mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 19
1 Mellan raderna? Till frågan om textens appellstruktur Beata Agrell
Appell, 11. […] eg. om handlingen att kalla De talar om lyckan att läsa; att genom läs- ngn till sig l. gm att kalla l. ropa på ngn ning komma närmare livet. Och ändå säger uppmana l. uppfordra honom att komma. de i sak inget värre än att litteraturläsning (SAOB, »Appell») förenar nytta med nöje – och det visste redan de gamla grekerna; ja, faktiskt redan 1 Problemställning: de gamla hebréerna! litteratur och läsart Så, till exempel, berättar Andra Samuels- boken i Gamla testamentet om hur kung 1.1 Litteratur David förälskade sig i Bat-Seba, hettiten Att skönlitteratur behövs är det många som Urias hustru. För att komma i besittning av tycker. Men motiveringarna skiftar, från henne såg han till att Uria dödades i stri- nytta till njutning, och för litteraturens vill- derna vid staden Rabba. »Och när sorgetiden kor är det inte oviktigt vilken aspekt som var förbi, sände David och lät hämta henne hamnar i förgrunden.1 En av de vackrare hem till sig, och hon blev hans hustru», motiveringarna kommer från Oscar Olsson, heter det (2 Sam. 11:27). – »Men vad David ledande folkbildningsman inom IOGT i det hade gjort misshagade HERREN», heter det tidiga 1900-talet: sedan. Så Herren sände profeten Nathan till Vi växa, under det vi leva med i de höga David, och Nathan berättar följande histo- tankarna och starka känslorna; då livets ria: stora vidder öppna sig för oss, är det inte Två män bodde i samma stad; den ene var endast vår fantasi, som väckes, livsmodet rik och den andre fattig. 2. Den rike hade flammar upp inför den befriande utsikten får och fäkreatur i stor myckenhet. 3. Men och viljan stålas i hänförelse inför livets den fattige hade icke mer än ett enda litet uppgifter. Och livskänslan, dess fullhet, lamm, som han hade köpt; han uppfödde medför därför inte endast den starkaste det, och det växte upp hos honom och hans utan även den ädlaste livsnjutning, som söner, tillsammans med dem: det åt av hans står oss till buds. (Oscar Olsson, »Folkets brödstycke och drack ur hans bägare och bildningsarbete», 1911, s. 45f. Cit. eft. Fahl- låg i hans famn och var för honom såsom gren 1981:42) en dotter. 4. Så kom en vägfarande till den Skönlitteratur ger oss »den ädlaste livsnjut- rike mannen; då nändes han icke taga av ning, som står oss till buds» – det är starka sina får och fäkreatur för att tillreda åt den resande som hade kommit till honom, utan ord. Vem skriver under på sådana ord idag?
Thorson kap 1 vers 5.indd 1 09-02-22 18.20.47 20 beata agrell
han tog den fattige mannens lamm och till- ena sidan möter varje läsare en hel upp- redde det åt mannen som hade kommit till sättning olika tvång och instruktioner. honom. (2 Sam. 1–4) Författaren, bokhandlaren-förläggaren, kommentatorn och censorn söker alla David blev då mycket vred å den fattige kontrollera produktionen av mening så mannens vägnar och utslungade: »[D]ödens närgånget som möjligt och se till att den barn är den man som har gjort detta»! Men text som de har skrivit, publicerat, kom- Nathan svarade: »Du är den mannen.» (2 menterat eller auktoriserat uppfattas utan Sam. 12:5–6). Och David kände igen sig minsta avvikelse från deras föreskrivande och föll till föga – drabbad av sin egen dom vilja. Å andra sidan är läsandet definitions- (12:13). mässigt upproriskt och går sina egna vägar. Nathans berättelse var fiktiv men ändå Den list som läsarna utvecklar för att få tag i förbjudna böcker, läsa mellan raderna och sann, på samma sätt som allegorier och vräka de påbjudna sätten att läsa överända parabler är fiktiva men sanna. Hans berät- är outsinlig. (Chartier 1995:7f.) telse var en mashal, ett majevtiskt-didak- Texternas betydelse ligger inte fast, utan tiskt medium för innerlig tillägnelse av den »byggs upp i mötet mellan en utsaga och ett mosaiska Lagen.2 Davids reaktion visar att mottagande», fortsätter han, och »receptio- mashalen hade gjort avsedd verkan. Men det nen nyskapar alltid, den förskjuter och för- har den kunnat göra därför att den arbetar vränger».3 Det är kanske i denna stridbara med litterära medel. Didaktik och estetik dialog mellan text och läsare som litteratu- är här tätt sammanflätade, och det ena kan rens mänskliga relevans ligger. Det är kanske inte tänkas utan det andra. mot bakgrund av sådana läserfarenheter som Men vilken makt har egentligen litte- vi kan säga att litteraturen behövs – även raturen över sin åhörare eller läsare? Vilka om vi inte riktigt kan säga till vad.4 Men möjligheter har författaren att påverka till- vad skall vi då säga om litteraturvetenskapens ägnelsen av sin text? I en skriftkultur är för- behövlighet? fattaren frånvarande och hans text faderlös, som Platon skriver (2001:371); men texten 1.2 Litteraturvetenskap är inte hjälplös för det: i skrivandet har författaren en hel arsenal av styrmedel till Litteraturvetenskap är ett brett forsknings- förfogande, från berättarteknik och reto- fält med allt rörligare gränser mot andra riska grepp till boksidans layout och pap- områden och discipliner. Litteraturveten- perskvalitet, och i vår digitala tidsålder är skap är som namnet säger: vetenskap om möjligheterna förstås ännu flera. Läsaren litteratur – »den forskning vars föremål är å sin sida drar åt sitt håll, och så kan läs- litteraturen och den litterära processen, akten arta sig till en dragkamp mellan text det vill säga, den litterära textens tillkomst, och läsare – »läsandet [är] definitionsmässigt utformning, spridning, mottagande, verkan upproriskt och går sina egna vägar», skriver och värdering», som Hans Erik Johannes- son skriver i . Men Roger Chartier i Böckernas ordning (1922; sv. Nationalencyklopedin övers. 1995): redan namnet antyder problem, inte minst med gränser: vad är då vetenskap, och vad [människans förhållande till texterna] kän- är litteratur? (Hur) Skiljer sig litteratur från netecknas av en motsägelsefull rörelse. Å
Thorson kap 1 vers 5.indd 2 09-02-22 18.20.48 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 21
andra typer av texter? Och vad är förresten litteraturvetenskapliga undervisningsprak- en text? tiken, inte minst vad gäller prosan, tende- Att bedriva vetenskap om litteratur kan rar stofflig kunskapsförmedling och allmän vara många olika saker beroende på bland idédiskussion att dominera på bekostnad annat hur litteratur och text definieras. Det av den litterära textanalysen. Studenterna är inte heller alltid som analys av den lit- leds till en diskursiv läsning av de litterära terära texten står i centrum av undersök- texterna med inriktning på vad texterna ningen. Till exempel litteratursociologi och betyder på bekostnad av hur betydelse fram- bokhistoria inriktar sig ofta på samhälleliga bringas och vilken roll detta ’hur’ spelar för faktorer i litteraturens omgivning, det vill textens mening och signifikans.8 Textana- säga – som man kan tycka – på faktorer lysen i sin tur tenderar då att domineras ’utanför’ texten. Sammalunda med littera- av texternas referentiella och budskapsför- turvetenskap inom lärarutbildningen: där medlande funktioner på bekostnad av det intar den personliga upplevelsen av littera- antydda, flertydiga, problematiska och tan- tur och litteraturens fostrande roll en central keväckande – det vill säga, enligt en vanlig ställning.5 Likafullt måste också sociologer, uppfattning just sådant som gör texten ’lit- historiker och skollärare förhålla sig till terär’ (se vidare nedan 1.6.3). texten som betydelseproducent, likaväl som Men nästan lika vanlig är tendensen mot textanalytiker måste förhålla sig till olika subjektiv övertolkning – det vill säga, privat föregivet utomtextliga sammanhang.6 Och associerande, fantasifullt ’meddiktande’ och då visar det sig att frågan om vad som är vidareskrivning på den aktuella texten.9 En ’i’ och ’utanför’ texten inte alltid är så lätt viktig uppgift i den litteraturvetenskapliga att avgöra. Det är i själva verket en littera- undervisningen torde därför vara, att göra turvetenskaplig kärnfråga – och kanske ett studenterna medvetna om hur de läser och olösligt problem. öva dem i kritisk reflexion över sin läsart Icke förty förblir textanalysen en grund- och dess teoretiska förutsättningar. Ty den läggande litteraturvetenskaplig verksamhet kritiska läsförmågan är inte bara en del av – ett nödvändigt verktyg rentav – som alla den litteraturvetenskapliga kompetens som grundstudenter och blivande lärare behöver studenterna skall utbildas i, utan den hjäl- övas i. Men att döma av pilotstudier gjorda per dem också att få syn på de ideologiska inom forskningsprogrammet »Främlingskap begränsningar och tvingande auktoriteter och främmandegöring» motsvarar undervis- som påverkar deras egna liv – utanför Aka- ningsutrymmet för textanalys inte fullt ut demia.10 Så om litteraturläsande är nyttigt studenternas behov; inte heller föreligger – vilket ofta hävdas – så är litteraturveten- konsensus om textanalysens uppgift och skapande om möjligt ännu nyttigare, inte vilka kriterierna på en giltig textanalys skall bara för de närmast inblandade. vara. I synnerhet oklart är textanalysens för- I det perspektivet framstår litteraturve- hållande till den så kallade litterariteten, det tenskapens egenart inte som ett speciellt vill säga, till frågan om vad som motiverar undersökningsobjekt (en viss sorts texter), textens ställning som litterär och vari litte- utan som en speciell verksamhet, nämli- rariteten i förekommande fall består.7 I den gen läsning11 – uppmärksam, systematisk,
Thorson kap 1 vers 5.indd 3 09-02-22 18.20.48 22 beata agrell metodisk, reflekterad, saklig och kritisk, 1.3 Syfte: textens ’hur’ men samtidigt intresserad, begrundande, och dubbel läsart 12 flexibel, mångsidig och nyanserad. Denna I det följande skall jag utgå från det proble- högt utvecklade läsfärdighet ger en spets- matiska förhållandet mellan instrumentella kompetens med tillämpning även inom och estetiska synsätt i den litteraturveten- många andra områden och professioner än skapliga undervisningen, lärarutbildningen litteraturvetenskapens – från textbaserade inräknad. Uppgiften är att, med stöd av ett akademiska discipliner som historia, juri- antal litterära exempel, pröva möjligheten av dik och religionsvetenskap till verksamheter en textbaserad men interaktiv ansats inrik- ute i samhället, där läsande och skrivande tad på att frilägga textens appellstruktur, det är centrala inslag och inte minst narratolo- vill säga, (några av) de som texten 13 läsarter giska perspektiv har visat sig användbara. bäddar för, läst i sin historiska kontext.14 Till Denna kombination av spets- och gene- den ändan skall jag undersöka de textstrate- ralistkompetens uppmärksammas också i gier genom vilka en appellstruktur kommer Högskoleverkets utvärdering av ämnet Lit- till synes och diskutera vilken allmän och teraturvetenskap år 2006, där även vikten litterär repertoar som strategierna förutsätter, av mer analytiska och problemorienterade samt vilken litterär kompetens eller supple- förhållningssätt i undervisningen betonas: ring från läsarens sida som krävs för att stra- Om de nuvarande AB-kursernas ämnesori- tegierna skall bli verksamma. enterade uppfyllande av kronologiska eller Mitt syfte är att genom denna diskussion genreorienterade kanonkrav helt eller delvis belysa aspekter av text och läsning som är kunde ersättas av mer problemorienterade relevanta i den akademiska undervisningen arbetsformer av analytisk karaktär, skulle för att utveckla en uppmärksam, nyanserad det vara lättare att se möjligheterna att överföra kunskap och färdigheter från stu- och kritiskt reflekterande läsfärdighet hos diet av exempelvis teman, fiktionalitet och studenterna. Av särskild vikt är då förmågan narrativitet i litteratur till andra områden, att uppfatta och analysera textens bruk av t.ex. modern marknadsföring och modernt olika typer av kontextuellt förankrad främ- ledarskap. Här, liksom på många andra mandegöring, ägnad att att åstadkomma ett områden inom samhälls- och naturveten- aspektskifte i sättet att se, både på texten och skapen, från informationsvetenskap till livet. atomfysik, har man behov av att förstå det Att läsa en text i ett litteraturvetenskap- som med rätt eller orätt kallas ”berättelser”. (HSV 2006:34) ligt sammanhang begränsas inte till att uppmärksamma ord och meningar på pap- Litteraturvetenskaplig kompetens har alltså peret, utan kan innebära många saker där- fler användningsområden än många skönan- utöver. Förståelsen av en text kräver ofta en dar kanske föreställer sig. Men för att den historisk läsart, som möjliggör analys av de kompetensen skall utvecklas krävs reflexion historiska, ideologiska och estetiska bety- över förhållandet mellan instrumentella delsevillkor under vilka texten producerats, och estetiska synsätt, inte minst i undervis- liksom även av textens skiftande receptions- ningen. historia.15 Men en historisk läsart filtreras nödvändigtvis genom den sentida läsarens
Thorson kap 1 vers 5.indd 4 09-02-22 18.20.49 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 23 referensram och motsvarar inte fullt dåtida receptionsteoretisk forskning, och presen- läsvanor och förståelseformer.16 I litteratur- terar därvid en rad nyckelbegrepp, som vetenskaplig kompetens ingår därför också används eller förutsätts i den fortsatta fram- att utveckla kritisk distans till den egna ställningen i del 2. läsarten. Studenterna måste i så fall övas i Tillämpningarna i del 2 utgår från pro- dubbelseende och en tvåfaldig social kontex- blem med läsarter som framkommit i tualisering: dels av de lästa texterna, dels av undervisningen och som dokumenteras i sig själva som läsande subjekt.17 För lärarstu- studentläsningar (vilka studeras i Thorsons denterna tillkommer även en tredje, didak- kapitel i denna bok). Varje avsnitt behandlar tisk aspekt: kontextualisering med hänsyn en text och en problemställning. till kommande elevers behov. Detta krav Avsnitt 2.1. redovisar material och metod. på dubbel- eller trippelseende gäller givet- 2.2 behandlar förhållandet mellan brukslit- vis även läsning av texter på andra kulturella terära och skönlitterära läsarter med Mar- avstånd än de historiska. gareta Ekströms novell »Långt lidet» (1963) som underlag. Även 2.3 behandlar brukslit- 1.4 Disposition terära aspekter, men nu i relation till kanon, Som redan framgått disponeras framställ- klass och kulturellt avstånd. Åskådningsex- ningen i två delar, den nu pågående med empel är novellen »Kapar-Karlsson» (1912) begreppsbestämningar och teoretisk diskus- av Karl Östman från den första generationen sion; den andra med ett antal tillämpningar, arbetarförfattare i tidigt 1900-tal. Avsnitt 2.4 som prövar perspektiv utvecklade i första diskuterar hur textens skiftande fokalisation, delen på ett antal litterära texter. Närmast dess växling mellan olika positioner och per- (1.5) följer ett avsnitt som behandlar förfat- spektiv, försvårar läsandet, men bäddar för tarperspektiv på läsandets problem, det vill aspektseende och aspektskifte. Textunderla- säga på läsandet från skrivandets synpunkt. get är här Ninni Holmqvists novell »Model- Två författare som särskilt arbetat med att lens död» (1996). Därnäst behandlas i 2.5 bygga in en läsarroll i själva textkonstruk- problem med berättelsens nivåer, nu med tionen, C. J. L. Almqvist och Lars Ahlin, utgångspunkt från E.A. Poes novell »The diskuteras här med utgångspunkt från sina Oval Portrait» (1845), där särskilt ramkon- essäer i ämnet. Båda förespråkar en interak- struktionen och den inskjutna ekfrasen upp- tiv estetik och diskuterar hur bidragen skall märksammas. I 2.6 diskuteras problem som fördelas mellan text och läsare; men Alm- en ’hårdkokt’ berättarteknik kan skapa, och qvists »Dialog om sättet att sluta stycken» textexempel är Håkan Nessers »Om någon- fokuserar tekniken att lämna luckor i texten ting händer» (2000). 2.7 tar upp de särskilda för läsaren att fylla i, medan Ahlins »Roman- svårigheter som jagberättande kan skapa, läsaren som estetiskt problem» utvecklar en och här är P.O. Sundmans novell »Elfenben» »förbönens estetik» med gerundiv funktion, (1963) ett tacksamt exempel. I 2.8 diskuteras det vill säga att texten skall läsas som ett slutligen problem med textens signifikans, etiskt anrop med vädjan om svar. och utgångspunkt ges av Tomas Tranströ- Avsnitt 1.6. visar hur sådana pragmatiska mers prosadikt »Blåsipporna» (1981). Avsnitt perspektiv på läsandet även utvecklats inom
Thorson kap 1 vers 5.indd 5 09-02-22 18.20.49 24 beata agrell 3 ger en slutkläm med sammanfattning och tillhörer, så att för läsaren ingenting återstår diskussion av förda resonemang. att göra, mer än blott – hvad för honom väl ock tycks vara det lämpligaste – läsa. 1.5 Skrivart och läsart Man kan låta bli att yttra allt: kanske ej en gång i orden lägga det hufvudsakli- Det interaktionistiska synsätt, som präglar gaste. Hvad man yttrar kan dock vara af mitt perspektiv på text och läsning i det sådan beskaffenhet, att det sätter läsaren i följande, har hämtat litteraturvetenskapligt ett perspektiv, i en stämning, i en önskan stöd från flera håll, främst receptionsteori, och förmåga att gå fram i ämnets riktning rysk formalism och semiotik, men även och han uppfinner på egen hand allt det kognitiv poetik, reader-respons-teori och öfriga osagda: ja, kanske mer, än som ens empirisk läsforskning – forskningsområden hade kunnat sägas af författaren. Läsaren får då vara, ej blott läsare, utan som för övrigt delvis överlappar varandra. äfven menniska: han får vara produktiv. Litteraturvetenskapen är dock inte alltid Han bekommer tråden af författaren men vare sig först eller bäst på att formulera de får gå med den på sitt sätt. Tråden måste litteraturvetenskapliga problemen. Ofta nog likväl vara sådan att läsaren dermed ej löper finner man de mest insiktsfulla formulering- annorstädes än författaren ville, ehuru det arna i litteraturen, dessutom långt innan kan ske i variationer efter olika läsares någon litteraturteori i saken utbildats.18 För lynnen. […] egen del har jag satts på spåret av skönlit- Efter detta skrifsätt äro författaren och hans läsare två samverkande faktorer till det terära författare, som reflekterat över sitt arbete, som utföres. Och verket sjelf – som skrivande – från läsandets synpunkt. Innan på papperet, der det ligger för ögonen, icke jag går vidare med litteraturvetenskapliga kan anses färdigt mer än till det i bokstäf- preciseringar vill jag därför aktualisera ett verna befintliga artistiska anslaget – blir par klargörande författarperspektiv på för- oupphörligt mer och mer färdigt genom hållandet mellan text och läsning, skrivart läsarne. Och emedan desse under tidernas och läsart, och ytterst, förstås, mellan förfat- lopp blifva fler och fler, så kan man säga, tare och läsare. att författarens arbete sålunda ständigt allt vidare fortfar att förfärdigas, så länge verl- den står. Innebär det ej en outtömlighet, 1.5.1 Dialogiskt skrivsätt en viss evighet, som icke saknar interesse? (C.J.L. Almqvist) (1998:177) Vilka möjligheter har författaren att styra De två skrivsätt som här beskrivs motsvarar läsningen av sin text, och vilket frirum har till synes oförenliga läsarroller: den ena pas- läsaren att svara på textens tilltal? Dessa sivt konsumerande en redan given mening frågor behandlar C.J.L. Almqvist i uppsat- utan utrymme för egna initiativ, den andra sen »Om två slags skrifsätt», först publicerad aktivt producerande nya betydelser i dialog i tidskriften Skandia 1833 (här citerad efter med texten. Den förra texten »ger besked Samlade Verk):19 i allt, hvad ämnet tillhörer, så att för läsa- Det har ett särdeles behag för Läsaren, när ren ingenting återstår att göra» annat än äfven han får uppfinna något, får vara verk- just läsa. Den senare avstår från »att yttra sam. Man kan skrifva så, att man ordentligt allt», vilket medför att läsaren »uppfinner och riktigt ger besked i allt, hvad ämnet
Thorson kap 1 vers 5.indd 6 09-02-22 18.20.50 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 25 på egen hand allt det öfriga osagda». De sådan, att läsaren dermed ej löper annor- två skrivsätten medför alltså två texttyper, städes, än författaren ville, ehuru det kan vilka, enligt Johan Svedjedal, kan synas ske i variationer efter olika läsares lynnen» motsvara Umberto Ecos »slutna» respektive (1998:177). Men Almqvists egen utläggning »öppna» texter och Roland Barthes »läsbara» kan lika gärna synas vända på metaforen, respektive »skrivbara» (Svedjedal 1996:21; äv. det vill säga, så att texten reduceras till ett Viklund 2004:25f). Detta är emellertid en värddjur där läsaren frodas som en parasit. synvilla, enligt Svedjedal; den läsarroll som Almqvist skriver ju, att det senare skrivsät- här skisseras är fullständigt passiv: tet inte bara avstår från »att yttra allt», utan […] läsaren är bara en mottagare som aktu- kanske rentav från »det hufvudsakligaste»; aliserar vad som finns dolt i verket. Som och detta medför inte bara att läsaren »upp- Almqvist ser saken må läsaren tro att han finner på egen hand allt det öfriga osagda», eller hon är aktivt medskapande – men utan kanske rentav »mycket mer, än som egentligen är läsaren mest ett värddjur där ens hade kunnat sägas af författaren». – Så verket frodas som en parasit. (Svedjedal det är kanske texten som är i läsarens våld, 1996:21) snarare än tvärtom? Det centrala ordet i texten är nämligen inte Men inte heller denna tolkning är opro- läsaren utan tråden, skriver Svedjedal, och blematisk: Almqvists eget skrivsätt i denna läsarens uppgift är att följa den: text om de två skrivsätten är dialektiskt och Författarens uppgift är att göra »tråden« bäddar därmed för ett helt annat sätt att läsa sådan, att läsaren inte löper vilse. Vad läsa- – en helt annan läsart – än ett enögt antin- 20 ren har att göra är att följa tråden: med gen/eller. På vad Svedjedal (1996:21) kallar alla rättigheter att göra små utflykter och »receptionsforskningens eviga grundfråga» kringgående rörelser, men alltid med plik- – »är läsaren aktiv medskapare eller passiv ten att återvända till tråden. På ytan är Om mottagare»? – svaras här både-och: »Efter två slags Skrifsätt en text om läsarens roll detta skrifsätt äro författaren och hans läsare som medskapare – men i grunden är den två samverkande faktorer till det arbete, en teori om hur en författare förverkligar sina intentioner, hur han styr och ställer som utföres» (Almqvist 1998:177). Förfat- med läsarens reaktioner. Läsaren är inte så tarens konst är då att göra »tråden» sådan, mycket en skicklig detektiv som en person i att läsaren »på egen hand går vidare fram i författarens våld. (Svedjedal 1996:22) Verkets bana» (1998:178). Detta skrivsätt är alltså självt dialogiskt, och den ’tråd’ läsaren Svedjedal har här en viktig poäng, som dock »bekommer» för läsningen av denna text är drunknar i metaforiska överdrifter (jfr Vik- dialogens, både som ämne och läsart. Men lund 2008:164f). Poängen att texten sätter det är också existentiellt: »Individerna äro gränser för läsarens frihet måste inte inne- skapade till hemisferer», heter det, i enlig- bära att läsaren reduceras till »ett värddjur het med Almqvists helhetsfilosofi: »ingen där verket frodas som en parasit». Almqvists skall då fulländas, utan genom andra; och skriver visserligen: »Han [Läsaren] bekom- det hela genom alla» (1998:179).21 Därför är mer tråden af författaren, men får gå med detta skrivsätt också estetiskt: den på sitt sätt. Tråden måste likväl vara
Thorson kap 1 vers 5.indd 7 09-02-22 18.20.50 26 beata agrell Det är en stor konst att skrifva så, att sägelser och en tvetydighet i utsägandet af man riktigt fulländar sitt ämne, matieren det helas tanke» (Almqvist 1998:169). Även må vara vettenskaplig eller artistisk. Men Hugo är kritisk: »du lemnar åt din åhörare att, utan synlig fulländning i arbetets för eller läsare en slututredning af händelsens ögonen stående linier, likväl göra det så, att idé, en oändlig (jag menar ändelös) sensa- hos läsaren eller betraktaren just de toner anslås, just den verld väckes, som skall tion, en series af tankar, ett göromål, som väckas; och på det sätt, att han på egen väl borde vara författarens» (1998:169). hand går vidare fram i Verkets bana; det är Richard försvarar sig med flera typer av ock en konst. [---] argument. Det första är mimetiskt: att ingen Fordran på receptivitet må icke förblan- händelse i det verkliga livet framstår som das med författare-egoism. Receptivitet kan fullständig – »med full begriplighet, utredd icke undvaras af någon, emedan behofvet och insedd till alla sina delar» (Almqvist deraf grundas på en helig naturlag, som 1998:170). Det andra är : att förfat- gjort alla varelser till fraktionärer. Indivi- expressivt derna äro skapade till hemisferer (ingenting tarens alla verk är »själsutgjutelser, att likna hade annars ansigte, face); ingen skall då vid protokoller öfver hjertats, tankens och fulländas, utan genom andra; och det hela sinnets olika tillstånd», och därför bortom genom alla. [---] diskursivt språk (1998:172). Det tredje är Ett skrifsätt och dess betraktare, ett verk karaktärspsykologiskt: att verkliga människor och dess läsare, böra de ej vara två halfhe- sällan uppträder fullt logiskt begripligt – och ter, som ömsevis upptaga och fullända hva- varför skulle de skildras annorlunda i kon- rann? (Almqvist 1998:178f) sten? – »Skola de då skildras sådane, som de Eftersom vi är skapade »till fraktionärer», så icke äro?» (1998:173). Det fjärde är pragma- förutsätter reception och produktion varan- tiskt: författaren vet inte allt – att fullborda dra, och konstens uppgift är att sammanföra verket är läsarens sak. Richard fortsätter: dessa »halfheter» i dialog med varandra. Härvid utropar herr Hugo utan tvifvel det- Att det rör sig om ett både existentiellt samma, som i början af vårt samtal, nem- och estetiskt förhållningssätt framgår även ligen att stycket sjelf intet bestämdt och av att Almqvist ett par år senare satte in rätt slut har för sin egen del, utan läsaren Skandia-uppsatsen »Om två slags skrifsätt» i sättes i behof och i gång till utvecklingar, Törnrosverkets fiktionsvärld, nämligen som som kunna blifva flere, och bland hvilka uppläst av Richard Furumo i »Dialog om han således borde välja en, men icke vet hvilken, emedan han icke känner hvad som sättet att sluta stycken» (1835) – dock utan kan sammanträffa med skaldens mening. att nämna något författarnamn. Richard Men när skalden nu härpå svarar, att läsa- samtalar i dialogen med herr Hugo Löwen- ren får välja och vidare utföra hvilken af stierna om mottagandet av dramat Ramido dem han behagar; hvad följer då annat, än Marinesco (1834) och romanen Drottningens att läsaren går att blifva skalden i samma juvelsmycke (s.å.). Men dessa senare verk stund, som den andra skalden slutat? (Alm- uppges nu vara författade av Richard själv, qvist 1998:176) som i dialogen kommenterar recensenternas Därmed är vi framme vid argumentationen kritik av verkens öppna slut: att »deröfver i »Om två slags skrifsätt». Richard läser upp sväfvar en dimmighet af oupplösta mot- artikeln för att styrka sitt fjärde argument,
Thorson kap 1 vers 5.indd 8 09-02-22 18.20.51 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 27
som också tycks vara det viktigaste. Men en med inre frid (om ock icke än genom Hugo ger sig inte, utan styr in samtalet på christendomen fullgången frid) både vara ett konkret exempel: slutscenen i »Tinto- helsosam och intressant af ren art. (Alm- mara» (i yttervärlden = romanen Drottning- qvist 1998:183) ens juvelsmycke). Richard förklarar, att han Som synes hänvisar Richard här något över- inte haft någon särskild avsikt med denna raskande till den klassiskt-retoriska princi- scen – »Jag upptecknade hvad som stod för pen om utile dulci – att förena det nyttiga min imagination» –, utan blott känt glädje i med det nöjsamma – det vill säga, en prin- målandet av den (Almqvist 1998:180). Berät- cip som går stick i stäv mot den romantiskt telsen är »en irrande hind» utan anspråk på öppna och avsiktslösa estetik som han ögon- vare sig trovärdighet eller konstnärlighet, blicket dessförinnan förkunnat. Men den fortsätter han: egentliga förkunnelsen gäller, som framgått, Min berättelse är ej annat än en fan- inte antingen/eller utan både-ock. tasi, icke oriktigt kallad en irrande hind. Dialogen fortgår i ännu ett par sidor, Får hon då ej irra? Jag har icke tillerkänt men mer som »en irrande hind» än som ett mitt stycke historisk trovärdighet i allt (se samtal om konsten att sluta stycken – den slutet); jag har icke en gång gifvit det namn »tråden» synes allt tunnare. Richard gör inga af roman. Det må för min skull så inner- fler inlägg, men herr Hugo associerar från ligt gerna låta bli, att få heta ett konstverk. Tintomaras figur till Richards egen kristen- (Almqvist 1998:181) dom och därifrån till genrebeteckningen Det enda som återstår är enligt Richard romaunt och stavskicket av utländska ord.23 dock det enda viktiga: »Azouras’ Figur» Därigenom belyses snarare svårigheten att (Almqvist 1998:181),22 det vill säga, det sluta stycken än konsten att faktiskt göra Animal coeleste (himmelskt djur) som Tin- det. Dialogen avslutas i själva verket inte, tomara förkroppsligar (1998:182). Häri utan avbrytes – som så ofta i jaktslottskret- innefattas föreställningen om en fullkomlig sen (och hos Almqvist) av kroppens behov, godhet, som är »djurisk» i betydelsen helt det vill säga, naturens lockelser och en häg- oreflekterad, men därför också »himmelsk». rande måltid: i detta fall en vårpromenad Ty det innebär en spontan sedlighet, som och »några makalösa hierpar» (Almqvist »vid hvarje tillfälle utöfvar sig, icke som en 1998:185).24 lexa, men som en ren karakterens natur» * (1998:130). I Tintomaras figur ser Richard Vilka slutsatser om textens styrning och då »fägringen af en själ, icke söndersliten läsarens frihet berättigar då »Dialog om kon- af alla dessa tusende strunt-resonnemanger sten att sluta stycken» till? Texten skall göras åt alla håll, som, ömkligt nog, bära namn sådan att den »sätter läsaren i ett perspektiv, af bildning» (1998:180). Föreställningen om i en stämning, i en önskan och förmåga att en sådan figur är både »helsosam och intres- gå fram i ämnets riktning», men också att sant» och möter därtill ett behov i tiden: göra detta »på egen hand» och sitt eget sätt […] jag är öfvertygad, att i en tid, då karak- (Almqvist 1998:177). Mest adekvat uttryckes 25 terer med inre strid omgifva oss så talrikt, slutsatsen i en kiasm: (A) Även om läsaren skall också föreställningen någon gång af skall hindras att löpa »annorstädes än förfat-
Thorson kap 1 vers 5.indd 9 09-02-22 18.20.51 28 beata agrell taren ville», så (B) är han fri att uppfinna – att svara på tilltal snarare än konsumera annat och mer än författaren tänkt. Och betydelser. omvänt: (B’) även om läsaren är fri att upp- finna annat och mer än författaren tänkt, så 1.5.2 Textens gerundivum (Lars Ahlin) (A’) skall han hindras att löpa »annorstädes Det synsätt jag här beskrivit hos Almqvist än författaren ville». — Men hur kan denna ligger nära Lars Ahlins säregna estetik dubbla läsart garanteras? Hur kan texten hundra år senare, där antaganden om texters försäkras mot missbruk och missförstånd? dialogiska, performativa och pragmatiska Några sådana garantier finns förstås aspekter är drivande. I synnerhet viktiga är inte. I »Om två slags skrifsätt» är den föreställningar om litterär text som ’förbön’ införstådde läsaren visserligen ett axiom: och ’tilltal’ med så kallad gerundiv funk- friheten gäller bara den läsare »som icke tion. missförstår honom [författaren]», heter det I ett brev till Bonniers 1939 – redan före i en not. Men att missförstå synes i detta debuten 1943 – utvecklade Ahlin en förbö- fall liktydigt med ensidig förståelse, det vill nens estetik, som byggde på inlevelse i och säga, med en ensidig läsart, och inte med empati med textgestalterna som mänskliga den ena eller andra specifika läsningen. Det öden och predikament, hur usla och frånstö- är ensidiga och statiska läsarter som det tande de än kunde te sig.29 Ahlins utgångs- öppna skrivsättet skall motverka, ty även punkt var ett anrop i en gammal Wallinsk om »ämnet» i varje särskilt fall är givet, så psalmbok: »Skynda dig, liksom för att rädda har varje ämne flera sidor. Detta motiverar dem, och bed för dem med sådan ifwer, som ett inte bara öppet och dialogiskt utan även hade du sjelf blifwit fattad af Guds wredes dialektiskt skrivsätt, där motsatta perspektiv hand» (Ahlin 1960:476). Förbedjaren iden- 26 spelas ut i en indirekt meddelelse. Samti- tifierar sig alltså så starkt med sin nödställda digt måste denna abstrakt dialektiska logik nästa att han tar på sig bördan av att själv åskådliggöras: texten måste också vara vad vara föremål för Guds vrede: den beskriver, som Almqvist hävdat i andra Som författare, med hänsyn till de särartade sammanhang.27 betingelser som här möter, har jag velat inta Denna performativa aspekt realiseras i 28 en förbedjares ställning, en gestaltare inför hög grad i Dialog om sättet att sluta stycken. Gud av syndens, min värld. Jag har velat Som ramberättelse till uppsatsen »Om två sammansmälta med mitt objekt, identifiera slags skrifsätt» utgör Dialog både en iscen- och solidarisera mig med detta, gestalta sättning, utläggning och tillämpning av det det hela som om det var min sak och inte dialogiska skrivsätt uppsatsen förespråkar. objektets, som om jag och icke objektet Ja, genom sin dialektiska gångart synes upp- blivit fattad »af Guds wredes hand». Kristna människor har i alla tider i för- satsen även inom sig tillämpa sina egna reso- bönen gestaltat »verklighetens hela värld av nemang. Detta dubbla skrivsätt bäddar för nåd och synd», de har i förbönen förlorat ett lika dubbelt läsesätt: på en gång följsamt sig i sin nästa, solidariserat sig med näs- och fritt, diskursivt och intuitivt, distanserat tans sak så långt att de till och med »sjelf och identifikatoriskt. Att förstå synes i detta blifwit fattad af Guds wredes hand» (Ahlin fall liktydigt med att gå i dialog med texten 1960:476).
Thorson kap 1 vers 5.indd 10 09-02-22 18.20.52 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 29 Denna empatiska estetik var oförenlig med Skrivandet är alltså samtidigt ett läsande – gängse modernistiska konventioner, som ett ställföreträdande läsande, som utforskar föreskrev ett distanserat förhållande till fik- vilka lässtöd det skrivna förutsätter. Med läs- tionsvärlden enligt principen att litteratur är stöd avser Ahlin inte bara den kulturella refe- meta-litteratur (Fokkema 1982:73). Den var rensram som läsningen av texten kräver – en förstås också oförenlig med föreställningar repertoar, för att tala med Wolfgang Iser, en om litterär autonomi på grund av sin inrikt- förväntningshorisont för att tala med H.R. ning på textens brukbarhet i »funktions- Jauss och en kulturell kompetens, för att tala verkligheten» – det »verklighetskomplex med Kathleen McCormick.30 Lässtöden ger [konstnärens] färdiga verk skall sättas in därutöver nycklar till vad Ahlin kallar tex- i» (Ahlin 1994a:61). Samtidigt var det en i tens gerundivform, de »estetisk-grammatiska högsta grad litterär estetik, som satte djupa böra-former», som texten outtalat präglas spår i sin samtid och senare inte minst i det av (1994b:120), och som initierar dialogen experimentella 1960-talet (Agrell 1993, kap. mellan text och läsare.31 »Gerundivprägeln 4, 11; Ekholm 2005, t.ex. 96–114). Att lit- affischerar sig inte, den uppenbarar inte sin teratur inte är är härmat liv, utan språk och karaktär utan vidare», påpekar Ahlin, men tilltal i »ett samtals liv» – det var en grund- det gör inte heller lässtöden: tanke i denna sant dialogiska och pragma- För att kunna läsa en gerundivform måste tiska estetik (Ahlin 1994b:120–122, 126–129, läsaren ha tillgång till en nyckel, ett läs- 132). stöd. Detta lässtöd kan han inte utan vidare Till läsaren förhåller sig den Ahlinska finna i den estetiska texten. Han måste ta texten redan vid sin tillblivelse, och för det med sig dit. Han måste ha vunnit nyck- läsningen förbereder olika skrivarter eller eln någonstans i ett utomestetiskt samman- retoriska strategier, som alla har karaktären hang. (Ahlin 1994b:121) av tilltal med vädjan om svar. I föredraget Lässtöden måste alltså tillföras utifrån, men »Romanläsaren som estetiskt problem» från inte som en yttre bildningsfernissa, inte 1960 betonade Ahlin denna dialogiska funk- heller enbart som en kulturell repertoar, tion: utan som en personlig prägling, närmast 32 Författaren är sin dikts första läsare, men jämförbar med Pierre Bourdieus habitus. inte bara i den meningen att han läser det Som Ahlin skriver: färdiga verket före någon annan. Arbetspro- Att äga lässtöd är nämligen inte detsamma cessen består av ett i-vart-annat av läsande som att äga ett antal yttre utensilier. Sådana och skrivande – eller: när han diktar, prövar kan man ta till sig och kasta ifrån sig med han oupphörligt den estetiska situationen en enkel handling, sådana kan man lätt på sig själv. (Ahlin 1994b:132) förvärva och lätt förstöra. Lässtöden ingår Arbetsprocessen består i en serie “givor” på ett intimare sätt i vår historiska tillvaro. som utgår från skrivformernas öppna och De kan gälla som kunskap. Jag kan ha dem läsformernas mer eller mindre dolda men på ett intellektuellt sätt. De estetiska böra- alltid konkreta närvaro i den situation för- formerna anropar emellertid även andra fattaren lever. Att dikta består i ett samtida skikt. Jag har inte bara en språkbild av mitt uppspel från två poler. (Ahlin 1994b:133) intellekts funktioner, jag har även språkbil- der av mina övriga kända förmögenheter. I
Thorson kap 1 vers 5.indd 11 09-02-22 18.20.52 30 beata agrell sin rikedom riktar sig böra-formerna även lässtöd som utlöser textens gerundivum. till mitt känsloliv och min sanningsför- Ahlins huvudfråga är: »Kan en viss skönlit- måga och till min upplevelse av vad det är terär skrivart genom sin blotta förekomst att vara människa och att vara det som en trygga en bestämd läsart åt sig?» (1994b:113), historisk människa, en läsare av alla dessa artefaktkedjor som omger mig och som jag det vill säga, i sak samma fråga som inledde inte tycks kunna göra passerbara så länge kap. 1.5.1 i föreliggande framställning. Och jag lever, ty jag passerar en språkbild endast Ahlin svarar: Nej – »Ingen berättarform med hjälp av en annan – och så förblir det, kan genom sin blotta förekomst trygga igen och igen finner jag mig omgiven av ett en bestämd läsart åt sig» (1994b:126). Inte mångformat språk. heller kan någon läsare göra anspråk på att Med andra ord: allt mitt språk kan ha funnit ’rätt’ läsart. Allt en läsare kan säga anropas. Lässtöden måste nötas in; drickas är att en prövad läsart har fungerat – eller med modersmjölken, målar bilden. (Ahlin 1994b:127) inte gjort det (1994b:121). Denna synpunkt är inte uttryck för estetisk relativism utan I slutändan synes då lässtöden vara vad som för medvetenhet om den i slutändan ofrån- gör oss till de människor vi är, var och en på komliga skillnaden mellan skrivart och sitt unika sätt. I förhållandet mellan lässtöd läsart – och inte minst texters olika bruk. och gerundivform finner vi då »romanläsa- Och den skillnaden bottnar i det personliga ren som estetiskt problem»: predikamentet – »situationen» eller »orten» Läsaren som estetiskt problem kan karak- som Ahlin kallar det (1994b:121) – och dess teriseras så: för att han ska kunna komma unicitet (»Där du står, står ingen annan»33), in i estetisk aktivitet och bli en konstnärlig vilket är konstens Alfa och Omega. Det per- cooperator, måste han förfoga över utom- sonliga predikamentet frambringar skapade estetiska lässtöd som är så införlivade med verk, som kräver lässtöd, vilka utlöser verkets honom att han, när han samarbetar med estetiska gerundivum som personligt tilltal, lyckat resultat, inte behöver tänka särskilt på dem. När han analyserar sin estetiska vilket sätter verket »i rörelse» (1994b:120). läsförmåga står det emellertid klart, att han Personliga predikament är unika men kan endast från en utomestetisk position kan samverka på skillnadens villkor, och därav utlösa gerundivfunktionens mekanismer. kommer både problem och möjligheter: (Ahlin 1994b:126) Därav kommer det sig att vi kan tala om För att texten skall kunna fungera estetiskt läsaren som estetiskt problem. Läsaren är krävs att gerundivfunktionen utlöses; men en cooperator, en konstnärlig medarbe- de lässtöd som kan utlösa gerundivfunktio- tare, en medskapare av de estetiska orterna. Och dessa orter ingår i hans liv och i ingen nen är alltså »utomestetiska», det vill säga, annans; att tro att vi kan införa likrikt- förankrade i läsarens personliga prägling ning genom en “rätt” analys av en dikt, en (’habitus’) och inte (bara?) i textens estetiska roman eller ett annat konstverk är en för- struktur. Detta gör läsaren till ett problem smädelse mot det estetiska livets rikedom. – n.b. ett estetiskt problem, inte ett psyko- (Ahlin 1994b:121) logiskt! Ty problemet gäller vilka estetiska Här kan vi ta upp tråden från Almqvist. möjligheter det finns att göra texten öppen Hans begrepp om dialogicitet innefattar för läsning och samtidigt aktivera just de
Thorson kap 1 vers 5.indd 12 09-02-22 18.20.53 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 31 samma problem, men med tonvikt vid att förhållande till de främmandegörande stra- problemet också gör själva konsten: tegierna. Problemet är att dialogicitet måste […] att, utan synlig fulländning i arbe- laborera med både främlingskap och främ- tets för ögonen stående linier, likväl göra mandegöring för att hålla dialogen igång, det så, att hos läsaren eller betraktaren just men löper samtidigt risken att stöta bort de toner anslås, just den verld väckes, som läsaren i ett totalt främlingskap. skall väckas; och på det sätt, att han på egen I prosastycket »Skaldens natt» (1838, här hand går vidare fram i Verkets bana; det är 1996) låter Almqvist sin jagberättare ge ock en konst. (Almqvist 1998:178) uttryck för en misstro mot konsten med Här kan det synas som vore det en roman- dess indirekta, ironiska och därmed bedräg- tisk själarnas fusion eller åtminstone en liga framställningssätt:34 Svedjedalskt författarstyrd verkparasitism Konstens skapelser hugsvalade icke mitt på läsaren som Almqvist är ute efter. Men hjerta. Dess form att vara är ju icke rät? i essäns tidigare formuleringar talar som ständiga slingringar går dess sätt, falskhet framgått annat språk: om läsarens möjlighet, är dess andedrägt, och gift dess botten. rättighet och kanske rentav plikt, att inte Konsten skjuter icke åt samma håll som bara uppfinna det i texten »osagda», utan den måttar. Ack jag ville ärligt se mitt mål, även »mycket mer, än som ens hade kunnat och jag ville ärligt träffa mitt mål. Skall jag nödvändigt bedragas? Och bedraga? (Alm- sägas af författaren». Lika klart framgår att qvist 1996:315) detta »mycket mer» inte kan vara vad som helst – uppgiften är att »på egen hand [gå] Mot detta ställs det direkta tilltalet i sam- vidare fram i Verkets bana», analogt med hällets eller samhällskritikens tjänst. I »Poesi Ahlins tanke att »[l]äsaren måste ha besökt i sak» ett år senare (1839, här 1995) hävdas samma utomestetiska område som författa- tvärtom att »[k]onsten är det enda fullt ren, men han behöver inte ha rört sig där uppriktiga» just på grund av sin indirekta
på samma sätt» (1994b:126). Eller: »Lässtöd meddelelse: och skrivstöd måste ha hämtats ur samma Den artistiska ståndpunkten är alla mot- språkområde, men de främmande läsning- sattsers underbara jemnvigt och lösning, arna behöver inte ha följt varandra i spåren.» icke i grunden uttaladt likväl, men förnim- (1994b:126) bart i stämningen. Icke uttaladt: emedan denna jemnvigt och lösning äro i grunden 1.5.3 Distans, ironi, anstöt outsägbara; och blott det slags storartade narri här i verlden, som kallas filosofi, kan Det dialogiska skrivsätt som Almqvist be- gifva sig minen af att rent i grund förklara skriver inbegriper också ironisk distans, och och utreda dem. Konsten är det enda fullt Ahlins gerundivfunktion är också förbunden uppriktiga. Den är så sann, att den nästan med anstöt. Båda arbetar som diktare med aldrig förer ordet sanning i sitt språk, icke olika former av främmandegöring av texten sjelf påstår sig ega den, och anses knappt med inriktning på att desautomatisera läsan- för dess vän. (Almqvist 1995:250) det och därmed närma sig läsaren på en ny Det som frammanas genom »den artistiska nivå – icke blott estetisk utan också etisk. ståndpunkten» är alla motsatsers förening, Men de ger också uttryck för ett ambivalent men den är outsäglig och kommuniceras
Thorson kap 1 vers 5.indd 13 09-02-22 18.20.53 32 beata agrell bara genom indirekt meddelelse. Lite längre försätter henom i ett predikament av främ- fram i samma uppsats hävdas rättnog båda lingskap och utanförstående; men från det ståndpunkterna i ett gemensamt samman- främlingskapets position kan också något hang. Å ena sidan: »Konstnären är således utöver världens alla fröjder göra sig förnim- den ärligaste skälm, Gud har uppfunnit åt bart – i världen. oss». Å andra sidan: »Om vi icke bedraga Lars Ahlin å sin sida betonar gerundiv- oss, så är han en bedragare»: funktionens latenta anstötlighet:
Hvad skall man deremot säga om dessa Från den synpunkt jag anlägger är det de besynnerliga varelser – de verkliga artisterna logiska gerundivkaraktärerna som väcker – som gråta när ordentligt folk ler, och le anstöt och kommer logikerna att producera när menniskor gråta? [---] Konstnären är sig i olika riktningar, man har ett skandalon således den ärligaste skälm, Gud har upp- att normalisera eller att negligera. (Ahlin funnit åt oss; likväl råda vi ingen, att lita 1994b:128) på honom så, som man förstår med att lita på. Han håller ofta och mycket, och mer Denna risk att väcka anstöt betonar Ahlin än han lofvat; men jemt upp det, som han redan i det tidiga brev till Bonniers, där för- lofvat, har han en inrotad afsmak för att bönsestetiken lanseras: hålla. Om vi icke bedraga oss, så är han en bedragare: han narrar oss, att se en skymt af Jag tror att man med denna teknik på ett himmelriket, hvilket sällan kunde ske utan friare sätt än vad annars är möjligt, till och emot vår vilja och genom något streck; ty med närma sig den mest naturalistiskt upp- visste vi deraf på förhand, så aktade vi oss fattade verklighet. I en enda individs öga nog att intagas af något för vårt väsende så kan på detta sätt snart sagt hela verklighe- … Summan blir, att den stackars konstnä- ten stiga upp. [---] Det gäller att icke gå ren sjelf är den olyckligaste bland oss alla; udenom. Jag hoppas bara att min sak icke dock hjelper det honom, att ingen är så säll härför blir alltför anstötlig och svårsmält. som han. (Almqvist 1995:263) (Ahlin 1960:477) Men det bedrägeri konstnären ägnart sig åt Förbönens inriktning på dem av »Guds är av en särskild art: han håller aldrig vad Wrede» drabbade fallna och dömda – syn- han lovat »jemnt upp», utan alltid »mer än dare, dårar och utstötta – är anstötlig i sig han lofvat» (kurs. BA). Han talar inte klar- för moralens väktare, och de litterära tek- språk, men hans indirekta meddelelse ger å niker Ahlin redan från början arbetar med andra sidan en skymt av »himmelriket» – stöter även den goda smaken för pannan. det fullkomliga självt –– och därmed mer Det insända manuskript som brevet utgör än vad en människa kan önska eller ens en kommentar till blev ju också refuserat. föreställa sig. Och den som genom konsten Erik A. Nielsen (1968) talar om Ahlins anat det fullkomliga och hela i denna sönd- konstnärliga »avskräckningsmanöver» – att ringens ofullkomliga värld blir på en gång författarskapet går emot hävdvunna konst- säll och olycklig. närliga uttrycksformer och drivs av ambi- Konsten främmandegör världen, skulle tionen att vidga läsarnas »estetiska språk» vi nu med Almqvist kunna säga, berövar (deras repertoar kunde vi med Iser och betraktaren alla invanda stödjepunkter och McCormick säga):
Thorson kap 1 vers 5.indd 14 09-02-22 18.20.54 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 33 De estetiska språk, som många människor sist den Ahlinska förstockelsetekniken i rent talar, ger dem en alldeles bestämd föreställ- evangeliska termer: ning om hur ett konstverk ska se ut och det finns därför mycket klara gränser för deras I dessa förstockelseteorier ligger författar- förmåga att ta emot konst. [---] Detta är skapets självironi, dess medvetande om sin anledningen till att Ahlin ser sig nödsakad egen gräns. Det som det vill meddela män- att i långa stycken deformera sin text. Däri- niskor kan det inte tvinga dem att förstå. genom kan han undvika att klichéläsaren [---] Som flera gånger kan konstaterats syn- plöjer igenom hans verk med det traditionella liggör sig Ahlins motiv ibland i ett material, redskapet och därvid av dem gör någonting, som vid första anblicken ter sig ovärdigt och som han inte vill ha dem gjorda till. Hans oanvändbart. Detta vet författarskapet självt avskräckningsmanöver skall medverka till att om, och det använder sitt skenbart under- hans konst endast vänder sig till de läsare haltiga material för att berätta om det. Det som har vidsyn och uthållighet nog för att djupt ironiska och samtidigt helt konse- komma igenom de ofta ovana och besvär- kventa är att de, som inte förstår Ahlins liga språkmassorna. Ahlins romaner är ett historia, inte heller kommer att förstå, att de motspråk till mycken etablerad diktning, ingenting har förstått. De är visserligen när- de skrivs bland annat för att bryta ned de varande och hör orden, men historien talar gränser som den traditionella estetiken har för fullständigt döva öron och detta trots att dragit upp. (Nielsen 1968:242f, kurs. BA) historien just beskriver, hur en historia kan tala för döva öron. (Nielsen 1968:243, kurs. Anstöten är således avsedd och önskad – den BA) trånga port som läsaren måste ta sig igenom * och »inte gå udenom» för att kunna svara på Den interaktion mellan Almqvist och Ahlin textens gerundivum. Nielsen betonar ambi- som iscensatts ovan syftar som framgått tionen att rent av förstocka läsaren: till att åskådliggöra ett receptionsteoretiskt Han vill med sin diktning inte gå läsarens problem: »är läsaren aktiv medskapare eller förväntningar till mötes, tvärtom, han vill passiv mottagare», som Svedjedal formule- ställa dem inför konstverk, som de antin- rade det. Det problemet är modernt – det gen måste förkasta eller också sätta sig i gjorde sig påmint först med verkdiktningens besittning av genom att utvidga sin förstå- uppkomst under romantiken på Almqvists else och bryta ned dess hittillsvarande grän- tid och har ännu inte lämnat scenen. Men ser. [Deformeringen] […] i riktning mot det bisarra […] måste bedömas i belysning Almqvist och Ahlin tacklar problemet på ett av dessa tankar om att skrämma bort vissa sätt som både återknyter till den äldre reper- läsare, förstocka dem, som det heter med toardiktningens tankeformer och föregriper ett ord från den moderna forskningen om det senare 1900-talets receptionsvetenskap- Kristi liknelser. (Nielsen 1968:243, kurs. liga teoribildning.35 Båda har en pragmatisk BA) orientering mot läsaren, vilken återknyter Men som funktion av interaktionen mellan till repertoardiktningens retorisk-didaktiska text och läsare kan anstöten varken tvingas fundament. Båda betonar samtidigt läsa- fram eller kontrolleras. Utan anstöt mister rens egen aktivitet och relativa frihet inom texten sin udd, och med anstöt talar den det möjlighetsfält som texten ger; och den för många döva öron. Nielsen beskriver till inriktningen föregriper centrala formule-
Thorson kap 1 vers 5.indd 15 09-02-22 18.20.54 34 beata agrell ringar inom receptions- och responsteori. 1.6 Nyckelbegrepp Almqvists utgångspunkt att »Det har ett Vad – om något – är speciellt med de tex särdeles behag för Läsaren, när äfven han ter vi kallar ’skönlitteratur’? I klassisk reto- får uppfinna något, får vara verksam» får en rik skilde man mellan uppgifterna docere, direkt motsvarighet i Wolfgang Isers formu- movere och delectare: att lära, röra och be- lering att »The reader’s enjoyment begins haga. Lärandet var nödvändigt i alla sorters when he himself becomes productive, i.e., texter, men i poetiska texter skulle tonvikten when the text allows him to bring his own läggas vid de båda senare uppgifterna – att faculties into play» (Iser 1978:108). Till Iser röra och behaga – vilket idag kanske kan anknyter även Almqvists dialektiska for- motsvara att beröra, engagera och skänka mulering att läsaren »bekommer tråden af nöje eller lust av ett eller annat slag.38 Om författaren men får gå med den på sitt sätt» detta är skönlitteraturens speciella uppgift, – »dock ej annorstädes än författaren ville» hur är en litterär text i så fall beskaffad? Eller – »ehuru det kan ske i variationer efter olika är frågan snarare: hur är en litterär läsart läsares lynnen». Iser ger uttryck för samma beskaffad? Vilken fråga som skall gälla beror tankegång i sina formuleringar om textens förstås på vad begreppet litteraritet skall tomrum, som på en gång öppnar för läsa- innebära, men också på den mer grundläg- 36 rens aktivitet och begränsar dess räckvidd: gande frågan om innebörden av begreppet Whenever the reader bridges the gaps, text. Vi skall därför börja med den. communication begins. The gaps func- Syftet med diskussionen i det närmast tion as a kind of pivot on which the whole följande är inte bara att förtydliga innebör- text-reader relationship revolves. Hence the den av ett antal nyckelbegrepp, utan lika structured blanks of the text stimulate the mycket att klargöra de teoretiska samman- process of ideation to be performed by the hang och grundläggande tankemönster som reader on terms set by the text. (Iser 1978:108, kurs. BA) nyckelbegreppen tillsammans utgör i min framställning. Ahlins begrepp om textens gerundivum som en inbyggd men outtalad appell till läsaren 1.6.1 Text, läsart, tolkning anknyter i sin tur både till Isers begrepp om Med text i allmän mening skall här avses det textens appellstruktur och McCormicks fenomen – den artefakt i ord – som en läsare resonemang om repertoarens betydelse, är riktad på i läsakten (Ahlin 1994b:121, 125; läsandets ideologiska dimensioner och Iser 1978:21, 98f, 171f, 180). Vad läsaren då är interaktionen text-läsare som en dialogisk 37 riktad på är inte trycksvärtan, utan språk- strid. tecknen – eller rättare: den betydelsebil- Med dessa författarperspektiv i bagaget är dande process av tecken (semiosen), som den vi nu redo att gå vidare till några nyckelbe- verbala artefakten utgör och som aktiveras i grepp för den fortsatta framställningen. läsakten.39 I den individuella läsakten fram- träder texten på olika sätt för olika läsare i olika sammanhang, men som läsare av just denna text är de alla riktade på samma sak,40 även om denna sak inte kan specificeras
Thorson kap 1 vers 5.indd 16 09-02-22 18.20.55 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 35
oberoende av den position varifrån den ses. heter (se vidare nedan, om repertoar). Läsa- Om läsning och tolkning alltid är av någon- rens text blir således till dels konstruerad ting,41 vilket jag förutsätter,42 så måste det i läsakten – en text-i-användning, det vill också vara möjligt och rimligt att diskutera säga, en dynamisk tillblivelseprocess snarare hur dessa verksamheter förhåller sig till sitt än en behållare av statisk mening.45 objekt, det vill säga till just texten, som Samtidigt blir emellertid läsaren (läsarrol- tecken och semiotisk process. I det följande len) själv konstruerad i/av texten och den utgår jag därför från ett textbegrepp, enligt referensram denna bygger upp: texten pro- vilket det är möjligt att referera till en spe- ducerar sin läsare i samma mån som läsaren cifik text och göra den till föremål för inter- producerar sin text. Iser betonar, att texten subjektivt tillgänglig analys och diskussion. triggar reaktioner hos läsaren (intellektuella Mycket mer borde kanske inte sägas om och emotionella), men att läsaren i sin tur textbegreppet i föreliggande sammanhang, reagerar på dessa sina reaktioner – »as we eftersom det hittills sagda – mot bakgrund read, we react to what we ourselves have av inledningskapitlet till denna bok – räcker produced» (Iser 1978:128) – och därigenom för mina syften, och överflödiga precise- framstår texten som meningsfull händelse.46 ringar har en allmän tendens att fördunkla Läsarrollen utvecklas i meningsbyggandet snarare än förtydliga. Men med ovanstående under läsandets gång, men detta menings- grundläggande formuleringar i minne kan byggande utlöses av texten och interagerar det ändå finnas skäl att ge det pragmatiska med den, så »[t]he constituting of meaning textbegrepp som jag här skall utveckla en and the constituting of the reading subject tydligare teoretisk förankring. Främst bygger are therefore interacting operations that are jag på valda synsätt från Wolfgang Isers, H. both structured by the aspects of the text». (Iser R. Jauss’ och Kathleen McCormicks recep- 1978:152, kurs. BA) Denna hermeneutiska tionsteorier; men vid behov tar jag också in rundgång måste alltså inte vara ett problem; besläktade perspektiv från Umberto Ecos fenomenologiskt sett är den tvärtom både semiotik och Peter Stockwells kognitiva ofrånkomlig och adekvat.47 poetik.43 Som läsbar artefakt kan texten ses ur två Vad varje läsare av en text möter är vad aspekter: som produkt eller process, struk- Iser (efter Roman Ingarden och Ernst Gom- tur eller händelse, eller som Iser skriver, brich) kallar en schematisk struktur (av olika som »textual structure» eller »structured sorters tecken – för t.ex. stoffer, former, acts» – men dessa två aspekter samverkar i betydelsefält, konventioner, perspektiv) läsningen.48 Som struktur framträder texten genom vilken den individuellt tillägnade då läsaren söker en position varifrån vari- texten kan produceras, medan den faktiska från det hittills lästa kan ses; som händelse produktionen äger rum i den för varje läsakt framträder texten när förståelse infinner sig unika s.k. konkretisationen.44 Dessa schema- mot bakgrund av denna position, och ett tiska aspekter återgår på texten i dess his- signifikant meningssammanhang uppstår, toriska kontext, men utfylls först genom det vill säga, när läsaren »can assemble the läsningen, och hur läsaren fyller ut dem meaning toward which the perspectives of beror av referensram och tidigare läserfaren- the text have guided him» (Iser 1978:38).49
Thorson kap 1 vers 5.indd 17 09-02-22 18.20.55 36 beata agrell
Mening och signifikans är dock olika ting, rera flera olika såväl läsningar som läsarter, enligt Iser (och andra): »Meaning is the kanske rent av oändligt många – men inte referential totality which is implied by the vilka som helst.55 aspects contained in the text and which En läsning kan vara en läsakt, läsandets must be assembled in the course of reading.» rörelser inom och genom semiosen – men Mening är alltså inget residuum i texten, också resultatet av en läsakt, tillägnelsen utan en process, som styrs av texten, men eller den förståelse som läsakten strävar mot. sammanfaller med läsakten. Signifikans, I litteraturvetenskapliga sammanhang avser därmot, är meningens tillämpning, »the läsning ofta någon form av helhetstolkning, reader’s absorption of the meaning into his övergripande förståelse eller annan tilläg- own existence» (Iser 1978:150). Mening är nelse av en text i process; och som sådan kan alltså textbaserad och intersubjektivt åtkom- läsningen vara mer eller mindre intuitiv eller lig, medan signifikans är läsarens personliga reflekterad – ’En läsning av NN:s roman tillämpning av meningen på sin egen samtid XYZ’ är en vanlig undertitel på litteraturve- eller situation.50 En och samma menings- tenskapliga uppsatser. En läsning grundad struktur ger följaktligen utrymme för flera på en reflekterad läsart, som uppmärksam- olika signifikanser.51 mar textens semiosis – ofta en omläsning – Litterära texter formulerar således inte närmar sig i min terminologi en tolkning. själva någon signifikansmening, utan initie- Tolkningsbegreppet har emellertid så rar framföranden av mening (‘performances’ många olika innebörder och praktiska bruk of meaning), och denna performativa struk- att en betydelseavgränsning är nödvändig.56 tur är nyckel till deras estetiska egenart.52 Med tolkning menar jag ett aktivt bety- Denna interaktion mellan text och läsare delsearbete, som startar först när förstå- betingas av läsaktens ofrånkomliga växling else inte spontant infinner sig i läsningen mellan spatiala och temporala perspektiv: och betydelsen framstår som problematisk mellan texten som objekt och struktur å och främmandegjord: jag tolkar inte det ena sidan och som subjekt och process å jag omedelbart förstår.57 Med Jochen Vogt den andra. Den växlingen svarar också mot (2002) vill jag med litteraturvetenskaplig läsaktens dubbla tidsperspektiv, särskilt vad tolkning avse ett speciellt tillvägagångssätt gäller berättande texter: å ena sidan den (Verfahren): »den metodiskt reflekterade tidsordning som gäller i den framberättade utläggningen eller tydningen av en språklig fiktionsvärlden eller diegesen; å andra sidan text».58 Stockwell (2002) gör en i sak nyttig tidsordningen i själva läsprocessen.53 Texten distinktion mellan interpretation/reading, tillbjuder sig som en eller annan ’struktu- men vänder olyckligtvis på begreppen, så rerad prefiguration’ av läsakten, men på att tolkning i min terminologi blir reading i detta ’tilltal’ kan den faktiske läsaren ’svara’ hans och vice versa.59 Men om det är tillåtet på mångahanda sätt.54 Läsarens sätt att läsa att travestera, så fungerar Stockwells formu- texten kallar jag läsart, och en läsart kan leringar (2002:31) utmärkt: generera flera olika individuella läsningar. ’Läsning är en akt av primär förståelse som Texten i sin tur kan, i egenskap av sche- läsare utför när de möter litteratur, medan matisk struktur och teckenprocess, gene- upplevelsen pågår och ännu är oartikule-
