Nationella hjältar, mytiska förebilder

3 • 2005 Omslaget: Helene Schjerfbeck, Sårad krigare från 1808, 1880 (Centralarkivet för bildkonst, foto Hannu Aaltonen).

I detta temanummer av Källan publiceras föredragen från seminariet ”Finlandsbilden och hjältarna”, som traditionsvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland ordnade den 11 november 2004 i anslutning till J.L. Runebergs 200-årsjubi- leum.

Redaktörer för Källan 3/2005: Carola Ekrem och Yrsa Lindqvist

Källans redaktion: Nina Edgren-Henrichson, Magnus Pettersson och Mikael Korhonen Svenska litteratursällskapet i Finland Riddaregatan 5 00170 Helsingfors www.sls.fi

Källan. Svenska litteratursällskapet informerar ISSN 1237-8356

Ekenäs Tryckeri Ab Ekenäs 2006 Nationella hjältar, mytiska förebilder

Carola Ekrem & Yrsa Lindqvist (red.)

Svenska litteratursällskapet i Finland Helsingfors 2006 Innehåll

Anna-Maria Åström: Seminariet ”Finlandsbilden och hjältarna” .. 3 Elena Hellberg-Hirn: Runeberg och de patriotiska stereotyperna .. 5 Sonja Hagelstam: ”Det främmande” och ”det egna”. Bilder av hemlandet i brev från fronten under andra världskriget ...... 18 Susanne Österlund-Pötzsch: Finlandsbilden hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika ...... 28 Anne Bergman: Hjältebilden bland finlandssvenskarna ...... 34 Carola Ekrem: Mannerheim, Moder Theresa och mamma. Skolungdomars hjältar och förebilder ...... 41 Sven-Erik Klinkmann: Moderna hjältar ...... 50 Sofie Strandén: ”Gror bragdens ära blott på stridens mark?” Veteraner och lottor berättar om hjältar ...... 60 Kajsa Wikman: Slaget i Oravais. Regionprofilering och upplevelseturism i landsbygdsmiljö ...... 70 Pia Maria Ahlbäck: Hjälten och Finlandsbilden. Ansiktet på den nationella bildskärmen ...... 77

2 Seminariet ”Finlandsbilden och hjältarna”

Svenska litteratursällskapet uppmärk- omgärdat av okränkbara gränser. Denna sammade nationalskalden Johan Lud- analogi mellan kroppen och nationen vig Runebergs 200-årsjubileum med ett utgjorde under 1800-talet, bl.a. i Johan stort antal evenemang år 2004. Förutom Ludvig Runebergs diktning, ett återkom- utställningar, föreläsningsserier, otaliga mande motiv. Kroppen politiseras, den publikationsprojekt, musikaftnar, skugg- fysiska kroppen och den politiska krop- spel m.m ordnades flera seminarier. De pen förbinds på så sätt att fastän krop- vetenskapliga nämnderna vid Svenska pen är individuell är den samtidigt en litteratursällskapet, historiska nämnden, del av nationen, en del av kollektivet och litteraturvetenskapliga nämnden, sam- på detta sätt också kollektiv i sig. Jonas hällsvetenskapliga nämnden och tradi- Frykman har visat hur den individuella tionsvetenskapliga nämnden, bidrog alla kroppen i Sverige i sin tur kollektivisera- till att skärskåda jubilarens nationella des under 1900-talet bl.a. via idrott och betydelse och hans tidsepok. Traditions- gymnastik: med massrörelsen blev kol- vetenskapliga nämndens seminarium lektivet synligt och ett mytiskt folk blev med anledning av jubileet ägde rum verklighet. den 11 november 2004 i Helsingfors med Den kollektiva identiteten hos en na- Finlandsbilden och hjältarna som tema. tion refererar dock enligt kulturteoreti- Föredragen som hölls under seminariet kern Dani Cavallaro både till någonting publiceras här i ett specialnummer av reellt, t.ex. det geografiska området, i vårt tidskriften Källan. aktuella fall till Finland, och till någon- ting immateriellt, en korpus av föreställ- När vi tänker både på Finlandsbilden och ningar, myter, lagar och ritualer, genom på våra hjältar är den naturliga nämna- vilka ideologierna konsoliderar sig. Det ren skapandet av nationen. Nationen be- geografiska området måste försvaras och höver sina hjältar – personifierade, igen- detta leder i sin tur till de krig som i efter- kännbara, men också upphöjda. Hjälten skott åter mytologiseras. är beredd att offra sitt liv, sin kropp för I juli 2004 befann jag mig i den lilla sta- den heliga nationen. den Idensalmi. Ett besök vid Virta bro, I den senaste tidens vetenskapliga de- skådeplatsen för en av de större striderna batt om den mänskliga kroppen har det under 1808–1809-års krig, föll sig natur- argumenterats att den individuella krop- ligt. Virta bro är ju den bro Sven Dufva så pen som ett slutet system har nyttjats som tappert mot alla odds ville försvara. Det en metafor för det nationella territoriet, var märkligt att stå där i sommarvärmen

3 och skåda ut över ett rätt brett sund och och ersatt av den mera lekfulla senmoder- läsa texterna på infoskyltarna – på engel- niteten kommer nya föreställningar om ska – om den svenska hären med Sandels nationerna och hjältarna fram, samtidigt i spetsen, om slaget mot ryssarna och om som kroppen frigör sig från sina bojor. Vi reträtten mot Pardala by. En åker med blir fria att göra vad vi vill med kroppen ålderdomliga hösnejsar gjorde friden än – kanske t.o.m. kroppsligt återgå till my- större, detta var finländsk sommar! Fri- ten, vi kan leka soldater. Vi kan strunta i den avbröts bara av ett mobiltelefonsam- Fänriks Ståls sägner och vi kan ge dem en tal från en kollega vid Svenska litteratur- personlig betydelse. Vår bild av Finland sällskapet. Men jag kände mig nöjd, jag kan vara präglad av Runebergs bild, men var ju utposterad. På kvällen när vi kom också helt personliga och lokala varianter hem läste jag högt både ”Sandels” och kan mejslas fram. Våra hjältar kan fortfa- ”Sven Dufva”. ”Sven Dufva” rörde mig rande ha en koppling till de runebergska, till tårar – så hade Runeberg än en gång men helt nya hjältar har också dykt upp. lyckats med konststycket att få oss att Om allt detta handlar de här publicerade gråta fädrens tårar. föredragen från seminariet ”Finlandsbil- Det är ur den här synvinkeln som Fän- den och hjältarna”. riks Ståls sägner blir utomordentligt vik- tig, det finska kriget får ett mytiskt sken Anna-Maria Åström och via det litterära verket skapas natio- nen, och den uppoffrande kroppen blir dess inkarnation. Varför detta rör oss så djupt beskrev Horace Engdahl belysande Litteratur Engdahl, Horace: ”Att gråta fädernas tårar. under Runebergsjubileet: via myten blir Föredrag vid Svenska litteratursällskapets i vi delaktiga i fädrens sätt att vara. Finland årshögtid den 5 februari 2004”, His- Men i och med att det nationella projek- toriska och litteraturhistoriska studier 79, SSLS tet, åtminstone temporärt, blivit åsidosatt 665, Helsingfors 2004.

4 Runeberg och de patriotiska stereotyperna

Att skalden Johan Ludvig Runeberg allt- Alexander och hans verk i Finland, men jämt står som en mäktig förgrundsfigur, endast under förutsättningen att inget vilken i kraft av sin poetiska begåvning inträffade, som kunde tyda på att Alex- förlöste och formade den finländska pat- ander misstagit sig beträffande sina nya riotismen, behöver inte särskilt påpekas undersåtars lojalitet mot monarken. Det – hans oomkullrunkeliga ställning som enda kejsaren ville höra, var att allt var nationalskald vilar just på den grunden. lugnt i det fredliga och lojala Finland.3 Vad som däremot kanske behöver påpe- Vördnaden för regent och överhet var kas är att Runebergs patriotism var ett redan djupt rotad i Finland, så när den svar på sin tids sociala beställning. Den nye tsaren framträdde i den forne kung- historiska bakgrunden är som bekant det ens ställe var det många som gjorde en ärelösa Finska kriget 1808–1809, då de helomvändning och bugade för honom. gamla banden mellan Sverige och Fin- Ryssland erbjöd den svenskspråkiga eli- land slets av.1 ten, framförallt högre militärer, lysande Eirik Hornborg påpekar i sin bok När karriärmöjligheter i utbyte mot kejserlig riket sprängdes, att det motstånd som nog lojalitet. Det gällde att lära sig hantera gjordes, trots all handfallenhet, all tvekan både den nya övermakten och den nya och brist, för Finland var av oöverskådlig maktlösheten, att värna om den finländ- betydelse. Kejsaren Alexander I fick akt- ska särarten och den finska etniciteten ning för det folk som han hade trott sig inom ramen för Storfurstendömets poli- kunna kuva utan strid. Han ”upphöjde tiska och kulturella autonomi. Självcen- det bland nationernas antal”. Det var pri- suren gällde även ämnesval inom littera- set för den till synes gagnlösa kampen.2 turen – brännande teman ur det levande Alexander I själv lekte på denna tid förflutna fanns sällan på dagordningen. med liberala idéer, och Finlands folk, Hos Runeberg, liksom i Finland i stort, som övergivet av moderlandet visade en kolliderade en utifrån påtvingad impe- sådan trohet och uthållighet, kunde, me- rietrohet mot den underkuvades trots nade han, förtjäna att vinnas med godhet. som var blandat med en dos europeisk Efter lantdagen i Borgå den 29 mars 1809 liberalism. Det är i denna situation som blev ett litet stycke konstitutionellt väs- Runeberg bröt tystnaden med sitt natio- terland inlemmat i det autokratiska Ryss- nalpatriotiska krigsepos Fänrik Ståls säg- land. Det ambivalenta läget innebar att ner. landets framtid hängde på en tunn tråd. Som Topelius senare skrev i Boken om Kejsar Nikolaj I förblev lojal mot sin bror vårt land (1875): aldrig har ett skaldeverk

5 i Finland blivit hälsat med en sådan hän- Balkan har ständigt varit Europas slag- förelse, en sådan beundran. Det är tvivel fält. Särskilt den långvariga kampen mot underkastat, om någon annan skald har turkarna, som ockuperade landet på spelat en så stor roll för sitt folk som Ru- 1300-talet och medförde en främmande neberg. Redan före 1848 var han en cen- religion, satte djupa spår i den slaviska tral kulturpersonlighet, genom Fänrik folkdiktningen. Sydslavisk folklore är Ståls sägner I blev han en bärande kraft mättad med heroiska dikter och sånger, i folkets liv. Boken inleds med national- och Runeberg översatte en del av de ser- sången Vårt land. biska hjältesångerna från tyska. Sånger- Runebergs patriotiska diktning var nas folkvise- och balladanslag, enkla rim grundad i den litterära strömning som och versmått, brukar slå an på läsaren, kallas Åboromantiken, med varierade och det är samma stilgrepp som Rune- influenser från Porthan, Herder, den berg använde senare i sitt hjälteepos, svenska romantiken. Den ville lyfta i da- ”den glömda soldatens berättelse” som gen begrepp som fosterland, nation, folk.4 professor Johan Wrede har kallat den. Vad Åboromantikerna sådde skulle bära Fänrik Ståls sägner bildar ett starkt ideali- riklig skörd först hos följande generation. serat monument över Finlands folk, som Ivrigast och radikalast av dem var Adolph skalden betraktade såsom en enhet trots Ivar Arwidsson. Det honom tillskrivna dess två till lynnet rätt olika språkgrup- berömda slagordet karakteriserar träf- per. Runebergs militära hjältar i Fänrik fande det nya politiska läget: ”Svenskar Ståls sägner uppvisar en varierad social kunna vi icke vara, ryssar vilja vi icke tillhörighet, från bonde och torpare till blifva, alltså måste vi vara finnar.”5 general, men förenas av förlusten av det Den samlande och avgörande estetis- svenska moderlandet vilket leder till en ka impulsen för Fänrik Ståls sägner kom etnisk och politisk identitetskris. sedan från folkvisans värld, paradoxalt Fänrik Ståls sägner utkom alltså i en po- nog så långt ifrån som från Serbien. År litiskt laddad atmosfär. Som Wrede på- 1828 läste Runeberg ett urval serbiska pekar, bröt den första delen ett historiskt dikter i tysk översättning av Peter von tabu. Boken ifrågasatte den moraliska Goetzes, men kontakt med folkdiktning innebörden i de beslut och handlingar och folksägner fick han redan tidigare, som fyrtio år tidigare hade skapat det när han bodde ett par år som informator storfurstendöme man nu levde i; den för- i Saarijärvi och Ruovesi, på den tiden två medlade patriotisk indignation över den ödemarkssocknar. På denna erfarenhet nesliga defaitism hos högsta ledningen bygger den etiska grundsynen i hans se- som under Finska kriget, enligt Rune- nare diktning, insikten om och aktning bergs mening, var anledningen till det för den enkla människans värde. Det kan militära nederlaget. emellertid observeras att den serbiska Fänrik Ståls sägner innebar en stor för- impulsen inte var så långsökt som litte- ändring. Först och främst räddades den raturprofessorn Kai Laitinen förmodar. nationella hedern. Även om kriget hade De små slaviska folken på Balkan måste förlorats, hävdade diktaren nu att natio- länge värja sig mot övermakten och lära nen hade gått ur kriget inte bara med he- sig att stolt hantera nederlaget med he- dern i behåll utan som ett slags moralisk roiserande medel, inte helt olikt Finlands segrare. Traumat från 1808–1809 förvand- situation efter 1809.6 lades till en källa till nationell stolthet.

6 Den andra moraliska effekten var mer det finska folkets senare öden och påver- besvärande för den ryska regimen, nämli- kat dess litteratur. För samtiden var deras gen slutsatsen att den rådande ordningen nationellt väckande och samlande verkan hade byggt på en rad cyniska, förrädiska enorm.8 och egennyttiga premisser. Det fanns ock- så ett antiauktoritärt drag i diktverkets betoning av folkets eget omdöme. Detta Hjältens antropologi förklarar också den enorma betydelse Runeberg fick såsom patriotisk, medbor- Hjältarna i Fänrik Ståls sägner håller god gerlig och liberal nationsbyggande sym- min i ett elakt militärpolitiskt spel. De bol under 1800-talets slutdecennier.7 hanterar skammen över nederlaget med Medan samtida svensk heroisk dikt- hjälp av dygd, heder och stolthet. I och ning på ärans och hjältarnas språk hyl- med att min synvinkel på Runebergs lade Sveriges konungar och antikens hjälteepos är kulturantropologisk, är det krigare i klassicistisk tradition, var Ru- dessa nationella stereotyper i hans hero- neberg ganska tidig med sina folkliga iska diktning som här skall granskas när- miljöer och vardagliga personer, jordnära mare. anspelningar och motiv, och med sina I sina egna och omvärldens ögon är ställningstaganden i förstulet antiaukto- hjälten definierad genom sina handlingar ritär anda. Det är dessutom värt att no- och sina övertygelser. Han är engagerad tera att maktens problematik sysselsatte i ett mänskligt dilemma utan klara och Runeberg redan i Kung Fjalar 1844, och slutliga lösningar, och därför innehåller han behandlade den ännu i sitt sista verk den heroiska kulten alltid en tragedi. Kungarne på Salamis 1863. Hjälten är i många gamla kulturer I Finska kriget fann Runeberg gestalter framställd som etnogenisk, som släktets som, från generaler till fotfolk och tross- stamfader. Under medeltiden härleddes kuskar, i hans tycke visade finskhetens de romanska och germanska folkslagens djupaste drag – trofasthet, uthållighet och härstamning från den klassiska hjälten tapperhet. Paradoxalt nog utvann han i Hector, den slagna kämpen i Iliaden. det relativt obetydliga, från svensk-finsk Anknytningen till hjältens heroiska su- sida svagt ledda och förlorade kriget stoff pervitalitet, uppfylld med nobla ideal, till de patetiska och högstämda, av efter- var så prestigefull att den gav eko genom världen nära nog heligförklarade balla- seklerna, med full effekt av en verklig ge- der, vars hjältar uppfattades som förplik- nerationssläktskap. tigande föredömen. Det var dessa dikter När man talar om hjältar rör man sig i som befäste bilden av Runeberg som den vertikala dimensionen, mellan him- nationalskald, orubblig bronsstaty, spor- len och underjorden. Själva hjältebegrep- rande förebild och bindande norm. Så pet har vuxit fram på helig mark. Ordet uppstod Runebergskulten, som i mycket är besläktat med det grekiska hieros och har förenklat och låst uppfattningen on med fornnordiska helig, helgon, även häls- hans diktning. ning samt med gudinnan Hel och hennes Men böcker har ju sina öden, och det dödsrike som i slå ihjäl. Det finns också är ett obestridligt faktum att Fänrik Ståls en koppling till ordet hälla i betydelsen sägner på många sätt, både inspirerande stupa.9 och begränsande, har förknippats med Även ordet ära är besläktat med det

7 grekiska hieros, helig. Det har i sin tur en terskornas poesi.11 koppling till arkaiska moderskulter. Gre- Myten om kärlekstriangeln mellan hjäl- kiska hero, hjälte, betyder egentligen en ten, fienden och moderlandet förstärks man offrad till jordgudinnan Hera. Nam- av kvinnans passivitet. Även hos Rune- net på den största av de mytologiska hjäl- berg är hon, vare sig hon gestaltas som tarna, Herakles, betyder just Heras ära. en ungmö eller som en gammal gumma, Han uppfostrades av den stora gudinnan passivt lidande, men desto mer moraliskt och hon skänkte honom ett evigt liv efter uppfordrande. Mannen-försvararen mås- döden, då hon gjorde honom gudomlig te uppnå hennes gunst genom hjältedåd efter att han hade fullbordat sina hjälte- och offervilja. Och fosterlandet, symboli- dåd.10 serat som fästmö, hustru, moder, föremål Kärleksförklaringen till Moder Jord är för mannens längtan och kärlek, är alltid ett uråldrigt mytiskt motiv. Vårt land som värt att dö för. inleder Fänrik Ståls sägner är just en kär- Hjälten och nationalmyten som symbo- leksförklaring och den heroiska mytens liska konstruktioner uppstår oftast i sam- förutsättning och legitimering. I myten band med nationella kriser. Hjälten blir är landet ofta framställt som en hjälplös alltid idealiserad såväl i myten, som i den kvinna utsatt för något hot. Hjälten/so- nationella konsten och litteraturen, vilka nen/älskaren räddar henne i kampen mot lever på mytiskt stoff. Den represente- fienden som är ute efter att erövra och rar ett kollektivt maskulint militaristiskt våldföra sig på henne. Moder Jord blir hos ideal med atletisk styrka, uthållighet, of- Runeberg ”den finska mön”, Suomi-neito, fervilja och solidaritet som utmärkande ett oskuldsfullt Finland inklämt mellan drag. En sådan manlig, patriarkalisk ste- två stridande stormakters sköldar. reotyp hade uppstått i förhistoriska tider Det är bestickande att gamla agrara och förevigats genom grekiska myter, Ili- kulter för det mesta använde sig av of- aden, och andra klassiska heroiska dikter ferdjur av hankön eftersom hannar inte till försvar av patria: landsbygden, staten, var oumbärliga, det har alltid funnits för imperiet. många, medan honorna behövs för fort- Hjältens självuppoffrande egenskaper plantningen. Samma tanke kan skönjas i projiceras på hela folket, och varje man de uråldriga människoofferceremonier- förväntas leva upp till hjälteidealet. Sång- na, nästan utan undantag var det manligt ernas suggestionskraft ökades naturligt- blod som utgöts på altaren för att imitera vis av att de visar hjältarna och hären det kvinnliga blod som spills när modern antingen då de segrar eller – liksom Sven ger liv. Dufva – uppfyller sitt livs öde i hjältedö- En post mortem förening med jorden har den. Rebelliskt och trotsigt hävdades det i många traditioner betraktats som ett he- att Sverige förlorade kriget om Finland ligt äktenskap. Man gjorde sällan åtskill- fastän finnarna slogs hjältemodigt. Den nad mellan mannens olika roller som son, numerärt underlägsna men moraliskt make och krigare. Just på Balkan ser man överlägsna finska armen slogs i underlä- på döden som en helig äktenskapsför- ge – det var befälhavarna som svek, med- ening, man klär de döda till begravning an Sven Dufva som bekant inte släppte en som om det vore bröllop, och bröllopsfes- djävel över Virta bro. ten som liknar en dödsritual är som känt Det är även nödvändigt att beakta den ett vanligt motiv även i de karelska grå- patriotiska kraft som illustrationerna till

8 Krigaren som ensam försvarar en bro är ett klassiskt hjältemotiv, här i Horatius skepnad. ”Horatius holds the bridge”, engelsk gravyr (1818), ur John Lash, The Hero, Manhood and Power, Thames and Hudson 1995.

Fänrik Stål ägde. Framför allt var Albert tillfallit krigets andra talrika offer: krigs- Edelfelts illustrationer sin tids ikoner, de änkor, föräldralösa barn, stympade fa- idealiserade och romantiserade kongeni- miljer, våldtagna kvinnor eller den civila ala hjältebilder som förstärkte Runebergs befolkningen. budskap i en ny fennomansk kontext 50 Och kulan visste precis hur den tog år senare, i Bobrikovs och russifieringens – inte i det dumma huvudet, eller i de tider. Sven Dufva-motivet är i sig klas- tarvliga tarmarna, men i det ädla hjär- siskt, Runeberg kände väl till de romers- tat, som det anslår en romantisk hjälte. ka hjältelegenderna som tjänade som fö- Runeberg framhåller i Fänrik Ståls sägner rebild, t.ex. legenden om Horatius Cocles krigshjältens moralkodex: mod, trohet, som ensam försvarade en bro mot talrika uthållighet, och sist men inte minst, he- fiender.12 der. Om krigare som möter sina fiender i Sven Dufva är visserligen dum, men ärlig kamp, utbrister han: ung och stark och kan slåss. Han kan allt- så bära upp hjälteglorian. Dock har även Ett glatt hurra, ett högt hurra dumheten sin givna plats i den narrativa för hvarje man, som kämpat bra, struktur som ofta används i myter och sa- hvad helst han blev i lifvet än, gor – den låga hjältens upphöjelse. Den vår ovän eller vän! blir naturligtvis desto märkvärdigare ju lägre utgångspositionen är. Noteras kan Med gammaldags ridderlighet kunde ändå att ingen märkbar heroisering har Runeberg erkänna att även fienden Kul-

9 neff ägde sådana beundransvärda krigar- Johan Wrede noterat. Det grodde onek- egenskaper, och det är naturligtvis Rune- ligen en konfessionell motsättning i Fin- berg som har serverat den bästa stereoty- land mellan imperiets officiella ortodoxi pen om ryssen på svenska – ”han älskar och storfurstendömets lutherska tro.17 och han slår ihjäl med samma varma Att den allmänna patriotismen var själ”. Även nutida ryssar brukar skratta stark i Finland i slutet av 1800-talet är igenkännande när de hör detta omdöme, vida omvittnat. Så här skrev t.ex. Johan eftersom det stämmer med den ryska au- Petter Roos, en svensk teaterdirektör som tostereotypen shirokaja natura, en generös reste mycket i Finland, i sina anteckning- själ, en ”typiskt rysk” karaktär där ytter- ar utgivna i Stockholm 1871: ligheterna förenas, ofta på ett våldsamt sätt. Tala med en finne, han må vara en högt Familjelegenden förtäljer att Runeberg uppsatt civil eller militär tjänsteman, hvil- ken till följe af sin ställning står den ryska som barn i Jakobstad hade träffat Jakov regeringen närmast, eller med den okunni- Petrovitj Kulneff och således möjligen gaste bonde, skall man aldrig höra dem tala själv upplevt den ryske björnens barn- om Finland, utan att genom sina ord tillkän- vänlighet. Enligt traditionen besökte nagifva en fosterlandskärlek, som förklarar Kulneff sjökapten Runebergs hem, och orsaken till den resignation, hvarmed detta folk i alla tider burit sina många och stora den fyraårige Janne skulle ha suttit i hans olyckor. Grundtanken i Runebergs ”Fänrik 13 knä. Och om hans omedelbara minnen Ståls sägner” har i alla tider med eldskrift av kosacköversten Kulneffs skäggiga an- varit inristad i finska folkets hjertan.18 sikte under senare år skulle ha bleknat, så blev de uppfriskade genom de porträtt Patriotismen i all ära, men gränsen mellan som, enligt vad dikten nu omtalar, fanns en ”godartad” nationell patriotism och ”på mången hyddas vägg”. En engelsk dess mindre sympatiska avarter chauvi- gravyr av Kulneffs porträtt förvarades i nism, etnisk intolerans, rasism, nazism, Runebergs hem i Borgå.14 religiös fanatism, politisk extremism och Redan innan Runeberg begynt förbe- vår tids gissel, terrorism, är inte alltid lätt reda utgivandet av Fänrik Ståls sägner att dra. hade man oroat sig för den verkan de Är det t.ex. odelat positivt att Fänrik Ståls fosterländska krigssångerna skulle ha på sägner inspirerade Eugen Schauman när de ryska myndigheterna. Tillstånd utver- han dödade den hatade generalguvernö- kades hos kejsar Nikolaj, en rysk över- ren Bobrikov 1904, ett terrordåd av renas- sättning av ”Kulneff” införskaffades till te vatten? Hans syster Sigrid Schauman kejsaren som skulle övertyga majestätet berättar om det fosterländska patos som om skaldens politiska ofarlighet. Över- väcktes hos Eugen redan i unga år under sättningen kom senare väl till pass.15 pappa generalens ryska tjänst i Polen. De- Finska folkets uppskattning av Fänrik ras mor, som var uppvuxen i Borgå och fa- Ståls sägner lät inte vänta på sig och tog miljebekant med skalden, var mycket fos- även materiella uttryck, såsom t.ex. ve- terländsk. Hon läste varje kväll ur Fänrik teranernas silverkanna, som köptes för Ståls sägner för barnen. Eugen var som för- insamlade medel och överräcktes till Ru- trollad. Gång på gång ville han höra hjäl- neberg på hans femtioårsdag 1854.16 Man tehistorierna som ändrade krigets gång. bör inte heller förglömma den religiösa Han själv ville bli likadan hjälte. Ändå dimension i Runebergs patriotism som ändrades ingenting väsentligt i Finland

