NRO 14065 Gullmarsfjorden - Lysekil, , kommuner Område av riksintresse för naturvård Områdesnummer: NRO 14065 Områdesnamn: Gullmarsfjorden Kommun: Lysekil, Munkedal, Uddevalla Kartblad: 08A SO, 08B SV, 08A NO, 08B NV 120 Area: 10432 ha, varav 5111 ha land och 5321 ha vatten Naturgeografisk region: 15 d Ljungheds- och kustskogsområdena längs svenska västkusten Kust/havsregion: Region 1 - Regionindelning för sjöar och vattendrag: Huvudavrinningsområde 109/110 och 110 Örekilsälven, 109 Agrara kulturlandskapsregioner: 7, Bohuslänska kustbygden Landskapsform: Sprickdalslandskap, Fjord, Större förkastningslinje Riksvärde: Landskapstyp Naturtyp Vegetationstyp Arter Geologi Havslandskap Fauna Flora Förkastning Sprickdal Bergart Fjordkust Odlingslandskap Naturbetesmark Äng Kalkfuktäng Flora Fauna Vattendrag Fauna

Värdeomdöme: Hela området: Det dominerande naturvårdsintresset utgörs av Gullmarsfjordens marina fauna. Den är förutsättningen för den vetenskapliga forskning som sedan länge koncentrerats till fjorden och dess tröskel-område. Tre stationer med marinbiologisk forskning har etablerats här: Kristineberg och Klubban nära Fiskebäckskil samt fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium i Lysekil. De långa observationsserier som säkrats i respektive stationers verksamhet utgör ett utomordentligt forskningsmaterial inte minst när det gäller att klarlägga långsiktiga verkningar på växt- och djurvärld orsakade av förändringar i miljön. Den periodvis bemannade stationen på Stora Bornö utgör en stödpunkt för hydrografisk forskning och är ett viktigt komplement till de ovan nämnda stationerna. Med den betydelse man i dag och för framtiden tillmäter havsbruk i olika former är bevarandet av Gullmarn som ett marint referensområde en väldokumenterad angelägenhet. Fiskeribiologiskt har Gullmarn och tillrinnande vattendrag stort intresse som reproduktions- och uppväxtområde för åtskilliga värdefulla fiskarter. Örekilsälven och Taske å har lek- och uppväxtområden för lax och havsöring. Örekilsälven kan uppvisa en laxyngeltäthet i nivå med de rikaste vattendragen i landet. Det mångskiftande och brutna strandlandskapet kring Gullmarns vatten har genom sin variationsrikedom och sina särpräglade miljöer betydande egenvärden i form av intressanta landskapstyper, tillgångar för friluftslivet samt floristiska och faunistiska kvalitéer. Av stort berggrundsgeologiskt och morfologiskt intresse är övergångszonen mellan gnejs- och granitområdena. Geologi: Fjorden har en tydlig bergtröskel ut mot havet och därinnanför en djup havsbassäng, i vilken berggrunden som lägst ligger ca 300 m under havsytan. Berggrunden består av kanske 7 små och mindre bassänger jämte 2 större och 1 stor bassäng. Det rinnande vattnets erosion alltsedan mesozoikum och vidare under tertiärperioden har format en fluvial relief med utspringande dalsporrar och överfördjupad botten i fjorden. Av stort berggrundsgeologiskt intresse är övergångszonen mellan gnejs- och granitområdena. Odlingslandskap: I objektet finns representativa naturbetesmarker och ängar i kustbygd som utgörs av öppen hagmark, havsstrandäng, buskrik utmark och annan öppen äng. Här återfinns art- och individrika växtsamhällen med hävdgynnade arter. 121 Havsstrandängarna är viktiga häcknings-, rast- och vinterlokaler för vadare och sjöfågel. Lokalerna är Färlevfjorden (84-2 och 30-7) och Gåsevik (84- 50). Våtmarker: Strax söder om Fiskebäckskil ligger Gröderhamnsängen, en värdefull kalkfuktäng som i de centrala delarna övergår i ett rikkärr. Våtmarken är belägen på en skalgrusbank och har höga botaniska värden. Lövskog: Vid Holma säteri och Stora Bornö finns en förtätning av äldre ädellövskogar. De flesta objekten är tämligen små men många hyser gamla träd, död ved etc. I flera av bestånden har rödlistade lavar och svampar noterats. Det mosaikartade landskapet med omväxlande öppna marker och lövskogar gör att området sannolikt även hyser höga entomologiska värden. Marina värden: Området är mycket varierande med många naturtyper och arter. Det finns flera kolonier av knubbsäl. Särskilt skall framhävas området från Bonden och in mot Gullmarsfjordens mynning där många olika miljöer med varierande exponeringsgrad; ler-, silt-, sand- och