sign in sign up
<<
Home , Charlie Irvis, Irving Mills, Norris Turney, Unknown Session

BUILETIN NUMMER t, ApRrL 2001.Åna.g

På besök i MelodyTent, Hyannis, Mass t :i#

:: ''t i:.t&, .*. ,;,, *t"'t {tu. #*iih "T,w '%:':::

Fotografen Olle Lindholm tog denna bild den 24 juli 1966. Nrista clag ftcig orkestern till luan-Les-hns, Antibes i södra Frankrike Från vänster Duke, /ohnny Hodges och .

Duke Ellington Society of Sweden, DESS ISSN 1400-8831

DESS c/o Göran Walldn Redaktionsgrupp: Postgiro 71 63 75 - 7 Skogstorpsvägen 39, 191 39 Sollentuna. Bo Holmqvist, Alf Lavdr, Göran Wallön Telefon/fax bostad: 08-96 52 34

DESS medlemsavgift Pay to: Accountno: 284O83 992 Vid köp av Azure-kassetter och CD är per kalenderår: Svenska Handelsbanken Clearing no:6917 använd vårt Postgiro 11 63 75 - 7 Inom Norden 150 kr SWIF'I se ss hand Poslgiroff. för prenumeration Membership outside Scan- for onward transmission av DEMS från Belgien är Pg 433 27 36-0 dinavia $ 25 pro annum. to DESS En ganska belåten ordförande blickar framåt och bakåt:

Med en titt i backspegeln har det rarit mycket j azz under första k r- Tiäffen ägde rum den 13 oktober 2000 och diskussion rörde sig om talet år 2001. Konserthuset med Peter Asplund, Uppsala (Vinterswing), kravet på ett program i "Smoke Rings" anda. Och Sölve fortsätter att Västerås (FestiJazz), Berwaldhallen med Juliazziamboree och Linkö- påverka och trycka på Radion. Det är bra, vi får inte ge upp. I år har ping och inte minst viktigt för oss vår hyllning till arrangören, te- nu ett nytt program böriat som heter "Body and Soul" och det är norsaxofonisten och Ellington-beundraren Gösta Theselius den 6 Leif Domn€rus som presenterar programmet. Programmet sänds på februari på Nalen. Inftesset var stort för dessa evenemang utom Ber- Iördagar kl. 20.00-21.00. Förhoppningsvis lönar det sig att påverka waldhallen som hade alltför liten oublik. beslutsfattarna med teiefon, brev m.m. så det är bara att fortsätta Till vårt eget möte på Nalen kåm det så mycket folk att vakterna med detta. ville stänga när det fortfarande stod 25-30 personer vid dörren utan TV visar i alla fall något ibland, bl.a. den 17 februari TV-filmen förköpsbiljetter och ville komma in. Efter visst diskuterande s1äpptes "Swing It". Filmen var som vanligt nu för tiden ett hop-klipp av dock gruppen in, men sedan blev det stopp. Jag tror att alla medlem- stumpar från flera filmer med kommentarer. Mycket rörde sig om mar kom in till sist och lite senare på kvällen öppnades dörren igen dansen i Harlem fram till musiken av idag med unga musiker, som för några som ville dansa. Totalt var det över 500 personer inkl. försöker återuppväcka 30-40-tals musiken med hjälp av dans. Även musiker och press på plats. Kul med ett utsålt hus på Nalen. Elling- Duke var med i filmen. Men som man sade: "Han var iu inte något ton-sällskapets arrangemang har iu också nämnts lite i pressen. swingband". Milt Bernhart tb, f.d. Berury Goodman-musiker, påstod Roligt att vi slrrs och att vi får flera medlemmar genom dessa arrang- med litet frågetecken att "Duke nästan aldrig repeterade med orkes- emang. Det är dock dlrt att hyra Nalen så det är lite av moment 22 tern, han ville alltid ha något nytt att spela, som han hade skrivit på att arrangera en kvä1l på Nalen. Bra musiker som kostar mera pengar natten före konserten". Det är inte sant, men visst reste Duke stän- än vanligt gör att det behövs stor publik. Dock gick det bra denna digt med orkestern under alla år. Redan 1937 finns det dock en video- kväll och det gör att vi kan bjuda på lite extra vid våra ör.riga kvällar upptagning av repetitioner med orkestern. Därefter finns det doku- på SAMI. Till hösten skall vi försöka arrangera tre träffar på SAMI. menterat både på CD och i bildmaterial. Trumpetaren Doc Severin- Vår vän och Ellingtonsamlaren Dennis Dimmer från England sen avslutade inslaget efter allt annat beröm med att Duke egentligen återvände för en vecka och ville vara med på Nalen-kvällen. Han är en "ikon" och det passar iu bra med dagers IT-språk. När man tyckte i höstas när han var här på besök att det \,?r så positi\.t att talade om Duke spelade orkestern delvis i bild och delvis som bak- träffa sveruka Ellington-fans och skivsamlare att han bestämde sig grund "" från GoodYear filmen av den 9 ianuari 7962. In- för att komma tillbaka. Vem vet om han inte kommer tillbaka en spelningen finns att köpa både på video och LP och en Storyville CD. gång tiu i år.... I öwigt kan bara nämnas att någon ny Ellington-konferens ännu Arne Domn€rus var personligen mycket positiv till arrangerranget inte är i sikte. Iddn med England är 2OO2, tycks inte fungera och det och hanvili fortsätta attvisa upp "Tesses" arrangemang av bl.a. Duke finns f.n. inga aspiranter. Ellington. Vi får se vad som händer. Vår medlem Sölve Hultberg har slagit till igen. Sölve har fått Vänliga Vårhälsningar träffa Jan Jonasson från Informationsavdelningen på Sveriges Radio. Göran

played with 's band 1945 - 47 and he became famous in Sad News about iazzfriends Billy's band. Norris came from a Territory Band, Sack White. Sack had good musicians like QuentinJackson and AI Sears. Sack played MarkTucker around Mississippi River, Pittsburgh and Cincinnati. Quentin. Norris Teache! wdte!, pianist and Al came later on to Duke. Norris played with different bands in and Ellington expert New York and he ioined in 1967 before he loined Duke Mark Tucker died af- Ellington. participated played Leeds, 1997 at EI- ter a period of illness Norris and in England the on December 6,2000, lington Conference. only 46 years old, in (away his home in Williams- Sorne recordings with Norris from the Ellington burg, Virginia. Mark Orchestra) are: participated during The Boys From Dayton Septet and the years in many EI- Quintet lington conferences, LP on Master Record MJR 8130. the last time in Wash- Norris Turney recorded as arranger and ington 1999. The last leader January 3l, 1975 on one side. week in |uly 1999 "Live at Pluckemin!" LP lML Harlem - One more time, incl. Mark organized an El- Täft Jordan, Benny Morton, Al Casey. Iington Seminary in Recorded April 24,1977 jazz- Mark Tuckr underhåller delegaterna i en Lisbon, Portugal.. Norris Turney "I let a song" Black and Blue Record 33.140/GP 346. klubb i Lissabon. Mark wrote two incl. , Ra),rnond Fol, very important books , , recorded May 16, 1978 about Ellington, "Ellington, The Early Years", in 1991 and "The EI- lington Reader" , in 1993. Two "must" books for Ellington-lovers. Mark is mourned by his wife Carol and their two children, Wy.nn Theodore "Ted" Kelly and Zoe. Ted, trombone, died November 6, 2000. Ted was 79 years old. He played with The Orchestra from March until June Norris WilliamTurney 1950. He had replaced Tyree G1enn for the Ellington tour in Europe Norris Turney played , clarinet, tenor and flute. He and he left the band when the band returned to the US died in January 2001 after having been ill for some time. He was born September B, 1921in Wilmington, Ohio. He played with Duke GeorgeT. Simon Ellington from May 1969 to February 1973 with some interruptions The former editor-in-chief of Metronome magazine died in February in 1969. Norris took over after Johmy Hodges when Johmy died in 2001. He wrote many articles and books about jazz. Examples of his May 197O. Norris made a reverence to Johnny in the composition books are "The Big Bands" with a foreword by Frank Sinatra and "The Checkered Hat" recorded in 1971. He never tried to imitateJohn- "The feeling of lazz". He also helped to organize the ny, but he showed a strong debt to Johnny. In the earlier days Norris Band where he also played drums. This is an article from a local Swedish newspaper, "Dala-Demokraten", (published in the city of Gävle), a few years ago. This is a translation of the Swedish text. DESS-member Olle Lindholm visited the Hodges-family in the summer 2OOO. Zhacha Hodges then told Olle that she had metJohnny already in L958 in Paris. From Dala-Demokraten: ' daughter - animal psychologist!