10 efter hans skott i senaten.19 der, genomanalyserade och kommente- På 1920-talet var Runebergs sak central rade och deras verk blev obligatorisk läs- för det ”vita” Finland och den s.k. första ning i skolorna – men förutom dessa up- republikens högerkrafter: militarismen penbara likheter uppvisar de betydande var de vitas ideologi. Senare under vin- skillnader. Båda två var också tillräckligt terkriget och fortsättningskriget spelade komplicerade och motsägelsefulla för en- Runeberg åter en stor roll. Det hette att tydiga slutsatser. soldaterna drog ut till fronten med Fän- Pusjkin var nationalskalden som förny- rik Ståls sägner i ränseln och att man läste ade och utvecklade det ryska litteratur- Fänrik Stål i skyttegravarna. Det är mot språket inom snart sagt alla genrer, från den här bakgrunden man ska förstå det klassicistisk och romantisk poesi till rea- uppror på bred front som 60-talets radi- listisk prosa och drama. Pusjkin beskrev kaler kom att genomföra bl.a. mot Ru- även ”den enkla storheten hos de enkla neberg. De ansåg att han representerade människorna”, liksom senare Gogol och förlegade, auktoritära värderingar.20 Dostojevskij. Med krigets verklighet har hans nobla Det kan vara viktigt att notera att det slagfältsmetaforer och den idealistiska ryska såväl som det finska bondelivet metafysiken hur som helst rätt litet att idealiserades av romantikerna och av de skaffa. Man kan också fråga sig varför s.k. slavofilerna, som under 1830-talet Runeberg egentligen blev intresserad av banade väg för den ryska nationalismen, just 1808–09 års krig? Han hade goda en nationalism som ingick i ett förbund skäl därtill, påstår professor Matti Klinge. med monarkin. I Finland var det tvärtom, Gustav III:s krig åren 1788–1790 var ett nationalismen fungerade ofta som ett va- anfallskrig, men kriget 1808 gjorde det pen mot monarkin. Men Runebergs hjäl- lättare att behandla smärtsamma frågor tediktning lyckades, enligt Matti Klinge, som t.ex. Finlands förhållande till Ryss- att under det oroliga 1890-talet vända land. Runeberg hävdar med sitt hjälte- energin från revolution mot lojalitet och epos att Finland inte gav sig lättvindigt självkontroll.22 åt Ryssland. Fastän den svenskspråkiga Det måste även framhållas att det inom eliten kring biskop Tengström i huvud- det ryska imperiet efter segern mot Na- sak blev pro-rysk, var folkets inställning poleon 1812 utvecklades en självförhär- antirysk och Runeberg balanserade skick- ligande nationalmyt om Ryssland som ligt mellan de två positionerna.21 oövervinnelig stormakt. Även i detta fall agerade den ryska historieskrivningen och konsten som mytbildande och iden- Rysk patriotism titetsskapande krafter. Pusjkin inom litteraturen, Glinka inom Patriotiska poeter fanns minsann på båda musiken och en rad utländska och in- sidor om den ryska gränsen. Runeberg hemska målare i S:t Petersburg befäste och Aleksandr Pusjkin var nästan sam- den heroiska och segerrika bilden av tida, Pusjkin föddes fem år tidigare, 1799, Ryssland, med kejsarbröderna Alexander och dog ganska ung, 1837. Bägge blev I och Nikolaj I som militära överbefälha- föremål för personkult redan under sin vare på toppen av den hierarkiska makt- livstid, men på olika grunder. De blev ge- pyramiden. niförklarade, kanoniserade nationalskal- Som barn såg Pusjkin de ryska trup-

11 perna marschera inför fälttåget mot Na- kerar strategier för etnisk-nationell över- poleon och, som han uttrycker det i en av levnad i konfliktsituationer. De samtida sina dikter, ”de var avundsvärda, för de poetiska stjärnorna Runeberg och Pusjkin tågade ut för att dö för fosterlandet!”23 tar emellertid upp motsatta aspekter av Än i dag lär sig ryska barn i skolan utan- fosterlandets försvar i var sitt land – Pusj- till patriotiska dikter ur Pusjkins Poltava kin besjunger segerns sötma medan Ru- och Lermontovs Borodino där avgörande neberg förädlar nederlagets bitterhet till strider mot svenskarna 1709 respektive okuvad stolthet. Napoleon 1812 utkämpades. Peter den Både Pusjkin och Runeberg som roman- store i Poltava är den gudabenådade hjäl- tiska poeter intresserade sig för folkpoe- ten framför allt och alla, han beskrivs som sin. Liksom Runeberg var också Pusjkin en ”skräckinjagande storm”, och poetens imponerad av serbiska folksånger och beundran är gränslös. Också hjältarna översatte flera av dem till ryska, från en från kriget 1812 – främst kejsaren, hans franskspråkig upplaga. Pusjkins intresse generaler och officerare – inspirerade för folklore är vida omvittnat, han var en Pusjkin till en lång rad patriotiska dik- av de första samlarna av rysk folktradi- ter, men enkla soldater blev aldrig före- tion. Folklorens motiv bearbetade han mål för hans poetiska inspiration. Dock främst som sagor (vilka ännu utgör den gjorde den mångsidige Pusjkin en gång viktigaste beståndsdelen av den ryska narr av hela det romantiska hjältedyrkan- barnkulturen). Hans poetiska sagor blev det i sitt tidiga poem Ruslan och Ludmila ämnen för populära operor, baletter, 1818. Pusjkins politiska åskådning lutade dramatiseringar och filmatiseringar. Ett under ungdomsåren mot en liberalism stort antal av hans dikter är tonsatta, och med franska revolutionära förtecken och många av Pusjkins uttryck är i dag be- inte för intet var han nära lierad med den vingade ord – liksom Runebergs. antimonarkistiska rörelse som blev känd Den aristokratiske Pusjkin förunnades under namnet dekabristerna (december- sin tids mest påkostade utbildning vid upproret 1825). Kejserliga Lyceet i Tsarskoje Selo, i ome- År 1821 skrev han en romantisk hyll- delbar närhet till tsarernas sommarpalats. ning till ryska militära hjältar från stri- Han var utbildad för en briljant diplomat- derna i Kaukasus: Kavkazskij plennik karriär och fick en tjänst som översättare (”Fången i Kaukasien”). Den ryska när- vid Utrikesdepartementet, som han dock varon i Kaukasus berörde finnarna och negligerade, upptagen som han ständigt poemet vann tack vare en senare svensk var av poesi, sällskapsnöjen och kärleks- översättning gehör i Finland, inte genom affärer. sin ryska patriotism utan genom sin för- I Pusjkins tidiga diktning var antikens måga att uppskatta mod och hjältedåd i kulturarv och den klassiska poesitradi- alla läger. Pusjkins senare diktning är åter tionen de viktigaste influenserna, liksom mera knutpatriotisk. År 1831 skrev han en de var för Runeberg. Pusjkins intresse för beryktad apologi för det ryska kuvandet folklore djupnade i och med att den sla- av det polska upproret, Klevetnikam Rossii vofila rörelsen bredde ut sig i Ryssland (”Till Rysslands belackare”). under 1830-talet. Men Pusjkin skapade På båda sidor om riksgränsen handlar inte någon rysk patriotisk nationalste- patriotismen om samma sak, om en fos- reotyp. Däremot finner man i hans korta terlandskärlek som både döljer och mar- men mycket produktiva författarskap ett

12 otroligt varierat galleri av ryska karaktä- Pusjkin att han är en ”allmänniska”, vse- rer och en alldeles enastående djup och tjelovek, och ju mognare, desto ljusare blev bred skildring av det ryska livet under de han. Med poetens egna ord: ”Man säger första decennierna av 1800-talet. att olyckan är en god lärare. Måhända. Som gemensam nämnare för Pusjkin Men lyckan är det bästa universitetet.” och Runeberg kan noteras en av roman- tikens främsta företrädare, poeten Vasilij Zjukovskij, de ryska arvfurstarnas hu- Nederlag och hjältemod vudlärare, Pusjkins vän och litterära före- bild. Zjukovskij var en patriotisk diktare; Leo Tolstoj, en annan rysk kultförfattare, i dikten om Borodino t.ex. framställer han kunde också tjäna som en viktig jämfö- den rysk-franska sammandrabbningen relse. Som ung officer deltog Tolstoj i som en moralisk seger för den ryska ar- Krimkriget. Berättelser från Sevastopol var mén. Hans inflytande på Runeberg har hans litterära debut. Där ger han en helt noterats av Matti Klinge. Även Kulneffs osminkad bild av krigets människoslakt, gestalt är delvis grundad på Zjukovskijs utan heroisering. Egna krigsupplevelser beskrivning.24 låg till grund för hans senare pacifism och Jakov Grot, professor i rysk littera- ickevåldsprincip. Tolstojs krigsberättelser tur vid Helsingfors universitet, var en från Krimkriget skrevs 1855 när han som aktiv kulturförmedlare mellan Finland ung officer tjänstgjorde i Sevastopol och och Ryssland. Han besökte Runeberg, blev vittne till den ryska arméns neder- ”denna Finlands Puschkin”, i Borgå med lag. ”Sevastopol i Augusti 1855” är ögon- förhoppning om att intressera skalden vittnets berättelse om bombningarna och för Pusjkin, men det som kunde ha blivit om återtåget. När han efteråt fick skriva höjdpunkten på Pusjkinreceptionen på en redogörelse för militärledningen base- svenskt håll i Finland – att Runeberg skul- rad på artilleriofficerarnas rapportering, le ha översatt Pusjkin – blev ett misslyck- fann han att dessa rapporter ”var det bäs- ande. ”Småningom kom dock Pusjkin att ta exemplet på de naiva nödlögner som presenteras i hela sin bredd: romantiker sådana rapporter brukar bestå av”. och realist, frihetsälskande revoltör och Tolstojs berättelser från Sevastopol blev underdånig kejserlig undersåte, lastbar korrigerade av militärcensuren före pub- privatmänniska och fulländad och upp- liceringen, men även så var de skakande höjd diktare.”25 Enligt den rikssvenske i sin skildring av krigets vardag: feghet i författaren och översättaren Alfred Jen- förening med patriotism, övergivenheten sen hade Pusjkins ”receptiva, möjlighets- i farans ögonblick, soldaternas böner från rika ande” erbjudit en rik provkarta på dödens slagfält, likstanken och de såra- vitt skilda nationella egenskaper, från det des skrik. ”Den enda lisan är att glömma, obändigaste frihetsbegär till den mest de- att utplåna medvetandet”, var hans slut- vota konservatism.26 sats.27 När den ryska armén inledde sin Det är också en viss skillnad i allmän reträtt var allt vida omkring öde, man framtoning mellan de båda patriotiska flydde från en blodbesudlad plats som författarna – Runeberg är ”den glömda man under elva månader hade försvarat soldatens” och den heroiska moraltrium- i strid mot den dubbelt så starka fienden. fens poet, medan Pusjkins världsbild är Det som alla då kände var skräck, ånger, mindre ödesmättad. Dostojevskij sade om skam och vrede, i förening med en out-

13 tioner. I Finland var revolutionen uteslu- ten medan nationalismen spirade i den ryska monarkins skugga. Frihetsmoti- vets betydelse är härmed central. Finland slogs för sin frihet 1809 och de finska soldaterna var fria män, i motsats till de ryska livegna. Som ideologisk konstruktion vilar patri- otismen på två grundbegrepp: fosterlan- det och folket. Fosterlandet konstrueras territoriellt, som ett ”eget” koncentriskt uppbyggt område, med huvudstaden och den egna hembygden i centrum. Fol- ket konstrueras framför allt utifrån etnisk och språklig samhörighet. Bägge begrep- pen var problematiska i Runebergs Fin- land, och tvåspråkigheten är fortfarande ett problem, som bekant. Den territoriella ambivalensen härrörde från den histo- riska tillhörigheten först till Sverige och Leo Tolstoj skrev sina Berättelser från Sevastopol sedan till Ryssland. Etnicitet och natio- utgående från egna erfarenheter under Krimkriget. nalitet var inte heller identiska begrepp i ”Sevastopols försvar”, akvarell av A. Kokorin, ur Finland. Runeberg valde att hantera am- Lev Tolstoj, Sevastopolskije rasskazy, Moskva 1960. bivalensen med poesins medel. Det finns viktiga skillnader mellan den dominerande storryska eller storsvenska etno-nationalismens etik och estetik å ena säglig bitterhet och hämndbegär, och en sidan, och en etnisk minoritets självhäv- önskan att så snabbt som möjligt lämna delse å andra sidan, liksom det är en stor dödens fruktansvärda skådeplats.28 moralisk skillnad mellan hjältedåd som Det är känt att Tolstoj, en stor Finlands- utförs i anfall och i självförsvar. vän, tog definitivt avstånd från både den Runebergs ”Torpflickan” är en lektion i ryska och den finska patriotismen. Han hur man skall se på lojalitet och nederlag. upplevde att den gick emot hans kristna I trängda situationer, för att rädda äran övertygelse och dess budskap om kärlek och självrespekten, måste man lita på till nästan och allas lika människovärde. moralisk överlägsenhet som sitt kanske Tolstoj blev icke hörd, varken i Finland enda vapen mot den ryska björnen, som eller hemma. Däremot blev han bannlyst är stark men dum. Runebergs krigshjältar av ryska ortodoxa kyrkan. handlar i självförsvar och har ett övertag Om man granskar den patriotiska lit- gentemot fienden, vilket ger tröst i svåra teraturen och dess syfte, måste man be- situationer. Ett psykologiskt kompensa- tänka att nationalismen i Europa tillkom tionsfenomen i situationer som upprepa- som en följd av revolutioner och befrielse des varje gång Finland befann sig i dold från de gamla monarkierna, i och för sig eller öppen konflikt med Ryssland – 1904, viktiga demokratiska rörelser i unga na- 1918, 1939 …

14 Yrjö Hirn har hävdat i sin bok om Ru- festen i februari 2004. För den finländska nebergskulten att Runebergs patriotism identiteten i dag betyder Runebergs hjäl- kom att direkt gripa in i Finlands histo- tediktning naturligtvis mycket mer än en ria, och detta efter hans död i än högre nostalgisk sentimentalitet, den rör vid grad än under hans levnad. ”Utan de djupa strängar i den finska själen, kanske föredömen i pliktuppfyllelse och villigt särskilt nu när sex årtionden har förflutit offermod, hade Finland aldrig förmått sedan den sovjetryska offensiven inled- vare sig försvara sin rätt eller erövra sin des på Karelska näset. Den 9 juni 1944 är frihet.”29 ännu i färskt minne. Att krigsveteraner blev nationella hjältar är i stort Rune- bergs förtjänst. Hans Fänrik Ståls sägner Vi och andra som obligatorisk skolläsning försåg barn och ungdomar i Finland med lättfattliga Nationella stereotyper fungerar som patriotiska identifikationsmönster under normer, de värnar om gruppens självres- minst hundra år. pekt. Som vi alla vet, kan den som inte I våra dagar kan man observera kri- motsvarar gruppens självbild drabbas av gets användbarhet och dess patriotiska förtryck, mobbning och utfrysning. Inom dragningskraft för turismen. Bland annat kulturantropologin skiljer man mellan i Oravais finns ett exempel på invented autostereotypen, en norm som gäller tradition, där forna krigsminnen fungerar inom gruppen, och heterostereotypen, en som kultplats och turistmagnet. Nederla- norm som gäller de andra. Den förra ten- get blir helgat genom Fänrik Stål.30 derar att vara positiv, den senare nega- Den 14 september 1808 utkämpades tiv. ”Vi” är alltid bra, t.o.m. bäst, medan Finska krigets sista stora slag i Oravais. ”de andra” oftast är konstiga, minst sagt. Slaget höll på en hel dag och räknas som Speciellt om de är fiender blir de demoni- det blodigaste och mest utdragna under serade, medan ”vi” idealiseras och hjäl- kriget. Bredvid slagfältet ligger numera teförklaras. I olika slags konflikter, men Fänrik Ståls center och Furirbostället. alldeles särskilt i militära sammanhang, Där får man veta det mesta om kriget, presenteras fienden som feg och lumpen, man kan besöka generalmajor Adler- medan ”de våra” är ädla och modiga. Den creutz utsiktsplats och ett soldattorp. Vid av oss som inte är sådan är inte värdefull Furirbostället kan turisterna ibland få se för gruppen, han möter allmänt förakt en exercis i 1800-talsstil av Österbottens och är dömd till att gå under socialt. regemente. Den 14 september brukar det ”Ve det land som behöver hjältar”, har anordnas något evenemang i Oravais i någon sagt. Man kan vända på saken med åminnelse av kriget. Och kaféet vid Fän- att säga, ve det land som inte har hjältar rik Ståls center lockar med furirmåltid när de behövs. De brukar dock alltid dyka och Adlercreutz kulor. upp när det krävs. Detta ser kulturen till genom nationella myter och stereotyper, förkroppsligade i konst och litteratur. Minnets mening Och Runeberg är ännu kapabel att röra oss nutida läsare till tårar, som Svenska Slutligen kan man då stilla undra: Varför Akademiens ständige sekreterare Horace vill vi egentligen minnas och glorifiera Engdahl hävdade i sitt tal på Runebergs- vårt förflutna? Svaret är antagligen att

15 det hjälper oss att leva i nuet och förstå Att koras till nationalskald har para- våra egna handlingar och impulser. Men doxalt nog både förminskat och förstorat en betraktelse utifrån kan ibland upple- diktaren Runeberg.32 Dock, på sitt skick- vas som orättvis eftersom man vanligen liga sätt har han lyckats förlösa svåra po- antar att det är bara inifrån som sanning- litiska, språkliga och etniska spänningar en riktigt kan uppfattas. Bägge positio- i sin tids Finland. Och genom att klä fol- nerna erbjuder dock sina specifika syn- kets enkelhet, rättskaffenhet, seghet och villor: stirrar man på ett fenomen endast tystlåtna ädelmod i lättfattlig poetisk inifrån blir man lätt hemmablind, medan form, kunde Johan Ludvig Runeberg i sin en blick utifrån kan åstadkomma en Ver- diktning presentera finnen och finskheten fremdung, en distanserande effekt. Det är som en helgjuten patriotisk stereotyp. ett förhållningssätt som i bästa fall kan öppna betraktarens ögon för nya sidor Elena Hellberg-Hirn hos till synes välkända objekt. Runebergskulten existerar alltjämt, vil- ket bevisats med all önskvärd tydlighet av jubileumsfestligheterna under 2004. Noter Hjältedyrkan och hagiografin har sina 1 Eirik Hornborg och Runar Urbans, Finlands begränsningar – de är starka när de lov- historia, Malmö 1948. Om Finska kriget prisar, men ofta bristfälliga när det gäl- s. 180–205, nationell och patriotisk väckelse ler att nyanserat behandla problem och s. 206–220. 2 Eirik Hornborg, När riket sprängdes. Fält- svagheter hos en personlighet som är ett tågen i Finland och Västerbotten 1808–1809, barn av sin tid och sin omgivning. Helsingfors: Schildts 1955, s. 262.: Totalin- Den svenske opinionsbildaren Her- trycket av kriget mellan Sverige och Ryss- bert Tingsten, som bland annat diskute- land 1808–09 är intrycket av ett jämmerligt rat nordisk nationalkaraktär (”Nationell krig. Förberedelser och krigsberedskap voro lika underhaltiga som den politiska självprövning” som ingår i Idékritik 1941), insikten och den militära ledningen. /…/ såg dess grundläggande problematik som Den starka konungamakten, i vissa avse- en komplexfylld kombination av över- enden enväldig, utgjorde i händerna på en lägsna egenskaper och svag självhäv- verklighetsfrämmande fantast ett fruktans- delse. När det gäller ”de andra”, antas de värt handikapp. Ett desorienterat rike med däremot vara fria från komplex, fulla av eländiga finanser och föråldrat försvarsvä- sen drogs in i tidens politiskt-militära mal- kraft och beslutsamhet. ström. /…/ Tingsten konstaterar att den inställ- Alla chanser och möjligheter förfuskades ningen kan ha farliga konsekvenser: den samvetsgrant. Om också ljusglimtar ib- egna svagheten konstitueras som mora- land skära genom töcknet, erbjuder kriget lisk överlägsenhet. ”Då man reagerar mot som helhet den beklämmande bilden av ett slappt och viljelöst drivande mot under- främlingarna, representerar man icke gången. blott i allmänhet en högre moral mot en 3 Hornborg och Urbans, Finlands historia, lägre, man tar också det osäkras, kompli- s. 188. cerades, svagas parti mot det bestämda, 4 Ibid., s. 207–8, 215–220. 5 enkla och starka. Då man äntligen, trots Kai Laitinen, Finlands litteratur, Helsingfors: sin beskedlighet, går till strid, är det med Söderströms 1989, s. 66–69. Om Åboroman- tiken s. 75–94. Matti Klinge bestrider att gott samvete.” Detsamma kunde applice- den berömda sentensen härstammar från ras på den finländska självbilden.31 Arwidsson, se Klinge ”Runeberg och pa-

16 triotismen”, Historiska och litteraturhistoriska Stockholm 1871, s. 193–194. studier 79, SSLS 665, Helsingfors 2004, s. 19 Hufvudstadsbladet 13.6.2004, med anledning 275. av hundraårsminnet av skottet mot Bobri- 6 Se en detaljerad redogörelse av Barbara kov 16.6.1904. Lönnqvist, ”Runebergs serbiska sånger”, 20 JLR. Johan Ludvig Runeberg i urval, red. Historiska och litteraturhistoriska studier 79, Hedvig Rask, SSLS 662, Helsingfors 2004, SSLS 665, Helsingfors 2004, s. 167–178. s. 377–383; Bengt Holmqvist, ”Runeberg 7 Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: och romantiken i Finland”, Lars Lönnroth åren 1400–1900, SLS Helsingfors: Svenska och Sven Delblanc, Den Svenska Litteraturen, litteratursällskapet i Finland 1999, s. 260. 3, De liberala genombrotten 1830–1890, Stock- 8 Kai Laitinen, op. cit., s. 79–80. Det kan no- holm: Bonnier 1988, s. 134–135. teras att jag i Sverige hörde många citat ur 21 ”Runeberg, Venäjän ystävä” (intervju med Fänrik Stål i folkmun innan jag ens visste Matti Klinge), Idäntutkimus 2/2004, s. 108– vem Runeberg var, ”den kulan visste hur 109; se även Olle Sirén, ”Fänrik Ståls sägner den tog”, ”än kommer dag, än är ej allt för- – ryska kommentarer 1893 och 1901”, His- bi” och många andra. Att de fortlever som toriska och litteraturhistoriska studier 79, SSLS bevingade ord är ett folkloristiskt drag i 665, Helsingfors 2004, s. 285–302. Fänrik Stål, liksom även genrebeskrivningen 22 JLR. Johan Ludvig Runeberg i urval, s. 100. sägner. Även tonsättningarna av Runebergs 23 Aleksandr Pusjkin, Byla pora… (1836), Stik- verk har varit populära, inalles finns över hotvorenija 1, Biblioteka poeta, Leningrad: 900 varianter enligt Alfhild Forslin, Rune- Sovetskij pisatel 1954, s. 583. berg i musiken, SSLS 367, Åbo 1958, s. 335. 24 Idäntutkimus 2/2004, s. 108–109; Matti 9 Elof Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok 1–2, Klinge, Den politiske Runeberg, Helsingfors/ Lund 1966. Stockholm: Svenska litteratursällskapet 10 Barbara G. Walker, The Woman’´s Encyclope- i Finland/Atlantis 2004; se även Klinge, dia of Myths and Secrets, San Fransisco: Har- ”Runeberg och patriotismen”, Historiska och per & Row 1983, s. 393, 399. litteraturhistoriska studier 79, SSLS 665, Hel- 11 Barbara G. Walker, op. cit., s. 265, 877. singfors 2004, s. 275–284. 12 Se t.ex. Funk and Wagnall, Standard Dictio- 25 Ben Hellman, ”Himmelska hälsningar från nary of Folklore, Mythology, and Legend, San Pusjkin till Runeberg. Den svenska Pusjkin- Fransisco: Harper & Row 1984, s. 503; John receptionen i Finland”, Historiska och littera- Lash, The Hero. Manhood and Power, London: turhistoriska studier 76, SSLS 634, Helsing- Thames and Hudson 1995, s. 90. fors 2001, s. 17–54. 13 Agneta Rahikainen, Johan Ludvig och Fred- 26 Alfred Jensen citeras i Hellman 2001, s. 50. rika Runeberg. En bildbiografi, SSLS 655, Hel- 27 L. Tolstoj, Polnoje sobranije sotjinenij, vol. 2, singfors 2003, s. 11; se vidare not 4. s. 162. 14 Yrjö Hirn och Marta Hirn, Runeberg och 28 I L. Tolstoj, ibid., s. 180–181. hans värld, Helsingfors: Schildts 1937, s. 16; 29 Yrjö Hirn, Runebergskulten, SSLS 248, Hel- Yrjö Hirn, Runebergskulten, SSLS 248, Hel- singfors 1935, s. 414. singfors 1935; Yrjö Hirn, Runeberg-gestalten, 30 ”På krigets väg i fredens tid”, Kyrkpressen, strödda studier, Helsingfors: Schildts 1942. sommarbilaga 17.6.2004. 15 Yrjö Hirn och Marta Hirn, Runeberg och hans 31 Merete Mazzarella, ”Nationalkaraktär”, värld, s. 117, 138. Hufvudstadsbladet, 30.12.1992. 16 Ibid., s. 137–138. 32 Michel Ekman skriver i Svenska Dagbladet 17 Finlands svenska litteraturhistoria. Första de- 5.2.2004 om den hejdlösa övervärderingen len: åren 1400–1900, Helsingfors: Svenska lit- av Runebergs verk och om tvånget att tolka teratursällskapet i Finland 1999, s. 259–260. det harmoniskt och positivt. Se även Yrjö 18 Johan Petter Roos, Gömdt är icke glömdt! Hirn, Runebergskulten, s. 414, 415. Några och trettioåriga teateranteckningar,

17 ”Det främmande” och ”det egna” Bilder av hemlandet i brev från fronten under andra världskriget

Denna artikel skall handla om Finlands- 1944. Verkligheten såg inte lika ut för alla, bilden i frontbrev från fortsättningskriget. trots att kriget sammanförde personer Uppfattningarna om hemlandet kommer med mycket olika bakgrund och levnads- jag att studera utgående från avstånds- förhållanden i en liknande livssituation. I tagandet till det främmande ryska samt min forskning önskar jag följaktligen inte genom skribenternas identifikation med nå generell kunskap, utan snarare kom- hemmet och hembygden. Artikeln är en ma åt mångfalden och nyanserna och på utvikning av mitt pågående forsknings- så sätt ge en konkretion av verkligheten tema som för tillfället går under arbets- under krigsåren. rubriken Krig, individ och identitet – dialog Eftersom jag i detta skede ännu inte i frontbrev 1941–1944. Avsikten där är att analyserat hela mitt material, kommer utgående från fyra omfattande brevsam- jag i denna artikel i huvudsak att utgå lingar studera brevet och brevskrivandet från endast en av brevsamlingarna. Inn- som ett medel för individens identitets- an jag går in på Finlandsbilden vill jag kommunikation under krigets påfrest- därför kort presentera den skribent vars ningar. brev jag fokuserar på här. Den ifrågava- Avhandlingens material, som består av rande soldaten är sergeant (från decem- drygt 4 000 brev, är utvalt så att det ger ber 1942 översergeant) Curt Enroth, född en viss variation i fråga om demografiska 1912 i Borgå socken. I det civila var han faktorer. Skribenterna är alla svensksprå- folkskollärare i Sibbo. År 1938 hade han kiga, men i olika åldrar och från olika de- gift sig med Martha, men paret hade inga lar av landet och de kommer både från barn. stads- och landsbygdsmiljöer. De fung- Curt hade deltagit i vinterkriget, men erar inom olika vapenslag, har olika mi- från denna tid finns inga brev beva- litärgrader, är förlagda till olika truppför- rade. Under fortsättningskriget var han band på olika frontavsnitt. En är yrkesmi- förlagd till Tunga sektionen 21 och var litär medan de andra är reservister eller således artillerist. Tunga 21:an var ett värnpliktiga. De skriver till sin fru eller svenskspråkigt truppförband med re- till sina föräldrar och syskon. Genom va- servister och beväringar i huvudsak let av skribenter med olika bakgrund har från Nyland (Stenström 1995, 139). Curt jag för avsikt att jämföra och kontrastera fungerade som troppchef men också pe- deras erfarenheter under krigsåren 1941– riodvis som ekonomiunderofficer. Under

