Rapport: 2018-09 Brandinsekter i Dalarna - en uppföljning av brandfält och insekter Omslagsbild: Intensivt brandpåverkad tallskog, Pajsobrännan, Ludvika kommun. Foto: Ville Pokela Rapporten kan laddas ner från Länsstyrelsen i Dalarnas läns webbplats: www.lansstyrelsen.se/dalarna/publikationer
Ingår i serien Rapporter från Länsstyrelsen i Dalarnas län, ISSN: 1654-7691. Rapport: 2018-09 Brandinsekter i Dalarna - en uppföljning av brandfält och insekter
Lars-Ove Wikars 2 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Förord
Bränd skog är en livsnödvändig miljö för många hotade organismer som lever i taigan. Särskilt bland insekter och svampar finns ett stort antal brandspecialiserade arter och utöver dessa gynnas även många andra arter av brand både på kort och på lång sikt. Som en följd av en effektiv brandbekämpning under det senaste århundradet har förekomsten och utbredningen av skogsbränder minskat starkt. Detta har haft en stor effekt på de brandgynnade arter som har minskat i förekomst. Idag är naturvårdsbränningar vanligare än vad som tidigare var fallet för 15 till 20 år sedan, vilket till viss del har haft en positiv effekt för bland annat den brandgynnade insektsfaunan.
I arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter har Naturvårdsverket tagit fram ett åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog. I detta program ingår bland annat arterna grov och slät tallkapuschongbagge, kantad kulhalsbock, slät barkskinnbagge, vithornad barkskinnbagge och rökdansfluga, som samtliga finns noterade i Dalarna. Utöver detta finns ytterligare två åtgärdsprogram som berör brandfält och brandgynnade arter, det är åtgärdsprogrammen för skalbaggar på nyligen död tallved och skalbaggar på äldre död tallved.
I den utförda studien presenteras ett jämförande underlag för brandintensitet, hyggesbrännig och bränning av stående bestånd. Resultatet av arbetet är en viktig del av hur vi följer upp de utförda bränningarna för att kunna göra förbättringar i kommande insatser, dels hos Länsstyrelsen samt för andra aktörer. Det bidrar också till arbetet med uppföljning av miljömålet Levande skogar.
Falun, maj 2017
Björn Forsberg, Naturvårdsdirektör
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 3 Innehållsförteckning
Förord ...... 3 Sammanfattning ...... 5 Inledning ...... 6 Metodik ...... 10 Uppgifter om bränder i skogsmark ...... 10 Urval av besökta områden ...... 10 Karakterisering av brandfält: mängd utvecklingssubstrat ...... 12 Inventering av brandgynnade insekter ...... 12 Bearbetning av insektsmaterial ...... 14 Resultat och diskussion ...... 15 Bränd skogsmarksareal i Dalarna: vildbränder ökar i andel ...... 15 Naturvårdsbränning jämfört med hyggesbränning ...... 16 Kvalité på brandfälten ...... 18 Lokalisering av brandfält ...... 21 Förekomst av brandgynnade insekter ...... 22 Slutsatser ...... 29 Referenser ...... 31 Bilaga 1. Undersökta brandfält ...... 34 Bilaga 2. Foton på fönsterfällor i område 1-11...... 67 Bilaga 3. Artlista insekter område 1-11...... 84
4 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Sammanfattning
Under sommaren 2017 inventerades 25 brandfält i Dalarnas län uppkomna mellan 2005 - 2014. Elva områden undersöktes på ett standardiserat sätt med insektsfällor, medan övriga områden undersöktes med direktsök. Ett urval av brandgynnade naturvårdsarter bland vedinsekter eftersöktes genom framförallt gnagspår i ved på alla brandfält. Brandfälten karakteriserades med avseende på mängd och typ av död ved och brandskadade träd. Brända arealer uppkomna genom vildbrand, hyggesbränning, samt naturvårdsbränning i frivilliga avsättningar och i naturreservat jämfördes samt att arealtrender undersöktes.
Såväl brandinsekter som naturskogsberoende arter var vanligare i norra jämfört med södra Dalarna, medan artrikedomen i sin helhet var störst i södra Dalarna. Kvalitén på brandfälten varierade stort, eftersom mängden utvecklingsplatser för brandgynnade insekter som skapas varierar. Detta beror på flera faktorer, variation i bränd areal, brandens förlopp och eventuella uttag av ved före brand. En tidigare noterad expansion av flera arter brandinsekter verkar ha avstannat. Detta gäller även många sekundärt brandgynnade insekter som t.ex. raggbock och stor flatbagge. Orsakerna till minskningarna kan vara flera: att mer av det skogliga landskapet har trivialiseras genom plantageskogsbruk eller att arealen som bränns i naturvårdssyfte har börjat minska.
Många av de undersökta brandfälten brändes med alltför låg intensitet för att större mängder utvecklingssubstrat ska ha kunnat skapas. En större variation i bränningsintensitet bör eftersträvas vid naturvårdsbränningar.
Inom det miljöcertifierade skogsbruket ses en övergång från att bränna hyggen till att bränna i frivilliga avsättningar. Det senare i kombination med att mycket stora områden väljs för bränningar gör att kraven enligt miljöcertifieringen kan uppnås med färre bränningsobjekt än tidigare. Helst bör stora naturvårdsbränningar undvikas till förmån för brända arealer fördelade på fler platser i tid och rum för att göra störst nytta. I en situation där den brända arealen minskar blir lokaliseringen av naturvårdsbränder ännu viktigare än tidigare.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 5 Inledning
Naturvårdsbränning har kommit att bli en allt viktigare metod för att bevara arter och att restaurera skogar. Branden har en fundamental betydelse för skogens arter på flera olika sätt. För det första är många arter som är direkt beroende av bränder och dessa hittas enbart i nybränd skog. Det kan räknas till över 100 brandberoende arter (pyrofila arter) i Sverige och de utgörs främst av insekter och svampar som lever på brandskadade och branddödade träd, samt i bränd mark.
Pyrofila arter (brandberoende arter) I boreal skog utgörs de flesta pyrofila arterna av insekter tillsammans med svampar (Wikars 2006b). Dessa har evolutionära anpassningar till brand samt huvuddelen av sina förekomster i nybrända områden. Bland insekterna återfinns pyrofila arter bland framförallt skalbaggar och flugor, men även bland barkskinnbaggar och fjärilar. Typiska anpassningar hos brandinsekter är en unik förmåga att detektera värme och rök, exceptionell spridningsförmåga, varierad och asynkron utvecklingstid, värme och torkresistens, samt förvånansvärt ofta symbioser med sporsäckssvampar (Wikars 1997). Brandinsekterna saknar dock regelrätta vilstadier, varför bränder måste förekomma tillräckligt ofta i tid och rum. Vissa brandinsekter återfinns bara upp till ett år efter brand, medan andra finns i upp till ca tio år efter brand. Bland insekterna dominerar arter som lever på brandskadade träd medan marklevande arter dominerar hos svamparna.
Branden skapar ofta momentant en rikedom på död ved och skadade träd, samtidigt som skogen blir betydligt varmare genom att skogen glesats ut. Detta gynnar särskilt vedlevande insekter, vilka många gånger är värmekrävande. Dessutom påverkas skogen långsiktigt av skogsbrand – en brandpräglad skog är under lång tid varmare än skog som inte brunnit, eftersom skogen utglesats och humuslagrets tjocklek minskat. De träd som brandskadats genererar senare ved som är särskilt långlivad. Dessutom bestämmer branden vilka trädslag som finns – branden gynnar tall och de flesta lövträd, men missgynnar gran.
6 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 1. Rök och värme under en skogsbrand kan attrahera insekter från långa avstånd. En typisk naturvårdsbränning med en förhållandevis låg intensitet. Foto: Lars-Ove Wikars.
Betydligt fler arter är beroende av brändernas långsiktiga effekter än de som är direkt brandberoende. Såväl bland direkt som indirekt brandberoende arter finns många idag hotade arter och flera av dem har utrotats från landet (Wikars 1992, Wikars 2006b).
Bränning genomförs idag regelmässigt både inom det miljöcertifierade skogsbruket och som en skötselåtgärd i formellt skyddade områden. Dessutom avsätts ofta spontant brunnen skog (uppkomna efter vildbränder). Den första uttalade naturvårdsbränningen gjordes av Stora Enso i gränstrakterna mellan Dalarna och Hälsingland 1990. Inom skogsbruket fanns då en obruten kompetens att utföra bränning eftersom
Sekundärt brandgynnade arter Utöver pyrofila arter har ett mycket stort antal arter sina optimala utvecklingsplatser i bränd skog, på både kort och lång sikt (Wikars 1992, Wikars 2006b). Detta gäller särskilt arter som kräver stora mängder död ved samt öppnare och varmare miljöer med tunna humusskikt. Brandskadade träd och äldre ved som kolas erbjuder dessutom unika och mycket långvariga utvecklingssubstrat som vissa arter är beroende av. Täta föryngringar av tall efter brand kan skapa ”stavatallskogar” där självgallring efterhand blir ett riklig inslag. Självgallring har alltmer visat sig vara en nödvändig process för många arter (Pettersson 2013). Mer typiskt formas dock olikåldriga tallskogar av upprepade bränder, där varje brand ger upphov till en ”kohort” av tallar. Trädarter som asp och sälg kan i stort enbart föryngra sig sexuellt efter brand, och fortfarande är många förekomster av dessa i skogslandskapet beroende av tidigare bränder (Wikars & Hedenås 2010). Ofta är en och samma art brandgynnad på mer än ett sätt.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 7
Figur 2. Nio år efter naturvårdsbränning. Öppnare förhållanden, rikligt med död ved, brandskadade träd, tunnare humusskikt samt föryngring av tall och lövträd har skapats. I området finns flera rödlistade insekter knutna till framförallt tallved. Lappstaudden i sjön Hyn, Korså Bruk, Falu kommun. Foto: Lars-Ove Wikars.
hyggesbränning varit en viktig metod för att bereda marken vid nyanläggning av bestånd. Genom att den maskinella markberedningen har tagit över upphörde dock hyggesbränningen, med några få undantag, bland annat i Dalarna.
I samband med att skogsbruket började ta allt mer naturvårdshänsyn kom även bränning att bli en viktig del. I skogsbrukets miljöcertifiering enligt FSC (Forestry Stewardship Council) ingick bränning redan från början (1998) som ett krav. Enligt FSC´s skogsbruksstandard skall 5 % av den avverkade arealen på torr och frisk mark brännas. I första hand valdes hyggen för bränning, eftersom kravet baserades på areal. Efter en revision av denna standard (2011) infördes uppräkningsfaktorer för om skog var lämnat inom brandområdet, samt om det nya beståndet föryngrades naturligt eller inte. Detta har medfört att betydligt mer bränning nu görs av skog i frivilliga avsättningar med god kvalité, samtidigt som den sammanlagda arealen som behöver brännas för att uppfylla målet minskar.
I naturreservat gjordes den första bränningen 2002 (Gåsbergets naturreservat, Ore socken), och bränningar i Länsstyrelsens regi har därefter skett nästan varje år. De senaste åren har Länsstyrelsens bränningsverksamhet ökat betydligt genom tillkomsten av EU-projektet Life-Taiga, där medel för bränning tillförs mellan 2015-2019. Sammanlagt 11 objekt om nästan 200 ha har eller ska brännas.
Det finns vissa indikationer på att det varmare klimatet ökar antalet vildbränder i norra Europa, med det mest tydliga exemplet den stora branden i Västmanland. Även i Dalarna har flera stora vildbränder skett de senaste tio till femton åren.
8 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Sammantaget har förutsättningarna för såväl naturvårdsbränning som för naturlig brand förändrats under senare tid. Hur detta avspeglas i faktiskt bränd areal och kvalité på brandfälten påverkar förstås förutsättningarna för brandgynnade arter. En tidigare sammanställning av fynduppgifter av brandgynnade insekter (Wikars 2009) visade att många tidigare missgynnade arter ökat i Dalarna under den 20-årsperiod som då studerades. Bränning inom skogsbruket lyfts ofta fram som en av de mest lyckade naturvårdsåtgärderna som görs inom ramen för skogsbrukets miljöcertifiering (t.ex. Johansson 2013).
Syftet med denna undersökning är att undersöka hur mycket bränd skog det finns i länet samt vilken kvalité ur naturvårdssynpunkt denna har. Utvärderingen av enskilda besökta områden görs både subjektivt och objektivt. Dessutom undersöks insektsfaunan på brandfält, med fokus på naturvårdsintressanta arter både bland brandinsekter och naturvårdsarter knutna till äldre, brandpräglad skog.
De insekter man hittar på brandfält speglar artsammansättningen i det omgivande landskapet, eftersom de ofta attraheras från långa avstånd. Ju äldre brandfälten blir ju fler naturvårdsintressanta arter hinner hitta fram till brandfältet, samtidigt som de mest utpräglade brandinsekterna klingar av. Denna undersökning omfattar främst äldre brandfält (>tre år), varför fokus troligen är större på sekundärt jämfört med primärt brandgynnade insekter.
Tre frågeställningar undersöks:
• Hur mycket brinner det i Dalarna och vilken typ av bränder är det?
• Vilken kvalité har brandfälten, det vill säga hur mycket substrat har det skapats för brandgynnade insekter?
• Hur ser förekomsten av brandgynnade insekter i länet ut och hur ser deras populationstrender ut i tid och rum?
Dessa resultat används sedan till att diskutera möjliga förbättringar vad gäller utförande och lokalisering av naturvårdsbränning i Dalarna för att gynna hotade insektsarter.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 9 Metodik
Uppgifter om bränder i skogsmark Bränd areal och förekomsten av olika typer av skogsbrand (spontan brand samt hygges- och naturvårdsbränning) sammanställdes för skogsbränder i Dalarnas län för tioårsperioden 2005-2014.
Tyvärr finns idag ingen fungerande central datainsamling för skogsbränder. Räddningstjänsterna registrerar släckningsinsatser, och när dessa rör skogsbrand görs anteckningar om marktyp och areal, vilka dock ofta har stora brister avseende uppskattad areal och lägesangivelse (koordinater). Inom särskilt storskogsbruket görs idag naturvårdsbränningar vilka redovisas i samband med miljörevisioner. Även spontana bränder får tillgodoräknas som bränd areal, varför även dessa bokförs. Dessa data har oftast stor precision och finns i allmänhet att tillgå som polygoner med tillhörande attributdata.
Inför denna undersökning erhöll Länsstyrelsen data från Sveaskog och Bergvik Skog för bränder 2004-2014. Inget av dessa data var helt fullständiga, men de bedömdes att ha hög kvalité. De innehåller även uppgifter om vildbränder. Bergvik och staten inkl. Sveaskog äger sammanlagt ca hälften av den produktiva skogsmarksarealen i länet.
