BULLETIN NUMMER 2, APRIL, 2009,Ånc' rz

Duke Ellington - 11-0 Years Young'

ISSN 1400-8831 Society of Sweden, DESS 11'6375-7 RedaktionsgruPP: Plusgiro DESS, c/o Jan Falk www.ellington'se Bo Haufman, Bo Holmqvisf Hemsida: B ox 220 62, 10 4 22 Stockholm account: duke@ellington'se Thomas Erikson PayPal Telefon 08-65207 90, mobil 070-55207 90 hos DESS använd vårt MembershiP outside Scandinavia Vid köp 11' 6375 -7 fee USD 40. Plusgiro är per kalenderår: inom Norden 200 kr' annual Asmussen till oss har misslyckats. I skrivande stund fun- derar styrelsen fortfarande på olika förslag, men musiken kommer att framföras av "Harlem Camels". En av våra kvinnliga medlemmar har framfört frå- gan varför DESS styrelse inte innehåller några kvinn- ffi?Åoe liga medlemmar, vilket hon anser att den borde göra. jag svarade att "frågan har varit uppe på ett årsmöte och "Duke Ellington 110 years your.g" står det på första - styrelsen föreslog att kvinnor i föreningen, som är kun- sidan till detta nummer av Bulletinen. Javisst, för oss El- niga "Ellingtonia" och intresserad av styrelsearbete, lingtonbeundrare har Duke alltid varit ung och kommer i skulle kontakta styrelsen eller valberedningen. Ingen alltid i våra ögon och öron att förbli ung. De verk han kvinna har gjort detta. A andra sidan har ingen man komponerade i slutet av 2O-talet och de han åstadkom heller anmält sig som frivllig att ingå i styrelsen. Det vi i början av 70-ta1et är alla lika revolutionerande för oss behöver är både fler yngre medlemmar av båda könen och vi kommer alltid att betrakta dem som några av 20:e och på sikt också en föryngring av styrelsen. Som lyck- århundradets mera betydande konstskapelser. Duke ligt gift man med två underbara vuxna döttrar så har jag var inte bara en säregen kompositör, han var också en naturligtvis inget emot kvinnliga medarbetare, vare sig enastående psykolog. Han visste vilka människor han kontoret eller i DESS-styrelsen. I olika ledare under de skulle omge sig med och han förstod att på bästa sätt på tre senaste åren har jag också bjudit in till att få medlem- använda deras förmågor i sin konstutövning. Men vari marnas synpunkter på föreningen eller i enskilda frågor, låg roten till hans musikaliska storhet? Han fick aldrig men ingery vare sig kvinna eller man har tidigare hört någon konventionell musikalisk utbildning. Kanske är av sig. Men alla förslag till förnyelse av programmet som det just det som var grundbulten i hans musikaliska gör att Ni kommer på klubbaftnarna eller med bidrag av särart. Han fick sin utbildning på gatan, rent parties och artiklar eller notiser till Bulletinen är välkomna. i speak easies. Hade han fått sin utbildning vid något DESS styrelse gärna försöka förnya verksam- konservatorium vågar jag påstå att han aldrig kunde vill heten inom de givna ramarna. Som framgår av artikel ha blivit stöpt i en traditionell form utan han hade ändå på annan plats i Bulletinen kommer vi till mötet den 28 uppnått den säregna karaktär som vi finner i alla hans september att göra ett försök med något som vi kallar kompositioner. Duke Ellingtons musik hade då kanske "Member's Choice". Iden är inte helt ny. Den har använts varit annorlunda" men ändå med hans unika prägel. av andra liknande föreningar och vår systerförening i Hur celebreras Dukes 110-årsdag? När detta läses New York använder sig av den regelbundet. Vi hoppas har man den 15-17 april avhållit en konferens betitlad från våra medlemmar. Vi gör även ett "Echoes of Ellington" vid The University of Texas at på engagemang försök med en auktion på ett skivalbum, varom också Austin and Butler School of Music. jag vet att två kän- kan läsas denna Bulletin. Genom vår hemsida finns da författarnamn skall framträda vid konferensen; den i det möjlighet för våra medlemmar att tillkännage objekt omdiskuterade james Lincoln Collier och john Fran- försäljning. Men vi i styrelsen blir självklart mycket ceschina. Vidare kommer Ellingtons opera "Queenie till glada och tacksamma om någon vill skänka skivor, pro- Pie" att uppföras. Vår egen DESS-medlem Johannes gram, böcker eller annat till föreningen att auktioneras Landgren kommer, som tidigare nämnts, att arrangera ut vid lämpligt tillfälle. ett Ellington-dygn i Göteborg den28-29 april. Vi hoppas Alla önskas välkomna till vår klubbafton den 27 kunna rapportera om dessa evenemang i vår nästkom- april. mande Bulletin. Själva försöker vi hedra födelsedagsbar- net vid vår klubbafton på SAMI den 27 april men våra TiII DESS resurser är något begränsade. Ett försök att få Svend jan Falk

Årsmötets vackraste var onekligen Billy Strayhorns bitterljuva betraktelse De som kom fick sig dock en utmärkt pianolazztrio tlll "Lotus Blossom" i tretakt med bara piano och Harry Car- livs och applåderna var väl så täta som spelet. Personli- neys vresiga barytonsaxofon - tack för att du spelade den, gen vill jag helst ha repertoar och utförande lite djärvare Bengt Barkman, i ditt musikaliska porträtt av Ellingtons och rentav en smula mer halsbrytande, kanske som en mångårige vän och medhjälpare Billy Strayhom. Det som konsekvens av den briljans med vilken så många unga saknades i form av miinsklig komplikation (och det har pianister hanterar sitt instrument i dagens konkurrens. i stort fattats i alla Strayhombiografier, också de i större UIf Johansson Werre har ingen anledning att ta åt sig av format) kompenserades här rikt av ett utsökt och ovanligt den observationen för han står stadigt på sina svängiga musikmaterial med bl a Basie och Getz, förutom Hodges ben och manar klaviaturen till både skritt, trav och sporr- och Webster. Barkmans framträdande på estraden blev sträck och löddriga karriärer. Och hans sekundantet samtidigt hans sista som medlem av styrelsen men man Martin Sjöstedt, bas och Daniel Fredrikssory trummol, får hoppas att han fortsätter att dela med sig av kunska- hängde med alldeles förträffligt trots viss repetitions- pema om Ellington et consortes i annan roll. brist. Arsmötets beslut och den nya styrelsens förändringar Så jag säger: utmärkt nog om än inte hänryckande. finns på annan plats - här också baranägra ord om kväl- Och så skall/kan det ju heller inte vara varje gång vi sam- len i övrigt denna den 25 februari. Möjligen något glest be- las kring Ellingtons grytor. Bra nog är också gott nog och satt som arsmöten ofta är, här förstärkt av lokaliseringen inte illa alls. till en onsdag, i strid mot våra ordinarie måndagsvanor. Bo Holmovist

