Nummer 8 • 2004 Sveriges största musiktidning

Fabolous

Millencolin Nancy Sinatra Estelle Ison & Fille 2 Groove 8 • 2004 www.groove.se 3 Groove 8 • 2004 Musiken är Fyra frågor till Fran i Travis sidan 6 räddningen, igen The Killers sidan 6 Omslag No more singer/ sidan 6 Efter en vecka med flera arbetsda- överjordisk!) och Rickys svettfun- Warner gar på femton timmar borde krop- kiga klubb-banger Drop Drop till- Dimbodius sidan 8 pens batterier sagga rejält, men sammans med Honestly visar att Groove New Yorks eget Hultsfred sidan 8 ibland finns hjälp att få. Självklart skåningarna är redo att ta över den Box 112 91 talar jag om musik. Den kan man vakanta svenska r’n’b-tronen (om 404 26 Göteborg Ison & Fille sidan 9 alltid lita på. det nu var någon som tvivlade på Telefon 031–833 855 Cult of Luna sidan 10 Efter att ha kommit hem 23.00 deras potential…). Elpost [email protected] kvällen innan satt jag 07.30 härom Till det naknaste av svenska http://www.groove.se OhNo sidan 10 morgonen och recenserade Frank plattor på ingång måste Amaterasu Deportees sidan 12 och fick nya krafter. höra. David and the Citizens-David Chefredaktör & ansvarig utgivare Resten av dagen innebar ett saligt Fridlunds soloplatta charmar Gary Andersson, [email protected] The Models sidan 12 rus istället för tunga ögonlock. brallorna av vilken normalfuntad Redaktör Himlen kändes ljus och luften människa som helst. Funkar nog Black Belt sidan 12 Niklas Simonsson, [email protected] frisk. Frank Blacks bisarra nyver- bra som julklapp också, om den [ingenting] sidan 13 sioner av Pixies-klassiker visade bara släpps i år. Layout Emil Jensen sidan 13 sig innehålla koncentrat av antio- Mest bisarr i dessa juletider (?!) Henrik Strömberg, [email protected] xidanter, vitaminer och antirynk- är årets första julskiva. Från Chris Estelle sidan 15 kräm. Ibland kan evangeliet tolkas Isaak! Som låter riktigt… Elvis- Redigering Gary Andersson, Henrik Strömberg Fabolous sidan 16 om utan att bli patetiskt. Det visste mysig. Vad kommer härnäst: en jag inte. fantastisk duettplatta med Zach de Annonser Per Lundberg G.B., Nancy Sinatra sidan 18 Lyssnar även mycket på samp- la Rocha och Babsan… [email protected], 0706–44 13 79 Millencolin sidan 20 lern från Royaltycrewet där Pro- minents Let’s Talk it Over (vilket Web Albumrecensioner sidan 23 råtungt sväng de åstadkommer, Ann-Sofie Henriksson, [email protected] DVD-recensioner sidan 26 och Castelos röst är ju som bekant Groove-CD Fredrik Eriksson Egenrecensioner sidan 28 [email protected], 031–13 91 70 Gary Andersson Praktikant Moa Stridde Vinylrecensioner sidan 30 [email protected] Groove CD 8 • 2004 sidan 31 För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa. Tryckt på miljömärkt papper. Vi lottar ut! Tryck Adargo Press AB CD med Ison & Fille, Travis och Black Belt • Tom ISSN 1401-7091 Waits- och Soulwax-tröjor • NOFX-tröjor och mössor • Live-DVD med Dexys Midnight Runners Groovearbetare • Vinylsinglar med Deportees • Böcker: Äldreo Martin Adolfsson Johannes Giotas m Kristofer Ahlström Torbjörn Hallgren s o Mats Almegård Annica Henriksson r

g

e Gary Andersson Johan Joelsson

Groove n

Daniel Axelsson Robert Lagerström

i

Ö Mikael Barani Per Lundberg G.B.

topp v

r Roger Bengtsson Kalle Malmstedt 10 e

enligt Mats Almegård, [email protected]

K Jonas Elgemark Thomas Nilson å

g Mattias Elgemark Daniel Severinsson

1. Andreas Tilliander – Love Me Like I Do e

d Andreas Eriksson Niklas Simonsson (låt) Smärtsamt skönt kärleksgrubbel. a Fredrik Eriksson Magnus Sjöberg

2. Marcus S. Kleiner/Achim Szepanski l e

– Soundcultures. Über elektronische n Moa Eriksson Mathias Skeppstedt

,

und digitale Musik (bok). Allt du skulle F Mattias Falk Henrik Strömberg ö

vilja veta om electronica. r Sandra Fogel l

3. Rex The Dog – Frequency/I Look Into Mid Air (tolva) ö s Aciiiiiiiiid. a r Groove görs i samarbete med:

4. My FCom Channel (DVD) e

n

Jag diggar luddiga gula figurer som gillar techno. o

5. Ada – Eve (låt) c

h

Köln är poptechnons huvudstad. S v

6. Michael Mayer – Touch (kommande album) e

Och vad vore Köln utan Mayer och hans Kompakt? n s

7. Efterklang – Tripper (album). Tindersticks möter clicks & k

P

cuts och Stina Nordenstam i Danmark. Typ. u

8. Singstar (Playstation 2-spel) n k

Bästa förfesten. 1

9

9. Dibaba – Kill Rock’n’Roll (Let it Bleed) (låt) 7

7

–

8

1

•

n När rocken är död kommer en fantombild av Olle Cornéer B i l

j e t

t

e

r

a t

i

r l

att cirkulera i tidningarna. l

e

J

e

p

10. Shitkatapult – Special Musick for Special People (DVD) e O

r

s

k

g

r p

o å

b

G e t Super Size Me Håkan Lidbo! ö .groove.se ww w 4 Groove 8 • 2004 www.ahlens.com

The Donnas Gold Medal. CD 175· – Med "Spend The Night" gick The Donnas från kultband till stort publikt genombrott. Nu tar de nästa steg. På ”Gold Medal” möter vi ett mognare mer varierat The Donnas.

Fabolous Real Talk. CD 175· Släpps 10/11 – Uppföljare till Ghetto Fabulous som sålde 2 miljoner världen över. Kommersiell Hip Hop!

Neil Young Greatest Hits. CD 185· Släpps 17/11 – Samling för alla oss vanliga fans med alla Niel Young's stora låtar.

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 8/12, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter. www.groove.se 5 The Killers Mer attityd än Oasis

Fran Healy, sångare i Travis som är aktuella med samlingsplattan Singles.

Vad händer? – Vi sitter i studion och skriver arslet av oss inför nästa album, åtta låtar är inspelade och klara. Det känns bra, men det är alltid lite nervöst – man vet ju inte hur musiken låter förrän plattan släpps och ni journalister talar om det för oss [skratt]. Ni är relativt färska - är det inte lite tidigt med ett samlingsalbum? – När vi slog igenom för fem år sedan så var det som att en stor osynlig våg kom och bar The Killers sångare Brandon Flowers butiksbiträde, bröllopsfotograf, bud och – Image är grymt viktigt. När man ser iväg oss, det gällde bara att hålla i sig i surf- låter närmast som om hans lunch ute- hotellportier. Till råga på allt hade Bran- ett nytt band så är det inte alltid musi- brädan och inte ramla av. Nu känner vi att det slutande bestått av opiater. Det visar sig don Flowers, den ende med en någorlun- ken man lägger märke till först, framto- är läge att dra ett streck i sanden och börja på dock att 23-åringens komatösa tillstånd da aktiv musikkarriär, just fått sparken ningen är lika viktig. Beatles, The Cure, en ny våg. Skivbolaget ville kalla skivan Grea- test Hits, men vi tänker göra åtta album till. och bitvis sömniga svar har sina förkla- från syntpopbandet Blush Response. Kurt Cobain – alla har haft sin grej. Det vi spelar in nu kommer nästa år, och 2006 ringar. Bandet har avverkat över 200 Detta eftersom han vägrade flytta med Varenda liten detalj är viktig, såsom att släpper vi en platta med B-sidor. Vi har säkert spelningar under 2004, och avslutade dem från Las Vegas till Los Angeles. jag har diamanter på min keyboard när 100 stycken, det är som ett hemligt liv... just videoinspelningen till Mr Bright- – Framtiden såg faktiskt inte särskilt ljus vi lirar. Dom människor som kommer Du känner dig inte gammal? side – andrasingeln från succédebuten ut då. Men så gick jag på en Oasiskon- till vår show har redan hört skivan och – Vänta nu, hörru, jag är bara 31 år... Jesus, jag Hot Fuss. Som grädde på moset ska de sert och blev inspirerad – och en vecka vill förmodligen ha något extra. Vi ger är gammal. Men jag har fortfarande mycket strax flyga till London för en tv-inspel- senare såg jag en annons i tidningen. dom det. att uträtta, jag har inte skrivit världens bästa ning, vilket följs upp av en Europaturné. Det var vår gitarrist Dave Keuning Hur påverkas The Killers av att ni bara låt än – om jag inte redan har gjort det utan Tröttsamt? Inte alls. som sökte musiker till ett band och han har känt varandra i ett par år? att inse det. Dessutom vill vi ha en fet hit på amerikansk radio innan vi lägger av. – Vi lever för att turnera. Vi vill lämna nämnde Oasis som influens. Det kändes – Jag tror att det är en bra grej. Vi har Vad är det underligaste som hänt hittills? ett intryck och väcka känslor hos folk, som att det var mitt öde, så jag svarade, bara musiken gemensamt och behöver – Vi försöker alltid stanna och skriva autogra- precis som exempelvis Morrissey har och en vecka senare hade vi skrivit Mr inte fokusera på något annat. Sedan fer efter våra spelningar, fast efter ett gig i USA gjort för oss. Dessutom har vi sålt guld Brightside tillsammans. finns det ju självklart en viss risk för att var vi sjukt jetlaggade och trötta, så vi smet i ett gäng länder, och om vi spelar där Efter en omfattande audition hade vi börjar hata varandra så småningom. ut bakvägen. Men fansen upptäckte oss, och kanske vi kan fixa så att det blir platina, även basisten Mark Stoermer och bat- Det har inte hänt ännu, men vi har för- vår manager skrek: ”Spring!” Först ropade folk skrattar Brandon. teristen Ronnie Vannucci anslutit. hoppningsvis gott om tid på oss, skrat- bara trevliga saker, men när dom märkte att Om du för två år sedan hade varit Gruppens namn snoddes från en New tar Brandon. vi flydde började dom vråla ”Sons of bitches, klärvoajant nog att sätta en tjuga på The Order-video och de började smyga in Därefter är det dags att lägga på. vänta era jävla rövhål!”. Jag trodde att dom skulle döda oss. Ett fint exempel på hur snabbt Killers förestående framgångar skulle i en musikskola för att repa nattetid. Brandon har bokat in lite välförtjänt kärlek kan förbytas i hat. Numera skriver vi du förmodligen läst den här artikeln Målsättningen var solklar: att skapa det semester – det är trots allt flera timmar alltid autografer. på en sandstrand ackompanjerad av en perfekta bandet. Såväl image och ung- kvar tills planet lyfter mot London... Mattias Falk paraplydrink. Hösten 2002 arbetade domlighet som utseende och fantastiska Mattias Falk de framtida bandmedlemmarna som låtar var en förutsättning.

No more singer/songwriter bitte! Jag har inte lyssnat på Anna Ternheims personer vars uppsyn får mig att stöna av ren allt kvinnligt och gayigt som dålig smak: bli showigt eller publikvänligt om man ska debutskiva och jag är inte intresserad av att och skär uttråkning. disco, glättighet, dansvänligt och humor. passa in i den manliga genren. göra det heller. Det räcker med att veta att För ett tag sedan hade Dagens Nyheter En heterosexuell man skulle aldrig kunna Den dagen då discokulor och synkroni- hennes musik beskrivs som ”nordiskt vemo- en artikel om att fler kvinnliga musiker tar sjunga en discohit med tramsig text utan att serad dans behandlas med samma respekt dig” och att hon i höst ska vara förband åt plats i singer/songwriter-genren och som bli stämplad som bög. Jag kan till exempel som gitarr och skäggstubb är jag beredd att Lars Winnerbäck. I ärlighetens namn räcker exempel nämnde de bland annat Anna Tern- inte tänka mig en heterokille i hela världen säga att något förändrats. Tills dess: No more det med att skivan placeras in i facket singer/ heim. Att fler kvinnliga musiker tar plats i en som hade velat göra musik i samma stil som singer/songwriter bitte!!! Excuse me, men songwriter för att jag ska dra öronen åt mig. mansdominerad bransch är förvisso positivt Annie eller Light Bulb Project. det är faktiskt inte förbjudet att ha roligt. Marknaden är mättad, för att inte säga men det känns på något sätt typiskt att det Att det blivit fler kvinnor i singer/songwri- övermättad, av dessa så kallade singer/ är först när de anpassar sig till en manlig, terfacket ändrar alltså ingenting eftersom vars allvarliga uppsyn får mig heterosexuell norm som de tas på allvar. Allt de till fullo anpassar sig efter den manliga att åldras i förtid. som av tradition är manligt och heteronor- normen samtidigt som det ”kvinnliga” får Jag vill inte höra mer av Ane Brun, José mativt i musikbranschen räknas nämligen allt lägre status. Ane Brun har i likhet med González, Kristofer Åström eller Damien Rice automatiskt som god smak: allvar, vemod, sina manliga gelikar trista kläder och nästan och jag vill definitivt inte höra hur deras gitarrbaserat och lågmält. Tvärtom räknas inget smink och hennes musik är intill döden Moa Eriksson efterföljare låter. Pretentiösa, blodfattiga seriöst jävla tråkig. Det får nämligen aldrig [email protected]

6 Groove 8 • 2004 www.groove.se 7 Dimbodius Torpar- drömmar

I ett torp på den halländska landsbygden fann Marcus Dimbodius ro. Ro att arbeta med sina tankar och sin musik. Musik som han nu presenterar på debutalbumet While We Fall.

– Perioden i torpet gav mig mer fokus. Det var folktomt och tyst och jag var ensam med tankarna. Det var lite skrämmande i början. Men jag insåg att det faktiskt går att umgås med sig själv. Och det är ju inte så himla dumt egentligen. Storstadens störande moment hämmade Dimbodius. I det ensligt belägna torpet kunde han fokusera på sin konstnärliga vision. – Jag stängde bildörren i stan. Och jag visste att nästa gång jag öppnade den så skulle jag vara på landet. Det kändes som att vara på en helt annan planet. Jag hörde ljud och kände lukter och såg alla färger tydligt. Och jag kunde få vara så där omöj- lig som jag behöver vara när jag skapar.

Efter att ha ploppat upp som en fix- Johannes Giotas stjärna för fyra år sen med en EP och en spelning på Popstad Göteborg följde tyst- nad. Först nu har Dimbodius sin första det gått lite långt när man börjar hitta fel Maktlöshet och desperation beskriver alla fall i min ordlista. Som att man har för fullängdare färdig, trots att han arbetat på sina favoritskivor. Det är destruktivt. Dimbodius som den genomgående tanken stora krav på sin omgivning och så. Jag har med den konstant i tre år. Han trodde först Du släpper skivan i egen regi. Hur fung- på While We Fall. Och insikten om att distans till mig själv. Men jag tar musiken att skivan bara skulle ta ett halvår att göra. erar kombinationen av skapande och rått- saker och ting tar slut. på väldigt stort allvar. Det är en njutning – Det var en korkad kalkyl. Jag gick in färgat pappersarbete? – Det är en jobbig insikt som driver en för mig. Men att vara konstnär är nog i med ett tempo som var omöjligt att hålla. – Att behöva göra det samtidigt är ingen att göra desperata saker, som att försöka grunden väldigt pretentiöst. Det handlar Dimbodius har själv skrivit, framfört höjdare. Men jag har ett intresse för den ändra sånt som inte går att ändra. ju om att vilja att människor ska betala för och mixat nästan allt på While We Fall. administrativa sidan också och jag vill Skivans kolonner bär upp ett tak av någonting som jag skapat med mina egna Han beskriver sig som en perfektionist. gärna lära mig mer. Jag trivs med att vara storslagna och känslosamma låtar som känslor och behov i fokus. Men jag tror – Jag tror det handlar om att jag är den spindeln i nätet med full insyn. Det är nog spränger alla treminutersgränser med att den typen av uttryck också behövs i typen av konstnär. Jag har en bild i huvu- svårt att få den insynen med ett traditionellt råge. Dimbodius har funderat på begrep- mediebruset. Ibland kan jag känna att det det eller musik som det är i mitt fall, och skivbolag. Man skulle kunna tro att det är pet pretentiös. finns en brist på allvar. det är så jag vill att det ska låta när det ännu ett uttryck för mitt kontrollbehov – Jag slog upp det i en ordlista och blev Johan Joelsson kommer ur högtalarna. Men man vet att men det är det inte, säger han och skrattar. lite förvånad. Det lät ganska negativt, i

New Yorks eget Hultsfred Så då var årets CMJ över och jag behöver man gör är att man skriver ut programmet och Yeah Yeah Yeahs hänger i baren och ser men som inte var värst roliga. Vad som däre- sova. Vad är då detta, frågar ni? Jo, CMJ är på datorn, tar fram sin gula, gröna eller blå oberörda ut. Jag har kompisar som tar ut mot var sanslöst bra var när Greg Dullis The indie-världens lilla firmafest. Det betyder att penna och börjar ringa in, stryka över, dra semester för att kunna se så många band Twilight Singers som sista band under CMJ så många indie-bolag som möjligt bokar ett pilar, kolla kartor, klockor och busstabeller som möjligt under denna tillställning. gick på scen klockan 02.00 på lördagskvällen rum, en lokal, en källare eller vad som helst och sen hoppas att man lyckas se en tredje- Vad stack då ut i år? En kille från Min- och spelade skiten ur hela grejen. och klämmer in sina fem bästa band medan del av vad man ringade in. nesota som kallar sig Kid Dakota och spelar Men nu är det över och sängen väntar, branschen springer runt i alla dessa källare Det är alltid nåt band som går på 15 minu- någon slags elektrifierad alt-country med öronpropparna får vila, kläderna kan tvättas för att hitta nästa ”grej”. ter efter utsatt tid, när man 20 minuter sena- attityd. Han ligger på Lows bolag Chair och man kan börja äta vanligt igen. Bara 361 CMJ inträffar varje höst i New York och re behöver vara i andra änden av stan för att Kickers Music och hans spelning var riktigt dagar kvar, dags att börja planera… i år så spelade lite drygt 1 000 band på 56 hinna med det tredje bandet vid midnatt i bra. Matt Sharp, gammal Weezer-basist, som olika ställen i stan under fyra väldigt, väldigt Brooklyn. Det tar på krafterna, men är väldigt också spelar sin egen form av alt-country intensiva dagar. Genom åren har band som roligt. Man ser band man aldrig hört talas var också bra, men med lite väl svag röst för Nirvana, Red Hot Chili Peppers och Strokes om, man ser ”stora” band spela i extremt materialet. spelat. Jag försökte se så mycket jag kunde små källare, man ser sanslöst usla band inför Annars var det väldigt mycket hype kring men även om jag vunnit på Lotto och haft fulla hus när de hemma i Oklahoma inte ens våra egna The Concretes, Trail Of Dead och Mathias råd med allt och aldrig sov så skulle jag kan fylla ett vardagsrum, medan alla i publi- de återförenade Camper Van Beethoven och Skeppstedt ändå bara kunna skrapa lite på ytan. Så vad ken ser ut som klonade Strokes-medlemmar ett kanadensiskt band som heter The Dears, [email protected]

8 Groove 8 • 2004 Böcker från Ison & Fille Accent förlag

Ödmjuk duo följer röda Bob Dylan Lexikon linjen av Karsten Jørgensen Allt du inte visste att du behövde veta om Bob Dylan. Och lite till. 1200 uppslagsord ger dig svaren på de frågor som denne mediaskygge person givit upphov till. Hela karriären, utgivet och outgivet material. Personer, platser, Ison och Fille, rapduon filmer, böcker och inspirationskällor. som har representerat tunnelbanas röda linje på utpräglat förortsvoka- bulär sedan debuten Vår sida av stan, är aktuella igen. På uppföljaren fort- sätter de att göra enkel och charmig hiphop. Martin Adolfsson

Texterna är som vanligt inspirerade av gillar oss köper plattan istället för att sig alla de andra. Inklusive chilenaren vardagen och människorna långt utan- ladda ner den. Folk tror att det bara tar Fille. Och det gjorde det enklare att för tullarna. Produktionen är överläm- bort pengar från skivbolagen, dom fat- skriva texter. nad i trygga händer hos bland andra tar inte att det också tar bort chanserna – Vi hajjade ju inte engelska helt, så vi Masse, Embee och Matte från Fjärde för artisterna att fortsätta, säger Ison. var tvungna att slå i ordböcker hela Världen. Duon är överhuvudtaget väldigt tiden. När vi körde på svenska förstod Själva beskriver de nya skivan som ödmjuk och saknar minsta tillstymmel- vi vad vi sa, säger Fille. personligare och mer genomarbetad än se till kaxig hiphopattityd, det är tydligt Efter hand tröttnade folk och till debuten. att de vill nå ut till så många som möj- slut var det bara Ison och Fille kvar. Heta hallon – På första skivan var vi mer glada över ligt med sin musik. De började göra demos och blev ett ny kriminalroman att få chansen att spela in ett album och – Skivan har låtar för alla humör, både alltmer sammansvetsat par. Några år ville bara få ut skivan så fort som möj- pepplåtar och surlåtar, man måste för- senare fick de med ett par låtar på den av Mikael Bergstrand ligt, nu har vi mer att säga. Allt är mer söka täcka upp allt så att man kan fånga uppmärksammade samlingsskivan Den Heta Hallon – en fartfylld och humo- genomtänkt och texterna är vassare. Vi upp alla sorters människor, förklarar svenska underjorden som släpptes 2000 ristisk kriminalroman i Öresundsmiljö. tar upp lite nya grejer på den här skivan, Ison. på Redline Records. Resten är historia. mer personliga saker, säger Fille. Fille måste skugga ansiktet med De funkar bra ihop, men de har fått Peter Amper är en alkoholiserad och små- Den lite mjukare tonen, med mer ute- handen i det soldränkta Skärholmens lära sig att kompromissa också. kriminell mäklare i Malmö, som genom fiffel lämnande texter, förstärks av att kom- Centrum, för att kunna peka bort mot – Vi är ganska olika så vi kommer inte och båg har lurat till sig mycket pengar och fått dyra vanor. pisen Aleks sjunger på flera spår. Det ungdomsgården. alltid överens. Men om det är ett beat vi Skuldsatt upp över öronen konfronteras han känns som att Ison pch Fille har vuxit – Det var där vi startade för typ tio år inte tycker lika om så brukar vi ta bort brutalt med en av maffians torpeder. För att ta upp lite på den här skivan, det är inte sedan. det, förklarar Ison diplomatiskt. sig ur knipan tvingas han presentera ett affärs- riktigt lika mycket ”skiter i”-stämning De då 15-åriga killarna fick första – Fast man kan ju övertala också, ler förslag av det mer ljusskygga slaget. längre. På singeln Ta d dit talar Fille om gången möjlighet att spela in i en riktig Fille. Alltför sent inser Amper hur farligt det kan sin hängivenhet till sin flickvän och ett studio under översikt av en fritidsleda- De tror inte att det hämmat deras vara att leka med de stora grabbarna. spår har de tillägnat sina mammor. re. Konkurrensen var hård, de trängdes individuella utvecklig att de alltid job- De har inga högtravande förvänt- med 70 jämnåriga. USA-inflyttade Ison bat tillsammans utan planerar att fort- Heta Hallon – en berättelse om svaga ningar på plattans mottagande men rappade på engelska till att börja med, sätta med det. Nästa projekt blir en män och starka kvinnor. hoppas att den landar mjukt. som alla andra på gården. Men efter skiva med deras crew Highwon. – Jag hoppas mest att folk ger den en att hans bror upplyst honom om hur – Man kan ju utvecklas tillsammans, chans och lyssnar igenom några gånger ”kefft” det lät provade han svenska, säger Fille. Accent förlag innan dom kritiserar och att dom som inspirerad av Latin Kings och fick med Moa Stridde Box 75, 291 21 Kristianstad Tel 044-10 21 55 ´ www.groove.se 9 Cult of Luna OhNo …det är ! Umebandet Cult of Luna går från klarhet till klarhet. Redan förra skivan The Beyond fångade både kritiker och lyssnare. Nu har de gått ett steg längre och resonerat ”less is more”. Det blev deras… räddning. Ja, det kanske inte var så roligt egentligen. Men Cult of Lunas nya skiva heter faktiskt Salvation och det inbjöd till ett skämt. Annars finns det inte mycket humor på den sobra metal-plattan, helt förpackat i vitt. Och gitar- risten Johannes Persson förklarar, efter en spel- ning i Göteborg, varför. – Det är så lättköpt att följa konventionerna och slänga på ett svart omslag. Men vi ville inte använda några enkla grepp. Samma gäller för musiken på Salvation. – På The Beyond hade vi fem-sex gitarrpålägg på varje låt. Nu har vi haft två. Vi kände att vi hade gjort i samma skola som första skivan så långt vi kunde och ville göra något annorlunda – utmana oss själva. Resultatet är inte bara en mer nedtonad och dyster historia, med många långa instru- mentalpartier. Det är också en skiva som fått de flesta kritiker att gå ner i spagat – igen. Och Johannes själv är… nöjd, kan man väl säga.

När pappa heter Otis Jackson, storebror kallas Madlib och man egentligen heter Michael Jack- Anna Ledin son förpliktigar det. Så självklart sysslar också

– Jag är skitnöjd på alla fronter! Den här är så OhNo med musik. Och medan Madlib gör helt jävla mycket bättre än den förra. Jag såg nya sjuka beats gör han lite mindre vrickad musik videon igår och den blev också så jävla bra! – som han sedan testar på mentalpatienter. – Redan när vi spelat in The Beyond kände vi att tiden hunnit ikapp den lite. Den innehöll ju några låtar som redan hade ett par år på – Jo, ja det är OhNo… Kan du vänta bror Madlib kom hem med sin första och en gång 32 timmar i ett sträck. Men nacken. Visst finns det ett par låtar som vi gil- lite…? sampler. bara för att jag var den ende som stod lar att spela live – men Salvation kan vi spela Rösten i andra änden av telefon- – Jag har ju alltid varit dataspelstokig ut så länge så fick jag göra rätt mycket alla låtar live ifrån. Mer live blir det också, även om turnén linjen håller luren en bit från örat och och han har haft sin musik. Men så som jag ville. Så jag brukade ta med min som hållit på sedan plattan mixats färdigt i pratar med otydlig röst. Det är dags för fort han inte var hemma var jag där på utrustning och sitta där och göra beats augusti, tagit en paus efter Göteborgsgiget. Michaels åttaåring att gå till skolan och hans rum och tränade som bara den, som klienterna fick rappa över. Med slutsålda succéspelningar i England och pappa är tvungen att säga hej då. säger OhNo som behållit sitt videospels- Men nu är det slut med det och det en turné i resten av Europa i ryggen siktar Cult – Ja, jag har ju tre barn. De är flickor intresse. är totalsatsning på musikkarriären som of Luna nu på ännu större saker. allihop, 8, 5 och 4 år, säger 25-åringen – Jag har alla system som kommit ut gäller. Världsturné väntar runt hörnet – Det blir väl en Skandinaviensväng till och en som så klart hellre vill prata om sin – från obskyra till mainstream som – och kanske kommer även Sverige att Europasväng, sedan förhoppningsvis USA och sjukt bra platta The Disrupt som nyss XBox. Just nu är jag helt nere med ett hinnas med. sedan ska vi försöka se om vi kan få komma släppts. ny liten handkonsol som heter Zodiac II Men först – den rätt självklara över till Australien och Japan också. Kalle Malmstedt Självklart undrar man om OhNo som man kan ladda ner hur många spel avslutande frågan: Är inte OhNo inte var lite nervös när han skulle släppa som helst till. Jag och mitt crew är helt bara ännu ett alias för Otis ”Madlib”/ en soloplatta, följa i brorsans fotspår tokiga i ett bowlingspel till den. ”Quasimoto”/”Madvillain” Jackson jr? och kanske bli jämförd med denne. Tokiga, ja. Ända fram till september i – Ha ha ha! Folk får tro vad dom vill, – Jag var inte så nervös. Det är ju inte år försörjde OhNo faktiskt sig som men- bara dom köper plattan! Jag har också min första platta – det är bara den för- talvårdare för att kunna göra musik och en massa alias, men jag säger inte vilka Vill du ha mer? sta som folk hör. Jag har hållit på med ta hand om sin familj. Och förmånen att dom är… Nu finns äntligen det här hela livet. kunna ta ledigt för att turnera var inte Aha – så det ÄR du som är den där www. Så sant. OhNo har de senaste åren det enda som höll honom kvar så länge. Michael Jackson då…? artiken om gjort musik åt artister som Medaphoar, – Det var ett helt sjukt ställe – helt vinst- – Nej, jag har inte släppt några skivor groove LMNO, Aloe Blacc och Murs och har inriktat – så dom tog emot vilka som under det namnet. Men jag kanske The Donnas även varit med i små lokala grupper helst; folk som inte kunde göra något borde göra det… Bara för att ta tillbaka hemma i Oxnard, Kalifornien. Musiken själva, folk som var ute efter att döda det liksom. He he! på .sevår hemsida. har funnits i hans liv ända sedan store- en ibland. Jag jobbade 16-timmarsskift Kalle Malmstedt

10 Groove 8 • 2004 VINTERNS PÄRLOR

SNOOP DOGG EMINEM R & G (RHYTHM&GANGSTA) THE MASTERPIECE ENCORE

Snoop är tillbaka med nytt album producerat till stora delar av The Eminems nya album! Produktioner av Dr De Neptunes. Innehåller hitsingeln ’Drop It Like It’s Hot’. och gästas av 50 Cent. www.snoopdogg.com www.eminem.com

GWEN STEFANI LOVE ANGEL MUSIC BABY HOW TO DISMANTLE AN ATOMIC BOMB

Gwen Stefani från No Doubt gör solodebut! Första singeln heter Här möter vi ett oerhört taggat U2. ’How To Dismantle An Atomic ’What You Waiting For?’. Bomb’ är enligt Bono bandets första Rock’n’Roll album. www.gwenstefani.com Innelhåller singeln ’Vertigo’. www.u2.com

www.groove.se 11 Deportees

Ursprungligen kommer Deportees från Vin- deln, en kommun i Västerbotten inte alls långt från Umeå, där bandet numera bor och verkar. Bröderna Stenberg, Peder och Anders samt Lindströms Mattias och Jonas, utgör stommen i Deportees. Trummisen Anders Hedlund från Perishers och Anders Pettersson på pedal steel gör Deportees kompletta. Första singeln Arrest Me ’til it Hurts spelades nästan dagligen på radio från mitten av maj till slutet av augusti. Under sensommaren och Black Belt hösten har man arbetat med debutalbumet All Prayed Up tillsammans med Måns Lundberg När Martin Eriksson i Black Belt lade sången på och Ed Tuton, ”en värstingproducent från Sta- singeln All to You hoppade producenten Johan terna” som Peder uttrycker det. Ed har jobbat Gustavsson till. med Maxwell och Eagle-Eye Cherry. – Shit! Vad hände nu?, hojtade han från mixer- – Musiken gör vi ihop. Även om jag eller bror- bordet. Nu låter du ju helt annorlunda! san kommer med idén så är den ju inte färdig Med hundra procent säkerhet måste han förrän alla i bandet lagt till sin del i den, menar ha syftat på den intensitet sången utstrålar. Peder Stenberg, sångare och huvudsaklig När Martin Eriksson sjunger ”I wanna leave it låtskrivare. all to you/I wanna go away” till Joen Carlstedts Det har gått fort för Deportees. Redan trasade guror och Andreas Avelins intensiva dagarna efter att demon skickats iväg hörde cymbaler rämnar alla murar. bolagen av sig. Peder menar att bandet hållit Inte undra på att All to You blev förstasingel. sig kalla och inte blivit fartblinda av all upp- Den är inte bara bra, utan så ärlig att den ståndelse. Debutplattan släpptes i oktober. kunde vara buggad direkt från en biktstol. – Det är ingen idé att hetsa upp sig. Även om Martin Erikssons favvolåt har dock gått från det är oerhört smickrande att ens musik nått All to You till Shortcut Sensation och Plastic så långt fram att man i princip kunde välja och Angels. Alla från albumet First Blood. vraka bland erbjudandena. – Den heter så dels för att det är vår debutski- Uppväxten i norr har gjort Peder van vid att va, och dels för att vi spelar med hela kroppen. fixa saker och ting själv. Ville man ha disco så The Models Vi satsar så hårt så vi blöder på scen, i både fick man ordna det. Samma gällde spelningar. I ansikten och händer, säger Martin Eriksson. början av nittiotalet då hardcoren kom till byn Lillbrorsan sjunger i hardcore-bandet Pho- rykte har spridit sig – de har kontakt med – Vi har heller inte tänkt igenom saker och ting exploderade scenen. Några mil söderut i Umeå toparade. Fler gemensamma nämnare än både förlag och skivbolag. Senast var det när vi skrivit låtar, utan bara försökt spela ut var den redan etablerad. I Vindeln var man lite det vi har inom oss. Vi har blött ur oss skivan. den rent musikaliska finns dock inte med ett franskt bolag som kontaktade bandet efter. Ändå kom det massor av folk när han Trion Black Belt startade 2002. Utan namn och hans kompisar ordnade spelningar. Peder Rebecka Jerneholms band The Models, efter att ha hittat deras hemsida. och egentligen också utan målet att erövra tycker att det var en bra ände att börja i. där hon huserar som gitarrist. Deras tem- – Vi har alltid gått ut hårt, och tänkt att världens hitlistor. Först gällde covers, men Vad lyssnar du på nu? postinna skrammelrock rör sig i trakterna vi ska bli bäst. Det målet har inte ändrats, ganska snart började de spela egna låtar. När – Jag var besatt av nyproducerad r’n’b ett tag. av ett oslipat Sahara Hotnights eller The vi har bara kommit närmare det. Vi vill ju första slaskinspelningen i replokalen var klar Efter Brandys The Boy is Mine var jag tvungen Donnas under deras tidiga stadie. Den släppa den där skivan och komma ut och dök trummisen Andreas Avelin upp med ett att gå in helt i genren. Samma gäller bluegrass. noggranne Groove-prenumeranten känner få spela ännu mer. omslag på skoj. En bild på några sköna karate- Där finns det massor att fördjupa sig i. igen bandet från septembernumrets skiva, Nyss nämnda Go! Go! Go! kommer killar med texten Black Belt hängande i luften. - Men alla i bandet bara älskar Dolly Parton. där deras låt Go! Go! Go! fanns med. inom kort att släppas som vinylsingel. En Så hade bandet plötsligt ett namn. Hon är en av dom bästa låtskrivare som finns i – Och jag har varit i band där man sitter och Den Malmö-baserade kvartetten består person i Malmö driver en singelklubb och dag. Hon förtjänar upprättelse. spånar namn i flera veckor, säger Martin Eriks- Deportees låter just som en skön mix av allt utöver Rebecka av Kicki Johansson på ville släppa The Models. Det har blivit för- son lättad. Att ett sånt coolt namn inte var detta. En egen genre om man så vill. Bluegrass, bas, sångerskan Anni Roswall och trum- senat men plattan ska finnas ute inom kort. upptaget är ett under. r’n’b, stort allvar och medvetna texter. misen Maja Ljungberg. Den sistnämnda Framgång kan göra mycket. Men inte Varför Black Belt valde just Studio Gröndahl – Eftersom vi kommer från punkscenen så blir kom med i somras, då bandet gått trum- enbart att kassakontot fylls till bredden för inspelning beror på att alla i bandet gillar man politisk. Jag försöker få det att komma ut lösa i ett halvår. – människor kan som bekant påverkas deras sound. Och alla är lika nöjda med resul- i texterna. Men jag har sysslat nog med plakat- – Vi tröttnade på att inte få spelningar, så och bli högfärdiga och förmer. Men att ett tatet på First Blood. Liksom med producenten politik och att skrika slogans. Jag försöker hitta vi lånade in en polare. Han fick klä ut sig eventuellt skivkontrakt och genombrott Johan Gustavsson. en djupare dimension i mitt textskrivande, fast till transa vilket var mycket roligt, skrattar ska ändra bandet som människor är inte När alla sångpartier på Shortcut Sensation med liknande budskap. var inspelade var det nåt som fattades. Andre- Rebecka. Rebecka rädd för. Många i bekantskaps- Per Lundberg GB as Avelin föreslog en kör i stil med Soundtrack Men var medlemsbytet positivt då? kretsen är musiker och kan ge rent prak- of Our Lives, varpå Johan Gustavsson veckade – Det blev helt klart bättre efter att Maja tiska exempel på det. pannan i tio sekunder, frågade vilken tonart kom med, vi känns mer som en enhet nu. – Jag är gift med Kalle Gustafsson i Sound- den gick i, tänkte fem sekunder till och kom foto Black Belt: Frank Aschberg Alla vill samma sak. track of Our Lives, så jag vet ju att en skiv- upp med ett suveränt chorusförslag. foto [ingenting]: Henrik Mårtensson – Ganska maxat. Det blev dessutom skitbra! foto Emil Jensen: Paul Ström I bagaget finns ungefär ett hundratal kontrakt automatiskt inte ger människor foto The Models: Dominique Kalamajsky spelningar under de senaste tre åren. I Sve- hybris. Torbjörn Hallgren rige såväl som i Danmark. Och bandets Niklas Simonsson

12 Groove 7 • 2004 Emil Jensen

Det finns saker man kan störa sig på med I början kan det som sagt vara lätt att Emil Jensen, inte minst hans malmöitiska störa sig på Emil dialekt men ju mer man dialekt och sättet han skriver sitt namn på lyssnar på skivan desto charmigare blir (eMiL). Men gör man det riskerar man att den. gå miste om ett stycke riktigt bra svensk – Skånskan börjar bli rumsren efter artis- pop med underfundigt poetiska texter, ter som Bob Hund och Timbuktu, men det tramporgel, såg och trumpet. anses fortfarande vara ett statement att När Emil inte spelar musik skriver han sjunga på sin egen dialekt. Men hade jag poesi och tävlar i spoken word. De senaste sjungit på rikssvenska tror jag att udden åren har han vunnit SM i Poetry Slam och hade försvunnit. tidigare i år kom han trea i VM. Hur föreställer du dig att folk som köper Vi har stämt möte på ett café i Lund din skiva ser ut? och det första som slår mig är att han lik- – Jag ser direkt någon som smyger in i affä- nar en yngre och lite kortare Lars Demian ren och tittar sig nervöst åt sidorna. Nej, – komplett med hakskägg. Emil beställer jag tänker mig någon som har tänkt lyssna en latte med extra mjölk. Vanligt kaffe gör på den ensam som en slags låtsaskompis. honom överenergisk. Han är glad och för- Möjligtvis på en efterfest där de flesta gått väntansfull när han talar om sitt debutal- hem och de som är kvar har somnat eller bum Kom hem som nån annan. hånglar med varandra. Det behöver nöd- – Jag rör mig mellan olika genrer och fram- vändigtvis inte vara en ensam person utan förallt då det outforskade området mellan mer en person som gjort ett medvetet val singer/songwritermusik och popmusik. att lyssna på skivan själv. Musiken passar Jag vill flytta fram positionerna. Det måste som förfestskiva också om man ska iväg [ingenting] inte bara vara sång och gitarr. till en fest där man tror att man ska träffa Med tanke på framgångarna inom poe- någon man är kär i. Receptet till en potentiell hitlåt: hårt arbete, sin skulle man kunna tro att musiken är ett Moa Eriksson idogt analyserande av harmonier och ett par sidospår, men Emil framhåller motsatsen. veckor i studion? Visst – eller så tar man, som i – Musiken är det centrala i mitt liv men [ingenting]s fall, helt sonika en bil, kör in den i det är poesin som försörjer mig. ett träd och voltar ett varv eller två. – Jag var ute och körde på den gotländska landsbygden, men det gick inte särskilt bra, berättar sångaren och låtskrivaren John San- der, och fortsätter: – Men när jag låt där i ambulansen så dök plötsligt embryot till vår förstasingel Julia (sys- ter dyster) upp i huvudet. Jag tror att det var blandningen av kaos, blod och total närvaro som gjorde att det blev så bra. Du kanske har hittat hemligheten bakom att skriva bra låtar? - Kanske, men då får vi nog hålla oss till max en bra låt per skiva, skrattar John. Jag träffar John och trummisen Mattias Bergqvist några veckor före releasen av debut- skivan Ingenting duger, som innehåller tolv spår egensinnig popmusik kryddad med strå- kar, blåsinstrument och genomtänkta texter. Vi ses över en öl på Stockholmsbaren KGB, ett ställe där Mattias hade klubb för ett par år sedan. Trots att de flesta i bandet lirade ihop redan som tioåringar bildades [ingenting] först 2003. Innan dess har de lirat i ett flertal olika band – med ett flertal olika inriktningar. – Men trots att vi gillar olika musikstilar så tycker alla om ärlig musik med känsla. Fast det är inte alltid enkelt att övertyga resten av bandet om att låtarna jag har skrivit är bra, berättar John. – Vi brukar gillar det mesta, men ibland tving- ar vi honom att gå hem och göra om alltihop, skrattar Mattias. Vad är målet med [ingenting]? – Att få göra en skiva till, och att spela live så ar: mycket som möjligt. Vi lirade på Emmaboda i somras, och det var grymt – man får ju gå på presenter festival och stå på scen på samma gång, säger Mattias lyriskt. Det något annorlunda bandnamnet är, för- säkras jag om, inte ett försök att vara preten- tiösa – de kom helt enkelt inte på något bättre. Men de försöker. – Ni kanske kan ha en tävling i Groove?, frågar John. Den som kommer på ett bra bandnamn åt oss vinner vårt album! Någon som har ett förslag? Mattias Falk

www.groove.se 13 Förhandsboka albumet ”The Silent Force” på Ginza.se för 149:-

Ta chansen att vinna schyssta priser!