Skogsstyrelsen medverkar vid bränning, i såväl reservat, som hos mark ägd av både större och mindre markägare. Data för 12 brandfält uppkomna mellan 2008 och 2014 tillhandahölls från Lars Ambrosiusson, Skogsstyrelsen, Mora. Dessa data hade visst överlapp med andra data.
I ett tidigare forskningsprojekt sammanställdes data över brandfält mellan 1990 och 2001 för Dalarna och några andra län (Wikars 2004), vilka här används som jämförelse. Urval av besökta områden Tolv områden valdes ut för att inventera insekter med fällor. För urvalet stod Urban Gunnarson och Uno Skog, Länsstyrelsen Dalarna. De valdes bland områden som är helt eller delvis skogsklädda innan bränning, och huvudsakligen bland avsättningar (formella och frivilliga) brända mellan fyra till tolv år tidigare det vill säga huvudsakligen äldre brandfält. Av dessa områden var sju naturreservat, fyra naturvårdsbränd skog på bolagsmark, samt ett spontant bränt område. I flera fall ingick både bränd skog och bränt hygge. Ett av områdena utgick på grund av att det inte kunde hittas i fält (polygon i kartmaterial låg på fel ställe).
Utöver dessa områden valdes ytterligare 15 områden att undersökas utan att använda fällor. Dessa valdes för att bättre täcka in variationen i olika typer av brandfält. Samtliga var bränder på bolagsmark som hade brunnit mellan tre och tolv år tidigare. Områden nära fällområden valdes i första hand (för att minska restider). Små områden uteslöts (< 1 ha). Ett av de valda områdena visade sig vara obränt trots att det angetts som bränt i data, varför antalet extra områden som besöktes blev 14 stycken. Ett område hamnade av misstag strax utanför Dalarna (nr 25 Hörken, Ljusnarsbergs kommun, Örebro län).
10 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 3. Undersökta brandfält. Röda cirklar = fällområden, svarta fyrkanter = övriga områden. För data om enskilda brandfält, se bilaga 1.
Områdena klassades in i fyra olika kategorier: hyggesbränning (mer än 75 % av ytan kalavverkad), naturvårdsbränning inom skogsbrukets frivilliga avsättningar, naturvårdsbränning inom naturreservat, samt vildbränder. De senare rymde både hyggen och skog av olika ålder. Arealen på undersökta brandfält varierade mellan 1 och 113 ha med en medelareal på 23 ha.
Åldern på brandfälten har stor betydelse för vilka insektsarter som kan påträffas. På yngre brandfält är det lättare att påvisa brandinsekter, medan det på äldre brandfält hinner utvecklas en sekundärt brandgynnad insektsfauna i högre grad. Inga systematiska skillnader i ålder kunde ses för de fyra olika typerna av brandfält (figur 4). Däremot var medelåldern på fällområden något högre (drygt 7 år) än för de som enbart fältinventerades (6 år).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 11 8 7 Hyggesbränning Avsättning 6 Naturreservat 5 Vildbrand 4 3
2 Antal Antal brandfält 1 0 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 År efter brand
Figur 4. Ålder på de 25 undersökta brandfälten (antal år efter brand). För data om enskilda brandfält, se bilaga 1. Karakterisering av brandfält: mängd utvecklingssubstrat Såväl brandens beteende (intensitet och bränningsdjup) som skogens struktur (trädslag, ålder, täthet) bedömdes översiktligt. Brandintensiteten bedömdes utifrån hur stor andel av de härskande träden som dött i samband med branden. Bränningsdjupet visade sig vara mycket svårt att bedöma eftersom många äldre brandfält ingår.
Mängden av olika vedsubstrat som är centrala för insekterna uppskattades på den sammanlagda brandfältsarealen. Fyra olika typer av vedsubstrat bedömdes: antal brandljudiga tallar >= 10 cm, antal döda tallar >= 20 cm, samt antal döda granar och björkar >= 10 cm. För att förfina metoden gjordes ibland bedömningen utifrån delområden, vars area då uppskattades från kartmaterial. I satellitbilder kunde det även ses i vilka områden det varit störst dödlighet. I fält angavs i allmänhet ett intervall i antal (t.ex. 20-100), vilka senare omvandlades till ett troligt värde (t.ex. 40). Data finns sammanställda i bilaga 1.
Förberedelser och sammanställningar av fältdata gjordes i GIS (QGIS). En GPS (Garmin E- trex) med karta (Friluftskartan v5 PRO) användes i fält för orientering och koordinatsättning (RT90) av fynd. Data från GPS (spår och enskilda koordinater) laddades ner i GIS, samt laddades ner som text-fil för sammanställning av fältanteckningar i registerprogram (Excel). Inventering av brandgynnade insekter I de elva fällområdena sattes tre större fönsterfällor upp i maj månad och togs ned i början av augusti månad (för bilder på enskilda fällor, se bilaga 2). Fällorna sågs till och tömdes en gång i skiftet juni – juli månad. Fällorna som användes utgjordes av polska barkborrefällor (IBL2) där fångstburken fylldes till drygt hälften med 70 % giftfri propylenglykol.
Vissa områden var inte tillgängliga på grund av tjällossning eller vägbommar vid det första tillfället för uppsättning (början - mitten av maj). Detta gjorde att fällorna i
12 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter område 2, 5 och 7 kom upp senare (slutet av maj) vilket haft viss betydelse för resultatet. I område 5 och 7 tömdes fällorna en enda gång, medan de tömdes två gånger i alla övriga områden. Några fällor rasade ner på grund av fallande träd, stora djur eller kraftig blåst. I inget fall förstördes proverna helt. Följande fällor var påverkade (område: fälla: tömning): 2:1:1, 3:3:1, 5:3:1-2, 6:2:1, 7:1:1, 7:1:2, 7:3:2, 10:1:1.
Tabell 1. Några signalarter bland brandgynnade vedlevande insekter som eftersöktes i alla områden i den mån det fanns de vedsubstrat som arterna utnyttjar. De flesta lämnar karakteristiska gnagspår, eller kan sökas effektivt på annat sätt.
Svenskt namn Latinskt namn Vedsubstrat Brand Slät tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis Ljudig tall & gran Grov tallkapuschongbagge S. substriatus Ljudig tall & gran Korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis Under lös granbark Stor plattnosbagge Plathyrhinus resinosus Brandskiktdyna Skiktdynemott Apomyelois bistriatella Brandskiktdyna Löv Robust tickgnagare Dorcatoma robusta Fnösketicka Stor flatbagge Peltis grossa Björkhögstubbar Jättesvampmal Scardia boletella Fnösketicka Dolkstekelglasvinge Synanthedon scoliaeformis Levande gammal vårtbjörk Tall Vedstritar Cixidia spp Ved med timmer- och citronticka Skrovlig flatbagge Calitys scabra Ved med timmer- och citronticka Timmerticksgnagare Stagetus borealis Ved med timmer- och citronticka Reliktbock Nothorhina muricata Levande gammal tall Raggbock Tragosoma depsarium Grova, solexponerade tallågor Mindre märgborre Tomicus minor Nydöd tall
Utöver fällinsamlingar gjordes direktsök på olika typer av död ved. Fokus var på naturvårdsintressanta arter med väl definierade substratkrav och som är relativt lätta att påvisa med riktade eftersök (tabell 1). För dessa arter registrerades även icke-fynd. Eftersom samtliga brandfält var äldre så riktades eftersöket in på arter som blommar upp på mer murken ved, t.ex. på solexponerad grov ved och i anslutning till vedsvampar. På de något yngre brandfälten kunde den artrika insektsfaunan på brandskiktdyna (Wikars 2002) undersökas. Brandinsekterna slät- och grov tallkapuschongbagge ägnades särskilda eftersök på samtliga undersökta brandfält. Dessa arter letas effektivast i anslutning till brandskador på levande barrträd, s.k. brandljud och båda hittas oftast på tall. På äldre brandfält har dock dessa skadorna på träden i allmänhet läkt, men då kan arten istället eftersökas på grovbarkig, branddödad gran, om sådan finns.
I någon mån registrerades även andra naturvårdsintressanta arter än insekter, såsom kärlväxter, fåglar och svampar.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 13 Bearbetning av insektsmaterial Materialet från fällorna sorterades ut under lupp med hög förstoring, och huvuddelen av skalbaggarna samt vissa andra insekter identifierades till art. Bland skalbaggarna artbestämdes dock inte Ptilidae: Acrotrichis, Cantharidae: Malthodes och Malthinus, Scirtidae: Cyphon, Staphylinidae: vissa Aleocharinae (främst Atheta), Oxytelinae, Staphylininae: vissa Philonthus och Quedius, Nitidulidae: Meligethes, samt Curculionidae: Crypturgus. Artbestämning av dessa är mycket tidsödande, samtidigt som de rymmer få naturvårdsintressanta arter i skog.
Artlistan analyserades utifrån den nu gällande rödlistan (Artdatabanken 2015) samt utifrån en lista över signalarter för naturvårdsintressanta insekter i boreal skog (Wikars & Hedgren 2017). Denna lista bygger vidare på en lista framtagen av Wikars (2009). Samtliga artfynd rapporterades in i Artportalen 2017-11-14 (inklusive fynd av andra organismgrupper).
14 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Resultat och diskussion
Bränd skogsmarksareal i Dalarna: vildbränder ökar i andel Under tioårsperioden 2005 – 2014 brann uppskattningsvis 2462 ha produktiv skogsmark utifrån det datamaterial som finns att tillgå, varav 881 ha genom hyggesbränning, 468 ha som naturvårdsbränning och 1113 ha genom vildbrand (tabell 2). Länsstyrelsens bränningsverksamhet har skapat 7 % av den totalt brända arealen, och 38 % av den naturvårdsbrända arealen.
Bergvik Skog står den för den största brända arealen i länet (figur 6) vilket är logiskt då de är den största markägaren i länet samt att de är miljöcertifierade. Skötselansvariga för Bergviks skoginnehav (Stora Enso samt BillerudKorsnäs) har lokalt haft en obruten kontinuitet av bränningsverksamhet sedan den tidigare hyggesbränningsepoken. I senare tid utförs dock alltmer bränning hos de större skogsägarna av entreprenörer.
Tabell 2. Areal (hektar) produktiv* skogsmark bränd i Dalarna under perioden 2005- 2014.
Markägare Hyggesbr. Naturvårdsbr. Vildbrand Bergvik Skog AB 699 207 663 Sveaskog AB 120 82 150 Staten 0 179 0 Övriga markägare** 62 0 300 Summa 881 468 1113 * Produktiv skogsmark – inom det miljöcertifierade skogsbruket är det den produktiva skogsmarken som får tillgodoräknas som bränd mark (och som redovisas). Särskilt vid större vildbränder är avgränsningar mellan trädbeklädda impediment och produktiv mark ej stringent. Även vid bränning i formellt skyddade områden ingår ofta impediment. I vissa fall ingår dock dessa impediment i angivna arealer.
** För övriga markägare fanns data för bränder där Skogsstyrelsen medverkat. Arealen vildbrand uppskattades för övriga markägare. Huvuddelen av den vildbrända arealen på Bergviks och Sveaskogs mark är uppkommen i samband med hyggesbränning. Därför kan det antas att denna areal är betydligt mindre hos övriga markägare.
I Dalarna finns ganska exakt 2 miljoner hektar produktiv skogsmark och en genomsnittlig årlig areal om 246 ha bränd skogsmark i hela länet utgör 0,012% av skogsmarksarealen. En sammanställning av bränd areal skogsmark i hela landet 2011-2014 (Ramberg m.fl. 2017) kom fram till halva denna andel (0,006%). I ett mer naturligt tillstånd antas det att 1-2% av skogsarealen i boreal skog har brunnit årligen (Zackrisson 1977, Niklasson & Granström 2000).
En förvånansvärt stor andel av den brända arealen består av vildbränder det vill säga okontrollerade bränder, som både kan vara startade av människan eller av blixtantändningar. I denna sammanställning utgjordes 45 % av den brända arealen av vildbränder, att jämföra med 35 % i den nationella studien av skogsbrand 2011-2014
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 15 (Ramberg m.fl. 2017). I en tidigare sammanställning för åren 1997-2001 (Wikars 2004) utgjorde vildbränder 23 % av arealen (figur 5).
Bland stora vildbränder i Dalarna det senaste decenniet utmärker sig år 2008. Då brann drygt 700 ha väster om Sunnansjö (Pajsobrännan, Ludvika kommun) samt 200 ha nordost om Järna (Ösjöbrännan, Leksands kommun) samt ett 300 ha område i Hofors i Gävleborgs län (nära Dalagränsen). 2006 brann 300 ha strax väster om Särna (Nordomsjön, Älvdalens kommun) och 2007 brann två områden på mer än 100 ha i norra Falu respektive östra Rättviks kommun (nordost Övertänger samt norr Dalkarlsaspen). Sådana stora bränder är inte registrerade decennierna innan – utan man måste nog gå tillbaka ända till 1930-talet för att hitta något liknande. Klimatmodeller förutsäger att risken för skogsbrand kommer att öka alltmer genom ökad sommartorka. Den stora branden i Västmanland 2014, som är den största i landet på över 100 år, kan vara ett tecken på detta. Detta innebär att spontana bränder ökar i betydelse.
180
160
140 FSC 120 Vildbrand 100 LST 80
60
Areal per per (ha) år Areal 40
20
0 1997-2001 2005-2014 Period
Figur 5. Det miljöcertifierat skogsbrukets (FSC) samt Länsstyrelsens (LST) bidrag till den brända arealen i jämförelse med vildbränder för två olika tidsperioder. I FSC ingår både hygges- och naturvårdsbränningar. För den tidigare perioden hämtades data ur Wikars (2004). Naturvårdsbränning jämfört med hyggesbränning Under den undersökta tioårsperioden kan stora förändringar ses i bränd areal av olika typ. Hyggesbränningar tillsammans med vildbränder dominerar stort i början av perioden, medan naturvårdsbränder dominerar senare (figur 6). Dessutom har den totala arealen bränd mark inom det miljöcertifierade skogsbruket minskat under senare tid.
16 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Skillnaderna i areal och typ har troligen två orsaker. De stora vildbränder som skedde 2006 – 2008 gjorde att man inte behövde bränna närmast följande år för att uppfylla kraven enligt miljöcertifieringen, eftersom den brända arealen summeras över femårsperioder. Dessutom har de nya reglerna inom FSC, som trädde ikraft 2011 gjort att bränning av skog premieras över bränning av hyggen, vilket leder till en mindre bränd areal.
