Demokratin Och Det Politiska Essäer Om Samtidens Politiska Tillstånd Anders Burman Och Shamal Kaveh (Red.) Södertörn Studies in Intellectual and Cultural History
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Demokratin och det politiska Essäer om samtidens politiska tillstånd Anders Burman och Shamal Kaveh (red.) Södertörn Studies in Intellectual and Cultural History 1. Anders Burman & Synne Myrebøe (red.), Martha Nussbaum. Ancient Philo- sophy, Civic Education and Liberal Humanism, 2019. 2. Anders Burman & Shamal Kaveh (red.), Demokratin och det politiska. Essäer om samtidens politiska tillstånd, 2020. Huvudredaktörer för skriftserien är Anders Burman och Leif Runefelt. Omslagsbild: AJ Colores från Unsplash Demokratin och det politiska Essäer om samtidens politiska tillstånd Anders Burman och Shamal Kaveh (red.) Södertörns högskola Södertörns högskola (Södertörn University) The Library SE-141 89 Huddinge www.sh.se/publications © Författarna Omslag: Jonathan Robson Grafisk form: Per Lindblom & Jonathan Robson Tryckt: Elanders, Stockholm 2020 Södertörn Studies in Intellectual and Cultural History 2 Södertörn Academic Studies 79 ISSN 1650-433X ISBN 978-91-89109-13-1 (tryck) ISBN 978-91-89109-14-8 (digital) Innehåll Inledning ANDERS BURMAN & SHAMAL KAVEH 7 Att återpolitisera demokratin ANDERS BURMAN 19 Medborgare, jag repeterar, medborgare Demokrati i det tjugoförsta århundradet? MATS ROSENGREN 41 Demokrati och politisk ontologi Om William Connollys pluralism SHAMAL KAVEH 71 Kulturkrigets kultursjukdomar Patologisering som politik och problemet med diagnostikens retorik JENNY GUNNARSSON PAYNE 97 Kungligt begär Den undertryckta konflikten mellan monarki och demokrati EDDA MANGA 115 Demokratins torg JEFF WERNER 139 Platsens demokratiska mikropolitik Anknytning och oinbjudet kroppsligt deltagande i styrda urbana kontexter MARCEL MANGOLD 163 Om författarna 189 Namnregister 191 Inledning ANDERS BURMAN & SHAMAL KAVEH Enligt många bedömare befinner sig den liberala, parlamen- tariska demokratin – som under 1900-talet firade stora triumfer och etablerades som någon sorts överideologi – i en allvarlig kris, en världsomspännande, accelererande kris som tar sig skilda ut- tryck på olika platser men som åtminstone delvis går att föra till- baka på högerpopulismens, radikalnationalismens och den auk- toritära nykonservatismens framgångar under det senaste decen- niet. Bakom detta finns också den sedan 1980-talet dominanta nyliberalismen som med sin inre logik närmast ofrånkomligt tycks leda till tilltagande ekonomisk ojämlikhet och ett under- grävande av demokratiska institutioner och politiska gemen- skaper. Därtill kan läggas den eskalerande miljö- och klimat- krisen som numera tillsammans med pandemihotet finns med som en hotande mörk, närmast apokalyptisk horisont i alla stor- politiska frågor. I denna komplexa men i flera avseenden akuta situation finns det all anledning att försöka förstå demokratins status och reflektera över möjligheterna till dess vitalisering. Att i någon mån bidra till detta är den övergripande ambitionen med den här antologin. Som en del av ett mycket vidare samtal som idag behöver föras på en mängd olika håll presenteras här utifrån skilda perspektiv ett antal teoretiska interventioner och reflek- tioner om demokratins villkor och samtidens politiska tillstånd. Om demokratin skrivs det numera tämligen mycket, framför allt inom statsvetenskapen. Tillsammans med sociologer har statsvetare länge varit ledande för att inte säga helt dominerande inom forskningen om demokratin. Historiskt sett har frågan om demokratin däremot inte rönt särskilt stor uppmärksamhet in- om den politiska filosofin. Efter Platon och Aristoteles under antiken diskuterades temat enbart sporadiskt av filosofer fram 7 DEMOKRATIN OCH DET POLITISKA till och med 1700-talet, och ännu under 1800-talet och första hälften av 1900-talet hörde det till undantagen att teoretiskt dis- kutera demokratin utanför de begränsade statsvetenskapliga ramarna. Ett skäl till att demokratifrågan i regel hamnat på stats- vetarnas och sociologernas bord har att göra med det faktum att demokratin i akademiska sammanhang vanligtvis har diskuterats som en regeringsform eller styrningsform. Demokratin har rela- terats till frågor om staten som institution inom ramen för en formell politisk sfär. Det handlar då om sådant som de politiska partiernas demokratiska arbete, parlamentariska val och olika gruppers väljarbeteenden. I viss utsträckning har forskarna också varit upptagna av demokratins och dess sammanhängande insti- tutioners moraliska grundvalar. I de argument som brukar lyftas fram, vilka i praktiken ofta går ut på att bevisa varför demokratin är önskvärd och utgör den överlägsna eller i alla fall den minst dåliga styrningsformen, har under lång tid rationella förklarings- modeller varit förhärskande. Sammantaget innebär detta att demokratin överlag