That is a fact. Ellington's world famous altosaxist Johnny Hodges It's not only has a daughter who lives in Nyhammar, Dalecarlia, just north of Lud- thoughts from ani- vika. Even if Maria Hodges has inherited her father-s talent for mu- mals that she can sic, she makes her living in a completely different way. She is a psyc- read. She claims that hologist for various animals, a profession that is facilitated by her she can even read ability for telepathy. thoughts from pe- - I believe that I always have been telepathic. I have probably inheri- ople, something she ted this quality from my grandmother who was a Cherokee Indian. It never practices, she has never felt strange in any way, Maria says, who today has worked claims... in this profession for four years. As her family She has studied the sublect by correspondence in the US since name reveals, Maria there is no training possible in Sweden. is partly American. What happened was Spent some time in Brazil that her mother Zhacha was in Paris Before Maria decided upon her current profession, she worked as a in the 60's nurse. In the middle of the 80's she went to Brazil where she worked early where she attended a for the Swedish SIDA aid program and for the Red Cross helping stleet children. concert with Duke Ellington and his or- - After some time I felt that I wanted to do something else, I had had enough of hospitals, simply. chestra. After the The idea of animal psychology became natural through her telepa- show she and her friends found them- thic competence in combination with her enormous interest for ani- mals. selves at a party with the band members. - It's probably true that one never can be appreciated in one's home It was then she met the country, Maria says and smiles. People come to her when general altostar Hod- veterinarians fail to find out what is wrong with the animal. Johnny ges who at that time had played with the Tälkingtothe animals band for more than - I use to call myself animals last chance. An examination normally 30 years. Maria was Maria with her mother Zhacha. starts with Maria analyzing the anatomy of the animal. She then very born in February Photo OlIe Lindholm often identifies where the problem exists. 1964. Sadly enough, After that she talks to the animal. First she wants to find out what she was only six y'ears old when her father passed away after his third the domestic situation is like for the animal. -Peoole are often loo- heart attack. king for firm evidence that I really can communictte with their ani- mal. When I then tell these people how they live, in spite of the fact Manyfine memories that I never have been in their home, the suspicion usually disap- great pears, she explains. Maria had of course experienced many moments before her father's death. - Daddy was never a party boy. He rather avoided attention and he slept very much because he was always tired, Maria From ants to remembers. horses When Maria was born they moved to the US. During her first A consultation, which is years Maria and her mother were travelling with the Ellington Or- what the examination is chestra in order to have a chance to keep company with Johnny. called, can take between When the band was on tour and played in Copenhagen, Maria was one and a half to two placed in Ellington's lap when he played the grand ...Duke was hours. always kidding my mother and said that he would adopt me if she Some animal psyc- and Johnny got bored of me! hologists only specialize in a certain animal, Ma- Movingto the US? ria Hodges has not. She is When Johnny passed away, Zhacha and Maria moved back to Swe- open for any kind, anyth- den, first to Stockholm and later on to Nyhammar, a small industrial ing from ants to horses... community in Dalecarlia. She still lives there with her sonJohn who Before Maria could con- is 9 years old. - If i will move one day from this place, the natural trol her telepatichal gift, choice is the US. Littie John has nottring against that, he cries every she constantly received time we leave New York. Maria plays the piano and some flute, she thoughts from animals also sings very well. in her surroundings, That must have something to do with her heritage! which was awfully tire- some. August 11, 2000 -When I feel that an ani- Maria Hodges at Nyhammars mal is in a bad shape, I Original in Swedish by Daniel Sälgström, Herrgård- Photo OIIe Lindholm also feel bad. Translation bv Olle Lindholm.

Nofe: Some research tells us that the members of the band collected money and sent it to Stockholm so that Zhacha and Maria could come from Sweden to Johnny-s funeral 1970 in New York. o gfi,P('"tk FRA}{DENSTORA DUKE ELLINGTON-VÄRLDEN plockade av Göran Wall€n

Louis Armstrong is the real star of the series and is represented to INTERNET, MAIL OR/AND FAX CONNECTIAN, PLEASE! be the undisputed, greatest artist in iazz, with.C|ut whom the music never couid have happened. The programs are somewhat top-heavy Do you have q MsiI or/and Fax connection? with "experts." They neglect Armstrong's famous advice tha! if you Please, teII us so that we can save some money have to explain it... Early on, a viewer can tire of the hyperbole of by this new way of communication. Gary Giddins [(Louis Armstrong's playing) "is enough to make the angels weep"], Stanley Crouch, and even the other star, Wynton Marsalis ("Duke heard King Oliver and said, 'I wanna do dat' .") Loyal Ellington admirers may question ttre presence of James Lincoln Col- lier. Patricia Willard visited the White House with Nevertheless, Burns's researchers have discovered some exciting historical images, all worth seeing even if their placement sometimes , 93 years old. is irrelevant. In self defense, Burns has insisted that he is r'ot a jazz In December 2000 Benny Carter asked Patricia to go with him to authority but an historian and a filmmaker and that often his deci- visit President Ciinton in the White House. it was the first visit to the sions were informed "by what worked visually and dramatically," White House for Patricia. Durins the work with Duke Ellington she and that his virtual race through the last 30 years of jazz was "becau- didn't make it. se, historically, it is too soon to know what has been significant. That is a judgement that must come later" Patricia Willards visit in The White House The extremely well-funded project enjoyed the most compre- On December 20,2OOO, exactly one month before WilliamJefferson hensive, high profile, in depth promotion campaign of any series in Clinton left office, Benny Carter and his wife Hilma were among the the history of television. Jazz record sales reportedly have more than distinguished guests of honor at a White House reception, hosted by doubled since the series aired. It is being sold in the U.S. on \rHS, the President and Mrs. Clinton. Media coverage was minimal compa- DVD and audiocassettes, and there are a five-CD "Definitive Collec- red to the print and electronic press saturation habitually afforded tion of the Quintessential American Music" personally selected by the Clintons and their friends. Burns, containing seven Ellington tracks, and a companion "Jazz" The occasion was the annual presentation of the National Medal history book, co-authored by scriptwdter Geoffrey Ward and Ken of Arts and National Humanities Medal to artists, writers, historians, Burns. philosophers and representatives of arts councils, foundations and Patricia Willard humanities centers. Quincy Jones was a recipient of the Humanities Medal, in recognition of his efforts on behalf of the citizens of South Nu kommer DVD-tekniken med en efterlängtad film Africa and his many international outreach activities. En ny DVD-disc med filmen "New Orleans" som huvudnummer har The Presiden! a sometime-tenor saxophonist and iazz enthusi- kommitutpå marknaden. Medföljer gör filmen "Symphonyln Black". ast, greeted Benny warmly at the reception and related to him at Billie Holiday är med i båda filmerna. I "New Orleans"- filmen spelar length his deep admiration for Benny as a composer and especially hon hemhiälp till en vit familj och hon uppträder och sjunger med as an influential instrumentalist and bandleader. The two talked music Louis Armstrong i några oförglömliga nununer. Filmen är inte av for several minutes before the Clintons individually greeted and chat- högsta klass men Billie är ju med. ted with each of the Carters' thirteen guests. Fråga din PC på web: http://www.kino.com The presentation ceremony followed at Constitution Hall before several thousand invited guests who were entertained by the SvensktVisarkiv Children's Choir and the United House of Prayer Brass Band and intresserad av nya svenska jazzdiskografin kan hitta informed by the President of the accomplishments of each Medal Den som är den på recipient. den föliande sätt: www.visarkiv.se "When we play each other's music, absorb each other's words, titta Då email [email protected] when we exchange ideas and plays and paintings," President Clinton eller emaila till told the crowd, "we not only celebrate our diversity, but we also strengthen our nation as we continue our tourney into the 21st Cen- En av våra dolda vänner i etern tury." I DN.s TV- och Radiobilaga presenterades följande artikel under Patricia Willard november 2000.

