DOCSLIB.ORG

Svea Älvs Geologiska Tidsstälijning

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
Svea Älvs Geologiska Tidsstälijning SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER. ·C. Avhandlingar och uppsatser. N:o 347 ÅRSBOK 2 r (1927) N:o 2. SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLIJNING EN POLLENANALYTisK STUDIE I ANCYLUSTIDENS GEOGRAFI AV L E N N A R T VON P 0 S T MED 2 TAVLOR ERTERSKRIFT : ANCYLUSTIDENS GÖTA ÄLV ENGLISH SUMMARY: THE GEOLOGICAL AGE OF THE SVEA RIVER Pris 3. o o kr. STOCKHOLM 1928 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 272819 SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER. c. Av handlingar och uppsatser. N:o 347 ÅRSBOK 2 r (1927) N:o 2. SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLI--NING EN POLLENANALYTISK STUDIE I ANCYLUSTIDENS GEOGRAFI AV L E N N A R T VON P O S T MED 2 TAVLOR EFTERSKRIFT: ANCYLUST IDE NS GÖTA ÄLV E N GLISH SUMMARY: THE GEOLOGI CAL AGE OF THE SVEA RIVER STOCKHOLM 192 8 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 2728!9 INNEHÅLL Sid. Inledning . 3 De pollenanalytiska tidsbestämningarnas princip och planläggning 6 Sveapassets traktdiagram . • . • . 12 De pollenanalytiskt undersökta stationerna inom Svea älv 17 Pollendiagrammens vi ttnesbörd rörande Svea älvs utvecklingshistoria 31 Svea älv och den sydbaltiska Ancylustransgressionen . 36 Svea älv och Storvänern. - Ancylussj öns höjd över havet 47 Svea älv och Västkustens nivåförändringar. - Anknytning till den arkeologiska tidsföljden . 58 Sammanfattning. - Kåsebergastubbarna och Darssertröskeln 68 Yoldiahav, >An cylushav> och Ancylussjö 73 Citerad litteratur . 83 Efterskrift: Ancylustidens Göta älv . 84 English Summary . 100 Anmärkning efter tryckningen . 130 Inledning. I föregående avhandling i denna årsbok ( S. G. U. Ser. C, N :o 346) fram­ lägger Henrik Munthe resultatet av de undersökningar i terrängen över »Svea älv» vid Degerfors/ vilka utförts av Munthe 1916, av mig 1923, av Munthe och mig gemensamt 1925/ samt av Munthe 1926. De topografiska och geomorfologiska förhållandena bevisa även enligt min mening ovedersäg• ligen, att det storartade komplex av döda fall och strömbäddar, vi funnit övertvära Sveapasset i trakten mellan Degerfors bruk och Fågelåsen i Ny­ sunds s0cken (se kartan tav l. 1) bildat Ancylussjöns första avlopp. Redan den geologiska rekognosceringen av Sveapasset och dess omgiv­ ningar gör det nämligen uppenbart, att Östersjön haft fri och öppen förbin• delse med vattnet i. väster och legat i nivå med detta ända till den tidpunkt, då de på 105-110 m ö. h. belägna pasströsklarna mellan Stora Björkens dalgång och Letälvsdalen började närma sig vattenytan, men att därefter dess strandnivå i denna trakt en tid framåt förblivit i det närmaste fix och så att säga följt med vid landhöjningen. I den norrut från sjön Ölen le­ dande dalen, med traktens närmast högre pass, vars av sand bestående, nu­ mera av en högmosse täckta vattendelare enligt min spegling 1923 ligger ungefär 120 a 122 m ö. h., finnas inga spår av kraftigare strömverkan. Än- 1 Namnet Svea älv är givet av Gerard De Geer ( 1922) . De döda fallen o. s. v. vid Deger­ fors voro då icke kända. Visserligen framfördes namnet i ett sammanhang, som visat sig vara: alldeles oriktigt. Men trots detta anser jag ingen annan benämning kunna komma ifråga å den fornälv, vars spår numera äro i sina huvuddrag upprekognoscerade. Därtill är namnet. Svea älv för gott. 2 En populariserad översikt har av mig lämnats i tidskri ften Sveriges Natur (v. Post 1927 b). 