BULLETIN NR 2, MAJ 2014, ÅRGÅNG 22

Mercer Ellington

Being Duke Ellington´s son formed his whole life. His career includes composing, arranging, playing the trumpet, leading his own bands, running a recording company - but all the time more or less in connection with his father. From the 50´s on he had an influent and important role in the Duke´s organization as band manager. – We present Mercer Ellington in this issue, pages 4-9. 2-2014 När vi närmar oss midsommar Vårt föregående nummer av Bulletinen har och vi förstår att de uppskattar vår Bul- rönt stor uppskattning både inom och utom letin. Kunskapen i engelska språket är som rikets gränser. Innehållet fick till vissa delar regel mycket god bland svenskar i gemen så ändras i sista stund pga Alice Babs plötsliga vi tror inte någon av våra medlemmar har bortgång men ändå fick vi inte utrymme för svårigheter att tillgodogöra sig innehållet i allt material om henne som stod till redak- dessa artiklar. tionens förfogande. Därför innehåller det- Vårt senaste medlemsmöte som gick i Alice ta nummer några kompletterande artiklar Babs tecken besöktes av drygt 50 medlem- om föreningens hedersmedlem. Alice blev mar och underhållningen som erbjöds med självklart föremål för en nekrologisk presen- Lasse Zackrissons insiktsfulla kåseri om sitt tation vid den nyligen genomförda Elling- samarbete med Alice som kvällens clou upp- tonkonferensen i Amsterdam. Mer om detta skattades. En recension av kvällen kan läsas på annan plats i denna Bulletin. på annan plats. En av våra medlemmar har ställt frågan Ytterligare två medlemsmöten kommer att till styrelsen varför en svensk förening har arrangeras under hösten och vi räknar med artiklar på engelska i sin medlemstidning. och hoppas på en likartad uppslutning från Vårt svar var att om föreningen skall attra- våra medlemmars sida. Styrelsen vill passa på hera utländska medlemmar så finner dessa att välkomna de av våra medlemmar som kän- det endast meningsfullt att betala medlems- ner för att kåsera om något Duke Ellington avgiften om de får någon form av valuta för närliggande ämne att inkomma med förslag. pengarna. Den valutan får bestå i ett visst Avslutningsvis vill jag önska alla våra antal artiklar i vår Bulletin författade på en- medlemmar en trevlig sommar! gelska. Vi kan knappast räkna med att de ut- ländska medlemmarna skall göra sig besväret att komma till våra medlemsmöten. F.n. har föreningen cirka 25 medlemmar i utlandet. Flera av dessa är på något sätt verksamma Leif Jönsson, internationellt inom Ellingtonforskningen ordförande i DESS

Ändrad kalender 2014 Styrelsen vill göra våra medlemmar uppmärksamma på att ett datum för höstens medlemsmöten har ändrats. Notera följande tillfällen i era almanackor: 6 oktober – Medlemsmöte i Franska Skolan 1 december – Medlemsmöte i Franska Skolan (Ändrat från 24 november) Kallelser kommer att skickas ut i vanlig ordning.

2 Djupdykningar i Ellingtonia Man kan tro att Oxford Journal är en engelsk publikation men så är inte fal- let. Den är amerikansk och grundades redan 1915 för att ägna sig åt musika- lisk forskning och publicerar genom sin tidskrift The Muscial Quarterly insikts- fulla artiklar om musik. I sitt senaste nummer – Fall-Winter 2013 – ägnar man sig uteslutande åt Duke Ellington. Man kan få tillgång till artiklarna genom att gå in på http://mq.oxfordjournals.org/ content/current och ladda ner artiklar i olika format. I nämnda nummer finns följande artik- lar att studera:

John Howland – Ellingtonia, Histori- cally Speaking Andrew Berish – Leisure, Love, and Dreams in Depression America: Duke Ellington and Tin Pan Alley Song Aaron J. Johnson – A Date with the Duke: Ellington on Radio Harvey G. Cohen – Duke Ellington on Film in the 1930s Lisa Barg and Walter van de Leur – “Your Music Has Flung the Story of ‘Hot Harlem’ to the Four Corners of the Earth!” Race and Narrative in Black, Brown and Beige. David Schiff – Symphonic Ellington? Duke Ellington i Örebro 1963 orkesterkollegornas förnöjelse. Paul Rehearing New World A-Comin’ DESS-medlemmen Jan Olsson besökte Brunnsparken i Örebro den 2 juni Gonsalves tycks dock vara djupt kon- Olle Edström – Ellington in Sweden 1963 då Duke Ellingtons orkester centrerad i sitt solo och man kan inte framträdde där. Tursamt nog hade han låta bli att ställa sig frågan vilken låt Travis A. Jackson – Tourist Point of View? kameran med sig och tog denna festli- det är som framförs. Har våra läsare Musics of the World and Ellington’s Suites ga bild på Ray Nance som håller show någon uppfattning? inte bara till publikens utan även till Efter att ha tagit del av dessa författares gedigna kunnande vet man säkert avse- värt mer om Duke Ellingtons musik. Jazz Humour Bo Haufman Once Clark Terry was asked in an interview if Duke told him anything in particular that stuck with him? Clark answered: “He told us many things. His life was an open book, and everybody read it their way. He lived his quote: ‘I’m easy to please, Just give me the best!’”

3 Mercer Kennedy Ellington The Duke’s son

Duke Ellington’s only son Mercer had no easy position in life. To be the son of a cultural giant like Duke Ellington created expecta- Is this a significant picture of father and son – tions not only from Duke but also Duke holding a grip over Mercer who is trying to release himself ? from the jazz world around him. It surely was a struggle for Mercer cident Mercer grew up mostly with his jazz cliché into something that made to meet those expectations. grandparents James and Daisy living in sense.” In the program for Jump For Joy Duke’s apartment in Harlem. performed in 1941 the melody Stomp Ca- price is marked as a Mercer composition The father/son relation between the two Duke brought his son to many perfor- but New DESOR claims it to be created was not a normal one. Duke was very mances with his band and Mercer at an by Billy Strayhorn. much concerned about his own ego and early age got to know many of the mu- felt there was room for one Ellington sicians. So, needless to say, music was Another tune associated with Mercer’s only. Mercer tried many times to find an integral part of his early years in life. name is the beautiful Moon Mist recor- his own way both as an orchestra leader After finishing high school he studied at ded by Duke on January 21, 1942. We and in other fields but Duke was always Juilliard and took a degree in composi- have however been made to understand around pulling his strings. He had more tion and orchestration at New York Uni- that there was a long struggle before the or less total control over Mercer. In his versity. This happened during WW II melody reached its final stage. Duke had book Duke Ellington in Person – An Inti- and he was of course drafted and spent many suggestions for alterations before mate Memoir Mercer offers a very intri- two years in the US Army playing the he could accept the composition so it is cate information about his father: “Duke trumpet in a band led by Sy Oliver. probably correct to say that it is as much Ellington never particularly wanted the Did he play any other instrument? Duke’s composition as Mercer’s. role of a parent, especially not that of There exists an early picture with Duke parent of a boy! He was always girl- at the piano and with Mercer holding Legal feuds In 1942 the ASCAP-BMI feud started conscious, and if he had to have any an alto saxophone so maybe he started and lasted for about two years. This feud offspring he would rather have had a out with playing reed instruments but prevented Duke Ellington’s music from girl than a boy. The average man looks as we now know he eventually became forward to having a male child to con- a trumpet player. Still we believe he ne- being broadcasted by the radio stations tinue his name. Not Pop. He wanted a ver considered himself much of an in- and most important of all he could not daughter! To have him tolerate my pre- strumentalist but rather saw himself in play his compositions from a location sence, my mother kept my hair in long the same role as his father – an orchestra that had air time on any radio station. braids”. Some unveiling words indeed leader and arranger. Duke was forced to find other numbers that may well have been the basics for to play and this gave way to primarily forming their future relation. Composer Billy Strayhorn who was not an ASCAP Mercer early tried his capacity as a member. The same applied to Mercer Childhood composer. His first composition called who likewise was not a member of AS- Duke married Edna Thompson on July Pigeons And Peppers was recorded by CAP. Strayhorn began to produce me- 2, 1918 and Mercer Kennedy Ellington Cootie Williams and his Rug Cutters on lodies in great numbers most of which was born on March 11, 1919. The couple October 26, 1937. However, the number have become well known Ellington was young and soon afterwards Duke is credited to Duke and Mercer Ellington standards. It goes without saying that began his career as a musician who both. Mercer made the following com- during this legal feud Duke Ellington would soon leave the family in New ments on his first composition: “While was not sitting with his armed crossed. York while the husband established I was only 13 or 14 years old, I’d begun His composing ability could not be stop- himself as an orchestra leader and a to write things. I’d do them by ear. I had ped for such a reason. He had to find new name in the field of entertainment. this number together and Pop took it a way to get around the problem. The Round about 1927 they separated after down and recorded it. The music was answer was Mercer! Surely Mercer tried a big quarrel leading to Edna cutting the result of fooling around at the piano to deliver compositions but Duke was Duke’s chin with a razor. After this in- and trying to develop what had become still the composer and smartly enough 4 he put Mercer’s name on his new crea- Ballroom as a house band and “they 1959 he recorded two LPs for Coral – tions. By doing so he got around the le- swung like crazy”. Steppin’ Into Swing Society and Colors gal problem and at the same time kept Between the lines one can almost read In Rhythm. The band is actually Duke his works within the family. Composi- that much of what happened to Mercer Ellington’s orchestra but with Billy tions like Blue Serge, Jumpin’ Punkins, and his big band ambitions was done Strayhorn and Jimmy Jones at the pia- John Hardy’s Wife credited to Mercer under the control of Duke Ellington. no and with another rhythm section including a guitar. They mainly play- were surely not made by Mercer’s hand Possibly Mercer was not satisfied with ed Ellington numbers but the arrang- but rather by Duke’s. And in the case of this situation. After all, his band more or ements, most of them by Mercer and Things Ain’t What They Used To Be it is a less served as a “farmer band” for Duke his close friend Luther Henderson and well known fact that it is Johnny Hod- Ellington’s orchestra. Whenever Duke some by Dick Vance and Jimmy Ha- ges’ composition lost to Duke in a poker needed a replacement for his own band milton, were different and the records game but thereafter credited to Mercer. he often picked a man from Mercer’s or- must be deemed to be very good. chestra. On his own On January 22, 1965, Mercer made Fairly early in life Mercer’s hair tur- In 1946 Mercer began to establish him- an EP for an obscure label named Jo- ned grey. Duke’s hair was no doubt also self as an orchestra leader and he was bel conducting a group of top Elling- a bit grey but he dyed it regularly so it no doubt assisted by the Duke Elling- ton soloists. About a year later he is didn’t show. He was very concerned ton organization. On March 18, 1946, he again assembling very much the same about age. He always wanted to remain records for the Aladdin label as Mercer names for a recording that was later young. Mercer refused to dye his hair Ellington Octet with Jacques Butler, a released on the Doctor Jazz label. resulting in Duke’s reluctance to appear trumpeter and vocalist. In the band par- on pictures together with his son. A man ticipated a few Ellington sidemen like having a son with such grey hair must Lawrence Brown, Al Sears, Harry Car- be very old he was obviously thinking. ney and Leonard Feather on piano who at this time worked for Duke. Mercer wanted to find his own po- sition in life and at times broke away Around this time he also formed a from his father. For a while he served as big band with quite a capable group of manager for Cootie Williams´ orchestra. personnel. Among them we find Kenny He was musical director for the singer Dorham on trumpet and trombonist Della Reese. He went as far as becoming Ted Kelly. Alva McCain is on tenor and the representative for a whiskey com- Luther Henderson on piano. The voca- pany but his most successful job seems list is a young girl named Carmen Clar- to have been that of disc jockey at a local ke, the wife of drummer Kenny Clarke. radio station. She later changed her name to Carmen McRae. All of these except for Dorham Recording and Clarke would later find positions in and joining his father the Duke Ellington organization. At this The economy of Duke Ellington’s or- But the bonds to Duke were strong. In time Duke had signed up with a new chestra was not always the very best. the early 1950s Duke formed a second He supported his band through the recording company – Musicraft. He pro- record company and he wanted Mer- bably also convinced them to sign up royalties from his many compositions. cer to become part owner and mana- In order to reduce costs a bit he per- Mercer’s band and four numbers were ger of the company. To lure him into suaded Mercer to take up his trum- recorded whereof Musicraft only re- accepting the job he named the com- pet again and become a member of leased one disc containing two of them. pany Mercer Records. Mercer swal- The band also recorded two numbers lowed the bait and ran the company the trumpet section while at the same for Duke Ellington’s short-lived label for a number of years. Some very nice time serving as band manager. Mercer Sunrise. According to Duke Ellington’s records were made with groups of El- took up the position as fourth trum- autobiography Music Is My Mistress lingtonians mixed with outsiders but pet never taking a solo just contribu- Mercer’s orchestra played at the Savoy Duke’s own orchestra never recorded ting to the total sound of the section. for that label. However, the market There were enough of trumpet soloists Publicity photo of young Mercer. was tough for a small company and anyhow. after a couple of years the company Mercer took his position as band closed down. manager seriously and he no doubt As from the mid 1950s Mercer was released Duke from many dayly re- back in the Duke Ellington organiza- tion serving as band manager. Duke sponsibilities. This became more im- had some bad experience with earlier portant the older Duke got and when band managers but with Mercer in ill-health began to influence him. Af- this position he had full confidence. ter Duke’s death in 1974 Mercer took The money earned would stay in the over leadership and continued to tour family and not be spent by too gene- with the band. As a matter of fact the rous employees. As Duke said to him; day after Duke’s funeral he brought “I’ve decided that if any more band the orchestra to Bermuda to fulfil managers steal any more money, then a commitment Duke had taken on I want the manager to be you!” earlier. Cootie Williams and Harry With his new position Mercer took Carney remained whereas Russell the chance of again establishing his Procope left after Duke’s death. He name as a band leader and in 1958 and never had a good relation with Mercer. 5 Mercer leading The Duke Ellington Orchestra.