60 40 20 0 Areal(ha) 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 År 300 Hyggesbränning 250 Naturvårdsbränning
200 Vildbrand
150 Areal(ha) 100
50
0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 År
120 100 80 60
40 Areal(ha) 20 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 År
Figur 6. Bränd areal över en tioårsperiod för tre olika aktörer som utför bränning i Dalarna; Länsstyrelsen (överst), Bergvik (Stora och Korsnäs är utförare; mitterst) och Sveaskog (nederst). Bränderna delades in i tre olika typer.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 17 Den naturvårdsbrända arealen på Bergviks och Sveaskogs mark domineras av vardera en mycket stor bränning i det undersökta materialet (112 ha 2014 respektive 80 ha 2012, område 7 och 14 i denna studie). Bränningskravet för Bergvik respektive Sveaskog grovt räknat per år i Dalarna utgör ca 220 och 70 ha. Bränns oavverkad skog i avsättningar räcker det med ca 73 respektive 23 ha per år. Görs då sådana stora bränningar som i exemplen ovan så klarar man av flera års beting i en enda bränning. Detta är med största sannolikhet mycket negativt för brandinsekter, då avstånden i tid och rum mellan färska brandfält blir mycket stort. Kvalité på brandfälten
De flesta naturvårdsbränningar i frivilliga avsättningar och i reservat hade oftast brunnit med låg intensitet, medan vildbrand och i viss grad hyggesbränning brunnit med högre intensitet (figur 7). Vid naturvårdsbränning håller man medvetet nere intensiteten eftersom man oftast vill att huvuddelen av trädskiktet ska överleva. Vid hyggesbränning bidrar hyggesavfall och öppenhet normalt till höga intensiteter. Att vissa hyggesbränningar skett med låg eller mycket låg intensitet pekar på att man försökt bränna under kalla och våta förhållanden, något som är olämpligt. Större vildbränder uppstår enbart när vädret medför snabb brandspridning, vilket även innebär att bränderna har hög intensitet.
4 Hyggesbränning Avsättning 3 Naturreservat
Vildbrand områden
2 besökta
1 Antal Antal
0 Mkt låg Låg Medel Hög Brandintensitet i fyra klasser
Figur 7. Brandintensitet i besökta områden av fyra olika typ. Brandintensiteten bedömdes i fyra klasser utifrån hur stor andel av det härskande trädskiktet som dödats vid och strax efter branden: mycket låg: enstaka träd döda, låg < 10 % döda; medel 10 till 70 % döda, samt hög > 70 % av härskande träd döda.
18 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Som förväntat fanns stora skillnader mellan de 25 brandfälten i hur mycket vedsubstrat som skapats, men inga klara skillnader kan egentligen ses för de fyra olika typerna av brandfält (figur 8). Ett avsatt område står ut som exceptionellt när det gäller antalet skapade vedsubstrat (7-Stor-Snesen, Bergvik 2012). Förklaringen är att detta var landets största naturvårdsbränning, samt att bränningen hade en relativt hög intensitet.
1000 Hyggesbränning Levande tall med brandljud 800 Avsättning Naturreservat 600 Vildbrand 400 200 0
10000 Branddödad tall => 20 cm
5000
0
2000 Branddödad gran > 10 cm 1500 1000 500 0
1000 800 Branddödad björk > 10 cm 600 400 200 0
Figur 8. Uppskattat totalt antal av olika typer av vedsubstrat skapade totalt per brandområde vid fyra olika typer av brand: hyggesbränning (N=6), bränning i skogsbrukets frivilliga avsättningar (N=9), dito i naturreservat (N=6), samt vildbrand (N= 4). Rådata finns i tabell 1, bilaga 1. Observera att Y-axeln varierar.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 19 50 Hyggesbränning Levande tall med brandljud per ha Avsättning 40 Naturreservat 30 Vildbrand 20 10 0
Branddödad tall (=> 20 cm) per ha 100
50
0
60 Brandödad gran (> 10 cm) per ha 40
20
0
50 Brandödad björk (> 10 cm) per ha 40 30 20 10 0
Figur 9. Uppskattat antal av olika typer av vedsubstrat per hektar skapade vid fyra olika typer av brand (hyggesbränning (N=6), bränning i skogsbrukets frivilliga avsättningar (N=9), dito i naturreservat (N=6), samt vildbrand (N= 4)). Rådata finns i tabell 1, bilaga 1. Observera att Y-axeln varierar.
Ser man till hur många vedsubstrat det har skapats per hektar blir skillnaderna mellan enskilda områden något mindre (figur 9). Områden med större mängd finns för alla typer utom efter hyggesbränning.
Mängden branddödade träd är större för tall än för gran och björk. Detta kan tyckas vara paradoxalt, eftersom tallen är vårt mest brandtåliga trädslag. Anledningen till att branddödad tall är vanligast är helt enkelt att huvuddelen av de brända områdena
20 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter bestod av talldominerad skog. Dessutom består en större andel av de lämnade träden efter virkesuttag av tall än av björk och gran vid skogsbrukets bränningar. Den största mängden tall är klena (10-20 cm), dessa dimensioner räknades in för granar och björkar men för tall bara grövre träd (=> 20 cm).
Naturvårdsbränning i naturreservat har generellt sett skapat små mängder vedsubstrat. Av de sex reservaten hade endast ett område ( 4- Trollmosseskogen) ett större antal brandljudiga träd och branddödade tallar. Detta förklaras av att brandintensiteten varit låg eller mycket låg i fem av sex undersökta brända naturreservat.
Utan tvekan är det ändå bättre att bränna med låg intensitet än hög i avsatta områden, särskilt om dessa hyser gamla träd och andra värdefulla strukturer. Det är dock önskvärt när bränning sker under måttligt uttorkade förhållanden att en högre intensitet skapas lokalt genom ett varierat och anpassat antändningsmönster. De brända naturreservat som undersökts här utgörs av de tidigare naturvårdsbränningarna som utförts i Länsstyrelsens regi. Möjligen har senare bränningar utförts med högre intensitet åtminstone lokalt. I detta sammanhang kan det nämnas att de allra två första bränningarna i naturreservat skedde efter avverkningsuttag, och att detta skapade alldeles för hög intensitet. Lokalisering av brandfält Ingen djupare analys av brandfältens läge har gjorts på grund av tidsbrist och svårigheter med att renodla data från många olika källor. Det är dock tydligt att det är mycket långt i tid och rum mellan enskilda bränder i stora delar av länet. I data saknas brandfält helt i t.ex. nordligaste Dalarna (ovan och väster om Särna), väster om Lima-Sälen, delar av området norr om Mora och Älvdalen, samt i delar av södra Dalarna inklusive Malingsbo- Kloten. Alla dessa områden rymmer tidigare brandpräglade skogar, och kan förväntas hysa arter som är gynnade av brand.
En stark tendens som kan ses vid skogsbrukets bränningar är att öar och uddar ut i stora sjöar eller myrkomplex ofta väljs som bränningsobjekt. Detta är förståeligt ur säkerhetssynpunkt, inte minst efter att många aktörer råkat ut för att tidigare bränningar slitit sig och ibland skapat stora merkostnader i form av okontrollerade bränder. Det finns dock två anledningar till att bränning på öar och uddar inte är optimalt ur bevarandeperspektiv. Dels så har dessa historiskt ofta varit mer förskonade från bränder (Hellberg m.fl. 2004) och har därmed ofta utvecklat värden som inte är gynnade av brand. För det andra är sådana miljöer naturligt fragmenterade från andra skogsområden, vilket försvårar spridning till och från det brända området . Detta gäller särskilt många sekundärt brandgynnade arter som inte minst på grund av sina ofta små och isolerade populationer har särskilt svårt att sprida sig.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 21 Förekomst av brandgynnade insekter Totalt registrerades 1980 observationer av insekter i fällområdena, varav 1923 gjordes genom fällfångst. Fällorna insamlade 4634 individer av 372 arter (bilaga 3). Tio arter hittades enbart genom direktsök.
Tabell 3. Antal observationer av insekter i fällområden, varav huvuddelen gjorts med fällor. I område 2, 5 och 6 sattes fällorna ut senare än i övriga områden, vilket avspeglar sig i mindre fångst. Höga artantal är gulmarkerade. Efter områdesnamn anges brandår. Färgmarkering anger bränning i reservat (grön), vildbrand (lila), bränning i frivillig avsättning (röd) samt hyggesbränning (grå). Se bilaga 3 för komplett artlista.
2. Mossatjärnsfljot (2006) 2. Mossatjärnsfljot
8. M
11. Nittenmossen (2013) 11. Nittenmossen
5. Gåstjärnskölen (2012) 5. Gåstjärnskölen
9. Ramsellskogen (2011) 9. Ramsellskogen
1. Långnäsudden (2013) 1. Långnäsudden
7. Stor
6. Nordbläster (2010) 6. Nordbläster
10. Skällingen (2008) 10. Skällingen
4. Trollmosse (2007) 4. Trollmosse
3. Ejheden (2005) 3. Ejheden
ossgräsberget (2011) ossgräsberget
-
Snesen (2012) Snesen
Totalt Område
Antal individer i fällor 476 177 619 372 195 163 456 670 497 623 386 4634 Antal observationer 215 91 225 169 87 110 170 260 242 251 161 1980 Antal taxa 113 53 120 95 51 78 111 138 129 138 78 379 Antal rödlistade arter 7 4 3 7 2 4 2 4 6 0 0 25 Antal signalarter 32 12 25 17 12 16 22 29 28 18 6 103 Signalarter, brand 11 3 3 4 4 5 5 0 3 4 1 18 dito löv 9 4 12 3 2 6 4 17 13 4 1 36 dito naturskog 9 2 7 4 6 6 10 8 12 9 4 41 dito tall 10 4 6 10 3 4 5 6 5 4 3 24
Fällfångsterna ger möjlighet till en mer objektiv jämförelse mellan områdenas artrikedom. I tre av de elva områdena kom dock fällorna ut senare än i övriga områden, och detta avspeglas tydligt i ett mindre insamlat material (grå-markerat i tabell 3). Ändå kan några tydliga trender ses i materialet.
Allra artrikast är två mer sydliga områden (8-Mossgräsberget och 10-Skällingen), vilket är ett typiskt mönster vid studier av insekter (de flesta insektsgrupper är artrikast i sydligare, lägre liggande områden med ett varmare klimat). Flest rödlistade arter hittades i tre naturreservat, varav alla domineras av tallnaturskog (1-Långnäsudden, 4- Trollmosseskogen och 9-Ramsellskogen). För brandinsekter stod 1-Långnäsudden ut som betydligt mer artrikt än andra områden. Detta är tillsammans med 11-Nittenmossen, det yngsta brandfältet som undersöktes med fällor. 11-Nittenmossen är förvånansvärt artfattigt på brandinsekter och andra naturvårdsintressanta arter, vilket sannolikt beror
22 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter på ett isolerat läge i ett utarmat landskap. Flest signalarter knutna till lövträd hittades i naturreservaten 8-Mossgräsberget och 9-Ramsellskogen, varav både är typiska lövbrännor åtminstone delvis (lövrika successioner uppkomna efter brand över ett sekel sedan). Även 3-Ejheden hade ett stort inslag av lövträdsberoende arter, vilket avspeglar att avverkningen hade skett i ett område som delvis innehöll lövbrännor. Flest signalarter knutna till naturskog hittades i 9-Ramsellskogen, vilket är något förvånande då den brända arealen var liten (1 ha) och brandpåverkan svag. Sannolikt har insekterna koncentrerats till de delar med lite mer död ved där fällorna sattes upp. För signalarter knutna till tall så utmärkte sig naturreservaten 1-Långnäsudden och 4-Trollmosseskogen. Dessa ligger i landskap med en sedan tidigare dokumenterad högintressant fauna knuten till tallskog (Hedgren 2017).
Figur 8. Ett artrikt samhälle av insekter finns i svampen brandskiktdyna. Teckning: Martin Holmer.
Insekter i brandskiktdyna Samhället av insekter i sporsäcksvampen brandskiktdyna (Daldinia loculata) undersöktes på alla brandfält som var yngre än tio år (tabell 4). Arter som är knutna till denna är mest frekventa två till fem år efter brand (Wikars 2009), varför många av brandfälten är för gamla (figur 3) för att arterna ska kunna eftersökas effektivt. Ändå är det påfallande hur få fynd det gjordes av dessa arter. Vissa av arterna kunde inte hittas alls, trots att många fynd av arterna gjorts tidigare i Dalarna. Sammantaget visar detta att den tidigare expansion av flera av dessa arter som tidigare kunde observerats (Wikars 2004, Wikars 2009) har avstannat eller till och med vänts till sin motsats. Det området som hade flest fynd av arter knutna till brandskiktdyna var Långnäsudden, ett av de allra nordligast undersökta områdena och som brunnit relativt sent (2012). Här hittades fem olika arter.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 23
Tabell 4. Antal fynd av insekter som lever i brandskiktdyna i Dalarna.
Art Fällområden Övriga Apomyelois bistriatella 1 5 Aradus lugubris 0 0 Cryptophagus corticinus 2 0 Laemophloeus muticus 0 0 Paranopleta inhabilis 2 0 Platyrhinus resinosus 2 1 Sphaeriestes stockmanni 1 0
Tallkapuschongbaggar Slät och grov tallkapuschongbagge eftersöktes särskilt i alla besökta områden. Deras beroende av brandljudiga tallar och branddödade, grovbarkiga granar gör att de kan eftersökas effektivt med riktade eftersök. Båda arterna kan dessutom finnas på brandfält många år efter brand (upp till ca 20 år), varför åldern på brandfälten inte har en avgörande betydelse för eftersökets effektivitet.
Enbart slät tallkapuschongbagge kunde återfinnas Den hittades i 13 av 25 områden (figur 9). Arten hamnade även i fällor i två olika områden. Områden som saknade fynd av slät tallkapuschongbagge låg framförallt i den sydligare delen av länet. I den sydöstra delen av Dalarna hittades arten främst i områden som ligger inom någon mil från järnvägen mellan Falun och Gävle. Tidigare har arten haft två olika utbredningsområden i länet, ett i norra halvan, samt ett mindre i anslutning till järnvägen mellan Falun och Gävle (Wikars & Lundqvist 2006). I gränstrakterna mellan Dalarnas och Gävleborgs län verkar arten nu ha fått en mer sammanhängande utbredning ända ner till järnvägen. De två undersökta områden som saknade arten i denna region var naturreservat som bränts med låg eller mycket låg intensitet, och har få brandljudiga tallar. Det är anmärkningsvärt att arten även saknades på flera brandfält i Venjan-trakten, samt på det stora brandfältet vid Stor-Snesen.
24 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 9. Fynd av slät tallkapuschongbagge 2017 samt tidigare.