KINGS OF LEON R KELLY/JAY-Z Aha Shake Heartbreak Unfinished Business Uppföljaren till förra årets succédebut. Hiphopen resp. R n’B-genrens giganter.

14 Groove 8 • 2004 Estelle Här är den nya drottningen

I England kallas hon redan ”The Queen of Hip Hop”. Nu ska hela världen bli hov. Nervös debutant? Icke. 24-åriga Estelle har redan mjukstartat med att uppträda med Public Enemy.

Det är få förunnat att släppa en lika själv- säker debut som Estelle gjort med sin The 18th Day. Men så är det också få förunnat att vara både begåvad och så hårt arbetan- de som den här självsäkra, men blygsamma 24-åringen från västra London. Hon kommer heller inte från ingen- stans med sitt r’n’b-svängiga och hiphop- piga debutalbum som pockar på vår upp- märksamhet. På de sex år som hon rappat har hon redan samarbetat med en mängd av sina idoler, varit med på en Source-sam- ling, blivit framröstad som bästa kvinnliga hiphopartist tre år i rad på UK Hip Hop Awards och nu – allra senast – fått en MOBO-award som bästa nykomling. – Men det var faktiskt viktigare för mig att få vara på galan och uppträda än att få det där priset, säger Estelle när Mobo kommer på tal. Ett pris kan inte tala om något för mig om vem jag är – det vet jag redan. Så, vem är Estelle då? Utöver att hon pratar fantastiskt bred Londondialekt (Lahk it a loh! – ni fattar). Hon föddes den 18 januari 1980 av en mamma som var mycket nära döden under förlossningen. Att hon sedan bestämde sig för att börja rappa på sin 18:e födelsedag och släpper sin skiva The 18th Day den 18 oktober kan nog tala om att siffran 18 är ganska viktig för henne. Estelles uppväxt – som ett av nio syskon – är ännu viktigare. – Det var ju hemma som jag tränade upp min rapförmåga. Det var gnabb hela tiden och man var tvungen att vara kvick. Det var rätt rått ibland, men väldigt kul, minns stjärnskottet. Tillräckligt kul för att börja satsa på en rapkarriär i alla fall. Och vägen mot stjärnhimlen har varit spikrak. Estelle har inte gjort något hon inte vill göra och star- av fantastiska låtar som 1980, Don’t Talk på ett utomhusgig här i London. Hur häf- hennes landsman 1Extra DJ Skitz, som tade tidigt egna bolaget Stellarents där hon och Dance Bitch men minns faktiskt inte tigt som helst! Estelle uppträtt en hel del med. En över- släppt en rad mixtapes och bland annat om hon redan har varit här en gång. Och visst ja – det där med vem Estelle sättning av hans ord om skyddslingen kan skivorna Take it Off med jamaicanska – Har vi varit i Sverige? egentligen är. Det kanske hon vill svara på också få avsluta medan skönt grooviga Cecile och Do You Like med Kele Le Roc. Hon vänder sig om och frågar sin assis- själv? Maybe får stereons högtalare att smälta: Innan dess lyckades hon även skapa en tent som sitter bredvid. – Jag är Estelle. Mig själv. Alltid den jag vill – Hon är drottningen av brittisk hiphop schysst buzz runt sitt eget namn med sing- De mumlar något, skrattar lite och vara, men kanske inte exakt den du tror, och en av de mest produktiva rappare jag eln Excuse Me och har varit frekvent gäst Estelle kommer tillbaka. blir det något kryptiska svaret. känner till. Hon har mördat på varenda live hos andra artister som Talib Kweli, The – Nä, jag tror vi har varit där en gång… Sedan är intervjutiden plötsligt slut och liveshow jag gjort med henne och folket Roots, Floetry och Terri Walker. Dessutom Men vi kommer garanterat tillbaka igen! vi lämnas att försöka lyssna oss till vem bara faller framför hennes fötter. Hon är har hon redan turnerat runt halva världen Inget mer att säga på den fronten. Men den där Londontjejen är med hjälp av plat- vacker, rolig och ödmjuk och älskas av alla – bland annat med Justin Timberlake. frågar man vilken av alla världsartister tan istället. Det ska nog gå alldeles utmärkt på den engelska scenen. Om hon inte lyck- – Men nu är det dags för mig att ta den Estelle har uppträtt med som varit roligast – i den mån man hinner lyssna när man as blir jag orolig för oss andra. andra halvan också, skrattar hon hest. blir hon mer talför. dansar som en galning. Kalle Malmstedt Estelle lovar att hon ska komma till Sve- – Public Enemy! Lätt! Det var coolt. Dom Vem det var som kallade Estelle ”The rige snart och låta oss få höra liveversioner är ju så stora, mina hjältar liksom. Det var Queen of Hip Hop”, förresten? Det var

www.groove.se 15 Fabolous Bruda intervjun är framskjuten tre timmar när jag svänger in på hotell Sheraton i Stock- holm och det kan dröja en timme till innan jag får träffa Fabolous. Kvällen innan har han varit i Oslo för en TV-inspelning och efterfesten lär ha varit hård. En eftermid- dagsintervju var inte att tänka på. Nu när- mar sig klockan nio på kvällen och jag slår mig ner i en stol utanför sviten. Medan jag väntar får jag lyssna på smakprov från kommande skivan Real Talk och äta en ostmacka som mer liknar en större fruktsallad med brieost. Den ame- rikanske promotionkillen glider runt med panik i blicken. David berättar att det är ett hästjobb att hålla ordning på Fabolous och hans crew, men att han älskar det. Han är tanig, vit, bär glasögon och ser ut som om han kommer direkt från gymnasiet. Han råkar välta ner en silverbricka som dundrar i marmorn en våning ner. Oroligt böjer han sig över kanten och piper fram ett ”sorry”. Väntan känns dock inte jobbig, för mackan är god, pr-killens stress under- hållande och Real Talk riktigt bra. I mitt anteckningsblock skriver jag ner ”hårda- re” och ”tuffare”. Fabolous som på skivorna Ghetto Fabolous (2001) och Street Dreams (2003) gjort kompetent men lite slätstruken och smörig hiphop verkar nu vilja mer än att bara leverera hångelsoundtrack. Har man hört senaste singeln Breathe vet man vad jag menar. Det är ett elakt tungt hiphopanthem som byggs upp av rocksamplingar och en takt som imiterar hur det är att vara rejält andfådd. En låt som redan får dansgolv att explodera. Andra favoriter på skivan är Church, en funkpredikan som kan kristna vem som helst och Do the Damn Thang där Fabo- lous över en aggressivt krypande basgång och ett enkelt old schoolbeat kräver att champagneflaskorna ska fortsätta levere- ras till honom. Neptunesproducerade Tit for Tat och Nas-doftande barndomsbeskrivningen In My Hood känns också vitala och självsäk- ra. Men han har för den skull inte lämnat den mjuka stilen helt och hållet, Holla at Somebody Real där han tar hjälp av Lil’ Mo kommer att fungera utmärkt på natt- radion och blir nog förmodligen en lika stor hit som deras tidigare samarbete Can’t Let You Go. Efter att ha blivit uppmärksammad av DJ Clue gick allt väldigt fort. Med singeln Mattias Elgemark I Can’t Deny it blev den då tjugotvåårige

16 Groove 8 • 2004 bling ng– Mina texter är bättre, mitt flyt när jag rappar är bättre. Jag är li ute efter min respekt. b Fabolous är övertygad om att han är hiphopens framtida kung. ar & Och hovet av tjejer på spelningen i ger honom rätt. Fabolous från Brooklyn succé över en helt, men singeln Breathe placerar honom i Men även här känns han något ambiva- framför vakten som oroligt bevakar back- natt. Hans debutalbum Ghetto Fabolous alla fall långt fram i konkurrensen. lent. Som om han är rädd att tjejerna ska stage-området. Där står jag och trängs sålde miljontals exemplar och hamnade – Breathe gjorde vi definitivt för att visa lämna honom. Och bästa samarbetspart- med dem, jag har blivit lovad att få några på en respektingivande fjärdeplats på Bill- upp allt jag kan som inte kommit med nern är Lil’ Mo. ord efter konserten. boardlistan. På uppföljaren Street Dreams tidigare. Det var en svår låt att göra, för – Du vet, hon är grym och då menar jag Plötsligt kommer hela gänget ut, medverkade stjärnor som Missy Elliott jag ville verkligen få rätt in- och utand- inte bara som artist, utan även som en anförda av en stor livvakt som ser ut som och Snoop Dogg och förra året åkte Fabo- ningskänsla och ett hårt gung. Det sitter galen, rolig och smart tjej som jag tycker en vänligare version av Marcellus Wallace lous med på Rock the Mic-turnén, ett tur- nu tycker jag. om att vara med. Fast jag gillar överhu- i Pulp Fiction. Han banar väg i havet av népaket där bland andra Jay-Z, 50 Cent Varje gång Fabolous svarar sjunker vudtaget att hänga med brudar. unga tjejer till ett bord bredvid dansgolvet. och Sean Paul ingick. Men trots dessa han tillbaka i fåtöljen och kisar. Han ser För andra gången ler han och skrat- Fabolous håller sig i bakgrunden, men framgångar är det med Real Talk som den självbelåten ut på ett ganska coolt och inö- tar till. Första gången var när jag frågade det märks tydligt att han är kung. Minsta riktiga succén ska komma. Eller som det vat sätt. Eller så gillar han bara sig själv om Rims Skit från den officiella mixtapen viftning från honom och saker händer. står i pressklippet: ”det är nu prinsen ska väldigt mycket, som han rappar i låten More Street Dreams. En låt som likt Missy Några lyckliga tjejer får slå sig ner vid bli kung av hiphop, det här är Fabolous Gangsta: ”God was in a good mood the Elliotts Gossip Folks handlar om beröm- bordet, andra flockas runt och tar glatt riktiga introduktion i hiphopen”. Lite day he made me”. melsens baksida – skvallret. emot champagneglas som sträcks till dem märkligt att bli introducerad på riktigt när Det märks också att han gillar att snacka – Skvaller uppstår alltid. Det händer alla av Tyshon King som hoppat upp på en man redan sålt miljontals album tänker om sig själv och om sin kommande status. som lyckas. Men skit i dom som snackar stol och ser ut som om han vill bjuda in jag när dörren öppnas och jag blir ombedd Det finns inga tvivel om hur framtiden kom- skit, det är min filosofi. Jag orkar inte bry hela världen till festen. Tjejerna vid bordet att stiga in. mer att se ut. Och det var väl det skivan mig om dom som inte lyckas och som vill fnittrar samtidigt som de blickar oroligt Street Dreams handlade om. Att bli kung? ta ner mig för att jag gör det. över axeln. Men Fabolous sätter sig inte. fabolous sitter djupt nersjunken i en – Jag döpte den till Street Dreams för jag Tjejer och att snacka om den egna Han är fullt upptagen med att spana in fåtölj och ser ut att ha somnat. Klädd i ville spegla det som varje barn drömmer framgången. Det är saker som får Fabo- flocken runt bordet. Timberlandkängor, säckiga jeans, en enkel om – att bli känd hiphopstjärna. Barnen i lous att skratta. Mer allmänna grå tröja och Yankees-keps på huvudet ghettot ser upp mer till rappare än till för- frågor om hiphopens utveck- ser han inte ut som om han aspirerar på äldrar och lärare. Jag ville visa barnen att ling och hur scenen ser ut idag, att bli kungen av hiphop, utan som vilken dom ska fortsätta drömma, för en dag kan om beefs och annat, lämnar hiphopare som helst. Fast med en viktig man bli det man drömt om. honom märkbart ointresserad. skillnad: prinsens alla juveler. Han bär Han gäspar, sjunker längre ner ett tjockt halsband med diamantbeprytt fabolous har sedan succén flyttat från i fåtöljen och låter ögonen falla dollartecken, diamantörhängen, diaman- Brooklyn till betydligt lugnare kvarter i igen så att jag till sist blir orolig tarmband och en klocka översållad med… New Jersey, för att inte vakna av ”sirener över att han somnat. ja ni har gissat det, diamanter! Det är den och skottlossning varje natt”. Samtidigt största jävla klocka jag sett i hela mitt liv. är han mycket noga med att poängtera några timmar senare väntar Med en sån runt handleden skulle jag haft att han fortfarande hänger mycket i sina ett knökfullt Grodan Sergel problem att lyfta armen. gamla kvarter och inte förlorat kontakten på Fabolous och hans mannar Men han bär smyckena självsäkert, med gatan. DJ 45 och Willie Babb, Tys- fast på något sätt lite ovant. Fabolous – Brooklyn är ett tufft område och det hon King och Willie Knight. skruvar ideligen på klockarmbandet, drar rappar jag om bland annat i In My Hood. Utgår man från publiken den lite i halsbandet. Som om han vill påminna Jag ville säga till dom som bor där att jag här kvällen så är det enkel sig om att de är där. förstår dom och att jag har sympatier för matematik att se att Fabolous Efter att artigt skakat hand faller han deras kamp för ett bättre liv. faktiskt är en rappare för tje- tungt tillbaka i fåtöljen igen. Han lutar Det är uppenbart att Fabolous vill ha jerna. De dansar, festar och ser huvudet bakåt och kisar, men piggnar till kvar den kredd som är så viktig på gatan, förväntansfulla ut. när jag inleder med att säga att det är lite samtidigt som han vill stila med dyra När DJ 45 kliver på och

konstigt att det tredje albumet är hans smycken. Han blir sur när jag frågar hur levererar ett kort intro stiger Mats Almegård introduktion till hiphopen. det var att spela med alla stora hiphop- trycket ytterligare, för att nå – Du vet, jag har varit med. Men jag har stjärnorna på Rock the Mic-turnén. Det explosionsnivå när Fabolous och hans tre Han ser rakt på mig och jag vinkar blivit stoppad i ett fack. Många tror att märks att han inte tycker att varken 50 MC:s studsar in och inleder med Keepin’ med mitt block. Han tittar bort, sätter på jag bara gör partylåtar eller låtar för tjejer. Cent eller Jay-Z är större än Fabolous. it Gangsta från Ghetto Fabolous. Efter sig solglasögonen och pekar istället på en Jag vill inte ses som en rappare ”for the Vad gäller musiken på Real Talk visar ett set på dryga halvtimmen är det dags blond tjej med ställets djupaste urringning. ladies”. Och det visar jag på Real Talk. det sig att han inte alls är delaktig. Produ- för sista låten. Breathe ekar ut i Grodans Och livvakten hämtar henne lydigt. Han vill istället göra all möjlig slags centerna har fria händer och hans bidrag märkliga köpcentrumlokaler och skrikan- Måhända är Real Talk en skiva som hiphop; låtar för gatan, konceptuella låtar, är texterna. det tilltar ytterligare. Ljudet är inte det kommer att tvätta bort stämpeln ”en rap- låtar med väst- och östkustkänsla, med – Gillar jag en låt tar jag den och skriver bästa och Fabolous röst låter lite sliten, pare för tjejer”. Men Fabolous har för den känslan från södern utan att glömma tje- en egen text. Vad producenterna använder det har fått publiken att tunnas ut. Men skull inte slutat med att omgärda sig av jerna eller festen. Det låter som han försö- för samplingar och sånt intresserar mig tjejerna längst fram viker inte en tum. kvinnliga beundrare. Och för tredje gång- ker täcka allt och verkligen aspirerar på att inte, bara det svänger. Så fort konserten är över och Fabolous en ikväll skiner ett leende på hans läppar. bli kungen av hiphop. Med tanke på det jag Han återkommer ständigt till att det är har kastat ut kepsar och t-shirts till publi- Mats Almegård hört från skivan kanske det inte stämmer slut med radioanpassad mjukishiphop nu. ken springer tjejerna och ställer sig i kö

www.groove.se 17 Nancy Sinatra Pappas stora flicka

”För helvete! Du har ju varit gift, du är ingen oskuld längre. Sjung den här för last- bilschaufförerna!”. Uppmaningen kom från . Därefter fick Nancy Sinatra sitt stora genombrott och dundersuccé med These Boots are Made for Walking. Det var nästan fyrtio år sedan.

Frank Sinatras dotter har hunnit bli 64 och Calexico? Men hur kommer nu sig låtar skrivna direkt till Nancy. Även Pete ende ras ett tag. Men sedan kom Joan år. Efter den fantastiska men kortvariga valet av dessa låtskrivarpartners? Yorns Don’t Mean Nothing. Det hörs. Jett, Chrissie Hynde och . Avril succén under andra hälften av sextiotalet – Det var min dotter A.J. som tyckte jag Och plattan låter väldigt mycket sextiotal. Lavigne är fantastisk, hon är den som med en rad hits och några filmroller blev borde spela in en platta med folk som – Gör den? Jag ser det inte så, men det kommer hålla i stafettpinnen. Hon är det tyst om Nancy. Hennes vapendragare säger sig vara influerad av min musik, för- beror säkert på hur dom här människorna ingen tillverkad robot, hon är faktiskt sig och hitmakare Lee Hazlewood flyttade klarar Nancy med spår av trötthet i rösten. jag jobbade med ser på mig och vad dom själv och är väldigt fokuserad. Hon har en utomlands och Nancy gifte om sig och Så alla som medverkar på skivan är fans gillar av den musik jag gjort. skönhet som hon inte behöver stoltsera bestämde sig för att vara mamma på heltid till mig. Dom gav mig låtarna, eller som i Jobbade dom här artisterna annorlunda med och är naturligt sexig. Hon behöver till sina två döttrar. Jon Spencers fall så sjunger han duett med från vad du är van vid? inte åma sig längs golvet för att göra sig När ekonomin började krisa försökte mig på ett spår. – Nej, inspelning är inspelning. Skillnaden hörd, menar Nancy som dock själv lät sig hon sig på en comeback för att sedan inse Nancy berättar att hon redan tidigare är väl att det är datoriserat idag. När jag fotograferas halvnäck när det begav sig. att rockmusiken hade förändrats kopiöst hade plattor med samtliga medverkande och Lee Hazlewood spelade in vår tredje Vill du ut på turné nu? under dessa år. Hon var inte mer spännan- artister hemma. Det gäller att hålla sig skiva, som är släppt i Australien och Nya – Det skulle vara jätteroligt, men det är de än gårdagens nyheter. En countryplatta ajour om man ska arbeta i musikbran- Zeeland, spelade vi in den digitalt och det inte mitt beslut. Senast jag spelade i Skan- med Mel Tillis 1981 blev det till slut men schen menar hon och talar av erfarenhet. är något som jag aldrig vill göra igen. Jag dinavien var två somrar sedan, vi spelade succén uteblev tills pappa Frank erbjöd – Det var underbart att jobba med de gillar inte ljudet. Så vi var tvungna att ta på rockfestivaler i Köpenhamn och… henne att medverka i hans Las Vegas-sho- här människorna. Den enda som jag inte den digitala inspelningen och köra den jag minns inte om vi var i Stockholm. wer. lyckades träffa var Bono. Han skickade igenom analog utrustning för att få den Nej, Oslo var det. Vad jag förstår så fick I mitten av nittiotalet försökte hon sin inspelning som jag sedan kunde lägga att låta som jag vill att det ska låta. Det vi ingen bra kritik så därför blev vi inte komma tillbaka igen med albumet One sång på. digitala ljudet är för rent, det finns ingen erbjudna att komma tillbaka året därpå. More Time, även om vi i Sverige knappt Låten hon pratar om är Two Shots of atmosfär. Det bästa är ju så klart vinyl, Jag vet inte, jag kunde ju inte läsa tidning- visste om det. Nu däremot – när vi skriver Happy, One Shot of Sad som ursprung- men det spelar vi ju inte in på längre. arna. Men om en arrangör ringer till min år 2004 – är hon tillbaka med buller och ligen var skriven till Ol’ Blue Eyes. Den Du får nya fans hela tiden i alla åldrar, hur agent och säger att dom vill att jag ska bång. Dottern AJ har producerat morsans lyckades dock aldrig hamna på band, för- känns det? komma och spela och dom har pengar till nya platta där hon samarbetar med riktigt rän nu av Nancy. Jarvis Cockers bidrag, – Jag tycker det är underbart. Jag är stolt flygbiljett och hotell, då kommer vi, lovar tunga namn. Vad sägs om Morrissey, Little Don’t Let Him Waste Your Time och över kvinnorna som fortsätter kampen. Nancy oengagerat. Steven, Thurston Moore, Jarvis Cocker Baby’s Coming Back to Me är exempel på Kvinnor inom rockmusiken var en utdö- Annica Henriksson

18 Groove 8 • 2004 #$$6$ DUPLIKATION

#--'ROUPHARSAMMANLAGT ÍRSERFARENHETAV#$ OCH$6$ TILLVERKNINGBÍDEI3VERIGEOCH 53! 6I GER SAMMA PROFESSIONELLA OCHSNABBASERVICEOAVSETTOM DINORDERËRELLERCD SKIVOR +ONTAKTAOSS6IHJËLPERDIGATT SPARATID PENGAROCHENERGI

4EL  INFO COMPASSMMCOM

#--'2/50

RAZZIA PRESENTERAR STOLT 25 SVINBRA LÅTAR:

Nu släpps Timo Räisänens Niccokick debuterar med helt magiska Robert Dahlqvist (The Hellacopters) första singel som soloartist, ”Awake from the dead, my dear har fått fi n kritik för sitt soloprojekt ”Lovers are Lonely”. Detta är också best friend”, ett fullmatat album Thunder Express och albumet titeln på albumet som kommer i februari som självklart innehåller bla ”We play for pleasure” fi nns i butik nu. 2005. Snuskigt bra. I butik 10 november. ”Turn 27” och ”Love & neon lights”. Turnépremiär på i Stockholm Turné i nov-dec. I butik 10 november. 18 november. Löjligt bra. www.timoraisanen.se www.niccokick.com www.thunderexpress.se

Kommer snart på Razzia.... David Lindh & Hail Marys släpper nytt album tidigt nästa år. Första singeln ”Good thing” ute i december. Hello Saferide spelar in album just nu. Kommer nästa år. www.razziarecords.se - [email protected]. Razzia distribueras i Skandinavien av Bonnier Amigo Music Distribution

www.groove.se 19 Millencolin Med dojorna på

De gör sin egen hemsida. Har ingen manager. De gillar folköl, och bor på vandrarhem under inspelningen av sin kommande platta. Möt Millencolin. Fyra helt vanliga killar med ovanligt stora musikframgångar.

– ska vi fika mer? leder in till det dunkla mixerrummet. Mil- Erik Ohlsson, gitarrist i Millencolin, lencolins andre gitarrist Mathias Färm kikar undrande på kom-i-håg-listan som står lutad över mixerbordet. Hemma i producenten Chips Kiesbye satt upp i Örebro äger han en studio tillsammans mixerrummet i Göteborgsstudion Music- med Nasums Mieszko Talarczyk, och har A-Matic, där delar av bandets kommande koll på tekniken. album spelas in. – It’s a small thing, barely noticable, säger – Ser du inte att det står fixa mer?, säger Mathias till den engelske inspelningstekni- Chips. kern Jim Brumby. Stort garv. Nä, Millencolin är inget De har upptäckt att samspelet mellan kafferep. Varje dag är en ny arbetsdag. trummor och gitarrer inte riktigt klaffar Kontorssysslor eller Japanturné. Bokfö- på ett ställe, och försöker fixa det knappt ring eller en ny t-shirtdesign. hörbara problemet med datorns hjälp. Det – Ja, ibland glömmer man bort att vi gör verkar gå att lösa. Det var just Burning Heart Records – Vi får till och med brev från svenskar så mycket själva, säger Erik Ohlsson. Genom de smutsiga takfönstren i mix- som plockade upp Millencolin efter att ha som skriver på engelska och tycker att det Sedan kollar man på andra band som kan- errummet skymtar en klar och ljus okto- hört deras demokassett 1993. Bolaget och vore skitkul om vi kunde komma till Sve- ske inte håller på så mycket, och då inser berhimmel. Den senaste tiden har bandets bandet har sedan troget följts åt och växt rige och spela någon gång, flinar Fredrik. man att ”jag jobbar verkligen med bandet sångare och basist Nikola Sarcevic, göte- tillsammans. precis varenda dag”. Men det är ju våra borgare sedan några år tillbaka, lagt sång – Hade det inte varit för oss så hade inte nikola sarcevic har gångavstånd till liv. Vår vardag. på alla 16 låtarna medan de andra tre Burning Heart varit så stora som dom är Music-A-Matic. Han bor vid Skanstorget – Det är ju svinviktigt om man vill få saker bandmedlemmarna varit hemma i Örebro. nu, säger Erik. Men å andra sidan, hade i Göteborg och promenaden till studion på att hända, fyller trummisen Fredrik Larzon – Tidigare inspelningar har det blivit det inte varit för Burning Heart så hade Tredje Långgatan tar bara några minuter. i. Särskilt om man som vi inte har någon mycket att vi sitter och gnäller och har inte vi varit stora. Vi är skyldiga varandra Nikola skriver texterna till Millencolin manager. Då måste man ligga på själv. Det en massa åsikter, säger Erik om beslutet väldigt mycket. och författandet av de nya låtarna har finns massa band som bara klagar på att att lämna Nikola ifred. Det blir lätt dålig Millencolin bildades hösten 1992, inneburit en omställning från de person- ingenting händer. stämning. inspirerade av den amerikanska punkmu- liga och nakna texter som fanns på den Det hårda arbetet har gett resultat. Ännu har sångaren dock inte kommit sik de hört i skateboardfilmer. De döpte singer/songwriter-aktiga soloskivan han Millencolin har, utan hjälp från majorbo- undan. Producent-Chips poängterar att bandet efter ett skatetrick, och deras melo- släppte tidigare i år. lag, sålt närmare två miljoner skivor värl- även om första omgången sång är satt på dipunk med ska-inslag blev snabbt popu- – Det blir en annan typ av texter, säger den över. Vart än Örebropunkarna reser så band, så kommer nya försök att göras. lär i ett skatepunkgalet Sverige. Hurtiga han lätt stammandes. Knappt någonting väntar stora rockklubbar fyllda till brist- – Med sången vet man aldrig, säger Chips. låten Da Strike från albumdebuten Tiny ur mitt eget liv, utan mer ur andra män- ningsgränsen med hängivna fans. Det kan låta okej, men nästa dag kan man Tunes (senare omdöpt till Same Old Tunes niskors perspektiv. Jag har brist på ämnen – Nivån vi ligger på nu är ju jävligt bra, göra en ännu bättre tagning. Eller göra ett sedan mäktiga Time Warner hotat med ur mitt eget liv nu. Jag har mest varit på tycker Erik. Vi fyller klubbar med publik- försök, och sedan dricka två öl och testa stämning då både titel och omslag påmin- lekplatser och hämtat på dagis. kapacitet på ett par tusen personer över igen. de om deras egna serie Looney Tunes) Under eftermiddagen kommer Nikolas hela världen. Och ska man nå över det, ja blev en hit, medan andraplattan Life On a barn på studiobesök. Tvååriga Thea kom- då blir det ju nästan på någon slags världs- denna fredag tidigt i oktober är hela Plate från 1995 hamnade på en fjärdeplats mer i sällskap av sin mamma och en näs- stjärnenivå. bandet på plats för att lägga körer och på svenska albumlistan. tan nyfödd lillasyster. Framgångarna till trots står grabbarna i jobba med gitarrpålägg. Erik, Matthias Efter att amerikanska punkbolaget – Tjena, är Flora med? kvittrar Mathias, och Millencolin med båda skate-dojorna stadigt och Larzon – som inte slösar pengar på Epitaph (som då nyligen haft miljonfram- vill titta närmare på knytet. Vilken liten! på jorden. Opretentiösa, ödmjuka och hygg- hotellräkningar utan bor på vandrarhem gångar med både Offspring och Rancid) I mixerrummet har det blivit dags för liga. Enkla killar som plockar ut månadslön under Göteborgsvistelserna – knäpper upp erbjudit USA-lansering, satsade örebro- lyssning. Där står inte ett utan typ fem ur det gemensamt skötta företaget. varsin folköl, och tar det ganska lugnt. arna så gott som uteslutande på utlandet. olika mixerbord. Erik slår sig ned vid ett av För första gången i karriären är bandet Det blev ett segertåg. Turnéerna avlöste dem och klickar igång en råmixad version inspelningen av bandets sjätte full- kontraktslöst och förhandlingar med flera varandra, och nu fanns varken tid eller av en rätt snabb låt med arbetstiteln Eve- längdsskiva är uppdelad mellan Örebro olika bolag pågår. lust till att spela hemma i gamla Svedala. rybody Seems So Happy. Om det beror på och Göteborg. Grunderna sattes i Örebro- – Det är majorbolag också, avslöjar Erik. Ett par år gick utan att Millencolin stod på råmixen vet jag inte, men det låter just gan- studion Fascination Street under augusti Vi måste se vad vi är värda, och så får vi en enda svensk scen. Även om de numera ska rått och hårt. Och väl högt för Flora. månad, medan sång och pålägg görs i se om Burning Heart kan lägga upp något gärna visar upp sig i Sverige, så råder det Erik försöker få ordning på uppspel- Music-A-Matic. En kantig korridor med emot det. Vi vore dumma om vi bara gav osäkerhet hos vissa fans angående bandets ningen av ytterligare en ny bit. brokig konst uppsatt på de vita väggarna bort oss till dom igen. ursprung. – Varför är det ingen sång?, klagar han.