Recordings after Duke remained with Mercer as long as he philosophy of human harmony. In this led the orchestra. capacity she appeared at the conference Only a few months after Duke’s demise After Mercer’s taking over of the El- in Amsterdam. Mercer recorded with the band the LP lington band he toured extensively with His second marriage was with Evelyn named Continuum, a significant title for the orchestra and they even had a short Harrison who gave birth to the daughter this album and of Mercer’s own ambi- stay at the Atlantic Restaurant in Stock- Gaye, who became an art director with a tions. He continued to lead the band up holm in 1975 which got good reviews in publishing company, and Edward. This to the early 1990s. Harry Carney passed the local papers. In 1977 the band visi- son played the guitar and took part in away and Cootie left for health reasons. ted Warsaw and a recording was made some of Mercer’s recordings. Edward A success for Mercer was the produc- which was released by the Polish label Kennedy Ellington II as he writes his tion of the Broadway musical Sophistica- Poljazz under the title Remembering name is today a member of The Elling- ted Ladies where he appeared as conduc- Duke’s World. The Poles were again in- ton Legacy Band. However, the band is tor and with his daughter Mercedes as volved when Mercer directed his own not led by him but by Virginia Mayhew. choreographer. A recording of the music orchestra and The Warsaw Philharmo- was made and released by RCA. In the third marriage with Danish nic Orchestra in Three Black Kings, New Lene Margreth Scheid the son Paul Mer- During the Mercer leadership recor- World A’Comin’ and The River. cer Ellington was born. Paul continued dings were made for various compa- The last recording by Mercer leading to lead the Duke Ellington Orchestra nies. For Doctor Jazz Hot And Bothered the Duke Ellington orchestra was made after Mercer’s death with varying suc- was recorded on June 22, 1984, and in in 1988 and was titled Music Is My Mist- cess. He is also the executor of the Lene, 1986 Digital Duke was recorded. These ress released by Music Masters on CD. Mercer & Duke Ellington Estate. two productions are of high standard The repertoire consists of Ellington stan- contrary to a CD released under the title Mercer spent his last years in Den- dards plus a tune named Danske Ojne, mark with his wife Lene and while the- Take The Holiday Train where the band which indicates Mercer’s relation with plays the currant Christmas standards. re he presented the Danish Radio with his new country, Denmark. Duke’s so called stock pile recordings There have been many opinions ex- Mercer’s family which had remained in his possession. pressed by various people on Mercer’s This material was up to then unknown capability for leading a band during Mercer Kennedy Ellington was married to the public and the Danish Radio bro- the years after Duke’s death. Some of three times. First wife was Ruth Silas adcasted all of it over a total of 49 pro- these were very condescending and with whom he had the daughter Mer- grams. A big part of it has also been it goes without saying that the stan- cedes who made a successful career as made public through the CD-series The dard of the band was far from that of dancer and choreographer. She is also Private Collection. Duke’s time. It seems that the person the founder and president of the Duke who in practice ran the band was the Ellington Center for the Arts which Mercer passed away on February 8, trumpeter Barrie Lee Hall whom Duke cause, according to the website, is to- 1996. He is buried in Copenhagen. hired in the middle of 1973 and who further Duke Ellington’s legacy and his Bo Haufman 6 Mercer med Duke Ellingtons orkester på Atlantic Av Lennart Landström Trummisen Freddie Waits gav orkestern strålande support.

Som antytts i artikeln om Mercer la fina kanske sweetsångerskan Maxine Ellington spelade orkestern under hans Sullivan, som på sin tid gjorde många berömda inspelningar med John Kirby The Duke Ellington Orchestra ledning en kort period på Atlantic bland andra. Men som sagt var det i conducted by Mercer Ellington Restaurang i Stockholm i början av höstas 1974 och sedan har Eartha Kitt bestod vid spelningarna på Atlan- 1975. Framlidne DESS-medlemmen varit där och sjungit men nu har stun- tic i mars 1975 av dessa musiker: den kommit till Mercer Ellington som Lennart Landström besökte lokalen Cootie Williams, Money Johnson, framträder i Europa för första gången vid detta tillfälle och gjorde en James Bolden, Barry Lee Hall,tp, Art inspelning på sin medhavda band- med de få resterna av pappa Dukes gamla orkester. Duke dog i våras som Baron, Vince Prudente, tb, Chuck spelare. Tapen har cirkulerat bland bekant. Sonen Mercer har nu försökt Connors,btb, Harold Minerve,fl,as, hans vänner och man får tillfälle att uppehålla intresset för orkestern Bill Easly,cl,ts, Ricky Ford, Maurice och kommer alltså att uppträda denna att höra Cootie Williams och andra Simon,ts, Joe Temperly,bar, Lloyd kväll med ett 18-mannaband. Premiären solister i en föreställning som av Meyers,p, Edward Ellington Jr,g, J J applåderna att döma var mycket var dock redan i lördags, först med en matiné och senare på kvällen med en Wiggins,b, Freddie Waits,drs, Anita uppskattad. kvällsföreställning. Detta upprepades Moore,voc. Cootie Williams med- Lennart inleder sin tape med en på söndagen, i går alltså, med en ma- verkade inte den första dagen, dä- längre introduktion till evenemanget tiné klockan tre och en kvällsföreställ- remot spelade också under en del ning klockan 21. I dag måndag det sista och den citeras här med hans egna ord: av engagemanget Rolf Ericson,tp, i framträdandet här i Stockholm. Det kommer att börja nu klockan 21.00. Jag varje fall den 3 mars på kvällen. ….. 1975. Det är har beställt biljetter här redan för ett par Orkestern gjorde sedan en Euro- tre veckor sedan, dyra entrébiljetter, 50 måndag och det paturné i oktober-december 1977 är meningen att kronor. Härtill kommer sedan en viss, och framträdde här i landet först Margareta och det är inget mattvång men det betyder jag i dag skall naturligtvis att det är vissa utgifter som i Luleå den 25 november, därefter bege oss till ny- tillkommer under kvällen. i Kiruna, Skellefteå, Piteå, Öster- öppnade Atlantic Från Dukes gamla band är egentligen sund, Sundsvall, Västerås, Gävle, Restaurang på bara några i trombonsektionen som Uppsala, Uddevalla, Halmstad, B l a s i e h o l m e n , Chuck Connors och ett namn som jag Norrköping och som avslutning som i början på för ögonblicket inte kommer ihåg. Vi- på hela turnén i Jönköping den 11 1940-talet slogs dare så är Cootie Williams med. Han igen p.g.a. dåliga fruntimmer och jag var dock sjuk i lördags varför han inte december. I trumpetsektionen hade tror spritmissbruk. Man har återupp- framträdde. Mercer Ellington har något då Willie Singleton och Melvin Dis- livat denna restaurang i höstas. Man problem med sina läppar varför han muke ersatt Williams och Johnson, började med att bland gästartister och inte spelar trumpet som är hans hu- Malcolm Taylor och Booty Wood gästorkestrar låta The World’s Greatest vudinstrument annars. Han sköter dock ersatte Baron och Prudente. Saxo- Jazz Orchestra framträda. En grupp be- med den äran, enligt recensionerna, sin fonister var Minerve, Michael Boli- stående av gamla veteraner från swing- roll som konferencier efter pappa Duke. och Chicagoskolan. Där fanns musiker Framträdandet i lördags har rönt stor var, David Jones och Lenny Spivak. från Bob Crosbys orkester och där fanns framgång bland recensenterna i Dagens Mulgrew Miller spelade piano och andra kända namn som Bud Freeman Nyheter och Svenska Dagbladet. Det är Rocky White trummor. och Bob Wilber på bl.a. sopransax, och ellingtonmusik eller rättare sagt elling- där kunde vi också få höra på den gam- tonmelodier men urvalet är annorlunda

