Nummer 7 • 2005 Sveriges största musiktidning

Jamie Lidell • Wolf Eyes • Laakso • The Legends • Tim Fite • Mauro Scocco Firefox AK • Hellsongs • Nervous Nellie • Seven Feet Four • Shooting John Groove 7 • 2005

Tim Fite sidan 5 Fyra frågor till Mauro Scocco sidan 5 Höstlegender Känner ni till Morrisi? sidan 5 Groove är gratis och detta med att Nä, vakna upp och lukta på skiten: Nada Surf sidan 6 vara gratisdistribuerad ser vi på redak- Groove startade som punkfanzine och Jag är en musik-junkie sidan 6 tionen som något positivt. Vi har haft har aldrig ryggat för att såga musik många diskussioner genom åren som som suger. Det skulle inte förändras Omslagsfoto The Legends sidan 7 lett fram till att vi vill fortsätta nå ut om tidningen såldes för 39 kronor i Daniel Axelsson Bildbehandling med musiktips till fler än ett insatt Pressbyrån! Vilket förresten redan är Favvoplattan sidan 7 Henrik Strömberg fåtal. Vare sig man är fattig student, ett faktum, ett femtiotal butiker säljer Laakso sidan 8 skivsamlare, medelålders rocker eller redan tidningen och Grooves bland- Groove är en oberoende musiktidning, Wolf Eyes sidan 8 bara milt musikintresserad ges man CD till paketpris. Dessutom har vi och ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. chansen att läsa våra artiklar och en prenumerationstjänst som räknar Hellsongs sidan 10 Groove recensioner. Utan kostnad. in nya familjemedlemmar dagligen. Box 112 91 Firefox AK sidan 10 Detta innebär inte (som en skri- Något som vissa andra saknar… 404 26 Göteborg bent i en stor morgontidning hävdar) Så tack för att just du plockat upp Nervous Nellie sidan 10 Telefon 031–833 855 att vi är opålitliga och sitter bekvä- Groove, hoppas du fortsätter att hitta Seven Feet Four sidan 10 Elpost [email protected] mare i storfinansens knä än någon inspiration och upplevelser i musi- http://www.groove.se Shooting John sidan 10 annan. Som gratistidning påstås vi kens värld. Och grattis till oss själva, Plusgiro 18 49 12-4 vara kommersiell och därmed icke 10 år är ingen kort tid – trots att vi är Mew sidan 13 trovärdig – inte ens ”respektfull”. I gratis! Chefredaktör & ansvarig utgivare Kölntechno sidan 14 jämförelse med vilken annan media Gary Andersson, [email protected] Sean Paul sidan 16 då undrar jag? Ickekommersiella Redaktör morgontidningar? Det måste vara Niklas Simonsson, [email protected] Raphael Saadiq sidan 18 skönt att peka finger, men att ”stora Layout Jamie Lidell sidan 19 trötta tidningen” skulle stå stoltare än Henrik Strömberg, [email protected] Groove är en önskedröm, marknaden Albumrecensioner sidan 21 påverkar alla aktörer. Muggigt reso- Annonser Per Lundberg G.B., Egenproducerat sidan 24 nemang som detta bottnar snarare i [email protected], 0706–44 13 79 gubbigt fördomstänkande än något DVD-recensioner sidan 28 Groove-CD annat. Måste vara kämpigt att tam- Gary Andersson Gary Andersson, [email protected] Groove CD 7 • 2005 sidan 31 pas med så mycket bitterhet. [email protected] Per Lundberg G.B., [email protected] För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa. Tryckt på miljömärkt papper. Groove + Sony Ericsson = du? Tryck STC ISSN 1401-7091 Vinn en musikmobil nu! Groovearbetare Therese Ahlberg, Mats Almegård, Gary Andersson, Dan Andersson, enligt Dan Andersson, [email protected] Daniel Axelsson, Mikael Barani, Roger Bengtsson, Jonas Elgemark, 1. Richard Swift – The Novelist/ Fredrik Eriksson, Moa Eriksson, Walking Without Effort (). Torbjörn Hallgren, Annica Henriksson, Årets mesta Harry Nilsson – utan Erik Hjortek, Robert Lagerström, kepsen, förstås – och åtminstone Per Lundberg G.B., Thomas Nilson, hittills bästa album. Isac Nordgren, Niklas Simonsson, 2. Calvin Johnson – Empty Cot in the Bunkhouse (låt). Magnus Sjöberg, Mathias Skeppstedt, Ren scenmagi från indiepopens Johnny Cash på Henrik Strömberg, Christian Thunarf, Perfect from Now On-festivalen i Malmö. Patrik Wirén 3. Saved! (film). Förra årets bästa high school-komedi får Groove görs i samarbete med: äntligen svensk biopremiär. 4. Big Star (band). Tillsammans med t.A.T.u. 2000-talets mest efterlängtade återförening. Nya studioalbumet, In Space, släpps i september. Precis vad världens pop- nördar väntat på – och fruktat – i 30 år. 5. Noël Coward (sångare/låtskrivare). Levande (inte längre, i och för sig…) rimlexikon, mitt- emellan Karl-Gerhard och Cole Porter. Den första bärbara kassettspelaren lanserades av Sony 6. Teenage Fanclub på Accelerator (konsert). 1979. 26 år senare är det dags för den första Walkman- En 15-årig popkarriär sammanfattad i tre ackord. telefonen. Sony Ericsson W800i är liten och orange, och 7. Brainpool – We Aimed to Please: Best of Brainpool, vol 1 innehåller en mobiltelefon, 2 megapixlars kamera, RDS- (album). 1990-talets stilrenaste svenska popband för- radio och framför allt en riktigt rejäl mp3-spelare! tjänar att återupptäckas. 8. Serge Gainsbourg – D’autres Nouvelles Des Étoiles Nu kan du vinna en W800i. Allt du behöver göra är att (DVD). Oantastligt cool, hans förkärlek för uppknäppta maila oss vilken artist du helst skulle vilja se på omslaget skjortbröst till trots. av Groove. Maila förslaget till [email protected]. Bäst för- 9. Dan Penn (soullegend). slag enligt Grooves redaktion vinner. Eventuell vinstskatt Före detta föredetting, aktuell som låtskrivare/produ- betalas av vinnaren. cent på Bobby Purifys Better to Have it. 10. Jim and Jennie and The Pinetops – Rivers Roll On By På www.walkmanphones100.com kan du även rösta fram (album). Årets mesta och bästa – och alldeles säkert världens första globala topplista. enda – bluegrassplatta värd namnet.

2 Groove 7 • 2005 Tracy Chapman David Gray Where You Live. Life In Slow Motion.

CD 175· Släpps 14/9 CD 185· Släpps 14/9

Death Cab For Cutie Eric Clapton Plans. Back Home.

CD 175· CD 179·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 5/10 så länge lagret räcker.

Tim Fite

Räddare från rea- Pär Wickholm Pär backarna …Mauro Scocco, som släpper nya albumet Herr Jimsons äventyr i slutet av september.

Känns det okej att vara på gång med en ny platta igen? – Ja visst! Jag har hållit på med den i ett och ett halvt år, så nu känns det mest nervöst En maskin håller en blodlös inför vad folk ska tycka om den. Det är alltid Brooklyn-bo vid liv. Som i svårt i början att veta vilken sorts platta sin tur använder en annan man ska göra. Beat Hotel var rätt amerikansk med mycket kretsande kring historier. Herr maskin för att ge nytt liv åt Jimsons äventyr är mer engelsk, bygger mer dödförklarad musik. på stämningar. En del av arbetet med låtarna har ju också handlat om att bygga upp dom, hur dom ska låta, hur dom ska arrangeras. Tim Fites Gone Ain’t Gone beskrivs i Sen gick han hem och samplade den folkmusiken men har kryddats med Några kanske inte direkt låter som folk tror pressreleasen som ”musikalisk nekro- bortglömda musik han tyckte borde ylande rockgitarrer och en del knasiga att en Mauro Scocco-låt ska låta. mantik”. Vad det innebär förstår man räddas till ett längre liv – som bestånds- ljud. Som det man hör precis innan ban- En del låter rätt mycket åttiotal. Vad tycker först när Tim Fite inte vill prata om sina delar i hans låtar. Upplagt för licensbråk joplinkandet startar i inledande I Hope du om musiken idag jämfört med då, när du tidigare band. och ändlösa juridiska processer alltså? You’re There. Ett hackigt ljud i bakgrun- slog igenom? – Vi lämnar dom banden i reabackarnas – Jag har inte använt så mycket känd den, som märks på många ställen på – Generellt sett är det svårare idag att hitta begravningsplatser. Vi var dåliga och musik så det var nog inga problem. skivan och som får dominera ljudbilden något som ger en en sån där riktig kick. Jag den här skivan är den första som jag Många blev glada att bli räddade från helt i flera minuter i sista spåret The lyssnar mycket på musik, det finns ju hur mycket musik som helst. Jag köper, kollar upp, brytt mig om, klangbonkadobonk. reabackarna. Mina tidigare bands ski- More You Do. laddar ner från nätet, men det är sällan man Hm. Man får väl anta att det sista vor har hamnat där så jag vet hur det – Det är maskinen som förser mig med hittar något som är så där… wow. Förut kunde ordet betyder ”spela, sampla och produ- känns att bli degraderad till kommersia- blod. Jag föddes utan blod och behöver man ju hitta saker via radion, till exempel, cera ett album”. För det är i alla fall vad lismens underjord. en maskin som ger mig ständiga trans- men sällan numer. Den kommersiella radion Tim Fite har gjort. Men själva arbetet Vad är det du gillar med sampling? fusioner. blev ju inte alls vad folk hoppades. Det fanns med skivan började inte i lägenheten där – Mina fingrar är långsamma och som En maskin som ger artisten blod, en väl en vision om att det skulle finnas nästan han har sin studio. Nej, först gav han musiker måste kopplingen mellan hjär- sampler som ger honom materialet att en kanal för varje smak, men allt blev ju mer sig ut för att samla material. Det hittade nan och händerna vara snabb. Jag kan göra musik av. borde donera och mer likriktat, man kan ju höra samma låt han längst ner i reabackarna. Tim Fite spela keyboards, gitarr och trummor sitt koncept ”The Man Machine” till på nästan alla kanaler samtidigt. Du har skrivit mycket åt andra artister. Är det grävde djupt bland damm och repiga okej, men inte mer än så. Jag samplar Tim Fite. Han förkroppsligar det bättre någon som du verkligen skulle vilja skriva åt? CD-fodral, ner till de skivor man inte för att kunna få fram det jag vill. än fyra tyskar med robotkomplex. – Tidigare kände jag att jag verkligen skulle vill höra och framför allt inte äga. Enda Gone Ain’t Gone är ett collage som Mats Almegård vilja göra något åt Freddie Wadling, men det villkoret var att skivorna bara fick kosta avslöjar att stora delar av det material har jag ju faktiskt gjort nu. Annars vet jag en dollar. som klippts och klistrats kommer från inte… Ulf Lundell, kanske. Det skulle kunna bli rätt intressant… Magnus Sjöberg Känner ni till någon som heter Morrisi? När min brorsa gick i högstadiet och lyss- med i Winnerbäcklåten. De andra ”goa gub- ämnet Halmstad och jag gör det ödesdigra Vännerna: Vem? Mårrisy? Aldrig hört talas nade på The Doors fick han höra att ”Det är barna” hänger på och det hela urartar i en misstaget att dissa Gyllene Tider (jag om. bara du och dina konstiga kompisar som coverbandsorgie: Rolling on the River, Livet menar, jag trodde vi var på samma nivå, att K: Där ser du! Det är bara du och dina kom- vet vilka de där The Doors är!”. Själv fick jag är en fest, Maria går på vägen, Tomas Ledin, snacka skit om Per Gessle är som att snacka pisar som känner till den där Morrisi. Så ni höra något liknande om Pulp. Scorpions, Kräk, Spya. skit om Hitler, alla gör det). Killen fräser åt kan ju sitta där och lyssna på honom och Men det faktum att folk på ens hög- Under tiden sitter jag med ett stelt mig att han minsann beundrar Per Gessles diskutera kommunism i era palestinasjalar! stadieskola (för så där hundra år sen) var leende i soffan och inser att hela gänget otroliga entreprenörskap och fenomenala Efter vårt samtal förstår jag ungefär lika idioter kan man acceptera. Speciellt om förmodligen tycker att jag är värsta snob- låtskrivande. mycket som Josef K i Processen. Jesus, jag man bodde i en småstad där större delen biga musikjournalisten/surfittan. Killen: Har du verkligen inget fint sommar- äger inte ens en palestinasjal! Och jag hade av ens klass aldrig hade varit i Stockholm Min kompis (den förrädaren) sjunger minne till Gyllene Tider? faktiskt inte den blekaste aning om att det och där höjden av mode var att ha på sig en med i låtarna och skrattar åt de glada Moa: Nej. var en kommunistisk handling att ogilla Per joggingdress från Adidas. Men att vuxna pojkarnas upptåg. Själv dricker jag stora K: Så du har inte haft någon rolig sommar Gessle. människor i en storstad är lika fördömande mängder vin och försöker bli så full som då alltså? och ovetande är betydligt svårare att förstå. möjligt. När matrosgossarna äntligen trött- M: Eh… jo. För ett tag sedan var jag i Göteborg nat på sitt gitarrunkande drar vi vidare till K: Så vad lyssnar du på? för att hälsa på en gammal kompis när vi Pusterviksbaren där DJ:en till min lättnad M: Fransk pop, The Similou, Dexy’s, Sil- hamnade på en fest hos ett gäng okända spelar Kelis och Salt-n-Pepa. Kanske finns verbullit. Allt möjligt faktiskt. Morrissey killar. De spelade Lars Winnerbäck i stereon det vettiga människor i Göteborg ändå? såklart. Besök gärna och hade på sig vita v-ringade tröjor. Föga Jag går ut och tar en cigg på det inhäg- K: Morrisi? min blog: anade jag att det kunde bli betydligt värre. nade rökområdet och börjar konversera M: Han spelade i The Smiths. ces-petits-riens.blogspot.com Efter en stund går en av dem iväg och med en streetklädd kille i tjugofemårsål- K: (vänder sig mot sina vänner och frågar) Moa Eriksson hämtar en akustisk gitarr och börjar skråla dern. Det går helt okej tills vi kommer in på Känner ni till någon som heter Morrisi? [email protected]

www.groove.se 5 Nada Surf

Udda listpop

– Hallå, jag såg en peruansk kille på tunnelbanan som spelade Hotel Cali- fornia, berättar Daniel Lorca när vi träf- fas utanför fashionabla Plaza Hotel. Han böjer ner sina dreadlocks mot husfasaden och svalkar sig med vatten från en bevattningskran. Sommaren i New York City är skoningslös. Gary Andersson

När sångaren och gitarristen Matt Caws är den coole rocksnubben i solbrillor Bed känns de inte experimentella, det lare står under bord och mixerbord lyfts och trummisen Ira Elliot anslutit går vi medan Matt är den sansade, ”normale”, håller bandet med om. Istället handlade fram med enkla handgrepp. Men nu är tvärs över gatan in i Central Park för att killen. det om att vara öppna för nya vägar i den det andra saker som är mer i fokus. söka lite svalka i skuggan. En parkbänk Och trion är pratglada och spralliga. kreativa processen. Låtarna har blivit – Nej, nu måste jag till baseball-träning, framför The Pond får duga. De har gjort färdigt sin nya platta The harmonistinna popdängor i samma skola säger Daniel. Nada Surf har funnits i tio år och Weight is a Gift och spelade i Spanien som Weezer, Death Cab For Cutie och – Ja, jag åker ner till Chinatown för att detta är bandets fjärde platta. Kanske veckan innan. Fountains Of Wayne. Jobbet har gjorts äta fisk, förklara Matt och hoppar upp är det några med mig som fortfarande – Plattan har tagit lång tid, förklarar omväxlande i Seattle, New York och San på sin cykel. kommer ihåg deras MTV-hit Popular. De Matt som är mest analyserande. Vi bör- Fransisco. Ira är den ende som verkar tänka på spelade dessutom i Sverige för många år jade spela in innan vi hade färdiga låtar – Vi har en massa kompisar i Seattle så bandaktiviteter. sedan. så vi skrev nya låtar i studion. det var kul och Tiny Telephone-studion i – Jag funderar på att gå till Levis store – Just det, vi spelade i Göteborg på ett – Vi gjorde saker tvärtom ibland för att Kalifornien var inte så stel direkt, menar och fixa ett par byxor så man har nåt att ställe en trappa ner, minns Matt. Vad se vad som hände, förklarar Ira. Vi puss- Daniel. Den var mer hippieinspirerad ha på sig när vi ska börja turnera. hette det? lade ihop delar som kanske inte passade med en mysig gård där vi softade. Gary Andersson Underground. Ja, det var en kul spelning. ihop, på detta sätt började låtar födas av – Ja, vi lånade ett hus av en kompis och – Just det! sig själva. hade det superskönt i en månad. Ira är en impulsiv och långsmal slack- Men lyssnar man på smäckra popse- Annars arbetar de mycket i Daniels er som gärna berättar med gester, Daniel renader som Always Love eller Concrete stora lägenhet i Williamsburg där högta-

Jag är en musik-junkie Jag är beroende, och det blir inte bättre i kanske en dag – två om jag har mycket att med mina Alice In Chains-plattor, jag har det där bandet som gör alla andra kvällar med åren. Jag trodde verkligen att jag göra. Men sen skriker tarmen efter nytt. En inte direkt letat”. värt det, att stå där med det där urfåniga skulle lugna ner mig, att jag skulle sluta bry ny Melvins-samling, och dessutom med Och jag blev med en gång så avundsjuk. leendet och bara skaka på huvudet för att mig. Men jag letar mer, jag är mer fanatisk, bara gamla demos, håller väl i ungefär 15 Tänk att kunna vara så nöjd, att inte stän- det är såååå bra, så rätt och för att det gör jag är en större snobb och kickarna måste minuter, sen har jag tråkigt. Men den ser ju digt leta, att inte ständigt vara så missnöjd, mig sååå lycklig, det är ju inte min grej… hela tiderna bli större och starkare. snygg ut i samlingen. ständigt på jakt. Jag skulle också vilja vara Äh, var faan säger jag. Det är ju det som Eftersom jag under helgen, för andra Min senaste kick var när en kompis i nöjd med det jag har. Och detta händer varje är jag. Alla andra har ju fel. gången det här året, flyttat är jag smärt- New York skickade två EP’s med ett band gång jag flyttar, och varje gång så är jag Jag menar, hur kan man vara nöjd med samt medveten om att jag äger alldeles som heter The Morning After Girls. Jag hade riktigt nära att slänga alla skivor och bara ge Alice In Chains? Det går ju bara inte. Inte för mycket skivor. Och ändå har jag svårare aldrig hört talas om dem, och de vara riktigt upp, börja samla frimärken eller nåt, kanske så länge Amusement Parks On Fire sitter i än någonsin att hitta något jag vill lyssna roliga. Ungefär som om Brian Jonestown börja jobba Volvo, kanske skaffa hund. sitt sovrum och väntar på att jag ska hitta på. Det tar evigheter för mig att stå och Massacre skulle spela Ride-covers. Så roliga Och tro mig jag har försökt. Jag har honom. stirra på min musik, med huvudet på sned, var de. köpt nya Kent, försökt vara nöjd med det, läsandes på ryggarna, skummandes, funde- Sen hittade jag ett band som hette intalat mig själv att det är allt jag behöver. rande och dömande. Ingenting duger. Jag Amusement Parks On Fire som var riktigt, Att springa och leta sjutumsvinyler med måste ha nytt, och helst något jag aldrig riktigt bra. Och den kicken lever jag på än. nya okända förmågor är ju egentligen för hört förut, allra helst något jag inte ens En ensam kille som suttit i sitt sovrum och tonåringar. Det är ju inget för mig. Att stå hört talas om. Det ska vara obskyrt, det ska gjort en äkta shoegazingplatta som får en i en svettig källare, med alldeles för dålig vara okänt och det skall vara svårt att hitta. att tro att det att det är 1992 igen. ventilation, med alldeles för hög ljudnivå Varför vet jag inte, men så är det. Men hela grejen är ju ändå så löjlig. Jag och med alldeles för lite talang på den lilla, Att White Stripes släpper en ny platta, har en kompis som när jag frågade om han lilla scenen och vänta på att en kväll kom- Mathias Skeppstedt som dessutom råkar vara riktigt bra, håller hört nåt nytt bra, sa: ”Nej, jag är så nöjd mer den där uppenbarelsen att dyka upp, [email protected]

6 Groove 7 • 2005 Några artister och deras The Legends Höga ambitioner i indievärlden

Denna månaden tittar vi närmare på en speciell platta:

Michael Jackson Thriller (Epic, 1982) Ciara: Mitt favoritalbum är Michael Jacksons Thriller. För att han har bidragit mest av alla artister till musiken och tagit artis- teriet till nivåer ingen annan kunnat eller vågat. Timbuktu: Den skiva jag har haft med mig längst som person och lyssnat mest på är Michael Johan Angergård föredrar att spela in alla instrument i studion Jacksons Thriller, jag fick själv. När missionen är att skapa den perfekta popplattan krävs den 1984 och den var så nämligen total kontroll. cool och häftig och det tycker jag fortfarande den är. Det finns låtar som Billie Jean och det går att diskutera så – Förra skivan var en partyskiva. Den Grundidén till nya albumet Public ett kontrollbehov. Ett kontrollbehov klart, men det kan vara världens bästa pro- här gången ville jag göra någonting Radio var ett album helt utan refränger. som till viss del märks i den mörka The duktion någonsin. Var i världen man än sätter på den kommer folk att börja dansa, det finns större och viktigare. Någonting som jag – Jag är trött på refrängpop, men det Smiths- och The Cure-doftande skivan ingen som inte vill höra den låten. inte har hört någon annanstans. Något är lite att sticka kniven i ryggen på mig vars felfrihet faktiskt är slående. atmosfäriskt och känslosamt som sak- själv eftersom första skivan bygger – Jag är jättenöjd med den nya skivan, nas i min egen värld. mycket på just refränger. Den typen av sen får folk tycka precis vad dom vill. Robyn : För Johan Angergård, aka The glad upptempopop behövs också men Vilket är Sveriges mest överskattade res- Det är den fulländade Legends, är popmusik på blodigt allvar. den håller inte i längden. Jag tror att pektive underskattade band? plattan. Varenda låt är så Att ständigt sträva efter att göra den något mindre lättillgängligt kan ge mer – Det mest överskattade bandet är Bear fruktansvärt bra. Den är perfekta popplattan är något av en mis- i slutändan. Men grundidén luckrades Quartet. Det mest underskattade bandet organisk och Michael Jack- son är glad och lycklig över sion men samtidigt inser han att det är upp något eftersom ”storartad musik är Labradorbandet Wan Light. Dom är att sjunga och hans röst omöjligt. är det överordnade målet och då måste fantastisk bra men kanske lite för svåra. är fantastisk. Den är ett mästerverk – Det går inte att göra en perfekt skiva. även egna regler brytas.” Folk gillar det tydligen inte. och man hör att han bara vill sjunga. The Smiths The Queen is Dead är värl- Under arbetet med förra skivan Up Moa Eriksson dens bästa skiva men den är inte perfekt. Against The Legends var det samman- Jag skulle säg att den är 4,9 av 5. lagt nio personer som repade in låtarna Förutom att Johan spelar i egna och framförde dem på scen. Även om bandet The Legends är han dessutom Johan skrev all musik och ensam spela- medlem i Acid House Kings och Club 8. de in den i studion kändes det ändå som Dessutom driver han tillsammans med ett riktigt band. några kompisar det egna skivbolaget Den här gången är det annorlunda. Labrador. Johan spelade först in hela skivan ensam – Att ligga på sitt eget skivbolag är en innan han började repa in låtarna med jättemotsättning. Det känns konstigt att övriga bandet (som för övrigt består sälja sig själv och det hade så klart varit av helt andra människor jämfört med mer bekvämt att lämna över ansvaret senast). Oviljan att släppa in andra till någon annan. Men samtidigt är ju människor i studion är ytterligare ett Labrador det bästa skivbolaget. led i Johans mission att vilja skapa den Kjell B Persson perfekta skivan. Man anar något av

www.groove.se 7 Wolf Eyes Laakso Laaksos problem är att de alltid ligger steget före. Eller som bandets sångare och låtskri- vare Markus Krunegård uttrycker det – de har hamnat i ”ofas”. När aktuella My Gods släpp- Kontrollerat kaos tes den 21 augusti fanns 15 nya låtar redan på

repertoaren sedan ett år tillbaka. Doug Coombe

Med sin halvt utsuddade Norrköpings- dialekt låter Markus Krunegård inte alls som man kan förvänta sig. En del av Laaksos karaktäristiska musik är just Markus udda engelska uttal med brytning på finska, vilket naturligtvis påverkats av hans finska påbrå. – Jag tycker själv att jag har det mest korrekta engelska uttalet i världen. Men brytningen är helt omedveten. Det skulle kännas fel att sjunga på någon tillgjord cockney-dialekt. Till detta kan tilläggas att Laakso faktiskt ska släppa en skiva helt på finska – dock endast i Finland. – Vi gjorde en spelning med bara finska låtar i Stockholm, men det ansågs nog vara lite ”roligt”. Låtarna innehåller skamlösa allsångsrefränger så vi lät förmodligen som Finlands svar på Robert Broberg.

Musik behöver inte byggas av glädje. Ohämmade primalskrik, militär disciplin och oväsen går minst lika bra. Efter att ha fått indiepubliken att kippa efter andan är Wolf Eyes nästa mål att Debutplattan I Miss You, I’m Pregnant hitta vägen till hårdrockarnas hjärtan. släpptes 2003 och blev belyst som ett nytt svenskt indie-hopp. Materialet på förstlings- verket spretar åt många håll och fick recen- senter runt om i landet att tappa huvudet Vad är det som får människor att frivil- Sonic Youth två månader i USA förra dra paralleller till konstvärlden och i försök att hitta lämpliga kategoriseringar. ligt utsätta sig för ett massivt oväsen sommaren och har blivit goda vänner. ingen skulle bli särskilt förvånad om På uppföljaren låter Laakso fortfarande som utan vare sig melodi eller rytm? Jag tror De gjorde en bra konsert, inflikar bandet recenserades på kultursidorna Laakso, men något har hänt. att frågeställningen dök upp i mitt huvud jag. istället för nöjet. På en spelning i hem- – Om I Miss You, I’m Pregnant var svart är under fjärde låten. På scen står tre ame- – Jag gillade andra halvan, när Mats staden Detroit aktiverade bandets rök- My Gods kolsvart med svart humor. Jag har rikaner och försöker överrösta varandra Gustavsson kom in på scenen. Slutet var maskin brandlarmet som satte igång blivit modigare och bättre som låtskrivare och vi känner varandra bättre som band. På med den ena tinnitusframkallande tonen verkligen kanon. att tjuta hysteriskt. Wolf Eyes fortsatte debuten hade vi samlat på oss låtarna under efter den andra på egenhändigt byggda Även om John slänger ur sig klyschan obehindrat att spela, trots det ihärdiga lång tid, och det är kanske därför den var instrument, nedanför står ett gäng lika om de vackra svenska kvinnorna är de oljudet och brandlarmet blev som ett spretigare. nyfikna som förvirrade svenskar. Snart här killarna fullkomligt ointresserade av extra instrument. Trumpeten är ett inslag som har försvun- känner jag hur ett fascinerat leende spri- rockmyten. Men John är ändå inte helt nöjd med nit i det nya materialet. der sig över mitt ansikte. – Visst, vi gillar att dricka och festa med etiketten ”konstprojekt”. – Den blev en integrerad del av musiken så Vi är några stycken, däribland Kim våra vänner när vi är ute och spelar, men – Vi håller alla på med konst i olika for- man blev less på den. Dessutom övade David Gordon från huvudbandet Sonic Youth, det handlar inte om några överdrifter. mer, målar och så vidare, men det är här aldrig på att blåsa, så det ena gav det andra. som helt enkelt blir glada av Wolf Eyes Hemma är vi beskedliga personer. Två är mycket mer än bara ett konstprojekt. Med en hyllad debutplatta som följesla- gare brukar förväntningarna på uppföljaren offentliga oljudsterapi. Accelerators pro- av oss är gifta och vi är nästan aldrig Vad kommer att hända framöver? bli väldigt höga. gram i övrigt bjuder på ett gäng minnes- på krogen. Dessutom kommer jag från – Vi kommer att fortsätta som tidigare. – Det är roligt när folk uppskattar musiken värda konserter fyllda med gitarrpop, en militärfamilj och är uppvuxen med Vi har turnerat hårt under en lång tid och sätter sig in i den. Men det finns journa- singer/ och annat trevligt, en viss disciplin. Även när vi repar är vi och tar en kort paus innan vi sätter lister som beter sig som någon sorts popvari- men ingenting kan konkurrera med den grymt disciplinerade. igång igen. Nästa steg är att ge ut en ant av Janne Josefsson och försöker sätta dit här totala galenskapen. Wolf Eyes startade som ett solopro- platta på Relapse, vi vill spela för mer en så att man säger emot sig själv. Då känns Några dagar efter konserten ringer jekt för Nate Young för nio år sedan hårdrockare. Det är där dom verkliga det som man är med i Dolda kameran. jag upp John Olson på mobilen. Han tar men har med tiden utökats till en trio galningarna finns numera så det är en Christian Thunarf en paus från skrotlyften på gymmet och där även Aaron Dilloway ingår. Det är scen vi är nyfikna på. säger att han är nöjd med spelningen. med fjolårets Burned Mind som gänget Patrik Wirén - Det var kul att vara i Sverige, det är ett fått sitt genombrott i alternativa kret- grymt land. Dessutom turnerade vi med sar. Med sina abstrakta ljudkollage och okonventionella hållning är det lätt att

8 Groove 7 • 2005 Årets musikalhändelse! Missa inte musiken, stjärnorna och det sceniska fyrverkeriet i en het version av världens mest älskade opera!