4 LENNART VON POST. nu då detta pass steg över havsytan, förmedlades förbindelsen mellan Öster• sjöbäckenet och världshavet av tydligen ganska rymliga sund. Men då stranden under den fortgående höjningen nådde den nivå, som f. n .. i denna trakt ligger drygt I I2 m ö. h., hade så intensiv ström uppstått i de smalnan­ de sunden på Sveapasset S om Degerfors, att bergytan renspolades i alla för strömmen exponerade lägen. Förekomsten av moränkalotter med neder­ kanten strax ovan denna nivå såväl inom Svea älvs östra uppströmsdelar i närheten av jamvägslinjen som västerut i närheten av Letälven ådaga• lägger likväl, att på detta utvecklingsstadium ingen nämnvärd höjdskillnad uppstått mellan vattenytorna öster och väster om passen. Men från och med denna punkt i landhöjningen börjar Östersjöbäckenets vattenyta att lyftas över Vänerfjärdens, och det skede inträder, under vilket forserosion allt kraftigare åverkar den redan under sundstadiet i stor ut­ sträckning frispolade berggrunden. Nu uppkommer det utbredda system av strömrännor, som bildade den ursprungliga Svea älv, och av vilket kar­ tan tavl. I ger en översiktsbild. Såväl den högst betydande skillnaden i strömerosionens styrka som de avvägningar av passpunkterna, Munthe som­ maren I926 låtit utföra, visa, att detta system endast till en början kan hava varit i sin helhet vattenförande. Småningom har flödet över de sydligare, högre belägna pasströsklarna sinat, och de norra rännorna hava ensamma lett vattnet från öster ned mot Letälvens dal. Till följd av denna koncen­ tration av flödet till de nordliga älvrännorna och genom den nu betydliga fallhöjden är det, som dessa norra rännor erhållit sin praktfulla utbildning som döda fall med cafions, kolkbäcken, blockströmmar m. m. Svea älvs läge på den lägsta och smalaste sträckan av vattendelaren mel­ lan Östersjön och Västerhavet inom det forna Närkessundets område, även• som dess framväxande steg för steg ur det forna sundet äro förhållanden, vilka ensamma för sig utgöra bindande bevis för att Östersjöns bäcken i och med denna älvs uppkomst, men icke tidigare, blivit avsnört från världs• havet och ingått i Ancylustidens insjöstadium. Såsom redan de topografiskt­ geologiska förhållandena kring Sveapasset ådagalägga, har denna insjö, me­ dan ännu Svea älv var dess avlopp, upplyftats c :a 30 m över den dåtida Vänerns yta. Detta är nämligen höjdskillnaden mellan den antagliga vat­ tenytan över de norra pasströsklarna och den punkt, där älvens mynning synes hava legat under de norra fallens glansperiod, nämligen nedströms• ändan av Letälvens sjölika, vid Billinge, I I km S om Degerfors, slutande parti. Mellan denna punkt och Degerfors är Letälvens sprickdal upprensad i hela sin bredd, och de mestadels av berg, morän eller rullstensgrus be­ stående dalsidorna bära mycket kraftiga spår av strömerosion även på punl<­ ter, som ligga utanför den nuvarande älvens räckvidd. N edströms Billinge och uppströms Degerfors däremot rinner Letälven i en jämförelsevis smal fåra, nedskuren i de ler- och sandavlagringar, som täcka dalbottnen. Dessa förhållanden ha synts mig ådagalägga, att det breda dalpartiet mellan Deger­ fors och Billinge är Sveaälvens verk, sedan dess lopp stabiliserats. På detta stadium hava de båda fallkomplex vid Degerfors, vilka bildades SVEA ÄLVS GEOLOGISKA TIDSSTÄLLNING. 