2 Duke Ellington and Reprise Records Birgit Äslund avled den7 februari 2009 I {örra numret av Bulletinen kunde vi läsa en artikel av Lasse Zackrisson om . I artikeln nämnde Lasse Kvinnanbakom vår berömde diskograf Benny Åslund har att Frank Sinatra som, om inte ägare till så i varje fall delä- gått bort. jag hade glädjen och förmånen att få lära känna gare Reprise Records, och dessutom artistchef för bola- i henne på våren \967 när vi var några Ellingtonentusiaster Duke Ellington i uppdrag att producera 10 ge! hade gett som var hembjudna till Benny och Birgit när de bodde LP med artister efter eget gottfinnande. Detta är en intres- ute i Inverness, strax norr om Stocksundsbron i Dande- och undertecknad har gjort vissa försök att sant uppgift ryd. Under drygt två decennier träffades vi regelbundet skivor och artister Duke producerade. Den finna ut vilka hemma hos Birgit och Benny och det var med längtan var Lasse uppger skivan "Serenade To första säkert som som man varje gång det var aktuellt begav sig hem till Sweden' med Alice Babs. Men vilka var de övriga? Föl- Birgit och Benny, där Birgits mat var ett fint komplement jande artister kan härledas iill att ha spelat in skivor med till den Ellingtonska musiken som Benny bjöd på. Birgit Duke producent: Abdulla Ibrahim (Dollar Brand), som och Benny flyttade till Tumba i slutet av 60-talet där de Sathima Bea Benjamin och Bud Powell. Troligen skall bodde några år in på 70-talet innan de slutligen köpte sig också skivan "Thelazz Violin Session' räknas hit. Jag har en villa inte så långt från Jakobsberg. ställt frågan på Duke-LYM (diskussionssajten om Duke I början av juni 1985 hade jag nöjet att få transportera på nätet) men ingen har kunnat ge något svar. Flera av Jack Towers, Jerry Valburr; Sjef Hoefsmit och Benny i min dessa inspelningar gjordes i Paris i februari/mars1963 dä bil hem till Birgit där hon hade dukat fram en förnämlig Duke tydligen hade några dagar till eget förfogande när sup6 med välsmakande svensk mat som måste ha impo- orkestern inte hade några engagemang. nerat på Bennys utländska gäster. Marknadsföringen från Reprise sida kan diskuteras. Det gjorde ett starki intryck på oss som kom på besök Den mycket uppskattade "' gavs av hur kul Birgit och Benny verkade ha ihop. De hade tydli- obegriplig anledning inte ut i USA till många amerikan- gen redan träffats vid unga år och sedan blev det ett långt förtvivlan. Inte ens när Mosaic för ska Duke-entusiasters liv tillsammans. Birgit var alltid väl informerad om Ben- några sedan gav ut en box med Ellingtons samlade år nys jazzaktiviteter. kom denna skiva med. Reprise-inspelningar Benny-gickbort7996 och därefter blev det inte fler be- Reprise tycks dessutom ha haft ett visst samarbete sök i det Aslundska hemmet för min egen del. Det var Bir- med eftersom flera av orkesterns inspel- git som donerade det mesta av Bennys Ellington-samling ningar för Reprise gavs ut på etiketten Atlantic. Så var fal- till det svenskalazzarkivet där den nu finns tillgänglig för let även med "The |azzYiolinSession". alla researchers. Lasse Zackrisson har också nämnt att Frank Sinatra En av de sista gångerna jag träffade Birgit var vid Alice Babs och kanske bidrog var en stor beundrare av Ellington-konferensen 2004 dä hon ensam kom till "Serenade To Sweden' var den första skiva han till att Engelbrekts-kyrkan där det gavs en "Sacred Concert". in. Sinatra och Alice lär ha träffats och man som spelades Det var med glädje jag kunde ta hand om henne och visa var närvarande vid inspelningen av undrar om Sinatra henne till rätta. Hon var en av våra hedersmedlemmar, ifräga. skivan men få visste vem hon var till utseendet. Saknaden efter För övrigt kan nämnas att Sathima Bea Benjamin (gift Benny måste ha känts tung för Birgit de sista åren. Nu är med Abdulla Ibrahim) och härstammande från Sydafrika de båda borta, men minnet av dem lever kvar. Ellington-konferensen Chicago 1998. intervjuades vid i "BirgiL we love you madly!" Tyvärr erinrar jag mig inte om hon uttalade sig om denna Leif Tönsson frågeställning. Om någon i vår läsekrets har några upp- lysningar i ämnet emottages dessa med tacksamhet. Bo Haufman

Bilder från SAMl-kvällen den 25 februari

Ulf lohansson Werre, trombon och pwno.

D aniel F re driks s on, tr ummor Martin Sjöstedt, bns. Bengt Barkman - Strayhornpresentatör.

Foto: lan Falk ELLINGTON OCH SHAKESPEARE av Conny Svensson

William Shakespeare uppfattas väl allmänt som världs- hävdar att Ellington alls inte "lyckats fånga särskilt litteraturens störste och mest ryktbare författare. Inom mycket av atmosfären i Shakespeares kompakt struktu- jazzen finns ingen självklar motsvarighet till denne do- rerade poesi och inte heller karaktären hos huvudperso- minant, även om exempelvis Armstrong eller Ellington nerna". Det bör dock framhållas att Collier inte är en helt vore goda kandidater. Intressant nog föreligger en an- fördomsfri bedömare i detta fall. Han beundrar framför knytning mellan Duke och barden från Stratford. allt Dukes renodlade jazzinspelningar, men förhåller Det var inte i skolan som sig både avvisande och Duke lärde känna Sha- summarisk i kapitlet kespeares verk. Den bli- om de mer program- musikaliska sviterna. I vande orkesterledarens *r.ir*&ryrf i],r#,rfa * &r rorf d/ ! ,& fi, (.a.d$ ! hans stora bok om El- familj tillhörde visser- l. h'r lsl , r@.* *. st Iigen en relativt välbär- lington (nästan 400 si- gad medelklass i Wash- dor) avfärdas sålunda på kunde th.r. . &&5i rx lt., ingtory och sonen *l .r tald ry{r, mycket väl ha placerats cor..1e* r!fri..i & rl, en knapp sida!