20 Groove 8 • 2004 jorden

– Förstör inget nu Erik, manar Nikola från inspelningsrum- den insjunkna soffan vid rummets bakre met har mängder vägg. av svenska band – Fan, jag har raderat sången, säger Erik, svettat fram sina halvt på skämt, halvt på allvar. alster. Union Car- – Jaha, det var den enda sången som var bide Productions, bra, tråkar Nikola. Vilken klantig farbror Yvonne och Satir- det där är! nine för att nämna Thea sitter i pappas knä och väntar på några. Och Sator mer punkrock. förstås, som fak- tiskt har en ny chips hjälper till att plocka fram en skiva på gång. annan låt. Med sång och ett skarpt riff – Vi spelade in den som går helt i linje med det lite rockigare redan i maj, berät- sound som gruppen jobbat fram under de tar Chips. Det är två senaste albumen, Pennybridge Pione- väl bara en veckas ers från år 2000 och Home From Home jobb kvar på den, från 2002. men jag har inte – Det saknas lite gitarrer här, ropar Erik hittat en enda och spelar en tänkt slinga på luftgitarr. ledig vecka sedan i maj, det är det som är allt. Uttröttade bestämde de sig sedan för – Man ramlar så jävla hårt numera, säger Ljudmässigt har de haft Foo Fighters problemet. att ta paus på obestämd tid. En paus som Erik. De där ”kattrullningarna” när det The Colour and the Shape som referens på Fler producentjobb, främst med Wil- räddade bandet. bara nyper till lite finns inte kvar. Nu är det sina senaste skivor. mer X:s kommande platta, har kommit i – Alla upptäckte hur mycket dom saknade som om ett kylskåp slår i marken. Pang! – Ändå låter det olika varje gång, ler Erik. vägen, men någon gång nästa år ska Sators bandet, säger Erik. Vi mognade också i sät- Genom bandet har de inte bara fått se Ansvarig för produktionen är alltså skiva i alla fall vara ute. Och turnera, det tet att tänka. Vi förstod att vi var tvungna hela världen och blivit framgångsrika egna gamle Chips Kiesbye, gitarrist i Sator och orkar gubbarna fortfarande. att se till att alla mår bra. företagare. Deras starka koppling till ska- numera flitigt anlitad producent. Hella- – Det är det som är det roliga. Det är där- – Att vi lyckats hålla ihop så länge beror teboard har gjort att det finns Millencolin- copters, Thåström och Sahara Hotnights för man håller på. Då är det mer frågan också mycket på att vi lyckats ta kontroll skatebrädor och att skoföreaget Vans har har alla tagit hjälp av den kortväxte dal- om man orkar göra skivor. Det är det som över allt som rör bandet, fortsätter Lar- tagit fram en speciell Millencolin-doja. masen. får en gråhårig. Turné är bara semester. zon. Alla beslut går genom oss. – Det var ju drömmen när man var yngre – Egentligen är väl Millencolin en punk- Numera turnerar Millencolin lite mer och åkte skateboard, myser Erik. Att få en generation för sent för mig, säger Chips. för millencolin var det turnerandet som sparsamt, och är fortfarande bästa polare. egen skate och en egen promodel-sko var Men, jodå, jag gillar det dom gör. Inte allt. höll på att knäcka dem. Världsturnén som Ibland byter Erik och Larzon gitarr och ju något helt otroligt. Så fick vi det genom Jag gillar inte ska-punk, men dom gör ju i följde efter släppet av skivan For Mon- trumstockar mot golfklubbor eller fiske- musiken. och för sig inga sådana låtar längre. keys 1997 pågick nästan oavbrutet i nära spön. Och så åker de skateboard förstås. Inte dåligt för fyra helt vanliga killar Det är just Sator som äger den anrika ett och ett halvt år och innefattade bortåt Trots att hela gänget, förutom Erik som från Örebro. Music-A-Matic-studion tillsammans med 200 spelningar. Australien, Nordamerika, bara är 29, passerat trettiostrecket. Daniel Axelsson Henryk Lipp. Under det sluttande taket i Japan, Sydamerika. Millencolin var över- foto: Johannes Giotas

www.groove.se 21

BAZAR BLÅ raspigare), men musiken är ett hopkok av blås, senaste samling. För den är så knäckande jävla ett visst tålamod och en nyfikenhet efter ny musik ”Nysch” elektroniska krumbukter och nya stämningar bra att man står helt handfallen. kommer man att färdas långt med detta album. Xource/Push Music som Pixies-aficionados inte känner igen. Helt Samlingen innehåller 25 låtar,alla lika bra. Och det verkar som om DJ/Rupture vet om detta Bazar Blå hävdar sig spela transglobal tripfolk, nya coverversioner gjorda med vetskapen att Hur ofta sker det? Möjligtvis på de tre tidigare när han kyler ner lyssnaren med den våldsamt en egen form av folkmusik som hämtar sina fansen kommer att undra om Frank Black har volymerna i serien. Så Dave Godins tidsresa vackra Mole in the Ground på slutet. influenser från intresset för främmande kulturer. penningproblem eller till sist förlorat förståndet. genom otaliga lager och skivbackar har bevisli- Mats Almegård En beskrivning som kanske inte är originell i Men jag köper plattan med hull och hår. gen burit frukt. En skrämmande välsmakande THE DONNAS folkgenrens allt mer globaliserade värld. Ofta Ryggradskittlande versionen av (her- sådan. Det rör sig om långsamt smekande och ”Gold Medal” kan musiken också numera vara ganska likartad; regud vad vacker den är!), den bisarra lounge- smäktande soul – lika hjärtskärande som vacker. Warner lagom delar inhemsk folk, trakterande av tradi- stämningen i , bossa- Majoriteten av låtarna är från 1961-1968. Förra plattan Spend the Night var den första på tionella instrument, något exotiskt dito och gärna svänget i The Holiday Song och suggestiva Och det är kul att se att mer kända låtar som majorbolag.Vilket märktes – bättre produktion moderna rytmer,eller österländska toner med B-sides-låten Into the White förhäxar mig. Och Time is On My Side och The Dark End of the med mindre plats för charmigt nötta kanter. nordiska hjälpmedel. så har vi avslutande . 14.56 Street och artister som & The Pips Donnorna stod långt ifrån debutskivans skram- Till en början känns Nysch ändå mest nordisk, lång, malande med frenetiskt och outtröttligt finns med, trots att grundtanken är att rota fram liga punkpop, fötterna hade stadigt placerats i ja, svensk. Och med gitarr,nyckelharpa och slag- akustiskt komp som morfas in i en digital verk- det gömda, bortglömda och ovanliga. sjuttiotalsrocken. Och Gold Medal fortsätter på verk kanske man inte kan begära mer.Men när lighet medan Black mässar ”This ain’t no fuckin’ Mitt kunnande och intresse i genren inskrän- det spåret, man tvingas nu även pressa in adjek- man trängt under ytan uppenbaras mycket mer. around”. Mäktigt. Galet mäktigt. ker sig dock till lekmannens. Konnässörer skulle tivet ”mognad” som beskrivning. I Is That All Redan i andra spåret, Mulven, anar man att här Gary Andersson förmodligen orera timtal kring Godins fynd. Kan You’ve Got For Me smyger sig en akustisk gitarr finns något mystiskt, mytiskt, som väntar på att DEPORTEES själv bara konstatera att kulturskatter av denna in för första gången och temat för texterna är snärja en. Man fångas mer och mer i musiken, i ”All Prayed Up” kaliber dyker upp alldeles för sällan. Förmodligen relationer på olika nivåer istället för party, bak- slingorna, i kraften, i det maniska, det hypnotiska, Dolores/Capitol är det därför de glimmar så starkt och intensivt säteshångel och röka cheeba natten lång. ”I may för att under de sista tre minuterna bara låta sig Ännu ett band som skrivs till skyarna innan de som de gör.Lyssna bara på inledningsspåret not be a man/but you’re not one either” istället föras med i kontemplativ dans, i förhäxat till- hunnit släppa första skivan. Många har öst (Temptation ’bout to Get Me med The Knight för ”Don’t wanna go to school/just hang out stånd. Många andra spår visar samma tendenser, superlativ över duon. Är då Deportees ännu ett Brothers) så fattar ni. Att Dave Godin nyligen playing pool”. även om de inte håller en i samma grepp, så band som störtar ner i marken ögonblicket efter avled gör inte denna samling mindre storslagen. Men är det bra då? Jodå, riff och refränger släpper de aldrig taget. Det vill man inte heller, de fått luft under vingarna? Well, om det finns RIP. knepar de ihop lika gott som någonsin. Även om man vill låta sig föras med, förföras, och till- någon rättvisa i världen så blir det inte så. Niklas Simonsson de inte fastnar lika klisteraktigt som på första bringa resten av sin tillvaro här.Hos Bazar Blå. Debuten All Prayed Up innehåller alldeles DJ/RUPTURE plattorna. Och gissningsvis är de lika bra live Med Nysch. för mycket kärlek, värme och skickligt konstru- ”Special Gunpowder” som när jag såg dem senast… Magnus Sjöberg erade låtar för att gå ett sådant grymt öde till Very Friendly/Dotshop.se Niklas Simonsson NATASHA BEDINGFIELD mötes. Deportees har en förmåga att framföra Jag har närmat mig den här skivan ett antal ESTELLE ”Unwritten” country utan att övergöda den med sliskig söthet gånger.Närmat mig och lyssnat. Stängt av då ”The 18th Day” BMG och soul utan att kleta in den i drypande smö- förvirringen växt. Men direkt känt att jag ville V2/BonnierAmigo Brorsan Daniels debutalbum var en av de tråki- righet. Singlarna Not Tonight och Arrest Me ’til sätta spinn på CD-skivan igen. Penetrera musiken Det första jag såg av Estelle var en video på ZTV gaste skivor jag någonsin recenserat. Det är inte it Hurts har redan snurrat flitigt på radion och och nå förståelse. Känslor har funnits; glädje, när hon berättade om sin uppväxt i 1980. Men den här.Men snällare än så tänker jag nog inte det finns fler pärlor i påsen. Det är bara att ta stress, fascination och irritation. Och när jag efter att jag lyssnat på skivan och hört de andra vara. en låt i högen. Den kommer garanterat att göra lyssnar för tionde gången klickar det till. Allt spåren undrar jag varför den blev förstasingel Precis som eller Pink rör dig lika lycklig, ledsen, glad, sprallig och full- det där som lurat under ytan väller upp och jag när det finns betydligt bättre spår på skivan. sig Natasha Bedingfield lite försiktigt bland olika komligt avslappnad. Kanske inte på samma gång, kan ta detta monster till skiva till mig. Estelle har kallats rappare, men jag skulle jäm- genrer som pop, r’n’b, rock, hiphop (i form av ett men ingredienserna finns för att fylla hela det I sin mix av ragga, breaks, hiphop, folkmusik föra henne med Mike Skinner från The Streets. ganska omotiverat inhopp av Bizarre från D12) känslomässiga förrådet. och är det nämligen en omtumlande färd Hon berättar mer än rappar även om det finns utan att för en sekund avvika från vad som är Andreas Eriksson man ger sig ut på när man släpper in DJ/Rupture tightare partier på några spår.Många av spåren radiovänligt.Väldigt, väldigt radiovänligt. Då blir DIVERSE ARTISTER i sitt hem. Och då nämnde jag inte ens spoken är mer renodlade soul- och r’n’b-låtar. Dance det, trots en och annan hyfsad refräng, natur- ”Dave Godins’s Deep Soul Treasures Vol. 4” word eller kubanska toner.De finns där också. I Bitch hade lika gärna Destiny’s Child kunnat ligtvis inte så spännande. Kent/BonnierAmigo inledande Overture: Watermelon City klargör den göra och i den långsamma souligare Mary J Thomas Nilson Som recensent är det ibland svårt att samla kraft amerikanska poeten Elizabeth Alexander att Blige-aktiga Hey Girl, finns både Marys karak- FRANK BLACK och ord när man blir tvungen att såga musik som Philadelphia brinner och det enda som kan kyla teristiska bitterhet över förhållanden och själ- ”FrankBlackFrancis” är obegripligt dålig. Dessvärre kan det vara lika ner staden är vattenmelon. Och det tipset funkar fulla melankoli med. Jag tycker att det passar /BonnierAmigo svårt när situationen är den diametralt motsatta nog även på den upphettade känsla som Special Estelle mycket bättre, hon har en röst som håller Med inget mer än en akustisk gitarr,Bostons – vilket lyckligtvis är fallet med Dave Godins Gunpowder ger.Med en rejäl skiva vattenmelon, för soul och även om hon inte är på samma nivå gnälligaste röst och ett knippe majestätiska som Mary så är hon allt annat än en blek kopia. låtar klev Charles Thompson 1987 in i Gary THE DETROIT COBRAS Hon säger själv att det skulle vara tråkigt Smiths lägenhet för att på hans Walkman spela ”Baby” att bara rappa på en låt utan melodi eller sång in något att ha som underlag inför tre dagar i Rough Trade/Border men understryker att hon kan vara ”raw and Fort Apache-studion. Charles hade nämligen fått aggressive” när det behövs. Men Estelle är tusen dollar av sin farsa för att göra en skiva. Att en platta som boogierockar så kraftigt absolut ingen brittisk Foxy Brown.Texterna är Bandet hette The Pixies. Skivan kom att heta enligt Pretenders-mallen ändå kan framkalla snälla och lugna och hon känns inte lika ärrad – (de nio överblivna låtarna rysningar är för mig ett mysterium. Och jag samtidigt som hon ändå har saker att säga. Det släpptes härom året som The Purple Tapes). måste ha lyssnat igenom denna lilla platta känns inte som någon påklistrad stil, utan som Resten är historia. åtminstone 30 gånger de senaste veckorna. hon är ärlig, öppen och uppbackad av en riktigt 15 spår släpps nu från denna otvungna Trots detta hittar jag fortfarande nya melodier tung produktion. Hatten av för Estelle. lägenhets-”session” och genialiteten lyser igenom att älska, nya harmonier att nynna. Moa Stridde från första ackordet. Några av världens bästa Första tiden kändes Weak Spot och Just FABOLOUS låtar finns med – exempelvis Caribou, ’s Can’t Please You som plattans kristallklara Rachel Nagy (Chrissie Hynde hade också en ”Real Talk” Son, Subbacultcha (som inte släpptes förrän på höjdpunkter.Resten var mer anonymt. Men allt grym röst…). Rachel viskar ena sekunden vad Warner ), I’ve Been Tired och The eftersom har fler spår kaxat till sig. Inledande mannen får henne att känna, för att i nästa Med Just Blaze-bangern Breathe som första Holiday Song – redan på bandets debutplatta, Slipping Around är tuff. I Wanna Holler (but med stolt röst bekänna att hon är helt såld på singel försöker Fabolous på sitt tredje album så någon tvekan om att man hade något stort the Town’s Too Small) rullar på som en tim- honom (även om man inte vet om det är besva- leva upp till omvärldens höga krav. Real Talk på gång kunde inte finnas. Att Charles Thompson/ merfors och många andra visar på stor pop- rat). Mycket bättre än så här blir det inte. öppnar oväntat med en medveten à capella av Black Francis/Frank Black dessutom kan väcka själ. Ofta genom krångelfria refränger med Dessutom är låten byggd med en del vers och Black Ice men sen blir det affärer som vanligt. liv i sina låtar helt på egen hand gör ju inte körsång och raka populärkulturella riff. Och tre delar refräng. Underbart! Gangster-, skryt-, klubb- och tjejlåtar blandas denna skiva sämre. ypperligt krispig ljudbild som alla rock/pop- Dessutom är Everybody’s Going Wild en friskt med den gemensamma nämnaren att allt För att legitimera releasen av dessa demo- band borde sikta mot. fartfylld favorit, precis som den ännu litet låter dyrt och proffsigt. Bland ett gäng tänkbara versioner har herr Black, tillsammans med brit- Men kärlekskranka Weak Spot är fortfa- bättre Hot Dog (Watch Me Eat). Och ett par hits är min favorit struttiga In My Hood med terna Two Pale Boys, gjort nyinspelningar av 13 rande toppen av berget. En skinande perfekt till. Som den deppiga It’s Raining. Den minst klistrig barnkörshook. Crunklåten Do the Damn klassiska Pixieslåtar.Dessa låtar utgör CD2. popkaramell bestående av riviga gitarrer, inspirerande låten är konstigt nog singeln Cha Thing med Young Jeezy visar att Fabolous Och här börjar man klia sig i huvudet. Frank oemotståndlig poppoesi och fantastiskt inle- Cha Twist. Men även solen har sina fläckar. behärskar i princip vilka stilar som helst. Det Blacks sång är fortfarande magisk (om än lite velsefull sång från min nya favvosångerska: Gary Andersson tråkiga är att han rappar likadant hela tiden

www.groove.se 23 CHECK THIS SHIT OUT

ULF LUNDELL Ok baby ok A PERFECT CIRCLE eMOTIVe CHINGY Powerballin Release: 11 november Albumet innehåller nyskrivet explosivt material Nytt album från en av USA’s hetaste och och ett antal covers på mer eller mindre klassiska skönaste hip hop snubbar! Janet Jackson, protestlåtar av artister som John Lennon, Lil’ Flip, Nate Dogg, David Banner och Ziggy Devo, Led Zeppelin, Depeche Mode, Crucifix, Marley är bara några av alla artister som ger Black Flag, , Fear... Powerballin’ extra guldkant. Missa inte ltd utgåvan aMOTIOn innehållandes en Release: 17 november extra DVD och remixer på gamla APC klassiker. Release: 4 november

THE 69 EYES Devils KYLIE MINOGUE Ultimate Kylie THE VERVE – This Is Music: The Singles 92-88 Nya plattan Devils är den#$$6$ enda platta du Hela världens popprinsessa! Alla Kylies hits Alla singlarna plus två tidigare outgivna behöver skaffa om du har någon som helst på både dubbelalbum och DVD - Can’t Get spår. Även på DVD samma releasedag. koll på vad du bör ha i hyllan... You Out of My Head, Spinning Around, The Ute nu Otäckt snyggt finskt mörker! Upptäck! Locomotion, Especially For You, Love At Release: 17 novemberDUPLIKATIONFirst Sight, Slow m fl... Release: 24 november

#--'ROUPHARSAMMANLAGT ÍRSERFARENHETAV#$ OCH$6$ TILLVERKNINGBÍDEI3VERIGEOCH 53! 6I GER SAMMA PROFESSIONELLA OCHSNABBASERVICEOAVSETTOM DINORDERËRELLERCD SKIVOR +ONTAKTAOSS6IHJËLPERDIGATT SPARATID PENGAROCHENERGI

Norah Jones Live 2004 4EL  Erasure The Tank, The Swan And DEPECHE MODE Devotional Norah Jones med sitt band levererar en av The Balloon Born again. Anton Corbijns och Depeche Modes deras bästa konserter underINFO 2004. AlltCOMPASSMMCOM i Dubbel-DVD som spelades in live en hyllade concert film ”Devotional” Finns äntligen på bästa ljud och bild! svettig kväll den 8 Augusti 1992 på Apollo i DVD. Filmen är inspelad 1993 på bandets utsålda Release: 17 november Manchester. Ett starkt tidsdokument från det och minst sagt kaotiska världsturné. DVD utgåvan tidiga 90-talets minst sagt levande gayscen. innehåller massor med exklusivt extra material. #--'2/50Release: 24 november Ute nu

I Tel: 0512 - 29950 och trots en del vassa rim tappar man koncent- Materialet håller skyhög klass och Solal rationen efter några låtar.Ett undantag är ledsna blandar lekfullt tango med elektroniska tongång- Can You Hear Me där Fabolous vågar släppa ar,ett stänk jazz och afrikanska trummor. lite på sin tuffa image. Utan att bjuda på några Bland höjdpunkterna finns Gotans hypnotiska större överraskningar är Real Talk en fullt god- ommixning av The Man med Peter Kruders känd mainstreamplatta. Peace Orchestra, Calexicos version av La del Ruso Daniel Severinsson och bandets egen dubinfluerade Confianzas. Fantastiskt bra. Skivan fungerar utmärkt som ”Palookaville” ett komplement till föregångaren och klarar Skint/Sony därtill av att stå på egna ben. Bonusplattan Norman Cooks väg mot stjärnorna har varit som medföljer innehåller en outgiven Gotan-låt tungt lastad med samplingar.Med Right Here, samt en video av Prisca Lobjoy som också Right Now och från designat det läckra omslaget. You’ve Come a Long Way Baby lyckades han Robert Lagerström göra radiohittar av dansmusik och sedan den HANIF dagen är han en av de stora. När nu Palooka- “Blame it On El Niño” ville landar och inleds med samplingscocktailen Krusty Stills/Dead Frog Don’t Let the Man Get You Down är det dock Hanif släppte en Björn Olsson-producerad EP i inte lika kul längre. Istället för ett vilt och galet vintras och följer nu upp med sitt debutalbum. driv har Fatboy lyssnat på kollegan Moby och Hanif lirar inte hiphop eller punk trots att de är hans försiktiga vuxen-techno. Något som Fatboy uppvuxna i Hammarkullen utan det rör sig om försöker reparera i den hårda och förmodligen Jayhawksvacker altkånntry. Få svenska band i avsett farliga Slash Dot Dash. Men, det funkar genren låter så här gedigna och organiska. ju inte. Det är så trött, så förutsägbart att man Beväpnade till tänderna med tolvsträngade måste treva efter kaffekoppen för att inte somna Rickenbacker,Vox AC10: or och ett gäng Neuman- på stället. Om inte The Prodigy släppt Always mickar gör Hanif sitt yttersta att våga efterlikna Outnumbered, Never Outgunned tidigare i år hade sina amerikanska förebilder och föra deras arv det här kanske varit årets tristaste skiva. vidare. Så står det i pressutskicket. Och det känns Mats Almegård lite dammigt. Jag hade velat att Hanif inte bara GENTLEMAN försökte efterlikna något redan befintligt. Förstå ”Confidence” mig rätt. Hanif presenterar tolv finfina låtar. Four Music/Sony Men karbonpappret kan man inte blunda för. Det är förstås lite komiskt att tyske Gentleman Jag hade velat se någonting som bröt mot det bryter på jamaicanska när han pratar engelska. redan självklara och färdigmallade. Eller att Så gärna vill han framstå som en genuin reggae- det i alla fall fanns en vilja eller en drivkraft att man. Nu behöver Gentleman, eller Tilmann Otto hitta någon egen ingång till genren. Därmed som han heter,inte oroa sig. Hans musik är bra inte sagt att Hanif kopierar något redan befint- och måste tas på allvar.Trots att det är tysk reggae. ligt band, för det gör de inte. Och tyskarna, ja. De gillar Gentleman så Rent musikaliskt och låtmässigt kommer den mycket att Confidence gungade rakt in på första här skivan länge att fungera som bränsle. Kylan- plats på albumlistan. Detta faktum kanske sna- de lyriskt vemod kontrasterar till de varma rare avskräcker än lockar,men jag upprepar: kompen. Andreas Magnussons röst smyger sig Gentleman kan sin sak. Hans moderna variant av perfekt in mellan de rungande refrängackorden roots reggae är lättillgänglig och direkt. Så gott i Different Town. Det berör på något konstigt som varenda låt börjar med refräng, och dessa sätt så att det börjar klia i hjärnan. är allt som oftast effektfulla och uppbackade av Johan Joelsson ljuva körer.Lite tryggt och säkert kanske, men HEARTPLAY jag tycker ändå att det funkar. ”Where the Deadends Meet” Större delen av Confidence är så klart inspe- MTM/Showtime lad på Jamaica med ett par av öns kändaste pro- Finländska Heartplay spelar vuxen ABF-rock ducenter.Både Donovan ”Vendetta” Bennett som killar med Thomas Östros-utseenden älskar. och Bobby ”Digital” Dixon hjälper till. Gentleman Ibland låter det Toto, ibland Sade och . både sjunger och toastar sina socialt medvetna Ofta låter det som något den lille sångaren i Mr. och ”jah jah”-späckade texter med äran i behåll, Big spelar innan han går ut en fredagskväll. och har dessutom god hjälp av celebra gäster som Sångaren Kimmo Blom skriver texter om Barrington Levy och Anthony B. Däremot har jag brusten kärlek (”Why fall in love”) blandat med lite problem med att Gentleman, i likhet med förhoppning (”You might get laid tonight”). Det många andra av dagens reggae- och dancehall- formligen mullrar svart läderväst och gig på artister,envisas med att klämma in 20 låtar och lokalpuben om den här musiken. 74 minuters musik på sina skivor.En utrensning Heartplays mjukisrock känns tämligen töntig. av några av de mer anonyma spåren hade gjort Men lika svårt som det är låta bli att vicka på en redan bra skiva ännu bättre. en lös tand, lika svårt är det att inte bejaka tönten Daniel Axelsson inom sig.Töntar vill skaka loss. Och det är exakt GOTAN PROJECT sån här tanig musik som sätter igång känslorna. ”Inspiración - Espiración” För melodiöst och differentierat är det, väldigt Ya Basta/Border mycket så, och när ingen ser på kan vad som Av någon anledning tog det mig ganska lång tid helst hamna i CD-spelaren där hemma. Men att uppskatta Gotan Projects album La Revancha berätta det för helvete inte för någon! del Tango från 2001. Men när musiken väl Torbjörn Hallgren fastnat kändes den nära nog revolutionerande HOPE OF THE STATES då gamla traditioner varsamt fick ett nytt, ”The Lost Riots” svängigt och dramatiskt liv genom den moderna Sony dansmusiken. När frontfiguren Philippe Cohen Gillar man postrock är det svårt att inte bli char- Solal nu presenterar ytterligare ett album hand- mad av Hope of the States redan i instrumentala lar det emellertid om en blandad kompott där The Black Amnesias. GYBE! och Sonic Youth nya låtar blandas med ommixningar och diverse fladdrar förbi i det mörka rummet och en gästframträdanden. undergångsstämning byggs upp. Att sångaren Låter det förvirrande? Det är det inte. Sam Herlihy sedan låter lite gnällig när han tar

www.groove.se 25 DEXYS MIDNIGHT RUNNERS ton irriterar till en början, men vävs sedan snyggt Mångsysslaren Emil Jensen från Hjärup ocku- samma Walk Alone är inget mindre än fullpot- ”It Was Like This - Live” in i det böljande, gitarrbemängda ljudlandskapet perar nu min stereoanläggning med sitt debut- tare och verkar i nuläget svåra att klara sig utan. ILC Music/Playground där klubbrytmer från nittiotalets Manchester album.Vid första genomlyssningen av skivan Att kolla upp Savatage blir tvunget efter det här. Jag såg Dexys återföreningsturné på Trägår’n i skymtar förbi bland ruinerna av det västerländs- sticker de mångbottnade texterna ut.Texter som Roger Bengtsson Göteborg. Det var pinsamt lite folk i publiken, ka samhället. Att varva plockiga akustiska par- lyfts upp av Jensens skånska dialekt. KASABIAN men Kevin verkade vara på strålande humör och tier eller lugna cymbaler med gitarrkakafoni är Det första singelsläppet från skivan är Hela ”Kasabian” delade frikostigt ut backstagepass till de snyg- inget nytt, förvisso, men gör man det så snyggt vägen ner. Men jag är övertygad om att Jensen BMG gaste popflickorna längst fram. som i Black Dollar Bills kommer man lätt hade kunnat välja vilken låt som helst. Spartans- Jag säger inte att Kasabian är originella. Inget Den här DVD:n är inspelad på Royal Court undan. Slänger man sedan in en käftsmäll som ka arrangemang med nakna pianokomp och skulle väl vara mer fel. Det hindrar dem dock Theatre i Liverpool ett par veckor tidigare. Spel- The Red, The White, The Black är man hemma. gråtande trumpeter fungerar som syre och ger inte från att påstå att de fångat samtiden i sitt listan är nästan identisk med Göteborgskonserten Det är inte Mogwai, men det är riktigt bra. Som texterna en ytterligare skjuts framåt. sound. Snarare är det tvärtom. – de gör This is What She’s Like, Listen to This, ett snällare AUWKUBTTOD kan man säga. När Emil Jensen inte skriver låtar brukar Det här är extraktet av Charlatans, Stone en oförställt entusiastisk Come On Eileen och Ska man invända mot något med Hope of the han ta hem SM i poetry slam och prata i radion. Roses och Happy Mondays, det är pubrock med de flesta av deras bästa låtar,innan de avslutar States är det att de försöker lite väl hårt. De har Och det märks att Jensen är en människa som beats att pumpa plastmugg i takt till som gjordes med en makalös version av The lyssnat på alla givna skivor och gör allt för att arbetar med orden, som i stalkerlåten Längs bäst i England på nittiotalet. Nightshift och nyskrivna Manhood.Kevin ser ut följa i giganternas fotspår och samtidigt vara så hörnen: ”Jag hyr ett rum rakt mittemot där jag Därmed inte sagt att det inte är bra. som en rysk hallick, håller en lång och ganska där lagom skruvade och egna. kan se när du kommer,när du går/Jag har kart- För även om de själva pratar vitt och brett obegriplig bekännelsemonolog och sjunger lika Det är inte fel att våga trampa egna stigar lagt dina drömmar och behov som jag ska upp- om sin egen förträfflighet på ett sätt som får fantastiskt som någonsin. Det är precis så ibland. Och aspirerar man på att bli ett förkortat fylla i smyg”. Det är ofta melankoliskt men all- bröderna Gallagher att framstå som introverta, underhållande som det låter. post-rockband bör man nog ha ett lite längre tid med en humoristisk ådra. så har de backning för skrytet. Thomas Nilson namn. Men det där löser sig säkert i framtiden. Trots Jensens poetbakgrund handlar det inte På Processed Beats är det en zonkad Shaun DIVERSE ARTISTER Som debut betraktat är detta mer än godkänt. om tonsatta dikter.Låtarna håller mycket hög Ryder som släpar sig fram över texten och I.D. ”My FCom Channel” Och charmigt i allt sitt mörker. klass och känns aldrig som något som existerar är snygg Primal Scream-charader.Givetvis står F Communications/Playground Kalle Malmstedt bara för att fylla ut orden. den här typen av musiks kvalitet i direkt propor- ”Special Musick for Special People” INFUSION Och vitryssarna blev mycket förtjusta i Jen- tion till antalet sänkta pints, men lyssna på Club Shitkatapult/Border ”Six Feet Above Yesterday” sens konsert trots att de inte hajade ett ord av Foot med peakande promille och jag lovar dig Som skivbolag kan man välja mellan kvalitet BMG vad han sjöng… Världens Just Nu Bästa Låt. eller kvantitet i musikvideor.Väldigt sällan går Ryktet om den elektroniska musikens död är Johan Joelsson Total anglofili, i sin mest klädsamma två- det att kombinera. Det är en fråga om pengar: betydligt överdrivet. Åtminstone enligt Infusion, JON OLIVA’S PAIN millimeterssnagg och Stan Smith high-tops. Om få videor till hög budget eller många till låg? tre australiensare som nyligen utsågs till konti- ”Tage Mahal” jag måste förklara för dig varför det är något Elektronisk musik lånar sig väldigt snällt till nentens bästa liveband, vilket ni som såg dem på SPV/Playground bra, så är du redan fel ute. spännande videor,då regissören ganska fritt kan Hultsfred eller Roskilde i somras säkert inte Savatage-sångaren visar högform med Pain- Kristofer Ahlström fabulera utan att behöva ta med artisten i bild. protesterar emot. På Six Feet Above Yesterday projektet. En del musikal, en del opera och några MASSIVE ATTACK Saknas det å andra sidan idéer,eller medlen att bjuder de på en resa genom en hel del olika sub- delar metal skapade viss huvudbry till en början. ”Danny the Dog OST” utnyttja dem, märks det oftast alltför väl. genrer inom den elektroniska musikens domäner. Det påminner om Queen, Meatloaf och King Melankolic/Capitol F Communications har gett ut skivor i tio år Ibland är det house, ibland electro och stundtals Diamond. Den stora behållningen är Olivas maka- Utan tvekan är detta filmmusik. Instrumentalt, och har här samlat bolagets filmproduktion. trance. Chill out-stycket Invisible låter Leftfield, lösa röst som spänner över ett brett register,vil- stämningsskapande, berättande. Man kan näs- Sammanlagt tio videor och en kortfilm med två men annars är det Chemical Brothers som ligger ket närmast är en förutsättning för den här tan föreställa sig filmen genom att lyssna på låtar.Det är allt. Men kvaliteten är över lag väl- närmast en rättvis jämförelse. Och Infusion har typen av musik. Inledande The Dark, tunggung- skivan. Det är svepande stråkar,små vackra digt hög, bortsett från första spåret, en standard rätt: den elektroniska musiken lever och frodas arna Pain och No Escape samt den eftertänk- men vemodiga pianostycken och snabba action- r’n’b-låt med rätt tråkigt video. Men annars, bra – i alla fall i deras egen tappning. och innovativa idéer,snyggt filmade och klippta. Mattias Falk Ja, okej, Quentin Dupieux’ första försök, kortfil- ISON & FILLE MINISTRY men Nightmare Sandwiches, har en del brister i ”Ison & Fille” ”Early Trax” klippningen, men den är så underbart absurd och Hemmalaget/Playground ”Side Trax” rolig att man förlåter.Mr.Dupieux är annars Förhandssnacket om uppföljaren till Vår sida REVOLTING COCKS samlingens stora stjärna, med höjdarna Flash- av stan har handlat mycket om producenterna. ”Big, Sexy Land” back (av Laurent Garnier) och Flat Beat (av Samarbeten med så vitt skilda storheter som ”Beers, Steers & Queers” Mr.Oizo). Obetalbara. Även François Vogiels Christian Falk, Erik L och Arka, Kaah och ”You Goddamned Son of a Bitch (Live at the Live @ the End (av Ready Made FC) imponerar Embee har skvallrat om en vilja att förnya sig Metro, Chicago)” – fyra personer och en hund fast i en tidsloop i musikaliskt. Singeln Ta d dit lät inte heller som Wax Trax!/Showtime ett trapphus, supercoolt filmat. För att inte tala något Ison & Fille gjort tidigare. Men när det om Juantrip’s självregisserade Shadows, vid gäller texterna har Bredängs och Vårbergs När skivbolagen rotar i sina arkiv för att åter- första anblick en vanlig bandvideo som snart finaste inte förändrats nånting. Fille kommer utge remastrade skivor och packar ihop artis- som Early Trax med Minstry – om inte annat känns seriöst surrealistisk. Hela samlingen för andra gången i karriären undan med att ters sidoprojekt till samlingar handlar det för goth-anthemet Every Day is Halloween. imponerar.Det hade dock inte varit fel om rimma ”bärs, bärs, bärs” på ”cash, cash, cash” naturligtvis om krasst vinstintresse. Så också Resten av skivan består av en hög remixer och Dupieux’ Levi’s-reklamfilmer med Flat Eric och Ison berättar att de är fast i orten som när Ryko ger ut tre Revolting Cocks-plattor några outgivna spår.Kanske inte av högsta funnits med, som ett påskägg kanske. Det finns Emil i snickerboa. Ibland överdoserar man på och två Ministry-samlingar.Man kan tycka vad musikaliska kvalitet, men det är intressant att inget extramaterial alls, vilket är lite tråkigt. alla låtar om daglig pengajakt men man tvivlar man vill om försöket att rida på vågen som höra ett Ministry som precis lämnat synten och Shitkatapult har bara funnits i fem år och aldrig på en enda rad de säger. Ministrys och Al Jourgensens uppsving i popu- inte riktigt hittat fram till muskelindustrin. gett ut en fjärdedel så många skivor som F Com. När Fille sjunger refrängen på sololåten laritet åstadkommit. Men att dissa de här fem Den feta samlingen Side Trax – där Jourgensen- Trots det innehåller Special Musick for Special Håll huvet högt känns det verkligen i hela krop- plattorna där Jourgensen är gemensam näm- relaterade banden Pailhead, PTP,Acid Horse People 24 videor (mestadels nya låtar) och en pen. Dessutom ligger humorn och bubblar under nare som rent kommersiella produkter vore och 1000 Homo DJs ingår är ännu bättre. massa extramaterial, bland annat alla låtarna ytan i form av Filles alter ego Lille Al Fadji och hjärndött med tanke på vilka guldkorn som Speciellt 1000 Homo DJs – ett samarbete som mp3:or i bra kvalitet och små kul intervjuer Isons galna punchlines. Fast Ison & Fille vågar rotats fram ur den moderna amerikanska med bland andra – är ett måste med 16 av artisterna.Väldigt snyggt presenterat. vara hårda också på Dum jävel. rockhistorien och nu görs tillgängliga för alla för alla som gillar hård musik. Igen är det synd Och några av videorna är riktigt bra.Transformas Ison & Fille är långt ifrån perfekt men den med det minsta intresse för industrirock. att det saknas information i CD-häftena, men Bolz (av Apparat) till exempel, vad som först räcker för att bevisa Filles teori att ”svensk De tre återutgivna Revolting Cocks-skivorna det är ingen anledning att låta bli att skaffa. ser ut som snabbt klippta 3D-former visar sig hiphop e inte död, keff rapparna e bara flera”. tillför kanske inte så mycket mer än några Ministry och Al Jourgensen är två av de vara två personer i dräkter av vit papp och det Daniel Severinsson bonusspår från ett par 12:or var.Ett hängivet artister som gjort mest för att få in industrimu- hela utvecklar sig till en kul parodi på Björk/ EMIL JENSEN fan har redan allt detta – och CD-häftena lämnar sik i mainstreamkanalerna. Det här är ett bra Chris Cunninghams All is Full of Love. I många ”Kom hem som nån annan” en hel del övrigt att önska. Men för den nyfikne tillfälle att se hur allt började – och att av videorna märks dock den låga budgeten, Adrian Recordings/Border är de ett fynd. Inte nog med att Revolting förundras över hur Jourgensen under sin mest man kanske hade en bra idé men inte mycket En kompis hade ett gäng vitryska vänner på Cocks var det absolut roligaste industribandet, drogliberala period hann med så mycket. All mer.Det håller knappt för upprepade visningar. besök för någon månad sedan. Det var fest på de här skivorna har varit notoriskt svåra att musik har inte åldrats med värdighet – men Musiken håller dock genomgående hög kvalitet, kvällen med CCCP-vodka och ärtsoppa. Senare få tag på rätt länge och ges nu ut med ett tillräckligt mycket för att det ska vara klart och man måste ju inte ha TV:n på. skulle människorna vidare och se Emil Jensen. mycket trevligt pris. En ren välgärning, alltså. lyssningsbart. Henrik Strömberg Jag struntade i konserten. Något jag ångrar idag. En sådan är det också att ge ut en skiva Kalle Malmstedt