GARN A HALL ANNA-MARI

KARL DYALL

BURLIN MIRJA

GMAR ROBIN STE

PREMIÄR 30/9, Stora Scen AV Rikard Bergqvist efter Georges Bizets CARMEN MUSIK Georges Bizet REGI Rikard Bergqvist MUSIKARRANGEMANG Jan Radesjö KAPELLMÄSTARE Rickard Åström SCENOGRAFI & KOSTYM Tomas Sjöstedt KOREOGRAFI Roger Lybeck/Ulf Evrén LJUS Joakim Brink LJUD Tom Saetre DRAMATURG Nadja Gabay MASK Elisabeth Wigander MEDVERKANDE Anna-Maria Hallgarn, Karl Dyall, Robin Stegmar, Mirja Burlin, Marie Delleskog, Miguel-Angel Fernandez, Michael Jansson, Martyna Lisowska, Lisette Pagler, Anna Werner, Anders Wängdahl MUSIKER Michael Andersson, Johan Borgström, Jonas Lundberg, Matz Nilsson, Erik Weissglas, Rickard Åström

Biljetter 031 61 50 50 www.stadsteatern.goteborg.se Firefox AK

Första gången jag hörde låten Whats That Sound fann jag mig direkt funderandes på vilken Throwing Muses-avfällings nya projekt det kunde tänkas vara. Det visar sig snabbt att det inte hade någon som helst koppling och att personen bakom Firefox Ak istället jobbar på Kafé String och pluggar till lärare. Andrea Kellerman (därav AK i namnet kan tänkas) gör tillsammans med sovrums- producenten Viktor Ginner programmerad lättviktssyntpop där kopplingarna till mina jämförelser är väldigt vaga. Hon svarar också undvikande på mina referensförslag och beskriver istället Firefox Ak som ”väldigt melodiös elektronisk pop”. Men spannet på den släppta EP:n What’s That Sound är ändå bredare än så, där i alla fall andra spåret sticker ut som en betydligt kärvare elektro- nisk danslåt. – Det blir ju väldigt lätt väldigt melodiöst. Jag har medvetet tänkt att göra det lite hårdare. Hellsongs För jag spelade först akustiskt själv men då blev det så himla… vad ska jag säga, gulligt En cover på en Iron Maiden-låt av Swan Wanna Be Somebody, Iron Maidens Run och fint. satte Kalle Karlsson från Göteborg på to the Hills eller Judas Priests Breaking – Det blir lätt lite tråkigt när det är för fint. I rätt spår. Där och då föddes idén till ban- the Law innan Hellsongs bildades. alla fall live. Det är ju ändå det det handlar om: att det ska vara jävligt kul att spela live. det Hellsongs, en trio som spelar lounge – Det är en fördel. Hon har ingen bild i Jag har absolut ingenting emot att se akus- metal, det vill säga klassiska hårdrockslå- huvudet om hur det låter när jag spelar tiska livespelningar men att göra det själv är tar i loungetappning. upp till exempel Jump på min tolvsträng- inte lika kul. Man blir ju också så himla lätt Ett år senare har han, sångerskan ade gitarr. Men när en Hellsongs-låt sit- klassad i den där kvinnliga singer/songwri- Harriet Ohlsson och klaviaturspelaren ter händer det att vi lyssnar på originalet ter-klassen. Och, det känns ju också lite Johan Bringhed en maxi-CD, liverutin tillsammans. tråkigt. och en repertoar på ett tiotal låtar i ryg- När en hårdrocksklassiker blir en Än så länge spelar Andrea Kellerman fort- gen. Hellsongs-låt jobbar alla tre med de farande tillsammans med ett backtrack men – För att vi ska ta med en låt finns en del ackord Kalle Karlsson visar upp. Johan visst är det möjligt att det kommer att finnas ett band så småningom. kriterier. Jag måste gilla den och hört Bringhed kommer med sina förslag och Hon är också inblandad i det numera den innan. Därför är tips lite luriga. Det ändringar och Harriet Ohlsson med sina. isade projektet Las Puertas tillsammans med måste också vara något som jag känner Att lyssna på Hellsongs är som att maken Rasmus Kellerman, mannen med lug- kan göras om på ett helt annat sätt, säger lyssna på hårdrock genom ett tjockt filter gen bakom Araki och Tiger Lou, där hon i alla Hellsongs grundare och gitarrist Kalle av ull. Harriets sånginsatser präglas även fall får chansen att vara riktigt hård. Karlsson. starkt av hennes intresse för världsmusik. Fullängdsskivan kommer också den att – Metallica har visat sig vara absolut svå- Ibland kan sångmelodierna på verserna spelas in i Viktors etta någon gång under rast att få till en låt med. Jag har funderat till och med ligga långt ifrån originalet. hösten även om låtarna just nu inte är riktigt på en massa olika men inte fått någon Refrängerna är heligare. färdiga. – Men det är lugnt, säger hon. Dom är alla väl- känsla för det. – Där är det lite känsligare att ändra digt mycket på gång. Jag har hållit på med så Krasst sett är det bara Kalle Karlsson på rent melodiskt. Men vår tolkning av många projekt i så många år men nu känns i bandet som har lyssnat aktivt på hård- Alice Coopers Schools Out är helt klart foto Hellsongs: Sophia Sånglöf det verkligen som jag hittat rätt. rock. Harriet Ohlsson hade inte ens hört den mest radikala förändringen. foto Nervous Nellie: Malcolm Fallenius Fredrik Eriksson låtar som Van Halens Jump, W.A.S.P.s I Torbjörn Hallgren foto Shooting John: Per Crépin

10 Groove 7 • 2005 Seven Feet Four

Skam den som ger sig. När Seven Feet Från början var det tänkt att EP:n Four hörde att favoriterna …And You skulle få en uppföljare redan under hös- Will Know Us By The Trail Of Dead var ten, men det har kommit av sig en aning på ingång till Sverige i vintras tjatade de och i dagsläget är det ingen som vet när till sig uppgiften att agera uppvärmare. vi får höra mer av deras -doftan- – Det är ett stort projekt med band på de rock. Spelningar har dock bokats i den nivån, berättar basisten Ola Lind- Norge i november, där intresset för ban- gren. Det tog två månader innan något det – som är ruggigt bra live – är större hände, men en vecka innan konserterna än på hemmaplan. I övrigt är ett par av fick vi besked om att vi kunde vara för- medlemmarna upptagna med att lämna band. hemstaden Västerås. Och visst borde kvartetten kunna – Nu har vår sångare Isak flyttat till frälsa en större publik med sitt ener- Uppsala och vår trummis drar snart till gistinna gitarrmangel. På senaste släppet, Stockholm. Det betyder att vi inte kan EP:n Killing is Easy, ryms dessutom anty- vara lika spontana, men det ska nog gå dan till en större bredd och dynamik som bra ändå. Vi kommer att ta det lite lugnt imponerar. Titelspåret är till exempel en till en början nu under hösten, låta folk melankolisk popdänga som bådar gott komma igång på sina nya orter och inför framtiden. samla energi. Ola medger att gruppen mognat Du har inga planer på att också flytta? sedan fullängdaren Departure/Arrival, – Nej, vi andra blir kvar i Västerås. Visst, som ännu så länge är deras enda släpp i folk är uttråkade och många flyttar häri- det stora formatet sedan starten vid års- från, men för mig gör det ingen större skiftet 1999/2000. skillnad var jag bor. Det blir ändå samma – Ljudmässigt är den nya plattan lite min- sak efter ett tag. dre stökig. Vi ville testa något annorlunda. Patrik Wirén

Nervous Nellie

– Vi blev lovade skivkontrakt och spelningar i USA, men när vi väl hamnade där så blev det ingenting. Henrik Johnson, sångare och gitarrist i Stockholms-kvartetten Nervous Nellie har gått den hårda vägen när han har fått lära sig hur musikbranschen fungerar. Nu är han lite visare och vet att ett band aldrig ska sluta upp med att vara sin egen drivkraft, att inte tro för mycket på andra människor när de lovar att fixa guld och gröna skogar. – Fast det är klart att man behöver stöd från andra, säger han. Nervous Nellie spelar avig rock som verkar passa ihop med de annorlunda händelser som tycks dras till dem. Som när de var med i en musiktävling, blev tvåa men ändå ham- nade i den stora finalen i Tyskland eftersom bandet som egentligen hade vunnit råkade ut för en trafikolycka. Till råga på allt vann Nervous Nellie den stora finalen i Tyskland och fick följa med på Vans Warped Tour genom Staterna. – Det var skumt. Som en liten saga, säger Henrik som dock inte tycker att turnén var en Shooting John direkt succé rent åskådarmässigt. – Det var mest andra band som kollade. Publi- På grund av inspirationen från USA och – Ändå har vi kvar den klassiska röda tråden, ken bestod mest av medelklassamerikaner i främst country har Shooting John fått vänja eller ska vi säga ett ordnat kaos, skrattar dyra shorts, dom gillade inte oss. sig vid att hamna i altcountryfacket. Peder i ett uppräknande av klichéer. Jag såg att ni även har spelat i Vitryssland. – Det känns så slentrianmässigt. Men det är För att skilja sig från mängden siktar Hur kommer det sig? nog lätt att stoppa oss i det facket om man Shooting John på att göra musik som ska vara Henrik börjar på en mening varpå han inte har orienterat sig i vår musik, säger skå- lättillgänglig utan att bli tråkig. snabbt börjar gapskratta. ningarna Tobias Ydestrandh (gitarr och banjo) – Vi är ett av få band i Sverige som har bra – Ja, du hör ju hur det låter, får han till sist och Peder Gravlund (sång) i Shooting John. melodier utan att det blir kommersiellt, fram och säger att det finns ett växande I fyra år har den Helsingborgs-stationerade menar Tobias. musikintresse i de forna öststaterna. sextetten dedikerat sig åt att skriva stillsam Både han och Peder uttrycker ett missnöje – Kidsen har fortfarande Nirvana-tröjor. Dom countrymusik med melodierna i centrum. mot radio och hitlistor. har liksom inte kommit längre, men dom öser Under våren och sommaren har de släppt – Det kommer så mycket skitmusik just nu som fan. två singlar och i september kan de räkna sig som bara ska sälja för stunden. Vår musik En episod ägde rum i just Vitryssland, då som fullängdsdebutanter då Moodswings når håller längre än en månad. Hellre en liten, arrangörerna rådde bandet att ställa sin bil skivdiskarna. trogen lyssnarkrets än en kort hype. vid hotellet eftersom den stod säkrare från – Det är en kanonplatta om man jämför med Att åldersskillnaden i bandet är ganska skinheads. andra band i samma genre, hävdar Tobias. stor, medlemmarna är mellan 21-28 år gamla, – Vi gav med oss till sist och åkte till hotel- – Scenen behöver en nyinjektion. Nu är det eller att de är utspridda i Malmö, Lund och let, säger Henrik. När vi kom tillbaka hade bara fokus på några få band, säger Peder. Helsingborg är inget som stör. Peder och omkring 30 skinnbulor varit vid lokalen och Titeln Moodswings syftar på den bland- Tobias är visserligen äldst, även om de enligt spöat dom andra banden som skulle spela. ning av känslor som präglar skivan. Som ett egen utsago känner sig yngre. Med denna historik är det tur att Nervous soundtrack för regniga höstdagar är den en – Men när vi är över 30 blir vi väl countrygub- Nellie inte alls verkar vara nervösa inför fram- Whiskeytown-doftande blandning av glädje bar. tiden. och vemod. Christian Thunarf Mikael Barani

www.groove.se 11 NEW SINGLE RELEASED 051005 2 X CD, DVD & Downloads Taken from the forthcoming album ”Playing The Angel” www.depechemode.com www.mute.com Mew

Unikt abstrakt tänkande

De senaste åren har Danmark levererat en rad nya band som från klarblå himmel. Junior Senior, Superheroes och Tiger Tunes har fallit på mångas läppar. – Morfar sa till mig att om du vill underhålla någon på en fest, horns (, ) strandbe- enligt andra. Mews ståndpunkt hamnar låt dom prata om sig själva, berättar Mews gitarrist Bo Madsen. nägna studio i Venice Beach, Kalifornien, någonstans mitt emellan. De växte upp Då är det på tiden att Groove underhåller Mew. och inte ens då var de färdiga. Bara gitarr- med vänstergrundade åsikter och är sin ljudet tog tio dagar att skruva fram. politiska bana trogna. Om tillfälle dyker Bo Madsen befinner sig i , hans säregen än sin föregångare. En lyssning – En bra grund ger ett bra ljud, och när upp spelar de gärna på diverse stöd- eller tillfälliga tak över huvudet innan han innebär en omvälvande upplevelse där du arbetar med människor som vet vad protestgalor. Men det gör dem inte nöd- återvänder till Köpenhamn. Bandets man lätt kan gå vilse mellan lekfulla Yes- dom håller på med blir skivan 20-25 pro- vändigtvis till ett politiskt band. Enligt övriga tre medlemmar har tagit semester, körer, progressiv pop och matematiska cent bättre än vad den skulle bli annars. Bo skulle ett politiskt Mew resultera i en men Bo störs inte av att sitta i London rytmmönster. Bo berättar hur tagen han blev av musikalisk motsvarighet till någon soci- och prata om sin musik. Han berättar Musiken, den talar för sig själv, men Korns Untouchables, som fick stor upp- alrealistisk Mike Leigh-film. lyriskt om hur bra han trivs där, med en Mew är ett på flera plan unikt band. Nam- märksamhet för sin rekordtunga produk- – Att vara politisk är viktigt, men det är lummig trädgård dit alla möjliga djurar- net har olika betydelser, bland annat att tion. Men att Mew valt att arbeta med inte primärt för oss att använda bandet ter tittar in på besök. sprida sina vingar, och låtarna heter Savi- Michael Beinhorn har inte något med som ett politiskt medium. Vi blandar Mews internationella genombrott var ours of the Jazz Ballet (Fear Me, Decem- slappsträngad metal att göra. bara in politik i några låtar. ett faktum 2003 med Frengers, en skiva ber), The Zookeeper’s Boy, Chinaberry – Vi ville ge vår musik en ordentlig kropp Mews största inspiration kommer fylld med melankolisk, känslosam pop. Tree och Apocalypso. Men även om det och tillföra mer luft i musiken. Ju mer istället via inbyggd automatik. Nu, i mitten av september, kommer Mew unika är fullkomligt medvetet och uträk- luft, desto större kraft direkt mot krop- – Det är vår bakgrund i mörka Norden och and the Glasshanded Kite och skakar om nat är det inte på något sätt konstlat. pen. Vi ville inte att det skulle låta fjolligt, våra personligheter som avgör hur vi låter. tidigare intryck. En skapelse som med – Om en låt är unik, varför då inte ge utan låta musiken gå den fysiska vägen. Varför tror du att Danmark har blivit inledande instrumentalnumret Circuitry den en unik titel? En klichéartad låttitel Bandets medlemmar är väl samman- större som musikexport? of the Wolf till en början kan avskräcka som använts av många band förut väcker svetsade sedan sex års ålder. De avläser var- – Många band har gjort succé i Eng- även det mörkaste popsnöre. ingen nyfikenhet. Och texternas intryck andra och vet när någon vill lämnas i fred. land och andra länder, vilket har hjälpt – Jag gillar skivor som inleds med en försvagas om du försöker förklara dom. – Vi har alla samma smak och varje per- dom andra banden framåt. Kvaliteten instrumental låt, och framförallt en låt Vi låter istället abstrakt tänkande och son fyller en plats. Någon vet alltid hur på musiken har blivit bättre, eftersom som framkallar reaktioner. Lite ”what känslor styra. ett problem kan lösas, så vi är ett väldigt många vågar leta efter ett eget sound. the hell is this”. Ett väl genomarbetat album är dock bra arbetskollektiv. Och ett unikt sound, det är verkligen På alla sätt är Mew and the Glass- inget som trollas fram över en natt. Mew Politik och musik: en utmärkt kom- något Mew har åstadkommit. handed Kite hårdare, svårare och mer spenderade fem månader i Michael Bein- bination enligt vissa, en glädjedödare Christian Thunarf

www.groove.se 13 Kompakt

På besök i

Berlin har ett, Frankfurt ett annat. Självklart Detroit. Köln likaså. Det handlar om ett säreget techno- DJ Koze ovan. sound. Wolfgang Woigt vänster.

– Man brukar säga att om man lyfter på Den minimala, melodiösa och relativt locket till en gatbrunn så klättrar en DJ lättillgängliga technon blev Kompakts upp. och därmed Kölns kännetecken. Inte för

Marcel Janovsky borde veta vad han Mats Almegård att det inte produceras hård och kom- talar om. Han är född och uppvuxen i promisslös techno här också, men ändå. Köln och har inga som helst planer på Musiken blev inte lika mörk och hård att flytta. Han är dessutom DJ, producent som den som ekade i källarvalven i Tresor och innehavare av skivbolaget Treibstoff umgås med vännerna. Men det är klart. Som vanligt i Köln alltså. Technolegen- i Berlin eller på Dorian Grey i Frankfurt. – ett av många små oberoende technobo- Ju senare det blir, desto mindre chans är daren Wolfgang Voigt är upptagen, men Ett av Kompakts stora släpp under lag i Köln. det att komma in på en packad klubb, han kan slänga in en intervju mellan två hösten är hamburgbon DJ Kozes efter- Med drygt en miljon invånare är Köln som exempelvis legendariska Studio 672. affärsmöten. längtade album Kosi Comes Around som Tysklands fjärde största stad. Självklart Köln är historiskt sett en kreativ stad. – Jag producerar nästan ingenting längre. blandar hårt och mjukt, bombastiskt och kan den inte konkurrera med Berlin om Tyskarna ser den själva som landets med- Det finns ingen tid. Företaget suger upp minimalt. Skivan är ett bra exempel på var det finns mest klubbar och till vilken iestad nummer ett och det har den varit all tid och det är roligt. Men nu har vi Kompakts vilja att blanda stilar. DJ Koze, stad flest stjärn-DJ:s bokas. Men att sta- under hela efterkrigstiden. Här finns TV- börjat bygga en studio här i huset så då eller Stefan Kozalla som han egentligen den formligen kokar av bra technomusik och radiostationer, tidningsredaktioner kanske jag kan få lite tid över att produ- heter, är också trött på allvaret. är ett faktum som inte ens den mest arro- och bokförlag. Och en jäkla massa spän- cera musik igen, säger han och ser läng- – Elektronisk musik har ofta ingen humor. ganta berlinbo kan ta ifrån kölnborna. nande och intressanta technobolag. Nyss tansfull ut. Vad då, har datorer inga känslor kanske? – Det enda som är trist är väl att det nämnda Treibstoff är bara ett i mängden: Kompakt har gjort sig kända för att Jag vill låta mina datorer ha skoj och jag ibland känns jobbigt att behöva välja Areal, Traum, Boxer och Trapez… Listan inte vara rädda för att krydda den mini- själv behöver ha det också. Därför kallar mellan tre toppenspelningar samma kan göras oändlig. Men det finns givetvis malistiska technon med influenser från jag mina låtar saker som Barock am Ring kväll, suckar Marcel. ett som sticker ut mest av alla. Vi pratar pop och rock. Det är också en del av istället för något överspänt som Reflec- Eller hur. Grymt oturligt att behöva om flaggskeppet Kompakt. deras storhet. Wolfgang Voigt känner sig tions eller Phase One. sitta och fundera över något så hemskt Kompakt är först och främst ett skiv- skyldig till en del. Med en sån inställning är det inte som vilken kanonklubb man ska gå till. bolag med olika underetiketter. Men – På åttiotalet var jag inne på pop; ABC, konstigt att Kosi Comes Around är en av Fast i Kölns fall handlar det inte så myck- Kompakt är också distributörer och Scritti Politti och Pet Shop Boys regerade de roligare technoskivorna i år, inte heller et om klubbar. Den mesta dansmusiken i samtidigt är det namnet på en ytterst väl- min värld. Sen kom acid, techno och den att DJ Koze valts till årets DJ flera år i rad Köln spelas nämligen på små pubar och sorterad skivaffär. En gång i tiden var det raka bastrumman. Det förändrade allt i tyska tidningen Spex (som för övrigt har barer. Det är så de flesta i Köln föredrar också så det började. Då under namnet och länge lyssnade jag bara på det. När redaktionen i… just det: Köln). att umgås: grym techno av en lika grym Delerium. Den ägdes av tre kompisar allt fick sjunka in, insåg jag att det var en Mats Almegård DJ, men på lagom nivå så att man kan som råkade vara producenter och DJ:s. bra idé att blanda alltihop.

14 Groove 7 • 2005

Sean Paul Håller lågan levande

Tredje albumet. Färdigställt tre år efter föregångaren. Produ- cerat i tredje världen. Dancehallmannen Sean Paul återvänder med triss i treor och en högt hållen jamaicansk flagga.

”My main aim is to maintain”, sjunger Trots att det tagit lite tid har Sean Paul Trinity pumpas ut ur högtalarna. Dance- sjöng om vad som händer på gatan och Sean Paul i titelspåret till nya skivan The kunnat jobba utan press. hallstjärnan själv håller hov i ställets bio- i unga människors liv. Min generation. Trinity. Dancehallreggaens största stjärna – Jag känner faktiskt ingen press längre, grafdel (med leopardmönstrad heltäck- Det var verkligen magnetiserande. verkar fast besluten om att upprätthålla säger han och tittar rakt ut i det totalvita ningsmatta – vi är ju ändå i Soho). Han Sean Paul Henriques föddes 1977 i äkthet. Att vara trogen sig själv. Trogen hotellrummet på Berners Street i centrala presenterar låtarna på skivan, berättar Kingston, Jamaica, och kom till skillnad dancehallmusiken. Och trogen Jamaica. London. Däremot kände jag press när lite vad de handlar om och bjuder till och från många andra dancehall-DJ:s från Trots en uppsjö av erbjudanden från jag växte upp. När man var tvungen att med de inbjudna gästerna på några dans- ordnade medelklassförhållanden. Innan amerikanska producentkändisar har Sean lämna in skoluppgifter som man inte fat- steg. Efter provlyssningen och en kort musiken tog överhanden var han en Paul valt att enbart jobba med jamaican- tade någonting av. Och att vara tvungen fotosession försvinner kvällens huvud- lovande vattenpolospelare. ska producenter den här gången. att simma 8 000 meter varje dag. Och person raskt ut i Londonnatten. – Förra hösten fick jag faktiskt chansen – Alla tyckte att jag måste ta in stora stjär- att försöka få ihop det med den där En dansk journalist och jag själv blir att hoppa i simbassängen igen och träna nor att jobba med, säger Sean Paul. Men tjejen. Det var press, mannen. Och det medbjudna till en klubb av två brittiska med vårt landslag i vattenpolo i sex veck- till slut kände jag att jag var tvungen att ta var pressande att försöka få in en fot i musikbranschmänniskor. Stället heter or, berättar han. Tränaren är samma som ett steg tillbaka. Jag själv anses ju vara en musikbranschen på Jamaica. Men jag har The Grouch och ligger alldeles i närheten. jag hade när jag var yngre. Han kommer stor personlighet tack vare alla skivor jag redan lyckats med det, och jag har lyckats Väl där visar sig det sig att The Grouch från Ungern där dom spelar mycket vat- sålt, så varför inte ge mindre kända pro- i resten av världen också. Så nu går min inte är en klubb som i ”rockklubb” eller tenpolo. Så nu bjöd vi in lag från Bar- ducenter och artister från Jamaica chan- energi bara åt till att göra bra musik. ”reggaeklubb” utan en klubb bados, Kuba, Trinidad och hans hemland sen att vara med på min skiva? För det är En del av Sean Pauls energi i betydelsen ”gammal Ungern. Jag var med i turneringen för personer som inspirerar mig varje dag. går också åt till festan- hederlig engelsk med- Jamaica och vi kom tvåa. Bara Ungern På plattan gästsjunger bland andra de och ”the ladies”. lemsklubb”. Jag är slog oss. Wayne Marshall och Tamy Chin och Åtminstone om man dock i rätt sällskap Men, fokus hamnade som sagt till slut producenter som Don Corleone och får tro hans låttex- och blir insläppt på musiken och Sean Pauls debutalbum Renaissance Crew har suttit i studion. ter. I svettiga för- till den knäpp- Stage One släpptes 1999 på reggaebola- Och om valet av samarbetspartners är stasingeln We Be tysta pianobaren. get VP Records. Bland låtarna på först- troget Jamaica, så är musiken på The Tri- Burnin’ beskrivs Ett stelt ställe, lingsverket märks bland annat Hot Gal nity minst lika lojal. Det handlar nästan en evigt brinnan- men servicen är Today, en duett med Mr Vegas som blev genomgående om renodlad dancehall. de partylåga. I lika utmärkt och barper- en mindre hit även utanför hemlandet. – Det kommer alltid att finnas möjlighe- heta Ever Blazin’ är sonalen ställer fram nya Det stora genombrotten inleddes dock ter för mig att experimentera med andra det kärleken till den öl på bordet innan man ens med singeln Gimme the Light från 2002, Se stilar, säger han. Men jag vill att mitt där speciella tjejen som an & Daniel druckit upp den förra. Übermän- och när sedan Dutty Rock, med ytterli- album ska representera mig själv, min aldrig kan slockna. niskorna från ”branschen” står för notan gare hits som Get Busy och Like Glue, kultur och mitt land. Jag vill inte föränd- Men, det finns också en sorgsnare och allt verkar vara ”oh, lovely, lovely”. släpptes lös senare samma år var fram- ra för mycket. Jag flirtar ju med hiphop- sida av The Trinity. Låten Never Gonna Borta i baren hänger lite otippat Så ska gången total. grejen en del, men det känns naturligt för Be the Same skrevs efter att vännen Dad- det låta-gubben Peter Harrysson (”med- den ligger ju så nära dancehallen. digon blivit ihjälskjuten på gatan i Kings- lem på The Grouch sedan tio år!”) och nu är det förstås inte bara Sean Paul Efter succén med förra albumet Dutty ton. är minst sagt på kanelen. Han visar sig som haft medgång de senaste åren. Hela Rock kan förstås Sean Paul göra precis – Det är så mycket våld på Jamaica, vara i London för att spela in ett avsnitt den globala reggae- och dancehallscenen som han vill. Sex miljoner sålda exem- suckar Sean Paul. Daddigon var med och av Packat och klart och verkar åtmins- har flyt, och är kanske större än någon- plar har inte bara gett honom möjlighe- startade Dutty Cup Crew, och hjälpte tone kunna leva upp till första delen av sin. Men det finns också smolk i reggae- ten att hjälpa fram jamaicanska musiker mig att starta min karriär. Dessutom för- programnamnet. bägaren. Debatten kring en del jamai- och sprida öns musik. lorade jag en faster i samma veva. Så den canska artisters, lika idiotiska som djupt – Jag försöker hjälpa folk längs vägkan- låten handlar om saknaden efter dom sent nästa eftermiddag är det inte bara kulturellt rotade, homofobi har återigen ten varje dag. När orkanen Ivan kom som lämnat oss. Den är ett löfte om att undertecknad som är sliten. Sean Paul hamnat i mediernas blickfång. Förra och förstörde skolor och sjukhus var jag hålla elden levande så att vi aldrig glöm- sitter i en svit på ultratrendiga Sanderson året ville brittiska gayaktivister få Beenie tvungen att ge något tillbaka. Vi är ett mer dom. Hotel och har mörka ringar runt ögo- Man åtalad för att några av hans texter land i tredje världen och att slås tillbaka nen. Han är enkelt klädd (jeans och svart anses glorifiera våld mot homosexuella. av en naturkatastrof är galet förödande. ungefär ett dygn innan intervjun är pikétröja) och söker sällan ögonkontakt. Och nu senast fick Sizzla ställa in hela sin Jag skänkte nog pengar till fem skolor det lyssningsfest på flotta The Rex Bar i Händerna är ständigt upptagna med att Europaturné på grund av protester mot och till ett eller två barnsjukhus. Jag är Soho. I taket i den dunkla lokalen hänger fingra på ett stort halssmycke med ini- hans homofobiska texter. Trots att Sean glad och stolt över att kunna hjälpa till. kristallkronor och lite varstans på väg- tialerna ”SP”. Han berättar om när han Paul i sammanhanget ses som rätt rums- garna har man satt upp jamaicanska flag- upptäckte dancehall, denna digitala, hip- ren har han själv inte mycket till övers för när the trinity landar på skivdiskarna gor med ”Sean Paul” tryckt i guldtryck. I hopinfluerade utveckling av reggaemusi- homosexuella. i slutet av september är det alltså tre år baren radar personalen upp gratisflaskor ken. – Nä, jag diggar det inte. Jag tycker inte sedan storsäljande Dutty Rock släpptes. av Jamaicas (vad annars?) ölexport Red – Det var enkel musik på något sätt och att det är rätt. Men, alla får leva sitt liv. Stripe medan de tunga rytmerna från The ungdomar som jag fastnade för det. Dom Och när det gäller sex så finns det också

16 Groove 7 • 2005 Anthony Mandler Anthony grejer som mina polare gör med tjejer Jamaica ser förmodligen ut på ett annat ligt. Då går dom upp på scenen och säger Och att det är viktigt för världens som jag inte heller förstår. Saker jag ald- sätt än om konstnären kommer ifrån vissa saker. största reggaeartist att vara trogen Jamai- rig skulle göra. Alla människor har olika Kina. – Och visst har vi ett starkt homofobiskt cas musik och samhälle har vi förstått vid smak, mannen. Han lämnar målarmetaforen och för- samhälle, men jag har aldrig sett en man det här laget. Sean Paul utvecklar sin syn på homo- klarar vidare. på Jamaica som försökt döda en annan – Definitivt, säger Sean Paul. Det är mitt fobidebatten. – Dancehallen är också en musik där man bara för att han är gay. Det är inte hem, min kultur och hela min attityd till – Det är en tunn linje mellan att föro- chockvärdet är viktigt. Det är nästan som alls så. Så jag förstår egentligen inte var- livet. lämpa någon och att uttrycka sig. Du vet, i punkrocken. Så när nya, unga artister för man ska klaga på en musiksort som Daniel Axelsson konsten reflekterar ens egen värld. En försöker göra ett intryck, så försöker bara reflekterar kulturen i vårt samhälle? tavla som är målad av en konstnär från dom göra det på ett så hårt sätt som möj-

www.groove.se 17 Raphael Saadiq

Hårt

arbete Will Blochinger lönar sig

Han behärskar nästan lika många instrument som Prince, är uppfinningsrik som André 3000 och har en

röst i klass med . Ändå är Raphael Saadiq Rick Kwan fortfarande en välbevarad hemlighet i Sverige.