n' * gn rH fh. ,r!d{ d dl| @ i en bättre skola för fär- kr6h!trdryDb!.tiliryrc. *ar a t ['r 1ba L;.'!ns rrr rrrth! Colliers omdöme gade elever. Så blev det .tsti n& h i'* rdr ri trrair r lr!. th! *, &r Fid €[]iFr.'1 *r.b (r.!, !* b* -pn Fnrr kan inte helt avvisas. inte; Duke var ingen 8..: $,xf.rt nrr n'{ r,r(i}!ill sf *c{ t fa. !arilrn:5h.lPs4*f, Den som lyssnar på svi- bokmal och besökte bara trr, n $.& frlrrd Tf: 1* r* ,, q !b *asry!{ B 4iH* .*rld vf& &neqqre.frdd, r. ten utan förkunskaper sporadiskt en yrkes- b fd iir& bv'r4..rlir rh r*5Y, * hirr. lr:frr skulle knappast på egen skola där man alls inte ,*!r i*x -rpr s1. h r Ah rt a wfra * l&. h{r :.-drrnJ .rri xrv. .r,nF!'rr hand komma på tanken g ( sysslade med vittra stu- !r., ,r:d. I b .fr !!r i 1! v,* *. .itl(,r d rrrM tN i.:!dii r rf. rq:* *s". r{- &rnl rqi-1 r: att detta har med Sha- dier. Han brukade vara rcri &:. rt l9!? rk rk rr.ni! båkl16r.rr.*d,n rn&- kespeare att göra. Där- närvarande under teck- h. :1 ,rtu! ..il:* r.,t arrl l!& .iq I k '. l'I"dr. rlr: 0":. .r: * 'a! :jr '. till krävs Dukes egna ningslektionerna, men .crtk,r.rJ r!r* f .k.u!r Th'l .,,*r rEhrq: ,t{ !:r"- 'a 1r/. :d kommen- annars höll han sig borta :r rr. :i, sl..rr. r, rfr rkr,rnt kortfattade .r r.r rl. *r+ | rr Ä M&le' silE t .4 LP:ns omslag, för det mesta. Snart tog I r_..{ r{irl tarer på Sb;*!r" .b kdl där han försöker visa musiken över intresset, e' rr rlrs.o *r! &i.r.t.tr 1: r r ' {ti:, !. rliilr 1r.a&4r.1 r, rr { .il ir, hts!tu'.r.,,*.. n r,l på sambandet mellan och examen eller betyg rL'.-l',]g,-!r..1*a*ar.rn.!r,,' rr1,r* !1 över avslutad skolgång *a ra/l a r, i,.r*lt ord och toner. Inte alltid fick aldrig Duke. Han helt övertygande, måste klarade sig rätt bra ändå. man nog konstatera. 7957 frarnträdde hans orkester vid en Shakespeare- Det första av de tolv numren har samma titel som festival i Canada, och därefter inspirerades Duke och hela sviten. Musiken sägs vara inspirerad av Othellos att skapa en serie musikaliska porträtt rörande berättelse om sin kärlek till Desdemona, i tra- utgående från rollfigurer i Shakespeares dramer och so- gedins första akt. Ray Nances sordinerade trumpet mot- netter. Ambitionen var enligt Duke "to parallel the vig- svarar då den förälskade morens röst, som vi hör mot nettes of some of the Shakespearean characters in mi- trombonernas krigiska bakgrund eftersom han ju är niature sometimes to the point of caricature". Det blev Venedigs ledande fältherre. Musiken kunde förstås lika inalles tolv korta stycken i den samma år som festivalen gärna illustrera någon annan av Shakespeares många inspelade LP:n The Shakespearean Suite, mer känd som pjäser där det förekommer både krig och kärlek. Eller Such Sweet Thunder. Den sistnämnda titeln är ett citat varför inte ett verk av helt annan författare, exempelvis från A Midsummer Night's Dream: "I never heard / Leo Tolstojs roman Krig och fred? På liknande sätt för- So musical a discord, such sweet thunder." I Hagbergs håller det sig med andra av svitens nummer. Madness in klassiska översättning från mitten av 1800-talet återges Great Ones skall sålunda i toner skildra Hamlets verk- textstället verkligen kärnfullt: "1ag aldrig hört / så musi- liga eller låtsade vansinne. Cat Andersons spektakulära kaliskt missljud, ljufl igt thordön". höjdspel på trumpeten passar förvisso i det samman- Enligt Duke skulle han och Strayhorn ha förberett sig hanget, men lika gärna kunde det röra sig om vansinne i genom att "ganska noggrant" läsa igenom alla Shakes- största allmänhet. Att knyta verket till en specifik gestalt peares dramer. Först läsa sedan komponera alltså. En begränsar onekligen tolkningen och dess mänskliga gil- tighet. skeptiker är James Lincoln Collier i biografin över Duke (1987, svensk översättning av Lars och Elisabet Resberg, I The Telecasters hör vi ett subtilt samspel mellan tre 1988) som menar att det nog snarast förhöll sig på mot- tromboner och på barytonsaxofon. För att satt vis: "Jag misstänker att åtskilligt av materialet i Such nu anknyta denna ljuvligt vackra musik till Shakespeare Sweet Thunder redan existerade och att Ellington och får Ellington det till att trombonerna motsvarar de tre Strayhorn anknöt det till figurerna så gott de kunde." häxorna i Macbeth, och hävdar att Carney framträder Colliers sammanfattande omdöme är bistert, och han som skurken Iago i tragedin om Othello. Motiveringen

4 är att alla dessa "had something in common in that they all had something to say". Gäller det inte alla människor, kan man undra? Vidare måste skeptikern här konstatera att häxorna i trombonversiory liksom teaterboven Iagos saxofory snarast gör ett kontemplativt och meditativt intryck. En rimlig förklaring är som sagt att musiken komponerades utan tanke på Shakespeare, och därefter nödtorftigt passades in i ett nytt sammanhang. Lady Mac är tillägnad Lady Macbetlu och om denna blodtörstiga dam hävdar Duke märkligt nog att "there was a little ragtime in her soul". Här måste man ge Col- lier rätt i att sambandet mellan bestialiska lönnmord och ragtime är minst sagt oklart. Därtill kommer att den lättsamma och nästan muntra melodin förefaller mindre kongenial i sällskap med den grymma Lady Macbeth. Dock går Collier till betydande överdrift när han avfär- dar de flesta av svitens nummer: "en samling självsvål- diga fragment som med stora hopp i logiken förbinds med Shakespeare och visar mycket liten kunskap om vad skådespelen i själva verket handlar om". Ett exempel på lysande tolkning under inspiration från Shakespeares positionerna fångas och spärras in som i en tvångströja. text är utan tvekan The Star-Crossed Lovers, om Romeo Denna musik av den fina ellingtonska årgången1957 är och ]ulia ('the sad story of two beautiful people"). Paul i mina öron rikast om den får tala för sig själv, utan hän- Gonsalves på tenorsaxofon och på alt- visningar till mer eller mindre långsökta paralleller med saxofon skapar en musikalisk motsvarighet till det unga Shakespeare. Glöm alltså Shakespeare och lyssna på El- parets dialog i sorgespelet. Liksom hos Shakespeare fal- lington. Då först förenas musiken med dikten i djupare ler de avbrytande i varandras tal i korta repliker, men mening, eftersom båda mästarna skapat något som för- får också uttrycka sig monologiskt i solopartier. Saxo- tjänar kallas "such sweet thunder, ljufligt thordön". fonspelet kan bara beskrivas som hänförande vemodigt Det kan slutligen tilläggas att Ellingtons kontakter och besjälat, vackert som kärleken själv. Musikerna låter med Shakespearefestivalerna i kanadensiska Stratford- verkligen förälskade. Ontario fortsatte. Han komponerade ackompanjerande Den svårflörtade Collier är villig att acceptera de lit- musik till en föreställning av Shakespeares sällan spe- terära allusionerna i ett par fall: "Up and Down, Up and lade tragedi Timon of Athens 1963, använd också i se- Down har en del av Pucks okynnighet" och han medger nare uppsättningar på andra orter för att sedan inspelas också att Half the Fun "fångar den dåsiga känsla som 1993 utifrån Dukes bevarade skisser och anteckningar i kan tänkas uppstå under en färd nedför Nilen i en prakt- festivalarkivet. En symfoniorkester framförde då kom- fullt utsmyckad farkost." Det sistnämnda stycket har en positionerna och albumets innehåll (på bolaget Varese utpräglat exotisk och suggestiv karaktär, och anspelar Saraband) beskrivs i omslagstexten som "Score Written på tragedin om Antonius och Kleopatra som utspelas i by Duke Ellington and adapted by Sidney Silverman'. egyptisk miljö. Det rör sig både om äldre och nyskrivna stycken; som Fyra stycken i sviten anges vara inspirerade av Sha- inledning och därefter bland an- kespeares sonetter. Här måste jag som litteraturhistori- nat en medryckande Timon of Athens March. I övrigt ker göra den invändningen att sonettens intrikata form minns regissören Silverman Duke som stor entusiast med dess komplicerade rimflätning och rytm knappast "infatuated with Shakespeare". låter sig överföras till musikens språk. På vilket sätt so- (Ellingtons Such Sweet Thunder finns återgiven på netten om moren hänger samman med Othello förstår en CD som ingår i ett 5 boxars album från Colombia jag inte, men musiken är förvisso oerhört vacker. I det CL 1033. Den nya utgåvan innehåller musiken från den sista stycket Circle of Fourths tycker jag nog att Elling- ursprungliga LP:n samt dessutom en hel del komplette- tons pretentioner går till överdrift, här gäller inget mer rande material och alternativa tagningar. Kan köpas hos eller mindre än att sammanfatta hela Shakespeares väl- allas vår Bo Scherman.) diga produktion under några få minuters musik. Clöm det och lyssna på rättframt svängiga Nya medlemmar saxofon istället! DESS hälsar följande nya medlemmar välkomna Dukes svit vill alltså tolka ordkonstverk musikaliskt. i vår illustra förening: Särskilt inom den modernistiska lyriken är det gott om motsvarigheter, dvs dikter som i ord beskriver målning- Bo Al6n, Södertälje ar (s.k. ekfraser) eller musikstycken. Parallellernablir ge- lan Arnetz, Tumba nomgående av rätt allmän karaktär, helt enkelt därför att Claes Brodd4 Uppsala en konstarts särpräglade uttrycksmedel inte utan vidare Christina Dahlström, Stockholm låter sig överföras till en annan genre. Det nya verket Katarina Eriksson, Bromma blir ofrånkomligen en självständig skapelse, väsensskild May Vegelow, Stockholm från den föregivna modellen eller förebilden. Lars Walter, Stockholm johansson, Så också med Ellington. Referenserna till Shakespea- Hans Lidingö re får enligt min uppfattning en olyckligt begränsande May-Lise Rosenqvist, Västerås effekt och tolkningspotentialen reduceras när en aspekt DESS behöver fler medlemmar. Påverka Dina renodlas och konkretiseras på bekostnad av andra. Kom- vänner och bekanta! Duke Ellington - ull genio, un mito