5 av de fem nordligaste rännorna, tillsammans varit i funktion. Av dessa rännor utstråla de fyra norra åt olika håll från en redan på sundstadiet ren­ spolad bergplatå, vilken fungerat som ett slags gemensamt dammbord till detta fallkomplex. De nämnda fyra fallen bilda de stundom (se profiler­ na I och 3 å ta v l. I) mycket djupt i berget nedskurna mynningsstammarna till dt rikt förgrenat system av ravinliknande dalar, vilka genomdraga pla­ tån, och som i dennas proximalkant på c :a ro8 m ö. h. (en!. Munthes av­ vägning) skjuta sina endast meterbreda spetsar in i låga hällar med bibehål• len glacialskulptur och räfflor på krönen, men med jättegrytor längs kan­ terna. Den genom två grenar i Letälvsdalen mynnande femte rännan från norr räknat, Bergtjärnsrännan, uppsamlar i sin övre del icke mindre än fyra tillflöclesdalar, av vilka en, den egentliga Bergtjärnscafion, helt genombru­ tit bergtröskeln och f. n. har en enelast svagt bearbetad pasströskel av morän på ros m ö. h. Denna moräntröskel synes enligt Munthes meddelanden vara den lägsta inom Svea älv. Att densamma icke bortskurits, ehuru Berg­ tjärnsrännans vattenföring tidigare varit kraftig nog att avlagra ett sedi· ment av grova block över åtskilliga hektar av strömbäddens nedre delar och att skära en cafion tvärs igenom berget, visar, att flödet varit högst avse­ värt minskat under det allra sista skede av Svea älvs tillvaro, då endast denna pasströskel var överfluten. N edanför fallbottnarna ligga på sina håll i dal partier, där bakvatten eller · strömlä varit för handen, avlagringar från fallen. Den största av dessa de­ positioner, den halvö mellan Letälven och Agen, på vilken Strömsnäs herr­ gård ligger, ävensom andra grusplatåer vid fallmynningarna, nå med sina proximalpartier c :a 90 m ö. h. A andra sidan gå spåren av tydlig fallerosion, t. ex. genom överfallande vatten på bergavsatser utsvarvade jättegrytor o. d., ned till 92 a 94 m ö. h. Vattenytan överst iLetälvsdalen bör alltså hava legat högst några meter över den nuvarande 90-m-nivån, då älven flödade för fullt. Själva fallens höjd har alltså då varit c :a 20 m, om ett vatten­ djup av c :a s m överst på fallhuvudena antages. Därav skulle ock följa, att den samlade avloppsälven i Letälvsdalen nedom de stora fallen haft ett totalfall av c :a ro m ned till det antagna mynningsläget vid Billin ge. På vissa håll äro mynningsavlagringarna genomskurna av senare erosion, påtagli gen sedan vattenhöjelen överst i samlingsälven minskat till följd av fallens av­ tagande vattenföring. Till allra sist hava i vissa av fallrännornas mynningar deltan av sand och lera avsatts. Det utvecklingsförlopp, av vilket jag nu givit en summarisk översikt, är visserligen belagt med i de flesta fall fullt bevisande geologiska fakta. Och likaså kan på grund av den topografiska miljön intet tvivel råda därom, att en över världshavet upplyftacl baltisk insjö varit det vatten, som haft utlopp genom Svea älv. Icke desto mindre har jag, sedan I92S en någor• lunda fullständig överblick vunnits av Sveapassets geologi, inriktat mitt ar­ bete på att insamla ett så fylligt material som möjligt i och för pollenanaly­ tiska tidsbestämningar såväl av utvecklingens inböreles stadieföljd som av 6 LENNART VON POST. Svea älvs ställning i förhållande till andra huvudmoment i vårt lands geo­ grafiska historia under ifrågavarande skede av senkvartär tid. Att dessa tidsbestämningar på så gott som alla punkter bekräfta de slutsatser, till vilka de geologiska förhållandena enligt min mening leda, synes mig knappast för• ringa deras värde, helst som bestämningarna i vissa avseenden bliva betyd­ ligt tillskärpta.