"TAZ2," THEKEN BURNS SERIES Rösten "Jazz," KenBurns's ten-episode, nearly 19-hour television series, shown Namn: Lars-Göran Ulander on every Public Broadcasting Corporation television station in the Ålder:57 år duringJanuary--and repeated in February tn some mar- Program: Jazzradion i P2 kets-is an amazing achievement that no-one should miss. There is Innehåll: Aktuella konserter och reportage, something in it for everyone, whether or not they know anything men också iazzens historia. about jazz, but for those who are knowledgeable, there are more than På Sveriges Radio sedan: 1981 a few parts that will infuriate and probably offend. Ett tidigare iobb: Studierektor Duke Ellington is reasonably well represented historically with Favorit i radio: Nyheterna i första hand och some of the best film clips, well known to all Ellington followers, Dagens Eko. plus several less frequently seen, such as brief footage from the Favorit i TV: Sport och film. Pistvakt 1941 "Jump For Joy." On the downside, the script goes to the trou- Vilken jazzmusiker skulle du vilja ble of offering the exact street address of Duke's birthplace, then återfödas som: DUKE ELLINGTON gives the wrong address, has a lovely picture of on the screen while Sherrill is singing, and more than a few such Anm.: Lars-Göran v'ar delegat 1993 i New York på Ellingtonkonferen Joya -93 saffes. sen och var delaktig i planeringen av Ellingtonkonferensen '94 Dessa inspelningar har tidigare inte ansetts vara med Dukes or- New Books kester. 10. "and His Mother Called Him Bill", CD från RCA, NDB62B7 och Duke Ellington und die Folgen LPn RCA LSP-3906. En inspelning från tiden efter Billy Strayhoms En ny bok som har kommit ut i Tyskland. Den kan beställas hos: död 1967. Fint frarnförda irsatser av Johnny Hodges i bl.a. "Blood N. Ruecker, Postfach 14, D-61382 Schmitten Germany, eller Count" och solopiano av Duke i "Iotus Blossom". Det rar en Billy- [email protected] . Pris 39.80 DM. favori! som Duke började spela för sig siiilv eftet en inspelning i Boken är högst intessant enligt bl.a. Walter r,an der Leur m.fl. stulion odr rnan hör hurpenonema runtoml,cingt)6trrar mer ochmer och den innehåller mycket noter och fina fotografier. Antal sidot ät 276. Smithsonians samling av Duke Ellington växer En kommentar kring Dukes besök på Cirkus 1966. Nu har även Dukes bambam Edward och Gaye donerat stora delar av Det pågår en diskussion om en videofilm från Cirkus i Stockholm sina Ellington-samlingar till Smithsonian. Samlingen innehåller hand- den B februari 1966. Några har ansett att den är från Barcelona den skrivna noter, program, artiklar, musikmanuskript fotografier m.m. Dock 25 ianuai 1966. Dock har ett antal av våra medlemmar sett konser- inga irupelningar. Nu finrs hos Smithsonian samlingar från Ruth EIIing- ten och Sveriges Radio har filmat den. Det finns inget tvivel om att torl Ted Shell, Apollo Theater, samt mängder med fotogra- filmen är från Cirkus. Filmen har visats på ett DESS-möte i november fier De som önskar att få ta del av samlingama kan kontakta Ardfves 1998. I Bulletin nr 4 från 1998 finns en samrnanfattning avlad som Center, National Museum of American History Smithsonian Institution, hände den 7 och 8 februari 1966 i Stockholm. 12th Steet and ConstitutionAvenue, NW, Washington D.C. 2056G0601. Telefon 0O1-202-357 44n elbr Intemet si.edu/archives/ac-i-htrn To whom Ivie Anderson married? Populiira Annie Kuebler lämnar Smithsonian och kommer att bö4a hos Mary I-ou Williams C-ollection at the Irstitute forJazz Studies Jane Vollmer asked? Discussion in DEMS arbeta at Rutgers University in Newark, NewJersey. Anrrie har arbetat med forsk- Both writers Barry Ulanov and Derek Jewell said in their books that ning kring Mary lou under många år vid sidan om arbetet med Duke. Ivie was married to Louis Bacon. That is wrong. This is to be read in För Annie är det ett naturligt ste& men hon kommer att saknas av Smith- an L.A. newspaper from 1941. Thanks to Steven Lasker about this sonian och alla Ellingtonvänner. information and the newspaper article. The Rhythm HotShots Vocalist Ivie Anderson seeks Divorce! ! This year "Heniing Dance Camp" is arranged again, just one hours drive ... tA is asking (1941) for a divorce from her husband, WilliamJohn- from Stocktrolm. It includes Lindy Hop, and Boogie Woogie son. They married 1925 and separated 1928... Jitterbug during weeks 2A-29-30-31. Last year abot 300 people came Herräng to Also Walter Collins and Marques C. Neal are said that they have leam dancing. They lived in tents and had a great time. Teachen are from been married to Ivie. the USA and Sweden. And sensationally Frank Manning, 85 yean old, is Patricia Willard says about Collins and Neal as follows: back ftom U$4 again. He participated in the film "Hellapoppin' in 1941. I met 1949150 Neal and he claimed that he was married to Ivie at the He is a legendary Lindy Hop- dancer from the 30 's at Savoy and Apollo end of her life. i can't tell if Collins was married to Ivie before Neal Theater, Harlem. In earlier yean Norma Miller, Franks friend since 1934 or not. No evidence to my knowledge. , also was a teacher in Sweden. Norma worked with Duke 1959 in'Jump Ivie 's recordings and history except the time with Duke Elling- ForJoy" with a group named "Norma Miller and herJazz Men". ton can be read in our bulletin from no 4. December 1997. In a Canadian produced TV-program called "Swing It", broadcast in February in Sweden, both Frank and Norma told us a little bit of the Dethänderpåstan Lindy Hop story from Harlem. En konsert med musik av Bach & Ellington gick av stapeln den 18 februari i Högalidskynkan. Konserten framfördes av Ulf Wessl€n, or- gel tillsammans med Peter Lundström, violin och Anna-Lena Eng- New CD:s ström. Marian McPartland spelar Ellington MinafavoritCD "The Single Petal of a Rose", CCD-4895-2, Concorde Record. medlemmar har bett om köptips av Ellington CD. Några Jan-Olov TheDUKEatFARGO 1910, Isaksson, en av våra medlemmar, har sammarställt de CD han tyck- er bäst om. Detta utan rangordning. Special 6Oh Anniversary Edition 1. "Fargo, North Dakota ",VJC-7O|9|2O-2 denT novembet 1940, en Stor''ville STCD 8376 / 17 (2 CD) r,anlig danskväIl med hela orkestern. Det är första Till 60-årsminnet av Fargoinspelningen finns nu en ny dubbel-CD-box kväll med orkestern och är i högform i bl.a. "Star- från Fargo den 7 norember 1940 med ännu en gång förbättrad ljudkva- dust". Inspelningen finns på LP och CD i flera utgåvor, sista litet. CD:n innehåIler en Booklet på 36 sidor ! ! Priset är dock lite högt, utgåvan, se mer under New CD:s. 370 kronor. Jack Jbwets skriver sin venion om lad som hände. 2. "The Blanton/Webster Band", l94O-42. En trippel-CD finns på RCA-BlueBird 5659-2RB. Den mest klassiska perioden av alla Duke-årgångar. Den finns dessutom på en mängd olika LP och Kommande CD CD. CD:n är en måste-ha CD för alla Duke-fans. 3. Smågrupperna från 1936-1939 med , Cootie Willi- Jerry Valburns DETS-SERIE ams, Johnny Hodges samt . Finns i en mängd olika Nu kommer snart vol)'rn nummer två i DETS-serien. Det ä Rick Ehren- utgåvor. Bl.a första inspelningen med "Caravan". zeller somskriver texten. Vilka inspelrringar som CD:n innehåller iir oklart 4. "Back To Back", Verve 527404-2, från februari 1959, med bl.a. just nu och när CD:n kommer på marknaden iir också osäkert.. Harry Edison, Johnny Hodges och Duke. En underbar inspelning En annan oklarhet iir n:ir "A Drum h a Wornan" kommer ut på med biuesnummer, som visar en Duke i högform vid pianot. marknaden. Enligt uppgift åir Columbia ,iinnu inte klar att släppa CD:n. 5. "lazz Party" Columbia, CBS460059-2, från februari 1959, med Tiisl Den karske korn-rner som DVD om man hjåilpligt klarar överföring- bl.a. Jimmy Rushing, Dizzy Gillespie. Dukes orkester med bl.a. en av tekniken från Kinescope till Video. nio stycken trumslagare. Mycket inftessant. 6. "" franska Columbia 472084-2, frän\4 irtli 796O. Togo Brava Suite, Storyville Record STCD 8323 Duke i en sextett med Nance, Brown, Hodges. Ny CD har kommit från Storyville med outgi\,Tra inspelningar från 1921. (LP 7. "Eilington Indigos" på Columbia CBS 463342-2 org. CL 1085), Det är studioinspelningar från New York med följande datum: 3 feb, 23 från oktober 1957. Helt andra tolkningar än man är van vid av feb, ä april, 13 mai,'28 iuni, 29 juni. Tidigare finru en Live-LP irspelad egna och framför allt andra kompositörers kända kompositio- oktober 1971 med namnet "The l,ondon C,oncert'', som innehåller "Togo ner. Underbara soloinsatser av , tp och Paul Gonsal- Brara Suite". Var danske DESS-medlem Bjame Busk har tagit fram denna ves, ts. CD från Ellingtons berömda "danska stockpile". 8. Carnegie Hall December ll, 1943. En dubbel-LP, Ember EMBD 2001. Ljudet är inte perfekt men underbara soloinsatser avJoe Live atThe Holl)'wood Bowl Concert, UniqueJazz Nanton och ett överraskande fint solo av WallaceJones. 9. "Early Ellington", en trippei-CD från MCA, GRP 36402 av Ste- RKO 1033 ven Lasker från DECCA-perioden1926-1937. Bl.a. ingår två num- Från August 31, 1947 ,liveinspelning 53:55 min, öwig information sak- mer, 13 september 1929, med , som steppar och nas. CD:n innehåller troligen allt material från vol. 1 av två tidigare pu- sjunger "Ain't Misbehavin"'och "Doin The New Low Down". blicerade LP-skivor från Unique.. Storslagen konsert tilt Willie Cooks Minne