Detta rir titeln på en bok som utkom i mainly to manage the band's af- Italien 1994. Den rir författad aa An- fairs). tonio Berini och Gioaanni M. Volon- My own association with tö. Den sistncimnde har tillsammans Duke began officially in late med Luciano Massagli också produ- 7942, when he was preparing to cerat The New DESOR. Boken har give his first Carnegie Hall con- beklagligtais iinnu inte bliait öaersatt cert. Later in the 1940s I worked till engelska och det iir inte så många with him on his short-lived radio Aa oss som behcirskar italienska. Vi talk show, and in the '50s I had a kan bara hoppas att någon tar sig an brief stint trying to run his mu- uppgiften. Vid Ellingtonkonferensen sic publishing company before i Stockholm 1994 presenterade Vo- joining forces with Mercer to Iontö boken och som ett "handout" form Mercer Records. Over those became aware of Duke's t'ick åhörarna en öaersiittning aa för- years I ordet tiil boken som aar författat azt virtues and vanities, his talents Leonard Feather. Detta förord aar and failings. It's true that he was till stora delar identiskt med det an- an enigma to whom almost no- close; förande Feather höll aid konferensen body could become truly i Köpenhamn L992. Förordet, som his only genuine passiory other citeras hcir, ger lss en intressant bild than music, was reserved for his aa Duke Ellington och människorna parents, who died in the mid- runt honom och inte minst Feathers 1930s, and his sister Ruth, who egen relation till Ellington. has outlived him. Because of his reputation as Duke Ellington is not dead. someone who kept his innermost Last week he was seen and heard throughout the Uni- thoughts to himself, Duke seemed to some outsiders a ted States, the subject of a television documentary. This cold" self centered individual. This was in reality as cover week a batch of CDs arrived, all containing previously for his true feelings. I found the measure of his warmth unissued Ellington gems. Shortly the Ellington orchest- after my wife and I were gravely injured in an automobi- ra itself will be visiting us, with at the le accident in1949.It took me almost a year to recuperate, helm. And by the time these words are read, Edward and during that tine I found very little work, confined Kennedy Ellington will stand tall and proud as the sub- as I was to my home. Hearing about this, Duke one day ject of a lifesize statue at the corner of 110th Street and presented himself at my apartment in Greenwich Village Fifth Avenue in New York. and talked seriously of the need to get me back to work. Ellingtorg in short, lives on vicariously through these I never forgot his kindness. It was something he didn t and other sources. TWo decades after his passing, his have to do, yet he extended himself, and the result was presence is almost palpab1e. Hardly a day goes by when an association that lasted for several years, with the pu- I am not reminded of him in some way. I find my mind blishing company and with Mercer Records. Though he drifting back to the day whery as a teenaged jazz fan was under contract to Columbia, Duke gladly took part in London, I first heard in person the unique orchestra in some Mercer sessions, most memorably the two piano whose music I had been devouring via records, some of duet dates with Billy Strayhorn. The informality of those them imported at exorbitant prices from America, the occasions (except on one marvellous prearranged tune, land of my dreams. "Tonk"),left no doubt of Duke's gift for spontaneous and The scene was the London Palladium, where Duke interactive creativity. headlined the show with an act that included the sing- Often over the years I heard stories about Duke's ing and dancing then considered necessary to a vaude- compositions, rumors that he was not in fact the writer. ville act. The critical reaction was mixed: in 1933 very James Lincoln Collier, in the most pretentious and cal- few writers dealing with music had any ideawhat iazz culatedly controversial book ever written about Duke, was all about. For some of us, though, this was a glorious made accusations along these lines. The facts are not experience, made even more memorable by the maestro's simple; Duke did indeed add his name to works that suavely compelling personality. were at least partly written by others, but what he con- From that day until now, more than six decades later, tributed, either by adding and altering certain Passa- Duke and his music have been an integral part of my ges, or through his genius for orchestral textures and life. He became more than a distant idol when I got to voicings, usually made the final results no less his own interview him backstage at a theatre in Chicago in1936. than ihose of whatever a sideman had initiated. I have Among other subjects we talked about his teen-aged read stories about music brought in on scraps of paper, son Mercer, then studying the saxophone; Duke had no or head arrangements concocted with no written music special desire to raise his only child as a musiciary and at all. In the case of simple melodies, or riff tunes like as Mercer's book revealed many years later, they had a "In A Mellotone", there is some truth to this; but I know strange off-and-on relationship that lasted until Duke's from personal experience (watching Duke at an upright final decade, when he hired his son to play trumpet (but piano, writing in the silence of his office on Broadway)