7 Atlantic 1975 och ett tristare slut

Rimligen blev Lennart Landström grad under sin nye Maestro och med en mer än nöjd med sitt besök på At- vital blandning av gammalt och nytt. lantic! Undertecknad och alla andra Knappa tre år senare, i december som var där och dansade och spisade 1977, hoppades jag på en liknande min- nesvärd afton när jag åter hörde orkes- Ricky Ford (här med Mercer), en av kvällarna hade i alla fall en tern under Mercers ledning på Uppsala en nykomling i bandet som starkt bidrog härlig upplevelse. Den finns fortfa- Stadsteater. Merparten av orkestermed- till svängfesten på Atlantic. rande kvar i minnet, även om efter lemmarna var kvar, med tillskott dess- än vad Duke brukade använda sig av när närmare 40 år naturligtvis med utom av den förnämlige trombonisten han framträdde i konsertsammanhang. blott enstaka konkreta bilder. Mest och Ellingtonveteranen Booty Wood. Det skall verkligen bli intressant att höra bestående: den mäktiga känslan av Men ack nej – nu var det en trött och vad som finns kvar av den gamla elling- på olyckligt sätt odisciplinerad orkester att befinna sig rent fysiskt nästan som bara gjorde Ellingtonälskaren sorg- tonatmosfären. Mercer är ju inte bara en inne i ett svängande storband. bra instrumentalist. Han är ingen solist sen. Rocky White bakom trummorna men han är en bra instrumentalist på kunde inte heller tillnärmelsevis lägga trumpet, mellofon, piano och andra in- den både trygga och pådrivande komp- strument. Men han är också duktig som Det var en inspirerad och lite lagom matta som Freddie Waits gjorde på At- arrangör, vilket han har bevisat under odisciplinerad orkester som spelade lantic 1975 (och vars motsvarighet enligt årens lopp. Han har också framträtt som på bara armlängds avstånd från oss på min mening orkestern nog aldrig hade kompositör, dels med egna verk och dels golvet – med den frihet och smittande efter Sam Woodyards dagar). Vandrade tillsammans med sin pappa Duke och spontanitet som vi senare via The Priva- man ut lycklig och fortfarande lite dan- enligt recensionerna så framträder han te Collection kunnat höra i inspelningar sande från Atlantic 1975, så var det nu här med en låt som han har komponerat från just danstillställningar med orkes- en sorgepromenad: The Ellington days efter faderns död, en låt som är mycket tern under Dukes ledning t ex i slutet av were over. be-bopinfluerad, den har verkligen 1950-talet. sprutt. Vi hoppas att denna låt kommer Cootie Williams, den verklige vete- Claes Englund att spelas i kväll också. ranen, deltog minimalt i sektionsspe- I övrigt fick bandet rosor och man let och lanserades sparsamt som solist. tyckte att det var ett friskt och vitalt Men då desto mer imponerande. Det band som svängde och som sagt om el- kraftfulla glödande spel som var hans lingtonatmosfären finns kvar det får jag signum efter återkomsten till Ellington se själv. Det är väl jag om någon kapa- 1963 stoppade all dans och skapade i bel att bedöma. Intressant skall det bli stället trängsel av spisare framför es- och jag hoppas att jag får tillfälle att via traden. Lloyd Meyers var naturligtvis denna bandspelare här ta upp någon del ingen Duke vid pianot, men en briljant av musiken. Det är klart att ljudkvali- ackompanjatör och rytmisk pådrivare i teten kommer bli härefter men å andra Hertigens anda. sidan vågar jag inte riskera ifall Sveriges Det var dock några relativa ungdo- Radio, som inte alltid är på alerten, inte mar, och nykomlingar i The Ellington har medverkat med någon inspelning Orchestra som efter programmets fasta som sedan kommer att sändas i radio. inslag drog de andra inklusive Mercer Till Sveriges Radios ära måste dock sä- med sig i en lycklig jam-artad stämning; gas att man gjorde upptagningar från J J Wiggins och Freddie Waits i kompet den här World’s Greatest Jazz Orchestra och inte minst den då okände Ricky Ford som jag nämnde i början av den här lilla när han t ex blåste igång en snabb Things pratstunden. Ain’t What They Used To Be, och gång på Men nu över till Atlantic restaurang på gång igen när alla, orkester och publik, Teatergatan 3. Vi väntar på The New Ma- tänkte att nu är klimax nådd. Nej things estro of the Ellington Organization, Mercer were not like they used to be, men The Ellington himself. OK, Mercer lets have it. Ellington Orchestra levde i allra högsta 8 (d) replace Billy Strayhorn, Skeeter Best, Wendell Marshall, Mercer Ellington’s Discography Joe Marshall up to May 24, 1974. New York, July 17, 1958. 105300 Indelible Coral CRL57225 105301 Ruint - “ – Mercer Ellington Octet With Jacques Butler 105302 Frolic Sam - “ – 105303 Be Patient - “ – Jacques Butler (tp, vcl), Mercer Ellington (tp), Lawrence Brown (tb), Al Sears (ts), Harry Carney (bs), Leonard Feather (p), Mary Skeeter Best (g), Wendell Marshall (b) replace Carl Lynch, George Osborne (g), Bill Pemberton (b), Heyward Jackson (d). Duvivier New York, March 18, 1946. New York, July 22, 1958. LGF1001 She’s Got The Blues For Sale Aladdin 146 105304 If You Were In My Place Coral CRL57225 LGF1002 The Willies 145 105305 The Gal From Joe’s - “ – LGF1003 Messy Bessie 146 105306 Afternoon Moon - “ – LGF1004 Ditty A La Dizzy 145 105307 Broadway Baby - “ – Mercer Ellington And His Orchestra 105308 Yearning For Love - “ – Kenny Dorham, Bobby Williams, Ray Copeland, Eddie Boozier (tp), Ted Kelly, Dan Minor, Charles Stovall (tb), Curby Alexan- Mercer Ellington Clark Terry, Cat Anderson, Harold Baker (tp), John Sanders, Britt der, Jackie Fields (as), Fred Williams, Alva Mc Cain (ts), Harry Woodman, Quentin Jackson (tb), Jimmy Hamilton (cl, ts), Russell Webster (bs), Luther Henderson (p), Bill Pemberton (b), Heyward Procope (as, fl), Johnny Hodges (as), Harold Ashby (ts), Harry Carney Jackson (d), Carmen Clarke (aka Carmen Mc Rae) (vcl) (bs), Jmmy Jones (p), Les Spann (g, fl), Wendell Marshall (b), New York, May 17, 1946. Gus Johnson (d), Mercer Ellington (dir) 5501 Moon Mist Unissued Musicraft New York, March 16-18, 20, 1959. 5502 Metronome All Out Musicraft 379 Coral Rock Coral CRL57293 5503 Paa Me By 379 Maroon - “ – 5504 She Shoulda Flipped Cherry Pink And Apple Blossom White - “ – When He Flopped Unissued Musicraft Mood Indigo - “ – Mercer Ellington And His Orchestra Dawn Of The Greenhorn - “ – Black And Tan Fantasy - “ – Abdul Salaam, Dave Burns, Kenny Dorham, Bennie Roy (tp), Azure - “ – Candy Ross, Charlie Johnson (tb), Jackie Fields (as), Morris Blue Serge - “ – Lande, Alva McCain (ts), Henry Richards (bs), Luther Henderson The Moon Was Yellow - “ – (p), Joe Benjamin (b), Heyward Jackson (d), Billy Daniels (vcl), Golden Cress - “ – Mercer Ellington (dir) Little White Lies - “ – New York, spring 1947. EB1005 You Name It Sunrise 2003 Mercer Ellington EB1006 I Owe This Dream To You 2003 Ray Nance (tp, vln, vcl), Lawrence Brown (tb), Paul Gonsalves (ts), Johnny Hodges (as), Harry Carney (bs), George Butcher (p), John Al Hibbler with the Ellingtonians Lamb (b), Sam Woodyard (d), Jimmy McPhail (vcl), Mercer Ellington Al Hibbler (vcl), Mercer Ellington (mellophone), Benny Carter (arr, dir) (as), Harry Carney (bs), Billy Strayhorn (p), Dave Barbour (g), New York, January 22, 1965. Wendell Marshall (b), Charlie Smith (d) Cunga Jobel 45-1000 Los Angeles, October 21, 1950 In A Valley Of Dreams - “ – M4019 Stormy Weather Mercer 1956 Undertow Jobel 45-1001 M4020 Cherry 1956 Take A Giant Step - “ – M4021 Star Dust 1965 M4022 Honeysuckle Rose 1965 The Mercer Ellington Septet Ray Nance (cnt), Johnny Hodges (as), Paul Gonsalves (ts), Harry Car- The Cabineers ney (bs), Chick Corea (p), Aaron Bell (b), Louie Bellson (d) Vcl quartet acc. by the Mercer Ellington Quartet New York, January 5, 1966. Billy Taylor (p), Sal Salvador (g), Sam Bell (b), Mercer Ellington In The Alley Doctor Jazz FW40359 (d) Sassy - “ – New York, July 2, 1951 Uph - “ – 152-A Each Time Prestige 904 Portrait Of Pea - “ – 153-A My, My, My 902 154-A Lost 904 Mercer Ellington 155-A Baby, Where’d You Go 902 Harold Ashby (ts), Wild Bill Davis (org), Bill Harris (g), Tiny Grimes (g), Everett Barksdale (b), Bobby Durham (d), Jimmy McPhail (vcl), Mercer Ellington Mercer Ellington (dir) Cat Anderson, Harold Baker, Clark Terry (tp), Quentin Jack- New York, September 11, 1969. son, Britt Woodman, John Sanders (tb), Johnny Hodges, Rus- Cold Duck Unissued sell Procope (as), Jimmy Hamilton (ts, cl, arr), Ben Webster (ts), It’s Over Unissued Harry Carney (bs), Billy Strayhorn (p), Skeeter Best (g), Wendell It Was Your Smile That Won Me Over Unissued Marshall (b), Joe Marshall (d), Mercer Ellington (dir, arr), Luther Henderson, Andy Gibson, Dick Vance (arr) Recording after this date are by Mercer Ellington directing the Duke New York, July 14, 1958. Ellington Orchestra. 105297 Steppin’ Into Swing Society Coral CRL57225 During the above time span Mercer also served as conductor and 105298 Black Butterfly - “ – arranger for records made under the names of Eugenie Baird, Della 105299 Got My Foot In The Door - “ – Reese and Joya Sherrill but space limitations prevent them from being Jimmy Jones (p), Carl Lynch (g), George Duvivier (b), Dave Bailey included here. 9 22nd International Duke Ellington Study Group Conference