GHBBB : GUGGE HEDRENIUS BiG BLUES BAND konserterade den kväll var det vännen "Jonte" 20 november på Fasching till minne av , som avled om som skötte grundmurandet morgonen fredagen den 22 september år 20O0. Gugge slåss ju som och gjorde det med självklar alla andra bandledare om spelmölligheter, och eftersom det av eko- auktoritet, men också med någ- nomiska skäl är vanligare att smågrupper engageras har GHBBB of- ra verkliga solopärlor. Trombo- tast fått reduceras till en mindre besättning. Så dock inte denna kväil nisttrion skötte sig med den på Fasching i DESS regi och på grund av Gugges personliga starka äran och pappa G:s son "Dick- intresse av att få hedra sin vän Willie Cook efter 11 års samarbete. en" hade som oftast mest att Ekonomin kom i andra hand denna kväll när Gugge sammankailade göra med solomiken, och han de främsta musiker han haft under åren. Bandet bestod av 15 man är verkligt driven med ett per- plus den helt unike Claes Janson, som aldrig giort undertecknad be- sonligt spelsätt som gör honom sviken. Allt han gör präglas av integritet, från lättgods till så svåra efterfrågad i många samman- saker som kvällens "Lush Life", en musikalisk tur,a som stjälpt många hang. Owiga trombonspelare ambitiösa sångare. Gugge själv har svårt att i alla sammanhang låta var Anders Norell, som inte bli att kverulera över de villkor som råder när det gäller bidrag till hade så mycket att göra solis- jazzen o.s.v., men vid sidan av är han en lysande konferencier med tiskt och Sven Larsson som många humoristiska infall och verbal som få. Han skriver dessutom nästan aldrig speiar solo, men spännande arrangemang och han skriver utvarie stämma med lösare Iägger den mulliga botten som pictur än innehållet i många andra tryckarrangemang, vilket gör får klangbilden komplett. honom ännu större. Hans verkligt spännande pianointroduktioner Trumpetarna då?Jo, i spet- och solon gör honom till en av de största storbandsledare, som vi har sen solistiskt som så ofta -Bos- haft i detta land. se Broberg ! ! Vi citerar vännen Gugge höglciser om Willie ur Duke's Kvällens besättning där undertecknad av naturliga skäl (en bara Sten Holmqvist: "Han vet inte ö vers atta sve nska me mo arb ok. delvis besvarad kärlek till insuumentet) böriar med alla fem med- hur bra han är, det är absolut Fotograf Harley Bardh lemmarna i sax-sektionen, som oftast förekommer i olika upplagor världsklass". Aven Tomas Dri- av bandet, har nästan alltid altsaxarna Wåge Fin€r och Henrik Blom- ving (som har ett härligt sound i flygelhornet) hade några fina solo- md i frontlinjen. De delar broderligt på förstasax-stämmorna och inpass och till sist naturligtvis Mårten Lundgren, som några kvällar båda är solister av rang. Tenoristerna för kvällen var Anders Lindskog tidigare hade spelat med danska Niels Jörgen Steens A-team på Kon- och Håkan Werling. Anders är en favorit med lågmält men spän- serthuset. Denna till Danmark utflyttade supettnrmpetare har allt nande solospel med Lester Youngs ande svävande över sig, men den som behövs för att ge oss fina jazzupplevelser. mera sällan hörde Håkan Werlins uträttade denna kväll stordåd. Var- Trummorna? Varför har man två trummisar undrar många? I för är han oftast undangömd hehma i AMka ? Han hör hemma på Gugges fall är svaret att de kompletterar varandra suveränt och går de stora estraderna. Slutligen 5:e saxstämmans traktör, som hos Gug- aldrig i vägen för varandra. Det ger bandet tyngd och swing pä sam- ge numera är antingen Erik Nilsson eller "Jonte" Högman. Denna ma gång. Jesper Kviberg är kanske intressantaste jazzsolisten, men Måns Ekman har den tlrrgsta auktoriteten och utan en verkligt "tung" trummis fattas en viktig bit i ett storband. Slutligen basisten Håkan Tryggeq som vi bara hört en gång tidigare. Vi citerar här gärna Povel Ramel, som en gång lär ha sagt "Bra är inte ordet". Där använde han det för att siingra sig ur en svår knipa, men här gör vi det bara för att honorära en komplett basist, både komp- och solomässigt. Kort sammanfattat: Detta 15-mannaband plus vännen Claes Jan- son borde få många, många f lera tiilfällen att visa hur bra det kan bli om hjärtat är med. Här fick legenden Willie Cook en suverän hyll- ning, såväl musikaliskt som i väl valda ord av herr Kapellmästaren slälv under kvällen: Bra är inte ordet.

Nalle Nilson

PS Vid Willie Cooks begra',rring spelade duon Gugge, orgel och Wåge Finör, altsax. På plats fanns även Willies son Wambi från L.A. Willie kommer att få sin gravplats i USA. Bo Broberg, Mårten Sandberg och Tbmas Driving, vilkn trumpettrio! Fotograf Harley Bardh

Gugges orkester med bl.a. Wåge Finör.