26 Groove 8 • 2004 NEW ALBUM OUT NOVEMBER 10TH

www.groove.se 27 Mer än flera gånger har mantrat om att sluta fyllda partier med feta trummor och ylande att Niccokick alltid ska bjuda på samma skadade amerikanske frijazzbasisten Johnny Dyani som vänta på det där skivkontraktet rabblats i denna gitarrer.23 låtar på lite mindre än 53 minuter. energi.Vilket är ett omänskligt krav. ersatt den annars ständige sidekicken Torbjörn marginal. Jag är innerligt trött på det själv, om Massive Attack består på detta album av Johan Joelsson Hultcrantz. Skivan är en sanslös resa bland det DIY och om fiffiga och billiga knep om att få ut 3D del Naja och Neil Davidge, samma crew PER HENRIK WALLIN AND HIS GANG hårda, expressiva och revolutionära i Wallins sin musik på. Men ändå tröttare är jag på att som på halvdana 100th Window. Men det är ”Mandelstam” musik. Dyani är en kraftbasist som spelar som många ändå fortsätter nedvärdera sig själva som svårt att se det här som en Massive Attack-skiva, Moserobie/BonnierAmigo en forcerande jätte som energiskt understöder ett demoband, eller ännu värre som osignat. det är väsenskilt från deras vanliga mörka pop. PER HENRIK WALLIN Wallins också gigantiska gester med Dahlbäck Det spelar väl överhuvudtaget ingen roll huru- Men gillar man filmmusik är detta dock en ”Burning in Stockholm” som en pådrivare och nätverk i dessas kamp. vida ens skiva är pressad, bränd eller bara finns högintressant produkt. Atavistic/Unheard Music Series För det spretar åt alla håll samtidigt, kastar sig som ruttna MP3or på någon obskyr sida Filmen, med Jet Li i huvudrollen, har för Jag upptäckte Per Henrik Wallin då han kom mellan naivistiska melodier,välkända teman och någonstans så länge det är bra. Nu finns det i övrigt inte premiär förrän tidigast i februari tillbaka efter flera års tystnad i mitten på nittio- komplexa tonkaskader med bara små andnings- alla fall en bok om hur man kan tänkas bära nästa år. talet. Jag visste inte att han då kom tillbaka från pauser.Mats Gustavssons ord i skivan handlar sig åt för att släppa musik själv. Guide för osig- Henrik Strömberg psykotisk tystnad efter en olycka som gjort honom om interaktion och att dela med sig. Jag vet inte, nade är skriven av Henrik Andersson och Johan MELPO MENE förlamad från midjan och nedåt. Det var väl på det är lätt att hänfalla åt klyschor,men Burning Widerholm och på groove.se kan man läsa lite ”Holes” P2 som de hade något inslag på jazzradion. Jag in Stockholm är ett viktigt dokument av fantas- mer om vad jag tyckte om den. Imperial Recordings blev i varje fall helt tagen. Sällan eller aldrig tiska knappa femtio minuter jazzmusik. Så, ännu en omgång med några som tycker Melpo Menes debut innehåller Elliott Smith- hade jag hört någon spela så som han gjorde. Fredrik Eriksson att CDR-format duger.Några som jag mer än doftande singer/songwriterpop med charmiga Expressivt, hårt och samtidigt sådär spräckligt JOHAN SKUGGE gärna skulle ha skrivit om men som inte fick melodier.Det är riktigt bra för sin genre och och kompromisslöst stenhårt. Samtidigt med en ”Volume” plats var Bahnhof, Searching for Luke och hade det varit 1998 istället för 2004 hade jag enorm frihetskänsla och kontroll över idéer som Mitek/Border Espontaneo. förmodligen varit salig. Men som det är nu är för andra skulle betraktas som oöverstigliga Efter att ha rockat i Yvonne och Rockmonster Ninsun Poli är bara 19 år men redan en marknaden övermättad (se min krönika) och omvägar eller lösa fragment av någonting som och gjort isande bodysynt i Harlem har Johan skamligt begåvad soulsångerska. Hennes röst frågan är hur många singer/songwriters ett litet aldrig kommer att bli något annat än just det. Skugge under senare tid ägnat sig åt solokarriär. är storslaget stilsäker och den draperas i den land som Sverige kan rymma. Mandelstam är inspelad på Kulturhuset i Volume är hans andra albumsläpp under eget vackraste av smetig r’n’b på den här sidan Bortsett från det så är Melpo Mene ingen Stockholm förra året med en hoper superpromi- namn och här vidareutvecklar han idéer och Atlanten (vilket inte riktigt är sant då hennes blodfattig tråkmåns som så många andra (se nenta musiker.Bernt Rosengren, Jonas Kullham- stämningar från Objects and Buildings. Orienter- bror,som producerat en av låtarna, bor i Los min krönika). Här finns liv i musiken och trots mar,Steve Reid, min favorittrumpetare Magnus ingen mot klubbmusiken blir här ännu tydligare Angeles). Sayin’ Ooh är supercatchig popsoul skäggstubb och rutig skjorta är han inte typisk Broo och många andra. Resultatet är storbands- och denna minimalistiska tech-funk får fart på som stinker och annat av det för sin art. Hello Benjamin (soundtrack till jazz när den är som absolut bäst. Konstigt vore många dansgolv i vinter,var så säker.En dub- lite studsigare slaget. Oerhört imponerande och Fröken Sverige) är förmodligen en av årets väl annars eftersom Wallins genomslag med funkig basgång bär upp de flesta låtar på Volume mässingsklart framfört. Givetvis har hon stor- bästa svenska poplåtar med trummaskiner och skivan Tiveden för något år sedan visade för hela och den harmonierar fint med små mikroskopiska slagna framgångar att vänta. en suggestiv synt som påminner om Yvonnes jazzsverige hur man återtar storbandsjazzen från knaster,klick och blippljud. Detta album är en Trots att namnet indikerar ett visst släkt- glansdagar.Det finns en oerhörd värme mellan det muggiga och trygga. Det är spännande och kusin till Andreas Tillianders World Industries skap är Caroline Soul väldigt långt ifrån det raderna som får mig att tänka på Ed Harcourt, komplex musik, farlig och styrsellös och så oer- och karakteriseras av en liknande vilja till utveck- Ninsun Poli håller på med. Istället är det strå- Badly Drawn Boy och Elliott Smith. Melpo Mene hört genomtänkt i alla sina krumbukter och ling av glitchen. Liknande, för likadan låter den lande solskenspop med mycket sextiotal, gitarr- representerar det bästa i sin genre, varken mer vridningar.Kanske inte helt perfekt timing i alla inte. Skugge har mutat in ett eget område inom slingor och vackra melodier som skjuter skarpt eller mindre, och när allt kommer omkring är inpass men det rör ju sig ändå om en livesituation elektronisk dansmusik som gör honom till en av in i en kristallblå himmel. Även pigga Labrador jag nog lite salig ändå. Det finns hopp. där många av låtarna uruppfördes eller spelades de mer spännande inom genren just nu. har upptäckt dessa solskensgossar och krånglat Moa Eriksson live för första gången. Så, resultatet är impone- Mats Almegård med dem på deras samling The Sound of Young NICCOKICK rande. Och mitt i allt detta finns Wallins piano- STARMARKET Sweden vol. 4, vilket inte är mer än rätt. För “Awake From the Dead, My Dear Best Friend” spel som ett drivande, fantasieggande kraftverk. ”Abandon Time” visst har man hört lycklig trumpetpop i överflöd Razzia/BonnierAmigo Märkligt nog dyker det upp en skiva till med Star Tracks/BonnierAmigo men Caroline Soul har ändå något småskevt Äntligen kommer då Niccokicks första fulläng- Wallin nästan samtidigt. Burning in Stockholm Starmarkets senaste är en rak historia. På gott och något lite lakoniskt över sig vilket håller dare. Efter ett gäng EP:s är det upp till bevis för är ett släpp från det avantgardistiska bolaget och ont. dem på betryggande avstånd från hattpopens spelmännen från Båstad. När skivan nu är här Atavistic som jag mest stött på i form av Glenn Det taskiga är att man kan rasa genom vita linnen. blir jag lite besviken för att det finns låtar från Brancas gitarrkaskadsymfonier och något släpp plattan utan att hitta några egentliga detaljer – Nästan som vanligt har månadens top of de gamla EP-skivorna med.Vi får höra Turn 27 med vrålsaxofonisten Peter Brötzmann. Det är förutom anmärkningsvärt väl använda key- the pops ett otroligt tråkigt bandnamn: This. och Run, Run, Run igen. Men, men. en inspelning från Fasching 1981 med Wallins boards – som fastnar.Å andra sidan är det en Men likt förbannat är This oerhört bra. Jag har Skivan inleds med instrumentala Leave for dåvarande trumslagare Erik Dahlbäck och den trevlig platta att rasa genom utan att kräva svårt att egentligen sätta fingret på vad i deras Space som visar upp bandets absoluta gehör akustiska digitalpop som tilltalar mig så mycket. för melodier.I det här fallet är det en vemodig Men det kanske är melodierna och arrange- gitarrslinga som börjar i lugnt mak för att sedan NOFX mangen som det brukar vara. Let’s Go to War stegras i både takt och intensitet till en himmelsk ”The Greatest Songs Ever Written By Us” är en så underbar lite skapelse, som jag säkert i Dinosaur Jr-refräng. Love & Neon Lights fort- Epitaph/BonnierAmigo något slags upprört tillstånd skulle kunna fälla sätter mot de skrikande popgitarrernas inferno. en tår till. Liksom Longtime Since Bedtime som Låten är ett speedat och adrenalindoftande piller Långt ifrån alla gillar skatepunkveteranerna i i all sin självklarhet (hög igenkännbarhetsfaktor) som får det att ringa i huvudet flera minuter NOFX. Deras musik ses som barnslig och passé. är så fruktansvärt vacker.This berör mig, vilket efteråt. Ungdomens fröjder tillbeds i den ganska Till och med osmaklig. Detta blir extra tydligt inte händer särskilt ofta. banala texten som handlar om hur härligt det på ett par ställen i CD-häftet till bandets nya Betydligt svårare att ta till sig, men ändå är att spela i ett band och att träffa kvinnor.I karriärsammanfattning The Greatest Songs precis lika vackert är Like in the Ambulance. titellåten sjunger Andreas Söderlund en nekrolog Ever Written By Us. När band väljer att Fragmentariskt, extremt drömskt och väldigt som backas upp av ett formidabelt grundriff inkludera utdrag från recensioner brukar de löst i konturerna för att sedan stråla av kat- och drar ner skivans tempo. Och I Drink to Get förstås alltid välja så positiva som möjligt. på med ännu fler från bandets storhetsperiod harsisögonblick. Egentligen är det väl någon Thrilled byter man inte bort i brådrasket. Den NOFX gör,på sant ”vi-skiter-i-allt”-manér, mellan 1991-1994, då gruppen släppte den slags daterad drömpop á la ett lite mer dansant innehåller precis allt man kan önska sig av Nic- precis tvärtom och låter oss ta del av några svårslagna albumsviten Ribbed, White Trash, Cocteau Twins. Ibland lite småkyligt program- cokick vad gälelr Pavementgitarrer och snygga riktiga sågningar.”You suck” utbrister en Two Heebs and a Bean och Punk in Drublic. merad men ändå med så mycket värme och körer. Ride the High Country är en instrumental recensent. ”One word comes to mind: crap” Jag färgas förstås av att det var ”min” NOFX- skimrande ljud att jag ofta sitter och darrar av rökare som med sin delaydrypande inräkning och gnäller en annan. Nu behöver förstås inte period, men här saknar jag verkligen låtar som hänförelse. Och, lite sakral lyckokänsla är väl sinnessjuka energi ger endorfinerna spasmer. NOFX försvaras av en snart 30-årig skate- Moron Brothers, Liza & Louize och The Brews. precis vad man kan tänkas behöva när det kyl- Jag tycker det är skivans bästa låt. Det är både punknostalgiker som undertecknad, men jag Och en låt som Dinosaurs Will Die måste ses nar på. glatt och sorgligt på något sätt, en glad gitarr- vill säga det ändå: de där sura recensenterna som en ganska anonym öppning på en ”best Fredrik Eriksson slinga med ett stänk av vemod och moll. har fel. NOFX är både roliga och bra. of”-samling av ett så klassiskt band som NOFX. För kontakt: I slutet av skivan tycker jag att det känns Kalifornienkvartetten har varit stolta Men, vad tusan, här finns ändå stänkare Ninsun Poli: [email protected] som om Niccokick tappar lite fokus och låtarna motståndare till den ”goda smaken” i över 20 som Stickin in My Eye, Don’t Call Me White Caroline Soul: [email protected] känns trubbigare. Balladaktiga Sunday Night år.En resa, fylld av galopperande melodipunk, och Bob. Låtar som sätter fart på vilket This: [email protected] och I’m Hurt känns tråkiga i sammanhanget. risiga ordvitsar och galna upptåg, som nu ska skatepunknostalgiparty som helst. Fram med Like in the Ambulance: [email protected] Men för variationens skull känns de helt okej. summeras. Låtar från bandets samtliga album folköl, tratt och slang. Men det är som om man blint har vant sig vid finns representerade, men man borde nog öst Daniel Axelsson

28 Groove 8 • 2004 Samlingsalbumet SINGLES ute NU!

www.groove.se 29 Tidigare i år gav Andreas Tilliander ut EP:n någon större aktivitet som lyssnare. över styr men så smyger de in små popsymfonier låtar till denna tredje skiva. Storyn förtäljer att Dutty & Digital (Ideal/Dotshop.se), och faktiskt Kanske är det bara jämförelserna med förra och så rysligt bra poplåtar som Demons eller han medtog en laptop för att via e-post kunna kan det vara det bästa han gjort. Jag kan inte skivan, Song of Songs, som krånglar till det. Då Hometown Unicorn som man inte kan värja sig kommunicera med omvärlden. Man blir ju lite förena mig med hyllningskören till hans ”pop- handlade det om en splittrad, men artistiskt mot.Visst, ibland tar de i så de spricker med fundersam på om detta är ett soloprojekt, och album” World Industries, men det här! Djup sett intressantare, resa i en terräng som inte stråkar och tjocka arrangemang och ibland blir om inte – vad bidrar övriga medlemmar med? elektronisk dub på fet vinyl – härligt. sonderats så frekvent av bandet tidigare. På så det för mycket softrock, men man ska vara rädd Förutom laptopen gissar jag på att U2:s Svårdefinierbar är bara förnamnet på Con- sätt är Abandon Time desto mer förutsägbar. om ett band som SFA. De vägrar försvinna trots underskattade Pop samt någon 16 Horsepower- temporary Punk Unit. The Renaisscance Fix På gott och ont. att många av deras kollegor på britpop-scenen platta fanns med i bagaget. Lyssna på Winter in (Ideal/Dotshop.se) är fyra spår med skum Kristofer Ahlström för länge sedan gått upp i rök. De odlar istället My Heart och det är nästan otäckt likt David electronica, vad som hade melodi kan plötsligt THE STILLS sin musik för varje album och vattnar duktigt Eugene Edwards (16 Horsepower,Woven Hand) brytas ner i förvirrande ljudexperiment.Titel- ”Logic Will Break Your Heart” så det alltid grönskar. olycksbådande och ödesmättade stämma. U2- spåret är en massiv poplåt på crack, dränkt i Warner Och givetvis har de aldrig fått någon egent- influenserna tittar fram lite varstans och jag kan vocoder.En given hit på varje dansgolv. I en Då och då poppar det upp ett band västerifrån lig upprättelse bland publik och press, så är det inte sticka under stol med att jag gillar både det annan dimension. Övriga spår har inte samma som av musikpress iklätts något slags rockfräl- alltid med bra band. Okej, vissa undantaget och Nude som helhet. Starka rocklåtar med en direkta övertygelse. Fast de ger en ny vinkel till sarkostym redan innan den första demoskivan givetvis. Songbook Vol. 1 är ändock en perfekt melankolisk touch – precis som jag vill ha det. din omgivning. Spelar de The Renaisscance Fix landat i Europa. Så var det med The Strokes för start för dig som inte lyssnat på de superlurviga Roger Bengtsson på radion? Och varför inte? ett par år sedan, och så är i viss mån även fallet djuren tidigare. Här kan du avnjuta tjugo små JIMMY LEE WILLIAMS McEnroe förlitar sig på akustiska gitarr- med The Stills. De högt ställda förväntningarna söta låtar från hela deras karriär. ”Hoot Your Belly” loopar på Working in the Factory/Party Peo- till trots – Logic Will Break Your Heart är rent Jonas Elgemark Fat Possum/BonnierAmigo ple (Vertical Form/import), vilket ger en lätt ut sagt en jävligt bra skiva. Kanadensarna bidrar JOHN TEJADA När snubbar som 50 Cent gnäller om att brudar spansk känsla till deras mjuka hiphop. Men det inte med något nytt, men de förfinar ett slags ”Logic Memory Center” bara vill åt hans dollar och komma innanför hans blir snabbt tjatigt. Working in the Factory har musik som många gjort före dem (understundom Plug Research/import sidenkalsonger så är det bara en stor satans en lite kul text, ett ironiskt lament över svunna låter det faktiskt lite Kent, fast nyskapade). Produktive San Fransisco-DJ:n John Tejada tar överdrift och ljug. 50 Cent må ha skottskador i tider ”när livet var i svartvitt och folk visste Skivan öppnas med Lola Stars and Stripes, ett break från de mer analoga övningarna i både buk och huvud men det blir ändå aldrig äkta skillnaden mellan rätt och fel”, men tyvärr där syntar och en malande bas blandas med U2- indietronicabandet I Am Not a Gun och släpper vara. Jimmy Lee Williams växte upp på en farm lyckas inte McEnroe engagera mer än till en klingande gitarrer.Sedan Gender Bombs, där Tim ett techno/microhouse-album. Musiken på Logic i Worth County, Georgia, USA. Han lärde sig axelryckning. Fletchers tenor lämnas ensam i ett kallt ljudland- Memory Center är superdigital och tight som en tidigt att spela gitarr men det var först 1957 Henrik Strömberg skap och sjunger ”Massive suicide dreams/that PVC-topp. De hårda, korta ljuden med sin som han började lira elgitarr.Nu 79 år gammal feel warm and long”. Den klagande refrängen mikrometerexakta precision ger dig nästan blå- kommer hans första platta, fast inspelningarna Rex The Dog släpper en efterlängtad tolva på på Let’s Roll ekar i huvudet i timmar – och så märken när de kommer ur högtalarna. Fast på ägde rum redan 1977 och 1982. Kompakt efter succén med Prototype.Nya Fre- fortsätter det. ett positivt sätt.Trots allt så svänger det fett, Jimmy Lee Williams är äkta vara.Väldigt quency lär inte göra någon besviken, A-sidan är Texterna präglas av en klädsam uppgivenhet stundtals. Det kan bli lite enahanda efter ett tag, långt ifrån 50 Cent.Williams rappar inte och han ett acidfyrverkeri i technomundering som är ren och bitterhet. Still in Love Song inleds exempel- dock. Då är det tur att John Tejada gästas av äger inte stora bilar och är inte en bortskämd syntetisk lycka. B-sidans I Look Into Mid Air vis med frasen ”We were lovers/we were kissers/ sångare på tre av spåren. Särskilt Jimmy Tam- snorunge. Äktheten ligger i texterna. Jimmy Lee doftar starkt av åttiotal och italodisco, men på we were holders of hands/we were make-believers borello (från The Postal Service) gör en helt sjunger,eller rättare sagt han hummar och grymtar, ett fräscht sätt. just losing time”. Det här är garanterat en av magisk insats på Everything Will Be OK, men om hur jävligt det kan vara när livet är som värst. Andrew Thomas Hushhh (Kompakt/import) årets inte-missa-skivor. Kimi Recor och Carl Finlow gör också bra ifrån Jag gav dig min kärlek och du tog mina pengar fyrspårsmaxi har vackert sepiabruna överexpo- Mattias Falk sig. Logic Memory Center är kanske inte en och stack – nu sitter jag här ensam och övergiven nerade foton på omslaget, och så låter musiken SUM 41 direkt favorit, men den växer till sig. och undrar om den äkta kärleken finns. Ungefär också. Stillsam ambient som knappast rör sig “Chuck” Henrik Strömberg så ser Jimmy Lee på sin tillvaro. ur fläcken. Först i sista låten stegrar klangerna Island/Universal VAST Med elgitarren som enda komp blir känslan sig till oljud som senare mynnar ut i pianoklink. Gamla Metallica-riff, gnällpop och fläskig chugga- ”Nude” ännu mer naken och utelämnad. Jimmy Lee Snyggt men lite tråkigt. chugga hardcore. I låten We’re All to Blame Inside Out Music/Border beskriver den lilla människans liv. Om att vara På sidoetiketten Kompakt Pop gör The MFA från Sum 41:s nya avyttring Chuck brottas sti- Gruppens mastermind John Crosby (gitarr,trum- nöjd med det lilla i vardagen. Såna artister (Jörg Burger,Wolfgang Voigt, Ingmar Koch och larna med varandra. Och ungefär så fortsätter det. mor,keyboard och sång) begav sig till öknen i behövs också. Cem Oral) eftertänksam technopop i The Diffe- På bandets fjärde album verkar kanadensarna New Mexico för att under sex månader skriva Per Lundberg GB rence it Makes. Lite intetsägande och harmlöst. vilja klämma in allt som de typiskt nordameri- Superpitcher drar upp tempot rejält i sin mix, kanska ”rockkidsen” gillar: metall, punk, emo men den känns inte heller så värst övertygande. och hardcore. Stilmässig mångfald brukar prisas, PETER BJORN AND JOHN På tyska Onitor visar svenskarna Stavöstrand men här blir det mest rörigt och det stora kruxet ”Falling Out” & Skugge att de, liksom Andreas Tilliander, är att bandet är dåliga på de flesta av stilarna. Planekonomi/Border funnit en väg ut ur clicks & cutsens återvänds- Särskilt taffliga och fantasilösa är metall- gränd: Rheinsberger EP innehåller fyra spår försöken. Inte för att jag bryr mig särskilt mycket Alltså, det har tjatats om klassisk popmusik som funkar loss i djup och gungande techhouse. om vem som är ”true” och ”äkta”, men Sum 41 så länge nu, det har tafsats på fantastiska Mikael Stavöstrand bor nuförtiden i Berlin, känns väl inte direkt som världens mest trovär- referenser och det har rabblats genrer mer men har inte vänt Sverige ryggen för det. Med diga metallkrigare. Och det lyser igenom. eller mindre tvångsmässigt. Jag blir så trött. sitt bolag Mitek har han som uttalat mål att Nä, klart bäst är Sum 41 när de nöjer sig Det är liksom poänglöst att droppa hundratals sprida skandinavisk electronica. På Sophie med att spela punk. Även i punklåtarna blandar superlativ, dregla över oemotståndliga skivor i Rimheden H2-Fi Hi-Fi Remixes EP sprids tre slynglarna hårt och mjukt, men i spår som Open Recensentens skivhylla (han, den torre och fule trädet, va fan, allt som inte är meningslöst mixar som inte fick plats på H2-Fi (och en som Your Eyes och No Reason blir övergången mellan med glasögon) utan att alls komma till den bjäfs. För oftast hamnar smörja på allas läppar, fick plats). Mest övertygande är Johan Fotmei- vassa verser och stämsångssöta refränger smidig enkla poängen att någonting är så bra att man för vem bryr sig Monkeybrother? Istället jers ”strange remix” som fullkomligen manglar och naturlig. Och vid de få tillfällena blir Sum måste lägga sig ner på sängen och inte göra svassar Falling Out omkring på nästan över- upp originalet på dansgolvet. 41 faktiskt riktigt trevliga att lyssna på. någonting på en stund. Det är tråkigt, tristare jordiska popsånger,sådana som jag alltid Mats Almegård Daniel Axelsson än trist. Jag vill så gärna komma fram med hoppats få höra just när man i ett svagt ögon- Göteborgs mest omtalade slår sig ihop på en SUPER FURRY ANIMALS någonting annat och ändå sitter jag här med blick utforskade brytpunkten sjuttio/åttiotal, splitsingel och förstås är väl meningen att man ”Songbook Vol. 1” Costello och Soft Boys. Jag försöker komma sådana melodier som jag lätt förstår att någon ska darra av upphetsning. Och visst, Jens Lek- Sony bortom allt detta klet, denna tunga börda, av kan falla i gråt till. Sådana sånger som skim- man och El Perro del Mars splitsingel (Secret- Alltför ofta drabbas jag av mitt sedvanliga tvivel korrekta saker att skriva om Falling Out, rar och blixtrar och tyvärr sådana som är så ly Canadian) har allt sina stunder.Sara Ass- på popmusiken, men i sista stund dyker det alltid Peter Bjorn and Johns andra skiva. fruktansvärt fina och välgjorda att ingen brings Shake it Off fortsätter i samma spår upp något som bevisar att det finns hopp.Wale- Ha! Självklart är Falling Out inte alls den kommer att tänka sig att den utgjorde den som hennes tidigare, stillsam drömpop med sarna i SFA är sådana. De klarar av att göra milstolpe i pophistorien som jag vill påskina, perfekta popskivan 2004. Refränger som är fantastiska körer,reverb och allt annat som vi singelhits, men det som imponerar mest är för- absolut inte. Pophistorien är bara en gubbsjuk så naturligt vackra och befriade från alla lärt oss tycka så mycket om. Jens Martin Lek- mågan att slå upp nya musikaliska dörrar.Där sandlåda av maratonmän som önskar att de onödigt svullna överdrifter och gester,verser mans oerhört lakoniska I Don’t Know if She’s innanför hittar man punk, pop, electronica, progg spelat gitarr.Jag önskar att den absolut inte som hittar runt i snåriga passager lika själv- Worth 900 kr briljerar med vackra damkörer, och SFA blandar det till en väldigt brittisk sub- kommer gå till historien eller ens kanske hamna klart som jag önskar det vore att skriva ”hel- blasé fingerknäpp och nödvändigt sönderslagen stans som inte försöker vara något annat än vad på någon förbannad årsbästalista. Det sista vete vad Falling Out är bra”. För fint för att romantisk. Gott så. det är. är den alldeles för fin för.Liksom den enda ens försöka sig på att beskriva. Fredrik Eriksson Det balanserar ibland på gränsen att helt gå äkta diamanten hos juveleraren, det vackraste Fredrik Eriksson

30 Groove 8 • 2004 CD 8 • 2004 Månadens skiva spänner ifrån det ondaste onda via ölstinn bondpunk och sammetslen mjukpop till våra guldglammigaste vänner på andra sidan Atlanten. Ändå, det är inte en genre- spridning just för effektens skull, det råkade bara bli väldigt tvära kast den här gången. Alla våra prenumeranter får skivan på posten, men du som inte bestämt dig än kan köpa någon av årets Groovesamlingar på hemsidan.

1 Medina 6 [ingenting] fantastiskt fin musik. Musik som känns lika 16 Andy P Magdansös En bättre dag mycket mystisk som alldeles verklig, musik som Falling in Love Medina är Sam-E och Alibi från Fisksätra och Det är alltid abstrakt att försöka tala och skriva kryper in under huden med franska kryddor och Han spelar med de flesta inom den svenska Angered. De sammanfördes av gemensamma om [ingenting]. Syftningarna och grammatiken duffelkärlek. nutida soulmusiken, producerar och är musika- vännerna Fjärde Världen där Sam-E genom kol- får en lätt Homerisk touch men trots det är deras www.sandymouche.com lisk motor på Mosebackeklubben och i bandet lektivet Special Blend är inofficiell medlem. musik allt annat än svårbegriplig. Istället väl- Jideblaskos. Kul då att han även klarar sig strå- Deras tunisiska rötter färgar tydligt singeln dans varm och omfamnade, klassisk popmusik lande solo. Skivan Day One är sprängfylld med Magdansös vars ultimata blandning av raï och med rötter likväl i det svenska sjuttiotalet som i kvalitetssoul som piskar kompisen Kaah. Det är hiphop sprakar på lika delar arabiska och svenska. Beach Boys och annat gott som man lätt glöm- slick kitsch och smör i överflöd och det är gott. www.devrim.se mer bort i den stilla euforin över att äntligen www.andyp.se höra kvalitetspop på svenska. 2 Estelle www.labrador.se 17 Les Nipples Free Nico Kickass Från västra London kommer 24-åriga Estelle med 7 The Deadbeats Les Nipples är från Oskarshamn. De kallar det ett tungt bagage av lagom fräna samarbeten Mr Brokenhearted de själva gör sunkpop. Småskevt och vingligt och en liten hög av fina utmärkelser. Debuten Från Finspång kommer The Deadbeats vars etanol- visst, men ändå alldeles bedårande hemmapop. The 18th Day är sprängfylld av lättsam engelsk rock värmer betydligt mer än huvudstadens Allt framfört men en solklar värme, kärlek och hiphop och stuffig r’n’b-pop. Free kalasar kanske samlade garagerockers Marshallstärkare till- 12 The Night Keys anspråkslöshet som bara de riktiga människor- mest i den senare kategorin och är förstås van- sammans.The Deadbeats tar ett tydligt avstamp Head Up in the Clouds na i världen kommer att förstå. Skivan Mini Dri- sinnigt catchy. Läs mer om Estelle i tidningen. i sjuttiotalsrocken och draperar den sedan i his- The Night Keys är Andreas Hummerdahls låtar ver är ändå ett självfinansierat guldkorn för så www.estelleonline.co.uk keliga mängder sprit och öl utan att tappa fokus. och ett gäng mer eller mindre löst knutna med- många fler än dem. Det är svårt att förstå hur de lyckas,men på något musiker. Head Up in the Clouds innehåller lögner www.madamecryptica.com 3 Starmarket sätt gör de det. om våld på skoldanser när det istället handlade Cologne www.thedeadbeats.dk om Scotch på en blandkassett. Å andra sidan är 18 The Accidents Skrammelpopveteranerna Starmarket kommer det en stilsam toppenlåt som intar Grooveskri- Mean Mean Woman alltid tillbaka, oftast när man minst anar det. 8 Marduk benten Kristoffer Ahlströms förstaplats på förra Alltså herregud. Örebrogruppen The Accidents Efter förra skivan Song of Songs något splittrade Throne of Rats numrets topp tio-lista. fyllehillbillypunk är verkligen maxad. Det är fullt flörtande med vuxenrocken är aktuella Abandon Morgan Håkansson, Marduks grundare, nämner www.nightkeys.com ställ redan från början i landet där brylcreme är Time en indierasslelorgie av klassisk Starmarket- i en tysk intervju Carl Gustaf Rehnskiöld (1651– lika viktigt som ett par väloljade kängor av eng- kvalitet – skyhög alltså.Tidlös gitarrpop som 1722), Jacob Johan Hastfer (1647–1695) och Erik 13 Emil Jensen elsk modell. All Time High heter skivan som kom guldkantad skimrar och blänker. Dahlbergh (1625–1703) som sina största influen- Hela vägen ner tidigare i år. www.startracks.com ser. Hur dessa kan ha påverkat Marduks totala Emil Jensen vann för en månad sedan Berlins www.theaccidents.net mörkermetall är svårt att sätta fingret på men internationella poetry slam.Vi har också hört nya skivan Plague Angel kan ändå vara det mest honom i Sveriges Radio och han har skrivit en 19 This ondskefulla som kommit i år. del dramatik. Så varför gör han också himla bra Let’s Go to War www.marduk.nu skånsk popmusik? Räcker det inte med att han Det finns inget bättre än att då och då stöta på är litterärt och verbalt begåvad, måste han smultron i det vansinniga överflödet av hemma- 9 Mindwordsmusic kunna göra låtar med Eb dur och C moll9 också. gjord popmusik.This är ett sådant fynd, jag blir Greatness Satans übermänniska! alldeles varm när jag hör dem och Let’s Go to War Martin Edvardsson var länge ensam om att www.emiljensen.se är ett sådant fantastiskt stillsamt elektroniskt utgöra mindwordsmusic. Skivan Something to akustiskt plockande med världens finaste melodi Single Me Out from the Dead spelade han in i 14 The Music upp i träden. princip själv med inhopp från bland andra Björn Bleed from Within 4 Kings of Leon Synneby (Whyte Seeds) och Sara Assbring (el Att de brittiska kritikerna gör i byxorna när de The Bucket perro del mar). Numera är det fullt band med recenserar The Musics andra skiva Welcome to Förra året fick vi lära oss att träsksläkten Followill fem fasta medlemmar, fast fortfarande samma the North är inte konstigt. Ambitiös kolossalpop hade en sällsynt förmåga att förena utsvängt ogenerade solsoulpop. har alltid gått hem på öarna. Att The Music vågar sjuttital med nutida popmusik. Överallt sågs www.mindwordsmusic.com göra en superproducerad postgrungeskiva, denimbrödernas och kusinens vackra leenden slänga in voodootrummor och gitarrkaskader och deras riffvänliga swamppop hyllades. Lite 10 Deportees av sällan skådad arenarockklass istället för att mer än ett år senare inser vi att inte mycket Baby Don’t Count Me Out hafsa i sin egen misär gör att säkert en och hänt, The Bucket är ännu en klick popgyttja av ”Varför envisas många med att framhålla annan utanför hemlandet också lyfter på ett högsta klass. Deportees countryinfluenser när det så uppen- ögonbryn eller två. www.kingsofleon.com bart bara handlar om på pophumör?”, www.themusic.com.uk utbrast en uppretad bekant till mig härom hel- 5 R Kelly & Jay Z gen.Vad man än tycker sig höra i Deportees 15 The Killers 20 AK-Momo Don’t Let Me Die musik lockar den för det mesta till annat en Somebody Told Me Boys and Girls Efter förra försöket The Best of Both Worlds, som nördiga genredistinktioner, ett samstämmigt ”Vi vill lämna ett intryck och väcka känslor hos AK-Momo är ett möte mellan popmusik och mer eller mindre kom bort i sexskandaler och jubel över falsettsångens återinträde till exempel. folk, precis som exempelvis Morrissey har gjort musikarkeologi. Hela deras skiva Return to N.Y. alltför utbredd piratfildelning, satsar dessa guld- www.deportees.se för oss. Dessutom har vi sålt guld i ett gäng länder är skriven och framförd på tre utdöda klaviatur- beklädda giganter ännu en gång på att förena och om vi spelar där kanske vi kan fixa så att det instrument från femtio- och sextiotalet; Optiga- sina världar av skandal-hiphop och storfräsar- 11 Sandy Mouche platina”. Så förklarar The Killers för Grooves nen, Mellotronen och Orchestronen. Bruket av r’n’b. Och visst, lyxigheten är det inget fel på, vi Notes and Bills Mattias Falk varför de turnerar två tredjedelar dessa stenålderssamplers ger AK-Momos musik får väl se om Unfinished Business kan införliva Det är lätt är förblindas av Sandy Mouches rätt av året. De har också kunskapen om hur man en märklig touch samtidigt som deras sammets- det The Best of Both Worlds lovade. extravaganta kostymer och vurmande för light återvinner det brittiska åttiotalet ännu en gång. lena musik suger upp en i absolut nutida extas. www.r-kelly.com/www.jayzonline.com fantasy. Det man då glömmer bort är att de gör www.islandrecords.com www.exergy-music.se

Text och musik: 1 S Rekik/A Jammali/R R Darbuka/H Vreskala/H Tekbilek 2 E Swaray/Megaman/J Hogarth BMG Music Publishing Ltd/Chrysalis Music Ltd/Dalmation Songs/EMI Music Publishing Ltd 3 F Brändström 4 C Followill/N Followill/J Followill/M Followill Music of Windswept (ASCAP)/ 1609 Songs (ASCAP)/Followill Music (ASCAP)/Martha Street Publishing (ASCAP)/McFearless Music (BMI)/Coffe, Tea or Me Publishing (BMI) 5 R Kelly/S Carter/S Barnes/J C Olivier/A Mosley Zomba Songs Inc./R. Kelly Publishing,Inc. (adm. by Zomba Songs Inc.) (BMI)/EMI April Music Inc./ Carter Boys Music (ASCAP)/ENOT Pub./Sony ATV Tunes LLC (ASCAP)/Ekop Pub./Sony ATV Songs LLC (BMI)/Spanador Music (BMI) 6 C Sander Sony/ATV Music Publishing Scandinavia 7 A Axelsson/A Sjöberg/C Holmberg/M Wassholm 8 M Håkansson Regain Publ. 9 M Edvardsson 10 P Stenberg/A Stenberg/J Lidström/M Lidström EMI Publishing 11 M Josefesson/H Josefsson Mistymusik 12 A Hummerdahl/G Jönefors/S Freij/S Hummerdahl/T Löfvman/L Hüller/J Hüller/P Moberg/M Karlsson/M Sunneräng 13 E Jensen/M Cato 14 S Coleman/P Jordan/R Harvey/A Nutter Delabel/ Emi music publishing(UK) Ltd 15 B Flowers/D Keuning/M Stoermer/R Vannucci 16 A Pfeiler 17 J Gustafsson/T Lund-Vestin/E Kvist/J Nilsson 18 R Andersson/D Wall 19 M Nordström/M Engwall 20 M Olsson/AK von Malmberg

www.groove.se 31

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 1

VINYL: se på MTV. Är du inte bekant med Stones Fylligt och djupgående – med de orden Det är en tung skiva Comb & Prospe- Throw och bolagets fantastiskt kreativa som ledstjärna är DVD-releaser befogade. rous släpper.Rent fysiskt alltså, gramvikten artister är detta precis rätt tillfälle.Tror du Önskar att fler hade den inställningen… är bautahög. Two of a Kind dig ha råkoll är det också läge att slå till – Niklas Simonsson (Ideal/Dotshop.se) är ett vinylalbum med du kommer att upptäcka att du inte hade JOAN ARMATRADING experimentell hiphop från Göteborg, med en aning. “Joan Armatrading at Rockpalast” gästartister från Amerikat. Det vill säga, Kalle Malmstedt MITCH RYDER musiken är inte det vanliga hiphop-kompet GROOVE ARMADA “Mitch Ryder at Rockpalast” utan ligger närmare obskyr elektronisk ”The Best of” UB 40 musik och ljudexperiment (fast mest är det BMG “UB 40 at Rockpalast” loopar som upprepas för mycket), medan Jag vet inte vad jag tycker är sämst med MOTHER’S FINEST rappen känns rätt traditionsenlig. Viljan är Groove Armadas hitsamling på DVD. Är det “Mother’s Finest at Rockpalast” god, men nej. Bara för att det är experi- de sjutton heltrista livelåtarna från en kon- WDR Fernsehen/BMG mentellt betyder det inte att det är bra. sert på Brixton Academy? Eller är det de Rockpalast, ett tyskt livemusikforum i TV, Henrik Strömberg åtta videorna som följer? Som har någon har funnits sedan mitten på 1970-talet. slags menlös Benny Hill-humor? Eller är Med aktuella band och artister,framträ- DVD: det möjligtvis den alldeles oinspirerat döda danden, hela konserter.Att programmet DANZIG bigbeat-soppa som kommer ur högtalarna? funnits så pass länge innebär också att man ”Archive de la Morte” Vet faktiskt inte, men bra är det inte. skapat en rejäl konsertskatt att gräva i, och Regain/Sound Pollution Mats Almegård det är ur denna man nu börjat släppa DVD- Svenska Regain Records signade Danzig GYLLENE TIDER versioner.Till skillnad från DVD-släppet för ett år sedan. Som första livstecken ”Parkliv” från det brittiska The Old Grey Whistle släpps DVD:n Archive de la Morte, med sju Capitol Test, som bara innehöll enstaka smakprov videor,många i flertalet versioner. Efter att folkhemsikonen Gessle först med från programmets historia, består Rockpa- Anton Corbijns Dirty Black Summer sin soloturné sopat hem alla konsertarenor lastutgivningen av hela konserter.Och inte kommer exempelvis i tre versioner – origi- förra sommaren och med en trött, men väl- bara det, förresten, på alla dessa fyra DVD nalet, en oklippt kameravinkel bara på besökt Gyllene-turné i år dragit åt tumskru- finns två konserter.Ibland i och för sig sångaren Glen Danzig och en oklippt kame- varna på alla konkurrenter,undrar man vad inspelade med korta mellanrum, vilket ju ravinkel på Glen Danzig med band. Lite som hänt. För det kändes väl ändå, i stor- kan ge intrycket att det enda som eventuellt overkill, men intressant för ortodoxa fans lek och uppskruvade förväntningar,mer förändras är kläder och låtordning. Men och filmintresserade. som en pseudoföreteelse, mer som ett ibland gör det inte så mycket, heller. Joan Archive de la Morte visar kvantitativt svenskt mytologiskt band som skulle spela Armatradings framträdande i Rockpalast på Danzigs förälskelse i pornografisk kul- på nostalgi. Och det var det väl också. Och känns ibland rätt intimt och nära, som tur.Se bara på tjejen i How the Gods Kill just därför,i den belysningen, är det riktigt rökig klubbspelning, om det inte vore för eller Sistinas, för övrigt aldrig tidigare kul att se Parkliv. den ibland skrämmande uppenbara studio- släppt i Europa. Ett än bättre exempel på Regisserat av Lasse Hallström, och miljön. temat porr är Coming Down. Den videon inspelat i Mjölby och Vägasked. Folkpark, Den första av två Mitch Ryder-framträ- finns i en MTV-version och en totalt ocen- den i modern belysning gamla tiden, den tid danden är ibland sett som ett av program- surerad version. Det innebär bilder på all när popmusik faktiskt kunde sprida glädje, mens legendariska. Med en Ryder som möjlig sadomasochism som den mänskliga när en livespelning kunde framkalla kollek- innan spelningen dyker upp berusad och hjärnan kan uppbåda. Piska, piercing, under- tiv eufori och sprudla av ungdomlig entusi- vrång, ett slagsmål i logen, för att sedan kastelse, hammare och spik.You name it. asm. Visst ser de ut som slynglar ibland, leverera rockblues med en intensitet, spän- Archive de la Morte är en kul DVD, men framförandet är klockrent, bortsett ning och kraft som emellanåt faktiskt även även om videorna i mångt och mycket bara från några charmiga osäkerheter i sång och kan slå igenom TV-filtret. Och att se UB 40 skildrar bandet i olika miljöer.Det faktum ton. Publiken, åh, publiken. Dessa kläder, innan de förstörde sig och blev förstörda att du kan spela alla låtar utan att behöva frisyrer och glasögon. Nästan bara tjejer, genom mainstreambaktaktens Red Red se två-tre olika versioner i rad är genom- som gör allt för att överrösta varandra i Wine är också rätt uppiggande. Inte så att tänkt. Men fans och tittare vill ha mer. allsång. Buttra vakter bland träden. Och man faller pladask, men det finns en helt Kanske kunde den tunna bookleten innehål- mellan låtarna intervjuer med bandet som annan glöd och koppling till reggae och ska la kommentarer om videoinspelningarna? det begav sig. än det senare skulle komma att göra. Mot- Eller om Evil Elvis själv kunde kommente- För att överhuvudtaget förstå Gyllene her’s Finest genombrottsspelning i Europa, ra bilderna i ett alternativt ljudspår? Tider,storheten och charmen, utan att bara intensiv funkrock i tiden, dock utan den Torbjörn Hallgren hemfalla till oreflekterad nostalgi, rekom- bannlysta Niggiz Can’t Sing Rock and Roll. DIVERSE ARTISTER menderas en titt på Parkliv. Kanske även Sammantaget är det, framför allt för ”Stones Throw 101 DVD” för att förstå tiden man nostalgiserar,om alla bandens och artisternas fans, välkom- ”Peanut Butter Wolf Stones Throw 101 än inte varför. met att Rockpalastspelningarna finns till- Mix CD” Magnus Sjöberg gängliga. Men det finns en del brister.När Stones Throw/Playground IRON MAIDEN man skaffar en DVD-film förutsätter man Blunda.Tänk hiphop i sin mest ursprungli- ”The History of Iron Maiden Part 1: The också att innehållet ska vara av DVD-klass, ga form. Försök tänka hiphop i sin framtida Early Years” men det är inte alltid fallet här.Ibland skepnad.Tänk seriehjältar.Tänk under- Capitol känns bildkvaliteten rätt kass, och tillsam- ground.Tänk handdockor och låt sedan Sommarens konsert på Nya Ullevi sålde mans med märklig kameraföring blir det fantasin löpa fritt. Öppna dina ögon och slut på knappt två timmar eller något lik- nästan dogmadokumentär istället för kon- titta på Stones Throws jubileums-DVD. Allt nande. Måhända inte särskilt anmärk- sertupplevelse. Både bilden och ljudet är du tänkte och rätt mycket till är där.16 ningsvärt, bandets status i hårdrockskretsar mycket ojämnt, ibland klanderfritt, ibland videor (med bland andra Madvillain och är ju cementerad. Iron Maiden har dock som om allt spelats in med videokamera Quasimoto!), en uppsjö bonusmaterial som inget nytt album som dragplåster för kon- mot TV-skärm. Eller,ja, det känns väldigt liveshower (där Mos Def oförhappandes serten. Så hur haussa konserten? En DVD- mycket sjuttiotals-TV över ljud och bild dyker upp) och intervjuer (hör MF Doom serie om bandets historia kändes tydligen emellanåt. Och det var ju det det var.Men utan mask!). Och det är inte allt! Den som ett fräscht initiativ. det borde ha gått att göra något åt det, om tokigt underjordiska västkustlabeln Stones The Early Years ger ändå inte intrycket att det nu ska släppas på DVD. En DVD med Throws grundare Peanut Butter Wolf har enbart vilja mjölka slantar ur fansens fick- dåligt ljud och bild är ju inte något jag flyhänt slängt ihop en 40-låtars mix-CD or.Den är lite för saftigt sammansatt – med gärna återkommer till. som följer med. Vi snackar gamla, nutida sammanlagt fem timmars material på två Magnus Sjöberg och framtida hits med Madlib, Oh No, Jay- skivor.Och det är mycket intressant att rent STEVIE RAY VAUGHAN AND DOUBLE lib, Lootpack – you name it. Är det innova- fysiskt få se skillnaderna på Paul Di’ Anno TROUBLE tivt, roligt och låter som stream of conci- och efterföljande Bruce Dickinson som ”Live at Montreux 1982 & 1985” ousness-poesi läst över en påtänd sångare. Detta genom tre konserter från Epic/Sony jazzkvartett i en industrilokal så finns det vardera åren 1981–83 på första skivan. Vitarslade killar i cowboyhatt med ciggen i här. Andra skivan innehåller bland mycket mungipan ska ALDRIG röra en gitarr.Och Blunda igen. Lyssna på mix-CD:n. Det annat en dokumentär,en minst sagt djupgå- de ska ALDRIG spela blues. Nämnda killar kommer ännu fler bilder i ditt huvud. Even- ende sådan. För hur många vet att bandet som mot alla odds lyckas komma över en tuellt kommer du inte att öppna ögonen bildades redan 1975? Eller att Iron Mai- gitarr och ta sig till konsertlokaler med två igen förrän du är sugen på att se Madvil- den till dags dato avverkat fyra sångare? kumpaner,vanligtvis en smal trummis och lains serietidningsvideo All Caps. Kul att se hur många originalmedlemmar en blekfet basist, då får man, tro det eller En nära nog oumbärlig hiphop-DVD, de lyckats rota fram och prata med. ej, hindra dem med alla tillgängliga medel. full med grejer du ALDRIG kommer att få Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 2

