Svea Älvs Geologiska Tidsstälijning
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER. ·C. Avhandlingar och uppsatser. N:o 347 ÅRSBOK 2 r (1927) N:o 2. SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLIJNING EN POLLENANALYTisK STUDIE I ANCYLUSTIDENS GEOGRAFI AV L E N N A R T VON P 0 S T MED 2 TAVLOR ERTERSKRIFT : ANCYLUSTIDENS GÖTA ÄLV ENGLISH SUMMARY: THE GEOLOGICAL AGE OF THE SVEA RIVER Pris 3. o o kr. STOCKHOLM 1928 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 272819 SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER. c. Av handlingar och uppsatser. N:o 347 ÅRSBOK 2 r (1927) N:o 2. SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLI--NING EN POLLENANALYTISK STUDIE I ANCYLUSTIDENS GEOGRAFI AV L E N N A R T VON P O S T MED 2 TAVLOR EFTERSKRIFT: ANCYLUST IDE NS GÖTA ÄLV E N GLISH SUMMARY: THE GEOLOGI CAL AGE OF THE SVEA RIVER STOCKHOLM 192 8 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 2728!9 INNEHÅLL Sid. Inledning . 3 De pollenanalytiska tidsbestämningarnas princip och planläggning 6 Sveapassets traktdiagram . • . • . 12 De pollenanalytiskt undersökta stationerna inom Svea älv 17 Pollendiagrammens vi ttnesbörd rörande Svea älvs utvecklingshistoria 31 Svea älv och den sydbaltiska Ancylustransgressionen . 36 Svea älv och Storvänern. - Ancylussj öns höjd över havet 47 Svea älv och Västkustens nivåförändringar. - Anknytning till den arkeologiska tidsföljden . 58 Sammanfattning. - Kåsebergastubbarna och Darssertröskeln 68 Yoldiahav, >An cylushav> och Ancylussjö 73 Citerad litteratur . 83 Efterskrift: Ancylustidens Göta älv . 84 English Summary . 100 Anmärkning efter tryckningen . 130 Inledning. I föregående avhandling i denna årsbok ( S. G. U. Ser. C, N :o 346) fram lägger Henrik Munthe resultatet av de undersökningar i terrängen över »Svea älv» vid Degerfors/ vilka utförts av Munthe 1916, av mig 1923, av Munthe och mig gemensamt 1925/ samt av Munthe 1926. De topografiska och geomorfologiska förhållandena bevisa även enligt min mening ovedersäg• ligen, att det storartade komplex av döda fall och strömbäddar, vi funnit övertvära Sveapasset i trakten mellan Degerfors bruk och Fågelåsen i Ny sunds s0cken (se kartan tav l. 1) bildat Ancylussjöns första avlopp. Redan den geologiska rekognosceringen av Sveapasset och dess omgiv ningar gör det nämligen uppenbart, att Östersjön haft fri och öppen förbin• delse med vattnet i. väster och legat i nivå med detta ända till den tidpunkt, då de på 105-110 m ö. h. belägna pasströsklarna mellan Stora Björkens dalgång och Letälvsdalen började närma sig vattenytan, men att därefter dess strandnivå i denna trakt en tid framåt förblivit i det närmaste fix och så att säga följt med vid landhöjningen. I den norrut från sjön Ölen le dande dalen, med traktens närmast högre pass, vars av sand bestående, nu mera av en högmosse täckta vattendelare enligt min spegling 1923 ligger ungefär 120 a 122 m ö. h., finnas inga spår av kraftigare strömverkan. Än- 1 Namnet Svea älv är givet av Gerard De Geer ( 1922) . De döda fallen o. s. v. vid Deger fors voro då icke kända. Visserligen framfördes namnet i ett sammanhang, som visat sig vara: alldeles oriktigt. Men trots detta anser jag ingen annan benämning kunna komma ifråga å den fornälv, vars spår numera äro i sina huvuddrag upprekognoscerade. Därtill är namnet. Svea älv för gott. 2 En populariserad översikt har av mig lämnats i tidskri ften Sveriges Natur (v. Post 1927 b). 