758 som skulle ha bevistat några föreläsningar vid gäller. Det har flera gånger gjorts en poäng av universitetet. Inte heller är det känt att han att det inga bevis finns på att Bellman någonsin skulle ha deltagit i nationernas övningar. Men besökte en föreläsning.28 Att bevisa Bellmans landskapsmötena var obligatoriska, vilket i akademiska ointresse genom ett argumentum Stockholms nations fall tydligt framgår av de ad ignorantiam är dock knappast hållbart. stadgar som upprättades under Bellmans far- Av biografiskt inriktade Bellmanforskare fars ledning.31 För att slippa böta gick rimligen har FS 28 ofta betraktats som en litterär reak- Carl Michael på landskapen då nationens dis- tion på ett misslyckande i lärdomsstaden. Med putationer hölls. tanke på att Bellmans farfar Johan Arendt Helt i enlighet med stadgarna arrangerades hade varit vältalighetsprofessor i Uppsala är under Bellmans studenttid flera ”språkliga och detta begripligt, men faktum är att långt ifrån förståndsodlande övningar” vid Stockholms na- alla stannade i Uppsala för att fullgöra studi- tion.32 Dagen före julafton 1758 höll exempel­vis

10 TFL 2014:1 Disputation 1709. Akten hölls i Gustavianum, Uppsala universitets dåvarande huvudbyggnad. Preses sitter i den övre katedern. Bland de ungefär tjugo Uppsalaprofessorerna vid denna tid fanns Bellmans farfar Johan Arendt. Akvarellen är gjord av studenten Carl Fredrik Piper och i privat ägo. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.

LARS BURMAN TFL 11 herr Evenson en oration ”om Wetten­skapernes som Venus. Den förekommer i den allra första tillwäxt, under Konung ­Gustaf Adolphs rege­ tryckta tyska studentsångboken (1781), där den ring.”33 Av större intresse i detta sammanhang bearbetats av Christian Wilhelm ­Kindleben är de två landskapsdisputationer som anordna- (1748–1785), själv känd svirare. Kindleben des, den första den 15 november 1758 när Bell- beskriver den som en då redan gammal stu- man med största sannolikhet var i staden.34 I dentsång, som han har gjort mer sjungbar nationens protokoll framgår att ”septem Theses för väluppfostrade studenter. Melodin förut- Miscellaneae ventilerades under Jonae Aulae- sätts vara välkänd: den sjungs ”In bekannter wills praesidio; partes oppositorias förestod Herr Melodie.”38 Sången användes ofta som en ­Alstrin, och responsorias Herr Liusberg, hwilka ”Rundgesang”, där varje dryckesbroder im- härigenom å daga lade wackra prof, af berömlig proviserar en ny vers när turen och ölstånkan flit och insikt uti wettenskaper.”35 Vi vet för- nådde honom.39 Det som jag här vill betona stås inte säkert om Bellman var närvarande vid är att 1700-talsåhöraren rimligen fick starka as- denna disputation. Jag vill dock gärna föreställa sociationer till såväl kollektivt som frispråkigt mig att artonåringens upplevelse av att se her- studentliv när FS 28 sjöngs. rarna Jonas Aulaewill (1726–1765), Lars Alstrin Åter till texten. Movitz sitter i skrubben på (f. 1741), och Lars Liusberg (f. 1736) disputera krogen Tre Remmare med nyvunna Uppsala­ i den bleka novemberdagen 1758 lämnade ett erfarenheter. Om han var lägst i lärdoms- avtryck som dryga tjugo år senare togs tillvara stadens hierarki har han nu hamnat högst, i FS 28. eftersom hans roll är att vara preses. Det inne- Det skall betonas att den akademiska värld bär att han leder förhandlingarna och – om det som här beskrivs är studenternas, inte profes- är nödvändigt – stöder respondenten i dennes sorernas. Även på 1700-talet fanns en särskild försvar av teserna. I sången skall tre sådana läg- utlevande studentkultur, som emellertid i Sve- gas fram, även om den sista aldrig hinner bli rige balanserades av nationernas självpåtagna formulerad. Som redan nämnts var det vanligt pedagogiska och socialt kontrollerande upp- med disputationer över ett antal korta påståen- drag. Preses Jonas Aulaewill var visserligen hela den. På universitetsbiblioteket i Uppsala finns 32 år och nypromoverad magister, men vald av tesböcker från studentnationerna bevarade och sina medstudenter till kurator för nationen. nationernas protokoll visar att det var vanligt Respondenten­ var 22 år och opponenten en- att formulera nya teser inför en disputation. dast 17. Åldersblandningen är typisk för Upp- Alternativt plockades ett antal teser ur lämp- salas studentmiljö vid denna tid. liga läroböcker som de av Pufendorf och Gro- Bellmans melodival förstärker kopplingen tius. Vid själva disputationen lästes tesen upp, till studentvärlden. Melodin förekommer långsamt och flera gånger. I denna orala kultur visser­ligen på många håll, bland annat som en gällde att hela publiken kunde den exakta for- skolsång.36 Men här vill jag gärna betona det muleringen innan själva disputationen vidtog. spår som Torben Krogh lagt ut. Han påpekar Kommen till Stockholm har Movitz över- att melodin är hämtad från den tyska student- givit sitt värdiga Uppsalautseende. Istället för sången ”Ecce quam bonum”, och understryker svart rock är han nu ommaskerad i en kolt att Bellman genom ett typiskt vaudeville-grepp – ett skjortliknande ytterplagg med knappar låter melodin karaktärisera texten.37 I själva eller skärp. Han super kraftigt och vi anar att verket är 1700-talets tyska ”Ecce quam bo- disputationssituationen skiljer sig avsevärt från num” inte bara en studentsång utan en rejält den i Uppsala, antingen sådan den tedde sig frispråkig sådan om tjänsten såväl hos Bacchus i nuvarande Gustavianums stora sal eller i en