Thorson kap 1 vers 5.indd 18 09-02-22 18.20.56 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 37
rad. Så snart läsare blir medvetna om vad pretation) och tillämpning (use): tolkningen de gör, så kan detta mer analytiska sta- inriktas på att förstå och förklara texten dium i mottagandet skiljas ut som tolk- i dess historiska och kulturella kontext, ning. Kritisk analys och diskussion ingår medan tillämpningen är det personliga bruk i tolkningen i denna mening. Det är på 63 tolkningsstadiet som läsningar rationalise- en enskild läsare kan göra av texten. ras och framträdande drag väljs ut för att Ecos idé om tolkningen som ett nytt uppmärksammas närmare.’ tecken anknyter till det synsätt Iser redovi- sar i ett verk helt ägnat tolkningsteori (Iser Stockwells recensent, Tony Jackson, betonar 2000), där tolkning definieras som en typ de diskursiva och analytiska aspekterna av av översättning eller transponering: »acts of , som i hans begrepps- literary interpretation translation that transpose something into bildning närmar sig argumentation och 64 something else» (2000:ix). Tolkningens vetenskaplig förklaring (Jackson 2003:192).60 syfte är att begripliggöra och förtydliga – När Jackson i annat sammanhang diskuterar »to narrow the very space it has produced» ett vidare tolkningsbegrepp, så innefattar det – men eftersom transponering görs från ett ändå ett reflekterande och aktivt arbete med register till ett annat (som i t.ex. en historisk textens verbala tecken: »the act of engaging läsart), så skapas samtidigt en betydelseskill- critically and imaginatively with, at least, nad; och det är just genom denna skillnad the words of a literary text in such a way as – detta byte av register – som tolkningens to produce an understanding of the mean- syfte att begripliggöra uppfylls: den måste ing of the text as a whole» (2005:520f.). tillföra något nytt (2000:5f). Men tolkning- Detta diskursiva tolkningsbegrepp omfattas ens modus är performativt snarare än förkla- även av receptionsteoretiker som Appleyard rande, skriver Iser: »for an explanation to (1990): »The mode of reading […] that does be valid, one must presuppose a frame of not take the story for granted as a direct reference, whereas performance has to bring experience of an imagined world, but sees about its own criteria» (2000:7). Tolkningen it as a text that someone has made, as some- konstituerar således själv sina giltighetskrite- thing and therefore problematic demanding rier i själva den tolkande akten, det vill säga […].» (1990:121, kurs. BA) interpretation – som jag förstår det – via transponeringen Eco (1990) betonar tolkningens karaktär mellan skilda register, då nya parametrar av – frammanad av en annan text: att text successivt förs in under den hermeneutiska tolka är (bland annat) att reagera på en text 65 processens gång. Tolkningen får därmed genom att producera ny text.61 I C.S. Peirces visst släktskap med ett paradigmbyte. efterföljd betonar han också tolkningens Varken Iser (1978, 2006) eller McCor- karaktär av (nytt) tecken och därmed dess mick (1994) diskuterar egentligen själva kapacitet att tillföra ny information i ett tolkningsbegreppet, men ordet använder annat register: »‘A sign is something by de flitigt, och de tycks förutsätta innebör- knowing which we know something ’ more den som given. Iser (1978) inleds emellertid (CP 8.332).» (Eco 1995:229)62 Eco betonar med en kritisk genomgång av den klassiska därutöver den hermeneutiskt grundläg- tolkningsnormen, enligt vilken interpretens gande distinktionen mellan tolkning ( inter- uppgift är att hämta fram en i texten inne-
Thorson kap 1 vers 5.indd 19 09-02-22 18.20.56 38 beata agrell boende och entydig mening, »the hidden betydelsepotential aldrig kan vare sig aktua- meaning». Isers kritik av detta synsätt går ut liseras eller göras till föremål för analys, så på att den klassiska tolkningsnormen vilar är likafullt textens bidrag till den läsart som på en paradox: om tolkningens uppgift är att faktiskt prövas intersubjektivt tillgängliga förmedla textens mening, så kan inte texten i varje särskilt fall. Tillägnelsen av en text själv ha formulerat den meningen; men om förverkligas via en interaktion som varken texten inte själv har formulerat meningen är privat eller godtycklig, som Iser skriver: så tolkar inte tolkningen texten, utan tillför »However individual may be the meaning texten något externt. Men om det är så att realized in each case, the act of composing meningen inte exponeras i texten utan upp- it will always have intersubjectively verifi- står först med läsning och tolkning, så får able characteristics» (Iser 1978:22).66 Privat interpreten en annan uppgift, nämligen att är förvisso tillämpningen, hur den enskilde klargöra textens betydelsevillkor: läsaren införlivar texten med sin egen unika […] the interpreter should perhaps pay erfarenhetsvärld, men denna privata aspekt more attention to the process than to the av läsandet aktualiseras först när läsningen product. His object should therefore be, de facto resulterar i en omstrukturering av not to explain a work, but to reveal the den enskilde läsarens privata erfarenhets- conditions that bring about its various pos- värld (ett aspektskifte) och ligger därför utan- sible effects. If he clarifies the potential of för den responsestetiska teorins område.67 a text, he will no longer fall into the fatal Det betyder dock inte att tillämpningen trap of trying to impose one meaning on och den personliga tillägnelsen skulle ligga his reader, as if that were the right, or at least the best, interpretation. (Iser 1978:18). utanför även litteraturvetenskapens område. Den är tvärtom en viktig teoretisk aspekt av Detta resonemang bildar så utgångspunkten såväl lärarutbildningen som empirisk lit- för Isers responsestetiska teoribildning. teraturforskning. Som exempelvis Miall Det i den litteraturvetenskapliga prak- & Kuikens forskning visar – och Thorson tiken mest tänkvärda tolkningsbegrepp jag utvecklar i denna bok – är kunskap om hur träffat på står dock Roland Barthes för: »Att olika läsare tillägnar sig skönlitteratur och tolka en text», skriver han i S/Z, »är inte finner användning för den i sitt liv av stor att säga vad den betyder, utan att bedöma vikt i lärarutbildningen. Ty lärarstudenterna vari dess mångfald består» (Barthes 1975:11). skall övas i inte mindre än tre grundläggande Detta är tänkvärt, eftersom litterära texter läsarter och förhållningssätt till litterär text: ofta kännetecknas av betydelsemångfald, utom den akademiska intersubjektivt reso- men därigenom blir svårhanterliga för tolk- nerande läsarten skall de, som Thorson ningen, som ju normalt går ut på att redu- påpekar, också kunna läsa både empatiskt cera betydelser och skapa entydighet. Å och personligt – annars kan de inte fylla sin andra sidan är de mångfaldiga betydelserna uppgift i ungdomsskolan, där upplevelseläs- inte godtyckliga, utan framträder alltid i ning i personlighetsutvecklande syfte utgör relation till en eller annan kontext. Det är en central del av svenskämnet. Sist men inte alltid möjligt att argumentera för eller emot minst skall de också kunna anlägga specifikt en betydelse. Och även om textens hela didaktiska läsarter i lektionsförberedande
Thorson kap 1 vers 5.indd 20 09-02-22 18.20.57 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 39 syfte (Thorson 2005:27–29) – men den The gaps or structured blanks […] func- kompetensen delar de förstås även med sina tion as a kind of pivot on which the whole litteraturvetenskapliga kollegor. text-reader relationship revolves, because they stimulate the process of ideation to be 1.6.2 Appellstruktur: performed by the reader on terms set by the text. (Iser 1978:169; se även 2006:64) läsarroll, tomrum, repertoar Vilken läsart som anläggs i det enskilda fallet Textens tomrum och andra obestämdheter erfordrar tolkning och ger därmed upphov betingas både av textens karaktär och läsa- 76 rens litterära kompetens.68 Textens bidrag till kommunikationen i läsakten. På denna utgörs av dess litterära formspråk och reto- punkt beskriver Iser förhållandet mellan text riska grepp, vilka bygger upp textens appell- och läsare i exakt samma ordalag som Alm- struktur;69 läsaren å sin sida bidrar med sin qvist (Se ovan, 1.5.1): kunskap, erfarenhet och litterära kompetens. The reader’s enjoyment begins when he Textens appellstruktur innefattar de litterära himself becomes productive, i.e., when och retoriska medel som är ägnade att styra the text allows him to bring his own facul- läsarens respons och därmed förbereder ties into play. There are, of course, limits läsakten.70 Appellstrukturen utgörs av de to the reader’s willingness to participate, textstrukturer som prefigurerar de läshand- and these will be exceeded if the text makes things too clear or, on the other hand, too lingar som läsaren förväntas utföra – »the obscure: boredom and overstrain represent structures of the literary text prefigure the the two poles of tolerance, and in either processing to be done by the reader» (Iser case the reader is likely to opt out of the 2006:60).71 Appellstrukturen har funktionen game. (Iser 1978:108) av synopsis till en viss läsarroll, avläsbar som adressat för textens retorik. Det är denna Men läsarens frihet är inte absolut: kom- munikationen misslyckas om läsaren enbart läsarroll som av Iser och andra kallas imp- 77 lied reader.72 Termen är dock vilseledande projicerar sina egna fantasier på texten; och skall inte användas här, eftersom det »the reader’s activity must be controlled in inte alls (inte ens hos Iser själv) är fråga om some way by the text.» (Iser 1978:167). Med någon ’läsare’, vare sig i empirisk, ideal eller Almqvist i minne kunde sägas att ’läsaren psykologisk mening, utan om en dynamisk- bekommer tråden av texten och får gå med dialogisk textstruktur, som bereder väg för den vart han vill – dock ej i annan riktning läsandet73 – »a network of response-inviting än appellstrukturen pekar’. Litterär kom- structures, which impel the reader to grasp munikation är en process som hålls igång av the text»74 – det vill säga, just en manande interaktionen mellan explicit och implicit i appell-struktur.75 läsakten: textens tomrum triggar tolkning, men tolkningen kontrolleras samtidigt av de Textens enligt Iser viktigaste bidrag till 78 den litterära interaktionen är dock framför textstrukturer den gör explicita. allt utrymmet för läsarens bidrag, det vill Ett problem i sammanhanget är dock att säga, olika slag av strukturerade tomrum dessa ’textens’ tomrum i lika mån kan ses (structured blanks) för läsaren att fylla ut som konstituerade i läsakten, det vill säga, efter eget sinne: uppfunna av läsaren. En faktisk läsare kan
Thorson kap 1 vers 5.indd 21 09-02-22 18.20.57 40 beata agrell från sin historiska och kulturella position kan fungera som gemensamt territorium att ’upptäcka’ tomrum, som inte kunde fram- mötas på.80 träda i textens ursprungsmiljö; och å andra Det är dock långt ifrån alltid som tex- sidan framträder inte alla ’ursprungliga’ tens och läsarens repertoarer matchar var- tomrum för en sentida, kulturellt främ- andra, och i en litterär läsakt är det inte mande läsare. Frågan om texten eller läsaren heller önskvärt. Tvärtom: en lyckad litterär är tomrummens upphov kan alltså inte ges kommunikation förutsätter skillnader som ett enkelt svar: det beror på från vilket håll möjliggör ny erfarenhet. Det måste därför man ser det. I den läsande praktiken ten- alltid finnas en spänning mellan textens och derar textens och läsarens bidrag att konsti- läsarens repertoarer.81 Det finns inte heller tuera varandra; fenomenellt flyter de ihop: någon ideal läsarrepertoar för matchning av texten svarar på en viss läsart genom att en viss textrepertoar, ty repertoarer är alltid framträda med/som en viss appellstruktur; överdeterminerade.82 Det betyder att textens och läsaren svarar på en uppfattad appell- repertoar kan synas förändras med de skif- struktur genom en viss läsart – vem eller vad tande omständigheter under vilka texten blir som kommer först i denna interaktion är läst: »We see what is ‘there’ in the text’s past lika oavgörbart och irrelevant som frågan om in part because of the way we are positioned hönan och ägget. Iser är notoriskt otydlig in the present» (McCormick 1994:71). Det på denna punkt, men avgörande i vårt sam- betyder i sin tur att också textens appell- manhang är den fenomenologiska ansats, struktur förändras: att textens appellstruk- som jag här gör ett försök att utveckla med tur är många – men inte godtycklig och inte något större konsekvens. McCormick kri- vilken som helst. tiserar med rätta Iser på denna punkt, och Denna läsandets ofrånkomliga subjekts- möter själv samma problem med muntert position i ett kulturellt här och nu påverkar konstaterande: »We see what is there in the – som redan framhållits (ovan 1.2) – vill- text’s past in part because of the way we are koren för historiska läsarter: en historisk positioned in the present» (McCormick läsart kräver analys av såväl textens reper- 1994:71).79 toar där och då som läsandets repertoar här Svårigheten att avgränsa textens respek- och nu. Den sociala kontextualisering som tive läsarens bidrag i läsakten beror bland både texten och den egna läsarten måste annat på att läsakten alltid är situerad i en underkastas medför ett historiserande för- konkret kontext som varierar med tid och hållningssätt, som uppmärksammar avstån- person. Texten framträder alltid mot bak- det och skillnaden mellan den äldre textens grund av ett ramverk av konventioner och ’främmande’ repertoar och moderna läsar- förväntningar – en kulturell repertoar – som ters välkända.83 det är läsarens sak att aktualisera; men huru- vida repertoaren i det enskilda fallet verkli- 1.6.3 Främmandegöring & litteraritet gen aktualiseras så att säga ’inifrån’ texten Nu är det dags att åter ställa frågan om lit- eller tillförs ’utifrån’ av läsaren är inte gott terariteten: vad – om något – utmärker då att säga. Hursomhelst: repertoaren utgör en litterär text, läst mot bakgrund av hit- referensram för såväl text som läsare och tills förda resonemang om textbegreppet? I
Thorson kap 1 vers 5.indd 22 09-02-22 18.20.58 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 41
den litteraturteoretiska diskussionen under Helt övertygande är väl inte dessa resultat, 1900-talet har litterariteten flyttats runt om än onekligen intressanta. mellan text, kontext och läsare: från forma- Men hur än litteraritet definieras och var lismens och nykritikens textimmanenta per- fenomenet ifråga än lokaliseras, så brukar spektiv till receptionsestetikens dialogiska litteraturens speciella funktion anges i och vidare till reader-response och andra termer av en unik förmåga att påverka postmoderna synsätt, enligt vilka såväl litte- varseblivningen, åstadkomma synvändor – raritet som mening tillförs texten i läsakten. aspektskiften – och frammana ny reflexion Enligt en idag utbredd uppfattning är litte- (Miall & Kuiken 2004; Hakemulder 2004). raritet produkten av ett speciellt sätt att läsa: Det står också klart, att hur litteraritet än en inövad läsart, konventionellt förbunden definieras, så är det i och genom läsandet 84 med litterär kompetens. som fenomenet kommer till synes. Så betonar exempelvis McCormick att Ett grundläggande villkor från skrivan- litteraritet varken är absolut eller en formell dets och textens synpunkt är då rimligen egenskap hos texten, utan en social och att bädda för en litterär läsart, det vill säga, institutionell kategori, som också är histo- för ett sätt att läsa, som inriktas på en eller riskt relativ: annan litteraritet. En litterär läsart i vår […] the ‘literary’ is not necessarily a textual västerländska, av postromantisk moderni- category, but a social and institutional one, tet präglade kultur sätter det på ’lärande’ that literary texts are not fixed, static enti- – information eller kunskapsförmedling ties, but texts-in-use, texts that most often – inställda vaneläsandet ur spel. Texten did not start out being literary. (McCor- måste då vara anlagd för att driva fram en mick 1994:198) uppmärksam läsning, där referentiella funk- Detta måste dock inte betyda att litterari- tioner och instrumentella värden träder i tet bara finns i betraktarens öga: varje litte- bakgrunden eller omförhandlas, och nya rär kultur har sina litteraritetsbegrepp, och betydelsemöjligheter träder fram. Det kan dessa kan motiveras både utifrån textens, ske när en text avviker från gängse språk- läsandets och samhällets perspektiv – som bruk, uttryckssätt eller tankeformer så att textens skönhet, läsarens njutning, samhäl- läsningen bromsas och inte längre fortskri- lets nytta, etc. der automatiskt.86 På senare år har emellertid en del empi- Med avvikelsen kan alltså något hända riska studier gjorts, där begrepp som lit- i relationen till läsaren: att läsaren stannar teraritet och litterär erfarenhet prövats på upp och tittar efter vad som faktiskt står faktiska läsare (Miall & Kuiken 1994, 1998, skrivet i texten och vad det kan betyda; att 1999; Hakemulder 2004). Dessa studier texten uppmärksammas som språktecken tyder på att litteraritet förvisso är produkten och artefakt lika mycket eller kanske mer av ett visst sätt att läsa, men att det likafullt än som innehåll, mening och färdiga ’bud- är formella drag i texten som utlöser litte- skap’.87 Litteraritet blir i det perspektivet rära läsarter;85 vidare att förmågan att upp- varken en egenskap hos texten eller en till- fatta dessa drag inte kräver någon specifikt diktning i läsandet, utan en relation mellan litterär kompetens, utan bara språkfärdighet. textens grepp och läsningens perspektiv i
Thorson kap 1 vers 5.indd 23 09-02-22 18.20.58 42 beata agrell en viss kulturell situation. Detta synsätt får konstens tillvägagångssätt, dess grepp också empiriskt stöd av Miall & Kuikens (priëmy), är ‘främmandegöringen’ (priëm läsarundersökningar (1999): »literariness is ostranenija) av föremålet och den ‘medve- the product of a distinctive mode of read- tet försvårade formen’ (priëm zatrudnën- noj formy), vilka båda syftar till att stegra ing that is identifiable through three key varseblivningens svårighet och varaktighet. components of response to literary texts». Ty i konsten är varseblivningsprocessen ett Dessa litteraritetens tre nyckelkomponenter självändamål och måste förlängas; konsten är »stylistic or narrative variations, defamil- är ett medel att uppleva företeelsernas tillbli- iarization, reinterpretive transformations». velse, vad som redan blivit till har ingen bety- Sammantaget kan man säga att littera- delse i konsten. (Šklovskij 1971:51)88 ritet i denna mening bygger på en främ- Šklovskij betonar här främmandegöringens mandegöring av det framställda (brott mot – och konstens – funktion att desautoma- språkliga och kulturella konventioner), som tisera vaneseendet så att tingen står fram i desautomatiserar läsandet: vaneläsandet bryts nytt ljus och betraktarens förhållande till och uppmärksamheten skärps, så att texten vardagen förändras. Den funktionen bekräf- framträder i egen rätt, och läsaren kan möta tas också av Miall & Kuikens läsarunder- den med nya ögon. Som Miall & Kuiken sökningar; där påvisas främmandegöringens (1999) formulerar det: »Briefly, literariness is makt att rentav frammana ett existentiellt constituted when stylistic or narrative varia- paradigmskifte: »the adaptive value of litera- tions strikingly defamiliarize conventionally ture in reshaping our perspectives and pro- understood referents and prompt reinterpre- viding us with greater flexibility, especially tive transformations of a conventional concept by impelling us to reconsider our system of or feeling.» convictions and values» (Miall & Kuiken Termen främmandegöring lanserades 1999). av den ryske formalisten Viktor Šklovskij Underförstått i Šklovskijs resonemang är i uppsatsen »Konsten som grepp» (1917; emellertid, att främmandegöringen förutsät- sv. övers. 1971) och begreppet har sedan ter igenkännande: utan igenkänning ingen dess spelat en avgörande litteraturteoretisk främmandegöring. Det helt nya är obegrip roll, inte bara inom formalistiska skolor. ligt och stumt:89 det är spänningen och väx- Šklovskij hävdade att litterariteten uppstår lingen mellan närhet och distans som för genom perspektivförskjutningar och for- med sig den (oöversättliga) överskottsbety- mella grepp, som presenterar gamla idéer delse som utgör litteraritet i här beskriven eller vardagliga erfarenheter på nya, okon- mening.90 ventionella sätt och därmed tvingar läsaren Šklovskij var formalist och tenderade där att se det alltför välbekanta på nytt: för att underskatta den kulturella kontex- Men det är just för att återställa förnimmel- tens relativisering av främmandegöringen. sen av livet, för att känna tingen, för att visa Det bör därför betonas, att främmandegö- att stenen är av sten, som det finns detta ringen aldrig är absolut, utan alltid förhåller som kallas konst. Konstens uppgift är att sig till historiskt givna normer, konventio- förmedla en förnimmelse av föremålet, som ner, förväntningar och läsvanor. Grepp som vision seende, och inte som igenkännande; främmandegör en företeelse i en kulturell
Thorson kap 1 vers 5.indd 24 09-02-22 18.20.59 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 43 situation kan framstå som helt neutrala i en underlag för att åskådliggöra Riffaterres annan kulturell situation. Om främmande- resonemang:93 göring således är litteraritetens mest preg- Ty seg: hwad är wårt Lijf? Een boya af Siöör Kåppar: nanta uttryck – vilket jag i det följande skall Een handa-wänning Dryg af Twång, af dagar kårt: anta – så är litteraritet likafullt ett högst Ett rågat Drycke-kaar bräddfullt med bittre Dråppar: relativt begrepp.91 Een Röök, den Elden födt; den Wädret pustar bårt: Een Mygga Wingelöös som kring om Liuset håppar: 1.6.4 Ogrammatiskhet & semiosis Ett Sommar-hagel som att giömma är för swårt: Een blancker iis, hwar på wij gå och Alle slinte: Ett Ett i vårt sammanhang nyttigt begrepp Glaas: Et Grääs: Ett Damm: Ett Sole-grann: Et Inte! besläktat med Šklovskijs främmandegöring (strof 157) är Michael Riffaterres begrepp om ogram- I Dahlstiernas strof är det den inledande matiskhet (Riffaterre 1978, kap. 1; se vidare frågan som ger diktens mimesis och läsarens tillämpningen nedan). Riffaterres semio- mimetiska förståelse: detta skall handla om tiskt anlagda grundtanke är att en litterär vad livet är. Men från ett sådant mimetiskt text utgörs av ett enda stort tecken; det vill perspektiv är ju fortsättningen besynnerlig – säga, en dikt säger hela tiden samma sak, även med en historisk läsart: texten kryllar fast på olika sätt: den varierar en och samma av ogrammatiskheter på logikens nivå, för att (eventuellt förspråkliga) grundtanke, och tala med Riffaterre. I stället för att tydligt den grundtanken fungerar som en matris, och klart besvara frågan staplar dikten lik- som frambringar hela dikten.92 Det är också nelser på varandra – förvisso enligt välkänt så, enligt Riffaterre, att en dikt säger en sak barockmanér –, vilkas innebörd inte är sol- men menar en annan (som det kanske inte klar från början; läsaren måste stanna upp i finns någon direkt språklig motsvarighet läsningen och tänka efter. Dessa ogramma- till) – den arbetar med indirekt meddelelse, tiskheter desautomatiserar alltså läsningen indirection. För att upptäcka och förstå dik- – den verklighetshärmande ytan främman- tens indirekta meddelelse krävs därför omläs- degörs och tecknen börjar framträda i stället: ning, kanske inte bara en utan flera gånger. Een Mygga Wingelöös som kring om Liuset I första läsningen följer vi diktens bokstav håppar – vad står det egentligen här? Här för att få fram den konkret givna innebör- frammanas den vanliga bilden av en mygga, den. Det är den s.k. mimetiska läsningen, som attraherad av ljuset fladdrar kring det som söker diktens förhållande till verklighe- med sitt eviga inande. Det är en lite olus- ten och den värld vi känner till (mimesis = tig bild ur vardagslivet, men Dahlstierna verklighetsefterbildning). När den läsningen gör den än värre: den här myggan har inga stöter på underligheter – ogrammatiskheter – vingar! Den hoppar på spinkiga ben kring i texten krävs en annan, en semiotisk läsart, ljuskällan i en för myggor helt onaturlig som dröjer kvar vid underligheterna och rörelse. Den välbekanta bilden främmman uppfattar dem som tecken att tyda i textens degörs således och manar därvid till reflex- semiosis. ion över vad som hänt myggan; men den En strof ur Gunno Dahlstiernas masto- främmandegjorda bilden fungerar samtidigt dontdikt »Kunga-Skald» från 1698 får utgöra som en indirection, en indirekt meddelelse
Thorson kap 1 vers 5.indd 25 09-02-22 18.20.59 44 beata agrell om att myggan flugit för nära ljuset och fått 1.7 Uppgiften: hur förbereds vingarna avsvedda. läsandet av texten i texten? Främmandegöringen driver fram den En litteraturvetenskaplig textanalys kan, andra, semiotiska läsningen, då nya bety- som framgått, se ut på många sätt, motive- delseskikt öppnas och diktens signifikans rad inte bara av olika specifika syften, utan vidgas. Närläst på detta sätt kan nu bilden även av olika textteoretiska och forsknings antyda exempelvis, att vi redan här i livet är ideologiska positioner. »Objektiv» i bety- märkta av döden: oförmögna att höja oss ur delsen autonom eller oberoende av synsätt, förgänglighetens villkor är vi som berövade värderingar och personlig färgning kan vingar vi en gång ägt men förlorat – genom analysen förstås inte vara och bör kanske alltför högtflygande ambitioner, det vill säga inte heller – en synpunkt som på senare tid högmod. Här varieras en annan men med aktualiserats genom the ethical turn inom förgänglighetstanken besläktad topos, ’Vi kulturvetenskaperna.94 Men ett grund- går mot döden var vi går’, och det är den läggande krav, som alla inblandade torde som hela katalogen av bilder i den citerade kunna ställa upp på, är att analysen skall strofen varierar. Sådana i dikten insmugna vara intersubjektivt tillgänglig, det vill säga, topoi kallar Riffaterre hypogram (Riffaterre baserad på en argumentation, där alla steg 1978:168f, not 16), och det nu nämnda går att följa. Om argumentationen också hypogrammet knyts i bilden av den vinge- innefattar tolkning, så måste samma krav lösa myggan i sin tur till föreställningar om ställas på den. Vissa forskare hävdar rent hybris, genererade ur Ikaros-mytens beskriv- av att tolkning som litteraturvetenskaplig ningssystem. praktik är såväl argumenterande som för- Undervisningen i litteraturvetenskap klarande.95 Stockwell påminner därtill om skall inte, tänker jag mig, sträva efter att de tysta överenskommelser som hör med normalisera ogrammatiskheter eller främ- till disciplinens institutionella ramverk, mandegöring i de studerade texterna, utan exempelvis om vilka typer av synpunkter tvärtom till att utveckla förhållningssätt som som skall anses relevanta i en vetenskaplig underlättar upptäckt och analys av greppens diskussion: »One of these assumptions is funktioner. Inte minst viktig är desautoma- that idiosyncratic and personal meanings tiseringens funktion att väcka studenterna are not worth discussing with anyone else» till medvetenhet om hur de själva läser – (Stockwell 2002:2f). vilka textstrategier deras läsningar svarar I det följande utgår jag då från att littera- på, och hur dessa läsningar förhåller sig till turvetenskaplig textanalys är en i huvudsak textens appellstruktur, konstruerad mot argumenterande texttyp med både beskri- bakgrund av dåtida allmänna och litterära vande, berättande, tolkande och förklarande repertoarer. inslag.96 Analysen kan ha olika syften och Men vad utmärker då en litteraturveten- uppgifter, men det som här skall intressera skaplig textanalys? Vilken sorts text är det är de för studenterna återkommande upp- fråga om? gifterna att placera in den aktuella texten i ett historiskt och kulturellt sammanhang; förklara hur mening och signifikans pro-
Thorson kap 1 vers 5.indd 26 09-02-22 18.21.00 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 45
duceras, givet dessa förutsättningar; samt […] a literary text contains intersubjectively beskriva textens litterära egenart och kul- verifiable instruction for meaning-produc- turella betydelse, givet samtliga dessa förut- tion, but the meaning produced may then sättningar. lead to a whole variety of different experi- ences and hence subjective judgments. (Iser Textanalysens övergripande uppgift blir 1978:22, kurs. BA) i det perspektivet att (re)konstruera textens appellstruktur, det vill säga, undersöka vilka Att diskutera hur sådana i texten inskrivna förutsättningar för läsning som texten förser instruktioner kan friläggas och kommen- med i sin historiska kontext. Det innefattar teras i ett litteraturvetenskapligt (undervis- bland annat att undersöka vilken allmän och nings)sammanhang är en av de uppgifter jag kulturell repertoar texten arbetar med, läst i har förelagt mig i det följande. sitt historiska sammanhang. Själva analysen av den sålunda konstruerade appellstruk- 2 Tillämpningar turen avser hur texten är gjord och därmed förbereder läsandet – det vill säga, analys av 2.1 Material & metod förhållandet mellan textens litterära strate- I det följande skall jag mer konkret disku- gier och de förväntningar som dessa strate- tera några litterära problem som ofta möter gier är konventionellt förbundna med i en vid textläsning i den litteraturvetenskap- given kulturell situation. Därvid aktualiseras liga undervisningen. Som åskådningsmate- också frågan om textens litteraritet och signi- rial har jag valt ett antal texter som brukar fikans – om och i så fall hur texten framstår aktualisera sådana problem, det vill säga i som litterär och litteraritetens roll vad gäller synnerhet berättande texter på prosa; och textens signifikans. urvalet är i första hand gjort med tanke på Till textanalysen hör som framgått också att få flera olika typer av problem belysta. analys av förhållandet till den s.k. kon-tex- Som riktmärke därutöver har jag använt ten, det vill säga, det historiska och kultu- urvalskriterier från Torell (2002:24): rella funktionssammanhang texten är insatt – Framställningen skall karakteriseras i – eller sätts in i av läsaren. En uppgift för av förhållandevis komplicerade text- analysen kan vara att följa hur texterna styr strategier utöver den rena intrig- och perceptionen, givet en viss kontextualise- 97 ’budskaps’-nivån. ring. Ty läsande, enligt här förda resone- – Texten skall kunna läsas kontextuellt mang, är inte det passiva mottagandet av en och aktivera referensramskunskaper som godtycklig serie av subjektiva intryck, utan studenterna kan förväntas ha inhämtat i snarare, som H.R. Jauss påpekar, att utföra skolans litteraturundervisning och/ eller speciella instruktioner i en process av riktad 98 – beroende på utbildningsnivå – de lit- perception. Instruktionerna som sådana teraturvetenskapliga studierna. är intersubjektivt åtkomliga, men tillämp- ningen och resultatet i det enskilda fallet är Som riktmärke för vilka texter som skall högst variabla. Eller som som Iser formule- räknas som problematiska och vilka pro- rar det: blem som skall tas upp har dokumenterade studentläsningar tjänat.99 Studentläsning-
Thorson kap 1 vers 5.indd 27 09-02-22 18.21.01 46 beata agrell
arnas funktion i min framställning är dock nor bäddar dock för dubbla anakronismer, inte att dokumentera läsarter – jag hänvisar inte bara hos studenter: att läsa 1600-talets övergripande till dem ibland för att peka på gravdiktning som personlig bekännelse eller tendenser, men går inte in i enskilda utsagor. fråga efter ’budskapet’ i modernistisk poesi. Som jag flera gånger framhållit, är det pro- Så hur skall förhållandet mellan brukslitte- blem rörande texternas appellstruktur som ratur och skönlitteratur rätteligen beskrivas står i centrum för mitt intresse. För analys från läsandets synpunkt? Den frågan skall av empiriska läsningar hänvisas till Staffan inte besvaras här, men väl ge utgångspunkt Thorsons kapitel i denna bok. Thorson har för några reflexioner i anslutning till ett använt samma texter med en receptionseste- åskådningsexempel. tisk ansats, inriktad på faktiska studenters I det följande presenterar jag de båda läsningar av dem. Min ansats är däremot litterära systemen men dröjer något vid responsestetisk, det vill säga, inriktad på olika begreppen litterär autonomi, inlevelse och aspekter av texternas appellstruktur, kon- katharsis. Därefter diskuterar jag växlingen struerad och avläst i en litteraturvetenskap- mellan brukslitterära och skönlitterära läsar- lig kontext.100 Våra båda undersökningar ter med stöd av en kortberättelse jag använt belyser och kompletterar varandra, även om i min undervisning: »Långt lidet» i Marga- de också kan läsas fristående. reta Ekströms Överfallet och andra berättelser Syftet med de textanalyser som nu följer (1963).101 är dock inte att säga något nytt eller intres- sant om de undersökta texterna, utan främst 2.2.1 Två litterära system – att åskådliggöra ett synsätt och en metod. och ett utomsystemiskt Därmed inte sagt att något nytt eller intres- Enligt klassisk-retorisk litteratursyn var sant är principiellt uteslutet, bara att det i texter »ett slags redskap som syftar till förekommande fall inte var avsikten. påverkan» (Hansson 2002:160). Med red- skapssynen sammanhängde också före- 2.2 Främmandegöring & ställningen om den litterära texten »som någonting », det vill säga, »något enligt litteraturbruk gjort konstens regler sammansatt, som syftade (Margareta Ekströms »Långt lidet», 1963) till en bestämd effekt och var underord- I de litteraturhistoriska grundkurserna får nat en bestämd funktion»: diktaren kunde studenterna lära sig att skilja mellan två lit- jämföras med »den skicklige hantverkaren terära system: det klassisk-retoriska versus med sin redskapslåda: i denna låg, bland det modernt-romantiska och post-roman- annat, sådant som poetikens och retorikens tiska. De får också lära sig att tillämpa olika regler och principen om decorum» (Hansson läsarter beroende på vilket system texterna 2002:160). hänförs till: brukslitterära för de klassisk- Men det var också denna redskapssyn retoriska texterna, och skönlitterära för de »som ledde till att retoriken förlorade sin modernt-romantiska. I båda fallen skall tex- auktoritet på det skönlitterära området terna sättas in i sin historiska kontext, men under förromantik och romantik». Ty under med helt olika förtecken. Moderna läsva- denna period utbildades den nya av Imma-
Thorson kap 1 vers 5.indd 28 09-02-22 18.21.01 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 47 nuel Kant knäsatta litteratursyn, enligt om autonomi. Ändå är det dess principer vilken dikten inte längre kunde berättigas om exempelvis närhet, intimitet, känsla och genom sitt »bruks- eller redskapsvärde», personlig uppbyggelse som inte sällan präg- utan enbart genom sitt värde som konst. lar dagens skönlitterära läsarter – både i och Litteraturen skulle alltså vara sitt eget mål utanför akademin,103 och inte minst bland – inte medel för något annat, utan ett ända- studenterna. Detta förhållande tyder på att mål i sig: det fortfarande är de klassisk-retoriska målen docere, movere och delectare – lära, röra och ’Skön’ var, enligt den nya uppfattningen, behaga – som gäller i läsningen. Men det bara den litteratur som stod fri från den syftesbestämdhet eller det ”Interesse”, för tyder också på att kategorierna brukslittera- att tala med Kant, som hade kännetecknat tur och skönlitteratur är idealtyper, som inte den klassiska retoriken och den litteratur renodlas i den empiriska verkligheten. som präglats av den. Den sköna litteratu- Brukslitteratur måste inte heller uteslu- ren skulle vara sitt eget mål, höja sig över tas från moderna litterära system. I Kröners dagens strider och syfta till en typ av konst- litteraturlexikon från 1989 karakteriseras njutning som filosofiskt kunde definieras Gebrauchsliteratur som icke-fiktionella texter, som ”interesseloses Wohlgefallen”. (Hans- som utformats skönlitterärt, men primärt son 2000:11; se även Calinescu 2000:48 & 104 Liedman 1998:378) riktas på utomestetiska mål. Som exempel anförs bl.a. andaktslitteratur, traktat, resebe- Det var då inte retorikens »Reglor» som skrivning, reportage, essä, biografi, självbio- väckte opposition så mycket som »den för grafi, dagbok, etc. Genom sin användning retoriken grundläggande synen på litte- av litterärt kodifierade former och grepp raturen som ett medel för att uppnå mål skiljer sig denna bruks-litteratur från utom- som låg utanför den» (Hansson 2000:11). litterära bruks-texter (»außerlit. Gebrauchs- Enligt den nya litteratursynen var sann dikt texten») som protokoll, lagtexter, nyheter autonom, det vill säga, fristående »i förhål- – och bruksanvisningar (får väl tilläggas).105 lande till företeelser som nytta, användning Vilka mål som skall räknas som utomeste- eller effekt», och i denna autonomi låg dess tiska är dock inte självklart: avgränsningen »sanna värde» (Hansson 1985:27). till såväl äldre tillfällesdiktning som modern Övergången från det klassiska till det tendensdiktning och engagerad litteratur är moderna systemet skedde dock inte genom flytande, och med dagens vidgade littera- en inre omvandling av det förra, utan via turbegrepp blir avgränsningsproblemen än omvägen över ett annat system, som inte större. reglerades av klassisk retorik, nämligen Mer intressant i vårt sammanhang är andaktslitteraturen (Hansson 1991, t.ex. dock två andra ting. Dels att större delen 16f, 26–29, 42). Här fanns utrymme för av den klassisk-retoriska konstlitteraturen de personligt-subjektiva skriv- och läsarter från tiden före romantiken skulle hamna som den klassiska retorikens decorum ute- under denna rubrik: brukslitteratur i bety- slöt.102 Men andaktslitteraturen var samti- delsen litterärt präglade texter med utom- digt i högsta grad en brukslitteratur, och i så estetiska mål. Dels att dagens ’naturliga’ måtto oförenlig med skönlitterära principer icke-professionella läsarter är inställda på
Thorson kap 1 vers 5.indd 29 09-02-22 18.21.02 48 beata agrell
brukslitteratur i denna mening: budskap, Mest radikalt har väl autonomibegrep- lärande, uppbyggelse, upplevelse, inlevelse, pet utvecklats hos T.W. Adorno, som tar engagemang – alltså i grund och botten de avstånd inte bara från begrepp om estetisk klassisk-retoriska målen. Och varför inte? nytta, utan också från varje föreställning Estetisk meningsförlust uppstår först när om estetisk njutning; det är också mot hans texten reduceras till sådana pragmatiska »negativa» estetik som Jauss vänder sig: 106 effekter. The sharpest criticism of all pleasurable art Vördade estetiska gränser kränktes fram- experience is in the posthumous esthetic gångsrikt redan under den svenska högmo- theory of Theodor W. Adorno, who attacks dernismen på 1940-talet, då dess djärvaste all enjoyment of art as false consciousness experimentator Lars Ahlin i just andakts- of the late-capitalistic consumer culture. litteraturen fann formeln för det förböns- Adorno, and the currently popular esthet- förhållande mellan författare, karaktär och ics of negativity, stand in a long tradition läsare han ville skriva fram. Med sin inrikt- of puritanical hostility towards art, which connects such mighty names as Plato, ning på textens gerundivum och tillämp- Augustine, Rousseau, and Kierkegaard. It ning i »funktionsverkligheten» var denna is possible to conclude indirectly from this empatiska estetik oförenlig med modernis- secular polemic that esthetic pleasure in the tiska föreställningar om litterär autonomi. history of esthetic experience has not been Men som redan påpekats (ovan 1.5.2) var perceived as a mere sign of adaptation but, det samtidigt en klart litterär estetik, enligt again and again, as an element of anarchy vilken litteratur inte är är härmat liv, utan and rebellion against order or domination. språk och tilltal i »ett samtals liv». Den satte (Jauss 1975:59) också djupa spår, inte minst i det litterära Jauss förbinder här Adornos negativa estetik 1960-tal där bland andra Margareta Ekström med en konstfientlig tradition från Platon verkade. och framåt, vilken avvisar alla sinnligt- åskådliga framställningar, även de med sam- 2.2.2 Autonomi, katharsis, läsart hällskritiskt eller didaktiskt-uppbyggligt Med autonomi-begreppet som vattende- syfte, ty risken finns, att åskådligheten bara lare kunde den konst som produceras inom blir en njutning för sinnena, utan uppbygg- de två litterära systemen med H.R. Jauss lig signifikans.108 Men enligt Jauss är denna beskrivas som pre-autonom respektive post- risk försumbar, eftersom estetisk njutning109 autonom (Jauss 1975:53). Vad som konkret förutsätter frigörelse från vardag, vaneseende ligger i föreställningen om en autonom och pragmatiska hänsyn – åskådlighet konst är dock inte helt lätt att säga, bland underlättar identifikation med exemplariska annat eftersom konkretion och åskådlighet förebilder: aktualiserar en referentiell dimension, som Pleasure in the esthetic object assumes the riskerar konflikt med autonomikravet. Men negation of everyday practice: the acting formalistiska begrepp som främmandegö- subject must become spectator, listener, ring av det framställda, desautomatisering observer, reader, in order to achieve esthetic av läsandet och dominant poetisk funktion enjoyment; he must loose himself from the är centrala aspekter av litterär autonomi.107 constraints of habits and interests in order
Thorson kap 1 vers 5.indd 30 09-02-22 18.21.02 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 49 to perceive an object esthetically, or to och dess värld och därmed objektiveras som identify with the represented action. (Jauss en annan värld. Först när avståndet är satt 1975:59) blir identifikationen med denna andra värld Estetisk njutning, hävdar Jauss, återgår på – i dess annanhet – möjlig. Mot denna bak- en estetisk erfarenhet, som alltid är medierad grund kan Jauss också hävda, att den este- och i så måtto också är distanserad, främ- tiska erfarenheten inte är något nytt eller mandegjord.110 Denna erfarenhet innefattar modernt fenomen, utan tvärtom hörde till tre aspekter: produktion av textens värld, även pre-autonom brukslitteratur och kat- reception av möjligheten att förstå annor- harsis-estetik (Jauss 2001:24). lunda, och (heuristisk) identifikation med Jauss utvecklar detta resonemang i anslut- verkets normer, det vill säga, kommuni- ning till sin analys av katharsisföreställ- kation (Jauss (1975:60; 2001:24). Dessa tre ningens kristna omvandling. Den rening aspekter motsvarar enligt Jauss den i det av känslorna som det aristoteliska kathar- klassisk-retoriska systemet välkända triaden sisbegreppet byggde på var inte relevant poiesis, aisthesis, and katharsis – skapandet, från kristen synpunkt: fruktan och med- förnimmandet och den identifikatoriska lidande var tvärtom moraliskt värdefulla interaktionen med det sålunda skapade känslor, ty medlidandet omvandlar fruktan och förnumna (Jauss 2001:24). Den klas- till etiskt handlande just genom sin identi- siska katharsis-modellen innefattar i så fall fikatoriska tendens att försätta jaget i den den estetiska erfarenhetens första villkor: andres roll (Jauss 1975:57; 1974:289–291). frigörelsen från den omedelbara praktiska Detta var också poängen med det litte- verkligheten med hjälp av föreställnings- rära exemplet i preautonom kultur, betonar förmågan (Jauss 1974:286).111 Mot Adornos Jauss: det var anlagt för en identifikatorisk kritik av identifikatoriska läsarter, präglade läsart som kunde möjliggöra övergången av läsarens inriktning på att sätta sig själv från estetiskt omdöme till etisk inlevelse i de gestaltade karaktärernas ställe (Jauss (Jauss 1974:294f). Här visar sig också en 1974:285),112 hävdar Jauss kombinationen av förbindelse till andaktslitterära läsarter och distans och identifikation som villkor för Ahlinsk förbönsestetik enligt ovan förda estetisk erfarenhet: resonemang (1.5.2). One’s disposition to enjoy an aesthetic object presupposes the negation of eve- 2.2.3 Läsa läsart ryday life. The acting subject must first Det är nu dags att åskådliggöra resone- become a spectator, listener, viewer, or mangen med stöd av Margareta Ekströms reader in order to achieve that attitude of novell »Långt lidet». Vilka läsarter är texten disinterested approval which enables him anlagd för i sin historiska kontext, och hur to reify the object of aesthetic awareness förbereds läsandet i texten, givet denna kon- and so allows him to identify himself with text? Detta kan jag undersöka bara genom what is being presented, or with the hero. (Jauss 1974:286) att först själv läsa texten, vilket kan kännas en smula besvärande. Men receptionsteori Distansen infinner sig så snart läsaren bör förser med en del nyttiga synsätt, som jar läsa, eftersom läsningen medierar texten möjliggör intersubjektiv prövning. Teorin
Thorson kap 1 vers 5.indd 31 09-02-22 18.21.03 50 beata agrell bygger, som framgått (ovan 1.6.1) på för- viss kontextualisering. Utgångspunkt blir utsättningen om texten som läsbar, det vill då Jauss’ och Isers redan nämnda begrepp säga, som en läsbar artefakt. Från funk- om läsning: att utföra speciella instruktioner tionell synpunkt förutsätter texten ju inte i en process av styrd perception (ovan 1.7). bara ett skrivande (talande) utan också ett Att frilägga och kommentera sådana i texten läsande (lyssnande) och därmed en konkret inskrivna instruktioner blir då den mer receptionssituation. Till receptionssituationen begränsade uppgift jag har förelagt mig. förhåller sig texten redan vid sin tillblivelse, och läsningen förbereds i texten genom 2.2.4 Mimetisk läsart och olika retoriska strategier. Verket förhåller sig depragmatisering med andra ord alltid till ett annat läsande En av litteraturens egenheter, enligt Iser och tolkande medvetande – författaren är (och många med honom), är depragmatise- ju själv sin förste läsare, som Ahlin påpekat ringen av det referentiella språket. Litterära (se ovan 1.5.2) – och förutsätter därför viss texter hämtar vanligen sina objekt från den förhandsinformation och en viss förvänt- empiriska verkligheten, men berövar dem ningsinriktning, oavsett hur individuellt deras vanliga kontext, så att de främman- eller överraskande ett nytt verk är. degörs och läsandet desautomatiseras – dessa Min uppgift blir då, närmare bestämt, att tankar möter som bekant redan hos Viktor undersöka textens retoriska strategier visavi Šklovskij och andra formalister, men Iser 113 ett tilltänkt läsande. Jag måste då bland sätter in dem i ett explicit fenomenolo- annat ta reda på vilken kulturell repertoar giskt och gestaltpsykologiskt sammanhang. texten förutsätter och hur texten tar denna Genom depragmatiseringen synliggörs tidi- referensram i bruk till ledning för läsandet gare osedda aspekter av vardagsverkligheten, (se ovan 1.6.2). Repertoaren motsvarar vad och läsaren leds att själv bygga upp en bild Jauss och andra fenomenologer kallar för- av framställningens objekt (Iser 1978:109). väntningshorisont, och den är alltid historiskt Depragmatiseringen har emellertid visat situerad. De retoriska strategierna projiceras sig vara ett problem för studentläsare, som mot en viss fond av kulturella och litterära Thorson visar i sitt kapitel nedan. Vid dis- förväntningar som framställningen anpassas kussion av Ekströms lätt absurdistiska novell till. Strategierna utformas då med stöd av »Långt lidet» försöker studenterna både en uppsättning konventioner som förmed- naturalisera texten till en realistisk berät- lats via en tradition och är assimilerade i den telse och dikta vidare med mer eller mindre aktuella kulturen. Därmed byggs också en fantasifulla ’symboltolkningar’. Den mime- viss läsart in i texten – »en förhandskon- tiska ramen är i och för sig enkel: historien struerad förväntningshorisont», som Jauss utspelas i modern stadsmiljö, och handlar skriver – men läsarten bärs av genren och de om en ospecificerad »den», som råkar ut föreställningar som är knutna till den (Jauss för diverse mödor och lidanden på sin väg 1997:47f). från tillblivelse till förintelse. Dessa mödor Utrymmet i det följande medger ingen och lidanden beskrivs i tredje person, av en fullständig analys. Men jag kan försöka extra- och heterodiegetisk berättare, men följa hur texten styr perceptionen, givet en till viss del med intern fokalisering, ini-
Thorson kap 1 vers 5.indd 32 09-02-22 18.21.03 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 51 från »dens» eget perspektiv via fritt indirekt livsresan i synnerhet, att det skall mycket tal. Oftast gestaltas det fria indirekta talet till innan en med berättande texter förtro- i termer av distanserade negativa jämförel gen läsare ger upp försöken att konkreti- ser av typen »Hade den haft ögon att se sera protagonisten. Som man kan vänta är med…», »Hade den haft öron att höra med också studenterna i gemen starkt inriktade …», »Hade den haft röst…», och liknande. på att få »den» att referera till något bestämt Någon explicit beskrivning av denna prota- empiriskt objekt (se Thorson nedan, avsnitt gonist ges inte. Med stöd av formuleringar 7.4). Även om depragmatiseringen av »den» av typen »Pustade ut med pappersvingar tätt tvingar läsaren att bygga upp objektet på mot asfalten» kan läsaren dock gissa på att egen hand, är en oskolad läsare primärt »den» är någon sorts pappersföremål. Detta inställd på ett standardiserat mimetiskt före- antagande styrks av beskrivningen i följande ställningsmönster eller schema.115 Den mime- passage: tiska begränsningen medför lätt att läsandet Ojämna, stultande steg närmade sig och störs av de ogrammatiskheter som just det något annat, trippande hudmjukt men mimetiska schemat genererar – exempelvis också kloskrapande, nosvädrande. Sakta främmandegöringen av »den», som trots började en värme sila ned över den ur en förtingligandet samtidigt tillskrivs den exis- ny himmel, luden av moln. En mjuk ljum- tentiellt grundläggande förmågan att lida; het spred sig. Men sedan rykande kallt. Två och läsandet gör också motstånd mot den hårda baktassar raspade och rev, sparkade, semiotisering av texten (för att tala med gjorde hål. Där gapade munnar eller sår Riffaterre), som blir följden, det vill säga, och det varma brände och sved. (132) mot en läsart enligt vilken »den» fungerar Kanske beskrivs här hur en hund, ledd av som ett tecken att begrunda snarare än som till exempel en gubbe med käpp, ställer sig mimetisk illusion (Riffaterre 1978, kap. 1). och kissar på protagonisten, som upple- Men om en semiotisk läsart prövas, så ver scenen från sitt bokstavliga underdog- öppnar den för en dialektisk omväg till- perspektiv. Men gåtan måste inte tydas: det baka till mimesis, fast på en högre nivå. viktiga är inte vad som händer utan hur det Vid ytterst uppmärksam mimetisk läsning känns, för på den punkten är texten både visar sig tecknet »den» referera till den på utförlig och tydlig. kartonger med ömtåligt gods brukliga Berättelsens grundmönster bygger på kli- påskriften Aktas för stötar – explicit given i 114 chén om ’livsresan’ från födelse till död, texten (131); alltså den typ av intertext som som här varieras i termer av en lidandeshis- en kliché utgör och Riffaterre kallar hypo- toria – en passion – och den (brukslitterära) gram (se ovan 1.6.4). Denna kartongkliché poängen torde gå hem utan att ’hjältens’ låter sig lätt förbindas med den redan i väsensart klargjorts: passionshistoriens berättelsens inledning givna skildringen av mönster genererar en appellstruktur som hur »den» blev till. Efter en kort metony- vädjar om medkänsla, empati, oavsett vem misk beskrivning av scenen – en järnvägs- eller vad det är som lider. Men denna lucka i station ännu präglad av »tågets mödosamma texten utgör ändå en så påfallande avvikelse ankomst», där »kommandoord» och »blå- från såväl episka mönster i allmänhet som
Thorson kap 1 vers 5.indd 33 09-02-22 18.21.04 52 beata agrell blusar» styr och ställer med »balar» och »kar- manblandning med andra innebörder av tonger»116 – heter det: tema / horisont använder jag de engelska 121 Det var här den började. Den kände en termerna). Theme och horizon är såle- snabb, häftig smärta – sedan bara frihet likt des relativa i förhållande till varandra, och en vind. Den revs loss och fanns till för sig den korrigerande interaktionen kan med- själv. (131) föra ett aspektskifte. Tillämpat på »Långt Ordet »kartong» ingår i samma beskriv- lidet» kan ett sådant aspektskifte innebära, ningssystem som »Aktas för stötar», och att den trots påskriften illa hanterade kar- upplysningen att »den» nu »revs loss och tongen (tidigare mimetiskt perspektiv) fanns till för sig själv» indikerar mot den framstår som ett tecken för en existentiell bakgrunden, att protagonisten helt enkelt livsvärld (nytt theme). Då är fortfarande den är en avriven kartongbit med påskriften mimetiska beskrivningen relevant, men den Aktas för stötar. Men via de antropomorfa depragmatiseras, och den exakta mimetiska ogrammatiskheterna transponeras denna referensen (kartongbit med påskrift) blir kartongkliché samtidigt till ett annat be- sekundär. För vad som enligt Iser händer skrivningssystem,117 genom vilket ogramma- i depragmatiseringen är att läsaren tvingas tiskheterna i texten tillförs ny – existentiell bygga upp objektet »in a manner running – signifikans, och klichén omvandlas till en counter to the familiar world evoked by the vädjan om varsamhet. Och eftersom denna text», det vill säga, att kartongvärlden måste transponeras till en livsvärld för att texten vädjan motsägs av alla stötar och slag som 122 »den» utsätts för aktualiseras också dubbel- skall bli koherent och signifikant. Om nu läsaren gör motstånd mot detta ’motbyg- meningen i textens titel: »Långt lidet». Med Iser kan vi säga att ett nytt »system of per- gande’ – denna semiotiska korrigering av spectives» byggs upp.118 I läsakten kan då ett det mimetiska schemat – är det klart att till- ägnelsen av texten blir mager, både bruks- aspektskifte äga rum. Det mimetiska schemat på en gång störs och skönlitterärt. och korrigeras således av ogrammatiskhe- Som framgår av Thorsons analys (nedan terna.119 Den mimetisk-referentiella sidan av avsnitt 7), prövar de flesta studenterna vis- texten träder då i bakgrunden, och i stället serligen en eller annan form av ’symbolisk’ »förgrundas» ogrammatiskheterna – som nu tolkning – därtill drivna av ogrammatisk- heterna – men de tillämpar ingen också framträder mot bakgrund av det kor- semiotisk 120 . Det är ju heller inte att vänta i en rigerade mimetiska schemat. Därmed kor- läsart rigeras också systemet av perspektiv och ett litteraturteoretiskt oskyldig läsning, men nytt tema träder i förgrunden med tidigare förhållandet mellan mimetisk och semio- tisk läsning hade i sak faktiskt behandlats i perspektiv som horisont. Med tema, theme, skall här (med Iser) förstås de aspekter av undervisningen. Detta bekräftar två antag- texten som i ett visst ögonblick kommit i ligen välkända förhållanden. Dels att teo- läsandets fokus, och som framträder mot retisk kunskap har långt till praktiken och bakgrund av en bestämd synkrets, en given kräver lång tid av mycken övning för att bli användbar. Dels att det finns ett starkt sam- horisont, horizon (för undvikande av sam-
Thorson kap 1 vers 5.indd 34 09-02-22 18.21.04 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 53 band mellan berättande text och mimetiska redan på det mimetiska planet utrustats förståelseformer i vår kultur.123 med mänskliga drag, så blir det inkarne- Om nu den mimetiska läsarten desau- rade tecknet analogt med den lidande hjäl- tomatiseras och på grund av ogramma- ten i livsberättelsen, det vill säga tecknet blir tiskheterna inte går att genomföra fullt ut, saken – på en ny, både semiotisk och exis- ligger för en ambitiös läsare det antagan- tentiell nivå. Texten synes, kort sagt, anlagd det nära till hands, att »den» måste ha en för både brukslitterära och skönlitterära ytterligare betydelsedimension, exempelvis läsarter – helst i kombination – men den av existentiell natur. Hos studenterna får hermeneutiska gåtan (om »dens» väsensart) »den» ’symbolisera’ alkoholister, uteliggare, kan tydligen leda bort från texten i stället misshandlade kvinnor och barn eller andra för att förmedla mellan läsarterna: den kan marginaliserade figurer, som kan aktualisera styra upp läsarna mot teknisk rebuslösning etiska, sociala och andra angelägna bruks- snarare än etisk och estetisk reflexion. litterära värden. Men dessa värden påförs texten utifrån: de förblir abstrakta och angår 2.2.5 Tillägnelse genom distansering inte om inte själva betydelseomvandlingen Analysen av inbyggda läsarter i Ekströms uppmärksammas; det gäller att begrunda novell kan drivas än längre om också möjlig- de ogrammatiska tecknen för att upptäcka heten av andra intertexter än hypogrammet hur dessa tillförs ny mening när de sätts in i Aktas för stötar beaktas. Redan första stycket det existentiella beskrivningssystemet – och synes anspela på kända bibliska tekniker för därmed laddas med vad Thorson (nedan, främmandegöring: avsnitt 8) efter filosofen Mats Furberg (1987) 124 Hade den haft ögon att se med skulle den ha kallar angångsmening. Men studentläsarna märkt hur osynliga strålkastare duschade en gör alltså i praktiken gärna ett stort språng frostklingande perrong. Ljusets ekon åkte från mimetisk läsart till symbolisk mening, kana längs ledningar och spår. Hade den utan att genomföra den semiotiska omläsning haft öron att höra med skulle den ha nåtts av som skulle leda dithän. hårda rop ur gryningskärva strupar, knappt Detta är att beklaga, bland annat efter- väckta av hett kaffe, sedan bryskt skållade som påskriften Aktas för stötar i en semio- av minusgraderna. (131, kurs. BA) tisk omläsning står fram som ett så att Intertexterna hittar man i Jes. 6 (profetens säga ’inkarnerat’ tecken, vilket pekar mot kallelse), Mark. 4, Matt. 13, samt Luk. 8 en intressant omkastning: att tecknet blir (Jesu utläggning av sin liknelsedidaktik).125 saken och saken tecknet. Om orden Aktas När Jesus i liknelsen om fyrahanda sädes för stötar i den mimetiska läsningen tolkas åkrar (liknelsen om Ordet) skall förklara som skrivna på en lösriven kartongbit och varför han talar i liknelser, så är det den stra- därmed som nyckel till »dens» identitet, så tegiska förstockelsens didaktik han beskriver. framstår påskriften i den semiotiska omläs- Hos Markus, som har de starkaste formule- ningen som inkarnerad i kartongbiten – som ringarna, heter det: ett med sitt materiella underlag. Det betyder Och han tillade: »Den som har öron till att att tecknet-påskriften blir ett med saken- höra, han höre.» När han sedan hade dragit kartongbiten. Och eftersom saken-»den» sig undan ifrån folket, frågade honom de