Detta debaclet är inspelat på åttiotalet i CD deras egna musikaliska rötter.Det finns nog Schweiz. Och det är alldeles fruktansvärt THE 21st CENTURY NOISE en hel del Front Line Assembly-, Skinny tråkigt.Till råga på allt så klämmer man in ”The 21st Century Noise” Puppy- och Leather Strip-album hemma en dokumentär.Där ovan redan uthängda Get Off My Records/Sound Pollution hos de tre killarna i 8khz Mono. För det trummis och basist sitter och berättar och Inga krusiduller här inte, raka rör och atti- som utforskas är hård samplingstyngd snyftar vilken otrolig tur de haft som fick tydfylld spelglädje som kletar av sig på min synth som den gjordes i början av nittiota- spela med honom.Tråkigare och mer sinnesstämning är vad som erbjuds. Det är i let. Produktionen är det inget fel på – det ointressant än så här kan det inte bli. Ser stort sätt omöjligt att sitta stilla när The är tungt, mäktigt och samtidigt luftigt. Det inga som helst förmildrande omständighe- 21st Century Noise skruvar upp förstärkar- märks att Krister Hessling varit inne och ter.Det här är en tråkig DVD. na och förmedlar sin rockpunk. Mörka bas- snubblat på techno och trance, för det finns Per Lundberg GB gångar leder lyssnaren genom skivan, sång- ett visst dansdriv i Monochromators låtar. BOK erskan och tillika basisten Nina Pudas Inget är direkt nytt, men det kanske kan ses HENRIK ANDERSSON och JOHAN härligt ärliga sångröst ångar av frustration. som en kompetent hyllning till gamla hjäl- WIDERHOLM Kontrasten mellan hennes stämma och tar. ”Guide för osignade” manliga kollegans, gitarristen Jörgen Mats Almegård HMD/Off the Record Åhman, röst är superb. ADA Det finns en viss oskyldig, nästintill naiv, ton Även om låtarna på debuten känns nog ”Blondie” i hela Guide för osignade. Kanske har det så daterad i nutidens rockålder,hör hemma Areal/import att göra med en överlevande tro från sjutti- i en svettig klubb i New York och tenderar När Michaela Dippers kompis glömde sin otalet på att alla kan spela och också bör att vara skapade ur samma mall, är det Korg-sampler hemma hos henne började göra det. Nu är det ju så, kan jag lite lutt- samtidigt befriande på ett upplyftande sätt. Michaela fippla runt med den på egen rat säga som säkert lyssnat igenom 1000 Underbara popmelodier,frambankade av hand. Hon slutade spela i rockband, flyttade så kallade demoskivor de sista åren, att 98 trummisen Daniel Gamba, hjälper till att till Köln och valde artistnamnet Ada. Sedan procent faktiskt är dåligt på ett eller annat höja låtarna till högre trappsteg. den dagen har hon försett världen med dan- sätt. Inte så att jag vill framstå som någon Andreas Eriksson santa tolvor via Areal. Nu är det dags för fruktansvärd smakelitist, men det visar sig 213 albumdebut och på den blandar hon friskt gång på gång att mycket musik gör sig ”The Hard Way” mellan stilarna: techno, electronica, rock absolut bäst i en lokal någonstans, förhopp- TVT/Playground och singer/songwriterpop ryms på de tio ningsvis under muntra förhållanden och Dessa tre gangsterniggrer ger den välansa- spår som tillsammans är Blondie. Och vil- utan inblandning av någon utomstående. de ansiktsbehåringen en revival i bookletten ken tur att det finns folk som glömmer Man ska inte utsätta oskyldiga människor – men vilka är det då som varit på skön- samplers hemma hos vänner.För det här är för allt. Alla har tyvärr inte begåvningen hetssalong? Jo, Long Beach-polarna War- en skiva som jag inte skulle ha velat gå som gör det värt att köpa en pressad skiva ren G, Nate och Snoop Dogg har till slut miste om. Melankolisk, glad, trevlig, smart, för 100 kronor (eller ens 40) för att se fått ihop en platta tillsammans. Efter 50 omväxlande och elegant. En toppenskiva dem göra bort sig med dyra instrument på miljoner sålda plattor under bältena är det helt enkelt. Det är bara funkchansonen någon poänglös gala någonstans i förorten. så dags för debuten… Who Pays the Bill som får mig lite missmo- Fast inte vill jag förstöra lyckan för någon, De växte upp i ghettot och fick alla in dig. Den är helt enkelt inte bra. Men när alla som vill skall naturligtvis spela och en fot i dörren via Warren G:s släkting Dr Ada bjuder på covers av Everything But skapa förhoppningsvis god musik (är jag Dre för en hel mansålder sedan (känns det The Girl och The Yeah Yeah Yeahs, piskar inte storsint?). Författarna poängterar som). Big Snoop är självklart störst, Nate upp dansanta stämningar mitt i en stillsam också med versaler i början av boken att har schmoovaste silkesrösten och Warren G låt och toppar med inledande Eve, ja då är den största inkomsten man får genom sitt är väl den som kommit bort i hanteringen det bara att njuta. skapande är den själsliga och att värdering- mest sedan monsterhitten Regulate från Mats Almegård en av den är högst subjektiv.Visst är det så, 1994. ANNIE men det skadar aldrig med ett visst mått av Och på The Hard Way är de trötta. Den ”Anniemal” självinsikt innan man ger sig in i den snåri- trögflytande produktionen har höftats ihop 679/Warner ga branschen av fonogramproduktion och av diverse producenter så att trion fått En nonsenstext – ”You got it all wrong/You bandlansering. Inte minst för att spara tid något att jobba med i mickbåset. Snoop think you’re all chocolate when you’re che- och pengar. kan om han bara vill släppa feteciggen en wing gum” – och en oerhört efterhängsen Så, har man nått det stadiet att man är stund vara kungen och Nate är alltid en electropopmelodi utgör norska Annies hit- nöjd med sin grundprodukt, ja kanske till säker sidekick som boostar begåvade artis- låt Chewing Gum. Den är rätt gullig. Produ- och med stolt, då är Guide för osignade en ter.Men inga stordåd har åstadkommits cerad av Richard X, tidigare mest känd för välkommen karta i det musikinriktade små- här.Inget sticker ut. Hela plattan går på att ha gjort Bobby Gillespie-favoriten företagandets snårigheter.Här finns det tomgång. Om inte Snoops kommande solo- Freak Like Me åt Sugababes. mesta faktiskt. Sakligt och småtråkigt upp- platta är bättre än så här blir jag rejält för- Lika omedelbart är inte albumet i sin ställt men ändå väldigt heltäckande. Layou- bannad… helhet, snarare rätt såsigt på sina ställen. ten må vara en grafisk sömngång och tex- Gary Andersson Men det är ändå en ganska lyckad debut. ten är väl inte heller särskilt skönlitterär 22-20s Röyksopp-produktionerna Heartbeat och men det är heller inte poängen. Istället ”22-20s” No Easy Love slår ut det mesta på Kylies rättframt, enkelt och väldigt studieförbun- Heavenly/Capitol Body Language. digt. Störst nytta och absolut tråkigast tror Martin Trimble och de andra brittiska yng- Thomas Nilson jag alla blankettmallar som återfinns i slu- lingarna i 22-20s rycker och drar.Kämpar BANG TANGO tet är.Extremt användbart och väldigt bra och sliter med bluesiga riff, gnisslande ”Ready to Go” att ha samlat på ett ställe. Mindre intres- gitarrgnidande och primitiva pukor.Men, Mascot/BonnierAmigo sant är urvalet personer i musikindustrin fan, de kommer liksom ingen vart. Spotta ut fimpen och sparka till den så att som fäller totalt självklara floskler om sina Bandets bluesgaragerock är ibland hårt glöden flyger.Ge fingret till polisen. Ring erfarenheter.Underförstått handlar det larmande och ibland lugnt suggestiv, men morsan om pengar,beställ Jack Daniels i oftast om coola kontakter och det vi ju bygger nästan alltid mer på just riff och baren och fråga tatueraren om han kan ge redan. Också delen om vikten med en hype gitarrer än på fängslande sångmelodier och rabatt på din band-tatuering. Köp en Izzy är lite bortkommen. Jag tror väldigt lite på minnesvärda refränger.Möjligen skulle man Stradlin-mössa och brottas med bandpolar- att själv skapa sig en hype, det är betydligt kunna kalla dem för ett mer anonymt och na i en sliten tygsoffa. mer komplicerat än så. Som artist har man mindre bonnigt Kings Of Leon. Och lite bon- Comebackande LA-bandet Bang Tango minimal möjlighet att påverka det särskilt nighet skulle faktiskt 22-20s må bra av. levererar sleaziga bilder genom sin rock. Och mycket. Ibland hjälper inte ens en hype En liten ljuspunkt på skivan är dock det finns en del godbitar. Love the Life är särskilt långt, mycket försvinner ändå i det Shoot Your Gun. En hotfull och efterhäng- mysig som en öppen eld. I Came to See You allmänna bruset och då spelar det ingen sen låt som fastnar.I merparten av de följer old school-sleazens arkitektur från som helst roll hur fantastiska omslag, pro- andra låtarna kämpar och sliter Martin intro till refräng. Glädjeinjektionen It Ain’t duktion eller ens låtar är och definitivt inte Trimble och de andra. Rycker och drar.Men Easy skakar höfter som Black Crowes en några påträngande telefonsamtal till tid- lyckas inte gripa tag i mig. gång gjorde, och Rainy Day får dig att längta skriftsredaktioner (tro mig!). Daniel Axelsson efter en kall pizza ihop med bakfulla polare. Trots lite invändningar är ändå Guide 8KHZ MONO Detta till trots fattas det några procent för osignade en pedagogisk och säkert ”Monochromator” smuts och glamour för att nå upp till vad mycket användbar liten bok för de som Progress Productions/Border LA-scenen en gång utstrålade. Synd. Väl- någon gång vill försöka göra en akt- När Krister Hessling tröttnade på att göra digt synd, för världen behöver ett nytt Fas- ningsvärd insats och sprida lite god musik techno och trance bildade han tillsammans ter Pussycat á la 1987. Bang Tango är hyf- omkring sig. med Henrik och Joachim Andersson ett sat nära. Fredrik Eriksson band som enligt dem själva skulle utforska Torbjörn Hallgren Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 3

BEHEMOTH BLITZKID in för countryn på riktigt till exempel. Men ”Demigod” ”Trance of a Stranger” framförallt borde han jobba lite mer på ett Regain/Sound Pollution Fiendforce/ eget uttryck. För det han gör på Paradise Polens två stora band inom extremmetall Mörkt, grumligt och en sångare som står Will Wait är bara halvsnyggt förklädd Lisa släpper nya album – Vader och sverigesig- för långt ifrån mikrofonen och försöker Miskovsky-pop. Och Lisa Miskovsky är som nade Behemoth. De senare brukar ingå i låta som Jim Morrison. Så skulle en sam- bekant ond. Panterasångaren Phil Anselmos best of- manfattning av Blitzkids Trance of a Nu är det svårt att bestämma sig för band när han blandar låtar. Stranger kunna låta. Lägg då till ett försök om han verkligen är Sveriges Chris Isaak På Behemoths nya album Demigod att låta som en blandning av och eller bara en lite smalare version av han finns även här en låt som lär få Phil Ansle- The Clash klädda i skräckmundering och ni den fete norrlänningen som imiterade Elvis mo att trycka ner rec och play. Gungiga har en ganska bra bild. Låter det intres- i Sikta mot stjärnorna. Conquer All är en stadig biff som rycker sant? Låt er inte luras. Resultatet blir Thomas Nilson med vem som än lyssnar på den.Tyvärr hål- ointressant, oengagerat och tråkigt. Lyssna RL BURNSIDE ler inte alla låtar samma höga standard. på originalen som räknades upp innan. Det ”A Bothered Mind” För att uttrycka det diplomatiskt, är ljusårs skillnad. Fat Possum/BonnierAmigo Sculpting the Throne ov Seth är ett modigt Andreas Eriksson Jag trodde aldrig den dagen skulle komma. introspår. Demigod med sitt grymma intro BOWLING FOR SOUP Att bli tvungen att skriva dessa ord om min eller transsättande The Reign ov Shemsu- ”A Hangover You Don’t Deserve” idol. Hor hade varit mycket bättre val. De låtar- BMG För andra gången i sin karriär låter RL na ger känslan av makt, vilket är ”1994 upptäckte vi öl. Öl är gott – och det inhyrda musiker lustmörda hans låtar så hårdrockens viktigaste fundament. finns inget bättre sätt att få gratisöl på än att de mest liknar slaktavfall. Förra gången Det är när Behemoth trycker gasen i att starta ett band”. blev det lyckat. Fast då balanserade det på botten som tyvärr många svetsar i karossen Trots att frontmannen Jaret Reddicks gränsen till att bli patetiskt. 1998 lät han lossnar. Towards Babylon och en del andra musikaliska ambitioner inte sträcker sig Tom Rothrock och Alec Empire remixa låtar blir som en orkan i Indiska Oceanen, längre än till att få fri bira (ovanstående är hans låtar.Först så gillade inte RL att man ett virrvarr av kaos. hans motivering till varför Bowling for Soup petade i hans musik. Sen när han fick reda Demigod är en trots detta en kompakt bildades) så blir bandet skickligare i sitt på hur mycket pengar han skulle få för det och tajt platta. Mycket tack vare trummor- hantverk för varje album. Genren skejtrock så ändrade hans sig. Men vem kan anklaga na. Lyssna på de dubbla baskaggarna, eller är någonting man antingen hatar eller äls- honom för att vilja ha pengar när han job- alla rappa pukslag. Ruggigt. kar,men om man väl lär sig acceptera – bat som bomullsplockare och har hur Torbjörn Hallgren eller till och med gilla – de stundtals juveni- många barn och barnbarn som helst att se THE BENDS la texterna och likformade låtarna så är det efter. ”Blackwater” ganska trallvänligt. Öppnande Almost sätter Jag tror att det handlar om samma sak BNPSweden tonen, 1985 har med rätta rullat ett tag på den här gången. Pengar.RL är gammal och Den sjuhövdade Uddevallaensemblen The musikkanalerna och den märkliga r’n’b-ver- har slutat turnera. Burnside har aldrig varit Bends håller för närvarande på att samla sionen av bandets forna hit Halfway Around den som sålt skivor i massor.Nästan helt låtmaterial till en debutplatta – och som the World är rätt roande den också. Ett okänd för oss i Skandinavien fram till i försmak kommer nu EP:n Blackwater. habilt förfestalster,helt enkelt. mitten av nittiotalet då han åkte som för- Medan bandnamnet doftar Radiohead så Mattias Falk band till John Spencer Blues Explosion. lutar de fem låtarna snarare år Coldplay- BREATHER RESIST Tillsammans med JSBX har RL skrivit in hållet – med undantaget att Anders Andre- ”Charmer” sig i historieböckerna med helt jävla maka- assons vokalistiska kvaliteter inte riktigt Jade Tree/Border lösa skivan Ass Pocket of Whiskey från når upp till Chris Martins (den jämförelsen Breather Resist bjuder på en varierande 1996 – mycket bättre så kan det inte bli. är förvisso ganska orättvis). resa där den förbannade hardcoren är led- På A Bothered Mind håller Lyrics Born Blackwater bildar en soft, perifer ljud- stjärnan. Problemet är att det inte är och Kid Rock i motorsågen. Resultatet blir matta, men med undantag för förstaspåret särskilt varierande mellan låtarna. De är pinsamt stelt och ointressant. Endast akus- If (This is it) blir det sällan mer engageran- stöpta i samma mall, de lugna partierna tiska Bird Without a Feather och See de än ”trivsamt”. Även texterna är stund- kommer nästan på samma ställe vilket tar What My Buddy Done kommer undan med tals lite intetsägande, men med ett par plat- bort tjusningen. Annars är det alltid befri- hedern i behåll. Fast när det gäller de två tor i bagaget kan The Bends säkert växa till ande med människor som ventilerar sin låtarna så är det ju bara RL och ingen något riktigt bra. ilska på ett klokt sätt genom musiken i annan som lägger sig i. Mattias Falk stället för de som envisas med att sprida Snälla RL – gör en sista platta, gärna BENT FABRIC skräck på fotbollsarenor och liknande. akustisk, som raderar ut den här skiten. ”Jukebox” Andreas Eriksson Jag vill inte att det ska vara det sista min- Universal IAN BROUDIE net från dig. Inte varje dag som en åttioårig musiker ger ”Tales Told” Per Lundberg GB sig på house- och klubbmusik. Men det är Deltasonic/Sony BURY YOUR DEAD just vad danske pianisten Bent Fabricius- Det fegaste man kan göra som musiker är ”Cover Your Tracks” Bjerre gör.Till sin hjälp har han tagit in ett att ge sig in i singer/songwriter-genren. Och Victory/Border gäng ”fantastiska unga sångare, komposi- samtidigt det modigaste. Det mest intressanta med Bury Your Dead törer och producenter” som han själv skri- Med en genre vars uttrycksmedel är så och deras skiva Cover Your Tracks är att ver på skivkonvolutet. Bents pianoklink är små är det svårt att misslyckas – eller lyck- låtarna bär namn efter filmer. Top Gun, den sammanhållande faktorn i skivans tret- as. Och just därför blir de flesta plattor inom Vanilla Sky, Mission Impossible, Eyes ton spår.I vissa låtar påminner det lite om singer/songwriter-gebitet varken hackade Wide Shut och Magnolia är några exempel. Primal Screams Screamadelica, fast inte eller malda. Bara väldigt, väldigt enformiga. Men jag kan inte se någon direkt koppling lika bra. Annars är det ganska menlös Det finns två sätt att komma runt detta: mellan texterna och filmernas innehåll. klubbmusik som siktar på radiospelning. Med smarta, uppfinningsrika engage- Cover Your Tracks handlar i stället om Önskar att vi på Groove kunde ge pensio- mang. Eller med grundstommen: medryck- otrohet och ond bråd hämnd inbakad i en närrabatt, för uppsåtet är ju gott. Men det ande historier. form av ganska igenkännbar symbios mel- går tyvärr inte, det är bara att inse att det Ian Broudie – mest känd som frontman lan metal och hårdrock. Det är inte direkt här inte är så kul. i Lightning Seeds och för att ha suttit i pro- dåligt men inte särskilt upphetsande heller. Mats Almegård ducentstolen för The Coral – tassar försik- Andreas Erikssonn MARIT BERGMAN tigt kring båda områdena, men tyvärr lyck- CALAMALKA ”Can I Keep Him? EP” as han inte stanna kvar tillräckligt länge i ”Shredders Dub” BMG någotdera för att det ska bli tillräckligt Plug Research/ Sista spåret på denna fyrspårs-EP,AC/DC- intresseväckande. Och döper man en skiva Det görs mängder av dubmusik. Men få ski- covern Highway to Hell, andas ungefär till Tales Told så har man en titel som för- vor sticker ut, de är istället stöpta i tradi- 110% Hederos & Hellberg, men vad gör pliktigar inte så lite – vilket bara gör besvi- tionell form vare sig det rör sig om jamai- det – låtar blir oftast underbara med ett kelsen ännu större. Det är det gamla vanli- canska takter eller mer elektroniska sakralt piano i centrum. Så även här.Och ga pliktskyldiga light-vemodet. tongångar.Men Calamalka, alias Michael att Can I Keep Him? är en underbar och Tryggt – och just därför så ointressant. Campitelli, går faktiskt sin egen väg. Den naken liten låt visste vi sedan fullängdaren Kristofer Ahlström gamle skateboardåkaren från Vancouver Baby Dry Your Eye. Utöver dessa nynnar BROLLE JR blandar in element från hiphop och gör jag bara som hastigast åt coctailkänslan i ”Paradise Will Wait” egensinnig musik som ofta svänger bra och Boom Boom. Mer än så rymmer inte denna BonnierAmigo bjuder på tungt släpiga och riktigt ödes- platta. Med den rösten borde Brolle Jr förstås mättade stämningar.Efter halva albumet Gary Andersson göra något mycket roligare än det här.Gå börjar det hända grejor på allvar och låtar- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 4

na tillåts blomma ut. Lyssna bara på den och trist som man var rädd att bandet skul- verkar på en av låtarna är för övrigt det experimentellt sparsmakade Ol’ Ghost,den le kunna låta när som helst redan för fem- slutgiltiga beviset för att heroin inte är bra drömska Electric Blue eller Reliable 1, som ton år sen. Och i och med det tycker jag för ens omdöme. nästan kunde vara inspelad av Tassilli Play- nog att allt fokus är borta. Där ändå allt, Thomas Nilson ers. Världsklass. trots märkliga musikaliska utflykter emel- LEONARD COHEN Robert Lagerström lanåt, var sammansatt och hopsvetsat i pro- “Dear Heather” CHARLES CALDWELL duktion tidigare, där är allt spretigt nu, där Sony ”Remember Me” är allt en enda ny gäspning. Okej, jag tvivlar Jag älskar Leonard Cohens musik och hans Fat Possum/BonnierAmigo inte på – naiv som jag är – att Camper kan sexiga mörka röst och Gud ska veta att jag ”I was the first negro in Yalobusha County återfå en del av den glans jag såg och äls- verkligen längtat efter den här skivan. Men to own a Cadillac/Don’t believe me to go the kade en gång. Men startskottet mot det om min längtan varit stor så är besvikelsen courthouse and ask for yourself”. De orden scenariot går inte via New Roman Times. desto större.Trots att jag är medveten om ska Charles ha sagt när skivbolagsbossen Magnus Sjöberg att han är sjuttio år gammal och kanske för första gången kom och hälsade på. JIM CAPALDI börjat tappa greppet trodde jag aldrig att Charles Caldwell arbetade på Heathc- ”Poor Boy Blue” det skulle vara så här illa. raft Industries i Grenada, Mississippi hela SPV/Playground Det låter som en välgörenhetsskiva sitt vuxna liv. Han skaffade sig en elgitarr Varför ska man få ge ut en platta bara för sponsrad av Pingstkyrkan. Borta är de bit- och en förstärkare i unga år och lärde sig att man är snabb på gitarrhalsen? Tycker terljuvt vackra melodierna och de erotiska spela. Kontentan blev rakryggad inte att gamla meriter borgar för det. Att undertonerna. Här finns framförallt inte ett countryblues. Det blev bara en platta för Capaldi en gång i tiden spelade tillsammans spår av det farligt dekadenta som kunde Charles. Dels så ”upptäcktes” han alldeles med Stevie Winwood gör det hela ännu mer skönjas på I’m Your Man. Det låter trött för sent av Fat Possum. Men vilken skiva ofattbart. Att han redan släppt ungefär 15 och fullkomligt oinspirerat. det blev. Oförstört. Ärligt. Rått. Äkta. plattor borde väl dessutom räcka för En orsak till att det låter som det gör Caldwell frustar och stånkar som om honom. En sjungande före detta trummis är att Cohens sedvanliga kvinnokör låter domedagen stod för dörren. Likt Screamin’ ska absolut inte försöka sig på att spela annorlunda. Istället för att lägga sig som Jay Hawkins, Hound Dog Taylor eller How- blues. Om han till råga på allt är en vitars- skira röstslöjor runt Cohens mörka lin’ Wolf. Remember Me är pre-old school. lad engelsman från Worcestershire då är basstämma låter de frikyrkligt souliga och Elgitarr och trummor,T-Models trummis det riktigt illa. tar alltför stor plats. I vissa låtar sjunger Spam spelar på några spår.Ska du köpa en Per Lundberg GB andra personer faktiskt mer än Cohen själv. bluesplatta i år så finns bara Remember & ANNE GEDDES En annan orsak är överflödet av elakar- Me. Samtidigt som den kan vara inkörsport ”Miracle” tade saxofoner.Resultatet är slemmigt för nybörjaren så är den fördjupning för Columbia/Sony inställsamt – enklast beskrivet som vit - die-hard fans. ”Det är som att skjuta en fisk i en glas- big souljazz med en krydda av frikyrka. Per Lundberg GB skål”, skrev en gång Julian Cope om Roxet- En del album behöver tid på sig för att MIRA CALIX tes Joyride när han gästrecenserade singlar växa men med den här skivan verkar det ”3 Commissions” i NME. Det var bara för enkelt att såga vara tvärtom. För varje gång jag lyssnar Warp/Border den. Ungefär så känns det med det här lilla blir jag mer och mer säker på att detta är Ljud från småkryp? Visst! Det var nämli- Celine Dion-projektet – en konceptskiva om Cohens sämsta album någonsin. Visst finns gen så att diskjockeyn och artisten Mira bebisar som lanseras tillsammans med en det enstaka ljusglimtar men de flimrar förbi Calix för ett par år sedan fick ta del av en fotobok av fotografen Anne Geddes (man alldeles för fort för att de ska hinna ta stor samling insektsljud som tillhörde det får smakprov på den senare i CD-häftet fäste i ens medvetande. naturhistoriska museet i Geneve. Hon bear- som är fullt av bilder på Celine och småt- Min högaktning för Leonard Cohen är betade ljuden från getingar,flugor och tingar). oförändrad men den här skivan kommer kokonger i kläckning och satte ihop låten Musikaliskt håller hon sig uteslutande förhoppningsvis att glömmas lika snabbt NuNu vilken framfördes på samma till överarrangerade sentimentala ballader som den kom. Frågan är om det verkligen museum. Stycket spelades in och hamnade vilket ju är,eh... mammas gata för henne. är Cohen som sjunger eller om det är någon på det här albumet som också innehåller Bland annat får vi ganska hemska versioner annan som bara härmar hans röst? Den ett samarbete med Londons sinfonietta av Roberta Flacks The First Time Ever I riktige Leonard Cohen sitter förmodligen (där samma stycke får en helt annan skep- Saw Your Face och John Lennons Beauti- inlåst i en källare någonstans och gråter. nad) samt en installation från ett galleri. ful Boy. Moa Eriksson Resultatet har blivit eftertänksam konstmu- Thomas Nilson COLONEL CLAYPOOL’S BUCKET OF sik, lugna och svävande ljudlandskap som CLAYHILL BERNIE BRAINS ligger ganska långt ifrån Calix vanliga upp- ”Small Circle” “The Big Eyeball in the Sky” brutna rytmer och som samtidigt visar hen- Eat Sleep/Border Prawn Song/BonnierAmigo nes bredd. Den enda nackdelen är att albu- Groovig rock med trumpeter som svänger Les Claypool är rent överjävlig på att lira met är lite väl kort och bara klockar in på riktigt bra i Alpha Male. Men den Bono- bas. Det var mycket med poängen i Primus. 36 minuter. aktiga rösten faller mig inte alltid på läp- När de jobbade tajt och tungt var de riktigt Robert Lagerström pen. Clayhill har ett gung i sin musik men skarpa – men när de svävade för mycket CAMPER VAN BEETHOVEN det gunget drar inte med mig mot extasen blev det mest störigt svävande cirkusmusik. ”New Roman Times” utan snarare in i ett moln av ointresse. Det Nu när Claypool kör solo är det Cooking Vinyl/BonnierAmigo låter präktigt och jag börjar tänka på dessvärre den senare kategorin musiken Jag var frälst en gång. I Camper van Beet- andra saker.Uppmärksamheten förflyttas tillhör.Basen märks inte lika tydligt som hoven. Och bara dagarna innan jag skulle se till mobiltelefonen. Men det finns inslag på önskas. Plus att musikerna han lierat sig dem i Hultsfred en höstkväll kom beskedet skivan som klockspel och sönderklippta med nu inte är de skarpaste. Buckethead att bandet hade splittrats under pågående körer som då och då åter riktar uppmärk- (som bland annat spelat med det nya Guns turné, i Norrköpingstrakten. Förbandet samheten tillbaka till musiken. Men snart n Roses) på gitarr hade man klarat sig gott Wannadies blev huvudband istället, och jag klibbar sig segheten åter fast i synapserna utan. var där,iklädd en tröja som jag målat en och ointresset återkommer. Jag har haft nöjet att bevittna Primus svart sorgbindel på för att hedra bandets Clayhill är ibland ett Dave Matthews live. Skulle inte ha något emot att göra det upplösande. Visserligen var väl Camper Band i otroligt seg tappning. Och det är ju igen i någon form – men då får Les Clay- kanske på väg att bli ett lite för stort are- faktiskt inte något vidare. pool skärpa sig och koncentrera sig på det naband rent musikaliskt, från de tidigare Johan Joelsson han kan bäst. På The Big Eyeball in the mer psykedeliska skivorna kändes Our CLIENT Sky gör han det definitivt inte. Beloved Revolutionary Sweetheart och Key ”City” Niklas Simonsson Lime Pie mer raka och på gränsen till stor- Toast Hawaii/Capitol DAN BERN & THE IJBC vulna emellanåt. Men de hade fortfarande Bättre än Depeche Mode påstår deras skiv- ”My Country II” en charm och känsla för osvikliga melodier. bolagsdirektör Andy Fletcher.Men så här Cooking Vinyl/BonnierAmigo Avfällingarna Cracker och Monks of Doom trista har de gamla arenasyntarna aldrig Att det snart är val i stora landet på andra hade sina stunder,men det blev aldrig det- varit. Möjligtvis är Client roligare än Dave sidan Atlanten går inte att missa. Det samma. Gahan solo. märks även på musikutbudet. För några Så det var naturligtvis med blandade Client har sin största tillgång i Sarah veckor sedan stod Fogerty, R.E.M. och känslor man tog emot beskedet att de hade Blackwoods sympatiska Newcastle-dialekt. Springsteen på samma scen och sjöng mot återförenats. Och när man nu sitter med Den klädde de gulliga popmelodier och Bush-administrationen. Förra månaden New Roman Times, så inser man att ens småcyniska texter hon sjöng i sin förra släppte Steve Earle sin brandfackla The rädslor var befogade. Visst, emellanåt finns grupp Dubstar alldeles utmärkt, men passar Revolution Starts …Now! det inga tvivel om att det är Camper,men den här stela syntpopen sämre. Att sparka- Men Dan Bern är för mig en ny bekant- emellanåt känns allt också så där uppblåst de Libertines-sångaren Pete Doherty med- skap. Dan Bern bryter absolut ingen ny Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 5

