Folk och Bygd BERÄTTELSER FRÅN LANDSKRONA MED OMNEJD Årg. 21 2 – 2010 Hugo Persson levererar fil och mjölk i Tetrapak 1967. Hugo är far till fotografen Bertil Persson. Innehåll Utkörarna – en seg, stark och viktig yrkeskår av Knut Nordstrand ....................................................... 2–4 Hjördis Nordin-Hallqvist. Olympisk guldmedaljör utan medalj av Åke Jönsson ................................ 5–10 Bertil Persson minns .................................................................................................................................. 11 Envar sitt eget Ämbar. Läroverkets egen skoltidning av Bengt Nilsson ............................................ 12–16 Sommaräventyr på Öresundsvarvets arbetares semesterhem av Lennart Persson............................. 17–21 Seglatsen som kom av sig av Uno Liljefors........................................................................................ 22–23 Vi jobbade på Emonds av Eiwor Richard ........................................................................................... 24–28 Utkörarna – en seg, stark och viktig yrkeskår av Knut Nordstrand Många utkörare fick ta tunga lyft. Till exempel Krön- leins, som kom med pilsner och lemonader. På den tiden i trälådor om 50 stycken 33 centiliters flaskor, som lyftes ner från flaket och bars in. Som regel kom Allan Brink eller Uno Olsson, ibland avlöstes de av en ung glad man som hette Leif Persson. Leif berättade en gång att Krönleins hade en del privatkunder och däribland en fru som alltid beställde 11 hallonlemona- der och en pilsner, för som hon sa: ”Mannen ska ju också ha något att dricka”. Mjölkutkörarna fick också jobba med tunga lyft. Första tiden sålde vi mjölk i lösvikt och då bars 40- och 50-liters kannor in i mjölkrummet. Nu efteråt tän- ker man; hur många kannor hanterade de per dag? Sen kom tetrapaken, trekantiga förpackningar som levere- rades i stålbackar som kunde staplas ovanpå varandra Svalle - Gunnar Svalin - levererar bröd med sin Volvo och som bars för hand in i butiken. Aldrig hörde man Duett. någon som klagade över tunga lyft. Kaffeutkörarna hade det lite bättre, det var rena fina Min fru och jag hade lanthandel i Arrarp/Vadensjö förpackningar eller pappsäckar med lösviktskaffe, vil- under 1950- och 60-talen. För oss var utkörarna myck- ket vi vägde upp och malde direkt till kunden. Vi sålde et viktiga när de kom med sina varubilar. Utkörarna Tellus och Zoégas kaffe. Zoégas hade en jovialisk eller chaufförerna, som man sa ibland, var som regel resande, som besökte affärerna någon gång under året. lugna och säkra, ofta humoristiska och nästan alltid Nästan alltid inledde han med orden: Godda’, godda’, män. ska vi ha ett litet bönemöte? En som kom ett par gånger om dagen var Gunnar Bland dem som gjorde de tyngsta lyften var ägghäm- Svalin från Häljarp. Han körde ut bröd för Vadensjö tarna. Vi köpte in ägg från lantbrukarna och packade bageri. Svalle, som han kallades, körde första turen äggen i otympliga trälådor om 1000 ägg, som senare om Asmundtorp, Billeberga, Tågarp och till oss. Efter ändrades till trälådor om 500 ägg. Dessa skulle bäras andra turen, som gick till Landskrona, kom han en upp från källaren genom en trång trappa och sen lyf- gång till med sursöta och grova bröd. Svalle var rolig tas upp på lastbilen. Ja Herre Gud, hur kunde de? och vänlig och rapp i repliken. På lördagarna hade vi alltid några morgontidiga gubbar som kunder och de Vi köpte kolonialvaror från grossisterna P. Johan Ask flesta skulle ha nya franskbröd. Ibland stod de på trap- och A. J. Petersson, båda från Landskrona. De hade pan och väntade på att brödbilen skulle komma. En resande eller telefonförsäljare som tog upp order och gång när Svalle kom skulle han rätta till lite i bilen och sen kom chaufförerna med varorna. Även här med då skrek en av gubbarna: Hur går det med franskbrö- många tunga lyft med otympliga förpackningar. Till det Svalle? Varpå Svalle blixtsnabbt skrek tillbaka: exempel apelsiner i trälådor om 30-40-50 kilo, strö- Det blir mest skit av det! Alla fick ett gott grin och socker i 50 kilos säckar, bitsocker om 30 kilo, risgryn kunde köra hem med ett leende på läpparna. Svalle om 50-100 kilo. Salt sill kom i tunna om 150 kilo, brukade köpa leverpastej till sin hund och då sa han senare 75-100 kilo. Men värstingarna var nog sirapsfa- alltid ”vill inte hunden ha den får jag själv äta den”. ten om 150 eller 300 kilo – plus träfatets vikt. Alla buti- Svalle efterträddes av en lika vänlig och glad utköra- ker sålde mycket sirap och då i lös vikt. Dessa fat skul- re, som hette Kurt Nilsson. le baxas ner i en källare eller på något lager. Kurt FoB 2010-2 2 Svalle vid brödhyllan. Kurt Nilsson efterträdde Svalle som brödutkörare för Vadensjö bageri. Persson som arbetade hos A. J. Petersson berättade en man kom med lastbil för att hämta sirapsfatet. Kurt dråplig historia om ett sirapsfat. Ringen – alltså hjälpte honom att lasta fatet och sa då till honom: Nu Kooperativa – ringde till A. J:s kontor och