grus- och skalgrusbottnar, och relativt djupa hårdbottnar finns inom ett begränsat område. Förutsättningarna för biologisk mångfald är alltså mycket stora i detta område. Bland annat kan nämnas de exponerade grunda hårdbottnarna med täta bestånd av stortare (Laminaria hyperborea), och de strömspolade branta klippbottnarna i fjordmynningen med täta bestånd av filtrerande organismer som koralldjur (bl. a. röd hornkorall Swiftia rosea), hårstjärnor (Antedon petasus), ormstjärnor och mossdjur. Området är rikt på fiskarter och sällsynta arter som tångsnärta, grässnultra och spetstjärtad smörbult är beskrivna från området. Läget i nära anslutning till Kristinebergs marina forskningsstation, Klubbans biologiska station och Havsfiskelaboratoriet medför att området har stort forsknings och undersökningsvärde. Gullmarsfjorden är en tröskelfjord med ett största djup av 119 m inne i fjorden. Fjordens djupvatten saknar kontinuerligt utbyte med Skagerack vilket medför att fjorden är särskilt känslig då syrebrist i djupvattnet kan uppstå mellan perioder av utbyten. Den storskaliga övergödningen av våra kustvatten anses bidra till att situationerna med syrebrist förvärras. Det instängda kalla djupvattnet med oceanisk salthalt medför att det finns förutsättningar för organismer som annars återfinns längre ut i Skagerack eller i arktiska vatten bl.a. fiskarter som vitlinglyra, guld- och silverlax och större och mindre kungsfisk, nordhavsräka, krill och stora piprensaren Funiculina quadrangularis att leva i fjorden. De branta klippväggar med hårdbottnar som når 90 m djup vid Ormestad hyser också en rik fauna med bl. a. armfotingar (Brachiopoda), svampdjur (Porifera), sjöpungar (Ascidier) och Limamusslor (Acesta excavata). I området finns också grunda vikar och värdefulla ålgräsängar som är viktiga uppväxtplatser för fisk och skaldjur Huvudkriterier: A, C, D, E Stödkriterier: Storlek, mångformighet, kontinuitet, representativitet, nyckelområde, funktion. Förutsättningar för bevarande: En god vattenkvalitet upprätthålls med avseende på eutrofierande ämnen. Sedimentation av partiklar och organiskt material genom mänsklig påverkan upphör eller nedbringas till ett minimum. Särskilt känsliga eller skyddsvärda bottnar undantas från fysisk påverkan som kan förändra miljön. Reproduktionsområden för fisk och sjöfågel samt områden av betydelse för häckande och flyttande sjöfåglar bevaras och skyddas mot fysiska ingrepp och störningar. Fortsatt jordbruk med åkerbruk, ängsbruk, naturvårdsinriktad betesdrift och skötsel av landskapselement. Restaurering av igenvuxna ängar och naturbetesmarker. 122 Områdets värden kan påverkas negativt av: − exploatering av stränder för bebyggelse m.m. − utsläpp från industriella processer och tätorter − närsaltsbelastning från omgivande jordbruk och vattendrag − påslag av olja − anläggning av hamnar, bryggor eller pirar; bojförtöjning − täkt av sten, grus, sand, skalgrus − sjöfart (höghastighetsfartyg, olyckor) − muddring, sprängning − utfyllnad, dumpning, avfallsdeponering − vindkraftverk, kraftledningar, kommunikationsmaster − framdragning av rör eller ledning i vattnet eller på bottnen − fiskodling − nedlagd jordbruksdrift − förändring av miljöstödens inriktning − friluftsliv/turism − fiske (trålning, vadfiske, nät- och ryssjefiske, sport/fritidsfiske) − orenade avloppsutsläpp − bebyggelseexploatering − väganläggningar, broar, hamnanläggningar Säkerställandeoch internationell status: Hela fjorden med omgivande landskap är naturreservat enligt miljöbalken (tidigare naturvårdsområde enligt 19 § NVL). Området är i sin helhet beläget innanför trålgränsen med undantagstrålning för räka. För räktrålningen i Gullmarn gäller särskilda bestämmelser enligt fiskerilagstiftningen vad gäller redskapens utformning (sorteringsrist, storlek etc), tråldjup, fångstansträngning m.m. Stora områden är helt undantagna från räktrålning bland annat i syfte skapa refuger för trålkänsliga arter. Området berörs av Natura-2000 områden (art- och habitatdirektivet). Områdets huvuddrag: Gullmarsfjorden är belägen i gränszonen mellan det sydvästsvenska gnejsområdet och det nordvästra granitområdet. Fjorden har uppstått genom en sprickbildning i urberget och sedan ytterligare formats genom