Fotograf Harley Bardh o ARETS ELLINGTONPruS TILL NILS LINDBERG "En dalkarl i iazzens landskap"

Nils Lindberg, värdig vinnare av årets El- Iingtonpris, var lågmäld och sympatisk centralpunkt vid klubbmötet den 27 no- vember. Gagnefpoiken som inte blev or- ganist fast han präglats mer av psalmer än locktonerna från folkparken, berät- tade om sin uppväxt med radions Sey- mour Osterwall och Thore Ehrling, och om hur prästens son till slut fick upp öronen för Duke Ellington vid en kon- sert i Stockholm 195O: 'Jag hade ont i huvet i en vecka....."

Den upplevelsen tog honom till Musikhög- skoian och ett 70-talssamarbete med . Cirkeln slöts när Ellington erbiöd ho- nom ett samarbete, som dock aldrig kom till stånd därför att Duke blev sjuk. The rest is Swedish jazzhistory... Naturiigtvis tog Nils Lindberg flygeln till hiälp för att ge sin ungdom och sin uppväxt skarpa konturer - en dalkarl som vandrar i jazzens landskap. priskommitt€ordförande "lazzin' DUKES" var aftonens musika- Nils Lindberg mottager sitt Ellingtonpris av Ake W Edfeldt liska inslag och fångade med sin kyrkligt Fotograf Harley Bardh uppstramade version av vad som uppfattas som Ellingtons religiöst inspirerade kompositioner. Ursprunget till Jazzin' DUKES bestod av följande medlemmar: Lars Stiernfeldt den gudomliga inspirationen kan ibland med skäl i frågasättas tp, Rune Falk cl-ts-bs, Erling Torgelsson tb-arr och orkesterledare, (tycker jag) , men visst blev det ganska niutbart - inte minst på Christer Langborn gt, Rolf Leidestad p, Höddi Björnsson b. grund av frånvaron av slagverk. Ett snällt, men också sympatiskt Kvällen avslutades med en videofilm från 1960. Det var en TV- sätt att utnyttia Ellingtons musik på. show medJo Stafford som värdinna och medverkande var Rosemary Clooney och Ella Fitzgerald. Showen avslutades med en duett mellan BO HOLMQVIST Ella och Jo i en gungstol modell större.

Rune Falk styr och ställer med klarinetten. Fotograf Harley Bardh Fullt hus kan man säga i storu salen. Fotograf Harley Bardh Svängrg minneskväll på Nalen och "inget trist seminarium" kring mycket saknade Tesse

Orden var Arne Domnerus - inget seminarium skulle det bli kring ter redan 1943-1946. Många gjorde honom dock rangen stridig den- minnet av Gösta Theselius denna tisdag den 6 februari lo'"ade han na afton, framförallt Lars Erstrand på ett överdådigt spelhumör. Det från estraden i DESS-kvällens inledningsskede. Inget seminarium men drog ner stormande iubel i en "konsertversion" av "How High the väl en rad respektfulla och retrospektiva grepp i notbuntarna från Moon" och efter en grann "Cherokee" i Gösta Theselius arrange- den tid det begav sig, d v s de korta och intensiva decennier då svensk mang hade alla de drygt 500 i publiken funnit kvällens superfavoiit. iazz drog ovärderlig nytta av Gösta Theselius begår,ning. Från de Domnerus solospel den här kvällen skall vi minnas för haru insatser sista krigsåren i 40-talets mitt och fram till 7O-talets börian, flödade i Barney Bigards "Barney's Goin' Easy" och eternellen "Body and arrangemangen ur Theselius notpenna och även om skivinspelning- Soul" - båda på klarinett för altsaxen Iät han bla Rune Falk giänsa ar under eget namn inte ens når upp till siffran 10 i jazzdiskografien med i "Sunday" där också Georg Riedel kom till sin fulla rätt som hade han ett finger med i det mesta som hände. den mästerlige basist han är. TVå pianister fanns på plats: Monica Huruvida han var ett "geni" eller inte behövdes nu dock inte Dominique, (dessutom kvällens konferencier), och Kiell Öhman, väl utredas denna Nalenafton, det räckte med att konstatera att Tesse samspelt inte minst med Erstrand. hade sina geniala ögonblick och att de blev ganska många. Han var En mycket njutbar konsertdel, och sen en lagom svettig svängom ett barn av sin tid vilken liksom så många andra unga musiker lärde till Ballroom Big Band - dessutom en lam session-liknande efter- sig grunderna i en militärmusikkår (Svea Livgarde) innan han böria- släckning i Harlem med "Dompan" och hans medmusikanter. Av de äntra landets nöiesesftader. trängseln att döma också en sucCd, men där var abonnerat av datafö- Vad som sedan hände skulle dock gott kunna räcka till ett flertal retaget Sigma som fyllde ungefär halva Nalen och säkert med stor seminarier någon annan gång - när Dompan räknade in "Flying glädie såg sin framgångsrike ägare Dan Olofsson dela ut årets Sigma- Home" i Tesses tappning var det ett, som han sade, "typiskt Skansen- pris till Arne Domnerus, sirligt harangerad av professor Äke Edfeldt arrangement", skrivet med tanke på den av räknenissarna utmätta som företrädare för Ellingtonsällskapet. tid, som den dansande publiken antogs snurra runt på banan under Men det var faktiskt inte Sigma som \.?r kvällens arrangör fast loppet av en "stack" (dvs två låtar). I Lionel Hamptons framföranden det stod så i mitt program. Det var Duke Ellington Society of Swe- av "Flying Home" förväntades saxsektionen vid ett ställe i exekve- den. Det är mot styrelsen i detta illustra sällskap beröm - eller kritik randet att hoppa över notställen och gå ner i spagat. Det slapp poi- - skall riktas. Och även om jag själv är en i kretsen tycker iag att det karna i Curt Siivrnarks med rätta prisade Ballroom Big Band som bör bli mer ros än ris. Vilket framgår av ovanstående. Fast nästa gång med framgång bildade bakgrund till kvällens solister. skulle jag gärna önska mig ett seminarium av allvarligaste slag!!!!! Arne Domnerus var naturligtvis kvällens fixstlärna - han hade stolen bredvid Tesse bland saxarna i Lulle Ellbois Vinterpalatsorkes- Bo Holmqvist

Vid utdelningen av Sigma-priset f ramfördes föliande motivering avAkew Edfeldt: Med motivering: Förebild och normsättare under femtio år av svensk iazz Ett namn som för de flesta av oss är slmoq.'rrrt med "den svenska jazzens guldålder". Utvecklingsbe- nägen utan att någonsin gå bort sig i proteströrelser eller med experiment för experimentens egen skull. Obestridd mästare på sitt eget irutrument. Kort sagt, en iazzmusiker tagen direkt från "Smoke Rings" "List of Choice"

Tilldelas Arne Domn€rus Sigma Stipendium år 2001

Dan Olofsson Göran Wall€n Arne mottager sitt Sigmapris av Dan Olofsson, Sigmas VD, och Georg Riedel ler i bak- lD Siema AB ordf. DESS grunden. Carin Tbhler överkimnar blommor i stora salen. Fotograf Harley Bardh T-i' -;^-::

'a:;;