har diskuterats som en empirisk fråga. Det har också varit en angelägenhet för i första hand liberalt orien- terade forskare, medan det teoretiska intresset för demokratin har varit tämligen svalt inom mer radikala kretsar. Där hamnade demokratin länge i skuggan av kapitalismen och socialismen som analytiska huvudkategorier.1 En viss ändring började dock ske redan under 1970- och 1980- talen. Både den politiska teorin och forskningen om demokratin förändrades och problematiserades då från olika håll. Inom den engelskspråkiga världen utmanades den normativa politiska teorin och i synnerhet den utilitaristiska dominansen av den ameri- kanske politiske teoretikern John Rawls inflytelserika rättviseteori. En teori om rättvisa från 1971 kom på ett radikalt sätt att förändra 1 Jämför Giovanni Sartori, The Theory of Democracy Revisited. Part Two. The Classical Issues (New York: Chatham House, 1987), s. 373. 8 INLEDNING den anglosaxiska politiska teorin.2 Även om Rawls hörde till en tradition där demokrati underordnades frågan om rättvisa och fri- het bidrog hans bok inte bara till att göra den politiska teorin mer filosofisk utan i förlängningen också till ett förnyat teoretiskt in- tresse för demokratin som sådan. Inom den kontinentalfilosofiska politiska traditionen saknas ett lika banbrytande verk som En teori om rättvisa, men till bak- grunden för det efterhand även där tilltagande teoretiska intress- et för demokratin hör den serie av föreläsningar rörande åter- komsten av det politiska (le retrait du politique) som Philippe Lacoue-Labarthe och Jean-Luc Nancy i början av åttiotalet organiserade vid Centre de recherches philosophiques sur le politique i Paris. En rad framstående franska filosofer som Alain Badiou, Étienne Balibar, Claude Lefort, Jean-François Lyotard, Jacques Rancière och Jacob Rogozinski deltog i diskussionerna som till stora delar kretsade kring distinktionen mellan politik i snävare mening och det politiska som ett vidare begrepp.3 Sedan dess har den distinktionen, som emellanåt omtalas som den politiska skillnaden, varit ständigt återkommande i den här typen av politiska och demokratiska diskussioner. Den franske historikern och demokratiteoretikern Pierre Rosanvallon lyfter fram de öppnande, produktiva dimensionerna av begreppet det politiska på följande sätt: Att tala om ”det politiska” snarare än om ”politiken” innebär att tala om makt och rätt, stat och nation, jämlikhet och rättvisa, identitet och skillnad, medborgarskap och civilitet – kort sagt, allt det som konstituerar en politisk sammanslutning bortom 2 John Rawls, En teori om rättvisa, övers. Annika Persson (Göteborg: Daidalos, 1999). 3 Se Luc Ferry m.fl., Rejouer le politique. Travaux du Centre de recherches philo- sophiques sur le politique (Paris: Editions Galilée, 1981); Jacob Rogozinski m.fl., Le Retrait du politique. Travaux du Centre de recherches philosophiques sur le politique (Paris: Editions Galilée, 1983). 9 DEMOKRATIN OCH DET POLITISKA partiernas omedelbara kamp om makten, bortom det vardagliga regeringsarbetet och institutionernas rutinmässiga verksamhet.4 I och med att analyserna av det politiska på så vis gjordes till en central del av den politiska teorin fick även demokratin en annan status. Från att tidigare ha betraktats som huvudsakligen en em- pirisk angelägenhet blev den nu också en politisk-filosofisk fråga som inte bara är avhängig av upplysning, kunskap och fakta utan som också har politiska och etiska dimensioner som bottnar i olika världsbilder och perspektiv vilka inte sällan står i ett anta- gonistiskt förhållande till varandra. Det är knappast en tillfällighet att detta nyväckta intresse för demokratin bland vänstertänkare uppstod i en historisk situation då hoppet till den reellt existerande socialismen var som bort- blåst och då marxismen i sin traditionella form brottades med stora problem. Detta förklarar delvis också varför demokratin i sådana sammanhang åtminstone till en början ofta diskuterades i termer av ett löfte, som någonting kommande eller en politisk händelse med tydligt utopiska drag. För många vänsterteoretiker fick demokratin på så sätt ersätta kommunismen som det driv- ande idealet i kampen för och drömmen om ett mer rättvist och jämlikt samhälle, låt vara att reflektionerna om kommunismens idé i begränsad utsträckning återkom bland vissa kontinental- filosofiska tänkare under tidigt 2000-tal.5 Vad har då demokratin för status idag? Från högern kritiseras den befintliga liberala parlamentariska demokratin ofta för sin 4 Pierre Rosanvallon, Demokratin som problem, övers. Oskar Söderlind (Hägersten: Tankekraft, 2009), s. 18f. 5 Costas Douzinas & Slavoj Ziž eǩ (red.), The Idea of Communism, vol. 1 (London & New York: Verso, 2010); Slavoj Ziž eǩ (red.), The Idea of Communism, vol. 2. (London & New York: Verso, 2013); Alex Taek-Gwang Lee & Slavoj Ziž eǩ (red.), The Idea of Communism, vol. 3