18 ställningskriget deltog han också aktivt i underhållningen, bland annat genom att sjunga, spela och uppträda. Tunga sektio- nen var i början av kriget förlagd till Ka- relska näset, men i oktober 1941 flyttades förbandet till Maaselkänäset och därefter i juni 1942 till Aunusnäset. Sektionen var sedan förlagd i trakten av Svir fram till reträtten sommaren 1944 (Hellman 1977, 11–15). Curt blev hemförlovad i början av november 1944 och fortsatte med sitt ar- bete som folkskollärare i Sibbo. Han dog 1988. Curt och Martha skrev mycket flitigt till varandra. Brevsamlingen består av brev från hela fortsättningskriget och omfat- tar 1 414 brev både till och från fronten. Brevsamlingen är dock inte fullständigt komplett. Från sommaren 1941 finns inte alla brev från Martha till Curt bevarade, eftersom han under denna rörliga anfalls- period inte hade möjlighet att bevara bre- ven hemifrån. Under sommaren och hös- ten 1944 efter att Sovjetunionen satt i gång Översergeant Curt Enroth var en mycket flitig storanfallet, förstörde Curt enligt egen brevskribent under fortsättningskriget. (Bilden i privat ägo.) utsago också alla hennes brev för att de inte skulle hamna i fel händer om han till exempel hade blivit tillfångatagen (Curt till Martha, söndagen 16.7.1944 kl. 13). således i varierande grad av mottagarens Ur breven kan man utläsa att brevskri- anteciperade reaktioner. (Bachtin 1991 vandet var mycket viktigt för Curt och [1963].) Under kriget reglerades brevskri- han skrev också praktiskt taget dagligen. vandet också av postcensuren, som dock Han var dessutom mycket beroende av enligt min uppfattning i praktiken inte breven hemifrån. Redan en lucka på ett fick en lika stor betydelse för innehållet par tre dagar kunde inverka negativt på som självcensuren (Hagelstam 2000). hans humör särskilt under tider då krigs- Curt skriver inte, liksom inte heller tröttheten och längtan bort var som störst. någon annan av skribenterna i mitt ma- Curt uttryckte sig väl i skrift. Breven inne- terial, explicit om sin syn på Finland. En håller bland annat vardagsbeskrivningar, uppfattning om skribenternas bild av sitt händelserapporteringar samt reflexioner hemland kan man dock få indirekt om över den egna livssituationen. man ”spjälkar upp” synen på hemlandet i Brevskrivandet kan ses som en dialog mindre delar. Jag tänker i det följande utgå mellan skribenten och mottagaren, där från två olika dimensioner av fenomenet. skribenten alltid tar hänsyn till motta- Genom det första temat kommer man åt garen. Vad man väljer att skriva bestäms det man tar avstånd ifrån och genom det

19 andra vad man identifierar sig med. De andra inte enbart fienden och det ryska. två dimensionerna har jag valt att kalla Utgående från mitt källmaterial kan man 1) bilden av det främmande ryska och 2) se att gränser också drogs upp mellan oli- bilden av det egna: hemmet, hembygden ka vapenslag, mellan reservister och ak- och hemlängtan. Genom dessa teman kan tiva, mellan finskspråkiga truppförband man alltså antingen direkt eller indirekt och svenskspråkiga truppförband, mel- få en uppfattning om hur skribenterna, lan frontmän och civila och militärer på och i detta fall Curt, förhöll sig till sitt hemmafronten (se också Pipping 1947). hemland. Efter att den finska armén hade gått över den gamla riksgränsen och erövrat stora områden i Fjärrkarelen kan man i Bilden av det främmande ryska soldaternas brev hitta beskrivningar av den fjärrkarelska naturen, bebyggelsen, Att tillhöra en grupp, till exempel en na- folket etc. Dessa beskrivningar härrör sig tion, ett folk, handlar om kategorisering- i mitt material främst från hösten 1941 ar och identifikationer som aktualiseras i då man för första gången kom i kontakt mötet med andra. Perspektivet vi–de an- med detta område. Det bör dock anmär- dra och konstruktionen av den främmande kas att denna typ av beskrivningar tas Andra utgör komponenter i hur männis- upp i ett ganska litet antal av de brev jag kor bygger upp en känsla av gemenskap läst och oftast är det fråga om rätt korta och tillhörighet samtidigt som man tar skildringar. Det finns säkert många för- avstånd från det som är främmande. För klaringar till att detta tema inte ägnades att man skall veta vem man är, måste man särskilt mycket uppmärksamhet. Kanske alltså veta vem man inte är. Det annor- skribenterna sist och slutligen inte hade lunda som man konstruerar sin identitet så mycket kontakt med det fjärrkarelska emot kan oftast vara något som känns och ryska, kanhända trodde de att mot- hotfullt och negativt, men samtidigt kan tagaren inte skulle vara intresserad av att det också innehålla något som lockar och höra om dessa intryck eller så hyste de fascinerar. (Alsmark 1997, 11.) själva inte något större intresse för äm- Genom att använda sig av stereotyper net. Möjligtvis såg skribenterna sig i viss om andra grupper kan man således indi- mån hindrade att skriva om vad de såg rekt definiera sig själv och det är vad jag och upplevde, till följd av postcensur el- anser att soldaterna gör när de skriver om ler självcensur. Skribenterna tycks också i och tar avstånd från det främmande rys- huvudsak berätta om sådant som de an- ka. Att stereotypisera innebär alltid nå- tagligen uppfattade som typiskt för det gon form av kategorisering och samtidigt sovjetiska och ryska samhället. Intrycken en homogenisering av de andra. En viss verkar nämligen överensstämma rätt grad av kategorisering som förenklar den långt med den bild av det ryska som hade sociala och kulturella miljön är dock nöd- återgivits i dagstidningarna från och med vändig för att ett samfund skall fungera, 1920-talet (se Luostarinen 1986). men det stereotypa sättet att kategorisera Efter Finlands självständighet hade fungerar också i syfte att rättfärdiga och nämligen en mycket negativ bild av allt förklara den egna gruppens beteende. som hade att göra med Sovjetunionen, (Åström et. al 2001, 146.) bolsjevismen och det ryska medvetet må- I armén gällde gränsen mellan vi–de lats upp, särskilt i högertidningarna. Dels

20 I sina brev hem berättade Curt Enroth ibland om det främmande han mötte i de erövrade områdena i Fjärr- Karelen. Avståndstagandet från det annorlunda berät- tar emellertid inte bara om skribentens inställning till det ryska, utan också om hur denne såg på sitt hemland. (Kopia av brev förvarat på handskriftsavdelningen vid Åbo Akademis bibliotek.) hade detta att göra med en allmän miss- det verkliga paradiset. (Curt till Martha, tänksamhet mot och rädsla för bolsjevis- 13.10.1941.) men, dels kan man uppfatta det kraftiga avståndstagandet från det gamla ryska Några dagar senare berättar Curt att han moderlandet som ett led i konstruerandet sett en kolchos. Byn hade inte brunnit och av en egen nationell identitet. (Luostari- hade många ”kåkar” längsmed bygatan. nen 1986, 191.) Han förundrade sig över byggnadssättet, Curt kom första gången i beröring med där husen hade runda stockar och långa det ryska i oktober 1941 då hans trupp- knutar, mycket små fönster högt uppe på förband förflyttades till Maaselkänäset. väggen samt källarvåning med ladugård Så här beskriver han sina första intryck: och lider i ett. Han fortsätter:

I dag morse rullade vi över gamla gränsen Inte har man ändå haft aningar om huru och är således nu i Ryssland, nära Pora- primitivt folk i vår tid kan ha det. Du skulle järvi rakt österut från Joensuu. Inte finns se deras hästar och don och bohag! Ännu här något, som jag skulle bry mej om att värre var att se en hop ryska befästningsar- erövra. Rena stenålders tiden. Hemska vä- betare, som de våra tagit till fånga. De lik- gar, rökpörten och eländiga åkerlappar, nade mera djur än människor. När jag satt

21 inne i bilen och höjde handen till hälsning, nytt i och med framgångarna i början av så gjorde de alla en högtidlig bugning. Det fortsättningskriget (Ekberg 2000, 143). såg så löjligt ut, men jag var nog närmare Curt ställde sig från början negativt till tårar än skratt. O, du paradis! (Curt till Mar- tha, 21.10.1941.) dessa planer och då han med egna ögon såg det erövrade området tyckte han inte Under de drygt tjugo år Sovjetunionen att det var något som var värt att strida existerat hade de finländska massmedier- för. Då läget i slutet av kriget såg mörkt na gjort narr av den propaganda Sovjetu- ut för Finland, uttryckte Curt också sin nionen hade utövat gällande det bolsje- förbittring över att landets ledning enligt vistiska samhällssystemets framgångar. honom handlat oklokt. (Se t.ex. Curt till Denna bild ansåg man att stred mot verk- Martha 30.6.1944, 5.7.1944.) ligheten. Det hade blivit vanligt att tala om Sovjetunionen bland annat som ”sov- Kan ändå förlåta allt annat, men alla som haft Suur-Suomi idéer borde ändå få vara jetparadiset” och ”bolsjevikparadiset”. i främsta linjen. Men knappast finns någon (Luostarinen 1986, 442–443.) Att använda av dessa talare och propagandaskrivare vid sig av dylika benämningar var inte något fronten alls. (Curt till Martha söndagen den unikt för Finland. Bland annat finner man 9.7.1944 kl. 19.30) också i tyska frontbrev beskrivningar av förhållandena i det sovjetiska ”paradi- Ur Curts brev kan man utläsa att han inte set”. (Fritz 1995, 202–203.) kände sig hemma i Fjärrkarelen. Naturen, Att likna fienden vid ett djur är typiskt bebyggelsen och omgivningen verkade för krigspropagandan och utgör ett led i annorlunda och främmande för Curt försöket att förneka fiendens mänsklighet som var hemma från kusten. I det följan- och på så sätt legitimera dödandet. Inom de skall jag föra in diskussionen på vissa den finska krigspropagandan utnyttjades fenomen som Curt kunde identifiera sig detta i allmänhet sparsamt med undan- med och som därmed ger en bild av det tag för öknamnen ”djur” och ”vilddjur” hemland han ansåg som sitt. (”peto”). (Luostarinen 1986, 440–441.) Det ryska var något Curt tydligt tog av- stånd ifrån. För honom stod Finland för Bilden av det egna: hemmet, det civiliserade och Sovjetunionen för det hembygden och hemlängtan primitiva och nedgångna. Finnarna var ett kulturfolk, medan ryssarna var natur- Hemmet är ett territorium, en tankefigur, människor (Curt till Martha 27.10.1943). genom vilket vi organiserar mycket av Curt hade kanske påverkats av vad som vårt liv. Vår hemkänsla kan vi ge varie- stått i tidningarna, men genom att ta av- rande förankringar. Således kan också stånd från det som han kategoriserade nationen ses som ett slags hem – en sym- som ryskt och bolsjevistiskt markerade bolisk hemkonstruktion. Under 1900-ta- han sin uppfattning om Finland som ett let har nationen i många fall utvecklats modernt, ordnat och bättre samhälle. till ett hem som är förknippat med det Att Curt skriver om förhållandena i trygga, det invanda och det förutsägbara. Östkarelen i övervägande negativa or- Ofta är det olika vardagliga smådetaljer dalag har också att göra med frågan om som skapar en nationell hemkänsla. (Löf- varför man krigade. Drömmen om Stor- gren 1997, 22, 29–30.) Finland hade i vissa kretsar väckts på Utgående från mitt material kan man

22 se att soldaterna främst förknippade sina hemlängtan. (Johannisson 2001, 85.) föreställningar om Finland med hemmet Hemlängtan och nostalgi bland solda- och hembygden. Under perioder som ter är emellertid ett fenomen som i första präglas av osäkerhet, diskontinuitet och hand inte är direkt förenat med deltagan- instabilitet blir platsbundna identiteter det i strider. I stället bör denna känsla ofta viktiga. Hemlandet, hembygden och närmast förknippas med den livsform hemmet blir i flera fall mycket betydel- som hör militärlivet till, det vill säga med sefulla för dem som tvingas lämna dem. den påtvingade separationen från familj (Hayden 2000 [1999], 144) När man är och hem och särskilt med de perioder borta kan hemmet bli en kraftkälla, en re- som präglas av väntan och passivitet, surs som får oss att klara det andra livet som är så typiska inom det militära. (Jo- (Löfgren 1997, 29). hannisson 2001, 103.) I mitt brevmaterial ”Hemma” kan vara ett land, en bygd kan man tydligt se att hemlängtan var eller region, en stad, ett hus, en familj, som störst under de lugna perioderna en livsmiljö eller en livsform. Hemma är vid fronten. Då man deltog i strider eller också vanor, känslor, stämningar och min- annars hade mycket att göra hann man nen. Hemma har dessutom nästan alltid inte längta hem (t.ex. Curt till Martha att göra med identitet, gemenskap och till- 26.8.1941, 2.9.1941). hörighet. ”Att ’hitta hem’ är att hitta sin På basis av Curts brev kan man se att identitet. Att vara fjärmad från hemma är han under åren vid fronten många gånger att vara fjärmad från sitt jag”, skriver his- periodvis led av hemlängtan. Ofta verkar torikern Karin Johannisson i sin bok om denna längtan vara förknippad med en nostalgi. (Johannisson 2001, 31.) känsla av krigströtthet, som under vissa Johannisson framhåller också att hem- perioder blev mycket stark. I ett brev da- längtan i första hand inte är en längtan terat 6 juni 1943 beskriver Curt vad som till ett geografiskt rum, utan till ett käns- händer då man drabbas av hemlängtan. lomässigt rum med hemkaraktär. Kärnan i hemlängtanskänslan är då egentligen Den som ändå vore hemma hos Gulle! Är inte hemmet i sig, utan minnet av det. så trött och led på alltsammans i dag, men Hemlängtan består av en bild av ett hem- människan orkar ju vidare i oändlighet. [...] ma, men också av individens reaktion på Men när hemlängtan kommer riktigt över separationen från detta symbolladdade en, då gör man ingenting, sitter bara och glor rakt fram eller ligger och glor oppåt. hem – på förlusten av tillhörighet till Om 12 dagar har vi två år fulla, och efter hemmet som gemenskap. (Johannisson vad det ser ut blir det ännu två år till, [...]. 2001, 34–46.) Nej, jag märker, att det blir ett hopplöst brev Tankarna kring hemmet och hembyg- i dag, ohjälpligt. den uttrycktes i frontbreven särskilt i samband med hemlängtan. Soldaterna När man läser hela brevsamlingen kan tillhör en grupp som genom tiderna varit man märka att hemlängtan finns där hela särskilt utsatt för att drabbas av nostalgi tiden, men att den tidvis inte var så på- och hemlängtan. Att plötsligt ryckas ur taglig. Vad var det då som väckte Curts den gemenskap man delar med sina när- längtan hem? Allmänt taget kan man maste och att ställas inför vetskapen om konstatera att längtan hem ofta blev stör- att man kanske aldrig kommer att åter- re då följande permission började närma vända hem utgjorde en god grogrund för sig och då man var krigstrött och på då-

23 Hemmet blir ofta mycket bety- delsefullt för den som tvingats lämna det. Då Martha ibland besökte vänner och släktingar på annan ort, tyckte Curt alltid att hon plötsligt befann sig så långt borta från honom. Den täta brev- kontakten och tanken att Martha var hemma minskade avståndet mellan makarna under krigsårens påtvingade separation. (Kopia av brev förvarat på handskriftsav- delningen vid Åbo Akademis bib- liotek.) ligt humör. Men också sådant som kän- plan i första hand genom associationer des trevligare kunde orsaka hemlängtan till naturen. (Anttila 1993, 111; Åström et och väcka minnen. al. 2001, 41.) Här följer ett par exempel på Vädret är en faktor som ofta gav upp- det ovansagda: hov till hemlängtan. Det kunde lika gärna vara fråga om en härlig vårdag, en varm I dag ha vi eljest haft den allra härligaste och solig sommardag eller en ruskig vårdag. [...] Nog har jag väntat på den solen, men så kändes den också som medicin. Men höstkväll. Vackra, soliga sommardagar samtidigt har hemlängtan varit svårare. Jag förknippade Curt, som var hemma från har riktigt sett, hur harvarna gått och grä- kusten, särskilt med det skummande set spirat. (Här växer ju inga gräs). (Curt till havet, med saltvattnet och havsvinden Martha 14.5.1942.) samt med måsar som skriker, med him- len och med viken i närheten av hemmet. Så gick adjutanten och jag på metfärd med ett enda spö. [...] Vädret var emellertid fint Här kan man tydligt se att tankarna kring och inga myggor fanns vid stranden så vi hemlandet inkarneras i olika naturbilder två skäribor njöt och längtade hem till salt- och bilder från hembygden. Kärleken till vattnet. Vi låg där och drömde på genera- naturen är överlag en viktig komponent lens nya simbrygga, och jag kom ihåg alla i finländarnas förhållande till sitt hem- våra metfärder både till viken och Rönnskär. (Curt till Martha måndagen 31.5.1943, kl. land. Enligt Jorma Anttila uttrycks rela- 22.45.) tionen till hembygden på ett symboliskt

24 Ibland uttryckte Curt sig i diktform. Föl- värld. [...] Har inte vågat leva på minnen ti- jande dikt skrev han mitt i vintern 1942 digare, men nu då jag börjat hoppas lite [på under en nattdejour då den otåliga vän- att bli hemförlovad] kan ja[g] ligga långa stunder och drömma. Längtar i synnerhet tan på nästa permission och på krigsslu- efter festdräkt och strålande ljus. Minns Du tet kanske framkallade ett litet hopp om vår kväll på Börs, Brändö kasino m.m. Vad att få komma hem på våren. vi hann med mycket, och vad det var här- ligt. (Curt till Martha 6.1.1942.) Kanhända är det vår den gång, jag träder genom grinden. I ett annat brev berättar Curt att han vid I asken tystnat starens sång, vacker musik har lättare att drömma sig och somnat aftonvinden. hos Martha och att han då tillsammans Från viken hörs ett sista skri med henne i tankarna kan besöka vackra av mås på vita vingar. ställen. Curt tycker att han vid fronten Säg, är det sant att jag är fri, att fredens klocka klingar? njuter ovanligt mycket av musiken, där- för att han är missnöjd, men lycklig. Lyck- Jag smeker marken där jag går, lig kände han sig för att han hade Martha, med ögon som sett nog av fasa. Det är vid hemmets dörr jag står, men han var missnöjd med sin livssitua- där inga strider rasa. tion. Han beskriver vad som händer då han lyssnar till vacker musik så här: Nu äntligt har jag nått min hamn, Du kära, kära maka. En smutsgrå vägg blir en grönskande höjd, Snart får jag vila i Din famn, med havsvind i björkarnas kronor. Ett uselt vår lön för väntan, bön och vaka. golv blir en ögonfröjd, ett skummande hav (Curt till Martha 15.2.1942, kl. 1.30) i solskensglitter. Och där med blåaste him- mel till fond, Du väntar lik Ave Maria. (Curt Ruskiga höstdagar väckte också ibland till Martha 17.1.1943.) en stark längtan till hemmet och till bra- san, där Curt skulle sitta med Martha och Under lugna perioder vid fronten fanns dricka ”skäppa”, det vill säga kaffesurro- det också tid att läsa böcker och också lä- gat. (Curt till Martha 6.10.1943) En vacker sandet kunde få tankarna att färdas den vinterdag förde tankarna till julen och sär- långa vägen hem. Curt tyckte att han vid skilt till hans elever och till julfesterna. Ett fronten levde sig lika intensivt in i böck- ”sagolikt julväder” med gnistrande snö, erna som han hade gjort då han läste i kunde förutom en längtan hem också ge barndomen. Själv antog han att det be- upphov till andra vemodiga tankar. (Curt rodde på att hans längtan bort från nuet till Martha 21.11.1942.) var lika stark som under barndomen. Att Musik fungerade också som utlösare leva sig in i böckerna fick honom att läng- av hemlängtan, drömmar och nostalgis- ta hem till Martha, där han hörde hemma. ka minnen (se också Johannisson 2001, (Curt till Martha 28.5.1943.) I ett brev från 88–91). Vissa musikstycken fick Curt att februari 1944 beskriver han detta så här: särskilt tänka på Martha. Nästan för varje bok jag läser får jag sådan Min ”Ave Maria”! längtan efter Gulle, så också nu. [Curt be- Jag har väl aldrig kommit att berätta för Dej, rättar kort om bokens innehåll och fortsät- att jag alltid minns Dej, då jag hör Ave Ma- ter:] Det var därför, som mina tankar gick ria av Schubert. Har hört den ofta i radion till Rönnskär [där paret vistats under som- under den sista tiden och levat i minnenas rarna]. Det är ändå något särskilt med vårt

25 Rönnskär, bara Du och jag i paradisdräkt liv” vid fronten. Förutom att man genom med riskojan inför havets anlete. De härliga dess åtgärder försökte skapa en känsla morgnarna med måsarnas skri, och de fina av hemlikhet och trygghet, bidrog dessa kvällarna med havsbandets ljud. (Curt till Martha 6.2.1944) åtgärder också till att skapa en känsla av kontinuitet och normalitet i den annars så Ett sätt att hantera hemlängtan var att onormala tillvaron vid fronten. brevväxla med de närmaste. På detta sätt kunde man kanske förebygga eller mildra Här är kvällen den absolut trevligaste tiden. denna känsla. I alla fall kunde man i bre- Posten har kommit och familjelivet i korsun ven ge uttryck för sin längtan, samtidigt står i blom. [...] nu värmer Birger maka- roni, sås och några potäter, som blev över som breven hemifrån gav en möjlighet från vår middag, och gurka blir ju finfint. att för en stund i tankarna förflytta sig till Supén är alltid dagens finaste mål och mer hemvärlden. Allra helst ville Curt också eller mindre civil. Vi är tre stycken i matbo- höra om allehanda vardagliga ”småsa- lag Bruce, Birger Vinqvist och jag. (Curt till ker” hemma. (Curt till Martha 23.10.1941, Martha 18.9.1942.) 13.9.1942.) Ett annat sätt att försöka hantera hem- Hemlandet stod således för det civila längtan var att försöka bygga upp nå- och normala – för den gamla goda ti- got slag av hemhörighet och hemkänsla den. Hemmet var braskvällar, jul, lugn, också vid fronten. (Johannisson 2001, värme, trygghet. Hemmet var ett ordnat, 138–139.) På detta sätt blev också korsun rent och normalt liv. Hemmet och Martha eller tältet ett slags avgränsat hemlikt var också det Curt i första hand stred för. territorium mot yttervärlden (jfr Löf- (Curt till Martha 11.10.1941, 27.11.1941, gren 1997, 28). Curt berättar om hur de 10.5.1944.) under ställningskriget försökte inreda sina korsur så gott det gick genom att Skulle det nu faktiskt gå så, att det blir eva- kuering av er trakt, så är det nog ett hårt sätta in fönster, bygga bättre sovplatser, slag för mej. Så länge Du är hemma tycker bord, bänkar, förvaringshyllor etc. Under jag, att jag har ett hem att försvara. Men jag ställningskriget anlade han också små kan inte tänka mej Dej på ett annat ställe. trädgårdsland, ur vilka han och hans (Curt till Martha 5.2.1944) kamrater fick ett välkommet tillskott till kosten. Han bildade matlag eller backlag, Enligt den franske författaren Marcel som delade på och tillsammans tillredde Proust är en person alltid i våra tankar ”civil föda” som man fått i paketen he- förenad med en bestämd plats. Enligt mifrån. Det blev också viktigt att hålla detta synsätt skulle vi överhuvudtaget fast vid olika traditioner. Man firade jul, inte kunna föreställa oss en annan män- nyår, midsommar och andra årshögtider niska om vi inte skulle placera henne mot och dessutom uppmärksammade man i en bakgrund där hon hör hemma. (Poulet alla fall brevledes födelsedagar, bröllops- 1977 [1963], 25–27) Om man utgår från en dagar och andra privata bemärkelseda- sådan syn, kan man gott förstå varför det gar. Ur breven kan man märka att dessa för Curt var så viktigt att Martha stan- försök att skapa en hemkänsla också tog nade där hon var – i deras gemensamma sig uttryck i språket: ganska ofta nämner hem. Curt att han kommit ”hem” till korsun Här har jag diskuterat Finlandsbilden och att de har ett ganska trevligt ”familje- i frontbrev ur två perspektiv, nämligen

26 genom avståndstagandet till det främ- 1940–1944, andra delen, Esbo: Schildts mande ryska och genom identifikationen 2000. med hemmet och hembygden. Förutom Fritz, Stephen G., Frontsoldaten. The German Soldier in World War II, Lexington: The dessa dimensioner kunde man närma University Press of Kentucky 1995. sig ämnet genom att se på skribenternas Hagelstam, Sonja, ”Käraste soldat! Om krigs- uppfattningar om den finländske solda- tida brev som källmaterial”, Budkavlen ten. En ytterligare fördjupning av temat 2000, s. 66–84. kunde man kanske nå genom att gå in på Hellman, Robert, Tunga 21:an, Borgå 1977. Hayden, Dolores, ”Landscapes of Loss and den bild skribenterna hade av vad man Remembrance: The Case of Little Tokyo kanske kunde kalla det politiska Finland. in Los Angeles”, War and Remembrance in Denna aspekt skulle bland annat behand- the Twentieth Century, ed. Jay Winter & la skribenternas åsikter om politikernas Emmanuel Sivan, Cambridge: Cambridge och myndigheternas agerande både på University Press 2000 [1999]. nationell och på internationell nivå. I Johannisson, Karin, Nostalgia. En känslas histo- ria, Stockholm: Bonnier 2001. detta fall var det också ofta fråga om ett Luostarinen, Heikki, Perivihollinen. Suomen avståndstagande. oikeistolehdistön Neuvostoliittoa koskeva vi- holliskuva sodassa 1941–44: tausta ja sisältö, Sonja Hagelstam Tampere: Vastapaino 1986. Löfgren, Orvar, ”Att ta plats: Rummets och rö- relsens pedagogik”, Skjorta eller själ? Kul- Källor turella identiteter i tid och rum, red. Gunnar Åbo Akademis Bibliotek, Handskriftsavdel- Alsmark, Lund: Studentlitteratur 1997. ningen, Enrothska brevsamlingen. Pipping, Knut, Kompaniet som samhälle. Iakt- tagelser i ett finskt frontförband 1941–1944, Litteratur Acta Academiae Aboensis, Humaniora Alsmark, Gunnar, ”Inledning”, Skjorta eller XVI.1, Åbo: Åbo Akademi 1947. själ? Kulturella identiteter i tid och rum, red. Poulet, Georges, Proustian Space, Baltimore: Gunnar Alsmark, Lund: Studentlitteratur The Johns Hopkins University Press, 1977 1997. [1963]. Anttila, Jorma, ”Käsitykset suomalaisuudesta Stenström, Lars, Krigsvägar. Finlandssvenska – traditionaalisuus ja modernisuus”, Mitä fältförband 1939–44, Helsingfors: Söder- on suomalaisuus, toim. Teppo Korhonen, ströms 1995. Helsinki: Suomen Antropologinen Seura Åström, Anna-Maria et al., Gränsfolkets barn. 1993. Finlandssvensk marginalitet och självhäv- Bachtin, Michail, Dostojevskijs poetik, Udde- delse i kulturanalytiskt perspektiv, SSLS 633, valla 1991 [1963]. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Ekberg, Henrik, ”Stor-Finland”, Finland i krig Finland 2001