Lars Erstrand i högform r Trångt i Harlem var det ockå! Fotograf Harley Bardh "Cherokee". Fotograf Harley Bardh kombination det än gäller. Här fick vi höra bl.a. MiltJacksons "Reu- Eftersläckningen i Harlem nion Blues", en av mina favoritlåtar, och sedan Henry Nemos "Don't Efter en fin konsert i stora salen (som Bo Holmqvist skriver om t.v.) Take Your Love From Me", en melodi som Siljabloo tyckte mycket förflyttade iag mig så småningom in till Harlem, där ett efterspel om att siunga. Brakande applåder för Lars förstås som alltid. Han är ägde rum. Och där blev det verkligen en toppenkvälll Vilka musi- den verserade, visuelle och virtuose världsartisten! Avslutande sätt- kanter vi har! ! Medverkande var Arne Domn€rus, Lars Erstrand, Kjell ning blevArne medJan och då spelade de bl.a. Paul Desmonds "Take Ohman, Hans Backenroth, Aage Tänggaard, Jan Lundgren samt Mo- Five" en mycket suggestiv melodi. nica Dominique i olika konstellationer. Vi fick också i den andra Det var en mycket trevlig kväll, men tröttsam - i Harlem fanns avdelningen några nummer av magdansösen Rozita Auer, som också endast ståplats. Jag stod i två och en halv timme och trängdes (inkl. sjöng till komp av Monica. Det böriade med att Lars och Kiell - tro- paus och samtal med trevliga jazzvänner) - men vad gör man inte för gen och fin medmusikant till Lars -Hans och Aage exekverade några att få höra dessa urskickliga musikanter. nummer, därefter r,ar det Arnes tur att spela med Monica. Arne var hela kvällen på ett ypperligt humör som kom till uttryck i humoris- Barbro Matsson, Solna tiska presentationer och härligt spel - och som det svängde om Mo- nica! Kompet i Harlem, Hans och Aage, var förstås genomgående PS. Ide€r om ett seminarium finns, dock gäller det att få fram pengar superbt. Inte minst var det roligt att se Aages glada minspel - det och ett visst arbete måste göras för att t ex planera framförandet av s''ntes att han trivdes. "Tesses" arrangemang. Det blir frågan om både en konsert och ett Sedan äntrade Lars estraden igen - den här gången med Jan. Jan seminarium med föreläsningar och för allt detta krävs betydande är ju en alldeles utsökt pianist, som alltid är skön att höra, vilken insatser.

[an och Arne var lyhörda när Hans kom loss i Harlem. Aage i avslutningsnuffiret, Hans, Monica och Arne lyssnar intresserat. Fotograf Harley Bardh Fotograf Harley Bardh

DEN 5 FEBRUARI DVS. DAGEN INNAN SKREV SVEN MALM FÖLJANDE ARTIKEL UPPLEV EN KL+SSTSK I SV. DAGBLADET. SJÄNKLART TILL VÅR STORA GLÄDJE. * NALENKVÄIL + DANSNoNsrop - CABARET - SToRBAND - SwrNG - Jazzlegender hyllas SprsA - JTTTERBUGG - TRÄFFPUNKT - Pop - BucG - JMz - R0cK'N'RoLL - DANSUppvrsNrNG En Nalen-kvälI med mycket nostalgi, Duke Ellington och "Smoke Rings" Anderson blir Festligt o Folkligt. Fullsatt det på tisdag kväll när svenska Ellington-sällskapet delar ut årets Sigma-pris på 15.000 kr Dansnonstop: till en musiker som verkat, som det heter i prismotiveringen, i Leif Andersons anda. 31.3 - Ballroom Big Band & Nicopia Blue Förra året när priset för första gången delades ut var pianisten Jan Lundgren mottagare. Session 21,4 - Sound 0f Swing Big Band & I år, det kan redan nu avslöias, får Lundgrens mentor, Arne Domn€rus, priset. Kvällen är Jump 4 Joy 19,5 - Leii Kronlunds Storband & därtill utformad som en hyllning till en annan stor svensk jazzprohl, saxofonisten, Anders Linder & Jumping Jacks pianisten och arrangören Gösta Theselius (1922-76) vllken tillsammans med "Dompan" period Thore Ehrlings orkester. Theseiius spelade en central roll som Cabarel varie kväll med etablerade under en satt i artister och nya förmågor arrangör och inspiratör under den svenska iazzens första guldålder på 50-ta1et. Ett av - se ww.nalen.com hans bästa verk hette Without a Key" för en klartett med bl.a. Ulf Linde på "Three fnfo: 08-6'15 03 67. vibrafon. Nalen-kvällen innehåller fiera prov från Theselius penna, dels med Arne Dom- 0t- * REGERINGSGATAN 74 * *fiqa6,"-. ndrus sextett, dels med Curt Silvmarks orkester som står för dansen. Monica Dominique Ailangot: Sällskapet Nalens Vännet =Weiilo: är konferenciär. lFleiti.n., kan köDas direkr hos ombud# I oi R t x rl tör BiljettDireld eller bokas på telefon Sven Malm 077-170 70 70. Hittills - Feslligt . Folkligl . Fullsatt "Duke Ellington" Un genio, un mito byAntonio Berini/GiovanniM. Volont€

This book about Duke Ellington, is wlitten in the Italian language. We have now got the original writing of the foreword by Leonard Feather in English from ltaly. With permission by Mr Berini and Mr Volont€ we are glad to be able to publish the foreword of the book in oul Bulletin. First the letter from Leonard Feather to Mr Berini and Mr Volont6: To Antonio Berini, Giovanni Volont€ as well as everybody else connected with this grand project, I offer my congratulations and good wishes for undertaking what promises to be the most valuable and comprehensive Ellington undertaking ever committed to print. I am proud to contribute this small part of it.

PREFACE FOR "DUKE ELLINGTON" WRITTEN BY LEONARD FEATHER

Hearing about this, Duke one day presented himself at my apart- Duke Ellington is not dead. ment in Greenwich Village and talked seriously of the need to get Last week he was seen and heard throughout the United States as me back to work. I never forget his kindness it was something he subject of a television documentary. This week a batch of CDs didn-t have to do, yet he extended himself, and the result was an arrived, all containing previously unissued Ellington gems. Short- association that lasted for several years, with the publishing com- ly the Ellington orchestra itself will be visiting us, with Mercer pany and with Mercer Records. Though he was under contract to Ellington at the helm. And by the time these words are read, Ed- Columbia, Duke gladly took part in some Mercer sessions, most ward Kennedy Ellington will stand tall and proud as the subiect of memorably the two piano duet dates with . The a lifesize statue at the corner of 110th Street and 5'h Avenue in New informality of those occasions (except on one marvellous prear- York. ranged tune, "Tonk"), left no doubt of Duke's gift for sponta- Ellington, in short, lives on vicariously through these and oth- neous and interactive creativity. er sources. Two decades after his passing, his presence ia almost Often over the years I heard stories about Duke's composi- palpable. Hardly a day goes by when I am not reminded of him in tions, rumors that he was not in fact the writer. James Lincoln some way. I find my mind drifting back to the day when, as a Collier, in the most pretentious and calculatedly controversial book teenaged iazz fan in London, I first heard in petson the unique ever written about Duke, made accusations along these lines. The orchestra whose music I had been devouring via records, some of facts are not simple; Duke did indeed add his name to works that them imported at exorbitant prices were at least partly written by others, but what from America, the land of my dreams. he contributed, either by adding and altering The scene was the London Palladi- certain passages, or through his genius for um, where Duke headlined the show orchestral textures and voicings, usually made with an act that included the singing the final results no less his own then those of and dancing then considered necessa- whatever a sideman had initiated. ry to a vaudeville act. The critical reac- I have read stories about music brought tion was mixed: in 1933 very few wri- in on scraps of paper, or head atrangements ters dealing with music had any idea concocted with no written music at all. In the what iazz was all about. For some of case of simple melodies, or riff tunes like "In us, though, this was a glorious expe- a Mellotone", there is some ffuth to this; but rience, made even more memorable by I know from personal experience (watching the maestro 's suavely compelling per- Duke at an updght piano, writing in the si- sonality. Ience of his office on ) that some of From the day until now, more than the most magnificent work was his alone. six decades later, Duke and his music If proof is needed, listen to the original have been an integral part of my life. 1930s versions of "Diminuendo and Crescen- He became more than a distant idol do in Blue". Unlike many Ellington works, this when I got to interview him backstage was essentially an ensemble product, based at a theatre in Chicago in 1936. Among partly on a minor blues, but so brilliantly con- other subiects we talked about his teen- structed of complex and interwoven themes aged son Mercer, then studying the sax- that there is no way it could have been the ophone; Duke had no special desire to brain child of any pen but Duke's. In my view raise his only child as a musician, and it was the all-time greatest masterpiece among as Mercet's book revealed many years the relatively short works, iust as "Black, later, they had a strange off-and-on re- Brown & Beige" ranked tall along his exten- lationship that until Duke's final de- ded pieces. cade, when he hired his son to play Billy Strayhorn had ioined the band by the trumpet (but mainly to manage the band's affairs). time "Black Brown &Beige" was written, but Swee'Pea contribu- My own association with Duke began officially ir'late 7942, ted very little, if anything. Duke and Billy enjoyed teasing friends when he was preparing to give his first Carnegie Hall concert. (and the sidemen themselves) by answering evasively about who Later in the 1940s I worked with him on his short-lived radio talk wrote what, in any work that carried their dual credit lines. The show, and in the '50s I had a brief stint trying to run his music truth is that sometimes they themselves forget where one left off publishing company before joining forces with Mercer to form and the other began. The stories about the E.S.P. between them Mercer Records. are truth. Over those years I became aware of Duke's virtues and vani- If Strayhorn in retrospect seems to have earned less credit than ties, his talents and failings. It-s true that he was an enigma to he deserved, this reflects the difference in attitudes between the whom almost nobody could become truly close; his only genuine two; whereas Duke proudly and readily took credit for everything passion, other than music, was reserved for his parents, who died he did (and a few things he didn't do), Strayhorn was the epitome in the mid-1930s, and his sister Ruth, who has outlived him. of laissez-faire, seemingly not concerned with the personal and Because of his reputation as someone who kept his innermost financial rewards. "Take The A Train" was one of the relatively few thoughts to himself, Duke seemed to some outsiders a cold, self tunes on which Strayhorn had the sole composer credit; as often centered individual. This was in reality as cover for his true feelings. as not, Duke's by line would appear alongside Billy's. But Duke was I found the measure of his warmth after my wife and I were grave- not greedy in terms of denying Strayhom-s immense conftibution; the ly injured in an automobile accident in 7949. It took me almost a notes he wrote for the album "And His Mother Called Him 8111", the year to recuperate, and during that time I found very little work, famous posthumous collection of Billy's works played by the orchestra, confined as I was to my home. attest to the warm affection in which Ellineton held him.