Load more

Recommended publications
  • Environmental Archaeology Current Theoretical and Methodological Approaches Interdisciplinary Contributions to Archaeology
    Interdisciplinary Contributions to Archaeology Evangelia Pişkin · Arkadiusz Marciniak Marta Bartkowiak Editors Environmental Archaeology Current Theoretical and Methodological Approaches Interdisciplinary Contributions to Archaeology Series editor Jelmer Eerkens University of California, Davis Davis, CA, USA More information about this series at http://www.springer.com/series/6090 Evangelia Pişkin • Arkadiusz Marciniak Marta Bartkowiak Editors Environmental Archaeology Current Theoretical and Methodological Approaches Editors Evangelia Pişkin Arkadiusz Marciniak Department of Settlement Archaeology Institute of Archaeology Middle East Technical University Adam Mickiewicz University Ankara, Turkey Poznań, Poland Marta Bartkowiak Institute of Archaeology Adam Mickiewicz University Poznań, Poland ISSN 1568-2722 Interdisciplinary Contributions to Archaeology ISBN 978-3-319-75081-1 ISBN 978-3-319-75082-8 (eBook) https://doi.org/10.1007/978-3-319-75082-8 Library of Congress Control Number: 2018936129 © Springer International Publishing AG, part of Springer Nature 2018 This work is subject to copyright. All rights are reserved by the Publisher, whether the whole or part of the material is concerned, specifically the rights of translation, reprinting, reuse of illustrations, recitation, broadcasting, reproduction on microfilms or in any other physical way, and transmission or information storage and retrieval, electronic adaptation, computer software, or by similar or dissimilar methodology now known or hereafter developed. The use of general descriptive names, registered names, trademarks, service marks, etc. in this publication does not imply, even in the absence of a specific statement, that such names are exempt from the relevant protective laws and regulations and therefore free for general use. The publisher, the authors and the editors are safe to assume that the advice and information in this book are believed to be true and accurate at the date of publication.
    [Show full text]
  • Astrid Cleve Von Euler and Her Passion for Research
    The Global and the Local: The History of Science and the Cultural Integration of Europe. nd Proceedings of the 2 ICESHS (Cracow, Poland, September 6–9, 2006) / Ed. by M. Kokowski. Kristina Espmark * A scientific outsider: Astrid Cleve von Euler and her passion for research (1) Introduction By successfully defending her Ph.D thesis in botany in 1898, Astrid Cleve (b. 1875) became Sweden’s first female doctor of science. She was introduced to science at an early age by her father Per Teodor Cleve, who was an acclaimed professor of chemistry, and devoted herself to continuing his work on diatoms (siliceous algae). As Sweden’s foremost authority on the subject, she compiled an extensive diatom flora during the 1940s and became a titular professor in 1955. Cleve’s careerpath, however, was anything but straight. Once a Ph.D, she was rebuffed by institutionalised science and, firmly dedicated to doing research, sought other means. This paper is a result of my initial work on a Ph.D thesis on Cleve as scientist, amateur researcher and woman, and it will focus on how she pursued her passion for research. (2) Cleve’s student career As most other girls who chose to pursue higher education in Sweden around 1900, Cleve came from an academic home.1 Swedish women gained access to higher education in 1870, when they were given the right to sit the matriculation exam required for university studies. Initially they could only study at the medical faculty, but in 1873 all faculties except divinity were opened to female students.2 Cleve’s mother Alma was the third female student in Sweden and she became a writer and a teacher.
    [Show full text]
  • How Palynology Could Have Been Paepalology: the Naming of a Discipline
    Palynology How palynology could have been paepalology: the naming of a discipline Journal: Palynology Manuscript ID TPAL-2017-0073.R1 Manuscript Type: Original Article Date Submitted by the Author: n/a Complete List of Authors: Edwards, Kevin; University of Aberdeen, Geography and Environment, School of Geosciences Pardoe, Heather S.; Amguedffa Cymru, Natural Sciences Palynology, etymology, E.V. Antevs, H.A. Hyde, D.A. Williams, L.J.D. Keywords: Richardson, G. Erdtman URL: http://mc.manuscriptcentral.com/tpal Page 1 of 71 Palynology 1 1 2 3 1 How palynology could have been paepalology: the naming of a 4 5 6 2 discipline 7 8 9 3 10 a,b c 11 4 Kevin J. Edwards and Heather S. Pardoe 12 13 14 5 15 16 6 aDepartments of Geography & Environment and Archaeology, School of Geosciences, 17 18 7 University of Aberdeen, Elphinstone Road, Aberdeen AB24 3UF, UK; bClare Hall, 19 20 c 8 University of Cambridge, Herschel Road, Cambridge CB3 9AL, UK; Department of Natural 21 22 23 9 Sciences, National Museum Wales, Cathays Park, Cardiff CF10 3NP, UK 24 25 10 26 27 11 28 29 12 30 31 32 13 33 34 14 CONTACT Kevin J. Edwards [email protected] 35 36 15 Tel: +44 (0)1224 272346 37 38 16 39 40 17 Heather Pardoe Email: [email protected] 41 42 18 Tel: +44 (0) 29 20573294 43 44 19 45 46 20 47 21 48 49 22 50 51 23 10,516 words including references, captions, footnotes 52 53 54 55 56 57 58 59 60 URL: http://mc.manuscriptcentral.com/tpal Palynology Page 2 of 71 2 1 2 3 24 ABSTRACT 4 5 25 From its ‘modern’ pollen-analytical beginnings, the science of what we now term palynology 6 7 26 wrestled with terminology and sought an acceptable name for the discipline.