Denna hemlighet delade jag med ett par digt har jag alltid jobbat väldigt hårt och – Jag hade alltid varit en lagspelare, jag Du fyller 40 nästa år. Hur har din musik hundra andra på ett knökfullt Jeriko i hårt arbete lönar sig. gillade verkligen att vara medlem i ett förändrats genom åren? Malmö. Det var en av sommarens hetaste Raphael Saadiq har under åren jobbat band så till en början var det ganska – Jag har blivit funkigare. Musikaliskt dagar och redan innan Saadiq och hans med artister som Mary J. Blige, D’Angelo, skrämmande att köra solo. Pressen var har jag faktiskt varit lillgammal ända sen band äntrat scenen var jag blöt av svett. Snoop Dogg, Kelis, Jill Scott, Mos Def, betydligt större. Men anledningen till att jag var barn. Jag lyssnade alltid på äldre Vid bordet bredvid satt ett gäng brats TLC, , Erykah Badu mitt första soloalbum dröjde så länge var musik och spelade med äldre. Sedan har med champagne på kylning. och The Roots. För att nämna ungefär främst att jag helt enkelt inte hade bråt- jag aldrig varit rädd för att använda Saadiq spelar samtliga instrument på hälften. tom. Jag var redan väldigt harmonisk min kommersiella sida. Många musiker, sina skivor själv och kunde valt vilket av – Jag har mest jobbat med andra artis- och nöjd med mitt liv. Efter Lucy Pearl exempelvis dom som spelade i kyrkan dem som helst, men nu stod han i mit- ter den senaste tiden men efter turnén tog jag ledigt ett år då jag bara kollade på när jag växte upp, tycker att dom är för ten av scenen med hatten på sned, bara kommer jag förhoppningsvis börja med basket och träffade mina föräldrar. Sedan fina för att spela kommersiell musik men tatuerade armar och en bas runt halsen. nästa soloalbum. Jag älskar att jobba var jag redo. dom bästa musikerna har aldrig backat Bratsen kunde alla texter utantill. med andra men det roliga med att hålla – Det var först när jag var i London förra för den. Jag hade den kommersiella musi- – Basen har alltid varit mitt favoritinstru- på med sitt eget material är att det är mer året som jag plötsligt insåg att jag var en ken i blodet. Jag spelade i kyrkan men ment, förklarar Raphael Saadiq. Det var risker inblandade. Det är mer nervöst hyllad soloartist. Jag har varit så uppe även i band när jag växte upp, var med i det första instrument jag lärde mig när men också mer utmanande. i allting att jag glömt bort att jag är en talangjakter och liknande. jag var sex år gammal och började spela Innan Saadiq släppte sin första solo- soloartist nu med en egen publik. Jag Raphael Saadiq är född som Charlie i kyrkan. skiva, Instant Vintage från 2002, så var hade inte känt det på samma sätt i USA. Ray Wiggins och på senaste soloalbumet Det var också hans talang som basist han medlem i det framgångsrika bandet Men du måste väl insett att du var popu- As Ray Ray introduceras ett nytt alias. som tog honom ut på turné med idolen Tony Toni Tone tillsammans med en bror lär? Ditt debutalbum vann ju fem Gram- – Min mamma brukade kalla mig Ray Prince endast arton år gammal. och en kusin. Efter att bandet splittrats mys? Ray. Jag funderar på att introducera en – Självklart var det stort för mig men jag bildade han 2000 ”supergruppen” Lucy – Ja, det hade jag verkligen inte väntat ny karaktär till nästa skiva. Till slut kom- tänkte faktiskt inte på det så mycket då. Pearl med En Vogues Dawn Robinson mig. Det tog ett tag att inse. Faktum är mer jag kanske vara sju personer, säger Allting i min karriär har bara skett helt och Ali Shaheed Muhammad från A att jag låg och sov när jag fick veta att jag Saadiq och skrattar gott. naturligt, det har bara rullat på. Jag är Tribe Called Quest. Lucy Pearls karriär hade vunnit. Dom väckte mig och sa: ”Du Isac Nordgren verkligen välsignad, jag tycks ha en för- blev dock inte långvarig, efter ett album har vunnit fem Grammys”, och jag sva- måga att bara gå in i saker. Men samti- lades projektet ner. rade: ”That’s great”, och somnade om.

18 Groove 7 • 2005 Jamie Lidell Henrik Strömberg

Levande actionfigur

Han jämförs med Otis Redding och D’Angelo. Nya skivan Multiply visar att det går att göra riktig soul även som vit engelsman. Men det är bara en sida av Jamie Lidell.

På scen är han den borne showmannen. – Jag planerade från början skivan som bolag så är jag riktigt glad över att jag jag kommer göra, om jag låg på ett stor- Bland diverse medmusiker och hjälpre- ett dubbelalbum. En skiva som ”dagver- inte tog det beslutet. Det var några som bolag så skulle de kräva mer, en karriär, dor som byter kläder på honom springer sionen”, som jag skulle kunna lyssna på visade intresse, men jag vill inte bli en hela marknadsföringsbiten, actionfigu- han omkring som en kattunge med kon- på morgonen. Jag märkte när jag skaf- bolagsprodukt. rerna i plast… jag tycker det är mycket centrationssvårigheter. Än sjunger han, fade mig en iPod att jag lyssnade mycket Du skulle kunna bli den nya D’Angelo. med den uppmärksamheten jag fått nu. än spelar han på något klaviatur i berget på typ Minnie Riperton och Quincy Fast du skulle bli tvungen att styrketräna Innan Jamie gick solo hade han bandet av utrustning, än samplar han sig själv Jones-produktioner, jag älskar slösak- för musikvideorna… Super_Collider med technokillen Cris- för att på plats skapa bakgrunden till tigheten och ljuvligheten i låtskrivandet, – Ja, det är det jag menar. Om de beta- tian Vogel. Särskilt första skivan Head nästa låt. och jag tänkte att jag ville återspegla det i lar för mitt gymkort så kanske jag skulle On är intressant, med Jamies smäktande Kanske blev det extra hektiskt när jag vad jag själv gör. Problemet är att jag har fundera på det. Nej, alltså, Multiply är soulsång över fet långsam techno. såg honom på Sónar-festivalen i Barce- väldigt lite tålamod, även fast jag inte är kanske det enda albumet åt detta hållet Kommer Super_Collider göra fler skivor? lona i somras, han fick bara trekvart på vidare produktiv, och jag kände att det – Ja, faktiskt. Vi talade just om det, jag sig och de första 20 minuterna strulade var dags att göra några låtar där man kan Bland låtarna på Multiply hittar vi bland och Cristian. Vi började lite i december medhörningen. höra mig sjunga över ganska traditionellt annat What Is it This Time?, om kommu- förra året, men det blev en ganska kort – Jag var på väg av scenen för att byta komp. Den andra skivan skulle vara en nikationsproblem i förhållanden: session, och tyvärr är det nog så landet kläder till extranumret, och jag såg att live-DVD, och den är i princip är färdig, ”It’s either something I didn’t do ligger. Jag bor i Berlin och han bor här i dom inte tänkte låta mig gå på igen. Så men bolaget var tveksamt över kostna- Or something I just didn’t say Barcelona, och med all tid jag fick lägga jag sprang tillbaks med skjortan halvvägs den och om det faktiskt skulle fungera. I’m so tired of trying trying trying på mitt album… och så bestämde jag av, fuck it, jag ska göra den här låten vad Det skulle bli en Jekyll & Hyde-grej, med To read your mind mig för att göra några spelningar, efter- som än händer! en dag- och en nattsida. Coz baby som det är enda inkomsten jag haft dom What? Jamies första soloalbum, Muddlin Skulle det vara samma låtar? senaste fem åren, jag har försörjt mig What! Gear, var en svår historia med diverse – Ja, så att man kan se hur mycket låtarna What!? som mariachi. tonexperiment och egentligen bara en muterar när jag spelar live. Is it this time?” Vad för slags musik lyssnar du på? traditionell låt, den underbara, om något Funderade du på att gå till ett större skiv- Har du någonsin sjungit den låten till – Givetvis kommer alla som hör skivan explicita, Daddy’s Car. bolag? en tjej? anta att jag lyssnar på blablabla och dom – Jag gjorde den skivan åt en god vän, – Warp hade lite funderingar över hur – Alltså, ibland när man skriker kommer har förstås rätt. Jag älskar Otis, Prince, som ett mixtejp. Jag lyssnar mycket på skivan skulle funka i deras katalog, men man i närheten av vad sång är, skrattar Sly Stone, de har varit massivt inflytelse- musique concrète och jag älskar idén att jag tycker att det blivit en riktigt fram- Jamie. Jag är ingen våldsam eller arg rika. Funkadelic, Parliament, allt det där. göra musik av found sound, vardagsljud. gångsrik parning. Jag är väldigt nöjd person, men frustrationen kommer ur att Funkadelic är det jag gillar mest, det är jag lätt blir förvirrad av situationer, män- Men samtidigt gillar jag Prince-stilen, att med att vara på ett oberoende bolag, för närmast till hur jag tänker, ”inget är bra niskor, känslor. I synnerhet damers käns- göra det funkigt. jag tror det är verkligt svårt att behålla lor, jag måste säga att jag är inte alls bra om man inte leker med det”. Den filoso- Multiply är en helomvändning, det är någon sorts integritet eller kontroll på på sånt. Så ja, jag har sjungit det, nästan, fin förklarar närmast hur jag själv gör tio raka låtar som inte skulle skämts för ett av storbolagen. Även om denna ski- kanske mer i huvudet än ut i luften. musik. Det måste finnas en lekfullhet. sig på ett Motown-album. van skulle funka väldigt bra på ett stort Henrik Strömberg

www.groove.se 19 1. 2. 3.

4. 5. 6.

7. 8. 9. 10.

11. 12. 13. 14. 1. Laakso - ”My Gods” - Sveriges bästa indie-pop band! 2. Grandaddy - ”Excerpts from the Diary of Todd Zilla” - 7-spårs minialbum. 3. Bloc Party - ”Silent Alarm remixed” - Remixer av , Phones Disco, M83, AUTOMATO, Four Tet, mm. 4. dEUS - ”Pocket Revolution” - Belgiens Bästa Band, tillbaks efter flera års tystnad. 5. The Rakes - ”Capture/Release” - Franz Ferdinand, Bloc Party och nu The Rakes. 6. Elbow - ”Leaders of The Free World” - Vacker melankolik från Manchester. 7. Black Mountain - ”Black Mountain” - Too Prog for Pop, Too Advanced for Rock. 8. Nada Surf - ”The Weight Is A Gift” - Power-pop-poesi. 9. Jim White - ”Presents Searching For The Wrong-Eyed Jesus” - Musik från amerikanska träsksödern. 10. The Go! Team - ”Thunder, Lightning, Strike” - Nu med bonusmaterial. 11. Panthers - ”Things Are Strange” - New Yorks finest felines rrrrock! 12. The Polyphonic Spree - ”Together We’re Heavy” - Stort band, stor musik. 13. Goldrush - ”Ozona” - Lite Byrds, lite Neil Young, lite Flaming Lips från Oxford, UK! 14. Espers - ”Espers” - Neo-folk från Philadelphia. Vill du vinna skivorna i den här annonsen gå in på www.v2music.se och anmäl er under competitions. PAUL ANKA THE BLACK DAHLIA MURDER CLUB KILLERS som folket bakom Club Killers annars verkar Rock Swings Miasma Two Nights with Club Killers ha en sådan gyllene smak. CENTAURUS/UNIVERSAL METAL BLADE/BORDER BURNING HEART/BONNIERAMIGO Daniel Axelsson Denna coverplatta med gamlingen Paul Anka Namngivna efter ett ouppklarat mord i Los “Shit, vilken gyllene kväll det här är. Det är CRASHDIËT (han har spelat in 125 skivor med början på Angeles 1947 lirar de musik som skulle kunna helt sjukt!”, utbrister Håkan Hellström med Rest in Sleaze 1950-talet!) öppnar perfekt – Bon Jovis It’s My anses (nästan) lika brutalt som mordet på typisk Håkan Hellström-entusiasm när han STOCKHOLM/UNIVERSAL Life funkar kanonbra i swingtappning! Sen Elizabeth. Snart sextio år senare har vi snart kliver upp på Stockholms-stället Debasers Allting skulle kunna vara en fejk. Crashdiët följer en fi n version av Spandau Ballets True hört oss trötta på göteborgssoundet som scen för att gästsjunga med The Killers, Club skulle kunna vara en skivbolagsbluff. De och en Aristocats-liknande Eye of the Tiger. Där jänkarna hellre kallar ”The New Wave of Killers stora husband. Och Club Killers är, med töntiga namnen på bandmedlemmarna, störtar projektet. American Heavy Metal”. TBDM:s pardonlösa sina rocksteady-covers och många gästartister, dubbel-k i titlarna och Mötley Crüe-prickarna För alla ”hippa” låtval och en välbevarad dödsattacker går ändå inte att obehindrat säkert ett alldeles gyllene klubbkoncept. Som i bandnamnet skulle kunna tyda på det. Men pipa till trots så är denna platta en seg deg. värja sig för då farten är hiskelig, melodierna 70 minuter lång liveskiva är den knappast egentligen är det skit samma. Det här är så Ingen behöver väl ännu en skojig version av hyggliga och vokalisten passande. Att i denna ”gyllene”, men väl ”stundtals underhållande”. fruktansvärt bra. Wonderwall? Och Kurt Cobain skulle förmod- stilyttring namnge låtar I’m Charming och Club Killers-gänget, med folk från Weeping Crashdiët hade inte funnits om det inte var ligen direkt suga hagelbössa om han hört Dave Goes to Hollywood genererar ytterliggare Willows och Moneybrother-bandet, jobbar för band som Ratt, Poison och Skid Row. På Smells like Teen Spirit så här käck. pluspoäng. upp ett oklanderligt retrosväng och har en debutplattan, med det mediokra namnet Rest Trots detta blir vissa spår ändå lyckoträf- Roger Bengtsson fantastisk blåssektion. Här fi nns också goda in Sleaze, fi nns klockrena fl örtar till Mötley far. Pet Shop Boys-låten It’s a Sin klär i sval BLINDSIDE sångare. Moneybrother gör en själfull You Crüe, Kiss, Paganini och Ratt i samma stil som calypsodräkt och Lionel Richies Hello är svår The Great Depression Don’t Know och paret Papa Dee och Desmond Håkan Hellström plagierar Morrissey. Och att misslyckas med. Paul Ankas fem döttrar SONYBMG Foster är stilsäkra i Lonely Night. Deras kärlek precis som Håkan kommer Crashdiët undan (Alexandra, Alicia, Amanda, Amelia och Anthea) När Blindside för fem år sedan släppte A till reggaemusiken lyser igenom och lyfts fram med det, eftersom båda gör det med kärlek. som växte upp med dessa låtar är säkert Thought Crushed My Mind syntes och hördes ytterligare av blåsarnas smittsamma melodier. Dessutom sprudlar Rest in Sleaze mer än nöjda. stockholmarna lite varstans i det svenska Även nämnde Håkan Hellström låter rolig nån platta från nån av de ovannämnda grup- Gary Andersson mediebruset. De två följande skivorna, med och levande i Blam Blam Fever. Sångtekniskt perna under de senaste tio åren. LA-banden AUDIO BULLYS välrenommerade Howard Benson som produ- balanserar han kanske på lite slak lina, men har blivit gamla gubbar, Crashdiët är en ny Generation cent, har klättrat högt på listorna utomlands som den gode sjöman han är ror han förstås hungrig generation. Utan tvekan, utan kon- VIRGIN/CAPITOL men här hemma har det konstigt nog varit så ska-skutan i hamn. kurrens, är det här årets partyplatta – trots en Säga vad man vill om Quentin Tarantinos gott som tyst. Men, här fi nns också svagare framträdanden. touch av smörrock mot slutet. När höjdaren fi lmer. De må vara ytliga, bisarrt besatta Sångaren Christian Lindskog tillbringade Poeten Daniel Boyacioglu sabbar en annars Knokk’em Down kikkar igång hoppar jag i sof- av skräpkulturen och ytterst överdrivet sex veckor i Sydafrika under senare delen av vass Cantelope Rock med sitt arga ordbajseri fan och häller öl över mig. Det är oundvikligt. våldsamma. Men en sak behärskar han till förra året och tillvaron där inspirerade till det och Eye ’n’ I är en annan gaphals som gör Torbjörn Hallgren fulländning: soundtracket. Det ryktas att nya alstret. Lyriken är en angelägen funderare att Ken Boothes klassiska Old Fashioned Way CRITERIA han skriver manus utifrån de låtar som ska över kontrasterna mellan där borta och vår känns väldigt lång. Allra värst är dock Sahara When We Break vara med i fi lmen. Tvärtemot många andra västvärld. Musikaliskt är The Great Depression Hotnights Maria Andersson som totalslaktar SADDLE CREEK/BORDER regissörer. Så fi xar han ju till coola bilder till den naturliga fortsättningen för en grupp som Lee Perrys och Derrick Harriots gamla Tighten Criteria släppte en riktigt bra debut för några år tuffa låtar också. Som i Kill Bill där Nancy envist utforskar nya utmarker utan att tappa Up med en hemsk, hemsk sånginsats. Någon sedan. Då handlade det mer om en soloinsats Sinatras Bang Bang (My Baby Shot Me Down) länken till sitt förfl utna. borde satt stopp för den låten långt innan den från Stephen Pedersens sida med medverkan- ger en perfekt beskrivning till det som händer Från fl era håll har det pratats om ett Ra- här skivan skickades till pressning. Särskilt de förmågor från fi na akter som exempelvis i fi lmrutorna. diohead i hardcoretappning och beskrivning- Cursive. Nu verkar Criteria vara mer av ett Kanske är det så Audio Bullys gjort också. en känns väldigt träffande för den senaste Tagit Nancy Sinatras låt och utifrån bestämt produkten, bandets starkaste hittills. Med en sig för att göra något eget av den. Liksom spännvidd som sträcker sig från spröda smek- BOB DYLAN Tarantino har de i vilket fall som helst ningar till stenhårda käftsmällar, lyssna bara No Direction Home: The Bootleg Series Vol. 7 verkligen lyckats i Shot You Down. Det är en på This is a Heart Attack, borde väl äntligen SONYBMG riktig danshit. Resten av Generation har svårt svenskarna ge sitt rungande bifall. Bättre än att nå samma höga nivå. Förvisso är skivan så här blir det knappt. Det är inte den osannolikt stora mängden en utveckling om man jämför med debuten Roger Bengtsson outgivet material som produktive rockiko- Ego War. Den har bättre produktion, totalt BLOC PARTY nen Bob Dylan visat sig sitta på som är det sett starkare låtar och tajtare sväng. Men det Silent Alarm Remixed mest anmärkningsvärda med fortlöpande håller ändå inte hela vägen. I många spår går WICHITA/BONNIERAMIGO projektet The Bootleg Series. Det är den Audio Bullys bort sig och den där uppkäftig- Det är möjligt att jag tog i väl hårt med sågen konsekvent höga kvaliteten. Första trip- heten som kändes äkta och fräsch på första i våras när Block Partys Silent Alarm släpptes. pelalbumet med kasserade studioinspel- skivan känns trött påklistrad. Det fi nns egentligen ingen anledning att ge ningar – idel guldkorn, ska tilläggas – var Mats Almegård den skivan särskilt mycket uppmärksamhet makalöst. Bland det bästa som släppts i av materialet på The Bootleg Series Vol. 7 BJÖRK över huvudtaget. Tråkig var ordet sa Bull. hans namn. Någonsin. Åtskilliga andra aldrig avsett att ges ut, ens när det spelades The Music From Drawing Restraint 9 Därför förvånar det mig att någon ens orkar skulle gladeligen mista både ett öga och en in. Det är kom-ihåg-inspelningar och WELLHART/UNIVERSAL med att ge ut en av eländet, men å arm för en låtskatt som den Dylan inte ens trevande försök mot en perfekt tagning av Den här skivan hade antagligen gjort sig andra sidan – vad kan bli sämre (en hel del orkade ödsla tid på. En del gav han bort låtar på Highway 61 Revisited och Blonde bättre om jag hade sett fi lmen som den utgör säkert, jag vet). till artister som Nico, gamla fl amman Joan On Blonde. Visst fi nns här en del guldkorn. soundtrack till. Nu har jag inte det, och därför Men faktiskt, plötsligt är Silent Alarm Baez, och inte minst The Byrds. Resten lät Den aggressiva konsertversionen av When står jag fl era gånger och kliar mig i huvudet faktiskt relativt lyssningsbar, bitvis nästan bra. han bara samla damm i 30 år. My Ship Comes in är värd att låna ett öra. när jag lyssnar på Björk. Jag förstår inte riktigt Istället för det eländiga hamrandet en snygg Efter att de tre senaste släppen i serien Eller den elektriska liveupptagningen av vad hon försöker säga. uppvisning i hur man kan omvandla skit till har fokuserat på ombytlige liveartisten Dylan Maggies Farm på Newport Folk Festival Det är givet att jag ett par gånger tidigare lite fräschare skit med några pluggar och en – även dessa små mästerverk – släpps nu 1965 – Dylan vrålar för full hals för att inte riktigt fått grepp om henne, men då har dator. Klart imponerande. Mogwai, Engineers, del sju, No Direction Home, som ett kom- höras över kompbandet Butterfi eld Blues det ändå känts som om det har funnits en röd Four Tet och Ladytron gör så gott de kan. M83 plement till Martin Scorseses kommande Band. Men det räcker inte. Små tempovaria- tråd att gå efter. Nu känner jag mig vilsen. är ute på bedrägligt tunn Vangelis-is medan Dylan-dokumentär. Med fokus på hans tioner eller en och annan textrad som är Låtarna är skrivna med ett minimalistiskt Silent Alarm-producenten Paul Epworth gör karriär fram till den omskrivna motor- annorlunda än den utgivna versionen i all alfabet, där bokstäverna plingar till, tjuter och en hygglig DFA-doftande Banquet, om han cykelolyckan 1966, samlar dubbelskivan ära. Men hur många versioner av samma bara låter konstiga. kommit på det tidigare kanske hela original- tidiga demokassetter, konsertinspelningar låt är nog? Hade det här varit vilken annan Storm är den enda låt som söker ögonkon- skivan varit roligare. DFA 1979 gör istället för av en än så länge mycket ofärdig artist, artist som helst, The Beatles undantagna, takt, och med sitt mer konkreta sound säger en remix en cover på Luno som är lika menlös samt åter fl er live- och kasstagningar av vid så hade ingen brytt sig. Till skillnad från de den att den inte riktigt heller greppar vad som sitt original (jag kommer aldrig att förstå det här laget redan sönderspelade Dylan- andra sex – alla högst väsentliga – delarna som händer. Denna annars abstrakta form ska dem oavsett). Tja, det fi nns lite av varje. Klart klassiker. Eller, med andra ord; ostämda av The Bootleg Series, är No Direction Home passa ihop med regissören och videokonst- i varje fall att remixversionen vinner en trist gitarrer, fumlande fi ngrar och inte sällan en våt dröm enbart för alla fanatiker som nären Matthew Barneys fi lmer, som för övrigt 1-0 seger trots många felpass och slarvigt mumlade texter. Inte helt överraskande suktar efter lite mindre repiga versioner verkar vara intressanta produktioner. försvarsspel (visst är det härligt med sportme- är det också första gången resultatet är av sina gamla piratskivor. För resten av Kanske är det så att två abstrakta ting taforer?). annat än enastående. För till skillnad jordens befolkning är den överfl ödig. tillsammans förklarar varandra. Fredrik Eriksson från de tidigare utgåvorna var merparten Dan Andersson Mikael Barani

www.groove.se 21 band, även om det i konvolutet står att skivan Det här var 1999. Och sedan hörde man till stor del är inspelad av Pedersen själv. inte mycket. Samlingsplatta. Andra projekt. Precis som med förra skivan är When We Men så kommer här då Pocket Revolution. Break späckad med rytmisk lekfullhet och lätt Men det låter naturligtvis annorlunda. Som panisk sång. Det ligger en ande av nittiotalets alltid, måste man nästan tillägga. Delvis på indierock över melodierna, och jag blir ännu grund av att det gått så lång tid sedan sist, en gång lika upprymd över parallellerna till delvis på grund av att det är en helt ny line- ett av mina absoluta favoritband Chavez. Här up. Och delvis på grund av Tom Barmans an- präglas hantverket av samma aviga uträk- dra projekt, som också smittar av sig här. Lite ningar och vinklar som utgör bryggan mellan av ett nytt sound, mer malande, mer mono- ett matematikgeni och gemene man. tont, man har nästan lust att säga att det låter Mikael Barani tråkigare. Mindre av det som pekade i riktning THE CURE mot Radiohead en gång, men fortfarande med Seventeen Seconds – Deluxe Edition det lilla egna kvar – man hör att det är dem. Faith – Deluxe Edition Men som alltid måste man ge det tid. Och det Pornograhpy – Deluxe Edition växer och blir stort. Inte lika stort som det en UNIVERSAL gång var, men i alla fall så att glädjen av att Återutgivningar av gamla alster kan komma återse dEUS inte blir en besvikelse. i många former och förpackningar, de fl esta Magnus Sjöberg sämre än bra. Men det fi nns undantag. Delvis ECHO AND THE BUNNYMEN beroende på hur arbetet bakom gått till. Och Siberia vem som ligger bakom det. COOKING VINYL/BONNIERAMIGO För återutgivningen av dessa tre tidiga Jag förundras över hur vissa åldras med mer The Cure-album står lyckligtvis Robert Smith värdighet än andra. Ian McCulloch är en själv. Skönt att veta att ingen utomstående lagrad fl aska Lagavullin. hafsat ihop det över en weekend-resa eller På Siberia fi nns några riktigt starka spår. liknande. För albumen är både innehållsmäs- De tre inledande får en att glömma att det sigt berikade och rikt tilltagna. Liveversioner, är 2005. För ett tag känns det som om det alternativa tagningar och rena demos. Sådant är 1983 igen och det är alldeles underbart. som brukar höra boxar till. Och det känns Siberia är en för mig saknad skiva. Många gör verkligen äkta rakt igenom. Play for Today och plattor med tydlig åttiotalstouch på produk- A Forest live från juni 1980 är två exempel. tion och i låtskrivandet, men få lyckas. Kanske Och det är ju ganska skaplig utdelning, bara Interpol och Franz Fredinand. Men jag att på tre album få 45 tidigare outgivna spår. har saknat en platta som Siberia. En skiva Dumt att klaga – bara att införskaffa! som påminner mig lite om mitt åttiotal. Om Niklas Simonsson Unforgettable Fire, Starfi sh, Script of the Bridge, THE DANDY WARHOLS From the Lions’ Mouth och New Gold Dream. Odditorium Or Warlords of Mars Per Lundberg GB CAPITOL EDITORS De som föll för Dandys senaste alster Welcome The Back Room to the Monkey House från 2003 kommer att få PIAS/BORDER sig en smärre chock. För Courtney Taylor-Taylor I Interpols kölvatten träder Editors fram i och grabbarna har gjort en u-sväng, gått rampljuset med sin mörka, mekaniska pop. tillbaka till ursprunget, fl ummat och stökat Det handlar inte om någon exakt kopia, men till det och gjort en riktigt bra, men väldigt nog har Editors lyssnat både en och annan svår, platta. Syntarna är nästan helt borta och gång på New Yorks hypade mörkermän. ersatta med skramliga akustiska gitarrer och Där Interpol förmedlar allvar och beck- trumpeter vilket lyfter skivan. Det är ibland svart mörker är Editors betydligt snällare. Men på gränsen till jam-musik med en öppningslåt vissa stunder, som i All Sparks, får de nästan på strax under tio minuter och en avslutnings- ångest och hjärtekross att kännas som vackra låt på 11.50. Allt är väldigt löst, slappt och ting. Gitarrerna utgör de viktigaste byggste- fritt och jag tycker att det passar The Dandy narna. Ibland, särskilt i Lights och Bullets, Warhols. Om den förra skivan var kall och inbillar jag mig att U2 lånat ut The Edge för kalkylerande så är den här raka motsatsen. att lägga tuggande slingor. Öppningen med Men problemen som de brottats under de tre kort och koncist döpta Lights, Munich hela sin karriär består. Courtneys röst är fort- och Blood sätter en högklassig standard som farande alldeles för anonym och alltför ofta är Editors tyvärr inte orkar upprätthålla skivan titlarna smartare än vad låtarna kan leva upp igenom. Vissa spår är alldeles för ljumma för till, eller sug på dessa: Colder Than the Coldest att brännas. Men de som bränns, de känns. Winter Was Cold eller Love is the New Feel Christian Thunarf Awful och sen har vi Down Like Disco. ESKJU DIVINE Men när de är bra brinner de mer än van- Come and Join Close Your Eyes Become Blind ligt och All the Money Or the Simple Life Honey We’re On Our Way to Eskju Divine är riktigt bra, likaså Everyone is Totally Insane IMPERIAL/BONNIERAMIGO och även med allt fl um tycker jag att Love is Fjolårsarbetet med höstens releaser började the New Feel Awful är helt underbar. med en brevbomb. Ett fyraspårs EP-monster Men jag är väldigt tveksam om den stora i form av Eskju Divines debut Darkness All publiken kommer att ha tålamod att ge den Around som hade ramlat in på redaktionen de lyssningar som krävs för att uppskatta den. under sommaren. Så infernaliskt starkt och Mathias Skeppstedt vackert, som görs än mer anmärkningsvärt DEUS genom att bandet är en trio. Piano, bas och Pocket Revolution trummor trakteras. V2/BONNIERAMIGO Två av EP-skivans spår fi nns med på Har varit lite bekymrad över dEUS. Om det fullängdsdebuten Come and Join Close Your skulle komma något mer livstecken överhuvud- Eyes Become Blind We’re On Our Way to Eskju taget. Älskade spontaniteten i Worst Case Sce- Divine som inte håller samma extremhöga nario, den vaga obeslutsamheten i My Sister standard. Och det är lite för mycket begärt = My Clock, omedelbarheten i In a Bar Under kanske, men plattan bjussar ändå på mäktig the Sea och den nästan omständligt subtila popmusik – pulserande och storslaget, lika storhet som vävdes ner i The Ideal Crash. ofta bombastiskt som viskande i sitt uttryck.