Av de tre brandfält som arten hittades i så bedömdes populationerna som små i två av dessa (endast bråkdelar av lämpligt substrat var utnyttjat). Dessutom sågs en kraftig konkurrens från märgborrar i de skadade tallarna. Tallar med de största brandljuden (det vill säga de mest lämpliga) hade i många fall dödats genom angrepp från större märgborre.
Större märgborre gynnas när rikligt med avverkningar sker i ett landskap, eftersom den kan utvecklas i avverkningsavfall. Större märgborre var mycket allmän i Stor-Snesen. I vissa områden var även den mindre märgborren allmän, bland annat i försöksområdet vid Effaråsen (område 18-21), där mycket stora mängder tallar skadats genom katning i försökssyfte. Den mindre märgborren utnyttjar främst skadade och undertryckta tallar till skillnad från den större märgborren, som främst går i redan döda tallar. Sannolikt konkurrerar även mindre märgborre med tallkapuschongbaggarna, genom att den dödar tallar som försvagats av brand, och därmed gör dem olämpliga. Här skall dock påpekas att även den mindre märgborren är skyddsvärd, eftersom den idag missgynnas genom skogsbruk, och är värd för ett stort antal hotade arter (Pettersson 2013).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 25 Inga fynd av grov tallkapuschongbagge gjordes, trots att ett par av undersökningsområdena låg intill områden med fynd ca 10 år tidigare (figur 10). Förutom att konkurrera med märgborrarna när den går på tall så är denna art även
Figur 10. Fynd av grov tallkapuschongbagge 2017 samt tidigare fynd. Inga fynd gjordes 2017.
utsatt för stark konkurrens från slät tallkapuschongbagge. Båda arterna verkar föredra brandljudig tall men de kan gå över på brandljudig och grovbarkig, branddödad gran. Ibland kan man se att båda arterna dyker upp på ett brandfält, men efter ett par år finns bara den släta arten kvar.
Tyvärr tyder resultaten på att den expansion som kunde ses av båda dessa arter tidigare (Wikars 2004, Wikars 2006b, Wikars 2009) troligen har upphört. Grov tallkapuschongbagge finns idag framförallt där stora sammanhängande naturskogar ännu finns kvar, ett mönster som börjar bli allt tydligare även i norra Norrland (Wikars 2015a).
Samma mönster visar flera brandberoende insektsarter. Orsaken till denna minskning är förmodligen inte att antalet bränder minskar, utan att hela skogslandskapet trivialiseras genom skogsbruk. Brandinsekterna utgör konkurrenssvaga arter som drar fördel genom sitt specialiserade levnadssätt och relativt sett goda spridningsförmåga i samband med brand (Wikars 1997). När arealen naturskog minskar och arealen plantageskogar ökar så ökar även störningsgynnade arter, som t.ex. större märgborre, vilka då konkurrerar ut specialiserade arter, inklusive brandinsekterna.
26 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Till viss del kan dessa negativa landskapsförändringar motverkas av tätare bränder i tid och rum (exempel i Dalarna utgörs av norra Ore socken samt järnvägen Falun – Gävle). Grov tallkapuschongbagge verkar dock inte kunna svara positivt på tätare tidsintervall mellan bränder, sannolikt beroende på konkurrensen med slät tallkapuschongbagge.
Sekundärt brandgynnade insekter Eftersom många äldre brandfält ingick i studien så borde förutsättningarna att påvisa sekundärt brandgynnade insekter vara god. Endast mindre märgborre kunde hittas i en större andel av områdena. Av övriga arter gjordes endast få fynd (tabell 5). I fällområdena ingår även fynd i fällor, vilket troligen är huvudorsaken till att en större andel fynd gjorts i dessa. En annan orsak skulle kunna vara att de utvalda fällområdena i genomsnittligen hade en högre kvalité i form av substrat. Fler fynd hade säkerligen kunnat göras om mer tid hade avsatts till att ströva igenom en större del av brandfälten.
Tabell 5. Antal områden (av totalt 11 fällområden och 14 övriga områden) med fynd av ett urval av sekundärt brandgynnade arter som kan eftersökas effektivt genom gnagspår eller liknande.
Övriga Svenskt namn Latinskt namn Fällområden områden Löv Robust tickgnagare Dorcatoma robusta 4 0 Stor flatbagge Peltis grossa 1 1 Jättesvampmal Scardia boletella 3 0 Dolkstekelglasvinge Synanthedon scoliaeformis 1 1 Tall Vedstritar Cixidia spp 4 4 Skrovlig flatbagge Calitys scabra 0 1 Timmerticksgnagare Stagetus borealis 4 0 Reliktbock Nothorhina muricata 1 0 Raggbock Tragosoma depsarium 1 1 Mindre märgborre Tomicus minor 10 7
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 27
Figur 11. Skrovlig flatbagge Calytis scabra (6 mm lång), en av de brandgynnade arter som kan eftersökas effektivt genom direktsök. Den hittades i studien enbart i ett område. Foto: Lars-Ove Wikars.
Av den stora långhorningen raggbock gjordes endast två fynd, och i båda fallen dessutom som gamla gnagspår, och den finns troligen inte kvar i områdena. Både raggbock och stor flatbagge lämnar mycket karakteristiska gnagspår som kan ses lång tid efter att arten utnyttjat veden. Tidigare kunde dessa två arter ses expandera i länet, och där naturvårdsbränning ansågs vara avgörande för denna ökning (Wikars 2013). Sannolikt är det den fortsatta fragmenteringen av naturskogen, samt möjligen även en minskad bränningsaktivitet, som gör att den positiva utvecklingen på äldre brandfält inte längre kan ses.
Landskapets betydelse En faktor med stor betydelse för brandgynnade insekter är skogsbrukets omdaning av skogslandskapet. Olikåldriga naturskogar ersätts med rationellt skötta plantage skogar, en process som snart är slutförd utanför de områden som avsätts frivilligt eller formellt. När mängden naturskog understiger 30 % på landskapsnivå försvinner successivt de arter som kräver äldre mer naturliga skogar även från de återstående fragmenten av naturskog (Hanski 2008, Hanski 2011). I en undersökning av den pågående fragmenteringen av naturskog i Dalarna visades att landskap med för många typiska skogslevande arter tillräcklig mängd naturskog minskat med i genomsnitt 40 % under perioden 2002 till 2012 (Angelstam & Andersson 2013). Störst var minskningen i mellanboreal zon (70%), där sannolikt även flest hotade skogslevande arter i länet finns.
Ju längre norrut man kommer i Dalarna, ju större andel naturskog finns ännu kvar. Tidigare studier visar att norra Dalarna har betydligt mer rödlistade insekter än i den södra delen av länet, och det gäller inte enbart ”gammelskogsarter” utan i högsta grad
28 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter även brandinsekter (Wikars 1997, Wikars 2009). Många insektsarter finns dock av klimatiska skäl inte i norra Dalarna.
Det ändrade klimatet påverkar i högsta grad insektsfaunan, där nordliga arter kan förmodas missgynnas medan sydliga arter redan idag kan ses flytta sig norrut i snabb takt. Detta medför ändrade konkurrensförhållanden mellan arter, vilket sannolikt gynnar generalister på specialisters bekostnad. Den ökande fragmenteringen av landskapet kan förväntas öka utdöenderisken hos naturligt förekommande arter i samband med klimatförändringar (Hanski 2016).
Figur 12. Några exklusiva sekundärt brandgynnade skalbaggar som hittades i fällmaterialen från de nordliga områdena. Samtliga är knutna till mer ursprungliga tallskogar, och är brandgynnade på flera olika sätt. Frän vänster till höger: avlång barksvartbagge Corticeus longulus (4 mm lång), stumpbaggen Platysoma linearis, kortvingen Batrisodes hubenthali (2 mm), samt urskogsänger Dermestes palmi (7 mm). De två första arterna ingår i åtgärdsprogrammet för nydöd tall (Pettersson 2013), medan de två övriga arterna lever i anslutning till myror i gammal tallved. Foto: Lars-Ove Wikars. Slutsatser Stora förändringar har skett i brandregim under senaste decenniet. Från att ha ökat i areal har nu den sammanlagda brända arealen börjat minska i länet. Hygges- och naturvårdsbränning, som står för den största brända arealen, minskar i skogsbruket samtidigt som bränning i formellt skyddade områden samt vildbränder har ökat. Genom att färre brandfält skapas blir lokaliseringen av dem ännu viktigare än tidigare (se även Ramberg m.fl. 2017).
Pågående landskapsförändringar påverkar såväl brandberoende insekter som sekundärt brandgynnade arter negativt. Detta kan främst motverkas genom att mer skog avsätts och att dessa avsättningar görs koncentrerat i stora landskap. För brandberoende insekter kan en tätare frekvens av bränning inom vissa landskap till viss del motverka effekterna av landskapsomvandlingen. För sekundärt brandgynnade arter är inte frekvensen lika viktig utan istället är de långsiktiga effekter branden skapar på skogens struktur (öppenhet, död ved, trädslag) det som är avgörande.
Bränning i naturreservat och frivilliga avsättningar bör ske med en högre intensitet, åtminstone lokalt i brandområdet. I förvånansvärt många fall har bränningarna endast
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 29 skapat små mängder brandljudiga träd och branddödad ved. Bränning är dock en svår och komplex verksamhet, vilket gör det vanskligt att alltid hitta rätt brandintensitet.
Vid naturvårdsbränning bör man undvika att bränna stora arealer samtidigt. Inom det miljöcertifierade skogsbruket finns en tendens till att man på senare tid försöker uppnå arealkravet genom att utföra enstaka mycket stora bränningar. Detta gör att det kommer att vara långt mellan brandfält i tid och rum, vilket är starkt negativt för de brandberoende arterna. Resultatmässigt är det dessutom ofta svårt att uppnå god kvalité på brandens effekter om alltför stora arealer bränns samtidigt.
30 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Referenser
Angelstam, P. & Andersson, K. 2013. Gröna infrastrukturer för biologisk mångfald i Dalaskogarna. Har habitatnätverk för barrskogsarter förändrats 2002-2012? Rapport 2013:24, Länsstyrelsen Dalarnas län. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rappo rter-2013/13-24.pdf
Anonym. 2011. Naturhänsyn vid avverkning i gammal tallskog. Försöksplan, Skogforsk (beskriver försöksområdet vid Effaråsen, Venjan socken).
Artdatabanken 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hammare, A. 2017. Långsiktig uppföljning efter naturvårdsbränningar i Dalarna: trädmortalitet och plantföryngring. Examensarbete, Institutionen för biologisk grundutbildning, Uppsala Universitet.
Hanski, I. 2008. Insect conservation in boreal forests. Journal of Insect Conservation 12: 451-454.
Hanski, I. 2011. Habitat loss, the dynamics of biodiversity and a perspective on conservation. Ambio 40: 248-255.
Hanski, I. 2016. Messages from Islands. A global biodiversity tour. The University of Chicago Press.
Hedgren, O. 2017. Skalbaggar på tallved. Inventering i Dalarna 2015-2016. Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2017: 06. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rappo rter-2017/Skalbaggar%20p%C3%A5%20tallved-2017-06-komplett-webb.pdf
Hellberg, E. Niklasson, M. & Granström, A. 2004. Influence of landscape structure on patterns of forest fires in boreal forest landscapes in Sweden. Can. J. For. Res. 34: 332– 338.
Johansson, T., Hjältén, J., de Jong J., von Stedingk, H. 2013. Environmental considerations from legislation and certification in managed forest stands: A review of their importance for biodiversity. Forest Ecology and Management 303: 98 – 112
Niklasson, M. and Granström, A. 2000. Numbers and sizes of fires: long-term spatially explicit fire history in a Swedish boreal landscape. Ecology 81: 1484-1499.
Pettersson, R. 2013. Åtgärdsprogram för skalbaggar på nyligen död tall. Naturvårdsverket, Stockholm, Rapport 6599.
Ramberg, E., Strengbom, J., Granath, G. 2017. Coordination through databases can improve prescribed burning as a conservation toll to promote forest biodiversity. Ambio (2017) https://doi.org/10.1007/s13280-017-0987-6
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 31 Wikars, L.-O. 1992. Skogsbränder och insekter. Entomologisk Tidskrift 113: 1-12.
Wikars, L.-O. 1997. Brandinsekter i Orsa Finnmark. Utbredning, biologi och naturvårdsproblem. Entomologisk Tidskrift 118: 155-169.
Zackrisson, O. 1977. Influence of forest fires on the North Swedish boreal forest. Oikos 29: 22-32.
Wikars, L.-O. 2001. The wood-decaying fungus Daldinia loculata (Xyleariacae) as an indicator of fire-dependent insects. Ecological Bulletin 49: 263-268.
Wikars, L.-O. 2004. Brandberoende insekter: respons på tio års naturvårdsbränningar. Fauna och Flora 99: 28-34.
Wikars 2006a. Vedskalbaggar i Gåsbergets och Trollmosseskogens naturreservat, Ore socken, Rättviks kommun: en utvärdering av tidigare insektsinventeringar och utförda naturvårdsbränningar. Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2006: 35. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rappo rter-2006/06-35.pdf
Wikars, L.-O. 2006b. Åtgärdsprogram för brandinsekter i boreal skog. Rapport 5610, Naturvårdsverket, Stockholm. http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5610-7.pdf
Wikars, L.-O. 2009a. Tallkapuschongbaggar, märgborrar och andra vedinsekter i tre naturvårdsbrända områden i Gåsbergets och Trollmosseskogens naturreservat, Rättviks kommun. Länsstyrelsen Dalarna, Naturvårdsenheten Opubl. rapport.
Wikars, L.-O. 2009b. Brandinsekter i Dalarna och dess gränstrakter 1990-2008. En sammanställning med en analys av två decenniers artdata. Länsstyrelsen Dalarna, Naturvårdsenheten Rapport 2009: 18. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rappo rter-2009/09-18.pdf
Wikars, L.-O. & Hedenås, H. 2010. Åtgärdsprogram för bevarandet av hotade arter på asp i Norrland 2009-2014. Naturvårdsverket, Rapport 6393. (http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-6393- 1.pdf)
Wikars, L.-O. 2013. Raggbock – hotad skalbagge i Dalarna. Förslag till åtgärder i fyra landskap. Länsstyrelsen Dalarna, Naturvårdsenheten. Rapport 2013: 1. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/R apporter-2013/13-01.pdf
Wikars, L.-O. 2015a. Tallkapuschongbaggar och andra insekter på brandfält i norra Norrland 2015: uppföljning inom Natura 2000. Länsstyrelsen Östergötlands län & Naturvårdsverket (opubl. rapport).
32 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Wikars, L.-O. 2015b. Åtgärdsprogram för bevarande av skalbaggar på äldre död tallved 2014-2018. Naturvårdsverket. Rapport 6629.