4 LENNART VON POST. nu då detta pass steg över havsytan, förmedlades förbindelsen mellan Öster• sjöbäckenet och världshavet av tydligen ganska rymliga sund. Men då stranden under den fortgående höjningen nådde den nivå, som f. n .. i denna trakt ligger drygt I I2 m ö. h., hade så intensiv ström uppstått i de smalnan de sunden på Sveapasset S om Degerfors, att bergytan renspolades i alla för strömmen exponerade lägen. Förekomsten av moränkalotter med neder kanten strax ovan denna nivå såväl inom Svea älvs östra uppströmsdelar i närheten av jamvägslinjen som västerut i närheten av Letälven ådaga• lägger likväl, att på detta utvecklingsstadium ingen nämnvärd höjdskillnad uppstått mellan vattenytorna öster och väster om passen. Men från och med denna punkt i landhöjningen börjar Östersjöbäckenets vattenyta att lyftas över Vänerfjärdens, och det skede inträder, under vilket forserosion allt kraftigare åverkar den redan under sundstadiet i stor ut sträckning frispolade berggrunden. Nu uppkommer det utbredda system av strömrännor, som bildade den ursprungliga Svea älv, och av vilket kar tan tavl. I ger en översiktsbild. Såväl den högst betydande skillnaden i strömerosionens styrka som de avvägningar av passpunkterna, Munthe som maren I926 låtit utföra, visa, att detta system endast till en början kan hava varit i sin helhet vattenförande. Småningom har flödet över de sydligare, högre belägna pasströsklarna sinat, och de norra rännorna hava ensamma lett vattnet från öster ned mot Letälvens dal. Till följd av denna koncen tration av flödet till de nordliga älvrännorna och genom den nu betydliga fallhöjden är det, som dessa norra rännor erhållit sin praktfulla utbildning som döda fall med cafions, kolkbäcken, blockströmmar m. m. Svea älvs läge på den lägsta och smalaste sträckan av vattendelaren mel lan Östersjön och Västerhavet inom det forna Närkessundets område, även• som dess framväxande steg för steg ur det forna sundet äro förhållanden, vilka ensamma för sig utgöra bindande bevis för att Östersjöns bäcken i och med denna älvs uppkomst, men icke tidigare, blivit avsnört från världs• havet och ingått i Ancylustidens insjöstadium. Såsom redan de topografiskt geologiska förhållandena kring Sveapasset ådagalägga, har denna insjö, me dan ännu Svea älv var dess avlopp, upplyftats c :a 30 m över den dåtida Vänerns yta. Detta är nämligen höjdskillnaden mellan den antagliga vat tenytan över de norra pasströsklarna och den punkt, där älvens mynning synes hava legat under de norra fallens glansperiod, nämligen nedströms• ändan av Letälvens sjölika, vid Billinge, I I km S om Degerfors, slutande parti. Mellan denna punkt och Degerfors är Letälvens sprickdal upprensad i hela sin bredd, och de mestadels av berg, morän eller rullstensgrus be stående dalsidorna bära mycket kraftiga spår av strömerosion även på punl< ter, som ligga utanför den nuvarande älvens räckvidd. N edströms Billinge och uppströms Degerfors däremot rinner Letälven i en jämförelsevis smal fåra, nedskuren i de ler- och sandavlagringar, som täcka dalbottnen. Dessa förhållanden ha synts mig ådagalägga, att det breda dalpartiet mellan Deger fors och Billinge är Sveaälvens verk, sedan dess lopp stabiliserats. På detta stadium hava de båda fallkomplex vid Degerfors, vilka bildades SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLLNING. 