22 Groove 7 • 2005 -6(&313&4&/5&3"3 5)&."(*$/6.#&34 6, #&3(&/("3"(&o04-0#-¯ (#(800%:!45*$,:'*/(&34 45)-."$$&-&3"503!.0/%0 ."35)"8"*/83*()5 64  04-0("3"(&o45)-.4½%3"5&"5&3/ $"3*#06 $" 04-0("3"(& 45)-."$$&-&3"503!%&#"4&3 (#(4-*11&3:1&01-&!1645&37*,

Fog och So High är ett par svulstiga Zeppelinare Friedmann sedan skickat mellan sig. Mellan FUN LOVIN’ CRIMINALS -"63"7&*34"/%5)& till exempel. Och med Gustaf Spetz starka Santiago i Chile och Köln i Tyskland. Livin’ in the City 503563&%406-4 64 stämma som kryddar kraftpaketet ytterligare. Inspelningssättet är nutidens electronica- och SANCTUARY/SONYBMG 45)-.%&#"4&3 I Groove-intervjun i #5 2005 utlovas att laptopproducerande. Musiken på Spirituals är Kungarna av cool är tillbaka. Grabbarna som 45&3&0505"- %'3 de ska vara råare och skitigare live. Kan det det inte. Det handlar om jazz, swing och ame- en gång i tiden sjöng om att Barry White räd- 0-40+0)/%&&o45)-..0/%0 stämma – samtidigt som tyngden bibehålls rikansk populärmusik som den såg ut för cirka dade deras liv släpper nu en skiva tillägnad -6/%.&+&3*&5o(#(45*$,:'*/(&34 – låter det som årets upplevelse 2005… 80 år sedan. Gershwins ande vilar tryggt över New York City. Naturligtvis är det förpackat 5)&$-*&/5&-& 6,  Niklas Simonsson inledande Funeral March. Django Reinhardt på ett så snyggt sätt att det känns som om du 45)-.%&#"4&3o(#(45*$,:'*/(&34 ESPERS kikar ner från himlen med ett leende när han är en miljon dollar med solen blänkandes i 04-0("3"(&o,½1&/)"./-011&/ Espers hör Tiny Tina. Och är det inte jazzklassikern glajjorna. Å andra sidan försvinner den glatta V2/BONNIERAMIGO Blue Moon som sipprar in i Peninsula? Ja, ni ytan rätt snabbt. +*.3&*% 6,  45)-.%&#"4&3 Det är en imponerande debut. Amerikanska hajar. Det är jazzigt, klassiskt och håller hög Huey Morgans väsande röst blir tröttsam Espers tar tidlösheten in i moderniteten och klass. Det som dock drar ner betyget rejält och känns långt ifrån berörande. Hans sorger 45&1)&/."-,.64"/%5)& struntar i vart man hamnat. Som en provkarta är sångaren Richard Pike som gör allt för att känns inte ens särskilt gripande när de +*$,4 64  46110355)&$3*##4 6, över det bästa av nyfolk och traditionsbunden låta känslosam utan att lyckas. Med en annan ackompanjeras av de vackra stråkarna från 45)-.%&#"4&3o-6/%.&+&3*&5 uppfi nningsrikedom. Espers skulle lika gärna sångare hade det lyft ytterligare. Men jag Shirley Basseys Where Do I Begin (Love Story). 5"-*#,8&-* 64 kunnat verkat för 30-40 år sedan och varit lika gissar att det inte spelar någon roll – Woody Mikael Barani 45)-.#&3/4 bra då, även om det med tanke på medlem- Allen dreglar nog fl oder över Spirituals för i HYPOCRISY marnas ålder är otänkbart. Men som en direkt mångt och mycket låter skivan som ett perfekt Virus #-6&50/&4 6, länk till det bästa av brittisk folk i modern tid soundtrack till någon av hans fi lmer. NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION 45)-.'3*5;}4$03/&3!%&#"4&3 via Pentangle, Mellow Candle och de ofrån- Mats Almegård Förra årets The Arrival var inte riktigt vad &-&$53&-"/& 6, komliga Incredible String Band har inte bara JASON FORREST jag förväntat mig från den, enligt ryktena, ,½1&/)"./-011&/ Espers tagit med sig andan, gjort läxan och Shamelessly Exciting ständigt arbetande Tägtgrens dödsensemble. 45)-."$$&-&3"503!%&#"4&3 tagit examen. De tar hela genren vidare, eller SONIG/DOTSHOP.SE Inte vet jag om nytillkomne trumslagarpojken ser i alla fall till att den expanderar till nya Jason Forrest, som också ger ut musik under Horg (ex-Immortal) skjutit till idéer men något 5)&-0/(#-0/%&4 6,  45)-.%&#"4&3 lyssnare och domäner. De visar att folkmusik namnet Donna Summer när transvestitdriften har uppenbarligen hänt. Mordiskt snabba med rötter i så mycket tradition inte bör blir för stor, ligger inte på latsidan. Precis Craving for Another Killing och gjutjärnstunga "/%3&8#*3% 64  kallas världsmusik och fortfarande är vital som Venetian Snares verkar han tycka att en Let the Knife Do the Talking tampas ivrigt med (#(800%:!1645&37*, och spännande. I stämning, i framförande, i utgivningstakt på två-tre album om året är riffesten Blooddrenched och den atmosfäriska -*/,½1*/()&33(¯3/o45)-.%&#"4&3 berättande. Med sträng, stråke, fl öjt och emel- lagom. Och precis som med Snares kan det bli Living to Die om skivans höjdpunktspositio- &%*5034 6,  lanåt en fuzzad gitarr. Det behövs inget mer. lite sisådär med kvaliteten. Sålla lite mer, och ner. Troligen är det dött lopp. Men riktigt bra (#(45*$,:'*/(&34 Magnus Sjöberg kanske albumen skulle vara helt oförglömliga, låtar är det i alla fall, bland det bästa jag hört 45)-.'3*5;}4$03/&3!%&#"4&3 FLANGER skulle man vilja säga till dem. Vilket inte vill dalmasarna bjussa på hittills i karriären. 5)&8)*5&453*1&4 64 Spirituals säga att Shamelessly Exciting är en dålig platta. Roger Bengtsson 45)-."//&9&5 NONPLACE/DOTSHOP.SE Liksom hans tidigare plattor är den mer en IRON MAIDEN Uwe Schmidt är en fl itig typ. Lassigue Bendt- enda lång resa genom musikhistorien än en Death on the Road ",30/'".*-: 64  haus, Atom Heart, Atom™ och Señor Coconut samling separata låtar. Jag vet inte hur Jason CAPITOL (#(3½%"45&/o45)-.%&#"4&3 är bara några av många alias som spänner jobbar, men jag kan föreställa mig hur han Det är snart 20 år sedan, men jag minns det 4*(633»4 *4  4611035".*/" *4 över bodydoftande electronica via IDM till köper en bunt femkronors-LP i någon sjaskig som igår. Att mima till hårdrock var den stora )&-4*/,*)064&0'$6-563& Kraftwerk-covers i bossatempo. Förutom alla second hand-butik, för att sedan hacka dem sysselsättningen – och just denna tid var 45)-.$*3,64o04-0,0/4&35)64&5 sina soloprojekt är han också inblandad i en i småbitar i datorn. Det som kommer ut Iron Maidens Live After Death hårdvaluta (tätt (#(,0/4&35)64&5 del mer eller mindre fasta konstellationer. låter fortfarande som rock, men det går i följd av Kiss Alive-album och Scorpions World $0-%1-": 6, Flanger som han delar med Burnt Friedmann drill’n’bass-hastighet och det går att dansa till Wide Live). Vid ett specifi kt tillfälle hyvlades 45)-.(-0#&/ är ett exempel. det. Låttitlar som My 36 Favourite Punk Songs Maiden-alstret av två gånger på raken, vilket För Spirituals har de båda herrarna samlat och Storming Blues Rock kanske förklarar yt- renderade i luktfuktighet motsvarande Vene- "."%06."3*". ."-*  45)-.,­(&-#"/"/o6114"-","5"-*/ material med sina inspelningsapparater runt terligare. Det är kul, det är frenetiskt och det zuela i mitt pojkrum. (#(.64*,&/4)64 om i världen. På sina resor har de träffat är inte det man sätter på om man vill ha en Det var Iron Maidens första live-album. 04-004-0803-%.64*$'&45*7"- musiker och bett dem medverka på den jazz- lugn hemmakväll. Party hard! Som fått ett fl ertal efterföljare, ingen i ."-.½,#o,½1&/)"./7&(" kavalkad som Spirituals är. Hårddiskarna har Henrik Strömberg närheten av Live After Death. Nya Death On 5)&5&"34 6, fyllts med akustiska inspelningar Schmidt och the Road lämnar även den en del att önska ."-.½,#o45)-.#&3/4 dessvärre. Jag tycker att releasen är aning fel- tajmad. Bandet har precis besökt Sverige med )064&0'-07& 6,  sin turné – där enbart låtar från de första fyra 45)-.%&#"4&3 MEW albumen spelades. Att då släppa en konsert "/50/:5)&+0)/40/4 64 Glass Handed Kites inspelad slutet 2003, utan egentlig anknytning 04-030$,&'&--&3 SONYBMG till 2005, verkar lite långsökt. Även om låtvalet 45)-.$)*/"5&"5&3/ kanske inte hade påverkats nämnvärt så hade 3½:,4011 /0  Jag ska vara helt ärlig – jag hade aldrig hört något i anslutning till senaste turnén varit helt 45)-.$*3,64 talas om Mew innan den här plattan damp okej. Men detta? Nja… ner i brevlådan. Mew är från Danmark, ba- Ett dubbelalbum på 16 låtar är inte direkt 5)&104*&4 64  serade i London och har tidigare släppt tre saftigt tilltaget. Får hoppas att DVD-utgåvan ."-.½,# plattor, varav den förra, Frengers, breakade från samma konsert är aningen mer fyllig. 7*7&-"'³5& #&  4611035'*3&'09", dem utanför Danmark. Niklas Simonsson ¯3)64709)"--o,½1&/)"./7&(" Och detta är bland det bästa och mest KENTA 45)-.%&#"4&3o(#(45*$,:'*/(&34 intressanta jag hört i år. Det är nästan Tillbaka för första gången -6/%.&+&3*&5 omöjligt att beskriva vad de håller på med, medan postpunken i The Zookeeper’s Boy PAY PER BAG '3"/;'&3%*/"/% 6,  men det inkluderar enorma doser av pop- får mig att le urfånigt. Under nittiotalets slutfas gjorde Västerås- 45)-."3&/"/ musik fi ltrerat genom My Bloody Valentine, Men jag måste avsluta den här recensio- gruppen De 6 Apornas Armé sig snabbt ett Muse, Gang Of Four, Cocteau Twins och nen snart innan jag börjar yra om toner namn inom sin genre. Deras tid som grupp '½3.&3*/'00.¯-%&34(3­/4&3 5*%&3 #*-+&55&3  '-&3,0.."/%&,0/4&35&34".5563/²&3.&%7¯3" Scissor Sisters (funkar det?). lätta som regn, gitarrer som sköljer över tycks numera avslutad, men kvar står rap- 47&/4,"#"/%4&888-6(&34& Det är väldigt pretentiöst och överarbetat som vågor, änglaröster, popådror som fl yter paren Kenta Kuk – som nu, fullt förståeligt, på ett enbart positiva sätt och väldigt starkt genom sinnena eller använder ord som valt att korta ner namnet till Kenta. Efter att 'ÚSLÚQJ4UPDLIPMN#JMKFUU%JSFLU5JDOFU XXXUJDOFUTF #JMKFUU%JSFLU5JDOFUTÊMKTWJBBMMB5JDOFUPDI material. Hela skivan är gjord som enstaka svulstigt, mäktigt, tårdrypande vackert, ha släppt en EP under våren 2004 kommer nu "5(PNCVEJIFMBMBOEFU 4ÚESB5FBUFSOT#JMKFUULBTTB självständiga låtar, men sitter ihop som om rockopera och annan sån pretentiös jour- slutligen Kentas fullängdare där gästartisterna  XXXTPESBUFBUFSODPN $IJOBUFBUFSO de spelats in som en. Och när J Mascis kom- nalistdynga. Gå bara ut och köp den! utgörs av bland andra Ken Ring och reggae-  $JSLVT (MPCFOBSFOPSOB  XXXHMPCFBSFOBTTF4PVOE1PMMVUJPOTBNU mer in och sjunger på Why Are You Looking En sak till. En av låtarna heter: Saviours orienterade Leafy. 3FDPSE)VOUFS½WSJHBTUÊEFS TFMPLBMBOOPOTFSJOH Grave? är det bara så bra att jag måste of Jazz Ballet (Fear Me, December). Bara det Sedan barnsben vet vi alla att det är tanken sluta med vad jag håller på med och sätta borde väl räcka? som räknas, och det är därför jag med ett visst mig ner. Apocalypso kanske är årets poplåt Mathias Skeppstedt vemod måste erkänna detta stora brister. För trots att Kenta ambitiöst nog själv

www.groove.se 23 Min debut som skribent i spalten egenpro- står för stora delar av skivans produktioner the Legends mot ett mer futuristiskt sound. som får dig att tro att du lever på ett annat ducerat kunde kommit lägligare. Med livet och mixning – och texterna ofta är personliga Förutom de uppenbart lånade gitarrharmonier- årtionde. Lyssna på Bing Pong och rys till skön nerpackat i fl yttkartonger och en aldrig skildringar med kärlek som tydlig paroll – så na från New Order och The Cure använder The experimentell hiphop. Lyssna på Speak Your sinande mängd bråte i kaos runt omkring mig faller det hela väldigt platt. Tillbaka för första Legends en Joy Division-ljudande trummaskin Peace och älska budskapet. Äh va fan, lyssna har jag haft begränsad tid att ägna framtidens gången må ha en mycket varierande ljudbild, och Johan sjunger ganska snarlikt Jay-Jay på hela skivan istället och förundras över artister. Men jag kan berätta en sak: att få men från inledningsspåret Min bil (vars sound Johanson. deras storhet! lyssna på hemmasnickrad musik efter att tycks skrämmande likt Snooks radiodänga Mr Labrador släpper ännu ett svenskt oberoende Therese Ahlberg ha plågat mig igenom ett berg av smaklösa Cool) löper skivan bara framåt i ett sammel- album av mycket hög kvalitet. Det är ett LITTLE FREDDIE KING promos från diverse skivbolag har varit som surium av Ruff Ryders-pampiga beats, svensk givet köp – om du diggar tillbakablickande You Don’t Know What I Know bomull för mina öron. förortsromantik och stundtals buskisjargong. framtidspop. FAT POSSUM/BONNIERAMIGO Under läkningsprocessen har det fått Inget nytt under den svenska hiphopsolen. Christian Thunarf Ännu en i raden av bevarade blueshemligheter. mig att refl ektera. Att jorden är en orättvis Erik Hjortek PETER LEMARC Little Freddie King föddes 1940 i McComb, plats vet vi alla, men vad är det som avgör KINSKI Sjutton sånger – LeMarc sjunger LeMarc Mississippi. Började spela gitarr när han var vilka artister som får skivkontrakt? Jag kan Alpine Static COLUMBIA/SONY 14 år och drog till New Orleans. Försörjde sig utan möda räkna upp band som förtjänar SUB POP/BORDER Det har känts som någon form av hatkärlek, som TV-reparatör när han inte satt i fängelse att backas upp av skivbolag, till skillnad från Kinski riffar. Kinski är hungriga. Kinski explo- mitt förhållande till Peter LeMarc. Ofta har för fylla eller slagsmål. Har till och med blivit nerskräpare som The Rasmus, Keith Urban, derar. Kinski sveper fram. Kinski leker kraut. jag på något plan tyckt att det han gjort varit skjuten i ryggen av sin nuvarande fru. Ett 50 Cent och Static-X. Kinski rockar. Kinski exploderar. Kinski är bra, men samtidigt har det också funnits levnadsöde som går utanpå en massa annat. Ett av dem heter Golden Hills och huserar instrumentala. Kinski är monotona. Kinski ex- någon gnagande känsla av frånstötande, av Freddie King är en tuff jävel som spelar smutsig i Örebro. De unga grabbarna framför stillsam perimenterar. Kinski gillar Groundhogs. Kinski förnekelse, av det godas antites. Det är inget träskblues och som får en att vilja hänga på country komplett med amerikansk brytning gillar Black Sabbath. Kinski gillar Terry Riley. jag kunnat sätta fi ngret på. Förrän nu. juke joints med en öl i handen hela natten. och glockenspiel. Det låter så moget och Kinski fi nns inte att ladda ner. Kinski behöver När Peter LeMarc tar sina låtar och rycker Nu för tiden tar Freddie det lite lugnare. Han självklart att jag häpnar. Steel-gitarren skär dina pengar. Du behöver Kinski… upp dem med roten från den infekterade reparerar fortfarande TV-apparater och har som en varm kniv genom smör och sångaren Jonas Elgemark mylla som varit många av låtarnas största just gjort skivdebut. Inte illa pinkat. Christian Björk låter som en hybrid av Ryan LAAKSO svaghet – arrangemangen. Istället för den Per Lundberg GB Adams och Bob Dylan, era Nashville Skyline. My Gods ibland väl åttiotalsmyllrande överjästheten är MADBALL Golden Hills ger en mycket fi n uppvisning på V2/BONNIERAMIGO varje liten del nu avskalad, ren från utsmyck- Legacy sin tredje CD. Låt oss bara hoppas att basisten Alltså, man blir så innerligt trött på att läsa ning, ren från anskrämlighet. Här är allt som ROADRUNNER/BONNIERAMIGO Göran Persson inte visar sig extraknäcka som pressreleaser. ”My Gods är inspelad år noll, det föddes, lika naket, lika sårbart, lika ärligt. Pang, pang, pang. Här lämnas inget åt stadsminister. som en ny start”. Vad är det? Det är väl klart Följaktligen låter också LeMarc innerligare, slumpen. Bara rakt på i ett rasande tempo. Även i detta nummer av Groove bereds att ingen artist någonsin, förutom New Order närmare och ibland så utlämnande att hade Madball har hållit stilen i sex skivor. Och plats åt en triphopakt, den här gången och Ramones, medvetet vill upprepa sig. Alla man inte hört mycket av det här i annan tapp- behöver väl inte ändra på något. Kanske ha vid namn 21 Hertz. Den spöklika och inte vill väl utveckla sig i varje fall lite. Men visst, ning hade man knappt vågat lyssna för risk av med färre låtar. På Legacy fi nns16 och det är helt rena sången av Karin Steneby-Ricci för Laakso gör plötsligt arenaindie men det är att helt gå upp i det, att komma för nära. Visst minst fyra för många i mitt tycke. Gatans lag, tankarna till triphopens största – Portishead. väl inget som inte är ett högst naturligt steg är till exempel Håll om mig svår att bryta loss stolthet och kamratskap. Gangsta hardcore 21 Hertz hymlar knappast med sina infl u- för mången norrländsk grupp som rönt viss från sitt ursprung, från den version som man när den funkar som bäst. enser. Musiken lunkar smygande fram med framgång i Tyskland. Själv mår jag lite illa av hört gång efter annan, men det funkar. Precis Per Lundberg GB borrande basgångar och en hel del sköna, svartsynt uppblåst indiepop och förstår inte som allt annat på plattan. Drivved. Mmmm. MARBLES elektroniska brus och skrap. Det är isande alls varför man skulle vilja göra det frivilligt, Och som om inte allt vore nog här, så är Expo kyligt och monotont precis som triphop ska men jag vet: det är lätt att bli euforisk och bre förpackningen i sin skivbolagsnostalgi och FARGO/BORDER vara, och jag tycker att de framför den på sitt på för mycket och inte minst är det roligt att oerhörda smakfullhet nästan bara den värd Behöver världen verkligen mer popmusik? eget utmärkta vis. leka stadiumrock. pengarna. Jo, åtminstone när Robert Schneider står som Betydligt piggare blir det då göteborgska Hur som, My Gods kunde ha varit lika Magnus Sjöberg upphovsman. Frontfi guren i Apples in Stereo don Agbai brakar loss i min stereo. Den fi nstämd, vildsint galen och trevlig som LIGHTHEADED har tagit upp sitt gamla soloprojekt Marbles elektroniska drömpopen på Dream Scenario debuten, singeln High Drama och några till Wrong Way och gör anspråkslös rockmusik med gnistrande är duons ”andra försök att åstadkomma något fungerar hjälpligt, men istället fastnar den i TRES/BORDER popmelodier och sköna åttiotalssyntar. Liksom fi nt”. Musiken är tillräckligt primitiv för att ett mellanläge där vidriga pretentiösa arena- Jag minns med ett leende när jag hörde tidigare lutar han sig mot harmonier som andas låta som hämtad från ett 8-bitsnintendo och indieband står och lurar å ena sidan och där hiphop allra första gången. Det var på nit- sextiotal men gör ändå egensinnig musik som lagom vågad för att tillåta inblandning av jag ändå anar att någonstans där inne bakom tiotalet och jag var ganska liten. Jag lyssnade gör livet roligare. Lyssna bara på Out of Zone, gitarrer och poptexter om kärlek, världens kattsminket fi nns det anspråkslösa lätta men på Rapper’s Delight med Sugar Hill Gang och Magic och Move On. Eller varför inte den skira minsta skepp i den djupaste oceanen och ändå smått storartade som jag vet att Laakso älskade det jag hörde. När jag spelade Light- och instrumentala Jewel of India. Askungen. Det är oförutsägbart och faktiskt besitter. Det är lite synd. Det har ingenting headeds nya platta Wrong Way hände något Robert Lagerström ganska eget. med att jag saknar mässingsorkestern, det liknande. Det var som att höra hiphop för MARCONI UNION Ett tvärt kast senare till något kanske är bara en formsak och humörsvängningar. första gången igen efter att ha gått igenom år (Distance) inte lika spännande, dock skickligt framfört, Fast samtidigt tror jag inte att det hade spelat av tråkig monoton gangsta-bling-MTV-musik. ALL SAINTS/SHOWTIME hamnar vi i Kungsbacka. Där någonstans i någon roll. Inte hade jag heller velat höra På Wrong Way får den som lyssnar en på- En ensam gitarr ger ett melodisk djup till en instängd replokal svettas Manimal fram I Miss You 2.0. My Gods kanske är bättre än minnelse om vad hiphop egentligen handlar Marconi Unions snygga elektroniska lyssnings- tung metal i Iced Earth-skolan. Sångaren inget i alla fall. Ja ja, lite sorgligt att vi vuxit om. Lightheaded kommer från Portland och musik. Det är instrumentalt, åt ambienthållet, vrålar ut sin ilsken tant-falsett som om han ifrån varann, att vi måste vara för oss själva, består av duktiga rapparna Braille, Ohmega man skulle kunna säga Global Communication vore självaste Bruce Dickinson på Ullevi och etcetera etcetera. Watts och Othello, producenten Muneshine med indiekänsla. Även om Marconi Union resten av killarna sköter sina instrument med Fredrik Eriksson och DJ Bombay. De tillhör den positiva använder sig av gitarrer och stundtals elbas bravur. Bandet med det tvivelaktiga namnet THE LEGENDS undergroundscenen i USA. Gruppen påminner känns de mer som ambient än indietronica, är fyra år gammalt och långt ifrån originellt Public Radio om Los Angeles guldklimp People Under The med samma förkärlek till extremt vackra ljud- på hårdrocksmarknaden. Men de framför sin LABRADOR/BORDER Stairs. landskap som Ulrich Schnauss eller danska muskulösa metal med en sådan målmedve- Föreställ er en värld utan The Cure. Tänk så Lightheaded fi ck riktigt bra kritik för sitt Manual. (Distance) är inte en skiva som kräver tenhet och övertygelse att jag inte kan göra mycket vi hade sparat på ozonlagret, och tänk första album Pure Thoughts som släpptes din intellektuella uppmärksamhet, men den annat än le. Och då menar jag inte på något på allt hår som inte fallit av på grund av en 2001, men med en markering om att texterna är väldigt trevligt att lyssna på. nedlåtande sätt, jag uppskattar musiker som hel generations överkonsumtion av hårsprej var för snälla. På Wrong Way genomsyras tex- Henrik Strömberg vet vad de vill och tror på sig själva. Varför? och svart hårfärg. Men för tillfället tänker terna fortfarande av gruppens starka religiösa TEAIRRA MARI Jo, för att jag alla berg med hemska promos jag mest på att Public Radio aldrig hade varit tro. Men texternas budskap levereras med en Roc-A-Fella Records Presents Teairra Mari till trots plötsligt återvinner min tro på möjlig utan Robert Smith & Co. lätthet och en optimism som gör att de inte ROC-A-FELLA/UNIVERSAL mänskligheten. Den plankade basgången från Close to Me upplevs som krystade kristna predikningar. Damon Dash och Jay-Z har en ny protegé och Christian Thunarf i Something Good kan inte vara annat än en Lightheaded gör musikalisk hiphop hon heter Teairra Mari. Hon är en söt tjej med hyllning till The Cure, komplett med hand- som vågar ta ut svängarna. Lekfullhet vid darrande r’n’b-röst som säkert kommer tjäna För kontakt: klapp och hela kitet. Även den fantastiska mixerbordet präglar de grymma beatsen som storkovan åt Carter-imperiet även om konkur- Golden Hills: [email protected] singeln He Knows the Sun fl irtar kraftigt med tillsammans med rapparnas olika talanger rensen bland unga soultjejer nuförtiden är 21 Hertz: [email protected] The Cures Just Like Heaven (och därmed även gör plattan till en höjdare. På första spåret knivskarp. Med booming produktion, kaxig don Agbai: [email protected] New Orders All the Way). Orientation får du träffa de tre rapparna som attityd, sockersött anlete och lagom sexig Manimal: [email protected] Johan Angergård, alias The Legends, har på berättar vilka de är. Det är lite funk, många image är Teairra Mari en värdefullt vara. andra albumet ändrat riktning från Up Against tankar, mycket oväntat och framförallt hiphop Produkten är artisten, inte nödvändigtvis

24 Groove 6 • 2005 • Om människor och miljöer runt Bruce Springsteen och Asbury Park. Anders Mårtenssons och Jörgen Johanssons möte med medlemmar i E Street Band och andra lokala hjältar i Asbury Park, NJ. • Om drömmar och den ibland brutala verkligheten. Om att lyckas eller om att vara den som står kvar när framgångståget lämnar perrongen. • Men framför allt om att dela en passion. För även om Asbury Park verkligen är Springsteenland har alla som en gång var med om att skapa en unik klubbscen

detta gemensamt; de är och förblir alltid lokala hjältar —local heroes. www.accentforlag.com ISBN 91- 89622-28-6 från Accent förlag & kulturproduktion Local Heroes Asbury Park, NJ