Wikars, L.-O. och Hedgren, O. 2017. Signalarter bland insekter i boreal skog. Opublicerad. Wikars, L.-O. & Lundqvist, R. 2006. Bränder längs järnvägen Falun – Storvik: en resurs för naturvården. Länsstyrelsen Gävleborgs län, Rapport 2006: 16. (http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/sv/publikationer/2006/Pages/2006_16.asp x)
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 33 Bilaga 1. Undersökta brandfält För områdenas geografiska läge, se karta (figur 2). För fler miljöbilder, se bilaga 2 (bilder på fällor). I respektive områdeskarta anges brandgräns samt de tre fällornas läge.
Tabell 1. Undersökta brandfält. Area = områdets skogsmarksareal i ha. Typ = områdestyp (S = skog, H = hygge, om båda typer anges den men störst areal först). Int = brandintenstitet (Mkt låg = i stort ingen påverkan på trädskiktet; Låg = viss påverkan; Medel = stor påverkan; Hög = alla träd döda i större delen av området). Markp = markpåverkan eller bränningsdjup (Liten = ingen djupbränd mark, Viss = lokalt djupbränd mark, Stor = mer utbrett djupbränd mark). Ljud = antal brandljudiga, levande tallar =>10 cm i brösthöjd. Tall = antal branddödade tallar => 20 cm, Gran och Björk, dito => 10 cm.
Nr Namn Markäg Typ Area Brandår Int Markp Ljud Tall Gran Björk 1 Långnäsudden Staten S 17 2013 Låg Liten 40 80 5 20 2 Mossatjärnsfljot Besparing SH 34 2006 Hög Viss 500 2000 1000 100 3 Ejheden Svea H 60 2005 Låg Liten 200 400 8 200 4 Trollmosse Staten S 30 2007 Medel Liten 200 2500 100 25 5 Gåstjärnskölen Staten S 11 2012 Låg Liten 40 40 8 8 6 Nordbläster Staten SH 20 2010 Låg Liten 50 150 100 50 7 Stor-Snesen Bergvik S 113 2012 Medel Liten 1000 12000 2000 1000 8 Mossgräsberget Staten SH 32 2011 Låg Liten 20 50 70 50 9 Ramsellskogen Staten S 1 2011 Låg Liten 5 10 5 40 10 Skällingen Svea SH 21 2008 Medel Viss 40 300 100 5 11 Nittenmossen Staten S 3 2013 Mkt låg Liten 1 20 20 10 12 Furudals bruk Svea HS 30 2007 Hög Stor 50 400 1 0 13 Lannaberget Svea HS 26,5 2014 Medel Liten 190 300 20 50 14 Långjämnaren Svea SH 46 2014 Mkt låg Liten 4 75 30 30 15 Myckelsjön 1 Bergvik H 19 2014 Mkt låg Liten 0 0 0 0 16 Myckelsjön 2 Bergvik H 10 2013 Hög Liten 50 150 25 25 17 Skepphussjön Bergvik H 3,3 2014 Mkt låg Liten 1 1 0 4 18 Effaråsen 1 Bergvik S 2,8 2013 Låg Liten 50 50 25 2 19 Effaråsen 2 Bergvik S 8,5 2013 Medel Viss 40 500 10 15 20 Djupsjön 1 Bergvik S 3,3 2013 Låg Liten 50 2 1 2 21 Djupsjön 2 Bergvik S 5,6 2013 Låg Liten 40 25 5 2 22 Svartnäs Svea H 31 2005 Hög Liten 20 400 50 100 23 Lappstaudden Bergvik S 5 2008 Medel Viss 200 200 150 150 24 Staktjärn Svea H 16 2007 Medel Liten 30 50 100 100 25 Hörken Bergvik N 12 2006 Hög Viss 20 250 40 200
34 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 1. Långnäsuddens naturreservat, Lövnäs Området ligger 7 km NV Lövnäs, Älvdalens socken, Älvdalens, kommun. Cirka 17 ha naturvårdsbrändes 2013. Brännan består av talldominerad naturskog på blockig mark på två uddar ut i sjön Tyri. I övrigt avgränsat av myr och två tjärnar. Här finns inslag av björk och gran, mest klen samt gammal tallved av hög kvalité. Naturreservatets areal är 89 ha, varav 50 ha produktiv skog. Höjdläge (> 440 m.ö.h).
Figur 13. Låg intensitet och svag markpåverkan. Lokalt på sydvända sluttningar lite större brandpåverkan och medföljande träddöd (se centrum i bild ovan). Ganska riklig sekundärmortalitet orsakad av framförallt mindre märgborre. Förekomst av äldre död tallved av hög kvalité. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 35 Trots den låga brandintensiteten hittades flest brandinsekter i detta område. Övriga insektsfynd pekar dels på naturlig tallskogsdynamik (självgallring) samt förekomst av urskogsved. I kringliggande landskap finns gott om äldre mer naturlig skog.
Rödlistade arter: Skiktdynemott Apomyelois bistriatella (NT), kortvingen Batrisodes hubenthali (VU), svart ögonknäppare Denticollis borealis (NT), avlång barksvartbagge Corticeus longulus (VU), liten brunbagge Orchesia minor (NT), korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis (NT) och stor plattnosbagge Platyrhinus resinosus (NT).
2. Mossatjärnsfljot, Lövnäs Brandområdet ligger 9 km SSO Lövnäs, Älvdalens socken, Älvdalens kommun. Området består av 8 ha hyggesbrand och 26 ha vildbrand 2006. Brännan består huvudsakligen av glesa skogar av ömsom tall ömsom gran-björk på fuktig mark. I brandområdet ingår torra åsryggar med mer växtlig skog, som dock nyligen avverkats (före branden). Branden har övergått i vildbrand efter hyggesbränning. Markägare okänd, området finns med i Sveaskogs branddata, men är ej med på deras markkarta. Området gränsar i öster till Båtarnas och Flojs naturreservat (sammanlagd area 340 ha). Höjdläge (> 450 m.ö.h).
36 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Figur 14. Tidigare grandominerad skog på fuktig mark. Brandintensiteten har varit hög på många ställen, och branden har haft en ganska stor markpåverkan, vilket visar sig i en rik föryngring efter branden. Stora mängder idag murken ved. Rester av urskogsved. Foto: Lars-Ove Wikars.
Områdets rikedom på död ved samt närhet till två stora naturreservat gör det extra intressant. Negativt är det höga läget. Fällorna kom ut förhållandevis sent i området.
Rödlistade arter: urskogsänger Dermestes palmi (VU), svart ögonknäppare Denticollis borealis (NT), timmertickgnagare Stagetus borealis (NT) och reliktbock Nothorhina muricata (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 37 3. Ejheden, Ore Snålviken, 3 km N Ejheden, Ore socken, Rättviks kommun har en 60 ha stor hyggesbränning som utfördes 2005 (Sveaskog). Skogen var tidigare talldominerad men ställvis lövrik på blockig mark. Relativt stora oavverkade delar ligger i och i anslutning till blockhav och på myr, varav större delen utgörs av impediment.
Figur 15. Stora blockhav och trädbeklädda myrar ingår i bränningsområdet. Brandintensiteten har generellt varit låg, och markpåverkan liten till viss.
38 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Relativt riklig generell hänsyn är lämnad inom brandområdet (dock främst impediment) vilket gör detta till ett värdefullt område. Ett tidigare rikt lövinslag märks genom många intressanta lövträdsberoende insektsarter. Foto: Lars-Ove Wikars.
Rödlistade arter: jättesvampmal Scardia boletella (NT), svart ögonknäppare Denticollis borealis (NT), och timmertickgnagare Stagetus borealis (NT).
4. Trollmosseskogens naturreservat, Ore Området ligger 8 km SSO om Ejheden, Ore socken, Rättviks kommun och är 30 ha naturvårdsbränt 2007. Skogen domineras av tallnaturskog på blockig mark, med inslag av gran och björk i fuktigare delar. Naturreservatets areal är 548 ha, varav ca 300 ha produktiv skog. Områdets fauna av vedinsekter har även undersökts året efter branden (Wikars 2009) samt så har en upprepad uppföljning av död ved och föryngring skett (Hammare 2017).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 39 Figur 16. Stora mängder grov tallved finns i området, som dock snabbt rötas av klibbticka (därav faller träden snabbt). Brandintensiteten har varit mycket varierad dock generellt måttlig och markpåverkan svag. Total dödlighet har uppstått på höjder i området, och här sker nu en riklig trädföryngring. En svag sekundärmortalitet sker fortfarande efter tio år, vilket troligen orsakas av märgborrsangrepp på försvagade tallar. Foto: Lars-Ove Wikars.
I området sker fortfarande självgallring av tall vilket är gynnsamt för insekter på nydöd tallved. Mycket av den branddödade tallen är idag rödmurken av klibbticka, vilket gör den olämplig för t.ex. raggbock. Märkligt nog har inte raggbock svarat med en populationsökning efter de senaste två decenniers bränningar i närområdet (i landskapet finns den i modern tid största brända arealen i länet). En misstänkt anledning är att de flesta bestånd gödslats, vilket kan vara anledningen till att huvuddelen av tallveden snabbt brunrötas.
Rödlistade arter: linjerad plattstumpbagge Platysoma lineare (NT), glattbaggen Microscydmus nanus (NT), kortvingen Dropephylla clavigera (NT), tallfjällknäppare Danosoma conspersum (NT), timmertickgnagare Stagetus borealis (NT), granbarkmögelbagge Enicmus planipennis (NT), raggbock Tragosoma depsarium (NT), samt brunbjörn (NT) och tretåig hackspett (NT).
5. Gåstjärnskölens naturreservat, Venjan Cirka 7 km V Norrgårdssälen, Venjans socken, Mora kommun har ett 11 ha stort område naturvårdsbränts 2012 (Länsstyrelsen). Skogen är en olikåldrig tallskog med inslag av mest klenare björk och gran, till största delen på flack, försumpad mark. Längst i norr finns ett upphöjt, torrare område (åsbildning) med mer växtlig skog. Strax nordväst om detta område naturvårdsbrändes ca 12 ha 2008. Detta område upptäcktes dock först i slutet på undersökningen, och kom ej att inventeras på grund av tidsbrist. Naturreservatets areal är 409 ha, varav 112 ha produktiv skog. Höjdläge (> 450 m.ö.h).
40 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 17. Gles tallskog på fuktig mark kännetecknar området. Brandintensiteten i huvuddelen av området har varit låg, likaså markpåverkan. I den västra kanten (bild) samt allra längst i norr har branden haft en högre intensitet. Foto: Lars-Ove Wikars.
Fällorna kom ut förhållandevis sent i området, vilket tillsammans med det höga läget över havet missgynnar många insekter. Ett fortsatt avdöende av tall sker vilket bör gynna arter på nydöd tall. Brandinsekter verkar fåtaliga trots att det bränts intill det undersökta området 2008. Sannolikt har båda bränningarna varit alltför lågintensiva för att mer uttalat gynna brandinsekter.
Rödlistade arter: kortvingen Dropephylla clavigera (NT) och korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis (NT) samt tretåig hackspett (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 41 6. Nordblästers naturreservat, Venjan Reservatet ligger 6 km VNV Venjan, Venjans socken, Mora kommun och ett 20 ha stort område naturvårdsbrändes 2010. Naturskogen domineras av tall av hög kvalité och är huvudsakligen sandtallskog. En mindre andel ungskog och hygge ingår. Naturreservatets areal är 371 ha, varav 190 ha produktiv skog.
Figur 18. Ett inslag av grov gammal vårtbjörk samt undertryckta, gamla granar tillför den talldominerade skogen variation. Brandintensiteten i huvuddelen av området har varit låg, likaså markpåverkan (vissa delar är till synes helt obrända). Foto: Lars-Ove Wikars.
42 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Området har en mycket intressant skoglig struktur, ligger på sand, och ligger förhållandevis lågt. Fällorna kom dock ut förhållandevis sent i området och dessutom har bränningen generellt haft en mycket låg intensitet.
Rödlistade arter: stumpbaggen Plegaderus saucius (NT), stor flatbagge Peltis grossa (NT), gropig brunbagge Zilora ferruginea (NT) och korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis (NT), samt tallticka (NT).
7. Stor-Snesen, Järna Brännan ligger 13 km NNO Järna, Leksand socken, Leksands kommun, är 113 ha och naturvårdsbränt 2012 (bränning utförd med stöd från Landsbygdsprogrammet, utförare Stora Enso, markägare Bergvik Skog). Talldominerad naturskog på blockig och försumpad mark. Delvis lövrik barrblandskog. Detta är Sveriges sannolikt hittills största naturvårdsbränna. På andra sidan Stor-Snesen, 3 km norrut, ligger dessutom ett mycket stort (ca 150 ha) vildbrandsområde från 2008 på Bergviks mark, varav stora delar utgörs av frivilliga avsättningar.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 43 Figur 19. Sveriges största naturvårdsbränning utfördes 2012 i ett större naturskogsområde på Bergviks mark intill Stor-Snesen i Vildmarksriket. Bränningen utfördes under tre dygn, med sannolikt stor variation i temperatur etc. – vilket i sin tur gjort att branden varit mycket varierad. Stora delar har brunnit med en hög intensitet, men markpåverkan är liten, utom som här i en sydvänd sjökant. Foto: Lars-Ove Wikars.
Paradoxalt nog gjordes få fynd av både brandinsekter och andra naturvårdsintressanta arter i detta område, trots en rikedom av intressanta vedsubstrat samt att ett mycket stort vildbrandområde vilket bör ha kunnat fungera som spridningskälla ligger i närheten. Troligen finns flera orsaker till det magra resultatet. På stora brandfält späds inkommande insekter ut, och de blir därmed svåra att detektera. Typiskt så koloniserar brandinsekter i den ände där röken går ut ur brandfältet, och här kan detta ha varit i den norra änden, som dock inte undersöktes.
Slående var även att mindre märgborre saknades, en barkborre som är typisk för tallskog med en mer naturlig dynamik, och som gynnas av brand. I landskapet runtomkring och på brandfältet är istället större märgborre väldigt vanlig, en art som gynnas av avverkningar. Stora hyggen dominerar landskapet runt om. Sannolikt har denna art konkurrerat ut den mindre märgborren, och sannolikt även slät tallkapuschongbagge, som även den inte kunde påträffas.
På den positiva sidan så hyser området ändå förhållandevis många naturskogsberoende arter (området var näst artrikast avseende signalarter för naturskog). Den idag i Dalarna mycket sällsynta vedlevande knäpparen nordlig rödrock, som utvecklas i rödmurkna lågor i större naturskogsområden, är ett exempel på de arter som har gynnats av branden under en lång tid framåt. Sannolikt finns många fler.