12 TFL 2014:1 sal hemma hos inspektor där nationsdisputa- Movitz höjer rösten och visar sin begränsade tionerna vanligen förlades. Den första tes som latinförmåga. Han hävdar ”habeo”/”Jag har”, läggs fram gäller huruvida det ur moralfiloso- vilket hur som helst leder till påfyllda bägare. fisk synpunkt är acceptabelt för Bacchi tillbed- Allt vad den ceremoniella disputationen står jare att ändra sitt näringsintag, rimligen från för – rollfördelning, syllogistisk skärpa, latinsk starka drycker. Sedd som en fråga om dygde- pregnans – är under full upplösning och nå- utövning inom den backanaliska kulten finns gon tredje tes ges aldrig. Istället är vi nu vid det väl någon logik i tesen, men diskussionen det ögonblick i Bellmans estetiska universum blir snabbt oklar. Argument för och emot – pro när den ordnade ceremonin förvandlas till et contra – lyfts fram. Snart skriks det ”posito” backanal. I Fredmans epistel 9 sker samma från alla kanter. Begreppet betyder ”jag häv- transformation när menuetten förvandlas till dar” och är en standardterm i disputationskul- ringdans, flickorna lyfter på kjolarna och spel- turen. Dock får publiken aldrig klart för sig mannen spyr i ett hörn.40 Och gång efter gång i vad Movitz­ och studenterna egentligen hävdar. Fredmans värld kollapsar kontrasterna i en ru- Redan när andra tesen skall behandlas har sig världsförklaring. Hierarkier vänds upp-och- kontakten med den akademiska logiken slut- ner och motsättningar löses upp, denna gång giltigt lösts upp: vilken är skillnaden mellan genom att höglärde preses – Movitz – trillar massor av öl (”öl pluraliter”) och en person av sin lärostol, och opponenten, hes efter allt som dricker? Något svar på vad skälet, ”Ratio”, orerande, faller till golvet efter ett övermodigt skulle vara ges inte. Istället utmanar en oppo- glädjesprång. nent med ett ”dubito” – ”jag ifrågasätter”, och På Tre Remmare inträder Fredman, Bacchi inleder uppenbarligen en vältalig längre fram- apostel, i spetsen för ett dionysiskt tåg av musi- ställning. Han sägs ”orera”. I sammanhanget är kanter och flickor. Oordningens ritual är etable- det värt att påminna om att orationen, vid si- rad, och disputationen förd till sitt logiska slut. dan av disputationen, var tidens främsta akade- För Uppsalastudenterna återstår bara att lämna miska övning, ofta praktiserad i Uppsala. Preses valplatsen – som de dubbelåsnor de är.

1. En satirisk vidräkning med disputationskul- om 1700-talsretorik som utvecklats under de turen ger Carl Hwalström i den anonymt senaste decennierna och som har relevans även utgivna Speculator paideusiophilus 1–2, för Bellman. Stockholm, 1773. Citatet från ibid., s. 29. 3. Carl Michael Bellman, Fredmans sånger. Text- 2. Lars Burman, Eloquent Students. Rhetorical och melodihistorisk utgåva med musiken i repro- Practices at the Uppsala Student Nations 1663– duktion efter originaltrycket, 2, Gunnar Hillbom 2010, Acta universitatis upsaliensis. Skrifter (textred.), James Massengale (melodired.), rörande Uppsala universitet, C. Organisation Stockholm: Norstedts, 1992, s. 253–255. Se och historia 96, Uppsala: Uppsala universitet, också Gunnar Hillbom, Källorna till Fredmans 2012. Svensk omarbetad edition Lars Burman, sånger och ”Den Svenske Anacreon”, Filologiskt Vältaliga studenter. Studentnationerna i Uppsala arkiv 38, Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie som retoriska miljöer 1663–2010, övers. Carina och Antikvitets Akademien, 1996. Burman, Acta universitatis upsaliensis. Skrifter 4. Carl Michael Bellman, Skrifter. Standardupp- rörande Uppsala universitet, C. Organisation laga [=StU], utgiven av Bellmansällskapet, II. och historia 99, Uppsala: Uppsala universitet, Fredmans sånger, Stockholm: Albert Bonniers 2013. Här hänvisas till den svenska forskning förlag, 1922, s. 123 n. Verklighetens Eric Gåse