Detta är det officiella namnet på den Ellingtonkonferens som ägde rum punkt hade han Dukes Deep South Suite. Bland musikologerna kan nämnas Mar- i Amsterdam mellan den 14 och 18 maj. Konferensen hade även getts cello Piras som kåserade över ämnet undertiteln ”On The Road With Duke Ellington” men framförallt Black Beauty som Ellington dedicerade var det noterbart att den var tillägnad Sjef Hoefsmit och Alice Babs, till Florence Mills. Matt Cooper, en ame- rikansk pianist, spelade och förklarade två stora namn i Ellingtonvärlden som nyligen gått ur tiden. Dukes sätt att spela piano med särskild Konferensen besöktes av cirka 75 de- andra musikforskare som föredrags- tyngd på hans tidigaste period som legater varav särskilt skall nämnas två hållare. Av totalt 16 programpunkter stride pianist och hans senare som har namn tillhörande Ellingtonfamiljen; utgjorde inte mindre än 10 föredrag av likheter med Thelonious Monk. Luca Mercedes Ellington, dotter till Mercer djuplodande författares synpunkter på Bragalini, en snabbpratande italiensk Ellington, och Stephen James, son till Ellingtons position i samhället, musiko- musikforskare behandlade Ellingtons Dukes syster Ruth Ellington. Detta var loger som synnerligen kunnigt beskri- New World A’Comin’ och en ung Matthi- as Heyman höll en uppskattad och in- den 22:a konferensen i ordningen. Den ver Ellingtons sätt att komponera och siktsfull presentation av The Ellington- första ägde rum år 1983 i Washington. framföra sin musik. För en åhörare som Blanton Duet recordings. Konferenserna har förändrats över ti- inte helt kan greppa dessa ingående de- den. I början deltog många av Elling- taljer framstår konferensen i hög grad Nyupptäckter tons ännu levande medmusikanter och som en obduktion och dissekering av Bland de mera ”jordnära” föredragen personer som funnits i Ellingtons när- Duke Ellingtons liv, musik och gärning. skall nämnas Geoff Smith som berättade het. Men de flesta av dessa finns inte De flesta av dessa presentatörer var syn- om sin intervju med Ellington som ung längre i livet. De som nu kåserar över nerligen väl förberedda. De hade sina journalist 1967. När han upplyste Duke ämnen runt Ellington är till stor del aka- tal utskrivna och läste hela föredragen om att han samlade hans skivor kom demiker, författare och musikforskare. från sina blad samtidigt som illustra- kommentaren; ”Don’t stop now, baby!”. Flera av dem var inte ens födda vid tioner visades på en skärm. Allt säkert Ett för alla samlare intressant framfö- Ellingtons död 1974. rätt och riktigt, men visst är det roligare rande gjordes av Loren Schoenberg, som att avlyssna en föredragshållare i dessa hade fått tillgång till en större mängd Forskarna i centrum sammanhang som kan framföra sina musikupptagningar gjorda under en Konferensen hade organiserats av Walter budskap på ett mera fritt sätt. avsevärd tidsrymd på 1930/40-talet av van de Leur och Louis Tavecchio. Walter Harvey Cohen, författare till boken en herre vid namn Bill Savory. Där in- är musikolog och har tidigare publice- Duke Ellington’s America, talade mycket går upptagningar gjorda från Ellingtons rat en bok om Billy Strayhorn. Allt var initierat om Ellingtons plats i den ameri- tid på Cotton Club 1937 och även andra utmärkt organiserat och genomfördes kanska historien. David Schiff, författare tillfällen. Loren ställde i utsikt att dessa på ett föredömligt sätt. Men Walter, som till boken The Ellington Century, gav oss inspelningar kommer att utges på CD i varande musikolog, hade kanske av just en intressant inblick i Ellingtons relation en nära framtid. Loren är chef för The den anledningen dragit till sig många till sydstaterna i USA. Som utgångs- National Jazz Museum in Harlem och

10 nämnde att museet nyligen fått in en spelning med Duke själv spelande och Några av deltagarna i andra tagning av Jones-Smith Inc, Lady sjungande sin hyllningssång till Alice Amsterdamkonferensen: Be Good med ett helt annorlunda solo av och Nils-Ivar, There’s Something About Lester Young. Något att se fram emot. Me. Naturligtvis ingick även en snutt ur Ken Steiner, David Palmquist berättade om sitt ar- Swing It, Magistern. t v, berättade om en nyfunnen bete med att skapa en förteckning över 2016 i New York film med Ellington 1925. ”The Duke’s Where and When”. Den En glädjande överraskning tillkänna- DESS förre ordförande Jan Falk kan nu studeras på www.tdwaw.ca gavs sista dagen. Mercedes Ellington tillsammans med Mercedes Ken Steiner, som specialiserar sig på framträdde och upplyste om att hennes Ellington och t h Stephen James, att leta upp material från Ellingtons tidi- organisation The Duke Ellington Center gaste år visade en nyligen funnen stum- For The Arts kommer att arrangera en Dukes systerson. film med Ellington från 1925. Filmen konferens i New York 2016. Något att se Loren Schoenberg berättade ”Headlines” innehåller diffusa bilder av fram emot. också om nya fynd, t h om honom Ellingtons band spelande till dans och Levande musik och möten Marcello Piras och Bill Egan. man kunde med litet god vilja urskilja Flera kvällar bjöds delegaterna på kon- de olika medlemmarna i bandet. Nedan Bo Haufman serter och då måste särskilt nämnas Stephen James var den som levde upp David Bergers framträdande med The i talarstolen. till konferensens devis; ”On The Road Conservatorium Concert Big Band. Det With Duke Ellington”. Stephen berätta- var en fröjd att få höra Daybreak Express de om hur han följde med orkestern vid framförd live. Flera kända Ellington- resorna runt om i USA och utomlands. nummer spelades och kvällen avsluta- Han hade flera intressanta detaljer att des med en fullständig Black, Brown and berätta om olika orkestermedlemmars Beige. vanor och beteenden. Bl.a. hade Jimmy Avslutningsvis kan konstateras att det Hamilton alltid med sig ett litet låsbart var en lyckad konferens och ett inslag barskåp på bussen. Han var noga med som är väl så intressant som själva kon- att hålla det låst då han inte hade upp- ferensen är att få träffa människor från sikt över det men om någon ville ha en andra platser i världen som delar intres- whiskey kunde han tillhandahålla det set för Ellington. Många namn har man mot betalning. bara noterat på mötesplatsen duke-LYM Även undertecknad fick möjlighet att på nätet. Nu blev det möjligt att även hålla ett kortfattat kåseri om Alice Babs träffa människorna bakom namnen och liv och leverne illustrerat med hen- dela sina synpunkter med dem. nes första privata inspelning från 1939 med Benny Åslunds orkester och en in- Bo Haufman