Thorson kap 1 vers 5.indd 35 09-02-22 18.21.05 54 beata agrell tolv, och med dem de andra som följde »Dens» perspektiv är mänskligt sett främ- honom, om liknelserna. Då sade han till mande när det exponeras hos en kartongbit, dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet om än med påskriften Aktas För Stötar. Kar- given, men åt dem som stå utanför medde- tongbitar är döda oting som inte kan lida las alltsammans i liknelser, för att de ’med och därför inte heller väcka medlidande. seende ögon skola se, och dock intet för- nimma, och med hörande öron höra, och Men perspektivet som sådant är inte mänsk- dock intet förstå, så att de icke omvända ligt främmande, utan tvärtom välbekant för sig och undfå förlåtelse’.» (Mark. 13:9–12, alla: det stumma lidandet. Livsberättelsen kurs. BA) om »den» artar sig noga besett till en pas- Jesus säger alltså, med ett citat från Jesaja sionshistoria, en Golgatavandring under (om hur profeten skall förkunna), att han mängdens spott och spe: talar i liknelser för att de utomstående Efteråt ville den jämra: Sluta! Sluta! Men i inte skall förstå vad de ser och hör; så att stället en vass pik som spetsade ofödda jäm- de inte ska omvända sig och bli räddade. mern. Upphängd i en ljudlös punkt av rent bars den bort under boulevardens Och, heter det vidare, om inte lärljungarna lidande nakna träd. [---] – de invigda – fattar denna liknelse (meta- Förfärlig var dess sista vandring. Men liknelsen om liknelser), så fattar de ingen människorna brydde sig föga. Man hoppade annan liknelse heller. Ändå – lika paradox- över den. Spottade på den. Trampade mitt alt – fortsätter Jesus att berätta och förklara i dess öppna sår. Dränkte dess ljudlösa rop för dem. Och inte bara för dem, utan också i pladder. Man skrattade tills man kiknade för de utomstående – det är i själva verket – allt medan den vred sig i sina plågor och just dem han särskilt vänder sig till: för att hasade framåt, rastlös bara på grund av gna- gande smärta, annars in till marken trött. just de skall omvända sig och bli helade (se (135, kurs. BA) vidare Kermode 1979). Som han säger på ett annat ställe: »Det är icke de friska som Men perspektiven är omkastade: »den» är behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke ett stumt, blint, dövt objekt som tycks sakna kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att alla ’högre’ mänskliga förmågor, men ändå kalla syndare.» (Mark. 2:17 med paralleller, förmår lida. Människorna däremot, med kurs. BA). alla sina sinnesförmågor, saknar den dialo- Vad går då denna förstockelsedidaktik giska motsvarigheten till lidandet, nämligen ut på?126 Och vad betyder det om »Långt inkännande, empati och framför allt med- lidet» inleds med en anspelning på den? Jag lidande. De känner inte igen lidandet när skulle gissa att det har med främmandegö- de ser det, för den lidande Andre är i detta ring, desautomatisering och angångsmening fall av fel sort, lider inte på det rätta sättet, att göra, det vill säga med tillägnelse genom med de rätta uttrycken. Denne Andre är distansering (Ricoeur 1973). I novellen fram- inte ens ett Du utan en Den, ett Det – det går att »den» saknar både öron och ögon, inkarnerade tecken som påskriften Aktas för men är bra på att förnimma, medan män- stötar har blivit. niskorna i dess väg är utrustade med alla Berättelsen tematiserar på så vis både sinnen, men påfallande osensibla – från främlingskap och främmandegöring, sam- »dens» synpunkt. tidigt som den tillämpar en främmande-
Thorson kap 1 vers 5.indd 36 09-02-22 18.21.06 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 55
görande teknik.127 Ett sådant theme som Detta är kanske också en passande beskriv- framträder med kartongbiten som horisont ning av litteraturens bruk: ingen negativ – det vill säga med lidandesperspektivets estetik, men förmågan att glömma sig själv, semiosis som mer styrande för läsningen än begrunda tecknen och dröja i det ovissa.130 kartongbitens mimesis128 – är väl just bristen Och den förmågan kan både empatiska och på empati och medkänsla. Men berättelsens andaktslitterära läsarter utveckla, både inom egen konstruktion gör motstånd mot empa- och utom givna litterära system.131 tiska och inlevelsefulla läsarter. Först via omvägen om distansering och reflexion kan 2.3 Kanon, klass, kulturavstånd då tillägnelse av textens komplexa proble- (Karl Östmans »Kapar-Karlsson», 1912) matik komma till stånd. Något ditåt kunde majevtikern Jesus mena med sina hårda ord; 2.3.1 Föråldrad litteratur? just detta är i vart fall den estetiska erfaren- Undervisningen i litteraturvetenskap inbe- het som Jauss sätter samman med sin analys griper som framgått inte minst litteratur- av det kristna katharsis-begreppet. historia. Studenterna skall övas i att placera Vikten av tillägnelse genom distansering in de litterära texterna i deras historiska 129 betonas också i sekulära sammanhang. sammanhang och analysera dem utifrån en Jerome McGann finner rentav att frånvaron historisk läsart. Men vilka texter skall läsas? av motstånd i läsningen skapar en »trans- Och hur skall de läsas?132 Sådana frågor ger parency effect», som hämmar studenternas upphov till ändlösa diskussioner i lärarkol- tillägnelse av fiktionstexter på ett reflekterat legiet om vilka texter som är mest repre- sätt: sentativa, mest inflytelserika, mest politiskt So long as the fictions were not self-con- korrekta eller helt enkelt ’bäst’, eller av andra sciously reflexive and experimental, the skäl oundgängliga i grundkursernas kanon. I undergraduates met the texts with pleas- Den svenska litteraturen – den handbok som ure and a certain kind of understanding. används för den svenska litteraturhistorien That pleasure and understanding, however, – presenteras urvalet utifrån kriteriet »den proved a serious obstacle to the students’ ability to think critically about the works dikt som talar till vår egen tid», »de ännu and their own thinking. It generated a levande texterna»: kind of “transparency effect” in the reading Vi har dock inte kunnat eller velat tillämpa experience, preventing the students from den vetenskapliga princip, enligt vilken en getting very far toward reading in delib- valhänt bröllopsdikt och Stiernhielms Her- erate and self-conscious ways. (McGann cules är likvärdiga studieobjekt. Ingen kan 2001:144) gärna förneka, att stora författarskap kan I ett svar på McGanns artikel beskriver Jeff- överleva sin samtid och dess ideologiska rey Skoblow litteraritet som »[t]he negative behov för att tala till eftervärlden. [---] – vi capability of dwelling in uncertainties—the söker den dikt som talar till vår egen tid. Att hävda den stora diktens giltighet, […] act of suspending ourselves there, unresol- hör till de uppgifter vi ålagt oss. [---] Men ved», och denna negativa förmåga »involves framför allt vill vi alltså lyfta fram de ännu writers and books and texts as well as readers levande texterna [---] inte bara som delar and teachers equally» (Skoblow 2001:400). av ett historiskt förflutet utan som ännu
Thorson kap 1 vers 5.indd 37 09-02-22 18.21.06 56 beata agrell verkande krafter i vår egen samtidshistoria. numera in såväl i ett omistligt kulturarv (DSL 1:12f) som i den litteraturvetenskapliga undervis- Det finns alltså enligt detta synsätt tidlösa ningens kanon. Andra tidigare kanoniserade texter, som lever och talar till vår egen tid namn har i gengäld fallit bort. – det vill säga, stor litteratur. Och så finns Min avsikt är nu inte att angripa vare det föråldrade texter, som är stumma, döda sig den litteraturhistorieskrivning eller den – kanske rentav dålig litteratur. Ett exempel bedömning av Mörks romaner jag citerat. på det senare är »våra första svenska roma- Inte heller är jag ute efter någon kanonde- ner», exempelvis Jakob Mörks Adalrik och batt, det vill säga, om litteraturhistoriens Giöthildas Äfventyr (1742–44) och Techla, tio-i-topp-lista. Men jag vill anställa reflex- eller den bepröfvade trones Dygd (1749–58), ion över detta begrepp föråldrad: var upp- båda från mitten av 1700-talet. Dessa både står anakronismen – hos texten eller läsaren? äventyrsmättade och fromt didaktiska verk Det är ju inte litteratur av hög ålder som är omnämns fortfarande i litteraturhistorie- föråldrad – till exempel verk av Homeros, skrivningen, men betecknas som »föråld- Dante, Shakespeare, Goethe och Stiernhielm rade». I Den svenska litteraturen beskrivs räknas till den äldre litteraturens historia, mycket riktigt Mörks romaner, men fram- men anses tidlösa och rentav bärande i vår ställningen återfinnes i en notis vid sidan av kulturtradition. Ändå är de förstås präg- huvudtexten, och avslutas så här: lade av sin tid, och det kan krävas en viss blindhet för att få dem att leva på våra vill- För den svenska romanens vidare utveck- kor – en blindhet som enligt exempelvis ling saknar Mörks två arbeten betydelse. McCormick är ofrånkomlig, även om vi Deras litteraturhistoriska intresse ligger i att de är våra första romaner. Internationellt inte är medvetna om det: »We see what is sett var de när de skrevs redan föråldrade, ‘there’ in the text’s past in part because of två senkomna svenska exemplifieringar the way we are positioned in the present» av några av de romantyper Voltaire snart (McCormick 1994:71). Det betyder inte att skulle komma att parodiera i Candide. vi ensidigt projicerar vår samtid på textens (DSL 1:291) förflutna, men att historisk förståelse kräver Mörks romaner är alltså föråldrade efter- att avståndet och skillnaden uppmärksam- som de utformats efter en estetik som över mas, ja även att de sätt på vilka vi uppfat- givits redan i sin samtid och internationellt tar skillnaden präglas av vår situering i en 134 bara lämpar sig för parodiering. Dessutom annan tid. Men uppgiften i den akade- saknar de inflytande i litteraturhistorien och miska undervisningen i detta fall är, skriver representerar heller ingen levande litteratur McCormick, att ge studenten diskursiva i vår tid – de saknar angångsmening, kunde redskap att få syn på den historiska distan- vi säga (se ovan 2.2.4). De har noga besett sen och sin egen läsarposition, det vill säga, aldrig varit stor eller ens god litteratur, enligt uppmärksamma både textens och sin egen 135 Den svenska litteraturen.133 Annat är det med repertoar. Homeros, Dante, Shakespeare, Goethe, I det akademiskt-professionella samman- Eliot, Joyce och Proust; ja, även Sapfo, Mar- hanget är det då inte fråga om att i första gareta av Navarra och Virginia Woolf räknas hand läsa klassikerna som samtida eller tid-
Thorson kap 1 vers 5.indd 38 09-02-22 18.21.07 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 57 lösa, utan tvärtom att hålla på det historiska bekanta samtidigt framstår som otidsenligt, avståndet – klassikernas ’föråldrade’ karaktär passé och i så måtto avlägset. Det kan vara – och försöka förstå hur ens eget filter ser estetiska aspekter som väcker misshag eller ut.136 Detta blir förstås än mer både ange- löje, men det kan också vara tematik, före- läget och komplicerat om klassikern ifråga ställningsvärld eller idémönster. Texterna är en översättning – vilket är det vanliga tycks då platta och lockar inte till seriösa på grund av bristande språkkunskaper hos läsarter. dagens studenter.137 Det hindrar förstås inte Men är det i så fall verkligen texterna att identifikatoriska eller på annat sätt ana- som förlorat sin relevans? Är det inte snarare kronistiska läsarter också kan tillämpas – till så att moderna läsvanor skymmer sikten? exempel för att pröva en klassikers tidlöshet Skulle man inte lika gärna kunna vända på eller aktualitet; men det sker då utan hänsyn resonemanget och hävda, att det inte är tex- till textens historiska repertoar eller »rela- terna som blivit föråldrade, utan läsarna – tionship to the historical and ideological eller rättare läsandet – som mist kontakten conditions in which it was produced», som med vissa läsarter: att inte bara historiemed- McCormick (1994:88) formulerar det. vetandet krympt utan också förmågan att Vad gäller läsning av klassiker är det då möta i vidare mening ’främmande’ behov två motsatta problem som undervisningen och perspektiv? Den frågan vill jag nu belysa har att tampas med: det ena är att klassiker- med en berättelse ur det tidiga 1900-talets nas ’tidlöshet’ anakronistiskt överbetonas; arbetarlitteratur som exempel, nämligen det andra är att studenterna upplever dem Karl Östmans »Kapar-Karlsson» i samlingen som ’föråldrade’ snarare än som tidlösa. Ett En fiol och en kvinna från 1912. tredje problem (om man vill se det så) är emellertid att själva ålderdomligheten kan 2.3.2 Karl Östman, arbetarlitteratur & framstå som ett litterärt värde. Ty flertalet studentläsningar klassiker är ju redan så gamla att deras ålder- Karl Östman hör till de föga uppmärksam- domliga karaktär är självklar – och i en del made ur den första generationens arbetarför- fall kan denna radikala skillnad till moderna fattare från perioden 1900–1920, och denna tankeformer och uttryckssätt framstå som tidiga arbetarlitteratur är i sin tur betydligt ett särskilt litterärt värde. Distansen främ- mindre uppmärksammad än den från 1930- mandegör det alltför välkända och låter det talet, med Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård bli sett på nytt. Så var det exempelvis när och Wilhelm Moberg som stora namn.138 T.S. Eliot fann ett sätt att skapa modernis- Även Harry Martinson och Eyvind Johnson tisk poesi i den sedan länge föraktade engel- började som arbetarförfattare av den andra ska 1600-talspoesin: han anlade en ny läsart generationen, men sökte sig tidigt utanför (Eliot 1948:220f, 226f). arbetarlitterära motivkretsar, hamnade på Det intressanta problemet med ’föråld- parnassen, blev hedersdoktorer, valdes in i rad’ litteratur idag uppstår emellertid, enligt Svenska Akademin och fick slutligen nobel- min mening, först med moderniteten: när priset 1974. texterna ligger oss tillräckligt nära i tiden för Men Karl Östman ingår inte i någon att framstå som välbekanta, men detta väl- kanon – utom möjligen arbetarlitteraturens
Thorson kap 1 vers 5.indd 39 09-02-22 18.21.08 58 beata agrell egen, om man nu kan tala om en sådan.139 minst i det postindustriella samhälle, där Östman, liksom hans generationskamrater själva begreppet arbetare snart är en anakro- bland arbetarförfattarna skriver i en realis- nism. tisk och stundom naturalistisk tradition Men dessa till synes motsatta tendenser med romantisk-sentimentala och ibland understödjer också varandra: tidens arbe- melodramatiska inslag – det är välkända tarförfattare skrev i alla genrer och medier, 1800-tals-mönster, som möter såväl hos Zola och använde skönlitteraturen som ett bruks- och Strindberg som i följetongsroman och litterärt medel – men i tjänst hos en annan populärutgivning. Speciellt för denna den didaktik än debattartikelns, pamflettens och första generationens arbetarlitteratur är en kampdiktens. Det är en litterär didaktik, öppen, montageliknande form, där arbe- men utan den sorts litteraritet som premie- tet, överlevnaden och kollektivets kamp för ras i en modern litterär institution; denna så bättre villkor står i centrum – den andra att säga proletära litteraritet var främmande generationen behandlar hellre individens för det ’intresselösa skådande’, som med frigörelse från kollektivet och gör det i bild- Kant blev grundläggande i modern estetik, ningsromanens mer slutna form.140 och som också präglar grundläggande syn- Men arbetarförfattarna skriver också i en sätt i den akademiska undervisningen (jfr didaktisk tradition med anor från både för- ovan 2.2.1). Må vara att detta är brukslitte- modern pragmatisk estetik, religiös väckelse ratur med en bestämd social funktion. Den och politisk kampdikt. Ambitionen var att uppfattas och kritiseras ändå som ’skönlit- påverka, förändra – att lära, röra och väcka teratur’. Men hur ser i så fall denna funktio- så många som möjligt, eller med andra ord nella estetik ut? För att besvara den frågan beröra och angå. Men läsarna – både bland krävs inövning i ett annat synsätt än det arbetarna och i borgerligheten – ville beha- som styr gängse litteraturforskning och lit- gas; man sökte underhållning, spänning, teraturkritik. skönhet, inte påminnelser om eget eller En historisk utgångspunkt är, att det här andras elände – en inställning som inte är fråga om just en brukslitteratur i litterär minst Karl Östman dystert noterar, även form (noveller, romaner). För att någon ’lit- bland sina egna (jfr Östman 1912:44).141 teraritet’ skall komma till synes måste också Redan arbetarförfattarna själva konfronte- bruksaspekten uppmärksammas, det vill rades med detta problem: hur kombinera säga, det funktionssammanhang som texterna didaktik och estetik? är gjorda för. Först därefter kan man ställa Det didaktiska syftet drar åt en äldre frågan om deras moderna relevans – utanför nyttobetonad estetik, medan det konstnär- det ursprungliga brukssammanhanget. Man liga drar åt litterära experiment med dessa måste i så fall, som Jauss skriver, ta omvägen gamla medel. Brukslitterära och skönlitte- om en historisk läsart för att komma till en rära tendenser tvingas på så vis samman till modern.142 Samtidigt filtreras den valda his- en knut av spänningar. Arbetarlitteraturen toriska läsarten genom det moderna filter vi kan i det perspektivet framstå som en för- alltid har framför ögonen, som McCormick åldrad och valhänt hopkommen klasslitte- påpekar (ovan 1.2), så vad det handlar om ratur med högst begränsad giltighet – inte är att återvända till utgångspunkten, men
Thorson kap 1 vers 5.indd 40 09-02-22 18.21.08 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 59 på en högre nivå, det vill säga, med insikt förmedlas i själva texten; texten kan sägas om den anlagda läsartens filtrera(n)de och ’utbilda’ läsaren under läsaktens gång. relativa karaktär. Vad båda grupperna emellertid hade pro- Det är bland annat därför det har varit blem med var framför allt berättartekniken, intressant att låta studenterna läsa Karl med dess blandning av mimetisk realism, Östman: ett okänt namn i en marginalise- impressionistiskt montage, personliga berät- rad litteratur med låg prestige; som likafullt tarkommentarer och explicit metafiktion; haft stor betydelse i sitt historiska, kultu- men också det klassperspektiv som denna rella och inte minst litterära sammanhang; proletära novell konsekvent anlägger föreföll och som laborerar med en för dagens unga problematiskt. Här räckte studenternas all- både okänd och främmande repertoar. Men männa och under kursen hittills förvärvade hur skall de förberedas inför läsningen av litterära repertoar uppenbarligen inte till. en sådan text, så att säga extra muros? Vad Trots att exempelvis grundläggande narra- måste tillföras deras allmänna och litte- tologiska redskap satts i händerna på båda rära repertoar för tillägnelse av texten på grupperna tidigare i kursen hade de stora dess historiska villkor? Hur kan de antas svårigheter med tillämpningen – det blev en läsa utan historiska ledtrådar? Hur mycket mismatching, som McCormick kallar det, bidrar texten själv med, och hur mycket av utan de produktiva spänningar som uppstår det kan läsarna förväntas uppfatta och bli i ett lyckat möte mellan textens och läsa- hjälpta av? rens olika repertoarer.144 Ingen student gav Jag har prövat att låta studenter på A-nivå uttryck för uppfattningen att texten skulle läsa både med och utan kännedom om den vara föråldrad; däremot skulle deras läsart historiska och litterära kontext, som präglat i många fall kunna beskrivas på det sättet: textens repertoar.143 Men i båda fallen har den röjer en förväntan om en rakt berättad jag givit dem uppgiften att själva undersöka text med mimetiska anspråk och otvetydig hur texten förbereder deras läsande, i för- tendens – en texttyp som i dagens post- hoppningen att de därmed – i McCormicks modernistiska litteraturklimat sannerligen anda – skulle komma till insikt om sin egen anses föråldrad. Det är denna förväntan läsart. Uppgiften var av typen ’Studera hur som kommer på skam hos studenterna, och läsarrollen byggs upp i texten, det vill säga, handböckerna gör heller inte mycket för att med vilka medel texten leder läsandet mot på sikt ändra på den.145 berättelsens upplösning och förser med led- I det följande skall jag ge exempel på trådar till berättelsens tolkning’. Trots sin några av stötestenarna i berättelsen om ännu magra litteraturhistoriska repertoar »Kapar-Karlsson» och hur dessa problema- kunde många studenter lyfta fram passager tiska passager bidrar till en appellstruktur, som ledde dem i läsningen och även föreslå som studenterna påverkas av men inte rik- tolkningar förenliga med en historisk läsart tigt kan svara på. Först en kort presentation och textens repertoar. Ty den repertoar som av texten, stötestenarna, något om textens behövs för en koherent läsning sätts till repertoar, samt slutligen en diskussion av stor del fram, gestaltas eller på annat sätt textens appellstruktur.146
Thorson kap 1 vers 5.indd 41 09-02-22 18.21.09 60 beata agrell 2.3.3 Texten – och dess stötestenar tillräckligt nära (36). När en träbit fastnar »Kapar-Karlsson», i samlingen En fiol och en i maskineriet talas det om »trissans ento- kvinna 1912, är en arbetsskildring som slutar niga, hungriga, alltjämt hungriga: tsit! tsit! med en olycka: en avsliten hand i kapmaski- – tsi–i». Och så berättarkommentaren: nen på sågverket under ett nattligt arbets- »Men hon skulle suga åt sej en bit varmt, pass i mörker, kyla och ishalka; ångaren den hungriga, bli mätt och tystna …» (44). i hamnen skall lastas med bräder, och det Tidigt i berättelsens betonas vikten av »att är brått att realisera beställningen: »Ut ska ha ögonen med sig om ej en olycka skulle 1,800 standards i rödaste rappet utan nåd!… ske lätt!» Det talas också olycksbådande om Och här ska valsas!» (36) Strategiska steg i hur »barackerna» på land »stod gammalröda, arbetsprocessen beskrivs, och framställ- tysta och dystra, som bevittnade de en tra- ningssättet är förvisso realistiskt; men det gedi…». Den komplexa satsbyggnaden här är en impressionistisk, liksom rumphuggen speglar den livfulla impressionistiska verklig- realism, med många typografiskt markerade hetsuppfattningen, men denna kontrasteras avbrott, blankrader, ljudhärmande neologis- samtidigt mot tragedins antydda obönhör- mer, och liknande. Tecknen sprider ut sig på lighet och stjärnornas likgiltiga orörlighet – 147 boksidan så att texten redan vid en hastig enligt några studenters tolkning: anblick ter sig splittrad och fragmentarisk Och på issörjan, där en bogserare dragande – som ett montage av sentenser och repliker pråmar bökade, låg ljuset från båglamporna mer än en sammanhängande berättelse. och fotogenblossen, ångarnas, likt en väv Berättandet hålls i tredje person, men i silver och höstlöv — gick på däcken detta formspråk hör inte med till föreställ- fladdrande och fint, över pråmtaken — ningar om klassisk eller ’bred’ realism, och kröp opp i brädgården — slank in mellan det skapar problem för ovana läsare: de stabbarna, klättrade på små hus av avfall, strön och takbräder som låg i gångarna — finner denna text oväntat svårläst, vilket en flöt tunt och matt opp på land, där barack- ’realistisk’ text inte ’borde’ vara. Även om erna stod gammalröda, tysta och dystra, realism-begreppets variationer behandlas i som bevittnade de en tragedi… undervisningen, och redovisning av teorier På himlen lyste stjärnorna. (40) om realism inte bereder större svårigheter, så är den teoretiska insikten att realism kan Prolepser som denna noterar studenterna förenas med montageteknik och illusions- tacksamt; de utgör ju också vackra exempel brytande grepp svår att hantera i den prak- på hur läsandet förbereds i texten, det vill tiska tillämpningen. Återigen: tillämpningen säga, bidrar starkt till lösning av den uppgift och praktiken är undervisningens hårdaste jag givit dem. stötesten. I berättelsens strategier ingår också ana- Beskrivningen av arbetsprocessen, och lepser, Karlssons återblickar, som tar in det inte minst de ljudhärmande uttrycken, fattiga hemmet, den barnsängssjuka hustrun fungerar också proleptiskt, det vill säga, och den allt barnrikare familjen på scenen förebådar olyckan. Kapverken liknas vid för arbetsskildringen – störande moment »vidunderliga djur» som »[b]et med korta, både i fiktionsvärlden och läsakten. På hundlika gläfs» när plankorna kommit grund av dessa i arbetet främmande tankar
Thorson kap 1 vers 5.indd 42 09-02-22 18.21.09 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 61 tappar Karlsson koncentrationen vid kap- slungade ut i den förpintes avsikt att söka verket – han »genomgick i tankarna nattens lisa» (43). Men han ångrar sig snabbt och ger händelser medan han kapade» (41) – och pojken ledigt en stund, för att denne skall få läsaren av den tuffa arbetsskildringen kastas tillfälle att röra på sig och få upp värmen. in i en helt annan föreställningsvärld, präg- Det är under denna ledighet som olyckan lad av oro, ömhet, längtan och stark, skygg, händer. Pojkens uppgift var att skyffla bort valhänt kärlek: avfallet– »knubben» – så att det inte skulle Alla detaljer, en efter en levde opp igen hos hindra sågtrissan, men när Karlsson försöker honom — han kastade somliga, som senti- sköta båda uppgifterna själv så går det illa. mentala för honom, en karl, ifrån sej, men (Någon studentläsare kommenterar också de kom på nytt. det ödesdigra i denna solidaritetshandling, Tänk om hon skulle dö! — — (41f) men utan att uppmärksamma dess kollek- tiva, klassmässiga aspekter.) Och 12 år hade de varit gifta. Så fort Det mest egendomliga i den här berät- tiden gick! Det var ju inte alls längesedan då — sedan hon låg mot bröstet hans telsen – det som verkligen bäddar för en så varm, vacker och trånande… munter var kallad begrundande läsart (Agrell 2003) – är hon alltid, och hon kunde krypa intill en, emellertid, att centrala avsnitt i händel- och smeka en mjukt och lent som en tea- seförloppet beskrivs i detalj ända fram till terfröken… ögonblicket för olyckan. Men just där gör Men varför skulle han tänka på sånt?… berättelsen halt, och en helt annan sorts text varför skulle han tänka — (42f) skjuts in, som diskuterar huruvida händel- Genom den montageartade framställnings- sen alls är värd att beskriva – den är ju så formen med tvära brott och lakuner mellan vanlig, vardaglig och banal – och hur det i styckena skall läsaren förstå, att sådana så fall borde göras: ’omanliga’ och för arbetet riskabla tankar rör Händelsen hör inte till de mera sällsynta sig inne i Karlsson även när berättelsen åter- inom sågindustrin, tvärt om, och den är går till att skildra det yttre händelseförlop- inte av det säregna slag av olyckor, att jag pet vid kapverket. Dessa analepser fungerar just därför bör tala om den. således även proleptiskt, som förebud om Jag kunde gå förbi den med en lätt ryck- den kommande olyckan (vilket uppmärk- ning på axlarna också; jag vore ingen »blöt« då och »modern«, för all del. samma studentläsare också påpekar). Eller jag kunde låna ur svenska litteratu- Denna existentiella, till privatlivet och ren en fras och sluta av min Kapar-Karlsson intimsfären hörande medmänsklighet har med, vackert. emellertid en social motsvarighet i solidari- Men sågverksfolket är inte så lyckliga teten med arbetslaget och kamraterna. I den »komedianter«, inte, och jag vågar mej på solidariteten innefattas i denna berättelse försöket att visa på en scen ur skådespelet, också den fumlige nykomlingen, »knubb- även med risk att förefalla »tråkig«.— (44) pojken», som »var billigare än en äldre», Men berättaren avstår från att försöka men också löpte större risk att bli av med beskriva händelsen; i stället vänder han sig fingrarna (37). Karlsson låter visserligen sin direkt till läsaren med en serie retoriska förtvivlan gå ut över pojken i »hårda ord, frågor, vilka manar läsaren att själv före-
Thorson kap 1 vers 5.indd 43 09-02-22 18.21.10 62 beata agrell ställa sig händelsen eller minnas den typen beskrivningar av berättarrollen att bli ofrivil- av händelser – den nu inträffade är bara ett ligt motsägande. En hel del noterar visserli- exempel: gen växlingen, men framhärdar i en ensidig Du har sett blod – –? rött, varm blod som karakteristik: antingen objektiv och osynlig frustat fram, som format sej där det föll berättarhållning eller subjektiv och närva- i fläckar, som ångat i kölden för att strax rande; antingen extern och behavioristisk frysa till is . . .? fokalisering eller intern och empatisk. Ja, Du har sett en hand, en arbetares bruna, någon hävdar rent av, att berättaren genom valkiga och knotiga hand sönderslitas, så sin sakkunniga kommentar till arbetspro- den inte längre är en hand: i en hudslimsa cessen från en extra- och heterodiegetisk posi- hänger något, som ska föreställa ett finger, tion, d.v.s. på en nivå ovanför och utanför kvar, men »någonstans» på en bänk och inunder i sågspån, ligger de andra… diegesen, fiktionsvärlden, måste vara intra- Och du har sett i ett lampglas en stack- och homodiegetisk, det vill säga, befinna sig ars fluga väsnas för ett avsvett ben? inom diegesen som aktör i fiktionsvärlden Nå. (44) och den berättade historien.148 Det finns Och så fortsätter berättelsen. Men då har en viss logik i den tanken, men den blan- olyckan redan hänt, i texten markerad dar ändå samman historiens och berättel- endast med en blankrad och »— — —». sens nivåer. Inte ens berättarens metafiktiva Det som nu berättas är bara att kamraterna inbrott i berättandet berättigar denna slut- »halvt bar, halvt släpade» bort den skadade. sats, eftersom inbrottet formellt avser berät- Sist kommer en betydelsediger upprepning, telsen och inte historien (som ju inte heller »På himlen lyste stjärnorna», och berättelsen har någon egen realitet, utan måste rekon- är slut. strueras ur berättelsen); må vara att inbrottet Berättarens meta-fiktiva inbrott i berät- här får ’stjäla tid’ från historien, och detta då telsen har faktiskt ingen student hittills ’orsakar’ en lucka i berättelsen. lyckats kommentera. De flesta ignorerar det, De flesta upptäcker den proleptiska och och de som kommenterar det försöker natu- antropomorfa funktionen hos bildspråket ralisera och assimilera det i den realistiska som förebådar olyckan (rovdjursmetafori- diskursen. Berättarrollen utgör över huvud ken), men inte alla märker berättarrollens taget ett helt röse av stötestenar för läsan- didaktiska egenheter i övrigt. Ofta förbi- det, främst eftersom fokaliseringen växlar ses berättarens didaktiska grepp att skola så mycket mellan extern och intern. Men in läsaren i den referensram och yrkesvo- också eftersom berättarens art av närvaro kabulär som krävs för att förstå det rent är högst skiftande: ibland anläggs ett sakligt mimetiska händelseförloppet på sågverket. didaktiskt-belärade perspektiv, och ibland En del förväxlar den heterodiegetiska men ett expressivt-värderande eller gnomiskt. personligt närvarande och kommenterande Det är som kunde studenterna inte accep- berättaren (som ett par gånger också talar tera denna växling, utan måste förutsätta att om sig själv som »jag») med en homodiege- tisk berättare. antingen den ena eller den andra möjlighe- ten skall gälla. Därför tenderar också deras Många har svårigheter också med den metalitterära funktionen i berättarens di-
Thorson kap 1 vers 5.indd 44 09-02-22 18.21.10 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 63 rekta hänvändelse till läsaren med reflexioner och kroppsarbetare som Karlsson och hans om sin egen berättarkonst. Det närvaroska- hand – förkroppsligar och därmed repre- pande greppet att ge illusion av att händelse- senterar.150 Detta kan synas som en tolk- förloppet i historien utspelar sig samtidigt med ning snarare än en beskrivning av textens berättandeprocessen är också ovanligt kvalifi- appellstruktur, men den genereras ur det cerat: det medför ju att berättandet så att klassperspektiv som en exempelpedagogisk säga kommer på efterkälken i den metalitte- läsart här medför. Berättelsens udd riktas rära pausen när berättaren vänder sig direkt i det perspektivet mot hela det system av till läsaren. Det vill säga: när berättandet av utsugning och människoförakt som kapi- historien återtas, så har olyckan så att säga talistiska skogsbolag och girigt – explicit ’redan hänt’. Greppet instiftar två parallella omnämnt – »baggböleri» representerar. Den men olika realitetsdimensioner på samma som kommer i systemets våld är illa ute, tidsaxel, så att det händelseförlopp som inte bara fysiskt utan också moraliskt: »Om förgrundas i den ena verkligheten samtidigt en förman är mycket ond och mycket feg, skymmer det pågående händelseförloppet i är detta i flesta fall en naturlig konsekvens den andra. Greppets funktion blir i det per- av ’systemet’ (baggbölarnas)» (38), hävdar spektivet mer anti-mimetisk än meta-fiktiv. berättaren. Därmed markeras också, att historien 2.3.4 Textens appellstruktur: utspelas vid tiden för koloniseringen av det dubbla tilltalet Norrland,151 vilket aktualiserar en socialhis- Vilken funktion i berättelsens helhet har torisk repertoar, som några studentgrup- då denna problematiska passage? Och hur per saknade. Men denna kunskapslucka påverkar den textens appellstruktur? Vad tycks, som redan nämnts, inte ha påverkat behöver tillföras texten – eller läsaren – för förmågan till meningsfull läsning; och de att funktionen skall framträda som läsbar? grupper som försetts med sådan kunskap På den sista frågan vågar jag hävda: har inte heller omsatt den i sina läsningar. nästan ingenting, bara uppmärksam läs- Därmed inte sagt att den saknar relevans ning.149 Berättaren säger det själv: »Hän- för tolkningen och berättelsens signifikans; delsen hör inte till de mera sällsynta inom som jag visat i annat sammanhang (Agrell sågindustrin, tvärt om, och den är inte av 2003; 2005; 2008) är det alldeles tvärtom: det säregna slag av olyckor, att jag just därför med en historisk läsart, som tar hänsyn till bör tala om den» (44). Ett sätt att svara på textens allmänna och litterära repertoar blir den appellstruktur som detta meta-fiktiva fler aspekter av texten synliga, signifikanta tilltal formar är att läsa texten som exem- och åtkomliga för kommentar. Men texten plum. Just på grund av händelsens ’icke- är tydligen läsbar även det perspektivet för ovanliga’ karaktär kan berättaren använda utan. den som ett exemplum, och genom exem- Den omedelbara poängen med att an- pelfunktionen får berättelsen allmängiltig- vända berättelsen »Kapar-Karlsson» i ett het. Enligt en exempelpedagogisk läsart är litteraturvetenskapligt undervisningssam- det inte bara Karlsson eller hans hand som manhang är emellertid litteraturhistorisk saken gäller, utan hela den klass av kroppar och estetisk: att berättelsen på ett närmast
Thorson kap 1 vers 5.indd 45 09-02-22 18.21.10 64 beata agrell chockerande sätt för samman åtminstone ationen i förlagsvärlden; och dessa materiella tre helt olika och ofta oförenliga litterära förhållanden präglar i detta fall också textens tendenser: (1) en modern impressionistisk litterära repertoar (Olsson 1979:69f). realism, som samtidigt förtydligar (2) den didaktisk-pragmatiska orientering som hör 2.3.5 Textens repertoar: förmodern brukslitteratur till – samtidigt som modernisering och klassperspektiv den didaktiska funktionen realiseras via (3) Karl Östman verkade i ett tidigt 1900-tal meta-litterära och anti-mimetiska grepp, som som präglades av flera moderniseringspro- snarare hör hemma i en modernistisk tradi- cesser: industrialisering, proletarisering, tion, baserad på idén om konstens autonomi urbanisering, sekularisering och inte minst och l’art pour l’art. massmedialisering – detta var den moderna Berättelsens moderna realism enligt (1) pressens genombrottstid. Perioden innefat- kommer till tydligt uttryck i beskrivningar tar unionskris, bondetåg, borggårdskris, av arbetsprocessen och de redskap som rösträttsstrider, politisk och ekonomisk används – beskrivningar vars didaktiska storstrejk 1902 och 1909, hungerkravaller, utförlighet framstår som omotiverad om världskrig och rysk revolution. Arbetar de antas riktade till de läsare ur författarens rörelsen hade etablerat sig och blivit en egna led, vilka andra mer införstådda aspek- maktfaktor också i parlamentet (SAP hade ter av tilltalet gör trolig: 34 platser 1908).154 Men den präglades också Ty det är så, att knubben ska strax nappas av inre strider mellan revolutionärer och undan för att inte antingen falla i hög reformister, särskilt efter nederlaget i stor- mellan verket och »loppan«, som lednings- strejken 1909. 1917 splittrades det socialde- vagnen, som står närmast pråmen på kajen, mokratiska partiet: revolutionärerna uteslöts också kallas — eller bli liggande ovanpå och bildade en egen organisation.155 springan, till hinders. (37) Det rör sig om en ekonomisk, social Om man däremot tänker sig att texten sam- och politisk omvandling med vittgående tidigt riktas även till en borgerlig publik effekter också på det kulturella och andliga utan egna erfarenheter av vare sig sågverk, området – långt ner i folklagren. I litteratur- kapverk eller kroppsarbete, så får detaljrea- forskningen talas bl.a. om parnassens demo- lismen en välmotiverad didaktisk funktion kratisering.156 För samtidigt som det litterära enligt (2).152 Men denna didaktiska ansats avantgardet experimenterade med sensym- genererar i sin tur det meta-fiktiva berätt- bolism och begynnande modernism i l’art artilltalet enligt (3), där berättaren explicit pour l’art-estetikens skola, började nya grup- kommenterar sitt berättande – kommen- per av författare träda fram, med helt annan tarer som också avslöjar hans pessimistiska bakgrund och inriktning. De rekryterades föreställningar om sin tilltänkta publik och inte bara från den nya penningmedvetna dess förväntningar.153 borgerligheten och den liberala journalistkå- Appellstrukturens dubbla tilltal förkla- ren,157 utan också från arbetarklassen och det ras dock bäst med hänvisning till textens proletariserade bondeståndet. Och för dessa allmänna repertoar – dess historiska pro- nya grupper är litteratur en fråga om realism duktionsbetingelser och den dåvarande situ- – trovärdig verklighetsframställning.
Thorson kap 1 vers 5.indd 46 09-02-22 18.21.11 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 65 Men realism-begreppet problematiseras Karlsson tar över hans arbete vid sågtris- också. För vilken sanning och verklighet san. Men det blir alltså Karlsson som drab- är det fråga om, och vems? Och med vilka bas i pojkens ställe; och det är denna alltför kriterier på trovärdighet? (Se Lodge 1997:25; vanliga typ av tillfälligheter som motiverar Eysteinsson 1990:194f) På sådana frågor gav greppet med det meta-fiktiva avbrottet, där texterna ganska olika svar. Svaren i sin tur berättaren begrundar denna sorts händelser betingades av den enskilde författarens verk- och hur de skall berättas. På grund av sin lighetsuppfattning – den mer eller mindre komplexa metafiktiva och antimimetiska ’moderna’ verklighet han hade erfarenhet av funktion kan greppet antas ingå i en sam- och språk för. Och den tolkningen visade tida protomodernistisk repertoar; men det sig förbunden med olika värdeperspektiv. kan lika gärna sägas ingå i det traditionella Med moderniteten följde bland annat en muntliga berättandets repertoar, där berät- uppvärdering av individen och den enskildes taren är fysiskt närvarande och kan vända ansvar och inititiv. Detta betonades också sig direkt till sina åhörare med kommentar, inom arbetarrörelsen, men inte i termer av reflexion och inte minst utvikningar. individualism: individens möjligheter kunde Till det muntliga berättandets skriftliga frigöras först i den sociala gemenskap som uttryck skall jag återkomma i avsnittet om klassolidariteten utgjorde; den ensamma Sundman nedan (2.7). individen var däremot utlämnad åt sam- hällskrafter bortom individens kontroll. 2.4 Perspektivförskjutningar Värdeperspektivet kommer här till uttryck (Ninni Holmqvists »Modellens död», 1996) som klassperspektiv, ofta sammankopplat Att tolka en text, skriver Roland Barthes, med klassolidaritet. är inte att säga vad den betyder, utan att Det är mot denna fond av modernise- bedöma vari dess mångfald består (Barthes ring, klasskamp och kulturell breddning 1975:11). Iser betonar att »the interpreter’s som den tidiga arbetarlitteraturens reper- task should be to elucidate the potential toar av föreställningar, tankefigurer och lit- meanings of a text, and not to restrict him- terära strategier skall ses, åtminstone enligt self to just one» (Iser 1978:22). I samma en historisk läsart. I »Kapar-Karlsson» är anda betonar han vikten av att kunna växla klassperspektivet starkt framhävt, inte minst perspektiv: att i läsandets wandering view- i skildringen av den hänsynslösa arbetsleda- point låta theme och horizon byta plats (Iser ren och överlöparen, som går bolagets och 1978:115f, 202). »baggbölarnas» ärenden. Klassolidariteten Förmågan att växla perspektiv är, som jag är inte lika framträdande – med Iser och ser det, grundläggande: i allt vetenskapligt Stockwell kunde vi säga, att den inte är för- arbete – inte minst i litteraturvetenskaplig grundad och därför inte står fram som theme textanalys – liksom i livet i stort. Denna för- eller dominant. Men som redan påpekats måga är förbunden med vad Ludvig Witt- är klassolidariteten likafullt en helt avgö- genstein kallar aspektseende, som bygger på rande aspekt av berättelsen, medskyldig gestaltpsykologiska teorier om den mänsk- till olyckan som den är: det är ju på grund liga perceptionens begränsning och selekti- av solidaritet med »sin lille kamrat» som vitet; den Jastrowska ankharen förenar två
Thorson kap 1 vers 5.indd 47 09-02-22 18.21.12 66 beata agrell av främmandegöring; litteraturanalysen genom att uppmärksamma och undersöka sådana figurer och grepp, exempelvis med avseende på hur de producerar mening. Iser diskuterar textuell mångfald i många olika sammanhang (t.ex. Iser 1978:118), men intresserar sig särskilt för i vad mån texten kan hjälpa fram ett aspektskifte hos läsarna. Vad som krävs är att läsarna blir »placed in a position which enables them to actualize helt skilda aspekter i en och samma figur the new view». Denna position kan inte för- – ankan och haren – men vi förmår bara läggas till fiktionsvärlden, eftersom den ju uppfatta en aspekt i taget (Wittgenstein skall erbjuda en (extradiegetisk) blickpunkt 1992:223–228). utanför denna värld, varifrån denna kan Däremot kan vi normalt välja under vil observeras. Texten måste därför i läsningen ken aspekt vi vill se figuren och även växla frambringa en position från vilken läsaren mellan aspekterna – som då genererar helt kan se sådant som han inte kan se utifrån olika gestalter; de rent av tittar åt olika håll, sina invanda positioner.159 Denna position trots att ögat bara utgörs av en punkt. Alla måste dessutom kunna anpassas till alla människor med erfarenhet av ankor och sorters läsare. Detta är möjligt, enligt Iser, harar har denna förmåga till aspektskifte. därför att den i sig själv – före läsningen – Den som bara sett ankor – kan däremot inte endast är en aspekt av textens struktur, och uppfatta figuren under aspekten ’hare’, och textens (=prosaberättelsens) struktur präg- omvänt: han eller hon är aspektblind. Man las av fyra olika samverkande perspektiv: kan också tänka sig att den aspektblinde har berättare, karaktärer, intrig och »fictitious» rik erfarenhet av harar, men däremot hatar eller »intended» läsare, det vill säga, textens harar eller lider av harskräck och därför mot- historiska adressat.160 Dessa fyra perspektiv arbetar harens aspekt av figuren (men den erbjuder olika riktlinjer för läsningen, och i möjligheten nämner inte Wittgenstein). interaktionen text-läsare kan vart och ett av Aspektblindhet är, som man kan förstå, dem framstå som theme med de övriga som en vanlig åkomma i litteraturläsning,158 och horizon, men hur det aktuella temat utfylls till dels även en nödvändig betingelse för att (konkretiseras) är upp till den enskilde läsa- texten skall ta gestalt och producera mening: ren. Vanligen växlar perspektiven under läs- textens hela betydelsepotential för alla tänk- akten och utfyllnaden av det aktuella temat bara läsare i alla tänkbara sammanhang är färgas då av hur tidigare teman fyllts ut. naturligtvis oåtkomlig och skulle dessutom En uppgift för undervisningen i littera- inte kunna forma någon gestalt. Men såväl turvetenskap, som jag ser det, är att öva stu- litteraturen som den litteraturvetenskapliga denterna i aspektskifte och därvid ge dem textanalysen kan utveckla och öva förmågan verktyg att upptäcka både textens mångfald till aspektskifte – litteraturen genom bland och sin egen aspektblindhet – och alla har annat dubbeltydiga figurer och olika typer någon blind fläck. Närmast följer därför
Thorson kap 1 vers 5.indd 48 09-02-22 18.21.12 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 67 en diskussion av Ninni Holmqvists novell hade värk i leder och muskler, rörde sig stelt »Modellens död» (1996) som dubbeltydig och fick allt svårare att räta på ryggen.» (60) figur. Denna kontrasteras mot hennes yngre jag, den unga kvinnan, spänstig som en »dansös 2.4.1 Presentation av texten eller gymnast» – »Hon hade varit stark och Ninni Holmqvists berättelse »Modellens senig och njutit av att tänja gränserna för död» publicerades i Vår Bostad 1996, men vad hennes kropp tålde» (60). Det är enbart har inte tagits in i någon av hennes novell- denna unga kvinna som framträder i konst- samlingar.161 Den folkrörelseägda Vår Bostad närens målning. är en av de få facktidningar som fortfarande Historien berättas i tredje person av en (det vill säga, fram till nedläggningen i mars extradiegetisk berättare, det vill säga, som 2007) satsar på noveller och även novell- inte själv deltar i handlingen utan förblir en tävlingar. Publikationsformen är intressant, anonym och opersonlig betraktare – »hård- eftersom den blandar olika textgenrer och kokt», som det brukar heta. Men berättar- därmed inbjuder till olika läsarter. Den perspektivet är ändå dynamiskt: berättarens explicit utsatta genrebeteckningen novell framställning bryts förhållandevis ofta av signalerar en annan appellstruktur än t.ex. direkt dialog, och fokalisationen skiftar: både reportage eller intervju. Denna förening av mellan yttre och inre perspektiv och mellan nytta och nöje är också i linje med gammal modellen och konstnären.163 god folkrörelsetradition, präglad av didak- Större delen av berättelsen utgörs av tiska ambitioner: inte bara att politiskt skola analepser (tillbakablickar). Vi får inte veta läsarna utan också att höja deras kulturella något om protagonisternas tidigare liv utan- bildningsnivå, öva dem i läsning av skön- för ateljén, utan analepserna återger episoder litteratur och stimulera till eget skrivande. från den enahanda tillvaron därinne. Här är Studenterna fick emellertid läsa novellen några sådana scener. fristående utan annan förhandsinformation Modellen poserar som »den lilla sjö- än en faktaruta med några sparsamma upp- jungfrun i Köpenhamn». Konstnären råkar gifter om författaren.162 kladda blå färg på modellens axel, och Novellen »Modellens död» slutar som modellen tvättar bort färgen, besviken över rubriken anger med titelfigurens död på att inte konstnären gjort det själv. Model- podiet där hon står modell. Men den hand- len skaffar en gul fågel, som sitter på hennes lar om hennes liv, eller rättare om hennes nakna axel och sjunger »passionerat» (60). och konstnärens arbetsliv i den trånga, ter- Hon njuter av beröringen, »att känna de pentindoftande ateljén. Kronologiskt om- små klorna mot huden. De rev aldrig, kitt- spänner historien en hel livstid, eller i vart lade bara» (61). Fågeln flyger omkring och fall tiden från ungdom till ålderdom och snyltar på frukterna till konstnärens stil- död, men berättandet är varken lineärt eller leben. Konstnären irriterar sig alltmer på fullständigt. Så, till exempel, möter vi först fågeln: »istället för att vänja sej vid fågeln den åldrade modellen, utsläpad och värkbru- blev han med tiden alltmer uppretad på ten av det myckna poserandet i obekväma den» (60). Han frågar modellen vad hon ställningar: »tung i kroppen och benskör, »har» fågeln till, och hon svarar »Ingenting»
Thorson kap 1 vers 5.indd 49 09-02-22 18.21.13 68 beata agrell – »Den sitter här bara. Den tycker om mej» konstnärens egen synpunkt: »Själv målade (60). Modellen frågar vid upprepade tillfäl- han helt enkelt vad han såg», det vill säga, len konstnären om han tycker om henne, konstnärens mimetiska ambition betonas – men han tycks inte förstå frågan. Fågeln och kontrasteras indirekt mot kritikernas släpper en skitfläck på modellens axel, och vanemässiga symbol-tolkningar. konstnären skrattar – hånfullt? – men strax Samtidigt påpekas emellertid, att konst- därpå börjar fågeln till hans förtret sjunga nären numera känner modellens kropp så »passionerat» igen, och den fortsätter med väl att han »hade kunnat avbilda den med det även sedan modellen en stund senare förbundna ögon» – vilket han på sätt och sjunkit ihop död på podiet. vis också gör, eftersom han »med åldern Inte mycket händer, således: modellen blivit synsvag». Konstnären ser med andra poserar, målaren målar, båda åldras, fåglarna ord suddigt, och att måla vad han ser inne- byts ut, och modellen dör. Någon egentlig bär då i hans fall att måla suddigt. Men intrig är det knappast fråga om, men ett ’suddighet’ är också en konvention i såväl förhållandevis dramatiskt element utgörs av modern – inte bara symbolisk – framställ- fågeln. Den stör ordningen i den eljest tid- ningskonst som öppen estetik. Vad konst- lösa ateljen och skapar en ny sorts spänning nären menar sig göra (måla mimetiskt) är i konstnärens och modellens yrkesmässiga således en annan sak än både vad han fak- relation. Det är denna spänning som bär tiskt gör (målar suddigt) och vad kritikerna upp berättelsen, men den medför också ett menar sig se (symboliskt måleri). dubbelt perspektiv, som bäddar för aspekt- Detta anslag tillför berättelsen en meta- seende. litterär appell, som aktualiserar grundläg- gande frågor om förhållandet mellan såväl 2.4.2 Anslaget: konstnärens perspektiv konstnär-bild-betraktare, som författare/ och berättelsens fråga berättare-text-läsare: vilket frirum för tolk- Berättelsen inleds med en berättarkom- ningen ger (bild)texten, och i vad mån ger mentar i fyra steg. Först (1) upplysningen texten ledning för läsningen? Berättartek- att konstnärens hela liv och verksamhet niskt skjuts denna meta-litterära aspekt ägnades hans modell: »De få pengar han tjä- i den fortsatta framställningen in i bak- nade gick till hennes arvode. Allt han ägde grunden och blir därmed horizon för andra var bilder av henne». Omedelbart därpå themes, som vi senare skall komma till (Iser följer (2) början till en ekfras, som beskri- 1978:97f). ver »en suddig gul fågel» i flertalet av dessa Att suddigheten skulle kunna bero på bilder – det vill säga, obestämdheten i den oförmåga orsakad av synsvaghet är tydligen framställda fågelfiguren betonas. (Ekfrasen ett icke-alternativ för dessa kritiker. Ty det fullföljs i berättelsens slutrader, och vi skall är enbart fågeln som är suddig – bilden av återkomma till dem.) Därefter återges (3) modellen är knivskarp: kritikerkårens skilda tolkningar av fågeln […] henne såg han klart och tydligt så – som »symbol för friheten» och »symbol som han alltid sett henne. Så tydligt att för förgängligheten» – varigenom figurens han lyckades skapa en bild med ett sådant obestämdhet bekräftas. Slutligen anförs (4) perspektiv och en sådan detaljrikedom att
Thorson kap 1 vers 5.indd 50 09-02-22 18.21.13 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 69 betraktaren bara genom att titta på bilden han minns. Ändå behåller han henne som kunde förnimma känslan av denna kvinnas modell – »som om han fortfarande behövde hud mot sina händer. (62) henne» – och iscensätter målandet efter Henne ser konstnären inte med sina syn modell som om det fortfarande vore möjligt svaga ögon, utan minns – målar den (idea- för honom: »Han kisade mot henne när han liserade) minnesbild som han ser klart för låtsades att han syftade och måttade.» (62) sin ’inre blick’. Kontrasten mellan den Denna låtsaslek är likväl inget självbedrä- detaljskarpa kvinnofiguren och den suddiga geri: »han var väl medveten om att hans syn fågeln kan dock te sig som »ett avsiktligt var svag», heter det, så syftet måtte vara ett stilbrott», och det är föreställningen om ett annat. Detta undanhålls emellertid läsaren, sådant som utlöser tolkningen av fågeln som som därmed lämnas att spekulera över tom- »en symbol för friheten». Men samma sud- rummet, det vill säga, att med utgångspunkt diga figur kan som framgått också uppfat- från vad texten ger reflektera över vad den tas som förgänglighetssymbol och speglar inte ger. Med Iser kunde vi säga, att frågan därmed konstnärens faktiska predikament om varför konstnären behåller och avlö- som åldrande och synsvag. Från konstnä- nar en modell han inte kan se är ett theme rens synpunkt är stilbrottet ju högst oavsikt- i texten, vilket samtidigt utgör ett tomrum 165 ligt och uttryck för den högsta ofrihet: han och en negation. kan inte annat än måla fågeln suddigt. Lite längre fram i berättelsen betonas ytterligare 2.4.3 Modellen som theme denna oavsiktlighet genom att liknas vid en Frågan om om konstnärens bevekelsegrun- »olyckshändelse»: »Fågeln i hans bilder blev der kan dock synas sekundär i förhållande aldrig något annat än en suddig rörelse eller till frågor om modellen själv – det är ju en fläck som kommit dit som av en olycks- henne rubriken syftar på, och med den för händelse. Han målade helt enkelt vad han ögonen är det lätt att förbise inriktningen såg» (62). på konstnären i berättelsens öppningsrader Förgänglighetstolkningen aktualiserar – liksom för övrigt i slutraderna, som vi emellertid samtidigt det dödstema som strax skall komma till. Men om modellen rubriken »Modellens död» förutskickar – kommer i förgrunden, så blir det hennes och därmed även hennes perspektiv. Denna mödor och lidanden som tematiseras. Dessa både dubbla och glidande fokalisering är är också mycket explicita – både externt och grundläggande i berättelsens konstruktion internt fokaliserade – och pekar genom upp- och komplicerar den »vandrande blick- repning fram mot hennes död på podiet. punkt» (wandering viewpoint), som enligt Återkommande är t.ex. formuleringar om Iser utmärker varje läsakt.164 Men låt oss det värkande »stödbenet»: dröja vid konstnärens predikament ännu ett Stödbenet värkte. Hon lät det värka, lät stycke. smärtan vara i henne och tog själv plats Konstnären kan alltså inte längre se sin inne i smärtan som om den vore ett hem. modell, och den bild han målar föreställer (60) inte den gamla värkbrutna kvinna han har framför sig, utan den unga spänstiga kvinna
Thorson kap 1 vers 5.indd 51 09-02-22 18.21.14 70 beata agrell Stödbenet värkte ända upp i höften men så Formuleringen »den lilla sjöjungfrun i länge han kisade [det vill säga, låtsades att Köpenhamn» syftar primärt på den berömda han måttade] var allt som det skulle. (62) statyn på en sten i stadens hamninlopp166 – Stödbenet hade slutat värka. Det hade känd inte minst för den upprepade vandali- domnat istället. Snart domnade höften sering som hon utsatts för. Periodvis har det också och armen som hon höll bakom varit något av en sport bland företagsamma huvudet började darra. På grund av vrid- ungdomar (?) att ta sig ut till statyn, välta ningen i midjan kom en nerv i ryggen i ner henne från stenen, hugga huvudet av kläm och värken strålade upp bakom skul- derbladen och tog fäste i ena axeln. (62) henne eller klä ut henne till muslim, Ku- Klux-Klan eller något annat provocerande.167 Själva dödsögonblicket skildras dramatiskt, Det är alltså mycket statyn har fått utstå, som en »jordbävning»: och i dessa lidanden finns en förbindelse till Modellen skälvde. Kallsvetten trängde ut modellen i Holmqvists novell. genom huden och fick henne att frysa och Statyn föreställer emellertid titelfiguren därmed skaka ännu mer. Håret löstes ur sin från H.C. Andersens saga »Den lille Hav- uppsättning och föll i stripiga, grå slingor. frue» (1837), berättelsen om hur den lilla Så orkade hon inte längre hålla sej upprätt sjöjungfrun lyckades realisera sin längtan utan föll ihop med en duns. [---] att bli människa, men till priset av olidliga Käkarna hade låsts fast som i kramp och hon var oförmögen att tala eller ens ropa på smärtor i de ben hon fått i stället för fisk- hjälp. Kallsvetten fick hennes hy att blänka. stjärten. Dessutom har hon fått betala med Det ryckte okontrollerat men nu ganska sin tunga, så att hon nu är stum. Dessa offer svagt i hennes lemmar. Hullet dallrade. gjorde hon för att komma nära den prins [---] hon räddat från drunkningsdöden och för- Så släppte jordbävningen sakta sitt älskat sig i, men han tror att räddaren är grepp om modellens förslappade muskler en annan kvinna, som han också gifter sig och skrynkliga skinn och hon blev alldeles med. Eftersom den lilla sjöjungfrun nu är stilla. (62) stum kan hon inte upplysa honom om san- Utom sådana explicita beskrivningar av ningen, men i sitt ädelmod låter hon saken smärtan och smärtupplevelsen aktualise- ha sin gång, och griper inte heller möjlig- ras den också intertextuellt och allegoriskt heten att döda konkurrenten när den bjuds genom upprepade anspelningar på »den lilla henne. I stället måste hon själv nu dö – ty sjöjungfrun»: sådana var villkoren för hennes människo- Hon hade suttit på podiet i en ställning blivande: om inte den älskade ville älska som påminde om den lilla sjöjungfrun i henne tillbaka, så måste hon dö. Eftersom Köpenhamn […]. (60) hon i egenskap av havsvarelse saknar själ kan Hon svarade inte, satt bara kvar i sin hon inte få evigt liv efter döden, utan måste ställning (det var fortfarande den lilla sjö- förvandlas till skum på havets yta. En högre jungfrun) […]. Det började svida bakom rättvisa ingriper dock, och berättelsen slutar ögonen och hon svalde flera gånger och med att möjligheten till evigt liv öppnas för skälvde inuti kroppen, men satt kvar lika henne – men inte mer. Om och när möj- stilla som förut […] (60f) ligheten skall realiseras hänger bland annat
Thorson kap 1 vers 5.indd 52 09-02-22 18.21.14 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 71 på de barn som läser sagan: för var gång de Konstnären synes här undvika att svara på gör, talar eller tänker något ont så förlängs modellens frågor om hans känslor för henne, den lilla sjöjungfruns prövotid med en dag. och detta kan tas till intäkt för att han är Men genom denna brukslitterära metaleps okänslig. Konstnärens reaktioner på fågeln får i vart fall sagan om den lilla sjöjungfrun kan också tolkas som uttryck för svartsjuka, evigt liv.168 men det ändrar inte nödvändigtvis bilden av Varken statyn eller sagan om det lilla sjö- honom som okänslig mansgris: det är klart jungfrun kan förutsättas ingå i studenternas att han inte tål några konkurrenter, även om repertoar; det är också lätt att glida förbi han inte bryr sig om modellen för hennes formuleringen i texten (även om den dyker egen skull. Så exempelvis i följande dialog: upp två gånger). Det dubbla passionstemat Vad har du den där fågeln till? hade han i novellen är ändå omisskännligt: att model- frågat en dag när den sjöng ovanligt passio- len lider av både fysiska och psykiska smär- nerat. tor, i »stödbenet» och ’hjärtat’, så att säga Ingenting, hade hon svarat. Den sitter här – det senare sannolikt på grund av olyck- bara. Den tycker om mej. lig kärlek till konstnären. Eftersom hennes Just som hon sa detta, tystnade fågeln, spär- lidande är explicit och hennes död förebå- rade upp ögonen, lyfte på stjärtfjädrarna och sket en svartvit fläck som sakta rann nerför dad av rubriken, så blir det modellen som hennes axel och överarm. förgrundas och hennes figur som då genere- Han skrattade till: Och det är alltså så den rar novellens bärande theme. visar att den tycker om dej? [---] Med modellen i fokus ligger ett feminis- Hon svarade inte, satt bara kvar i sin ställ- tiskt perspektiv nära till hands, och detta ning (det var fortfarande den lilla sjöjung- styr då uppfattningen av konstnären och frun) medan skiten rann längs hennes arm. tolkningen av relationen konstnär-modell.169 Det började svida bakom ögonen och hon I det feministiska perspektivet framstår svalde flera gånger och skälvde inuti kroppen, men satt kvar lika stilla som förut och fågeln konstnären som en okänslig mansgris, en började åter sjunga. voyeur, oförmögen till djupare känslor. Som Du får väl gå och tvätta av dej, sa han. Det belägg kan följande dialog anföras: finns trasor i skåpet. Fågeln satt på hennes axel och sjöng saligt. Jag vet det, viskade hon och reste sej. [---] Det var ett förbannat kvittrande, muttrade När hon kom tillbaka från pentryt hade han. hon röda kanter kring ögonen. Hon slog ner Den håller mej sällskap, sa hon. Jag behö- blicken när hon gick förbi honom. Framme ver den för att orka. vid podiet tog hon av sej morgonrocken Ja, ja, jag vet, suckade han. Och den tycker och återtog sin ställning med ryggen mot om dej, jag vet, jag vet. honom. Ja, sa hon. Den tycker om mej. Vad tycker Tycker du om mej? frågade hon. du? Javisst, svarade han. Du är mycket profes- Jag tycker att den jäveln är en parasit. sionell. (60f) Nej, jag menar; vad tycker du om mej? Här förringar han hennes förhållande till Jag tycker att du tillskriver kräket känslor fågeln och missförstår – avsiktligt? – hennes som den kanske inte har. Vad vet du överhu- vudtaget om fåglars känslor? (62) fråga om vad han känner för henne.
