Gratistidning
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Nr 12 maj 2007 Charlotte Munck Jan Guillou Björn Ranelid Marcus Birro Susanna Alakoski Gunnar Danielsson Anders Andersson Regina Lund krönikor recensioner m.m. GRATISTIDNING Nr 12 maj 2007 Fanor och tranor. Nej, men möjligtvis Reclaim the landsbygd, och jodå, visst har Chefredaktör och ansvarig utgivare även jag hållit i en och annan slokande festivalflagga. Lars Yngve 1:a majtåget var väl i år inte direkt det största majtåget, om man säger, men [email protected] Arbetets syftet är gott och jag sympatiserar sannerligen med tanken på rättvisa och på att alla ska ha det bra. Jag har dock aldrig gått med i något 1:a majtåg eftersom jag har svårt för att demonstrera kollektivt och dessutom aldrig har lyckats toppa missnöjesformen till just den dagen. Vid de tillfällen jag är missnöjd med något Administrativt ansvarig söner, fläsk så demonstrerar jag på plats. Direkt, oavsett månad eller datum. Det har alltid Maria Yngve varit så. Och det kan mycket väl gå långa perioder utan några missnöjesyttringar [email protected] från min sida, men det kan också lika gärna inträffa flera gånger dagligen. Men, trots diverse svackor och temporära humörsvängningar så är jag faktiskt oftast och bruna fullt nöjd med det mesta. Och det är väl just det man strävar efter: att vara nöjd. Att ha det precis som alla andra - fast lite bättre, eller? Form o foto Så får man väl egentligen inte skriva och jag är medveten om att det låter Mark Goldsworthy provocerande. Hur fan kan han ha mage att påstå sig vara nöjd? tänker många [email protected] bönor nu. Och med all säkerhet sitter det någon någonstans som känner sig kränkt över att jag är nöjd. Alla blir kränkta. Hela tiden. Från den dagen man föds till den dagen man dör. Råkar man ut för en sur kassörska känner man sig kränkt som kund, blir man visiterad för att gå på konsert är det kränkande, sitter man på restaurang och råkar tappa kotletten på golvet blir man kränkt eftersom alla Kultur o musik tittar och...ja, ni fattar. Thomas Millroth 1:a maj och ordet kränkt har faktiskt en sak gemensamt, nämligen att de båda [email protected] tycks ha förlorat i betydelse. Har jag blivit hällörad då, eftersom jag påstår mig vara nöjd, eller vad är det frågan om? Nej, jag tror vare sig på fan eller på Gud, så det lär aldrig inträffa. Sport o musik Däremot har jag läst Marcus Birros nya bok Svarta Vykort, i vilken Marcus skriver Graham Bowers skoningslöst, personligt och utlämnande om den ofattbara sorgen över att ha [email protected] förlorat två barn. Marcus skrev boken dels för att kunna bearbeta sorgen, men även för andra som drabbats av denna i det närmsta avgrundslösa sorg. Det fanns ingen litteratur för honom att söka tröst i, när han så väl behövde. Svarta Vykort Trädgård är bok som gör ont att läsa. Texten förvandlas ofta till en stor klump i magen, Madeleine Tunbjer men trots det är det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Man läser med [email protected] sammanbitna läppar i hopp om ett lyckligt slut, trots att man redan tittat i mark facit. Man följer med i Marcus tankar, i hans uppgivenhet, om maktlösheten då han ser sin älskade föda fram ett barn i en hink. Det låter som när man goldsworthy tappar något i golvet, skriver han. Det är så hemskt att jag knappt kan läsa Skribent o inspiratör texten. Han beskriver också känslan av utanförskap och frustrationen över Tord Johnsson att bli bemött av en oförlåtlig läkarnonchalans. Tankarna spretar ibland [email protected] åt alla håll men hänger ändå ihop. Hur överlever man om man plötsligt drabbas av en overklig verklighet? Hur går man vidare? Samtidigt som det grafisk är en skrämmande och på många vis oerhört obehaglig sanning, är det en bok som, mitt i allt kaos, ändå andas framtidstro. Och om hur denna, formgivning i det närmsta ofattbara sorg, ändå kan föra två längtande och älskande Vill ni komma i kontakt med redaktionen mejla till människor samman ännu starkare och trots allt gå vidare. Man måste gå [email protected] vidare. Man har helt enkelt inget val. eller ring: 0733-867666 Ingen sorg får bli så privat att den äter oss inifrån. All sorg är allmängiltig. fotografi Medverkande skribenter: Lars Yngve, Det är därför jag envisas med att skriva om min. Thomas Millroth, Graham Bowers, Tord Johnsson, För jag är inte unik. Eller åtminstone lika unik som du, skriver han. Alexander Bing-Ohlsson, Jan Guillou, Det blir inget slentrianmässigt vardagsgnäll från min sida på väldigt länge Madeleine Tunbjer, Nils-Ude, Per Arnesson, nu. Ibland är det nyttigt att få sig en riktig litterär lusing så att man vaknar upp och kommer till insikt om att man ska vara - just det: nöjd. Jonas Jonasson, Joanna Swica, Gittan Jönsson, 0708-223299 Okej då, lite gnäll, men bara lite: Maj är en lömsk månad, ena dagen Calle Hesslefors, C-J Charpentier, Mikael Håkansson snöar det nästa dag möter man svettiga folk i shorts, solglasögon