11 som synnerligen attraktiv med en myck- Lena Junoff et sexig röst. Uppenbarligen hade de ett Primadonnan kortvarigt förhållande och Lena hävdar att Duke ville att de skulle gifta sig men hon tvingades tacka nej eftersom hon från då var förlovad med en viss P.J. Proby, känd i andra musikaliska sammanhang. Hur det förhåller sig med detta frieri får Hisingen var och en bilda sig sin egen uppfatt- ning om. Man kan så att säga ”mellan Den 16 mars 2014 sände Sveriges raderna” förstå att Lena haft ett vidlyf- Radio P1 ett dokumentärprogram tigt sexualliv och att hon till en början med ovanstående titel. efterlyste ”kvantitet” men senare i livet Primadonnan var ingen annan lärde sig att uppskatta ”kvalitet”. Duke lär ha stått för det senare. än Lena Junoff som hade en kort I och med att Ellingtons engagemang sejour med Duke Ellington 1970. på Rainbow Grill upphörde avslutades Programmet gick i repris vid tre även Lenas anställning hos honom. Hon tillfällen under mars och kan även av- tillbringade därefter några mindre lyck- lyssnas på dokumentärredaktionens ade månader i New York men när hon hemsida:(http://sverigesradio.se/ drabbades av svår lunginflammation sida/avsnitt/332109?programid=909). följde med. Om hon då medverkade vid tvingades hon resa hem. Hon påstår att det var Duke som skjutsade henne till Ansvariga för dokumentären var jour- någon konsert är oss okänt. Emellertid blev hon erbjuden av Duke att följa med flygplatsen i det dåliga tillstånd hon be- nalisten Bo Sjökvist och fotografen Bengt fann sig i. Löfgren. Man förstår av programmet att till USA för att ingå som vokalist i den avsikten med att intervjua Lena Junoff var oktett ur orkestern som engagerades Men Lenas kontakter med Duke El- att få underlag för en dokumentär om den för att spela på fashionabla Rainbow lington var inte helt över. När orkestern ökände Johnny Bode, som hade en minst Grill fr.o.m. den 3 augusti och en månad den 10 november 1971 besökte Malmö sagt brokig karriär. Bode blev bl.a. känd framåt. Från detta tillfälle finns ett num- och framträdde på Stadsteatern fanns för sina pornografiska visor och Lena mer med Lena bevarat. Hon sjunger I Lena i publiken och blev uppkallad på medverkade i en av hans LP-utgåvor be- Let A Song Go Out Of My Heart vid ett scenen för att återigen sjunga I Let A titlad Bordellmammans Dotter. framträdande som finns noterat i New Song Go Out Of My Heart. DESOR (7074a) men som inte finns ut- Men intervjun, som är en komprim- Lena Junoff var ingen dålig sånger- givet. Det var DESS-medlemmen Jan ska. Tvärtom. På de musikexempel som erad version av samtal under en femårs- Bruér som gjorde bandupptagningen. period, går inte helt enligt utfrågarens spelas upp i programmet kan man lätt planer. Lena Junoff visar sig vara mycket Precis som alla andra artister som vid höra att hon kunde sin sak. Men varför utåtriktad och har lätt för att berätta om något tillfälle samarbetat med Duke El- lyckades hon inte? Ja, den frågan ställs sina erfarenheter men hon väljer att en- lington betraktar Lena Junoff denna tid rakt ut till Lena i programmet och hon bart prata om det hon själv vill. Johnny som höjdpunkten i sin musikaliska kar- erkänner att hon säkert inte alltid var Bode lämnar hon mer eller mindre helt riär. Ändå erkänner hon att hon vid ett helt lätt att ha att göra med. Hon in- åt sidan. Hon kanske skäms en aning för tillfälle på Rainbow Grill sjöng Summer- sisterade på att allt skulle göras enligt sin medverkan i hans pornografiska pro- time men fick en helt nedgörande- kri hennes egna idéer. Hon hade svårt för jekt. I stället väljer hon att uppehålla sig tik. Recensenten undrade var Ellington att finna sig i andras beslut. Musiken vid matlagning och de olika estrader hon hade hittat denna mediokra sångerska skulle alltid arrangeras enligt hennes uppträtt på men hon återkommer ofta till som inte alls kunde jämföras med Al- uppfattning. Allt detta ledde säkerligen sin korta tid med Duke Ellington. ice Babs. Namnet Lena Junoff är fak- till att många producenter inte klarade tiskt omnämnt i Ellingtons Music Is My av att samarbeta med henne vilket gick Namnet Junoff har ryskt ursprung. Mistress på sidan 474 där han listar alla ut över hennes yrkesmässiga karriär. Hennes pappa var ryss och ledde en vokalister som medverkat i orkestern. Hon förklarade det hela med att hon orkester som turnerade i Sverige. Hon troligen led av DAMP. beskriver sin far som tillhörande det s.k. På frågan om Lena spelade in någon resandefolket. Lena kom tidigt in i un- skiva med Ellington svarar hon jakande Av programmet framgår att Lena äl- derhållningsbranschen som sångerska och säger sig ha sjungit La Plus Belle skade att laga mat och hon hade idéer och hade viss framgång. Hon turnerade Africaine och då låtit ungefär som Yma om att få leda ett TV-program med sig i Tyskland och det var troligen där som Sumac. Emellertid finns ingen notering själv som kock och med inbjudna kän- Duke Ellington råkade observera henne. i New DESOR om någon dylik inspel- disar som deltagare. Detta kommer till Lena uppger att hon fick ett telefon- ning. I bakgrunden kan man höra hur viss del att förverkligas genom att Bo samtal från Duke som undrade om hon La Plus Belle Africaine spelas med en Sjökvist tillsammans med serietecknar- ville möta honom i Göteborg för att dis- sjungande sopranröst men från vilket en Pontus Lundkvist i höst ger ut en kutera möjligheten för henne att sjunga tillfälle framgår inte. Hon uppger vid- kombinerad biografi och kokbok i serie- med bandet. De träffades på Landvet- are att hon framträdde tillsammans med format om Lena Junoff på Kartago för- ters flygplats i Göteborg och det torde Duke i en TV-show där hon fick tillfälle lag. Där kommer man att få läsa mer om ha varit den 8 juli 1970 då Duke Elling- att framhålla hur välsmakande hennes Lenas bravader med bland andra Duke tons orkester uppträdde i Konserthuset. mammas köttbullar var. Ellington. Dagen efter reste Duke och orkestern till Lena Junoff beskriver Duke Ellington Tyskland och Lena uppger att hon då Bo Haufman 12 Att fördjupa sig i diskografiska detaljer ses av många skivsamlare men, only “studio pros” like Red Nic- snarast som en ”skön konst”. Det finns flera tidskrifter hols, the Dorsey Brothers, Arthur Schutt som specialiserar sig på detta område, t.ex. ”Names and Numbers”, and Eddie Lang. ”VJM – Vintage Jazz Mart”, ”IAJRC Journal” för att nämna några i The name of the official leader of this session, Warren Mills, has puzzled many raden. Vår medlem Björn Englund, tidigare anställd vid Statens Arkiv för collectors, but it turns out this was the Ljud och Bild, är en ofta förekommande medarbetare i dessa publikationer name of Irving Mills’ ten year old son. och hans kunskaper i ämnet röner internationellt erkännande. Björn låter Apparently he could not use his real oss här ta del av hans forskning kring en av Duke Ellingtons inspelningar name as he was contracted by Cameo at som många ofta satt frågetecken kring. the time with his studio group. This was Ellington’s first 12” disc. On April 12, 1929, again at the Lieder- krantz Hall, Irving Mills tried to repeat A Mystery Session the formula in A Nite At The Cotton Club in which he presented Duke’s band in On December 20, 1928 in the Lie- birds of 1928” issued on Victor 35962) Cotton Club Stomp; Goin’ To Town; Misty derkrantz Hall in New York Victor CVE-49008-6 Hold (Gems from “Black- Mornin’; Freeze And Melt. However, the had assembled two orchestras: Duke birds of 1928” issued on LP/CD) whole session was rejected! Take dispo- Ellington’s with two trumpets, french CVE-49008-7 Destroy (Gems from sitions: horn, trombone, three saxes, piano, ban- “Blackbirds of 1928”) CVE-51158-1 Destroy (Cotton Club jo, string bass and drums and a white Stomp; Misty Mornin’, issued on EP/ studio orchestra led by violinist Matt As can be seen from the recording LP/CD) Malneck with trumpet, trombone, three book page, the Blackbirds Medley had saxes, five violins, piano, guitar, tuba, three tunes. However, at the remake ses- CVE-51158-2 Destroy (Cotton Club drums plus a coloured mixed choir of sion there were four tunes, only two of Stomp; Misty Mornin’) ten voices. which were part of the original medley CVE-51158-3 Destroy (Cotton Club so a new arrangement must have been The printed sources for this session Stomp; Misty Mornin’) written: I Can’t Give You Anything But contain various errors. W.E. Timner in Love, Baby; Diga Diga Doo; I Must Have CVE-51159-1 Destroy (Goin’ To Town; his Ellingtonia does not mention the That Man; Magnolia’s Wedding Day. It Freeze And Melt, issued on EP/LP/CD) fourteen white musicians and like Rust should also be noted that though St. CVE-51159-2 Destroy (Goin’ To Town; in Jazz Records 1897-1942 incorrectly gi- Louis Blues was not written for this mu- Freeze And Melt) ves three trumpets for Ellington’s band sical, it was contained in the score in as does, incredibly, also the Encyclope- CVE-51159-3 Destroy (Goin’ To Town; addition to the eleven tunes by Jimmy dic Discography of Victor Recordings Freeze And Melt) McHugh and Dorothy Fields (the musi- on the Internet, even though it shows a Although all takes were marked “de- cal premiered on May 9, 1928 and had a total of only three trumpets! EDVR also stroy”, fortunately test pressings existed run of 519 performances!) wrongly gives the 10” BE matrix pre- for take -1 of both titles! fix for the second title (correctly CVE- The St. Louis Blues side is rather do- 49008) and states that Victor is a 10” minated by the choir and the female so- disc! According to DESOR, the choir is loist claimed to be Adelaide Hall but it the Hall Johnson Choir and the soloist is does NOT sound like her. The accompa- Adelaide Hall. niment is by the white group. Half-way Björn Englund through the Ellington band takes over, The studio log shows the following but note that the tuba is still present take dispositions: (could this be Joe Tarto?). Bubber Miley CVE-49007-1 Hold (St. Louis Blues, is- and Barney Bigard can be heard, but not sued on CD) the French horn listed for Ellington’s CVE-49007-2 Master (St. Louis Blues, band. Now, Miley doubled on french issued on Victor 35962 around April horn (dancer Roger Pryor Dodge has Nya medlemmar 1929) written that he would have him play DESS hälsar följande nya medlemmar CVE-49007-3 Hold (St. Louis Blues, is- this instrument when accompanying his välkomna i vår illustra förening: sued on CD) dancing around 1930), but the files list the horn in addition to the two trumpets CVE-49008-1 Destroy (Gems from in Duke’s band. The Victor filing clerks Rune Jernström, Stockholm “Blackbirds of 1928”) sometimes incorrectly listed french horn Ulvi Paff Eriksson, Stockholm CVE-49008-2 Destroy (Gems from when the instrument was, in fact, a mel- Orvar Starbäck, Nyköping “Blackbirds of 1928”) lophone. Could Freddy Jenkins possi- Lars Taxén, Tullinge CVE-49008-3 Destroy (Gems from bly play mellophone? There is also the Björn Callius, Bandhagen “Blackbirds of 1928”) mystery of who the second trumpeter is. Michael Coates, Wadsley, England The remake session with Matt Malneck My guess would be Whetsol rather than leading an all-white orchestra on Febru- Jenkins. As Matt Malneck was a mem- DESS behöver fler medlemmar. ary 1, 1929: ber of Paul Whiteman’s orchestra at the Inspirera Dina vänner och bekanta time of this session, it would be logical att också vara med! CVE-49008-4 Hold (Gems from “Black- to assume that the white musicians are birds of 1928”) from this band, but at the February re- CVE-49008-5 Master (Gems from “Black- make session there were no Whiteman

13 Other Duke’s Places - 10 Om Ellingtoniana på andra håll än i renodlad Ellingtonlitteratur. The Art of Jazz

Arthur Whetsol och Lawrence Brown stående t h. I blåsargruppen också fr v Juan Tizol, Joe Nanton, Cootie Wil- liams och (med ryggen mot oss) Freddie Jenkins.

Av jazzlitteraturen önskar vi oss väl att den hjälper oss lyssna med duella solister börjar bli underordnade en kompositorisk ordning till ”Blanton- större förståelse och för oss närmare konstens kärna. Precis det var Webster-bandets” glansår 1940. mottot för Martin Williams när han 1959 samlade ett tjugotal essäer Fox ser Ellingtons Creole Rhapsody i av olika författare i den lilla antologin The Art of Jazz. Artiklar som inspelningen för Brunswick, 20 januari dessa och av den klass att han också kunde rekommendera dem fick 1931, som det första tydliga exemplet på honom att själv lyssna med större uppmärksamhet. hans genomförda kompositioner. (Men i den kort tid därefter gjorda versionen Inte oväntat är det bara delvis ameri- text om en så central gestalt som Louis för Victor saboteras logiken i stycket kanska kritiker/experter som vi möter. Armstrong), men med sin blandning av inlagda rapsoderande partier – en Det var ju så att seriös uppmärksamhet av biografier, impressionistiska bilder, ellingtonsk överarbetning.) Otto Hard- åt jazzen, ”America´s contribution to the musikteori och kritik erbjuder den ändå wicks återkomst och Lawrence Browns arts”, i huvudsak först gavs i Europa, av en introduktion med få motstycken till entré i orkestern 1932 ger Ellington nya främst brittiska och franska skribenter. jazzen från tidig blues och ragtime till möjligheter som kompositör: framför Som första inslag i antologin återges hard bop. allt Brown gör den tonala paletten rika- här dessutom den store dirigenten Er- Duke Ellington är ämne för två fina re – och är ett första typiskt exempel på nest Ansermets klassiska entusiastiska artiklar. Engelsmannen Vic Bellerby hur nytillskott i orkestern tas emot ne- rapportering i schweiziska Revue Ro- (vars albumtext om Rex Stewart åter- gativt av kritiker, som artfrämmande för mande efter att 1919 ha upplevt Will gavs i Bulletinens förra nummer) ger deras invanda sätt att uppskatta Elling- Marion Cooks Southern Syncopated Or- en sammanfattande kritisk presenta- tons musik. Men Ellington sökte något chestra på Europabesök. Ansermet av- tion, en sammanställning av artiklar ur nytt, och gång på gång kan vi genom slutar med en översvallande hyllning av Jazz Monthly. Och Charles Fox får bidra historien notera hur hans förvånande klarinettsolisten, den då drygt 20-årige med en insiktsfull essä om Ellington på nyförvärv blir oumbärliga röster i en Sidney Bechet som om sin konst inte be- 1930-talet. I båda finner vi tidiga spår musik som aldrig står stilla. rättade annat än att han följde sin ”own till vad som sedan blivit den allmänt 1936 är swingepoken på stark fram- way”. Ansermet konstaterar profetiskt vedertagna bilden av Ellington och hans marsch. Ellingtons musik hamnar lite att kanske är det denna Bechets egna väg musik. vid sidan av huvudströmmen (Good- som blir den highway längs vilken hela man, Dorsey, Shaw) men samtidigt tar världen kommer att svänga i morgon! Från jazzband till jazzkonst han intryck och orkestern får en svängig Studien av Ellingtons 30-tal är en myck- enhetlighet; inte längre bara brass plus Förnämlig introduktion et spännande genomgång som direkt saxar ovanpå en rytmsektion. Och bara Antologin ger inte en heltäckande bild lockar till parallell lyssning för att följa Ellington kan åstadkomma ett fängslan- av jazzens utveckling (t ex saknas en utvecklingen från en musik där indivi- de dynamiskt stycke som Diminuendo