Thorson kap 1 vers 5.indd 53 09-02-22 18.21.15 72 beata agrell I ett genusperspektiv bör även noteras, konstnärens egen position, trots att det är att för konstnären synen är det viktigaste berättaren som för ordet och således omtalar sinnet, medan det för modellen är kän- konstnären i tredje person, s.k. fritt indirekt seln och behovet av beröring – en ofta som tal (narrated monologue, Cohn 1983:100). Så genusmärkt uppfattad skillnad (’män är voy- exempelvis i följande passage: eurer’). Skillnaden problematiseras väl något Först hade han inte sagt något om fågeln, genom att detta konstnärens viktigaste sinne bara grymtat lite och höjt på ögonbrynen. är kraftigt försvagat och han i stället målar Tänkt att den kanske kunde tillföra hans modellen ur minnet – men också minnes- måleri något. Men samtidigt retade han sej bilden kan läsas voyeuristiskt. Man skulle på kräket som satt där dagarna i ända och rent av kunna säga att berättelsen genereras sjöng på modellens axel och istället för att ur ett vampyrmotiv: de livfulla bilderna av vänja sej vid fågeln blev han med tiden allt- mer uppretad på den. modellen har sugit ut livskraften ur kvinnan Vad har du den där fågeln till? hade han av kött och blod – som Thorson påpekar, i frågat en dag när den sjöng ovanligt pas- 170 ett slags omvänd Pygmalion-historia. sionerat. (60) Varje läsart öppnar vissa möjligheter men stänger andra, och denna är inget undantag. Formuleringen »kräket som satt där dagarna En programmatisk lojalitet med modellen i ända och sjöng på modellens axel» är utesluter möjligheten att läsa utifrån konst- färgad av konstnärens motvilja mot fågelns närens perspektiv, och det betyder bland kroppsliga närhet till modellen, en närhet annat, att novellens inledning och avslut- som rent av antyder en kärleksrelation: ning sjunker i bakgrunden.171 sittande på hennes axel sjunger fågeln ju passionerat. Berättaren talar också expli- 2.4.4 Konstnären som theme cit om fågelns eviga kärlekssång. Konstnä- rens ogillande reaktion kan med andra ord En läsning med konstnären som theme ger vara uttryck för både svartsjuka och oför- sig själv i novellens inledande två stycken, måga att kommunicera vad han verkligen men att hålla fast vid detta theme genom känner.172 Ogillandet och oförmågan marke- hela novellen kräver ett medvetet val, bland ras än tydligare när fågeln kallas »detta lilla annat eftersom det är modellen som rent monster som satt och kuttrade med henne kvantitativt dominerar berättelsen. Men hela dagarna eller flaxade omkring som för konstnärens del kan även torra sakupp- ett blindstyre och visslade och skrek så att lysningar inbjuda till perspektivskifte. En han närapå blev vansinnig» (61) – ännu en sådan är upplysningen att »allt han ägde var internt fokaliserad passage i tredje person, bilder av henne», samt att alla konstnärens där berättaren så att säga lånar sin stämma pengar går åt till att avlöna modellen – trots åt konstnärens idiom och perspektiv. att han varken kan eller behöver se henne, Avslöjande för konstnärens perspektiv är eftersom han målar henne ur minnet, slutligen också beskrivningen av den bild utifrån en idealbild eller inre vision. Andra han målar av henne: exempel ger framställningen av hans nega- tiva reaktioner på fågeln: de beskrivs med Han målade helt enkelt vad han såg och intern fokalisering, det vill säga, inifrån henne såg han klart och tydligt så som han
Thorson kap 1 vers 5.indd 54 09-02-22 18.21.15 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 73 alltid sett henne. Så tydligt att han lyckades som hans, om än fångna i bilden. Men skapa en bild med ett sådant perspektiv och ansatsen i konstverket är att överskrida grän- en sådan detaljrikedom att betraktaren bara sen från konst till verklighet och liv. genom att titta på bilden kunde förnimma Från modellens – eller åtminstone femi- känslan av denna kvinnas hud mot sina nistisk – synpunkt kan bilden tvärtom synas händer. (62) bekräfta föreställningarna om mannen- I denna beskrivning framträder ett berörings- konstnären som voyeur: bildens sinnlighet tema, som matchar modellens beröringsbe- och hudnära appell får då närmast porno- hov, om än så att säga på synens villkor: »att grafiska kvaliteter; som en flykt undan den betraktaren bara genom att titta på bilden verkliga, levande, men nu också gamla och kunde förnimma känslan av denna kvinnas döende kvinnan. Konstnären märker inte hud mot sina händer». Men denna berö- ens att hon segnat ned: ringsaspekt av synen vidareförs i beskriv- Modellen skälvde. Kallsvetten trängde ut ningen av den bild han har målat just i det genom huden och fick henne att frysa och ögonblick hon dör: därmed skaka ännu mer. Håret löstes ur sin I det starka lampskenet såg han den fram- uppsättning och föll i stripiga, grå slingor. växande bilden någorlunda tydligt. Den Så orkade hon inte längre hålla sej upprätt föreställde en ung flicka med kanstanje- utan föll ihop med en duns. brunt hår och en spänstig, nästan elastisk Vad nu? sa konstnären igen. Jaså du hud över en senig kropp. Hon såg ut att tar en paus. Ja, ja, det kan väl gå för sej… när som helst vara beredd att lyfta i ett högt (62) språng, flyga ut ur bilden och låta sej fångas Att han inget märker beror förstås på hans i betraktarens armar. På hennes axel satt en suddig gul fläck. (62) dåliga syn – som nu knappt kunde skilja ljus från mörker. Men för den som vill kan hans Återigen betonas känselaspekterna av det synsvaghet förstås lika gärna framstå som ett sedda: »en spänstig, nästan elastisk hud över synekdoke för den emotionella blindhet man en senig kropp». Men därutöver har han vill tillskriva honom. målat henne på väg »att fångas i betrakta- Att tavlan nu ter sig mer levande än den rens armar», det vill säga, i hans, konstnä- döende modellen aktualiserar också ett rens, egen famn. Konstnären är ju den förste välkänt motiv i både konstens och littera- betraktaren, och här har han målat bilden av turens historia: konstnären som vampyr på modellen på väg att bli den levande kvinnan sin modell; han så att säga suger ut hennes själv. Han har så att säga målat över gränsen livskraft och överför den till tavlan. Tavlan mellan konst och verklighet. blir ett mästerverk, men i samma stund den Denna slutscen öppnar dock för olika fullbordas dör modellen. Motivet gestal- läsarter. Från konstnärens synpunkt ligger tas exempelvis i E.A. Poes berättelse »The det nära till hands att läsa bilden som en Oval Portrait» (1845), som behandlas nedan. kärleksförklaring till kvinnan – den enda Denna tänkbara intertext och detta motiv han är förmögen till i sin ’manliga’ sluten- öppnar för en metalitterär läsart, som också het. Den bilden realiserar alla hennes dröm- återknyter till de inledande passagerna i mar om beröring, som här också framstår »Modellens död». De aktuella studenterna
Thorson kap 1 vers 5.indd 55 09-02-22 18.21.16 74 beata agrell hade inte läst Poes novell, men eftersom sjöjungfruns ställning, råkar komma vid motivet gestaltas i »Modellens död», och hennes axel med sin av blå färg indränkta därtill samspelar med ett feministiskt per- pensel. För konstnären är detta ett signifi- spektiv, så kunde man förvänta sig, att en kativt misstag: han målar på henne i stället hel del studenter skulle välja en sådan läsart. för att måla av henne och utökar därmed Det gjorde de de nu inte (Thorson, nedan sitt konstnärliga revir; han gör livet – den avsn. 8.1), men det finns ändå skäl att dis- levande kroppen – till konst. Detta är vad kutera hur den möjligheten aktualiseras i han faktiskt gör – även om han är angelä- texten. gen att snabbt få misstaget rättat: »Jag blir så distraherad av modeller med blå axlar» (60). 2.4.5 Konsten som theme För modellen är det något helt annat som Metalitteraritet utgör således en annan, händer: en efterlängtad kroppslig beröring, mer skymd betydelseaspekt av novellen, som hon också väntar sig mer av – att han ett annat theme, som både statyn och sagan skulle tvätta hennes axel med terpentin och om den lilla sjöjungfrun förtydligar: kon- sedan smörja in den för att huden inte skulle stens odödlighet och konstens pris, liksom torka» (60). För henne framstår incidenten spänningen mellan konst och liv. Denna snarast som en övergång från konst till liv. aspekt förgrundas som framgått i novel- När denna förväntan om fortsatt beröring lens inledningsstycken, där kritikernas inte infrias, skaffar hon sig den gula fågeln, olika tolkningar av fågeln/den gula fläcken helt uppenbart som en ersättning för »denna i konstnärens tavla redovisas. Fortsättnings- uteblivna kontakt mellan hans händer och vis sjunker detta theme i bakgrunden, men hennes hud» (62). fungerar som horizon för skildringen av Med fågeln kommer ett nytt spännings- interaktionen mellan de båda protagonis- moment in i parets professionella relation. terna och det passionstema som då förgrun- Fågeln flyger omkring och ställer till oreda: das. Det betyder att konstklichén fortsätter dels äter den upp de frukter konstnären har att generera betydelser i samspel med andra som förlaga till sina stilleben – därmed mar- betydelsefält i novellen, och för den läsare kerande att frukterna är mat och liv, inte som fått ögonen på den kan konstklichén konst; dels sitter den på modellens axel och rent av framträda som överordnat theme. kelar med henne, alltmedan den sjunger Om läsningen håller kvar den metalitte- »passionerat», det vill säga, beter sig som en rära aspekten i fokus, så blir den styrande älskare. Konstnären blir irriterad och rentav för temat även fortsättningsvis. Det medför svartsjuk: han uppfattar fågeln som »detta en vaksamhet – en »misstankens hermeneu- lilla monster som satt och kuttrade med tik», för att tala med Paul Ricoeur (1988:19– henne hela dagarna eller flaxade omkring 21) – som blockerar tendenser till ensidig som ett blindstyre och visslade och skrek så identifikation med det ena eller andra per- att han närapå blev vansinnig» (62). spektivet, det vill säga, en hermeneutik som Fågeln representerar något helt oförut- möjliggör aspektseende. sägbart och främmande i denna artificiella I en analeps berättas hur konstnären en terpentindoftande ateljé, som de båda män- gång, just när modellen suttit i den lilla niskorna aldrig verkar lämna. Det är en livs-
Thorson kap 1 vers 5.indd 56 09-02-22 18.21.16 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 75 fientlig miljö, enligt berättaren, som här har tive konstnärliga värv. Deras skröplighet en av sina få personliga kommentarer: aktualiserar kritikernas inledande tolkning Ateljén var inte vidare hälsosam för små av fågeln-den gula fläcken som symbol för djur som fåglar. Det var koldamm och ter- förgänglighet – och därmed som sinnebild pentin i luften, drag från otätade fönster även för deras egna kroppsliga villkor. Men och från värmefläktar och kosten bestod av den konst de båda bidrar till att förverk- gurkor och halvruttna äpplen. Bara män- liga – den unga kvinnan i språnget mot niskor kan leva länge i en sådan miljö. betraktaren – överskrider gränsen mellan (61f) konst och liv. Därmed aktualiseras kritiker- »Bara människor kan leva länge i en sådan nas andra tolkning: fågeln-den gula fläcken miljö» – den formuleringen säger något som symbol för frihet. Den gamle konstnä- om ’konstens onatur’ och konstens pris. ren blir blind, och den gamla modellen dör, Den första fågeln dör snart, men kvinnan men målningen av den unga kvinnan består: skaffar genast en ny, och därefter ännu en, klichén om konstens pris ingår här förening etc.: »Snart hade hon haft fem fåglar, snart med klichén om konstens odödlighet. tio, femton och snart hade hon tappat räk- ningen. De levde inte så länge, kanske två 2.5 Ramkonstruktion & ekfras eller tre år, kanske fem eller sex» (61).173 Konstnären märker aldrig att fåglarna byts (E. A. Poes »Det ovala porträttet», 1845) ut: »märkte aldrig någon skillnad, märkte Urtypen för berättande är att någon berät- inte att fågeln blev gammal och trött och tar något för någon. Den har förstås upp- sedan ung och vild igen» (61). Trots att han stått ur den episka ursituationen, som ju var är starkt (och irriterat) medveten om fågelns muntlig, men den präglar också det skrift- närvaro lyckas han heller aldrig måla av den liga berättandet, med den skillnaden att på sina tavlor: eftersom han målar »vad han författaren har överlämnat ordet till en mer ser» och ser dåligt, så syns fågeln aldrig som eller mindre synlig berättare. Ändå är det annat än en gul fläck på hans tavlor. Denna raka berättande som urtypen förutskickar oförmåga ger samtidigt symboliskt uttryck relativt sällsynt i epikens historia. Redan för spänningen mellan konst och liv: fågeln hos Homeros möter flera berättare på olika går inte att kontrollera, konstnären kan diegetiska nivåer och inskjutna berättelser-i- aldrig få den att posera som modell för ett berättelsen, som kan få åhöraren/läsaren att konstverk – den tillhör helt och hållet livet. gå vilse i fiktionsvärlden. Berättelsefloran i Annat är det med konstnären och model- Boccacios Decamerone (1348–53), Chaucers len: de synes båda ha offrat livet för kon- Canterbury Tales (1387) och Margareta av sten, men därmed också valt att leva i det Navarras Heptaméron (1559) utvecklas ur en främmande element som ateljén utgör och ramberättelse där ett antal tillfälligt sam- med de fysiska och psykiska lidanden som lade personer berättar historier för varandra de båda utsätts för i konstens tjänst – konst- medan de väntar på en förändring i världen nären med sin synsvaghet, modellen med utanför – att pesten skall ta slut, att det skall sin värk. Med just dessa åkommor är de ju bli morgon, att översvämningen skall dra sig också sällsynt illa lämpade för sina respek- tillbaka. Efter varje inskjuten berättelse174
Thorson kap 1 vers 5.indd 57 09-02-22 18.21.17 76 beata agrell
återförs läsaren till ramberättelsen genom framför allt att göra med den växlande att åhörarna kommenterar och diskuterar fokaliseringen: flera berättarpositioner på berättelsen, men det det är ändå inte alltid flera nivåer skapar osäkerhet om var textens helt lätt att hålla reda på var i berättan- auktoritet skall sökas och därmed hur olika dets förgreningar man befinner sig. En ny utsagor skall ’tas’.176 Ett annat problem är att berättelse kommer som ett svar på eller en ramberättelsen lätt kan uppfattas som trans- kommentar till den föregående, och för att portsträcka fram till den ’egentliga’ berät- fatta den enskilda berättelsens poäng måste telsen och då försvinner in i bakgrunden så läsaren hålla reda på vem som berättat vad i totalt att nivåskillnaderna utplånas. I båda vilken ordning. fallen är det auktorisationen av texten som Långt mer komplexa berättarstruktu- är problemet. rer finner vi i såväl äldre romanesk roman Studenterna i den litteraturvetenskap- som postmodern roman – klassisk realistisk liga grundutbildningen får läsa flera av de roman är kanske det enda exemplet i litte- här nämnda exemplen på ramberättande i raturens historia på rakt berättande?175 Men samband med de historiska delkurserna. paradexemplet är förstås Tusen och en natt: Men fenomenet ramberättande behandlas alla känner väl till historien om hur Schehe- redan i introduktionskursens narratologiav- razade räddade sitt liv genom att berätta – i snitt, oftast med något litterärt exempel. En tusen och en nätter berättade hon, inte bara tacksam text är E.A. Poes kortnovell »The berättelser, utan också berättelser i berättel- Oval Portrait» (1845), vanligen i svensk sen och berättelser i berättelsen i berättelsen översättning.177 Trots det korta formatet – i berättelsen… Berättelsen om Schehera- cirka 3 sidor – innehåller denna berättelse zade är bara ram och yttersta lager i denna inte bara en inskjuten berättelse, utan också väldiga kinesiska ask av berättelser på olika en ekfras (bildbeskrivning), vilket innebär nivåer. Och inte nog med det: på varje nivå att en främmande texttyp skjutits in i den kan också flera historier berättas parallellt, narrativa ramen.178 En annan egenhet – inte det vill säga, en ask kan också innehålla ett ovanlig men i detta fall signifikant – är att nätverk av berättelser på samma nivå. Men berättandet inte återvänder till ramen i motsvarande flerdimensionella komplexitet berättelsens slut. Ramen liksom absorberas i finner vi också på närmare håll: i C.J.L. den inskjutna berättelsen under berättandets Almqvists så kallade törnrosprojekt, som gång, det vill säga, samma sak händer reellt utifrån från ramfiktionen med kretsen av med textkonstruktionen som annars brukar berättare och åhörare i berättelsen Jagtslottet hända enbart vid ouppmärksam läsning och (1833) ständigt byggs ut med nya inskjutna bara i läsaren: nivåskillnaden kollapsar. berättelser i alla riktningar, även i form av I det följande utgår jag från den svenska hela böcker – ett projekt som efterhand version (1981, övers. Anna Pyk) som är den kommer att omfatta större delen av förfat- för närvarande (2008) senaste, men anger tarskapet och än idag vållar mycken forskar- vid behov av jämförelse också formuleringen möda (Se Hermansson 2003; 2006). i originaltexten.179 De svårigheter som berättelser med ramkonstruktion kan bereda sin läsare har
Thorson kap 1 vers 5.indd 58 09-02-22 18.21.17 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 77 2.5.1 En gåtfull historia Den inskjutna berättelsen skildrar det Ramberättelsen är hållen i jagform och ojämlika förhållandet mellan konstnären börjar en smula gåtfullt och abrupt: vi får och hans modell: de är gifta, och hon älskar veta att berättarjaget i sårat tillstånd av sin honom, men han är snarast »vigd vid sin betjänt har burits in i ett till synes nyligen konst» (Poe 1981:191; 1850a:368: having övergivet slott, där de ämnar tillbringa already a bride in his Art). Till henne för- natten. Varför och hur jagberättaren är håller han sig enbart genom konsten, mer sårad förmäles icke; ej heller vad det är för intresserad av den bild av henne som hans ett slott och vad som hänt ägaren. Däremot pensel skapar, än av kvinnan i kött och får vi veta att de befinner sig i Apenninerna blod. Intresset omvandlas till passion under och att slottet är både storslaget, dystert arbetets gång, »ty målaren greps av en vild och hotfullt – som slott brukar vara »både lidelse för sitt verk och förmådde knappt i verkligheten och romanförfattarnas fanta- släppa duken med blicken, knappt ens för sier» (Poe 1981:189; 1850a: 366: not less in fact att betrakta hustruns ansikte» (1981:190; than in the fancy of Mrs. Radcliffe).180 1850a:368: the painter had grown wild with Jagberättaren installerar sig i ett litet the ardor of his work, and turned his eyes from avlägset tornrum, där ett stort antal tavlor canvas merely, even to regard the countenance trängs på väggarna – in i minsta skrymsle of his wife). Han märker då inte att hustrun i det bisarrt formade rummet. Han intres- tynar bort i samma mån som porträttet får serar sig för tavlorna, som till dels belyses liv. När det sista penseldraget är gjort står av en brinnande kandelaber, och finner på porträttet fram för hans ögon levande som huvudkudden lämpligt nog en bok som livet självt. Men modellen-hustrun är död. beskriver dem. När han flyttar kandelabern — Så slutar novellen. för att bättre kunna läsa upptäcker han en hittills dold tavla, som föreställer en ung 2.5.2 Ekfrasen och den inskjutna flicka »just på väg att mogna till kvinna» berättelsen (Poe 1981:190; 1850a:367: a young girl just Den målning som gör detta livslevande ripening into womanhood). Målningen intryck beskriver jagberättaren i en ekfras: är infattad i en oval, rikt utsirad ram och Det var, som jag redan sagt, ett porträtt av beskrivs utförligt i en ekfras. Sammantaget en ung flicka. Det var bara en bröstbild, gör bilden ett starkt, närmast skrämmande huvud och axlar, där de djupa schattering- intryck på berättaren, inte bara genom sin arna smälte samman med bakgrunden. I osannolika skönhet utan främst genom sin mycket påminde utförandet om Sullys älsk- »livslevande» karaktär (1850:368: an absolute lingsteknik. Armar, byst och glänsande hår- slingor övergick omärkligt i den obestämda life-likeliness). I boken han funnit läser han men ändå djupa skugga, som bildade bak- nu avsnittet om denna målnings tillkomst- grund till helheten. Ramen var oval, rikt historia. Avsnittet citeras i vår text som förgylld med filigransornament i morisk en inskjuten berättelse, men det får också stil. (Poe 1981:190) avsluta novellen – vi återförs aldrig till ram- Ekfrasen följs i vår text av en meditativ pas- situationen. sage: den förtrollande effekt bilden har på
Thorson kap 1 vers 5.indd 59 09-02-22 18.21.18 78 beata agrell betraktaren frammanar en begrundande målningen blir alltmer blodfull, livskraftig läsart, som kommer till uttryck i reflexion och levande, så blir modellen alltmer blod- över förhållandet mellan bild och verklig- lös och försvagad, ty »den färg han lade på het: duken hämtades från hustruns kinder» (Poe Som konstverk kunde ingenting förtjänat 1981:191; 1850a:369: the tints which he spread större beundran än denna tavla. Men det upon the canvas were drawn from the cheeks 182 kunde knappast varit målarens teknik eller of her who sate beside him). ansiktets odödliga skönhet som så häftigt Men inte nog med det. Som Thorson och oförmodat rört mig. Och allra minst påpekar (nedan) kombineras vampyrmoti- kunde det varit min fantasi som i halvslum- vet i »Det ovala porträttet» med en omvänd- mern lurat mig att uppfatta detta som en ning av Pygmalion-motivet (se Frenzel levande människas huvud. Jag insåg genast 1988b:627–630): historien om skulptören att schatteringstekniken och ramen ome- delbart skulle hejdat sådana tankar – att de som förälskar sig så hett i sin skapelse, att från första stund uteslöt liknande ingivel- kärleksgudinnan Afrodite förbarmar sig – ser. I närmare en timme förblev jag orörlig statyn blir levande och stiger ner från sin i samma halvliggande ställning, försänkt i sockel som en kvinna av kött och blod. djupa funderingar över alla dessa dunkla Omvändningen iscensätts via vampyrmoti- punkter med blicken fastnaglad vid porträt- vet, som närmar den skapande konstnären tet. Till sist sjönk jag ner på sängen, nöjd till en blodtörstig demon. och belåten med att ha avslöjat hemlighe- Denna problematisering av den moderna ten bakom porträttets egendomliga verkan. Det trollband just genom sitt absolut livs- konstnärsrollen är förstås inte unik för Poe. levande intryck, som först gjort mig häpen, I vårt didaktiska sammanhang räcker det att därefter brydd, nedslagen och skrämd. (Poe återknyta till Ninni Holmqvists »Modellens 1981:191)181 död». Dessa båda berättelser om målaren Det finns alltså egentligen ingenting och hans modell har flera drag gemen- magiskt eller övernaturligt i bilden: dess samma: modellens kärlekstörst och berö- starka intryck är produkt av en teknik, som ringshunger, konstnärens besatthet av sin konstnären tycks behärska till fulländning, konst, av sitt porträtt av henne, och porträt- och som jagberättaren lugnad kan genom- tets livslevande intryck – allt projicerat mot skåda. Ändå tycks förtrollningen (enchant- bakgrund av modellens långsamma förtvi- ment) inte släppa greppet om honom, utan nande och död. Hos Holmqvist är visserli- tar liksom ny sats vid övergången till den gen även konstnären underkastad en ’dödlig’ inskjutna berättelsen via kommentaren förtviningsprocess – den avtagande synför- om dess »dunkla och sällsamma ord» (Poe mågan medför hans död som konstnär. 1981:191; 1850:368: vague and quaint words). Men läst med Poe-novellen som intertext Den inskjutna berättelse som sedan kan även Holmqvists text synas präglad av följer stegrar denna »sällsamma» stämning i ett vampyriskt Pygmalion-motiv. Därmed skräckromantisk riktning. Det ojämlika för- reduceras emellertid den dynamik som hållandet mellan målaren och hans modell Holmqvists ambivalenta genusperspektiv gestaltas nu via ett explicit vampyrmotiv öppnar för i riktning mot en mer enty- (se Frenzel 1988:783–785): samtidigt som digt feministisk tendens. Utifrån en sådan
Thorson kap 1 vers 5.indd 60 09-02-22 18.21.18 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 79 vampyrisk läsart kan konstnären uppfattas Men vem i fiktionens verklighet är den som så självcentrerad att han inte ens lägger inskjutna berättelsens författare? Vem berät- märke till modellens död; och så omedveten tar? För vem? Och hur kommer det sig att om sin egen utsugarroll, att han kan anklaga boken med den inskjutna berättelsen så hennes fågel för vampyrism i den lägre påpassligt ligger på ramberättarens huvud- skolan – »Jag tycker att den jäveln är en kudde i just det rum han hade råkat välja parasit» (62) – utan att känna igen sig själv som nattkvarter? På sådana frågor ger vår i den högre. Den läsarten förutsätter förstås text inget svar: berättelsen bara sätts fram, att konstnärens tilltagande synsvaghet mar- med nivåskillnaden och ramberättarens ginaliseras eller tolkas symboliskt, men som närvaro enbart markerad av citationstecken. framgått (se 2.4.3) är en sådan tolkning inte Formellt är det fråga om en extra- och oförenlig med Holmqvists text. heterodiegetisk berättare, anonym men Vampyrmotivet i den inskjutna berät- inkännande och empatisk – helt på kvinnans telsen hos Poe har emellertid ytterligare sida: »Hon var en mö av sällsynt skönhet, verkningar, som synes spilla över på rambe- minst lika älsklig som munter. Ett oblitt öde rättelsen.183 Jagberättaren betonar de blan- ville att hon i en olycklig stund mötte, äls- dade känslor som målningens »livslevande kade och äktade målaren» (Poe 1981:191).184 intryck» väcker i honom – först häpnad och Eventuellt antyds möjligheten att berättel- bryderi, sedan nedslagenhet och fruktan sens upphov är konstnären själv, den f.d. (Poe 1981:190); och i novellens slut är både äkta mannen och nuvarande änklingen, och han och ramberättelsens värld försvunna att ramberättaren är hans språkrör.185 Den – bokstavligen uppsugna av den bild och inskjutna berättelsen kunde i så fall förstås berättelse han begrundar. som den olycklige målaren-makens själv- Den formella ramkonstruktionen kan bekännelse, avsedd som ett avskräckande därmed synas kollapsa, men den kollapsen exemplum, androm till varnagel. framstår i så fall som tematiskt signifikant Ändå kan man fråga sig hur relationen mot bakgrund av vampyrmotivet i den mellan ramberättaren och den andre ser ut. inskjutna berättelsen. Dessutom aktuali- Hur påverkar närvaron av den andre berät- seras rambegreppet även rent bokstavligt taren auktorisationen av novelltexten och både via titeln, »Det ovala porträttet», och därmed dess appellstruktur? Om sekundär- i beskrivningen av den påkostade ramen berättelsen läses som en ångerfull bekän- runt porträttet. Det betonas att ramen nelse och ett varnande exempel, så ligger en utgör en gräns för porträttet, vilken till en förväntan om återkoppling till ramberättel- början förhindrar förväxling mellan bild sen nära till hands, med en skildring av ram- och verklighet och skänker jagberättaren en berättarens tillägnelse av den uppbyggliga lugn tillfredsställelse. (Poe 1981:191) Sedan texten. Men när nu den andre berättaren får kandelabern flyttats från bilden till boken sista ordet i novellen, och det sista ordet är så döljs visserligen bilden, men i stället tar ett kursiverat utrop: »Hon var död!» (She was berättelsen om bilden över med sina »dunkla dead!) – så problematiseras den uppbyggliga och sällsamma ord» (Poe 1981:191). läsarten.
Thorson kap 1 vers 5.indd 61 09-02-22 18.21.19 80 beata agrell Eftersom ramberättaren försvinner, sam- Som Andrea Castro påpekar (nedan, kap. 4) tidigt som den sekundära berättelsen tar är originalets »Mrs. Radcliffe», namnet på vid, så vet vi inget annat om dess verkan på den på Poes tid berömda skräckromantiska honom än just det att han försvinner, som författarinnan, i den svenska översättningen uppsugen av berättelsen. Men eftersom vi utbytt mot det mindre precisa »romanförfat- sett hur han trollbundits av målningen- tarna», som ju saknar den skräckromantiska porträttet och hur blandade hans känslor betydelseladdningen; i Emilie Kullmans var inför dess makt, så kan den rumphuggna översättning från 1910 har rent av hela bisat- ramkonstruktionen synas markera ett sen försvunnit (Poe 1910:51). Sådana grepp avbrott och en avgrund i själva fiktions- röjer översättarens föreställningar om den världen, diegesen, för att tala med Genette. tilltänkta läsarens kulturella repertoar och Att porträttet tagit över, helt enkelt (som i litterära kompetens (se Alvstad resp. Castro Wildes The Picture of Dorian Gray).186 Och nedan). I detta fall ansågs tydligen Mrs med det sker en återkoppling till ramberät- Radcliffes namn så sent som 1981 som allt- telsens skräckromantiska rekvisita i inled- för exotiskt för en svensk publik. Därför är ningsraderna: det förvånande att anspelningen på »Sullys Det var en av dessa dystra och samtidigt älsklingsteknik» i ekfrasen får stå kvar i båda storslagna byggnader, som så länge hotfullt de här nämnda översättningarna. Av detta vakat över Apenninerna, både i verklighe- kan man dra slutsatsen att översättarna ten och i romanförfattarnas fantasier. Av (med 71 års mellanrum) betraktat målaren allt att döma hade slottet tillfälligt övergi- och arkitekten Thomas Sully (1783–1872) vits helt nyligen. (Poe 1981:181) som mer bekant för en svensk publik än Utförlig skräckromantisk beskrivning av författaren Ann Radcliffe, vars trebandsro- slottet ersätts här av den metafiktiva hän- man Röfvarslottet i Apenninska bergen (övers. visningen till »romanförfattarnas fantasier» 1805) novellens inledande formulering om – ett ironiskt grepp som bryter den skräck- Appenninerna torde syfta på. Idag är nog romantiska stämning som samtidigt är i färd förhållandet det omvända, även om våra med att etableras. Än tydligare blir åter- litteraturvetenskapliga nybörjarstudenter kopplingen i den engelska originaltexten, knappast kan förutsättas bekanta med Rad- där skräckromanens drottning och anmoder cliffes namn heller. apostroferas: The chateau [---] was one of those piles of 2.5.3 Kontextuell supplering commingled gloom and grandeur which När studenterna först möter denna novell, så have so long frowned among the Appen- sker det ofta på ett tidigt stadium, innan de nines, not less in fact than in the fancy of kommit särskilt långt i utbildningen. Som Mrs. Radcliffe. To all appearance it had jag hittills försökt visa går det att komma been temporarily and very lately aban- ganska långt med en textintern approach doned. (Poe 1850a:366) och en modern läsart utan nämnvärt stöd Här framträder emellertid en översättnings- av extern litterär eller litteraturhistorisk problematik, som aktualiserar frågor om supplering. Men med supplering kan man appellstruktur och förväntningshorisont. likväl komma längre i analysen, samtidigt
Thorson kap 1 vers 5.indd 62 09-02-22 18.21.19 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 81
som en del mystifikationer försvinner (vilket älsklig som munter, var idel ljusa leenden, kanske är synd?). För att upptäcka och yster och smeksam som en liten hjortkalv. svara på textens lek med skräckromantiska (Poe 1981:191, kurs. BA) grepp och allusioner är således viss litterär Det tycks inte vara en lapsus i översätt- och litteraturhistorisk kompetens från läsa- ningen, för originalversionen har motsva- rens sida önskvärd. Just spänningen mellan rande lydelse: den skräckromantiska repertoaren och det lätt ironiska återbruket blir kännbar främst She was a maiden of rarest beauty, and not more lovely than full of glee. And evil was the via en historisk och kontextuellt förankrad hour when she saw, and loved, and wedded läsart. the painter. He, passionate, studious, aus- Någon fullständig sådan läsning skall inte tere, and having already a bride in his Art; prövas här. Den skräckromantiska repertoa- she a maiden of rarest beauty, and not more ren har jag redan berört, liksom ett par över- lovely than full of glee: all light and smiles, sättningsproblem, men bådadera behandlas and frolicksome as the young fawn. (Poe grundligt på andra ställen i denna bok, 1850a:368, kurs. BA) liksom även novellens tillkomsthistoria. Skall man då tänka sig att sekundärberätta- Närmast vill jag dock peka på ett par i vårt ren har gjort sig skyldig till en lapsus – som sammanhang signifikanta detaljer i denna ramberättaren inte kan göras ansvarig för? tillkomsthistoria och ställa frågan om hur Det vill säga, kan det tänkas att författaren kännedom om dem skulle kunna påverka Poe har planterat upprepningen i texten läsningen av den slutliga texten. – inte av misstag utan som en strategisk Som författare och kritiker är Poe känd ogrammatiskhet i novellen? Men vad är i så för sina höga estetiska krav och principer, fall meningen? explicit formulerade i essäer som »The Phi- Sådana frågor får ytterligare fog för sig losophy of Composition» (1846) och »The mot bakgrund av novellens tillkomsthis- Poetic Principle» (1850), och sin ofta cite- toria. En tidigare version med titeln »Life rade recension av Nathaniel Hawthornes in Death» publicerades redan 1842 i april- novellsamling Twice-Told Tales (1842). Varje numret av Graham’s Magazine, som Poe då ord måste vägas på guldvåg, och varje detalj var redaktör för. Denna version var betyd- skall utgöra en essentiell framåtdrivande ligt längre och ägnade stort utrymme åt att 187 del i kompositionens helhet. Därför är skildra hur jagfiguren blivit sårad av bandi- det egendomligt att i »Det ovala porträttet» ter; hur han väl inne i slottet på sitt läger finna en upprepning med oklar funktion. intar opium mot smärtan – under grundlig Sekundärberättelsen inleds nämligen på föl- reflexion över såväl lämplig dosering som jande sätt: rusets verkningar. Först efter att en tredje- Hon var en mö av sällsynt skönhet, minst del av novellens totala utrymme förbrukats lika älsklig som munter. Ett oblitt öde ville börjar berättelsen om målningarna, boken att hon i en olycklig stund mötte, älskade och porträttet i den version vi känner; men och äktade målaren. Han, lidelsefull, flitig detta nya stoff skapar en obalans som splitt- och allvarlig, var redan vigd vid sin konst. rar berättelsens tyngdpunkt, och det blir Hon, en mö av sällsynt skönhet, minst lika ovisst vart berättelsen är på väg.188 Drogmo-
Thorson kap 1 vers 5.indd 63 09-02-22 18.21.19 82 beata agrell
tivet antyder ett hallucinatoriskt tillstånd word written, of which the tendency, direct hos ramberättaren, men därmed berövas or indirect, is not to the one pre-established berättelsen om porträttet både sin skräckro- design. And by such means, with such care and skill, a picture is at length painted mantiska spänning och sin symbolisk-etiska 189 which leaves in the mind of him who con- signifikans. templates it with a kindred art, a sense of Även slutet i den äldre versionen är tamt the fullest satisfaction. (Poe 1850b:198) – Här betonas således vikten av att i texten […] for one moment, the painter stood förbereda läsandet av texten med tanke entranced before the work which he had på den respons som skall väckas; att – i wrought; but in the next, while he yet gazed, he grew tremulous and very pallid, responsestetisk terminologi – bygga in en and aghast, and crying with a loud voice läsarroll i själva appellstrukturen och på så “This is indeed Life itself!” turned himself vis försöka secure the uptake av texten. Men suddenly round to his beloved—who was Poes »Life in Death» saknar fullständigt dead. The painter then added—”But is this denna precision: den drar åt olika håll och indeed Death?” (Poe 1842:201) beskrivs i forskningen rentav som »kaotisk» – särskilt i jämförelse med det pregnanta (Dowell 1971:478). slutet i »The Oval Portrait»: Anmärkningsvärt är också att den just citerade passagen ingår i den recension av […] he grew tremulous and very pallid, Hawthornes , som Poe and aghast, and crying with a loud voice, Twice-Told Tales “This is indeed Life itself!” turned sud- utlovat till aprilnumret av Graham’s Maga- denly to regard his beloved : —She was zine (1842); men publiceringen sköts upp dead! (Poe 1850a:369) till majnumret. I aprilnumret publiceras i stället novellen »Life in Death» – som Som uppmärksammats i tidigare forskning på varje punkt motsäger den estetik Poe (Gross 1959; Dowell 1971) bryter »Life in skall komma att förespråka i majnumrets Death» mot en av Poes egna mest grund- recension! Som Dowell skriver: »What did läggande och välkända principer – den om appear in the April issue is a tale that vio- den estetiska kompositionen som en pre- lates virtually every tenet to be set down in established design, inriktad på en preconceived May—‘Life in Death.’» (Dowell 1971:481).190 effect: Koncipieringen hade tydligen förändrats A skilful literary artist has constructed under skrivandets gång – inte ovanligt! – a tale. If wise, he has not fashioned his men utan att de gamla resterna rensats bort thoughts to accommodate his incidents; – högst egendomligt för att vara Poe, och än but having conceived, with deliberate care, a certain unique or single effect to be mer med tanke på omständigheterna med wrought out, he then invents such inci- Hawthorne-recensionen och de stränga dents — he then combines such events as normer för konstnärligt berättande som där may best aid him in establishing this pre- slås fast. Först tre år senare (1845) publiceras conceived effect. If his very initial sentence den kortade versionen, nu med titeln »The tend not to the outbringing of this effect, Oval Portrait», i The Broadway Journal. then he has failed in his first step. In the whole composition there should be no
Thorson kap 1 vers 5.indd 64 09-02-22 18.21.20 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 83
Med Dowell kan nu frågas: »The weak- Reading for the Plot som Peter Brooks (1984) nesses of ‘Life in Death,’ of course, provoke sätter fram (se även Svedjedal 1995). the question: Why did Poe, at this critical Men därutöver är de estetiska värden vi juncture in his career, write and publish vill tillskriva den ’dolda’ meningen snarare a story which is little more than a mock- en funktion av den bokstavliga meningen – ery of his own rules of criticism?» (Dowell insatt i ett bestämt sammanhang, läst utifrån 1971:484).191 Det tål att tänka på. Men än specifika förutsättningar, knutna till textens mer tänkvärd i vårt sammanhang är nog en och läsarens repertoar vid lästillfället. Tex- annan fråga: Hur påverkar kännedom om tens litterära signifikans uppstår först med tillkomsthistorien läsningen och tolkningen den typ av referentialitet vi förbinder med av berättelsen? Svar på den frågan kräver den bokstavliga meningen. Som Iser formu- undersökning av faktiska läsares faktiska lerar det: »The significance of the meaning läsningar, av exempelvis den typ som Staf- can only be ascertained when the meaning fan Thorson diskuterar i denna bok. is related to a particular reference, which makes it translatable into familiar terms» 2.6 Kompression & tomrum (1980:150f). Riffaterre (1978) ger uttryck för (Håkan Nessers »Om någonting händer», liknande synsätt, när han hävdar, att den lit- 2000) terära signifikansen visserligen frigörs först i den andra, semiotiska och hermeneutiska 2.6.1 Konsten att läsa innantill läsarten, men å andra sidan är helt beroende Att läsa innantill är en svår konst, egentligen av den mimetiska meningen, nämligen av svårare än att tolka. Det svåra är att läsa utan de ogrammatiskheter – underligheter – som att tolka. För vem kan skilja mellan texten framträder i den första, mimetiska och heu- och läsningen av texten? En vanlig uppfatt- ristiska läsarten. Såväl Isers teori om textens ning om litteraturvetenskapliga läsarter är tomrum, som Riffaterres om ogrammatisk- annars att de syftar till just tolkning av ett heter eller Šklovskijs om främmandegöring eller annat slag. I det perspektivet kan orda- förutsätter med andra ord ytterst noggrann 194 lydelsen, den bokstavliga meningen, framstå innantilläsning. som överflödig, eller i vart fall som något Slutligen, och kanske viktigast, är den att övervinna och lämna bakom sig när bokstavliga meningen egendomligt svår- man nått upp till hermeneutikens höjder.192 fångad: vi läser inte alltid vad vi ser, utan Som vore ordalydelsen och den bokstavliga vad vi tror att vi ser, och vad vi utgår från meningen bara hölje för den djupare egent- att texten borde säga – givet den repertoar liga meningen – dold bakom orden, mellan vi tillskriver texten och (medvetet eller ej) raderna, etc.193 Detta är förstås en missupp- tar i bruk hos oss själva. Men vid närmare fattning: ordalydelsen, den bokstavliga, granskning visar det sig inte sällan att vi läst referentiella och mimetiska meningen är fel – inte bara tolkat fel, utan läst fel: missat kolossalt nödvändig och intressant, även på ordalydelsen, helt enkelt. Men just ordaly- sin egen nivå: det räcker att påminna om delsen gör texten, är texten och bär textens läsvärdet av spänning och nyfikenhet i den alla möjligheter. Detta behöver påpekas, inte bara eftersom dålig innantilläsning är
Thorson kap 1 vers 5.indd 65 09-02-22 18.21.20 84 beata agrell vanlig, utan också eftersom textens ’rätta’ maning av mamman ut ’för att se sig om’; ordalydelse ingalunda alltid är en självklar- går förbi pizzerian; blir hejdad av ett par het, utan ofta ett filologiskt problem, inte flickor med nyfikna frågor, men »vill inte bara i forskning på handskrifter, manuskript bli indragen» och går förbi; bevittnar pas- eller muntliga kulturer (se Svedjedal 1991). sivt en mobbningssituation på fotbollspla- Studenter, liksom lärare, forskare och alla nen; får syn på en fågel, som gör ett starkt andra människor, har allvarliga problem intryck; köper vingummin och ännu ett par med sin innantilläsning. Dessa problem för- seriemagasin; ser en polisbil »med framdör- storas och kan bli förödande när de konfron- rarna öppna» vid pizzerian. Går hem; ropar teras med en text som experimenterar med på mamman; inget svar – dörren till hennes tomrum och bygger på spänningen mellan rum är stängd; tar sig en cola ur kylskåpet, sagt, outsagt och implicerat. Närmast skall lägger sig att läsa seriemagasin och äta vin- därför ett exempel på appellstrukturen i en gummin; somnar. Vaknar efter två timmar sådan text diskuteras, nämligen Håkan Nes- av att telefonen ringer; svarar inte; går på sers novell »Om någonting händer» (2000). toaletten; knackar på mammans dörr; inget svar; går in – »stannar inte länge»; går ut i 2.6.2 Presentation av texten köket »och ringer till moster Vanja», som Håkan Nesser är en välkänd författare, inte lovar att komma inom en timme. Sista minst för dagens studenter. Mest läst och meningen lyder: »Jag vet inte riktigt vad jag uppskattad är han för sina kriminalberättel- ska göra under tiden, så jag tar en ny cola ser i den »hårdkokta» stilen, där också ofta och lägger mig på sängen och väntar.» Slut! ett samhällskritiskt perspektiv anläggs. Hans Berättelsen slutar alltså medan denna »Om någonting händer» är ingen vanlig kri- väntan pågår. Läsaren får aldrig veta vad minalberättelse, men använder flera av den berättaren sett inne hos mamman eller vad hårdkokta deckarens spänningsskapande telefonsamtalet till moster Vanja handlat grepp, som appellerar till läsarens nyfiken- om. Man får inte veta ’hur det går’, utan het och uppfinningsrikedom (se Svedje- lämnas i sticket med ostillad nyfikenhet och dal 2005). Texten publicerades i Färdlektyr gissningar. Inte heller får man veta om det (2000), en antologi av korta berättelser, som finns någon pappa, man eller annan vuxen delades ut gratis i skolor och på allmänna partner med i bilden – »moster Vanja» fram- transportmedel i Göteborgsregionen. står som närmaste anhörig. Man får inte ens »Om någonting händer» berättas i jag- veta vad berättaren har för kön – trots, eller form, hålls i presens, och skildrar några kanske på grund av, att berättaren är både långsamma, till synes händelselösa timmar i homo- och autodiegetisk (är huvudperson i berättarens liv i samband med inflyttningen sin egen historia) och berättandet är internt till en ny lägenhet i förorten. Berättaren fokaliserat (präglas av jagberättarens per- rapporterar diverse triviala iakttagelser, akti- spektiv) (Genette 1980:84f, 186; Holmberg viteter och händelser: läser serietidningar; & Ohlsson 1999:73f). småpratar med mamman, som sedan övergår Till berättelsens hårdkokt tillknäppta till att tala i telefonen; lämnas ensam med karaktär bidrar också dess mest iögonenfal- funderingar om ditt och datt; går på upp- lande formella drag: den parataktiska upp-
Thorson kap 1 vers 5.indd 66 09-02-22 18.21.21 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 85 byggnaden. Satserna radas efter varandra 2.6.3 Konstruktion av historien: ungefär som i referatet ovan, utan logiska hur tomt är ett tomrum? samband markerade. Allt framstår som lika Att berättelsen struktureras av implicita för- (o)viktigt, och därmed försvåras växlingen bindelser, outtalade betydelser och signifi- mellan theme och horizon i läsningen. Men kanta tomrum har studenterna inga problem samma grepp beslöjar också sambanden och med; problemet är snarare det motsatta: att medför därför även ett mystifikatoriskt drag. de är alltför snara att fylla ut tomrummen – Vad händer ’mellan raderna’ i denna berät- »continually bombarded with projections», telse? De i förstone triviala och rent addi- som Iser formulerar det (1980:167; se Thor- tivt hopade iakttagelser som berättarjaget son nedan). Rubriken ger den kanske vik- anför, visar sig vid omläsning alla peka åt tigaste ledtråden, men den leder inte fram samma håll, nämligen mot det som faktiskt till en färdig betydelse, utan till frågor att »händer» och därmed realiserar novelltitelns ställa, problem att bearbeta. För att traves- villkorssats. Här tillämpas exemplariskt tera Almqvist: »[läsaren] bekommer tråden den Tjechovskt ekonomiska principen för af författaren men får gå med den på sitt en effektiv novell: om en pistol hänger på sätt» – dock ej »annorstädes än författaren väggen i berättelsens början, så måste den ville»; och författarens vilja representeras här skjutas av i slutet; ingen information får av den bestående rest av oklarhet om ’hän- vara överflödig. delsens’ karaktär som texten behåller efter Titelns »Om» aktualiseras redan i det läsningen. inledande samtalet. Modern säger: »Om det Man kan alltså fråga sig: hur tomt är ett händer mig nånting får du ringa till moster tomrum? Enligt Iser är textliga tomrum Vanja» (1). Detta sägs oförmedlat – efter en (blanks) inte helt ’blanka’, utan klart struk- kort paus – och kan därför lätt förbises i turerade och rent av styrande. Detta beror texten. Men när jagberättaren i slutet fak- på att de uppstår (konstitueras) mot bak- tiskt »ringer till moster Vanja», så implice- grund av den faktiskt utsagda information ras alltså att något faktiskt hänt mamman. som texten ger.195 Så till exempel präglas Men vad? – Vad får jagberättaren exempel- Margareta Ekströms »Långt lidet» av det vis se där inne i mammans rum? Det sägs tomrum som det opersonliga och obestämda aldrig ut; läsaren måste själv samla indicier pronominet »den» markerar vad gäller vem till sådana frågors besvarande – men i den eller vad protagonisten är, vilket kontrasterar dammsugning av texten som därmed krävs mot den utförliga informationen om prota- genereras andra och vidare frågor än den gonistens personliga upplevelser och käns- om ’hur det gick’. Reading for the plot kan lor. Samtidigt blockerar denna information i detta fall leda förbi ’plotten’ över till pro- möjligheten att tolka »den» som ett oper- blemdiskussion, begrundan och kanske rent sonligt ting. På liknande sätt uppstår gåt- av ’andaktslitterära’ läsarter. Som Iser skri- fullheten i Nessers berättelse mot bakgrund ver: »the structured blanks of the text stimu- av vad han låter sin jagberättare rapportera late the process of ideation to be performed – och vad som därmed inte sägs. Inlednings- by the reader on terms set by the text» (Iser vis rapporteras exempelvis följande: 1978:169).