27 Finlandsbilden hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika

Jag vill inleda min betraktelse över de fin- Citatet visar även att det var till Finland, landssvenska ättlingarnas bilder av Fin- och bilden av Finland, man vände sig för land genom att tillfälligt förflytta oss till att frammana ideal av styrka och ledning USA, Michigan, januari månad år 1921, för livet i det nya hemlandet. Samtidigt då det nygrundade förbundet Runeberg- var man dock som finlandssvensk immi- orden, en sammanslagning av det fin- grant en representant för Finland och det landssvenska nykterhetsförbundet och fanns i många fall en tydlig önskan bland det finlandssvenska sjukhjälpsförbundet, immigranterna att uppträda så att man lyckönskades av ordens nyutnämnda inte drog vanära över sin nation. En dy- ordförande, John Forsman. Så här löd lik inställning framträder tydligt i Society hans ord vid tillfället: Ålands stadgar, en förening som grunda- des 1915 av åländska och finlandssven- Vi lyckönska! Vi gratulera! Ty efter en mång- ska emigranter i New York. I föreningens årig kurtis är fröken Nykterhet och herr medlemsbok kan man läsa följande om Sjukhjälp lyckligen förenade ... Vårt nya föreningens ambitioner och syfte: förbund har fått ett förträffligt namn. Var finna ett mera känt, ett mera älskat och mera passande än det, som bars av Nordens store Föreningen Ålands ändamål är att genom skald, Johan Ludvig Runeberg. Vid blotta val av lämpliga medlemmar söka utbilda nämnandet därav sträcker finlandssvensken sällskapslivet medelst ädla och nyttiga för- på sig, han drar axlarna tillbaka, bröstkor- ströelser [...] utstaka levnadsmål som främja gen höjes, han andas djupare, hans ansikte broderlig endräkt samt bereda ett närmare ljusnar och får allt ädlare drag ... Låtom oss samband emellan här vistande landsmän göra oss värdiga vårt goda namn. och att i enighet och styrka söka höja vårt Vårt mål är ädelt: – ’att i broderlig kärlek nationella anseende. sammansluta personer’ – utan avseende på politiska och religiösa åsikter. Har vi någon Även namnen på ett flertal av de många utsikt att lyckas? Ja, visserligen. Vi här- stamma från ’ett folk, som kunde allt, blott föreningar som grundades av finlands- ej sin ära svika’. (Citatet ur Myhrman 1972, svenska emigranter återknyter ofta på 418 f.) olika sätt till Finland och olika patriotis- ka fenomen. Här kan, förutom de många Att döma av detta crescendo av patrio- föreningarna med namnet Runeberg, tism saknades inte fosterlandskärleken nämnas sjukhjälpsföreningarna ”Fänrik hos finlandssvenskarna i Nordamerika. Stohl” och ”Suomi”, nykterhetsförbun-

28 den ”Aavasaksa” och ”Imatra” samt tid- ord baserat på vad som berättats för dem ningen ”Döbeln” som utgavs av nykter- och hur mycket de själva varit intresse- hetsföreningen ”Vasa” i Minnesota. rade av att ta reda på. Eftersom jag inom mina fältarbeten intervjuade i första hand ättlingar som själva valt att anknyta till sin Mitt emellan det finlandssvenska finlandssvenska härstamning är det föga och amerikanska förvånande att direkt negativa element är mycket sällsynta i mina informanters Samtidigt som det finns många indikatio- Finlandsbild. Huvudsakligen framträder ner på att de finlandssvenska immigran- två grupper: de med en mycket uppskat- terna var mycket stolta över sitt fäderne- tande inställning till Finland och de som land och ansåg sig vara representanter har en mycket diffus bild av Finland som för det i den nya världen, var det även av land men anknyter till nordiska (eller fin- yttersta vikt för dem att bli accepterade landssvenska) fenomen i Nordamerika. som amerikanska medborgare och, fram- De ättlingar som själva besökt Finland för allt, att deras barn skulle växa upp hade i allmänhet fått ett mycket fördelak- som goda medborgare och inte handikap- tigt intryck av landet och berömde bland pas av invandrarstämpeln. De finlands- annat den vackra naturen, renheten, den svenska immigranterna lärde med andra allmänna kompetens och ordning de ord inte nödvändigtvis sina barn svenska uppfattade rådde i landet, samt den är- och berättade kanske inte för dem om lighet och gästfrihet de ofta ansåg känne- Finland eller finlandssvenska förhållan- tecknade för nordbor. En del av ättling- den. ”The Old Country” – gammellandet arna hade haft en mycket vag uppfatt- – var något som man diskuterade med ning av vad de kunde vänta sig vid sitt sina vänner, d.v.s. andra finlandssvenska Finlandsbesök, medan andra hade hört och skandinaviska emigranter. Detta var mycket om sina förfäders hem. En äldre åtminstone uppfattningen hos en stor del dam vars mor emigrerat från Åland be- av de andra och tredje generationens im- rättade om sitt första besök: ”Min mor for migranter som jag intervjuade för mitt aldrig tillbaka, jag önskar att hon kunde forskningsprojekt om finlandssvensk et- ha gjort det. När jag såg öarna så började nicitet i Nordamerika (Österlund-Pötzsch jag gråta. Min mammas hus, vi växte ju 2003). upp med bilder av det lilla huset och kyr- kan, så det var mycket känslosamt” (ÅEI 26).* En manlig informant hade haft en Olika bilder av Finland liknande upplevelse när han för första gången i sitt liv såg det hus hans far hade Finlandsbilden bland emigranternas bott i som ung. Den lilla stugan hade sett barn och barnbarn kunde sålunda variera precis ut som han hade föreställt sig den mycket i både klarhet och detaljer. En stor utifrån sin pappas berättelser (SLS 2027, del av ättlingarna har aldrig själva besökt 2001: 50). Finland eller Norden och deras uppfatt- En mycket stor del av ättlingarnas Fin- ning av sina förfäders land är med andra landsbilder är med andra ord förknippa-

* Samtliga intervjucitat är i min översättning.

29 Finlandssvenska ättlingar kan understryka ”ursprung” via olika nationella och kulturella symboler – denna familj i Massachusetts har hängt sin åländska flagga på väl synlig plats. Foto Susanne Österlund-Pötsch 2001.

de med personliga detaljer, det vill säga Samma egenskaper som vi har här, har även den egna familjens specifika historia och människorna i Finland: djupa vänskaps- upplevelser. Likaså skapade sig många en band till andra, inte ytliga band, utan man skapar hållbara relationer (ÅEI 20). uppfattning av finländare i gemen base- rat på det ofta mycket angenäma intryck man fått av de släktingar man träffat i Flera av informanterna förklarade sina Finland. Den finländska befolkningen hobbyer eller speciella anlag och intres- beskrevs sålunda av många som särdeles sen med sin finländska härstamning. En släktkär och gästvänlig. man med åländska farföräldrar förklara- de sin passion för segling och båtar som ett etniskt drag (ÅEI 20), medan en öst- Finlandssvenska egenskaper erbottnisk ättling som aldrig själv besökt Finland tog fasta på intresset för träd- Några av informanterna poängterade att gårdsland och odling som utmärkande. de drag som karaktäriserade finlands- Han sade: ”Jag älskar att odla saker. Jag svenskar i Finland var även typiska för tror att finlandssvenskar älskar att odla finlandssvenskarna och deras ättlingar blommor och grönsaker. Min pappa hade i Nordamerika. En tredje generationens en trädgård, mina förfäder var lantbru- ättling sade till exempel: kare. Det måste vara ett [österbottniskt] inflytande” (SLS 2027, 2001: 49).

30 Ett par av informanterna berättade att besök till Finland med att säga: ”För en de blivit överförtjusta när de besökt Fin- amerikan att förstå att något är hundra år land och funnit särdrag som speglade de- gammalt kräver en viss anpassning” (ÅEI ras egen personlighet: ”Det är exakt min 20). livsstil”, kommenterade en ättling lyck- Finland som en bevarare av tradition, ligt. ”Jag känner att den finns i mitt blod, kultur och historia var alltså en vanligt fö- den där enkla typen av livsföring” (SLS rekommande bild bland de finlandssven- 2027, 2001: 50). Att livsföringen i Finland ska ättlingarna i Nordamerika. En annan på något sett var mer genuin, hederligare mycket vanlig association var Finland och hälsosammare än andra nationers, som ”Fair Play”-nationen framom andra tycktes många av ättlingarna vara över- (det kan anmärkas att jag gjorde mitt fält- ens om. Detta framträdde speciellt när arbete innan några obehagliga fakta om informanterna jämförde Finland med det finländska skidlandslaget kommit till Nordamerika. I flera fall höll ättlingen ytan). En anmärkningsvärt stor del av upp Finland som ett exempel för Nord- informanterna citerade statistik för mig amerika och resten av världen att ta efter. där Finland framträdde som den minst korrumperade nationen i världen. Flera av första och andra generationens immi- Att jämföra och kompensera granter påpekade dessutom hur samvets- gillt Finland betalat sitt krigsskadestånd Många sade sig vara mycket stolta över och den respekt landet därav förtjänat. Finlands socialskydd, välfärdspolitik och Intressant nog, så stämde ättlingarnas miljömedvetenhet och menade att USA vision av Finland och finländarna ofta väl hade mycket att lära av Norden i dessa i hop med amerikanska protestantiska fall. Andra betonade i sin jämförelse en nybyggarideal. Finländarna uppfattades större förståelse för familj och kultur de som hårt arbetande, envisa, rakryggade ansåg att fanns i Finland. En tredje gene- och tappra. En yngre informant som hade rationens finlandssvensk kommenterade många olika etniciteter i sin bakgrund till exempel: ”Jag är mycket imponerad berättade till exempel att hon kände ex- av Finlands vilja att bevara kulturarvet, tra för sin finländska bakgrund eftersom historien och familjen. Det gör inte vi [i hon hade hört om hur finländarna käm- USA]. Vi har inte samma samhörighets- pat mot en övermakt under kriget. ”Wow, känsla eller familjekänsla som ni har i vilken kraftfull grupp som står upp och Finland. Och jag tror att vi behöver det försvarar sig själva”, summerade hon sin och det är därför vi far tillbaka till Euro- inställning (SLS 2027, 2002: 40–41). pa, för att försöka hålla fast vid det” (SLS 2027, 1999: 93). Den allra vanligaste jämförelsen mellan Att finna stolthet och glädje i sitt Finland och Nordamerika byggdes dock ursprung upp kring motsättningen ”gammal” och ”ny”. En i Kanada bosatt ättling kom- Många ättlingar var mycket intresserade menterade: ”Finland är ett så gammalt att lära sig mera om Finland och läste gär- land. Kanada är så ungt, man känner inte na böcker och artiklar om Finlands histo- som man har rötter där” (SLS 2027, 2002: ria, kultur och traditioner, och lärde sig 42). En annan ättling beskrev sitt första om finländska samhällsförhållanden ge-

31 nom resor, aktiv kontakt med släktingar i från enhetlig. För många ättlingar är och medlemskap i föreningar eller diskus- Finland ett tämligen likgiltigt begrepp sionsgrupper på webben. Det fanns också eller något så diffust att det saknar be- en grupp för vilka den finlandssvenska tydelse. Det finns även ättlingar som har etniciteten var synnerligen viktig, men en rätt dyster bild av Finland baserad inte direkt förknippad med Finland som på de negativa erfarenheter deras släk- land, utan med det finlandssvenska arvet tingar eventuellt hade som föranledde i Nordamerika. Det vill säga, det nord- emigrationen. Bland mina informanter iska arv av traditioner, värderingar och dominerade dock de positiva bilderna av historia som den ursprungliga finlands- Finland, också de som var tämligen vaga svenska emigrantgenerationen lämnat i sin uppfattning var inte heller negativa efter sig. eller speciellt kritiska. En sådan attityd, att emigrantättlingar- Den amerikanska konsumtionssociolo- na i viss mån anser sig ha bevarat det äkta gen Grant McCracken menar att dagens etniska arvet bättre än i ursprungslandet överdrivna konsumtionsmönster kan för- där traditionerna förflackats, och even- klaras med att människor genom att kon- tuellt amerikaniserats, har traditionsve- sumera varor skapar broar till ideal och tenskapliga studier visat vara tämligen förhoppningar som annars är onåbara. vanlig bland olika etniska grupper (se Genom att placera idealen i ett rum utan- t.ex. Linde-Laursen 1997). ”Jag tror att för vardag och verklighet kan de bevaras vi har mer skandinaviska traditioner än utan att risk för misslyckande i ett osäkert människor i Skandinavien”, kommente- här och nu (McCracken 1990, 140–110). rade till exempel en av mina informanter Ett litet drag av ”förskjutna ideal”-teorin (ÅEI 16). Och för många av ättlingarna finns det möjligen också i några av emi- var det i högsta grad viktigt att kunna grantättlingarnas bild av Finland. Fin- skapa nordiska miljöer i sin amerikan- land får ofta stå för kvaliteter som famil- ska omgivning. En dam med finlands- jekänsla, social trygghet, ett enklare liv, svenska föräldrar berättade till exempel traditioner och autenticitet, det vill säga stolt och belåtet att hela hennes hus såg många av de faktorer informanterna tyck- ”svenskt” ut med ryamattor, kaffepannor tes drömma om eller sakna i sin omvärld. och mycket blått och grönt i inredningen. Huruvida ättlingarnas uppfattningar om För de flesta var det dock huvudsakligen Finland används i kompenserande syfte till julen som man ansträngde sig att ska- skall här lämnas osagt. Ett konstaterande pa en ”skandinavisk miljö”. Detta skedde som jag med säkerhet vågar avsluta min vanligen genom att man lagade typisk betraktelse med, är att ättlingarnas Fin- nordisk julmat och skaffade nordiska landsbilder, åtminstone bland mina in- juldekorationer – inte sällan inhandlade formanter, speglade en stolthet över den på Ikea. En tredjegenerationens finlands- etniska bakgrunden. Bilden av Finland svensk beskrev sin familjs julfirande så utgör för mången finlandssvensk ättling här: ”Julen är mycket skandinavisk i vårt ett positivt värde – ett värde som kan hus. Vi dekorerar julbocken, och vi har anknyta både till en personlig och till en halmdekorationer och en stjärna och min allmän nivå. fru lagar köttbullar” (SLS 2027, 1999: 93). Finlandsbilden hos de finlandssven- Susanne Österlund-Pötzsch ska ättlingarna i Nordamerika är långt

32 Källor Litteratur Svenska litteratursällskapet i Finland, Folk- Linde-Laursen, Anders, ”Främmande böj- kultursarkivet, Helsingfors ningsformer av det danska”, Skjorta eller SLS 2027 Finlandssvenska ättlingar i Ame- själ? Kulturella identiteter i tid och rum, red. rika: identitet och etnicitet. Gunnar Alsmark, Lund: Studentlitteratur Ljudband 1999: 93; 2001: 49, 50; 2002: 40– 1997. 42. Myrman, Anders, Finlandssvenskar i Amerika, Susanne Österlund-Pötzsch 1999–2002. SSLS 453, Folklivsstudier IX, Helsingfors: Ålands emigrantinstitut, Mariehamn Svenska litteratursällskapet i Finland ÅEI: 16, 20, 26 1972. McCracken, Grant, Culture and Consumption. New Approaches to the Symbolic Character of Consumer Goods and Activities, Blooming- ton: Indiana University Press 1990. Österlund-Pötzsch, Susanne, American Plus. Etnisk identitet hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika, SSLS 658, Helsingfors: Svens- ka litteratursällskapet i Finland 2003.

33 Hjältebilden bland finlandssvenskarna

Inför Runebergsjubileet år 2004, som fira- skådespel i skolan. Många skattar ändå des med anledning av att det förflutit 200 Runeberg högre. Topelius skriver kanske år sedan Johan Ludvig Runeberg födelse, vackert och står alltid på de fattigas och sände Folkkultursarkivet ut en frågelista svagas sida, men han är ändå inte som under rubriken ”Runeberg och andra na- Runeberg. ”Runeberg står rak i ryggen tionella hjältar” (Specialfrågelista nr 52, med handen på bröstet medan Topelius ingår i Källan 1/2002). Svaren kom in un- sitter med barnen i famnen”, som en skri- der hösten och vintern 2002–2003. Fråge- bent uttryckte saken. listan behandlade primärt Runebergsbil- Både Runeberg och Topelius tävlar så- den och synen på hans hustru Fredrika. ledes i egen klass och kan inte placeras Denna del av frågelistan har redovisats i in på samma skala som de övriga perso- en artikel i Källan 1/2004 under rubriken nerna som nämns i frågelistan. ”Runeberg i folktraditionen”.

Hjältar och krig Runeberg och Topelius Förutom Runebergsbilden upptog fråge- Jag skall i alla fall först kort kommentera listan också allmänna frågor kring hjäl- bilden av Johan Ludvig Runeberg och tebegreppet. Vem är hjälte och storman i Zacharias Topelius. Det är inte möjligt att dagens värld? Vad är det som väcker be- säga någonting om var på ”hjälteskalan” undran och uppskattning? Hur ser hjäl- Johan Ludvig Runeberg skulle ha placerat ten ut? Vilka gärningar anses vara hjälte- sig, eftersom frågelistan primärt handlade modiga? om honom. Trots att Topelius inte speciellt Av frågelistan framgår att benämningen efterfrågades i listan har han, intressant hjälte är ett mångfasetterat och långt ifrån nog, av en stor procent av skribenterna entydigt begrepp. En stor del av skriben- placerats vid Runebergs sida och många terna förhåller sig rätt skeptiska till ordet skribenter har skrivit minst lika mycket hjälte och använder hellre andra ord, som om Topelius som om Runeberg. Tillspet- t.ex. storman eller nationalpersonlighet. sat kan man säga att Runeberg lästes av Ett 100-tal personer nämns i rollen som tvång medan det var ett privilegium att nationalpersonligheter eller som beund- få läsa Topelius. Av svaren framgår med ransvärda personer. Av dessa kallas såle- vilken inlevelse och engagemang man des bara en liten del hjältar. läst Topelius sagor och berättelser och I min frågelista finns det dock ett namn vilken ära det var att få spela med i hans som toppar listan över personer som be-

34 Carl Gustaf Mannerheim toppar listan över personer som man anser att kan kallas hjältar. Här har lot- torna i Hangö besök av Mannerheim 1920. Till vänster general Holmberg från Sigurds i Kyrkslätt. SLS 1555:1023. tecknas som hjältar eller stormän, nämli- hade de egenskaper som behövdes och ti- gen Carl Gustaf Mannerheim. Av de 144 den var sådan. som svarade nämner 90 stycken honom, alltså 63 procent. Långtifrån alla kallar Också Mannerheimriddarna bokförs av honom hjälte men han är den person som ett flertal skribenter som nationella hjäl- de flesta tycker att kan falla inom hjälte- tar. De har med tapperhet, beslutsamhet, begreppet. Här är två kommentarer. En intelligens och med sitt handlande räddat kvinna från Helsingfors skrev så här: många liv. Om man räknar antalet omnämnanden Mannerheim är i en egen klass för sig. Han i frågelistsvaren kommer på andra plats har betytt mycket för Finland, han lotsade på hjälteskalan inte en namngiven person Finlands folk under en svår tid. utan en grupp, nämligen de som försva- rade vårt land i vinter- och fortsättnings- Och en annan kvinna från Pedersöre krigen. Kommentarerna är rätt likartade. kommenterade Mannerheim med föl- Här är en av dem: jande ord: Kämparna från Tali, Tienhaara, Summa, Tai- Marskalk Mannerheim var och förblir en pale och många, många andra slagfält var nationell hjälte. Han skiljde sig från mäng- män som om några kan kallas hjältar. Trots den, han hade karisma, var en god ledare omänskliga förhållanden orkade de hålla ut och strateg och hade kunskap, kort sagt han och därigenom rädda vårt land från det öde

35 som flera andra länder rönte, att bli ocku- Halonen nämns ofta som berömvärda perade av fienden. De gav alla sin ungdom, personer. Tarja Halonen blir kanske inte tiotusentals av dem sin hälsa och tiotalstu- hjälte- eller hjältinneförklarad, men de sen sitt allt, sitt liv för fosterlandet. flesta har mycket positivt att säga om henne. I det här sammanhanget omnämns ofta också lottorna och kvinnorna som fick klara av allt på hemmafronten. Också Kulturen och topphjältarna krigsänkornas insats berörs av många skribenter. Förutom presidenterna och krigsvetera- nerna är det personer på kulturens om- Presidenter och statsmän råde som oftast omtalas. Här toppas lis- tan av Jean Sibelius och Tove Jansson. De nämns ofta tillsammans, kanske för att Urho Kekkonen, som i många gallupar båda namnen fanns som exempel i fråge- toppar listan över stormän, finns också listan. En kvinna skrev: ”Jean Sibelius och med bland bragdmännen i mina svar. Tove Jansson är människor från Finland Han benämns oftare ”landsfader” än som visar att vi inte är några grottmän- hjälte. Hans styrka ligger i att ”han kunde niskor utan kan bidra med insatser som handskas med ryssarna” som många ut- ger någonting åt alla i hela världen.” trycker saken. En kvinna skrev så här om Kekkonen:

Han reste ju jämt och ständigt till Sovjet för att förhandla med ryssarna. Han söp med dem, jagade, fiskade och förhandlade. Det kan knappast ha varit lätt. Han lärde sig t.o.m. tala ryska för att förstå dem bättre [...] Fastän det skrivits så mycket negativt om Kekkonen och hans förhållande till vårt östra grannland tror jag inte vi klarat vår fri- het utan honom. Jag tycker det är fel att han blivit så smutskastad efter sin död. [...] Stor- strejken fick Kekkonen slut på. Hela landet var i kaos. Ingen efter Kekkonen har vågat sätta sig emot fackpamparna. [...] Han var som en far för folket. Bland kungliga och torpare rörde han sig på samma eleganta sätt. Rätt klädd på rätt ställe, rätt ord till varje människa han mötte.

Också andra presidenter nämns ofta. Paa- sikivi, Svinhufvud, Ryti och Ståhlberg tas fram som personer som gjorde gott för Finland. De kan betecknas som stormän Många kulturpersonligheter ryms inom hjälte- och stormansbegreppet. Av svaren på Folkkultursarki- eftersom de kunde leda landet under vets frågelista om hjältar att döma är Jean Sibe- verkligt svåra tider. lius en av de främsta ambassadörerna för Finland. Även såväl Mauno Koivisto som Tarja SLSA 1173.

36 I samband med att man skriver om Si- samhälle. Och att det var Mannerheim belius nämns och kommenteras ofta Fin- och krigsveteranerna som man närmast landia, vilken av många upplevs som en associerade till, visar ju att ”hjälte” as- andra nationalsång. Den ”framkallar pa- socieras till ”krigshjälte”. Somliga menar triotiska rysningar”, den ”väcker varma dock att vår tids hjältar kan sökas inom känslor”, ”den ger en känsla av tillhörig- kultur, konst och medicin. het” är några kommentarer. Det är ändå många som har försökt sig Det är en synnerligen brokig samling på att definiera ordet och här är skriben- personer och fenomen som upplevs som terna rätt samstämmiga. En hjälte är en nationella symboler. Här finns kultur- person som inte tänker på egen vinning. personligheter, statsmän, personer ur En hjälte måste ha nått framgång genom näringslivet, litterära verk, statyer, mo- uppoffring och hårt arbete, utan att vika nument osv. En kvinna menade att t.ex. från sin övertygelse och sina ideal, en Marimekko, Finlandiahymnen, Mumin, hjälte är en som offrat sig för sina åsikter och våra exportdirigenter är nationella och sin sak, t.o.m. med fara för sitt eget symboler. En annan kvinna skrev att Ka- liv. Till hjälteegenskaperna hör osjälvisk- levala, Sinuhe egyptiern, Okänd soldat och het och förmåga att behärska rädsla och Muminböckerna är nationalsymboler. hopplöshet. Somliga tycker att det är bara avlidna Finns det hjältar i dag? personer som kan kallas hjältar, för det är först efter en människas död man kan be- Men vem är en hjälte? I frågelistan är det döma hennes insats. Det är också många många som reflekterat över ordet hjälte som ställer hjältebegreppet i ett idealise- och hjältebegreppet. Man kan nog säga rat sken. Förr fanns det människor med att hjältebegreppet överlag upplevs som hjälteegenskaper men i dag, i vår mo- föråldrat och förbrukat. Här är några fun- raliskt förfallna värld, finns inte sådana personer. deringar av en kvinna från Helsingfors: Ett ord som också ofta används är natio- Stormän och hjältar hör inte till dagens nalpersonlighet. Ett annat ofta återkom- värld. Vem som representerar det egna mande uttryck är ”goda ambassadörer för landet i dag är en svår fråga. Mannerheim, Finland”. Med dessa uttryck menar man Sibelius och varför inte Tove Jansson och att någon person har åstadkommit sådant några andra var ju personer som finländar- som också eftervärlden kommer att min- na kan vara stolta över men hjältar var de ju inte. Jorma Ollila är ju mycket duktig och nas, och att dessa personer har gjort Fin- beundransvärd men jag kallar honom inte land känt utomlands på ett positivt sätt. en storman eller så. Mika Häkkinen och an- Här finns det många namn, Okko Kamu, dra chaufförer är ju också duktiga men inga Leif Segerstam, Linus Torvalds, Mika hjältar! Begreppet nationell symbol är för Waltari, Kirsti Paakkanen, Bo Carpelan, mig främmande, kunde man möjligen kalla Väinö Linna, Alexis Kivi, Tapio Wirk- Tarja Halonen en sådan på grund av hennes befattning. Hon är i alla fall klok och rätt- kala, Alvar Aalto, Esa-Pekka Salonen. En tänkande. kvinna skrev så här i samband med fun- deringarna kring hjältebegreppet: En rätt allmän uppfattning är att ordet hjälte betyder krigshjälte och känns där- Jag tycker inte att man är någon hjälte om för inte aktuellt då man tänker på dagens man representerar sitt land på ett positivt

37 Många skribenter nämner Elisabeth Rehn då de diskuterar vilka personer man kan vara stolt över. Elisabeth Rehn får många roller i svaren: hon är både statsman och vardagshjälte. Foto Anette Andersson.

sätt. Det är roligt att många utomlands kän- Vardagshjältarna ner till Soile Isokoski, Karita Mattila, Matti Salminen och Monica Groop, för att inte nämna alla våra fina dirigenter, men inte är När jag påstod att hjältebegreppet inte är de nationalhjältar. aktuellt i dag och att det känns föråldrat och förlegat, så stämmer det inte riktigt. Så finns det personer som man ”beund- Man talar gärna om hjältar och hjältedåd rar”. Också uttrycket ”personer som man då man beskriver ”små” människor. Hjälte kan vara stolt över”, förekommer ofta. I i betydelsen vardagshjälte upplevs varken denna stora skara finns konstnärer, för- som föråldrat eller inaktuellt. Hjältar är fattare, tonsättare, arkitekter, musiker, in- alla de som arbetar i det tysta, ställer upp dustriföreträdare och andra yrkeskatego- för andra, inte klagar trots svårigheter, har rier. Många har bland dessa beundrans- kämpat sig framåt i livet och som trots värda personer nämnt ärkebiskop John sjukdomar och prövningar alltid är glada, Vikström. Som kommentar anför man de som finns till hands utan tanke på egen att han är en klok och rättskaffens man ekonomisk eller personlig vinning som arbetar för att andra skall ha det bra. Flera personer har i detta sammanhang Men det är ju en viss skillnad mellan att nämnt Kalle Augustsson. Han har satt sitt beundra, vara stolt över någon eller utse liv på spel för att hjälpa andra. Också de någon till hjälte, en skillnad som majo- som arbetar för fred, hälsa och en bättre riteten av svararna också har uppmärk- miljö gör hjältedåd. Och enligt en skri- sammat. bent också de som arbetar på jordbruk

38 och fyller i alla EU-blanketter. hjältar inte finns i dagens egoistiska och Flera skribenter nämner också sjukhus- materialistiska värld, skrev många likaså personal och läkare i hjälteordalag t.ex. att originalen också har försvunnit. Origi- hjärtkirurgerna som vågar ta kniven och nal fanns förr men inte idag. Det är kan- operera hjärtan och stockade ådror. ske ändå närmast så att både hjältarna och Vid sidan av Kalle Augustsson finns det särlingarna får sina utpräglade karaktärs- ytterligare en person som har nämnts av en drag först efter sin död, och de igenkänns stor procent av svararna och som närmast därför inte i den egna vardagen. faller inom denna kategori. Denna person I frågelistan efterfrågades också hur är Elisabeth Rehn. Hon hör egentligen till man ser på idrottsmän och idrottshjältar. många olika kategorier. Hon jämförs med Idrottsmännen står verkligen inte högt i och ses som en statsman; hon hör till den kurs bland svararna. ”Idrott, det är bara kategori som gjort Finland känt utom- dopning och rutten etik – idrottarna ar- lands; hon är en person som man kan vara betar inte för landet utan för sig själva.” stolt över. I kommentarerna beskrivs hon Paavo Nurmi har det bredaste stödet. Det i samma termer som vardagshjältarna, de finns dock också de som tycker att fram- som glömmer sig själva för att kunna arbe- stående idrottsmän kan falla inom kate- ta för andra, de som ställer de humanitära gorin ”goda ambassadörer för Finland” frågorna främst. En kvinna skrev om Eli- genom att de representerar landet på ett sabeth Rehn så här: ”Hon är det närmaste positivt sätt. En kvinna tyckte att topp- hjältebegreppet man kan komma för hon idrottarna kan kallas hjältar för att de har tappar inte modet.” varit tvungna att avstå från så mycket. Ytterligare förekommer bland svararna orden ”kändis” och ”idol”. Att ha idoler Hjältar, udda personer och idoler är något som oftast associeras till ungdo- mar. Enligt de som svarade på frågelis- Folkkultursarkivet sände för några år se- tan blir många kändisar och idoler utan dan ut en frågelista med rubriken ”Berätta att själva ha behövt göra något bra och om märkliga personer och platser”. Där utan att leva ett gott liv. Och den som blir beskrevs människor som uppfattades som snabbt idol kan snabbt bli svärtad. Enligt original, de udda, de marginaliserade, sär- svaren i min frågelista betyder det inte att lingarna. Inom begreppet ”ovanliga män- man är storman bara för att man figurerar niskor” fanns också de man kände vörd- mycket i tidningar. nad inför, dem man minns med beundran. En åsikt som kommer fram i ett antal Här fanns berättelser om människor som svar är att orsaken till att vi inte har några behandlats illa av livet men som trots det hjältar och stormän i dag är just massme- klarat sig bra. Trots alla svårigheter har de dia. Massmedia tar ner alla på jorden, och varit glada och hjälpsamma människor. rotar fram alla ungdomssynder. Medier- Det är intressant att konstatera att då man na lämnar ingen ifred. frågar efter udda, originella eller märkliga personer och då man frågar efter hjältar får man beskrivningar på samma männis- Finskt och svenskt kokategori: vardagshjältarna. På samma sätt som många i den nu ak- Tretton personer från Åland svarade på tuella Runebergsfrågelistan påpekat att frågelistan om Runeberg och hjältarna.