LARS BURMAN TFL 13 (1711?–1780) presenteras i StU IV. Bacchi orden, 16. I Bellman, Fredmans sånger, 1, 1992, s. 70, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1932, s. sägs att ”Zopfens varianta” skulle vara ett 23–26. Intressant i föreliggande sammanhang kompendium byggt på Zopfs arbeten. Något är att Gåse som student var en aktad medlem sådant har jag inte identifierat, utan menar att av Roslags nation där han ”flitigt orerade och Jurisprudentia Naturalis har mer som talar för opponerade vid sammankomsterna”. Detta sig, inte minst eftersom åtminstone 1757 års bekräftas av nationens landskapsprotokoll; 9 utgåva klargör att boken är ”zum nützlichen maj 1730 var han t.ex. ordinarie respondent vid Gebrauch der studierenden Jugend entwor- en disputation. U 605 a, UUB. Gåse uteslöts ur fen.” Eftersom ”varianta” vackert rimmar på nationen 1745. StU IV, s. 23. För Bacchi Orden- ”panta” skall man nog inte göra för mycket av diktningen se Peter Lind, ”Strunt alt hvad du titeln ”varianta”. orerar”. Carl Michael Bellman, ordensretoriken 17. Se exempelvis M. Gindhart & U. Kundert och Bacchi Orden, Studia Rhetorica Upsaliensia (red.), Disputatio 1200–1800. Form, Funktion 4, diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2014. und Wirkung eines Leitmediums universitärer 5. Kurt Johannesson, ”Bellman och ceremo- Wissenskultur, Trends in Medieval Philology nierna”, i Horace Engdahl (red.), Tio forskare 20, Berlin/New York: De Gruyter, 2010. För om Bellman. Föredrag vid Vitterhetsakademiens svensk disputationskultur se Erland Sellberg, symposium 15–17 september 1976, Filologiskt ”Disputationsväsendet under stormaktstiden”, arkiv 20, Stockholm: Almqvist & Wiksell i Idé och lärdom, Lund: Studentlitteratur, International, 1977, s. 96–113. 1972, s. 65–84, samt Bo Lindberg, ”Henrik 6. Lars Lönnroth, Ljuva karneval! Om Carl Hassel – humanist och utilist”, i Lychnos 1990, Michael Bellmans diktning, Stockholm: Albert s. 165–218. Se också Burman 2013. Bonniers förlag, 2005, s. 11–28. 18. Burman 2013, s. 29–60. 7. Se Uppsala universitets historia 1793–2000, 2:1–2. 19. StU VII. Dikter till Gustaf III och konungahu- Carl Frängsmyr, Uppsala universitet 1852–1916, set, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1938, s. Uppsala: Uppsala universitet, 2010, och där 91. anförd litteratur. 20. Krister Östlund, ”Några nedslag i disputa- 8. James Massengale, Systerligt förente. En studie tionsväsendet under 1700-talet – exemplet i Bellmans musikalisk-poetiska teknik, Kungl. Johan Ihre”, i Sjuttonhundratal 2006/2007, s. Musikaliska Akademiens skriftserie 25, 151. Stockholm: Musikaliska akademien, 1979. 21. Burman 2013, s. 38. 9. Bellman, Fredmans sånger, 1, 1992, s. 69–71. 22. Lars Burman, ”Vänskap på Parnassen. Akade- 10. SAOB spalt: E808; tryckår: 1922. misk tillfällesdiktning på 1720-talet”, i Tidskrift 11. [Daniel Helsingius], Grammatica latina för litteraturvetenskap 2012:2–3, s. 65–76. contracta, Upsaliae, 1670, s. C3[r] ff. 23. Jfr Östlund 2006/2007, passim, och Hwal- 12. Burman 2013, s. 53. ström 1773, s. 9–28. Om ett nationsexempel se 13. Han har alltså disputerat utan preses i Burman 2013, s. 50f. ordföranderollen, vilket visar att han är på en 24. Burman 2013. mycket hög nivå och som respondent kunnat 25. L[awrence] H[eap] Åberg, Anteckningar om reda sig själv. Stockholms Nationsförening vid Upsala univer­ 14. Ludvig Holberg, Jacob von Tyboe, i Ludvig sitet i äldre och nyare tider: på nationens uppdrag Holberg, Vaerker i tolv bind, IV, utg. F. J. utgifna, Upsala: Stockholms nation, 1877, s. 55. Billeskov Jansen, [København]: Rosenkilde og 26. Johan Flodmark, ”Något om C. M. Bellman Bagger, 1969, s. 243–328. Citat från 286f. och hans anhöriga”, i Samlaren 1917 (38), s. 84. 15. StU II, 1922, s. 128. [Ludvig Holberg], 27. Enligt Paul Britten Austin hade han återvänt Hasenskräck eller Storskrytaren, Norrköping: till hemmet i Stockholm redan till jul 1758. Johan Edman, 1756. Här heter Stygotius dock Paul Britten Austin, Carl Michael Bellman. Siggonius. Bellman följer det danska originalet. Hans liv, hans miljö, hans verk [1970],