musikalisk mark. Efter nio album rör han legat i förgrunden bland band som förstod DIVERSE ARTISTER sig vant i de kvarter som John Hiatt och att göra spännande remixer av sina låtar. ”DJ-Kicks – Daddy G” Ron Sexsmith befolkar.Fast det är svårt att Det som alltid varit intressant med !K7/Playground inte tänka på Bob Dylan när man hör Dan DM:s mixar är att de lyckats hitta ”hett” Efter att The Prodigy och Fatboy Slim visat sjunga. I vissa stunder låter de spöklikt folk att jobba med. På åttiotalet var det att det är dags att blicka tillbaka, köra på nära varandra. Det är ändå svårt att bli exempelvis dubgalningen Adrian Sherwood, säkra kort och vägra utveckling har nu berörd av My Country II, den saknar något. nittiotalet technohårdingen Speedy J och även Massive Attack för evigt sällat sig till Något som rycker tag i en. Dock snygg idag är det acidduon Black Strobe eller den dem som tyckte det var bättre på nittiota- cover på Pete Seegers The Torn Flag, mystiske technoproducenten Rex the Dog. let. MA är aktuella med ett soundtrack som annars är detta en rätt tråkig platta. Remixes 81…04 är mycket på en gång: luktar retro och forne medlemmen Daddy G Per Lundberg GB det är en samling starka låtar med ett av kommer här med en mixskiva som är djupt DAN FRÖBERG och JERRY JOHANSSON världens mest inflytelserika syntband och förankrad i den tid då han var en av värl- ”Dan Fröberg och Jerry Johansson” det är ett dokument över remixandets dens hetaste: Massive själva,Tricky, Leftfi- Håll Tjäften/BonnierAmigo sköna konst, för här är det tydligt vad som eld med flera. Materialet är i och för sig När konstnären Dan Fröberg slår sig ihop skett och vilka trender som remixningen inte dåligt och vi får ett par outgivna mixar, med gitarristen och sitarspelaren Jerry har genomgått. Från den enkla förlängning men ärligt: behövs det? Johanson uppstår något som bryter mot det av en låt som i Just Can’t Get Enough Mats Almegård invanda och som hittar toner och ljud långt (Schizo Mix) till den totala omarbetningen DIVERSE ARTISTER ut i de musikaliska marginalerna. Det är så att något nytt uppstår som i Absolut ”Electropop Heroes” återhållsamt med en ständigt hotfullhet Mix av Everything Counts och den totalt Memento Materia närvarande. De sneglar ibland på dörren till uppfuckade versionen av People are People Struttigt glad electropop, melankolisk synt- den tyska, storslaget kalla värld där tidiga som fått namnet Are People People? pop eller pompös dito? Ja, då har du kom- Kraftwerk och Brian Enos ambientland- Nu vore DM inte DM om denna skiva mit till rätt avdelning. Slå dig ner i en soffa skap är vägledande, men Dan och Jerry tar inte kom i tre olika versioner – som enkel, och lyssna på popbreakshymnen Beauty in sin musik ännu ett steg bort från det som dubbel och trippel. Beroende på hur intres- Me av Stisch och Magnus Carlson så länge, den stora massan tar till sig. serad man är och hur mycket man vill beta- så kommer Sophie och Håkan snart. Rim- Därför känns det extra intressant. Små la. Men faktum är att jag nog ändå rekom- heden och Lidbo gör nämligen Tears For gitarr- eller sitarmelodier bryter ofta upp menderar trippeln. För annars missar man Fears gamla Shout! och det är riktigt kul ljudexperimenten för att senare dyka upp bland annat Rex the Dogs acidifierade Pho- och bra. några sekunder senare. Och den sorgsna tographic (Dubb Mix) och den oerhörda En samling med sjutton låtar och minst tonen med drag åt psykedelia och svensk Clean i Colder-version. lika många artister blir givetvis en smula folkmusik gör alltid att det lyfter. Har man alla maxisinglar redan är det ojämn. Här finns saker som är charmiga, Om du är less på musik du hört förut är kanske inte så värst mycket nytt under men som man glömmer så fort sista tonen detta ett solklart val. solen, men det är en gedigen sammanställ- klingat ut ur högtalarna, som Blipp!s Para- Jonas Elgemark ning av DM-remixer och för den som inte dis. Annat är väl inte så vidare engageran- DEATH IN VEGAS orkade med limited-vansinnet finns det de: Bobby, Moulin Noir och Z Prochek är ”Satan’s Circus” mycket att upptäcka. Fast Black Strobes exempel på det. Annat är bra och det tyder Drone/BonnierAmigo mix av Something to Do får man givetvis på god smak att Conetiks, Monofaders och Utveckling är bra. Vi gillar utveckling. Dock köpa den limiterade versionen av vinylmax- Fairlight Childrens bidrag är de starkaste är det svårt att undvika en överraskad min in för att upptäcka. Suck… låtarna från respektive artists senaste när man inser att Death in Vegas nya album Mats Almegård album. är helt instrumentalt, och nästan helt fritt DIVERSE ARTISTER Mats Almegård från rockinfluenser.Det är inte heller dans- ”The Crickets and Their Buddies” DIVERSE ARTISTER musik, även om det stundtals blir ett skönt Cooking Vinyl/BonnierAmigo ”Hard-Headed Woman: A Celebration of gung i basgången. Musiken har mer gemen- Fy fan vad jag avskyr avdankade äldre män ” samt med tidig instrumental synt. Spår två och deras jävla gitarrer.Speciellt när de har Bloodshot/Border kopierar till exempel hela inledningen från namn som Eric Clapton, John Prine och Från början sjöng Wanda Jackson rå rock- Trans Europe Express, utan att någonstans Rodney Crowell. Så satans blod- och kön- abilly men gick över till country. Råddes ens nämna Kraftwerk. Skumt. löst att man tappar andan. När inte ens 1955 av Elvis Presley att börja med rock- Det är svårt att bli upphetsad över Nanci Griffith och Albert Lee kan lyfta ’n’roll men kom återigen att satsa på Satan’s Circus, visst är det lagom behagligt dessa covers, när kompbandet The Crickets country, honky tonk och gospel. Genom att lyssna på, men inget känns jättebra eller ihop med Vince Neil totalhavererar I Fought åren har hon spelat in ett nästan oräkneligt vidare viktigt. Bästa spåret är det hypnotis- the Law stänger jag av och gråter tyst. antal låtar,som brottarhiten Right Or ka Anita Berber (tysk stumfilmsskådespe- Per Lundberg GB Wrong, och började i mitten av nittiotalet lerska), som är nästan Steve Reich-liknan- DIVERSE ARTISTER uppträda i USA igen och gav så sent som de i sin repetition. ”Disco Undead” förra året ut en liveplatta. En limiterad version av Satan’s Circus Device Electronic/Dotshop.se Men hur låter det då när 21 moderna innehåller dessutom en live-CD. Den är i En samlingsskiva som kickar igång med en artister tolkar den levande legendens mate- stort sett instrumental, den med. Mest är låt döpt efter Andrea Bianchis ultimata rial? Jo, ungefär som vanligt när det gäller det duon plus band som jammar fram sjok zombie-/incest-/sleazefilm Le Notti del Ter- hyllningsplattor – låtarna hanteras alltför av ljummen musik. Det känns som musiker- rore från 1980, som rymmer artister som respektfullt och versionerna blir original- na mest står och onanerar på scen – titta Tobe Hooker (Tobe Hooper var Texas trogna och därför ganska meningslösa. Var- vad duktiga vi är.Det funkar att städa till, Chainsaw Massacres regissör), heter Disco ken Rosie Flores eller Bottle Rockets, Rob- särskilt om man dammsuger.I slutet av Undead, har dansande tv-spelzombies i bie Fulks eller Wayne Hancock lyckas göra spelningen blir det lite bättre när en tjej dålig grafik på omslaget och som innehåller någonting extra. Undantagen heter Trailer kommer in och sjunger lite drömskt. Om du fet och simpel electro är bara att älska. Bride och Jesse Sykes som spelat in egen- inte hittar det limiterade dubbelalbumet är Musiken är inspirerad av åttiotalets alla sinniga och fina versioner av Fujiama det alltså inget du behöver gråta över. zombie- och skräckrullar och det hörs. Mama respektive Weary Blues from Wai- Henrik Strömberg Stundtals låter det väldigt mycket John ting. Men det är också det enda som sticker DEPECHE MODE Carpenter (Legowelt Season of Samhain) ut på det här kompetenta men något fanta- ”Remixes 81…04” som framstår som en given föregångare. silösa albumet. Mute/Capitol Skräckfilmsregissör och elektronisk kompo- Robert Lagerström Mina kompisar brukade skaka på huvudet sitör som han är. DIVERSE ARTISTER när jag slantade upp mina sista stålar för Skönast är Bangkok Impacts dansanta ”Sudd. Autumn Collection 04” en extralimiterad version av Strangelove electromashare The Pianist and the Repor- Sudd eller någon annan maxisingel av Depeche ter eller Solenoids Susprirorum som känns I våras kom Sudds vårkollektion och nu är Mode. Inte nog med att man behövde en som om man blir körd genom en elektro- det dags att lämna plats på catwalken för sjutummare, den skulle även kompletteras nisk köttkvarn. Lika effektiv som Dario höstsamlingen. Liksom på vårskivan rör det av en i färgad vinyl, man skulle ha maxin, Argentos gamla skräckis Suspiria. Så glöm sig om en frisk blandning mellan olika sti- limiterade maxin, extralimiterade eller US- nyinspelningen av Day of the Dead på bio lar inom den elektroniska musiken. Mycket pressen. Och visst kändes det surt ibland, och köp upp dig på lite skön electrozombie- av det som visas här är sånt som gjorts för men där fanns ju en mix som var lite bättre skräck istället. att sitta inne och kura ihop sig med en rug- än de andra. Så handlade jag en till. Men Mats Almegård gigt blåsig dag. Fujasakis dubinspirerade var det verkligen samlarmani? Nja, delvis, Master Ho med sina skira sjok av syntar är men inte bara. Lika mycket var det ett ett bra exempel. Annat som trivs bra med erkännande av att Depeche Mode alltid en kopp te är Alphaliners djupa basgångar i Underpass. Men det allra bästa med Sudds Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 6

höstsamling är Motif Noveau & CRL som Första singeln Sunrise lät lovande. Med tigt min vision om hur bra musik ska låta. ger oss en brinnande fackla i höstmörkret. Astronaut i min hand känns det bara pin- En skiva som har sina vackra och sina Deras Subway Warrior är electrokryddad samt. Bäst-före-datumet gick ut för länge hemska stunder. house av det slag som får även det allra sedan. Simon, Andy, Roger,Mick och Nick Mats Almegård tätaste molntäcke att vika undan. Sann är hopplösa föredettingar.Enda spåret som FATES WARNING dansgolvsglädje! kommer undan med hedern i behåll är just ”FWX” Mats Almegård Sunrise. Där finns i alla fall en refräng som Metal Blade DIVERSE ARTISTER sätter sig. Resten är daterad funkpop som Jag har provat det mesta i lyssningsväg vad ”Tell Us the Truth – The Live Concert aldrig borde fått se dagens ljus. Duran gäller FWX. På morgonen, i bilen, via mini- Recording” Durans bästa tid är inte nu. disc på väg till jobbet, sent på kvällen, på Artemis/Showtime Guldåldern stavas Rio och Seven and väldigt hög volym och lite mer sansad styr- För nästan exakt ett år sedan åkte ett gäng the Ragged Tiger och inget annat. Astro- ka. Resultatet är likafullt detsamma. Jän- äldre politiskt medvetna män ut på vägarna naut är inget annat än en koloss på lerfötter. karnas tionde skiva, efter lite mer än tjugo för att sätta press på de amerikanska myn- Per Lundberg GB år som grupp, är märkbart uddlös och sta- digheterna. Det handlade om politikers ovil- ENTOMBED tisk och vore det inte för 27 sekunders kne- ja att informera om sina handlingar samt ”Unreal Estate” pig marschtakt på virveln i River Wide den inskränkta pressfriheten efter terrorat- Threeman/Playground Ocean Deep hade jag inte kommit ihåg ett tackerna den 11 september.Och det handlar Unreal Estate är en ljudupptagningen sna- dyft, trots åtminstone femton genomlyss- också givetvis om en anti-Bush-kampanj. rare än en live-skiva. En inspelning av det ningar.Det i sig är inget gott betyg. Strålande budskap och en riktigt god gär- fenomenala dansprojekt Entombed gjorde Roger Bengtsson ning. Speciellt eftersom det handlar om på Kungliga Operan. Det är ett måste-ha THOMAS FEHLMANN inflytelserika musiker som Steve Earle, Billy för ultraortodoxa fans. Det är ett kan-vara- ”Lowflow” Bragg, (R.E.M), med flera. Men utan för alla andra. Plug Research musiken då? En del är väntat gubbigt men Skivan inleds med ett stelfingrat pia- När Thomas Fehlmann mötte Robert Fripp höjdpunkterna är Steve Earles fina The nointro, DCLXVI/Intermission, och följs 1979 hände någonting speciellt. För plöts- Mountain och den inträngande Christmas in upp av tämligen tråkiga spår som Say it in ligt beslutade sig schweizaren för att även Washington – Billy Bragg gör aldrig någon Slugs, Return to Madness och It is Later han satsa professionellt på musiken och bil- besviken. Så ska du behålla ditt samvete Than You Think. dade Palais Schaumburg i Tyskland. Satsa- rent är det bäst att du köper denna platta Entombed är ett bra band, och låtar de därefter på en solokarriär,experimente- direkt, ta DVD:n också för säkerhets skull. som Chief Rebel Angel, Left Hand Path och rade med samplingar och flyttade till Berlin Jonas Elgemark covern Night of the Vampire är klassiker. för att börja producera andras musik. DIVERSE ARTISTER Men vad är syftet med Unreal Estate, Sedan dess har han spelat in massor av ski- ”Thai Beat a Go Go” CD:n? Förutom att tjäna pengar och doku- vor,samarbetat med brittiska The Orb och Subliminal Sounds/Border mentera alla bitar av en karriär? Som ett mixat om låtar av artister som Laibach, Musikaliska skatter som upptäcks, återan- nytt spännande album funkar det inte. Det Klaus Schülze och Einstürzende Neubauten. vänds eller liknande kan vara guld värda. krävs nämligen något visuellt att förströ Efter några klubborienterade dansplat- Thai Beat a Go Go är lika rolig som intres- tiden med för att förstå grejen med slaski- tor har Fehlmann dragit ned tempot och sant. För thailändsk rockmusik från sextio- ga låtversioner från albumet Uprising. För visar återigen upp sin återhållsamma och talet är inget man direkt matats med i väst- att inte tala om ett spår som It is Later experimentella sida som utmynnar i späns- världen. Så var samlingens låtar också Than You Think, Entombeds svar på Beat- tigt fräscha ljudlandskap vilka bärs upp av oerhört svårspårade och udda. Det märks. les Revolution 9. långsamt pulserande rytmer.Det är innova- För det har vridits ett par varv extra – surf- Unreal Estate borde endast och allena tivt, uppfinningsrikt och suggestivt och fak- och vansinnig garagerock varvas med släppas på DVD. Det hade varit grejt. Men tiskt så bra att Lowflow är en av årets semipsykedeliska utsvävningar.The Son of inte i det här formatet. Köp hellre senaste bästa skivor.Ett perfekt soundtrack för P.M:s version av James Bond-temat är som studioalbumet. nästan vad som helst. Lyssna bara på den exempel helt suveränt. Torbjörn Hallgren molnlätta och housebubblande Lindt,den Att det sjungs på asiatiska gör det JOHN ALEXANDER ERICSON nästan rockiga och monotont sköna Alice emellanåt ganska svårt att inte småle för ”Savannah Songs” Springs och den pigga microhouseduben sig själv. Men det är bra och inte dåligt Warsaw/Misty Music Andrea is Delighted. roligt. Plus att ett initiativ att gräva fram Duggregn och fallna löv blåser över kalla, Robert Lagerström sådan här musik förtjänar en stor medalj. höstmörka trottoarer,och det är inte utan FRANKENSTEIN Tydligen kommer fler volymer i denna serie att man blir sugen på en kanna te, en stick- ”An Ugly Display of Self-preservation” snart. Kan knappt bärga mig… ad tröja med lite för långa ärmar – och en Fiendforce Niklas Simonsson riktigt ångestfylld och deprimerande vali- Frankensteins monster skrämde skiten ur DON DIEGO umplatta. John Alexander Ericson levererar människor när det begav sig och bandet ”Arbetarklass” åtminstone det senare. Akustiska Savannah med samma namn försöker göra samma Flejva/BonnierAmigo Songs innehåller nio behagliga, finstämda sak, men oj-oj vad de misslyckas. Deras mix Möllevångens egen favoritson Don Diego låtar,där Johns vackra men bräckliga röst av punk, och boogierock ter sig Älskar o leva, i alla fall heter plattans skö- får spela fritt, sällan med mer än en gitarr enbart rumsren och förvånansvärt snäll. naste spår så. Men resten av Arbetarklass eller körröst som ackompanjemang. Ibland Även om sångarens mörka röst nästan är bara kompetent och duglig hiphop utan är dock melodierna inte fullt lika känslo- lyckas med strävan att hitta våra nervceller spets. fyllda som ljudbilden, men Savannah Songs faller det mesta av Frankensteins musik Diego sitter alltså i Flejva Studio i – och i synnerhet inledningsspåret River platt. Malmö och gör allt själv, men det han är Moon – tål ändå en jämförelse med herr Andreas Eriksson bäst på är att producera – rappen och tex- Ericsons gamle turnékollega Nicolai Dunger. FRAUSDOTS terna känns mer färglösa och banala. Vore Mattias Falk ”Couture, Couture, Couture” bättre om han inriktade sig på att bli en av JAKE FAIRLEY Sub Pop/BonnierAmigo Sveriges smidigaste producenter av mysig ”Touch Not the Cat” Är det någon som undrar vart Beachwood soulhiphop, där finns en stor marknad om Dumb Unit/import Sparks tog vägen. Basisten Brent Radema- han bara väljer rätt vokalister att samarbe- Jack Fairley är en av de mest aktiva på den ker har ett nytt band i Frausdots tillsam- ta med. Old school-spåret D går runt med kanadensiska elektroniska scenen med mer mans med Michelle Loiselle. Ett band som Timbuktu är en fingervisning om hur bra än 20 släpp de senaste åren, varav många tydligt flirtar med det engelska åttiotalet. det kan bli. på etiketten Dumb Unit. Så när Jeremy Alltså det åttiotal som leddes av band som Gary Andersson Caulfield tidigare i våras mixade ihop DJ- Cure och Echo & the Bunnymen. Givetvis DURAN DURAN setet Public Works bestående av låtar ur är det inte hela sanningen att droppa de ”Astronaut” Dumb Units katalog var givetvis Jake Fair- namnen. Frausdots kan inte avfärdas som Sony ley representerad. Och precis som med den simpla plagiatörer.Tvärtom. Amerikanska Har sett fram emot den här plattan ganska mixen är Touch Not the Cat på sina ställen band som vill låta England (och då tänker länge. Lyssnade under sommaren på gamla mycket skön minimal techno. Dinkelsburg jag i första hand på underbara Interpol) Girls on Film och Rio. Fantastiska poplå- är ett exempel på hur varje ljud känns som lyckas ofta väldigt bra med det. Det finns tar.Läste om deras USA-turné. Hörde på en ljummen droppe regn som man fångar en stor portion av det egna och det ameri- radio och såg på TV nya band som försökte med tungan efter flera dagars intensiv kanska när Brent spelar gitarrslingor som låta som Duran Duran utan att ens komma värme! Public Works var också en tråkig kan få ett fruset Ian McCulloch-hjärta att i närheten. Kände väl i ärlighetens namn att flirt med rock och det gäller även för Jake smälta. I tacklistan finns namn på folk från det aldrig skulle gå. Men jag ville att det Fairleys album. Inledande Nightstick låter Warlocks,The Tyde och Velvet Crush. skulle vara bra. Unnade dem det. som om Sky High gick in i studion och Coutture, Coutture, Coutture är ett experimenterade med nya rytmer.Inte rik- starkt album som förtjänar all uppmärk- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 7

samhet. Ett måste om du gillar vemodig mall. Så där rök även touchen av egenhet i medan Landgren producerat skivan. Och, gitarrindie med svepande syntar och Peter ekvationen.Tanke och idé? Knappast, kompis. som titeln indikerar,består Close to You till Hook-bas. Det finns många varianter på cover- och stora delar av Burt Bacharach-kompositioner. Per Lundberg GB tolkningsalbum i dagsläget. Detta hör till På sätt och vis är det samtidigt skivans FRENCH KICKS de värsta – att de lyckats kränga 2,5 miljo- största styrka och svaghet. För det handlar ”The Trial of the Century” ner med sina tidigare är än mer skrämman- ju om kända och starka låtar,men det är Eat Sleep/Border de. Och då kommer de ändå hit på turné i också låtar man hört många gånger förr, French Kicks började i någon slags garage- början av 2005. och låtar som Dionne Warwick gjort odöd- punkröjig anda i slutet av nittiotalet. Men Är Helmut Lotti informerad…? liga. Gustafssons röst och Terrasson får det deras senaste platta The Trial of the Cen- Niklas Simonsson att bli rätt livfullt emellanåt, även om allt tury är snarare småpsykedelisk pop. Det rör GUERILLA BLACK blir lite väl mycket jazzande kring kända sig ofta om en monoton syntmelodi som ”Guerilla City” strukturer ibland. Visserligen finns här lite backas upp av feta trummor.Någonstans Capitol mer märg än om bara låtarna skulle ha däremellan löper en gitarrslinga gatlopp Guerilla Black har rappat sedan han var klätts i softjazztappning, men det är inte över de ljusaste banden. liten och är ett ganska välkänt namn i tillräckligt för att nå utanför och bortom Skivan är en strikt sammanhållen enhet vil- underground-hiphop-kretsar efter att ha den själ som trots allt Warwick kunde ing- ket gör att de enskilda låtarna inte bjuder släppt mixtapet Hood Affiliated Mixtape juta i dem. Vid en jämförelse (vilket är på speciellt stor variation. Postal Service Vol 1. Men i och med albumdebuten ofrånkomligt) blir Rigmors framförande gör samma sak men med större övertygel- Guerilla City håller han på att bli ett väl- mer som ett naivt utsvävande ställt mot liv- se. French Kicks kan kännas lite anonyma i känt ansikte på MTV där videon till Comp- serfarenheten. jämförelse. ton (med Beenie Man) redan går varm. Magnus Sjöberg Låtar som sticker ut finns dock, som Guerilla Blacks släpiga sluddriga röst i HAPPY THE MAN den rykande Yes I Guess. Gillar även den kombination med hans långsamma själv- ”The Muse Awakens” klaustrofobiska gitarren i Only So Long. säkra flow får honom att låta läskigt lik en Inside Out Music/Border Men egentligen blir jag nog mer sugen på västkustens Biggie Smalls. Att han brukar Historien börjar 1972 på amerikansk att höra French Kicks tidigaste alster. få höra att han ser ut som honom också, armébas i Tyskland där några av bandmed- Matt Stinchcombs och Josh Wise gör uppmärksammar han själv på tunga lemmarna var stationerade. Fyra år senare känsloladdade vokala insatser men lyckas förstaspåret Hearts of Fire med Bob Mar- är skivkontraktet i hamn och den glada aldrig komma så där riktigt nära. The Trial leys No More Trouble i bakgrunden. En proggmaskinen är i rullning. The Muse of the Century känns som en behaglig oas i rolig kuriosa är att Shynes nyligen släppta Awakens är deras åttonde skiva och precis den överbefolkade musikaliska tajgan utan album har samma sampling i sitt som tidigare är det instrumentalt för näs- att för den skull ge upphov till pur glädje. förstaspår… tan hela slanten. Endast under Shadowlites Johan Joelsson Guerilla City är riktigt välproducerad begagnar Stanely Whitaker sig av sång. TOBIAS FRÖBERG rakt igenom med roliga samplingar från Synd att det inte är mer av den varan. ”For Elisabeth Wherever She is” bland andra Sister Nancy-dängan Bam Sorgligt nog blir det mycket muzak av det Silence/Border Bam vilket ger den ett stort lyft fast utan hela och skivan skulle till stora delar kunna Det är en ljum sommarkväll på Gotland. att ta uppmärksamheten från rappen. Det ackompanjera TV-shop. Dock måste ett Tobias Fröberg håller på att spela in några enda tråkiga är de två ”skit”-partierna. stort rungande hurra utdelas för den fan- låtar.Vännen och producenten Linus Lars- Guerilla är som många andra i den här gen- tastiska låttiteln Lunch at the Psychedeli- son knackar plötsligt på och gör några ren en kantstött kille som har mycket att catessen. trumpålägg. De inspelade låtarna uppskat- tala om. Hemlöshet, gängaktiviteter och Roger Bengtsson tas av vänner och bekanta så Fröberg och dödsfall har kantat hans liv, men det var HERMANO Larsson bestämmer sig för att fortsätta hans frus död i hjärnhinneinflammation ”Dare I Say…” spela in tillsammans. Och efter ytterligare som slog hårdast. Efter att hon dog blev Suburban/Playground en inspelningsvecka på Gotland bland brä- rhymes hans sätt att skriva av sig. Sista I pressreleasen står det om ”a heavy blues kande får inser de att det fanns material spåret My First som är tillägnat henne får, collection filler with desperation and dis- till ett helt album. Det är de inspelningarna trots oslipade gangsterkärleksförklaringar contentment”. Okej, i mina trakter kallar vi som ligger till grund för For Elisabeth som ”I admit I used to fuck around a little det för stonerrock, och i detta fall inte Wherever She is. bit/but I knew that you would always be my särskilt bra sådan. På plattan finns vaggande och luftig chick”, synfältet att dimmas ett tag. Även De allra mest hängivna sväljer antagligen pop som i nästan alla låtar är skrivna till om det inte är otroliga rimstrukturer så har detta med hull och hår,men jag förstår inte någon rackare vid namn Elisabeth. Och han en mycket känsla i sina texter. varför band envisas med att ge sig på man blir lite nyfiken på vem denna männi- Jag tror att den här skivan som kom- urvattnade genrer.Det är inte så att det ska egentligen är.Men det får man inte mer bli väldigt svår att tröttna på. finns särskilt mycket att arbeta med, men reda på. Moa Stridde gamarna kommer fram när de stora djuren Tobias Fröberg har en levande röst och GUNNAR KÄLLSTRÖM & FRIDENS har blivit mätta. hans musik är akustiskt stämningsfull och LILJER Hermano käkar damm i Kyuss och Que- jordnära. På skivan samsas finstämda ”Gunnar Källström & Fridens Liljer” ens of the Stone Ages spår.Nej jag tar till- körer och avslappnade melodier.Det klingar Nacksving/BMG baka det – dammet har redan hunnit lägga sjuttiotal och Simon & Garfunkel. Ibland Dan Viktor (som varit starkt involverad i sig. kan även spår av John Lennon skönjas på den här skivan) skriver i innerfodralet att Mikael Barani skivan. Låtarna är aldrig lökiga utan känns Gunnar Källström förlyssnat sig på Django NIKLAS HILLBOM renande som ett havsbad i oktober.Men Reinhart och ville göra något liknande. Och ”Ungefär såhär” han har en bit kvar att vandra för att det får man ändå säga att han lyckats Sony komma i närheten av melodier av Lennons någorlunda med. För det är gitarrbaserad Med dängor som Tapetklister och När hela kaliber.Å andra sidan – vem fan har inte estradmusik det handlar om, med ibland världen står utanför erövrade Jumper hjär- det? starka inslag av zigenarmusik. Allt inspelat tat hos 200 000 svenska skivköpare under Johan Joelsson så att det finns en, ofta rätt tilltalande, pri- nittiotalet. Sedan har det varit tyst. Men GREGORIAN mitiv air kring det. Rent ljudmässigt skulle under våren 2003, efter fyra års tynande ”The Dark Side” det lika gärna vara inspelat för femtio, tret- artisttillvaro, åkte bandets gamle frontfigur Playground tio eller tio år sedan. Den charmen späds Niklas Hillbom ner till Spanien för att Ja, herrejävlar… också på med uppgiften att den enda redi- påbörja sin solodebut. Får villigt erkänna att jag slarvat med gering som gjorts för skivan är pålägg av Resultatet är Ungefär såhär, 41 minu- att fördjupa mig i de tidigare volymerna skivknaster från 78-varvare. Emellanåt bra ters singer/songwriterpop, som under- med gregorianska munkars tolkningar av låtar,intressanta, ibland märkliga, texter, stundom visar att Hillbom inte tappat för- olika genreklassiker.På den femte har och en oerhört hög charmfaktor.Och inte mågan att snickra ihop låtar.Musiken har turen kommit till ett antal urdrag i den har man väl hört någon sjunga ”tjofaderul- dock inte mycket gemensamt med Jumper – breda rockfåran. Och emellanåt är det svårt lan” sen Thor Modéens dagar? det är sparsmakad produktion och mysig att hålla tillbaka alla blasfemiska tillrop Magnus Sjöberg höstpop för hela slanten.Texterna synkar och utbrott – för det är rent okristligt uselt. RIGMOR GUSTAFSSON bra med musiken, även om de ibland blir Merparten av de tolv låtarna är ett sko- ”Close to You” enformiga finns ljusglimtar – såsom på ningslöst korståg mot kulturell lemlästning BonnierAmigo singeln Vi är i dag: ”Solen skiner inte in (om man kan kalla Nine Inch Nails Hurt Rigmor Gustafssons uppföljare till debuten hit/så låt oss ta ett steg ut dit/vi är i dag, vi och Close My Eyes Forever med Ozzy och I Will Wait for You. Samarbetet med Nils har i dag/så låt oss inte tänka mer på vart Lita Ford för kulturklassiker).Trodde det Landgren, som gav möjlighet till debuten, vi ska”. I mina öron är Niklas Hillbom skulle röra sig om a capella-tolkningar,men fortsätter även här,men på ett annat plan. redan bättre än Jumper någonsin var. låtarna är uppbyggda enligt klassisk rock- Kompet står Jacky Terrasson Trio för, Mattias Falk Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 8

ROBYN HITCHCOCK i havet” Schultz i spetsen, plitat ihop 13 Adaptor är i farten. Men även om det brit- ”Spooked” låtar. tiska bandet lånar friskt från olika genrer Proper/BonnierAmigo Och det råder inget tvivel om att Hovet spelar kvartetten trots allt popmusik med Det har ibland känts lite frustrerande att är ett gäng skickliga musiker.Skivan är stark melodikänsla. Och det låter faktiskt lyssna på Robyn Hitchcock de senaste tio- liveinspelad med hela bandet samtidigt, och bra om projektet som tillhör gitarristen tolv åren. Det har känts som att den där samtliga medlemmar sjunger på minst en Christopher Cordoba och sångaren Paul oerhörda talangen, känslan för melodier låt var – kuriosa som imponerar.Det låter Frederick vilka tidigare lirade i grupperna och harmonier gått i stå och bara emel- fortfarande Winnerbäck, utan att vara fan- Family Cat och Pure Grain. Om killarna lanåt glimtat till. Och just därför känns tastiskt, men det är proggigt, tralligt och bara renodlar sig lite och skriver material Spooked så underbart befriande, så härligt trevligt hela skivan igenom. Hade jag varit som inte riktigt spretar lika vilt kan de självklar.För det här är Robyn Hitchcocks filmkritiker så skulle jag kallat Hovet för absolut bli någonting att räkna med. Låten bästa skiva sedan slutet av 1980-talet. en riktigt feelgood-platta. , gruppens andrasingel, är kanon Om det är på grund av en nytändning, Mattias Falk och innehåller dessutom en dubversion av ett annat fokus eller om det ”bara” är ILLDISPOSED Watching the som mixats av Mad samarbetet med Gillian Welch och David ”1-800 Vindication” Professor.Också den med på albumet. Rawlings som inverkat vet jag inte – jag Road Runner/BonnierAmigo Robert Lagerström bryr mig inte. Jag lyssnar hellre till de Danska Illdisposed blandar in lite techno- JACKSON UNITED emellanåt sextiotalsinfluerade arrange- ljud i sin brutala extremmetal och låter ”Western Ballads” mangen, de sparsmakade men ändå kraft- plötsligt väldigt spännande. Det tycker skiv- Sorepoint/Border fulla melodierna, den självklart uthuggna bolaget Road Runner också, som signade Foo Fighters gitarrist Chris Shiflett har en fåran av vardagslig egenhet mellan pop och dem tidigare i år. älskarinna vid namn Jackson. Dessvärre är rock. Emellanåt lekfull som ett barn, i Det finns kraft i den här musiken, även det en något tråkigare förälskelse i jämfö- andra allvarlig. Lättja, avslappnad lättja, om skivbolagets val av singel, Dark, enkelt relse med den äkta hälften. Jackson United lugn, rytm, febriga slingor av liv, medvetan- toppas av I Believe in Me, In Search of tar inga större steg ifrån Foo Fighters ame- de, lust. Hade jag vetat att Robyn Hitch- Souls och When You Scream. Illdisposed rikaniserade rock men där Dave Grohl och cock varit på väg mot de här höjderna hade låter eget, och tappar inte bort sig i tech- grabbarna lyfter låtarna med en rejäl skopa jag njutit av varje takt under de senaste tio novärlden, vilket annars är ganska lätt när humor och en hårt knuten näve i fickan är åren. band ger sig in i nya världar.Till nästa Jackson United mer traditionella i sitt Magnus Sjöberg album bör de bättra till refrängbiten och framförande och det är lite synd. HORACE ANDY & MAD PROFESSOR göra distljudet lite mindre slätare. Då kan Men det finns mörkare partier som ”From the Roots – Horace Andy Meets det bli riktigt bra. fängslar,flörten med åttiotalspop i She’s Mad Professor” En sak till - Illdisposed måste bättra på Giving In är stundtals förtjusande och Ras/Border sina intron. Att sampla citat ut Waynes Chris Shiflett har en mycket bättre röst än Det går förstås alldeles utmärkt när sånga- World 2 och skruva på en radio i en minut vad jag trodde. Kanske är det läge för lite ren Horace Andy möter dubmannen Mad går bort. konkurrens om mikrofonen i Foo Fighters- Professor.53-åringens röst låter lika len Torbjörn Hallgren lägret? som alltid samtidigt som professor Neil IOMMI Andreas Eriksson Fraser lyckas vara riktigt återhållsam med ”The 1996 Dep Sessions with Glenn Hug- WITH THE MELVINS effektreglagen. Mad Professor brukar hes” ”Never Breathe What You Can’t See” annars ha mer än svårt att begränsa sig. Mayan/Showtime Alternative Tentacles/Sound Pollution Tillsammans med rytmsektionen Sly & Enligt Tony Iommi behöver världen några Om jag skulle nämna en punk- och akti- Robbie blir resultatet kraftfull roots reggae låtar han och sångaren Glenn Hughes job- vistikon jag aldrig tappat förtroendet för så med medvetna rastafaritexter som byggs bade på 1996. Snarare för sin egen plån- är valet lätt – Jello Biafra sparkade hela upp av smakfulla dubinslag. Bland höjd- boks skull än för att musikarkeologer ska tiden uppåt som frontfigur i USA:s mest punkterna finns kanonlåten Vanity,bly- kunna lägga till en saknad pusselbit i rock- bespottade punkband Dead Kennedys. Och tunga The Bingy Man och den smörigt historien. han överlevde. Han var lika ovälkommen i sköna Girl Don’t Come. När Satan bli gammal blir han religiös det stockkonservativa högerkristna finrum- Robert Lagerström – när rockrebellen blir gammal blir han met som en hundskit på Nobelmiddagen. HOUSTON gubbrockare. Det här hade varit så mycket Men han överlevde. Hans drygt 20 år ”It’s Already Written” bättre om det inte hade varit för Glenn gamla kompromisslösa låtar lever dock ett Capitol Hughes. Mannens röst är lika spännande alltför undanskymt liv hos sextiotalist- ”Houston, we have a problem! Du har en som kokt potatis. recensenter och nostalgiska punkare som bra låt med skön Nate Dogg-sång i en Tony Iommis riff är ofta en skugga av numera äger reklambyråer. McDonaldsreklam och behöver få ut en hur Black Sabbath en gång lät, och det Never Breathe What You Can’t See skiva snabbt. Kan vi lösa det? Svårt att få räcker för att komma undan med godkänd. sätter dock igång tidsresan. Även den känns ihop lika bra sånger som reklamens I Like Tyvärr kan det också tolkas som att Iommi som en bångstyrig rockplatta med slagords- That så kvickt? Men, du är ju både en bad kopierar sig själv i brist på annat. Lyssna texter,musikalisk attack och en vilt ylande boy OCH en begåvad sångare i schysst R på Time is the Healer och bedöm själva. Jello som styr skutan. Och rösten har inte Kelly-anda – så det vi missar i kvalitet hjäl- Men vem ska köpa detta? Jo, det finns tappat något från de klassiska åren. Vibra- per du säkert upp med din talang. Du kan ju en kille. På Krokus live-DVD står en tret- tot sitter där det ska, precis som åsikterna till och med rappa lite med din mörka tioårig kille i bandana och blir tokigt glad det luftar.Yuppiefenomen som stadsjeepar sköna röst. En riktig, genomtänkt platta när bandet drar igång American Woman. hånas, rigida myndighetsutövare likaså och kan du ju släppa nästa gång. Vi måste ju Han, och alla hans gelikar,kommer att det hårda och kalla kapitalistiska systemet rida på vågen nu. Inte säker nog på balla- köpa The 1996 Dep Sessions with Glenn står som storboven i vårt samtida tragiska derna? Känns lite stelt? Ja, men killen – Hughes. drama. Mannen är definitivt konsekvent. nästa gång har du säkert mer erfarenhet på Torbjörn Hallgren Om inte Melvins låtit så hårdrocksträi- den fronten. Kör nu din hårdare r’n’b i bot- I, SYNTHESIST ga ibland hade detta varit en storartad ten i sann tidig Usher-anda. Kidsen kommer ”Avalanche” återkomst för Jello Biafra. Nu blir den att älska det. Keep it On the Low är ju en Subspace/Playground ”bara” ett inspirerat försök. Men jag är bra låt. Och så kan vi slänga in någon cover Chris Ianuzzi poserar på Avalanches ändå positivt överraskad. som du kan göra något personligt av, så omslag som en David Byrne med glasögon Gary Andersson känns plattan inte så anonym. Lite fillers som ser ut att vara designade av David Cro- JIMMY EAT WORLD finns ju på alla skivor.Det här går bra ska nenberg för filmen eXistenZ. Redan det är “Futures“ du se. Och så klämmer vi dit en tuff, men en varningsflagga som man bör ta på allvar. Universal lite känslig bild av dig på omslaget. Se: Och mycket riktigt låter I, Synthesist som Jag erkänner att jag har något av en soft Inga problem mer!” en lågbudget-SF-kopia av Talking Heads spot för collegerock. Herregud, jag gillar ju Kalle Malmstedt legendariske sångare. Men inte uppbackad faktiskt till och med en del av Blink 182:s HOVET av funkig new wave-rock, utan av struttig låtar.Antagligen ett resultat av för stor ”Hovet” syntpop och melodramatiska syntballader. konsumtion av amerikanska ungdomsfilmer Hovet/Universal Det är rent ut sagt bland det värsta jag under mina tonår. När Lars Winnerbäck beslutade sig för att hört i år. Jimmy Eat World har tidigare produce- spela in en akustisk platta härförleden Mats Almegård rat ett par reko singlar med mer betoning fanns det inte plats för hans gamla komp- JACK ADAPTOR på rock än college. Första låten på Futures band. ”Då gör vi något eget i stället”, tänk- ”Jack Adaptor” har samma tuggande häng som deras tidi- te Hovet, och två låtskrivarhelger senare Schnitzel/Border gare alster och ståtar med vackra körer hade sjumannabandet, med Idde ”Fiskarna Scratch, technosyntar och fläskiga gitarrso- som återkommer på fler låtar.Ganska snart lon? Jo, det mesta kan hända när Jack klarnar det att idétorkan slagit rot, gitar- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 9