Askaner, Rune Skarvik, Susanna Alakoski, Marcus och svettband som svischar förbi på rollerblades. Jag litar inte på Birro, Björn Ranelid, Peter von Poehl, folk med svettband och definitivt aldrig på Harris K. Telemachers Gunnar Danielsson, Anders Andersson väderleksprognoser. www.bopp.se Jag har dessutom blivit utsatt för en iPod-kupp. Vid ett obevakat ögonblick har någon av mina kära kamrater roat sig med att tanka ner Foto: Mark Goldsworthy, Tord Johnsson, raspiga inspelningar med Robert Johnson på min iPod. Det måste ha Calle Hesslefors, Mikael Håkansson Askaner gått till på följande vis eftersom jag inte har något som helst minne av att ha sprungit på någon typ med klövar och horn som jag sålt min själ Illustrationer: Benjamin Ahlman, Gittan Jönsson, till i en vägkorsning. Har man dessutom bott vid en landsväg i hela sitt Madeleine Pyk, Lars Sjunnesson, Liv Strömquist. liv så aktar man sig för att ränna runt och snacka skit med främlingar i vägkorsningar. Typografi: 9/11pt The Serif och The Mix av Lucas de Groot Lars Yngve Nya Upplagan använder Apple Computers och Lindvall kaffe. Tryck: Bold/Sydsvenskan Tryck AB. Upplaga: 20 000 ilskna biltutor. Men så här framåt kvällen lät bilarna litet mer distraherade än under dagen, kanske de bara tutade på rutin, och hellre hade velat stanna och lyssna på kvällens fåglar. Men av ren vana kan de ju inte låta bli signalhornen, då de ser andra bilister. Eller det kanske var någon som tog en genväg mot enkelriktat Räknenissen som blev en milstolpe och helt enkelt varnade de trafikanter som mot alla odds följde trafikskyltarna. Den trans– Tidigt sista morgonen i min förort gick jag förbi grönsaksvagnar, tutande bilar, När en räknenisse på ripjakt lyckades skjuta Thomas många betalda skottillfällen, begränsad erfarenhet byggbråte, kaffestånd - och den från Turkiet nyligen återvända väskan fylld av Wassbergs 12-årige son och samtidigt döda en jakthund men obegränsat självförtroende. Den nämligen, som i rena kläder - för att hugga en taxi till flygplatsen. De första fåglarna ekade mellan är det en händelse som säger mer om vår tid än vad man allmänhet anser att han är värd 100 gånger så mycket husen; jag tyckte mig känna igen koltrasten. Sömniga soldater vankade av och an i förstone skulle kunna tro. Jan Guillou som sina underlydande i pengar, den som anser att man kontinentala mellan taggtrådsrullarna strax intill. Skyttens misstag är förvisso oförlåtligt, han sköt i fel måste visa handlingskraft, fatta tuffa beslut, tävla mot Första rediga dosen vår i Beirut. En sinnesutvidgande kick. Nu skulle jag ta den riktning och i fel höjd samtidigt. Det är som om han i andra, vinna och bli jaktkung blir naturligtvis 100 gånger andra. Byte i Frankfurt. Åtta timmars väntan på flyget till Kastrup. Långa timmar kraft av sin högre inkomst, större fallskärm och snabbare så farlig för sin omgivning som normal norrländsk som motiverade min lågprisbiljett. Hellre än att lägga till19 000 kronor för fullpris bil skulle ha tagit sig rätten att köra mot trafiken på fel viftar med laddat vapen på samlingsplatsen. Det älgjägare. såg jag fram mot en långfredagseftermiddag i Frankfurt. Tyskland har många sida på motorväg. Alltså inget vanligt misstag. demokratiska grupptrycket är stenhårt och så långt är ju För Svenska Jägarförbundet är detta antagligen ett våren religiösa vanor kvar. Långfredagen är stilla och nästan helt stängd. Bara museer Händelsen illustrerar något som kan vara den allt gott och väl. dilemma. Nytillskottet av väldig ekonomisk makt är inte och kaféer var öppna. Den tjugosjugradiga försommarvärmen flyttade ut borden största förändringen inom svensk jakt sedan Gustav III Men så har vi det stora tillskottet av räknenissar som att förakta om man exempelvis vill ha hjälp att beröva på torgen. Snabbt fylldes de av familjer, flanörer, gatumusikanter och en religiös demokratiserade jakten (för att undvika revolution) i kom in i jakten i slutet av 80-talet. De ställde undan sina samerna deras traditionella jakträttigheter. Samtidigt procession. Kaffe, pizza, konsthallsbesök, mer kaffe, lyssna på en speleman från slutet av 1700-talet. Vi har nämligen under det senaste golfklubbor och beväpnade sig, och kring denna mycket uppstår faran av mångdubbelt fler skjutolyckor och Rumänien, som ställt sig i svalkande skugga med sin etsande fräcka Ess-klarinett. decenniet fått ett kraftigt tillskott av direktörer och köpstarka kundkrets utvecklades snart en hel industri. förargliga avslöjanden om direktörer som använder Länge skar hans melodier vassa, snirkliga mönster i de varma vindarna, när jag räknenissar i den svenska jägarkåren. Svensk betaljakt, där rika män kan komma och döda företagens direktionsplan och skattebetalarnas pengar gick mot Bahnhof och tog tåget tillbaka till flygplatsen. Dessförinnan fanns två distinkt olika jägartyper i vårt exempelvis änder uppfödda för ändamålet, omsätter i för att bjuda kompisar på skytte och middag.