ANDERS MÅRTENSSON JÖRGEN JOHANSSON

6IHJËLPERERMED

s#$$6$DUPLICERING sFÚRPACKNINGAR sTRYCKSAKER sRÍDGIVNING sGRAFISKDESIGN

TEL  WWWCMMGROUPSE 4ORSHAMNSGATAN #$AND$6$DUPLICATIONSERVICES BOX +ISTA Tune In 2005 Världskulturmuseet & Pustervik i Göteborg 30 sept – 3 okt www.tunein.se

låtarna. Och det är synd. För Teairra Mari har NACKA FORUM potential att kunna bli en stor soulstjärna, Leve Nacka Forum bara man släpper standardmallen som man MOSEROBIE/BONNIERAMIGO kalkerat in henne i där det viktigaste är att PLUNGE WITH BOBO STENSON ljudbilden ska låta modern och där melodier Plunge with Bobo Stenson och låtar är sekundära. Kanske kan hon ännu KOPASETIC växa upp och bli en artist med egen identitet Nacka Forums första skiva var den som fi ck och integritet efter denna fantasilösa början. mig att bry mig om inhemsk nutida jazz på Kultur i takt Jag säger lycka till. riktigt. Jag tycker fortfarande att det kan vara Gary Andersson det bästa som Jonas Kullhammar släppt på THE MITCHELL BROTHERS Moserobie. Därför öppnar jag med spänning A Breath of Fresh Attire den vidrigt vuxenironiska sjuttiotalspastischen med världen, på THE BEATS/WARNER till omslag och bereder mig på en svettig resa Mike Skinner gör vad han kan för att bli Eng- in i den mer melodiösa frijazzen med fyra av lands svar på . Senaste satsningen är Sveriges toppmusiker. ett eget skivbolag som han kallar The Beats. Jag blir inte besviken. Inte alls. Jonas egna och bakom scen Först ut är duon The Mitchell Brothers som Top Cut Capri följer en väl utstakad kullham- ylat av lycka i engelska pressen över att få ge marsk väg med sitt bröliga bluesostinato och ut på Skinners bolag. Själv tycker han också stuvade tema, basisten Johan Berthlings ljuva Tune In bjuder på höstens fetaste och mest globala det är kul och har varit djupt fascinerad över melodi En strimma av hopp bryts upp i en fan- hur snabbt Teddy i The Mitchell Brothers lär- tastisk colemansk polymelodisk sås med en la- kulturevent. På kvällarna spelar bland annat Medina, de sig spela fotbollspel. Från att inte behärska gom förvirrad Kjell Nordesson som pådrivare, Peshi, Jaqee och Dirty Crowd. På dagarna blir det snack det alls till att klå Skinner hela tiden. vackert som jag vet inte vad. Den sistnämdes Nu gällde Mike Skinners kommentar svenssonsvängiga Frippon styrs vackert upp av om kulturen i Sverige: Vem bestämmer? Vem syns? Vem bordsfotboll och inte musik. Men faktum är ett kraftsolo från Jonas och det som jag anade att The Mitchell Brothers faktiskt kommit från skulle bli en standarddänga bryts plötsligt ner får pengar? Tune In presenterar framtiden, missa inte! ingenstans och lärt sig spöa Skinner direkt. till ännu ett lättsamt bopsväng under Goran Mer info finns på www.tunein.se Deras debutalbum är så mycket bättre än The Kajfes stiliga solo. Alltså en knäckande bra Streets senaste. Textmässigt rör de sig väl i inledning med alla de ingredienser som gör samma miljöer som bolagsbossen. Det handlar Nacka Forum till kanske landets just nu bästa Arrangör: SELAM i samarbete med Världskulturmuseet, British Council, Pustervik om brudar som krånglar, fotboll, besök på ensemble. Och det bara fortsätter, det enda och Nomad. Stöd av Stiftelsen Framtidens Kultur, Västra Götalandsregionen, puben och hur det känns när expediten i ickeoriginalet är den sydafrikanske trumpetaren Kulturdepartementet, Göteborg Stad, Statens Kulturråd m fl. lyxiga klädaffären Harvey Nichols inte bryr sig Hugh Maskelas Almost Seedless som förstås för att man har för töntiga kläder på sig (i yp- ändå ligger som fetvadd kring vristerna. Inte perliga Harvey Nicks). Musikaliskt har de mer konstigt att de fyra hör till de mest anlitade med grime att göra än The Streets. Men det och pådrivande musikerna vi har. Se dem live, är inte ett album i kölvattnet av Dizzee Rascal köp skivorna och jubla, i morgon kan det vara och Wiley. Mer som grimens posterpojke Kano för sent. faktiskt (som också medverkar på ett spår) fast Lite orättvist lyssnar jag på Plunge with mycket bättre. The Mitchell Brothers har helt Bobo Stensson i samma veva som Leve Nacka enkelt lätt för att lära. Forum. Orättvist för jag har svårt att ta till mig Mats Almegård gruppens betydligt mer subtila, komplexa MOUSE ON MARS och kanske mer avskärmande frijazz efter Live 04 Nacka Forums utlevande och expressiva dito. Nu lottar Groove SONIG/DOTSHOP.SE Här handlar det om täthet, lyhördhet och Electronica live kan vara en rätt förutsägbar oerhört koncentrerat spel, inget toksväng för historia. En kille i mörka kläder som stirrar massorna. Gruppen har defi nitivt sin klangliga rakt ner i sin laptopskärm. Man kan hoppas styrka i Andreas Andersson saxofoner, speciellt ut skivor igen! att en fi lmsekvens rullar i bakgrunden annars de större modellerna, men gruppen som är man tvungen att stirra på det lysande organisk enhet överskuggar många gånger Nu när du blivit intresserad av artisterna du läst om äpplet som sticker upp framför näsan på den de individuella prestationerna (som förutom kan du gå in på www.groove.se och vinna plattor framåtböjda mannen på scenen. Men det Andersson består av Mattias Hjort på bas och med de fl esta, i alla fall: behöver ju inte vara så. Laptopkonserter kan trumslagaren Peter Nilsson). Plunge with Bobo vara omtumlande bra. Precis som alla andra Stenson är en skiva som med sitt täta och livekonserter. koncentrerade spel kräver full uppmärksamhet Sean Paul Fast sen kan man ju också välja att göra och koncentration. Något som jag, i alla fall något radikalt annorlunda med liveshowen. just nu, inte kan ge dem. Ledsen, dålig timing. Mauro Scocco Som tyska Mouse on Mars gjort. När Dodo Fredrik Eriksson Nkishi greppar trumstockarna, Andi Toma NAER MATARON Tim Fite bänder strängarna på bas och gitarr och Jan Discipline Manifesto Mew St. Werner vräker på effekter från keyboard- BLACK LOTUS/SOUND POLLUTION sen låter det inte alls som på studioalbumen. Räkna upp tre grekiska artister och jag ska Eskju Divine Fast likafullt gör det det ändå. Soundet blir personligen belöna dig. Naer Mataron är en stökigare, skitigare och fulare på sina håll. För av dem. De vill bli instuckna i genren extreme Firefox AK att i andra stunder bli funkigare, mer polerat black metal. I mina öron låter det väldigt The Legends och mycket vackrare i liveversionerna. Mouse norskt och det beror enbart på att jag inte on Mars ständigt pågående lek som gränsar kan ett dugg om grekisk black metal. Vet inte Shooting John till galenskap kommer faktiskt fram minst om de har ett typiskt grekisk sound. Vet att de lika bra på en scen som när de drar sladdar bildades 1994 att det här andra skivan och att och kablar i studion. Det kommer aldrig att de spelat in den i Norge och att plattan är rik- Dessutom har du chans att vinna Springsteen-boken bli min favoritskiva med MoM, men den är tigt bra. Atmosfärisk, snabb och snyggt gjord. Local Heroes: Asbury Park, NJ underbar för att den visar electronicaartister Helt klart en skiva för den som gärna chillar som vågar experimentera, kliva utanför till Marduk, Gorgoroth och Enslaved. ramarna och göra oväntade saker. Sen gör det Per Lundberg GB Lycka till! ju liksom inget att avslutande Frosch är ett NERVOUS NELLIE enda långt glittrande krautsmycke. Don’t Think Feel Mats Almegård GO-KART/SOUND POLLUTION Om man ska försöka återge Nervous Nellies musikaliska referenser så blir de många och ganska generaliserande. Tidiga Union

26 Groove 7 • 2005

SERGE GAINSBOURG det och hans infl ytande på pop från 1940- Carbide, Stooges, Dinosaur Jr, Pavement, ningsvis växa ännu mer, för det fi nns mycket D’autres Nouvelles Des Étoiles talet och framåt är inte mycket säkert. Hans Smashing Pumpkins. I grund och botten är det själ i detta verk. UNIVERSAL barn, hans memoarer, och ett gäng vänner amerikansk indierock som ibland slår över till Niklas Simonsson När det talas om nyskapande i pop så talas och experter ger alla olika versioner av hans garagerock. Henrik Johnson har dock en röst MAURO SCOCCO det gärna om gränser och regler. Att tänja fantastiska liv som kringstrykande arbetar- som inte bara är ordinärt slackeraktig utan Herr Jimsons äventyr på eller överskrida gränserna för vad som är fl anör, beväpnad med sin akustiska gitarr lite större och mer teatralisk vilket ger gruppen DIESEL/ tillåtet. Eller att skriva om regelboken. Men smyckad med de berömda orden i fi lmtiteln. en lite egen touch i spår som Come Down, Det var evigheter sedan Mauro Scocco hade även om han på över 30 år hann med en hel Det som ger historien struktur är just de Find Out. När låtarna drar åt garagehållet så en riktig hit, men nu känns det faktiskt fullt del som ingen annan vågat sig på vare sig gamla beprövade knepen med berättarröst, skriker Johnson mer och då blir det också realistiskt att singeln Kall stjärna skulle kunna före eller efter så passar inget av detta in på intervjuer, journalfi lm och gamla fotografi er. mindre orginellt. få honom att nå ut till en ny (och yngre) franske sångaren, låtskrivaren och snuskgubben Stel form eller inte, Woody Guthrie: This Singeln Peace Pipe är en riktig hit och publik. Texten är extremt Per Hagman (”På – han och hustrun Jane Birkin stönade sig Machine Kills Fascists är en enastående doku- Personal Elvis har en snygg knappt hörbar kör. dansgolvet rör vi oss som en kall stjärna/Ditt faktiskt bokstavligen in i rockhistorien – Serge mentär trogen konstens alla regler. Crack Berry avslutas med ett indierockande in- läppstift över himmelen”) och musikaliskt Gainsbourg. Han vet precis var gränsen går. Dan Andersson strumentalparti som för tankarna till Sveriges ligger den inte särskilt långt ifrån Kent. Vilket Han bara skiter i det. För visst borde det MALMÖ HOUSE FOUNDATION indiekungar Bear Quartet. trots allt måste ses som en positiv utveckling fi nnas inte bara popmusikaliska regler, utan Malmö House Foundation Live Liksom bröderna Kjellvander är Henrik med tanke på att Han måste undra, förstasing- även lagar, mot att halvnaken åla runt på en BABYHANDS och hans bror Magnus uppväxta på andra eln från förra albumet Beat Hotel, lät exakt säng med sin inte ens tonåriga dotter? Som Tio musiker, en DJ och en massa vänner. sidan Atlanten fast det känns inte som de som Tomas Ledin. han gör i Lemon Incest. Redan titeln säger allt. Så beskriver de sig själva, Malmö House gör någon större grej av det vilket är skönt. Med undantag för den förfärliga Grymlings- Låten och videon är även kulmen på en livs- Foundation. På denna DVD med medföljande Kanske har dock deras bakgrund bidragit till rocken i Hipp Hipp Hurra - en duett med lång Lolita-fascination, en röd tråd som löper CD presenteras de genom en fyra låtars att de signats av det amerikanska bolaget Sahara Hotnights-Maria - är Herr Jimsons äventyr genom hela Dáutres Nouvelles Des Étoiles. liveupptagning från KB i Malmö tidigare i Go-Kart. Tidigare gav Go-Kart mest ut klassisk en genomgående mycket stark samling Med mer än fyra och en halv timme mu- vår. De är helt klart duktiga musiker, därom punk som G.B.H. och The Meatmen men nu sånger. Mauro må vara ganska konservativ i sikvideor, intervjuer och tv-uppträdanden från är inte mycket att säga. De behärskar sina har bolaget breddat sitt område och Nervous sitt musikaliska skapande nu för tiden, men hans jazziga 1950-tal, via skönt svängig pop instrument, de sjunger bra och de har säkert Nellie har imponerande nog signats av deras som låtskrivare är han onekligen i toppform. på 1960-talet, till världsmusik och discofl irtar järnkoll på sin musikhistoria. Men det är ju europeiska gren. Thomas Nilson – varav mycket nu släpps för första gången inte roligt. Det är blodlöst och stillastående. Don’t Think Feel är framförallt en platta SCREAMIN’ ERIC – är denna dubbel-DVD inte bara en tidig Hur kompetenta de än är så måste de också med riktigt schyssta gitarrslingor. Och det är Shake it! julafton för alla Gainsbourg-fans. Den säger få lite driv i musiken. Det hjälper inte att de som ni vet väldigt svårt att motstå. HEPTOWN RECORDS också en del om mannen bakom musiken. själva har breda leenden i ansiktet. Jag som Isac Nordgren Blir så innerligt glad och en smula nostalgisk Och det den säger tydligare än något annat tittar på DVD:n har det inte. NIGHTVISION av Shake it!. För visst känns det lite extra är att han gillade smala småfl ickor. Allra helst Dessutom är DVD:n helt ointressant. Visst, Nightvision när danske Screamin’ Eric i bästa Hives-klass med stora tänder. Som Birkin och Bardot. Att det är en livespelning som är gjord med mer MTM/SHOWTIME sluggar och jabbar sig igenom de tolv spåren. döma av hans lystna blickar är det inte heller hjärta än pengar. Men svajiga kameraryck och Skivbolaget MTM har tagit progressive metal Det är så proffsigt och medryckande gjort att någon hemlighet vad han egentligen vill göra en stillastående scenshow är inte underhål- under sina vingar. Det är kul. Ett av de bättre det är mycket svårt att sitta still. Nostalgin med dem. Inte för att det stör. I alla fall inte lande. Varför lades inte mer krut på live-CD:n banden på deras repertoar är Nightvision. De kommer av att Screamin’ Eric ibland påmin- så länge det handlar om den ljuva musik som som följer istället för att fånga allt på DVD? spelar klassisk hårdrock med, så klart, progres- ner mig om Psychotic Youth och en tidig skapades i studion, det bästa sedan iscensatt Och de kan lära mer. Jag föreslår biljetter siva inslag. Det rör sig alltså om kraftfull version av Nomads. Svensk garagerock när som små guldkorn av popkonst, billiga till Norrköping. Lyssna, se och lär av Spånka metall som kan knepen – intron som kommer den var som bäst. Jag hoppas och önskar mig videoeffekter och uppenbart hemmagjorda NKPG. De vet hur man får fart på en klubb. tillbaka i slutet av låten, bryggor, refränger en bättre värld och att Screamin’ Eric får det dekorer. Även om Jean-Christophe Avertys ka- Mats Almegård med kör och ensamsång om vartannat och breda genombrott de förtjänar. Bra danska lejdoskopiska kortfi lmssvit Histoire De Melody markeringar i all världens former. Skitsvårt att band brukar inte växa på träd. Nelson kanske är väl mycket ett barn av sin inte ryckas med, men bara för folk som står ut Per Lundberg GB tid, så fungerar faktiskt det mesta förbluf- med det Paul Young-syntljud som genomsyrar SIGUR RÓS fande bra än idag. atmosfären. Takk Själv förblir Gainsbourg hela tiden oan- Albumets bästa låtar är klockrena Soldier CAPITOL tastligt cool. Men när det inte längre handlar of a Dark Land och Silent Cry, som smyger Jag minns när jag lyssnade på Sigur Rós om musik – som när han lanserar dansen sig på lyssnaren, hugger tag och sen vägrar Ágaetis Byrjun första gången. Det var en La Décadanse, där kvinnan vänder ryggen släppa loss. Dessvärre kan det bli en känsla hypnotisk upplevelse. Kanske inte mest för mot mannen för att han ska få bra grepp om av löpande bandet i längden över det här de ibland Radiohead-tangerande låtarna, brösten – blir det bara för mycket. Då handlar aningen för långa albumet. Nightvision för- utan för stämningarna som fanns. Dels det det inte om gränser eller regler. Utan bara om söker ändå diversifi era sig, som i halvsmöriga mystiska som kunde dväljas i den isländskt dålig smak. Thin Line Between Love and Hate, vilket är bra. klingande sången, men framför allt mörkret Dan Andersson Där umgås ett catchigt hårdrocksriff med en som målades upp, de närmast mytologiskt WOODY GUTHRIE doom-brygga och en, tyvärr, tam refräng. Men bundna orosmolnen som kunde prägla This Machine Kills Fascists MANOWAR utan att det spretar. släpigheten i Flugufrelsarinn och Hjartað SNAPPER MUSIC Hell On Earth Part IV Jag är inte ett fan av bolaget MTM. Men Hamast. Blev besviken på epiken i (), och kän- Berättarröst, talande huvuden och zoom- SPV/PLAYGROUND med Nightvision och sångaren Peter Högberg ner lite samma sak inför Takk. För de saker ningar på suddiga svartvita bilder – allt som Det går inte att klaga på omslag och utsmyckning kan de nå utanför sin vanliga publik. som gjorde Sigur Rós stora i mina ögon verkar hör en rockumentär till. Allt som de senaste på fjärde volymen av Hell On Earth. Ett forntida Torbjörn Hallgren inte fi nnas kvar där, vilket gör parallellen till decennierna urholkat genren och gjort den monster till DVD-utgåva, som längdmässigt NUMBERS Radiohead än mer stark. tråkig, stel och förutsägbar. Allt som gör att klockar in på drygt fyra timmar. Mumma i We’re Animals Dramatiken och mörkret har fått ge vika dokumentärfi lmare idag skyr formen som metalmagen. En duktig blandning live-upp- KILL ROCK STARS/BORDER för stora atmosfäriska ljudlandskap, som i och pesten och hellre sätter ihop hemvideocollage tagningar från ett antal europeiska spelningar, Intressanta småbolag och artister från Kanada för sig är bra, riktigt bra, men som också på – kanske med talande huvuden, kanske foto- intervjuer och tv-framträdanden. Kvaliteten har visat sig vara bra kombination sista sitt sätt saknar originalitet. Nu är dock Takk grafi er, kanske berättarröst, men aldrig med på innehållet då? Ja, det är ju Manowar… året. The Arcade Fire och Black Mountain är ett steg i rätt riktning, för Sigur Rós känns mer alla tre – om sina favoritartister. Vi snackar inte progressivitet eller musikalisk ett exempel på småklurigt charmiga band konkreta nu än på (). Det fi nns stunder av Allt fungerar utmärkt i nya Woody Guthrie: utforskning. Men det pröjsar man knappast – Numbers är ännu ett. Har ingen koll på oförutsägbarhet, men bara så man hajar till, This Machine Kills Fascists. Men så har regis- för heller när det gäller Manowar. Svärdsym- trion sedan tidigare, men tilltalas direkt inte så man helt plötsligt står vid en grusväg sören Stephen Gammond också världens ber- bolisk kunga-heavy metal av högsta kaliber av deras småskramliga sound. Det gnistrar utanför Vatnajökull och undrar vad som gochdalbana till epos att berätta. För trots att gäller villkorslöst. Vilket borgar för att inbitna av småbarnslig lekfullhet, lika avigt som hände. Inte som förr. Men ett vitalitetstecken. han var en av musikhistoriens stora pionjärer fanatiker får sitt. Därutöver vete fan, förstås. tilltalande. Och att de ligger på bolaget som Magnus Sjöberg – ”Woody infl uerade mig, Bob Dylan, The För det är ändå fjärde gången, och trots det släppte Elliott Smiths tidiga album är givetvis SIZZLA Clash … ”, säger berättaren Billy Bragg, och väl tilltagna innehållet påminner det en del en stjärna i kanten. Ain’t Gonna See Us Fall utelämnar tusentals namn som också passat om föregångarna. Så klart ett sätt att mjölka Det manglande drivet i Black Crow Heart of JUNIOR KELLY i sammanhanget – fi nns många frågetecken, stålars på – att säga något annat vore hyckleri. Gold, The Fuck You Garages tungt pumpande Tough Life halvsanningar och myter om den vänster- Men som sagt, knappast njutbart för personer syntbasslinga och den poppiga Beast Life är VP/PLAYGROUND vridne amerikanske protestsångaren Guthrie. utanför fankulten som med germansk envishet alla små guldkorn. Inte alltid tydligt för ett Att recensera reggaealbum är alltid lite Vad han framför allt inte var, vilket även omger bandet. hit-törstande öra måhända, men väl värt att speciellt eftersom man vet att de är produkter hans barn framhärdar, var ett helgon. Utöver Niklas Simonsson offra lite tid på. We’re Animals lär förhopp- huvudsakligen skapade för vår västerländska

28 Groove 7 • 2005 MEW Glass Handed Kites ”Danmarks bästa export” (NME) ”de första danskarna av Rock” (The Times) SLÄPPS 21 SEPTEMBER

MY MORNING JACKET Z Uppföljaren till kritikerrosade “It Still Moves“ innehåller en samling omsorgsfullt skrivna ballader blandat med country-soul-rock. SLÄPPS 5 OKTOBER marknad. Hemma på ön spottar de jamaicanska Life är ett jämnare album än sina föregångare. annat än riktigt sliskig pop som gör tänderna Det är mycket sextiotal och mycket psyke- artisterna ur sig singlar lika ofta som George Junior Kelly har nästan uteslutande satsat på svarta med hål. Men jag hamnade snabbt vid delia men precis som Spiritualized så skapar Bush säger nåt halvsmart och de album vi nya rootsrytmer och plattan innehåller Kellys skampålen. The Warlocks något nytt av stölderna och sedan får oss till mans är mer eller mindre versioner av rytmer som Hard Times, Blaze Love är en skiva som innehåller många infl uenserna. Och det är där styrkan ligger. samlingar av dessa singlar. Vissa artister, som och I Swear. Det är också väldigt kul att man olika former av skön rock. Jesus United är något När man når avslutande Suicide Note så Sizzla, prånglar ut fyra, fem plattor om året tagit med hitten Rasta Should Be Deeper på av en uppdaterad version av Blurs gamla spelar det ingen roll att det varit några små medan andra är mer modesta och bidar sin Roots Tonic-rytmen, producerad av svenska goding Tender. She’s My Television nominerar dippar på vägen, helheten har vunnit och tid. Som Capleton och Junior Kelly. Hi-Score Music. jag härmed till årets upbeat-låt och titelspåret Warlocks version av en powerballad är så Ain’t Gonna See Us Fall är Sizzlas fjärde Kameleonten Junior Kelly får på Tough Life verkar innehålla en distad tvärfl öjt. Det krävs vacker att inget annat spelar någon roll. album hittills i år och är till största delen ett en dröse bra rytmer att jobba med där han dock lite renodling bland låtarna, och att tem- Mathias Skeppstedt dancehallalbum. Och till min egen förvåning kan visa upp sitt breda röstregister. Not I, Jah pot får tas ner en bit emellanåt men Love är KANYE WEST mycket bättre än jag trott. Sizzla har gjort sina Give Me Strength, Be Wise och Youths Dem Nah onekligen en intressant debut. Late Registration äldre fans besvikna regelbundet de senaste Cool är alla riktigt bra låtar liksom Hold the Mikael Barani ROC-A-FELLA/UNIVERSAL fem åren men med en så frenetisk utgivnings- Faith där man samplat den numera avlidne TONY TOUCH Efter succén med förra årets underbara platta takt blir mycket självklart ojämnt. Enligt min reggaelegenden Dennis Brown. The ReggaeTony Album The College Dropout och diverse producent- smak har Sizzla på senaste tiden alltför ofta Isac Nordgren CAPITOL uppdrag är Kanye en av branschens mega- ägnat sig åt jobbiga experiment med r’n’b, TREY SONGZ Den här plattan funkar mindre bra till sträck- stjärnor (gästlistan här innefattar Jay-Z, The hiphop och till och med jazz på bottennote- I Gotta Make it lyssning i ”normal” hemmiljö men ur cabbade Game, Brandy och Nas). Han kan göra lite som ringen Rise to the Occasion. ATLANTIC/WARNER bilar längs Manhattans Fifth Avenue på Puerto han vill. Och han vill fortsätta göra mjuk och På Ain’t Gonna See Us Fall fi nns dance- Att låta sitt debutalbum inledas med några Rican Day Parade eller på valfritt dansgolv själfull musik. hallrökare som Run Out Pon Dem på rytmen uppmuntrande ord från Aretha Franklin är är reggaetonrytmerna som veteranen ”Tony För på Late Registration är det mesta Applause men också schyssta reggaelåtar som inte det blygsammaste sättet för en 20-årig Toca” levererar solklara. Rytmen kan bli lite politiskt korrekt, mysigt, samplingssnyggt People Need Love och Knowing Each Other. artist att presentera sig på, men Trey Songz tjatig efter ett tag men som partystarter är och småroligt. Kanye fortsätter att hylla livet, Den sistnämnda domineras av Sizzlas genom- har faktiskt all anledning att vara självsäker. den given eftersom det är omöjligt att stå still hans nära-döden-upplevelse i en bilolycka för trängande falsettsång som han fortfarande Med ett sound som förenar rötterna i hiphop när trumman dunkar igång, dessutom blan- några år sedan präglar hans gospel än mer använder fl itigt. Jag har ännu inte vant mig med retrosoul, ett låtmaterial som håller hela dar Tony Toca upp sin reggaeton med mer nu. Och det är väl okej. Att det fi nns artister helt men falsettlåtarna går inte bort längre. vägen och framför allt en grym röst för han old school-hiphop än vad exempelvis Daddy som Kanye, Common och John Legend som Om du, liksom jag, var tveksam så försök få tankarna till förebilden R Kelly (som han redan Yankee eller gör. representerar positivism är en välbehövlig tag i sjukt hittiga singeln Party. Bästa falsetten lyckats reta upp genom att spela in egen Gästar gör NORE, Beatnuts, , Tego motvikt till dagens blingande gangstas som sedan Prince. version av dennes Trapped in the Closet på en Calderon och B-Real från Cypress Hill plus regerar i media. Men problemet med Late Re- Ett par låtar har inslag av calypso i rytmerna mixtape), men minst lika ofta till Jaheim. Och ett gäng mer eller mindre kända polare. Och gistration är att låtarna puttrar på i käck takt men även det funkar oväntat. Sizzla är den även om Trey Songz ännu inte befi nner sig på plattan blir självklart grym trots att språket utan att det bränner till. Det blir för gulligt typen av artist. Han river barriärer och tar samma nivå – han behöver jobba lite på att oftast är spanska. Singeln Play That Song och schlagerhysteriskt med alla stråkmattor. ständigt musikaliska risker. Ibland suger bli mer originell – är det här bra, riktigt bra. är en rökare i bägge av plattans versioner, Och samplingssjukan blir överväldigande. resultatet men lika ofta så förändrar han ens Thomas Nilson Sofrito Mama med en Psycho Les i högform en Det känns som man hört det mesta någon syn på musik och svabbar bort ens fördomar. THE SUNSHINE storslagen south of the border-serenad medan annanstans vilket är förödande när man vet Man får helt enkelt ta det onda med allt gott. Love Tranquillas basfl adder och benhårda komp att Kanye skulle kunna vara unik. Som i bästa Junior Kelly verkar, till skillnad från sin något GROOVER RECORDNINGS riskerar att knäcka ben. spåret Gold Digger som dessutom påminner mer kände kollega, tycka att ungefär ett Ibland gör jag fel och dömer boken efter sitt Om reggaeton ska ha nån chans att etablera starkt om Mobys bluesprojekt Play. album om året räcker bra och hans album omslag. Men vad fan, även solen har sina sig i folks medvetande i Sverige är det via såna Late Registration lyfter aldrig riktigt. Late brukar också hålla hög klass. Även i Kellys fall fl äckar. När svenska The Sunshines skiva här relativt lättillgängliga plattor. På dansgolvet Registration har sina ögonblick (den bottenlösa har dock de två senaste varit lite upp och ner landade i mina labbar tänkte jag att ett borde musikstilen redan vara regent! förtvivlan i Roses, basen och de sköna beatsen och därför är det väldigt glädjande att Tough band med detta namn inte kan vara något Gary Andersson i vackra Heard ’em Say) men jag blir inte inspi- CHAD VAN GAALEN rerad. Ibland kan höga förväntningar suga. Infi niheart Gary Andersson WILLY CLAY BAND SUB POP/BORDER TONY YAYO Rebecca Drive Chad Van Gaalen tar singer/songwritergenren Thoughts of a Predicate Felon BLACKSTONE/BORDER till en intressant plats. Hans röst rör sig genom G UNIT/UNIVERSAL höga frekvenser av melankoli och nakenhet 50 Cents gamle knarklangarpolare Marvin Det är svårt att förstå att det fi naste Sverige som få artister ståtar med idag. Jag blir stund- ”Tony Yayo” Bernards debutalbum har låtit har just nu kommer från Kiruna. Dels för tals riktigt rörd, som i Red Blood där Elliot vänta på sig eftersom han suttit i fängelse i att musiklivet ovanför polcirkeln är så Smiths ande från den intensiva refrängen i omgångar i ett par år nu. Han vill med plattan gott som obefi ntligt, dels för att Willy Clay Needle in the Hay lyckas smyga sig in. försöka få ungdomar på rätt spår, själv var Bands musik inte någonstans skvallrar om Det ryms en underlig och underbar liten han glad över att komma ut till miljonkon- att de är födda någon annanstans än i USA. värd i Infi niheart, ett album som även vågar trakt, brudar och condo som alla väntade Att debutalbumet är inspelat i Nashville sig på modern instrumentalmusik och electro. honom. med Will Kimbrough som producent och landskapet i norr. Som bäst blir det när Det är en av de där skivorna som låter som Låtarna han skrev i cellen är enligt honom gästspel av The Bands Garth Hudson kanske de tar ett steg bortom Country FM-bandet. om den skrivits just för mig, att det bara är själv avsevärt hårdare än resten, och Thoughts kan bidra till det amerikanska soundet. Drivet i Satisfi ed Mind och lekfullheten jag som har den här skivan och att Chad Van of a Predicate Felon startar som en riktig Men merparten av låtarna var redan i hillbillylåten Peace & Harmony är så Gaalen bara fi nns inuti mitt huvud – trygg mardröm. Via en iscensatt ankomst till ett skrivna och inspelade på demo hemma i övertygande att pojkarna kan lämna in och samtidigt sorgsen över sin isolering i min fängelse dras skrämmande Homicide igång Kiruna. avskedsansökan på sina respektive jobb på uppskattnings lilla cell. och mer kommer. Och plattan håller hela Willy Clay Band har inte funnits länge. måndag morgon. Men jag hade varit dum om jag höll honom vägen ut. Thoughts of a Predicate Felon är Men redan från början visste kvintetten att I Willy Clay Band ryms hela tre sångare. för mig själv. Ja, rentav gaalen. en hård, obeveklig berättelse med perfekt om det ska hända något får de ta sitt pick Tony Björkenvalls och Björn Petterssons Mikael Barani ljudbild bakom sig. Allt korresponderar med och pack och sticka till countryns Mekka. register spänner över John Mellencamp och THE WARLOCKS resten på ett osvikligt sätt. G Unit sluter dess- Väl där fi ck de mer än en handfull spel- Steve Earle via Ryan Adams. Men det är när Surgery utom självklart upp vid sidan om sin förlorade ningar redan första veckan. Och publiken Reine Tuoremaa tar över micken som jag MUTE/CAPITOL son och även Eminem dyker upp för att hjälpa älskade dem. Kontakter knöts och resultatet går i däck. Hans djupa avmattade stämma Ligger man på Mute och har två trummisar, till. Som om Tony Yayo skulle behöva hjälp att blev så småningom Rebecca Drive. Och i är så uppriktig att jag skulle tro på honom tre gitarrister, en basist och en keyboardist har leverera en kanonplatta. dagarna bär det iväg till Americana Music om han sa att han träffat Elvis. If You Leave man redan vunnit i min bok. Så är det bara. Gary Andersson Conference där de som enda europeiska Me Now är plattans absolut starkaste spår Utöver detta faktum så är The Warlocks band fått äran att uppträda och knyta än som torde ge Blaze Foley-fans en tår i ögat tredje album riktigt, riktigt bra. Ledaren, Fler recensioner på nätet mer kontakter. The sky’s the limit, som och ett hugg i bröstet. sångaren och låtskrivaren Bobby Hecksher www.groove.se man säger där borta i väst. Men hur bandet diskuterade när de inte fortsätter att åkalla Velvet Undergrounds Att bandet har en framtid säger sig inkluderade Chasing the Sun – bästa låten andar och blandar det med det bästa från Can självt när man lyssnar på albumet. Det från demoskivan – på plattan övergår mitt och Hawkwind, och med medlemmar från ödsliga munspelet som inleder Soldier ekar förstånd. Brian Jonestown Massacre och Black Rebel lika mycket av Nebraska som det karga Annica Henriksson Motorcycle Club – hur kan det gå fel?

30 Groove 7 • 2005 Lagom till h;sten serverar vi upp ett delikat delikatessbord av makalösa musikaliska talanger i Groove, fl era av artisterna kan man ju dessutom läsa om i artiklar i tidningen. För att bli prenumerant: betala in 299 kr (studenter 249 kr) på plusgiro 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress så får du tio paket med tidning+skiva hemskickade under ett år.