inlandsisens urgröpande verksamhet. Fjorden är ca 25 kilometer lång. Bredden varierar mellan en och tre kilometer. I sin inre del förgrenar Gullmarn sig i Färlevfjorden, Saltkällefjorden och Gullmarsvik. Gullmarsfjorden är en äkta tröskelfjord med största djupet ca 125 meter vid Alsbäck ca 10 kilometer från mynningen. Tröskelområdet omfattar hela Lysekils skärgård ut till ön Bonden. Fjordens djupvattenmassor saknar kontinuerligt vattenutbyte med Skagerraks djupskikt. Någon eller några gånger om året sker ett vattenutbyte genom kraftiga interna vågrörelser vanligtvis skapade av höst eller vinterstormar. Vattenmassorna i fjordbassängen uppvisar markerade skiktningar med stora hydrografiska skillnader över och under tröskeldjupet. De hydrografiska förhållandena i Gullmarn har bidragit till uppkomsten av ett rikt och delvis unikt djurliv. Det intressantaste partiet i detta hänseende är djupbassängen, från 60 meters djup ner till botten i djuphålan (125 m). Många av djurarterna i djupbassängen förekommer inte i övriga delar av fjorden och flera av dem påträffas först på stort djup i Skagerrak och i de arktiska haven. I djupbassängens fria vattenmassor kan särskilt nämnas förekomst av nordhavsräka som sedan sekelskiftet varit föremål för kommersiellt fiske. Här finns också ett antal bläckfiskarter och flera arktiska fiskarter. På de branta klippväggarna som stupar nästan lodrät ned i 123 djupbassängen, lever en fauna tik på manteldjur, ascidier, armfotingar, kalkrörsbyggande borstmaskar samt rena kallvattendjur som olika arter av svampdjur. Av kräftdjur kan särskilt nämnas den stora trollkrabban. Djuphålans mjuka lerbotten påminner om bottnarna på 220 meter vid Koster och Skagerraksdjupet. Mjukbottenfaunan karaktäriseras av relativt få arter av maskar, musslor och tagghudingar med högt individantal. Fisket i Gullmarn har gamla traditioner. Numera har det emellertid inte någon större omfattning. Det kommersiella fisket utgörs huvudsakligen av skarpsillfiske under senhöst och vinter. Räkfisket i djupbassängen har minskat betydligt och även husbehovsfiske och sportfiske har en begränsad omfattning. I de inre delarna fångas en del lax och öring. Fjorden har dock betydelse för västkustfisket i sin helhet, då den utgör ett viktigt uppväxtområde för nära nog samtliga fiskarter som förekommer längs västkusten. Strandpartierna omkring fjorden är starkt växlande med branta klippstup omväxlande med sandstränder, strandängar och bördiga odlingsmarker. Särskilt framträdande är stränderna vid Gåsklåvan och Smörkullen. Smörkullen, vid Saltkällefjordens mynning är det högsta bergpartiet invid Gullmarn (134 m ö h). Härifrån ges en storslagen utsikt över hela Gullmarsfjorden med omgivningar. Andra mäktiga bergpartier med branta stränder är t ex Stora och Lilla Bornö, Orrevik, Gårvik, Torreby m fl. Flacka stränder med utbredd strandängsvegetation förekommer främst vid de inre delarna, t ex vid Färlev, Sjöris älvs mynning och Skulevik i Färlevfjorden, Saltkällan i Saltkällefjorden och Skredsvik i Gullmarsvik. Berggrunden omkring Lysekil och södra delen av Stora Bornö utgörs av granit medan berggrunden i övrigt i huvudsak består av gnejs. Andra bergarter som t ex pegmatit påträffas särskilt vid Saltkällefjordens sydöstra sida. Anmärkningsvärd är förekomsten av det kalkrika mineralet kalkspat som sprickfyllnad i pegmatit på Lilla Bornö. Växtgeografiskt tillhör de inre delarna av Gullmarn barrskogsregionen medan de yttre delarna räknas till kustlandets lövskogsregion. Bok har sina rikligaste förekomster i Bohuslän kring Gullmarsfjorden. Av stort växtgeografiskt intresse är förekomsten av gråal längs Saltkällefjordens norra strand. Arten har nordlig utbredning i Sverige och har en sydvästlig utlöpare i Örekilsälvens dalgång söderut till Gullmarsfjorden. Intressanta är också de västexponerade klippstupen t ex på Tungenäset som hyser en värmegynnad rasbrantvegetation med bl a trollsmultron, kungsmynta, blodnäva, oxbär och berberis. Anmärkningar: Odlingslandskap: Ingår i nationell bevarandeplan för odlingslandskapet (objekt 84-2 och 30-7 (NVO), 84-50) och i länsstyrelsens program för bevarande av natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet (objekt 84- 02, 84- 13, 84-14).