Thorson kap 1 vers 5.indd 67 09-02-22 18.21.21 86 beata agrell
Min mamma hostar några gånger till och satt med en röd snodd, hon har nog inte sätter sig på fotänden av sängen. Jag har tvättat det på en vecka. (1) ställt persiennerna snett för att slippa sol- ljuset, men ett par ribbor är trasiga och nu Här möter dessutom ett »Men» – en av har hon en strimma i ansiktet. Hon böjer berättelsens få markeringar av logiska sats- sig undan, lutar sig mot väggen och trevar samband. Därmed impliceras en motsats: lite med fingrarna under ögat. trots att »[d]et ser nästan bra ut i dag», så Det ser nästan bra ut idag. En halvmåne verkar hon »tröttare än igår». — Men varför av brunt och violett med ett gult streck i det? I den mån läsaren bestämt sig för att bara. (1) »det» är ett blåmärke – vilket aldrig slutgil- Här får vi till att börja med veta, att per- tigt verifieras av texten – öppnas för funde- siennerna är snedställda; att ett par ribbor ringar över hur det har kommit till, och hur är trasiga; att mamman »har en strimma det är relaterat till den trötthet berättaren i ansiktet»; samt att hon »trevar lite med tycker sig iaktta. Texten ger inga bestämda fingrarna under ögat» – en sats som också svar: blåmärket kan ha hänt i den omfat- avslutar stycket. Den automatiska slutsatsen tande flyttningen (87 kartonger), men det mot bakgrund av hittills given information kan också ha orsakats av slagsmål, miss- är att mammans gest är en reaktion på sol- handel eller något annat. Tröttheten kan ljuset. Det nya stycket inleds emellertid tillskrivas flyttningen, en annalkande för- med kommentaren »Det ser nästan bra ut kylning (hon hostar – vilket dock även kan idag. En halvmåne av brunt och violett med knytas till explicit omnämnda rökvanor), ett gult streck i bara». Därmed bryts den arbetslöshet (framgår av telefonsamtal), automatiska förbindelsen mellan solljuset, flykt undan en våldsbenägen man (som gett strimman i mammans ansikte och hennes henne blåmärket) eller allmän depression gest. »Det» kan inte syfta på »strimman», (jagberättarens påfallande följsamhet och som ju är en ’den’ och därtill i egenskap hänsynsfullhet, t.ex. vad gäller pizzan). av (sol)strimma varken kan te sig som »en Berättelsen är på detta sätt konstruerad halvmåne» eller ha färger »av brunt och kring strategiskt utplacerade tomrum, vars violett med ett gult streck i». Det beskrivna utfyllnad är mångfaldig och obestämd, fenomenet har mer tycke av blåmärke. Men men ändå inte godtycklig eller obegränsad. genom den avvikande och implicita beskriv- Tomrummen är strukturerade, men ju mer ningen främmandegörs det välbekanta feno- de fylls ut desto fler nya möjligheter upp- menet: igenkänningen blandas med distans, står. Om exempelvis frånvaron av en pappa och läsningen desautomatiseras. Detta i sin tematiseras, så struktureras övriga tomrum tur ger utrymme för frågor, inte bara om av detta negativa faktum. Då bäddas för hur blåmärket kommit till, utan också om antagandet att ’blåmärket’ orsakats av en hur mamman egentligen mår. Dessa funde- våldsbenägen man, och att flyttningen moti- ringar kan synas än mer motiverade av den veras av försöket att undkomma honom. omedelbara fortsättningen: Mot denna bakgrund av ensamt föräldra- ansvar framstår mammans arbetslöshet som Men hon verkar tröttare än igår. Hennes läppar är tunna och bleka och håret upp- särskilt allvarlig, och det nya bostadsom- rådet, präglat av förortsmisär (framgår av
Thorson kap 1 vers 5.indd 68 09-02-22 18.21.22 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 87
jagberättarens registrerande iakttagelser), är Ändå är jagberättarens framtoning minst inte uppmuntrande. lika gåtfull och problematisk som mam- Denna indiciekedja bäddar för en rad mans. Gåtfullheten markeras direkt av den slutsatser: att mamman tagit livet av sig inne hårdkokta berättarhållningen: opersonlig, i sitt rum; att det är hennes döda kropp jag- sakligt registrerande och till synes opåver- berättaren upptäcker därinne; att beslutet kad av de olustiga iakttagelser som görs. om självmord var fattat redan i berättelsens Till de redan nämnda (t.ex. blåmärket, inledning; att detta beslut ligger bakom mobbningen, polisbilen) kan läggas »en tipset att ringa moster Vanja »om det händer sned femuddig stjärna» på en av dörrarna i mig något»; att användningen av detta tips trappuppgången, det vill säga, en satanistisk tyder på att detta något verkligen har hänt, symbol; vidare trasig hiss, arbetslösa, tiggare, det vill säga, att jagberättaren ringer upp spyor, klotter, åverkan och andra tecken på moster Vanja för att berätta om mammans postmodern förortsmisär. Men hur berät- död. Men inget av detta sägs ut – läsaren taren upplever dessa iakttagelser får vi inte får själv inte bara göra jobbet, utan också veta mycket om – och just den frånvaron konstruera arten av ’jobb’, det vill säga, både kan trigga en läsares intresse. Utom de olus- indiciekedjan och slutsatserna. Likafullt är tiga iakttagelserna rapporteras också för en den nu gjorda konstruktionen den som fler- läsare klart gåtfulla fenomen. Så exempelvis talet studentläsare satte ihop, dessutom utan när jagberättaren sätter sig på en kartong vid större besvär. Men den är inte utan sprickor. det nakna bordet i det blivande vardagsrum- Vissa av jagberättarens iakttagelser rubbar met och »tänker tillbaka lite»: mönstret. Andra pekar åt annat håll men Det ligger ingen duk på och jag sätter mig blir aldrig tematiserade. på en kartong och känner på det stora jacket i bordskanten och tänker tillbaka 2.6.4 Sprickor i konstruktionen, lite. Jag tycker egentligen inte om det, men bitar som blev över medan jag sitter där och trevar med fing- och textens gerundivum rarna över ojämnheterna i träet gör jag det i alla fall. Jag funderar över min bror och Reading for the plot medför i detta fall att en del annat, och efter några minuter blir intresset för mammans öde dominerar jag avbruten av mamma som kommer in 196 retentionen (behållningen av texten). och börjar rota i kartongerna. (2) Ovissheten om vad som hänt henne på Vad tankarna handlar om framgår egent- slutet blir retroaktivt styrande för hela läs- ligen inte, bara att de gäller det förflutna, processen – på bekostnad av intresset för en bror »och en del annat», samt att detta jagfiguren, och det trots att berättarperspek- tillbakatänkande sker motvilligt och kanske tivet (fokalisationen) utgår från denna. Det tvångsmässigt – möjligen utlöst av den öppna – ovissa – slutet triggar visserligen fysiska förnimmelsen av »det stora jacket i en omläsning på jakt efter indicier, men av bordskanten». Vad detta är för ett jack får berättarens alla iakttagelser räknas då bara vi inte veta; inte heller vad som blivit av de som kan antas ha betydelse för lösningen brodern, varför han inte tycks finnas med i av mammans ’fall’. bilden längre, och vad han har att göra med
Thorson kap 1 vers 5.indd 69 09-02-22 18.21.22 88 beata agrell jacket i bordsskivan. Och naturligtvis får vi lusten smärtar. Mammans fräna lukt är inte inte heller veta varför jagberättaren tycker signifikant i detta sammanhang: den nämns illa om dessa tankar. ju bara i förbigående och är inte ägnad att En ytterligare komplikation utgörs av stanna i minnet så länge jagberättaren står i den nu inkommande mamman, som rotar fokus. Här gäller det att förstå jagberättaren bland kartongerna, muttrar för sig själv, snarare än att förklara ’hur det gick’. Förstå- luktar ovanligt och söker få ut berättarjaget else står här mot förklaring i bästa herme- ur lägenheten: neutiska stil; men mot förståelseparadigmet Hon muttrar för sig själv, luktar rök och svarar också vad vi med Ahlin kunde kalla någonting annat som jag inte känner igen, »textens gerundivum»: de stumma böra- kanske en parfym av något slag, fast ganska former, som utifrån en ’förstående’ eller frän. »Ska du inte gå ut en stund?« frågar empatisk läsart synes bära appellstrukturen. hon. »Och se dig om lite. Det var några Vi närmar oss därmed hjärtpunkten i den ungdomar nere på torget.» (2) Ahlinska »förbönsestetiken», sådan den for- Varför detta beteende – och vad är det för mulerades i Wallins bönbok: »Skynda dig, en lukt? liksom för att rädda dem, och bed för dem Tomrummen i dessa passager är alltså med sådan ifwer, som hade du sjelf blif- flera och omfattande; men det är också wit fattad af Guds wredes hand» (jfr ovan möjligheterna att fylla ut dem med hjälp av 1.4.2). indicier. Indicierna pekar dock i helt olika Att jagfiguren inte mår särskilt bra fram- riktning beroende på interaktionen mellan går inte bara av tillbakatänkandet, som retention och protension och växlingen tvingar sig på, utan också av ett tvångs- mellan theme och horizon hos olika läsare. mässigt räknande av allt möjligt: »åttiosex» En reader for the plot, med inriktning flyttkartonger, »åtta» telefonsignaler; »två» på hur det gått för mamman, kan förstås timmars sömn; »tvåhundrafyrtionio» serie- använda den nya om än obestämda infor- magasin – plus ett som inhandlas under mation som här ges till att stärka indicieked- historiens gång; det gör »tvåhundrafemtio jan för hustrumisshandelshypotesen: jacket stycken»; och om varje seriemagasin kostar i bordsskivan är spår efter faderligt – eller i tjugo kronor, så uppgår värdet av dem alla vart fall manligt – övervåld, sannolikt mot till »femtusen kronor» – »Det är mycket sonen-brodern, som till följd av detta rim- pengar, så mycket att jag nästan inte kan ligen avlidit och därför inte längre är med i föreställa mig det»; vidare konstateras att bilden. de har bott i lägenheten »i ett dygn och Om däremot inte ’plotten’ och mamman tio minuter». Alla dessa räknestycken avser utan i stället berättandet och jagfiguren perifera operationer utan annan rimlig funk- hamnar i fokus, då kan den nya informa- tion än att blockera oönskade minnen och 197 tionen användas till att bygga upp bilden av tankar. denna. Jacket i bordet kan tyda på ett oför- Ett annat indicium på jagfigurens men- skyllt våldsamt förflutet, i synnerhet som de tala bräcklighet utgörs av ett motstånd mot väckta tankarna tycks tvångsmässiga. Jagbe- social kontakt, motiverat av oviljan att bli rättaren har tydligen mist en bror, och för- »inblandad i något». Ett par flickors nyfikna
Thorson kap 1 vers 5.indd 70 09-02-22 18.21.23 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 89 eller kanske rent av intresserade frågor till Men stycket avslutas med en lika oförmed- nykomlingen besvaras med undanflyk- lad återknytning till den mobbade pojken: ter och halvlögner: berättarjaget säger sitt Nere på planen står den ensamme, nakne namn, men svarar annars nekande och pojken kvar en stund, sedan springer han uppger sig vara »på besök bara» (2). tvärs över planen, gräver fram sina kläder En stark – och gåtfull – scen utgörs av ur papperskorgen och sätter på sig dom den mobbningsincident som utspelas på igen. (2f) fotbollsplanen. Tre »småkillar» har tröttnat I nästa stycke är berättaren på väg till kios- på att spela boll och söker andra – mer dra- ken för att köpa ett nytt seriemagasin och en matiska – sätt att fördriva tiden. En av de påse vingummin – som om ingenting hänt. tre är knivbeväpnad, och till att börja med Men vad har då ’egentligen’ hänt, därute på turas de om att skära flisor ur fotbollsmålets fotbollsplanen? träställning. »Det roar dem tydligen inte så Den inskjutna passagen handlar som mycket», konstaterar jagberättaren, och synes om en grå liten fågel, som vid omläs- beskriver sedan hur två av dem börjar »dra ning – mot bakgrund av antagandet om kläderna av den tredje». Den fylliga fortsätt- moderns död – kan aktualisera Nils Ferlins ningen lyder: kända dikt om frånvaron av till och med en Han bjuder gott motstånd; skriker och ynka grå liten fågel på »den andra sidan» – sprattlar, men till slut har de fått av honom som ändå kan vara föremål för diktjagets allting. Då börjar han gråta istället. Han längtan.198 står mitt i fotbollsmålet med ena handen Fullföljs i stället den empatiska läsarten mellan benen och den andra för ansiktet. på förbönsestetikens villkor, så tematiseras Han ser rätt ynklig ut, är nog inte mer än åtta-nio år. Hans två kamrater går därifrån, den andre, den nödställda medmänniskan de trycker ner kläderna i en grön pappers- – det vill säga, i detta fall den mobbade korg på andra sidan planen och försvinner pojkstackaren, som i berättandets nu står mellan två av hyreshusen bortanför vatten- naken där på fotbollsplanen. Han – och tornet. (2) hans förtrampade likar som fågeln repre- Men just i detta ögonblick händer också senterar – är det som aldrig skall glömmas. något annat, och rapporten om det följer Mot bakgrund av den tolkningen framstår omedelbart efter den föregående, oförmed- den explicita återknytningen till honom i lat och utan övergång till nytt stycke: styckets slutrader som helt logisk. Och då är att märka att också jagfiguren själv är inne- I nästan samma ögonblick kommer en liten sluten i förbönen – inte som autonomt jag, fågel flygande och landar bara någon meter men som sin förtrampade nästas like.199 ifrån mig. Den är gråbrun och oansenlig, säkert en sparv av något slag. Jag tittar på Det inskjutna stycket om fågeln förvär- den och jag får för mig att den tittar till- var i förbönssammanhanget också bely- baka. Jag får tårar i ögonen och tänker att sande formella och genremässiga kvaliteter. jag aldrig ska glömma den, aldrig någonsin. Det antar karaktären av epifani – en plöts- Bestämmer mig för det, helt enkelt. (2) lig uppenbarelse eller insikt, utlöst av en obetydlig, banal eller rentav frånstötande detalj, ofta i samband med ett mentalt bot-
Thorson kap 1 vers 5.indd 71 09-02-22 18.21.23 90 beata agrell
tenläge.200 Insikten markeras av beslutet att 2.6.5 Bakom orden, mellan raderna: »aldrig glömma» den lilla oansenliga fågeln, koncentration, förtätning, och innebörden av beslutet kan tänkas svara övertolkning mot klichén ’stå på de svagas sida’, ’kämpa Den ’hårdkokta’ berättartekniken i Nessers för de förtrycktas sak’ eller liknande. »Om någonting händer» bygger på koncen- Epifanins ögonblick kan dock synas dra tration och förtätning, ellipser och tomrum. tämligen spårlöst förbi – som vore det verk- Jagberättaren är ordknapp, men ordknapp- ligen den inkapslade »spot of time» som heten är suggestiv och strategisk: det finns Wordsworth talar om (Nichols 1987:xi). Jag- en stark spänning mellan vad som sägs och berättaren går mot kiosken, det tvåhundra vad som inte sägs. Läst mot bakgrund av femtionde seriemagasinet inhandlas – och konventionell narrativ (plot)logik väcker det förmodat tvångsmässiga räknandet star- det utsagda förväntningar om en fortsätt- tar igen, om möjligt ännu mer elaborerat än ning, som dock uteblir.201 Tomrummen är i förut. Och hemma möter nya bekymmer, det perspektivet fullt synliga, men samtidigt som utlöser nödsignalen »moster Vanja». – svåra att fylla igen – texten ger inga säkra Vad hjälpte då luckan i tiden med epifani ledtrådar. Dessa brott mot narrativa för- och ädla beslut? väntningar desautomatiserar läsandet, men Så kan man tänka. Men sedd utifrån för- är samtidigt ägnade att locka till både reflex- bönsestetiken bekräftar jagfiguren just i sin ion och fylleriövningar – såvitt de inte bara svaghet och vanmakt det motiverade i sitt väcker anstöt.202 beslut: att aldrig glömma fågeln och dess Berättelsens själva rubrik triggar en bekräftande (eller vädjande?) blick – kanske reading for the plot – vad är det som händer? som jagets möte med sig själv i en annan, en – som inriktas på att fylla igen tomrummen, främmande, ett Du. Må vara att den erfa- särskilt det öppna slutet; men också frågan renheten ligger epifaniskt inkapslad som om berättarens kön aktualiseras. Tenden- pärlan i sin mussla och aldrig kan sporra sen är här densamma som i »Långt lidet»: denna jagberättare till hjältedåd. Men den ett påfallande tomrum tematiseras, men läsare som finner sig möta denna jagberät- ansträngningarna att fylla ut det blockerar tare kan ta över dennes epifaniska beslut, (konstruktion av) berättelsens signifikans. göra det till sitt och därmed föra tilltalet Det beror på att tomrummens funktion är vidare. Så går det an att svara på textens att väcka förväntningar om en utfyllnad, gerundivum – för den som har öron till att som just tomrummen samtidigt negerar. I höra just på det sättet (jfr Nielsen 1968:243; båda fallen negeras konventionella förvänt- ovan 1.4.3). Denna läsning ligger närmare ningar om protagonisters identitet: i »Långt texstrukturen i den första mimetiska läs- lidet» konventionen om att protagonister ningen. måste kunna artbestämmas; i »Om någon- ting händer» negeras konventionen om att protagonister (inbegripet autodiegetiska jag- berättare) måste kunna könsbestämmas. Likafullt saknas en given kod. Det som styr betydelseproduktionen i läsakten är
Thorson kap 1 vers 5.indd 72 09-02-22 18.21.24 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 91 spänningen mellan textens och läsarens att ifrågasätta deras empiriska sanningsvärde repertoarer och den interaktion mellan – inte ens när den anonyme berättaren talar utsagt och osagt som blir följden.203 Tex- om »den danska staden Stockholmia».208 Å tens tomrum konstrueras i läsandet, men andra sidan är det inte heller helt adekvat tomrummen ’finns’ samtidigt redan där när att tala om diktens »sanning», även om det de konstrueras.204 Läsaren styr texten, och ingalunda är ovanligt. Med sanning avses texten styr läsaren. Att fråga efter ett givet då något i stil med ’livssanning’, true to life ursprung i denna rundgång är som att ställa eller kanske avtäckande och uppenbarelse frågan om hönan och ägget. Vad man kan (Beardsley 1958:408f),209 men hur sann fråga efter är produktionsvillkoren: vad som dikten är i dessa stycken kan växla beroende krävs av texten för att den ena eller andra på vilka föreställningar om livet som skall läsarten skall realiseras, och vad som krävs av gälla. Frågan om diktens sanning aktualise- läsaren för att den ena eller andra betydel- rar samma typ av problematik som frågan sen skall genereras. Med Iser vill jag bestämt om realismen: hur realistisk – verklighets- hävda, att »[t]he constituting of meaning trogen, sannolik, trovärdig eller dylikt – en and the constituting of the reading subject text är beror förstås på hur gällande konven- are therefore interacting operations that tioner för realistisk framställning ser ut i ett are both structured by the aspects of the text», visst litterärt system.210 Vad man kan vänta samtidigt som »the reader’s viewpoint has to sig av fiktionstexter är på sin höjd kohe- be prearranged in such a way that he is not rens, det vill säga, trohet mot den egna fik- only able to assemble the meaning but also tiva verkligheten, men även denna princip to apprehend what he has assembled» (Iser är bräcklig, exempelvis i absurdismens och 1978:152). fantastikens fiktionsvärldar. Fiktion är alltid I denna förmåga till reflexion över den verklighetsexperiment, vare sig det gäller egna läsarten ligger, som framgått (ovan 1.2) realism, romance, fantastik eller fantasy. också den didaktiska uppgift, som McCor- En mer adekvat fråga är den om hur mick betonar – att hjälpa studenterna till texter auktoriseras, fiktiva eller ej. Den medvetenhet om förutsättningarna för den frågan kan bearbetas via analys av textens egna läsarten.205 Med denna medvetenhet retoriska strukturer och strategier (textens följer en förmåga till kritiskt tänkande, som appellstruktur), och speciellt via analys av behövs inte bara i textanalys utan också i berättarrollen, det vill säga, berättarens för- livet.206 hållande till sin framberättade historia, sina läsare/åhörare och själva berättandeproces- 2.7 Jagberättande & tomrum sen.211 Vilken roll spelar berättaren i för- (P.O. Sundmans »Elfenben», 1963) medlingen till läsaren? Då kommer frågan om berättarens pålitlighet i fokus: hur skall 2.7.1 Textens auktoritet berättarinstansens utsagor ’tas’; vilka grepp Eftersom skönlitterära texter vanligen också används för att, som det heter i klassisk 212 är fiktiva,207 det vill säga, framställer för talaktsteori, secure uptake? dikten konstruerade situationer eller berättar Den frågan ställs sällan utanför de littera- en uppdiktad historia, så är det inte stor idé turvetenskapliga seminarierummen, och väl
Thorson kap 1 vers 5.indd 73 09-02-22 18.21.24 92 beata agrell ställd kan den vara svår att handskas med. samtidigt utrymme för en mer eller mindre Att berättelser inte berättar sig själva utan övertygande retorik. Ett famöst exempel på alltid berättas av någon för någon om något en lika opålitlig som retoriskt skicklig jag- är en av alla erkänd självklarhet, som likväl berättare möter i Jonathan Swifts A Modest tycks svår att omsätta i praktiken: även inom Proposal (1729): förslaget att genom kanni- professionen finns en tendens att stanna vid balism lösa såväl svält- som överbefolknings- detta något, som texten handlar om (karaktä- problemen på Irland. Det retoriska jagets rer, handlingar, idéer, livsfrågor) och gå förbi sakligt logiska argumentation utifrån uti- textens retoriska och receptionsförberedande litaristiska nyttoprinciper kan synas ägnad aspekter (appellstruktur, adressivitet).213 Att att dölja förslagets etiska tvivelaktighet; men en skriven berättelse därtill förmedlas av att döma av dåtida reaktioner blev effekten en berättarinstans, som skapats av förfat- rakt motsatt – vilket resulterade i moralisk taren, men inte skall förväxlas med denne, panik med hätska angrepp på författaren, utgör ytterligare en komplikation. 214 Även säkerligen i enlighet med Swifts intentioner erfarna litteraturforskare kan ibland förväxla (Phiddian 1996). berättare och författare, liksom fiktion och Swifts A Modest Proposal var en satir, verklighet: författaren ’bakom’ texten får då som misstogs för en annan sorts text – trots automatiskt auktorisera berättarens utsagor, trohet mot satirens genrekonventioner vilka i sin tur tillskrivs författaren. Just här – och vars uptake därför till dels slog fel. är därför förmågan att läsa – innantill och Detta röjer en förväntningshorisont enligt uppmärksamt – särskilt viktig. Som Stock- vilken det satiriskt menade förslaget fak- well påpekar gäller det att hålla reda på de tiskt kunde tas bokstavligt och på allvar. Att deiktiska nivåerna (Stockwell 2002:43f). förslaget inte betraktades som helt orimligt En traditionell allvetande tredjepersons- säger i sin tur något om den etiska nivån i berättare – nollfokaliserad, opersonlig, den dåtida unga borgerliga offentlighetens extra- och heterodiegetisk – är automatiskt England. Men grunden till missförståndet auktoritativ: denne är inte ägnad att upp- var att berättaren förväxlades med författa- märksammas i läsningen, utan illuderar ren, som därmed fick auktorisera förslaget en självgående, berättarlös berättelse – en och klä skott för det. berättelse som berättar sig själv, eller rent av Det misstaget görs inte lika lätt i läs- en berättarlös historia, som utspelas framför ningen av Nessers novell ovan, delvis kanske läsarens ögon (se Henry James’ ’osynliga’ av det enkla skälet att jagberättaren är ett berättarinstanser). Genom denna perfor- förortsbarn i ett snarast postmodernt Sverige mativa karaktär framstår berättandet som och därför inte heller kan förknippas med självverifierande och auktoriserar därmed författarens yngre jag. Ändå, eller kanske sig självt. Men alltsammans är förstås en just därför, är det intressant att undersöka retorisk strategi, som litteraturforskaren har om och i så fall hur denna ’autonoma’ jag- att analysera. berättare auktoriseras. Här möter vi en till En homodiegetisk (jag)berättare med sin synes helt av-retoriserad jagberättare, vars begränsade synvinkel har redan a priori en torra, sakliga sätt att återge händelseför- svagare kunskapsteoretisk ställning, men har loppet – utan att vare sig värdera eller dra
Thorson kap 1 vers 5.indd 74 09-02-22 18.21.24 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 93 slutsatser av sina iakttagelser – kan framstå tare, som låter de olika jagberättarna träda som pålitligt enligt vanliga föreställningar fram inte bara med sina berättelser i tur och om exempelvis ögonvittnens trovärdighet. ordning, utan också som deltagare i diskus- Att berättelsen dessutom innehåller luckor, sionen av vars och ens berättelse. Hos Sund- ellipser och ett avbrutet slut kan styrka det man är ramsituationen noga besett implicit: intrycket: en så tillbakadragen och rent till- läsaren kan sluta sig till den med ledning av knäppt berättare kan väl inte misstänkas jagberättarens egen framställning. Textens fabulera och hitta på? Men samma strategi första mening lyder: kan uppfattas rakt motsatt: att berättaren Apropå sandsugare – vem det nu var som undviker eller söker dölja något. Klart är nämnde det – var jag med om en hän- ju att berättelsens misstänkta smärtpunkter delse en gång. Det var inte på en sandsu- aldrig blir synliga men ändå gör sig påminta gare utan på ett mudderverk av den gamla i appellstrukturen. Hur denna ’isbergstek- typen. (43) nik’ än tolkas, så tillhör den dock litteratu- Här illuderas en muntlig berättarsituation, ren och dess retorik, och den kan varieras i som tydligen utvecklas ur ett samtal om ditt det oändliga. och datt, där ordet »sandsugare» ger impuls Jag skall nu gå vidare på det spåret med till en berättelse.215 Men berättelsen skall en annan homodiegetisk berättartyp, näm- inte handla om sandsugare, utan om mud- ligen i P.O. Sundmans »Elfenben» från sam- derverk; förbindelsen mellan de nämnda lingen Sökarna (1963b). fenomenen är enbart associativ – så som det ofta är i muntligt samtal, och Sundman 2.7.2 Texten: ramberättelse, muntlighet har ju också explicit uttryckt sitt intresse P.O. Sundmans »Elfenben» är en jagberät- för muntligt berättande (Sundman 1963a). telse med två diegetiska nivåer, det vill säga, Berättarjaget hänvänder sig också under en yttre ramberättelse där vi finner jagbe- berättandets gång flera gånger till denna rättaren och en inre berättelse som handlar muntliga publik med inpass som »Tycker ni om jagberättaren och berättas av honom att jag är omständlig?» och förklarar digres- för en grupp i ramsituationen närvarande sionerna med att de »har med den här his- åhörare. Denna inre berättelse i sin tur är torien att göra». Det framgår vidare redan i uppbruten av otaliga utvikningar och berät- andra stycket, att detta inte är första gången telsefragment, liksom även av upprepningar han berättar för denna publik – »Kan jag och omtagningar. Narratologiskt rör det sig berätta? Eller blir ni trötta på alla mina alltså även här om ett homo- och autodie- historier?», en fras som ofta varieras i hans getiskt berättande, men muntligheten och berättande. ramkonstruktionen medför flera viktiga Den historia som han berättar är på skillnader jämfört med Nessers »Om någon- grund av alla utvikningar och upprepningar ting händer». svår att få grepp om, men en sammanfatt- Ramkonstruktionen skiljer sig emellertid ning av hela händelseförloppet ges faktiskt från den vi finner hos Boccaccio och Mar- redan i novellens tredje stycke: gareta av Navarra: hos de senare förmedlas ramberättelsen av en tredjepersonsberät-
Thorson kap 1 vers 5.indd 75 09-02-22 18.21.25 94 beata agrell
Vi muddrade ett hamninlopp. En skalle av Peder har fritt fält och han skall hinna en valross följde med upp ur djupet i en före mig till valrossskallen. av verkets skopor. Betarna hängde som vita Men han snubblar över någonting. Han jättemustascher över skopkanten, de var börjar falla och han springer ännu fortare mer än en halv meter långa. för att försöka fånga upp sitt fall, benen går Vi springer, jag och en man som hette sannerligen som trumpinnar – jag kryper Peder, däcket är halt som om det är såpat – just då under rännans ställningar och jag jag lyckas hugga tag i skallen just som den ser honom snett framför mig – han lyckas skall hasa ner och gå förlorad i pråmens inte hejda sitt fall, han slår i däcket, med välling av lera och slam och vatten. krökta armar och platta handflator och Trettio sekunder tog det kanske från det med huvudet först glider han som en pro- vi fick syn på skallen och fram till dess jag jektil in i paternosterbandet just där sko- huggit tag i ena beten. (43) porna har sin gång ned i djupet. Jag tvärvänder, det är inte så förbannat Om detta är hela historien, så kan jagbe- sekundknappt bråttom längre, jag klänger rättarens fortsatta berättande framstå som upp på rännan som leder ner i pråmen och överflödigt, poänglöst och rent tröttsamt, där kommer skallen sakta glidande och jag trots upprepade försäkringar om att »det behöver bara sträcka ut handen. (52) har med den här historien att göra». Det Peder och berättaren var alltså konkurrenter dröjer också ända till slutet innan poängen om denna skatt; det gällde att hinna först, framgår. Det visar sig då att denna sam- och Peder var snabbast – men berättarjaget manfattning innehåller en signifikantlucka , vann loppet, inte därför att han var snab- i citatet ovan markerad av ett tankstreck. bare, utan därför att Peder halkade. Det Tankstrecket markerar frånvaron av upp- hade lika gärna kunnat vara tvärtom. lysningen att arbetskamraten Peder just då Varför berättar jagfiguren nu denna halkar, förolyckas och omkommer, så att berättelse? jagberättaren blir ensam om skallen. Och skallen var värdefull: novelltiteln »Elfen- 2.7.3 Pratsamheten, digressionerna, ben» visar sig efterhand syfta på de i citatet opålitligheten, skulden nämnda valrossbetarna, som enligt berätta- En reading for the plot ger här dålig utdel- ren ansågs som en typ av elfenben, var dyr- ning, eftersom berättandet inte tycks röra bara och därför begärliga. Alldeles i slutet av sig framåt utan snarare bakåt och samtidigt novellen får åhörarna följande redogörelse: expanderar i sidled – ett snarare spatialt än Vi rusar nerför lejdarna, jag den om temporalt kompositionsmönster. I början styrbord, Peder den om babord. kan det nog vara svårt att förstå vad berät- Det gäller att komma först. taren vill berätta, eftersom hans berättande Han är snabb som tusan med sina korta ben. Däcket är såphalt av regn och skvät- inte verkar handla om det han i början säger tande lera och slam. Hans ben går som att han skall berätta om; de intradiegetiska trumpinnar. åhörarna liksom den extradiegetiske läsa- Rännan ner till pråmen är på min sida ren kan lätt tappa tråden – vilket berätta- av mudderverket, jag måste sakta in, halkar, ren också misstänker och ursäktar sig för. tvingas nästan krypa under ställningarna. Den upprepade ursäkten, att utvikningarna
Thorson kap 1 vers 5.indd 76 09-02-22 18.21.25 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 95 är nödvändiga för att berättelsen skall bli informationen är att kanterna på skoporna begriplig, visar sig dock hålla. För att förstå i paternosterverkets ’radband’ skrapade mot vad som faktiskt händer måste publiken veta mudderverkets järndäck. När Peder halkar, en hel del, både om elfenben och mudder- så faller han med huvudet före mot bandet verk, och i synnerhet hur ett »paternoster- och blir alltså halshuggen. Berättaren kom- verk» fungerar: menterar: »Jag kunde inte göra något, han Ni vet väl vad ett paternosterverk är? gled in i bandet och en skopa klippte av Ett band som löper längs en ram och hans huvud som i en stor plåtsax eller i en på bandet finns det skopor, tätt, tätt. Sko- stans.» (53). Berättaren får valrossens skalle porna fylls med sand och lera, vandrar till priset av Peders – men »havet ger och uppåt, töms vid ramens övre ände, fortsät- havet tar, som det står i bibeln, tror jag», ter tomma tillbaka mot havets djup, åter- lägger han till, faktiskt för andra gången sin vänder på nytt fyllda med sand och slam, berättelse (jfr s. 43). Det föregivna bibel- skopa efter skopa. citatet är dock något förvanskat: »Herren Paternoster är också något som har med bibeln att göra eller snarare med påven och ger och Herren tar», säger den olycksdrab- Rom och fader vår, ett ändlöst band, sko- bade Job, men tillägger »Lovat vare Herrens porna går tomma ner i vattnet, fylls, vand- namn!» (Job 1:21). Och det är ju inte riktigt rar upp, töms, ett ändlöst radband, går åter detsamma… Men eftersom det förvanskade tomma ner, fylls, upp igen och så vidare citatet lokaliseras till Bibeln, så får förvansk- i all oändlighet och så länge maskineriet ningen ändå något bibliskt över sig, ett sam- funktionerar. band som förstärks av ytterligare signifikanta Skoporna tömde sitt slam i en ränna Bibelcitat. När mot slutet vad som kan synas och det rann sedan längs rännan ner i en pråm som var förtöjd intill mudderverket. vara åhörarnas explicita frågor illuderas Som jag redan sagt, det var ett gammaldags inom parentes – »(Men Peder? Dansken?)», mudderverk. »(Vad gjorde ni med Peder?)», och liknande Tycker ni att jag är omständlig? – så aktualiseras både en religiös och etisk En sak till: trumman genom skrovet var dimension. Jagberättarens attityd förändras nätt tilltagen, den var så stor att bandet gradvis, från lättsamt historieberättande till med skoporna kunde passera men inte försvar mot outtalade anklagelser och stän- större. Ja, där bandet vandrade uppåt fanns diga försök att slingra sig undan domen, här det naturligtvis gott spelrum men inte där det gick ner, där skrapade nästan skopornas i rent gammaltestamentlig tappning: kanter mot järndäcket. (Öga för öga och tand för tand.) Jag nämner det här sista därför att det Det var ni som sade det, inte jag! (53) har sin betydelse för vad som hände. (45) På sätt och vis kan jagfigurens berättelse Passagen är typisk för berättarens munt- framstå som en förklädd bekännelse – gömd ligt präglade framställning: förklaringen i digressioner, som slutligen alla pekar åt av paternosterverket nästan försvinner samma håll: olyckan och varför den inträf- i inskjutna associationer, kommentarer, fade. Orsaken var inte bara eller främst utvikningar och hänvändelser till publiken. mudderverkets konstruktion med kniv- Den för historien om olyckan relevanta
Thorson kap 1 vers 5.indd 77 09-02-22 18.21.26 96 beata agrell skarpa skopor i rännan, utan elfenbens dyr- explicit and the implicit, between revela- barhet och de båda aktörernas girighet. tion and concealment. What is concealed spurs the reader into action, but this action 2.7.4 Smärtpunkten: is also controlled by what is revealed; the Visande och döljande explicit in its turn is transformed when the implicit has been brought to light. (Iser Berättelsen slutar med en återknytning till 1978:169) det ursprungliga samtalet i ramsituationen Här beskrivs alltså växlingen mellan expli- och den flyktiga association – från sandsu- cit och implicit, avslöjande och döljande, gare – som utlöste berättandet: som även är ägnad att utlösa läsaraktivitet, (Danskens skalle då?) en bearbetning och ständig modifikation av Vi fann den aldrig. Och vi sökte väl det senast lästa. knappast efter den. Ett mudderverk arbetar framåt, i den riktning där bandets ovansida I Sundmans novell är denna växling påfal- är, där korgarna vandrar uppåt. Det skulle lande och medför en förskjutning inte bara ha varit mycket svårt att hitta hans huvud. i läsandets relation till texten utan också i berättarens förhållande till sin historia, sitt Det var alltihopa. Det hände mycket hastigt. berättande och sin publik. Successivt ändras Vem var det som först började tala om berättandets inriktning så att berättelsens sandsugare? (54) genrekaraktär förskjuts: vad som först ter sig som en underhållande skröna läcker mellan Frågan är vad som hänt däremellan, inte i raderna fram en bekännelse – men en bekän- historien utan i berättandet och berättar- nelse som samtidigt vetter åt försvarstal. jagets förhållande till sig själv, historien, Dessa läckage och genremässiga förskjut- berättandet och sin publik. Berättande säger ningar kommer till synes i återkommande alltid något om berättaren, skriver Sundman deiktiska inpass av typen »Tycker ni att jag i en essä: är omständlig?» (45); »Ni tycker kanske att […] min diktade berättare […] skall berätta jag är alldeles för omständlig?» (48); » Jag om ett skeende eller en medmänniska och måste fråga igen om ni tycker att jag är hans berättelse måste vara både begränsad för mångordig?» (48); »Varför säger ni inte och understrykande. Och jag måste vara ifrån?» (49). Som visats i Sundmanforsk- medveten om att han också ger en bild av sig själv genom att dröja vid vissa detaljer ningen är denna typ av deiktiska marke- och förhållanden och genom att inte lägga ringar genomgående i författarskapet och märke till andra eller helt eller delvis förtiga fungerar där som en typ av undertexter, »pas- dem. (Sundman 1963a:232) sager som kommenterar eller symboliserar den omkringliggande texten» (Lundström Denna beskrivning av den muntlige berät- 216 taren matchar också Isers beskrivning av en 2006:30). Ibland skjuts undertexterna in grundläggande berättarteknik: i ett längre resonemang, fortfarande som deiktiska markörer – exempelvis avsides- Communication in literature, then, is a repliker till åhörarna – på ramberättelsens process set in motion and regulated not by nivå: a given code but by a mutually restrictive and magnifying interaction between the
Thorson kap 1 vers 5.indd 78 09-02-22 18.21.26 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 97
Jag måste fråga igen om ni tycker att vänder på nytt fyllda med sand och slam, jag är för mångordig? Det skulle ju vara en skopa efter skopa. kort historia, det som hände, det hände på […] ett ändlöst band, skoporna går mindre än en minut. tomma ner i vattnet, fylls, vandrar upp, Här sitter jag, gamle man, kväll efter kväll, töms, ett ändlöst radband, går åter tomma snart i en veckas tid, och berättar historier, ner, fylls, upp igen och så vidare i all oänd- den ena längre än den andra. lighet och så länge maskineriet funktione- Varför säger ni inte ifrån? rar. (45) Jag skulle vilja ha något att dricka – ett glas öl till exempel. Kedjan av associationer kretsar kring en Det jag skulle berätta, det handlar om smärtpunkt – tankstrecket i berättarens inle- hur vi, jag och dansken Peder, muddrar dande referat av händelsen – som först så ett inlopp till en hamn. Men det ena ger småningom blir synlig, liksom uppgrävd det andra, elfenben, engelsmannen i Surat, från bottnen av det omedvetna. För varje Sibiriens mammutar, allting växer liksom, varv blir cirkeln allt snävare, för att till sist jag började med sandsugaren – vem var det som först förde sandsugare på tal? – också sammanfalla med sin mittpunkt. Berättan- en sandsugare är ett mudderverk fast av en det dras till ögonblicket för olyckan som helt annan typ än ett paternosterverk och tungan till en trasig tand, och berättaren användbar bara under speciella förhållan- är flera gånger på vippen att fylla ut berät- den. (48f) telsens kritiska tomrum, men i sista stund Passagen ger upprepade uttryck för osä- kommer en ny association och för honom kerhet i förhållande till såväl publik som bort eller tillbaka. Återkommande påmin- berättarroll; återigen för berättaren sin ner han om, att det var ett samtal om sand- omständlighet på tal och triggar också själv, sugare som utlöst hans berättande – »Apropå nästan provokativt, åhörarna till motsägelse sandsugare», börjar berättelsen, och med – »Varför säger ni inte ifrån?». I samma »Vem var det som först började tala om andetag söker han dock både urskulda sig sandsugare?» slutar den. Som om det varit och legitimera berättandets olika turer med sandsugare hans berättelse handlat om. Men argument som »det ena ger det andra», »all- redan berättelsens andra mening tar tillbaka ting växer liksom». Det vill säga, han hänvi- sambandet: »Det var inte på en sandsugare sar till det muntliga berättandets associativa utan på ett mudderverk»; och fortsättnings- logik (Ong 1990:53f).. Men associationernas vis både konstruerar och ifrågasätter han till synes slumpmässiga kedja har samtidigt sambandet mellan de båda begreppen: »Vi sin egen logik, åtminstone i den här berät- talade om sandsugare förut. Det här var ett telsen. Kedjan är inte öppen utan cirkulär – gammaldags mudderverk» (45); »också en alldeles som paternosterverket i berättelsen: sandsugare är ett mudderverk fast av en helt annan typ» (49). Ett band som löper längs en ram och på När berättandet till sist nått fram till bandet finns det skopor, tätt, tätt. Sko- olyckan och luckan i berättelsen fyllts ut, porna fylls med sand och lera, vandrar så framhäver berättaren sin oskuld – »Jag uppåt, töms vid ramens övre ände, fortsät- kunde inte göra något» (53) – som måste ter tomma tillbaka mot havets djup, åter- han försvara sig mot en anklagelse. Det är
Thorson kap 1 vers 5.indd 79 09-02-22 18.21.27 98 beata agrell
också nu som de publika inpassen inom argumentation, och det är inte givet vilket parentes sätts fram: »(Men Peder? Dans- tilltal som dominerar.219 ken?)» (52); »(Öga för öga och tand för Detta problem blir än mer kännbart om tand.)»217 (54) – på vilket sistnämnda bibel- hela novellen beaktas, det vill säga, dess rik- citat berättaren genast replikerar: »Det var tadhet på en läsare utanför ramfiktionen och ni som sade det, inte jag!» Berättaren tolkar det muntliga berättandet. Skall man prompt således inte bibelcitatet som ett citat, utan säga något sammanfattande så får det bli att som en tillämpning – noga besett inte på berättelsen är ägnad att väcka begrundan. honom själv, utan på Peder. Bibelcitatet sätts Med Lars Ahlin (enligt ovan) i minne kan nämligen fram som en replik på det (något sägas att textens gerundivfunktion är starkt förvrängda) bibelcitat som berättaren strax framhävd, men utan någon entydig sens förut själv satt fram: »havet ger och havet moral i sikte – den får bli läsarens sak. tar, som det står i bibeln, tror jag». Om nu Studentläsningar visar också, att texten är »havet» givit en skalle (valrossens) så tar det svår på flera plan, inte minst den rena inn- samtidigt en annan skalle i utbyte, i detta antillläsningen. Såväl litteratur- som lärar- fall Peders, eftersom han var först framme. studenter hade stora svårigheter att ens lägga Sedan ’betalningen’ erlagts får berättaren märke till att berättelsen var i jag-form. De den första skallen liksom till skänks: »och förväxlade berättare och författare, utan att där kommer skallen sakta glidande och jag reflektera över konsekvenserna för författa- behöver bara sträcka ut handen» (52). ren Sundmans del. Även den muntliga situ- ationen med ramkonstruktion var i flera fall 2.7.5 Appellstruktur och sens moral svåråtkomlig: en del lärarkandidater ansåg Åter till frågan: Varför berättas nu denna att berättelsen bara var en inre monolog berättelse? Den frågan kräver svar på två eller tanketal från berättarens sida, och till- nivåer. Dels ett som gäller ramberättelsen talen inom parentes uppfattades då som att – jagberättarens förhållande till sina under- jagberättaren går i dialog med sig själv.220 förstådda åhörare; dels ett annat som gäller Som i Poe-fallet ovan var det också novellens förhållande till bokens läsare. I många som bortsåg från ramkonstruktio- ingetdera fallet är svaret givet. Vill berättaren nen helt och hållet: de uppfattade sig själva lufta sina samvetskval? Eller vill han tvärtom som berättandets primära adressater, och befria sig från sådant genom att göra en tappade därmed bort en nivå i berättan- underhållande historia av stoffet? Vill han desituationen, nämligen deras egen – den försvara sig mot (själv)anklagelser? Eller som utgörs av läsandet av den skriftliga och vill han bara förstå vad som hände? – »Det tryckta novellen, författad av Per Olof Sund- hände mycket hastigt», påpekar han flera man och publicerad 1963 i boken Sökarna.221 gånger.218 Eftersom olika texttyper aktuali- Berättelsen kräver alltså ett slags distans – seras samtidigt, drar textens appellstruktur återigen en förmåga att orientera sig bland åt olika håll och blir svår att förhålla sig till: de deiktiska nivåerna – som en engagerad skrönans tysta löfte om underhållning korsas läsart kan synas utesluta, åtminstone för en med bekännelsens vädjan och försvarstalets vid dubbelseende ovan läsare. Men, som ofta påpekas: den sortens dubbelseende
Thorson kap 1 vers 5.indd 80 09-02-22 18.21.27 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 99 är en vital aspekt av litteraturvetenskaplig styrd av episk-realistiska formspråk som den kompetens och följaktligen ett förhållnings- länge var. Romanen fick som bekant sin sätt som det är den litteraturvetenskapliga stora läsekrets först i mitten av 1800-talet, undervisningens uppgift att inöva.222 och som konstform likvärdig med lyrik Vad gäller lärarstudenter är det, som erkändes den på allvar kanske inte förrän i nämnts, faktiskt fråga om ett trippelseende: det eftermodernistiska 1960-talet – då också det litteraturvetenskapliga dubbelseeen- gränsen mellan olika diktarter och genrer det skall kompletteras med de till den så löstes upp (Agrell 1993, kap 3–4). kallade »värdegrunden» hörande etiska Idag är det prosaberättelsen – inte minst förhållningssätt, som skall förankras hos novellen – som drar till sig det största intres- lärarstudenternas kommande skolelever. set både hos författarna, på kultursidorna, Sådana förhållningssätt skall undervisningen i forskningen, bland studenterna och på i litteratur utveckla hos eleverna genom att bokmarknaden. I skolans litteraturunder- öva dem i etisk-empatiska läsarter. En peda- visning söker man företrädesvis efter novel- gogisk grundtanke är då, att gestaltande len, kortprosan och den korta berättelsen skönlitteratur öppnar för inlevelse och – medan lyriken alltmer uppfattas som en identifikation i det främmande andra, vilket exklusiv, krävande diktart, avsedd för spe- i sin tur befordrar ett vidsynt, demokratiskt cialister och omhuldad av en liten entusi- och ansvarsfullt förhållningssätt.223 Detta astisk skara poeter och forskare (Nylander kan uttryckas som att lärarstudenterna skall 1990:21f). Detta sakernas tillstånd är förstås utbildas i allt det som studenterna i littera- bedrövligt, men en realitet att ta hänsyn till turvetenskap skall utbildas i, men därutöver i undervisningen. Det är därför olyckligt att, skall de också lära sig att bli som barn på som ofta sker, befästa fördomarna genom att nytt – men på en högre, reflexiv nivå, med behandla lyrik och prosa på helt artskilda utrymme för tvära perspektivskiften och fri sätt. Lyriken blir i undervisningen föremål rörelse mellan olika positioner.224 för ingående textanalyser, där man vänder och vrider på orden och betydelsemöjlig- 2.8 Genrehybrid & semiosis heterna och, vad gäller modern lyrik, inte (Tomas Tranströmers »Blåsipporna», 1981) besväras av att lämna tolkningen öppen. Prosan däremot läses gärna diskursivt, for 2.8.1 Prosa, dikt och läsarter the plot, med sikte på att krama ut idéin- De texter som jag hittills diskuterat har nehåll och budskap, som därefter kalfatras utgjorts av berättande prosa, men hos ideologikritiskt, för att slutligen passas in i många – studenter och andra – är det lyrik en standardiserad litterär tradition. Genom som representerar skönlitteratur: Dikten, i denna naturaliserande läsart kan studen- dess högsta eller i vart fall idealtypiska form. terna få intrycket att prosa vore lättare att Samma uppfattning präglade ju också länge handskas med än lyrik, medan lyrik å sin litterär kanon och litterär offentlighet. Den sida enbart skulle kunna läsas av experter. litterära modernismen förbinds i första hand Mot denna bakgrund har det varit intres- med experimentell poesi, medan prosan sant att låta studenterna bekanta sig med och i synnerhet romanen ansågs efterbliven, prosadiktens genre, en hybrid som är både
Thorson kap 1 vers 5.indd 81 09-02-22 18.21.28 100 beata agrell prosa och lyrik, eller kanske varken-eller, 2.8.2 Textens egenheter men i vart fall en alldeles egen sorts dikt. Blåsipporna Den utgör ett genremässigt gränsfenomen, Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är som »utforskar poesins gränsland», och ett av markens och vårens äldsta trick: blå- därför är den inte någon undergenre till sipporna. De är på något vis oväntade. De vare sig prosa eller lyrik, utan i stället »en skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på text som förhåller sig till ’det poetiska’» förbisedda platser där blicken annars aldrig (Janss et al. 2004:234). Det är också en stannar. De brinner och svävar; ja just relativt ny sorts dikt, född ur 1800-talets svävar, och det beror på färgen. Den där moderniseringsprocess och litterära identi- ivriga violettblå färgen väger numera ingen- 225 ting. Här är extas men lågt i tak. “Karriär” tetsproblem. Just på grund av sin rörliga, – ovidkommande! “Makt” och “publicitet!” obestämda genrekaraktär kan prosadikten – löjeväckande! De ställde visst till med stor frigöra läsandet från förutfattade meningar mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk och locka till flera olika läsarter med olika ok mykit bangh. Högt i tak – över alla hjäs- läsningar som resultat: läses texten som lyrik sor hängde kristallkronorna som gamar av blir resultatet ett annat än om den läses som glas. Istället för en sådan överdekorerad och prosa.226 Men i båda fallen skall den läsas larmande återvändsgränd öppnar blåsip- som dikt, och frågan är vad det skall betyda. porna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst. (Tranströmer 1981:325) Prosadikten har sålunda visat sig fungera utmärkt som introduktion till prosans lit- Tranströmers »Blåsipporna» är en ofta cite- teraritet, samtidigt som den i egenskap av rad text, som har behandlats flera gånger dikt inbjuder till den fördjupade läsart som i forskningen och även blivit tonsatt (se annars reserveras för lyrik med ojämn höger- Schiöler 1999:119–124). Här är det emeller- marginal. tid textens appellstruktur som skall disku- En distinktion som studenterna (i vart teras, närmare bestämt förhållandet mellan fall hos mig) får öva sig i att göra redan mimesis, semiosis och den signifikans som på grundnivå är den mellan mimesis och övergången från mimetisk till semiotisk semiosis, det vill säga mellan mimetisk och läsart kan avvinna texten. De studenter på semiotisk läsart: å ena sidan texten läst som grundnivå (A), vars läsningar jag fortsätt- verklighetsreferens, å andra sidan som teck- ningsvis refererar till, hade fått i uppgift att enprocess. Distinktionen brukar förknippas undersöka just den saken.228 Men vi skall med lyrikanalys, men är lika användbar för också uppmärksamma hur korsningen av analys av prosa. Den har också redan berörts prosaiska och lyriska genrekonventioner på ett flertal ställen i det föregående (ovan påverkar textens semiosis. 1.6.4, 2.1.5, 2.2.4),227 så här skall jag gå direkt Vid första påseende kan texten framstå på den text som nu skall diskuteras: Tomas som relativt lättillgänglig: en beskrivande Tranströmers »Blåsipporna», först publice- och argumenterande prosa utan gramma- rad i Lyrikvännen 1981:5; därefter i diktsam- tiska experiment eller neologismer, från- lingen Det vilda torget (1983). sett det medeltida citatet, som hämtats ur Erikskrönikan (1300-tal).229 Inte heller bildspråket – för övrigt nedtonat – ser ut
Thorson kap 1 vers 5.indd 82 09-02-22 18.21.28 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 101 att lägga hinder i vägen för en mimetisk »gamar av glas» i väntan på död och kada- läsart. Från den synpunkten kan dikten till ver. Liknelsen skulle i sammanhanget lika en början te sig alldeles för enkel för att en gärna kunna läsas omvänt, med sakled och semiotisk läsart skall kunna anläggas: det är bildled omkastade: om kristallkronor kan te ju ogrammatiskheter som triggar en semio- sig som gamar, så kanske också gamar kan tisk läsart.230 te sig som kristallkronor? Det vill säga, som Men den oron är obefogad: redan första bländverk – betraktaren är förhäxad. meningen sätter fram en paradox – förtroll- Denna typ av kiastisk omkastning svarar ning som det enklaste av allt – och vid nog- mot en genomgående rörelse i dikten. Så grann mimetisk läsning visar sig dikten helt till exempel används antitesen »lågt i tak» och hållet uppbyggd av kontraster baserade och »högt i tak» med omvända förtecken: på antiteser som högt/lågt, larm/ tystnad, »lågt i tak» ger utrymme för extas – van- tyngd/lätthet, natur/kultur, liv/död och ligen förknippat med uppåtstigande och liknande.231 Vidare används vardagliga stan- lätthet; medan »högt i tak» förbinds med darduttryck som »lågt i tak»/»högt i tak» nedstigande och tyngd, det vill säga, kris- – s.k. döda metaforer – på ett på en gång tallkronornas tunga hängande som gamars figurligt och bokstavligt sätt, vilket tillför hotfulla spaning efter kadaver, där nere i dem ny betydelse och nytt liv i diktens sam- den larmande festlokalen.232 manhang. En liknande omkastning utgör epitetet Texten är kort, men visar sig ändå upp- dödstyst om »den verkliga festen». Eftersom byggd i två avsnitt och en slutkläm: Avsnitt det är diktens sista ord får det en särskild ett beskriver blåsipporna, som plötsligt tyngd, men dess innebörd påverkas också av skjuter upp ur vissna lövhögar och förtrol- diktens genomgående grepp med betydelse- lar betraktaren, rentav försätter honom i omkastningar. Ordets vardagliga betydelse extas. Avsnitt två, formellt markerat med är figurlig – ännu ett exempel på diktens ett utrop, beskriver motsatsen: makt, kar- återbruk av en död metafor – men här är riär och publicitet, som exemplifieras av det återigen den bokstavliga betydelsen som larmande fester i svunna överklasskulturer, väcks till liv: så tyst som bara intigheten i där extravagans och överdåd förknippas döden kan vara.233 Tyst som i graven, kunde med våld, mord och undergång. Slutkläm- vi i så fall säga, med en annan död metafor men utgörs av en antites som återknyter till återförd till levande bokstavlig betydelse. blåsipporna: de öppnar en lönngång till en Men den verkliga omkastningen avser det annan fest, den verkliga, och den är döds- perspektiv på döden som därmed öppnas: tyst. inte intighet utan en »lönngång till festen» Kontrasten mellan blåsippornas lågmälda – den verkliga festen. Här sker då en åter- värld och den bullriga mondäna världen koppling till blåsippornas plötsliga uppskju- utvecklas och varieras i hela dikten. Inte tande ur det döda lövet. Detta »naturens minst är det betydelsefältet för förtrollning äldsta trick» får då anses bestå i just detta, som genomsöks: den extas i det låga som att ur död skapa liv och pånyttfödelse.234 »naturens äldsta trick» väcker, ställs mot Och det är ju en tröstande och vacker kristallkronornas bländverk i det höga, som tanke – men hur förhåller den sig till textens
Thorson kap 1 vers 5.indd 83 09-02-22 18.21.29 102 beata agrell appellstruktur och diktens signifikans? Och krävande uppgift för en grundstudent. För- hur kommer prosan in i bilden? söken var imponerande och i flera fall också framgångsrika, exempelvis genom åter- 2.8.3 Studentläsningar koppling till texten och därigenom inter- Tranströmers prosadikt döljer inte sin pro- subjektivt prövbara resonemang.237 Men det sakaraktär, utan gör tvärtom bruk av möj- måste också sägas, att försöken i andra fall ligheten till argumentation och även rent strandade på dålig innantilläsning, privata didaktiska grepp – exempelvis de deiktiska associationer eller kvasisymboliska läsningar utropen, som sätter fram och liksom före- – alltså en typ av ’smitningsolyckor’. Men visar de fenomen som skall kritiseras för semiotisk analys visar att diktens appell- läsarens ögon; här får texten även en per- struktur inte är en utan flera – beroende på formativ funktion. Tilltalet håller också en vilken repertoar läsaren tar i bruk och vilka vardagston som tillåter prövande och osäkra genreförväntningar som får styra läsandet. tonfall, som »ja just svävar» och »de ställde Texten kan med andra ord kontextualiseras visst till med». Samtidigt är dikten i högsta på olika sätt, och den repertoar som följer grad just dikt och kräver en litterär läsart med kontextualiseringen styr läsningen i en inte minst på sin ’prosaiska’ nivå.235 Genom eller annan riktning. sin antitetiska och kiastiska uppbyggnad, de Tranströmers »Blåsipporna» kräver inte många betydelseomkastningarna och tvära mycket för att kunna läsas med behållning. perspektivskiftena, får dikten ett starkt till- Signifikansen för intertexter som expli- tal, en kraftfull appell, som likväl varken är cit citeras framgår även för den som inte entydig eller lättöversättlig. känner igen källtexterna eller ens observe- Det går ju an att säga att dikten handlar rar allusionerna. Diktens egen text ger de om enheten av liv och död eller naturens upplysningar som behövs och inskolar på överhöghet och civilisationers förkonstling, så vis läsaren i diktens repertoar. Paratexter men det har ju sagts och diktats många som noter ger kompletterande information, gånger förut, kanske både vackrare och exempelvis om citatet ur Erikskrönikan. Å klokare än här. Sådana resuméer är förstås andra sidan medför igenkännande av inter- inte ’felaktiga’, men tappar bort dikten. De texterna att läsarens egen repertoar mobili- utgör exempel på kvasisymboliska läsningar, seras och därmed mer komplexa läsningar det vill säga, de är produkt av mimetiska blir möjliga. För den som observerat diktens läsarter som så att säga smiter förbi textens uppbyggnad i spänningsfulla kontraster – semiosis – teckenprocessen och dess särskilda med kiastiska betydelsekorsningar – återstår sätt att skapa betydelse på.236 då mycket att göra. Instruktionen till studenterna skulle för- Som en grundstudent skriver: »’Blåsip- hindra ovan nämnda smitning genom att porna’ får läsaren att göra kullerbyttor flera explicit efterfråga semiotisk analys, samt gånger om. Innan man ens har hunnit resonemang kring diktens litteraritet och fundera på vad texten handlar om har den signifikans från den utgångspunkten. Det ställts på huvudet.»238 Dikten har alltså en måste sägas, att mina studenter gjorde tankeväckande appellstruktur, som driver heroiska försök att lösa denna nog ganska en ihärdig läsare att ständigt ifrågasätta och
Thorson kap 1 vers 5.indd 84 09-02-22 18.21.29 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 103
ompröva sin egen både läsning och läsart. bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser» Vad så gäller diktens signifikans så härleds är fertilt och livgivande – genom det är det den av en annan grundstudent ur den anti- ju som blåsipporna skjuter upp; och dessa tetiska tekniken: eljest förbisedda platser framstår som när- Diktens signifikans ligger i kontrasten mast magiska när blåsipporna »brinner mellan de två scenerna i dikten (naturen och svävar» där; deras färg är »violettblå», och civilisationen), där naturens kraft fram- men också ivrig och viktlös. Denna typ av står som mycket starkare och evigtvarande dubbla formuleringar upprättar genreför- jämfört med civilisationers kortvarighet. bindelse med både botanistens systema- Självfallet kunde budskapet ha kommit tiska flora och poetens sublima visionsdikt. fram utan jämförelsen med civilisationen, Utmärkande för prosadikten är att »textens men eftersom vi människor är så upptagna poetiska kvaliteter utvecklas utifrån en pro- i vårt larmande samhälle så framträder bud- skapet klarare genom denna kontrasten.239 saisk precision» (Janss et al. 2004:249), och det är i hög grad fallet här. Här uppmärksammas – eller konstrueras? Även i diktens andra del ingår textens – diktens signifikans, givet den allmänna elliptiskt-narrativa utsagor förening med ett och litterära repertoar som citatets tilltänkta motsvarande konkret bildspråk; men här blir läsare kan förväntas förfoga över, samtidigt bildspråket också direkt kopplat till en serie som signifikansen beskrivs diskursivt, i bud- didaktiska appeller – »’Karriär’ – ovidkom- skapstermer. I sak anläggs här en semiotisk mande! ’Makt’ och ’publicitet’ – löjeväck- läsart, som fokuserar teckenprocessens anti- ande!» – vilka i sin tur föranleder slutsatsen teser och kontraster, men det perspektivet i omdömet »överdekorerad och larmande öppnar samtidigt för begrundan av de eviga återvändsgränd». Här tillämpas en retorisk frågorna – och textens gerundiva funktion. strategi som rentav återgår på den klassiska retorikens enthymeme, ett förkortat slutled- 2.8.4 Semiotisk läsart, textens ningsmodus. (Lausberg 1990, §371). Detta gerundivum och personlig argumentativa modus förstärker ytterligare tillämpning diktens prosaiska tendenser, men är genom Prosadikten sammanför lyrikens tendens förkortningens täthet och utropens affektiva mot slutenhet och estetisk autonomi med laddning samtidigt klart lyriskt. prosans tendens mot pragmatik och didak- I denna prosadikt möter därför vad jag tik. Det är alltså två skilda texttyper och med Katja Teilmann (2007) vill kalla en genrekoder som här tvingas samman. Ofta »humoristisk multigenericitet»,240 det vill är den ena tendensen dominerande: Janss säga, att genrerna mjukas upp och inter et al. (2004, kap. 8) skiljer mellan prosaiska agerar på en icke-begreppslig nivå: »Teksten och lyriska prosadikter. Men i Tranströmers bliver rum for en tredje, ikkesyntetisk slags »Blåsipporna» är de båda tendenserna på tekstlig genericitet, der træder frem som en gång åtskilda och sammanflätade i en konkret og tænkelig, men ikke-begrebslig» ny spänningsfylld helhet. Det didaktiska (Teilmann 2007:288). Genrerna förblir åt- tilltalet blir verksamt via ett åskådligt bild- skilda, men »sammenflettes, sammenvæves, språk, som också är sakligt beskrivande: »det genskrives, nivelleres, åbnes og forskydes
Thorson kap 1 vers 5.indd 85 09-02-22 18.21.30 104 beata agrell ind i hinanden»; och genrekonventionerna alltid är så lätt eller ens möjlig att göra. I »udvides, forstærkes, og implicitte elemen- lärarstudenternas utbildning till litteratur- ter i dem træder frem og forstærkes inde- vetenskapligt »trippelseende» ingår ju dess- fra» (Teilmann 2007:288). Det humoristiska utom övning av just förmågan till personlig elementet har intet med komik att skaffa, tillämpning, det vill säga, förmågan att ta utan ligger i att genreskillnaderna bevaras, steget från den intersubjektiva allmänningen men bringas att samarbeta i texten – utan till privat område (s.k. literary transfer) – en att sammansmälta i en syntes: »genrerne kompetens som krävs för den professionella danner en form for helhed i teksten, der uppgiften att utveckla kommande elevers samtidig moduleres, fordi denne helhed kun personliga läsarter mot inlevelse, medkänsla består, når genrerne samtidig ikke opløses og och empati. Men inte heller lärarstudenter indgår i en sammensmeltning» (Teilmann får läsa hur som helst, och intersubjektivitet 2007:288). förblir ett vackert mål, värt att sträva mot I denna humoristiska dimension av pro- i postmodernitetens narcissistiska forskar- sadiktens genrekaraktär framträder textens samhälle. appellstruktur med tydlig gerundivprägel: inte som appell om ställningstagande, utan som vädjan om en begrundande läsart, 3 Eftertankar öppen för korsbefruktningar. I mötet med I det föregående har jag belyst aspekter av »Blåsipporna» var det studenternas semio- text och läsning som jag funnit väsentliga tiska läsarter som banade väg för sådan för att utveckla en uppmärksam, nyanserad begrundan och därmed även öppnade tex- och kritiskt reflekterande läsfärdighet hos tens förbindelse med de stora och eviga frå- studenterna i den litteraturvetenskapliga gorna. undervisningen. Bakgrunden till min fram- * ställning har varit behovet att komma till I min framställning har jag med visst gil- rätta med ett didaktiskt problem: det ojäm- lande återkommit till semiotiska läsarters lika förhållandet mellan instrumentella och nytta och nöje, och mot bakgrund av det estetiska synsätt i denna undervisning. Det vill jag här avslutningsvis repetera några har aktualiserat frågan: hur lära ut en litte- grundtankar. En semiotisk läsart medger raturvetenskaplig läsart inriktad på att upp- många olika läsningar med olika signifikans, märksamma, beskriva och förklara (bland men inte vilka läsningar som helst och inte annat) fenomenet litteraritet? Och varför är heller en helt privat signifikans – läsningen det en viktig uppgift – hur skall den legiti- måste, som ofta påpekats i min framställ- meras? ning, vara intersubjektivt tillgänglig och därmed möjlig att diskutera. Att sedan den 3.1 Frågan om lärandet personliga tillämpningen kan vara hur asso- Litteraritet, har jag stipulerat, är varken en ciativ och privat som helst är en annan sak, egenskap hos texten eller en tilldiktning som ligger utanför litteraturvetenskapens i läsandet, utan en relation mellan textens kompetensområde. Därmed inte sagt att grepp och läsningens perspektiv i en viss skillnaden mellan tolkning och tillämpning kulturell situation. Litteraritet blir därmed
Thorson kap 1 vers 5.indd 86 09-02-22 18.21.30 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 105
produkt av en viss läsart, som begår en semi- samtidigt triggar och vidareutvecklar appell- otisk omläsning inriktad på olika typer av strukturen denna samma läsart under resans främmandegöring – litterära grepp och stra- gång. Sådan rundgång utgör en logisk knut tegier ägnade att desautomatisera läsandet inom det cartesianskt normalvetenskap- och åstadkomma ett aspektskifte. Inövning liga paradigm jag försökt hålla mig till: det i en sådan läsart har jag framhävt som en paradigm, enligt vilket subjekt och objekt central men försummad uppgift i litteratur- är åtskilda och följaktligen textens och läsa- vetenskaplig undervisning (men sannerligen rens bidrag i läsakten – i förekommande fall inte den enda viktiga). – måste hållas isär. Frågan om det litterära lärandet har min Lösas kan den knuten väl inte, men framställning inte besvarat, utan kanske kapas; och för att kapa denna knut kan snarare saboterat genom att, med stöd av jag till att börja med hänvisa till den her- ett antal tillämpningar, konkretisera de meneutiska spiralen, enligt vilken text och såväl litterära som didaktiska svårigheterna. läsare lyfter varandra mot allt högre höjder Till hjälp i diskussionen har varit ett antal av betydelse och förståelse i en fortgående synsätt och begrepp hämtade från främst ömsesidig process. Men därmed förklaras formalistisk, semiotisk och responsestetisk inte hur appellstrukturen är intersubjektivt teoribildning. Det är synsätt som torde åtkomlig utanför denna pågående process. ligga relativt väl till för att möta problem För är inte det vad som krävs för att begrep- rörande litteraturvetenskapliga läsarter. Min pet skall vara användbart? För att besvara avsikt har inte varit att utveckla nya teorier frågan om textens appellstruktur måste fors- och metoder, utan istället att undersöka vad karen-läsaren i så fall läsa texten och sin egen som kan uträttas med befintliga resurser och läsning av texten samtidigt, samt därutöver pröva var gränserna går. göra reda för vad i texten som triggar denna Jag har då försökt olika angreppssätt läsning och vilken allmän och litterär reper- inriktade på att uppmärksamma i vad mån toar som därvid förutsätts och tas i bruk. och på vilka sätt ogrammatiskheter och Detta kräver en mångfaldig läsarposition, på främmandegörande strategier kommer till en gång innanför och utanför det aktuella synes i ett antal texter och vilken signifikans lässystemet. Och varför inte? Är det inte så de har i förhållande till en given kontext. det går till i litteraturvetenskapen, när den Svar på de frågorna besvarar också frågor är sig själv fullt ut? om textens litteraritet, givet denna kontext. Är det inte så, att litteraturvetenskap- En drivande tanke har varit att texten möter ligt läsande alltid nalkas en text utifrån läsaren i läsakten som/med en appellstruktur, bestämda förutsättningar, härledda både ur en retorisk strategi, som är intersubjektivt texten, kontexten, tillfället och syftet? Och avläsbar och meningsfullt kan undersökas att samma förutsättningar via ett aspekt- och diskuteras mot bakgrund av olika reper- skifte kan förskjutas, justeras, ändras, så toarer och kontexter. Som framgått har jag att appellstrukturen ter sig annorlunda? Jo, låtit termen beteckna ett fenomen analogt minsann; och i det perspektivet framstår med litteraritet: appellstrukturen framträder alla litteraturvetenskapliga läsarter som i i läsakten som effekt av en viss läsart. Men princip didaktiska, åtminstone i betydelsen
Thorson kap 1 vers 5.indd 87 09-02-22 18.21.31 106 beata agrell inriktade på lärande och principiellt öppna läsarter och tillägnelse av texters angångs- för metodisk självreflexion (jfr Thorson mening. Vilket ibland hävdas (se Persson 2005:27).241 Men ett didaktiskt problem är 2007:206–209; jfr Thorson nedan, avsnitt i så fall att dessa förutsättningar inte alltid i 7.1 och 8). praktiken görs explicita i undervisningssitu- I det alltmer differentierade mediesam- ationen eller blir föremål för reflexion – inte hället är visserligen inte bara litteraturveten- ens av läraren-forskaren själv, och för egen skapens legitimitet utan också litteraturens del är jag ingen förebild. Likafullt vill jag ställning ifrågasatt. Berättande, gestaltande hävda att en hel del kan göras, till exempel och andra livsvärldsanknutna funktioner, med hjälp av den något oformliga didak- som litteraturen tidigare var ensam om, tiska apparat jag här sökt konstruera, och fylls nu också av andra medier och medie- som hålls samman av triaden appellstruktur, hybrider, och de kan för yngre generatio- främmandegöring och litteraritet. ner rentav synas ha övertagit litteraturens roll (Persson 2007:202–206). Men bara till 3.2 Frågan om legitimiteten synes, för litteratur i det på papper tryckta Så till frågan om legitimiteten. En tanke i ordets form är ett unikt medium med unika det föregående har varit att litteraturveten- funktioner, som är beroende av de speciella skaplig kompetens har användningsområden materiella villkor på vilka själva umgänget även utanför litteraturen, litteraturveten- med detta medium måste äga rum. Må vara skapen och akademin – ute i samhället, i att det vidgade textbegreppet är en nyttig skolan, i mellanmänsklig samvaro, i envar uppfinning, men läsa bok eller tidning är människas särskilda liv och existentiella erfa- ändå något väsentligt annat än läsa bild, renhet. Litteraturvetenskaplig kompetens läsa web-sida, se film eller spela dataspel. vad gäller förståelse av exempelvis förhål- Andra sinnen och föreställningsförmågor landet mellan form och tematik kan öppna tas i bruk, och det präglar rimligen både icke blott för kunskap och estetisk njutning, semiosen – teckenprocessen – och receptio- utan också för reflexion över textersangångs- nen (se vidare Lagerwalls kapitel nedan). mening och relevans för våra liv. Därmed inte sagt att litteraturens medium Samma kompetens öppnar emellertid är viktigare eller bättre än andra. Men det är även för den kritisk-analytiska läsart som annorlunda, och så länge litteratur produce- studierna i litteraturvetenskap också – i ras och läses torde det vetenskapliga studiet bästa fall samtidigt! – inövar studenterna i. av detta medium därför vara både legitimt Inte som vore litteraturvetenskap den enda och angeläget. Kort sagt: litteraturvetenskap eller ens bästa disciplinen för utvecklandet legitimeras av litteratur, men giltigheten av av sådan kompetens. Men den är en av de få den kompetens som studier i litteraturve- och unik i sitt slag: den enda som ägnas lit- tenskap ger går utöver både disciplinen och teraturen. Inte heller som vore sådan kom- litteraturen. petens vare sig nödvändigt eller tillräckligt För att den kompetensen skall utvecklas villkor för sådan innerlig-distanserad reflex- krävs emellertid, att det nuvarande proble- ion. Men den underlättar. Det finns ingen matiska förhållandet mellan instrumentella motsättning mellan litteraturvetenskapliga och estetiska synsätt i den litteraturveten-
Thorson kap 1 vers 5.indd 88 09-02-22 18.21.31 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 107 skapliga undervisningen förändras. Det är 5 Se t.ex. kursplan för »LSV210, Svenska för bli- då inte mer teori om litteratur som behövs, vande lärare, Fortsättningskurs» vid Göteborgs universitet, 30 hp, styrdokument för lärarutbild- utan mer kvalificerad läsning av litteratur ning i svenska: »Särskild uppmärksamhet ägnas och reflexion över denna läsning i litterärt olika sätt att använda sig av litterära texter i ett och litteraturvetenskapligt perspektiv. Och medvetet litteraturpedagogiskt arbete […] stor den reflexionen kan även dikten själv bidra vikt läggs vid estetiska analyser och läsaroriente- till:242 rade tolkningar av enskilda litterära texter […]. Andra frågeställningar som fördjupas i denna Det är till tystnaden du skall lyssna delkurs är skönlitteraturens betydelse för elevers tystnaden bakom apostroferingar, allusioner språk- och identitetsutveckling samt den roll som tystnaden i retoriken den kan spela som mötesplats för läsare med olika eller i det så kallade formellt fulländade erfarenheter». (s. 3) Detta är sökandet efter ett meningslöst 6 Se t.ex. Svedjedal (1997), kap. »Sociopoetik». i det meningsfulla 7 Se vidare lärarenkäter i Castro (2004), Alvstad & och omvänt Castro (2009: under tryckning), samt Thorsons Och allt vad jag så konstfullt söker dikta lektionsanalyser i denna bok; äv. nedan, avsnit- är kontrastvis någonting konstlöst tet om studentläsning och depragmatisering. Den och hela fyllnaden tom frånvaro av litterärt läsande vi konstaterat hos universitetsstudenter är helt analog med de för- Vad jag har skrivit hållanden som Torell m.fl. (2002) dokumenterat är skrivet mellan raderna. i skolkulturen. Deras uppgift var att undersöka »skolkulturens förmåga att generera lässtrategier, som bara kan iakttas via den kompetens studenterna Noter uppvisar» (Torell 2002:35), och till den ändan fick 1 Se vidare diskussionen i Persson (2007). Det finns studenterna i uppgift att besvara enkätfrågan »Vad dock även kritiska röster, riktade mot föreställ- skulle Du vilja att Dina elever såg i denna text?», ningen att skönlitteraturen per se skulle vara etiskt och texten var bl.a. Tarjei Vesaas novell »Japp». värdefull. Så t.ex. Johansson (2003) och Broman Se t.ex. Bäckman (2002), som utifrån enkätsvaren (2008). finner studenternas litterära kompetens anmärk- 2 För mashal, se Gerhardsson (1988), särskilt s. 48 f. ningsvärt outvecklad: »reducering, rationalisering Se äv. analysen av elevläsningar av Jesu liknelse och moralisering» präglar deras läsarter så till den om den barmhärtige samariern hos Thorson grad att enkätsvaren lika gärna kunde avse en tid- (2005). ningsnotis (2002:106). Bäckman sammanfattar: »Exemplen visar att vad läsarna utvinner ur texten 3 »Verken har inte någon orubblig betydelse, uni- är sådant som kan relateras till deras privata livs- versell och för alltid fixerad – inte heller de största situation och erfarenhetsvärld. Detta gäller i verken, i synnerhet inte de. Verken ges mångfal- högre eller mindre grad vid all litteraturläsning. diga, rörliga innebörder vilka byggs upp i mötet Men vad som utmärker dessa tämligen litterärt mellan en utsaga och ett mottagande. De inne- otränade läsare är, att de släpper kontakten med börder som tillskrivs verkens former och motiv novellen och i stället skjuter i förgrunden det pri- är beroende av färdigheter och förväntningar hos vata tankespår som texten aktualiserat. Att ’förstå’ de olika publiker som tar dem till sig. De ska- en text blir för dem ungefär liktydigt med att pande, makthavarna och ’klerkerna’ försöker vis- besvara frågan ’Vad får texten mig att tänka på?’» serligen alltid fixera innebörden och förkunna den (2002:108) Motsvarande förhållningsätt möter korrekta tolkningen, som ska lägga tvång på läs- inte sällan hos litteraturvetenskapliga studenter – ningen (eller blicken). Men receptionen nyskapar även sedan litterära läsarter diskuterats och övats alltid, den förskjuter och förvränger». (Chartier i undervisningen. 1995:9) 4 Se Persson (2007), samt Johansson (2000).