Rödlistade arter: droppbaggen Scaphisoma subalpinum (NT) och nordlig rödrock Ampedus karpathicus (VU) samt tretåig hackspett (NT).
44 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 8. Mossgräsbergets naturreservat, Svärdsjö Cirka 9 km NO Svärdsjö, Svärdsjö socken, Falu kommun ligger naturvårdsbrännan, en 32 ha område som naturvårdsbrändes 2011. Talldominerad skog som bitvis är en lövrik naturskog, samt ett stort äldre hygge ingår i det brända området (35 % av arealen). Naturreservatets areal är 158 ha, varav ca 130 ha produktiv skog.
Figur 20. Mossgräsberget utgörs av en lövrik naturskog med stor variation i skogstyper. Ett lövrikt, äldre hygge ingår i bränningsområdet (höger). Brandintensiteten har varit låg till mycket låg och vid brandens avslut i norra delen av området förblev vissa delar helt obrända. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 45 I området hittades flest lövträdsberoende signalarter av alla områden, inklusive fyra rödlistade arter knutna till vedsvampar på lövträdsved. En av arterna är beroende av asp (svartvingad svampbagge). Även intressanta arter på tall hittades, dock i mindre omfattning. Självgallring av tall efter branden gynnar mindre märgborre.
Rödlistade arter: jättesvampmal Scardia boletella (NT), droppbaggen Scaphisoma subalpinum (NT), trädsvampbaggen Triplax rufipes (NT) och svartvingad svampbagge Leiestes seminiger (NT) samt tretåig hackspett (NT).
9. Ramsellskogens naturreservat, Sundborn Området ligger 11 km O Svärdsjö, Sundborn socken, Falu kommun, är 1 ha och ligger i den nordvästra delen av reservatet. Området naturvårdsbrändes 2011. Skogen domineras av olikåldrig tallnaturskog av hög kvalité med inslag av gran och björk. Naturreservatets areal är 313 ha, varav 262 ha produktiv skog.
46 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Figur 21. Brandintensiteten i det talldominerade området har varit låg, och markpåverkan liten. Trots det har branden tillfört intressanta strukturer, framförallt genom att döda och skada klena träd samt att redan död ved kolats. I bakgrunden fälla 9:1. Foto: Lars-Ove Wikars.
Området var förvånansvärt rikt trots liten areal och liten brandpåverkan (jämför med område 7 Stor-Snesen, där en rakt motsatt effekt kunde ses). Såväl naturskogs- som lövträdsberoende arter var rikt företrädda. Däremot var tallberoende insekter sämre representerade, vilket är paradoxalt med tanke på att området är talldominerat. Den låga brandintensiteten har dock främst påverkat gran och björk.
Rödlistade arter: jättesvampmal Scardia boletella (NT), timmertickgnagare Stagetus borealis (NT), trädsvampbaggen Triplax rufipes (NT), gulbandad brunbagge Orchesia fasciata (NT), korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis (NT) och stor plattnosbagge Platyrhinus resinosus (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 47 10. Skällingen, Stjärnsund Cirka 4,5 km NNO Stjärnsund, Husby socken, Hedemora kommun ligger ett 21 ha stort vildbrandsområde från 2008 på Sveaskogs mark. Området domineras av barrblandskog, skötta bestånd av olika ålder inklusive ett äldre hygge som utgör ca 40 % av areal.
Figur 22. Branden vid Skällingen har varit lågintensiv när den gått fram i skog, med detta undantag i en brant sluttning där branden fått fart och orsakat stor dödlighet. Tallarna närmast i bild har höga brandljud och hyser slät tallkapuschongbagge. En riklig lövföryngring sker där träddödligheten varit stor. Foto: Lars-Ove Wikars.
Området var ett av de allra artrikaste men trots detta hittades inga rödlistade arter. Många mer sydliga arter hade sin enda förekomst i detta område. Fynden av slät
48 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter tallkapuschongbagge kan säkerligen hänföras till närheten till järnvägen Falun- Gävle. Även fyndet av bred barkskinnbagge Aradus brevicollis, en art som är mycket sällsynt i landet, kan hänföras till närheten till järnvägen. Bred barkskinnbagge är bunden till landskap med en avvikande störningsdynamik, och den är starkt brandgynnad. Arten är ansedd som hotad i våra grannländer, men märkligt nog inte rödlistad i Sverige. Huvuddelen av de funna signalarterna i området är knutna till naturskog i allmänhet.
Rödlistade arter: Inga.
11. Nittenmossens naturreservat, Grangärde Området ligger 13 km V Grängesberg, Grangärde socken, Ludvika kommun och är 3 ha som naturvårdsbrändes 2013. Skogen domineras av äldre tallskog på sand, viss olikåldrighet med svagt inslag av björk och gran framförallt på fuktig mark i kanter mot myr. Naturreservatets areal är 71 ha, varav 15,5 ha produktiv skog.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 49 Figur 23. Branden i sandtallskogen vid Nittenmossen har varit mycket lågintensiv, och få träd har skadats eller dött. Markpåverkan är liten. I bilden har intensiteten varit högre – sannolikt beroende på att antändningen gjorts i ring istället för i raka slag. Detta bör gärna tillämpas oftare när bränningsförhållandena är moderata. Foto: Lars- Ove Wikars.
I detta fällområde hittades minst antal intressanta arter. Orsaken är säkerligen främst att området ligger i en utarmat landskap, men även att branden haft mycket låg intensitet. Dessutom ligger själva skogsbeståndet tämligen isolerat mellan sjöar och myrar. Naturreservatet rymmer en liten areal fastmark med skog i förhållande till arealen av myr. På den positiva sidan har det brända skogsbeståndet en intressant struktur, samt så är det beläget på sand.
Rödlistade arter: Inga.
50 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 12. Furudals bruk, Ore Nära, 2 km NV, Furudals bruk, Ore socken, Rättviks kommun finns en 43 ha stor vildbränna på huvudsakligen Sveaskogs mark 2007 (de nordligaste 6 ha ligger dock på enskild mark). Huvudsakligen ungskog dominerar området med en mindre areal äldre tallskog på sand. Ungskogen är avverkad efter brand.
Figur 24. En intensiv brand med stor markpåverkan har gått fram i denna sandtallskog, varför stora mängder död ved bildats och en riklig föryngring har skett. I kanterna av området finns överlevande, ljudiga tallar. Foto: Lars-Ove Wikars.
Rikligt med lämpliga substrat för arter som utnyttjar solexponerad tallved. Ganska riklig förekomst av slät tallkapuschongbagge i ljudiga tallar.
Rödlistade arter: Inga.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 51 13. Lannaberget, Ore På gränsen mellan Rättviks och Orsa kommun, 8 km nordväst om Ejheden, Ore socken, ligger ett 27 ha stort vildbrandsområde på ett nytt hygge (Sveaskog) och i en mindre område (2,5 ha) areal med äldre skog i väster, troligen tillhörande Orsa besparingsskog. Skogen var före avverkningen talldominerad och ställvis lövrik.
Figur 25. En vildbrand har huvudsakligen bränt ett stort hygge, där även branden startade (till vänster). Längst i väster ingår ett naturskogsartat tallskogsområde. Intensiteten har varit varierad, och markpåverkan liten. Levande tallar med brandljud (i bild) hyser slät tallkapuschongbagge (till höger). Foto: Lars-Ove Wikars.
Rödlistade arter: Blå taggsvamp (NT), orange taggsvamp (NT), talltaggsvamp (NT), tretåig hackspett (samtliga i skogen längst i väster).
52 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 14. Långjämnaren, Ore Cirka 4 km nordväst om Ejheden, Ore socken, Rättviks kommun ligger ett 46 ha naturvårdsbränt område från 2014 inom Sveaskogs ekopark Ejheden (80 ha angivet i Sveaskogs data). Området domineras av tall och är bitvis lövrik. Ca 30 % avverkat drygt 10 år tidigare utan aktiva föryngringsåtgärder.
Figur 26. Större delen av det tänkta bränningsområdet är fortfarande obränt eller bränt med en mycket liten påverkan. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 53 Möjligen bör området betraktas som obränt, och i sin helhet brännas på nytt. Detta skulle sannolikt medföra att i delar där mossan brunnit bort lättare kommer att djupbrännas (uttorkning underlättas) samtidigt intensiteten hålls nere.
Det är mycket viktigt att upprätthålla en brandregim inom Ejhedens ekopark, vilket även är uttalat i Sveaskogs ekoparksplan. Helst bör mindre arealer brännas vid varje tillfälle. Denna bränning omfattade över 40 ha, och var dessutom planerad att vara betydligt större (80 ha).
Rödlistade arter: rödhalsad vedsvampbagge Mycetophagus fulvicollis (NT), tallbarksvartbagge Corticeus fraxini (VU) och korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis (NT) samt tallticka (NT).
15. Myckelsjön 1, Mora Området ligger 3 km V Krångdalen, Mora socken, Mora kommun och är 19 ha stort hyggesbränt av Korsnäs (markägare Bergvik skog) 2014. Hygge som innan avverkningen var talldominerad naturskog. Höjdläge (> 390 m.ö.h).
54 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Figur 27. Hyggesbränning med extremt låg intensitet och obefintlig markpåverkan, trots idealiskt avgränsat bränningsobjekt mot myr och sjö. En svag generell hänsyn är lämnad på hygget. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandfältet är sannolikt på gränsen för att godkännas som bränd mark inom regler för miljöcertifiering, och oavsett detta bör det helst brännas om. Ypperlig avgränsning medför enkel bränning.
Rödlistade arter: inga.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 55 16. Myckelsjön 2, Mora Strax norr om Myckelsjön 1 och 2,7 km NNV Krångdalen, Mora socken, Mora kommun ligger detta 10 ha stora hyggesbrända området (bränt av Korsnäs, markägare Bergvik skog) 2013. Hygge på en tidigare talldominerad naturskogsmark. Höjdläge (> 380 m.ö.h).
Figur 28. Hyggesbränning med hög intensitet och viss markpåverkan. Nästan all lämnad hänsyn har bränts ihjäl, vilket är typiskt vid en ”lyckad” hyggesbränning. Plantering har skett utan markberedning. Foto: Lars-Ove Wikars.
Området saknade intressanta arter trots förekomst av lämpliga substrat. Sannolikt bränt under kalla och fuktiga förhållanden, men förekomst av hyggesavfall har ändå medfört hög intensitet och viss markpåverkan.
56 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Rödlistade arter: inga.
17. Skepphussjön, Mora Cirka 2,8 km SV Krångdalen, Mora socken, Mora kommun ligger detta 3 ha av Korsnäs hyggesbrända område (markägare Bergvik skog) 2014. Hygge på före detta talldominerad naturskog. Höjdläge (> 370 m.ö.h).
Figur 29. Hyggesbränning med extremt låg intensitet och obefintlig markpåverkan, trots väl avgränsat område. Svag generell hänsyn. Foto: Lars-Ove Wikars.
Rödlistade arter: inga.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 57 18. Effartjärnen 1, Venjan Området ligger 8 km ONO Venjan, Mora socken, Mora kommun och är ett 2,8 ha av Skogsstyrelsen 2013 naturvårdsbränt område (markägare Bergvik) som ingår i Effaråsens försöksområde. Skogen består av äldre tallskog, olikåldrig, björkinslag, helt oavverkat. Höjdläge (> 380 m.ö.h).
Figur 30. Naturvårdsbränning med varierad, men generellt låg intensitet och liten markpåverkan. Intill höjder är dödligheten större. Området ingår i ett försök med naturvårdsskötsel. Foto: Lars-Ove Wikars.
Märkligt nog kunde inte slät tallkapuschongbagge påträffas i området, trots ganska riklig förekomst av ljudiga tallar. Sannolikt har omkringliggande massiva skapande av tallved
58 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter och skadade tallar i samband med forskningsprojekt gynnat märgborrar i sådan grad att detta starkt missgynnar slät tallkapuschongbagge. Fyndet av raggbock avser gammal låga med utgången förekomst.
Rödlistade arter: skiktdynemott Apomyelois bistriatella (NT) och raggbock Tragosoma depsarium (NT).
19. Effartjärnen 2, Venjan In närheten av Effartjärnen 1, 8 km ONO Venjan, Mora socken, Mora kommun ligger ett 8,5 ha stort område som blev naturvårdsbränt av Skogsstyrelsen 2013 (markägare Bergvik) som ingår i Effaråsens försöksområde. Tallnaturskog som är till 50 % avverkat och består av två olika bestånd separerade av en myr. Höjdläge (> 390 m.ö.h). Karta, se föregående område.
Figur 31. Naturvårdsbränning efter 50 % uttag med ganska hög intensitet och viss markpåverkan. Märgborrar stressar överlevande träd. Området ingår i ett försök med naturvårdsskötsel. Foto: Lars-Ove Wikars.
Svag förekomst av slät tallkapuschongbagge och brandskiktdyna.
Rödlistade arter: tallbarksvartbagge Corticeus fraxini (VU) samt tretåig hackspett (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 59 20. Djupsjön 1, Venjan Cirka 7,8 km O Venjan, Mora socken, Mora kommun ligger denna 3,3 ha naturvårdsbränna som utfördes av Skogsstyrelsen 2013 (markägare Bergvik) och ingår i Effaråsens försöksområde. Skogen är en olikåldrig tallnaturskog av hög kvalité, bränt 2013. Höjdläge (> 370 m.ö.h).
Figur 32. Naturvårdsbränning utan föregående uttag. Trots låg intensitet har ändå en positiv påverkan skett bl.a. genom att träd skadats och äldre ved kolats. En del sekundärmoralitet pågår till följd av märgborreangrepp. Området ingår i ett försök med naturvårdsskötsel. Foto: Lars-Ove Wikars.
Rödlistade arter: inga.
60 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
21. Djupsjön 2, Venjan I närheten av Djupsjön 1, 7,8 km O Venjan, Mora socken, Mora kommun ligger det 5,6 ha stora naturvårdsbrända området som utfördes av Skogsstyrelsen 2013 (markägare Bergvik) och ingår i Effaråsens försöksområde. Områdets skog är en tallskog, ej naturskog där 50 % av volymen avverkats och bränt 2013. Höjdläge (> 370 m.ö.h). För karta, se föregående område.
Figur 33. Naturvårdsbränning efter 50 % uttag. Trots uttaget är intensiteten och markpåverkan liten även i detta område. Området ingår i ett försök med naturvårdsskötsel. Foto: Lars-Ove Wikars.
Inga fynd av slät tallkapuschongbagge, svag förekomst av brandskiktdyna.