14 TFL 2014:1 Stockholm: Rabén & Sjögren, 1979, s. 59f. 36. StU II, 1922, s. 132; Bellman, Fredmans sånger, Leif Landen ger inga ytterligare kronologiska 1, 1992, s. 255f. hållpunkter om Uppsalavistelsen, och menar 37. Torben Krogh, Bellman som musikalsk digter, att Bellman i Uppsala ”inhämtat mindre Studier fra sprog- og oldtidsforskning udg. af av lärdom, mera av den studentikosa och det filologisk-historiske samfund 196, Køben- frigjorda tradition som också hör hemma vid havn: Povl Branners, 1945, s. 73f. och 133. ett universitet.” Leif Landen, Carl Michael 38. Studentenlieder. Aus den hinterlassenen Papieren Bellman. En biografi, Stockholm: Carlssons, eines unglücklichen Philosophen Florido genannt, 2008, s. 22. gesammlet und verbessert von C[hristian] 28. StU II, 1922, s. 125; Austin 1979, s. 59f. W[ilhelm] K[indleben], Halle, 1781, s. 83. 29. Gösta Thimon,Stockholms nations studenter i ”Man muß dieses alte Burschenlied, welches Uppsala 1649–1800. Vinculum Stockholmense, I. ich von seinen Unflätereyen gereinigt und für 1649–1700, Stockholm: Stockholms kommun, den gesitteten Studenten singbarer gemacht 1982, s. xiii. habe, als eine Art von Quodlibet ansehen 30. Burman 2013, s. 29–60. […].” Ibid. 31. 1703 års stadgar förnyades med mindre 39. Katten Murr hos E. T. A. Hoffmann improvi- ändringar 1742. Endast med giltigt och serar en ny vers när han sjunger visan vid sin laga förfall, och efter att ha ursäktat sig hos invigning som ”Fuchs”. E. T. A. Hoffmann, kurator/inspektor, kunde stockholmaren vara Gesammelte Werke in Einzelausgaben, 6. Lebens- frånvarande från landskapsövningarna. Annars ansichten des Katers Murr nebst fragmentarischer utgick böter. För säkerhets skull anordnades Biographie des Kapellmeisters Johannes Kreisler upprop. Thimon 1982, s. xxxi. in zufälligen Makulaturblättern [1819–21]., 2. 32. Thimon 1982, s. xxx. Aufl., Berlin: Aufbau-vlg, 1984, s. 264–267. 33. U 520 b, UUB. Sången ges stort utrymme, och Murr påstår 34. Den andra hölls den 5 maj 1759. Då var nog att den härliga ”Ecce quam bonum” sjöngs inte Bellman kvar i Uppsala längre. U 520 b, redan när Hamlet blev invigd i studentlivet i UUB. Wittenberg. 35. U 520 b, UUB. 40. Johannesson 1977, s. 105.

SUMMARY Academic Quarrels. Carl Michael Bellman’s Fredman’s Song 28 and the 18th Century Disputations

In Carl Michael Bellman’s (1740–1795) song, ”Fredmans Sång 28” (c. 1780), the fictional drinking hero Movitz has left Stockholm for studies at Uppsala University. He soon returns to Stockholm, where a disputation is staged in a tavern, a disputation which soon turns into a bacchanalian chaos. This article analyses song 28 and how it relates to 18th century academic disputations. It explores how Bellman’s parody technique draws on these austere ceremonies, which would have been well-known among his audience. The parody is emphasized through the use of the melody from the famous student-song ”Ecce quam bonum”. Bellman himself studied in Uppsala for a short period in 1758, and it is made clear that he ought to have been present at disputations, at least at his own student organization ”Stockholms Nation”.

Keywords: Carl Michael Bellman, 18th century, disputation, dissertation, academic culture, ­student history, parody

LARS BURMAN TFL 15