Thorson kap 1 vers 5.indd 89 09-02-22 18.21.32 108 beata agrell
8 Se Thorson och Platen i denna bok, samt Alvstad dubbla natur som på en gång kritiskt iakttagande & Castro (2009) och Torell (2002). och empatiskt engagerad. 9 Se Thorson i denna bok. Jfr McCormicks diskus- 13 Så t.ex. har Barbara Czarniawska, professor sion av objektivistiska resp. subjektivistiska och vid handelshögskolan i Göteborg, ’Narrative expressivistiska textteorier (1994:4, 25, 36, 46). approach för organisationsteori’ som specialitet, 10 »[…] one of the exciting aspects of teaching stu- en inriktning som dokumenterats i arbeten som dents to theorize their own reading positions is Writing management. Organization theory as a lite- helping them (and their teachers) become aware, rary genre (1999) och Narratives in social science often for the first time, that they respond to a research (2004). Sett från andra hållet kan noteras text or situation in a particular way because they att Petter Aaslestad vid universitetet i Trondheim are influenced by some particular theory of read- framgångsrikt använt sin kompetens som littera- ing. They are invited to become thereby part of a turprofessor för de undersökningar han redovisar debate about how meanings are constructed, and i boken Pasienten som tekst: Fortellerrollen i psy- about how dominant and alternative meanings kiatriske journaler Gaustad 1890–1990 (1997). För might be developed and advocated. This proc- övrigt brukar skönlitteraturens förmåga att öva ess of developing an incipient awareness of the sin läsare i empati ofta och med rätta framhävas theoretical underpinnings of one’s readings of i vårdsammanhang – se t.ex. Merete Mazzarellas texts relates to the wider educational practice of understreckare i SvD 18.9.2004 – men det är i enabling students to begin to recognize the gen- och för sig inget hållbart argument för just lit- eral ideological constraints — and also empower- teraturvetenskapens förtjänster. Mazzarella påpekar ments — within which they live». (McCormick dock att de medicinare hon i egenskap av littera- 1994:176f) turprofessor föreläser för också visar intresse för litteraturvetenskapliga kompetenser: »De littera- 11 Se McCormick om läsningens centrala – men turintresserade medicinarna intresserar sig i dag föga erkända – roll i akademisk undervisning: inte bara för skönlitteraturen utan också för litte- »While I will argue throughout this book that raturvetenskapen. Läkarstudenter uppmuntras att teaching reading is central to what all English studera olika litterära genrer och bli varse att de teachers do, reading as an academic subject is representerar olika kunskapsformer, att de fram- traditionally separate from literature instruction häver eller förtränger sinsemellan olika insikter. in Britain and the United States (Holbrook, 150; De uppmuntras också att studera hur berättandet Willinsky, 97), and many teachers of English […] som sådant går till genom att lära sig en smula do not regard themselves as involved in teaching narratologi» (Mazzarella 2004). reading. [---] Within the United States, many literary theorists who specifically teach students 14 För appellstruktur, se Wolfgang Iser; de senaste new reading practices, and who ask students to resonemangen i ämnet förs i How to Do Theory read from particular perspectives and with new (2006:60, 63f). För läsart, se SAOB, Läsa, Sam- sets of concerns — from perspectives of gender, mansättningar, A: »den form vari ett visst text- race, or cultural politics, for instance — do not ställe uppträder med olika lydelse, stavning osv. represent themselves as teachers of reading, and i olika handskrifter l. upplagor». Jag använder consequently miss an important opportunity both termen i överförd mening, det vill säga, om läs- to locate the practices they are encouraging within ningens form eller typ, m.a.o. om sättet att läsa. students’ own educational reading history and to 15 Se McCormick: »[R]eading a text involves not develop connections with others in the field who only analysing the words on the page, but also may share many of their goals». (McCormick analysing the text’s relationship to the historical 1994:6) and ideological conditions in which it was pro- 12 Se Torell (2002:86) om rätt avvägning mellan duced. [---] But studying the ways in which a text estetisk distans och literary transfer som grundläg- is culturally constructed also involves analysing gande i litterär kompetens. Se även Peter Rabi- the history of its reception, that is, its continuing nowitz (1977:125), om den estetiska erfarenhetens (re)production by readers throughout its subse- quent history». (McCormick 1994:162)
Thorson kap 1 vers 5.indd 90 09-02-22 18.21.32 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 109
16 Se McCormick: »[…] it is only when readers 20 Jfr Viklund (2004) om dialektiken i Almqvists become increasingly conscious of the historical Poesi i sak (1839): »Framställningen drivs av en and social conditions in which texts have been dialektik som inte i första hand har målet att produced and reproduced, and of the conditions filosofiskt klargöra en estetik. Snarare drivs den that are working to produce them as reading sub- av viljan att nå positioner bortom teorins grän- jects, that they can take up informed positions ser, att lägga en sann grund för en konst som per of their own which they can actively defend in definition måste vara motsägelsefull». (2004:207) relation to texts. From this perspective, reading I en senare artikel poängterar Viklund sambandet a text involves not only analysing the words on mellan Almqvists läsarorienterade estetik och hans the page, but also analysing the text’s relation- idéer om humor och ironi (Viklund 2008:165– ship to the historical and ideological conditions 167). in which it was produced». (McCormick 1994:88) 21 För helhetsfilosofin, se Friborg 1986:24. Äv. Vik- Jauss (1989) betonar därutöver vikten av att inter- lund 2004:117–125, om den kiastiska tankestruk- pretens sentida erfarenhet aktualiseras på ett refle- turen. kterat sätt och medieras genom den främmande 22 Jfr Viklund 2004:116, om figuraltänkandet i Alm- erfarenhetshorisonten för att öppna för en annan qvists Historiens idéer (1819). tolkning: »The meaning that a historically distant text can recapture for us does not emerge solely 23 Från Almqvists egen författarsynpunkt ter sig from the folds of the original horizon. It stems to ämnena för detta associativa »irrande» dock an equal degree from the later horizon of expe- högst strategiskt valda: Richard får här klä skott rience belonging to the interpreter. Clearly the för den kritik som riktats mot Almqvist, och de ongoing process of constituting meaning cannot resonemang vid sidan av saken som Hugo för är be based on the mere negation of expectations samtidigt ägnade att försvara Almqvist på samma revealed by a change in the horizon of experience. punkter. [---] Instead, the content of one’s own experience 24 Denna kombination av högt och lågt, stort och must be brought into play, and mediated through smått, andligt och kroppsligt, är typiskt Alm- the alien horizon in order to arrive at the new qvistsk och även i linje med tidens idealrealism. horizon of another interpretation». (1989:206f) Se vidare Viklund 2004:205f. 17 Se McCormick: »As one possible solution to this 25 Se Viklund 2004:117–125, om den kiastiska tanke- apparent absence of ‘critical reading’, students strukturen hos Almqvist. need to learn to locate the texts they read, as well 26 För indirekt meddelelse hos Almqvist, se Pers- as themselves as reading subjects, within larger son (2003), samt Viklund 2008:165: »endast social contexts; in short, they need to be able to genom den indirekta förmedlingen av det sköna, inquire into and understand the interconnected- det romantiska eller det sublima (etc.) konstver- ness of social conditions and the reading and writ- ket kan varje enskild läsare väckas till insikt om ing practices of a culture». (McCormick 1994:7) vad det nu må handla om – Almqvist var som Se äv. Rabinowitz (1977) om läsaktens dubbla sagt inte främmande för att använda litteraturen natur som på en gång engagerad och analytisk. för ett moraliskt, politiskt eller annat syfte. Det 18 Så t.ex. Bachtin (dialogicitet, polyfoni) hos Dos- är därför som Almqvist som en motpol tar upp tojevskij; Šklovskij (främmandegöring) hos Tol- ’det directa, det sjelfuttömda’ skrivsättet, som har stoj; Eliot (objektivt korrelat, mytisk metod) hos det emot sig att inte på samma sätt kunna beröra Shakespeare och Joyce, etc. läsaren, och därmed påverka henne eller honom 19 Skandia: tidskrift för vetenskap och konst, utg. af (SV 3, 38; SS 4, 212) På så sätt måste alltså läsaren Svenska litteraturföreningen, 1833–1837, band 1, s. vara en alldeles central del av Almqvists estetiska 266–270. Senare infogad i fiktionstexten »Dialog teori.» om sättet att sluta stycken» (1835), som i sin tur 27 För denna dubbelhet, se vidare Viklund (2004) ingick i Törnrosverket; se Almqvist Samlade Verk, om »vetandets retorik», t.ex. 2004:5, 32f, 215f. 7 (1998), s. 168–185. 28 För performativitet, se Behschnitt 2007: »Det litterära språket skapar inte bara en egen verk-
Thorson kap 1 vers 5.indd 91 09-02-22 18.21.33 110 beata agrell
lighet utan visar samtidigt fram själva den språk- pedagogiskt program och är en väldig plan för att liga skapelseakten. Språket visar sin artificialitet, teckna människans historia och livet på jorden. de sprickor mellan mimesis och performans som Alla berättelserna i Törnrosens bok är integrerade i ligger i dess iterabilitet». (2007:39) denna plan. Greppet att samla historier inom en 29 Om förbönsestetiken, se Hansson 1988, kap. 1. berättande ram är gammalt. [---] Men den krä- Tyrberg (2002) tar fasta på den ahlinska textens vande idén att forma en totalitet och den didak- karaktär av anrop, d.v.s. från ett underläge: »en tiska intentionen skiljer Almqvists verk från dessa språkhandling vars specifika hänvändelseform [tidigare ramberättelser]. [---] nu vill Almqvist via och logik skiljer sig avsevärt från löftets. När jag Richard Furumo plädera för ett öppnare, ’orga- utfärdar ett löfte betonar jag min makt, när jag niskt’ men inte nödvändigtvis kronologiskt helt.» anropar bekänner jag min utsatthet och brist: att (1996:32) — »Här [i »Om svenska uppfostringsvä- anropa är att påkalla någons uppmärksamhet uti- sendet», 1839] formulerar Almqvist den realistiska från en behovs- eller nödsituation». (2002:28) estetik som han tillämpar i sina egna romaner och andra skrifter från denna tid: skönllitteraturen 30 Se Iser 1978:68–70, Jauss 1997:47f, McCormick har ett uppfostringsvärde; den ensam kan ge den 1994:70–72. Äv. Culler 1991:95–115, om litterär känsloengagerade överblick över tillvaron som bör kompetens. vara uppfostrans syfte.» (1996:40) Men: »Den reli- 31 Ekholms utläggning av den ahlinska gerundiv- giösa grunden för Almqvists uppfostringsprogram funktionen betonar den gerundiva diktens dubbla och hans konstnärliga totalitetssträvan överlevde karaktär av på en gång verktyg och appell: »Den inte i en alltmer sekulariserad värld». (1996:45) litterär texten är att betrakta som ett skapat verk- 35 Om klassiskt retoriskt grundad repertoardiktning tyg med en inbyggd appell, och detta verktyg är och modernt autonom verkdiktning som två skilda bara intressant under funktion – när det används litterära system, se Engdahl 1986:37f. av läsaren». (2005:100; äv. s. 356, not 39f). Se vidare Melberg (1973:127). 36 Iser 1978:169. Även Kathleen McCormick räknar med tomrummens betydelse i läsningen, men 32 För habitus se Broady (1991): »Med habitus avser betonar att även de i många fall måste tolkas Bourdieu system av dispositioner som tillåter män- fram: »Another part [of the text’s literary reper- niskor att handla, tänka och orientera sig i den toire] is what Wolfgang Iser calls its blanks or gaps, sociala världen. Dessa system av dispositioner the absences of connections that readers must fill är resultatet av sociala erfarenheter, kollektiva in order to make sense of the text. Gaps in any minnen, sätt att röra sig och tänka som ristats text allow readers a marked degree of interpretive in i människors kroppar och sinnen. Bourdieus freedom — and not only to fill them in differ- habitusteori vilar egentligen på en enkel tanke: ent ways, but also to produce them. For Iser, gaps människors habitus, som formats av det liv de are something that the author puts into a text, dittills levt, styr deras föreställningar och prakti- but it is clear that gaps are equally something that ker och bidrar därmed till att den sociala världen are produced by the particular reading context» återskapas eller ibland – nämligen i händelse av (McCormick 1994:53f). bristande överensstämmelse mellan människors habitus och den sociala världen – förändras». 37 »Reading is never just an individual, subjective (Broady 1991:160) experience. While it may be usefully described as a cognitive activity, reading, like every act of 33 Så säger Paulina i Ahlins roman Natt i marknads- cognition, always occurs in social contexts. […] tältet (1957:424). ’as readers we are necessarily concerned with both 34 Almqvist 1996:315. Se kommentar i Vinge 1982:10f the questions posed by the text and the questions och Persson 2003:21f, samt Riffaterre 1978 om we bring to the text from our own differing inter- indirection & ungrammaticality. Se äv. Vinge 1996: ests and cultural backgrounds’ […] Reading is »Almqvists hela författarprojekt har ett didaktiskt always overdetermined, that is, it is produced by syfte.» (1996:25) — »Den didaktiska avsikten för- many, perhaps an unaccountably large, number svann inte, den utgör själva ramen för hans fik- of factors that work in different combinations to tiva värld» (1996:30), nämligen Jaktslottsramen: produce different interpretations. A text is always »Berättandet på Jaktslottet ingår sålunda i ett
Thorson kap 1 vers 5.indd 92 09-02-22 18.21.34 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 111
a site of struggle: it may try to privilege a particu- contends that ’neither… can anyone else’ (165). lar reading position as ’natural,’ but because read- And, within reader-response criticism, at least, ers are subjects in their own histories, they may he was correct — no reader-response critic was not produce that seemingly privileged reading. able to answer this question. [---] Like Fish, Hol- Yet readers do not possess absolute autonomy: land concluded that ’a reader certainly responds like the texts they read, they too are sites of strug- to something — but there is no way to find out gle, caught up in cultural determinants that they what that something is’ […].» (McCormick did not create and in which they strive to make 1994:36) Se vidare James L. Machor (1998) för meaning». (McCormick 1994:69) en grundlig diskussion av problemet »the status 38 Kant talar i sammanhanget om ’estetiskt (intres- of a text as the object of interpretive and decon- selöst) välbehag’ och Barthes om ’jouissance’, en structive processes» inom receptionsforskningen. närmast erotisk lust, medan Adorno tvärtom talar Hans eget förslag är pragmatiskt och utvecklar om konsten som radikal negation av såväl lust tanken att »the question of what gets interpreted som alla andra hyllade värden i det senkapitalis- can be theorized, as a form of historically embed- tiska samhället: »authentic art can only preserve ded practice, without recourse to the notion of an its critical, negative perspective on the present essential text». (1998:1128) by repulsing the retrogressive demands of a mass 42 Den förutsättningen är emellertid inte självklar public». Se vidare Wallenstein 2003:199f; Cook – som framgår av Machor (1998) och Bennett 1987:560f. (Johnson 1987:51). (1983; 1985), samt inte minst Mehrstams bidrag 39 Semiosis kallar C.P. Peirce den dynamiska relatio- till denna volym. nen mellan tecken, objekt och mening/tolkning 43 Stockwell (2002) diskuterar explicit den kogni- (s.k. interpretant), där det sistnämnda utgör ett tionsteoretiska begreppsapparatens relation till nytt tecken, som följaktligen inleder en ny fas andra teoribildningar, inte minst receptions- i semiosen. Den semiotiska processen är i det estetik och responsteori, och ser därmed ut att perspektivet ändlös – men inte godtycklig. Se kunna komplettera responsestetiska perspektiv. vidare Eco (1979), kap. 7 och Iser (2000), kap. 5 Det framgår dock att flera centrala kognitions- om Peirces semiotik. Se äv. Riffaterre (1978) om teoretiska termer mest sätter nya etiketter på mimesis och semiosis enligt nedan. redan kända fenomen med andra namn i annan 40 Om så inte vore skulle vi överhuvudtaget inte teoribildning. Det substantiella utbytet av en kog- kunna tala om specifika texter, än mindre under- nitionsteoretisk approach visar sig ofta magert i visa på dem. I t.ex. en seminariediskussion om förhållande till den skyhöga abstraktionsgrad och Strindbergs Röda rummet är alla deltagare inrik- scientistiska jargong som flera av de nya termerna tade på Röda rummet, refererar till Röda rummet, medför. Dessa problem är inte unika för Stock- utbyter synpunkter om Röda rummet; och diskus- wells kognitiva poetik, utan har påtalats även vad sionen kan antas fungera, även om rödarummet- gäller litterär kognitionsteori i gemen. Se t.ex. saken troligen ter sig olika för olika deltagare. Just presentation och diskussion av kognitionsteori olikheterna är vad som gör diskussion möjlig och i tre specialnummer av Poetics Today (vol. 21, meningsfull, men det är tecknet – den referentiella 2000:2, vol. 23, 2002:1, vol. 24, 2003:2), särskilt beteckningen Röda rummet – som håller ihop Tony E. Jacksons kritiska bidrag. Se även Jacksons den. recension av Stockwells bok: »Despite regular, enthusiastic claims for radically new insights, the 41 Som McCormick påpekar är det problematiskt actual application of theories to texts has much att tala om läsning och tolkning utan att accep- too often produced interpretations that are pain- tera ett eller annat föremål för dessa aktivteter: fully obvious» (Jackson 2005:528). Och: »[Stock- »If one contends, as he [Stanley Fish] did, that well] does not need the cognitive poetic terms in ’formal units are always a function of the inter- order to make the statements he makes» (Jackson pretative model one brings to bear, they are not 2005:529). Av sådana skäl har jag inte kunnat ’in’ the text … [then] what is that act [of reading] använda mig av kognitionsteoretiska perspektiv i an interpretation of?’ (164-5). He acknowledges den utsträckning jag hoppats. that he is unable to answer this question, but
Thorson kap 1 vers 5.indd 93 09-02-22 18.21.35 112 beata agrell
Hoppingivande har exempelvis varit ett inte extract, schema theory repeatedly demonstrates sällan påpekat genetiskt samband mellan recep- that a text is reconstructed in diverse ways by dif- tionsteori (som paraplyterm) och kognitionsteori. ferent readers as they approach it with different Exempelvis Hamilton & Schneider (2002) hävdar schemata.» (1994:24) McCormick ser också inter- att kognitionsteorin utbildats ur receptionsteo- aktionen text-kontext-läsare som central: »Schema rin, och »cognitive criticism need not neglect its theory appears to suggest that readers are not iso- roots in reception theory» (s. 641). Den kritiska lated entities, but are, rather, deeply embedded in jämförelse mellan Isers receptionsteori och Mark broad social contexts that provide them with prior Turners kognitionsteori som sedan följer leder till knowledge. The theory of the reader implied by slutsatsen att båda perspektiven har sina nackdelar schema theory is of one who is both constructed och förtjänster, men att tiden nu är kommen för by the vast array of textual and nontextual experi- ett samgående: »for reception theory to remain ences he or she has had and constructing, capable useful, it too must go cognitive now», men kog- of elaborate inferencing and of creating meaning.» nitionsteorin å sin sida måste då återknyta till sina (1994:23; se äv. den kritiska översikten s. 18–24). rötter i receptionsteori: »Iser was on the right track Se äv. Stockwell (2002) om image schemas: by stating that the hard topic in research is ’not »Image schemas are mental pictures that we use as what meaning is, but how it is produced’ (Pros- basic templates for understanding situations that pecting 65). Turner would agree, but the problem occur commonly. We build up image schemas in remains to be solved. Even so, Iser paved the way our minds, and we tend to share particular image for a theory of literary reception to be considered. schemas with the community in which we live, on However, after the cognitive turn, the questions the basis of our local bodily interaction with the that Rezeptionsästhetik formulated in the past world. Like figure and ground and many other regarding the cognitive and emotional conditions concepts in cognitive linguistics, image schemas of reading, and the effects and constraints of liter- are embodied: we have a physical and material ary reading, need to be approached once again. picture of image schemas such as journey, con- Old questions still need to be answered despite tainer, conduit, up/down, front/back, over/ advances made recently by cognitive critics» (s. under, into/out of, and others (image schemas 655). are conventionally written in small capitals like För egen del förhåller jag mig dock tills vidare this).» (Stockwell 2002:16) Ett litterärt schema är avvaktande till denna förening, bl.a. eftersom ett schema av andra graden: »A literary schema kognitionsteoriernas psykologistiska fundament är would not be an ordinary schema but a higher- oförenligt med receptionsteorins fenomenologiska level conceptual structure that organises our ways orientering, inte minst i Isers och Jauss’ tappning. of reading when we are in the literary context. It Som pionjärer på detta nya gemensamma fält is thus a constitutive schema, rather like a plan nämner Hamilton & Schneider emellertid med or a goal in terms of early schema theory. Any rätta Miall & Kuiken, vars teoretiskt motiverade ordinary schema can appear in a literary context, empiriska studier av faktiska läsare har varit till but once there it is treated in a different way as a nytta för vårt projekt; se särskilt Thorsons kapitel result of literary reading. It is this reading angle i denna bok. that ‘re-registers’ the original schema and proc- 44 »The text itself simply offers ’schematized aspects’ esses it in terms of literary factors». (Stockwell through which the subject matter of the work 2002:80) can be produced, while the actual production För allmän litterär schemateori, se ex.vis. Car- takes place through an act of concretization» (Iser rell (1984): »That theory holds that any text, 1978:21). Både Iser och McCormick diskuterar either spoken or written, does not carry meaning schemabegreppets bakgrund i schemateori och by itself; rather, a text only provides directions for det flexibla, mångfaldiga textbegrepp schemate- listeners or readers as to how they should retrieve ori implicerar: »[T]he notion of the text that is or construct meaning from their own, previously at least implied by schema theory is active and acquired knowledge. Such knowledge is called plural. Rather than assuming that texts are static the reader’s background knowledge; the previ- containers of meaning which readers must simply
Thorson kap 1 vers 5.indd 94 09-02-22 18.21.35 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 113
ously acquired knowledge structures are called not grasp it like an empirical object; nor do we schemata». (Carrell 1984:332) comprehend it like a predicative fact; it owes its 45 »For surely to argue […] that a reader’s schemata presence in our minds to our own reactions, and depend upon his or her cultural background is to it is these that make us animate the meaning of recognize the interdiscursive nature of subjectivity. the text as a reality.» (Iser 1978:128f) And to argue that texts are reconstructed differ- Eco (1979) uttrycker en liknande tanke: »To ently on the basis of readers’ schemata is to recog- postulate the cooperation of the reader does not nize that texts are ’text-in-use’, not static contain- mean to pollute the structural analysis with extra- ers of pre-determined meaning.» (McCormick textual elements. The reader as an active princi- 1994:25) Se äv. McCormick 1994:8: »[…] one pal of interpretation is a part of the picture of needs to have a well-articulated theory of textual- the generative process of the text». (Eco 1979:4) ity that sees a text not as a container of truth or McCormick är inne på samma spår: »[…] read- universal significance, but as something produced ers are socially constructed, interdiscursive sub- under specific material conditions and repeatedly jects, yet not without agency, balanced between reproduced (and perhaps strikingly re-written) by determinism and autonomy. They are neither the different readers — including students — in dif- blank slates that objectivist positions maintain ferent conditions. In short, texts must be regarded nor the autonomous subjects of the expressivist as what Tony Bennett and Janet Woollacott term model. Texts are neither containers of meaning ’texts-in-use’ (265), that is, products of ‘the con- nor infinitely pliable, but are, rather, always ’in crete and varying, historically specific functions use’ (Bennett and Woollacott, 265): they are pro- and effects which accrue [tilläggas] to ‘the text’ as duced under determinate conditions, which read- a result of the different determinations to which ers need to learn about, and they are reproduced it is subjected during the history of its appropria- under determinate conditions, not read ’faithfully’ tion’ (Bennett, 1979, 148)». (McCormick 1994:8) or solely from a personal perspective. Finally, På liknande sätt betonar Stockwell (2002) textens ways of reproducing texts have consequences». dynamisk-pragmatiska aspekt – »Meaning is use»: (McCormick 1994:60) » It seems to me that it is important to reconnect 47 Problemet uppstår så snart ett cartesianskt dual- the different readings of literary texts between the istiskt perspektiv anläggs, som sätter en absolut academic and the everyday, and to recognise that gräns mellan subjekt/objekt. Men det finns andra readings have status not objectively but relative synsätt, även vid sidan av fenomenologin. Tony to their circumstances. When I ask what does the E. Bennett (1983: 1985) ser text, läsare, kontext poem mean, I am really asking what the poem och läsning som en dynamisk, oskiljbar enhet, does, which is another way of asking what is it en reading formation: »a set of intersecting dis- being used for. Meaning, then, is what literature courses that productively activate a given body of does. Meaning is use.» (Stockwell 2002:4) Enligt texts and the relations between them in a specific Eco (1979) är texten inget annat än produktionen way» (Bennett 1983:5) eller »a set of discursive av sin modelläsare: »The reader is strictly defined and intertextual determinations that organize by the lexical and the syntactical organization of and animate the practice of reading, connect- the text: the text is nothing else but the semantic- ing texts and readers in specific relations to one pragmatic production of its own Model Reader.» another by constituting readers as reading sub- (Eco 1979:10) jects of particular types and texts as objects-to-be 46 »[…] the meaning of the text does not reside in read in particular ways» (Bennett 1985:8). En text the expectations, surprises, disappointments or framträder, enligt Bennett, aldrig som sådan utan frustrations that we experience during the process alltid som redan organiserad inom en eller annan of gestalt-forming. These are simply the reactions reading formation: »This entails arguing that texts that take place when the gestalten are disturbed. have, and can have, no existence independently What this really means, though, is that as we read, of such reading formations, that there is no place we react to what we ourselves have produced, and independent of, anterior to, or above the varying it is this mode of reaction that, in fact, enables us reading formations, through which their historical to experience the text as an actual event. We do life variantly is modulated, within which texts can
Thorson kap 1 vers 5.indd 95 09-02-22 18.21.36 114 beata agrell
be constituted as objects of knowledge. Texts exist historically specific interpretive community. Any only as always-already organized, or as activated interpretive move also operates within a forma- to be read in certain ways, just as readers exist as tion that itself is shaping the context that will always-already activated to read in certain ways: not only produce meaning but determine what neither can be granted a virtual identity that is moves are necessary for that creation». (Machor separable from the determinate ways in which 1998:1136f) Jfr äv. Mehrstams systemteorietiska they are gridded onto one another within differ- perspektiv i sitt kapitel av denna bok. ent reading formations.» (Bennett 1985:8) Denna 48 Jfr äv. Palm (1992:192f) om textens tvåfaldiga uppfattning är på ett teoretiskt plan lätt att ans- karaktär av artefakt och arteakt. luta sig till, men vilka blir konsekvenserna i och 49 »Since the world of the text is bound to have för en litteraturvetenskaplig praktik? Betyder det variable degrees of unfamiliarity for its possible något annat eller mer än ett krav på historiskt och readers (if the work is to have any ‘novelty’ for kulturellt kontextualiserade läsarter? them), they must be placed in a position which McCormick använder själv begreppet reading enables them to actualize the new view. This posi- formation (McCormick 1994:58, 68) och fram tion, however, cannot be present in the text itself, häver synsättets användbarhet (McCormick as it is the vantage point for visualizing the world 1994:56f); men hennes egen syntes är betydligt represented and so cannot be part of that world. mindre radikal: »readers are socially constructed, The text must therefore bring about a standpoint interdiscursive subjects, yet not without agency, from which the reader will be able to view things balanced between determinism and autonomy.» that would never have come into focus as long as (McCormick 1994:60) his own habitual dispositions were determining Äv. Machor (1998) använder begreppet reading his orientation, and what is more, this standpoint formation i sitt med Bennets besläktade svar på must be able to accommodate all kinds of differ- frågan »What is the text’s relation to the interpre- ent readers. How, then, can it evolve from the tive act?». Text och tolkning konstituerar varan- structure of the text?» (Iser 1978:35) dra i en gemensam praktik – »what interpretation interprets is itself», hävdar Machor provokativt, 50 Distinktionen mening/signifikans återgår på Gott- men förtydligar: det som tolkas är inte texten utan lob Freges distinktion mellan Sinn och Bedeu- »the network or interpretive field of reciprocal tung, det vill säga, mening och referens. Som Iser relations and codes of which the text has become a skriver: »The significance of the meaning can only part by virtue of the linguistic status it is accorded be ascertained when the meaning is related to a within that field. When a novel, poem, newspaper particular reference, which makes it translatable article, or any text, as graphic or oral sign, enters into familiar terms. As Ricoeur has written, with the field, it becomes part of the site for interpre- regard to ideas advanced by Frege and Husserl: tation, but what gets interpreted is not the text ’… there are two distinct stages of comprehen- but the portion of the reading formation—the sion: the stage of ’meaning … and the stage of interpretive field—in operation during the par- ’significance’, which represents the active taking- ticular sense-making act.» (Machor 1998: 1136) over of the meaning by the reader—i.e., the Både text och kontext tolkas fram inom ramen meaning taking effect in existence’». (1978:150f) för en och samma reading formation – men for- Jfr äv. Riffaterre 1978, kap. 1 om meaning/signifi- mationen skapar samtidigt själv den kontext som cance. både producerar mening och och avgör vilka steg Eco (1981) talar om tillämpning via återknyt som krävs för den produktionen: »What counts ning till den klassiskt hermeneutiska distinktio- as context—the shape it takes, the features that nen tolkning/ tillämpning och betonar då både are noticed, the significance it is given—is itself tillämpningens pragmatiska karaktär och tolknin- the product of interpretation. Not only does any gens textbundenhet: »To summarize: a text can speech act or written text become meaningful in be used as criminal or psychoanalytical evidence, an act of interpretation within the active relation- as hallucinatory device, or as stimulus for free ship of epistemic frames, ideologies, and interpre- association. But all of this has nothing to do with tive codes constituting the reading formation of a the interpretation of text qua text. Now, this does
Thorson kap 1 vers 5.indd 96 09-02-22 18.21.37 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 115
not mean that a text is a crystal-clear structure their interpreters»: »the notion of unlimited semi- interpretable in a single way; on the contrary, a osis does not lead to the conclusion that interpre- text is a lazy machinery which forces its possible tation has no criteria. To say that interpretation readers to do a part of its textual work, but the (as the basic feature of semiosis) is potentially modalities of the interpretive operations—albeit unlimited does not mean that interpretation has multiple, and possibly infinite—are by no means no object and that it “riverruns” merely for its indefinite and must be recognized as imposed by own sake». (1990:143) the semiotic strategies displayed by the text.» (Eco 56 Se ex.vis Pettersson (2003): »However, if one looks 1981:36) carefully at the activities and statements that are 51 »It follows that the intersubjective structure of normally – i. e., in current everyday and academic meaning assembly can have many forms of sig- usage – referred to as interpretation(s), it should nificance, according to the social and cultural be obvious that they cannot really be understood code or the individual norms which underlie the as attempts to perform the same sort of task, and formation of this significance. Now subjective that their acceptability conditions and so on must dispositions play a vital role in each realization of therefore vary.» (Pettersson 2003:4) I samma bok this intersubjective structure, but every subjective påpekar Staffan Carlshamre (2003), att mångfal- realization remains accessible to intersubjectivity den tolkningsbegrepp är ännu större: »One imme- precisely because it shares this same intersubjec- diate observation is that not only are there many tive structure as its basis; however, the significance types of interpretation, there are many typologies ascribed to the meaning, and the subsequent of interpretation and many types of typologies as absorption of the meaning into existence, can well. In this book alone, we find several, some- only become open to intersubjective discussion if times overlapping, but far from identical ways of the codes and conventions which have guided the classifying interpretations. And the same is true interpretation of the meaning are revealed.» (Iser for the literature on the subject at large – indeed, 1978:151) almost everyone writing about types of interpre- 52 »[…] literary texts initiate ‘performances’ of tation seems to feel the need to start again from meaning rather than actually formulating mean- scratch and develop his or her own classification» ings themselves. Their aesthetic quality lies in this (Carlshamre 2003:112). ‘performing’ structure, which clearly cannot be 57 »Understanding is always an interpretation, and identical to the final product, because without the hence interpretation is the explicit form of under- participation of the individual reader there can be standing», skriver Iser med gillande referens till no performance.» (Iser 1978:27) Se äv. Behschnitt Gadamers hermeneutik (Iser 2006:38), men den (2007:43f), om performativitet och litteraritet. slutledningen håller inte: om all tolkning är arti- 53 Se Genette (1980) och (1988), kap. 1–2 resp. 4–5 kulerad förståelse – vilket jag gärna instämmer i om berättelsens ordning och läsandets temporali- – så kan inte all förståelse vara tolkning, nämligen tet. inte ’oartikulerad’ preverbal förståelse. Se vidare utläggningen om tolkningsbegreppet i Furberg 54 »Of course, the text is a ‘structured prefigure- (1981:92–94). ment’, but that which is given has to be received, and the way in which it is received depends as 58 »In der Terminologie der Kulturwissenschaf- much on the reader as on the text. Reading is ten bezeichnet er ein bestimmtes Verfahren: die not a direct ‘internalization’, because it is not methodisch reflektierte Auslegung oder Deutung a one-way process, and our concern will be to eines sprachlichen Textes, aber auch anderer find means of describing the reading process as sinntragender Strukturen wie z.B. von Gesten, a dynamic interaction between text and reader.» Handlungen, Bild- und Tonwerken, selbst von (Iser 1978:107) historischen Verläufen und sozialen Strukturen. Die – nicht immer offengelegte – Grundannahme 55 Se t.ex. Iser (1978:211) om tolkningens gränser vad dabei ist, daß eine solche Struktur einen bestimm- gäller t.ex. hur textens luckor kan fyllas igen. Äv. ten ’Gehalt’, eine ’Aussage’ oder ’Bedeutung’ zwar Eco (1990) om »unlimited semiosis» och »the dia- enthalte, aber nicht unmittelbar oder deutlich lectics between the rights of texts and the rights of
Thorson kap 1 vers 5.indd 97 09-02-22 18.21.37 116 beata agrell
genug auspreche. Die Interpretation wäre dem- or primary understanding, is what all readers do nach ein rational begründetes und kontrollierba- when encountering literature, when the expe- res Verfahren zur Verdeutlichung dieses Gehalts rience is ongoing and as yet unexpressed. As soon und der ihn tragenden Zeichenstrukturen. Inso- as readers become aware of what they are doing, fern sie selbst (zumeist) wieder die Sprache als this more analytical stage of recognition can be Medium der Auslegung benutzt, produziert sie differentiated as reading [interpretation]. Critical schließlich auch eine bestimmte Textsorte, die analysis and discussion is part of reading [inter- – nicht nur in der Literaturwissenschaft – eben pretation] in this sense. It is at the stage of reading als ’Interpretation’ (vom kurzen Aufsatz bis zur [interpretation] that interpretations [readings] are großen Monographie) bekannt ist.» [Inom kul- rationalised and salient attributes picked out for turvetenskaperna betecknar det [tolkningsbegrep- attention and prominence.» (Stockwell 2002:31, pet] ett bestämt tillvägagångssätt: den metodiskt markeringar BA) reflekterade utläggningen eller tydningen av en 60 »We have an object of study known as literature, språklig text, men även av andra meningsbärande and we have a more or less systematic approach strukturer som t.ex. gester, handlingar, bild- och to explaining the object that is distinctly differ- tonkonstverk och t.o.m. historiska förlopp och ent in discursive kind from the object itself. In sociala strukturer. Det – inte alltid explicita – this most broad sense, literary interpretation grundantagandet därvid är att en sådan struktur bears a similarity to other kinds of argumenta- visserligen har ett visst innehåll, utgör en utsaga tion, including scientific explanation. Roughly eller betydelse, men inte uttrycks omedelbart eller speaking, in the prevailing models of interpreta- tydligt nog. Tolkningen blir således ett rationellt tion at least, you have an introduction in which grundat och kontrollerbart förfarande som skall you lay out some issue or question, you have a förtydliga detta innehåll och dess bärande tecken- body or middle that considers in a systematic way strukrurer. Såtillvida tolkningen själv (mestadels) some significant evidence in relation to the issue använder språket som medium för utläggningen, or question, and you have a conclusion of some producerar den slutligen även bestämda textty- kind. The argument moves according to widely per, vilka – inte bara inom litteraturvetenskapen accepted notions of logical analysis. As far as I – känns igen som just ’tolkning’ (från kort upp- can tell, this remains a nearly universal model of sats till stor monografi).»] (Vogt 2002: »Interpre- establishing claims. But of course I have spoken tation», övers. BA). only on the most abstract level. Beyond this most 59 På svenska fungerar den terminologin mindre general discursive similarity, the criteria for what bra: behovet av tolkning uppstår först när spon- will work as an argument in a literary-interpretive tan förståelse inte infinner sig i läsningen. Men context differ rather broadly from what will work om interpretation byts ut mot reading och reading in a scientific context». (Jackson 2003:192) mot interpretation hos Stockwell, så beskriver 61 »To interpret means to react to the text of the hans stipulationer ganska bra den distinktion world or to the world of a text by producing other mellan läsning och tolkning jag vill göra: »Inter- texts. Both explaining how the solar system works pretation [Reading] is what readers do as soon as by uttering Newton’s laws and uttering a series of (perhaps even partly before) they begin to move sentences to say that a given text means so and so through a text. Their general sense of the impact are forms of interpretation.» (Eco 1995:206) Eco of the experience could range over many diffe- gifter också påpassligt samman sitt begrepp om rent impressions and senses, some of which are litteraturvetenskaplig texttolkning med nyckelbe- refined or rejected. It is this later, more analytical greppen i sin semiotiskt grundade responsestetik: process that produces a reading [interpretation].» »a strategy intended to produce a model reader, (Stockwell 2002:7, markeringar BA) Och vidare: conceived as the ideal counterpart of a model »A recognition of the literary text in its entirety author (which appears only as a textual strategy)». is an act of interpretation [reading] — a holistic (Eco 1990:182) understanding of the literary work that begins 62 »There was a fundamental principle in Peirce’s in our culture even before we begin to read the semeiotic: ’A sign is something by knowing which actual text. This act of interpretation [reading],
Thorson kap 1 vers 5.indd 98 09-02-22 18.21.38 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 117
we know something more’ (CP 8.332). [---] To 68 »Although the text may well incorporate the social know more (in Peirce’s sense) means that, from norms and values of its possible readers, its func- interpretant to interpretant, the sign is more and tion is not merely to present such data, but, in more determined both in its breadth and in its fact, to use them in order to secure its uptake. In depth. In the course of unlimited semeiosis the other words, it offers guidance as to what is to interpretation approximates even though asymp- be produced, and therefore cannot itself be the totically the final logical interpretant, and at a product. [---] Of course, the text is a ‘structured certain stage of the process of interpretation we prefigurement’, but that which is given has to know more about the content of the representa- be received, and the way in which it is received men which started the interpretative chain.» (Eco depends as much on the reader as on the text. 1995:209) Reading is not a direct ‘internalization’, because 63 »To summarize: a text can be used as criminal or it is not a one-way process, and our concern will psychoanalytical evidence, as hallucinatory device, be to find means of describing the reading process or as stimulus for free association. But all of this as a dynamic interaction between text and reader.» has nothing to do with the interpretation of text (Iser 1978:107) Äv. McCormick (1994): »Reading qua text. Now, this does not mean that a text is is always overdetermined, that is, it is produced by a crystal-clear structure interpretable in a single many, perhaps an unaccountably large, number way; on the contrary, a text is a lazy machinery of factors that work in different combinations to which forces its possible readers to do a part of produce different interpretations. A text is always its textual work, but the modalities of the inter- a site of struggle: it may try to privilege a particu- pretive operations—albeit multiple, and possibly lar reading position as ‘natural,’ but because read- infinite—are by no means indefinite and must be ers are subjects in their own histories, they may recognized as imposed by the semiotic strategies not produce that seemingly privileged reading. displayed by the text.» (Eco 1981:36) Yet readers do not possess absolute autonomy: like the texts they read, they too are sites of strug- 64 Se vidare den explicita diskussionen av Eco i Iser gle, caught up in cultural determinants that they (2000:10f). did not create and in which they strive to make 65 Den hermeneutiska cirkeln – eller rättare: spiralen meaning. This interactive model of reading, then, – ägnas ett helt kapitel i Iser (2000). stresses that first, both readers and text contribute 66 »Obviously, the total potential can never be ful- to the reading process and second, that both text filled in the reading process, but it is this very fact and readers are themselves ideologically situated.» that makes it so essential that one should conceive (McCormick 1994:69) of meaning as something that happens, for only 69 I sin introduktionsföreläsning vi universitetet i then can one become aware of those factors that Konstanz formulerar Iser saken så: »Hier müßten precondition the composition of the meaning. vor allem die technischen Bedingungen zur Spra- However individual may be the meaning realized che kommen, die für die Steuerung der Leser in each case, the act of composing it will always reaktionen verantwortlich sind. Dabei käme es have intersubjectively verifiable characteristics». in erster Linie darauf an, die Konstitutionswei- (Iser 1978:22) sen fiktionaler Texte zu analysieren. Denn für 67 »The experience of the text, then, is brought ihre Appellstruktur ist es nicht unerheblich, das about by an interaction that cannot be designated Verfahren zu kennen, nach dem sie gebaut sind.» as private or arbitrary. What is private is the read- (Iser 1970:241) Motsvarande formulering i den er’s incorporation of the text into his own treas- engelska översättningen: »At this point we ought ure-house of experience, but as far as the reader- to consider above all the technical requirements oriented theory is concerned, this simply means of language which are responsible for direct- that the subjectivist element of reading comes at ing the reader’s response. We should, in the first a later stage in the process of comprehension than place, break down a literary text into its constitu- critics of the theory may have supposed: namely, ent elements, because for an analysis of its appeal where the aesthetic effect results in a restructuring it is necessary to know the method according to of experience.» (Iser 1978:24) which it is constructed.» (Iser 1971:21)
Thorson kap 1 vers 5.indd 99 09-02-22 18.21.39 118 beata agrell
70 Se Seymour Chatmans (1993) diskussion av en en historisk läsart skall anläggas: »Our first aim as specifikt »estetisk retorik» i fiktionstexter och dess teachers of literature, then, must be to teach our »manande» funktion (1993:t.ex. 148f, 151). students to be flexible as readers: not to see all 71 Interaktionen mellan explicit och implicit i texten texts as mirrors of themselves, nor to see them beskriver Iser så: »This interaction [between all as embodiments of formal critical abstractions, text and reader] is a process set in motion and but rather to recognize the particular qualities of regulated not by a given code but by a mutu- the text in front of them. In other words, we must ally restrictive and magnifying interplay between teach our students to become what we call the the explicit and the implicit, between revelation ’authorial audience.’ While no author can possi- and concealment. Since the structure of the text bly know who is going to pick up the book, it is consists of segments that are determinate, and of impossible to write without having an audience in links between them that are indeterminate, the mind. So authors write for hypothetical audiences basic pattern of the text is formed by an interac- (authorial audiences), making assumptions about tion between the expressed and the unexpressed. their readers’ beliefs, knowledge, and familiarity The expressed itself evolves to the degree in which with conventions.» (Nancy & Peter Rabinowitz the reader actualizes the unexpressed, and so the 1980:925) reading process transforms the text into a corre- 74 »The concept of the implied reader is therefore late in the reader’s mind.» (Iser 2006:64) a textual structure anticipating the presence of a 72 »No matter who or what he may be, the real recipient without necessarily defining him: this reader is always offered a particular role to play, concept prestructures the role to be assumed by and it is this role that constitutes the concept of each recipient, and this holds true even when the implied reader.» (Iser 1978:34f) Se äv. Eco texts deliberately appear to ignore their possible (1979), om modelläsare: »The reader as an active recipient or actively exclude him. Thus the con- principal of interpretation is a part of the pic- cept of the implied reader designates a network ture of the generative process of the text.» (Eco of response-inviting structures, which impel the 1983:4); »At the minimal level, every type of text reader to grasp the text.» (Iser 1978:34f) Att läsar- explicitly selects a very general model of possible rollen är förstrukturerad i texten betonas uppre- reader through the choice (i) of a specific linguis- pade gånger: »Thus, the reader’s role is prestruc- tic code, (ii) of a certain literary style, and (iii) of tured by three basic components: the different specific specialization indices.» (Eco1983 :7) Jfr äv. perspectives represented in the text, the vantage McCormick (t.ex. 1994:59). point from which he joins them together, and the meeting place where they converge.» (Iser 73 Se äv. Peter Rabinowitz’ kritik av begreppet 1978:36) Jfr äv. Bachtin (1997) om talgenrer (dit implied reader: »Part of the difficulty [of talk- äv. skriftliga texter räknas), yttranden och adres- ing about the beliefs held by the audience of a sivitet: »Ett viktigt (konstituerande) kännetecken fictional text] stems from an ambiguity på ett yttrande är dess riktning till någon, dess in the notion of an implied reader. Although that adressivitet. Till skillnad från språkets betydelse- concept, in various guises, has become increas- bärande enheter- ord och satser-, som inte är per- ingly popular, it has not been so fruitful as it sonliga, inte tillhör någon och inte är adresserade might be, because critics have failed to recognize till någon, har yttrandet såväl upphovsman (och that any given fictional text (in contrast, say, to alltså expressivitet, vilket vi redan nämnt) som history and philosophy) results not in one implied adressat. [---] Både yttrandets komposition och audience but in several.» (Rabinowitz 1981:409f) särskilt dess stil beror på vem yttrandet är adresse- Rabinowitz skiljer i stället mellan fyra olika nivåer rat till, hur den talande (eller skrivande) uppfattar av läsarroller eller audiences: actual, authorial, och föreställer sig sina adressater, hur starkt deras narrative och ideal narrative audience (1977:125f, inflytande på yttrandet är. Varje talgenre inom 127f). I ännu artikel hävdar Rabinowitz, att det varje område av talkommunikationen har sin i den litteraturvetenskapliga läsakten ytterst är egen typiska uppfattning av adressaten, och det rollen av authorial audience som den faktiske läsa- är denna som definierar den som genre.» (Bachtin ren (actual reader) skall undersöka, det vill säga, 1997:234)
Thorson kap 1 vers 5.indd 100 09-02-22 18.21.40 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 119
75 Appell, enl. SAOB: »eg. om handlingen att kalla implicit has been brought to light.» (Iser 1978: ngn till sig l. gm att kalla l. ropa på ngn uppmana 169) l. uppfordra honom att komma.» Jfr Appellera: » 79 Se McCormick 1994: »Another part is what Wolf- kalla, ropa, locka»; av. »maningssignal» anges. gang Iser calls its blanks or gaps, the absences of 76 Iser räknar med flera typer av obestämdheter connections that readers must fill in order to med olika funktion: utom blanks och gaps även make sense of the text. Gaps in any text allow negations och vacancies. Negations aktualiserar readers a marked degree of interpretive freedom bestämda välkända element, men gäckar sedan — and not only to fill them in different ways, väckta förväntningar: »The various types of nega- but also to produce them. For Iser, gaps are some- tion invoke familiar and determinate elements of thing that the author puts into a text, but it is knowledge only to cancel them out. What is can- clear that gaps are equally something that are pro- celed, however, remains in view, and thus brings duced by the particular reading context. [---] For about modifications in the reader’s attitudes to these gaps may exist largely because of [e.g.] the what is familiar or determinate — that is, the newness of a particular style or device. There may reader is guided to adopt a position in relation be gaps between traditional conventions and the to the text.» (Iser 2006:65; se äv. 213) En vacancy conventions an experimental text employs; gaps avser den ’lediga plats’ som uppstår i texten när between the new convention and what it signi- ett nytt theme konstitueras under läsakten på fies; gaps between the text’s literary and general bekostnad av ett tidigare: »Whenever a segment repertoires.» (McCormick 1994:83f) becomes a theme, the previous one must lose its McCormick aktualiserar samma sorts problem, thematic relevance and be turned into a mar- men utan att försöka bortförklara det; tvärtom tar ginal, thematically vacant position, which can be hon ut svängarna rejält; så t.ex. med påståendet and usually is occupied by the reader, so that he att textens referensram/repertoar förändras över may focus on the new thematic segment. In this tid: »Paradoxically, the text’s literary and general sense it might be more appropriate to designate repertoires are not static over time. For if, [?] texts the marginal or horizontal position as a vacancy cannot be thought of as existing in themselves and not as a blank; blanks refer to suspended con- but rather must be reconceived of as texts-in-use, nectability in the text, vancancies refer to nonthe- then what we see as the text’s repertoire—its par- matic segments within the referential field of the ticular appropriation of the ideology of the social wandering viewpoint.» (Iser 1978:198) Samman- formation in which it was written—will neces- taget refererar blanks till utelämnat sammanhang, sarily change as the past is reconceptualized from medan vacancies avser icke-tematiska segment changing determinate conditions in the present. inom horisonten för läsandets rörliga blickpunkt The repertoire of a text, therefore, always has the (wandering viewpoint). Se vidare not 128. potential to shift depending on the conditions in 77 »The interaction fails if the mutual projections of which the text is read. Indeed, the literary and the social partners do not change, or if the read- general repertoires provide the text with its means er’s projections superimpose themselves unim- of interacting with its readers. We see what is peded upon the text. Failure, then, means filling there in the text’s past in part because of the way the blank exclusively with one’s own projections.» we are positioned in the present.» (McCormick (Iser 1978:167) 1994:70f) McCormick argumenterar tämligen väl för att detta inte är ett subjektivistiskt synsätt: 78 »Communication in literature, then, is a proc- »This is not to say that our understanding of a ess set in motion and regulated not by a given text’s repertoire or its conditions of production code but by a mutually restrictive and magnifying is merely a projection of contemporary concerns. interaction between the explicit and the implicit, [---] For understanding can only occur when one between revelation and concealment. What is encounters and self-consciously recognizes the concealed spurs the reader into action, but this ways in which one s own historical consciousness action is also controlled by what is revealed; differs from that of the past. Thus in attempting the explicit in its turn is transformed when the to reconstruct a text’s repertoire, readers will be grappling with the historical difference of the
Thorson kap 1 vers 5.indd 101 09-02-22 18.21.40 120 beata agrell
past, but the ways in which they conceive of that nation of ideas, experiences, habits, norms, con- difference will necessarily depend upon the reper- ventions and assumptions, which the text draws toires they have developed within their own his- on that allows it to be written and take the shape torical formation.» (McCormick 1994:71) McCor- it does. The text’s literary repertoire includes such mick ser inte frågan om textens och läsarens resp. aspects of the text as its literary form, plot, charac- bidrag i läsakten som ett problem, men den som terization, metrical pattern, etc. Likewise, in film gör det söker rimligen en lösning. En radikal lös- analysis we might speak of the filmic repertoire. ning erbjuder ett systemteoretiskt paradigmbyte, The non-literary repertoire I term the text’s gen- t.ex. av den typ som Mehrstam skisserar i denna eral repertoire. This includes such aspects of the bok, avsn. 1.1. text as the dominant moral ideas, values, religious 80 Iser och McCormick använder repertoarbegrep- beliefs, and so forth.» (McCormick 1994:70) Och pet på likartat sätt. Iser: »The repertoire consists åter: »Indeed, the literary and general repertoires of all the familiar territory within the text. This provide the text with its means of interacting with may be in the form of references to earlier works, its readers. We see what is ‘there’ in the text’s past or to social and historical norms, or to the whole in part because of the way we are positioned in culture from which the text has emerged, in brief, the present. [---] The ways readers respond to to what the Prague structuralists have called the texts will depend on how their general and lit- “extratextual” reality. The fact that this reality is erary repertoires interact with those of the text». referred to has a two-fold implication: (1) that the (McCormick 1994:71) reality evoked is not confined to the printed page, Stockwell använder inte termen repertoire eller (2) that those elements selected for reference are repertory, utan schemateorins frame eller frame not intended to be a mere replica. [---] Thus the work, som i sak avser samma begrepp: »In the repertoire incorporates both the origin and the visual field, the context brought by viewers to transformation of its elements, and the individu- disparate objects is called a frame. In the ling- ality of the text will largely depend on the extent uistic field, the conceptual structure drawn from to which their identity is changed. memory to assist in understanding utterances is a The determinacy of the repertoire supplies schema that was first called a script.» (Stockwell a meeting point between text and reader, but 2002:77) as communication always entails conveying 81 Se McCormick om matching, mismatching och something new, obviously this meeting point tension: »A matching of repertoires can be said to cannot consist entirely of familiar territory». (Iser occur whenever readers’ expectations are fulfilled 1978:69) Sammanfattningsvis: »The literary rep- by the text’s features, be they literary or general. ertoire can thus be seen to have a two-fold func- [---] Sometimes, however, a reader’s expectations tion: it reshapes familiar schemata to form a back- are not fulfilled by a reading of a text. [---] In ground for the process of communication, and it this circumstance, we can say that a mismatch- provides a general framework within which the ing, or lack of intersection, of literary repertoires message or meaning of the text can be organized.» occurred because the reader was unable to inter- (Iser 1978:81) act in any meaningful way with the text. [---] A McCormick: »I argue that both texts and read- reader’s repertoire can intersect with the text’s in ers can be seen to possess repertoires, a subset of a third way: when a tension exists between the the larger culture’s discourses, beliefs, values, reader’s and the text’s repertoire. As opposed to a and ways of understanding the individual and mismatching in which, because of an absence of the world. I contend that readers can become certain information, a reader simply cannot find a critically literate, active readers only when they way to respond satisfactorily or to make sense of a are able to analyse the ways in which their own text, a tension between repertoires occurs when a and the texts’ repertoires are embedded within reader is sufficiently familiar with the text’s reper- the larger culture.» (McCormick 1994:9) – Och toire but disagrees with it or opposes it for various vidare: »A text’s particular appropriation of ideol- reasons.» (McCormick 1994:87f) ogy will be called its repertoire, a term that refers Äv. Iser betonar vikten av skillnader och spän- to the particular subset of discourses, the combi- ning mellan textens och läsarens repertoarer:
Thorson kap 1 vers 5.indd 102 09-02-22 18.21.41 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 121
»Would the role offered by the text function 83 Jfr McCormick: »[…] understanding can only properly if it were totally accepted? The sacrifice occur when one encounters and self-consciously of the real reader’s own beliefs would mean the recognizes the ways in which one’s own historical loss of the whole repertoire of historical norms consciousness differs from that of the past. Thus and values, and this in turn would entail the loss in attempting to reconstruct a text’s repertoire, of the tension which is a precondition for the readers will be grappling with the historical dif- processing and for the comprehension that follows ference of the past, but the ways in which they it.» (Iser 1976:37) Och vidare: »The repertoires of conceive of that difference will necessarily depend the text as sender and the reader as recipient will upon the repertoires they have developed within also overlap, and the common elements are an their own historical formation.» (McCormick essential precondition for the ’circulation.’ How- 1994:71) Se äv. Jauss (1989): »The meaning of ever, literary communication differs from other the text was to be gotten at through the reader forms of communication in that those elements who was its actual addressee. This hermeneutic of the sender’s’ repertoire which are familiar to task brings with it a double problem. On the one the reader through their application in real-life hand, the author’s reconstructed intention can no situations, lose their validity when transplanted longer constitute the final level of understand- into the literary text. And it is precisely this loss ing, although it must be retained as a point of of validity which leads to the communication of reference. On the other hand, the readerly experi- something new.» (Iser 1978:83). ence of the earlier reader can only be recovered Liknande resonemang förs hos Stockwell (2002) by the later reader, so the difference between the i termer av schemateori: »Schema theory has been past and the present horizon of reading must be used to revisit the issue of literariness and liter- worked out within the interpretation itself.» (Jauss ary language. It is argued that most everyday dis- 1989:219f) course is schema preserving, in that it confirms 84 Se t.ex. Culler (1991). Jfr äv. McCormick, som existing schemas. Where the confirmation is ster- betonar relativiteten: »[…] the ‘literary’ is not eotypical, as in much advertising discourse, this necessarily a textual category, but a social and is schema reinforcing. Sometimes surprising ele- institutional one, that literary texts are not fixed, ments or sequences in the conceptual content of static entities, but texts-in-use, texts that most the text can potentially offer a schema disruption, often did not start out being literary». (McCor- a challenge to the reader’s existing knowledge mick 1994:198) structure. Schema disruptions can be resolved 85 »In brief, we will argue that […] the value of liter- either by schema adding (the equivalent of accre- ary reading is conferred by a kind of contract that tion above), or by a radical schema refreshment the reader makes with a text: by treating it as a —a schema change that is the equivalent of single, albeit complex, communicative experience, tuning, above, or the notion in literature not so the reader comes to recontextualize or redefine much of defamiliarisation as ‘refamiliarisation’.» some significant aspect of experience. A reader (Stockwell 2002:79) taking up a literary text thus makes several related 82 »[…] this model of the reader’s and the text’s rep- commitments that guide the act of reading. Let ertoire takes as its starting point the recognition us call these the Formalist Contract». (Miall & that diverse aspects of the repertoire are mutually Kuiken 1998:340) Och vidare: »[…] we suggest imbricated. Further, it acknowledges that there is that literariness cannot be defined simply as a no ‘ideal’ repertoire of the reader to match that characteristic set of text properties. On the other of the text, but rather that repertoires are always hand, neither can it be regarded as the result of overdetermined, and that while one may be able applying a set of conventions […]. We will argue to specify the text’s repertoire for a particular instead that literariness is the product of a distinc- reading context or even a reading formation, one tive mode of reading that is identifiable through has to acknowledge that aspects of that repertoire three key components of response to literary texts. will shift as reading contexts change.» (McCor- [---] Briefly, literariness is constituted when stylistic mick 1994:72) or narrative variations strikingly defamiliarize con- ventionally understood referents and prompt reinter-
Thorson kap 1 vers 5.indd 103 09-02-22 18.21.42 122 beata agrell
pretive transformations of a conventional concept or norms and the aesthetic canon are to be ascer- feeling.» (Miall & Kuiken 1999). tained. The concept of deviation offers a thor- 86 Avvikelsen som ett kriterium på litteraritet beto- oughly one-dimensional definition of the literary nas även inom kognitionsteorin, t.ex. hos Stock- text, resting its entire case on a single blanket well: »More generally, the literary innovations and [generell] assumption that the text deviates from creative expression can be seen as foregrounding the norm or from the canon.» (Iser 1978:87f) against the background of everyday non-literary 87 Se Jakobson 1974b:148, 150, om poetisk funk- language. In this view, one of the main functions tion. of literature is to defamiliarise the subjectmatter, 88 Cit. eft. den något justerade översättning som to estrange the reader from aspects of the world den ursprunglige översättaren Bengt A. Lundberg in order to present the world in a creative and presenterade vid ett Šklovskij-seminarium vid newly figured way. This can even be seen asa Humanistiska fakulteten i Göteborg, den 7 dec. means of identifying literariness, though of course 2005, arrangerat av projektgruppen Främlingskap this is a slippery notion since many non-literary och främmandegöring med gäster från Slaviska uses of language contain creative and striking institutionen. Se även Iser 1978:187f om Šklovskij elements too.» (Stockwell 2002:14) Och vidare: och främmandegöring, samt s. 87–90 om avvi- »Foregrounding within the text can be achieved kelse (deviation). by a variety of devices, such as repetition, unusual 89 Jfr Lars Ahlin (1965): »Varför stannar jag inför naming, innovative descriptions, creative syntac- nyheter av olika grad? Kan man inte tänka sig tic ordering, puns, rhyme, alliteration, metrical ett konstverk som är totalt nytt? Jag tror inte det. emphasis, the use of creative metaphor, and so […] Men om så vore – änsen! Om detta absolut on. All of these can be seen as deviations from nya konstverk inte bara är en tänkbar möjlighet the expected or ordinary use of language that utan rentav en förverkligad så att jag kan ställa draw attention to an element, foregrounding it mig framför detta ytterst märkliga verk för att ta against the relief of the rest of the features of the det i betraktande – vad kunde väl hända? Min text. Deviance has also been seen to be one of the mening är den att det i varje fall inte skulle hända important elements in literariness, or at least in någonting av estetisk karaktär. Varför? Helt enkelt literary value.» (Stockwell 2002:14) därför att det är nytt utan några inskränkningar. Jfr dock Iser 1978 om otillräckligheten av ett Min erfarenhet av konst kommer inte att kunna litteraritetsbegrepp grundat på avvikelse: »the hjälpa mig. […] Som jag nu faktiskt är kommer difficulties inherent in the stylistics of devia- min kombinationsförmåga inte att förslå, därför tion, which always involves reference to linguis- att jag här möter bara obekanta och således inte tic norms that lie outside the text, in order to får tag i något att kombinera. Det idel nya får gauge the poetic qualifies of a text by the degree ingen identitet, kan varken bli sett eller igenkänt. it deviates from these presupposed extratextual Något måste vara bekant, då jag kontaktar det norms» (1978:30f); » The limitations of the devia- obekanta. Även från skaparsidan är det omöjligt tionist model in relation to text strategies can be att åstadkomma något som i alla avseenden är gauged [bedöma] from the elementary problems nytt.» (Ahlin 1965:419f) it presents. What is the norm of the standard lan- guage? What is the aesthetic canon? These two 90 Jurij Lotman påpekar »att man vid omkodningen linchpins [grundbultar] of the deviationist model av ett konstnärligt system till ett icke-konstnärligt must be constant in order to guarantee an invari- språk alltid får en ’oöversatt’ rest: den överinfor- able effect. If deviation from them is a condition mation som är möjlig endast i en konstnärlig of ‘poetic quality’—a province reserved for literary text» (Lotman 1971:294), d.v.s. en konstnärlig text texts—then what is the status of conversational skapar i läsakten mer betydelse än ett diskursivt violations of the norm? The orthodox deviation- språk kan fånga. ist theory is evidently highly puristic—what is 91 Som t.ex. Chartier skriver: »Verken har inte någon aesthetic in art is presumably nonaesthetic in real orubblig betydelse, universell och för alltid fixerad life. This distinction seems even more difficult to – inte heller de största verken, i synnerhet inte grasp than the thorny problem of how language de. Verken ges mångfaldiga, rörliga innebörder