Rödlistade arter: skiktdynemott Apomyelois bistriatella (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 61 22. Kroksjön, Svartnäs Kroksjön 5 km SSO Svartnäs, Svartnäs socken, Falu kommun. 31 ha hyggesbränt av Stora Enso 2005. Markägare Bergvik. Hygge i f.d. talldominerad skog med lövinslag.
Figur 34. Hyggesbränning söder om Svartnäs i område med ganska riklig naturvårdshänsyn. De få överlevande tallarna på hyggesytan var rejält ljudiga (stamskador orsakade av branden). I dessa hittades slät tallkapuschongbagge, en art som tidigare inte kunde påträffas i just denna del av Dalarna. Foto: Lars-Ove Wikars.
I området har rikligt med tall lämnats som naturvårdsträd och formar nu grov död ved. De flesta träden har dock lämnats i fuktiga kantzoner som har brunnit dåligt eller inte alls. Förekomsten av slät tallkapuschongbagge är intressant eftersom den ligger relativt
62 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter långt från järnvägen Falun – Gävle. Detta område kan lika gärna ha koloniserats norrifrån (se diskussion om slät tallkapuschongbagge).
Rödlistade arter: stor flatbagge Peltis grossa (NT) samt laxticka Hapalopilus aurantiacus (VU).
23. Lappstaudden, Korså bruk Området ligger 3 km SO Korså bruk, Sundborn socken, Falu kommun och är 5 ha naturvårdsbränt av Stora Enso 2008 (markägare Bergvik). Udde ut i sjön Hyn med olikåldrig bitvis lövrik tallnaturskog av hög kvalité.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 63 Figur 35. Vid Lappstaudden i sjön Hyn har en olikåldrig tallskog bränts med varierande intensitet och med viss markpåverkan. I de mest intensivt brända partier (centrum i bild) har en riklig föryngring skett av både lövträd och tall. Foto: Lars-Ove Wikars.
I området hittades några mycket skyddsvärda insektsarter knutna till främst tallved. Förekomsten av slät tallkapuschongbagge kan sannolikt kopplas till närheten till järnvägen Falun – Gävle. Eftersom området utgör en udde ut i en stor sjö är det extra isolerat, och den långsiktiga överlevnaden för rödlistade arter är tveksam, om än naturvårdsbränningen gynnat de funna arterna på kort- och medellång sikt.
Rödlistade arter: reliktslända Inocellia crassicornis (EN), skrovlig flatbagge Calitys scabra (NT) och stor plattnosbagge Plathyrinus resinosus (NT).
64 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 24. Staktjärn, Hofors 10 km V Hofors, Husby socken, Hedemora kommun. 16 ha hyggesbränt av Sveaskog 2007. F.d. talldominerad skog.
Figur 36. Varierad intensitet och svag markpåverkan. I en sparad sumpartad del (vänster) vid hyggesbränningen skapades både ljudiga, levande träd och rikliga mängder död ved, ofta skapade av långsamt döende träd. På hyggesytan har de flesta lämnade träden dött momentant vid branden. Foto: Lars-Ove Wikars.
Fynd av slät tallkapuschongbagge i området kan säkerligen hänföra sig till närheten till järnvägen Falun – Gävle.
Rödlistade arter: skiktdynemott Apomyelois bistriatella (NT).
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 65 25. Hörken, Grängesberg 7k NO Grängesberg, Ljusnarsbergs socken, Ljusnarsbergs kommun. 12 ha naturvårdsbränt av Stora Enso 2006. Markägare Bergvik. Gran avverkad innan bränning, talldominerad lövrik barrblandskog.
Figur 37. Hög brandintensitet och viss markpåverkan. Stora mängder död ved av framförallt tall och björk har bildats efter naturvårdsbränningen vid Hörken, tack vare rikligt med lämnade träd efter avverkningen. Trots detta kunde få intressanta insekter påträffas. Foto: Lars-Ove Wikars.
Rikligt med grov både löv- och barrträdsved med rikligt med vedsvampar. Trots eftersök kunde inga intressanta insekter påträffas. Detta är säkerligen ett resultat av att området ligger i ett utarmat landskap.
Rödlistade arter: mindre hackspett (NT) och spillkråka (NT).
66 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter Bilaga 2. Foton på fönsterfällor i område 1-11. Samtliga foton är tagna i maj månad 2017.
1. Långnäsuddens naturreservat
Figur 38. Fälla 1:1, satt mellan klena branddödade björkar med brandskiktdyna. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 39. Fälla 1:2, satt mellan nydöda tallar, sydvänd kant mot sjö och myr,där ena tallen har bruna barr. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 67
Figur 40. Fälla 1:3, satt mellan nydöda tallar (rikligt med mindre märgborre), sydvänd brant sluttning. Äldre ved intill. Foto: Lars-Ove Wikars.
2. Mossatjärnsfljot
Figur 41. Fälla 2:1, satt intill död tall och tall med brandljud, hyggeskant mot myr. Liggande, äldre tallved av hög kvalité finns strax bakom fällan. Foto: Lars-Ove Wikars.
68 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 42. Fälla 2:2, placerad mellan döda tallar, gles tallsumpskog. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 43. Fälla 2:3 placerad mellan döda björkar med brandskiktdyna och björkticka (döda fruktkroppar), gles sumpskog, även klen gran och tall intill. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 69 3. Ejheden
Figur 44. Fälla 3:1 placerad intill nydöda tallar, oavverkad tallmosse. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 45. Fälla 3:2 placerad intill björkhögstubbe med fnösketicka, samt ovan grov granlåga med klibbticka. Foto: Lars-Ove Wikars.
70 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 46. Fälla 3:3 placerad mellan barkfallen tall och björk med fnösketicka, kant mellan hygge och myr. Foto: Lars-Ove Wikars.
4. Trollmosseskogens naturreservat
Figur 47. Fälla 4:1 placerad intill nydöd tall med bruna barr (sannolikt med märgborrar). Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 71
Figur 48. Fälla 4:2 placerad intill tallved, rikligt med klibbticka, söderläge. Foto: Lars- Ove Wikars.
Figur 49. Fälla 4:3 placerad intill döda granar med fasttorkad bark, sumpig mark. Foto: Lars-Ove Wikars.
72 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
5. Gåstjärnskölens naturreservat
Figur 50. Fälla 5:1 placerad intill döende tall med större märgborre. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 51. Fälla 5:2 placerad intill nydöda tallar. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 73
Figur 52. Fälla 5:3 placerad intill nydöda tallar. Foto: Lars-Ove Wikars.
6. Nordblästers naturreservat
Figur 53. Fälla 6:1 placerad intill barkfallande tall samt grov granlåga. Foto: Lars-Ove Wikars.
74 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 54. Fälla 6:2 placerad intill grov, döende tall med pågående märgborregnag. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 55. Fälla 6:3 placerad mellan barkfallen tall och grov björkhögstubbe med björkticka, öppnare del av brandfältet (lokalt hög intensitet). Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 75 7. Stor-Snesen
Figur 56. Fälla 7:1 placerad intill nydöd tall. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 57. Fälla 7:2 placerad mellan klena björkar med brandskiktdyna och björkticka. Foto: Lars-Ove Wikars.
76 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 58. Fälla 7:3 placerad mellan två döende rätt klena tallar, intill sjöstrand mot söder. Foto: Lars-Ove Wikars.
8. Mossgräsbergets naturreservat
Figur 59. Fälla 8:1 placerad vid flerstammig grov björk, med fnöskticka, lövrik barrblandskog. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 77
Figur 60. Fälla 8:2 placerad intill nydöd tall, glest tallbestånd på toppen av ås. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 61. Fälla 8:3 placerad mellan två döda, rätt klena, aspar. Friskare mark (lövrik barrblandskog). Foto: Lars-Ove Wikars.
78 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter 9. Ramsellskogens naturreservat
Figur 62. Fälla 9:1 placerad mellan flera björkstammar, med brandskiktdyna, fnösketicka, björkticka, beståndskant mot bäck och myr. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 63. Fälla 9:2 placerad intill nydöd, klen tall, samt ljudig, levande tall. Foto: Lars- Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 79
Figur 64. Fälla 9:3 placerad intill död tall med klibbticka. Foto: Lars-Ove Wikars.
10. Skällingen
Figur 65. Fälla 10:1 placerad intill död, grov gran, samt ovan granlågor, öppet mot söder. Foto: Lars-Ove Wikars.
80 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 66. Fälla 10:2 placerad mellan brandskadade, men levande tallar, samt ovan granlågor. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 67. Fälla 10:3 placerad mellan och ovan branddödade granar. Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 81 11. Nittenmossens naturreservat
Figur 68. Fälla 11:1 placerad mellan två klena granar 12-15 cm, samt ovan ännu klenare granlåga. Foto: Lars-Ove Wikars.
Figur 69. Fälla 11:2 placerad mellan flera björkstammar, med brandskiktdyna, fnösketicka, björkticka. Foto: Lars-Ove Wikars.
82 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Figur 70. Fälla 11:3 placerad mellan två döende tallar (angripna av märgborrar). Foto: Lars-Ove Wikars.
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 83
Bilaga 3. Artlista insekter område 1-11. RL15 = rödlistekategori enligt Artdatabanken (2015): NT = nära hotad, VU = sårbar, EN = starkt hotad. Klass = signalartsstyrka; 1 = mycket stark; 2 = stark; 3 = viss. Typ = signaltyp: B = brand; L = lövskog; N = naturskog; T = tallskog (se metod). Totalt = antal unika observationer per art. Obs = observationssätt: F = fälla; G = gnagspår, I = imago
direktsök, L = larv direktsök.
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt SKINNBAGGAR ETC Aradus betulae 1 1 2 F Aradus betulinus 3 T 1 1 1 1 4 F Aradus brevicollis 2 B,T 1 1 F Aradus corticalis 3 N 1 2 1 1 5 F Aradus crenaticollis 3 B 1 1 F Aradus depressus 1 1 F Aradus obtectus 2 N 1 1 2 F Cixidia lapponica 2 T 1 1 2 F Cixidia sp 2 T 1 2 3 L Coreus marginatus 1 3 1 5 F Elasmucha fieberi 1 1 F Elasmucha grisea 1 1 F Peribalus strictus 1 1 F Rhacognathus punctatus 1 1 2 F Rhopalus maculatus 1 1 F Scoloposcelis obscurella 4 1 3 1 2 11 F,I Zicrona caerulea 1 1 F TVÅVINGAR ETC Tanyptera atrata 1 2 3 F Tipula maxima 2 2 F Xylophagus ater 1 1 F Xylophagus cinctus 1 2 2 5 F Drepanepteryx phalaenoides 1 1 F Sapyga similis 1 1 F FJÄRILAR Apomyelois bistriatella NT 3 B 1 1 F Synanthedon scoliaeformis 3 L 1 1 G Scardia boletella NT 2 L 2 2 1 5 G,F SKALBAGGAR Jordlöpare Notiophilus palustris 1 1 F
84 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Carabus violaceus 1 1 F Bembidion deletum 1 1 F Bembidion bruxellense 1 1 F Bembidion quadrimaculatum 1 1 2 F Tachyta nana 3 B,N 1 1 F Pterostichus adstrictus 1 1 F Pterostichus minor 1 1 F Amara lunicollis 1 2 1 4 F Amara famelica 1 1 F Harpalus laevipes 1 1 F Dromius agilis 1 2 3 F Stumpbaggar mm Sphaerites glabratus 3 L,N 1 1 2 F Plegaderus saucius NT 2 T 1 1 F Plegaderus vulneratus 1 1 2 F Gnathoncus buyssoni 3 L 1 1 F Platysoma angustatum 1 1 F Platysoma lineare NT 2 T 1 1 F Ptliliola kunzei 1 1 F Pteryx suturalis 1 1 1 3 F Anisotoma humeralis 2 2 F Anisotoma axillaris 2 1 1 2 6 F Anisotoma castanea 1 1 2 F Anisotoma glabra 2 3 2 1 2 10 F Agathidium rotundatum 1 1 2 F Agathidium seminulum 2 1 1 1 2 1 3 11 F Sciodrepoides watsoni 1 1 F Kortvingar Nevraphes elongatulus 1 1 F Nevraphes angulatus 1 1 F Stenichnus collaris 1 1 F Stenichnus bicolor 1 1 2 F Microscydmus nanus NT 3 L 1 1 F Microscydmus minimus 1 1 2 F Nicrophorus vespilloides 1 2 1 2 6 F Oiceoptoma thoracica 1 1 F Gabrius splendidulus 3 1 3 2 2 4 4 4 4 3 30 F Platydracus stercorarius 1 1 F Quedius mesomelinus 1 1 F Quedius plagiatus 3 N 1 1 2 F