6 that some of the most magnificent work was his alone. who had major narcotis problems) compensated for their If proof is needed, listen to the original 1930s versions misbehaviour. But one day in 1953 I remember getting of "Diminuendo and Crescendo in Blue". Unlike many a frantic phone call: "Leonard, this is Edward. I need Ellington works, this was essentially an ensemble pro- a bass player and I need one right away". As it turned duct, based partly on a minor blues, but so brilliantly out, the shenanigans of Mr. Mingus, who had physical constructed of complex and interwoven themes that the- run-ins with both Tizol and Tony Scott, had exhausted re is no way it could have been the brain child of any pen Duke's patience. I prornptly called my friend Oscar Pet- bui Duke's. In my view it was the all-time greatest mas- tiford and sent him to the Apollo Theatre in Harlem to terpiece among the relatively short works, just as "Black, rejoin the band. Brown & Beige" ranked tall among his extended pieces. How self-centered was Duke? |ust as much as any ge- Billy Strayhorn had joined the band by the time "8, B nius had the right to be. His dream world was a world in & B" was written, but Swee'Pea contributed very little, which everyone was his friend, everyone catered to him if anything. Duke and Billy enjoyed teasing friends (and and, in the case of any attractive womar! everyone sub- the sidemen themselves) by answering evasively about mitted to his charm. He did not suffer fools gladly, nor who wrote whaf in any work that carried their dual cre- did he suffer anyone who openly disagreed with him. dit lines. The truth is that sometimes they themselves I only know of two men whom he trusted implicitly. forgot where one left off and the other began. The stories One was Dr. Arthur Logary who for many years was his about the E.S.P. between them are true. If Strayhorn in personal physician and on whom, as a confirmed hy- retrospect seems to have earned less credit than he de- pochondriac, Duke relied almost to excess. He was never served, this reflects the difference in attitudes between anywhere without abigbag of pills prescribed for him the two; whereas Duke proudly and readily took credit by Logan. They were very tight personal friends, and for everything he did (and a few things he didn't do), when Logan died mysteriously in 1973 after a fall from Strayhorn was the epitome of laissez-faire, seemingly a bridge, one rumor was that he had committed suicide not concerned with the personal and financial rewards. after learning to his horror that Duke had cancer. "Take The A Train" *us one of the relatively few tu- Duke's other long-lasting friend was Harold (Bob) nes on which Strayhorn had the solo composer credit; Udkoff who had the advantage of not wanting anyth- as often as nof Duke's byline would appear alongside ing from Ellington but his friendship. A fan and follo- Billy's. But Duke was not greedy in terms of denying wer since his teens, Udkoff went on to become a wealthy Strayhorn's immense contribution; the notes he wrote swimming pool manufacturer. Over the years he ac- for the album'And His Mother Called Him Bi11", the fa- companied Duke on many band tours around the world. mous posthumous collection of Billy's works played by Udkoff, as much as anyone now living, could write an the orchestra, attest to the warm affection in which El- "inside" story that all the Ellington books have failed to lington held him. te1l. Duke had no problem playing arrangements by many It has been others. When joined the band he proclai- observed that med him not only the band's greatest drummer ever, but Duke's bio- also a talented composer whose originals such as "The graphy, "Mu- Hawk Talks" and "Ortseam" (Maestro. Bellson's nick- sic Is My name for Duke spelled backward) he was huppy to play Mistress", was and plug. badly flawed Cerald Wilson, though never a regular member of the because of its band, turned in a few valuable charts such as his own Polyanna at- "Imagine My Frustration", recorded by the band with titude; he re- Ella Fitzgerald. Juan TizoI, of course, was an important fuses to say a contributor, less as composer than as an aide who extrac- negative word ted many of Duke's scores. Tom Whaley, a copyist, also about anyone helped for many years in putting things together. or anything; ' role has been hotly disputed. If it's true the result was that but for Mills, none of us might ever have heard of a superficial {i,. Duke, it's also undeniable that Mills'name appeared as work written co-composer on countless songs (even instrumentals) to in a hurry to which he contributed nothing. Duke put up with this be- satisfy a pu- cause he was a man of infinite patience who didn't want blisher who to rock the boat while it *ur råili.,g so smoothly along. had paid him tu Other victims of Irving Mills' acquistiveness were the a hefty advan- Leonard Feather anonymous lyric writers who worked in his office for ce. Even Stan- small wages and saw their work appear under the byline l"y Dance, of Mills, who couldn't read music and, as far as I could who worked on it with him, could not draw him out. (At discerry had very little to do with the lyrics either. Not one point Stanley and I had talked about collaborating until 1939 did Duke become incensed at some of Mills' on this project, but I lost interest when I realized that tactics; he moves out and the association, helpful as it Duke simply had no interest in becoming involved). had been to both men, came to an end. Perhaps, though, that was as it had to be. After all, Just how patient was Duke? Is it really true that he the whole world, to paraphrase one of the Maestro's fa- would put up with limitless bad conduct among his vourite clich6s, loved Duke Ellington madly; it seemed sidemen in order to keep the peace? Well, yes, up to a only right and logical that he should declare he loved poinf if the men's talents (as with Gonsalves and Nance, everyone else in return. Louie Bellson dies at 84 Duke Ellington called him'the world's greatest drummer/

By Don Heckman

Louie Bellson, a jazz drummer and bandleader who com- In a 2006 interview he said he had written "The Hawk bined remarkable instrumental virtuosity with far-rang- Talks" with Harry James in mind. ing compositional skills, has died. He was 84. "Harry was called 'The Hawk' " Bellson recalled. "But According to his wife Francine, Bellson died on Febru- I wrote it when I was with Duke, and it took a lot of coax- ary 14 at Cedars-Sinai Medical Center in Los Angeles of ing from [trombonist] to make me bring it to complications of Parkinsons disease following a broken Duke. I told Juan, Are you crazy? You want me to bring hip in November. music in to a place with Duke and Billy Strayhorn? Ge- Bellsons long, productive career stretched from his niuses like that? No way.' I brought it in anyhow and lo teens -- wherL in compe- and behold, Duke recorded tition with 40000 other it right away. young players, he won the "But it was Duke who Slingerland National Gene taught me how to write. Krupa drumming contest -- How to be original. How to to the tours and seminars he know what to do with the continued until 2008. rhythm section, with the Best known as a superla- horns." tive big band drummer as Ellington returned a result of his work in the Bellson's high regard, no- 1940s and'50s with Tommy ting "Not only is Louie Dorsey, , Benny Bellson the world's greatest Coodman, Harry James, drummer . . . he's the world's Duke Ellington and others, greatest musician!" Bellson was also an adept Other artists concurred. small group player. His Oscar Peterson described more than 200 recorded ap- Bellson as "the epitome o{ pearances as leader and si- musical talent. . . . I consider deman encompass sessions him one of the musical ei- withlazz at the Philharmo- ants of our age." nic, Woody Hermary Stan Bobby Colomby, former Cetz, Di zzy Gillespie, Lou is drummer for Blood, Sweat Armstrong, James Brown & Tears, pointed to Bellsons and dozens o[ others, in- pioneering work with the cluding Ellingtons Big Four difficult technique of em- alongside guitarist Joe Pass ploying two bass drums, and bassist Ray Brown. saying, "Louie had aweso- "What makes Bellson me, jaw-dropping techni- so special," former Times que. And I really dont think jazz crllic Leonard Feather he was ever fully appre- wrote in 1997, "is his over- ciated Ior what an amazing all musicianship. A gifted drummer he really was." composer and arranger who has written everything from Bellson was born Luigi Paulino Alfredo Francesco An- jazz instrumentals to ballets, he can incorporate his role tonio Balassoni, on july 6, 1924, in Rock Falls, Ill. Drawn logically instead of banging away without regard to the to percussion as early as age 3, he was urged by his father, dynamic or melodic structure of the work in progress." who owned a music store, to study keyboards, harmony Bellson often said that he regarded his tenure with El- and theory. lington as one of the significant points in his career. Per- After winning the Krupa drum competition, he was forming with the Orchestra in the early '50s triggered a offered a job in Ted Fio Rito's dance band at Los Angeles' forward leap in his development as an instrumentalist Florentine Gardens. A few months later, still in his teens, and his confidence as a composer. he was hired by Goodman. A pair of his best-known big band works, "The Hawk After serving in the Army for three years, Bellson re- Talks" and "Skin Deep" became popular staples of the El- turned to the Goodman band in 1946 for a year before mo- lington repertoire -- but not without some initial reserva- ving on to play with Dorsey and James. The arrival of be- tions from Bellson. bop, however, shifted the jazz world's orientation toward