39 Man kan konstatera att deras svar och Källor deras uppfattning om Runeberg, natio- Svenska litteratursällskapet i Finland, Folk- nalitet och hjältar inte i större grad skilj- kultursarkivet, Helsingfors SLS 2017. Runeberg och andra nationella hjäl- de sig från dem som kom från ”riket”. tar. Folkkultursarkivets specialfrågelista Hembygden och åländskheten betonas nr 52. Anne Bergman 2002. dock starkt vid sidan av den nationella identiteten. Å andra sidan är det också Litteratur många icke-ålänningar som har betonat Bergman, Anne, ”Berättelser om märkliga personer och platser. Folkkultursarkivets hembygden, det egna hemmet och den specialfrågelista om det ovanliga”, Källan egna kommunen som en minst lika vik- 1/2001, s.14–21, Helsingfors. tig faktor i identiteten som de nationella Bergman, Anne, ”Runeberg och andra natio- symbolerna. nella hjältar. Folkkultursarkivets special- Förhållandet mellan svenskt och finskt, frågelista nr 52”, Källan 1/2002, s.19–20, och synen på finlandssvenskheten (vilket Helsingfors. Bergman, Anne, ”Runeberg i folktraditionen”, även efterfrågades i frågelistan) har ock- Källan 1/2004, s. 38–50, Helsingfors. så kommenterats av ett stort antal skri- benter. Till sist en kvinna som funderar över dessa ting: ”Jag tror att vi finlands- svenskar är mera nationella än finnarna just för att vår nationalskald är finlands- svensk. Finnarna har två nationalsymbo- ler som vi svenskar inte sätter lika stort värde på fastän vi älskar dem båda; det är kantele och bastun”. Anne Bergman

40 Mannerheim, Moder Theresa och mamma Skolungdomars hjältar och förebilder

Hösten 2004 fylldes medierna av tävling- gav nämligen att de inte kunde nämna en en ”Suuret suomalaiset” (”Stora finlän- enda person som de uppfattade som en dare”). Nomineringen av kandidater och nationell symbol (Hufvudstadsbladet 7.7 omröstningen hade många turer och re- 2002). sulterade i flera TV-program av både in- En undersökning riktad till svenska formativ och mera underhållande karak- medborgare över 15 år, som gjordes av tär. När marskalk Mannerheim slutligen undersökningsföretaget Sifo tidigare den 5 december utsågs till den störste fin- samma år, visade att hela 50 procent av ländaren genom tiderna hade tävlingen de personer som deltog var ovilliga att pågått i flera månader. Marskalken top- utse en förebild eller hjälte. Listan över pade både kvinnors och mäns populari- de personer som tillskrevs hjältestatus tetslistor, följd av president Urho Kekko- toppades av Astrid Lindgren följd av nen och president Risto Ryti på männens Olof Palme, drottning Silvia, kung Carl lista samt president Tarja Halonen och XVI Gustaf och statminister Göran Pers- arkiater Arvo Ylppö på kvinnornas lista son (Helsingin Sanomat 29.5.2002). Tolk- (http//www/yle.fi/suuretsuomalaiset/ ningen av den svenska undersökningen tv/). Om olika åldersgruppers preferen- underströk i motsats till den finländska ser berättar resultatet tyvärr ingenting. att det främst var unga människor som Temat stormän har även tidigare efter- hade hjältar och idoler. frågats. År 2002 gjorde Finska Gallup för Hjältar och idoler har också tidigare ut- FNB en undersökning rörande finländar- gjort tema för forskningen. År 1931 frå- nas nationella symboler. Bland de vuxna gade Ragnar Krook skolungdomar i läro- svararna samlade den gången Urho Kek- verken i Vasa vilka historiska personer de konen och marskalk Mannerheim de i beundrade. Sociologen Sari Näre under- särklass högsta röstetalen följda av Jean sökte åter år 1991 hjälteuppfattningarna Sibelius, Tarja Halonen, Juho Kusti Paa- bland finska skolbarn. sikivi, Paavo Nurmi och Arvo Ylppö. Inför firandet av Runebergs 200-årsju- Undersökningen tydde den gången på bileum sände Svenska litteratursällska- att yngre personer inte var benägna att pets folkkultursarkiv ut en frågelista om utse personliga hjältar. Hela 48 % av de finlandssvenskarnas Runebergsbild och tillfrågade personerna i åldern under 25 syn på hjältar. Samtidigt skickades enkä- år (mot 1/3 av de äldre personerna) upp- ten ”Vem är din hjälte” ut till högstadier

41 och gymnasier i maj 2002. Frågorna rik- Ragnar Krook hade bekantat sig med tade till skoleleverna var följande: den i amerikansk barnpsykologi redan i slutet av 1800-talet använda enkätmeto- 1. Vilken historisk person beundrar du den. Estelle Darrah-Dykes föranstaltade mest? Varför? år 1898 en enkät där barn skulle besvara 2. Nämn en person som du tycker kan kall- frågan: ”Vilken person du hört talas om las en ”hjälte”. Det kan vara en känd per- son, en person ur en bok eller en film, eller eller läst om ville du helst vara lik? Var- någon alldeles ”vanlig” människa. Berätta för?” Denna pionjärundersökning följdes också varför du tycker att denna person är av liknande förfrågningar i flera euro- en hjälte eller en hjältinna! peiska länder under 1900-talets första 3. Berätta vad du vet om Johan Ludvig Rune- årtionden. Krook som bekantat sig med berg! undersökningar i olika länder konstate- rar att de valda idealen kunde hänföras 13 skolor sände in sammanlagt 451 svar till följande grupper: 1) personer från (276 flickor och 175 pojkar). Sex öster- omgivningen; 2) historiska och offentliga bottniska, fem nyländska, en åboländsk personer; 3. )personer ur diktningen och och en åländsk skola deltog i undersök- 4) personer ur Bibeln. ningen. Omkring 90 % av alla svarare Krook understryker beträffande sitt hade synpunkter både på frågan om en eget material att svaren vittnar om allvar, beundrad historisk person och på frågan uppriktighet och känsla. Särskilt i flickor- om vem som kan kallas hjälte. nas svar finner man det som Krook kallar ”karaktären av en öppenhjärtig bikt i sitt Vem beundrades för sextio år betonande av den historiska inlevelsen”. sedan? En 15-årig flicka skrev om sin förebild Karl XII: ”Det är liksom om han tänkt och Ragnar Krook har i en artikel i Arkiv för känt alldeles som jag. Ibland tycker jag Svenska Österbotten behandlat det mate- att jag talat med honom och att vi förstått rial han samlade in i lärdomsskolorna i varandra väl”. Vasa i maj 1931. 160 pojkar och 100 flickor Om de historiska personerna i så hög i åldern 12–18 år besvarade under en his- grad influerar de ungas tankevärld är torielektion frågan ”Vilken historisk per- det viktigt att noggrant planera historie- sonlighet skattar du högst och varför”. undervisningens uppläggning, konstate- Pojkarnas topplista såg ut så här: 1) rade Krook. Gustav II Adolf; 2) Alexander den store; 3) Julius Caesar; 4) Napoleon Bonaparte; 5) Karl XII; 6) Karl den store; 7) George Folkkultursarkivets förfrågan om Washington; 8) Gustav Vasa; 9) Odysse- förebilder us; 10) von Döbeln. De tio populäraste personerna bland När Folkkultursarkivet samlade in upp- flickorna var: 1) Jeanne d’Arc; 2) Gustav II gifter om hjältar och idoler sjuttio år Adolf; 3) Julius Caesar; 4) von Döbeln; 5) senare hade givetvis ett stort antal nya Odysseus; 6) Karl XII; 7) Napoleon Bona- personligheter hunnit visa sig på arenan. parte; 8) Alexander den store; 9) Karl den Topplistorna år 2002 såg ut så här: store; 10) Wilhelm von Schwerin. (Jeanne d’Arc nämndes inte av en enda pojke).

42 Högstadier/Flickor (119 svar) pelius, Winston Churchill, William Shake- 1. Ingen beundras 15 % speare, Adolf Hitler, Ludvig XIV, Florence 2. Moder Theresa 5 % Nightingale. Prinsessan Diana 5 % Mannerheim 5 % Pojkar i gymnasiet: Mahatma Gandhi, Wins- 3. Graham Bell 4 % ton Churchill, Martin Luther King, Adolf Martin Luther King 4 % Hitler, Napoleon. Adolf Hitler 4 % Jeanne d’Arc 4% Några gemensamma namn hittas på listorna från 1931 och 2002. Så beund- Högstadier/Pojkar (86 svar) 1. Ingen beundras 8 % ras Jeanne d’Arc fortfarande av flickor, 2. Mannerheim 6 % medan Julius Caesar, Gustav Vasa och Adolf Hitler 6 % Alexander den store ännu har sin plats i 3. Winston Churchill 5 % skolungdomars medvetande. Resultatet från 2002 karakteriseras av Gymnasier/ Flickor (157 svar) 1. Ingen beundras 11 % en stor mångfald. Flickorna har uppgett Mannerheim 11 % 104 olika personer, varvid hela 67 perso- 2. Moder Theresa 10 % ner har angivits endast i ett svar, medan 3. Martin Luther King 8 % pojkarna har meddelat 79 olika personer, 4. Jesus 6 % av dessa 52 antecknade endast en gång. Astrid Lindgren 6 % De individuella meddelandena företrä- 5. Prinsessan Diana 4 % Jeanne d’Arc 4 % der ett brett register historiska och fiktiva personligheter. Gymnasier/Pojkar (89 svar) 1. Mannerheim 18 % 2. Ingen beundras 15 % Vilka karaktärsdrag beundras? 3. Jesus 6 % 4. Julius Caesar 5 % I Ragnar Krooks undersökning uttryckte Albert Einstein 5 % eleverna beundran för bl.a. följande egen- skaper: Övriga personer som nämndes minst två gånger var: Pojkar Tapperhet (Alexander den store) Flickor i högstadiet: Astrid Lindgren, Wins- Godhet (Gustaf II Adolf) ton Churchill, Karl Marx, Elias Lönnrot, Na- Fosterländskhet (Otto von Bismarck, poleon, J.L. Runeberg, Florence Nightingale, Gustav Vasa) Urho Kekkonen, Uno Cygnaeus, Tarja Halo- Osjälviskhet (Gustaf II Adolf, Eugen nen, Jesus, Gustav Vasa, Anne Franck. Schauman) Gudfruktighet (Martin Luther) Pojkar i högstadiet: Julius Caesar, Mikael Skicklighet i krig (Alexander den store) Agricola, J.L. Runeberg, Napoleon, grunda- Oräddhet (Martin Luther) ren av hip-hop, Marilyn Monroe, J.F. Ken- nedy, Leonardo da Vinci, Pelé, Nelson Man- Flickor dela, Jesus, Martin Luther King. Tapperhet (Wilhelm von Schwerin, Odysseus) Flickor i gymnasiet: Julius Caesar, Mahatma Skicklighet i krig (Caesar) Gandhi, Elvis Presley, Leonardo da Vinci, Gudfruktighet (Gustav II Adolf, Karl XII) Kleopatra, J.L. Runeberg, Marilyn Monroe, Fosterländskhet (Gustaf II Adolf, Karl XII, Albert Einstein, Sokrates, Zacharias To- George Washington)

43 Finlands presidenter toppade popularitetslistan när allmänheten röstade fram ”stora finländare” hösten 2004. C.G.E. Mannerheim, Urho Kekkonen och Tarja Halonen beundras också av många skolungdomar. Postkortsserien ”Finlands presidenter 2002” fanns till salu bl.a. på Finlands Nationalmuseum i Helsing- fors.

Förmåga att väcka hopp hos andra (Jeanne tebragder (även bland flickorna) föran- d’Arc) ledde hos Krook en rannsakan av tidens Osjälviskhet (Karl XII, George Washington, skolundervisning som var upplagd så att Odysseus) Oräddhet (Napoleon) detta undersökningsresultat var naturligt. Han talade för en större koncentration på Religiositeten och fosterlandskärleken en arbetets och personligheternas kultur- anförs ofta. Att en person okuvligt hål- historia och hoppades att kriget skulle ler fast vid det han eller hon anser vara beskrivas realistiskt utan idealisering. rätt och offrar sig för något större är ofta nämnda beundransvärda drag. Ragnar Krook konstaterade att endast Goda och onda hjältar en tredjedel av de beundrade personerna i hans undersökning förknippades med Vad anser en ungdom i dag vara en be- den egna historien, medan två tredjede- undransvärd egenskap? Givetvis har lar hörde ihop med vad han kallar den både skolundervisning och läroboks- ”främmande historien”. I fråga om detta utbud haft sin del i valen av förebilder. skiljde sig hans undersökning från samti- Men något speciellt bör ha varit orsaken da enkäter i andra länder där skolelever- till att man uttrycker sin beundran för en na i hög grad nämnde personligheter ur person. sitt eget lands historia. Samma tendens Jag vet inte om jag beundrar nån historisk ser vi år 2002 då de utländska personerna person. Men jag vet att jag beundrar män- i flickornas svar utgjorde 71 procent och i niskor som vågar stå emot det som är fel. pojkarnas 81 procent. Det är en sådan person som alla borde be- De finlandssvenska svarens koncen- undra. (Flicka f. 1988) tration på krigshistoria och krigiska hjäl-

44 Mannerheim toppade både flickornas Alla beundrade personer kännetecknas och pojkarnas listor i undersökningen år dock inte av det vi karakteriserar som 2002. Som orsak angavs att marskalken goda egenskaper. Både i högstadiet och i ägde viljestyrka och hade en stark karak- gymnasiet uppgav ett antal elever Adolf tär, två egenskaper som mycket beundras Hitler som sin förebild. Motiveringarna av unga människor. till valet berör ofta det av ungdomar be- undrade modet att gå sin egen väg och Jag beundrar Mannerheim! Han hade sina trots skenbar litenhet kunna få sin röst egna fasta synpunkter. Gav aldrig upp. Vis- hörd: ste var man drar gränser. (Pojke f. 1986)

Adolf Hitler inte för hans fördomar eller hat I motiveringarna för både historiska och utan hans förmåga att ena ett splittrat folk fiktiva personligheter återkommer sam- och hans förmåga att hålla tal. (Jag är inte ma teman: en beundransvärd person är rasist!!!) (Pojke f. 1985) målmedveten och går sin egen väg. Dessa karaktärsdrag kan känneteckna mycket Hitler, inte för att jag tycker om honom eller det han gjorde, men för att han kunde få så olika personligheter: mycket folk med sig. (Flicka f. 1985) 007 James Bond beundrar jag. Han är snäll. Han är pricksäker. Han är bra att köra bil. Samtidigt uttrycker många ungdomar sin (Pojke f. 1987) beundran för styrkan hos dem som stop- pade nazismens framfart och för pacifis- Julius Caesar lyckades bygga upp ett enormt mens talesmän: fungerande imperium under Antiken. ”Mo- dernt” samhälle. Enorma byggnader och Winston Churchill. Han var en lysande re- hållbara vägar som ännu i dag skvallrar om toriker och kämpade för att hålla Storbritan- Roms stormaktstider. Han hade ansvar för nien fritt från Nazityskland. Han var inte och höll ihop hela imperiet. (Flicka f. 1984) rädd för att förolyckas i flygbombningarna utan kunde stå mitt på ett fält och beskå- Elvis Presley beundrar jag för att han or- da ”the Battle of Britain” med egna ögon. kade fortsätta med musiken oberoende av (Flicka f. 1983) alla problem han hade med myndigheterna etc. Han har hämtat så mycket glädje till an- Oskar Schindler. Han försökte hjälpa judar- dras liv med sin underbara sångröst. (Flicka na så gott han kunde då nazismen var som f. 1984) värst. (Flicka f. 1986) Shakespeare. Vi har just haft engelska kurs Gandhi. Det behövs mera hjältemod till att i engelsk litteratur och jag har för första lägga ner vapnen än vad det behövs för att gången fått en ordentlig inblick i vad Sha- kriga mot tusen fiender. (Pojke f. 1984) kespeare skrivit. Hans texter har berört mig så djupt att jag bara måste få läsa mera och ”analysera” vad han menat med det han Den skrämmande tendensen att kalla kommit på. Det är svårt att förstå att en så Hitler hjälte återkommer i en undersök- obetydlig och liten människa fått så mycket ning utförd av K.E.A. Tujulin. Han upp- till stånd för mänskligheten. (Flicka f. 1984) repade 1991 Ragnar Krooks förfrågan bland skolelever i Vasa och de personer Kanske Martin Luther King eftersom han vågade uttrycka sina drömmar fastän sam- som toppade hans lista var Mannerheim hället var väldigt rasistiskt. Han gav aldrig (10,2 % av svaren). Napoleon (8,5 %) och upp sin dröm utan kämpade fram till sin Hitler (8,1 %). död. (Flicka f. 1984)

45 Kvinnor eller män? Kvinnan som aktör symboliseras av Jean- ne d’Arc. I historieböckerna finns inte så Sociologen Sari Näre samlade 1991 in ma- många exempel på kvinnor i en aktiv roll terial om synen på hjältar och idoler i tre som samtidigt styrs av en personlig över- grundskolor i Helsingfors. Sammanlagt tygelse. Motiveringarna får ibland det ca 500 elever i åldern 9–16 år besvarade paradoxala budskapet ”inte bara män förfrågan. Näre har granskat sitt material kan vara lika bra som män”. ur ett genusperspektiv. Över 70 procent av pojkarna och flick- Jeanne d’Arc beundrar jag. Hon kämpade som en man! (Flicka f. 1988) orna i Näres undersökning ansåg att både kvinnor och män kan vara hjältar. I den nu Jeanne d’Arc var en stor person i historien. aktuella finlandssvenska undersökningen Hon visade att kvinnor också kan kriga och är en tredjedel av de beundrade historiska att det inte bara är männen som vet allt. personerna flickorna uppgett är kvinnor, (Flicka f. 1984) mot endast 3 procent av de personer poj- karna uppger. År 1931 hade flickorna i En annan beundrad kvinna är drottning Ragnar Krooks undersökning valt kvinn- Kleopatra. Hennes personlighet domine- liga ideal till 20 procent medan pojkarnas rades av ett starkt kvinnligt element, trots tal var 1,3 procent. På denna punkt ses allt- att hennes agerande var manligt manipu- så endast en anspråkslös förändring 70 år lerande och drastiskt. senare. Det fanns flickor som uteslutande Kleopatra. Eftersom hon verkade få som nämnde kvinnor som sina förebilder: hon ville, hon förtrollade alla män och hon var stark. (Flicka f. 1985) Moder Theresa har gjort många goda saker i världen. Prinsessan Diana har varit intres- serad av problem i världen. Tarja Halonen, Även andra kvinnor är intressanta i egen- Finlands första kvinnliga president. (Flicka skap av sin styrka och sitt inflytande f. 1987) Ebba Brahe 1596–1672. Hon var en intres- I flickornas svar finner man ofta en in- sant person och en stark kvinna på 1600- talet med mycket inflytande på olika saker. levelse i den historiska personens liv Hon hörde till den förnämsta adelssläkten (detsamma vittnade ju också texterna i och var på långt håll släkt med Gustav Vasa. Krooks enkät om): (Hon hade också ett förhållande med Gus- tav II Adolf). Hon var en intressant kvinna. Marie Antoinette ansågs vara en korkad (Flicka f. 1984) person när hon svarade till folket som led under hungersnöd ”varför äter ni inte bak- elser”? Men ingen kan nog ändå förstå hur Alla som vågar vara sig själva är svårt hennes liv var. (Flicka f. 1987) hjältar

Jag beundrar prinsessan Diana för att hon En hjälte är någon som utan att vara dum- hjälpte alla människor oberoende av hud- dristig offrar sig för någon annans välmå- färg och bakgrund. Alla människor borde få ende utan baktanken att själv vinna på det. leva ett bra liv! Prinsessan Diana dog av en (Pojke f. 1984) så otroligt dum sak att hon var kär. Och jag kan inte förstå att paparazzina kunde vara så dumma att de dödade henne. Alla borde Den andra delen av Folkkultursarkivets få uppleva kärleken! (Flicka f. 1984) enkät ställde frågan om vem som kan

46 kallas en hjälte. Här koncentrerades inte gården. Han har uppfostrat fyra barn till- intresset på en historisk person utan på sammans med mamma. Lärt oss rätt och fel. egenskaper man förknippar med hjälte- (Flicka f. 1986) mod. Det kunde alltså också vara fråga Den äldre generationens hjältemod kopp- om helt ”vanliga” eller fiktiva personer. las ofta ihop med det hårda liv de levt. Pojkarna angav till en tredjedel en fik- Ungdomarna beundrar också de genera- tiv person som hjälte, mot en femtedel av tioner som utsattes för Finlands krig. flickorna. Här ser vi en parallell till Sari Fast de svarande pojkarna var betydligt Näres undersökning där också flera poj- färre än flickorna angav de hela 120 olika kar än flickor uppgav fiktiva hjältar. Näre hjältar. Listan är mycket brokig och de menar att flickor har svårt att identifiera namn som samlat flera röster är få: Man- sig med hjältar i den mansdominerade nerheim, TV-hjälten MacGyver (7), Robin medievärlden och därför vänder sig till Hood, Saku Koivu (5), Spindelmannen, den mera vardagliga levnadssfären. Herkules (4), mamma, Indiana Jones, Flickorna tycks även i högre grad bygga Sven Dufva, Jesus, Mika Häkkinen, Zor- upp en personlig relation till sin hjälte. De ro, någon som hjälper andra, Stålmannen nämner inte heller så många olika hjältar och Röde Orm (3). som pojkarna. Också i den finska under- På pojkarnas lista ser vi flera fiktiva sökningen uppvisade pojkarna ett vidare hjältar ur filmens värld. Här toppar dock spektrum ideal än flickorna. Mannerheim åter listan. Många ishock- Vem som blir en hjälte kan vara situa- eyspelare och andra idrottsmän nämns tionsbundet och temporärt, men det även också. kan anta mytiska dimensioner som trot- Både pojkars och flickors motivering- sar tid och rum. Vi rör oss på ett verkligt ar till vem som kan kallas hjälte är ofta komplext område varför det inte är un- mycket personliga: derligt att förslagen är både många och varierande. Jag tycker att Pippi Långstrump är en rik- Flickorna uppgav 114 olika hjältar av tig hjältinna! Hon är stark, envis, snäll, rolig vilka de som samlade mest röster var och rättvis och så är hon en jättebra förebild mamma och pappa (32), Moder Theresa för små flickor eftersom hon inte är så himla ”tjejig”. Man lär sig mycket av henne bl.a. (28), Astrid Lindgren (16), någon som att man inte måste vara tyst, snäll och söt räddar liv, gör gott (11), Robin Hood (8), om man är flicka. Go Pippi! (Flicka f. 1985) god vän/morfar/farfar (6), krigsvetera- ner, Nelson Mandela och Sven Dufva (5). Frodo från ”Sagan om ringen” gör någon- Vardagshjältarna har en stark ställning ting farligt och skrämmande för att han vet i sammanhanget. Föräldrarna samt far- att det måste han göra. När man gör någon- ting bra för andra fast han själv är rädd är och morföräldrarna nämns anmärknings- man en hjälte. En hjälte tänker på andra och värt ofta i sammanhanget. det allmänna bästa. (Flicka f. 1984)