14 and Crescendo in Blue, 1937 års storartade orkesterverk, en undersökning av den Arthur Whetsols klassiska 12-taktsbluesen. betydelse för Ben Websters och Jimmie Blantons en- Ellington beskrivs tré efter Europaturnén 1939 ger en ”ca- talyctic effect”. Och samtidigt kan den av Vic Bellerby. Här alltid praktiskt lagde Ellington utnyttja ses han sittande t h. de starkare kommersiella restriktioner Övriga fr v: Freddie han möter och förvandla nödvändig an- passning till frigjord skaparkraft! Han Jenkins, Joe Nanton, lever upp till det han själv en gång be- Cootie Williams och skrivit som nyckeln till sin framgång: Juan Tizol. ”Being at the right place, doing the right thing, before the right people, in the right time”. Stämningsskapande I Vic Bellerbys bidrag finns bl a ett in- tressant påpekande av den viktiga roll en för jazzen unik tonal glans. Whetsols nom och går att få tag på till överkom- som en av orkesterns mindre kända insatser var avgörande för utvecklingen ligt pris t ex via Amazon. – Hans egna medlemmar spelade för Ellingtons av Ellingtons drömlika sida. (Samtidigt Ellington-studier skall vi återkomma till stämningsskapande tonspråk: trumpe- är Bellerby kritisk till de överdrifter i på denna plats. taren Arthur Whetsol, hos Duke under samma riktning som han finner i vissa Claes Englund en tioårsperiod till början av 1938. Bel- av Johnny Hodges insatser.) lerby påpekar hur Whetsol var den ende Både Charles Fox och Vic Bellerby bju- The Art of Jazz, Essays on the Nature som redan på 20-talet instinktivt kunde der i sina artiklar på mycket mer än det and Development of Jazz, edited by fånga Ellingtons tankfulla, trånande som här nämnts. Martin Williams drygt Martin T Williams, Oxford University stämningar. Och han gav brassektionen 50 år gamla antologi står sig rakt ige- Press 1959.

Duke Ellington in interview: “There’s no such thing as bad music” ”What do you think of so-and-so’s band? to the screeching highest, or any sequence And so with the big and the little men. Pretty terrible isn’t he?” “No!” How of notes, with the ease that you and I turn One night, a little man plays with the can I say anything else? I don’t think over from one side to another in bed. gods, and becomes a big man. And one that so-and-so is bad. I don’t think that Of course the best musicians, in and out night, a big man plays with the Archan- anybody is. Especially in music. Most of jazz, are those who make their perso- gel Lucifer, plays like the very devil, and people, practically everybody, assumes becomes a little man. Now, which one of nalities count. They tell a great story with that a bandleader is an absolute autho- these boys are you going to say stinks? their instruments. They have identifying rity on everything in music. Well, I may sounds. You hear Johnny Hodges of my I really don’t think there is a mu- be something of an authority. I’ve been band, or Count Basie or Benny Goodman sician or a piece of music you could a bandleader for quite some years. I’ve name which nobody liked. And since heard quite a few musicians. Musicians or Tommy Dorsey and you know it’s Johnny or Count or Benny or Tommy. You the primary purpose of music is to give of all stripes and colours. Musicians of pleasure of one kind or another, as long can pick out some of the characteristics parts. Musicians of heart and soul and as it fulfils this function, and fit always that make these men the great individua- lungs. And in my experience, varied does, I think it is good. Therefore, I say, lists of jazz. Tone. Technique. As way of and harried as it has been, none of these there is no such thing as bad music. fellows can be said to have stunk. phrasing. A means of cutting through to “Don’t you think that so-and-so is It’s this way. There’s all kinds of mu- heart and soul. Of making the nuances count. terrible?” “Doesn’t that such-and-such sic. There’s all kinds of musicians. Some music bring you down?” The answer is are magnificent. Some are pretty bad. There’s still another factor, and a really “No!” But the reason they wander all the way vital one, too. There are nights that make from magnificent to bad are so complex, you weep and there are nights that make so difficult to put your finger onand you laugh and cry for joy. There are nights name, that you cannot, at any time, point when you play gloriously, inspired from and say – “he’s foul!” You see, you’ve the inside out and the outside in. And the- The above interview was made by Dorothy got to consider tone and technical abi- re are those horrible evenings when eve- Kilgallen and published in Mansfield News- lity. You’ve got to allow for all kinds of rything goes wrong. If you’re a trumpeter Journal, Mansfield, Oh. on August 4, 1943, tone. And there is just as wide a range of or a trombonist, you can’t get your breath. while Duke Ellington was playing at the technique. Some men, like Harry James, If you’re a pianist as I am, your fingers Hurricane Restaurant, New York. David can knock off any note, from het lowest stick together, fall all over each other. Palmquist made us aware of the article.

15 Lambert nämner även denna inspelning i sin bok men han är inte alltför imponerad av just The Sheik of Araby detta framförande. Melodin The Sheik of Araby hade några år på Melodin The Sheik of Araby nacken när Duke spelade in den. Skall man vara grammatikaliskt korrekt borde den väl spelades in av Duke Ellington heta The Sheik of Arabia men ordvalet Araby and his Famous Orchestra har antagligen att göra med versmåttet. Den komponerades 1921 av Ted Snyder. Han är den 16 maj 1932. Ellington registrerad som kompositör till flera melodi- spelade som regel helst in sina er bl.a. Who’s Sorry Now. Harry B. Smith och Francis Wheeler ansvarade för texten. Titeln egna kompositioner men ofta torde syfta på stumfilmenThe Sheik från sam- gjordes undantag, säkerligen ma år med Rudolph Valentino i huvudrollen. Både filmen och melodin blev mycket populära beroende på grammofon- men i dag är nog melodin mer ihågkommen bolagets uppfattning om vad än filmen. Det påstås att låten var mycket som lättast gick att sälja. populär i speciellt New Orleans eftersom det finns en stadsdel i stadens utkanter med chorus. Hardwick’s return is signalled by a namnet Arabi. Detta kan ha varit ett sådant tillfälle och resul- duet with Nanton, an unusual pairing which tatet blev alldeles utmärkt. Det var dessutom Melodin har spelats in otaliga gånger av mäng- works remarkably well. Sidney Bechet, em- första gången Lawrence Brown medverkade der av orkestrar ployed as ‘band coach’ around this time, had vid en inspelning. Han hade varit engagerad och artister. I Tom a standard, worked-out solo routine for The sedan drygt en månad tidigare men tvin- Lords diskografi Sheik of Araby. It is performed in its entirity gats vänta tills Ellington även återanställt finns den nämnd by Johnny Hodges on soprano sax. The piece Otto Hardwick, eftersom den skrockfulle 576 gånger och då is given a neat arrangement which concludes Ellington inte ville spela med tretton man i är det enbart fråga with the not altogether successful experi- orkestern. Nu blev man fjorton och därmed om inspelningar av ment of having the brass function as part of hade Ellington lurat de onda makterna. jazzkaraktär. Den the rhythm section.” första inspelnin- Lawrence Brown får första choruset helt Gunther Schuller har en hel del att säga gen gjordes i slutet till eget förfogande och tar verkligen chansen om denna inspelning i sin bok ”The Swing av 1921 av Vincent att bevisa sin utomordentliga kapacitet som Era” och vi citerar följande utdrag: ”The tune Lopez. Red Nichols gjorde flera inspelningar trombonist i sitt första soloframträdande i was a popular eleven-year-old dance favor- i början av sin karriär och vi har också fått Ellingtons orkester. Han spelar ett rytmiskt, ite. Surely never had this somewhat whiney höra den av Fats Waller, Django Reinhardt, kraftfullt och snärtigt solo. Följande chorus standard been so utterly transformed. Each Sidney Bechet, Art Tatum, Louis Prima, Os- består av Otto Harwicks meloditrogna solo of the four choruses presents the tune in a car Peterson för att nämna några i den långa med obligato av Joe ”Tricky Sam” Nanton. quite unexpected guise. Fist of all Brown’s raden. Till och med Beatles har tidigt i sin Johnny Hodges följer därefter med ett län- solo: jaunty, debonair, eloquent, topped by a karriär använt sig av låten. Texten skulle nog gre solo på sopransaxofon, det instrument graceful lip trill on a high Bb, as effortless as Barbro Alving ha ett och annat att säga om: som han längre fram skulle helt överge. En if played on a flute …. and last chorus, and arrangörsmässigt intressant detalj med in- here the Ellington surprise consists of using I’m the sheik of Araby spelningen är ett avsnitt mot slutet där hela the entire brass section in clipped repeated Your love belongs to me brassektionen fungerar som en rytmsektion 4/4 quarter notes, as if they were playing a At nights when you’re asleep bakom saxarna som spelar melodin rakt av. banjo part.” Into your tent I creep Denna inspelning torde vara en av Elling- Under resten av 1930-talet torde numret tons allra svängigaste. The stars that shine above ha ingått i Ellingtons stående repertoar men Will light our way to love I texthäftet till Mosaicboxen The Complete i diskografin finns den bara noterad vid ett You’ll rule this land with me 1932-1940 Brunswick, Columbia and Master ytterligare tillfälle, nämligen Fargo den 7 I’m the sheik of Araby Recordings säger Steven Lasker: “The Sheik of november 1940. I texthäftet till CD-utgåvan Araby, a standard from 1921, is the first El- VJC-1020 skriver Andrew Homzy följande: I’m the sheik of Araby lington recording on which Lawrence Brown ”Essentially, the arrangement remains the And all women worship me solos, and it became a feature both for him same except that Tricky’s chorus was elim- You should see them follow me around and for Johnny Hodges, who plays Sidney initated and two choruses of solo space were Even wives of other sheiks Bechet’s chorus for soprano saxophone. Law- opened up to feature Nance and Webster. The And that ain’t bad, rence Brown, in a 1976 interview, recalled orchestra plays rather sloppy here and we can in fact that’s good the ‘director’ or ‘engineer’ as someone who hear some false entrances; but the prize here When I lay down to sleep ‘later became famous out here in Hollywood is hearing Bechet’s set-chorus now played in I’m counting girls instead of sheep in the movies.’ This clue suggests that the re- unison by the entire sax section. Also note From my harem I can’t scare’em out cording director was Victor Young.” that we don’t hear Hodges leading the saxes They’r beauties from all races Eddie Lambert har i sin mycket välrenom- in the background behind Brown’s solo. Pre- And some have pretty faces merade bok “A Listener’s Guide” följande sumably, he was busy unpacking and prepar- I’m the Sheik who knows what love is all about uppfattning om numret: ”On the first of these ing his soprano sax – getting it ready just in May 1932 sessions Brown recorded his first time for the Bechet chorus.” Homzy uppger important solo with the band on The Sheik att det är Ray Nance som spelar solo men det of Araby, a well constructed, easily paced torde i verkligheten vara Rex Stewart. Eddie Bo Haufman 16 TDES -