8 smaller groups and a different style of rhythm playing. After Bailey's death in7990, Bellson continued his gro- He was an instrumentalist and percussionist more than wing activities as a jazz educator while leading various- simply a drummer, and immediately sought ways to sized ensembles, including a pair of on-call big bands adapt his own technique to the newly emerging styles. available for performances on both coasts. His most re- "I was used to driving a big band -- four solid beats on cent recordings include "The Sacred Music of Louie Bell- the bass drurn," he explained to thelazdlimes. "Coming son and thelazz Ballet" and "The Louie and Clark Expe- from that to bebop I still liked to drop bombs now and dltion2" with trumpeter . then. Then Lester Young came to me once and said'Lou, Bellson wrote more than 1,000 compositions and ar- just play titty-bop titty-bop and don't drop no bombs.' rangements, including ballet music, sacred music, "The That's when I got it putting all that energy up into the London Suite," the "Concerto forJazz Drummer and Full right hand, playing on the cymbal. And I loved it. The left Orchestra" and a Broadway musical, "Portohno," in addi- hand was syncopated, and the bass drum could be synco- tion to his numerous big band charts and small ensemble pated also, because a good bass player playing four beats pieces. He wrote more than a dozen books and booklets to the bar took care of that basic beat." on drums and percussion. While performing with Ellington from 1951 to 1953, He received a Jazz Masters Award from the National Bellson met and married singer Pearl Bailey. Their inter- Endowment for the Arts in 1994; a Living lazzLegends racial marriage, rare for the early '50s, coincided with Award from the Kennedy Center for the Performing Arts Bellson's presence as the only white member of the Duke in2007; alazzLiving Legend Award from the American Ellington Orchestra. Society of Composers, Authors and Publishers; and an He spent the next few decades alternating between American Drummers Achievement Award from the Ave- leading his own small groups and big bands, serving dis Zildjian Co. as Bailey's music director and occasionally returning to He is survived by his wife of 16 years, Francine; work as a stellar sideman. A stint with Basie in 1961 was daughters Dee Dee Bellson and Debra Hughes; two followed by a return to Ellington, performing the Concert grandchildren; and two brothers. A Los Angeles-area of Sacred Music that Ellington described as "the most im- service is being planned, followed by a funeral and bu- portant thing I've ever done." rial in Moline. Ill.

Humour Fargo, 7 november L940 lazz Vår systerförening i Washington meddelar i sitt March newsletter "Ellingtonia" att Towers donerat sina 16- In the early 1940s when Billy Strayhorn's "Take The ]ack tums original acetat från Crystal Ballroom Fargo ND., "X' Train" started to become popular also the band- i the Archives Center of the Smithsonian's National leader Lawrence Welk took on the melody. On the first till Museum of American History i Washington. Centret här- occasion when he announced the melody to his au- bärgerar redan the Duke Ellington Collection så donatio- dience he presented it as "Take a Train". nen var säkert välkommen. The Germans had a flair for translating American Som ung man befann sig Towers tillsammans med jazz titles into German. "Take The "N' Train" became Jack Dick Burris i Fargo samtidigt som Duke skulle uppträda "Nehmen Sie Den A-Zug, Bitte !" Count Basie's "|um- där vid en danstillställning. De hade skaffat sig en in- pin'At The Woodside" became "Springen Im Wald". spelningsapparatur och bad William Morris Agency om ti1lstånd att få spela in Ellingtons frarnträdande. Tillstånd gavs under förutsättning att Duke accepterade och att in- Ny styrelse spelningen inte fick användas i kommersiellt syfte. Duke Vid årsmötet den 25 februari lämnade Rolf Dahlgren gav sitt tillstånd men sade samtidigt att trumpetsektionen och Bengt Barkman styrelsen efter många års tjänst- inte var i bästa form. Cootie hade just lämnat och hans göring. Tre nya medlemmar invaldes i styrelsen, vil- ersättare var ännu inte intränad. Inspelning- ken nu har följande utseende: arna gjordes, men vi vet ju alla att vissa avbrott fick göras för att byta lackskivor och vissa avsnitt av flera nummer Jan Falk - ordförande gick förlorade. Men det var ju historia som spelades in på Bo Haufman - vice ordförande, kassaförvaltare och de nu donerade lackskivorna. ]ack berättar att han Iät en ledamot av redaktionen god vän få ta del av inspelningarna men han blev minst sagt förvånad och uppretad när materialet en tid senare Leif ]önsson - sekreterare dök upp på en europeisk bootleg. Det torde ha varit på Anders Asplund ekonomiansvarig - märket Palm. Senare har flera officiella utgivningar kom- Key programansvarig och web-master Jigerström - mit ut på marknaden med |acks godkännande och med Bo ledamot av redaktionen Holmqvist - Jack som ljudtekniker. Hans gode vän från inspelnings- Claes Brodda - ledamot tillfället, Dick Burris, avled1971, innan man riktigt förstått Peter Lee - ledamot vilket säreget material man fångat på skiva. Jack berättar Sven-Arne Thornell - ledamot vidare att bad de unga männen ha en färsk Rolf Dahlgren - hedersledamot Iackskiva på tallriken när han skulle spela ett nytt num- mer som han och arbetat fram. Det rörde Lars Olofsson kvarstår som revisor med Leo Koffman sig om den berömda tolkning av Star Dust som är ett av som suppleant. Websters bästa framträdanden med Duke. Jack framhål- Valberedningen består av Alf Lav6r, Bo Ahnegård ler att när han och Dick spelade in Fargo-framträdandet och Håkan Skytt så var det enbart för deras eget nöjes skull. De kunde inte drömma om den uppmärksamhet det skulle få 60 år se- nare. och Booty Wood på Black & Blue