1 Elbow visst är Linnéa Jonassons röst magisk framför begåvning på sin sida. Vi borde vara fler som 13 Broken Social Scene Forget Myself fonden av körer? älskar hans sprittande popmusik. Så vad är 7/4 (Shoreline) Groove-CD #7, 2005 inleds pampigt, och www.soardy.com problemet? Kanske inte riktigt lika bra som en annan varför smyga med något så njutbart som ny www.dach.se låt kallad Shoreline, men det kanadensiska spännande musik? Elbows expanderande 5 musikkollektivet Broken Social Scene lyckas musikuniversum mullrar in med symfoni- Fly Me Away 9 The Sunshine på något sätt släppa loss och skapa kontrollerat och gör rymd- She’s My Television kaos så totalt njutbart att man blir tårögd. pop med hemlängtan i sin alternativa verk- Varmt sextiotalssväng med bubblande Fart, flärd och fläkt i kubik – vem kan (eller vill) lighet, som de kallar sitt band. Klatschigt och refränger och fantastiska doakörer i överflöd, motstå det? spejsat gungande danspop med glimten i lägg därtill tamburin och kärleksfyllda orgel- www.v2music.com 14 Dogday No Good Health and No Fun Att njuta av klassisk brittiska orgelpoprock är som att träffa en gammal vän, man trivs med en gång. No Good Health and No Fun är frenetiska titelspåret från Dogdays album som lovar gott inför framtiden. Den slyngel- aktiga sången och den underliggande synten särskiljer Dogday från alla andra. Ingenting fattas väl då? toner så har du receptet för The Sunshine. www.dogday.se omfång i Forget Myself från nya plattan Lead- Men de kan även spela garagerock, det visade ers of the Free World. Och solen skiner. Havet de i Sabotage där tvärflöjtssolot sticker ut. 15 Firefox AK glittrar. Det är något i luften och det är inte Sveriges nästa The Hives? What’s That Sound hösten trots att det redan är september. Visst www.thesunshine.se Med sin änglalika stämma skapar Andrea Kel- kan livet vara fint? lerman stora förväntningar på nästa års Firefox www.elbow.co.uk 10 Shooting John AK-fullängdare. Hennes röst svävar över de Rain Song söta låtarna på nya EP:n på ett eteriskt sätt. 2 Tim Fite ögat. Synt- och datorrotat men glatt handels- Storstadscountry är bandets eget omdöme Det är knirkigt och bekant. Lekfullt och blåögt. No Good Here resande i tro, hopp och glädje. Charmant och om musik de gjort. Och visst skapar denna Vad är det för ljud? Det är ljudet av trall- och Med otroligt smittande popdriv och Kings glammigt? Bara förnamnet! sextett melankoliskt vaggande tongångar i listvänlig elektronisk kvalitetspop! of Leon-retrorocksound både i sången och www.goldfrapp.com Rain Song som får mig att tänka på exempelvis www.firefoxak.com när disten vrids upp på gitarrerna i No Good Christian Kjellvander. Helena Arlock-Wahlbergs Here charmar Tim Fite mig omedelbart. Hans 6 Neurobash stämsång och de krispiga akustiska gitarrerna 16 Strip Squad lediga stil bygger mot explosiva refränger Second Chance är annars mina favoritbeståndsdelar – vilka Pervert/Expert och en gullig orgelslinga kryddar ytterligare. I en replokal i en källare i ”Sveriges tråkigaste är dina? DIY-känslan hos Strip Squad är påtaglig som Detta måste bli en indiehit. Eller hur? stad” (Eslöv) huserar trion Neurobash. De är www.shootingjohn.com färg på ett hus. Ingen tid har lagts på att fila www.timfite.com en färsk konstellation som tillverkar ett mas- till de skrovliga kanterna, snarare eftersträvas tigt elektroniskt syntgung där maskinerna är 11 Cornelia 3 Hello Saferide våra vänner. I marschtakt färdas de bestämt Happy On a Rainy Day If I Don’t Write This Song, Someone I Love genom sitt karga musikaliska landskap där Äkta hälften Eric Gadd har varit med och Will Die melodislingor flaxar förbi som digitala bud- producerat förra årets Cornelia-platta No Annika Norlins musikaliska alias är Hello bärare. Jag ger Neurobash en andra chans! Saferide. Låten med det allvarliga namnet www.neurobash.com kommer från debutalbumet Introducing... 7 Mustang You Won’t Last Klassisk muskelrock med fläskiga gitarriff, nitarmband, Alice In Chains-refränger och vevande trummis som viktiga beståndsdelar är Mustangs grej. Jag ser framför mig sena nätter med öldrickande och cigg som hobbies.

Dancing Queen där trösterika och stolta Happy On a Rainy Day kommer från. Porlande naivitet och tafflighet i produktion och text. toner landar på en solid bas och konstnären Denna naturalistiska strävan går i linje med Cornelia rör sig fritt i sin älskade musikkaskad. bandmedlemmarnas uttalade intresse att ”klä En låt att stärkas av. Visst behöver vi alla en av oss en aning på fyllan”. Charmigt? Avgör Hello Saferide. Att döma av If I Don’t Write This sån ibland? själv genom att låna Strip Squad ditt öra! Song, Someone I Love Will Die blir plattan en www.cornelia.se www.stripsquad.tk orgie i gladlynt blåsarrad kringelikrokpop. Och vem älskar väl inte sån? 12 Subway to Sally 17 The Warlocks www.hellosaferide.com Kaxig attityd och bredbenta poser finns där Sieben Come Save Us också. Allt ett riktigt rockband behöver! Subway To Sally är tyskar. De sjunger på tyska. Warlocks är inga färskingar, bandet bildades 4 Soardy www.mustangtheband.com Låttiteln betyder sju. Plattan heter Nord Nord 1999 i Los Angeles. De har haft 19 bandmed- Ring My Bell Ost. Den innehåller teatralisk tysk sång. Och lemmar genom åren men är numera nöjda Denna norrländska kvintett gillar att drapera 8 Kristian Anttila symfonisk rockoperamusik med tysk touch. med sättningen där Bobby Hecksher anför ett sina låtar i tjocka, svepande, dröjande känslo- Paul Weller Tysk, tysk, tysk, tysk. Vi tyckte att ni borde få sexmannaband som manglar ut kraftig rock. sjok för att skapa rymd och inneboende kraft Att göteborgskufen Kristian Anttila ännu höra lite tysk frustande rockmusik. Så här har Han vill att vi ska rädda dem från dem själva. i sin kreation. Ring My Bell-EP:n är en vacker inte är en stor popstjärna i klass med Håkan ni – Nordman fast på tyska! Tysktysk… Men behöver någon verkligen räddas från femspårsskiva med djup och mytisk botten Hellström eller Jocke Berg är faktiskt en gåta. www.subwaytosally.de The Warlocks? Skulle inte tro det! där balladhantverket tas till en ny nivå. Och Han är en udda fågel med både utseende och www.thewarlocks.com

www.groove.se 31 sonyericsson.com/w800

The Soundtrack to your Life W800i – DEN NYA GENERATIONEN WALKMAN™

Den första riktiga musikmobilen är här. W800i har en speltid på 30 timmar och rymmer 10 album. Komplettera med ett 2 GB minneskort och du får plats med hela 500 låtar! W800i har också en 2 megapixelkamera med

The Walkman™ logo and symbol are registered as trademarks of Sony Corporation. The Walkman™ autofokus och massor av andra funktioner som imponerar lika mycket på dig själv som på din omgivning. Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 1

DVD andra sätt – som med tempo och dynamik. THE BLACKFIRE REVELATION Men Amandine fortsätter att vandra stilla Gold and Guns On 51 EAGLES på det där spåret medan tåget kör ifrån FAT POSSUM/BONNIERAMIGO Farewell Tour – Live from Melbourne dem. Nej, det här håller inte. Fat Possum brukar WARNER Mikael Barani ge ut bra grejor. The Blackfi re Revelation Man sänker förväntningarna kraftigt när AMBULANCE är inte ett bra band. Två man. En gitarr man bänkar sig för att avnjuta Eagles av- At the End of Our Time och ett trumset. Förutsättningarna är skedsturné från förra året. Man vet unge- CAGED MATCH utmärkta. Band som 20 Miles och DFA1979 fär vad man kommer att få se; äldre män Det piskas på med hård tvåtakt i At the fi xar det hela alldeles utmärkt. Dessa pel- med ansiktslyftningar, rehabiliteringar och End of Our Time. Ska man kalla det för lejönsar runkar sönder både gitarrhals och interna stridigheter bakom sig. någon sorts hybrid mellan hardcore och trumskinn utan att komma. Gold and Guns Eagles har alltid varit perfekta i den death, med snabba riff och sång som låter On 51 är en torrjuckande bluestolva med amerikanska radion med sin slicka, lite som det ser ut när någon kräks. För gap och skrän. melodiösa countryrock. De är fortfarande det mesta går det som sagt fort, och då Per Lundberg GB omåttligt populära, inte minst i södern, används det rätt mycket standardgrejer BLONDIE främst bland de som var i tjugoårsåldern som har gjorts förr. När bandet stannar Live by Request i mitten av sjuttiotalet när bandet var upp och smäller upp en disharmonisk gi- COOKING VINYL/BONNIERAMIGO som störst. Jag har alltid haft väldigt svårt tarrvägg eller ett melodiskt parti i halvtakt, Den famöst svåra tredje studioskivan i all för de tidiga dansbandscountryrockande då blir det aningen intressantare. Men för ära, livealbumet är en av de allra största Eagles-plattorna och håller istället delar av det mesta låter det här som det brukar. utmaningar ett popband ställs inför. I alla Hotel California och The Long Run som helt Alltså borde det gå hem hos dem som fall av bevisbördan att döma. Nio av tio acceptabla. gillar metal. är skräp, allt som oftast knappt mer än Men faktum är att den här konsertfi l- Mikael Barani en turnésouvenir efter den senaste stor- men stundtals är så tråkig att man sitter ARCH ENEMY säljaren – billig att producera, och man och retar sig på att allt är så sjukt perfekt. Doomsday Machine behöver inte skriva några nya låtar – eller Gubbarna sätter ju varenda ton, varenda CENTURY MEDIA/BORDER en bakväg för föredettingar att sälja sina stämma – då fi nns det inte utrymme för Visst det är stundtals riktigt påhittigt, eller gamla hits en gång till. något annat än att tänka på alla miljoner om man vill vara lite fi nare, innovativt Punkpophjältarna Blondie sällar sig de håvar in på denna avskedsturné. Och gitarrspel. Men där tar mitt intresse också till majoriteten. Nygamla Live by Request man blir istället glad för att vi aldrig ska slut. För det är inte så mycket nytt som är albumversionen av en tv-special där de behöva uppleva några fl er Eagles-turnéer, Arch Enemy visar upp. Och visst, Arch spelar fansens favoriter som sedan ett år varken på fi lm eller i verklighet. Enemy härstammar från Carcass och fi nns på DVD. Det är inte dåligt. Debbie Jonas Elgemark Candlemass men det borgar ju inte för att Harry, 58 år när inspelningen gjordes, det ska vara bra ändå. Men säger vän av klarar fortfarande av att ta de fl esta av ALBUM death metal, de har ju sex plattor bakom de höga tonerna. Men vid sidan av ett sig och här är nu Doomsday Machine. En antal utdragna gitarrsolon och outhärdlig AFRODISIAK parantes. En axelryckning. En ”jaha”-skiva, allsång från publiken tillförs ingenting till Speglarnas sal svarar jag. klassiker som Dreaming, Hanging On the PAY PER BAG Per Lundberg GB Telephone och X-Offender. Till gruppens Så gott som alla texter på Afrodisiaks BIG STAR förtjänst har de i alla fall insett att fansen debutplatta kretsar kring tjejer som på In Space vill höra det gamla Blondie, inte så mycket klassiskt vis delas upp i horor och madon- RYKODISC/SHOWTIME det de gjort sedan återföreningen 1998. nor. Antingen så sätts tjejerna på piedestal Inte i närheten av så bra som den borde Så det är idel hits. Men vill man höra dem eller så reduceras de till sexobjekt och vara. Men inte alls tokig ändå. De två mot- fi nns redan de odödliga originalversio- troféer som i Roten till all ondska: ”Blont sägelsefulla påståendena sammanfattar In nerna. Och då, tack och lov, utan allsång. hår, D-kupor, kort-kort jeanskjol/slår vad Space, första studioskivan med rockhisto- Dan Andersson om att jag får av den där tids nog/Hon har riens mesta kultband på 30 år. För det är BLOOD ON THE WALL pojkvän, tror han är skitcool, typen man så med potential som aldrig förverkligas. Awsomer vill tysta med en pistol/Tjejen hans har Från de som själva slutar, som Rimbaud, THE SOCIAL REGISTRY/BORDER ett par riktigt schyssta sillisar”. Rappen till de som dör eller tar slut, som Nick Det tre personer starka bandet Blood On är stel och många texter töntiga. Det blir Drake och Syd Barrett – deras öden, vad de The Wall är inget annat än en sämre kopia inte bättre av att man gärna blandar in åstadkom, och i synnerhet vad de kunde av Blonde Redhead. Taffl igt spelad indie engelska fraser för att det ska låta coolt. ha åstadkommit om de haft lite mer tid, utan någon som helst nerv eller innova- ”Skiter i när tjejer säger vilken man/I’ve fascinerar alltjämt. tion. Blood On The Wall ger mig inget alls. got 99 problems, a bitch ain’t one!” (ur Popmusiken stoltserar med ett stort Per Lundberg GB Vägskäl) eller ”Så du hajar visst att life’s a antal mytomspunna förlorade album. BOOMHAUER bitch?/Se för guds skull till att ta din slice Störst av alla är Smile, Me Think OK! å stick!/Hitch-hika kvickt med några biker albumet som skulle besegra The Beatles STUPIDO chicks, fl y därifrån innan allt är klippt!” (ur och en gång för alla slå fast Brian Wilsons Primitiv garagerock från Finland, kan det Sånt är livet). geni. Men han klarade inte trycket. Albu- vara något? Tja, vi har ju The Flaming Annars börjar skivan riktigt bra när met lades på is tills i fjol, när en version Sideburns som ett utmärkt exempel. den begåvade sångaren Mattias Andréas- av det till sist släpptes. Inte heller det var Vid första öronkastet låter Boomhauer son tillåts dominera. Både inledande dåligt. Men inte i närheten av vad världens ganska barbariska. Men de skrider faktiskt titelspåret och Flaj svänger bra. Många popnördar drömt om i 40 år. över fl er gränser än bara garageös. Me beats är schyssta om än lite smöriga men Anglofi la Memphis-gruppen Big Star Think OK! är mer blues än punk och mer Speglarnas sal funkar klart bäst när det blir gjorde två utsökta popalbum i början pop än man kan tro. Good Hunch och svensk soul av det hela. När rapparna tar av 1970-talet innan de imploderade i Hot to Handle med drivande tamburin täten låter det mest som Just D. det mästerliga tredje, Sister Lovers. När respektive koklocka och starkt reverb på Det kanske känns elakt men jag kan uppföljaren nu släpps, infrias självklart sången är fi na garagerökare. Lake Norman inte låta bli att tänka på hur Andréasson inte löftena från de tidigare plattorna. Hur är lite mer fi nstämd med försiktigt blås, slösar bort sin talang i det här gänget. skulle de? Decennier av hype har tagit död triangel och sparsamt nyttjande av gitarr. Isac Nordgren på alla möjligheter. Inte helt överraskande Jag efterlyser fl er lugna stunder i stil med AMANDINE är det mest Jon Auer och Ken Stringfellow Lake Norman och Let Your Tears Roll, där This is Where Our Hearts Collide – alias The Posies, stora Big Starfans, som banjon gör entré. FATCAT/BORDER spelat bakom idolerna sedan början av Många av de 17 kompositionerna bör Amandine är ett mysigt singer/- 1990-talet – som försöker få till den gamla ha kasserats innan inspelning. Men jag vill gäng från Gävle med en massa fi na låtar magin. ge en eloge till de tre fi nska herrarna för och brustna sångstämmor. På framsidan av Frontfi guren Alex Chilton föredrar deras smakfullt korta låtar. deras skiva fi nns en illustration av ett tåg tydligen Motown och disco. Nej, In Space Christian Thunarf på en tågstation. Tyvärr låter bandet som är inte den uppenbarelse fanatikerna BRANT BJORK AND THE BROS om de aldrig tar det där tåget, utan hellre vaknar upp i kladdiga lakan över. Vad Saved by Magic går hela vägen längs med spåren. Detta den är, däremot, är en hyfsat svängig och DUNA/BORDER funkar i vissa sammanhang, som i fi lmen välspelad popplatta. I alla fall för de som har förstört en Stand By Me, men där fi nns också en dri- kan se bortom förväntningarna. del inom stonerrocken. På både gott och vande story och fängslande karaktärer. Har Dan Andersson ont (om uttrycket tillåts). För där det segats man inte det får man skapa intresse på och malt på i ett distat lekrum förfi nade Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 2

Josh Homme med anhang det hela och Öst- och Mellaneuropa. Under de drygt tio COWBOY JUNKIES gav musik en poppig vattenkamning år som den svensk-danska gruppen funnits Early 21st Century Blues innan rampljuset. För att nå rampljus och har de gjort ungefär trehundra spelningar COOKING VINYL/BONNIERAMIGO topplisteplaceringar som inte många band runtom i Europa och deras gästbok inne- Margo Timmins har en av musikhistoriens i genren upplevt. håller massvis med entusiastiska inlägg. tröttaste och släpigaste röster. Och det Detta märks en del på Saved by Magic. I sommar har de turnerat i bland annat är inte positivt menat. Här vyssar hon Brant Bjork är en ärkerutinerad herre i Frankrike, Slovenien och Polen. tillsammans med sina kompanjoner några dessa kretsar, men lider av samma symp- När jag sedan lyssnar på Bonjour covers och några egna låtar till nattsömn. tom som nämndes tidigare. Musiken har Tristesse blir jag förvånad eftersom jag inte Bob Dylan, Bruce Springsteen, George potential fastnar i ett sjuttiotalslandskap alls förstår varför de är så uppskattade. Harrison, Riche Havens, John Lennon och av wahwah-piskade toner. Som mycket väl Musikaliskt låter bandet som en mix av U2. När en rapparen Rebel drar igång i I kan funka, men just här är det väl saggigt emo, hardcore och pretentiös hårdrock. don’t Want to Be a Soldier vill man bara och andas med trötta pingislungor. En bra Produktionen är inte mycket bättre än en skratta åt eländet. Inledande Dylan-låten låt är en bra låt i grunden, vare sig det är demo och sången skrikig men samtidigt License to Kill slår ändå an tonen om vad en ballad eller eurodisco som E-Type sa vek, som Dennis Lyxzén live ungefär. Mu- det här kommer att landa. Och titeln. Gud! en gång. Kanske inte rätt kille att referera sikaliskt slår inte Children of Fall in några Lägg av! till, men i detta sammanhang passar det dörrar men är okej. Texterna är, enligt Per Lundberg GB dessvärre som hand i handske. Mer låtar distributionsbolaget, otroligt viktiga i den CURUMIN än idéer hade verkligen inte skadat. här typen av musik. Okej, men då kan man Achados E Perdidos Niklas Simonsson ju ge ut en bok istället. ANTI/BONNIERAMIGO B-REAL Skivan är utgiven på ett tjeckiskt bolag, Curumin är Luciano Nakata Albuquerques The Gunslinger… Volume One ett annat land där Children of Fall är stora. debutalbum. På det gräver São Paolo-bon 4REAL/BONNIERAMIGO Kan alla dessa fans ha fel? Ja, kanske är i sitt lands musikaliska arv, framför allt Detta mixtape från en av latinohiphopens det hela enklare än så. Att det är jag som samban, och kombinerar det med jazzin- stora, Cypress Hills B-Real, inleds stilenligt inte förstår. fl uenser, funk och rock. Så slänger vi in lite med en Carlito Brigante-monolog från Isac Nordgren hiphop också för säkerhets skull. gangsterrullen Carlito’s Way. Och sen följer CHIMAIRA Det funkar inget vidare. Träigt tungfo- ett bra gäng bumpiga streetspår man kan Chimaira tad funk blandas med ömma sambavisor ha eller mista. Det låter som väntat, snirk- ROADRUNNER/BONNIERAMIGO som rockas till av taggiga elgitarrer. Nej, liga halvskruvade beats och melodislingor I sista spåret på skivan sjunger Mark det vore bra för Curumin om han ville bakom pårökt rap. Men det är kul att Hunter om den sjuke tiggaren Lazarus som greppa om färre stilar samtidigt. höra att gamlingen Mellow Man Ace fi nns efter sin död ändå hamnar i himlen efter Mats Almegård tillgänglig fortfarande, att Bizarre och Emi- ha blivit återupplivad av självaste Jesus. ROB DICKINSON nem är helt sjuka och old school-stölderna Jag blir lite nyfi ken när hårt metal-rock- Fresh Wine for the Horses i Back to the Apple. ande band som Chimaira använder sig av SANCTUARY/SONYBMG Gary Andersson såna referenser. Något händer hälften in i Rob Dickinsons CAMPBELL BROTHERS Men amerikanska Chimairas fjärde platta. Något oförutsett. Ett tänkbart Can You Feel it platta bjuder inte på några som helst över- scenario är att han insett: Fan, så här kan ROPEADOPE/SHOWTIME raskningar. Bara ett stilla konstaterande det ju inte låta. Jag måste få in lite svärta Bröderna Chuck, Darick, Philip och sonen att de suger fett med sin stukade nu-metal. i produktionen. Detta från inledande Carlton ropar till oss och frågar om vi kan Förresten så var Chimaira ett eldsprutande Michael Bolton-smöriga My Name is Love känna det? Känna Jesu kraft. Det enda vidunder i den grekiska mytologin som och töntiga Oceans och The Night. Forne jag saknar är en stor kör. En svängigt skön dödades av Bellerofon. Mark! Där har du Catherine Wheel-sångaren bryter inte ny gospelkör. För det blir väldigt mycket nästa skivtitel. mark och han vänder inte upp och ned på instrumentalt. I det långa loppet tappar Per Lundberg GB världen men det känns ändå lite i magen Campbell Brothers på att låta det vara så. CLUTCH när han kvider fram Bad Beauty. Inte Om man har två personer på pedal steel Robot Hive/Exodus en oumbärlig skiva men väl värd några och en elgitarrist kan man bli mätt. När DRT/SOUND POLLUTION lyssningar. Denise Brown och Katie Jackson väl får Clutch – koppling på svenska. Stort plus- Per Lundberg GB komma in så lättar det upp. Då kommer poäng för bandnamnet. Men det gör som DISMEMBER solen fram. Can You Feel it kanske inte är bekant inte allt… Complete Demos den bästa introduktionen till Campbell För det kunde ha osat liniment och Pieces Brothers. Bättre då att testa någon av långvård med bäst-före-datum strax efter Indecent & Obscene samlingsskivorna de gjort. Vietnam-kriget, men det funkar. Clutch på- Massive Killing Capacity Per Lundberg GB minner lite om – inte speciellt Death Metal CHESTY MORGAN poppis eller modernt på något sätt, men Hate Campaign Musik! med tillräckliga mängder sand under nag- REGAIN RECORDS BONNIERAMIGO larna för att påverka. Göra sin grej, på sitt Dismember tillkännagav i januari att Det fi nns något hos Chesty Morgan. Den sätt. Förvalta det tunga sjuttiotalssoundet bandet tillhör svenska Regain Records där märkliga kombinationen av estrad, ka- och göra det rättvisa. Burning Beard är rik- stall. Nu kommer första livstecknet med baret, svalhet, utspel och glädje. Det känns tigt tung i sitt maniska monotonriffande, nya skivbolaget – sex remastrade album ibland helt rätt, ibland helt oemotståndligt som fl era andra spår på Robot Hive/Exodus. som täcker in perioden från första demon – och i de stunderna kan det vara en stor Förmodligen inget favvoband i var- i slutet på åttiotalet till mästerliga albumet upplevelse. Men så fi nns det de tillfällen dande, men det kan ändå uppskattas. Och Hate Campaign från 2000, vars musik är då man undrar om de medvetet går in för få mig att kolla upp deras backkatalog lite exempel på perfekt death metal. att störa upplevelsen eller lustmörda bra närmare. Och det är ju inte fy skam… Dismember startade som en trio 1988, låtar. Det händer inte ofta, men när det Niklas Simonsson gjorde uppehåll fram till 1991 och gav gör det blir i alla fall jag arg. För ett riktigt CLUTCH sedan ut sitt första album genom Nuclear pangexempel fi nns här på Musik!. Deras & Lost Needles Blast. Bandet drogs in i en rättslig process cover av France Galls magiska Poupee MEGAFORCE/PLAYGROUND för sin låt Skin Her Alive, en upplevelse de Cire, Poupee de Son, som visserligen När jänkarna dammar av sin första sjutum- som gav eko på nästkommande platta i har den där otyglade lustan som kan mare Pitchfork, petar in en outgiven låt, låten Case# Obscene. De låtarna hittar du i berika, som kan göra allt till glädje eller ett gäng demoversioner av utgivna låtar följd på EP:n Pieces, vars ordinarie innehåll anarkistisk kontemplation, men som här och två nya spår, sticker lukten av girighet följs upp med en livespelning i Regains spretar åt alla håll samtidigt. Och när en aning i näsan. Åtta spår tung Helmet- tappning. dessutom sången nästan medvetet går in hardcore och två spår rock i samma anda Dismember har under den period som för att sänka hela magin känns det bara som är mer intressant på pappret nu återges spelat death metal i samma stil utstuderat och glädjelöst. Jag blir arg. Och än i verkliga livet. Betänk även att endast som tidiga Entombed, och absolut aldrig när inte något på resten av skivan kan göra tre låtar är nya sen tidigare och att övriga vikt av från det, även om musiken blivit mig glad, blir det det bestående intrycket. mullrar på med snarlika arrangemang mer melodiös åt samma håll som gamla In Magnus Sjöberg innan du tar slutgiltig ställning. Själv är jag Flames. CHILDREN OF FALL tveksamt positiv. På alla nyutgivna album fi nns bo- Bonjour Tristesse Roger Bengtsson nusmaterial. Dismembers nya platta är DAY AFTER/SOUND POLLUTION annonserad till denna vintern. När jag kollar upp Children of Fall så Torbjörn Hallgren verkar de vara väldigt populära, särskilt i Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 3