vår systerförening I en Baltimorebaserad tidskrift; The their former accomplishments tomor- Afro-American – The Nation’s Biggest row. But this is true. i Toronto All-Negro Weekly, kunde man den 22 Still Popular Från ett besök i Kanada november 1930 läsa följande artikel: Yet there are times when it seems cer- tain that Duke Ellington and his Cotton berättar Claes Englund: Harlem Asking Itself, Club orchestra who rose from obscu- Duke Ellington spelade redan 1931 och rity to blazing nation-wide fame as the därefter många gånger i Toronto, avstån- Washingtonians, many years ago, will det från New York är kort med amerikansk Why is Duke always be a headliner wherever dance music is played. And if there ever comes måttstock. Nära ligger också det kanaden- a time when students of the musical siska Stratford med Shakespeareteater och Ellington world get together and poll for their fa- festival som Ellington och Billy Strayhorn vourite orchestra, you can expect to see skrev sin Shakespearesvit för. Helt naturligt a preponderant majority of them voting fick Ellington och hans musiker genom åren Leaving the for Duke. For Duke Ellington’s band många vänner där lite norr om de stora sjö- is one of the greatest ever put together arna. Ur en sådan vänskap föddes TDES = for dance purposes. It is one of the very The Duke Ellington Society, Toronto Chap- Cotton Club. few orchestras which deservedly may be labeled incomparable, and which ter 40. Say Duke was underwaged; Rhea Angers make hade varit en nära is probably more important, it places vän till Ellington och tillsammans med sin Lots of Gossip Duke himself as far above Fletcher Hen- derson, Guy Lombardo, Ray Miller, etc., son Ron hade hon gjort sitt hem också till Just why is Duke Ellington leaving the some fans say, until there is no compari- orkesterns när den kom till Toronto. 1959 Cotton Club? That is the question that son whatsoever. bildades sällskapet på hennes initiativ. Hon all Harlem is asking when the fact be- blev dess första ordförande och i flera år came definitely established that the king Similarity tillsammans med sonen drivande kraft. El- of jungle music would soon take leave Yet the army of radio listeners through- lington nämner dem mycket uppskattande of the Harlem stay-up-late place to dis- out the world, who turn to America for i sin memoar Music Is My Mistress. seminate his exotic “chunes” elsewhere. jazz, invariably fiddle with the programs Till sällskapets kärna hör sedan länge Just where is he going as yet is undecid- and knobs until they get Duke, then Alan Shiels som berättar om verksamheten ed. Rumours weird and fanciful of all they sit back, satisfied, to hear what has been termed the Jungle Band. All Duke’s när jag träffar honom i Toronto. Mycket sorts of goings on are in the wind, but the Duke remains astutely unmoved by numbers seem to sound almost alike, as påminner om hur vi har det i DESS, an- the gossip being wafted about his ears, if he was oblivious that in his audience nat skiljer. Så är t ex medlemmarna, ca 35 and remains silent. are millions of people to be impressed, stycken, bara en dryg tiondel av vårt antal. and instantaneously educated to the Those seeking to defend the skill of Medlemsmötena med samma typ av inslag fact that he can play the classics as well the idol of Broadwayfarers will tell you, som hos oss är däremot betydligt flera och as blue numbers, instead of blue num- however, with an air of one that is in the äger rum en fast dag varje månad med un- bers alone. Perhaps Duke will soon real- “know” that the Duke and the Cotton ize that the public is getting him down dantag för ett par sommarmånader. Sam- Club will go their separate ways be- wrong and will contribute something to manfattningar av mötena sprids dels på cause he has refused to accept a cut in the immense sum of culture, and upon papper, dels också numera elektroniskt. Av salary for himself and his men and that some occasion let us know that real mu- Alan Shiels fick jag t ex en presentation av a smaller organization is going in at a sicians are playing real music. Ellingtons ”plunger trombonists” som var reduced price. It is generally rumoured huvudämnet vid årets februarimöte. that Cab Calloway and his Missourians will be the favoured organization. No Modest Leader Minst ett par gånger om året arrangerar One of Mr. Ellington’s most admirable statement could be obtained from the TDES offentliga konserter – som går med attributes is his ability to lead his band management as to the authenticity of vinst! Biljettpriset är lite högre än hos oss: without seeming to lead it at all. While either report. Will this mean the setting nu senast 35 dollar. Orkester: ett 12-man- the really first-class band leaders wave of the Ellington sun or will he still be naband lite i Kustbandets anda. Och man a baton constantly over their musicians, a favourite of Broadwayfarers at some Duke, like Fletcher Henderson, is con- tar in betydligt större publik. Vinsterna an- other stand? vänds till att regelbundet ge stipendier till tent to leave a lot to his boys. Another The Popular dance orchestras are usu- musikstuderande vid tre olika universitet, thing may be said, the boys never get ally like the fascinating stage and cin- och man har sedan några år t o m kunnat confused. ema stars, a passing fancy. The hero of bygga upp en fond så att stipendieringen today realizes that he will probably take Baltimore Boy inte blir beroende av utfallet från den se- a back seat tomorrow. There is, as every Cab Calloway who is slated to replace naste konserten. critic gratefully knows, such a thing as a Duke at the Cotton Club is a former Bal- Det går fint för TDES och man har trev- star for the moment, a person whom the timorean, who sprang into prominence ligt – men återväxten? Av den föryngring fickle public will worship for a while. It within the last year and is acclaimed in som också skall leda Ellingtonsällskapen in i is a puzzle, how the same actors, mu- New York as one of the cleverest of en- framtiden syns inget i Toronto. Tillsammans sicians, artists, who are able, that is to tertainers. His unique style makes him med Alan Shiels undrar jag över var alla say, monopolize the front page today, much in demand at benefits and his suveräna unga musiker som spelar klassisk by their brilliance, grace, skill, courage, popularity at present is rivaled only by should sink back to the dull memory of that of Lord Ellington himself. jazz har sin jämnåriga publik…Titta gärna på TDES hemsida för att få veta mer: 17 www.torontodukeellingonsociety.com. New Books A’Comin’ Ämnet Duke Ellington tycks vara out- tömligt. Böcker med någon ny aspekt Alice sista tack på ämnet kommer ut på marknaden i en aldrig sinande ström. Detta kan vi ha Alice och Birger Sjungargård Alice Babs sista offent- liga framträdande var förmodligen på den le- gendariska jazzklubben Fasching på Kungs- gatan i Stockholm den 31 oktober 2010, då hon skulle dela ut sitt pris till dalatrumpe- den största förståelse för. Duke Elling- taren Karl Olanders- ton var en synnerligen mångfacetterad son. Kvällens värd från personlighet och frågan man ofta ställer sig är om någon ännu lyckats tränga in i Faschings Vänner hade hans själs innersta gömslen. En sak har bjudit med mig till hedersbordet som tack för att jag ansvarat för vi lärt oss av alla de böcker som publi- vårt femtioåriga studentjubileum. cerats att Ellington ville behålla sina in- nersta hemligheter för sig själv och inte Så kommer hon litet diskret. Kvällens hedersgäst. Legendaren. Ser låta dem hamna i något offentligt ljus. snarast litet ledsen ut. Sätter sig ner bland oss där intill scenen och Det gjorde Terry Teachout klart i sin ny- så får hon syn på mig på andra sidan bordet. Tittar på min präst- ligen utkomna biografi; DUKE. A Life of krage. Då går det liksom en glädjestöt genom henne. Hela hon skiner Duke Ellington. upp och ropar: ”Nä, men vad roligt att få se en präst! Mina bästa år Men nu aviseras en bok som behand- lar Ellington som pianist. En organisa- var kanske, när jag var kyrkvärd i svenska församlingen i Fuengiro- tion kallad The College Music Society, la.” Det bara sprudlar glada minnen ur henne. Hennes färdsällskap Missoula, MT, USA ger ut publikatio- tittar förvånat på henne! Så mycket har hon inte skrattat eller glatt ner på temat Monographs and Biblio- pratat på hela det senaste deprimerande halvåret! In i det sista hade graphies in American Music. Volym 24 i denna serie är betitlad; Duke Ellington man varit ängslig för hur hon skulle klara den här kvällen. Alice as Pianist: A Study of Styles, författad av bara fortsätter berätta om livet som kyrkvärd! ”En gång kom det ett Matthew J. Cooper. sällskap högdragna, sobra herrar och klagade på att vi hade så torftig Författaren är känd sen tidigare i El- musik. Jag försökte förklara för dom, att vi var en fattig församling lingtonsammanhang. Han framträdde som inte hade råd med att anlita dyra musiker. Vi måste ju bekosta vid konferensen i Wooking 2012 och utvecklade då sina synpunkter på El- allt själva, besöksverksamhet, gudstjänster, ja, allt! Förresten är ni lingtons pianostil genom åren. Han med i Svenska Kyrkan själva, frågade jag. Nej, naturligtvis inte, framträdde även vid konferensen i svarade dom, och småskrattade. Det var länge sedan vi gick ur den! Amsterdam i år och mer därom på an- Men vad kommer ni då här och klagar för! Tänk om folk visste vilken nan plats i denna Bulletin. Publikatio- nytta kyrkan gör bland människor här nere och hemma! Jag har lust nen omfattar 120 sidor och betingar ett pris om $45:- att göra ett sådant där reklaminslag med sång som dom har för dom Vi har vidare via informationskäl- som betalt radiolicensen! Det kunde man väl ha också för dem som lan Duke-LYM (diskussionssiten på betalar och ser till att också Svenska Kyrkan kan arbeta!” nätet) fått erfara att Patricia Willard, Så sken hon upp och log så där härligt med glittrande ögon litet som tjänstgjorde som Dukes PR-kvinna fr.o.m. 1949, har förberett en bok som be- klurigt, som när hon sjöng: ”Vad tar ni för valpen där i fönstret?” handlar hennes erfarenheter från tiden Fast nu med texten; ”Tack för att ni har betalt er avgift!” Så fnissade med Duke. Hon förbereder dessutom hon som femtonårsflickan i Swing It Magistern. en bok om musikalen Jump For Joy. Hon har tidigare skrivit ett 34-sidigt häfte om Till Alice hade jag en personlig hälsning att framföra från Duke showen som finns bifogat till Smithsoni- Ellingtons syster Ruth. Då började hon berätta om sitt livs musika- ans LP-utgåva (R 037 DMM 1-0722) men liska höjdpunkt, i flera bemärkelser; samarbetet med Duke Ellington det är Smithsonian som disponerar tex- och hans legendariska kyrkokonserter, där han specialskrivit en hel ten och hon är därför tvingad att skriva del för Alice och hennes gudomliga stämma i bl a Come Sunday! om den utifrån nya infallsvinklar. Men dessvärre låter Patricia oss veta att ännu Den sången berörde hennes själ oerhört djupt, med dess bejakelse av har inget förlag velat åta sig utgivning- trons högsta längtan. Till den eviga vilodagens söndag. Alice nyn- en så när publiceringen av hennes två nade tyst för sig själv slutstrofen med slutna ögon. Plötsligt liksom böcker blir av är omöjligt att förutspå.