Thorson kap 1 vers 5.indd 104 09-02-22 18.21.43 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 123
vilka byggs upp i mötet mellan en utsaga och ett förgänglighetens villkor i allmänhet. En fullstän- mottagande. De innebörder som tillskrivs verkens dig retorisk analys av »Kunga-Skald» ger Börje former och motiv är beroende av färdigheter och Räftegård i avhandlingen Dahlstiernas Kunga förväntningar hos de olika publiker som tar dem Skald: Komposition och genremässig gestaltning till sig. De skapande, makthavarna och ’klerkerna’ (1971). försöker visserligen alltid fixera innebörden och 94 Se exempelvis Mapping the Ethical Turn: A Reader förkunna den korrekta tolkningen, som ska lägga in Ethics, Culture, and Literary Theory (2001), samt tvång på läsningen (eller blicken). Men recep- specialnumret av Poetics Today, vol. 25 (2004:4) tionen nyskapar alltid, den förskjuter och för- om litteratur och etik. För en svensk diskussion vränger.» (Chartier 1995:9) se Larsson (2000). 92 Riffaterres matrisbegrepp kan i sin kategoriska 95 Se t.ex. Jackson (2003): »In this most broad sense, formulering med viss rätt ifrågasättas, men bidrar literary interpretation bears a similarity to other å andra sidan till belysning av det receptionsteo- kinds of argumentation, including scientific retiskt viktiga schema-begreppet, inte minst i form explanation.» (2003:192) av Karlheinz Stierles begrepp om en för läsningen 96 Se vidare Seymour Chatmans distinktion mellan styrande Relevanzfigur: »The closed framework of tre texttyper – beskrivande, berättande och argu- fiction is not the result of a systematic consistency menterande – som i den individuella texten intera- but of a system of schematized views—a predom- gerar med varandra (Chatman 1990, kap 1). inant scheme or structural matrix [Relevanzfigur] that stands as an equivalent for experience. Fic- 97 Se nedan 2.2., diskussionen om schema, tema och tion, with its pseudoreferential use of language, horisont. can organize obvious relationships between con- 98 »the psychic process in the reception of a text is, cepts, as well as new relationships far removed in the primary horizon of aesthetic experience, by from the stereotypes of experience. And finally, no means only an arbitrary series of merely sub- fiction can create forms of experience that have jective impressions, but rather the carrying out not yet been conceptually fixed. Thus fiction of specific instructions in a process of directed represents concepts, it modifies them by depict- perception, which can be comprehended accord- ing them in a tentative or experimental way, and ing to its constitutive motivations and triggering it presents preconceptual experience». (Stierle signals, and which also can be described by text 1980:91) linguistics» (Jauss 1982:23). 93 »Kunga-Skald» är en patriotisk dikt, ett praktfullt 99 Studentläsningarna härrör dels från nätbaserade sorgekväde skrivet vid Karl XI:s död, dedicerat till grundkurser i litteraturvetenskap åren 2002–2007; Karl XII. Dikten utgörs av 268 stycken rimmade dels från campuskurser i litteraturvetenskap A–D, 8-radiga strofer med ottave rime som versmått, samt lärarutbildningens kurser i litteraturveten- d.v.s. 6-fotad jamb med cesur efter tredje versfo- skap. Se vidare Thorsons kapitel. ten. Dikten är komplext uppbyggd i ett system av 100 Se Iser (2006) om förhållandet mellan respons- fem kinesiska askar, som var och en representerar och receptionsestetik: »While an aesthetics of ett särskilt fiktionsplan och en bestämd genre, reception deals with real readers, whose reac- styrd av sina speciella konventioner. Framställ- tions testify to certain historically conditioned ningen blir därigenom mycket växlande. Innehål- experiences of literature, my own theory of aes- let utgörs av långa, i våra ögon kanske svulstiga thetic response focuses on how a piece of litera-
tal, bl.a. ett allegoriskt parti, där representanter för ture impacts on its implied readers and elicits a de fyra stånden lovprisar den dödes såväl krigiska response. A theory of aesthetic response has its som medborgerliga dygder inför den sörjande roots in the text; an aesthetics of reception arises änkan moder Svea, d.v.s. Svea rike. Här är reto- from a history of readers’ judgments. Thus the rikens grunduppgifter att lära, behaga och röra former is systematic in nature, and the latter tätt sammantvinnade: att uppfostra till patriotisk historical, and these two related strands together dygd och insikt om dödens närhet på ett tillta- constitute reception theory.» (Iser 2006:57f) lande sätt, som också frammanar gripenhet och sorg över både konungens död här och nu och
Thorson kap 1 vers 5.indd 105 09-02-22 18.21.44 124 beata agrell
101 Margareta Ekström (f. 1930) debuterade 1960 med teratur, → tendensdiktning och → tillfällesdikt- samlingen Aftnar i St Petersburg, och blev redan ning»] (Wilpert 1989:324, övers. BA). då en hyllad novellist. Se vidare Ahlmo-Nilsson 105 Men jfr Åke Hodells tilltag att ge låta trycka upp 1999:479, samt Malmberg 1997:297f. bruksanvisningen för symaskinen Singer med 102 Decorum (ofta i förbindelse med Aptum) brukar titeln Bruksanvisning för symaskinen Singer Victo- översättas med »det passande» och avser kravet på ria: roman (1965). att anpassa talet/texten efter vad som ansågs pas- 106 Jfr äv. Kuiken & Mialls empiriska studier om »the sande och anständigt för den aktuella typen av aesthetic relevance of self-modifying feelings» hos text i den aktuella sortens sammanhang. Se Laus- faktiska läsare (2004:178f). Se vidare Thorsons berg 1990, §§ 1055–10562. kapitel i denna bok. 103 Så t.ex. via feministiska och etnokritiska kultur- 107 För främmandegöring och desautomatisering, se strömningar och the ethical turn inom kulturve- ovan, avsn. 1.6.3. För poetisk funktion och domi- tenskaperna. Se vidare ex.vis. Larsson (2000) och nant, se Jakobson (1974a och 1974b). T.F. Davis & K. Womack (2001). Se äv. tillämp- 108 »the visible action would be received only as an ningen i Pettersson (2006). experience pleasurable to the senses and not in its 104 »Gebrauchsliteratur, ›Zweckliteratur‹, entspre- memorial, demonstrative, or admonitory signifi- chend der engl. Bz. Non-fiction und im Unter- cance» (Jauss 1974:292). Jfr Malm (2004:11f, samt schied zu außerlit. Gebrauchtstexten (Geschäfts- kap. »Språkets hotbild») om fenomenet »språklig brief, Protokoll, Nachricht, Gesetzestext u. a.) sexualskräck» i diskussionen om perspicuitas och solche nichtfiktionale Texte, die durch Beachtung evidentia. gewisser lit.-ästhet. Kriterien ihre zweck- und 109 I estetisk njutning innefattar Jauss även negativa sachbezogene Aussage in e. literarisiertes Gewand affekter som fasa och äckel (Jauss 1974:286f). kleiden, jedoch in erster Linie außerkünstleri- sche Ziele verfolgen: Gebet- und Andachtsbuch, 110 Jauss (1974:55; 2001:21); i den senare kommente- Kirchenlied, Flugblatt, Flugschrift, Fachprosa, rar och förtydligar Jauss’ tidigare i författarskapet Traktat, Sachbuch, Dialog, Bericht, Interview, förda resonemang. Reisebericht, Reportage, Biographie; Essay, Auto- 111 Jfr äv. diskussionen av katharsis, känsla och lit- biographie, Tagebuch u.a. (letzteres im Ggs. zum terär läsart i Miall & Kuiken (2002:235): »This rein fingierten lit. Tagebuchroman). Umstrittene radical qualification of one emotion by another in Begriffsprägung aus dem Bestreben nach Aus- our rereading of catharsis, suggests that Aristotle’s weitung des traditionellen Literaturbegriffs mit catharsis is likely to be a special case of a more fließenden, wertungsbestimmten Übergängen general process in literary reading». zu → engagierter Lit., → Tendenzdichtung 112 Jauss citerar här Adornos Ästhetik. und → Gelegenheitsdichtung.» [Brukslittera 113 För faktiska läsningar se vidare Thorsons kapitel i tur, ’tendenslitteratur’, motsvarande engelskans denna bok. Non-fiction och till skillnad från utomlitterära brukstexter (bl.a. affärsbrev, protokoll, nyheter, 114 För ett kognitionsvetenskapligt perspektiv på lagtext) sådana ickefiktionella texter, som genom klichéer och topoi, se äv. Stockwell (2002:16) om att akta på vissa litterära-estetiska kriterier klär »journey» som image schema. sina tendens- och sakrelaterade utsagor i litterär 115 »The schema functions as a filter which enables skepnad, men ändå i första hand riktas på utom- us to group data together: ‘. . . the idea of some konstnärliga mål: bl.a. bön- och andaktsböcker, basic scaffolding [byggnadsställning] or armature kyrkosång, flygblad, flygskrift, fackprosa, traktat, that determines the ‘essence’ of things, reflects fackbok, dialog, rapport, intervju, reserapport, our need for a schema with which to grasp the reportage, biografi; essä, självbiografi, dagbok (de infinite variety of this world of change … This sistnämnda i motsats till rent fingerad litteratur). tendency of our minds to classify and register our Omstridd begreppsprägling ur strävan att utvidga experience in terms of the known must present a det traditionella litteraturbegreppet med flytande real problem to the artist in his encounter with värdebestämda övergångar till → engagerad lit- the particular.’ [Gombrich]». (Iser 1978:90) Och
Thorson kap 1 vers 5.indd 106 09-02-22 18.21.45 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 125
vidare: »The relation of the text to the world can blodsprängda pupiller och plötsliga, hysteriska only be discerned by way of the schemata which diskantpip». Å andra sidan: »Nu bara komman- the text bears within itself, namely, the repertoire doord som studsade mot taket av kyla. Blåblusar of social norms and literary conventions which böjda över balar, kartonger, lådor. Långt borta, på condition the particular ‘picture’ offered by the andra sidan godsstationens kub av ljus och ljud, work. [---] Herein lies the particular function of bleknade himlen av den första dagsvärken [sic]». the literary schemata—in themselves they are (131) elements of the text, and yet they are neither 117 Se Riffaterre 1978:12f, 23, 39f, samt 168f (not 16) aspect nor part of the aesthetic object. The aes- om hypogram och descriptive system. thetic object signalizes its presence through the 118 »The elements selected have to be combined. deformations of the schemata, and the reader, Selection and combination are, in Roman Jakob- in recognizing these deformations, is stimulated son’s words, ‘the two basic modes of arrangement into giving the aesthetic object its shape.» (Iser used in verbal behavior,’ from which he concludes 1978:92) that the ‘poetic function projects the principle of Se äv. Stockwell: »Image schemas are mental equivalence from the axis of selection into the axis pictures that we use as basic templates for under- of combination.’ Selection, brings about the back- standing situations that occur commonly. We ground-foreground relation, and this allows access build up image schemas in our minds, and we to the world of the text. Combination organizes tend to share particular image schemas with the the chosen elements in such a way as to allow community in which we live, on the basis of our comprehension of the text. Selection establishes local bodily interaction with the world. Like the outer link, combination the inner. What is figure and ground and many other concepts in combined within the text is a whole system of cognitive linguistics, image schemas are embod- perspectives, for the literary work is not just the ied: we have a physical and material picture of author’s view of the world, it is itself an assembly image schemas such as journey, container, of different perspectives—and, indeed, it is only conduit, up/down, front/back, over/under, through the combination of these different per- into/out of, and others (image schemas are spectives that the nongiven reality of the aesthetic conventionally written in small capitals like object can be built up. Generally speaking, there this).» (Stockwell 2002:16) Från sitt kognitionste- are four perspectives through which the pattern of oretiska perspektiv beskriver han image schemas the repertoire first emerges: that of the narrator, som »a very powerful part of cognitive models». that of the characters, that of the plot, and that Ty: »These are idealised and generalised patterns marked out for the reader. [---] The interaction which find their manifestation or actualisation in between perspectives is continuous, because they a variety of linguistic expressions. Idealised cogni- are not separated distinctly from one another, tive models (ICMs) are the structures with which and they do not run parallel either: authorial we organise our knowledge. Cognitive models comment, dialogue between characters, develop- consist of relations between categories, set up ments of plot, and the positions marked out for socially, culturally, and on the basis of individual the reader—all these are interwoven in the text experience, as our means of understanding and and offer a constantly shifting constellation of negotiating the world and our lives through it.» views. These, then, are the ‘inner’ perspectives of (Stockwell 2002:32f) the text—to be distinguished from the ‘outer’ per- 116 Det metonymiska perspektivet visar sig redan spective, which links text to outside reality. The i denna inledande scen dessutom laborera med inner perspectives form the framework within en kiastisk omkastning av förhållandet mellan which the selected elements are combined, but kategorier som ’dött ting’ och ’levande människa’. they, too, must be structured in such a way that Här är det tingen som är levande och besjälade, the combination may be regulated. In describing medan människorna avhumaniseras och förtingli- this structure, perhaps we might borrow a pair of gas. Å ena sidan: »Som ett bleknat minne hängde terms from Alfred Schütz: Thema und Horizont— ännu tågets mödosamma ankomst över stationen: theme and horizon.» (Iser 1978:97f, fetstil BA) dess synliga andedräkt pumpad ur heta gälar, dess
Thorson kap 1 vers 5.indd 107 09-02-22 18.21.45 126 beata agrell
119 »Each schema makes the world accessible in commonly seen as being more important or sali- accordance with the conventions the artist has ent than others. Though this is partly a subjective inherited. But when something new is perceived matter, it is also largely a matter of the cues that which is not covered by these schemata, it can the text provides.» (Stockwell 2002:14) only be represented by means of a correction to 121 Begreppsparet theme-horizon presenteras hos Iser: the schemata. And through the correction, the »As perspectives are continually interweaving and special experience of the new perception may be interacting, it is not possible for the reader to captured and conveyed. Here we have not only a embrace all perspectives at once, and so the view renunciation of the idea of naïve, imitative real- he is involved with at any one particular moment ism but also the implication that the comprehen- is what constitutes for him the ‘theme’. This, how- sion and representation of a special reality can ever, always stands before the ‘horizon’ of the only take place by way of negating the familiar other perspective segments in which he had pre- elements of a schema. […] the schema embodies viously been situated. ‘The horizon is that which a reference which is then transcended by the cor- includes and embraces everything that is visible rection. While the schema enables the world to be from one point.’ Now the horizon is not a purely represented, the correction evokes the observer’s optional one; it is made up of all those segments reactions to that represented world. [---] the cor- which had supplied the themes of previous phases rection violates a norm of expectation contained of reading. For instance, if the reader is at present within the picture itself. In this way, the act of concerned with the conduct of the hero—which representation creates its own conditions of recep- is therefore the theme of the moment—his atti- tion. It stimulates observation and sets to work tude will be conditioned by the horizon of past the imagination of the observer, who is guided attitudes toward the hero, from the point of view by the correction to the extent that he will try of the narrator, of the other characters, the plot, to discover the motive behind the change in the the hero himself, etc. This is how the structure of schema.» (Iser 1978:91f, kurs. BA) theme and horizon organizes the attitudes of the 120 »And so once the norm is lifted from its origi- reader and at the same time builds up the per- nal context and transplanted in the literary text, spective system of the text. It is a structure that new meanings come to the fore, but at the same constitutes the basic rule for the combination of time it drags its original context in its wake, so to textual strategies and its effects are manifold.» speak, because it is only against the background (Iser 1978:97) of that context that it can take on its new form. Hos Stockwell synes termen dominant motsvara The selections that underlie all literary texts will Isers theme: »The feature that is determined to be always give rise to this foreground-background the organising element, or seems most striking relationship. The chosen element evokes its origi- in the text, has been called the dominant. The nal setting, but is to take on a new and as yet dominant—though obviously having a subjec- unknown function.» (Iser 1978:93) Resonemanget tive aspect—is a formal feature of the text: [---] varieras på flera sätt hos Iser: »In the literary text, The dominant is a sort of ‘superforegrounded’ not only is the background unformulated and figure, around which the rest of the literary text is variable, but its significance will also change in dynamically organised». (Stockwell 2002:14, kurs. accordance with the new perspectives brought BA) about by the foregrounded elements; the familiar 122 »Now if these schemata are to be changed, the facilitates our comprehension of the unfamiliar, ‘correction’ cannot be guided by perceptual data but the unfamiliar in turn restructures our com- from the existing outside world, because in liter- prehension of the familiar. This again reflects ary texts the correction is meant to evoke some- back on and so transforms the selected elements thing that is not to be found and has not been that have set the whole process in motion.» (Iser formulated in the outside world. The correction 1978:94) Se äv. Stockwell: »The most obvious can therefore only take place through the restruc- correspondence of the phenomenon of figure and turing of points of significance in the schemata. ground is in the literary critical notion of fore- Herein lies the particular function of the literary grounding. Certain aspects of literary texts are schemata—in themselves they are elements of the
Thorson kap 1 vers 5.indd 108 09-02-22 18.21.46 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 127
text, and yet they are neither aspect nor part of känsloengagemanget eller inlevelsen, står angångs- the aesthetic object. The aesthetic object signal- meningen för förhållningssätt till denna berördhet izes its presence through the deformations of the i ett agentperspektiv – även om hållningen inte schemata, and the reader, in recognizing these med nödvändighet måste ta sig uttryck i aktivt deformtion, is stimulated into giving the aesthetic engagemang för en sak.» (Thorson nedan, avsnitt object its shape.» (Iser 1978:92) 8) 123 Kanske är det även så, att berättandets egen starka 125 Jag bortser här från möjligheten av allusioner ställning som kognitiv förståelseform motiveras på Karl Vennbergs dikt »Om det fanns telefon», eller möjliggörs av just närheten till mimetiska Halmfackla (1944). mönster? Det är kanske signifikativt, att Aristote- 126 Jfr ovan 1.5.3, om förstockelsepraktikerna hos les i början av sin poetik betonar den mimetiska Almqvist och Ahlin. tankeformens fundamentalt mänskliga karak- 127 Jfr Bogdanov (2005) om släktskap mellan Sklov- tär: »Det är rimligt att diktkonsten som helhet skys begrepp om främmandegöring och kristen- har två orsaker till sin uppkomst, båda rotade i domens begrepp om Kristus som det inkarne- människans natur. Dels är det något naturligt för rade Ordet: i båda fallen är föreställningen om människan att efterbilda ända från barndomen – kenosis (frivillig utblottelse) central: »What does hon skiljer sig faktiskt från de andra levande var- ostranenie have to do with kenosis? Kenosis means elserna genom att hon är den mest efterbildande, the selfemptying of God’s son who is the Word, och hon förvärvar sina första kunskaper genom i.e., the fact that the Word attains a physical form efterbildning. Dels finner alla människor nöje i and thereby changes the world for those who are efterbildningar. Det bevisas av vår erfarenhet: det able and willing to see it in a new light. The sub- som vi betraktar med vämjelse när det uppträder sequent death and resurrection of Christ may be, i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild; accordingly, referred to as the death and resurrec- även den mest detaljerade, exempelvis bilder av tion of the Word. ’The Resurrection of the Word’ de mest avskyvärda djur eller av lik.» (Aristoteles is also the title of Shklovsky’s programmatic essay 1994, kap. 4) dealing with ostranenie». (Bogdanov 2005:50) 124 Thorson vill med ledning av Furberg (1987 (1975)) 128 Här har det blivit en vacancy i Isers mening: »se angång som en alldeles speciell erfarenhet av »Whenever a segment becomes a theme, the pre- berördhet: en relevanskänsla som i läsningen inne- vious one must lose its thematic relevance and be bär både att texten berör, det vill säga kommer turned into a marginal, thematically vacant posi- läsaren vid personligen (jfr Furberg 1987:171), tion, which can be and usually is occupied by the lockar till fortsatt läsning och triggar till reflexion. reader, so that he may focus on the new thematic Erfarenhet av angång i läsningen medför således segment. In this sense it might be more appro- angångsmening, som ligger nära både Ahlins priate to designate the marginal or horizontal (1967) gerundivfunktion och Isers (1978) signifi- position as a vacancy and not as a blank; blanks kansmening». (Thorson nedan, avsnitt 7.1) Thor- refer to suspended connectability in the text, son knyter som synes samman erfarenheten av vancancies refer to nonthematic segments within angång i läsakten med textens gerundivfunktion the referential field of the wandering viewpoint. hos Lars Ahlin: »Kanske kan vi se Ahlins begrepp Vacancies, then, are important guiding devices for om ’gerundivum’ och ’textens vädjan’ […] som building up the aesthetic object, because they con- en del av det läsningen har att förhålla sig till och dition the reader’s view of the new theme, which som således bidrar till ’angångsmeningen’. En av in turn conditions his view of previous themes. förutsättningarna för att den vädjan Ahlin syftar These modifications, however, are not formulated på skall gå fram finns i lässtödet han också dis- in the text—they are to be implemented by the kuterar. Att ’erfara angång’ i mitt sammanhang reader’s ideational activity. And so these vacan- kan i praktiken betyda att vara lyhörd för textens cies enable the reader to combine segments into a vädjan och på ett reflekterat sätt bejaka eller ta field by reciprocal modification, to form positions avstånd från denna vädjan. Den seriösa läsningen from those fields, and then to adapt each position söker angångsmening och det är den som ger to its successor and predecessors in a process that texten personlig signifikans. Medan berördheten är
Thorson kap 1 vers 5.indd 109 09-02-22 18.21.47 128 beata agrell
ultimately transforms the textual perspectives, 136 Jauss (1989) angriper med skärpa vad han kallar through a whole range of alternating themes and »the false assumption» om tidslöshet: »[…] when horizons, into the aesthetic object of the text.» attempting to understand a text whose horizon of (Iser 1978:198) signification is no longer immediately available, 129 Utom Jauss och Iser enl. ovan även t.ex. Stierle but instead has become alien due to its distance (1980:84f.) om quasi-pragmatic läsart, samt Ri- in time […], the false assumption of immedi- coeur (1977:136f, 150) om »kommunikation acy—the supposed timeless presence of all clas- genom och med hjälp av distansering». sical art—must be recognized for what it is, and the naive alignment of a historically distant text 130 Termen negative capability återgår på en formule- with contemporary expectations about meaning ring hos John Keats i ett brev till sina bröder den avoided. In addition, the critical demands of lit- 21 dec. 1817: »I mean Negative Capability, that is, erary hermeneutics must be met by consciously when a man is capable of being in uncertainties, unfolding the tension between the text and the mysteries, doubts, without any irritable reaching present. ‘This is why it is part of the hermeneutic after fact and reason». (Keats 1970:43) approach to project a historical horizon that is 131 Se diskussionen av Hansson (1991) i Agrell (1993: different from the horizon of the present’ [Gad- 293f med noter). amer 1975]». (Jauss 1989:204f) Jauss betonar alltså 132 Se vidare Ken Bensons kapitel om litteraturhisto- skillnadens och avståndets produktiva betydelse: rieskrivning i denna bok. han förespråkar en litteraturhistorisk läsart, som 133 Att de däremot representerar intressant litteratur inte bara uppmärksammar det främmande, utan framgår av forskningen på området, exempelvis också skriver in denna främmande horisont – Mats Malm (2001). denna alteritet – i läsarens egen tolkningshori- sont. Distansen blir därmed ett nödvänligt led 134 »This is not to say that our understanding of a i tillägnelsen (jfr en liknande tanke hos Ricoeur text’s repertoire or its conditions of production 1977): »a hermeneutics of historicity that would is merely a projection of contemporary concerns. take on the task of producing a dialogic under- [---] For understanding can only occur when one standing in the fullest sense—a dialogue between encounters and self-consciously recognizes the the text and the interpreter, between the tradi- ways in which one’s own historical consciousness tion and the present, that is open to the future. differs from that of the past. Thus in attempting [---] the reception aesthetic I supported […] to reconstruct a text’s repertoire, readers will be considered the differentiation of horizons—the grappling with the historical difference of the mapping of the alien horizon—an indispensable past, but the ways in which they conceive of that phase in the process of understanding, a phase difference will necessarily depend upon the rep- that allowed for the inscription of the past in the ertoires they have developed within their own current horizon of understanding, tested interpre- historical formation.» (McCormick 1994:71) tive procedures as a means of reconstructing the 135 »Underlying my argument about the need to contemporary horizon of expectation, and tried investigate the repertoires of texts and readers to reestablish the dialogic reciprocity between the is the assumption that it is only when readers text and and the present, the interpreted and the become increasingly conscious of the historical interpreter, through the interplay of question and and social conditions in which texts have been answer.» (Jauss 1989:205f) Förståelse, skriver han, produced and reproduced, and of the conditions är alltid förståelse på skillnadens villkor: »Just as that are working to produce them as reading sub- the producer is always a recipient as soon as he jects, that they can take up informed positions begins to write, so too the interpreter must bring of their own which they can actively defend in himself into play as reader when he wishes to relation to texts. From this perspective, reading a enter into a dialogue with the literary tradition. text involves not only analysing the words on the It is not merely the conversational partners that page, but also analysing the text’s relationship to constitute a dialogue. The willingness to recog- the historical and ideological conditions in which nize and acknowledge the other in his otherness it was produced.» (McCormick 1994:88) also plays a role. This is all the more true when
Thorson kap 1 vers 5.indd 110 09-02-22 18.21.48 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 129
the other is represented by a text that no longer sidan av Moa Martinson – omnämns i boken speaks directly to us. Literary understandig first Sjvetsija (»Sverige»), utgiven på Statliga förlaget becomes dialogic when the alterity of the text is för geografisk litteratur i Moskva (i en upplaga av sought out and acknowledged before the horizon 100000 ex): »Till dem [författare ur det växande of one’s own expectations—with the result that svenska proletariatet som skildrar industriarbetar- instead of attempting a naive fusion of horizons, nas liv] hör den tidigt döde Dan Andersson, som one’s own expectations will be corrected and publicerade samlingen ’Kolvaktarens visor’, och expanded through the experience of the other.» Karl Östman, son till en skogshuggare och själv (Jauss 1989:207f) sågverksarbetare. I sina många berättelser åter- 137 Se vidare Alvstad och Castro i denna bok. ger Östman sannfärdigt skogsindustriarbetarnas tunga liv i norra Sverige. Dessa båda författares 138 Östmans i bokform samlade författarskap omfat- verk uppvisar dock samtidigt ett starkt inflytande tar novellsamlingarna Pilgrimer (1909), En fiol och från en småborgerlig ideologi» (övers. Ljunggren en kvinna och andra berättelser (1912) och Hunger: 2006). Nämnda ’småborgerliga’ inflytande kan En bok om sågverksfolk och annat (1916), samt avse de mörka, tunga färger som arbetarna och romanen Den breda vägen (1923). Mer namnkun- deras liv skildras med, samt kanske även vad en niga generationskamrater bland arbetarförfattarna del uttolkare uppfattat som »vildmarksroman- är väl Martin Koch, Gustaf Hedenvind-Eriksson, tik». Dan Andersson, och kanske även Maria Sandel – vår första proletärförfattarinna. Ett Karl Öst- 140 T.ex. Harry Martinsons Nässlorna blomma 1935, man-sällskap bildades dock år 2002; se hemsidan Lo-Johanssons Måna är död 1932 och God natt http://dbo.axentus.net/karlostman/sallskapet. jord 1933, Fridegårds Lars Hård-serien 1935ff, Moa htm. Martinsons Kvinnor och äppleträd 1933. Eyvind Se vidare Ola Holmgrens kommentar om pion Johnsons Olof-serie (del 1–4, 1934–1937) avviker järtidens betydelse för 1930-talets »guldålder» formellt genom de inlagda sagor som allegoriskt (1976): »Dagens bild av proletärlitteraturens his- åskådliggör texternas problematik. toriska arv har till stor del färgats av 30-talet och 141 I Den breda vägen, Östmans enda roman, får en dess episka självbiografier. Det är i ljuset av denna arbetarförfattare utlägga problemet: »Att skriva ’guldålder’ – av författare som Ivar Lo-Johansson, om oss är ingen lätt sak för den fattige. Sågverks- Jan Fridegård, Harry och Moa Martinson, Eyvind livet är i sig självt varken roligt eller vackert, nej, Johnson m fl – som vi bedömmer historien. Men det vet vi väl. Det är tvärtom fult och grått som tiden från sekelskiftet, över storstrejken och fram själva den grå höstens väder alltigenom. Och till och med första världskriget är väl så avgö- folket, arbetarna, mina kamrater på verken, de rande. De grundförutsättningar som leder till vill inte läsa om sig själva så där, vill inte läsa om kommande skördar och ärevarv finns nedlagda i skådespel, i vilka de själva äro agerande, det är så denna brytningstid. »tråkigt», tycka de. De vill ha något roligt, något En brytningstid, som bl a tar sig uttryck i ljust och fint.» (Östman 1923:64) – Och vidare: det paradoxala förhållandet, att termen ’prole- »’Den där är inte riktigt klok, han! Vad skulle han tärförfattare’ kommer till användning, när den skriva om det där för? En sådan eländig smörja.’ egentligen inte längre äger någon reell innebörd. Somliga hörde jag tala på det sättet. De voro själva I den tidigare agitations- och kampsångstradi- arbetare och de förbannade själva ofta den hårda tionen hade termen varit på sin plats, men då lotten, som de hade, många av dem, men när det används den inte, eftersom författaren som sådan målades med ord, så det syntes på pappersblad hur är anonym inom denna proletära och politiska de stred och led, då var det bara smörja alltsam- offentlighet. Där fungerar i stället litteraturen i mans! Det är lustigt med människorna i världen. ett kollektivt sammanhang, och författaren är inte – Bra vill vi ha det, men hjälparen kan vi sedan urskiljbar som individ.» (Holmgren 1976:214f) stena, om vi nå honom. ’Roliga historier’ skulle 139 I Sovjetunionen tycks Östman däremot ha stått jag ge mina vänner, jag var bara en narr annars. högt i kurs: så sent som 1953 är Östman och Dan Skildrade jag till exempel arbetarnas bostadsför- Andersson de enda svenska författare som – vid hållanden i timmerskogarna eller på verken här nere, så skulle jag totalt se förbi smulsen och
Thorson kap 1 vers 5.indd 111 09-02-22 18.21.49 130 beata agrell
vägglusen, plågoriset och folkförbannelsen, som experience, and no experience without expecta- finns i legioner där. Rummen i barackerna och tion’ (p. 352), then, even after the radically jolting kojorna skulle jag i stället göra rymliga ‘och ljusa events of modern history, and the radical break och trevliga som gemak i slott och herrgårdar. with tradition in modern art, the onset of the new Sågarna skulle jag inte heller beskriva som något and the other must be understood from the vantage Inferno, såsom de i verkligheten äro med sina point of the old and familiar». (Jauss 1989:203, smällande remmar, sina vinande hjul, slamrande kurs. BA) Dessutom måste den egna erfarenheten sågramar och skrikande triss’or, där människor tas med i beräkningen: »the content of one’s own ofta krossades och klämdes pannkakspiatta och experience must be brought into play, and medi- till rykande, röd mos – nej, det skulle jag inte. ated through the alien horizon in order to arrive Det var tråkigt, se, inte roligt alls. Som salonger at the new horizon of another interpretation». skulle sågarna målas. Arbetarna själva skulle vara (Jauss 1989:207) balhjältar i salongerna, sedan jag först rätat deras 143 Nätkurser på A-nivå ht 2004, 2005, 2006. ryggar och smetat över deras kläders smörja och 144 Se McCormick om förhållandet mismatching/ ler med bläck. Ljuden, som maskinerna i sågen tension: »As opposed to a mismatching in which, skapa fram, skulle vara musiken. Själv skulle jag because of an absence of certain information, a vara pajas på balen och sjunga visor för de dan- reader simply cannot find a way to respond sat- sande mellan akterna. Haha. Med andra ord: jag isfactorily or to make sense of a text, a tension skulle skriva gyckelspel för mina vänner och leva between repertoires occurs when a reader is suf- på luft tills jag fick deras applåder att mätta mej ficiently familiar with the text’s repertoire but med, om det visade sig till slut att spelet, som jag disagrees with it or opposes it for various reasons» skrev, var till alla delar dugligt. Jag skulle inte dra (McCormick 1994:87). deras elände och fattigdom fram för offentlig- heten med den nakna sanningen som körsven i 145 I Den svenska litteraturen behandlas den tidiga tömmarna, jag skulle bara berätta ‘om sågverks- arbetarlitteraturen i slutet av del 2, avsnittet slavarnas fröjder, när de ibland hade sådana på ‘en mellan barnlitteratur och populärlitteratur – alltså fritidstimme eller en. söndag – jag skulle inte tala tillsammans med i många sammanhang lågstatus- ‘om vad de led!» (Östman 1923:67f) märkt genrelitteratur; och Karl Östmans namn Men observera, att denne arbetarförfattare inte nämns inte. Avsnittet som sådant är på många avser att skriva för arbetare, utan om dem, d.v.s. sätt utmärkt, särskilt vad gäller de litteratursocio- till en borgerlig publik: »Om ej det orätta och logiska sammanhangen. Vad som fattas är ett lit- onda blottades, hur då vänta sej en förbättring terärt perspektiv på texterna – en karakteristik av någon gång? Aldrig har jag heller tänkt, att skriva deras konstnärliga egenart. för arbetarna, jag bara skriver om dem. Avsikten 146 För textens allmänna och specifikt litteraturhisto- är ju tydlig. Ty till ingenting båtar det att ständigt riska repertoar, se Agrell (2003; 2005). tuta i egna öron om eländet. Åt alla väderstrecken 147 Andra studenter ger rakt motsatta tolkningar av ska tutandet höras. Då kanske man en gång typen »Bevittnandet av en tragedi riktas mot en stannar på höjderna, där makten bor, och lyss- stjärnklar himmel istället och för ett kort ögon- nar – och vaknar till besinning. Detta är kultur.» blick glömmer man bort eländet på sågverket» (Östman 1923:67–69) Jfr äv. Östman 1912:44. – huruvida »man» är läsaren av berättelsen eller 142 Omvägen över det gamla: »The new as such, that arbetarna i historien framgår inte. which would do away with all prior experience, 148 Studenterna använder här den narratologiska is no more available to apprehension than is the standardterminologi som ges i Holmberg & Ohls- “other” as such—an other that, as a manifestation son (1999), deras lärobok; men termerna återgår of a far-off past, can no longer be gotten at with på Genette (1980; 1988). För dieges (fr. diégèse) i anything belonging to the present. If ‘experience betydelsen fiktionsuniversum eller fiktionsvärld, and expectation’ are so entwined in one another se särskilt Genette 1988:18, att skilja från diegesis as a conceptual pair—both in the apprehension (fr. diégésis) i betydelsen berättarens framställning of history and in the horizon of aesthetic expe- till skillnad från de fiktiva karaktärernas repliker, nence—that ‘no expectation [can exist] without tankar, o.d. För intra- resp. extradiegetisk berät-
Thorson kap 1 vers 5.indd 112 09-02-22 18.21.50 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 131
tarnivå se Genette 1980:228f.; 1988:84ff. Homo- 154 »1902, inkasserade den politiska arbetarrörelsen resp heterodiegetiskt berättande avser berättarens sin andra valseger: Socialdemokratiska partiets relation till den historia han berättar: en homo- representation i riksdagens andra kammare ökades diegetisk berättare är själv aktör i den historia från en – Branting – till fyra man. Tre år senare, han berättar, medan en heterodiegetisk berättare alltså 1905, följde en ny valseger: socialdemokra- berättar om någon annan, d.v.s. återger någon tiska riksdagsgruppen ökades till 13. Efter ytter- annans historia; se Genette 1980:244f; 1988:84ff. ligare tre år, alltså 1908, inhöstade socialdemo- 149 Men det är inte så »bara». Som bl.a. Stockwell kratiska partiet den största valsegern under den understryker är uppmärksamhet en professionell period denna översikt omspänner: den socialde- konst, som måste läras och övas: »This suggests mokratiska riksdagsgruppen ökades till 34 man, that attentiveness is partly a matter of experiential samtliga tillhörande andra kammaren.» (Uhlén learning and, with certain patterns, is a skill. In 1964:94) the past, the acquired skill of recognising conven- 155 Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som 1921 tions in literary reading has been called literary blev Sveriges kommunistiska parti. competence. […] It takes an effort of will to focus 156 »Det nya och märkliga inträder, när nu författare, attention on the ground, for example, ‘reconfig- som ej genom en viss skolutbildning kommit loss uring’ it as the figure and the object of interest. ifrån sitt sociala ursprung, framträder – alltjämt i Nevertheless, this is the sort of thing professional egenskap av bönder eller arbetare. […] Den unge critics or trained students do within the discipli- Hedenvinds eller Karl Östmans sociala skildringar nary parameters of literary study. Deliberately […] är så helt igenom präglade av författarnas repositioning attention produces new (and thus erfarenheter som arbetare och av den klasskänsla interesting) readings.» (Stockwell 2002:19f) deras samhällsställning fött. Om många av de 150 Jfr Thomas Olssons analys av Östmans skildring ”proletärförfattare”, som har särskilt intresse i av arbetet i novellen »Sjåare»: »Karl Östmans detta sammanhang, gäller det, att de har uppfattat egen relation till det som berättas kännetecknas sig själva inte i första rummet såsom tillhörande av närhet, för honom är allt i högsta grad bekant, en intellektuell yrkesgemenskap (”författarskrået” normalt och vardagligt. Så vardagligt att det blir eller vad man vill kalla det) utan såsom språkrör naturligt för honom som författare att framställa för den grupp inom samhället, som de framgått det som typiskt. Hans berättelse är inte bara något ur». (Thorsell 1997:521) som har hänt, det händer.» (Olsson 1979:69) 157 Idag mest namnkunniga från den tiden är väl 151 Här aktualiseras en problematik, som Anders de s.k. tiotalisterna, det vill säga, Ludvig Nord- Öhman (2004) framgångsrikt behandlar med stöd ström, Gustaf Hellström, Sigfrid Siewertz och av postkolonial teori. fr.a. Hjalmar Bergman. I litteraturhistorieskriv- 152 Jfr Olssons analys av berättarrollen i »Sjåare»: ningen kallas de ofta borgerliga realister. Ett par »Berättaren i Sjåare uppvisar en karakteristisk damer brukar också få komma med numera: Elin dubbelhet, som sammanhänger med den narrativa Wägner och Marika Stiernstedt. Men detta är strukturens statiska karaktär. Å ena sidan är han också den period då Pär Lagerkvist debuterar och reducerad till en den episka scenens ’sufflör’, som prövar sig fram med en expressionistisk estetik – återger dialogen och fyller igen luckorna i den. Å som f.ö. också präglade Hj. Bergmans experiment andra sidan existerar han som en identifierbar röst med realismen. och personlighet i novellen, som en ’regissör’ som Internationellt kommer nu också en rad moder- visar sig på scenen. På ett par ställen talar han i nistiska klassiker: Thomas Manns roman Huset eget namn som jag-berättare.» (Olsson 1979:65) Buddenbrock 1901, första delen av Marcel Proust A la recerche du temps perdu 1913, och James Joyces 153 Jfr Olsson (1979:66), som med all rätt framhä- novellcykel Dubliners 1914. 1922 kommer hans ver den dubbla berättarrollens muntliga karaktär, experimentroman Ulysses, samma år som T.S. men också betonar att »[d]et är genom det dubbla Eliots icke mindre experimentella långdikt The perspektivet som texten upprättar en läsarnorm». Waste Land. Detta var en lärd och komplex lit- (1979:67)
Thorson kap 1 vers 5.indd 113 09-02-22 18.21.51 132 beata agrell
teratur, med vidare sanningsanspråk än den från Holmqvist, »men blev publicerad i alla fall för 1800-talet nedärvda realismen. sedvanligt arvode. Ett slags tröstpris, kan man 158 Jfr McCormicks mismatching (1987:87); äv. nedan nog säga.» (Holmqvist 2007) Vår Bostad – hyres- 2.3.2. gästföreningens tidning – lades ned i mars 2007. 159 »Since the world of the text is bound to have vari- 162 Ninni Holmqvist är född i Lund 1958 och able degrees of unfamiliarity for its possible read- numera bosatt i Malmö. Hon har tidigare bl.a. ers (if the work is to have any ‘novelty’ for them), arbetat som vårdbiträde och som konstnärsmo- they must be placed in a position which enables dell. Hon har haft dikter och noveller publice- them to actualize the new view. This position, rade i olika tidningar samt medverkat i Gedins however, cannot be present in the text itself, as ’Grupp 93’-antologi. 1995 debuterade hon med it is the vantage point for visualizing the world novellsamlingen ’Kostym’, som fick ett mycket represented and so cannot be part of that world. positivt mottagande. Sedan dess har Holmqvist The text must therefore bring about a standpoint fullgjort utbildningen i Litterär gestaltning vid from which the reader will be able to view things Göteborgs universitet och publicerat ytterligare that would never have come into focus as long as prosaböcker, samtliga på Norstedts förlag: Något his own habitual dispositions were determining av bestående karaktär (1999), Biroller (2002) och his orientation, and what is more, this standpoint Enhet (2006). must be able to accommodate all kinds of differ- 163 För extradiegetisk och fokalisation, se Genette ent readers. How, then, can it evolve from the 1980:228–234 resp. 189–198, samt 1988, kap. 14 structure of the text?» (Iser 1978:35). resp. 12. 160 Begreppet fictitious reader är Isers översättning av 164 Se Iser (1978): »the whole text can never be per- Erwin Wolfs begrepp »der intendierte Leser». Isers ceived at any one time. [---] The ‘object’ of the utläggning: »Thus the intended reader, as a sort of text can only be imagined by way of different fictional inhabitant of the text, can embody not consecutive phases of reading. We always stand only the concepts and conventions of the con- outside the given object, whereas we are situated temporary public but also the desire of the author inside the literary text. The relation between text both to link up with these concepts and to work and reader is therefore quite different from that on them—sometimes just portraying them, some- between object and observer: instead of a subject- times acting upon them. [---] But, in any case, by object relationship, there is a moving viewpoint characterizing this fictitious reader it is possible to which travels along inside that which it has to reconstruct the public which the author wished apprehend». (Iser 1978:108f)—»Thus the aes- to address.» (Iser 1978:33) Och vidare: »We must, thetic object cannot be identified with any of its then, differentiate between the fictitious reader manifestations during the time-flow of the read- and the reader’s role, for although the former is ing. The incompleteness of each manifestation present in the text by way of a large variety of dif- necessitates syntheses, which in turn bring about ferent signals, he is not independent of the other the transfer of the text to the reader’s conscious- textual perspectives, such as narrator, characters, ness. The synthetizing process, however, is not and plot-line, as far as his function is concerned. sporadic—it continues throughout every phase The fictitious reader is, in fact, just one of several of the journey of the wandering viewpoint.» (Iser perspectives, all of which interlink and interact. 1978:109)—»Thus every moment of reading is a The role of the reader emerges from this interplay dialectic of protension and retention, conveying of perspectives, for he finds himself called upon a future horizon yet to be occupied, along with to mediate between them, and so it would be fair a past (and continually fading) horizon already to say that the intended reader, as Supplier of one filled; the wandering viewpoint carves its passage perspective, can never represent more than one through both at the same time and leaves them to aspect of the reader’s role.» (Iser 1978:33) merge together in its wake.» (Iser 1978:112)—»As 161 Vår Bostad 1996:3, s. 60–63. Texten sändes in the sentences of a text are always situated within till tidningens årliga novelltävling, där »den nätt the perspective that they constitute, the wander- och jämt INTE fick någon placering», meddelar ing viewpoint is also situated in a particular per-
Thorson kap 1 vers 5.indd 114 09-02-22 18.21.51 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 133
spective during every moment of reading, but— and-horizon structure of comprehension which and herein lies the special nature of the wandering regulates the text-reader interaction. He will not viewpoint—it is not confined to that perspective. allow his norms to become a theme, because as On the contrary, it constantly switches between such they are automatically open to the critical the textual perspectives, each of the switches view inherent in the virtualized positions that representing an articulate reading moment; it form the background. And if he is induced to simultaneously offsets and relates the perspec- participate in the events of the text, only to find tives.» (Iser 1978:114)—»But if the wandering that he is then supposed to adopt a negative atti- viewpoint defines itself by way of the changing tude toward values he does not wish to question, perspectives, it follows that throughout the read- the result will often be open rejection of the book ing past perspective segments must be retained and its author. Even this reaction still testifies to in each present moment. The new moment is the undiminished validity of this structure, which not isolated, but stands out against the old, and brings about an involuntary self-diagnosis in its so the past will remain as a background to the irritated recipients.» (Iser 1978:202) present, exerting influence on it and, at the same 172 En torrt ornitologisk läsart styrker den tolk- time, itself being modified by the present. This ningen: den fågelsång som gläder människan two-way influence is a basic structure in the time- om våren utgör i fåglarnas egen värld en aggres- flow of the reading process, for this is what brings siv revirmarkering: »Inför parbildningen är det about the reader’s position within the text. As the vanligt att hanen hävdar revir genom att sjunga wandering viewpoint is not situated exclusively in en arttypisk sång. [---] Sångens funktion är dels any one of the perspectives, the reader’s position att locka en hona till reviret, dels att hålla andra can only be established through a combination hanar borta från det. Hos flyttfåglar är det van- of these perspectives. But the act of combining is ligt att hanarna anländer till häckningsområdena only possible by way of the retained modifications någon tid före honorna, och de börjar genast in the many reading moments made articulate by sjunga för att etablera sina revir.» (Hall 2008) Mot the spotlighting process.» (Iser 1978:114) den bakgrunden framträder ett tydligt kampmotiv 165 Se Iser 1978:207f, 209, 213, om minus-function; jfr i novellen: de båda rivalernas försök att konkur- Lotman 1974:45–50, om minusgrepp. rera ut varandra. 166 Utförd av Edvard Eriksen 1913. 173 Ett snabbt matematiskt överslag ger vid handen 167 Se vidare »Den lille Havfrue», http://hjem.get- att det kan ha rört sig om en 60 eller kanske 100 2net.dk/OSJ_INDEX/hybenrose/havfruen/dk/ år! Om man räknar med 20 fåglar, som var och en haervaerk.htm; samt Pedersen (2007). lever i tre år, så ger det 60 år. 168 Metaleps innebär en övergång från en narrativ nivå 174 Jag föredrar termen inskjuten berättelse i stället för till en annan, vilket bryter mot mimetiska regler Genettes metadiegetisk (Genette 1980:228–234). för trovärdighet (Genette 1980:235). 175 Från t.ex. senantikens många narrativa genrer till 169 Se vidare nedan 2.5, diskussionen av »Modellens Cervantes’ Don Quixote (1605, 1615), Mary Shel- död» läst mot bakgrund av vampyrmotivet i Poes leys Frankenstein (1818) och Emily Brontës Wuth- »Det ovala porträttet». ering Heights (1847), resp. experimentprosa från Luis Borges till Salman Rushdie. 170 Se vidare Thorson i denna bok, samt nedan, diskussionen av Poe, »Det ovala porträttet». 176 Se Iser om »securing uptake» och illokutionära För motivet med det levande porträttet, se t.ex. talakter (Iser 1978:57, 89, 107, 125). Ziolkowski om »the uncanny resemblance bet- 177 De studenter som deltog i Thorsons läsarunder- ween a portrait and a living figure» (Ziolkowski sökning hade dock inte läst novellen tidigare i 1977:86). undervisningen. 171 Iser har en talande beskrivning av motståndet mot 178 Till den översättning av »The Oval Portrait» att byta perspektiv eller theme: »The more com- (1981) som studenterna läst hör också en färgil- mitted the reader is to an ideological position, the lustration av Arthur Rackham (1867–1939), vilken less inclined he will be to accept the basic theme- gestaltar slutscenen i den inskjutna berättelsen –
Thorson kap 1 vers 5.indd 115 09-02-22 18.21.52 134 beata agrell
målarens upptäckt av modellens död. Bilden har too life-consuming» (Twitchell 1977:388). Se äv. inte använts vare sig i min eller Thorsons under- Anderson 1973:138, not 44, om vampyrmotivet i visning, men det greppet vore värt att pröva. För »The Oval Portrait» i en skandinavisk kontext. konstnärliga bilder som pedagogiskt stöd i littera- Motivet med det ondskefulla porträttet varie- turvetenskaplig undervisning, se Sonia Lagerwalls ras hos många, t.ex. Gogol och Oscar Wilde. Se kapitel i denna bok. vidare Ziolkowski 1977. 179 För Poe-textens översättningsproblematik, se 183 Tematiseringen av rambegreppet har också obser- annars Castro i denna volym. verats i tidigare forskning. Se t.ex. Caws (1983) 180 »those piles of commingled gloom and grandeur om novellens slut: »The inserted tale ends there, which have so long frowned among the Appen- with no return to the outside frame for the nar- nines, not less in fact than in the fancy of Mrs. rator, as if the recounted drama of the exchange Radcliffe» (Poe 1850:366). of life for truth in representation were in fact to operate in much the same way within the text of 181 »The portrait, I have already said, was that of a the tale itself» (Caws 1983:680). young girl. It was a mere head and shoulders, done in what is technically termed a vignette 184 Det engelska originalet har en starkare formule- manner; much in the style of the favorite heads ring: »She was a maiden of rarest beauty, and not of Sully. The arms, the bosom, and even the ends more lovely than full of glee. And evil was the of the radiant hair melted imperceptibly into the hour when she saw, and loved, and wedded the vague yet deep shadow which formed the back- painter.» (Poe 1850:368) ground of the whole. The frame was oval, richly 185 Ramberättarens nattläger kunde i så fall tänkas gilded and filigreed in Moresque. As a thing of art lokaliserat till samma avlägset belägna tornrum nothing could be more admirable than the paint- som konstnärens ateljé – där således model- ing itself. But it could have been neither the exe- len-hans hustru försmäktade medan porträt- cution of the work, nor the immortal beauty of tet blev till. Ramberättarens sovrum »låg i ett the countenance, which had so suddenly and so av byggnadens avlägsna torn», vilket matchar vehemently moved me. Least of all, could it have »det ensliga tornet» med konstnärens ateljé. Ett been that my fancy, shaken from its half slumber, annat indicium är den oordnade trängseln av had mistaken the head for that of a living person. målningar i rummet: att »ett stort antal mycket I saw at once that the peculiarities of the design, livfulla moderna tavlor i praktfullt utsirade gyl- of the vignetting, and of the frame, must have lene ramar» inte bara hängde på väggarna utan instantly dispelled such idea—must have pre- också stod uppställda »i alla de vinklar och vrår vented even its momentary entertainment. Think- som skapades av slottets bisarra arkitektur». (Poe ing earnestly upon these points, I remained, for 1981:189) an hour perhaps, half sitting, half reclining, with 186 Stockwell (2002) diskuterar den oavslutade ram- my vision riveted upon the portrait. At length, berättelsens problem i anslutning till behand- satisfied with the true secret of its effect, I fell lingen av deixis: »The capacity that language has back within the bed. I had found the spell of the for anchoring meaning to a context in this way picture in an absolute life-likeliness of expression, is called deixis (meaning ‘pointing’), and deictic which, at first startling, finally confounded, sub- patterns can be tracked through a text» (2002:42). dued, and appalled me.» (Poe 1850:367f) Deixis utgår alltid från ett deiktiskt centrum, men 182 Vampyrmotivet i »The Oval Portrait» har kom- i en berättande text kan detta centrum förskju- menterats av flera forskare. Så t.ex. Gross (1959), tas upp eller ner i hierarkin av nivåer, från ram- som uppmärksammar »a strange, incestuous vam- berättare till karaktär i en inskjuten berättelse. pirism of the dead with the living» som präglar De kognitionsteoretiska termerna för dessa för- flera av Poes kvinnobilder, men här inte gäller flyttningar är push och pop. Stockwell förklarar: kvinnan utan porträttet (Gross 1959:19). Enligt »Moving from being a real reader to perceiving Twitchell (1977) är »[t]he vampire myth […] an yourself in a textual role as implied reader or nar- ideal paradigm for love that is too demanding ratee, or tracking the perception of a narrator or, in the case of ‘The Oval Portrait,’ art that is or character, all involve a deictic shift that is a
Thorson kap 1 vers 5.indd 116 09-02-22 18.21.53 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 135
push into a ‘lower’ deictic field» (2002:47). Pop 189 Gross (1959): »This implication of hallucination, står alltså för den motsatta rörelsen nedåt i hierar- however, damaged the symbolic import of the kin: »Within a text, you can pop up a level if the story. For if we must accept the ’absolute life- narrator appears again at the end to wrap up the likeliness’ of the portrait as merely the ’illusion’ narrative, or if the narrator interjects opinion or of a mind deranged by pain and opium, then external comment at any point within the narra- the moral point of the tale—that a monomania- tive. These involve shifts from the character who cal devotion to artistic perfection is a humanly is the current focus of attention up to the deictic destructive force—is dissipated because doubt has centre of the narrator. Equally, popping out from been cast upon the symbolic fact upon which the the narrative level to ascribe features of the deictic theme depends—that the painter has painted his centre to the extrafictional voice is what enables wife’s life into his portrait of her. In ascribing this readers to identify and locate irony.» (2002:47) terrible ’fact’ to the narrator’s narcotized mind, T.ex. berättarens metafiktiva inskott i Östmans Poe removed it from the realm of the symbolically »Kapar-Karlsson» ’pushar’ läsandet en nivå uppåt ’real,’ and thereby destroyed his thematic point.» i berättelsen, men det efterföljande berättandet (Gross 1959:18) ’poppar’ ner läsandet tillbaka till fiktionens nivå. 190 Och vidare: »What immediately strikes the reader Vanligen balanserar pushar och poppar varandra, about this tale, especially because of its ironic men exempel på motsatsen är inte ovanliga, och proximity to the Hawthorne review, is its lack of de drar till sig uppmärksamheten på särskilda sätt: unity. The first half, in particular, abounds in inci- »Usually, we expect pops and pushes to be bal- dents and details that are ultimately extraneous to anced: flashbacks usually return us eventually to Poe’s desired ‘effect.’ ‘Life in Death’ opens in an the current time; plays within plays do not take abandoned Apennine chateau, where the narrator over the entire narrative; we do not read a book has been taken because of a terrible fever resulting forever! However, when some literary texts break from wounds suffered at the hands of the ban- this norm, it is noticeable and we like to make an ditti. Finding all cures futile and his valet hope- issue or theme out of it.» (2002:48) lessly inept at bloodletting, the narrator decides 187 I »The Philosophy of Composition» skriver Poe: to swallow some opium to relieve the pain. This »Nothing is more clear than that every plot, worth decision is followed by a lengthy meditation on the name, must be elaborated to its dénouement his past experiences while smoking opium and before any thing be attempted with the pen. It then by his speculations on the effects that might is only with the dénouement constantly in view result from swallowing it. Finally, having decided that we can give a plot its indispensible air of con- to risk swallowing the drug, he wrestles with the sequence, or causation, by making the incidents, problem of how much he should consume and and especially the tone at all points, tend to the whether it should be taken all at once or in peri- development of the intention.» (Poe 1846:163) odic doses. By the time he finally swallows the 188 Som Seymour L. Gross påpekar: »This lengthy opium, the tale has run one-third of its ultimate disquisition was, then, as Poe came to recognize, length, or about five hundred words, to the point merely a sensational irrelevancy which serves only where ‘The Oval Portrait’ begins. From there, to blur the thematic contours of the tale» (Gross the two versions are virtually the same, except 1959:17). Se äv. Richard W. Dowell: »it seems cer- for occasional references in ’Life in Death’ to the tain that the ’pre-established design’ was altered narrator’s increasing drowsiness as a result of the during composition, but that the tale for some drug and his daily expectation that the owners of reason was not revised to rid it of excess baggage the chateau will return.» (Dowell 1971:481f) before publication. When the tale was revised 191 Dowell prövar själv två olika biografisk-psykolo- and republished as ‘The Oval Portrait’ three years giska svar på sin fråga. Det första är att Poe själv later in the Broadway Iournal, 659 words had been kan tänkas lida av »the imp of the perverse», det pruned away, including all allusions to opium». vill säga, den drift till självdestruktion, som han (Dowell 1971:482) gestaltat i sina berättelser (Dowell 1971:484). Det andra svaret hänvisar till Poes privatliv: att han vid tidpunkten var okoncentrerad och orolig på
Thorson kap 1 vers 5.indd 117 09-02-22 18.21.53 136 beata agrell
grund av att hustrun var allvarligt sjuk (Dowell 198 Nils Ferlin, »Inte ens», i Goggles (1938): »Inte ens 1971:484f). en grå liten fågel/ som sjunger på grönan kvist/ 192 Jfr Castro och Alvstad i denna volym om tenden- det finns på den andra sidan/ och det tycker jag sen att reducera den litterära texten till »informa- nog blir trist.// Inte ens en grå liten fågel/ och tion». aldrig en björk som står vit./ Men den vackraste dagen som sommaren ger/ har det hänt att jag 193 Se vidare Eco (1995) om the hermetic drift och längtat dit.» unlimited semiosis. 199 Se vidare G. D Hansson 1998, kap. 1 om »För- 194 Jfr äv. Stockwells beskrivning av uppmärksam bönstriangeln». läsning som en professionell konst, som alltså måste läras och övas. Det svåra i denna konst är 200 För epifani, se Beja (1971:14), samt Nichols att uppmärksamma textelement som befinner sig (1987:xi). i bakgrunden och inte är tematiserade: »It takes 201 Se vidare Jørgen Holmgaard om »narrativ kausa- an effort of will to focus attention on the ground, litet» och realistiskt framställningssätt: »Fornem- for example, ‘reconfiguring’ it as the figure and melsen af realisme udspringer ikke af synkronien, the object of interest. Nevertheless, this is the sort af deskriptionselementerne alene. Den udspringer of thing professional critics or trained students af den kausale handlingssammenkædning. Den do within the disciplinary parameters of liter- kan til gengæld være meget forskellig. Som Ari- ary study. Deliberately repositioning attention stoteles fra mange vinkler påviser, afhænger vores produces new (and thus interesting) readings.» vurdering af teksten ikke af forholdet mellem (Stockwell 2002:20) tekst og virkelighed med sidstnævnte som den sta- 195 »Now indeterminacy arises out of the communi- bile reference. Det afhænger af forholdet mellem catory function of literature, and as this function tekstens konstruktion, og hvad der er almindeligt is performed by way of the formulated determina- antaget som sandsynligt og virkeligt.» (Holmgaard cies of the text, clearly, the indeterminacies aris- 1996:145) I senmodern prosa ser Holmgaard en ing from the formulated text cannot be without a klar tendens till avtagade narrativ kausalitet: »Hvis structure. There are in fact two basic structures of jeg skulle vove en hypotese om en hovedtendens indeterminacy in the text—blanks, and negations. i detailkausaliseringen af teksterne i løbet af det These are essential conditions for communication, 20. århundrede vil den således være, at fraværet af for they set in motion the interaction that takes direkte årsagssammenbinding bliver mere og mere place between text and reader, and to a certain udpræget. Bredt tematisk talte man i ældre litte- extent they also regulate it.» (Iser 1978:182) raturforskning om, at traditionelle livsanskuelser brød sammen o.lign. I virkeligheden er dette kun 196 För retention, se Iser: »It is clear, then, that fortolkende overbygninger på den kendsgerning, throughout the reading process there is a contin- at den narrative teknik mere systematisk nedbyg- ual interplay between modified expectations and ger kausaliseringerne på detailplanet og nu viser transformed memories. [---] Thus every moment en stigende tilbøjelighed til at opline begivenhe- of reading is a dialectic of protension and reten- der i additivt organiserede rækker – et nacheinan- tion, conveying a future horizon yet to be occu- der. Overfladisk set er det en interessant griben pied, along with a past (and continually fading) tilbage til den primitive syntaksdannelse i den horizon already filled; the wandering viewpoint tidligste græske prosa, selv om det nu sker med en carves its passage through both at the same time hel anden baggrund og betydning.» (Holmgaard and leaves them to merge together in its wake.» 1996:153) (Iser 1978:111f) 202 Hos läsare i gymnasieskolan kan anstötseffekten 197 Jfr motsvarande tvångsbeteende hos pojken i Tage vara påfallande: »Fy fan vad kasst!» och »Vi vet Aurells novell »Tolv år på det trettonde»: räknan- inte ens vad som hände med morsan, det är jät- det fungerar som besvärjelser mot det faktum att tetaskigt!»; se Thorson (2003). Andra signifikanta mamman ligger döende på sanatorium. Se vidare repliker: » Den här verkar ju inte bry sig någon- analys i Agrell 2004. ting! – Nej lägger sig i sängen typ och tar en cola.»; » Han skriver det så mystiskt så man måste
Thorson kap 1 vers 5.indd 118 09-02-22 18.21.54 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 137
ju tänka jättemycket själv.»; »[…] för hela tiden 209 Se vidare Beardsley 1958, kap. VIII och IX om dyker det upp saker som man vill få reda på mer sanning och kunskap i konsten. av och det gör ju att man blir hela tiden nyfiken, 210 Se Lodge (1977): »For obvious reasons, a verbal nyfiken, nyfiken»; » det blir mer och mer frågor text can never be mistaken for the reality it refers desto mer texten håller på egentligen»; »skitirrite- to, as an object of visual or plastic art may be mis- rande är det». Thorson (2003) utgörs av transkri- taken. Writing cannot imitate reality directly (as berade litteratursamtal i gymnasieklasser, här åk 1 a film, for instance, can); it can only imitate ways på medieprogrammet. of thinking and speaking about reality, and other 203 Som Iser formulerar det: »Communication in ways of writing about it. A working definition of literature, then, is a process set in motion and realism in literature might be: the representation regulated not by a given code but by a mutually of experience in a manner which approximates restrictive and magnifying interaction between closely to descriptions of similiar experience in the explicit and the implicit, between revelation nonliterary texts of the same culture. Realistic and concealment. What is concealed spurs the fiction, being concerned with the action of indi- reader into action, but this action is also control- viduals in time, approximates to history: ‘history led by what is revealed; the explicit in its turn is is a novel which happened; the novel is history transformed when the implicit has been brought as it might have happened’, as the Goncourt to light.» (Iser 1978:169) brothers put it. Thus the realistic novel, from its 204 Iser använder inte de i postmodern teoribildning beginnings in the eighteenth century, modelled obligatoriska termerna konstruera och konstruk- its language on historical writing of various kinds, tion, utan talar i fenomenologisk anda om kon- formal and informal: biography, autobiography, stituera och konstitution. Det spontana läsandet travelogue, letters, diaries, journalism and histo- ’konstruerar’ inte det som visar sig i läsakten, etc., riography. utan konstituerar det – läsandet ’sätter’ fenome- With respect to fictional texts, then, the term nen så att de – fenomenen ifråga – helt enkelt ‘realistic’ may be used in the neutral, descriptive visar sig. Först när läsandet stöter på motstånd sense to mean that the discourse is broadly con- och desautomatiseras ersätts det spontana kon- sistent with historical fact as known and mediated stituerandet av ett metodiskt konstruerande. Se by the contemporary historical consciousness.» Iser 1978, kap. 8, »How Acts of Constitution are (Lodge 1977:25) Se äv. diskussionen och vidare- Stimulated». föringen av Lodge (1977) i Eysteinsson 1990: »[…] reliance on normative, communicative language. 205 » […] one of the exciting aspects of teaching stu- Its depiction of a shared reality demands that it dents to theorize their own reading positions is be mediated through a shared language. David helping them (and their teachers) become aware, Lodge has set forth a ’working definition of real- often for the first time, that they respond to a text ism in literature’ as the representation of experi- or situation in a particular way because they are ence in a manner which approximates closely to influenced by some particular theory of reading» descriptions of similar experience in nonliterary (McCormick 1994:176). texts of the same culture». (Eysteinsson 1990:195) 206 »This process of developing an incipient aware- Och vidare: »Realism tends to minimize or erase ness of the theoretical underpinnings of one’s the relative boundaries between literature and readings of texts relates to the wider educational ’ordinary’ social discourse. We might therefore practice of enabling students to begin to recog- reformulate Lodge’s definition to say that realist nize the general ideological constraints—and discourse in literature is constantly nourished and also empowerments—within which they live.» motivated by the dominant modes of cultural rep- (McCormick 1994:177) resentation in the respective society.» (Eysteinsson 207 Undantag är förstås legio om man räknar också 1990:195) självbiografi, memoarer, essäistik, o.d. som skön- 211 Se Lanser 1992:6 om »discursive authority», samt litteratur, vilket det finns all anledning att göra. Malm 2001 kap. 3, särskilt s. 43f, om förhållandet 208 Som t.ex. i P.O. Enquists (o)historiska roman mellan sanning och fiktion. Magnetisörens femte vinter (1964).