DIVERSE ARTISTER tat till Kyoto och börjat spela där istället. balkong ännu? Den blir nog fi n att sitta på 10 Bluegrass Classics Svårt att tycka om just detta. Men de tre nästa sommar och se ut över älven. COOKING VINYL/BONNIERAMIGO sista låtarna, vars titlar jag inte kan läsa Man undrar ju vem man är lite då och Innehållet på den här skivan stämmer då de är på japanska, känns mest genuina. då. Eller hur? Man funderar på vad det är exakt överens med titeln. Varken mer eller De framförs på bambufl öjt av artisten som gjort mig till jag. En händelse som jag mindre. Bara tio klassiska bluegrass-låtar. Fukuhara Hyakunosuke. Kan ändå inte tror har format mig handlar om dig. Om du känner till bluegrass vill säga. sluta tänka på Toshiro Mifune när han För att komma in på Bollsta Folkets Gör du inte det så förstår du nog om du gestaltar wannabeesamurajen Kikuchiyo Hus var man tvungen att vara femton. Dit kommer ihåg fi lmen Den sista färden. När i De sju samurajerna. Men det är en helt kom alla band att räkna med förr eller bland annat Jon Voight och Burt Reynolds annan femma. senare. Jag var fjorton. Egentligen var jag är ute på vischan för att paddla kanot. Och Per Lundberg GB inte så intresserad av musik just då. Men det inte riktigt går som de planerat. DIVERSE ARTISTER jag hade läst en del om Joakim Thåström Per Lundberg GB Never Get Enough och hans band Ebba Grön från Rågsved. DIVERSE ARTISTER SOULCIETY Plus att jag på Poporama, the-number-one It’s All Gone Pete Tong – Soundtrack Sköna soulfunksamlingar fi nns det gott radioprogrammet i svensk radio då, hade CAPITOL om men så är gömmorna också i princip hört någon låt. Filmen It’s All Gone Pete Tong kunde inte oändliga i sina rikedomar. Denna samling Jag ville verkligen åka upp till Bollsta- riktigt bestämma sig för om den ville vara välklädda och korrekt manikyrerade groo- bruk. Men du lät mig inte åka för att jag en hejdlös drift med dans- och DJ-scenen velåtar är därför minst lika efterlängtad bara var fjorton. Att bara vara fjorton kan i Spinal Taps efterföljd, eller om den ville som någon annan. Bobby Byrd, Eddie verkligen suga stenhårt. Vuxen nog att vara en mysig brittisk kärlekskomedi om Bo, Sisters of Soul och Roger Troutman diska efter sig men ändå så jävla liten. en vilsen kille som till sist hittar rätt tjej. fi gurerar alla med fl era svängiga spår men Jävligt grymt tyckte jag då. Det beslutet På soundtracket är den uppdelningen Roy Ayers svalt klangrika Everybody Loves fi ck mig att inte bli punkare. Ingen revolt tydlig. Samtidigt mer logisk. Det fi nns en the Sunshine och klassiskt instrumentala A alls från min sida. Syrran fl yttade hemifrån dagskiva och en nattskiva. På dagen är det Touch of Class med Lee Armstrong Express typ ett år senare. Snälla jag blev kvar balearisk fl uffi g loungehouse som regerar ger mig mest livsaptit. hemma tills ni blev tvungna att ”kasta” och på natten är det hårdare house. Precis Gary Andersson ut mig. som det antagligen är på Ibiza alltså. DIVERSE ARTISTER Jag tackar ändå dig för den jag är idag. Det är ett helt schysst soundtrack till Punk O Rama 10 Hade du låtit mig åka hade jag förmodli- Ibiza och engelsmän som åker dit och EPITAPH/BONNIERAMIGO gen varit någon helt annan idag. Någon knarkar hjärnan i bitar. För de gör väl det Vid det här laget borde Epitaph Records som jag förmodligen inte tyckt om. Jag till en hel del bra musik. Problemet är att stämpel som renodlat ”skatepunk”-bolag hade moshat till Hat & blod. Sjungit med det inte serveras något nytt. Låtar som 808 vara utsuddad sedan länge. Om någon till Staten & kapitalet. Kanske hade jag States Pacifi c State må vara klassiker och fortfarande tror att det framgångsrika tröttnat på musik i förtid då. Kanske hade hur bra som helst, men den fi nns ju redan amerikanska bolaget bara släpper hurtig jag varit helt blasé och bott kvar i kvarteret på alla möjliga Ibizasamlingar och då är melodipunk kommer här stark motbevis- Uttern och diggat Die Toten Hosen, jobbat det inte så värst motiverande att gå och ning. åt kommunen och gått hem med smuts- köpa den en gång till. När Epitaph och dess underetiketter för tvätten till er en gång i veckan. Mats Almegård tionde gången ger ut en katalogöversikt Ditt beslut fi ck mig att bli arg då. Men DIVERSE ARTISTER blandas nämligen stilarna friskt. Här fi nns det viktigaste av allt, intresset för musik Modern galen metal i form av Converge. Smart väcktes på allvar. Det tackar jag dig för. DNM/BONNIERAMIGO hiphop i form av Sage Francis. Glasö- Och du, punkare kan jag ju bli när som Dealers of Nordic Music brukar inte släppa gonprydd emopop i form av Matchbook helst. Att vara punkare har inget med taget om den väldesignade bardisken i för- Romance. Till och med lite ”hej, vi vill vara ålder att göra. Revolt kan jag göra senare i sta taget. Genom diverse Gonkyburg-släpp nästa Franz Ferdinand”-new wave i form livet. och deras Nordic Lounge-serie har DNM av Robocop Kraus. Och en hel del annat. Visste du att Ebba Grön fortfarande är släpp loungejazz som genomgående hållit Numera ingår också en DVD-skiva jävligt populära? Dom är ett unikum inom högre klass än liknande tillställningar på med videor från en massa Epitaph-band i svensk musik faktiskt. Ett band som aldrig skiva. paketet, vilket förstås gör lågprissamlingen kommer att dö. Ett band som får nya fans Men på Modern vidgar de sina vyer och Punk O Rama ännu mer prisvärd. Bäst på hela tiden. Jag kan bli skitglad när jag ser det är faktiskt skönt. För även om de hållit DVD:n då? Självklart Bad Religions video kids på stan som skrivit Ebba Grön på sin högre kvalitet, så har det till syvende och till Los Angeles is Burning. Ett punkigt och jeansjacka med tusch. Det vore kul att sist handlat om loungejazz och den kan politiskt bildcollage där sångaren Greg lyssna på Ebba Grön tillsammans med dig. bli rejält degig i längden. Så det är bra att Graffi n är klockren i rollen som nyhetsan- Jag tar med mig nya samlingsplattan upp DNM låter lite friskt blod rusa genom åd- kare iförd djävulshorn. i jul så att vi kan nynna till Die mauer och rorna – denna gång i form av mer allmän Och bäst på CD:n? Well, nya NOFX-låten snyfta till Uppgång & fall. Eller vänta nu. klubbmusik från Skandinavien. Allt känns No Fun in Fundamentalism är en pärla, där Det är din och farsans tur att komma ner inte helt purfärskt: The Knifes Heartbeats Fat Mike briljerar med skarpa rader som: till oss. i originalversion inleder… Ja, det är en ”There’s no fun in Bible study class/There’s Hälsa med dig. jävligt bra låt men kunde de åtminstone no fun getting fucked in the ass/By a Per Lundberg GB inte remixat till den lite? Och mixningen priest”. En sylvass punkpenna. ELBOW mellan den och WMW:s Rose får mig att Daniel Axelsson Leaders of the Free World rysa. Det är som om någon spelat in på DOGDAY V2/BONNIERAMIGO blandband och använt pauseknappen för No Good Health and No Fun I samband med släppet av Elbows förra att mixa. SHOUT SHOUT SHOUT skiva fann jag i någon tidningstext referen- Det fi nns fl er spår som inte känns helt Det börjar ta mig fan riktigt snyggt. Den ser till U2. Jag lyssnade dock aldrig på den, nya och överraskande. Men vad gör det första låten, Too Uptight, låter som Clash men om så var fallet har bandet ändrat egentligen när man bjuds på riktigt bra goes 2000 – riktigt uppkäftigt, gungande riktning på Leaders of the Free World. Inte skandinavisk klubbmusik? Som introduk- baktakter, en grym synt och snygga ackord- mycket U2 här inte. Elbow kokar ihop en tion för de som inte haft tid att kolla upp byten. Sedan dör i princip skivan. ganska egen variant av tung, långsam pop Lo-Fi-Fnk, Puppetmasters eller Kompis Biten fram till låt nummer sju, den som inte är helt enkel att ta till sig. Picky funkar det utmärkt. Eller när Jori Hulk- Robert Johnson & Punchdrunks-doftande Bugger byggs på ett ganska innovativt konens fi naste låt Lo-Fiction från Dualizm Rottweiler är en transportsträcka av åter- gitarrplocksarrangemang som imiterar får dela utrymme med en härlig mix på använda idéer, några ljusglimtar undanta- ljudet av dämpade fi olsträngar. Men min The Similous Ladykillers, Lindstroms Fast gen. Det låter inte alls som samma band, absoluta favorit är titelspåret, som med sin and Delirious och Håkan Lidbos Moog City. utan mer som något av en replokalsutfl ykt. distade basgång vältrar sig fram som en En bra samling helt enkelt. Sedan kommer No Good Health and No snällare variant av Muse. ”The leaders of Mats Almegård Fun tillbaka. Som att den glömde bort vem the free world are just little boys throwing DIVERSE ARTISTER den var för ett tag. stones/and it’s easy to ignore ’til they’re Music from Mikael Barani knocking on the door of your homes”. COOKING VINYL/BONNIERAMIGO EBBA GRÖN Det är främst här sångarens röst kom- Jag kan alldeles för lite om traditionell Samlingen mer till sin fulla potential. I övrigt fi nns japansk musik men på vissa ställen låter MISTLUR/NEG det inte många ljusglimtar på den här Music from Japan som vilken västerländsk Hej Mamma. Hoppas allt är bra med dig sövande skivan. skvalmusik som helst. Eller när det helt och pappa. Har han byggt färdigt syrrans Christian Thunarf plötsligt verkar som om The Dubliners fl yt- Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 4

TIM FITE MARVIN GAYE fyra rednecks och ett häst/åsne-arsel som Gone Ain’t Gone Gold ser allvarligt ut. ANTI/BONNIERAMIGO THE TEMPTATIONS Per Lundberg GB Sedan jag fått Gone Ain’t Gone i min hand Gold HELLO SAFERIDE har jag grubblat över vad som är Tim Fites JACKSON 5 Introducing Hello Saferide syfte här på jorden. Att spela tramsig pop Gold RAZZIA/BONNIERAMIGO med sydstatsdialekt, slarva ihop taffl ig THE SUPREMES I dagens villervalla av ny musik är det electronica med röstsamplingar eller bara Gold viktigt att ha ett karaktärsdrag. Något ställa till trubbel i etablissemanget med UNIVERSAL utmärkande, något som inte andra band sin säckpipa? Självklart har han lyckats Hur många Best of-samlingar har släppts har. Eller åtminstone en otrolig talang för klämma in imponerande 17 låtar komplett med exempelvis ? Ett otal, det man pysslar med. skit på den här plastbiten. helt klart, och han är långt ifrån ensam Hello Saferide är ett småtrevligt pop- Jag vrider och vänder på det, men att med jämna mellanrum åka på denna band med en lagom tillförd dos country, lyckas inte hitta något värt att skriva om. oftast osunda behandling. Samtidigt som folkmusik och jazz. Det är väl framfört Kan någon förklara vad jag har missat? skivbolagen måste gå med vinst och därför och ibland riktigt engagerande, som i Christian Thunarf fortsätter mjölka de säkra korten är det inledande visan Nothing Like You (When FOLIE inte den mest spännande lösningen. Om You’re Gone), jazziga Saturday Nights och Eyepennies inte annat stjäl det ju tid och arbete från hippievykortet San Francisco. MITEK/BORDER att istället satsa på nya, yngre förmågor. Det fi nns egentligen ingenting att klaga Andra plattan med microhouse från Nåväl, det fi nns så klart lösningar för på. Ändå räcker det inte ända fram. Man svenska Folie. Funkiga houserytmer gjorda att göra det lite mer spännande och sätta känner igen det mesta och det fi nns bättre av hårda elektriska ljud. Låtarna stapplar in det i ett större sammanhang. Gold- band, varför Hello Saferide tyvärr bör ses fram, gjorda av korta ljud med minimal serien är ett, där en mängs artisters största som ganska överfl ödiga på marknaden. efterklang. Det är kantigt och vasst, men hits samlas på ett dubbelalbum. Förutom Christian Thunarf samtidigt svänger det rätt bra. Påminner ovanstående fyra fi nns det mesta från HOLOPAW om gamla Warp-artisten Disjecta, om till Cream. Visst fi nns det stora Quit+/Or Fight någon kommer ihåg honom, fast mer kommersiella förmåner, många vill säkert SUB POP/BORDER dansbart. Det är inte bara kvadrater och se till att hålla hela Gold-samlingen intakt, John Orths vibrato är gudabenådat vack- rektanglar, en låt som Strum lättas upp lite även om det dyker upp en artist som inte ert. Hans röst låter sorgsen och rädd eller av calypsoartade toner. Men i slutändan kanske är största favvisen. Samtidigt fi nns kanske fryser han så mycket att rösten inte är det inte direkt spännande. Det grabbar så pass många stora artister i serien, så kan balansera. Jag har Holopaws andra inte tag i en. Den platta omslagsbilden på det ger en bra bild över många storheter i album i lurarna när jag går runt helt en- olika stora skjortknappar passar tyvärr ut- musikhistorien. sam i den spökstad jag vuxit upp i. Jag blir märkt till skivan. Visst är den i fokus, men Så mycket fi nns inte att orda om vad nästan mörkrädd. Inga människor på stan, det är inget man sätter på väggen. gäller Marvin Gayes, The Temptations, nästan alla affärer igenbommade. John Henrik Strömberg Jackson 5:s eller The Supremes album. Allt Orth och hans mannar i Florida-bandet PAULA FRAZER som bör fi nnas med gör det också. Med frammanar ångestkänslorna jag hade som Leave the Sad Things Behind väldigt få överraskningar om man vill vara tonåring, men det gör inget. Jag bor inte BIRDMAN/BORDER knusslig. Samtidigt SKA ju Let’s Get it On där längre. Jag blir istället glad. Holopaws Hon har ett intressant uttryck, Paula. och Mercy Mercy Me (The Ecology) vara med frostiga indie+/or americana passar Hela tiden balanserande mellan pop och på en anständig Marvin Gaye-samling. utmärkt till den kalla kulissen. Det är inte country, och hela tiden utan att hemfalla Samma gäller för de andra. vinter ännu, men jag kan nästan känna åt de i sammanhanget nästan obligato- Så visst gör man inte i byxorna över snöfl ingor i ansiktet. riska singer/songwritertendenserna. Och plattorna, om man redan har ett hum om Annica Henriksson det känns faktiskt återigen riktigt fräscht artisterna. Men för ej invigna kan det vara I WAYNE och bra. Allt från Calexico-spejande till den en bra gläntning till riktigt stora musik- Lava Ground lantligt rofyllda ensamheten, dock alltid skatter… VP/BORDER på något sätt förankrat i nuet, förankrat i Niklas Simonsson En ljus, själfull stämma fl yter over en för- staden, förankrat hos oss. Ibland känns det MICK HARVEY siktig reggaerytm, och den unge rastaman- som att Paula Frazer tagit med sig en del One Man’s Treasure nen lovar att aldrig ge efter för hedningar- av salig Kirsty MacColl i sin musik. Men det CAPITOL nas omoraliska leverne. Låten heter Lava känns också som ett irrelevant inlägg. För En av Nick Caves medmusikanter i The Ground och ända sedan jag hörde den på det fi nns ingen anledning att inte låta det Bad Seeds sticker ut på sin första soloresa. årets Reggae Gold-samling har jag sett fram här vara sig självt, att låta det bli stort för Med klart godkänt resultat. För han har ju emot I Waynes debutalbum. Nu är skivan vad det är. sina hundår i bagaget, på CV:n fi nns en del här, men efter fl era lyssningsförsök känns Magnus Sjöberg soundtrackmusik, vilket ger sig tillkänna den inte lika helgjuten som jag hoppats. FUNKSERVICE INTERNATIONAL här och där på One Man’s Treasure. Långa partier handlar det om ganska Life and Flowers Harvey iklär sig personer på jakt, en ljummen och trevande mjukreggae, och av B&B RECORDS ständig resa efter något lugnande eller 18 låtar är det egentligen bara en handfull Jag gillade stora delar av Funkservice hjälpande. För bakom de lugna låtarna där den 24-årige jamaicanen lyckas höja Internationals debutalbum A Post Modern oroar hela tiden ett utbrott, mörker som temperaturen och på allvar fånga min Life. Visst handlade det om rätt överpole- hotar att rasera den redan spröda per- uppmärksamhet. rad loungemusik den gången också, men sonen. Demon Alcohol och First St. Blues Förutom nämnda titelspåret Lava det fanns samtidigt något eget över den. ger prov på detta. Det återfi nns även en Ground, gillar jag Living in Love med sitt Men när det nu blivit dags för uppföljaren mängd småstölder, som Dollys Jolene som självklara, moderna reggaegung. Även förstår jag ingenting. Funkservice har näm- norpas rakt av i Man Without a Home. Conquer, där I Wayne tar hjälp av Sly & ligen såsat till sig rejält. Deras världsmu- Och vill man klaga låter han emellanåt Robbie, gästsångaren Fire Star samt en sikinfl uenser låter inte äkta en sekund. väl mycket som en hybrid mellan sin band- cool trumpet, är schysst. Detsamma kan Det är lika genuint exotiskt som en grisfest general Nick och Marianne Faithfull. Dock sägas om Don’t Worry där han lånar bak- på Kanarieöarna. Kajsa Karlsson borde inte tillräckligt för att förstöra helhetsin- grunden från Bob Marleys Waiting in Vain. dessutom få tillfälle att sjunga ut. Som trycket, vilket som sagt är klart godkänt. Ett knippe mycket bra låtar som visar att I det är nu snubblar hon runt på orden i ett Niklas Simonsson Wayne ändå är att räkna med i framtiden. försök att matcha de franska chansonto- HAYSEED DIXIE Men, om jag ska lyssna på nutida nerna med ett Lolita-sexigt väsande. Det är A Hot Piece of Grass roots reggae i höst så väljer jag nog hellre varken sexigt eller bra. Bara ohyggligt trist COOKING VINYL/BONNIERAMIGO Anthony B:s senaste skiva Black Star eller och kvävande att lyssna på. Först trodde jag att min redaktör spelat svenska Ital Skurks nya mini-CD Öppna Mats Almegård mig ett spratt. Typ gjort en egen skiva dörren. med banjocovers. Sen inser jag att det Daniel Axelsson är på allvar. Att inledningsvis få höra en ILL NIÑO halalslaktad version av Black Dog via en One Nation Underground magpumpad War Pigs blir för mycket för ROADRUNNER/BONNIERAMIGO mig. Dessa amerikaner mördar låt på Det mest kända som kommit från New Jer- låt. De drar sig inte ens för att ställa upp sey förutom Devils, Springsteen eller min Outkasts Roses framför exekutionspatrul- vän Larry kanske är Ill Niño. Men det fi nns len av banjos och fyra av. På baksidan står förmodligen någon annan som har åsikter om det. Sextetten Ill Niño är intressant av Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 5

en anledning. Att de lyckas blanda spanska alltid på gränsen till för mycket, men med JACKIE LEVEN och engelska i en och samma låt. Det har en äkta kärlek för genren. Elegy for Johnny Cash jag inte hört sedan Madonna sjöng om hur Try Anymore och In This House That COOKING VINYL/BONNIERAMIGO härligt det var på La Isla Bonita. Förutom I Call Home har båda snygg växelsång En bön för mannen i svart behövs alltid. detta så famlar Ill Niño mest omkring mellan John Doe och Exene Cervenka. Gitarrlegenden Jackie Leven åkte till Beirut bland hardcoreriff och återanvända beats. Cervenka är inte världens bästa sångerska i Libanon och spelade in. Jackie prickar av För visst fan har jag hört den visan förr. men det gör inte så mycket med låtar som punkt för punkt på listan med ”saker-du- Då var det Sepultura som hottade upp sin den smäktande Little Margaret. bör-ha-med-på-en-skiva-där-det–handlar- daterade metal med lite sydamerikanska The Modern Sounds of The Knitters om-Johnny Cash”. Ödsligt piano, sjunga rytmer. På Ill Niños tredje platta One innehåller många originallåtar men även om pistoler, ha med andra musiker som är Nation Underground kammar de i alla fall denna gång några covers varav avslutande kända (Robert Fischer från Willard Grant noll. Gör en platta på bara spanska istället. Born to Be Wild är den i särklass mest Conspiracy). Per Lundberg GB kända. Om du tycker att det bästa Tim Tycker att Jackie Leven är en alldeles JEM McGraw gjort är en gayig ballad med Nelly utmärkt gitarrist. Med en säregen stil. Som Finally Woken och längtar efter lite gammal hederlig ligger mitt i mellan engelsk folkton och SONYBMG country så kan The Knitters vara något för amerikansk country. Som sångare står han 28-åriga walesiskan Jem, alias Jemma Grif- dig. sig ganska tam vid sidan av Robert Fischer fi ths, hann sälja ett par hundratusen skivor Isac Nordgren som kliver ned i ogenomträngligt mörker i USA och medverka som kompositör på KOMPJOTR EPLEKTRIKA när han sjunger The Law of Tide. Höjd- Madonnas senaste album innan britterna RedisetKompjotrAllesklaarEplektrika punkterna på Elegy for Johnny Cash är få. upptäckte henne i våras – och nu kan inte OSCILLATONE Men när de väl inträffar är det underbart. vi heller komma undan henne längre. Jem Vad blir kvar av musiken när man skalar Per Lundberg GB låter mer eller mindre som Dido med mer bort melodier, sång, det mesta av harmo- YNGWIE MALMSTEEN trumrytmer. Det är en sorts icke-musik nierna och en stor del av rytmen? Någon Unleash the Fury som passerar obemärkt förbi när man hör kanske skulle svara: ingenting. Men det STEAMHAMMER/PLAYGROUND den på nattradion, men som i albumform stämmer inte. Kompjotr Eplektrika arbetar Tusenskaliga Yngwie Malmsteens släpper känns som det mest djävulska som pres- i den tradition av elektronisk musik som nytt album. Unleash the Fury, som släpptes sats på en bit plast. Jag hoppas att Seth i mångt och mycket går ut på att visa upp i Japan redan i februari, når nu äntligen Cohen kastade fl askor på henne när hon reduktion som det tongivande elementet. hans fans i USA och Europa. Problemet medverkade i O.C. Bort med överfl ödiga beståndsdelar och med Yngwie Malmsteen är att han står och Thomas Nilson ner på en nivå där det låter som om det stampar på samma fl äck. Han utvecklar JOHN MAYALL AND THE BLUESBREAKERS enda kvarvarande är fräsande elektronik. inte sina melodier, eller sin musik. Det är Road Dogs Som grundstycken som man lätt kan före- däremot fortfarande ganska svängigt och EAGLE/PLAYGROUND ställa sig kompletterade av mer melodiska trallvänligt. Både Cracking the Whip och Den brittiske bluesens gudfar. Den element. Bara det att det inte behövs. Den Dio-inspirerade Winds of War är härliga beskrivningen står att läsa i pressreleasen knastrande trasiga ljudbilden rycker och låtar med gung i. om John Mayall. Jag spottar på vitarslade sliter en framåt så att det faktiskt ändå är Men förmodligen har han förnyat sig. gubbar från England som säger att de spe- intressant att lyssna på detta minimala Yngwie har säkert hittat på femtioelva lar blues. Rättare sagt är John Mayall den strömförande brus. Pan Sonic är givna nya skalor att drilla med i sin shred metal. brittiska gubbrockens Fredo Corleone. referenser i sammanhanget, men riktigt Problemet är att det inte märks. För den Per Lundberg GB lika bra som fi nnarna blir aldrig Kompjotr allmänne lyssnaren låter det ändå bara HOWARD JONES Eplektrika. Men ett intressant album är det diddeli-diddeli-diddeli-doo. Revolution of the Heart i alla fall. Torbjörn Hallgren DT/PLAYGROUND Mats Almegård MAN MADE MACHINE För 22 år sedan dök Howard Jones upp. L.A. GUNS Man Made Machine Morotsfärgat hår med synttofs, säckiga Tales From the Strip INSIDEOUT MUSIC/BORDER byxor och en hit som hette New Song i ba- MASCOT/BORDER Det skär sig direkt. Sångaren verkar tro att gaget. Ja, han hade med sig en mimartist Trötthet. Inspirationslöst. Det är inga posi- han sjunger till ett litet barn och det är jag som kallade sig Jed, men honom tar vi och tiva adjektiv som kommer till sinnet under baske mig alldeles för gammal för. Det är glömmer igen. Debutalbumet hamnade lyssningen av Tales From the Strip. Tyckte synd. Väldigt synd. etta på englandstoppen, album nummer redan att vårens återinspelning av ett gam- Riktigt bra proggfl um i Tilting the Scales två sålde också som smör. Sen försvann malt album stank surt av sleazerock i åder- och In the Centre of an Empty Space förtjä- han. Eftersom jag inte var så värst impone- brockformat. För gammalt att uppskattas, nar bättre öde än de rysningar mjäkhalsen rad då brydde jag mig aldrig om att kolla för trist att uppmärksamma. Hårda ord, ligger till grund för. Alldeles oavsett hade vart. Så när Revolution of the Heart dök men detta är verkligen inget vidare. lite tempoökningar i resterande material upp trodde jag det var en comeback. Men Mötley Crüe och andra band från Los varit på sin plats. inte då. Howard har spelat, turnerat och Angeles storhetstid på åttiotalet går fortfa- Roger Bengtsson släppt skivor i det fördolda. Men nu siktar rande att lyssna på, vilket säger en del om DELBERT MCCLINTON han på att återerövra toppen. kvaliteten. Såsigt och genomtrist malande Cost of Living Frågar någon mig så kan vi glömma rakt igenom – L. A. Guns kan mycket väl NEW WEST/BORDER honom lika snabbt som vi glömde hans vara bland det tråkigaste i rockväg för Pust och pes som Krystmarodören en mimande vän. För Howard Jones av idag tillfället. gång sa. är en duktig popsnickrare som saknar det Niklas Simonsson Alla dessa namn som ska inge patos. Så där lilla extra. Det som gör att man minns LENG TCH’E fort någon grånande musikjournalist väser låtarna, sjunger med och vill höra igen. Re- The Process of Elimination namn som Delbert McClinton, Guy Clarke volution of the Heart är märkbart anonym RELAPSE/BORDER eller Eric Clapton så ska man per automa- (om motsägelsen tillåts). Inget sticker ut, Vad händer om en människa byter ut sina tik ställa sig i givakt. Dilbert, förlåt Delbert, allt är lagom trevligt. Lite vuxnare kanske. stämband mot dem från en gris, och sedan droppar namn som inspirerat honom och Lite säkrare och lite påverkat av Robert startar ett band med människor som bytt jag fattar inte var någonstans på Cost of Miles i ett försök att anknyta till, ja vad då? ut bromspedalen i sina bilar till en liten Living snubbar som Lightning Hopkins och ”Dagens sound”? Nej, glöm Howard. skylt där det står ”Don’t fuck with Mr. Sonny Boy Williamson tagit vägen. Det här Mats Almegård Zero”? Jo, då får du ett grindcoreband som är mögligt och drar till sig bananfl ugor i THE KNITTERS släpper en skiva med nästan hundra låtar massor. The Modern Sounds of The Knitters där en av låtarna blir mobbad för att den Per Lundberg GB ZOË/PLAYGROUND är längre än en minut. Detta slutar i att jag SIMONE MORENO The Knitters bildades redan 1984 av med- efter ett tag inte har en aning om jag hör Samba Makossa lemmar från banden X och The Blasters samma låt igen, eller om jag är på låt 42. SOUL DOG RECORDS för att året därpå spela in ett album med På skivan står det dessutom att detta Hon har dykt upp i lite olika sammanhang sina favoritlåtar från countryhistorien. är det nya soundet inom det extrema. Då på sistone, Simone Moreno. Hon hyllade Nu är de i fyrtioårsåldern men känns lika räcker det med att säga Mike Patton för att Gilberto Gil på Polarfesten, hon har sjungit energiska som sina kollegor inom den bevisa att det extrema inte behöver vara in låtar med S.U.M.O., Tiger Stripes och moderna independentcountryn. Liksom absurt hårt rätt igenom. Rasmus Faber. Uppenbarligen var det grupper som Freakwater, Trailer Bride och Mikael Barani kärleken som fi ck brasilianskan att fl ytta Moonshine Willy hittar The Knitters sina till vårt jämförelsevis kalla och karga förebilder bakåt i historien. Deras första land. Man kan se Simone Moreno som en skiva på tjugo år dryper av honkytonk, kollega till fotbollsspelaren Martha. Den Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 6

senare sprider värme och brassestämning i in på hela tretton personer varav fem har SKI OAKENFULL Umeå IK:s fotbollslag, den förstnämnda på sång bland huvudsysslorna och därtill fl era Rising Son Sveriges musikscen. andra som sjunger kör. V Uppbackad av ett kompetent och Matador är ett legendariskt bolag The Revelation is Now Televised erfaret gäng gör hon på Samba Makossa inom amerikansk pop och det som ofta BBE/PLAYGROUND partajglad och högtemperaturmusik med lite slarvigt kallas lo-fi . Bland tidigare Ski Oakenfull signades till Gilles Petersons klar avsändare i sitt brasilianska ursprung. utgåvor fi nns klassiska album med Guided Talkin’ Loud-etikett och turnerade i Japan Det är en varm dag på stranden, en By Voices, Pavement och The Jon Spencer redan som nittonåring. Att han är en ljummen kväll i hängmattan och allmänt Blues Explosion. Det står tidigt klart att gudabenådad keyboardist är inget att säga avkopplande. Ibland kan det dock bli lite Twin Cinema inte är något av Matadors om. Han har känsla och teknik i mängder. för kompetent och studiomusikervarning- bästa släpp. Musikaliskt innehåller låtarna Tyvärr är han ett klart exempel på en duk- en hänger i luften, vilket gör musiken lite ofta intressanta element men efter hand tig musiker som gör alldeles för duktig mu- bakgrundsaktig. påminner The New Pornographers mest sik. Hans slickt producerade jazzhouse är Mats Almegård om ett gäng bävrar som krossar sina så opersonligt intetsägande och själlös att låtbyggen med fl oder av käcka körer, värre man nästan börjar undra hur karln mår. Body of Song än Weezer eller till och med The Magic Från samma bolag kommer Valvine COOKING VINYL/BONNIERAMIGO Numbers. Roane II, eller kort och gott V som han Låt mig bara säga att Body of Song är be- Sen måste man ju kommentera grupp- kallar sig som artist. Musikaliskt skiljer det drövligt dålig, så talar vi inte mer om den. namnet också. Personligen skulle jag vara en del från Oakenfulls jazziga house. Här Istället utlovar pressreleasen en turné med tveksam till att köpa en skiva med ett band är det soul det handlar om. Men liksom Bob Mould senare i höst där han ska spela som heter The New Pornographers. Och Oakenfull är det lika slickt, lika fl uffi gt låtar från hela sin karriär (Hüsker Dü, Su- det är ju dessutom synnerligen missvisan- producerat och helt utan kanter. Så man gar och solo) någonting för de stötar som de om man lyssnar på plattan. Det känns får helt enkelt ta och oroa sig för V också. inte fi ck nog av Dinosaur Jrs ”återförening” inte direkt som att gruppmedlemmarna Mats Almegård härom månaden. Men givetvis lär de inte kollar porr och har gruppsex i turnébus- LOVE OLZON spela Grant Harts Pink Turns to Blue så sen, snarare att de spelar skitgubbe. Skärs ände varför bry sig? Eller är det den nya porren? Man borde V2/BONNIERAMIGO Fredrik Eriksson ringa Patrik Kristiansson och fråga vad han Jag erkänner, jag höll på att bli galen MR. BO & THE VOODOOERS och Klüftan egentligen gör på nätterna. över Jag vill ha en tjej som tycker om mig The Darkest Shade of Blue Isac Nordgren när den snurrade som mest på allehanda LAST BUZZ/BORDER NOCTURNAL RITES radiostationer. En sån där enkel rakt-på- Bara för att man har köpt en hatt på Beale Grand Illusion sak-låt, som låter helt okej när man hör Street i Memphis så betyder det inte per CENTURY MEDIA/BORDER den de första gångerna, men som äter upp automatik att man spelar skön blues. Jag Melodisk metall kan i undantagsfall vara ens själ när man hört den för ofta. Det var kan bara inte med ölhaksblues. Det står riktigt behaglig. Audiovisions The Calling Love Olzon som låg bakom den. Och jag för något förlegat i mina öron. Har inte som kom i våras är ett utmärkt exempel. blir fortfarande lite darrig när jag laddar förstått den tjusningen. Hoppas aldrig att Grand Illusion är ett annat fullt godkänt CD:n. Men det fi nns ingen anledning till jag kommer till den insikten heller. sådant. Den tioårsjubilerande Umeå- oro. För Love har uppenbarligen mognat Per Lundberg GB kvintetten skalar på sin sjunde platta i hela sitt uttryck. På gott och ont. Här NADA SURF effektivt bort onödiga ingredienser och fi nns inget som jag blir irriterad över The Weight is a Gift lägger krutet där det hör hemma – på längre, men det innebär, tyvärr, också att CITY SLANG/BONNIERAMIGO melodierna. Skidkungen Per Elofsson det sällan lyfter över normal män-skriver- Det är nästan ett decennium sedan Nada kommer knappast få samma värde för den låtar-nivå. Det lunkar på, lite souligt, lite Surf fi ck alla high schoolkids att sjunga melodiska hårdrocken som ryssfemmor för rockigt, lite bluesigt, men inte så att något med i en instruktionstext om dejtingregler. fi nska längdskidåkare men att han bidrar tar över, utan allt blir bara lagom. Inget Sedan den låten, Popular, har det varit hyf- med gitarrspel på denna skiva har ett är dåligt, inget är egentligen heller direkt sat tyst om bandet trots fortsatta skivsläpp. oantastligt kuriosavärde. tråkigt. Men det som framför allt lämnar Under dessa år har de tagit sig vidare, Roger Bengtsson bestående intryck är ett ”jaha” efter att ski- genom college och till det vuxna livet. NUCLEAR ASSAULT van är slut. Ungefär som efter A-ekonomi. The Weight is a Gift är en titel som drar Third World Genocide Magnus Sjöberg paralleller till någon sorts insikt i livet. STEAMHAMMER/PLAYGROUND PANTHERS Onekligen sjunger de om att kärlek är det Nuclear Assault var ett av få thrashband Things Are Strange viktigaste i livet och att hat alltid kommer från New York när den musiken slog FACIAL/BONNIERAMIGO att bita en i röven, och de gör det på exakt igenom. De skrev dessutom politiska texter Jag har lyssnat mycket på den här New det sätt som jag förväntar mig att en trio och låg närmre hardcoren än någon av York-kvintettens debutalbum och har fort- åldrade nördrockare ska göra det på. sina kollegor. Kombinationen gjorde dem farande svårt att defi niera den. Tredje låten Inledande Concrete Bed är en extremt unika. Nu är de tillbaka efter typ tio år. We Are Louder inleds med ett frijazzparti habil och levande låt som spritter av liv i Att det är ett band som inte vill bevisa som påminner om Naked City, låter sedan sann powerpop-anda i stil med The Posies. något längre märks. Låttitlarna är inte hallucinatorisk som Sonic Youth under Samma medryckande känsla fi nns i ett par så viktiga, riffen är enkla och ofoget att perioden runt Dirty eller kanske nåt med andra låtar, men det räcker inte ända fram slänga in en countrydänga är typiskt ett Today is the Day för att slutligen i rena sjut- när de där riktiga topparna uteblir. band som hellre vill framstå som lite crazy tiotalsyran avslutas med ett fett riffparti. Mikael Barani istället för seriöst. Jag trodde stenhårt på Och den låten är hyfsat representativ. Inte THE NEW PORNOGRAPHERS att det här albumet skulle vara en sen för att det fi nns fl er låtar med samma Twin Cinema fortsättning på mästerverket Handle with uppbyggnad utan för att infl uenserna på MATADOR/PLAYGROUND Care från 1989. Att introlåten Third World Things Are Strange är så många. I stora drag Efter tionde låten och ännu en raj-di-raj- Generation var hackig och seg gjorde inget. är det lika delar indie- och garagerock. raj-kör börjar jag hallucinera. Kanaden- Jag tolkade det som mod från Nuclear Basen mullrar på underbart och samsas siska The New Pornographers musik blir Assaults sida. Ack så fel. Det tog hela fem hela tiden med snygga feedbackdetaljer till ett soundtrack för onda drömmar om låtar innan Defi led Innocence visade den och storslagna gitarrfi gurer. allsång kring kristna lägereldar, kanothajk komposition som bandet egentligen besit- Inledande Legally Tender är en riktig och björnar i hatt som dansar i ring med ter. Framtill dess hade några verser och riff hit med gitarrmattor som får mig att tänka King vid Gränspolisen. Det hela är så försökt men inte nått ända fram. på sorgligt förbisedda Swervedriver, If You sockrigt att jag behöver en rejäl dos insulin Nuclear Assault är inte hungriga längre. Were Once Young, Rage börjar meditativt eller en tredagarsavgiftning på barkbröd. Men de är roliga. Texterna lockar till och låter som nåt med postrockbandet Annars började det lovande. Inledande läsning, och vissa riff är så pass old school- Jessamine. titelspåret på Twin Cinema låter som sköna att de funkar som förströelse. Men Panthers har en inställning till sin Superdrag eller som ett Sebadoh i sina det räcker inte för att plattan ska snurra musik som påminner mig om Silverbullit. gladaste och mest välproducerade stunder. särskilt ofta i skivspelaren. Inte lika bra – i synnerhet är Simon Ohls- Snubben som sjunger är väl okej om än Torbjörn Hallgren son en mycket bättre sångare – men just ingen Lou Barlow utan lite anonym, men variationen och den ständigt närvarande det är välproducerat och arrangemanget är nyfi kenheten har de gemensamt. Den snyggt och innovativt. På nästa spår är det största bristen på Things Are Strange är istället en tjej som sjunger förstastämman just sången. Om bandet utvecklat sina och det är ju alltid en tillgång att kunna sångslingor hade många låtar blivit mindre varva mellan olika röster. Bandet klockar anonyma. Skivan är den första på City Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 7