Min mamma är alltid där för mig när jag be- Sari Näre konstaterar att skolbarn associe- höver hjälp. Hon är modig i alla saker och rar altruism och sociala dygder som mod, inte blyg att säga sin åsikt. Hon är utåtriktad och kan börja tala med vem som helst som självuppoffring, hjälpsamhet, vänlighet, hon inte känner. (Flicka f. 1986) ärlighet och pålitlighet med de egenska- per som hör till en hjälte. En hjälte försedd Pappa är ute hela dagarna och arbetar på med dessa egenskaper kan vara en person

47 som hjälper, räddar eller utför stordåd i Wilhelm von Schwerin. Han var bara 15 år skolbarnets vardag, i medievärlden eller och officer. Inte vet jag om man kan kalla i den fiktiva världen. De finlandssvenska honom historisk men han hade betydelse för Finland i alla fall, Jag beundrar honom flickorna identifierar dessa egenskaper just för att han var så ung och så modig. hos sina egna föräldrar, äldre släktingar (Flicka f. 1984) och vänner samt hos stora välgörare och författare. Pojkarna finner i högre grad sina Sven Dufva. Han ”räddade” ju finnarna och hjältar bland filmkaraktärer och idrotts- kämpade för sitt land och gav inte upp. Vi- sade också vad han själv gick för. (Pojke f. män. Idealen är dock klara för nästan alla 1989) svarare och förebilderna för det egna livet var ofta lätta att identifiera. Man kunde gå betydligt längre in temat hjältar och förebilder. Djupare intervjuer med svararna skulle berätta om synen Jag beundrar Sven Dufva. på manligt och kvinnligt, på jämlikhet, Rankka äijä synen på normer och värderingar samt självbild. Jämförelser mellan olika ålders- Den sista frågan Folkkultursarkivet ställ- grupper skulle också ha mycket att be- de skoleleverna lydde ”Berätta vad du vet rätta. Bilden av hjältarna förmedlar också om Johan Ludvig Runeberg”. ”Att han är kunskap om stora frågor som kulturella död” raljerade flera elever. Det visade sig mål och fördelningen av makt. I detta dock att en hel del kunskap om national- skede får vi nöja oss med att se undersök- skalden lever i de finlandssvenska sko- ningen som en barometer för vad som är lorna. Endast 20 elever, d.v.s. 4 procent av viktigt och centralt för en finlandssvensk de svarande uppgav att de ingenting alls skolelev i dag. vet om denna märkesman. Det bör påpe- ”Hjältar finns dom”? frågade Sari Näre kas att vår förfrågan gjordes våren 2002, i rubriken till sin undersökning om finska då den stora propagandaapparaten inför skolbarns förebilder. Vår undersökning skaldens jubelår ännu inte rullat igång. ger tveklöst svaret ja. Två hjältar från Mycket av det eleverna antecknat vitt skilda sammanhang får slutligen il- avspeglar givetvis skolundervisningen, lustrera vad en hjälte är. Såhär beskrivs men många har också lyckats skapa små den romerske upprorsledaren Spartacus personliga porträtt av nationalskalden. (även känd i filmatiserad Hollywoodver- Som väntat är eleverna i Borgå och Jako- sion) och seriefiguren Fantomen: bstad särskilt väl insatta i skaldens liv. Att Runeberg inte direkt kan ses som Spartacus – modig en likgiltig författare ur finlandssvenska – slåss för det goda skolbarns synvinkel vittnar det faktum – den ”mindre” mot större om att nio elever nämnde honom redan – gav inte upp, kunde vigla upp folkmassor i samband med enkätens första fråga (Pojke f. 1984) ”Vilken historisk person beundrar du Fantomen– han kämpar mot det onda mest”. – han är modig och stark och rättvis Också några av Runebergs hjältar har – han kommer alltid att finnas (Pojke f. 1986) funnit sin väg till de beundrades lista, Wilhelm von Schwerin bland flickorna En hjälte är modig, god och våghalsig. och Sven Dufva bland pojkarna. Han eller hon ger aldrig upp och kom-

48 mer alltid att finnas. Receptet på en hjälte Litteratur: är entydigt! Krook, Ragnar, ”En enkät med skolungdom i Carola Ekrem Vasa angående beundrade historiska per- sonligheter”, Arkiv för Svenska Österbotten Band II Häfte 2–3, Vasa 1934. Näre, Sari, ”Tyttöjen ja poikien sankarikäsi- Källor tyksiä”, Kansalaiskasvatuksen keskus. Tutki- Svenska litteratursällskapet i Finland, Folk- muksia ja selvityksiä 1/1992, Helsinki. kultursarkivet, Helsingfors Näre, Sari, ”Sankareita, onko heitä? Tyttöjen SLS 2014 Vem är din hjälte? Folkkultursarki- sukupuoli- ja sankarikäsitykset”, Tietolipas vets specialfrågelista nr 53. Carola Ekrem 124. Helsinki 1992. 2002. Tujulin, K. Erik A., Erikaden. Västerlandets eviga röst, Vasa 1993.

49 Moderna hjältar

För att kunna säga någonting om moderna 2003; om medialiserade representationer hjältar tror jag att det är nödvändigt att ta se Gitlin 2002.) upp frågan om det jag vill kalla hjältebe- För att kulturanalytiskt kunna beskriva rättelsens narratologiska fält. Problemet dessa figurer och fenomen måste man be- med moderna hjältar har, som jag ser det, trakta det fält där hjältarna uppträder. Då att göra med rådande diskurser i samhäl- kommer vi in på diskurser, medier, typer let, med värderingar, med de genrer som av berättelser, litterära modus, genrer, erbjuds och inte minst med den mediali- arenor, troper (d.v.s. retoriska, poetiska tet, den massmediesituation som råder. figurer) och tankefigurer. Det finns ett nystartat svenskt tvär- Jag skall kort presentera två sådana vetenskapligt forskningsprojekt kallat hjälte/antihjälte/skurkberättelser, en ”Idrottens berättelser”, där syftet sägs äldre och en aktuell, båda ur den finländ- vara att undersöka hur idrott – som kan- ska idrottens värld. Båda ”berättelserna” ske är världens mest utbredda form av handlar om verkliga personer, en annan populärkultur – gestaltas i olika medier sak är sedan att de, som vi ska se, fiktio- och texttyper: etermedia, press samt ro- naliseras rätt kraftigt. maner och självbiografier. Frågor man Min utgångspunkt är att den natio- ställer inom projektet är dels hur berät- nella hjälteberättelsen under första delen telserna om idrottshändelser och idrotts- av 1900-talet utgjorde en viktig form av hjältar växte fram och förändrades under berättelser. En speciell form av dylika 1900-talet, dels vilka värden och ideolo- hjälteberättelser handlar om nationella gier som förmedlades (Ohlsson 2003). idrottshjältar. Den berättelse jag skall ta Liknande frågeställningar intresserar upp handlar om Hannes Kolehmainen, också mig. en finländsk långdistanslöpare. I dag finns det en hel uppsjö kategorier Den andra berättelsen gäller en sen- eller beteckningar för det vi kan kalla modern, eller, kunde man också påstå, protagonister, karaktärer eller typer i postmodern idrottshjälte/antihjälte, den olika slags berättelser som blir hjältar, finländska ishockeytränaren Raimo Sum- beroende på hur pass allmängiltiga figu- manen. Viktiga utgångspunkter för en rerna är. Kategorierna går in i varandra postmodern berättelse vore i så fall, i en- och överlappar varandra. De kan kallas lighet med Linda Hutcheons teoretisering hjälte, folkhjälte, kulturhjälte, antihjälte, av postmoderna läs- och tolkningsstrate- vardagshjälte, action hero, superhero, gier, anbringandet av retoriska troper som idol, ikon, kändis, celebritet, skurk eller ironi, tvetydighet och nostalgi (Hutcheon narr. (För en översikt om kändisar se Ro- 1998). jek 2001; om antihjältar se Brombert 1999; ”Hymyilevä Hannes”, den leende om kultfigurer se Kovala & Saresma red. Hannes Kolehmainen, erövrade vid de

50 olympiska spelen i Stockholm år 1912 tre en granatskärva träffade honom ha utro- guldmedaljer och en silvermedalj genom pat: ”Leve Frankrike! Hämnas min död!” att ta hem segern på 5000 meter, i terräng- Professor Seppo Hentilä har berättat om löpning samt på 10 000 meter. Silvret kom hur den här historien grep honom som i terränglöpningsstafetten. ung pojke men att han senare kommit att Det sägs att Kolehmainen löpte in Fin- inse att hela historien om Bouins sista, land på världskartan, ett påstående som heroiska ord var påhittad av finländska upprepats och utvidgats till att bli en sportfanatiker. Visst dog Jean Bouin den slags grundläggande myt, en berättelse 29 september 1914, men några uppgifter om nationen Finland och om den finländ- om vilka hans sista ord ska ha varit finns ska idrotten. Idrotten kom i detta fall att inte. I stället är det, skriver Hentilä, de få tydliga politiska följder. Kolehmainens finländska sportjournalisterna som sätter prestationer i Stockholm innebar, enligt dessa ord i Bouins mun, Bouin som enligt vad vissa hävdat, att Finland blev synligt Hentilä kan kallas den gode förloraren, för omvärlden, att man visade upp sig den tappre silvermedaljören, han som som en ”nation” i vardande, en nation förlorade mot en finländare. med idrottare som kunde utmana alla an- Berättelsen om Kolehmainen blir en dra nationers bästa idrottsmän. Det fanns, starkt ideologiserad, nationellt styrd be- som Kalle Virtapohja, chef för sportav- rättelse. Kolehmainen var i själva verket delningen vid Turun Sanomat, konstate- inte alls Stockholmsspelens mest upp- rade vid seminariet ”Sankaruuden salat” märksammade deltagare. Den amerikan- (heroismens hemligheter) 2000, en social ske indianen Jim Thorpe fick mer upp- beställning på ett finländskt hjältedåd i märksamhet i både svenska och ameri- en tidsperiod som präglades av förrysk- kanska tidningar. Hemma i Finland blev ningspolitik i det autonoma Finland. Kolehmainen, som ju tillhörde arbetarnas Virtapohja har för övrigt doktorerat på idrottsförbund, inte ens vald till årets en avhandling om just detta tema, San- idrottare. kareiden salaisuudet. Journalistinen draama Det viktiga i detta sammanhang är bil- suomalaista urheilusankaria synnyttämässä den av den segrande finländska idrotts- (1998, Hjältarnas hemligheter. Den jour- hjälten, den flygande finländaren, anting- nalistiska dramatiken föder den finska en han sedan heter Kolehmainen, Paavo idrottshjälten). Nurmi eller Ville Ritola. Det är nämligen samtidigt också bilden av en segrande nation, en nation i mentalitetsmässig, Jean Bouin – den gode förloraren andlig och materiell uppgång. Det sker en synekdoke av egenskaper från hjälten, Det finns ytterligare en berättelse som som representerar landet, till landet självt bidrar till mytbildningen kring Koleh- och till landets position bland de övriga mainen. Det är berättelsen om hur Ko- nationerna. Ett hjältedåd av det här sla- lehmainens konkurrent på 5 000 meter, get handlar om ”en nationell gemensam silvermedaljören Jean Bouin, som finlän- front bland världens fria nationer”, som daren slog med en tiondelssekund, dog idrottsreportern och filosofen Martti Juk- på slagfältet två år senare, alldeles i bör- ola skriver i artikeln ”Me uskomme ur- jan av första världskriget. Enligt berät- heiluun” i en bok med samma namn som telsen ska Bouin i dödsögonblicket, när utkom år 1932, alltså i anslutning till OS i

51 Hannes Kolehmainen, mannen som sades ha sprungit in Finland på världskartan i de olym- piska spelen i Stockholm år 1912, kastar sig mot målsnöret på 5 000 meter, en tiondelssekund före ”den gode förlora- ren”, fransmannen Jean Bouin. (Foto Finlands Idrottsmuseum)

Los Angeles. Idrottshjälten är inte längre, och en central myt i den berättelse som får vi veta, en massiv ”styrkeatlet” av kopplar samman idrottslig framgång brottarmodell utan en modern människa med nationell framgång. Ossi Viita, som som hela tiden utvecklas både andligt och skrivit en doktorsavhandling om Hannes fysiskt och som använder idrotten för sin Kolehmainen, Hymyilevä Hannes. Työ- framtid inom samhällslivet. Idrottsman- läisurheilija Hannes Kolehmaisen sankaruus nen står därmed högre än medborgaren i porvarillisessa Suomessa (2003), framhåller gemen. Idrottaren är en förebild, en roll- att uttrycket om Kolehmainen och världs- modell. När de vanliga medborgarna roar kartan inte myntades 1912 utan långt se- sig jobbar idrottaren på sin egen andliga nare, 1939 i ett helt annat världspolitiskt och mentala utveckling, konstaterar Juk- och mentalt läge. Sentensen lanserades i ola. Ord som i dag, efter alla dopnings- den finländska idrottstidningen Suomen skandaler, klingar nästan tragikomiskt Urheilulehti den 30 oktober 1939, exakt en godtrogna och naiva. månad innan vinterkriget inleddes. En- ligt Viita ingick den i mobiliseringen inför kriget. Den ursprungliga ordalydelsen Myten om att Finland sprangs in var, översatt till svenska: ”Hannes Ko- på världskartan lehmainen sprang in Finlands namn på världskartan”. Nästan genast föll ordet Jag återkommer till att Kolehmainen ”namn” bort och uttrycket fick den kända sprang in Finland på världskartan ef- formen. Viita konstaterar att uttrycket är tersom det är ett så centralt påstående en myt. OS i Stockholm berörde inte hela

52 Hannes Kolehmainen – mannen som sprang in Finland på världskartan

Arena Modus Diskurs Trop Tanke figur Stockholms Hjälte- Den nationella Metonymi Vita Finlands hjälte Stadion 1912 berättelsen hjältediskursen (Jean Bouin) Svikare för de röda Andra stadion Skurkberätt. Finländsk manlighet Metaforis. Finländsk marginalitet Radio Tidsförskjut- Diskurser av ”Hymyilevä i världen Tidningar ning annanhet Hannes” (jfr diskurserna) Böcker ”Flying Finn” (Matti Jukola, Suomen Urheilulehti) Suuret Suomalaiset- tävlingen i tv världen, säger han. De länder som hade ten 2004 använde lagets tränare Raimo framgång i spelen gjorde precis som Fin- Summanen samma bild. Finland är nu land sina vinnare till universella hjältar. tillbaka på världskartan, påpekade Sum- Dessutom hade Finland redan före Stock- manen. Det vill säga Finland tillhör spor- holm gjorts känt ute i världen. tens toppnationer. Enligt Viita är en av avsikterna med Mervi Tervo, som skrivit sin doktorsav- skapandet av denna myt, att speciellt un- handling om geografier i vardande, Geo- der perioder av svåra tider och svagare graphies in the making. Reflections on sport, idrottsliga prestationer förstärka finlän- the media, and national identity in Finland darnas tro på sig själva och sin toppidrott. (2003), har speciellt fokuserat på de olika Efter de exempellösa framgångarna för diskurser som påverkade konstruktionen finländska friidrottare under tjugotalet av sportnationen Finland i början av det och början av trettiotalet innebar spelen i förra seklet. Hon lyfter fram ett antal dis- Berlin slutet på storhetstiden. Efter andra kurser som likt ringar på vatten påverkat världskriget kunde Finland inte längre, den historiska konstruktion som vi kall- speciellt inte efter hemmaspelen 1952, lar Finland. Jag kan inte behandla dessa räknas som en stormakt inom idrott, sär- diskurser särskilt ingående men jag vill skilt inte i friidrott. nämna de viktigaste som hon tar upp, Det som myten om världskartan och diskurser som innehåller inkluderande berättelsen om den leende Hannes ock- och exkluderande drag av olika slag. så visar är, som jag redan antydde, att Dessa diskurser om olikheter (”other- en enda berättelse segrar över ett antal ness”) är: 1) klassdiskursen där Finland konkurrerande möjliga berättelser eller tillhör de rika, västerländska nationernas diskurser som pekar på den mångfald av skara; 2) miljödiskursen som är starkt förklaringsmodeller, tankemodeller som deterministisk till sin karaktär och delar vid en viss tid existerade, i detta fall i det upp världen i syd och nord; 3) den kultu- finska samhället. Bilden av Finland på rella diskursen där en exotisering, oftast världskartan används fortfarande. När av de asiatiska idrottsdeltagarna, kunde Finland slog Tyskland i kvartsfinalen i ske; 4) rasdiskursen som gäller framför ishockeyns World Cup i Helsingfors hös- allt afro-amerikanska deltagare, samt 5)

53 köns- eller genusdiskursen som innebär Jag avläser Summanendebatten, debat- att den idrottande världen vid denna tid ten om Raimo Summanens ”hundskola” var starkt manligt dominerad. Utgående (”koirakoulu”, finskt uttryck för auktori- ifrån dessa diskurser konstrueras inom tär och befallande ledarstil som en kvälls- idrottens värld finländarna som maskuli- tidning använde om Summanen), som ett na, vita, västerländska, nordliga och med exempel på en berättelse i dokusåpestil. en majoritet från de lägre samhällsklas- Det kan vara skäl att kort beskriva vad serna (arbetare och bönder). som är utmärkande drag för en sådan be- Som ett slags tillägg till dessa fem dis- rättelse. Den amerikanska såpoperafors- kurser kunde man också tänka sig att karen Mary Ellen Brown har konstaterat nämna en diskurs som betonar att det att såpoperor, romaner med romantiskt finländska konstrueras som en gräns- innehåll och 1930- och 1940-talens ”kvin- kultur mellan öst och väst, eller för att ta nofilmer” alla har karaktäriserats utifrån till ett begrepp som använts inom både en dominerande diskurs genom sina fotokonst och musik, Finland som ”den överdrifter: för mycket prat, för mycket sista utposten” före den sibiriska taigan. känsla, för lite handling, för stark beto- Jag tänker då på Rax Rinnekangas foto- ning av kläder och mode, överarbetat, utställning med samma namn och Maria för mycket sex eller romantik, för många Kalaniemis dragspelsmusik inspirerad intriger, för många karaktärer, för enkelt, av utställningen. för lite sex, för få sociala kommentarer, Finlandiseringen som politiskt feno- för vanligt. Såpoperan är enligt Brown men innehåller också drag av denna unik eftersom den bryter med den klas- gränslandsdiskurs. Att den kulturella siska narrativa formen. Den motsätter diskursen också innehöll konkurrerande sig ett slut på berättelsen. Den karaktäri- element där finländarna t.ex. konstruera- seras i stället av ett flöde, en seriestruk- des som mongoler har Mervi Tervo dis- tur utan ände, konstruerad som den är kuterat i en artikel om idrott, ras och den för etermedia. Vidare innehåller den en finländska nationella identiteten utgåen- mångfald av icke-hierarkiska intriger och de ifrån en läsning av Helsingin Sanomat karaktärer och består av ett berättande från början av 1900-talet. som balanserar mellan oproblematiska perspektiv på kvinnlig kulturell existens – kompetenta kvinnor, känsliga män En postmodern hjälteberättelse – samt traditionella problem för kvin- nor som lever inom ett patriarkat såsom Den andra delen av denna text handlar sociala regler som styr det sexuella bete- om det man kan kalla en postmodern be- endet. Sammantaget innebär detta enligt rättelse om tvetydiga hjältar, antihjältar Brown att såpoperan kan utgöra en ”vild och skurkar. Det exempel jag valt att dis- zon” för en feministisk diskurs inom den kutera utgörs av det finländska ishock- populära massmediekulturen. Brown eylandslagets tränare Raimo Summanen, tillägger att en sådan diskurs klassifice- närmare bestämt den berättelse om Sum- ras som ”skräp” inom en dominerande manen som media, framför allt kvälls- diskurs och ”överdriven” inom en kritisk pressen, serverade publiken hösten 2004 diskurs. Liksom ”gråtfilmer” och roman- i samband med uppladdningen inför och tiska böcker befinner sig såpoperan utan- genomförandet av World Cup i ishockey. för kulturell och social kontroll och blir

54 Ishockeytränaren Raimo Summanen blir i medias berättelse, som här har kallats ”Summanens hundskola”, en postmo- dern hjältefigur, en starkt ambivalent, transgressiv antihjälte. Illustrationen visar Vasabladets sport- sida den 28 oktober 2004. därmed politiskt och/eller sexuellt farlig per i debatterna och på bloggarna. Alex vad gäller genderpolitik. Woloch har teoretiserat över begreppet Medieforskaren Jostein Gripsrud (1999) flat character (en endimensionell, platt har konstaterat att den ändlösa formen karaktär). Begreppet går tillbaka på för- gör att såpoperan har svårt att förmedla fattaren E.M. Forsters teori från 1927 om erfarenheter som verkligen är livsföränd- så kallade flat and round characters (den rande. I stället är de enskilda scenerna, så- sistnämnda ”rund”, d.v.s. djupa, flerdi- poperans segment, lika viktiga som både mensionella karaktärer). Woloch talar om programmen och dess flow. De känslo- character-space (utrymmet karaktärerna mässiga kickar som scenerna levererar får inom berättelsen) och om character- hör enligt Gripsrud till det väsentliga i system. upplevelsen. Utgående ifrån Wolochs definition av Det som är utmärkande här är dels begreppet flat characters kan man avläsa uppdelningen av opinionen i två läger, persongalleriet i Summanenberättelsen för och emot Summanen, dels själva do- på följande sätt: vi har för det första den kusåpeintrigen. Typgalleriet i Summa- ömhudade, svikaren, ”fröken” (backen nenberättelsen består övervägande av Janne Niinimaa), vidare ”Rautakansleri”, birollsinnehavare som ges olika egenska- den enväldige hockeybossen (Kalervo

55 Kummola), den inkompetenta tönten Lupu”), Raimo Helminen och Marko (lagledaren Timo Jutila), svikaren gente- Kiprusoff. mot Summanen (den nya chefstränaren Erkka Westerlund) och den av Summanen förorättade grånade hjälten, återupprät- Allegoriserade bipersoner tad som general manager (hockeylegen- den Jari Kurri). I berättelsen ingår också I enlighet med Wolochs teorier om bi- förloraren, den för sitt minspel kända f.d. personer och flat characters, blir alltså bi- tränaren för ligalaget Blues, som sparka- personerna – men även huvudpersonen des våren 2004, men sedan upprättades Summanen – allegoriserade, de blir ett (andra tränaren Hannu Virta), samt sist slags figurer, troper för olika tendenser, men inte minst berättelsens huvudperson egenskaper, idéer. offret/hjälten/antihjälten/skurken/psy- Den finländska medieforskaren Emma kopaten (Raimo Summanen). Summanen London talar i tidskriften Lähikuva fick en mängd ök- och/eller smeknamn, (4/2003) om ”narrativa hål” i kultserier Rami, Raato, Raipe, Sumo, ett slags inti- och kultföreteelser. Fansen kan utnyttja misering av storyns huvudperson. de narrativa hålen och spinna vidare på I berättelsen möter vi även den tidigare det som berättats, speciellt i form av s.k. tränaren, socialt smidig, med ett mjukt fanfiktion, också kallad slash. Slash är tex- ledarskap, en betoning i sin spelfilosofi ter där skribenten fantiserar om en homo- på snabbhet, rörlighet och teknik, Hannu erotisk komponent i den ”ursprungliga” Aravirta, som figurerar i eftersnacket och berättelsen. Det London visar är att det på bloggar som Summanens motsats, en som händer i fanfiktionen också tycks ha mjukisman – liksom Aravirtas föregånga- återverkningar på medieklimatet i stort. re, mannen som i finländska media tonar Dessa berättelser skrivna av fans som fram som ett slags idrottens nye Manner- ett slags inofficiella, icke-sanktionerade heimriddare, svensken Curre Lindström, vidareutvecklingar av de grundmönster som dekorerades med kommendörsteck- som ingått i de officiella tv-serierna eller net av Finlands Lejons orden efter guldet i bilderna och beskrivningarna av olika i Globen år 1995. artister visar i idealfallet, menar Emma Summanen betonar (enligt media, i London, hur en kulturell produktion kan eftersnacket) i sin spelfilosofi vikten av fungera utanför den dominerande kultu- fysisk hårdhet, snabbhet, tuffhet och of- rens kontroll och självcensur. Fanfiktio- fervilja. Han favoritspelare är hårt job- nen visar också på mångsidigheten i mot- bande, tuffa, fysiska, som Ville Peltonen, tagandet och tolkningarna av kulturella bröderna Jarkko och Tuomo Ruutu, Olli texter. Och inte minst pekar detta slags Jokinen. texter på betydelsen av narrativa hål Mot detta kan ställas dels Aravirta, som och öppningar i ursprungstexterna, öpp- enligt berättelsen ville ha tekniska, snab- ningar som ger fansen och mottagarna av ba, rörliga spelare, som Peltonen, Saku texterna möjligheter att spinna vidare på Koivu, Teemu Selänne, Kimmo Timonen, dem. Petteri Nummelin, och dels Curre Lind- Det endimensionella i karaktärerna i ström som ville ha kluriga, smarta spela- berättelsen om Summanen och ishock- re. Hans favoritspelare var Ville Peltonen, eylaget ska dock vägas mot den tudel- Saku Koivu, Jere Lehtinen (”Hupu-Tupu- ning av opinionerna som här etableras. I

56 Debatten om Raimo Summanens ”hundskola”

Arena Modus Diskurs Trop Tankefigur

Rinken Reportage Elittävlande Metonymisering Hård/mjuk Omklädn. Skvaller Vinnare Metaforisering ledarstil i Finl. rum Kolumner Förlorare Synekdoke Stark/svag Tv Eftersnack Kunnande ”Summasen Det extrema Tidningar Bloggar Socialt kapital koirakoulu” Stresstålighet Nätet Dokusåpa Medialt kapital ”Rautakansleri” Melodrama Manlighet ”Mikki Hiiri”

berättelsen finns alltså en grupp som är gång och fall. Det är mer än något annat för Summanens stil och metoder och en denna tankefigur som driver berättelsen som är mot och föredrar Aravirtas mju- framåt, som ger berättelsen dess energi. kare stil. I Ilta-Sanomats eftersnackspalt Den vädjar till publikens nyfikenhet, sen- ”Jälkipeli” är de som är för Summanen sationshunger, men den får oss också att utmärkta med en grön fyrkant, de som reflektera över oss själva, vår position är mot med en röd (ett slags stanna/gå- som finländare inom sporten ishockey. symbolik). Frågan som skulle besvaras i Någon egentlig utveckling i betydelsen ”Jälkipeli” den 8 september 2004 löd: ”Är fördjupning av karaktärerna sker inte i Raimo Summanen lämplig som tränare denna medialt förmedlad berättelse, dä- för hockeylejonen?” Det är intressant att remot nog en stark polarisering och ren- se hur de som svarat på frågan är oense odling av egenskaper hos berättelsens om så att säga kunskapsmässiga utgångs- olika personer. punkter i sina omdömen. Det den ena gruppen tycker är bra tycker den andra är dåligt etc. Detta tycks ligga inbäddat i En fråga om finländskt ledarskap denna form av dokusåpa, att den bygger på en rad dikotomier, konflikter som hela Den centrala frågan i berättelsen är huru- tiden aktualiseras. dant ledarskap vi egentligen vill ha i Fin- Även om också Summanen beskrivs land. Frågan gäller alltså inte enbart is- som tämligen endimensionell och för- hockeyn, utan den handlar om ledarskap enklad, en stereotyp, hindrar det inte att i allmänhet, i företag och på andra liknan- helhetsberättelsen om honom ändå blir de områden. Summanens ”hundskola” är tämligen komplex. Epitet som använts ett slags experiment på detta. Ska vi ha en om Summanen är bland annat skogsto- ”svensk”, mjuk, diskuterande, demokra- kig, fanatisk, extrem, Musse Pigg (av ho- tisk, ledarstil – personifierad av Aravirta nom själv), tuff, hård och manlig. och Lindström – eller en ”finsk”, hård, Berättelsen om Summanen påverkas av snabb och auktoritär ledarstil personifie- matchkalendern, matchernas tidpunkter rad av Summanen? och även av hur det finländska spelet Berättelsen visar en bild av Summanen fungerat i matcherna i fråga. Berättelsen rytande som ett lejon eller en björn. Efter- handlar framför allt om Summanens upp- snacket beskriver honom som ”Raato”,