Referenser: Baden, S. M. Gullström, L.Pihl, R. Rosenberg (2000) Sjögräsängars utbredning halverad i Bohuslän. Rapport till Länsstyrelsen november 2000. Bengtsson, O. 1997: Ädellövskogar i Lysekils kommun. Länsstyrelsen, rapport 1997:10 Blomberg, P. 1991: Ängs- och hagmarker i Munkedals kommun. Länsstyrelsen, rapport 1991:4. Envall, K & Smålander, A. 1988a: Ängs- och hagmarker i Uddevalla kommun. Länsstyrelsen, rapport 1988:3. Envall, K & Smålander, A. 1988b: Inventering av ädellövskog. Uddevalla kommun. Länsstyrelsen, rapport 1988:4. Gullmarnplanen 1983. Gemensam planering för skydd av Gullmarns marina miljö. Antagen 1984 av kommunerna Lysekil, Uddevalla, Munkedal, Färgelanda, Dals- Ed. 124 Gullmarsfjorden Naturvårdsområde. Förstudier till kontrollprogram. Provtagningsresultat 1979/80 - 1982-83. Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen, naturvårdsenheten 1985:1. Hultengren, S & Olvmo, M. 1991: Ängs- och hagmarker i Lysekils kommun. Länsstyrelsen, rapport 1991:2. Kontrollprogram fastställt 1984 för Gullmarsfjordens naturvårdsområde åren 1984/85 - 1988/89. Lysekils kommun 1981: Översiktlig markanvändningsplan. Kommunöversikt. Länsstyrelsen 1985: Gullmarsfjorden - Naturvårdsområde. Förstudier till kontrollprogram. Provtagningsresultat 1979/80 - 1982-83. Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen, naturvårdsenheten 1985:1. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1989: Ängs- och hagmarker i Orust kommun. Länsstyrelsen 1989:5. Göteborg. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1995: Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelsen 1995:21. Göteborg. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1995: Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelsen 1995:21. Göteborg. Länsstyrelsens beslut 1983 att förklara Gullmarn med strandpartier och mynningsområde samt vattensystemet Strömmarna som naturvårdsområde. Länsstyrelsens beslut 1983: att förklara Gullmarn med strandpartier och mynningsområde samt vattensystemet Strömmarna som naturvårdsområde. Länstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän 1997. Våtmarksinventering i Göteborgs och Bohuslän län. Munkedals kommun 1984. Kommunomfattandemarkanvändningsplan. Munkedals kommun 1984: Kommunomfattande markanvändningsplan. Naturvårdsverket 1978: Gullmarsfjorden och dess nederbördsområde. Utredning angående skydd av Gullmarsfjordens marina miljö. Naturvårdsverket 1994, Myrskyddsplan för Sverige. Naturvårdsverket, 1996: Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. . Statens naturvårdsverk 1978. Gullmarsfjorden och dess nederbördsområde. Utredning angående skydd av Gullmarsfjordens marina miljö. Uddevalla kommun 1983. Markanvändningsplan.Hänvisning till Åtgärdsredovisning (FRP) 1977.