Slangs nya underetikett Facial och den PRINCESS SUPERSTAR inte på något sätt intressera mig för att ta lovar defi nitivt gott. My Machine reda på om påståendet är sanningsenligt. Isac Nordgren !K7/PLAYGROUND Genombrottssingeln In the Shadows retade PART 2 New York-tjejen Concetta Kirshner har gallfeber på mig och många andra vid Live from the Breadline gjort alternativ hiphop som Princess min sida. Ett band av sådan hemsk kaliber BIG DADA/PLAYGROUND Superstar i dryga tio år. På femte albumet förtjänar inte en andra chans. Retroparty i Sow Seeds, poppiga melodier fortsätter hon att klippa sönder rytmer, The Rasmus gör fortfarande allt de i Concrete Jungle blandat med mer gri- harmonier och konstiga ljud. För att sen kan för att låta hårda, känslosamma och meaktiga stycken som Get Square gör att klistra ihop allt till en fl ytande ljudmatta. djupa. De billiga riffen toppas av Lauri denna engelska hiphopplatta känns både My Machine är ett konceptalbum som Ylönens skrovligt monotona pojkröst. No varierad och lättillgänglig. Det är både handlar om Princess Superstars resa i tiden Fear innehåller en totalt urvattnad refräng positivt och negativt. En del låtar är riktiga – till år 3005 och sen tillbaka. Superhjäl- och lyriken når inte större djup än ”No fullträffar, medan det blir lite för poppigt tekvinnan är sexig som attans och coolast fear/destination darkness”. och radioanpassat på andra håll. Det av alla. Ett ämne som känns hämtat ur en Alla stackare som inbillar sig att The funkar bäst när element från ragga och serietidning med rätt tunn handling. Rasmus är bra kommer att känna igen jungle mosas ihop med grimeljud och lite När princessan rappar och levererar sval sig i Rasmus-land. Det mesta är som det hårdare beats. hiphop som i On Top Bubble nickar jag brukar. Maffi g produktion. Moderna stu- Mats Almegård gärna med. Men när hennes serietidnings- dioeffekter. Smyghårda gitarrer. Refränger PERKELE visioner färgar av sig på musiken känner med hitpotential och ”mörka” texter från Confront jag inget sug att röra den minsta lilla Finlands populära busgrabbar. Tänk att de BANDWORM RECORDS fena. Då landar hon nämligen i urvattnad efter elva år bara lyckas låta som världens Oi, oi, oi. Här har vi ett par riktigt miss- som pumpar på för att låta mest påkostade dagisband. nöjda killar som känner sig ledsna på fräck och sexig, men som bara känns Christian Thunarf samhället och tycker att det bästa att göra självupptagen och ointressant. THE REAL MCKENZIES åt saken är att låta arga. Å andra sidan Mats Almegård 10.000 Shots har jag inget grepp över hur pass stor QUIT YOUR DAYJOB FAT WRECK CHORDS/IMPORT skillnad det är från andra oi-punkbands Sweden We Got a Problem Säkerligen fi nns det någonting för alla, budskap. De drar till med ett par schyssta BAD TASTE/BONNIERAMIGO oavsett genrer eller uttrycksformer. Vissa krokar, som till exempel i slutat av Heroes Om titeln syftar på en av historiens mest gör det bara lite svårare för sig. För The of Today, den rullande basen i Subcul- störande fi lmrepliker ”Houston we got a Real McKenzies lär – med sin punkrock ture Shame och den rätt medryckande problem” låter vi vara osagt. Som gröngö- med inslag av säckpipa – gissningsvis refrängen i The Way I Know. Men annars ling när det handlar om Quit Your Dayjob avgränsa en hel del. Såvida ditt stamträd är det rätt tråkigt att lyssna på hur mycket trodde jag att jag skulle få ut något av att inte har en del skotska rötter eller kvistar Perkele hatar världen utan att de kommer lyssna på dem. Ack så fel jag hade. Sweden lär inte denna skotsk-kanadensiska hybrid med lite mer konkreta tips om hur saker We Got a Problem är på alla sätt långt mer tilltala dig. ska bli bättre än att spränga allting. påfrestande än repliken. Tokroligt eller bara irriterande? Ja, det Men att de har med klaviatur i en låt Skivan innehåller 17 korta låtar byggda är ganska svårt att avgöra. Bandets klädsel och visar upp en mjukare sida kanske är på samma recept. Nästan varje låt inleds skvallrar om det första alternativet medan en föraning om att de har lite andra idéer med att sjunga titeln. Låttiteln är nästan musiken det sistnämnda. Inget av det är på g. det enda som sjungs. Låttiteln är överallt. bra hur som helst. Men visst, kan humor Mikael Barani Låttiteln är ofta dålig. Texten är ofta dålig. lösa deras levnadssituation så varsågod… PRETTY RICKY Ser ni ett mönster? ”It feels good pissing Niklas Simonsson Bluestars on a panda/It’s cool pissing on a panda”. SAGA ATLANTIC/WARNER Så lyder refrängen i, just det, Pissing On a Chapters Live Debutalbumet Bluestars är tillägnat alla Panda. SPV/PLAYGROUND kvinnor i världen. Pretty Ricky består av Den plojiga, punkiga musiken stånkar Sedan starten för tjugoåtta år sen har rapparna Slick’Em, Baby Blue, Spectacular sig fram genom låttitlar som Evil Ray, tydligen dessa kanadensiska progg-popp- och sångaren Pleasure. Hiphop/r’n’b-grup- Sperms are Germs, Cities Suck, och Brain in are inkluderat olika chapterslåtar på sina pen kommer från solskensstaden Miami Vain. Efter en genomlyssning känner jag skivor. Planen sades vara att fullgöra en där de i tidig ålder började sin karriär som bara tomhet. Var det samma låt men med svit om sexton stycken som tillsammans dansare bakom diverse band. Med en pap- 17 olika textvarianter? Quit Your Dayjob skulle utgöra en fantastisk konceptplatta. pa skrämmande lik Joe Jackson bildades bör leva som de lär och lägga av. Nu är alla delar klara vilket bandet fi rar Pretty Ricky 1997. Först 2005 får världen Christian Thunarf genom att spela alla kapitel live i rätt ord- smaka på deras så kallade talanger. Pretty RAM ning. Jag kan egentligen inte se varför det Ricky kan dansa, de har ett eget kläd- Sudden Impact ska vara så speciellt att de äntligen fi nns märke, de gillar tjejer, MEN, tänker jag, var BLACK PATH/SOUND POLLUTION på en utgåva i korrekt ordning. Alla som är det inte sjunga de skulle göra? Om ni sätter en pistol mot mitt huvud och tillräckligt intresserade grejar obehindrat Vem de infl ueras av, och antagligen har tvingar mig erkänna när heavy metal stod att bränna ihop en sådan själv och får idolbilder uppsatta på väggarna hemma i på sin topp har jag bara ett svar: Judas samtidigt en hel del kosing över. pojkrummet på, är inte svårt att gissa. Det Priest, Defenders of the Faith från 1984. Personligen har jag lika lite intresse av är R. Kelly, det är Nelly, det är garanterat Efter det tog thrashen över och nit- och att bränna samman låtarna som att lyssna N’SYNC och släng med lite Jackson 5 också läder-metallen tappade tunga kilon. på dem. Precis som vanligt är Saga en rätt för att vara helgarderad. Pretty Ricky Svenska RAM drar tillbaka klockan till trist grupp vars klassiskt infl uerade progg- sjunger, som rapparen Baby Blue uttryckt den gamla goda tiden. Jämförelsen med pop inte gör så mycket väsen av sig. det, för kvinnorna. Men återigen väcks en Judas Priest är omöjlig att undvika. Sånga- Roger Bengtsson fråga hos mig, sexy kan jag ställa upp på, ren Oscar Carlquist är inte lika tekniskt SATANIC SURFERS men att bli kallad för juicy, pussy och att begåvad som Rob Halford, men han tar Taste the Poison få sitt underliv liknat vid rå fi sk är det väl igen det med mycket pondus i sitt utryck. BAD TASTE/BONNIERAMIGO inga riktiga kvinnor som attraheras av? Tillsammans med riff och melodier bildar Det här var som att hoppa tillbaka till när Varken deras approach eller musik är RAM en perfekt, mörk helhet. Sudden jag var fjorton och nästan gillade skate- intressant. Rapparnas röster är så lika att Impacts fyra inledande låtar, med Machine punk. Av Taste the Posion går det att dra man som lyssnare bara kan skilja dem åt Invaders som trumfkort, håller högsta slutsatsen att genren är relativt statisk när när de säger sitt namn. Sångaren Pleasures klass. Inte illa för ett album med bara sex det kommer till utveckling av soundet. Det röst är däremot hjärtskärande fi n och han originalkompositioner. låter fortfarande som kåta kaniner som tar sjunger faktiskt riktigt bra, men eftersom Det här är musik som skulle kunna ut sina sexuella frustrationer på ett par in- han medverkar på alla 14 spåren blir bli kult hos redan etablerade band. RAM strument och en sångare som halvsjunger variationen kass. Grind with Me kan jag er- bör spelas på högsta volym i logen bland och skriker ”Go!” ett par gånger i varje låt. känna är helt okej. Den kan tänkas hamna svenska band för att komma i rätt stäm- Men eftersom Satanic Surfers har hållit på någon hipp lista i Sverige, men resten ning. på sedan 1989 har de hållit sig till ett av Bluestars kunde Pretty Ricky tacksamt Torbjörn Hallgren recept som funkar. Jag menar – en skate- besparat oss från. THE RASMUS board ser ju alltid ut som en skateboard. Sorry grabbar! Ert försök att charma Hide from the Sun Mikael Barani mig räckte inte hela vägen fram, inte ens PLAYGROUND halvvägs. Men misströsta inte! Det fi nns En avlägsen bekant berättade för mig att fl er kvinnor i världen. The Rasmus var betydligt bättre innan de Therese Ahlberg släppte Dead Letters härom året. Jag kan Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 8

SCHLEPROCK men nu är hans lycka gjord när Pharrell Redan under Strypers storhetstid Learning to Fall valde att samarbeta med just honom. Nu kring To Hell with the Devil vid mitten PEOPLE LIKE YOU RECORDS kan det lyxiga levernet han skryter om på av åttiotalet tyckte jag det var lite fånigt Schleprock hade en hyfsad karriär under denna debutplatta verkligen ta sin början. med androgyna grabbar som till på köpet nittiotalet. Sedan gick allt åt helvete, Men tyvärr tröttar det överdrivna skry- hade en sångare som lät som en tjej. bandet splittrades och för tre år sedan tet ut lyssnaren. Visst, han är en boss och Gissningsvis bestod publiken av de som knarkade låtskrivaren Jeff Graham sig ner siktar mot att äga en stripklubb – men jag gillade hårdrockens attribut bättre än i graven. I år samlades de återstående fattar att han spenderar stora pengar när hårdrocken själv då låtarna till stor del var medlemmarna för att återigen spela ihop i han kört skrytracet för tionde gången! ganska tamt förpackade. På Reborn fi nns och med att denna samling släpptes i USA. Men Already Platinum är en skön några exempel på tilltuffning i Live Again Learning to Fall är inte särskilt spännande platta. Flera spår är grymma bilgungarhits och i titellåten men merparten är samma för de som inte redan är fans. En del av och Slims barytonröst funkar helt klart. De smöriga rock/fuskhårdrock som tidigare, låtarna har skräpigt ljud över sig, och screw-versioner av låtar som är med på den goda stämsången till trots. erbjuder inte mycket till originalitet. bonus-CD:n där rappen saktats ner rejält Roger Bengtsson Höjdpunkter är den glada dublåten T.V. låter dock väl skadat för min del. Men jag Dinner, och Schleprocks kommersiella hit ser i första hand Already Platinum som Love Kraft Suburbia. uppvärmning till det nya materialet från ROUGH TRADE/BORDER Mikael Barani de stora Neptunes-skyddslingarna Clipse Tänk er en arkiverad platta med någon BRIAN SETZER som trots Already Platinums försäljnings- gammal stor artist. Som Brian Wilsons Rockabilly Riot – A Tribute to Sun Records framgångar i USA är snäppet hetare än Smile. En sån där skiva det har tisslats och SURF DOG/PLAYGROUND Slim Thug. tasslats om i årtionden och när den väl Forne Stray Cats-sångaren Brian Setzer har Gary Andersson släpps är förväntningarna så höga att de inte legat på latsidan efter Stray Cats upp- MARTIN SOLVEIG når upp till månlandningsplatsen. lösning. Oavbrutet har han släppt platta på Hedonist Super Furry Animals senaste an- platta. Hela fjorton plattor fram till idag. UNIVERSAL strängning Love Kraft låter ofta som en Brian har oförtrutet kört vidare på sin Med riffande tvåackordslåtar, manglande nyinspelning av en mytomspunnen, bort- rockabillyväg. Här vill han hylla sina gamla rytmer, små inplockade gitarrljud och en tappad Bowie-platta. Skriven under tidigt hjältar, artisterna på Sun Records. Jerry Lee radda gästvokalister har Martin Solveig sjuttiotal men av någon anledning inte Lewis, Carl Perkins och Elvis för att nämna gjort ett housealbum som balanserar utgiven, nu framplockad för en anpassning några. Rockabilly Riot är inget annat än en mellan det man brukar beskriva som det till 2005 års musikklimat. En katastrof, ett 22 låtar lång historisk exkursion. En bitvis organiska och det digitala. Ni vet, riktiga taffl igt missöde, en gubbig längtan efter rätt så trevlig utfl ykt. Absolut en platta för musiker mot de digitala maskinerna. att ”rocka” en sista gång. swingkatter och andra danssugna. Solveig rattar och knappar, men hela tiden Jag har aldrig lånat ett öra till Super Per Lundberg GB med fokus att få det hela så live som möj- Furry Animals förut. Frågan är om jag nå- SHOOTING JOHN ligt. Hans ängslighet över att låta maskinell gonsin ens hört dem av misstag. Nu förstår Moodswings färgar av sig på hela skivan som inte riktigt jag varför. MARILYN/SOUND POLLUTION vet vilken väg den ska ta. När Jay Sebag Christian Thunarf Christian Kjellvander satte fart på en riktig sjunger i Something Better funkar det för ROSIE THOMAS armé med folk som sjunger långt bak i hans röst förlåter en hel del trist musik. If Songs Could be Held halsen till altcountry. All heder åt Kjell- Men i övrigt är det platt fall. Hedonist SUB POP vander och hans egna prestationer, men låter som en grundkurs i dansmusik på en Med stadig förankring i den stillsamma det är denna svallvåg som aldrig, aldrig folkhögskola ute i skogen någonstans. countrymusiken, den man dock ändå kan vill ta slut och nu lever upp igen genom Mats Almegård kalla modern, som har någon form av Shooting John. STEREO MC’S koppling till popmusiken, men som ändå Det är fi ntstämt, känsligt och mysigt Paradise fast håller kvar vid rötterna, rör sig Rosie men vad spelar det för roll när det redan GRAFFITI/BORDER Thomas. På ytan känns det väldigt nära har gjorts så många gånger. Kanske fi nns Kan man tänka på något annat än 1992 den sömniga vanligheten, men det är väl det någon hemlig undergroundrörelse som års feta hits Connected och Step it Up när tack vare hela genrens uppsving de senaste jag inte känner till. Eller kanske säljer det någon uttalar orden Stereo MC’s? Inte jag fem åren som gör att man ändå hittar in här i det stora landet i väst. I så fall kan jag i alla fall. För tretton år sedan kändes de rätt snabbt och inser att det fi nns substans inget annat än gratulera. fräscha och intressanta. Sedan dess har och bra låtar här. För det är det som hela Mikael Barani de ridit på sina gamla hits, spelat in några genren börjar lida av, att det blir svårare SILVER fl oppalbum och en DJ-Kicks-mix som väl och svårare att hitta något under den Gold var okej. Nya albumet bjuder inte heller ibland väl glättiga ytan. MTM/SHOWTIME något nytt. Samma sound, men bara min- Rosie är inte glättig, men ytan fi nns där Femte plattan gillt för Gary Barden (sång) dre engagerande och helt ospännande. ändå. Men det fi nns ju också något mer, och Michael Voss (gitarr) som är huvud- Mats Almegård något som allt countrybaserat bestod av männen bakom Silver. I sina bättre stun- STORBRÄNNAN en gång, som all form av folkmusikaliskt der harvar de kliniskt välputsad vuxenrock Storbrännan EP exekverande. Och även om det inte är en där inte en not verkar ha tillkommit av FAMILY MUSIC riktigt stor skiva, så fi nns den känsla och en slump utan allt är noga genomtänkt. Jag är en nittiotalsromantiker när det kom- ärlighet här som man nästan kräver. Emel- Övriga stunder framkallar Gold rysningar mer till musik. Än hoppar mitt hjärta över lanåt svår att upptäcka, men när man gör av obehag. Det tydligaste exemplet är ett slag när jag hör riktigt grym rock med det blir hela världen bättre. Wouldn’t You Agree som verkligen är rötterna i detta årtionde. Jag får gåshud av Magnus Sjöberg hemsk outhärdlig dynga av värsta sort. att bara tänka på orden gitarrorienterad RICHARD THOMPSON Bardens stora oförtjänst är det irriterande rock. Storbrännan doppar tårna i nämnda Front Parlour Ballads vibrato som återkommer titt som tätt decennium, gör några enkla rörelser som COOKING VINYL/BONNIERAMIGO och när han sjunger ”I’m waiting for the skapar lika enkla ringar på vattenytan. Richard Thompsons solokarriär är intres- golden days” tror jag honom. Det simpla segrar onekligen på sant. Framför allt för att han alltid visar Lägg instrumenten på hyllan, sjung ute- Storbrännan EP, som sprider sig i vidare att han är en fantastisk låtskrivare, att slutande i duschen och de gyllene dagarna cirklar i mitt musikcentrum för varje låt han hela tiden verkar ha en outsinlig källa kanske kommer. som går. Visst hade de kunnat ha struntat i till inspiration som han öser ur emel- Roger Bengtsson den bräkiga synten på I Need a Man, men lanåt. Men att det också känns som att SLIM THUG annars bådar dessa fem låtar för en fi n han ibland behandlar inspirationen lite Already Platinum fullängdsdebut. halvhjärtat, att ett helt Thompson-album STAR TRAK/UNIVERSAL Mikael Barani ofta är en berg-och-dalbana med riktigt Denne högreste hustler och gettorappare STRYPER knäckande toppar, men med många små från H-towns norra delar påminner lite Reborn transportsträckor däremellan. om Snoop Dogg. Dels har The Neptunes BIG3/SHOWTIME Därför är det också kul att höra Front tagit honom under sina vingar, men hans Att amerikanerna blåser nytt liv i bandet, Parlour Ballads. Det känns mer genomar- släpande röst påminner också om Tha som haft uppehåll sen den försäljnings- betat än något album de senaste tio åren. Doggfathers. Dessutom kallar sig Stayve mässiga fl oppen Against the Law från Kanske för att han beslutat sig att hålla ”Slim Thug” Thomas för The Boss Hogg. 1990, är kanske inte så underligt. Vart och det mesta akustiskt, och att det därigenom Slim har varit etablerad på Texas un- vartannat band från den epoken kränger inte går att komma undan med halvme- dergroundscen bland annat via The Swisha ju återföreningsplattor och åker på utsålda syrer. Här blir inte bara musiken central, House Crew sedan slutet av nittiotalet reunionturnéer nuförtiden. utan text och sång tillåts ibland nästan Groove 7 • 2005 / övriga recensioner / sida 9

dominera, och det mår skivan inte sämre pröva på nya grejer. Eller kanske är de för Z-TRIP av. Visst fi nns här ojämnheter, men inga klåfi ngriga i studion. Shifting Gears som sänker helheten, utan snarare som en Bäst blir det när de dämpar experi- HOLLYWOOD/WARNER andningspaus, av nödvändighet och hävd. mentlustan och andra lustar som i skönt DJ Z-Trip bjuder in till nostalgiparty i Mer folkligt än på länge. Och det är där jag stompiga Gabrielle eller coola I Fell in Love fl äskig old school-hiphopstil blandat med helst fi nner Richard Thompson. För det är Today. Kronan på verket är tveklöst Can en del electroinfl uenser. Faktum är att det i det elementet han alltid kommit mest till You See Me? Här ger de sig in på ännu ett stundtals är så extremt bra genomfört att sin rätt. territorium och det visar sig att de behärs- man tror att det är Melle Mel och Grand- Magnus Sjöberg kar det alldeles utmärkt. En hypnotisk master Flash som står för festmusiken. TRAVERS & APPICE liten sak som stannar kvar i sinnet länge. Förutom att det låter fylligare och rikare så Live at The House of Blues Sammantaget för mycket nonsens och klart. Soundet har defi nitivt 2005 inristat ESCAPI MUSIC/SOUND POLLUTION meningslösheter, men med en del guld- i sig, men imiterar ändå 1970-tal på ett Pat och Carmine följer upp godkända It korn som de skulle kunna spinna vidare på fullödigt sätt. Samtidigt är det ingen blek Takes a Lot of Balls med en obegriplig till nästa skiva. kopia, utan ett album som har något eget. liveplatta. Hälften av spåren hämtas från Jonas Elgemark I kombination med riktigt starka låtar och fjolårsplattan och så bra är den verkligen CHRIS WHITLEY mycket kompetent rap. Utan trummaskin- inte. Att det dessutom är både falskt och Soft Dangerous Shores sexercisen i låtar som About Face och Furi- riktigt tråkigt här och där ligger inte heller COOKING VINYL/BONNIERAMIGO ous eller en del andra onödiga mellanspår på plussidan. Matchningen mellan blues Inget annat pretentiöst och överprodu- kunde det här blivit ett toppenalbum. och hårdrock funkar inget vidare. Till sist, cerat. Som om Daniel Lanois skulle fått Mats Almegård trumsolon. Ärligt talat, är det inte dags fria händer med ett jättereverb som enda att exkludera dem från livealbum snart? arbetsverktyg. Chris Whitley imponerar Redan på Kiss-örhänget Alive! var det en sannerligen inte på mig. Från ledsen kille dålig idé. med gitarr till ledsen kille med alldeles Roger Bengtsson för många idéer som bara måste vara THE UNTAMED med annars kommer någon att bli sur. Strange Unknown Plottrigt, fult och helt utan mening. Ändå HEPTOWN/CDA har den amerikanske karlstackaren släppt Visst, jag lyssnade på Stray Cats första nio fullängdare. Ofattbart att det blev så platta när den kom ut men förutom en här uselt. konsert på numera nedlagda Fredmans Per Lundberg GB med ett fi nskt psychabillyband så är det WITCHCRAFT all erfarenhet jag har av rockabilly. Jag har Firewood alltså lite svårt att bedöma kvaliteten när RISE ABOVE/PLASTICHEAD danska Untamed ger ut sin andra fulläng- När Örebrokvartetten följer upp den dare på Lundabolaget Heptown Records. mästerliga självbetitlade fjolårsdebuten Musikaliskt låter Untamed mycket som görs det med besked. Grävandet efter Cramps medan bandets texter om död, ytterligare obskyra doom, folk, progg, jazz kannibalism och monster för tankarna till och bluesriff från sextio-, och sjuttiotalens de svenska vampyrrockarna Coffi nshakers. mest undangömda hörn har fortsatt och Sångaren Marco Burro har en Elvisröst resultatet snuddar vid fulländning inom med desperat vibrato, basen är stompig sin genre. If Wishes Were Horses, I See a och gitarrerna fulla av twang. Man och Wooden Cross är musik när den Självklart kör The Untamed hela är som bäst och det tyder på galenskap att konceptet fullt ut med snygga broderade inte älska Witchcraft. skjortor, småfåniga artistnamn och en Roger Bengtsson story om hur de förlorat sina själar till EDWIN YEARWOOD en afrikansk medicinman. Om det är bra Next to You vet jag inte riktigt men det är defi nitivt VP/PLAYGROUND underhållande. Soca har sedan sjuttiotalet varit en av de Isac Nordgren populäraste musikstilarna i den karibiska LAURA VEIRS övärlden men fi ck sitt stora genombrott Year of Meteors på internationella dansgolv först förra NONESUCH/WARNER året med Kevin Lyttles Turn Me On. Edwin Ytterligare en skiva från nordöstra USA Yearwood är liksom stjärnskottet som fullkomligt sjuder av allt det där man född på Barbados och var tidigare medlem önskar vore mer förekommande i musik i en av de populäraste vokalgrupperna idag. Den där lilla, nästan knappt märk- inom socan, Krosfyah. När han tidigare i år bara, men närvarande originaliteten, den skrev kontrakt på hela sex album med VP, där innerligheten som kan lyfta minsta ett av världens största reggaebolag, var det lilla dagslända till himmelska höjder. För en stor nyhet. Yearwood hoppas bli nästa egentligen är Laura Veirs inte speciellt framgångsrika export och det kan mycket märkvärdig. Men Year of Meteors har ett väl bli så. Han har i alla fall de ekonomiska så vitt spektrum av idéer, hennes röst är musklerna som krävs. Om han däremot så uttrycksfull. Som en Kathryn Williams har låtarna har jag svårare att avgöra, jag som fl ödar över av vilja att arrangera, har alltför liten erfarenhet av soca för det. att smycka ut, men ändå så återhållet, All Aboard 2K5 har schysst toast av så smakfullt. För fastän det emellanåt Bunji Garlin och låter som dancehall re- fi nns helt disparata arrangemang och, mixad av Thomas Gylling. Överhuvudtaget följaktligen, nästan, låtar, är allt fullstän- är soca mycket Tropicopop och konstiga digt självklart och följdriktigt. Värd att videor med tjejer i bastkjol med bananer. spela jämt, för sig själv, för alla, och falla Best in Me påminner starkt om nämnda tillbaka i melankoli eller euforiskt njutbart Turn Me On. Lexxus gör vad han kan lugn. Vackert och varmt. liksom dancehalldrottningarna Lady Saw Magnus Sjöberg och Ce’Cile på sina låtar. Titellåten Next WEEN to You får mig däremot snarare att tänka Shinola på Narada Michael Waldens gamla plåga SCHNITZEL/BORDER Gimme Gimme Gimme. Att bekanta sig med Ween och Shinola är Min kropp är något kluven till den här delvis värt mödan. De försöker sig på allt. musiken. Det rycker emellanåt i benen Ibland blir det visserligen bara halvhjärtat men alltför ofta känner jag mest rysningar och många låtar faller hopplöst platt. längs ryggraden. Som att sova i ett funkigt Exempelvis när de försöker sig på någon spökhus. Eller att se Michael Jackson slags tokrolig klumpfotad industrimusik dansa. och man bara vill stänga av. Kanske är de Isac Nordgren för rutinerade för sitt eget bästa och vill