Cat Andersory Booty Wood, , Harold Ash- Andersons absolut bästa. by, och torde i maj månad Den andra skivan 7978ha engagerats för en turn6 i Frankrike och kanske i Booty Woods namn även i andra delar av Europa. Som pianist nyttjade man år betitlad "Chelsea Raymond Fol, Andre Persiany eller Philippe Baudoin. Vår Bridge". Booty gjorde gamle vän Alexandre Rado tog in herrarna i en studio i sig känd hos Ellington Paris och gjorde två LP, en i Cat Andersons namn och den som en utmärkt wa-wa- andra i Booty Woods. De gjordes på det franska märket trombonist i Joe Nantons Black & Blue. De har sedan en tid funnits att tillgå på CD and4 men det är inte så med ett antal tilläggsspår. Cat Andersons skiva har titeln mycket av den sortens "Cat Anderson plays W.C. Handy".Yi är ju vana att höra trombonspel han visar Cat som en hdjdtonsspecialist hos Ellington, och han åter- här. Det är mest öppet faller i denna vana vid trombonspel. Flera nummer har litet av avantgardistisk några tillfällery men hu- prägel över sig men Jeep's Blues är självklart en höjdare vudsakligen kan man här med dessa herrar. Men en sak måste man erkänna; Booty höra Cat som den Arm- Wood nådde inte upp till vare sig Nantons eller Lawrence stronginfluerade trum- Browns standard. petare han var. De övriga Enligt Bo Scherman har Black & Blue ingen distribu- blåsarna får gott om ut- tion i Sverige så skivorna måste inhandlas via amazon. rymme och det är särskilt com eller liknande distributör. intressant att höra vilken Referenser: fin altsaxofon ist Norris Cat Anderson plays W.C. Handy - BB 886.2 ND 215 Turney var. Skivan måsle Booty Wood - Cheisea Bridge -BB 914.2 ND 215 betraktas som en av Cat Bo Haufman

D uke Ellin gton 4tetl Stetl 6tetl 7 tet group recordings, featuring Paul Gonsalves and Clark En nyutkommen CD på Terry. Men vi får också höra en del av och inte det spanska märket Lone minst Johr-Lny Hodges. Underbar musik. Det är härligt att HILL lazz. (LHJ10365). Det få höra Paul Gonsalves sträcka ut i t.ex. "I Cover The Wa- är inte fråga om något terfront." Av utrymmesskäl redogör vi för innehållet på okänt material. Allt har fciljande sätt och hoppas att våra läsare kan härleda det: furLrLits utgivet tidigare på 24 |unt 1958 - DESOR 5822a-e olika märken men somliga 17 jan1957 - DESOR 5704c-d, a-b har varit svåra att hitta 29 jan1957 - DESOR 5705a-f och en del är utgångna ur 19 mars 1956 DESOR 5608b,d,e,f,g,h,i lager. Det här är en trevlig - presentera sammanställning av olika Producenten har valt att musikvalet i ensem- blestorlek och inte i kronologisk ordning. Ett nytt sätl. ellingtoninspelningar i mindre format. Skivans undertitel är: The 1956-58 small Bo Haufman

"Castle The Big Raw Tone of Rock" som blev en bästsäljare. AI Sears efterträdde Ben Webster i Ellingtons orkester. "A De övriga numren i hard act to follow" som man brukar säga. Sears försökte samlingen får kate- nog inte heller att axla Websters mantel. Hans spelsätt goriseras som lugna var mycket enklare och gränsade till R+B-idiomet. Men t, R+B-alster. Det 16-si- x Sears hade även andra uppgifter i bandet. Han fungera- x diga texthäftet borde 3 de i en roll som administratör och var något av Elling- utgöra ett mönster , tons personal manager. 1,949 Iärnnade Sears dock bandet för alla skivutgåvor. för en egen karriär. Det innehåller en märket Ocium upp- Denna CD som nu utkommit på initierad och full- tar huvudsakligen Sears inspelningar 7949-53. Han hade ständig beskrivning vissa kontakter med Hodges "utbrytarorkester" Johnny över Al Sears liv och och använde det bandet utan Hodges för ett antal in- karriär. spelningar för märket King. Stundtals ingick han också i Referens: Ocium OCM 0030 Hodges band och under Hodges ledning spelade han in Bo Haufman

10 Auktion Alice B abs j azzstip endium

Vid vår klubbafton på SAMI Alice Babs jazzstipendium utdelades söndagen den 22 den 27 april kommer en mars till den 25-åriga Kristin Amparo i Västerås konsert- auktion att anordnas. Det nus. är endast ett objekt som Men evenemanget startade med att vi fick höra Väster- kommer att utauktioneras, ås Ungdomsstorband" som två gånger fått guldmedalj i en nämligen: riksomfattande storbandstävling och som skall för tredje HMV's Duke Ellington gången tävla i Linköping den27 mars. Bandet lät fantas- Album innehållande följande tiskt bra och redan i första numret märktes en alldeles för- sex 78-varvsskivor: träffIig trumpetare. I andra numret hörde vi Titti Sjöblom, som först framförde en hälsning från Alice, som inte or- B 6351 - HarlemaniallazzLips kade ställa upp derna gång. Titti hade av Alice ärvt Bengt B 6352 - Saratoga Swing/Sloppy Joe Hallbergs arrangemang från 50-talet, som Alice använde B 6353 - Old Man Blues/Japanese Dream när hon sjöng med "The Wonderband". Titti var riktigt B 6354- / förtjust över hur bra arrangemangen lät och använder B 6355 - That Lindy Hop/Mississippi Dry dessa numera själv, vilket vi kunde intyga bl.a. i Ellingtons B 6356 - Black And Tan Fantasie/The Dicty Clide "I Got ItBad" och "Just A-Settin'And A-Rockinl". Därefter äntrades scenen av Jonas Östholm, en utmärkt Skivorna har inga repor men är tydligt spelade och pianisf och Nils Landgrery som framförde "Kristallen kan graderas som E. Enligt internationell standard be- Den Fina" på ett myckei fint sätt med storbandet i bak- tyder det: Still very shiny, near new looking with no vi- grunden. En av Alices egna kompositioner "Strange Visi- sible signs of wear but with a few inaudible scuffs and tor" (som finns med på Reprise-LPn med Duke) spelades scratches. också och även den med ett fint arrangemang. Själva albumet är helt men bär tydliga tecken av att ha Så var det dags för Karin Hammar att tillsammans använts flitigt. HMV-etiketten är av den äldre varianten med Nils Land- med Nipper och grammofon i färg. gren spela "Hello Det är Victor-inspelningar det är fråga om och samtli- Dolly" på ett roligt ga är inspelade mellan 26 oktober 7927 och 10 december sätt innan det blev 1930. I samband med Duke Ellingtons besök i England dags för en paus. 1933 bestämde sig engelska HMV för att ge ut detta al- Efter pausen bum så det är i dag alltså 76 är garnrnalt. Nästan antikt spelade de tidiga- kan man säga. re stipendiatema, Utropspriset ligger på 300:- KIas Lindquist, Vi hoppas på en livlig budgivning. Skriftligä bud från jon Fiilt och jo- landsorten accepteras. Pengarna går oavkortat till DESS' nas Kullhammar kassa. Ev. frakt tillkommer. tillsammans med basisten Per-ola Kristin Amparo tiltdetas stipendiet aa Member's Choice J:tut Titti sjöblom och Eaa Körner. nacrelaidin KomPone-, Foto: lan Falk Det här är en ide som vi lånat från vår systerförening rat en blueslåt var i New York. som byggdpä "Droppen och Drapp" och som han döpt Våra medlemmar inbjudes härmed att föreslå en El- Dripp Droppen "Alice The Babs" som en hyllning till Alice. Sista num- lingtonskiva för uppspelning vid vår klubbafton den 28 till denna en underbar tolkning av september. Medlemmen i fråga behöver inte nödvändigt- ret av konstellation var "Come vis ha skivan det gäller i sin ägo utan kan endast föreslå Sunday". Så dags för själva stipendieutdelningen. Sti- den. Vi i styrelsen kan med största säkerhet mobilisera blev det namn var hemlighållet. Vera Körner, ordföran- fram skivan. Vad vi behöver veta är om det är en särskild pendiatens Alice Babs-stiftelseru ett an{örande om stipendi- inspelning som vederbörande har i tankarna och då vill de i höll ets historia och räknade upp narnnen inte bara på tidigare vi ha en viss indikation om detta. Men den medlem som även de olika organisationer som föreslår en vissa skiva klarar sig inte enbart med detta. Vi stipendiater utan på tillkomst. DESS som bi- vill att vederbörande framför sin motivering varför han instiftat och bidragit till stipendiet med 6000 kronor per år nämndes dock eller hon.tycker att just den inspelningen betyder något drar till stipendiet DESS-medlemmar var stipendiaten särskilt. Ar det arrangemanget, ett visst solo eller bara inte. För oss tillresta men det skall säkert tillskrivas det den stämning som skivan förmedlar som vederbörande en okänd överraskning något äldre skolan. Den unga finner intressant. Det torde vara av intresse för alla när- faktum att vi alla tillhör den var mycket glad över stipendiet på 50.000 varande att få höra en personlig uppfattning om ett visst KristinAmparo chansen att tillsammans med nummer. Även medlemmar i landsorten kan deltaga. De kronor och fick naturligtvis sjunga några nummer. Hon bevisade som är förhindrade att närvara vid mötet kan skriftligen tidigare stipendiater vi kommer säkert att inkomma med sina förslag och en skriftlig motivering då att hon iir en värdig stipendiat och mer av henne i framtiden. som kan uppläsas vid uppspelningen. Skivförslagen bör få höra Konserten avslutades med "When The Saints" varpå helst tillhöra 3-4-minuters kategorin och vi behöver 8/10 orkestem marcherade ut och med detta avslutningsnum- förslag för att kunna fylla en programpunkt. mer ringande i öronen kunde publiken ta sig ut i snöväd- Låter det intressant ? ret. Förslag och motivering kan insändas till DESS eller till Bengt Barkman bo.hauf [email protected]