    [Show full text]
  • Pollen, Women, War and Other Things: Reflections on the History of Palynology
    Veget Hist Archaeobot DOI 10.1007/s00334-017-0629-8 ORIGINAL ARTICLE Pollen, women, war and other things: reflections on the history of palynology Kevin J. Edwards1,2 Received: 14 April 2017 / Accepted: 31 July 2017 © The Author(s) 2017. This article is an open access publication Abstract The development of palynology since its rec- Introduction ognised launch in 1916 by Lennart von Post is examined in terms of its historiography, the biographies of pollen Since its recognised launch in 1916 (von Post 1916a [a analysts and the role of those who have influenced the dis- summary with discussion], fully published as Von Post cipline. Emphasis is placed upon research beginnings in 1918), pollen-based palynology has had a generally positive Scandinavia (especially Sweden), Great Britain and Ire- billing. Roberts’s (2014, p. 33) statement that palynology is land. Within an analytical narrative which includes archival ‘the single most important branch of terrestrial palaeoecol- and published sources, special consideration is given to a ogy for the late Pleistocene and Holocene’ will presum- ‘proclamation’ on methodology which appeared in 1909, ably be agreeable to most of us. Ed Deevey’s (1967, p. 65) on a supposed geology/botany dichotomy stemming from observation that it ‘must rank with the double helix as one von Post’s background, on the forgotten early practition- of the most productive suggestions of modern times’ is per- ers in Britain and Ireland and their connections, on the role haps too hyperbolic for some, but it was written before the of women up to the end of the Second World War and on explosion in molecular biology and we should credit pol- issues related to wartime hostilities.
    [Show full text]
  • One Hundred Years of Quaternary Pollen Analysis 1916-2016
    1 One hundred years of Quaternary pollen analysis 1916-2016 H John B Birks1,2 and Björn E Berglund3 1 Department of Biology and Bjerknes Centre for Climate Research, University of Bergen, PO Box 7803, N-5020 Bergen, Norway. email: [email protected] ORCiD: 0000-0002-5891-9859 2 Environmental Change Research Centre, University College London, Gower Street, London, WC1E 6BT, UK 3 Department of Geology, Quaternary Research, Lund University Sölvegatan 12, SE-22362 Lund, Sweden. email: [email protected] Abstract We review the history of Quaternary pollen analysis from 1916 to the present-day, with particular emphasis on methodological and conceptual developments and on the early pioneers of the subject. The history is divided into three phases – the pioneer phase 1916–1950, the building phase 1951–1973, and the mature phase 1974–present-day. We also explore relevant studies prior to Lennart von Post’s seminal lecture in 1916 in Kristiania (Oslo) in an attempt to trace how the idea of Quaternary pollen analysis with quantitative pollen counting and stratigraphical pollen diagrams developed. Keywords Concepts Gunnar Erdtman History Human impact Johs Iversen Knut Fægri Lennart von Post Methods Palaeoclimatology Pioneer, building, and mature phases Pioneers Pollen-representation studies Relative and radiocarbon dating Quaternary geology Quaternary pollen analysis Taphonomy 2 Introduction A two-day symposium entitled ‘Centenary (1916-2016) of Pollen Analysis and the Legacy of Lennart von Post’ at the Royal Swedish Academy of Sciences in Stockholm on 24–25 November 2016 celebrated 100 years of Quaternary pollen analysis (Richards 2017). The seminal lecture given by von Post in Kristiania (Oslo) in July 1916 is universally considered as the beginning of Quaternary pollen analysis as we know it.
    [Show full text]