57 kadavret. Redan före World Cup beskrevs Källor Summanen i svensk teve (av tränaren Ilta-Sanomat 8.9.2004, 19.9.2004, 25.10.2004, och kommentatorn Curt Lundgren) som 26.10.2004. Rundradion, svenska sporten 10.11.2004. ”skogstokig” efter en landskamp mot Sve- Vasabladet 28.10.2004, 10.11.2004. rige. Men det betonas också att han civilt Suuret Suomalaiset, Yle 2004, www.yle.fi/suu är hur snäll och hygglig som helst, att han retsuomalaiset/ (hämtad 14.6.2005). inte på något sätt skiljer sig från mäng- den. Raimo Summanen blir i den här be- Litteratur Brombert, Victor, In Praise of Antiheroes. Figu- rättelsen en postmodern hjälte, en starkt res and Themes in Modern European Litera- ambivalent antihjälte, en Dr Jekyll & Mr ture 1830–1980, Chicago: University of Hyde, med många svårsmälta aggressiva Chicago Press 1999. drag, men även en del tilltalande drag, Brown, Mary Ellen, ”The Politics of Soaps: som publiken kan identifiera sig med. Pleasure and Feminine Empowerment”, Postmoderna figurer inklusive hjältar är, Australian Journal of Cultural Studies Vol. 4, Nr 2, 1987 (www.mcc.murdoch.edu.au/ visar det sig, komplexa och överskrider ReadingRoom/serial/AJCS/4.2/Brown. ofta på något vis det socialt accepterade. html hämtad 16.6.2005). Vad gäller medier och hjältar är dagens Television and Women’s Culture. The Politics of tongivande medier, tv, kvällstidningar, the Popular, ed. Mary Ellen Brown, Lon- inte i första hand intresserade av hjälte- don: Newbury Park: Sage Publications 1990. berättelser av den typ som berättelsen om Gitlin, Todd, Media Unlimited. How the Torrent Hannes Kolehmainen representerar, utan of Images and Sounds Overwhelms Our Li- mer av följetonger, såpor, dokusåpor. ves, New York: Henry Holt and Company 2002. Om man då jämför den typ av hjälte- Gripsrud, Jostein, Mediekultur, mediesamhälle. berättelse som berättelsen om Hannes Göteborg: Daidalos 1999. Hentilä, Seppo, ”Too Serious a Business. What Kolehmainen utgör med berättelsen om Sport Has Meant to Finns”, föredrag vid ”antihjälten” Raimo Summanen kan man seminariet Heroes in Sport, Renvall-insti- konstatera att entydiga hjältar av Koleh- tutet, Helsingfors Universitet, 12–13.4.2002 mainens typ inte riktigt passar in i den (www.helsinki.fi/hum/renvall/birold/ senare, som har karaktär av dokusåpa. Heroes_papers_Hentil%E4.html hämtad 14.6.2005). Det kan finnas en hjälteaspekt också i en Hutcheon, Linda, ”Irony, Nostalgia, and the dokusåpa av detta slag, men den måste i Postmodern”, The University of Toronto så fall på något sätt bli problematiserad, English Library (www.library.utoronto. ifrågasatt. En berättelse av detta ”post- ca/utel/criticism/hutchinp.html hämtad moderna” slag är öppen för många tolk- 14.6.2005). ningar, även för sinsemellan motstridiga Jukola, Martti, Me uskomme urheiluun. Pyräh- dyksiä kentällä ja maastossa, Porvoo: WSOY tolkningar och för paradoxala, tragiko- 1932. miska vändningar i berättandet. Kovala, Urpo & Saresma, Tuija, Kulttikirja. Tutkimuksia kultti-ilmiöistä. Tietolipas 195, Sven-Erik Klinkmann Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden se- ura 2003. London, Emma, ”Fanfiktio – päättymättömien tarinoiden mailma”, Lähikuva 4/2003, Åbo. Ohlsson, Anders, ”Berättelser om idrottshjäl- tar: exemplet Gunder Hägg”, HumaNetten,

58 nr. 12, 2003, Institutionen för humaniora, Kolehmaisen ja Martti Jukolan perinnön Växjö universitet (www.hum.vxu.se/ äärellä”, inlägg vid seminariet Sankaruu- publ/humanetten/nummer12/art0301. den salat. Suomalaisen sankaruuden teemat, html hämtad 15.6.2005). tarinat ja tekijät esikristilliseltä ajalta nyky- Rojek, Chris, Celebrity, London: Reaktion päivään, Jyväskylä 5.5.2000. (www.finnica. Books 2001. fi/seminaari/00/luennot/virtapohja.htm Tervo, Mervi, Geographies in the making. Reflec- hämtad 5.5.2005). tions on sport, the media, and national iden- Virtapohja, Kalle, Sankareiden salaisuudet. Jour- tity in Finland, Oulu Department of Geo- nalistinen draama suomalaista urheilusanka- graphy, University of Oulu Geographical ria synnyttämässä, Jyväskylä: Jyväskylän Society of Northern Finland 2003. yliopisto 1998. Viita, Ossi, Hymyilevä Hannes. Työläisurheilija Woloch, Alex, The One vs. The Many. Minor Hannes Kolehmaisen sankaruus porvarilli- Characters and the Space of the Protagonist in sessa Suomessa, Keuruu: Otava 2003. the Novel, Princeton & Oxford: Princeton Virtapohja, Kalle, ”Urheilusankareita ja san- University Press 2003. karitoimittajia – Hiljentyminen Hannes

59 ”Gror bragdens ära blott på stridens mark?” Veteraner och lottor berättar om hjältar

I första strofen i dikten om landshövding ling behandlar krigsveteraners, lottors Wibelius skriver J.L. Runeberg i Fänrik och sjuksköterskors berättande om krig, Ståls sägner om två typer av hjältar, näm- utgående från Runebergs diktverk Fänrik ligen krigaren och den vapenlöse: Ståls sägner och deras egna upplevelser från krigen 1939–1945 i vårt land. Mina Gror bragdens ära blott på stridens mark, informanter är tio män och tio kvinnor där tappra krigarn fuktar den med blod, boende i eller med rötter i svenska Öst- kan ej den vapenlöse hälsas stark erbotten. De har alla på olika sätt delta- och visa hjältemod? git aktivt i krigen 1939–1945, endera som soldater, som lottor på hemmafronten Den första versraden citerades av en av eller ute vid linjerna, eller som sjukskö- mina informanter, Dagny, en kvinna som terskor. Under intervjuerna ställde jag varit verksam som sjuksköterska vid fron- frågor om diktverket Fänrik Ståls sägner ten under fortsättningskriget, och denna och bad informanterna berätta om vad rad har inspirerat mig till att skriva den de gjorde under krigen. Jag ställde också här artikeln om hjältar. direkta frågor om hjältar och hjältemod. Mitt intresse för veteraners och lottors Den här artikeln är baserad på de delar av berättande om krig utgående från Fänrik intervjuerna där informanterna talar om Ståls sägner och deras egna erfarenheter hjältar. Alla informanter uppträder under väcktes under projektet ”Fänrik Stål i fingerat namn. våra minnen”. Projektet pågick från maj Ordet hjälte definieras i Svensk ordbok till december 2003 och hade som syfte att (1999) på två sätt. ”Hjälte” kan endera intervjua tio män om deras förhållande betyda en ”person som gjort ngn mycket till Fänrik Ståls sägner. Initiativtagare till tapper eller avgörande insats” eller en projektet var Ulrika Wolf-Knuts, profes- ”huvudperson i diktat verk”. Den första sor i folkloristik vid Åbo Akademi och definitionen har också ytterligare en för- finansiär var traditionsvetenskapliga klaring knuten till sig. En hjälte är beund- nämnden vid Svenska litteratursällskapet rad för det han gjort. Enligt ordboken kan i Finland. Projektet var ett led i Svenska ordet hjälte i den första definitionen ock- litteratursällskapets firande med anled- så ha en utvidgad betydelse och stå för en ning av Runebergs jubileumsår. Mitt på- ”mycket uppoffrande, tålmodig e.d. per- gående arbete med min doktorsavhand- son som är föremål för beundran”. Utgå-

60 ende från ordbokens definitioner har jag mössan och två fingrar avskjutna. Så nära delat in informanternas berättande om de var det. (IF 2003/39–42.) gärningar som sagesmännen associerat till hjältar i tre kategorier. Dessa katego- Utgående från det som Viktor tog upp i rier har jag valt att kalla för den tappre kri- sitt exempel kan man skönja vissa egen- garen, den vapenlöse starke och sagohjälten. skaper som en hjälte ska ha. En hjälte är en ledare som ser till sina mannars väl, går först själv och gör sin plikt. Han visar Den tappre krigaren till och med fienden respekt och ger ho- nom en ärlig chans. Många av de manliga informanterna be- Viktor hade dock en tudelad hållning skrev en hjälte som någon som gör sin till vem som kan kallas hjälte. Han tyckte plikt, behärskar sin rädsla, går på men är det är fel att döda människor, och många försiktig och håller nerverna i styr i svåra av dem som ses som hjältar är de som i situationer. En hjälte ska också besitta le- kriget tagit livet av många fiender. Något darförmåga, veta vad och hur man ska annat som också störde hans rena hjälte- göra, inte utsätta sina kamrater för mera ideal är att han ansåg att det låg en hel än vad som är nödvändigt, och aldrig offra del äventyrslust och spänning bakom någon egen. En hjälte är en person som gör insatserna, som senare kallats hjältedåd. sådant som andra inte riktigt klarat av. Viktor berättade om en frivillig från Sve- Viktor berättar om en patrulledare som rige som hette Bengtsson. Han blev till- hette Bo Nilsson och kom från Sverige. fångatagen under vinterkriget och skick- Enligt Viktor blev han en: ad till Sibirien på arbetsläger. Bengtsson återkom till Finland när fortsättningskri- otrolig patrulledare. Och som gjorde sin get bröt ut, för då ville han hämnas alla plikt, men som aldrig skulle ha offrat någon egen. Han gick först själv och såg till att de oförrätter ryssarna gjort sig skyldiga till. egna inte [utsattes för onödig fara]. Och inte Han gick med i patrullverksamheten till- under en enda patrullfärd, fast han gjorde sammans med patrullchefen Bo Nilsson. 170 sådana, så stupade någon av hans med- Viktor berättade att Bengtsson också var hjälpare. Men de sköt ju en hel del ryssar, med i Koreakriget och Vietnamkriget. En- jag tycker inte om det heller inte, för skjuter ligt Viktor är det sådana ”äventyrsmän- man en så är det en för mycket. Men han skulle aldrig ha skjutit en ryss bakifrån, niskor”, som han kallar dem, som ”man endast man mot man. Han säjer denna Bo delvis kan kalla för hjältar. Men vi van- Nilsson att han inte skulle ha haft mage att liga soldater gjorde vår plikt och då ska vi skjuta ens en fiende i ryggen. Utan han ville inte kallas för hjältar”. (IF 2003/39–42.) ge samma möjlighet åt båda. Och när han Också andra personer nämndes vid träffade en ryss för andra gången, de hade träffats förr på patrull på ingenmansland, namn när jag frågade om mina informan- men kom inte åt varann då, men de kände ter kunde ge exempel på en hjälte. Patrul- igen varann, för de rullade då upp en strid ledaren Harry Järv omnämndes av flera där vid Jandeba-avsnittet, så var han den både män och kvinnor, kanske på grund sista i ändan av den där skyttegraven. Rys- av den vid intervjutillfällena aktuella sarna hade kommit in i skyttegraven och Bo filminspelningen om honom och hans Nilsson kom med sin maskinpistol. Och så står de mitt i allt framför varandra på några patrull. Men också kompanichefen och meters avstånd och höjer samtidigt vapnen. Mannerheimriddaren från Esse Harald Ryssen föll och Bo Nilsson fick kulor genom Storbacka nämndes av David och Viktor,

61 Krigarhjälte. (Foto i privat ägo.) två veteraner från hans kompani. David han var med ute på patrulluppdrag: betonade dock att alla var kamrater och Vi var till ett ställe som hette Djävulsön, där att man inte gjorde någon skillnad på folk ryssarna hade kommit igenom. Det var en i kamratkretsen. Det var endast om nå- lyssnarpost, ute på en stor mosse och där gon hade kommandorätt och stod högre hade ryssarna kommit igenom en natt och på den militära rangskalan som det var vi fick alarm och traskade iväg dit i okto- någon skillnad. David säger att ”vi var bermörkret. [...] Det var spännande i alla fall ju allihopa Essebor” (IF 2003/43–44). För kommer jag ihåg. Det var som en skogshol- me i det där kärret och dit skulle vi. Och jag att verkligen belysa hur stor skillnad det kommer ihåg bara hur det, jag kan inte säga var på David och hans kompanichef Stor- att det knöt sig, men jag tänkte att ligger de backa, berättade David om den enda gång där i buskarna med maskingevärena sina,

62 maskinpistolerna sina då är vi sålda alliho- en hjälte utgående från ideal: ”Vi har just pa. Men så ålade sig Harald Storbacka som begravt en hjälte. Den här Ehrnrooth, ge- var chef och en ordonnans en bit framåt och neralen. Nog måste man ju säga att han vi låg och väntade. Så kände han brandrök och så van krigare var han från framryck- är en hjälte.” (IF 2004/40–41.) Foster- ningstiden så han förstod att ryssarna hade landskärlek, oräddhet och ledarförmåga tuttat eld på alltsammans och farit sin väg. gjorde Ehrnrooth till en hjälte i Åkes ögon Så han viftade åt oss att vi ska komma. Och och enligt honom var dessa egenskaper så var det också. De hade bränt upp alltsam- också kännetecknade för hjältar i allmän- mans: manskapstältet och förrådstältet och het. Åke menade att det här är egenska- alltihopa. Men nog var det spännande. Fy vad det var spännande! [Adjektivet ”spän- per som vi kanske inte alltid upplever nande” har på Davids dialekt snarast en som positiva, men som behövs i krig. Lisa negativ ton.] nämnde också Ehrnrooth som en hjälte (IF 2003/43–44.) eftersom han enligt henne hade räddat många liv, något som hon tycker är en bra Skillnaden mellan hur David upplevde definition på en hjälte. sig själv och hur han såg på Storbacka är Höga ideal, fosterländskhet, vilja att stor: Storbacka är den som leder uppdra- försvara sitt land är drag som flera av get, han står i spetsen för sina män, han kvinnorna definierar en hjälte utgående ger order, han förstår att brandröken är ifrån. Den inre övertygelsen var viktig för ett gott tecken. Det är uppenbart att Da- Margit när hon beskrev en hjälte. Enligt vid såg Storbacka som en annan typ av Margit är man en hjälte när ”man är så soldat än han själv. övertygad om att den sak man strider för Anders (IF 2003/37–38) var i sin defi- är rätt så att man är villig att offra både nition av vad en hjälte är inne på att en sitt eget liv och kanske också hänsynen hjälte inte sviker kamraterna. Detta var till andras [...] Man är villig att offra sitt något han upprepade flera gånger och liv för de ideal man har.” (IF 2003/55–57.) betonade tydligt. Den här tankegången Ingegerd ansåg i sin tur att en hjälte är återkommer också i talet om hjältegra- någon, som förutom det han vet är rätt, ven, vilket jag kommer till senare. också sätter kamraterna framom sin egen Vilhelm, som nådde kaptensgrad under personliga fördel. kriget, var inte så förtjust i ordet hjälte, Ingegerd berättade om Sten Holm, som men när jag tog upp frågan om hjältar hon kallade ”Jakobstads stora hjälte” un- berättade han ändå om en god vän till der kriget 1918. Ingegerds föräldrar var honom som var översergeant och hemma bekanta med denne Sten Holm och hans från Petsmo: ”Det var nog en jäkla karl. familj. Holm var en man som hade till- Fullkomligt orädd och lugn och sävlig. hört jägarna under kriget 1918. Ingegerd [...] Jag tycker nog att de där som i kritiska berättade att denne man tillsammans situationer behärskar sig själva och läget, med en man från Larsmo hade fört över de är bra soldater, de är riktiga karlar de.” jägare till Sverige. Kamraten fängslades (If 2003/48–50.) Vilhelm kopplar här di- av den ryska polisen: rekt ihop hjälten med ett manlighetsideal Då gick hans hustru till Sten Holm och sa som består av oräddhet, behärskning och att om inte de lyckas få honom fri, så anmä- lugn. ler hon dem. Och Sten Holm kom dit på nåt En av mina informanter, Åke, fungera- ärende och polisen började förhöra honom de som fältpräst och han beskriver också och han ställde sig hemskt korkad och dum,

63 och om han liknade sin syster Stella så såg Antihjälten han ut så också. Hon såg också ut att vara ganska korkad och dum. Lite frodig och lite Något som inte dyker upp hos andra än ljus och lite bullig. Och så släpptes han, men så kom han tillbaks och sa att han tappade Ingegerd är berättande om en antihjälte nånting och han gick omkring och sökte som en kontrast till en, så att säga, verk- ... och tog avtryck av låsena. Så lagade de lig hjälte. Ingegerd, som gärna berättar nycklar och på natten kom han och en an- mycket och livfullt, ger exempel på någon nan och tog ut den där larsmobon. Men då som hon inte vill tillerkänna någon hjäl- fick de sticka själva. Och så lyckades de föra tsarpolisen på villovägar genom att lägga ut testatus fastän han var en högt uppsatt falska spår. De blev förföljda. Och så for de militär. Ingegerd var sjuksköterska vid via Larsmo, långa omvägar ut mot skären fronten. Hon hade en gång blivit ombedd och den yttersta holmen som heter Euran. att i stor brådska ta sig till staben eftersom Där över hade de smugglat jägare. Det var generalen hade skadat sig under en lång en stor råk i isen, men de for runt den. Och och våt natt tillsammans med de andra så väntade de på Euran, om polisen skulle komma. Och den kom. Så kommer då po- officerarna. Hon antog att det inte var så lisen till den där stora råken och där stan- allvarligt och tog bara med sig förbands- nade de på andra sidan och då låg de här material och salva. Ingegerd berättade med fingret på avtryckaren, att går de runt att hon när hon kom fram till generalen råken så skjuter de. Men de stod vid råken sa denne med ivrig röst: ”Ai, pieni kipu- och funderade, ryska polisen och så sa ena att de har nog säkert drunknat här och så for täti!” Hon frågade vad generalen hade poliserna tillbaks. (IF 2003/60–64.) för skada, och den visade sig bestå av en brännblåsa på fingret. Ingegerd lade ett Denne Sten Holm räddade sin kamrat litet förband, och generalen undrade om från ett svårt öde, samtidigt som han själv det säkert skulle hålla. Ingegerd svarade på grund av det inte längre kunde stanna att det berodde på hur mycket generalen hos sin familj i hemtrakterna, utan måste viftade med handen. (IF 2003/60–64.) ta sig till Tyskland där han befann sig i När Ingegerd var på väg ut frågade omkring tre år, för att sedan återkomma adjutanten hur hon täcktes vara så näs- till Finland när kriget bröt ut 1918. vis mot generalen. Hon berättade att hon Brita sade att hon hade träffat många svarade: ”Nu är det bäst ni tar ett steg ”små hjältar” och med det menar hon ”al- bakåt, för annars smäller jag en örfil åt er. lihopa som var i kriget” (IF 2003/71–74). Jag har stått vid pojkars dödsbäddar, ett Hon berättade att hon ser upp till dem, helt år har jag skött svårt sårade. Inte nån fast de själva inte vet om det. Tilde valde av dem har gnällt. De har haft ledsamt att se de omständigheter som rådde un- hem och de har längtat efter sin mamma, der kriget när hon var inne på hjältar. Hon men de har aldrig varit så där stora skitar. förfärades över hur karlarna bara föstes Hur täcks ni vara sån där?” Ingegerd av- ihop så många som möjligt utan att kän- slutar sin berättelse med att säga att hon na varandra sedan tidigare och tvingades alltid kommer ihåg den där episoden när leva tätt inpå varandra i många år. Tilde det talas om hur duktig denne general sade att hon egentligen tycker att alla de var. Ingegerd säger: ”Nå vad tycker du? som klarade av att leva ett någorlunda Förstår du, nu far ju illusionen. Jag tyckte normalt civilt liv efter kriget är hjältar. (IF inte han var nån hjälte.” (IF 2003/60–64.) 2004/42–43.)

64 Den döde soldatens grav Tilde tyckte att man kan använda ordet hjältegrav, men hon tillade: ”men jag tän- Joel sitter med i styrelsen för en veteran- ker på det där ordet hjälte, ja då skulle förening och berättar att man i den kom- det vara ungefär Harry Järv då som var mit överens om att inte använda ordet oförvägen och vågade sig på väldigt hjältegrav. Jag undrade varför man inte svåra uppdrag för att mota fienden.” (IF ska tala om hjältegravar och Joel förkla- 2004/42–43.) Till och med Tilde, fastän rade: ”Nå, inte var de några hjältar. Inte hon sade att hon godtar användningen offrade de sig frivilligt för fosterlandet, av ordet hjältegrav, verkar ställa sig tve- utan de stupade ju. Men det var ju he- kande i och med innebörden hon tillskri- dersmän.” På ett möte hade styrelse- ver ordet hjälte. medlemmarna kommit fram till att de Innan jag gjorde intervjuerna visste jag tyckte att de ”inte har nån orsak att tala inte att ordet hjältegrav var så omdebat- om hjältegraven. Inte var de speciella terat och inflammerat som det verkar hjältar, utan de föll”. Joel vill att man ska vara bland veteranerna. Den tappre kri- använda ordet krigargrav i stället, men garen ska alltså enligt informanterna ha sedan fortsätter han med att gravarna för sin sista viloplats i krigargraven. hans del kunde få kallas hjältegrav, men tillägger att han ”känner ju till ynglingar som var så vänstersinnade så de skulle ha Den vapenlöse starke velat krypa över till andra sidan och som stupade. Inte var de ju hjältar för landet Särskilt bland de manliga veteranerna precis inte”. (IF 2004/44.) fanns en ovilja att tala om hjältar. Många Margit säger att hennes man brukade av dem sade att veteranerna inte var säga att männen inte ville bli hjältar, några hjältar utan att de bara gjorde sin utan de for för att de måste och att de var plikt. Också Dagny hade ett problema- krigare. Därför ska deras gravar enligt tiskt förhållande till hjältebegreppet. När henne omtalas som krigargravar och inte jag frågade henne hur hon ser på hjältar, som hjältegravar. (IF 2003/55–57.) svarade hon att hon avskyr ordet hjälte Viktor undviker både benämningen när det kommer till veteranerna. Hon är hjältegravar och de stupades gravar. Han själv aktiv i veterankretsarna och räknar förklarar att för honom betyder ordet sig som en bland dem. Enligt henne gjor- stupa att falla i strid. Men enligt Viktor de man det man hade blivit kommende- dog en stor del på något annat sätt. Det rad till och hon tyckte att det inte fanns var många som dog efter långvarigt li- några hjältar i kriget. Om man ska tala dande efter att de blivit sårade. Andra om hjältar tyckte hon att man kan göra dog i någon av de sjukdomar som här- det till exempel då någon som inte är så jade på grund av ”kölden, eländet, mat- duktig på att simma hoppar i sjön för att bristen och allt det här att ligga där i dyn rädda någon som håller på att drunkna. och gyttjan i vecka efter vecka. [...] Enbart Dagny tyckte att man kan utvidga hjäl- magtyfusen skördade åtskilliga tusen sis- tebegreppet från kriget till andra områ- ta sommaren. De stupade inte, de avled. den och deklamerade första versraden Däremot så kan vi kalla det krigargra- i dikten ”Landshövdingen” för mig. (IF var, för det var ju krigarnas gravar.” (IF 2004/46–47.) 2003/39–42.) Att vara villig att offra sitt liv för ett ide-

65 Vapenlösa hjältar. (Foto i privat ägo.) al finner vi exempel på i Johannes berät- 2003/60–64.) Han upplevde att han ville telse om sin gode vän som var kompani- vara där han bäst behövdes, fastän han chef och fick order om att arkebusera ett själv mådde illa av det. Enligt Ingegerd par desertörer. Under kriget avrättades de var denne fältpräst en hjälte, fastän han som gjorde upp regelrätta planer för att inte hade någon status bland de andra desertera. Johannes berättade att vännen pojkarna. vägrade organisera en exekutionspluton Lisa berättade synligt rörd om en ung och skulle själv därför arkebuseras för pojke som det vid intervjutillfället nyli- att han vägrade att lyda order. Bataljons- gen hade stått om i tidningarna. Han hade kommendören stupade dock innan detta räddat en hel busslast med tonåringar hann verkställas. (IF 2004/45.) Johannes när chauffören hade fått en sjukdomsat- sade inte rätt ut att han tyckte att denne tack och mist kontrollen över bussen. Poj- vän agerade hjältemodigt, men av sam- ken hade lyckats stoppa bussen i tid och manhanget förstår man att det är det han därmed antagligen räddat åtskilliga liv. ansåg. I detta fall är hjälten en som väg- (IF 2004/40–41.) Också Alice ser sådana rade göra något som han ansåg är fel trots som räddat livet på folk som hjältar. Hon att hans eget liv sattes på spel. tycker visserligen att Runebergs Fänrik Att den inre övertygelsen kan ta sig Stål-figurer är hjältar, men hon säger i olika uttryck visar Ingegerd när hon be- samma andetag att en hjälte inte behö- rättade om en fältpräst som hon kände ver vara någon som dödar många. Enligt och som var jämnårig med henne. Hon henne kan man vara hjälte på många sätt. berättade att han bodde på en första för- Alice säger: ”Ja, slår du ihjäl nån, eller ... bandsplats även om ”han mådde så då- jag har annan uppfattning om hjälte. Då ligt när han såg blod att han spydde”. (IF ska du göra nånting som gör gott åt an-

66 dra. Då kan du vara en hjälte. Men inte att var en officer som hade fordringar på man- kriga och slåss, då är du inte nån hjälte, skapet sitt, men var ändå, på ett vis du med inte i mina tankar.” (IF 2003/67–68.) En- de där soldaterna sina. De fick ju inte på det viset tala om honom som ”du”, säga som ligt Alice finns det många vardagshjältar i ”du” (nä) inte (nej, nej, men att). Han hade dag, men de blir inte ihågkomna på något ju ett visst avstånd naturligtvis. Jag skulle sätt. Som exempel nämner hon vårdper- beskriva honom som så. Att det var ... och så sonalen på bäddavdelningarna. en tapper man. Jå. (IF 2003/37–38.)