11 Så firas L1-0-årsdagen

I Uppsala: I Göteborg: Firas en "Happy Birthday, Duke !" Johannes Landgren välkomnar till en Duke Elling- 110 år har gått sedan Duke Ellingtons födelse. Det ce- ton Celebration "In the name of freedom" lebreras med en jubileumskonsert i Uppsala Universi- En musikalisk fest i Duke Ellingtons anda tets Aula på hans födelsedag den29l4 kl. 19.00 Den ellingtonska storbandsjazzen tolkas av Uppsa- Den 28 april kl 19.30 i Brew House Göteborg, Avägen la Universitetslazz Orkester under ledning av pianis- 24, spelar "Duke på innebär man upp mitt sätt" vilket ten, trombonisten och sångaren Ulf Johansson Werre. att följande orkestrar kommer att spela: Peoria lazz- Orkestern samarbetar med en grupp från Middlesex band, Svenna Dahlbergs Husband och Brew House University. Big Band. Kvällen avslutas med en midnattskonsert Ellingtonmusik för mindre besättning presenteras av Sandviken Big Band med ]ohannes Landgren och av "Swe-Dukes". Medlerrrrnar: Bosse Broberg trp, Håkan Lewin som solister. Entr6: 200:- Lennart Lind trb, Ulf Lindsjö och Hans Arktoft saxofo- Den 29 april startar man kl. 14.00 med ett Duke El- neq, Håkan Hedstrand p, Curt Andersson bas, Daniel lington seminarium. Plats: Artistert Fågelsången 2. Olsson trummor och Karin Hallin sång. jan Ling och johannes Landgren samtalar om Duke Orkestern spelar musik från alla skeden i Duke Ellington och hans musik. Därefter visas Lasse Zack- Ellingtons 50-åriga karriä1, således en omväxlande rissons film Naturröstens Hemlighet om Alice Babs. repertoar. Dansgruppen Mess Around från dansklub- Fri entr6. ben Swingkatten deltar med sin svängiga show-dans. Kvällen avslutas med en jubileumskonsert i Kronhu- För priser och inköpsställe hänvisas till Ulf Lindsjö set av Göteborgs Wind Orchestra förstärkta med Hå- kapellmästare och arrangör "Swe-Dukes". Tel: 018- kan Lewin saxofon och johannes Landgren på orgel. 400200 e-post: [email protected] eller UIf jo- Dirigent ar Örjan Fahlström. Entr6: 170:- hansson Werre, Konstnärlig ledare Uppsala Universi- Förbeställningar till båda arrangemangen kan göras tetslazz Orkester. på ticnet.se Tel: 018 302809 e-post: [email protected]

CD från Göteborg - lyckad Duke-tribut

Kjell ]ansson Quartet Ad Lib on Nippon/A Tribute to Duke Ellington ER19 ELD Records, epost: [email protected]

En tribut, hur nära måste den ligga originalen? Måste det rent av vara en ambitiory att efterlikna dessa? Nej, egentligen inte, Lycker jag. En tribu! som innebär bocka och buga, har ju ändå Kjell lansson, Göran Kroon, Tommy Kotter och Cilbert sina egna upphovsmän om än förlagan heter Ellington. Holmström Men risken finns ju att de som letar sig fram till verket och förväntar sig en devot hyllning av Mästarery blir mjuknade snabbt efter varje genomlyssning och fann i besvikna när de möter ett gäng som mer förlitar sig på fjärde och femte försöket att jag tycker mycket om den- egna ben och mopsar sig mer än gärna. na CD, om än ej oreserverat. jag tycker att kvartettens Något av det dilemmat infinner sig med Kjell ]ans- och Ellingtons möten utfaller lyckligast i de mer lyriska sons Quartet och hans Ad Lib on Nippory inspelat live avsnittert som t ex i "The Star-Crossed Lovers" eller på Nefertiti jazzkl:ubb i Göteborg. För Ellingtons musik, "" där jag inte upplever återklangen förankrad i storbandets former, är ofta tunna melo- från inspelningar med full orkester som en belastning. dislingor som vävts fast i mer eller mindre komplicerade |ag tycker samtidigt att versionen av den slitna "Take the orkesterarrangemang där t o m solona limmats fast på "N' train' inte tillför något positivt: det är stökigt och olats. grötigt i 10 min och betänk då att 3 var precis lagom på Blottlägger man melodierna och låter andra musiker stenkakans tid. ta över blir det också mindre Ellington kvar, och ambi- Men jag har alltså mest gott att säga om hela denna tionen att låta annorlunda, växer. Inget absolut ont i det. Göteborgskvartett och det är ju inte Gilbert Holmströms Men mindre Ellington blir det onekligen. fel att jag föredrar saxofoner som används som en för- Hos Kjell jansson (som spelar kontrabas) och hans längning av den mänskliga rösten med fullt vibrato och mannar flyter minnena upp som ekon e1ler fragment i mjukare lufttryck som bidrag. Denna skiva anbefalls en ellingtonsk klangvärld som här har en modernare med fullaste respekt. syntax förstås. Jag ställde mig först avvisande men Bo Holmqvist

12