rerna matar på med samma ackordföljder, inte alla munnar mättas. Personliga favori- TALIB KWELI och den röda tråden uppenbarar sig likt en ter har av någon märklig anledning inte ”The Beautiful Struggle” varnande signal. Inte ens de mer experimen- plockats med utan istället får de man vanli- Rawkus/Universal tella och atmosfäriska stunderna lyfter ski- gen trycker förbi slåss om utrymmet. Jag Talib Kweli har fattat att det inte räcker att van tillräckligt mycket för att variationen hade applåderat ett större urval från ski- säga vettiga saker,man måste låta bra ska tilltala mig. vorna Faith, Hope, Love samt Ear Candy också. Redan på Quality försökte han tvät- Någonstans har åldern kommit ikapp men när kungarna bjussar på hela 25 spår ta bort conscious-stämpeln och nu konsta- bandet. Det går inte att gå i college för får väl mina önskemål ses som en småsak i terar han att ”I speak in schools in lot evigt – med undantag förstås för Steve sammanhanget. cause they say I’m intelligent/No, it’s cause (Ian Ziering) i Beverly Hills. Han var väl Den stora behållningen ligger i den I’m dope, if I was wack I’d be irrelevant”. över 30 bast redan i början av serien. akustiska delen på andra skivan och Sedan Jay-Z hyllade Talib Kwelis lyricism Mikael Barani särskilt Over My Head och The Difference på Moment of Clarity har allt fler fått upp gör sig väldigt bra i det formatet. I det ögonen för honom och nu vill Kwe med ”Peachtree Road” elektriska setet tycker jag sången haltar en hjälp av The Neptunes, Kanye West och Mercury/Universal del i vissa spår och jag hade gärna sett lite Just Blaze sälja lika mycket som ”the Under första delen av sjuttiotalet gjorde mer utflykter från de traditionella låtstruk- whole Jigga back catalog”. Elton John skivor som hade en slags nyfi- turerna. I nuläget hamnar slutomdömet Det är så klart inget fel på att försöka ken ungdomlig charm. Tumbleweed Con- strax över godkänt och är du obekant med sälja plattor men på The Beautiful nection och självbetitlade LP:n är två höj- gruppen råder jag dig att istället börja med Struggle finns lite för många radioflirtar dare. Det som hände sedan var att Elton några studioalbum – förslagsvis Dogman med soulrefränger för min smak. Som tur blev äldre, rikare, mer uppblåst och mer och och Faith, Hope, Love. är kan Talib Kweli rädda i stort sett vilken mer otrevlig. Nej, inte riktigt så. Han kan Roger Bengtsson låt som helst med sin tighta rap och fortfarande få till enstaka låtar som berör. KORN klockrena avvägning mellan budskap, skryt, På Peachtree Road tycker jag ändå att han ”Greatest Hits Vol. 1” berättelser och punchlines. Han lyckas till har tagit några steg tillbaka i positiv Sony och med göra en bra låt som samplar The mening och låtar som The Weight of the Tror det var Q Magazine som häromåret Police. World och Freaks in Love har en nyvunnen gjorde en specialutgåva där de 100 mest Bland plattans höjdpunkter finns I Try glöd och kanske kan detta båda gott. betydelsefulla och inflytelserikaste låtarna med Mary J Blige som är en upplyftande Jonas Elgemark listades. Inledningsspåret från Korns tio år men snarlik uppföljare till Get By och JUANES gamla debut – Blind – fanns med, med hårda Back Up Offa Me som återförenar ”Mi Sangre” anledning av att den agerat startskott åt nu Kwe med Hi Tek. Och Black Girl Pain med Universal metal-genren. Sanningshalten i detta kan Jean Grae som borde hålla underground- I vår hemisfär är Juanes måhända fullstän- givetvis diskuteras, men ett tecken på att de fansen nöjda. digt okänd, men inom de latinska musik- ristat in sig lite i musikhistorien är det. The Beautiful Struggle lider lite av att kretsarna är han ungefär hur stor som Bandet har alltid riktat sig mot en tack- den försöker vara alla till lags men det helst, något sex Latin Grammys och lika sam målgrupp – introverta och missför- hindrar inte att den är ett av årets bättre många Billboard-ettor vittnar om. Colombi- stådda tonåringar med smak för vemod och album. Synd bara att inte Lonely People av anen förälskade sig i Metallica som 14- törst för ångest. Men ju större Korn blivit Kanye West fick vara med. åring, och den gungiga, tempofyllda kombi- desto tristare låter de tyvärr.Flådiga bilar Daniel Severinsson nationen av klassiska latinska rytmer och och villor,fruar och barn kom slutligen in i JAMES LAST rock går hem. bilden. Vilket verkar skapat en viss rädsla – ”Elements of James Last” Mi Sangre rymmer också en del balla- för friskt experimenterande har inte direkt Eagle/Playground der,något Juanes avverkar med föredömlig varit ledstjärnan senaste åren. Samma låt- Det började med att han fyllde 75. Några känslighet. Ibland blir det kanske lite väl mall plagieras om och om igen. Debuten vänner ville ge honom en present som smördrypande – på Para Tu Amor kan visar på mycket större variation och är bestod i att man putsade upp hans låtar så ordet ”amor” urskiljas ett 50-tal gånger, bland de bästa hårda debutskivorna från att man kunde höra hur de skulle kunna men tack vare Juanes resonansfyllda, sen- 1990-talet. Sångaren Jonathan Davis var låta med dagens teknik. En intressant idé, suella stämma kommer han till och med då en spinkig amfetaminmissbrukare som men inte känns det speciellt kul när man undan med det. plågades av att ha blivit sexuellt utnyttjad hör det. För hur mycket pålägg och hur Mattias Falk som barn. Det osade desperation – en tydlig många remixer man gör så kommer man RONAN KEATING äkthet, om man så vill. Och det gör ju sitt. inte undan velourkänslan av 1970-talets ”10 Years of Hits” Men visst, Greatest Hits Vol. 1 rymmer vardagsrum. Så speciellt modernt blir det ju Universal en hel del godis. Från Blind till Falling inte. Att Last sedan blev så begeistrad att Efter att hans två första soloskivor hamnat Away From Me via Got the Life och han själv lade sig i projektet och skrev nya överst på den brittiska försäljningslistan A.D.I.D.A.S. Korn har flera kanonlåtar att låtar blir ingen fördel. Allt det kitschiga landade senaste albumet Turn it On på se tillbaka på, men det har varit väl mycket och kultförklarade går förlorat, och kvar plats 21. Sådant gör multinationella skiv- utfyllnad de två senaste albumen. Och vad har man bara den nakna essensen. Och då bolag nervösa. Och där har vi sannolikt för- ska de göra härnäst? Något nytt och frä- blir det inte lika skoj. Originalinspelningar- klaringen till att den här ganska omotivera- scht är eftertraktat – bonusspåren på na håller fortfarande kvar det där som man de samlingen släpps – om varumärket denna samling (covers på Pink Floyds som lyssnare identifierar James Last med: Ronan Keating håller på att försvagas är Another Bring in the Wall och gamla Word den oförklarliga populariteten, den nästan det bäst att mjölka ur det på så mycket Up med Cameo) är det definitivt inte. osmakligt inställsamma naturen och varu- pengar som möjligt innan det är helt kört i Niklas Simonsson huskänslan. botten. KRÜGER & COYLE Magnus Sjöberg Eftersom Ronan inte på långa vägar ”Randy Expander” LIVE haft tillräckligt med solohits för att motive- ACDC/Cosmophilia ”Awake - The Best of Live” ra en sådan här skiva tvingas han till tre Sebastian Krüger och Greg Coyle har låtit Universal förödmjukande nyinspelningar av Boyzone- tala om sig en del inom progressive house- Någon har sagt att Live måste vara det löjli- ballader.Men det borde inte vara ett pro- scenen. Stjärn-DJ:er som Armin van Buu- gaste namnet på ett band sedan The Band. blem för någon som byggt hela sin karriär ren, Marco V och Chris Fortier har ofta Må så vara, men nittiotalets kejsare inom den på att anpassa sig så mycket som möjligt. spelat deras musik runt om i världen och på amerikanska FM-rocken har onekligen leve- Oftast efter vuxenorienterade radiostatio- Voov Experience Festival i Tyskland i som- rerat en hel del habila alster och de sex albu- ners spellistor. ras visade duon att de kan rocka en publik. men har sålts i över 18 miljoner exemplar. Rick Nowells-skrivna Life is a Roller- Och med detta album slår de väl fast det Dags för en greatest hits-skiva, följaktligen. coaster är dock en odiskutabel popsingel, igen antar jag. Feta beats, snygg produktion Bandet har naturligtvis inte negligerat förmodligen det enda bra han någonsin fått och upptempoös är vad som möter.Lite att plocka med någon av kioskvältarna – I ur sig. tveksam är jag dock, för det känns inte som Alone, Dolphins Cry, Run Away, Selling the Thomas Nilson någon direkt nyskapande och spännande Drama – och gillar man Live är det här KING’S X musik. Fast det kanske bara är jag? Musik görskoj. Personligen blir jag dock rejält mätt ”Live All Over the Place” behöver ju nödvändigtvis inte vara on the efter 19 låtar.Med materialet i åtanke hade Inside Out Music/Border edge hela tiden, men lite mer progression i det kanske räckt med en greatest hits-EP... Sällan har en låt som Groove Machine pas- den progressiva housen som Krüger & Mattias Falk sat så bra som inledning till ett livealbum. Coyle gör hade jag gärna hört. LUNA Jämte stämsång och fantastiska melodier Mats Almegård ”Rendevous” är det just groove som karaktäriserat King- Jetset/BonnierAmigo ’s X i snart tre decennier.Som vanligt när Dean Wareham och Lunas sjunde skiva fal- det gäller live- och/eller samlingsalbum kan ler överraskande över mig med mysigheter. Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 10

Överraskande för jag egentligen tappat vor du redan har,men med en egen liten med punken, men mer och mer utpräglat hoppet om den forne Galaxie 500-giganten twist. som ett rätt typiskt brittiskt new wave- efter en bitvis otroligt sömnig tillställning Inget som kommer att välta arenor, band. Och fastän de flirtat med de flesta på Bommens Salonger i Göteborg härom eller ens bli särdeles stort utanför USA. närliggande genrer som folk, country och året. Då var det tradig Velvetrock, sömnlösa Men vill man ha en southern accent och lite garage har det funnits någon form av gitarrsolon och trots att de bara spelade i rockgitarr på sin Coldplayångest sitter den enhetlighet kvar,vilket också Heaven & Hell drygt en timme kändes kvällen evighet- här som en gungstol på verandan. visar.Det nästan mest intressanta är att de slång. Jag hade ändå förhoppningar om en Kalle Malmstedt faktiskt till och från låter som ett rakare finstämd kväll i treackordspopens tecken. MASTODON Clash. Rakare i bemärkelsen att rockandan Istället fastnade blicken oftare på Ware- ”Leviathan” hela tiden finns dominerande. De andra hams flickvän, basisten Britta Phillips, för Relapse/Border influenserna tar aldrig över,och när det att hon var så snygg. Förstås hade hon Med sitt Moby Dick-tema levererar Masto- finns möjlighet till den där ohämmade varit modell och förstås var hon en knäck- don författaren Herman Melvilles epos till dynamiken, när det svänger så man aldrig ande basist. Dessutom med ett förflutet i den headbangande generationen. tror man ska kunna resa sig igen, så håller det fantastiskt bortglömda drömpopbandet Den skäggige författaren var longörer- den raka rytmen allt stången. Som inom Belltower. nas mästare. Massa runt-omkring-bladder punken, som inom rocken. Ett rakare Clash, Om det är Phillips som lyft Luna rejält utan att komma till poängen. Med Masto- ett rakare Pogues. Och alltid med ett soci- ur gubbrocken eller om de bara nått samma don är det oftast tvärtom, raka rör och alt, ett samhälleligt, ett politiskt patos. Det lysande nivå som på Bewitched av en slump hårda riff som pekar med hela handen. är inte ofta såna band görs längre, även om vet jag inte men Rendezvous är bitvis lysan- Ljudbilden påminner närmast om en de finns. Men när man hör The Mekons vill de. Nej, riktigt hela skivan är väl inte det. tavla med gamla Refused, Project 86 och man att de ska överösa oss. Kanske inte all- Men större delar är ändå särdeles mysig Prong i en stor ormhög. Men när man vän- tid för sina låtar.Men för attityden, för och luddigt fluffig popmusik som i alla fall der på tavlan är det något helt annat. energin, för idéerna. För livet. jag inte hade väntat mig. Jag gillar Speed- Något nytt, något väldigt eget. Mastodon Magnus Sjöberg bumps fartiga Modern Lovers möter Cure i kan till och med lägga in ett countryriff i MICHIGAN Hoboken-stökighet. Men det finns även ett Megalodon utan att göra bort sig. ”Ultimate Sky” digert överflöd med alla dessa lagom loja Bästa låtarna är Naked Burn, inledande Memento Materia gitarrer och saktmodiga melodier som jag Blood and Thunder och tunga Iron Tusk När Michigan vill låta Depeche Mode anno alltid gillat med Luna. Alla dessa lantliga med ett skönt, gungande riff. De tre avslu- Violator i låtar som The Ocean’s Wide och romantiska bitterheter med alla dessa Vel- tande låtarna håller alla en lägre klass – Destiny’s Line fungerar det hyfsat bra. vetgitarrer,mjuka slingor och Warehams och påminner närmast om Melvilles longö- Svenskarna är duktiga producenter,de kan spröda röst. Jag har lärt mig att aldrig rer - att sätta punkt med instrumentalt bal- sin syntpophistoria och de får till rätt hygg- räkna ut ett band fullständigt bara för att ladtjafs känns blaha.Trots det är en lyss- liga melodier.Det är värre när de ska vara de ger ut en liveskiva och kanske, kanske ning på Leviathan att rekommendera. Som hård(rockig)a. De har helt enkelt kikat på ska jag också införskaffa förra skivan att krypa upp i sängen en regnig höstdag fel attribut när de bestämde sig för vad Romantica också, eller så skiter jag i det med ett nytt nummer av favvoserietidningen. deras crossover skulle innehålla. Då låter de då Rendezvous är så ökensolig och väldigt Torbjörn Hallgren som ett åttiotalsmöte mellan mes-syntare förvånade bra. MCENROE som Alphaville och töntigt hårdrockband Fredrik Eriksson ”5 Years in the Factory” som Treat. MANIC STREET PREACHERS Vertical Form/import Mats Almegård ”Lifeblood” Rod Bailey är inte bara boss på Peanuts & MIZ Sony Corns-bolaget utan även en strålande rap- ”Story Untold” ”Ja, det var ett tag sedan de ristade in ’4 pare under namnet McEnroe. Det är alltså Reactivesongs Real’ på armarna”, fnös en redaktionsmed- inte tennis-John som släppt en platta. Japanska artister som slår utomlands är lem när första singeln The Love of Richard Avslappnat loj och skön alternativhiphop ungefär lika frekvent förekommande som Nixon premiärspelades. med intelligenta texter är vad som bjuds. AC/DC-ballader – Miz är faktiskt den förs- Och visst stämmer det. Ångest och Ibland kan det bli lite väl lojt och politiskt ta som haft en låt på topp 10 utanför desperation har inte varit bandmedlemmar- korrekt på samma gång: 6.25 at the First Japan. Detta med Waiting, en trallig pop- nas följeslagare på ett tag. Kan väl ha med Window blir lite töntig och känns som en dänga som gick in på den svenska singel- Richie Edwards självmord/försvinnande låt skriven av ett politiskt ungdomsförbund. listans åttondeplats härförleden. 1995 att göra. Vilket i och för sig fick ban- Men i andra låtar finns inte ett spår av De internationella framgångarna beror det att göra sin bästa platta Everything såna känslor. Disenfranchised är oerhört troligtvis på att den 23-åriga sångerskan Must Go året efter. gungig och snygg. Och som tur är så är det undvikit inhemska tongångar,istället är det På Know Your Enemy från 2001 var så 5 Years in the Factory till största del klassisk västerländsk powerpop som gäller. det lite segt och tradigt. Man skulle hitta låter.Hiphop med klass! En del av den svenskproducerad.Tänk tillbaka till det riviga från debuten, sades Mats Almegård Lambretta i lightversion. det. Men ack så de bedrog sig. Lifeblood är MEATLOAF Miz är onekligen talangfull och har en dock bättre, genom att de tagit ett par steg ”Bat Out of Hell Live - with the Melbour- trevlig sångröst, men om det här ska räcka tillbaka. Det påminner om det småpompösa ne Symphony Orchestra” längre än till en urvattnad singellista i ett från Everything Must Go. Åtminstone i Mercury/Universal land vid polcirkeln får det skrapas ihop lite lagom doser.Programmera 1985, Glasnost ”Om du äger den här skivan är du ett rik- roligare låtmaterial nästa gång. och den lättrallade förstasingeln så har du tigt fan”, låter Meatloaf hälsa i det färgg- Mattias Falk det bästa. Resten svajar dock alldeles för lada men tunna CD-häftet. MOKIRA mycket. Det var inte enbart senaste sam- Tacka fan för det! Vem annars – föru- ”FFT Pop” lingsalbumen som indikerade att karriärens tom en musikrecensent som fått skivan Cubicfabric/Dotshop.se höjdpunkter finns i backspegeln. Lifeblood skickad till sig av sin redaktör – skulle i sitt Ghost Glider smyger sig över mig när jag är ytterligare ett bevis, trots sin skaplighet. ägo ha en nyinspelning av hela Bat Out of lagt in Mokiras nya album i CD-spelaren. Niklas Simonsson Hell? Visst är det live och med symfonior- Dess uppbrutna och förtvinade harmonier CHARLIE MARS kester,men den som gillar Meatloafs bom- sprider sannerligen en spöklik känsla ”Charlie Mars” bastiska arenarock har ju redan originalet omkring sig. Efter denna start hamnar jag i V2/BonnierAmigo och är nog rätt nöjd med det. Varför för- Hässleholm – staden där Andreas Tilliander Som om Bruce Springsteen vuxit upp vid en står jag inte riktigt, eftersom det här är (Mokira) växt upp. Med tanke på denna majskantad landsväg i södra USA och lyss- musik som inte appellerar till vare sig mitt tolkning kan man ana att det är en ödsligt nat sönder Coldplay. Som om denne Bruce hjärta, hjärna, mage, ben eller skrev. Endast konstig, men ändå ganska vacker och har- gillar Thom Yorke, men tycker han är lite till gäspreflexen, faktiskt. Jämför man den monisk stad som fostrat vår electronicavän. för krånglig ibland, och i hemlighet dröm- nya liveskivan och den välproducerade stu- Spår tre innehåller sång på japanska av mer om att stå bredvid Bono och sjunga dioskivan finns inte heller nog många skill- Piana. Tsuki no kioku är lika gastkraman- duett på Ullevi. nader för att motivera ett köp. Om man inte de och samtidigt harmonisk som de andra Precis så låter Charlie Mars. Det är är ett riktigt fan, förstås. spåren. Men kanske att den ihåliga japans- harmlöst, lättlyssnat och egentligen ganska Kalle Malmstedt ka sången får mina nackhår att resa sig avskyvärt. Men ändå inte. Med sin svalt THE MEKONS ytterligare en smula. pompösa och melodiska skymningsrock ”Heaven & Hell – The Very Best of the Med FFT Pop gör Andreas Tilliander lyckas Charlie Mars faktiskt skapa en gans- Mekons” inget direkt nytt. Han spinner snarare vida- ka behaglig atmosfär att skrota omkring i. Cooking Vinyl/BonnierAmigo re på Mokira-idéer från Album som kom i Gather the Horses är en skön förstasingel The Mekons bildades redan 1977, och är våras. Det är ödsliga, karga och samtidigt och en ganska bra antydan om hur resten ett av de här banden som funnits med till vackert varma idéer som kommer till av plattan låter – som en massa andra ski- och från genom åren. Från början ihopfösta utlopp. De tar en till stadier av betraktan- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 11

de, kontemplation och lugn. Mokira kan skräck och annat som gör livet spännande. NINO OF FINLAND med fördel användas som soundtrack till Så när de ger ut samlingsskiva är det Beast ”Nino of Finland” timmarna efter Andreas Tillianders World of. Materialet på den spänner över tiden Brax-tone Entertainment Industries-fest. 1987 till 2001 och det är relativt enkelt att Det finns vissa skivor man inte riktigt vet Mats Almegård se en linje i TKK:s produktion: en fascina- hur man ska kategorisera. Anslaget på ski- MOS DEF tion för den allra grisigaste rocken samti- van, ja, hos hela Nino of Finland, är på ”The New Danger” digt som det mesta görs med samplers och samma sätt märkligt och fullt logiskt, lika Geffen/Universal syntar.Att de tidigt kontrakterades till Chi- överraskande som följdriktigt. Första spå- Under de fem år som gått sedan fantastis- cagos Wax Trax må ha att göra med att de rets mässlika, tungsinta mantra, som en ka Black On Both Sides har Mos Def både bodde i staden, men även faktumet att de vaggande gospel lika skön som ohygglig. hunnit med att satsa på sin skådespelarkar- liksom Ministry och Revolting Cocks ville Och fortsättningen, bortom, ett landskap, riär och släppa några heta låtar och några utforska sex och B-filmer till elektroniskt ett äventyr.Förvriden klaviatur,plastisk, konstiga. Dessutom har han satt ihop jätte- komp.Till skillnad från Ministry och RevCo spröd i komp och rytm. Spänningar,mystik. jobbiga bandet Black Jack Johnson med har TKK dock haft väldigt lite att ge rent Och mycket filmiskt. Lika delar organiskt medlemmar från bland annat Living Colour. musikaliskt. och maskinellt, lika delar hopp och tvivel. Bandet ska ta tillbaka rocken från de vita Det märks på Beast of. Från radiopop- Lika kärv som det finländska kynnet band- som stulit den och har tagit sitt namn efter pen i Girl Without a Planet till bonnrocken namnet anspelar på. Och lika värd att en svart boxare som blev dömd till fängelse i Sex on Wheels och A Martini Built for 2 älska, lika värd att upptäcka, lika värt att för att han hade ett förhållande med en vit är en genomgående sak också att de gör B- knyta brodersband med. kvinna. När Mighty Mos släpper nytt album musik. Perfekt eftersom de byggt hela sin Magnus Sjöberg är det alltså svårt att veta vilka sidor han image kring B-filmer (Frank Dardiello och OHNO tänker visa upp. Marston Daley arbetade för övrigt tillsam- ”The Disrupt” The New Danger inleds fint med att mans med en skräckfilm när de bestämde Stones Throw/Playground Mos Def sjunger om att han är ”the most sig för att bilda band i stället), inte lika Det hörs att OHNO är Madlibs lillebrorsa – beautiful boogieman” över en soft Raphael perfekt eftersom musiken är så jäkla kass. jo, han är faktiskt det – och det hörs också Saadiq-produktion. Sen besannas de värsta Ibland låter de som en riktigt taskig kopia att det inte är därför han fått skivkontrakt. farhågorna. Nu metal-gitarrerna maler på av Chicks on Speed, i andra fall mest som Den här killen vet både hur man gör en och när War avslutas med upprepade ett Eddie Meduza-gäng som tagit way too rolig, om än lite krävande, låt och hur man ”Fuck you pay me” fattas bara att Zach de much droger.Bara Kooler than Jesus är rappar.OHNO känns nästan lite old school la Rocha ska komma in och fylla på med någorlunda lyssningsbar och den kommer ibland och är ett par snäpp under storeb- ”Fuck you I won’t do what you tell me”. från debutalbumet My Life with the Thrill rorsan i hans mest vrickade stunder,men Ännu värre är bluesstandarden Blue Black Kill Kult. Nybörjartur brukar sånt heta. kan få iväg en helt okej låt som Percep- Jack med Shuggie Otis där alla klyshor För övrigt är det lustigt att inte titelspåret tions. Lustigt nog är flera av höjdarlåtarna utom ”I’m bad to the bone” finns med. till debuten finns med här.Den gick också på OHNO:s debut ihoprökta av Madlib – Överhuvudtaget låter det mesta på The att lyssna på om jag inte minns fel. Stomp That v.2 är en arg höjdare – men New Danger som om det är inspelat när På Diamonds & Daggerz ska det finnas det bevisar väl mer att en skomakare ska Mos Def haft lite tid över mellan sketcher- ”outgivna pärlor”. Säkert: ostig alternativ- bliva vid sin läst. Madlib är en av de grym- na i Dave Chappelle Show. Mycket verkar discorock som Devil Rider, Hot Rod Boys, maste låtmakarna någonsin och OHNO är ha jammats fram i studion och även om Sex Whip och Evil Lover hittar jag, men lite bättre på att rappa. Det är skönt att Mos Def har en otrolig röst blir det lite segt var är de jävla pärlorna? bäras iväg av hans flyt över brorsans smut- att höra honom sjunga ”sweet gangsta Mats Almegård siga betonggolv. Helt klart en platta som du woman” 43 gånger i samma låt. Fast NEGATIVE bara kommer att säga ”Åh, nej!” om du ibland funkar det, som på The Beggar,en ”Sweet & Deceitful” inte lyssnar på. av de vackraste kärleksförklaringarna som Gbfam/Playground Kalle Malmstedt släppts på skiva. De få hiphoplåtarna håller Med en look som hämtad från Hanoi Rocks ORUP genomgående hyfsad klass även om de och musik som klingar Him är det inte ”Bästa” känns slarviga. Det finns till exempel en kul konstigt att Negative är ett välkänt namn i Warner version av Jay-Z:s Takeover där vi får veta hemlandet Finland. Om marknadsföringen Att förena höga listplaceringar med att att det inte är R.O.C. utan ”old white klaffar finns det goda chanser att tonåring- göra intelligent och kritikerhyllad popmusik men”, MTV och Viacom som regerar ar även utanför landets gränser hittar sitt är knappast något unikt bland svenska rapskiten. Den låten hade varit en pärla på nya favvoband. artister idag, men i det deprimerande vilket mixtape som helst för några år sen, Negative besitter alla attribut för att Tommy Nilsson-klimat som rådde i slutet men passar inte in på ett album. lyckas – de är ordentligt stylade, har en på åttiotalet var det egentligen bara två Förhoppningsvis blir kommande plattan stor skopa tonårsångest i sina texter samt artister som lyckades med den bedriften. med Medina Green det helgjutna hiphopal- en förmåga att då och då snickra ihop Mauro Scocco och – Orup. bum som Mos Def kan göra om han bara melodier som sätter sig på hjärnan. Cree- Och vilka låtar han gjorde. Schlager- får lust. Och om inte inspelningarna av Lif- ping Inside och L.A. Feeding Fire är poppärlorna Då står pojkarna på rad och tarens guide till galaxen kommer emellan. lysande exempel på gott låtbygge men jag Min mor sa till mig. Den näst intill fullän- Daniel Severinsson har ändå mina betänkligheter kring Sweet dade Pet Shop Boys-pastischen Stockholm. THE MUSIC & Deceitful, gothpopen blir lite väl smetig Vemodiga Från Djursholm till Danvikstull. “Welcome to the North“ och inställsam i längden. Så höll det på – ända tills skivorna började Capitol Roger Bengtsson sälja lite sämre och han riskerade att få äta The Musics debut var en av de första ski- upp sitt uttalande om att pop som inte säl- vorna undertecknad tyckte till om och ”It Always Will Be” jer inte har något existensberättigande. Då recenserade. Jag var färsk, deras Stone Lost Highway/ bildade han GES. Det var dumt. Roses-influerade svängpop kändes hyfsat Willie Nelson har varit med ett tag, och har De tjugonio låtarna på Bästa vittnar färsk och jag har för mig att jag skrev goda med tiden blivit något av den genom tid dock om få andra snedsteg under karriären. ting om dem. beständiga balladcountryns märkesröster. Vissa låtar har måhända åldrats sämre än Här tas jag tillbaka till den gången för Det är också något som han bevarar och, andra och många skulle säkert mått bra av ett par år sedan, och det rör sig inte om tja, utvecklar.På It Always Will Be kombi- en annan producent än Anders Glenmark. någon trevlig nostalgitripp, utan snarare en neras mycket av det beständiga, det oom- Men peka på en samtida svensk artist som besvikelse över att det inte hänt särskilt kullrunkeliga i countryns arvegods, samti- skulle kunna göra en bättre hitsamling och mycket sedan sist. Baktakterna, de psyke- digt som det finns drag av modern du pekar rätt ut i luften. deliska gitarrerna och Rob Harvey som för- singer/songwriter i hela konceptet. Avska- Thomas Nilson söker låta som en yngre och nasalare ver- lat, men ändå inte helt naket, hela tiden PAGAN’S MIND sion av Bono överbelastar mina stackars med en grund, en solid plattform att stå på ”Infinity Divine” öron. och sväva ut ifrån, inte för långt, inte för Limb Music Products/Border Mikael Barani fjärran traditionen och det som i alla En motionstur på cykel fick den stora äran MY LIFE WITH THE THRILL KILL KULT bemärkelser kan kallas country; det lantli- att ackompanjeras av Infinity Divine. ”The Beast of TKK” ga, det robusta men samtidigt rofyllda och Metal- med power-tendenser och fartfyllda ”Diamonds & Daggerz” harmoniska. Några riktigt bra nummer, baskaggar lämpar sig synnerligen väl till Rykodisc/Showtime andra som svävar bort med vinden, precis den typen av aktivitet. Jag trampade på i När djävulen blir gammal blir han religiös som i verkliga livet. Ibland harmlöst, men lackande svett och försökte hålla jämna brukar det heta. Eller ger ut greatest hits också oroligt och pendlande mellan ljus och steg med musiken. Mot sluttampen tryter kanske man kan tillfoga.Thrill Kill Kult har svärta. orken, både till motionen och till den ena- alltid varit mycket fascinerade av mannen Magnus Sjöberg handa och fantasilösa musiken. I kompakt där nere i underjorden. Och av sex, droger, mörker på en grusväg någonstans i gnäll- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 12

bältet har vi plötsligt förflyttat oss till ski- skäggaporna i toppluvor brukar lyssna på. I Q-UNIQUE vans tolfte och avslutande (bonus)spår At The Pearlfishers fall blir det någon sorts ”Vengeance is Mine” the Graves. Inledningsvis framförs en twis- sakral myspop. Uncle Howie/Playground tad cirkusmusik-variant och i redan nämn- Jag gillar tanken på en konceptskiva om Q-Unique, från insomnade Arsonists, solo- da mörker på redan nämnda grusväg blir julen. Men i praktiken och genom The Pear- debuterar på Non-Phixions etikett Uncle stämningen minst sagt spöklik och jag lfishers immiga skidglasögon blir intrycket Howie. Redan på första låten The Resume trampar vettskrämd i vansinnestempo mot lite, vad ska jag säga, tveksamt. Men om påstår han att det var han som producerade hemmets härd. jag kommer ihåg det ska jag på julaf- båda Arsonists-plattorna och sen skryter Mer av den varan hade onekligen lyft tonskvällen dra mig undan med ett krus han om att han har rappat med John Len- denna orkester ur anonymitetens dunkel spetsad starkvinsglögg och sätta på den här nons son. och skivan hade dugt till mer än skivan för att se om den kan sätta fart på Som titeln antyder är Vengeance is motionsmusik. julkänslorna. Mine ett personligt album och flera låtar Ska du köpa Infinity Divine så se för all Johan Joelsson handlar om Q-Uniques uppväxt och kamp del till att utgåvan innehåller bonusspåren! AXEL RUDI PELL för att få skivkontrakt. Den numera obliga- Roger Bengtsson ”The Ballads III” toriska politiska låten om att ”Bush knock- PAN/TONE Steamhammer/Playground ed down the towers” tillhör de bättre i sin ”Newfound Urban Calm + Remix Album” Det finns inte mycket som är mer lumpet än genre. Vengeance is Mine hade varit jät- Bip-hop/Dotshop.se att bifoga någon/några nya låtar på en tebra om det inte var för att Q-Unique bara Kanadensiske Sidney LeRock, enligt vissa samlingsskiva. Gillar man gruppen blir man har ett röstläge och att det läget påminner uppgifter hans riktiga namn, bor numera i ju tvungen att införskaffa utgåvan trots att skarpt om Gunnery Sergeant Hartman i fil- Köln. Så det är kanske inte helt överras- man redan har flertalet av låtarna. När det men Full Metal Jacket. kande att Newfound Urban Calm bjuder på gäller Axel Rudi Pell är det inget stort pro- Daniel Severinsson techno och microhouse. Men också influen- blem – för hur kan man i ärlighetens namn ROYCE DA 5’9” ser från funk och pop smyger sig in och gilla någon som släppt tre balladsamlingar? ”Presents the M.I.C. Official Mixtape” varierar det hela. Det känns som omslagets Inte ens Scorpions kommer undan med en PIAS/Playground motsägelse (en bild på kravallpoliser mot sådan trots att de har få konkurrenter på Det där med mixtapes är en rätt lömsk idé. den pastorala titeln) fortsätter inne i ski- power ballad-sidan. Något som känns rätt och street som man van, där första låten är riktigt minimal Rainbow-covern The Temple of the kan hålla intresset uppe med mellan skiv- medan till exempel Unexplained Stains är King ligger som tredje spår vilket är precis släpp, men med total förnekelsemöjlighet, en betydligt stökigare technolåt med feta 8- rätt tajmat. Längre än så orkar jag knappt liksom. Ni fattar: ”Jasså, ni tyckte det var bitarsljud. Newfound Urban Calm är i lyssna, och än mindre engagera mig i Pells bra? Schysst” men ”Gillade det inte? Nja, mångt och mycket en klassisk technoskiva, lååånga skapelser. men det är ju inte skivan – vänta till jag med få melodier men desto mer hårda tech- Roger Bengtsson droppar den, den är phat!”. nobasgångar och härligt syntetiska ljud. PLACEBO Så att LL Cool J-klonen Royce, för CD två i paketet innehåller remixversio- ”Once More with Feeling: Singles 1996- övrigt helt i händerna på den producent han ner från Pan/tones vänner och stallkamra- 2004” har för tillfället, bestämmer sig för att testa ter,de flesta rätt överflödiga. Remix-CD:n Capitol vattnet inför nästa års släpp känns helt kon- saknar den helhetskänsla album-CD:n har, Inget nytt under solen. Förutom en låt på sekvent. Efter att ha fått en hit av Premier och ingen enskild remix sticker heller ut. franska och två nya spår.Resten har du för några år sedan (magnifika Boom) och Om det nu var så att remix-CD:n hängdes redan om du är fan. Och även om Placebo sedan släppt något som kan liknas vid en på albumet eftersom det aldrig skulle sälja sålde bra på sin senaste platta så känns musikalisk axelryckning är Detroitsonen nu på egen hand, då kanske man skulle skippat Once More with Feeling inte speciellt tillbaka med mixtapet M.I.C. det helt istället. fräsch. Nya singeln Twenty Years är också Och faktiskt, vattnet är varmt. Skulle Henrik Strömberg en seg historia utan lyft. detta vara Royces officiella nya fullängdare LAURA PAUSINI Gary Andersson skulle det vara helt okej. Merparten av spå- ”Resta in Ascolto” PUCKSPONY ren är signerade Asar,och är helt godkänd Atlantic/Warner ”People are Not for Killing” hardcorehiphop utan r’n’b-flörtar.Inget vi Det finns en intressant aspekt av den itali- Vesper/BonnierAmigo inte hört innan, men lyssningsbart. Studsiga enska popen; nästan allt som kommer fram En ond natts sömn. Och det som brukar fin- Jump har Nottz som ursprung – vilket tyd- i radio eller andra media låter ofta ganska nas i det hallucinatoriska drömstoffet skul- ligen alla spår på kommande plattan också likadant. Om det beror på att Italien skapat le mycket väl kunnat vara ackompanjerat kommer att ha. Låter lite riskabelt, men det sig den här lite melodramatiska nischen av Puckspony. ska bli intressant att se resultatet. Royce eller om vi själva blivit så avtrubbade att Puck är ett lömskt väsen i Shakespea- rappar bra, men är lite för opersonlig för allt som bryter mot övrig västerländsk pop res En midsommarnattsdröm. Men Puck- att fästa helt. Men, som sagt, jämfört med låter annorlunda, men ändå likadant, vet spony är ett lömskt experimentellt och det trista han släppt sedan Rock City är jag inte. postrockigt väsen från Stockholm. Bakom detta rena guldgruvan, med sköna Run Men Laura Pausini låter rätt ofta som namnet gömmer sig Huxflux Nettermalm DMC-ekande låtar som F*ck a Hook och en kvinnlig motsvarighet till gamle Eros, som också har ett finger med i band som tunga Buzzin. Ett måste om man är helt eller Gianna Nannini. Och det är väl här Beep The Kid, Baxter och Paatos. nere med Detroitscenen och tror att den är förklaringen ligger: gräddan av italienska På People are Not for Killing finns den grogrund för stor hiphop den aldrig powerballader låter precis likadant nu som både vackra och dissonantstöriga ljudland- varit (Eminem är ett freak mishap, inte ett i början av nittiotalet. Att sedan Lauras skap som skaver och stretar.Körpartier går symptom). Annars: helt lyssningsbart, om röst emellanåt är stark och personlig och hand i hand med nippriga psyktrummor.I man inte kan vänta på den riktige Detro- låtar och arrangemang kan sträcka sig bor- For Those About to Die hittar man en orgel itsonens nästa platta. tom det strömlinjeformade räcker inte. Det som kämpar sig fram i valstakt. Och det Kalle Malmstedt blir 1990 igen. Och hur kul var 1990? spelar ingen roll hur mycket man lyssnar på SAFE HAVEN Magnus Sjöberg skivan. Det finns ständigt nya saker att upp- ”Safe Haven” THE PEARLFISHERS täcka. Inspiration hämtas från band som MTM/Showtime ”A Sunflower at Christmas” och Godspeed You Black Emperor.Men Michael Vescera, Chris McCarvil, Phil Sua- Marina/Border Puckspony gör inga halvtimmeslåtar för rez, Eric Riordon och Mike Mongillo har en Det här var en lustig liten skiva som det det, utan hinner bränna av hela tolv låtar diger meritlista som du gärna kan kolla upp skotska bandet fiskat upp. Någon pärla vete på plattan. om du gillar melodiösare hårdrock. fan om det är.Men i alla fall en sjulåtarsp- Skivan känns helt klart intressant. Och Jag finner visst nöje i den, i samman- latta med någon slags välorkestrerad snö- vissa passager är så spännande att man hanget, rockiga Need a Change men i övrigt pop med jultema. stannar upp och bara lyssnar.Men överlag är det sedvanlig MTM-klass över utgåvan. David Scott startade det här bandet kan skivan kännas lite flytande. Jag hade Fantasier om spandexklädda metalwannabes redan 1989 och idag är han den enda kvar- uppskattat något kitt som höll samman omgivna av travar med hårspraysburkar varande medlemmen. Han tog bandnamnet låtarna till en starkare helhet. Eller att det dyker upp samma sekund play pressas på efter en opera av Bizet och är gravt förtjust hade funnits något mer dynamiskt och vari- spelaren och jag kan inte fatta hur nån orkar i Brian Wilson. Och det märks i hans musi- erat inslag i låtarna. Avsaknaden av själv- lira trista gitarrsolon i tid och otid tätt följd kaliska infallsvinklar.Låtarna är gjutna i klara melodihakar gör i det här fallet att av ett halvtaskigt ylande till fåniga texter. en varm och lekfull anda och Scott verkar man får lite svårare att direkt förstå vad Roger Bengtsson ha en fäbless för vinterklädda brudar och som gömmer sig på skivan. SAYBIA snowboardåkning. ”Snowboarding! It’s the Johan Joelsson ”These are the Days” only way to live/The only way to get your Capitol kicks on.” Men det rör sig inte om sån där Dessa fem danskar stoltserar med så klas- snabb och hurtig punk som de rödkindade siska namn som Søren, Jeppe, Jess, Sebas- Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 13