5 av de fem nordligaste rännorna, tillsammans varit i funktion. Av dessa rännor utstråla de fyra norra åt olika håll från en redan på sundstadiet ren spolad bergplatå, vilken fungerat som ett slags gemensamt dammbord till detta fallkomplex. De nämnda fyra fallen bilda de stundom (se profiler na I och 3 å ta v l. I) mycket djupt i berget nedskurna mynningsstammarna till dt rikt förgrenat system av ravinliknande dalar, vilka genomdraga pla tån, och som i dennas proximalkant på c :a ro8 m ö. h. (en!. Munthes av vägning) skjuta sina endast meterbreda spetsar in i låga hällar med bibehål• len glacialskulptur och räfflor på krönen, men med jättegrytor längs kan terna. Den genom två grenar i Letälvsdalen mynnande femte rännan från norr räknat, Bergtjärnsrännan, uppsamlar i sin övre del icke mindre än fyra tillflöclesdalar, av vilka en, den egentliga Bergtjärnscafion, helt genombru tit bergtröskeln och f. n. har en enelast svagt bearbetad pasströskel av morän på ros m ö. h. Denna moräntröskel synes enligt Munthes meddelanden vara den lägsta inom Svea älv. Att densamma icke bortskurits, ehuru Berg tjärnsrännans vattenföring tidigare varit kraftig nog att avlagra ett sedi· ment av grova block över åtskilliga hektar av strömbäddens nedre delar och att skära en cafion tvärs igenom berget, visar, att flödet varit högst avse värt minskat under det allra sista skede av Svea älvs tillvaro, då endast denna pasströskel var överfluten. N edanför fallbottnarna ligga på sina håll i dal partier, där bakvatten eller · strömlä varit för handen, avlagringar från fallen. Den största av dessa de positioner, den halvö mellan Letälven och Agen, på vilken Strömsnäs herr gård ligger, ävensom andra grusplatåer vid fallmynningarna, nå med sina proximalpartier c :a 90 m ö. h. A andra sidan gå spåren av tydlig fallerosion, t. ex. genom överfallande vatten på bergavsatser utsvarvade jättegrytor o. d., ned till 92 a 94 m ö. h. Vattenytan överst iLetälvsdalen bör alltså hava legat högst några meter över den nuvarande 90-m-nivån, då älven flödade för fullt. Själva fallens höjd har alltså då varit c :a 20 m, om ett vatten djup av c :a s m överst på fallhuvudena antages. Därav skulle ock följa, att den samlade avloppsälven i Letälvsdalen nedom de stora fallen haft ett totalfall av c :a ro m ned till det antagna mynningsläget vid Billin ge. På vissa håll äro mynningsavlagringarna genomskurna av senare erosion, påtagli gen sedan vattenhöjelen överst i samlingsälven minskat till följd av fallens av tagande vattenföring. Till allra sist hava i vissa av fallrännornas mynningar deltan av sand och lera avsatts. Det utvecklingsförlopp, av vilket jag nu givit en summarisk översikt, är visserligen belagt med i de flesta fall fullt bevisande geologiska fakta. Och likaså kan på grund av den topografiska miljön intet tvivel råda därom, att en över världshavet upplyftacl baltisk insjö varit det vatten, som haft utlopp genom Svea älv. Icke desto mindre har jag, sedan I92S en någor• lunda fullständig överblick vunnits av Sveapassets geologi, inriktat mitt ar bete på att insamla ett så fylligt material som möjligt i och för pollenanaly tiska tidsbestämningar såväl av utvecklingens inböreles stadieföljd som av 6 LENNART VON POST. Svea älvs ställning i förhållande till andra huvudmoment i vårt lands geo grafiska historia under ifrågavarande skede av senkvartär tid. Att dessa tidsbestämningar på så gott som alla punkter bekräfta de slutsatser, till vilka de geologiska förhållandena enligt min mening leda, synes mig knappast för• ringa deras värde, helst som bestämningarna i vissa avseenden bliva betyd ligt tillskärpta.