ville låna ett när Du inte har några remmar om fatet får Du köra för- stort fat sirap. Javisst, det gick bra. En hurtfrisk ung siktigt när Du backar ut på Norra Långgatan! Ingen Allan Brink på sin bryggeribil. FoB 2010-2 3 och nyårskort och hälsningar när han var på semester- resor. Tydligen var det bara lite vänlighet han behövde. Om alla dessa utkörare kan man, för att travestera Runeberg, säga: Att något tålde de skrattas åt Men mera hedras ändå. Oscar Nyberg vid sin bil. fara, sa grabben, det står stabilt. Och så gasade han ut på Långgatan, och ”pang” sirapsfatet slog runt och ner på gatan, 300 kilo sirap rann ut! Brandkåren fick komma och spola gatan, bilarna kom inte igenom den kletiga sörjan. Det var ingen bra dag för den unge man- nen. Numera ser man små sirapsflaskor om 0,75 liter stå vackert i hyllorna, vilken skillnad! En utkörare som hade det lite lindrigare var Jästbolagets Oscar Nyberg. Det ovanliga med honom var att han jämt verkade vara på dåligt humör. Emellertid gjorde vi honom en liten tjänst en gång och Här hämtas ägg i den typiska ägglådan av representanten från den dagen var han som förbytt. Han skickade jul- för Äggexporten i Eslöv. En äldre bild från Sockerfabrikens tunnbinderi på Norra Långgatan. Det var stora tunnor som sirapen förvarades och levererades i. Foto: Carl Christersson, Landskrona Museum. FoB 2010-2 4 Hjördis Nordin-Hallqvist Olympisk guldmedaljör utan medalj! av Åke Jönsson Sveriges kvinnliga åttamannatrupp i Helsingfors som erövrade olympiaguld. Från vänster: Gun Röring, Ingrid Sandahl-Sundin, Göta Petersson-Frisk, Evy Berggren, Vanja Blomberg-Webjörn, Ann-Sofie Pettersson-Colling, Karin Lindberg-Linden och Hjördis Nordin-Hallqvist. Foto: Landskrona museum. GF Idrotts Hjördis Nordin blev olympisk guldmedal- Hon föddes rakt in i en verklig GF Idrott-familj, både jör i Helsingfors-OS 1952, men någon olympisk mor Marta och far Uno var aktiva idrottsmänniskor, guldmedalj har hon inte i sin ägo. så det var inte så konstigt att tvillingsystrarna Hjördis ”Det delades bara ut en guldmedalj och den fick vår och Alice tidigt kom i kontakt med gymnastiken. ledare ta emot. Vi åtta i laget fick bara diplom.” ”Parallellt höll Alice och jag också på med simning.” Det var i truppgymnastik med handredskap – bollar Hjördis Nordin noterade stora framgångar som sim- – som Hjördis Nordin-Hallqvist blev olympisk mäs- hopperska. Simning och gymnastik gick till en bör- tarinna, Landskronas enda OS-guldmedaljör genom jan bra att kombinera. Så sent som 1950 erövrade tiderna. Men så står hon också staty i sin egen stad. Hjördis DM-tecknet i raka hopp både i junior- och Visserligen har Sten Fastes skulptur titeln ”Gymna- seniorklassen. ”Men sedan kunde jag inte fortsätta stikflickan”, men att det är Hjördis Nordin som står med simningen. Gymnastiken gav mig alldeles för där med sin boll råder det ingen tvekan om. hårda muskler, som inte passade för simningen.” Skulpturen kom på plats på idrottsplatsområdet i Karlslund 1962, tio år efter Hjördis OS-guld i den Hennes genombrott som gymnast var direkt sensa- finska huvudstaden. ”Statyn är en stor ära för mig”, tionellt. Hjördis Nordin kom från en juniortrupp, säger Hjördis Nordin-Hallqvist. hade aldrig varit med i en tävling av större format, FoB 2010-2 5 var väldigt duktig på att samla ihop pengar. Han gick runt till Landskronas affärsinnehavare och tiggde pengar till mig.” Ledarna i GF Idrott insåg att det skulle vara en enorm framgång för föreningen om Hjördis lyckades kvalificera sig till VM-truppen. Nu gällde det att få tag på de nödvändiga redskapen, så att hon skulle kunna träna in programmen. Romerska ringar låna- des från Lund och ett par av GF Idrotts medlemmar snickrade själva till bommarna utan kostnad för för- eningen. Nästan varje dag tränade Hjördis intensivt, även lördagar och söndagar. Gymnastikdirektör Sonja Wahlström, som upptäckt Hjördis talang tidigt, hade hand om hennes träning. På helgerna tränade Hjördis i Tofta skola utanför Landskrona, där Sonja Wahlström bodde. ”Jag cyklade ut till Tofta. I den lilla skolan därute fanns en liten gymnastiksal och där höll vi till på hel- Hjördis Nordin tränar på bom i Tuppaskolans gymnastik- sal. Foto: Sandgren-Petersson, Landskrona museum. aldrig vunnit ens en kretstävling eller ett DM. Inte ens tagit elitmärket i gymnastik. Inom Svenska Gymnastikförbundet hade man emellertid lagt märke till den 17-åriga landskronagymnastens talang och kallat henne till Stockholm trettonhelgen 1950 för det första VM-testet. 20 kandidater i den svenska VM-truppen till gymnastik-VM i Basel skulle tas ut. GF Idrotts Hjördis Nordin blev en av dem. Ledarna i GF Idrott var minst lika glada som Hjördis, när hon fick beskedet i Stockholm att fortsätta trä- ningen inför VM. Var och en av de 20 VM-kandida- terna till det svenska laget skulle träna för sig själva, men innan VM i Basel skulle flickorna också dras samman för samträning vid sex tillfällen i Stock- holm. Några bidrag från förbundet till resorna kunde inte gymnasterna räkna med.