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 85
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Nudobius lentus 2 2 1 5 F Atrecus affinis 1 1 2 F Atrecus longiceps 1 1 1 3 F Rugilus rufipes 1 1 F Bibloporus minutus 1 2 1 1 1 1 1 1 9 F Euplectus nanus 1 1 F Euplectus piceus 1 2 2 2 1 2 2 2 1 15 F Euplectus decipiens 1 1 1 3 F Euplectus bescidicus 3 L 1 1 F Euplectus punctatus 1 1 2 2 2 8 F Euplectus karstenii 1 1 F Euplectus mutator 3 L 3 2 3 1 1 10 F Batrisodes hubenthali VU 1 T 1 1 F Bryaxis bulbifer 1 1 2 F Tyrus mucronatus 2 2 1 1 6 F Proteinus brachypterus 1 1 F Dropephylla linearis 3 N 2 2 F Dropephylla clavigera NT 2 B,T 1 1 2 F Phloeostiba lapponica 1 1 1 3 F Phloeonomus pusillus 1 1 2 F Acidota crenata 1 2 2 5 F Arpedium brachypterum 2 2 F Anthophagus omalinus 1 1 F Anthophagus caraboides 1 1 F Coryphium angusticolle 3 N 2 2 3 7 F Eudectus giraudi 2 L,N 1 2 3 F Scaphisoma agaricinum 2 6 3 1 2 1 3 3 3 24 F Scaphisoma subalpinum NT 2 L 1 2 3 F Scaphisoma boreale 1 1 F Phloeocharis subtilissima 1 1 F Mycetoporus lepidus 3 1 5 3 2 4 5 3 2 3 31 F Bryoporus cernuus 1 1 F Bryophacis rufus 1 1 F Lordithon trinotatus 1 1 1 3 F Lordithon trimaculatus 3 N 1 1 2 F Lordithon lunulatus 2 1 1 3 1 3 11 F Lordithon speciosus 2 N 1 2 3 F Bolitobius cingulatus 1 1 2 F Bolitobius castaneus 1 1 F Lomechusa emarginata 1 1 2 F
86 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Sepedophilus littoreus 1 1 2 4 F Sepedophilus testaceus 1 1 2 F Oxypoda alternans 1 1 2 F Oxypoda annularis 2 2 F Ischnoglossa prolixa 3 N 1 1 F Haploglossa villosula 1 1 1 1 2 6 F Ilyobates nigricollis 1 1 F Phloeopora testacea 2 1 3 F Phloeopora corticalis 2 1 3 F Phloeopora concolor 3 B 3 1 1 1 6 F Dadobia immersa 2 2 F Paranopleta inhabilis 2 B 3 1 4 F Atheta scapularis 1 1 F Atheta flavipes 1 1 2 F Platarea brunnea 1 1 F Dinaraea aequata 1 1 F Gyrophaena boleti 2 2 4 F Bolitochara pulchra 1 1 1 1 4 F Euryusa castanoptera 2 L 1 1 F Anomognathus cuspidatus 2 1 4 1 2 3 6 3 3 25 F Placusa atrata 1 1 F Holobus flavicornis 1 1 F Dyngbaggar mm Aphodius rufipes 2 1 2 1 2 3 3 1 2 17 F Aphodius depressus 1 1 3 5 F Aphodius ater 1 1 F Aphodius borealis 1 1 F Aphodius piceus 1 1 F Protaetia cuprea 3 4 5 6 3 3 3 5 4 6 6 48 F Trichius fasciatus 3 2 1 2 1 1 10 F Platycerus caprea 3 L 1 1 F Mjukbaggar mm Dictyoptera aurora 2 1 1 1 2 1 8 F Pyropterus nigroruber 3 N 1 1 F Lygistopterus sanguineus 1 1 2 F Lampyris noctiluca 1 1 2 F Podabrus alpinus 1 1 1 3 F Cantharis figurata 1 1 F Rhagonycha lignosa 3 5 2 3 13 F Rhagonycha elongata 2 1 2 1 2 8 F
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 87
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Rhagonycha atra 1 1 2 F Absidia rufotestacea 1 1 F Absidia schoenherri 2 2 1 2 1 2 1 11 F Knäppare mm Danosoma conspersum NT 2 T 1 1 F Danosoma fasciatum 3 N 1 1 2 F Athous subfuscus 3 2 3 3 3 2 3 4 6 3 4 36 F Limonius aeneoniger 1 2 3 F Denticollis linearis 1 2 3 F Denticollis borealis NT 2 B,L 2 1 2 4 F,L Liotrichus affinis 1 1 F Orithales serraticornis 3 3 1 1 1 1 1 11 F Anostirus castaneus 1 1 F Selatosomus impressus 2 1 3 1 1 1 2 3 1 2 3 20 F Selatosomus aeneus 3 3 F Ampedus karpathicus VU 1 N 1 1 F Ampedus balteatus 5 5 5 3 3 3 4 4 3 4 4 43 F Ampedus tristis 2 3 4 2 1 2 2 4 20 F Ampedus nigrinus 6 6 6 5 3 2 4 4 5 4 4 49 F Sericus brunneus 2 2 4 6 3 2 3 4 3 4 6 39 F Melanotus castanipes 4 3 4 3 1 1 2 5 1 1 25 F Dalopius marginatus 2 4 2 3 3 3 4 4 6 5 36 F Cardiophorus ruficollis 3 1 4 F Hylis procerulus 2 N 3 3 F Hylis cariniceps 2 N 1 1 F Trixagus dermestoides 1 2 3 F Phaenops formaneki 1 1 2 G Anthaxia quadripunctata 1 1 F Ängrar, trägnagare mm Dermestes palmi VU 1 T 1 1 F Globicornis emarginata 3 L 1 1 F Megatoma undata 2 1 1 1 1 6 F Stephanopachys linearis 3 B 10 4 2 1 1 2 5 25 I,L,F Ptinus subpillosus 1 1 2 F Episernus angulicollis 2 N 1 1 2 F Ernobius longicornis 3 T 1 1 F Cactothemnus thomsoni 3 N 2 1 1 4 F Hadrobregmus pertinax 4 1 1 1 7 F Stagetus borealis NT 2 T 1 1 1 1 4 F,I Dorcatoma punctulata 3 N 1 1 1 2 5 F
88 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Dorcatoma robusta 3 L 3 4 1 4 12 F,G Flatbaggar mm Hylecoetus dermestoides 1 1 3 3 2 3 13 F Peltis grossa NT 2 B,N 1 1 F Ostoma ferruginea 1 2 1 1 1 1 7 F Necrobia violacea 1 1 F Thymalus limbatus 3 N 1 1 F Thanasimus formicarius 1 1 1 1 2 3 9 F Thanasimus femoralis 1 3 4 F Dasytes niger 2 3 5 1 2 3 5 2 23 F Dasytes obscurus 1 1 F Dasytes plumbeus 1 1 F Glansbaggar mm Epuraea angustula 3 B,N 3 1 2 6 F Epuraea boreella 1 1 F Epuraea marseuli 1 3 4 F Epuraea pallescens 1 1 F Epuraea pygmaea 2 2 F Epuraea terminalis 1 2 1 1 5 F Epuraea unicolor 1 1 F Epuraea silacea 3 L 5 1 1 1 1 9 F Epuraea aestiva 2 1 1 4 F Epuraea melina 1 1 F Epuraea rufomarginata 1 1 1 3 F Omosita depressa 1 1 F Nitidula bipunctata 1 1 1 3 F Soronia punctatissima 1 1 F Ipidia binotata 2 B,N 1 1 F Thalycra fervida 1 1 1 1 2 2 8 F Cychramus variegatus 1 1 F Glischrochilus hortensis 1 1 F Glischrochilus quadripunctatus 3 2 3 1 2 1 3 1 2 18 F Pityophagus ferrugineus 1 1 2 1 1 1 7 F Sphindus dubius 1 1 1 3 F Aspidiphorus orbiculatus 2 1 1 4 F Rhizophagus depressus 2 T 1 1 1 3 F Rhizophagus ferrugineus 3 2 1 2 1 4 4 2 19 F Rhizophagus dispar 1 1 F Rhizophagus bipustulatus 1 2 1 4 F
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 89
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Rhizophagus nitidulus 3 L 1 2 3 F Rhizophagus parvulus 5 2 3 1 4 3 3 2 2 25 F Rhizophagus cribratus 3 L 1 1 F Silvanoprus fagi 1 1 2 F Dendrophagus crenatus 2 N 1 1 1 3 3 9 F Fuktbaggar Pteryngium crenatum 2 N 2 1 3 F Micrambe abietis 1 1 F Micrambe longitarsis 2 N 1 1 F Cryptophagus parallelus 2 N 1 1 F Cryptophagus lapponicus 1 1 1 3 F Cryptophagus confusus 3 N 1 1 F Cryptophagus dorsalis 1 1 1 1 1 1 2 1 2 11 F Cryptophagus corticinus 3 B 5 2 7 F Cryptophagus scanicus 3 N 1 1 F Cryptophagus scutellatus 1 1 F Antherophagus pallens 1 1 F Caenoscelis ferruginea 1 1 F Atomaria ornata 3 1 4 F Atomaria peltata 1 1 2 F Atomaria fuscata 1 1 F Atomaria subangulata 3 T 1 2 1 1 1 2 8 F Atomaria bella 1 1 1 1 4 F Atomaria vespertina 1 1 F Trädsvampbaggar mm Triplax aenea 5 2 2 1 2 2 1 2 5 4 26 F Triplax russica 2 1 3 4 3 1 1 2 5 1 23 F Triplax scutellaris 2 L 1 1 F Triplax rufipes NT 2 L 3 3 6 F Dacne bipustulata 1 3 1 1 3 1 3 1 1 15 F Cerylon histeroides 3 2 1 3 1 2 12 F Cerylon ferrugineum 1 1 4 2 8 F Leiestes seminiger NT 1 L 1 1 F Mycetina cruciata 3 L,N 2 1 2 5 F Coccinula quatuordecimpustulata 1 1 F Mögelbaggar Latridius hirtus 1 3 1 5 F Enicmus planipennis NT 3 N 1 1 F Enicmus rugosus 3 1 5 4 1 3 3 3 5 5 3 36 F Enicmus testaceus 1 1 F
90 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Stephostethus caucasicus 1 1 F Aridius nodifer 3 2 5 F Corticaria lapponica 2 L 1 1 F Corticaria rubripes 1 1 1 3 2 1 1 10 F Corticaria lateritia 3 T 1 1 1 1 4 F Cortinicara gibbosa 2 1 5 1 6 6 4 5 30 F Corticarina similata 1 1 F Corticarina obfuscata 1 1 F Corticarina minuta 1 1 F Trädsvampborrare mm Byturus ochraceus 1 1 2 2 3 1 10 F Cis jacquemartii 1 1 1 1 4 F Cis glabratus 1 1 2 F Cis comptus 1 4 3 2 2 3 3 3 21 F Cis hispidus 1 1 2 1 2 7 F Cis boleti 2 1 1 1 3 2 1 1 12 F Cis quadridens 2 N 1 1 F Cis punctulatus 1 2 1 4 F Ennearthron cornutum 2 2 F Orthocis alni 1 2 1 1 2 2 3 2 2 3 19 F Hadreule elongatula 1 4 5 F Sulcacis affinis 1 1 F Sulcacis fronticornis 1 1 F Ropalodontus strandi 3 L 1 1 F Trädbasbaggar mm Synchita humeralis 1 1 1 3 F Bitoma crenata 2 2 F Litargus connexus 2 1 1 1 5 F Mycetophagus multipunctatus 3 L 2 2 F Chrysanthia geniculata 1 3 4 F Calopus serraticornis 1 1 1 1 1 1 6 F Pytho depressus 1 2 1 1 5 F Schizotus pectinicornis 3 L 1 1 F Sphaeriestes castaneus 1 2 1 4 F Sphaeriestes bimaculatus 3 T 1 1 F Sphaeriestes stockmanni 2 B 1 1 F Salpingus ruficollis 3 L 2 1 2 1 2 8 F Euglenes pygmaeus 2 1 3 F Anidorus nigrinus 1 1 F Anthicus ater 1 1 F
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 91
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Svartbaggar mm Bolitophagus reticulatus 1 2 3 F Diaperis boleti 3 3 3 3 2 3 17 F Corticeus linearis 1 1 2 F Corticeus longulus VU 1 T 1 1 F Mycetochara flavipes 3 L 1 1 1 2 5 F Mycetochara obscura 2 N 1 1 2 F Anaspis bohemica 2 3 3 2 2 1 2 1 1 1 18 F Anaspis marginicollis 2 4 2 1 3 12 F Anaspis thoracica 1 1 2 1 5 F Anaspis rufilabris 4 3 7 F Anaspis flava 1 1 2 F Anaspis frontalis 1 3 4 F Tomoxia bucephala 3 L 1 1 3 1 6 F Mordella aculeata 2 2 F Curtimorda maculosa 1 1 1 1 1 3 8 F Tetratoma ancora 3 L,T 1 1 1 3 F Brunbaggar Hallomenus binotatus 3 N 1 1 F Hallomenus axillaris 2 N 1 1 1 3 F Orchesia micans 1 1 1 3 F Orchesia minor NT 2 L,T 1 1 F Orchesia fasciata NT 2 N 3 3 F Orchesia undulata 2 L 1 1 2 F Abdera triguttata 3 B,T 3 1 1 1 1 1 8 F Xylita laevigata 3 4 5 3 3 3 3 4 3 5 6 42 F Zilora ferruginea NT 2 N 1 1 F Långhorningar Tragosoma depsarium NT 2 B,T 1 1 G Nothorhina muricata NT 2 T 2 2 G Arhopalus rusticus 1 1 1 3 F Tetropium fuscum 1 1 F Rhagium mordax 3 L 1 1 1 3 F Rhagium inquisitor 4 1 1 1 3 3 3 16 F Oxymirus cursor 1 1 F Gaurotes virginea 1 1 F Acmaeops septentrionis NT 2 B,N 1 1 1 1 4 F,L Gnathacmaeops pratensis 1 1 3 2 1 1 1 10 F Anoplodera maculicornis 2 2 F Anastrangalia sanguinolenta 1 2 1 1 5 3 13 F
92 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Anastrangalia reyi 1 1 2 F Anoplodera virens 1 1 1 3 F Judolia sexmaculata 2 1 1 4 F Leptura quadrifasciata 3 L 1 1 F Leptura melanura 1 3 1 5 F Callidium coriaceum 2 N 1 1 G Bladbaggar Luperus longicornis 1 1 F Clytra quadripunctata 1 1 F Cryptocephalus parvulus 1 1 F Lochmaea caprea 1 1 F Galerucella lineola 2 2 F Plagiodera versicolora 1 1 F Vivlar etc Platyrhinus resinosus NT 2 B,L 1 1 2 G Platystomus albinus 1 1 F Anthribus nebulosus 1 1 F Cimberis attelaboides 1 1 F Deporaus betulae 1 1 F Polydrusus undatus 1 1 2 F Strophosoma capitatum 1 2 2 2 7 F Tachyerges decoratus 1 1 F Tachyerges salicis 1 1 F Temnocerus nanus 1 1 F Brachonyx pineti 1 1 1 3 F Rhyncolus sculpturatus 3 T 1 1 2 F Magdalis duplicata 1 1 2 F Hylobius abietis 1 1 1 1 1 1 6 F Pissodes pini 1 1 F Pissodes piniphilus 1 1 F Barkborrar Hylurgops palliatus 1 1 1 1 1 5 F Hylastes brunneus 4 2 2 3 1 2 2 4 2 22 F Hylastes cunicularius 1 1 1 2 5 F Hylastes opacus 2 3 1 2 2 2 12 F Tomicus minor 3 T 2 3 1 4 1 1 1 1 1 2 17 G,F Tomicus piniperda 2 1 1 4 F,G Dendroctonus micans 2 N 1 1 F Polygraphus subopacus 3 N 1 1 2 F Scolytus ratzeburgi 2 2 F
Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • 93
Typ
Obs
RL15 Klass
Art/ område 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Totalt Pityogenes chalcographus 2 2 2 5 11 F Pityogenes quadridens 1 1 2 F Pityogenes bidentatus 3 1 5 1 3 1 3 1 4 3 25 F Orthotomicus proximus 1 1 1 3 F Dryocoetes autographus 2 2 2 1 1 3 2 2 1 16 F Trypodendron domesticum 1 1 F Trypodendron laeve 5 1 1 7 F,I Trypodendron lineatum 3 1 2 1 7 F Trypodendron signatum 2 L 1 1 2 F Xyleborus dispar 3 L 1 1 F Pityophthorus lichtensteinii 2 3 1 1 7 F Pityophthorus glabratus 2 2 F
94 • Länsstyrelsen Dalarna 2018 • Brandinsekter i Dalarna: en uppföljning av brandfält och insekter