Bo Haufman 18 hörde vi tystnaden tränga igenom sorlet och musiken. Den som ger Några dagar efter Alice bort- glädjen dess magiska djup! Det verkar som om minnena bara legat gång kunde man i Svenska Dag- där och väntat på att bubbla fram. Vi bara lyssnade och tog emot. bladet läsa följande personligt Just den dag jag föddes hemma i Dalarna hade hon spelat in tre ski- färgade minnesord: vor för Sonora! Alice var perfektionist även när det gällde minnena. Depressionen hade nog legat som en tyngd över dem. Demens var Alice Babs blev min stora idol redan på det definitivt inte fråga om. Hon berättade om hur tacksam hon var 1940-talet. Givetvis skrev jag beundrar- över allt hon fått vara med om och vännerna som nu ställde upp, Eva brev. Och en dag fick jag svar! Ett vykort och Bennie. från Schweiz där Alice var för en skiv- Alice blev oerhört imponerad av Karl Olandersson och hans sätt inspelning. Detta ledde till en livslång vänskap. att hantera trumpeten. ”Det är ju världsklass!” Hon blev så upp- Alice var vid ett tillfälle på 1970-talet rymd, att när hon skulle gå fram och överlämna sitt pris, så blev det hos oss i Mariefred. Vår dotter Johanna en härligt jammande duett mellan Karl och Alice, i gammal god stil! som var i fyraårsåldern, satt mest hela Alice njöt. Det blev Alice sista tack till oss alla. Tack Alice! tiden i Alices knä. När Alice skulle åka ryckte Johanna henne i kjolen och sa: ”Mamma sejer att du kan sunga med de Birger Sjungargård tror inte ja på, för du har inte sungi någe alls på hela tiden”. Då skrattade Alice, satte sig på knä och joddlade framför en Även DESS-medlemmen häpet storögd Johanna. Bo Ahnegård har ett minne från detta tillfälle. Under ett tjugotal år drog sig Alice undan till Spanien på grund av luftrörs- Han har följande att berätta: besvär. Blott gudstjänstbesökare i den nordiska kyrkan i Fuengirola kunde få Det hände sensommaren 2010. Jag fick äran att sitta med Alice på chansen att få höra henne sjunga. ”VIP-bänken” vid en Blue Monday på Solliden när Klas Lindqvist No- Vid en hyllningsgala för Charlie Nor- man gav hon åter prov på sin ordlösa nett med Karl Olandersson spelade och då Alice uttryckte sin beundran sång. Det lät som förr! Charlie lyckades för Karls trumpetspel. Eftersom jag visste att Karl skulle ha sin release- övertala Alice att på nytt ställa sig på konsert på Fasching en månad senare för sin platta så bjöd jag in Alice scenen! till denna kväll som min gäst. Hon bad att få vänta med sin accept tills Louis de Geer-hallen i Norrköping hon närmare inpå detta evenemang kunde bedöma Nils-Ivars tillstånd 1998: På scenen en 74-åring i islands- tröja och säckiga byxor, som jag strax eftersom hon inte ville lämna honom om han var för dålig. före kramat om i kulissen. Det pågick Ett par dagar före ringer det dock i min telefon och det är Alice soundcheck. Ur hennes strupe kom de som meddelar att hon med förtjusning vill bli min gäst på Fasching. härligaste toner. En stund senare väl- komnade Anders Berglund till ”kultfö- Vi får en fantastisk kväll tillsammans och hon är begeistrad över Karl reställningen” för publiken som kommit Olanderssons kvartett med Tilling på piano, Sjöstedt på bas och Put- för att hylla sin swinggudinna. tonen trummor. När bandet lirar In A Mellotone kan hon inte hålla Så kom Alice in på scenen. I elegant sig längre utan går fram till scenen och scattar ordlöst med musiken. röd långrock med tillhörande byxor och Fasching kokade och den stående ovationen ville aldrig ta slut. skor, och med en fart i stegen och tonen som fick en att betvivla de 74 åren. Detta var Alice enda besök på Fasching, den svenska jazznatio- Hennes röst hade mognat och hade nalscenen. Åren i Spanien hade inte möjliggjort tidigare besök och ett ännu större omfång än tidigare. Rös- hennes hälsa tillät inte några utsvävningar under senare år. Hon var ten bar och var lika stark och självklar de sista åren för sina ”utflykter” – även Faschingkvällen – helt be- som någonsin förr. Hon rörde sig med swingens hela känsla. Det blev stående roende av att få sällskap av sina vänner Bennie och Eva, som kunde ovationer! Huvudpersonen lämnade hjälpa henne med transporter och annan logistik. scenen blomsterdränkt. Således ingen prisceremoni vid detta tillfälle. Karl borde ha fått Själv körde jag gnolande hemåt, förvis- åtskilliga belöningar under sin karriär men det har nästan aldrig sad om att jag valde alldeles rätt när jag i slutet av 1940-talet blev Alice-frälst! skett eftersom karriären har varit för snabb. Priser ges till ”unga, Och lika förvissad har jag förblivit. lovande” men Karl hann aldrig vara ”lovande”. Han blev ”erfaren Sorgen och saknaden kommer att vara och etablerad” nästan från start. tung. Inte minst på grund av den upp- slitna kamp som förts runt Alice det se- Bo Ahnegård naste året och som berövade henne de lagliga rättigheter varje svensk har att Vid DESS senaste medlemsmöte den 7 april tog Göran Axelsson själv få välja vem man vill träffa i sitt tillfället i akt att under programpunkten Members’ Choice spela hem. Men vi får inte låta detta svärta de upp en videoupptagning från det tillfälle som beskrivs ovan. glada, varma och fantastiskt musikalis- ka minnena av swingens gudinna! (Red.) Mats Werner 19 Alice Babs till minne: Främst av sångerskor i Ellingtons rika värld Alice Babs in memoriam formade sig till en stilfull retrospektiv afton den 7 april i Franska skolans aula

Och i saknaden efter den röst som tyst- som ytterligare ett erkännande av Zack- nat rymdes också skratt, glädje, vemod rissons stora kunnande. Och att man vill och tacksamhet över att under mer än ha mer av denna vara! ett halvsekel ha haft ynnesten att följa Underhållande filmer som des- denna unika artist, som kom sin barn- sert, förmedlade eller levererade av doms idol, Duke Ellington, närmare än järngänget Anders Asplund och Göran någon annan svensk jazzkonstnär. Axelsson. Två ger mig högst behagliga Respekt var också det ord som präg- vibrationer, 1) Alice ledsagad av Russell lade detta medlemsmöte. Respekt för Procope i Almighty God Has These Angels ett levnadsöde vars konturer skönjdes (Gustav Vasakyrkan den 6 november redan i 1930-talets sista år då en blott 1969), och 2) Heaven från samma tillfälle 15-årig Alice började förverkliga dröm- Lasse Zackrisson talade om Alice Babs. med Johnny Hodges som instrumental men om att bli jazzsångerska. Privatin- (Foto Sonja Svensson) röst vid sidan av Alice. Nr 3) kunde lika spelningarna från inspelningsstudion Många DESS-medlemmar inledde med gärna ha uteslutits, diskvalificerad för ”Din Egen röst” (1939) bär historiskt att presentera egna favoritskivor ur den sin undermåliga ljudkvalitet. Alice Babs vittnesbörd om en gryende späd tonår- stora ellingtonska skiv-produktionen. träder helt oförmodat upp på Faschings stalang, här ackompanjerad av pianis- Ett trevligt återkommande inslag vid scen i Stockholm den 31 oktober 2010 ten och blivande Ellingtondiskografen DESS-mötena. Annonseringarna och och startar en musikalisk dialog med Benny Åslund, som på den tiden hette motiveringarna till valen kunde dock Karl Olandersson. Alice var då drygt Ungewitter. med fördel vara både längre och ordri- 86 år. Det plötsliga framträdandet är kare. Släng blygheten, om det nu är den naturligtvis minst sagt sensationellt som ställer sig i vägen. Ni är bland vän- men upplevs av mig personligen som ner – so Speak up! Please! ett förebud, när ljudet förvrängs. Kvällens huvudtalare får rubriceras Det störde men förstörde inte helhetsin- som svensk huvudauktoritet på Alice trycket av en givande afton. F ö kanske Babs, efter att ha följt hennes karriär i ingen annan än jag tyckte just så här och en lång rad produktioner i både bild och då har jag ju bara brutit mot den allmän- ljud. Lasse Zackrissons detaljrika och na opinionen. Det känns bra. stort sammanfattande framförande var såväl upplysande som djupt gripande och lämnade ändå ett intryck efter sig Bo Holmqvist En av de medverkande i Members´ Choice av att mycket mer återstår att berätta.. var Ulvi Paff Eriksson. Den reflektionen skall ses i positiv anda

Duke Ellington Society of Sweden, DESS ISSN 1400-8831

DESS, c/o Leif Jönsson Redaktionsgrupp: Plusgiro: 11 63 75 - 7 Anbudsvägen 15 Bo Haufman, Claes Englund, Hemsida: www.ellington.se 187 50 TÄBY Conny Svensson, Claes Brodda, PayPal account: [email protected] 08 - 51 05 03 14, 0706 22 88 16 Ulf Callius (layout)

DESS medlemsavgift Membership outside Vid köp hos DESS, använd är per kalenderår: Inom Norden 200 kr Scandinavia annual fee USD 42 vårt plusgiro 11 63 75 - 7

20