tian och Palle – och nu ska de bli interna- lefteå 1995 och min kompis höll på att Mine från 2001. Det är varierande kvalitet tionella popidoler.De har spelat in gråtmil- strypas av min kamerarem. Eller på första på både ljud och uppbyggnad men det är da These are the Days på Gotland, Anton Håkan Hellström-spelningen när vi gamla lite så det ska vara på en B-sidesamling av Corbijn har tagit de bygderomantiska band- som unga hoppade upp och ned och svetta- ett band som hellre spelar högt och snabbt bilderna och de låter som Coldplay light. des och skrek med i texterna. Det är så det än polerat. När de inte snuddar vid Radioheads känslo- ska vara när man går på konsert. Sällan Ska bli intressant att se hur de riktiga darr.Ja, ni fattar grejen. blir det så. När fantastiska M.A.S.S. värm- hardcore-fantasterna ställer sig till House Men jag gillar Coldplay. Och självklart de upp innan Libertines stod publiken of Pains remix av avslutande Just Look även Radiohead. Men jag har svårt för Say- avvaktande flera meter från scenen trots Around. I mina öron är den i varje fall en bia. De har ingen egen karaktär som jag att sångerskan hoppade ned på golvet och förhöjande överraskning. kan stödja mig mot. Jag blir aldrig intresse- valsade ut bland oss. ”Are you pissed?”, Andreas Eriksson rad, aldrig fångad. Kanske kan de istället ropade hon.Tystnad, så när på något svagt SILENT VOICES fungera på low impact skval-radio. ”nooo”. ”Okej, det förklarar varför ni är så ”Infernal” Gary Andersson tråkiga”, svarade Justine Berry. Ja, det var Crash Music/Border JANNE SCHAFFER nog därför.För vi svenskar kan inte röja På sin andra platta får finnarna verkligen ”Överblick” utan flera starköl innanför västen. Men det till det. Högintressant metal där stoner i Earmeal/Warner är ju inte det jag ska diskutera här egentligen. power metaltappning samsas med såväl Ingen kan väl ifrågasätta mannens kompe- The Sewergrooves gör mycket rätt. De progressiva som thrashiga inslag gör att det tens. En oerhört kompetent gitarrist, med har bra låtar,ett schysst sextiotalsbullrigt stundtals vattnas i munnen. Flertalet band meriter som slår många på fingrarna. Men sound, coola skivomslag och snygga poli- som nalkas power metal har svårt att få under de senaste tjugo åren känns det som songer.Mycket ”retro” (hemsk benämning) det att svänga utan att det låter schlager han satt sig ner lite för djupt i den där i samma mening som exempelvis Hellacop- och när det ska till refränger blir det oftast bekväma soffan där man kan vila på sina ters är ”retro”. Jag menar inte att något av mest jönserier av alltsammans. På Infernal lagrar.De senaste åren har jag bara suckat dessa band lirar retromusik, men influen- går gitarriffen inte av för hackor och mer- av uppgiven tristess när jag sett eller hört serna och flirtarna finns där.Dessutom var parten av refrängerna lämnas ojönsade honom stå och hålla orgier i konstgjorda Robban Hellacopter tidigare trummis i (vad nu det betyder). ljud i en ormgrop av effektpedaler.Och Sewergrooves. Men jämförelsen blir inte Michael Henneken sjunger riktigt bra samma uppgivenhet kommer över mig när helt korrekt – Hellacopters upplever jag och tankarna går bland annat åt Messiahs jag hör honom här.Nu är det ofta renare som mer sleazy och med skrikande gitarrs- (Ex-Candlemass/Memento Mori) håll. gitarrljud som dominerar,men här finns lingor i förgrunden. Mer hårdrock helt Läckerheter som Disease: Man och On the samma bekvämhet, samma mainstreamfåra enkelt. Medan den mullrande basen hos Wings of Rage borgar för att detta alster av slö lagomhet. Sewergrooves känns mer Music Machine, kommer spelas hos mig när jag passerat En hel del nya låtar,som inte lämnar eller en felande länk mellan Hellacopters både 30 och 40. något spår efter sig. En hel del gamla och Baby Woodrose. Roger Bengtsson ”klassiker”, som alla hört i bättre versio- På Constant Reminder trycker Sewer- THE SHADOWS ner.En späckad dubbel-CD med umbärlig- grooves gaspedalen mot mattan, låtarna ”The Final Tour” heter.Och när man trodde att ens uppgiven- hinner knappt sluta förrän nästa rivstartar. Playground het nått kulmen, så kommer den hemska Jag kan bara tänka mig hur röjigt det blir Alla stora gitarrister som började spela på versionen av en av alla tiders favoriter alla live.Tro fan att de hade skoj, publiken i sextiotalet var inspirerade av Hank Marvin. kategorier, Send in the Clowns. Och avgrun- Dresden. Vare sig det gällde Toni Iommi, Pete Tow- der öppnas. Det jag ändå saknar är något som nshend eller Eric Clapton så var Hank Magnus Sjöberg sticker ut. Det finns många band som låter gitarrguden nummer ett. När Shadows nu SEVEN WITCHES så här så det behövs något extra, något som gett sig ut på sin The Last Tour fyller de ”Year of the Witch” skiljer agnarna från vetet. Att halva bandet arena efter arena världen över och i baga- Noise/Showtime kommer från Kiruna är i och för sig coolt. get har de inte bara senaste hitsplattan Seven Witches är en vattenring av tysk The Sewergrooves är äckligt bra. Men jag Life Story utan också otaliga plattor och hårdrock, Metalchurch och Judas Priest. känner inte att luften går ur mig. Helt. hits. På den här inspelningen från London Bandet är också långt ifrån lika bra. Annica Henriksson tidigare i år har de tack och lov inte försökt Största akilleshälen är låtmaterialet, TOMMIE SEWÓN förfina sitt sound alltför mycket. Göteborg även om Megadeths David Ellefson bidragit ”Levande ikon” får finfrämmat den 27 april. Sista chansen till kompositionerna. Sångaren James Rive- Salvadore! Produktion/Naxos att se den numera gråhårige gitarrguden ra, i lång rock och svarta mördarhandskar, Som någon som inte riktigt bestämt sig för med de för stora glasögonen alltså. Våga är däremot fruktansvärt kompetent. Det är om han vill vara Lars Winnerbäck eller inte missa det! genom honom som en del av låtarna ändå Tomas Andersson Wij tuffar Tommie Sewón Jonas Elgemark orkar fram. på rätt behagligt. Lite lagom småpoppigt, SARAH SLEAN Dessutom är albumets Jacob-segment så där så att man ofta kanske låter det bli ”Day One” ett spännande experiment, med Voice of omedveten bakgrundsmusik. Ibland kanske Wea/Warner Jacob som höjdpunkten. För den som ska- lite väl behagligt, lite väl vanligt, alltså. Och Det råder ingen tvekan om att Sarah Slean kar av sig Spinal Tap-vibbarna, vill säga. lite synd kan det kännas ibland. För där är en stark musikalisk kvinna. Som sådan En annan höjdpunkt som måste nämnas musiken blir så där alldeles för lagom, kan är jämförelserna med PJ Harvey och Tori är Metal Asylum. Kanske inte världens texterna vara rätt innehållsfyllda. Gillar det Amos fullständigt relevanta. Men där exem- bästa låt, men väl världens coolaste text. sätt Sewón tar sig i kast med debatten pelvis Tori gått vilse i navelskåderi håller ”Creeping Death-uh/Quiet Riot/Bang your kring programmet Idol 2004 utan att bli Sarah ett fast grepp om det extroverta. head”. I Metal Asylum droppar Seven Wit- slagordsstinn, utan att förta sig med arro- Ingen av ovanstående jämförelser är dock ches fler metalreferenser än vad Rob Hal- ganta superlativer.Att bara ge en värmande egentligen helt och hållet rättvisa. För ford ens gör på ett år. och ljus bild av hur verkligheten kan se ut, Sarah Slean ligger nästan lite mer åt Torbjörn Hallgren om bara tron, säkerheten och viljan finns avantgarde- och art-rock-hållet. Det blir THE SEWERGROOVES där och ingen måste pressa ur sig krystade lite teatraliskt emellanåt, men hela tiden ”Constant Reminder” och förnedrande omdömen. Men i övrigt hållet i strama och starka tyglar.Emellanåt Wild Kingdom/Sound Pollution har man redan hört allt. För många gånger. lite som Eleni Mandells starkaste stunder. I pressreleasen står det om ett gig i Dres- Magnus Sjöberg Och det växlar mellan pop, rock, vaudeville den när Sewergrooves var tvungna att göra SICK OF IT ALL och flummighet, utan att bli någotdera. Det fyra extranummer för att publiken vägrade ”Outtakes for the Outcast” är ofta vackert och dynamiskt, ofta med låta bandet kliva av scenen. Jösses – det Fat Wreck Chords/ arrangemang som lyfter upp låtarna till låter som en magisk konsertkväll. Om ban- De gamla hardcore-pionjärerna samlar sig nivåer de egentligen kanske inte hör hemma det verkligen var så bra kan jag inte uttala och som namnet på skivan antyder handlar på, men det gör detsamma. Det är gjort mig om eftersom jag inte var där.Däremot det om låtar från gruppens karriär som av med sådan övertygelse att man bara kan kan jag känna att jag verkligen skulle vilja okända anledningar inte hamnade på de låta sig övertygas. uppleva en sådan publik. En publik som inte officiella albumen. En godispåse med hårt Magnus Sjöberg står och trängs vid baren förutom de fem och svårsmält innehåll som säkert förgyller SON OF CLAY hardcorefansen, alternativt kompisarna till mången supporters skivsamling men per- ”The Bird Who Never Were” bandet, som står längst fram med nävarna i sonligen är jag för ointresserad för att ta Komplott/Dotshop.se luften. Jag skulle också vilja befinna mig till mig all attityd och ilska som förmedlas. Förra året kom Son of Clays debutalbum mitt i röjande publikhav som inte känner Låtarna på Outtakes for the Outcast Face Takes Shape på Komplott. Det var en annat än kärlek till bandet. sprider sig från Just Look Around (från en skiva som kändes skissartad och samtidigt Visst har jag gjort det någon gång. Som bootleg-kassett daterar 1992) och fram till väldigt schematisk. En motsägelse i sig, jag när jag blev nedtrampad till Suede i Skel- Never Measure Up samt The Future is vet. Men det kan inte hjälpas, jag kommer Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 14

att tänka på denna motsägelse när jag nu heterna som nu uppenbara sig försvunnit då tor och singlar generellt. Att de fungerar lyssnar på Son of Clays andra album. Och och jag hade suttit med en hyfsad platta bra för sig själv men drunknar gärna när det är inte så konstigt, för The Bird Who poppunk istället. Nu är skivan den injektion den omges av annat? Kanske inte lika Never Were tar vid där Face Takes Shape popmusik jag behöver för att leva. Just dominerande företeelse i countryvärlden, slutade. Precis som på debuten är musiken sådär enkelt, klart och tydligt är det. Jag men visst finns lite av det här.Det missvi- irriterande och vilsam på samma gång. Det har känt på mig att jag kommer att älska sande, då? Jo, här finns 51 låtar,inte 50. är som om Andreas Bertilsson rastlöst sit- dess ytligt sett slafsiga popmusik och dess Naturligtvis finns här också en extra låt, en ter och skrapar fram och tillbaka med sto- småstökigheter.Vilket förstås är en helt ny låt, som det plägar göra på samling- len samtidigt som han skapar avslappnade underdrift. Stella Rocket har fått min dag ar.Det lustiga i det här fallet är att den harmonier och vackra melodiskisser.Detta att se annorlunda ut. Signaturmelodin (i faktiskt nyligen släpptes som singel, och: rastlösa beteende får en betydande inver- sann Monkees-anda) är första steget in i en ta-daaa… Gick upp på förstaplatsen i bör- kan på musiken och ger den en neurotisk värld där saker och ting lyser så starkt och jan av oktober 2004. Förutsägbart? bismak. Det intressanta är att detta inte bländar en massa skitsaker med sitt klara Magnus Sjöberg leder till någon störning i lyssnandet, snara- sken av sanningar.Det tvingar mig att foku- STRAYLIGHT RUN re skärps hörseln för det som händer i de sera på att sätta mig på bussar och åka ”Straylight Run” olika styckena. Örat stöder sig på de ideli- söderut. Kärlek. Det är så tydligt, enkelt, Victory/Border gen återkommande avbrotten, ansatserna, rättframt och supercharmigt fast väldigt Blev lite förvånad av den avskalade ljudbil- klippen och avbrotten. En postmodern este- allvarligt på något sätt. Som något slags liv. den bestående av klockspel och piano på tik? Möjligtvis. Fredrik Eriksson förstalåten The Perfect Ending. Den låter Till skillnad från Face Takes Shape är RACHEL STEVENS som något som Azure Ray hade kunnat dock The Bird Who Never Were mer öppen ”Funky Dory” spotta ur sig på sin senaste platta. i sin sättning. Debuten ägnade mycket tid åt Universal Jag förknippar annars Victory Records extrema ”närbilder” av små, små datapro- Rachel Stevens började sin karriär i S Club artister med superskrikig hardcore. Men i cessade ljud, som om någon tagit en 7, sju brittiska ungdomar som lanserades i Straylight Runs fall är det nästan helt elektronisk impuls och blåst upp den till sin egen tv-serie på BBC och nådde stora uppåt väggarna. Men det blir lite hårdare ju gigantiska proportioner för att ställa ut den framgångar i hemlandet – tills de tre killar- längre debutskivan lider.I The Tension and på en hel gallerivägg. Detta resulterade i na i bandet arresterades för cannabisinne- the Terror bjuder New York-bandet på en att jag stundtals kunde känna mig instängd hav och deras präktiga image raserades. portion refrängstark emocollegerock. i datorns kretsar på debutskivan, men på Numera har hon hunnit bli 26 och kan där- Men överlag tycker jag att Straylight The Bird Who Never Were har Bertilsson för porra loss lite när hon känner för det Run glimmar starkast när man håller sig öppnat upp mot musikhistorien.Trä- och utan att riskera karriären. borta från distpedalerna som i den piano- metalljud dominerar nu ljudbilden mer,lik- Funky Dory släpptes redan förra året i baserade Existentialism On Prom Night som processade gitarrer och klarinetter. Storbritannien. Men först nu får svenska vars luftiga pianokomp sveper in skivan i Sättet han använder dessa ljud på för tan- skivköpare ta del av Rachels opersonliga ett melankoliskt och gulblekt skimmer.Det karna till storheter som Karlheinz Stock- och fega reklamradiopop. Materialet är känns som Straylight Run vill vara både ett hausen, John Cage eller de mest elektriskt skrivet av bland annat Cathy Dennis – som avskalat popband och ett köttigt emocore- laddade kompositionerna av Bruno Mader- låg bakom Kylies Can’t Get You Out Off My band. Och i det uppstår en del komplikationer. na. Bertilsson har tagit ett steg mot konst- Head och S Club 7:s Never Had a Dream Men i refränger som den till Another musiken men behåller ändå electronican Come True – och svenske hitkompositören Word for Desperate funkar kontrasterna som viktig beståndsdel. Ett lysande beslut. Anders Bagge. Ingen av dem har haft hårt och lugnt. Det tunga strålar samma Mats Almegård någon av sina mer inspirerade stunder.Och med det finstämda och formar en tilltalan- STATUS QUO Andrea True Connections More More de enhet. ”The Greatest Hits XS All Areas” More? Det är klart att man spelar in den John Nolan får tyvärr för sig att ge Universal om man desperat vill ha en hit. ifrån sig skrikattacker lite för ofta. Och det Att ett band som Status Quo kan vara så Thomas Nilson är inte så bra. För Nolans röst är så där. omtyckt. Fattar inte riktigt det. Vet inte hur ROD STEWART Den är varken bra eller dålig. Och det är många plattor och greatest hits de släppt. ”Stardust – The Great American Song- likadant med Straylight Run. I sina sämsta Boogierock med traditionell bluestolva i book,Vol.3” stunder som i Dignity and Money låter det grunden blir olidligt tråkig i längden. Slås J/BMG som ett soundtrack till en billig amerikansk av att låtarna är så långa. I snitt drygt fyra Så han fortsätter,Rod. Han fortsätter att ungdomsserie. Men när bandet håller sig minuter.När det gäller boogie tycker jag ge sig på amerikanska standards, han fort- borta från collegerocken upptäcker man att personligen att det räcker med max två och sätter det som ser ut som en dröm att en det finns potential i låtskrivandet. en halv minut. Att det är en dubbel gör ju gång bli en del av salig Frank Sinatras Och det blir schysst variation när Johns inte saken direkt angenämare. En rolig sak skugga. Suck. Jag menar,visst, det går inte syrra Michelle Nolan tar över sångmicken är att Fireside-Pelle mixat You’ll Come att klaga på låtmaterialet, högklassigt rakt och sjunger Two Sheds and Hot Tubs. Around som är en ny låt. Bandet ville för- igenom. Det går inte att klaga på gästartis- Johan Joelsson nya och ruffa till sitt sound. Genidraget ter; Dolly Parton, Eric Clapton, Stevie SVARTEPAN lyckades. Det låter tuffare. You’ll Come Wonder.Nej, det som gör det hela så urbota ”Nattvandring” Around är en av höjdpunkterna tillsam- likgiltigt, på gränsen till upprörande likgil- Ant Nest/Record Heaven mans med Pictures of Matchstick Men och tigt faktiskt, är Rod själv. Med en röst som Svartepan lirar riffbaserad, gungig rock Ice the Sun, båda från 1968. Fast då lät de tidigare kunnat sätta prägel på och magigö- med svenska texter.På pappret låter det i och för sig mer psykedelia än boogie. ra ibland rätt slätstruken rock, blir det här intressant, men väl i stereon är det dessvär- Per Lundberg GB bara tunt och meningslöst. Många av de re inte särskilt bra. Bandets andra album, STELLA ROCKET här låtarna har gjorts på så många andra Nattvandring, innehåller den ena styltiga ”Stella Rocket” och bättre, personligare, sätt än vad Rod texten efter den andra – framförda av två Planekonomi/Border mäktar med. Han får gärna fortsätta stå och unisona, skrålande röster – och då hjälper Jag vill inte att Stella Rocket ska bli en blekt hesa sig igenom crooner-repertoaren, det inte att musiken i sig stundtals engage- sommarkatt med brottarsingeln Animals. bara jag inte behöver konfronteras med den. rar.Ibland låter det lite Velvet Revolver, För när jag nu i novemberrusket sitter med Magnus Sjöberg ibland Black Sabbath, på någon låt en deras debutskiva, finns det egentligen inget GEORGE STRAIT gnutta Alice in Chains – men det går helt bättre än att försvagas av detta förtjusande ”50 Number Ones” enkelt inte att ta på allvar när resten av popband. Jag vill att många skall bli det. MCA Nashville/Universal framförandet mest irriterar.Pastishen på Stella Rocket har en oskyldighet och ving- George Strait är en ikon. George Strait är Allan Edwalls gamla visa Möss och männi- lighet som kanske är en ärlighet som i vil- en av de största. Åtminstone om man bara skor får troligtvis den gamle estradören att ket fall som helst är så fruktansvärt viktig räknar den där balladdominerade grenen av rotera i sin grav. och bra för alla att ta del av. Jari Haapa- de milsvida slätternas och de ensamma Mattias Falk lainen har producerat en hel näve poplåtar barernas country.Titeln är faktiskt helt TALPA CAECA som alla är förtjusande emotionella omska- sann om än missvisande. George Strait fick ”Odes to the Postmodern Century” kare. Det finns alltid en värme och omtanke för två år sedan sin femtionde förstaplats Solid Senders i hans produktioner som är oefterhärmlig på countryns singellista. Den första kom Att svensk hiphop inte behöver vara Petter, (The Concretes förde han till stordåd). 1982. Här är alla samlade i kronologisk Latin Kings, Ken, Looptroop eller Timbuktu Stella Rocket är en sådan skiva som jag ordning. Och om man söker en mer scenisk, är skönt. Att det finns en undergroundhip- längtat efter hela hösten. Jag kan i ett en ibland varande mer Las Vegask variant hop som lutar sig mer åt sjuka ljudcollage svagt ögonblick sakna den lätt kaotiska av Dolly Partonska låtar till tajt komp med och skruvade beats är också skönt. Det är känslan som jag fick första gången jag såg steel guitar,piano och gitarr så finns inget här det skulle vara så lätt att skriva att det dem live, som ett tidigt Shonen Knife lika bättre. Men det blir lite väl tradigt i läng- är skönt att Talpa Caecas debutalbum Odes förvirrat vänligt. Kanske hade kristallklar- den. Brukar inte det vara grejen med listet- to the Postmodern Century finns. Och delvis Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 15

är det väl skönt. För här finns en DIY-atti- riktigt tråkig, med så stela, trista beats, att TRAVIS tyd, en förmåga att inte hålla fingret i luf- den lyckas dra ner hela skivan. 718 låter ”Singles” ten och se vartåt det blåser.Adam F-influ- riktigt oinspirerad. Jag hade gärna köpt en Sony enserna lyser igenom, kanske främst i skiva med bara Ghost, även om han börjar Jag hade nästan glömt bort att de fanns. inledande Chainsaw-Paradigm, och det ori- bli gammal och tappa stinget, så är det helt Någon som kommer ihåg låtarna Sing, enterar denna skiva mot drum’n’bass, klart hans egna Guerilla Hood bäst på ski- Why Does it Always Rain On Me, Flowers electro och fläskiga ljudskisser.Men riktigt van. Och spåren med honom,Trife och Met- in the Window eller Side? Det har varit ett skönt är det inte.Trots allt. För produktio- hod Man The Drummer. De klarar sig bätt- par år sedan de gav något ljud ifrån sig, nen håller inte. Visst, det är underground, re utan ett gäng vråliga kompisar i släptåg. Travis. I varje fall känns det så. Även om men även där måste man väl kunna önska Plattan blir tyvärr det senaste tillskot- det finns ett par spår på samlingen Singles sig att det inte låter bängt när musiken tet i högen av oinspirerade gangsterklichéer som är daterade till 2003 och nya Walking strömmar ur högtalarna? Och rappen hål- som släppts de senaste åren. in the Sun från i år,känns Travis som ett ler inte heller.Framför allt i The Perfect Moa Stridde band på väg in i glömskans mörka vrå och Soldier och Balloon Tune knakar det i rap- TIESTO frågan är om denna samling är det definiti- fogarna och låter som om de tre små Dis- ”Parade of the Athletes” va slutet. En del av mig är likgiltig inför ney-grisarna rhymar om vargen som ingen Magik Muzik/Playground deras framtida öde men det finns en annan är rädd för.Kanske kommer uppföljaren att När jag i somras satt framför TV:n och sida som gärna hör mer av dem på radion. bli bättre, men det återstår ju att se. kollade in ett av världens största spektakel Det första som slår mig är hur otroligt Mats Almegård slog det mig – vilken tur att det blev Aten mycket nittiotal det låter – det är ingen TESTBILD! och inte Stockholm! Och det var inte för överraskning att låten Tied to the 90’s är ”The Inexplicable Feeling of September” att jag skulle störa mig på alla OS-turister med – men samtidigt är det ett ganska Friendly Noise/Dotshop.se på tunnelbanan. Nej, det var tur att det inte lagom behagligt återseende. Framförallt är September är just över och ser man tillba- blev Stockholm, för vem skulle ha spelat det deras förmåga att skapa melodier,som ka kan man hålla med malmöbandet Test- musik för masspubliken? DJ Tiesto och svänger på ett skönt sätt oftast med gung- bild! om att det är en månad som genererar Björk? Knappast. I ett land så grundmurat ande och rogivande känsla, som gör att ganska oförklarliga känslor.Det är den rock- och poppigt som Sverige är skulle resan tillbaka i tiden blir angenäm. Det är månad på året då stressen sätter igång man nog ha valt någon slät och etablerad först när de försöker tuffa till sig med hår- igen, efter en loj sommar med semester och rockfarbror som John Fogerty eller kanske dare riff som det hela börjar spricka i kan- planlöshet, vilket känns rent fysiskt i låtar försökt få Roxette att återförenas? terna och rasera en smula. Den tillfälliga som inledande Another Day och Rain and Ja, jag är partisk. Men det jag såg i hårdheten känns stel och onaturlig. Håll er Air, där gitarrerna jagar på körsången i Aten var mindre en invigning av Olympiska till de lugna ögonblicken. Ni är bäst på det. värsta gå-till-jobbet-jäktet. Spelen, utan mer dans-/electronicamusikens Andreas Eriksson Men september är även en månad fylld stora och breda erkännande. Och tro mig MAGNUS UGGLA av skönhet. Kanske den vackraste av alla när jag säger att det inte hade hänt i ”Den tatuerade generationen” rentav? Träden brinner i rött och gult, him- Stockholm. Så jag lutade mig tillbaka och Sony len är klarblått krispig och lätt att andas, njöt av att man i Grekland vet att det är Trodde inte det var möjligt längre – det har molnen sveper snabbt förbi – precis som i trance som rockar stadiumarenor och att trots allt inte skett så ofta. Men Magnus fina Clouds in Transit med framträdande man vågade bjuda på Björk och inte något Uggla kan fortfarande beröra. Det sker för- akustisk gitarr blandat med fältinspelningar. mer slätstruket. visso bara en gång på Den tatuerade gene- Vemodets månad är den i hög grad Och nu sitter jag här med Parade of the rationen. Men i sjättespåret Minnena av också, september.Eftertankens tid efter Athletes. Och den är vad den är.Det är dig lyckas han sätta fingret på separatio- sommarens skratt och livsbejakande hän- musik gjord för hela världen samtidigt. nernas stora dilemman. Och få det att kän- delser.September är tiden för långa prome- Storslagen, pompös och megaloman musik nas. Minnen som ska städas bort, tankar nader i höstlöv och djupa samtal på caféer. som inte är så värst kul. Det är trance för ska riktas på annat och man ska hitta Som över tjugo minuter långa Sparks from massorna och det är inget fel med det. Men vägen till den nya vardagen. Annars är Extinct Steelworks som består av ljudin- det är definitivt inget som engagerar.DJ det… ja, som det brukar vara. spelningar som är anonymt abstrakta. Tiesto är en DJ av stora mått, men som Uggla har blivit sin egen institution. Testbild! ger på sitt andra album helt producent tycker jag inte att han funkar Texten står oftast så mycket i första rum- enkelt ett soundtrack till en av årets måna- bra. Precis som med hans Just Be-album met att musiken varken kommer i andra der.Det fina är att jag tror att det funkar tidigare i år alltså. Samtidigt njuter jag eller tredje. Han har ett par nya ämnen per nästan lika bra hela året. Så vänta inte med ändå. För det är ett dokument över att den platta som ska raljeras, förlöjligas eller att lyssna i elva månader,bara för att du Olympiska kommittén valde att satsa på enbart belysas. Denna gång har det kommit precis missat september. dansmusiken och inte på något annat. till brats och personer på landsbygden som Mats Almegård Mats Almegård trånar efter storstaden. Och ja, han lyckas THEE SHAMS CARLA TORGERSSON väl – rimmen sitter där de ska. Men det är ”Please Yourself” “Saint Stranger” som sagt texterna som tar så stor plats att Fat Possum/BonnierAmigo Glitterhouse/ det musikaliskt blir åderlåtning. Att det kommer nya och unga band från det Carla Torgersson har ett mångårigt förflu- Dåliga recensioner men stabila försälj- legendariska Fat Possum får en att lyfta på tet som medlem i The Walkabouts men det ningssiffror har gått hand i hand länge för ögonbrynen. Bolaget har ju annars speciali- här är hennes första soloalbum. I skivkon- Uggla. Har en femkrona i fickan som säger serat sig på att signa gamla och elaka gub- volutet ser det ut som om hon inte ändrat att det blir samma visa även denna gång… bar med gitarr.Thee Shams är ett gäng om klädsmak sedan 1992. Med tanke på att Niklas Simonson fem personer från Cincinatti i USA. Som nittiotalet så smått börjat komma tillbaka i VOODOO GLOW SKULLS ett distat Rolling Stones á la Sticky modevärlden skulle man kunna tolka det ”Adicción,Tradición, y Revolución” Fingers eller en ecstasypåtänd Muddy som extremt trendkänsligt, men min intui- Victory/Border Waters.Thee Shams premiärskiva får med tion säger mig att det är precis tvärtom. Skivan inleds med ett samplat citat från beröm godkänt för sin energi, respektlöshet Musiken låter som en uppvisning i konst- Clockwork Orange och sen bär det av in i och attityd. Helt enkelt bra rock’n’roll. närlig eklekticism. Carla Torgersson mixar punklandet. Hur Voodoo Glow Skulls låtit Per Lundberg GB electronica, amerikansk folkrock, slavisk på de tidigare skivorna låter jag vara osagt THEODORE UNIT och romsk folkmusik, bysantinsk kyrkomu- men faktumet att de använder blåsinstru- ”718” sik och psykedelia. Dessutom använder hon ment är lika förvånande som uppskattat. Sure Shot/Playground sig av ljud inspelade i sin omgivning: dörrar Det svänger rejält med en upplyftande ska- Jag trodde att allt i regi av Wu Tang-vete- som stängs, pengar som skramlar och så influens som gör att benen vägrar vara stil- ranen Ghostface Killah var dömt att lyckas. vidare. la. Ljudet är en aning hårdare än hos andra men i och med hans ihopsamlade gäng The- Resultatet är inte helt oväntat rörigt band i samma musikklass. De gamla odore Units mixtape 718 har jag insett att och pretentiöst vilket gör ljudbilden svår- punkrävarna visar att de fortfarande har en så inte är fallet. Det såg ut som ett vinnan- tillgänglig. Carla Torgerssons dova röst hel del att förmedla. de koncept med Method Man,Trife och hjälpte till att göra The Walkabouts till ett Andreas Eriksson Cappadonna i spetsen. Det är ingen skitski- av Seattlescenens populäraste band och i GERIANT WATKINS va, men med den här lineupen så är jag de lugnare spåren kommer den till sin rätt, ”Dial ´W´ for Watkins” definitivt besviken. men det hjälper inte. Helheten påminner om Proper Music/BonnierAmigo Kvaliteten på rapparna varierar kraf- en soppa där kocken lagt ner alla kökets Mördande tråkig gubbrock av allra sämsta tigt, något som märks tydligt på Pass the kryddor huller om buller utan att smaka av. sort.Till och med tråkigare än Nick Lowe. Mic där hela crewet deltar.Det är inte all- Oätlig. Walesaren Geraint Watkins trampar vatten tid ett säkert bevis på att man är en bra Moa Eriksson i glömskans bottenlösa brunn. rappare bara för att man är polare med Per Lundberg GB Ghostface. Och produktionen är stundtals Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 16

ROBBIE WILLIAMS JESSE COLIN YOUNG parater med smör varje gång Senza una ”Greatest Hits” ”Living in Paradise” Donna spelats. Och jag måste säga att jag Capitol Ryko/Showtime på grund av just den låten blivit allergisk Om britpopen låg i dödsryckningar efter Be Det sägs att hans hem i San Francisco mot Zuccheros röst – jag kan inte höra den Here Now så var det som brann ner,och att han flyttade till Hawaii utan att få Senza una Donna i skallen. Men slutligen avlivade den med Angels. En före för att starta på nytt. Men trots en diger här,i duetter med Sting, B.B. King och She- detta pojkbandsmedlem som lät som Oasis meritlista och en del ändå helt okej verk ryl Crow (okej, och Paul Young – den är – fast bättre. bakom sig kan detta inte förlåta Living in med, smörhiten, här också…) inser jag att Den bedriften är Robbies lilla bidrag till Paradise. Att göra countryrock med haw- det finns mer.Inte så att jag fullständigt musikhistorien. Allt han gjort senare i kar- aiianska inslag trodde jag var bortom kapitulerar,men att det finns dimensioner riären saknar betydelse. anständighetens gräns.Yngwe Stoor,var är och låtar som ändå berikar ens uppfattning. Han har gjort usla singlar.När Rock DJ du när vi faktiskt behöver dig? Gillar Muoio Per Te, duetten med Sting. röstades fram som bästa låt på någon Magnus Sjöberg Har hört den många gånger,men glömt. MTV-gala erkände en förbryllad Robbie att NEIL YOUNG Pure Love visar att gamla Cranberries- han inte förstod vad tittarna sysslade med. ”Greatest Hits” sångerskan Dolores O’Riordans gapiga Han har gjort bra singlar också. Den bittra Reprise/Warner framtoning fungerar utmärkt som duet- uppgörelsen i No Regrets med Neil Tennant En samling med Neil Young som inleds med tingrediens. Dock är det så att knappt hälf- på körsång. Feel. The Road to Mandalay Down by the River tätt följd av Cowgirl in ten av spåren känns kul att höra, resten naturligtvis. Men de saknar som sagt bety- the Sand blir aldrig överflödig. Down by the känns lika fräscht som murket trä. Skönt delse. River är ju en av de starkaste låtar Neil att fått bort en del av fördomarna mot Orsakerna till att Robbie Williams är en Young spelat in. Danny Whittens och Neil Zucchero, men det här är som helhet inget superstjärna får man söka någon annan- Youngs gitarrsamspel är rysande och till- jag vurmar speciellt mycket för.Egentligen. stans. sammans med det återhållsamma kompet Magnus Sjöberg Thomas Nilson blir det oslagbart effektivt.Youngs stämma WONDERFOOLS är skör men nervig och man hålls på ”Future Classics” sträckbänken i låtens dryga nio minuter. Wild Kingdom/Sound Pollution Samma sak med den extraordinära Cowgirl Fråga: Om man får släppa en platta, varför in the Sand där också gitarrsamarbetet är sätter man en bild på en kvinnas urringning magnifikt, detta är ökenrock mer än något på omslaget? Är det coolt? Är det konst? annat. Är det ironiskt? Ja, inte fan vet jag. Inne i Inte bara de självklara låtarna som CD-häftet finns en bild på bandet (Wonder- man kunde förvänta sig alltså på en Neil fools är fem punkrockers från Norge). På Young-samling. Men givetvis får vi också en bilden äter de burgare och pommes frites, Heart of Gold, en Rockin’ in the Free några starkspritflaskor finns strategiskt World och en Helpless. Jag kan hålla på placerade på bordet framför dem. En kille och mala flera sidor om hur mycket jag gil- tuggar på telefonkort och en annan pekar lar det mesta som Neil Young gjort men jag finger.Yeah! Right on, killar.ROCK liksom! nöjer med bekräfta att han då och då är Hö hö, fett grymt! störst. Det är så roligt hur vissa band vill por- Jonas Elgemark trättera sig. Ännu roligare blir det när man ZEGUNDER hör musiken. Mirakelidioterna lirar fjant- ”Distant Birds? Thought They Were Leaves” punk – med naiva texter om sprit och tjejer Neo Ouija/Dotshop.se som gnäller – på största allvar.Eller? Typ Kollar man upp staden Haifa på någon som vad heter alla de där amerikanska researrangörsida får man veta att det är banden med bockskägg och för stora Israels tredje största, att den ligger vid kus- shorts? Blink 112? Blink 911? Ja, alltså – ten – hiskeligt vackert mellan Medelhavet jag gör som Sverker.Ner i soptunnan. och Carmelbergen. Denna skönhet har Annica Henriksson Alosha Tsinovoi och Gil Cohen försökt WU-TANG CLAN fånga i elektronisk ambient och man får ”Disciples of the 36 Chambers: Chapter 1” säga att de lyckas rätt bra. Man tycker sig Sanctuary/BMG höra fiskmåsar skrika, hur havet häver sig Eftersom i stort sett alla Wu-Tang-med- och hur solen strålar ut över de höga ber- lemmars solokarriärer gått på tomgång de gen. Musiken är sån: väldigt filmisk och senaste åren ryktas det om att RZA ska episk. Dessutom är det en riktig avslapp- sammankalla mannarna och börja satsa på nande skiva som ibland lider av att det blir klanen igen. Första steget är att släppa ett lite väl kitschigt och Enya-liknande. Men samlingsalbum och den här liveplattan från sådana övertramp är ändå i minoritet på en konsert i Kalifornien i somras. Hiphop är Distant Birds? och det finns tillräckligt en av få musikstilar som oftast funkar bätt- med störande klickljud för att det ska ge en re på skiva än live och det här är inte undan- bra balans till solskensharmonierna. taget som bekräftar regeln. Det är visserli- För som det välkända myntet har ju allt gen mäktigt att höra med vilken intensitet två sidor.Haifas baksida är den stora ham- alla rappar (eller gapar), men ljudet är ett nen och kraftverket. Oljespill, nedsmutsning skämt och oftast kör de bara några rader och naturförstöring. Sånt man aldrig får se och hooken från varje låt. Men det är impo- i en turistbroschyr,men som Tsinovoi och nerande att läsa låtlistan och inse hur Cohen givetvis lever med dagligen. Och det många odödliga hits Wu-Tang Clan gjort. är väl detta de försökt få att flyta in i musi- Daniel Severinsson ken med lite mer disharmoniska ljud. I alla YELLOWCARD fall är det vad de själva säger.Jag tycker ”Ocean Avenue” nog att det blir lite för lite skav i den här Capitol musiken för att man ska börja fundera på Hur många fler alternativa punkrockband att den rymmer samhällskritik. Och när det från Amerika klarar vi av innan förståndet inte räcker med musiken utan det krävs får kortslutning? Dessa band tycks ploppa långa uttalanden från bandet för att man upp som epidemispridande svampar ur jorden. ska hänga med på det. Ja, då har budskapet Att Yellowcard försöker förnya genren inte varit tillräckligt tydligt på skivan. med fiol är på pappret ganska intressant Så glöm politiska och miljömedvetna men en tv-spelning visade hur illa det kan statements för en stund och njut av en bli i verkligheten. Det låter inte fullt så illa vacker skiva. Det är den nämligen värd. på skiva men det beror nog mer på att fio- Mats Almegård len har producerats bort i bakgrunden. ZUCCHERO Nä, det här får bli en varning för oinspi- ”Zu & Co” rerat uppförande, eller ett gult kort om vi Universal ska vara fyndiga. Nästa gång åker det röda För många har han alltid varit, och kom- upp. mer alltid att vara, mannen som tillsam- Andreas Eriksson mans med Paul Young kladdat ner radioap-