10 Duke had no problem pla)4ng arrangements by many others. woman, everyone submitted to his charm. He did not suffer fools When Louis Beilson joined the band he proclaimed him not only the gladly, nor did he suffer anyone who openly disagreed with him. band's greatest drummer ever, but also a talented composer whose I only know of two men whom he trusted implicitly. One was Dr originals such as "The HawkTälks" and " Ortseam" (Maestro, Bellson's Arthur Logan, who for many years was his personal physician and on nickname for Duke spelled backwords) he was happy to play and whom, as a confirmed hypochondriac, Duke relied almost to excess. plug. He was never an''where without a big bag of pills prescribed for him Gerald Wilson, though never a regular member of the band, tur- by Logan. They were very tight personal friends, and when Logan ned in a few valuable charts such as his own "Imagine My Frustra- died mysteriously in 1973 after a fall from a bridge, one rumor was tion", recorded by the band with Ella Fitzgerald. , of cour- that he had committed suicide after learning to horror that Duke had se, \n/as an important contributot less as composer than as an aide cancer. who extracted many years in putting things together. Duke's other longJasting friend was Haroid (Bob) Udkoff, who ' role has been hotly disputed. If it is true that but had the advantage of not wanting anything from Ellington but his for Mills, none of us might ever have heard of Duke, it is also unde- friendship. A fan and follower since his teens, Udkoff went on to - niable that Mills name appeared as co-composer on countless songs become a wealthy swimming pool manufacturer. Over the years he (even instrumentals ) to which he contributed nothing. Duke put up accompanied Duke on many band tours around the world. Udkofl with this because he was a man of infinite patience who didn't want as much as anyone now living, could write to tell. to rock the boat while it was sailing so smoothly along. It has been observed that Duke's biography, "Music Is My Mist- Other victims of Irving Mills- acquisitiveness were the ano- ress", was badly flawed because of its Polyanna attitude; he refused nlanous lyric writers who worked in his office for small wages and to say a negative word about anyone or anything; the result was a saw their work appear under the byline of Mills, who couldn't read superficial work written in a hurry to satisfy a publisher who had music and, as far as I could discern, had very little to do with the paid him a hefty advance. Even , who worked on it lyrics either. Not until 1939 did Duke become incensed at some of with him, could not draw him out. (At one point Stanley and I had Mills' tactics; he moved out and tie association, helpful as it had talked about collaborating on this proiect, but I lost interest when I been to both men, came to an end. realized that Duke simply had no interest in becoming involved). Just how patient was Duke? Is it really ffue that he would put up Perhaps, though, that was as it had to be. After all, the whole -s with limitless bad conduct among his sidemen in order to keep the world, to paraphrase one of the maestro favorite clich€s, loved Duke peace? Well, yes, up to a point, if the men-s talents (as with Gonsal- Ellington madly; it seemed only right and logical that he should de- ves and Nance, who had maior narcotics problems) compensated for clare he loved evervbodv else in return. their misbehaviour. But one day in 1953 I remember getting a frantic phone call; "Leonard, this is Edward. I need a bass player and I need Leonard Feather one right away". As it turned out the shenanigans of Mr. Mingus, who had physical run-ins with both Tizol and Tony Scott, had ex- hausted Duke-s patience. I promptly called my friend Oscar Petti- ford and sent him to the Apollo Theatre in Harlem to reloin the band. Ellington som mest Intime av Leonard Feather How self-centered was Duke? Just as much as any genius had the Del 3av3 right to be. His dream world was a world in which everyone was his Vi blev tyvärr t'"'ungen att hoppa över ett nummer med friend, everyone catered to him and, in the case of any attractive L. Feathers artikelserie, beroende på platsbrist i detta Bulletin- nummer. I stället kommer sista delen av Leonards Feathers artikelserie fÅn 1957 /58 i nästa nummer. DESS.MARKNADEN Annonsera till fönäIining det Ni inte vill behålla, efterlys det Ni önskar Er av böckeq, skivor eller annat iazzrelaterat material Utnyttia denna gratistiänst för DEss-medlemmar. Plocerlng.^t- Dock högst 20 rader - namn, telefonnummer . eller e-postadress obligatoriskt.

TILL SALU (porto tillkommer på nämnda priser) Pris förs"älcring

l. "Ilazzens Kvarter" av Olle Helander frän1952, 150 kr Placeringsförsärkring rir en kapitalfttrsiikring dzir du paperback på svenska placerar minst 250.000 kronor i fonder. Försiikringen ger 2. Souvenir - bagen från 1994 finns att köpa. 30 kr dig möjlighet till hög avkastring, samtidigt som du beskaftas på ett glrnsamt sätt. Var Placeringsförsiikring 3. "lazzen går vidare" av Carl-Erik Lindgren 100 kr ger från 1958, paperback dig aktiv och professionell fondförvaltring.

4. Magnus Lindgren, tenorsax, hans första 120 kr Du har en egen placeringsrådgivare och far regelbundet CD-irupelning, akluella porffoljförslag. Fondutbudet är och du "Unexpected Call from the Duke". brett Inspelad den 28 sept. 1998, med enbart valjer sjdv var pengarna ska placeras. Ellingtonkompositioner. Om du avlider far dina efterlevande ut 101% av fond- 5. Brick Fleagle & Rex Stewart "Previously 100 kr unissued", lajrc Rec 37 andelamas vrirde eller mer om du har valt ett höere Inspelad: 22 augusti 1945 och 23 iul1 1940. efterlevandeskydd.

6. "Eddie CondonsJazzbar", paperback pä svenska 50 kr Visst låter det intressant? Kontakta oss så berättar vi mer.