Thorson kap 1 vers 5.indd 119 09-02-22 18.21.55 138 beata agrell
212 Se Iser om »securing uptake»: »Although the text i berättelse efter berättelse och upprättar på så vis may well incorporate the social norms and values en inomtextlig och mellantextlig, kommente- of its possible readers, its function is not merely rande och sammanfattande diskurs som jag kallar to present such data, but, in fact, to use them in undertext. Termen är hämtad från Michael Riffa- order to secure its uptake. In other words, it offers terre och avser i detta sammanhang passager som guidance as to what is to be produced, and there- kommenterar eller symboliserar den omkringlig- fore cannot itself be the product.» (Iser 1978:107) gande texten. Undertexten konstrueras kring en 213 Se Alvstad & Castro 2009. till synes obetydlig komponent i berättelsen – av Riffaterre jämförd med den realismskapande, 214 Ännu på B-nivå identifieras ofta jag-berättare med oviktiga detaljen – och skiljer sig genom denna författare. sin obetydlighet från företeelser som tema och 215 »Sandsugare» saknas i SAOB, men beskrivs i motiv. De senare hämtar en del av sin betydelse Nationalencyklopedins ordbok som »apparat för från en utanför den enskilda texten definierad uppsugning av sand från havsbotten» och anges konvention, medan undertexten är alltigenom belagt från 1917. »Mudderverk» återfinnes i SAOB bestämd av sitt specifika inomtextuella samman- under »Mudder» (»slam») som »MUDDER- hang. [---] Undertexten ligger utspridd i texten VÄRK (MUDDER-VERK) , n. (pråm l. fartyg och fungerar kumulativt, genom att varje fram- med) maskin för upptagning av bottenmassa från trädande anspelar på och hämtar betydelse från de bottnen i hav l. sjö l. vattendrag. BLOCK Pest. föregående och efterföljande. Dess skilda manifes- 105 (1711)». tationer måste alltså läsas tillsammans och fyller Nationalencyclopedin anför under »Mudder- då en betydande hermeneutisk funktion – under- verk» följande: »mudderverk (av medellågty. textens signifikans är knuten till läsningen, och modder ’gyttja’), maskin avsedd för grävning, tolkningen av texten. Utan denna helhet blir fra- muddring, under vatten. Muddringens syfte kan serna antingen ogrammatiska eller betydelselösa.» vara att fördjupa farleder, kanaler och hamnar (Lundström 2006:30) Lundström betonar också eller att utvinna material, t.ex. för byggande av undertexternas deiktiska karaktär: »Undertexten dammar. En av de enklaste anordningarna består laborerar med s k deiktiska uttryck, dvs uttryck av en hydraulisk grävmaskin på en pråm med som hänvisar till yttrandet eller textens tillkomst- skopan monterad på en förlängd grävarm. Den situation. ’Här’, ’där’, ’jag’ och ’du’ refererar till kan användas i grunt vatten, t.ex. vid muddring faktorer utanför texten. Därför har deiktiska i småbåtshamnar. Efter samma princip är större uttryck referens men inte mening. [---] I kraft av s.k. enskopsmudderverk konstruerade. Det finns sin exakthet markerar denna utpekande gestik ett även maskiner med skovlar monterade i en ändlös i texten mycket påtagligt tomrum.» (Lundström kedja för kontinuerlig grävning, s.k. paternoster- 2006:30f) verk, som passar bäst för omfattande grävarbeten 217 Citatet återfinnes i 2 Mos: 21–24, 3 Mos. 24:20, 5 i mjuka bottnar, särskilt lera. För större djup och Mos. 19:21. för bottnar med grövre material används främst gripskopsmudderverk, som har en gripskopa 218 »Det var en kort händelse – i själva verket gick hängande i vajrar, med käftar som kan öppnas allting mycket fort, det var överstökat på mindre och slutas hydrauliskt och gripa om stenblock. än en minut»; »Trettio sekunder tog det kanske För sandbottnar förekommer sandsugare, som från det vi fick syn på skallen och fram till dess pumpar en blandning av vatten och sand upp till jag huggit tag i ena beten» (43); »Det var en fråga land eller till en pråm där vattnet avskiljs.» om sekunder» (52); »Det var alltihopa. Det hände mycket hastigt» (54). 216 Som Johanna Lundström (1996) visat är detta ett återkommande grepp hos Sundman, d.v.s. en 219 Se vidare Stockwell (2002) om blending, ett i typ av undertext som underminerar hela fram- kognitionsteori centralt begrepp: »Extended nar- ställningen: »ett antal återkommande fraser i tex- ratives have also been discussed in mental space terna som laborerar med en utpekande, rumslig theory, through the useful notion of conceptual gestik, som ’här är jag’ och ’där är du’. Dessa till blending. This involves a mapping between two synes obetydliga yttranden repeteras och varieras spaces, and common general nodes and rela-
Thorson kap 1 vers 5.indd 120 09-02-22 18.21.56 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 139
tionships across the spaces are abstracted into a 223 Se vidare Thorson i denna bok, samt Persson generic space. Specific features which emerge 2007, kap. 4, t.ex. s. 132, 241. from this mapping then form a new space, the 224 Jfr Ricoeur 1972 om tillägnelse via distansering blend. Conceptual blends are the mechanism by samt Persson 2007:264–276 om naiv, reflekterad which we can hold the properties of two spaces och kreativ läsart. together.» (Stockwell 2002:97) 225 För prosadiktens uppkomst och genrekaraktär, se Vanligen diskuteras blending i samband med Nylander 1990, kap. 1; Janss, Melberg & Refsum metaforteori (Reuven Tsur, Mark Turner), men 2004, kap. »Prosadikten och poesins gränser»; tillämpningen är som Stockwell visar vidare än Schiöler 1999, kap. 5.2 och 5.7. så – det i sammanhanget centrala begreppet är mental space, det vill säga, »involves understand- 226 Om genre som tolkningsinstrument se Fowler ing the cognitive tracking of entities, relations and 1997; Agrell 1997:107f; Agrell & Nilsson 2003:11. processes as a mental space. Mental space theory 227 Se ovan, avsnitt 1.6.4. »Främmandegöring och lit- offers a unified and consistent means of under- teraritet», samt 2.1.5 »Mimetisk läsart och deprag- standing reference, co-reference, and the com- matisering». prehension of stories and descriptions whether 228 Uppgiftens formulering var: »Gör en semiotisk they are currently real, historical, imagined, analys av Tomas Tranströmers text ’Blåsipporna’ hypothesised or happening remotely». (Stockwell och försök med ledning av den beskriva diktens 2002:96) Sambandet mellan blending och mental litteraritet och signifikans. Ledning: Betänk att space består i att blending skapar förbindelse texten brukar beskrivas som en prosadikt». Även mellan olika mental spaces och konstituerar i sig Thorson i denna bok (avsnitt 2.5) använder stu- själv ett nytt mental space: »[Blending] involves a dentläsningar av denna dikt, men med think- mapping between two spaces, and common gen- aloud metod och uppgiften annorlunda formule- eral nodes and relationships across the spaces are rad. abstracted into a generic space. Specific features 229 Studenter som inte fått den informationen gissade which emerge from this mapping then form a att språket var engelska men hade förstås stora new space, the blend. Conceptual blends are the svårigheter att tyda det. mechanism by which we can hold the properties of two spaces together, such as in metaphorical or 230 En del studentläsare hade också problem med det allegorical thinking, scientific or political analogy, och försökte då härleda signifikans ur den mime- comparisons and imaginary domains involving tiska meningen – som ett slags sens moral; eller characters from disparate areas (like Hamlet and via en kvasisymbolisk tolkningsakt (f.ö. faktiskt George Bush)». (Stockwell 2002:97f) samma problem som vid läsningen av Ekströms i övrigt mycket annorlunda »Långt lidet», ovan 220 En inte omöjlig tolkning, men somligt blir svårt 2.2. ). Förslag till signifikans blev då t.ex. våren; att förklara, som t.ex. varför berättaren uppmanar kärlek till den svenska naturen; det enkla i livet, det sig själv att ’säga ifrån’ och ber sig själv om ett glas är de små gesterna, det lilla livet, som är den verk- öl (se Sundman 1963:49). liga magin i tillvaron; blåsippor [skulle] kunna vara 221 Se vidare Stockwell 2002, kap. 4 om deixis. en symbol för barn o.d. 222 Se t.ex. Rabinowitz 1977:125, 128f, 130. Dub- 231 Min fortsatta diskussion av dikten bygger till stor belseendet betonas också fortsättningsvis, inte del på Schiöler (1999). minst när parodiska läsarter diskuteras: »By par- 232 Schiöler liknar detta hängande vid »damokles- ticipating as the author intends and by standing svärd» (1999:121). back, we can double our pleasure—and, at the same time, guarantee that we haven’t dismissed 233 Som Schiöler skriver: »Den verkliga festen är ju as trivial a work of real value and power, as often dödstyst. Det finns skäl att uppehålla sig något happens when we “distort” a text before we make vid detta adjektiv. Att i poesi låta ord och talesätt the effort to find out precisely what we are dis- bära fram okonventionella betydelser är mycket torting». (Rabinowitz 1980:926) vanligt. Ett sätt är att uppväcka ’död’ metaforik, att friska upp bildspråkliga vändningar som blek- nat eller måhända aldrig uppfattats som figurativa.
Thorson kap 1 vers 5.indd 121 09-02-22 18.21.56 140 beata agrell
Att poetisera det ’opoetiska’. Förledet i ’dödstyst’ samtidig med at de sammenflettes, sammenvæ- används nästan undantagslöst som förstärkande ves, genskrives, nivelleres, åbnes og forskydes ind prefix: totalt tyst. Men i diktens eget samman- i hinanden. Genrerne står på talefod, ækvivale- hang har detta förled uppladdats med sin egen rer, er kongruente, deres konventioner udvides, lexikala betydelse. Det är i ’Blåsipporna’ verkligen forstærkes, og implicitte elementer i dem træder fråga om död. Så fest, tystnad och död, denna frem og forstærkes indefra./ Genrerne funge- till synes omaka konstellation, har högst positiva rer i humoristisk multigenericitet på en måde, konnotationer.» (Schiöler 1999:123) så forskellige, genrespecifikke elementer såsom 234 Som Schiöler betonar finns här också ett civili- narrativt forløb, fortælleinstans, figurtegning, sationskritiskt inslag: »Blåsipporna, miraklet och ontologisk ladning, tematik etc. korresponderer lättheten konfronteras med åthävor, förkonst- i stort omfang. Korresponderer vil sige, at de står ling och tid. Eller mer övergripande: Naturens i forbindelse, de fungerer på overensstemmende anspråkslösa under mot civilisationens pråliga måder i en modsvarighed – men uden at indgå i ofruktbarhet. Bakom denna polära komposition en syntese. Teksterne er i udpræget grad tve- eller står den fundamentala dikotomin liv-död. Det mangetydige på mange niveauer, og analysen kan är natur(lighet)ens födelseunder som bestämmer ikke stabiliseres inden for én genres ramme – men hela prosadikten, både skapelsens extatiska över- uden at det generiske dermed afstødes. raskningar och den förkonstlade anspråksfullhe- Modsat ironien er der ingen uforenelighed ten. Den eviga pånyttfödelsen och den uppre- mellem genrerne, selvom de ikke indgår i en pade döden». (Schiöler 1999:123) Som Schiöler syntese: de er forskellige, men forbundne og de och andra påpekar är detta perspektiv på döden interagerer. Tilsvarende står teksten ikke i mod- genomgående i hela Tranströmers författarskap. sætning til genrerne: deres transformationer sker i pagt med og i kraft af genrernes tekstlige funk- 235 Se t.ex. Schiöler om denna dubbelhet: »Trots dess tion. Genreblandingen er derfor humoristisk, idet argumentativa och något resonerande drag, som humor forstås i forlængelse af den indledende hör till prosagenren, finns en i underliggande definition: genrerne danner en form for helhed enhet. Satserna emanerar ur en fundamental pola- i teksten, der samtidig moduleres, fordi denne ritet, liv–död, som framhäver uttryckets enhet helhed kun består, når genrerne samtidig ikke framför prosans logiska framskridande.» (Schiöler opløses og indgår i en sammensmeltning. Gen- 1999:124) rerne viser sig i humoristisk multigenericitet at 236 För kvasisymbolisk tolkning, se ovan, avsnitt. være også tekstlige størrelser – de er som klassifi- 2.2.4. kationsbegreber inkongruente med teksten, men 237 Jag vill hävda att de goda resultaten till stor del er også inkongruente med sig selv som klassifika- beror på nätundervisningens särskilda möjligheter tionsbegreber; og denne dobbelte inkongruens er till dialogisk skriftlighet. humorens.» (Teilmann 2007:288f) 238 Grundstudent, A-nivå, moment 1, introduktion 241 För didaktisk läsart, se Thorson (2005:27): »[Den till litteraturbegrepp och litteraturteori. didaktiska] [l]äsarten omfattar professionella, 239 A-student, introduktionskursen. riktade läsningar av skönlitterära texter i under- visningssammanhang, och den har en ideologisk 240 Här följer Teilmanns resonemang om humoris- förankring i bl.a. styrdokumenten, den litteratur- tisk multigenericitet i dess helhet: »Ironi er spids, vetenskapliga ämnesteorin, i texten (litteratursy- og genrerne slås itu i ironiske genreblandinger. I nen) och i synen på relationen mellan text och humoristisk multigenericitet blødes genrerne deri- läsare […]. Samtidigt är den didaktiska läsarten mod op i og med teksten, og der forekommer en referentiell eller handlingsinriktad mot eleverna, interaktion mellem dem. Teksten bliver rum for mot texten och den tänkta praktiken – läsakten – en tredje, ikkesyntetisk slags tekstlig genericitet, i klassrummet.» Se vidare Thorson, nedan avsnitt der træder frem som konkret og tænkelig, men 2.1. ikke-begrebslig. [---] Der er ikke tale om brud og modsætninger – 242 Gunnar Ekelöf, »Poetik», i Opus incertum (1959). men om at genrerne fastholdes som forskellige,
Thorson kap 1 vers 5.indd 122 09-02-22 18.21.57 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 141 Litteratur Ahlmo-Nilsson, Birgitta (1999), »Kvinnokamp och kvinnolitteratur», i Lars Lönnroth, Sven Delblanc Tryckt material & Sverker Göransson (red.), Den svenska littera- Aaslestad, Petter (1997), Pasienten som tekst: Forteller- turen 3: Från modernism till massmedial marknad rollen i psykiatriske journaler Gaustad 1890–1990, 1920–1995, 2. rev. uppl., Stockholm: Bonniers, s. Oslo: Tano Aschehoug 469–488 Agrell, Beata (1993), Romanen som forskningsresa/Forsk- Almqvist, C.J.L. (1833), »Om två slags skrifsätt», ningsresan som roman: Om litterära återbruk och Skandia: tidskrift för vetenskap och konst, utg. af konventionskritik i 1960-talets nya svenska prosa, Svenska litteraturföreningen, 1833–1837, Band 1, Göteborg: Daidalos s. 266–270 [Senare infogad i »Dialog om sättet att sluta stycken» (1835)] — (2003), »Gömma det lästa i sitt inre: Fromhet och klasskamp i tidig svensk arbetarprosa», Ord&Bild — (1995 (1839)), »Poesi i sak» (Dagligt Allehanda, 1839; 2003:4, s. 66–77 Monografi, 1844), i förf:s Samlade Verk 26: Mono- grafi, red. Bertil Romberg, Stockholm: Svenska — (2004), »Kortprosastrategier i det svenska 1960- Vitterhetssamfundet, s. 245–279 talet», i Anker Gemzøe et al. (red.), Fortællingen i Norden efter 1960, International Association for — (1996 (1838)), »Skaldens natt: Natten den 19 Scandinavian Studies 2002, Aalborg: Aalborg uni- november», i förf:s Samlade verk 8: Törnrosens versitetsforlag, s. 434–443 bok, Duodesupplagan. Band VIII-XI, red. Bertil Romberg, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfun- — (2005), »Modernitet, sekularisering och heliga det, s. 313–317 värden: Problem i det tidiga 1900-talets skandi- naviska litteratur», i Ole Davidsen et al. (red.), — (1998 (1935)), »Dialog om sättet att sluta stycken», i Litteraturen og det hellige: Urtekst, intertekst, kon- förf:s Samlade verk 7: Törnrosens bok, Duodesupp- tekst, Acta Jutlandica LXXX:1, Teologisk serie 21, lagan V–VIII, red. Bertil Romberg, Stockholm: Aarhus: Aarhus Universitetsforlag, s. 179–201 Svenska Vitterhetssamfundet, s. 168–185 — (2008), »Klassgränser, kulturblandning och nya — (2003 (1833)), »Jagtslottet», i förf:s Samlade verk läsarter: Estetik, didaktik och ideologi i svensk 5: Törnrosens bok, Duodesupplagan, Band I–III, arbetarlitteratur c:a 1910», i Heidi Grönstrand red. Olof Holm & Petra Söderlund, Stockholm: & Ulrika Gustafsson (red), Gränser i nordisk lit- Svenska vitterhetssamfundet, s. 3–70 teratur, I, IASS XXVI 2006, Åbo: Åbo Akademis Alvstad, Cecilia och Castro, Andrea (2009; under förlag, s. 93–102 tryckning), »Conceptions of Literature in Uni- Agrell, Beata & Ingela Nilsson (2003), »Introduction», versity Language Courses», Modern Language i Beata Agrell & Ingela Nilsson (red.), Genrer och Journal, vol. 93, nr 2, 2009 genreproblem: Teoretiska och historiska perspektiv / Anderson C.L. (1973), Poe in Northlight: The Scan- Genres and Their Problems: Theoretical and Histo- dinavian Response to His Life and Work, Durham rical Perspectives, Göteborg: Daidalos, s. 9–25 N.C.: Duke U.P. Ahlin, Lars (1957), Natt i marknadstältet, Stockholm: Appleyard, J.A. (1990), Becoming a Reader: The Experi- Bonniers ence of Fiction from Childhood to Adulthood, N.Y.: — (1960), »Ett brev», BLM, nr 6, s. 476–477 Cambridge U.P. — (1965), »Att överskrida utan att överge», BLM, nr Aristoteles (1994), Om diktkonsten, övers. Jan Stolpe, 6, s. 417–421 Göteborg: Anamma — (1994a (1946)), »Konstnärliga arbetsmetoder», i Aurell, Tage (1969), »Tolv år på det trettonde», i förf:s förf:s Estetiska essayer: Variationer och konsekvens, Samtal önskas med sovvagnskonduktören, Stock- Stockholm: Bonniers, s. 29–71 holm: Bonniers, s. 9–25. — (1994b), »Romanläsaren som estetiskt problem» Bachtin, Michail, (1997), »Frågan om talgenrer», [Efter ett föredrag vid Biskops Arnö 1960], i förf:s övers. Helena Bodin, i Eva Hættner Aurelius & Estetiska essayer: Variationer och konsekvens, Stock- Thomas Götselius (red.), Genreteori, Lund: Stu- holm: Bonniers, s. 113–146 dentlitteratur, s. 203–239
Thorson kap 1 vers 5.indd 123 09-02-22 18.21.58 142 beata agrell
Barthes, Roland (1975), S/Z: Essä, övers Malou Höjer, Carlshamre, Staffan (2003), »Types of Types of Inter- Staffanstorp: Cavefors pretation», i Staffan Carlshamre & Anders Petters- Beardsley, Monroe (1958), Aesthetics: Problems in the son (red.), Types of Interpretation in the Aesthetic Philosophy of Criticism, New York & Burlinggame: Disciplines, Montreal: McGill-Queen’s University Harcourt, Brace & World Press, s. 112–137 Behschnitt, Wolfgang (2007), »Text, teater, handling», Carrell, Patricia L. (1984), »Schema-Theory and ESL- Tidskrift för litteraturvetenskap, nr 4, s. 35–49 Reading: Classroom Implications and Applica- tions», The Modern Langue Journal, vol. 68, nr 4, Beja, Morris (1971), Epiphany in the Modern Novel, s. 332–343 London: Peter Owen Ltd Castro, Andrea (2004), »Skönlitteraturens roll i språk- Bennett, Tony (1983), »Texts, Readers, Reading For- undervisning på universitetet», Lingua 2004:2, s. mations», The Bulletin of the Midwest Modern 13–24 Language Association, vol. 16, nr 1, s. 3–17 — (2008), »Fantastiska översättningar. Genre, över- — (1985), »Texts in History: The Determinations sättning och litteraturläsning vid svenska univer- of Readings and Their Texts», The Journal of the sitet», kap. 4 i denna bok Midwest Modern Language Association, vol. 18, nr 1, s. 1–16 Caws M.A. (1983), »Insertion in an Oval Frame: Poe Circumscribed by Baudelaire» (Part I), The French Benson, Ken (2009), »Litteraturhistoriers konstruk- Review, vol. 56, nr 5, s. 679–687 tion av främmande kulturtraditioner», kap. 7 i denna bok Chartier, Roger (1995), Böckernas ordning: Läsare, för- fattare och bibliotek i Europa mellan 1300-tal och Bibeln, eller Den heliga skrift, 1917 1700-tal, övers. Jan Stolpe, Göteborg: Anamma Bogdanov, Alexei (2005), »Ostranenie, Kenosis, and (fr. orig. 1922) Dialogue: The Metaphysics of Formalism Accor- Chatman, Seymour (1990), Coming to Terms: The Rhe- ding to Shklovsky», Slavic & East European Jour- toric of Narrative in Fiction and Film, Ithaca & nal, vol. 49, nr 1, s. 48–62 London: Cornell U.P. Broady, Donald (1991), Sociologi och epistemologi: Om — (1993), »’Fiktionen’ och ’dess’ ’retorik’», Tidskrift för Pierre Bourdieus författarskap och den historiska litteraturvetenskap, nr 2–3, s. 146–160 epistemologin, diss. 1990, 2. korr. uppl., Stock- holm: HLS Förlag Cohn, Dorrit (1978), Transparent Minds: Narrative Modes for Presenting Consciousness in Fiction, Prin- Broman, Nils (2008), Litteraturens fara och funktion: ceton, N.J.: Princeton U.P. Om litteratur som verktyg för fostran, Magisterupp- sats i litteraturvetenskap, Härnösand: Mittuniver- Cook, Deborah (1987), »Reading for Pleasure», Poetics sitetet, Institutionen för humaniora Today, vol. 8, nr 3–4, s. 557–563 Brooks, Peter (1984), Reading for the Plot: Design and Culler, Jonathan (1991), »Litterär kompetens», övers. Intention in Narrative, Oxford: Clarendon P. Tommie Zaine, i Claes Entzenberg & Cecilia Hansson (red.), Modern litteraturteori: Från rysk Bäckman, Stig (2002), »Pilotundersökning 4 i den formalism till dekonstruktion, Del 2, Lund: Stu- svenska skolkulturella kontexten», i Örjan Torell dentlitteratur, s. 95–115 (red.), Monica von Bonsdorff, Stig Bäckman & Olga Gontjarova, Hur gör man en litteraturläsare? Czarniawska, Barbara (1999), Writing Management: Om skolans litteraturundervisning i Sverige, Ryss- Organization Theory as a Literary Genre, Oxford: land och Finland, Institutionen för humaniora, Oxford U.P. Härnösand, Rapport nr 12, Härnösand: Institu- — (2004), Narratives in Social Science Research, tionen för humaniora, Mitthögskolan, s. 101–123 London: Sage Calinescu, Matei (2000), Modernitetens fem ansikten: Davis, T. F. & K. Womack, (red.) (2001), Mapping Modernism, avantgarde, dekadens, kitsch, postmo- the Ethical Turn: A Reader in Ethics, Culture, and dernism, övers. Dan Shafran & Åke Nylinder, Literary Theory, Charlottesville: University Press Ludvika: Dualis (eng. orig. 1987) of Virginia
Thorson kap 1 vers 5.indd 124 09-02-22 18.21.59 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 143
Den svenska litteraturen 1: Från runor till romantik Fokkema, D.W. (1982), »A Semiotic Definition of 800–1830 (1999), 2. rev. uppl., red. Lars Lönnroth, Aesthetic Experience and the Period Code of Sven Delblanc & Sverker Göransson, Stockholm: Modernism: With Reference to an Interpretation Bonniers of Les Faux-Monnayeurs», Poetics Today, vol. 3, nr Den svenska litteraturen 2: Genombrottstiden 1830–1920, 1, s. 61–79 2. rev. uppl., red. Lars Lönnroth, Sven Delblanc Frenzel, Elisabeth (1988a), Motive der Weltliteratur: & Sverker Göransson, Stockholm: Bonniers Ein Lexikon dichtungsgeschichtlicher Längsschnitte, Dowell, Richard W. (1971), »The Ironic History of 3. förb. & utv. uppl., Stuttgart: Kröner Poe’s ‘Life in Death’: A Literary Skeleton in the — (1988b), Stoffe der Weltliteratur: Ein Lexikon dich- Closet», American Literature, vol. 42, nr 4 (Janu- tungsgeschichtlicher Längsschnitte, 7. förb. & utv. ary), s. 478–486 uppl., Stuttgart: Kröner Eco, Umberto (1979), The Role of the Reader: Explora- Friborg, Charlotta (1986), »Heterokosmos och spegel: tions in the Semiotics of Texts, Advances in Semio- Om Almqvists konstsyn», Tidskrift för litteratur- tics, Bloomington: Indiana U.P. vetenskap, nr 4, s. 22–39 — (1981), »The Theory of Signs and the Role of the Furberg, Mats (1982), Säga, förstå, tolka: Till yttrandets Reader», The Bulletin of the Midwest Modern och textens problem, Lund: Doxa Language Association, vol. 14, nr 1, s. 35–45 — (1987), Allting en trasa? En bok om livets mening, 2. — (1990), »Interpretation and Overinterpretation: uppl., Lund: Doxa World, History, Texts», The Tanner Lectures on Genette, Gérard (1980), Narrative Discourse: An Essay Human Values, Delivered at Clare Hall, Cam- in Method, övers. Jane E. Lewin, Ithaca: Cornell bridge University, March 7 and 8, s. 143–202 U.P. (fr. orig. 1972) — (1995), »Unlimited Semeiosis and Drift: Pragma- — (1988), Narrative Discourse Revisited, övers. Jane E. ticism vs. ’Pragmatism’», i Kenneth Laine Ketner Lewin, Ithaca: Cornell U.P. (fr. orig. 1983) (red.), Peirce and Contemporary Thought: Philo- — (1990), »Den allvarsamma parodin», Ord&Bild, nr sophical Inquiries, New York: Fordham U.P. 3, s. 19–36 (fr. orig. 1982) Ekelöf, Gunnar (1959), Opus incertum, Stockholm: Gerhardsson, Birger (1988), »Mästaren och hans lik- Bonniers nelseberättelser», Svensk teologisk kvartalsskrift, nr Ekholm, Christer (2005), Nervositeten kommer uti- 2, s. 45–52 från: Om Erik Beckmans tidiga författarskap, diss., Gross, Seymour L. (1959), »Poe’s Revision of ‘The Stockholm/Stehag: Symposion Oval Portrait’», Modern Language Notes, vol. 74, Ekström, Margareta (1963), »Långt lidet», i förf:s nr 1, s. 16–20 Överfallet och andra berättelser, Stockholm: Bon- Hamilton, Craig A. & Ralf Schneider (2002), »Iser niers, s. 131–136 to Turner and Beyond: Reception Theory Meets Eliot, T.S. (1948), »De metafysiska poeterna», i förf:s Cognitive Criticism», Style, vol. 36, nr 4, s. 640– Vad är en klassiker och andra essayer, red. Lennart 660 Göthberg, övers. Daniel Andrae, Stockholm: Hansson, Gunnar D (1988), Nådens oordning: Studier Norlins förlag, s. 218–230 (eng. orig. 1921) i Lars Ahlins roman Fromma mord, diss., Stock- Engdahl, Horace (1986), Den romantiska texten: En holm: Bonniers essä i nio avsnitt, diss., Stockholm: Bonniers Hansson, Stina (1985), »Texten och läsaren i ett his- Enquist, P.O. (1964), Magnetisörens femte vinter, toriskt perspektiv – Lucidors Gilliare Kwaal», Stockholm: Norstedts i Raoul Granqvist (red.), Texten och läsaren i ett Eysteinsson, Astradur (1990), The Concept of Moder- historiskt perspektiv, Föredrag vid nordiskt sym- nism, Ithaca & London: Cornell U.P. posium i idé- och litteraturreception 1984, Umeå, Ferlin, Nils (1938), Goggles: Dikter, Stockholm: Bon- Stockholm: Almqvist & Wiksell International, s. niers 15–30 — (1991), Ett språk för själen: Litterära former i den svenska andaktslitteraturen 1650-1720, Skrifter
Thorson kap 1 vers 5.indd 125 09-02-22 18.22.00 144 beata agrell
utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen — (1975 (1970)), »Die Appellstruktur der Texte: vid Göteborgs universitet, 20, Göteborg: Littera- Unbestimmtheit als Wirkungsbedingung literari- turvetenskapliga inst., Göteborgs universitet scher Prosa», i Rainer Warning (red.), Rezeptions- — (2000), Från Hercules till Swea. Den litterära textens ästhetik: Theorie und Praxis, München: Wilhelm förändringar, Skrifter utgivna av Litteraturveten- Fink Verlag, s. 228–252 skapliga Institutionen vid Göteborgs universitet — (1978), The Act of Reading: A Theory of Aesthetic 39, Göteborg: Litteraturvetenskapliga inst., Göte- Response, Baltimore & London: The Johns Hop- borgs universitet kins U.P. (ty. orig. 1976) — (2002), »Retorik och litteratur», i Staffan Bergsten — (2000), The Range of Interpretation, The Wellek (red.), Litteraturvetenskap – en inledning, 2. utök. Library Lecture Series at the University of Cali- uppl., Lund: Studentlitteratur, s. 159–171 fornia, Irvine, N.Y.: Columbia U.P. Hermansson, Gunilla (2003), »Fortælleniveauer og — (2006), How to Do Theory, Maiden, Mass.: Black- sløringsmanøvrer: om rammefortællingen og well Publishing Törnrosens bok», i Beata Agrell & Ingela Nils- Jackson, Tony E. (2000), »Questioning Interdiscipli- son (red.), Genrer och genreproblem: teoretiska och narity: Cognitive Science, Evolutionary Psycho- historiska perspektiv / Genres and Their Problems: logy, and Literary Criticism», Poetics Today, vol. Theoretical and Historical Perspectives, Göteborg: 21, nr 2, s. 319–347 Daidalos, s. 231–242 — (2002), »Issues and Problems in the Blending of — (2006), At fortælle verden: En studie i C.J.L. Alm- Cognitive Science, Evolutionary Psychology, qvists Törnrosens bok, Hellerup: Spring and Literary Study», Poetics Today, vol. 23, nr 1, Hodell, Åke (1965), Bruksanvisning för symaskinen s. 161–179 Singer Victoria: roman, Stockholm: Kerberos — (2003), »’Literary Interpretation’ and Cognitive Holmberg, Claes-Göran & Anders Ohlsson (1999), Literary Studies», Poetics Today, vol. 24, nr 2, s. Epikanalys: en introduktion, Lund: Studentlitte- 191–205 ratur — (2005), »Explanation, Interpretation, and Close Holmgaard, Jørgen (1996), »Realisme og narrativi- Reading: The Progress of Cognitive Poetics», tet: Om narrativ kausalitet», i Jørgen Holmgaard Poetics Today, vol. 26, nr 3, s. 519–532 (red.), Gensyn med realismen, Skrifter fra Center Jakobson, Roman (1974a), »Dominanten», övers. A. for Æstetik og Logik, Aalborg universitet vol. 1, Mesterton, i förf:s Poetik och lingvistik, red. K. Aalborg: Center for Æstetik og Logik/Medusa, s. Aspelin & B.A. Lundberg, Stockholm: Pan/Nor- 127–166 stedts, s. 118–124 Holmgren, Ola (1976), »Proletärlitteratur eller litte- — (1974b), »Lingvistik och Poetik» (1960), övers Ö. raturproletärer. Till frågan om en arbetarklassens Dahl, i förf:s Poetik och lingvistik, red. K. Aspelin litteratur», Ord&Bild 1976:4–5, s. 197–216 & B.A. Lundberg, Stockholm: Pan/Norstedts, s. Holmqvist, Ninni (1996), »Modellens död», Vår 139–179 bostad, nr 3, s. 60–62 — (1974c), »Två kapitel om språket», i förf:s Poetik HSV (2006) – se Utvärdering av ämnena litteratur- och lingvistik, red. K. Aspelin & B.A. Lundberg, vetenskap och retorik vid svenska universitet och Stockholm: Pan/Norstedts, s. 127–138 högskolor Jauss, H.R. (1974), »Levels of Identification of Hero Hutcheon, Linda (1988), A Poetics of Postmodernism: and Audience», New Literary History, vol. 5, nr History, Theory, Fiction, New York & London: 2, s. 283–317 Routledge — (1975), »Interview: Hans R. Jauss», Diacritics, vol. Iser, Wolfgang (1971), »Indeterminacy and the 5, nr 1, s. 53–61 Reader’s Response in Prose Fiction», i J. Hillis — (1982), Toward an Aesthetic of Reception, övers. Miller (red.), Aspects of Narrative: Selected Papers Timothy Bahti, Introduction Paul de Man, from the English Institute, New York & London: Theory and History of Literature, Volume 2, Columbia U.P., s. 1–45 Sussex: The Harvester Press
Thorson kap 1 vers 5.indd 126 09-02-22 18.22.01 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 145
— (1989), »Horizon Structure and Dialogicity», Modern Literature, London, New York, Sydney, i Michael Hays (red. & övers.), Question and Auckland: Arnold Answer: Forms of Dialogic Understanding, Theory Lotman, Jurij (1971), »Teser till problemet ’Konstens and History of Literature, 68, Minneapolis: Uni- plats bland de modellbildande systemen’» ( ry. versity of Minnesota Press, s. 197–231 orig. 1967), övers. Eva Adolfsson, i Kurt Aspelin — (1997), »Teori om medeltidens genrer och littera- och Bengt A. Lundberg (red.), Form och struk- tur» (ty. orig. 1968), övers. Tommy Andersson, i tur: Texter till en metodologisk tradition inom lit- Eva Hættner Aurelius & Thomas Götselius (red.), teraturvetenskapen, Stockholm: Pan/Norstedts, s. Genreteori, Lund: Studentlitteratur, s. 44–83 281–299 — (2001), »The Identity of the Poetic Text in the — (1974), Den poetiska texten, övers. Eva Adolfsson Changing Horizon of Understanding» (ty. orig. m.fl., Stockholm: Pan/Norstedts (ry. orig. 1972) 1985), i J.L. Machor & P. Goldstein (red.), Recep- Lundström, Johanna (2006), Terrängbeskrivning: P. O. tion Study: From Literary Theory to Cultural Stu- Sundman, moderniteten och medmänniskan, diss., dies, New York & London: Routledge, s. 8–27 Lund: Ellerströms Johansson, Anders (2000), »Till vad behövs littera- Machor, J.L. (1998), »The Object of Interpretation turvetenskap? Om en frågas frånvaro i svensk lit- and Interpretive Change», MLN, vol. 113, nr 5, teraturforskning», Tidskrift för litteraturvetenskap, s. 1126–1150 nr 3–4, s. 5–12 Malm, Mats (2001), Textens auktoritet: De första — (2003), Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, svenska romanernas villkor, Stockholm/Stehag: Deleuze och litteraturens möjligheter, diss., Göte- Symposion borg: Glänta produktion — (2004), Det liderliga språket: Poetisk ambivalens i Johnson, Pauline (1987), »An Aesthetics of Negativity/ svensk ’barock’, Stockholm/ Stehag: Symposion An Aesthetics of Reception: Jauss’s Dispute With Malmberg, Lena (1997), »I välfärdens skugga», i E. Adorno», New German Critique, vol. 42, nr 4, s. Møller Jensen & Lisbeth Larsson, m.fl. (red.), 51–70 Nordisk kvinnolitteraturhistoria 4: På jorden: Keats, John (1970), The Letters of John Keats: A Selec- 1960–1990, övers. A.-M Seeberg, G. Swedrup, Bra tion, red. R. Gittings, Oxford: Oxford University böcker/Wiken: Höganäs, s. 294–299 Press Mehrstam, Christian, »3 x Baudelaire. Främlingar, Kermode, Frank (1979), The Genesis of Secrecy: On the kadaver och korrespondenser i forskning och Interpretation of Narrative, Cambridge, Mass. & handböcker för gymnasium och universitet», kap. London: Harvard U.P. 8 i denna bok Lagerwall, Sonia (2009), »Ett fönster ut i det fiktiva Mazzarella, Merete (2004), »En god bok receptet för rummet. Bildkonst som pedagogiskt instrument i medicinare», SvD, 18.9 litteraturundervisningen», kap. 5 i denna bok McCormick, Kathleen (1994), The Culture of Reading Lanser, Susan Sniader (1992), Fictions of Authority: and the Teaching of English, Manchester & New Women Writers and Narrative Voice, Ithaca: Cor- York: Manchester U.P. nell U.P. McGann, Jerome (2001), »‘Reading Fiction / Teaching Larsson, Lisbeth (2000), »The Ethical Turn», Tidskrift Fiction’: A Pedagogical Experiment», Pedagogy, för litteraturvetenskap, nr 3–4, s. 60–64 vol. 1, nr 1, s. 143–165 Lausberg, Heinrich (1990), Handbuch der literarischen Melberg, Arne (1973), På väg från realismen: en studie Rhetorik: eine Grundlegung der Literaturwissen- i Lars Ahlins författarskap, dess sociala och litterära schaft, 3. uppl., Stuttgart: Steiner förutsättningar, diss., Stockholm: Gidlund Liedman, Sven Eric (1998), I skuggan av framtiden: Miall, David S. & Kuiken, Don (1994), »Foregroun- Modernitetens idéhistoria, Stockholm: Bonnier/ ding, Defamiliarization, and Affect Response to Alba Literary Stories», Poetics, vol. 22, s. 389–407 Lodge, David (1997 (1977)), The Modes of Modern — (1998), »The Form of Reading: Empirical Studies Writing: Metaphor, Metonymy, and the Typology of of Literariness», Poetics, vol. 25, s. 327–341
Thorson kap 1 vers 5.indd 127 09-02-22 18.22.02 146 beata agrell
— (1999), »What is Literariness? Three Components Platon (2001), ”Faidros”, Skrifter: Bok 2, övers. Jan of Literary Reading», Discourse Processes, vol. 28, Stolpe, Stockholm: Atlantis, s. 307–377 s. 121–138 Platen, Edgar (2009), »Litteraturens språk och kravet — (2002), »A Feeling for Fiction: Becoming What på en främmande kulturell kanon», kap. 6 i denna We Behold», Poetics, vol. 30, s. 221–241 bok — (2004), »Forms of Self-Implication in Literary Poe, Edgar Allan (1842), »Life in Death», Graham’s Reading», Poetics Today, vol. 25, nr 2, s. 171–203 Magazine, April, s. 200–201. Äv. http://www. Nesser, Håkan (2000), »Om någonting händer», eapoe.org/works/tales/ovlprta.htm Färdlektyr, Stockholm: Stor-Stockholms lokaltra- — (1846), »The Philosophy of Composition», fik, s. 1–3 Graham’s Magazine, April 1846, s. 163–167. Äv. Nichols, Ashton (1987), The Poetics of Epiphany: http://www.eapoe.org/works/essays/philcomp. Nineteenth-Century Origins of the Modern Literary htm Moment, Tuscaloosa & London: The University — (1850a (1846)), »Nathaniel Hawthorne» (1846), i of Alabama Press The Works of the Late Edgar Allan Poe, Vol. III: Nylander, Lars (1990), Prosadikt och modernitet: Pro- The Literati: […], New York: J.S. Redfield, s. sadikt som gränsföreteelse i europeisk litteratur, med 188–202. Äv. http://www.eapoe.org/works/cri- särskild inriktning på Skandinavien 1800-1910, ticsm/hawthgr.htm Stockholm/Stehag: Symposion — (1850b (1845)), »The Oval Portrait», i The Works of Ong, Walter J. (1990), Muntlig och skriftlig kultur: Tek- the Late Edgar Allan Poe, Vol I: Tales, s. 366–369. nologiseringen av ordet, övers. Lars Fyhr, Gunnar Äv. http://www.eapoe.org/works/tales/ovlprtc. D Hansson & Lilian Penne, Gråbo: Anthropos htm (eng. orig. 1982) — (1910), »Det ovala porträttet», i förf:s Guldbag- Palm, Anders (2002), »Att tolka texten», Staffan gen och andra berättelser, övers. Emilie Kullman, Bergsten (red.), Litteraturvetenskap – en inledning, Stockholm: Roliga böcker, s. 51–53 2. rev. uppl., Lund: Studentlitteratur, s. 189–203 — (1981), »Det ovala porträttet», i förf:s Sällsamma Pedersen, Thea (2007), »Den lille Havfrue som berättelser, övers. Anna Pyk, Uddevalla: Niloe, s. muslim», Ekstrabladet, 20.5 189–192 Persson, Eivor (2003), C.J.L. Almqvists Slottskrönika Rabinowitz, Nancy & Peter (1980), »The Critical och det indirekta skrivsättet, Skrifter utg. av Lit- Balance: Reader, Text, and Meaning», College teraturvetenskapliga inst. vid Lunds universitet 4, English, vol. 41, nr 8, s. 924–932 diss., Lund: Litteraturvetenskapliga inst., Lunds Rabinowitz, Peter (1977), »Truth in Fiction: A Reexa- universitet mination of Audiences», Critical Inquiry, vol. 4, Persson, Magnus (2007), Varför läsa litteratur? Om nr 1, s. 121–141 litteraturundervisningen efter den kulturella vänd- — »Assertion and Assumption: Fictional Patterns ningen, Lund: Studentlitteratur and the External World», PMLA, vol. 96, nr 3, Pettersson, Anders (2003), »The Multiplicity of Inter- s. 408–419 pretation and the Present Collection of Essays», Ricoeur, Paul (1973), »Distansering som hermeneutisk i Staffan Carlshamre & Anders Pettersson (red.), funktion» (fr. orig. 1973), övers. O. Holmgren, i Types of Interpretation in the Aesthetic Disciplines, Horace Engdahl m.fl. (red.),Hermeneutik , Stock- Montreal: McGill-Queen’s U.P., s. 3–29 holm: Rabén & Sjögren, s. 135–151 Pettersson, Torsten (2006), »På väg mot en tillämpad — (1988), Från text till handling: En antologi om litteraturvetenskap: Exemplet psykoterapi», Tid- hermeneutik, övers. Margareta Fatton, red. Peter skrift för litteraturvetenskap, nr 3–4, s. 47–63 Kemp & Bengt Kristensson Uggla, Lund: Sym- Phiddian, Robert (1996), »Have You Eaten Yet? The posion Reader in A Modest Proposal», Studies in English Riffaterre, Michael (1978), Semiotics of Poetry, Advan- Literature, 1500-1900, vol. 36, nr 3, s. 603–621 ces in Semiotics, Bloomington & London: Indi- ana U.P.
Thorson kap 1 vers 5.indd 128 09-02-22 18.22.03 mellan raderna – till frågan om textens appellstruktur 147
Räftegård, Börje (1971), Dahlstiernas Kunga Skald: förhållningssätt till skönlitteratur i gymnasiesko- Komposition och genremässig gestaltning, diss. lan (åk MP 1)», duplice duplice, Göteborg: Litteraturvetenskapliga inst., — (2005), Den dubbla receptionen: om litteratursam- Göteborgs universitet tal mellan elever och deras svensklärare, Skrifter Šklovskij, Viktor (1971), »Konsten som grepp», övers. utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen Bengt A. Lundberg, i Kurt Aspelin & Bengt A. vid Göteborgs universitet, 46, Göteborg : Litte- Lundberg (red.), Form och struktur: Texter till en raturvetenskapliga institutionen, Göteborgs uni- metodologisk tradition inom litteraturvetenskapen, versitet Stockholm: Pan/Norstedts, s. 45–63 (ry. orig. — (2009), »’Att följa den röda tråden’ – Om studen- 1917) ters interaktion med prosafiktion», kap 2 i denna Skoblow, Jeffrey (2001), »Reading Fiction/Teaching bok Fiction/Reading Teaching», Pedagogy, vol. 1, nr 2, Thorsell, Lennart (1997), »Den svenska parnassens s. 399–404 ’demokratisering’ och de folkliga bildningsvä- Stierle, Karlheinz (1980), »The Reading of Fictional garna», i Lars Furuland & Johan Svedjedal (red.), Texts» (ty. orig. 1980), i I. Crosman & T. Zachrau Litteratursociologi: Texter om litteratur och sam- (övers. & red.), The Reader in the Text: Essays on hälle, Lund: Studentlitteratur, s. 520–552 (Först Audience and Interpretation, Princeton N.J.: Prin- tryckt i Samlaren 1957, s. 53–135) ceton U.P., s. 83–105 Torell, Örjan (red.), Monica von Bonsdorff, Stig Stockwell, Peter (2002), Cognitive Poetics: An introduc- Bäckman & Olga Gontjarova (2002), Hur gör tion, London & New York: Routledge 2002 man en litteraturläsare? Om skolans litteraturun- Sundman, P.O. (1963a), »Kommentarer kring en dervisning i Sverige, Ryssland och Finland, Insti- teknik», BLM, nr 3, s. 231–234 tutionen för humaniora, Härnösand, Rapport nr 12, Härnösand: Institutionen för humaniora, — (1963b), »Elfenben», i förf:s Sökarna: Nio berättel- Mitthögskolan ser, Stockholm: Norstedts, s. 41–54 Tranströmer, Tomas (1981), »Blåsipporna», Lyrikvän- Svedjedal, Johan (1991), »Textkritisk litteraturteori: nen, nr 5, s. 325 Några linjer i svensk och anglosaxisk textkritisk debatt», i Barbro Ståhle Sjönell (red.), Textkritik: — (1983), Det vilda torget, Stockholm: Bonnier Teori och praktik vid edering av litterära texter. Twitchell, James (1977), »Poe’s ‘The Oval Portrait’ and Föredrag vid Svenska Vitterhetssamfundets sympo- the Vampire Motif», Studies in Short Fiction, vol. sium 10–11 september 1990, Stockholm: Svenska 14, s. 387–93 vitterhetssamfundet, s. 42–78 Tyrberg, Anders (2002), Anrop och ansvar: Berättar- — (1995 (1985)), »Spänning och nyfikenhet som konst och etik hos Lars Ahlin, Göran Tunström, effekter av prosafiktionens temporalstruktur: en Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren, Stockholm: begreppsdiskussion», i Dag Hedman (red.), Brott, Carlsson kärlek, äventyr: Texter om populärlitteratur, Lund: Uhlén, Axel (1964), Arbetardiktningens pionjärperiod Studentlitteratur, s. 61–72 1885-1909. Stockholm: Bokförlaget Vanadis — (1996), »Om två slags lässätt: Om receptionen av Wallenstein, Sven-Olov (2003), »Med och mot Kant», C J L Almqvist», BLM, nr 6, s. 21–25 i Anders Johansson & Mattias Martinson (red.), — (1997) »Det litteratursociologiska perspektivet. Efter Adorno, Göteborg: Glänta produktion, s. Om en forskningstradition och dess grundan- 197–215 taganden», i Lars Furuland & Johan Svedjedal Vennberg, Karl (1944), Halmfackla, Stockholm: Bon- (red.), Litteratursociologi. Texter om litteratur och niers samhälle, Lund: Studentlitteratur Viklund, Jon (2004), Ett vidunder i sitt sekel: Retoriska — (2005), »Nessers prosa gäckar oss», DN, 5.2 studier i C.J.L. Almqvists retoriska prosa 1815–1851, Thorson, Staffan (2003), »Dataunderlag: Transkriberat Almqviststudier 4, diss., Hedemora: Gidlunds litteratursamtal för en rapport om oerfarna läsares — (2008), »Läsarens plats i den svenska romantikens estetiska diskussion. Tankar om litteraturens
Thorson kap 1 vers 5.indd 129 09-02-22 18.22.04 148 beata agrell
publik hos Atterbom och Almqvist», i Gunilla Holmqvist, Ninni (2007), E-brev till Beata Agrell Hermansson & Mads Nygaard (red.), Ett möte. 19.3.2007 Svensk och dansk litterär romantik i ny dialog, Johannesson, Hans-Erik (2007), »Litteraturveten- Centrum för Danmarkstudier 20, Göteborg & skap». Nationalencyklopedin http://www.ne.se/ Stockholm: Makadam 2008, s. 152–173 jsp/search/article.jsp?i_art_id=243072, access 5.8. Wilpert, Gero von (1989 (1955)), »Gebrauchslitera- 2007 tur», i förf:s Sachwörterbuch der Literatur, Kröners Karl Östman-sällskapets hemsida, http://dbo.axentus. Taschenaufgabe Band 231, 7. rev. uppl., Stuttgart: net/karlostman/om.htm, access 8.11.2008 Alfred Kröner Verlag, s. 324 Ljunggren, Magnus (2006), E-brev till Beata Agrell Vinge, Louise (1982), »’Skaldens natt’ och poesins 8.5.2006 semiotik», Samlaren 103, s. 7–16 »LSV210, Svenska för blivande lärare, Fortsättnings- — »Almqvist – läraren», i Roland Lysell & Britt kurs, 30 hp», http://www.ufl.gu.se/utbildning/ Wilson Lohse (red.), Carl Jonas Love Almqvist – lararprogrammet/inriktningar/lsv/, access 080817 konstnären, journalisten, pedagogen, Stockholm: »Mudderverk», Nationalencyclopedin, http://www. Gidlunds, 1996, s. 23–45 ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=259908 &i_ Wittgenstein, Ludwig (1992 (1978)), Filosofiska under- history=1, access 13.7.2007 sökningar, övers. Anders Wedberg, Stockholm: »Mudder-Värk», »Mudder», SAOB, http://g3.spraak Thales (eng.-ty. orig. 1953) data.gu.se/saob/, access 13.6.2007 Vogt, Jochen (2002), »Interpretation», i förf:s Ein- »Sandsugare», Nationalencyklopedins ordbok, http:// ladung zur Literaturwissenschaft, mit einem Hyper- www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O308 text-Vertiefungsprogramm im Internet, 3 rev. uppl., 306,access 13.6.2007. München: Fink SAOB [Svenska Akademins Ordbok], http://g3.spraak Ziolkowski, Theodore (1977), Disenchanted Images: A data.gu.se/saob/, access 12.8.2007 Literary Iconology. Princeton, New Jersey: Prince- ton U.P. Swift, Jonathan (1729), »A Modest Proposal for Pre- venting the Children of Poor People in Ireland Öhman, Anders (2004), De förskingrade: Norrland, from Being a Burden to Their Parents or Country, moderniteten och Gustav Hedenvind-Eriksson, and for Making Them Beneficial for the Public», Stockholm/Stehag: Symposion http://www.gutemberg.org/dirs/1/0/8/1080/1080- Östman, Karl (1912), »Kapar-Karlsson», i förf:s En fiol h/1080-h.htm, access 1.1.2009 och en kvinna och andra berättelser, Stockholm: Teilmann, Katja (2007), Genreinterferens, humor Bonniers, s. 36–45 og ironi i dansk litteratur efter 1800, diss., Inst. — (1923), Den breda vägen, Stockholm: Tiden for Nordistik, Litteratur, kultur, medier, Syd- dansk universitet, www.sdu.dk/~/media/B259391 Otryckt digitalt material EDCD4425A9753C588DED2EB01.ashx, access 1.11.2008 Andersen, H.C. (1837), »Den lille Havfrue», http:// www2.kb.dk/elib/lit//dan/andersen/eventyr.dsl/ Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och reto- hcaev008.htm, access 8.11.2008 rik vid svenska universitet och högskolor. Rapport 2006:13 R, Högskoleverket, Stockholm, www.hsv. »Appell», II, , http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. SAOB se/download/18.539a949110f3d5914ec800095349/0 access 090101 613R.pdf access 2.1.2009 »Den lille havefrue: Hærværk», http://hjem.get2net. dk/OSJ_INDEX/hybenrose/havfruen/dk/haer- vaerk.htm, access 8.11 2008 Hall, Ragnar (2008), »Fågelsång och revir», i »Fåglar», Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/jsp/sear ch/article.jsp?i_art_id=177145, access 21.7 2008
Thorson kap 1 vers 5.indd 130 09-02-22 18.22.05