7 . "Hornet" av John Clellon Holmes, 50 kr paperback på svenska

8. "Gata Regerings 74" av Hans Fridlund 22O kr lazzfolk i Arne Domn€rus Nalenkvarter EI letiflrsäkringar E-mail: [email protected] w.lansforsakringar.se/stockholm 08-562 830 00 eller Göran Wall6n, tel: 08-96 52 34

I1 Bubber Miley Discography, Paft 7 March 15,2001 By: Bo Scherman, Göran Eriksson, Nils-Gunnar Anderby and Göran Wall6n.

Recordings of Bubber Miley, except with Duke Ellington and his ROSA HENDERSON (vcl), acc. by Three Hot Eskimos: unknown (tp), Orchestra, including sessions for which he has previously been unknown (cl), Cliff Jackson (p). Iisted, but on which his presence is doubtful. The initials BM will New York, May 74, 1926 be used for Bubber Miley throughout the discography. Here Comes My Baby Yo 1O27, OrE 1006, Please send us your additions, corrections and other commen- Document DOCD-5403 ts, which will be noted after the last section to the discography. Chicago Policeman Biues Yo IOZI, Document DOCD-5404 Both titles also on Retrieval RTR 79016 CLARENCE WILLIAMS, January 22, 1926 (see part 6). The last line of Rev. Oriole 1006 DeweyJackson-s Peacock Orchestra. the note was omitted. The last sentence should read: Nofe: Dixon-Godrich list Thomas Mords or BM (tp), Bob Fuller (cl), We are certain that the musicians are exactly the same as for the prob. Louis Hooper or poss. CliffJackson (p). Rust has previous session but without the clarinet and tenor man. There is no (tp), Bob Fuller (ci), CliffJackson or Edgar Dowell (p). It is aurally washboard audible. neither Morris nor BM. Metcalf is a better suggestion, but we are still doubtful. The clarinet player has a very approximate sense of harmo- LOUISE V,ANT (vcl), acc. by Perry Bradford's Mean Four: unknown ny, to say the least! Bob Fuller is certainly no genius, but at least he (tp), unknown (tb), unknown (cl), presumably Perry Bradford (p). plays more accurately than this man, and he has a different tone. The New York, c. March 18,7926 piano playing is very typical for CliffJackson. 74055-A Pensacola Blues oK 8310, Document DOCD-5353 DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA, New York, June 21,1926 74056-A New Crazy Blues oK 8310, (Gennett, 2 titles). Document DOCD-5353 Nofe: The above personnel is Iisted by Dixon-Godrich and Rust, and GEORGIA STRUTTERS: Perry Bradford (vcl, dir), Jimmy Wade (tp), we cannot improve on it. In the loose leaf edition of Walter Bruy- William Dover (tb), Arnett Nelson (cl-1.as-2), Antonio Spaulding? ninckx' "60 years of Recorded Jazz", tJte trumpet player is listed as (p), Stanley Wilson (bj); a c)'rnbal is heard at the end of the first side. BM, Johnny Dunn or June Clark. It is aurally neither of them but a New York, August 6, 1926 much inferior musician. f4Z5l2-2 Everybody Mess Aroun' -1,2 Ha231'-H, Arcadia 2009 142513-3 Georgia Grind -l Ha 237-H, Arcadia 2009 SARA MARTIN (vcl), acc. by Clarence Williams' Blue Five: BM (tp), poss. (tb), poss. or Don Redman (as), Same personnel. Clarence Wiliiams (p), poss. Buddy Christian or Leroy Harris (bj), New York, October 21,1926 Henry "Bass" Edwards (bb). 142854-3 Wasn-t It Nice -1 Ha 311-H, Arcadia 2009 New York, Marc}:'25, 1926 742A55-3 Original Black Bottom Dance -1 Ha 311-H, Arcadia 2009 74O72-A Brother Ben oK 8325, Nofe.'Rust suggest BM (tp), unknown (tb), Herschel Brassfield (cl,as), Swaggie JCS 33751 Mike Jackson (p), Gus Horsley (bi), but it is a completely wrong per- 74073-A The Prisoner-s Blues oKB442 sonnel. Jimmy Wade's band, originally from Chicago, was in New 74O74-B Careless Man Blues oK 8325, York, June, 1926 to AWil, 1927, and these are two of the sessions Perry SwaggieJCS 33751 Bradford organized for the group (see Bradford's autobiography "Bom 74O75-A How Could I Be Blue oK8442 with the Blues" and Ernest S. Virgo-s article in Le Point duJazz No. All four titles also on Document DOCD-5397. 1a, pp. 95-%). Arnett Nelson's very personal clarinet style is easily Nofe: Dixon-Godrich and Lord's Clarence Williams discographyhave recognizable on these sides, and Wade and Dovet can also be identi- BM for the firs! third and fourth title and a different, unknown tp fied aurally. for the Prisoner's Blues, unknown (tb) and Cyrus St. Clair (bb). Rust has ?BM all the way and the rest as the others. We are certain that BM PERRY BRADFORD AND HIS GANG: Perry Bradford (vcl, dir), prob. plays on all four titles and that the brass bass player is the same as for Jimmy Wade (tp), william Dover (tb), Arnett Nelson (cl-1,as-2), the previous 1926 Clarence Williams recordings, "Bass" Edwards. Antonio Spaulding (p), Stanley Wilson (bi). Unfortunately, Miss Martin belts out her lyrics loudly and close to New York, Decembel, 1926 the microphone throughout tJre session, leaving little space for the 74428-A Orisinal Black Bottom Dance -1,2 OK 8416 musicians, but Bo goes with the Ellington front line, while Göran E 74429-A Kansas City Blues -1 oK 8416 is not sure about Irvis and Hardwick, thinking that the alto playing is Both titles also on ParlophoneE PMC 1174, Swaggie S 1270, too straight for the latter. Document DOCD-5353. Note: Early editions of Rust and the booklet of Document DOCD- CLARENCE WILLIAMS STOMPERS: BM, Thomas MoITis (tp), ChAT- 5353 have an entirely different personnel with BM on trumpet. Ho- lie Irvis (tb), Don Redman (cl-1,as-2,vcl-3), Clarence Williams (p), wever, according to articles in Storyville 61 and Le Point du Jazz No. Buddy Christian or Leroy Harris (bi), prob. Cyrus St. Clair (bb). 14, this is one of the sessions Perry Bradford organized for Jimmy New York, Aprll 7,7926 Wade's band from Chicago during its stay in New York. This also York- 74090-B JacKass Blues -2 oK 40s98, 16237, seems likely aurally, although we think it sounds more "New FontanaH 6B20B8TL ish" than on the Georgia Strutters session. In any case, it is definitely 74O97-B What-s The Matter Now? -r,2,3 0K 40598, not BM on trumpet on aural evidence. Later editions of Rust have Natchez NLP 3004, the above personnel, except that he lists the clarinet and alto saxop- Both titles also on Retrieval FJ-121, Classics 718. hone player as unknown and erroneously adds an unknown drum- Nofe: Rust has foe Nanton (tb) and unknown (bb), Lord-s Clarence mer (not audible). Williams discography has poss. Charlie Green (tb) and "Bass" Ed- wards (bb), the sleeve of FJ-121 has unknown (tb), Ernest Elliott? (as) MARTHA COPELAND (vcl), acc. by BM (tp), Cliff Jackson (p). and St. Clair (bb). We all finally agreed that the trumpet players are New York, December 21,1926 Morris and an off form BM, after Göran E had expressed some doubt 143203-1On Decoration Day (They'll Know Col 14189-D about the latter at first. The trombonist is aurally lrvis, although he Where To Bring Your Fiowers To) plays note for note the standard solo on JacKass Blues recorded by 143204-3 Foftune Teller Biues Col 14189-D Charlie Green twice with Fletcher Henderson. The alto sax player is Both titles also on RST Blues Documents BD-2071 and Document clearly Redman, who also doubles on clarinet. The brass bass man DOCD-s372. plays long notes and a more legato style than "Bass" Edwards on the previous Clarence Williams and Sara Martin sessions with BM and is probably St. Clair. The discography will be continued in the next issue