I Anders beskrivning av Döbeln finns Sagohjälten drag av sagans stilige riddarhjälte till häst, ett slags rättvis och sträng faders- Långt från vårdpersonalens verklighet på gestalt och en beundrad officer som An- bäddavdelningarna finner vi en figur vi ders kanske stött på eller till och med kan kalla för sagohjälten. Johannes håll- tjänstgjort under när han var i kriget. ning till begreppet hjälte är tudelat. Han Det är som om sagans hjälte i Anders säger att han känt och samarbetat med korta beskrivning förflyttar sig ut ur sa- många sådana soldater som skulle vara govärlden och in i Anders egen upple- värda att benämnas hjälte, om han bara velsevärld. använde ordet i fråga. Men enligt honom Vilhelm säger att han ställer sig ”något hör hjältar hemma i sagor och medeltida skeptisk och betänksam till ordet hjälte. litteratur. Han tyckte att begrepp som Det är nog för högtidligt. Då bara hänvi- hjälte passar enbart i sådana ”överdrivna sar jag till Fänrik Stål.” (IF 2003/48–50.) I skildringar”. (IF 2004/45.) kriget där han deltog fanns inga hjältar, Kanske på grund av att intervjuerna tar enligt honom, utan bara vanligt folk som avstamp i Fänrik Ståls sägner omnämns i bästa fall var duktiga soldater och tapp- också Runebergs figurer i ett par fall ra karlar. som exempel på hjältar. Anders berättar Endast en av informanterna, Joel, be- att han som barn såg Döbeln och Sven rättar om en person som han kallar för Dufva som hjältar, men i dag kallar An- hjälte, som beter sig som om han var en ders Sven Dufva för ”en ynglings hjälte” av Runebergs figurer. Joel berättar med (IF 2003/37–38). Anders talade ganska skratt i rösten: ”Ja, nog minns jag en hjäl- mycket om Döbeln och berättade att han te. Han stupade, men han slog med gevä- intresserat sig för honom som historisk ret samtidigt som han sköt. Han var inte person och läst en del om honom. Jag nöjd med att skjuta utan han slog [...] och bad Anders beskriva Döbeln som om han så sköt han samtidigt. Och var arg. Han skulle beskriva honom för ett barnbarn: var nog hjälte han.” (IF 2004/44.) Det är Ja, jag skulle förklara först och främst att svårt att avgöra om Joel sade den sista det var en ståtlig man. Så skulle jag kunna meningen med ironiskt tonfall eller inte förklara det då han satt på hästen och red och det var också svårt att utläsa even- den där hästen sin hur ståtlig han såg ut tuella avståndstagande undermeningar i (mm) på den där hästen. Och så var han ju hans ansiktsuttryck vid intervjutillfället. en man som inte nu var så snäll inte, (mm) Joel tycker om att berätta historier, skäm- nä, men han var fordrande. Som en officer annars är. Alltså sådana där officerare som ta och överdriva. Jag uppfattade det i alla ska vara som de är. De får ju inte vara över- fall så att han inte riktigt ansåg att denne sittare. Men jag skulle beskriva så att han ovanligt temperamentsfulla soldat var en

67 Sagohjältar. hjälte att se upp till, utan att han snarare sammanhang säga till om att man inte var en aning löjeväckande på grund av ska tala om dem i sådana termer. Han sitt överdrivna beteende. sade att han tycker att ”det är ett så billigt sätt att överdriva. Alltså det är en kliché som används i alla möjliga sammanhang. Hållningen till hjältebegreppet [...] Den här överdrivna glorifieringen. Därför att det vi gjorde var bara att i en Tilde tyckte att ”ordet hjälte klingar lite värnpliktsarmé göra vad man ska göra. avigt” (IF 2004/42–43). Hon citerade ur Och att en del gör sitt arbete sämre och en dikt av Ole Torvalds där han skrev andra bättre och en del mitt emellan är ju ”jag ber er dämpa tonen när ni talar om naturligt, och så är det ju i alla arméer. [...] hjältemodet”. Tilde arbetade som sani- Några var effektiva, andra ville komma tetslotta ute vid fronten. Hon frågade sig undan”. (IF 2004/45.) om hennes svårt sårade patienter kände Jag uppfattar att den här oviljan att sig så hjältemodiga när de låg på sina tala om hjältar också hör ihop med tan- britsar och Tilde konstaterade att de an- ken om att den som gjort något stort inte tagligen kände sig mest olyckliga över att ska låtsas veta om det. En riktig hjälte ska vara skadade. inte själv få tala om att han gjort några Johannes sade till och med att han blir stordåd. Ingegerd sade att hon aldrig har obehagligt berörd av att folk talar om ve- ”träffat på en hjälte som själv har beteck- teraner som hjältar och han brukar i alla nat sig som hjälte” (IF 2003/60–64). Och

68 enligt Vilhelm ska hjältar ”inte bravera, bilden av den tappre krigaren hör också de ska inte skryta, de ska inte synas, de den döde soldaten som inte ska placeras ska inte höras själva heller. Det ska vara i en hjältegrav utan i en krigargrav, även någon annan som prisar dem. En riktig om man traditionellt räknat alla i strid karl ska inte skryta själv”. (IF 2003/48– fallna soldater som hjältar. Den tappre 50.) Enligt Janne vet hjälten i vissa fall krigarens motsats är antihjälten, som i inte ens om att andra ser honom som en mitt material personifieras av generalen sådan (IF 2003/51–52.) som gnällde för en brännblåsa. Den an- Veteranerna uttryckte sin ovilja att tala dra typen av hjälte, den vapenlöse starke, om hjältar också genom att säga att det kan vara endera en kvinna eller en man. är tillfälligheter som var orsaken till att Han eller hon hjälper andra också om någon blev en hjälte, att de som Vilhelm hans eller hennes egen välmåga eller till sade var ”vanligt folk, klasskamrater, och med det egna livet står på spel. Den bondpojkar och annat” (IF 2003/48–50). vapenlöse starke tar inte någons liv, utan Att man blir hjälte beror på tillfälligheter räddar det. Sagohjälten är ett högtidligt och man är själv omedveten om att man ideal. Han lever sitt liv på böckernas si- gjort något utöver det vanliga. Om man dor, men kan ibland inspirera till berät- följer detta resonemang till sin spets kan tande om levande människor någon mött man enligt informanterna inte definieras på riktigt. som hjälte om man frivilligt har sökt sig Bragdens ära gror både bland soldater- till en farlig situation, som till exempel ett na på stridens mark och bland lottorna, patrulluppdrag. sköterskorna och prästerna på fältsjukhu- sen. I nutid vårdas de av vardagshjältar på vårdcentralerna. Bragdens ära Sofie Strandén Bilden av hjälten är mångfacetterad och komplicerad. Den tappre krigaren är Källor plikttrogen, han behärskar sig och håller Folkloristiska arkivet vid Åbo Akademi (IF) nerverna i styr, han är en ledare som ser Ljudband 2003/37–44; 48–52: 55–64; 67–68; till sina kamraters bästa. Han är en före- 71–74; 2004/39–47, Sofie Strandén. bild för sina mannar och förstår att visa Litteratur fienden tillbörlig respekt. Han skryter Runeberg, Johan Ludvig, Fänrik Ståls sägner. inte om vad han åstadkommit och han Fabel, Stockholm 1991. låter sig inte heller prisas av andra. Till Svensk Ordbok, Norstedt, Stockholm 1999.

69 Slaget i Oravais Regionprofilering och upplevelseturism i landsbygdsmiljö

Det var när Oravais blodiga dag Denna artikel strävar efter att presen- Till sorg gick opp, tera Oravaisprojektet samt att reflektera När segern själv blev ett nederlag över dess betydelse som ett turism- och (Fänrik Ståls sägner) historieprojekt i landsbygdsmiljö. Mitt källmaterial för artikeln är framförallt en intervju med föreningens ordförande och Så reciterar Göran Backman, ordförande föreningens publikation Krig kring kvar- för Oravais historiska förening r.f. Johan ken. Därtill har jag utnyttjat pressmaterial Ludvig Runeberg i en dramadokumentär och föreningens egen webbsida, samt fil- om kriget 1808–09. Med dessa bevingade men Fäderneslandet åt sina söner där rege- ord skildrade Runeberg i Fänrik Ståls säg- mentet medverkar. ner det blodiga slaget i Oravais år 1808. Oravais är ett litet samhälle vilket gör Slaget är en historisk händelse som i dag verksamheten till en lokal företeelse. återskapas på orten. Kungliga Österbot- Föreningsmedlemmarna väljs och verk- tens regementes Lif Compagnie som ver- samheten tryggas genom social kontroll, kar i ny tappning i Oravais har under de vilket är speciellt viktigt eftersom man senaste åren fått stor uppmärksamhet. i föreningen hanterar äkta vapen. Före- Oravais historiska förening grundades år ningen möttes till en början med skepsis 1992 då Oravais satsade stort på att ut- i byn och pressen, men man upplever att veckla turismen. Liksom på många andra inställningen senare har blivit oerhört po- orter gjordes satsningen på historisk tu- sitiv. (Hannus 1999, 42.) Detta syns inte rism i en tid av ekonomisk nedgång (jfr minst i det digra pressmaterial som finns Häggström 1999, 170). Det nya med Ora- om föreningens verksamhet. I dag är Öst- vaisföreningen var att man nu ville satsa erbottens regemente vad min informant på att levandegöra en historisk händelse. Göran Backman kallar en ”mobil mark- Det här skilde sig från andra musei- och nadsföringsenhet” både för Oravais och turismprojekt i trakten. Eftersom många hela svenska Österbotten. (Intervju med turister redan tidigare besökt minnes- Göran Backman.) platsen för det historiska slaget i Oravais Med ”levandegörande” menar man i 1808 tyckte man att det var ett lämpligt föreningen strävan att använda tidsty- objekt att lyfta fram. (Intervju med Göran piska kläder, vapen och material i upp- Backman.) visningar. I föreningen ger man prov på

70 I Oravais satsar man på levandegörandet av historien. Soldaterna i Österbottens regementes Lif Compagnie är klädda i tidsenliga dräkter i gult och blått. Foto Kajsa Wikman.

exercis som den kunde te sig i slutet av här har ett nutida ”resurscentrum” för 1700-talet genom s.k. re-enactments. Fän- Runeberg. rik Ståls center, eller Eurs Furirboställe, Föreningens ambition är ”att skapa ett som är beläget i nära anslutning till plat- kulturhistoriskt center som anknyter till sen för det historiska slaget fungerar som Finlands, Sveriges, och Rysslands histo- museum. Här håller man utställningar ria ur vanliga människors perspektiv och som berättar om slaget i Oravais år 1808 väcker deras intresse för det förgångna”. och som beskriver soldatens vardag. Jo- Man vill presentera de österbottniska han Ludvig Runeberg har aktivt använts soldaternas och civilbefolkningens lev- för att göra slaget känt och mytomspun- nadsöden, vilket också intresserar släkt- net i trakten och också ”prickat in Oravais forskare. (Hannus 1999, 44.) på kartan”. (Hannus 1999.) Tack vare en Man kunde se Oravaisprojektet som levande verstradition, åtminstone bland en form av dark tourism. Oftast är det en en äldre generation österbottningar har trakts forna glansdagar som lyfts fram i projektet förts framåt, vilket namngiv- historiska återskapanden, men här är det ningen av museiområdet, Fänrik Ståls fråga om att levandegöra ett blodigt slag, center, är ett konkret exempel på. Genom samtidigt som man vill lyfta fram solda- namnet kan man också åberopa att man tens vardag. Kritikern säger kanske att

71 man frossar i det krigiska och destruktiva, med sättet att framställa historien och medan förespråkaren anser att också mer används ofta tillsammans med begrep- obehagliga aspekter av det förgångna ska pet rekonstruktion. Levandegörande lyftas fram. Då det gäller krig finns det används som motsättning till museernas en tradition att upplyfta hjältar och hjäl- ”frysta” presentationer av historien. Da- tedåd samt historiska slagfält och strider gens museer satsar också på olika former och turismen kring dem är kanske inte då av levandegörande i strävan att erbjuda så mörk som man kunde tänka sig. besökarna upplevelser. Strävan är att ge De militära övningarna tillsammans besökaren en helhetsupplevelse av det med de färggranna uniformerna ger i förflutna. (Petersson 2003, 22–23.) Med stället en högtidlig och strikt och samti- andra ord utökas de materiella presenta- digt spektakulär framtoning som väcker tionerna med aktivt agerande människor. mycket uppmärksamhet vid framträdan- I sig själv inbegriper begreppet ”levande- dena. Den personliga upplevelsen är na- göra” en reaktion mot de frysta represen- turligtvis annorlunda för den som själv tationerna. upplevt ett krig. I fallet Oravais gör det historiska avståndet att det för den nu- tida betraktaren mera blir fråga om en En ny historisk förening färggrann upplevelse än ett frossande i soldaternas olycka. Man visar också att Att det historiska avståndet tillsammans Oravais betytt någonting i historien. med det politiska läget var lämpligt för att Under de senaste åren har vi sett en på detta sätt lyfta fram 1808-års händelser våg av historiska evenemang svepa över uppmärksammas i Oravaisföreningens Finland som svar på en internationell egen beskrivning av projektets begyn- trend och ofta som resultat av medvetna nelse. (Hannus 1999, 41–42.) Regementet projektsatsningar. Exempel på det här är fick sin början som ett turismprojekt och skeppsrekonstruktioner, medeltidsmark- lockar många besökare till Oravais, fram- nader och vikingabyar som presenteras förallt på sommaren. Huvudattraktionen på olika orter. Gemensamt för dem är är det militärboställe som byggts upp i att man strävar att levandegöra histo- anslutning till minnesmärket för slaget. rien samtidigt som det handlar om att På furirbostället visas bl.a. den dramado- erbjuda upplevelser, ett återkommande kumentär om kriget 1808–09 som grup- mantra i dagens turismjargong. Denna pen varit med om att framställa. besatthet av att erbjuda eller få upple- Eftersom levandegörandet är centralt i velser kopplas, enligt Orvar Löfgren ofta föreningens verksamhet har det blivit en till tankar om postmoderna livsstilar och viktig del att resa runt till olika ställen och identitetsbyggen. Han säger också att det hålla förevisningar och berätta om för- i dag finns en föreställning om att dagens eningens ambitioner. Man understryker människor andra krav på eller behov av: dock vikten av att förevisningarna i sig ”bekräftelse, identifikation, erfarenhet”. I inte är nog, utan de kräver en verbal be- stället för ett långvarigt och mer fördju- skrivning av de historiska förhållandena pat engagemang betonas en kortsiktig som uppvisningen anknyter till samt av intensifiering av upplevelser. (Löfgren föreningens motiv. Vid uppvisningarna 1999, 45.) uppträder Oravaissoldaterna i uniformer Begreppet ”levandegöra” har att göra i de svenska färgerna blått och gult enligt

72 modell från de uniformer som användes Sverige, Finland och Ryssland. ”Boken av Österbottens regemente i slutet av borde ges vetenskaplig tyngd, men sam- 1700-talet. Man är noga med att göra klart tidigt skrivas på ett sådant sätt att den för publiken i vilket syfte föreningen ver- intresserade en bred allmänhet.” Så ut- kar, för att undvika missförstånd. Det är trycker redaktörerna den breda målsätt- alltså inte t.ex. fråga om ett glorifierande ningen med bokens innehåll. Inlednings- av krig. Man vill tvärtom lyfta fram sol- vis får man i boken läsa en introduktion daternas och civilbefolkningens levnads- till kriget och slaget vid Oravais. Därefter öden. (Hannus 1999, 44 och intervju med beskrivs rekonstruktionsprojektet i Ora- GB.) vais. Sedan följer fyra temaavsnitt som När man går med i föreningen ansluter beskriver olika aspekter av kriget. Här man sig också till att representera orten varvas analys av krigspolitik med lokal- Oravais. Men också regionen Österbotten historia. Till exempel utreder en av skri- och nationen Finland och t.o.m. Sverige benterna furirboställets historia. (Hård- representeras genom klädseln och den stedt & Backman 1999, 9–11, Krig kring historia som framförs. kvarken.) Filmen Fäderneslandet åt sina söner anses också kunna bidra till mark- nadsföringen av projektet (Hannus 1999, Lokala premisser 47). I filmen deltar forskare som berättar om krigets olika etapper. Österbottens De lokala förutsättningarna för projektet regemente och S:t Petersburgs regemente är viktiga vad gäller den roll som ”mobil gör dramatiseringar i nutida tappning. marknadsföringsenhet” som föreningen Strävan med den forskning man bedri- har fått. Som arkeologen Bodil Petersson ver inom föreningen är att förkovra de konstaterar i sin avhandling om historiska egna historiska kunskaperna, men fram- rekonstruktioner har rekonstruktionerna förallt att samla kunskap för att sedan ”en politisk, populärvetenskaplig och kunna dela med sig. Platsen för historie- personlig funktion att fylla”. Det hand- förmedlingen är furirbostället där man lar enligt Petersson om att sälja den egna ordnar utställningar. Frågor som man vill kommunens förtjänster till invånarna, dryfta är: ”Hur svårt var det att driva ett att skapa en lokal identitet och samlings- krig? Var fick de mat? Vad hade de för punkt och att uppmuntra till lokal forsk- sjukdomar? Hurudana var levnadsför- ning, som i sin tur kan skänka prestige till hållandena? Hur hade hustrun det? Hade orten. (Petersson 2003, 158.) I Oravais är de många barn? Så vi försöker personi- denna ambition stark. Viljan att bedriva fiera det där arbetet att vara soldat,[...] le- (lokal) forskning och att både öka de egna vandegöra en del av den totala historien kunskaperna och delge besökarna fakta är i vårt samhälle. [...] Det var 10 procent av stor. I boken Krig kring kvarken (1999), ut- Oravais befolkning som hörde till soldat- given av Oravais historiska förening, har släkter” (intervju med GB). man samlat både lokala skribenter och Det tycks vara viktigt att klädseln är så meriterade forskare som beskriver slaget genuin som möjligt för att upplevelsen i Oravais ”i ny belysning”. Som titeln sä- ska bli så genuin som möjligt. Apropå ger lägger man tonvikt vid händelserna kvinnornas uppgifter inom föreningen kring Kvarken. Författarna kommer från säger min informant om klädseln: ”... de tre länder som var inblandade i kriget: och sen har de också forska en hel del,

73 rismen på andra mindre orter en lokal an- gelägenhet. Den lokala förankringen är en förutsättning för att projekt av den här ty- pen ska få genomslagskraft, d.v.s. ortsbor- na måste vara engagerade. Petersson har i sina exempel iakttagit hur kopplingen till förfäderna framhävs så att den lokala rekonstruktionen blir en personlig ange- lägenhet till åtskillnad från kommersiella rekonstruktioner (Petersson 2003, 158 ff). Ett praktiskt exempel på detta i Oravais var att man vid det evenemang jag del- tog i tillfrågade de äldre representanterna ur publiken om de kände till sägner om var det möjligen fanns massgravar från slaget 1808 i trakten (Fältanteckningar). Verksamheten sker i ständig dialog med ortsbefolkningen. Georg Hannus konsta- terar: ”Den stora filmsatsningen hösten 1997 skulle knappast ha varit möjlig utan den frivilliga satsningen som många orts- bor gjorde” (Hannus 1999, 47).

Regionen – Österbotten

I det nya Europa satsas det mycket på regionprofilering. Då nationernas roll som identitetsskapare minskat blir den regionala identiteten i stället viktig. Här I Oravais historiska förening har man gjort efter- används ofta historia och kultur i profile- forskningar bland annat i hur soldatens dräkt såg ringen. Etnologen Anders Häggström ger ut i slutet av 1700-talet. Detalj av kolorerad tusch- i sitt forskningsprojekt exempel på hur teckning. Foto John Hackman. detta kan komma till uttryck. Han näm- ner till exempel hur historien åberopas i landskapet Jämtland med hjälp av histo- kvinnorna, i det här med matlagning och riska skådespel. (Häggström 2000.) Efter kläder för dem själva också; hur såg klä- inträdet i EU har det blivit viktigt även derna ut i slutet av 1700-talet och början för landskapet Österbotten att göra sig på 1800-talet? Så det har blivit en hel del synligt. I profileringen tycks Österbottens forskande för dem också. Och nu börjar regemente väl passa in. Det ligger en viss det vara så då det gäller våra kläder att ironi i att då Runeberg på sin tid skrev vi vet inte egentligen vem vi skulle fråga sina texter handlade det om att skapa en mera nu.” nation. Turismen i Oravais blir i likhet med tu- Det finns två linjer i denna typ av lokalt

74 förankrad turism, enligt Kjell Hansen. vilket delvis stämmer överens med Ora- ”Det genealogiska projektet pekar mot by- vaisprojektet, åtminstone i initialskedet. borna själva, mot de kulturella rum som Men i den lokala kontexten i Oravais skapat dem som tillhöriga en bestämd krävs det ett starkt engagemang från de plats”. ”Det historiska projektet å sin sida, aktiva för att ett projekt av den här typen vänder sig utåt, mot de kulturella rum ska få genomslagskraft och bli långlivat. som förbinder det lokala med världen ut- Det är i sig inget nytt att man lyfter fram anför och gör hembygden intressant för den egna historien. Inom hembygdsrö- andra.” Hansen hävdar att det är i mötet relsen har man gjort det redan länge. Det mellan genealogi och historia som bygde- som är nytt är att ”rotfastheten på lands- turismen också blir en handling med en bygden” i dag kan säljas som turistattrak- politisk dimension som potentiellt kan tion. (Hansen 1999, 95.) Hansen konstate- omdefiniera relationerna mellan bygden rar att en stor del av landsbygdskulturens och världen, mellan periferi och centrum. nuvarande lockelse och turismpotential (Hansen 1999, 95.) ligger i misstänksamheten mot det plats- För att understryka hur denna utveck- lösa, kommersiella nutida västerländska ling eftersträvas väljer jag att citera ett samhället. I spänningsfältet mellan diko- utdrag ur ordförande Sven-Erik Han- tomier som traditionellt och modernt, av- séns föredrag vid Svenska Österbottens lägset och nära, perifert och centralt blir kulturfonds utdelningsfest i Oravais år det lokala ”en konkret och hanterlig fast 2001: punkt i en värld där gränser allt mer upp- löses”. Äktheten som upplevs i det lokala Valet av Oravais som plats för utdelnings- kan förstärkas genom att den förknippas festen är ingen tillfällighet. Under flera år med ett kulturarv. Hansen konstaterar att har vi inom kulturnämnden kunnat följa det knappast är de historiska berättelser med det mångsidiga och målmedvetna kul- turarbete som drivs här. De aktiviteter som som framförs med hänvisning till kultur- ger sin särprägel åt kulturarbetet handlar arvet som i sig skapar denna autenticitet. om att tillvarata och levandegöra bygdens Snarare är det besökarnas längtan efter historia och kulturmiljöer. [...] Syftet är att det genuina. (Hansen 1999, 95–97.) Hu- låta gamla miljöer och folklivstraditioner ge ruvida det är denna längtan efter det ge- dagens människor nya upplevelser där det nuina som gör att besökare söker sig till förflutna länkas till nuet och framtiden. [...] Turister och vägfarande stannar gärna upp Oravais öppnar frågor för mitt fortsatta på orter som kan visa upp sig. På detta sätt forskningsprojekt. Det som delvis skil- sprids kunskapen om hembygdens historia jer verksamheten i Oravais från tidigare och kulturtraditioner. [...] Det kulturarbete hembygdsprojekt är att lockelsen i Ora- som bedrivs i denna bygd är visserligen be- vaisprojektet ligger i det som framförs av tydelsefullt med tanke på turism och eko- nomi. Sitt största värde har arbetet dock människor, inte i autentiska föremål. Här för de människor som har Oravais som sin låter man kropparna agera, föreställa och hembygd. (Hansén, Vasabladet 2001) representera. I turism av det här slaget är det ofta det sinnliga som lyfts fram, både Ovanstående kan också stå som en på- då det gäller aktörer och besökare, d.v.s. minnelse om hur medvetet dagens kul- upplevelsen. I levandegörandet finns också tur- och turismsatsningar är konstru- det kroppsliga närvarande, historien ska erade. Lena Gerholm (1985) talar om en inkorporeras av aktörerna. Det handlar uppifrån administrerad projektkultur, alltså inte om att förvandlas till en soldat

75 från slutet av 1700-talet, utan om att för- Källor kroppsliga densamma i levandegöran- Svenska litteratursällskapet, Folkkultursarki- dets form. Paradoxen i levandegörandet vet, Helsingfors SLS 2094 Upplevelseturism vid Oravais slag- är att det trots allt bara blir ett avsnitt ur fält. Kajsa Wikman 2004. den historiska verkligheten som åskåda- Etnologiska arkivet vid Åbo akademi, KIVÅ. ren ser som i ett tittskåp. Denna typ av turism på landsbygden Film uppstår i upplevelseindustrins anda. Fäderneslandet åt sina söner. Finska kriget 1808 – 1809, VHS-film, MCM Production AB: Samtidigt har den en uppgift i att lyfta Skellefteå 2001. fram det lokala engagemanget hos be- folkningen. John Urry påpekar att globa- Litteratur la och lokala processer inte skall ses som Runeberg, Johan Ludvig, ”Fänrik Ståls säg- motsättningar. Det är sammanlänkning- ner”, Johan Ludvig Runeberg i Urval, red. en mellan dessa som gör att en regions Hedvig Rask, Helsingfors: Svenska litte- ratursällskapet i Finland 2004. speciella historia och kultur kan göras Hannus, Georg , ”Oravais historiska förenings tillgänglig och förvandlas till en resurs syfte med ’Projektet slagfältet’”, Krig kring för en lokal ekonomisk och social utveck- kvarken, red. Martin Hårdstedt och Göran ling i ett samhälle som utvecklas globalt. Backman, Oravais: Oravais historiska för- (Urry 1995, 152.) ening r.f. 1999. Hansen, Kjell, ”Försäljning, vandrarhem, ser- I den högtidliga kostymeringen blir vering!”, Nonstop! Turist i upplevelseindu- Oravaissoldaternas representation ändå strialismen, red. Tom O’Dell, Lund 1999. tudelad, dels är de tappra krigare, dels ett Hansén, Sven-Erik, ”Kulturen är ett mervär- slags rejäla representanter för det genuina, de”, Vasabladet 05.06 2001. lokala engagemanget. En representation Hårdstedt Martin & Göran Backman, ”För- för orten och regionen där den specifika ord”, Krig kring kvarken, red. Martin Hård- stedt och Göran Backman, Oravais: Ora- lokala historien lyfts fram har sett dagens vais historiska förening r.f. 1999. ljus. Vind i seglen får både Oravais och Häggström, Anders, Levda rum och beskrivna regionen Österbotten av att Johan Ludvig platser. Former för landskapsidentitet, Stock- Runebergs 200-årsjubileum firades natio- holm 2000. nellt år 2004. Fänrik Ståls sägner utspelar Löfgren, Orvar, ”Rum för resande”, Nonstop! Turist i upplevelseindustrialismen, Lund sig till en del i det österbottniska landska- 1999. pet som man med stolthet för fram. Ora- Petersson, Bodil, Föreställningar om det för- vais har en plats också i historien. flutna. Arkeologi och rekonstruktion, Lund 2003. Kajsa Wikman Urry, John, Consuming places, London & New York 1995.

76 Hjälten och Finlandsbilden Ansiktet på den nationella bildskärmen

Av vilket material är finländska hjältar samma dikt: ”Som en fura mellan tallar gjorda? Denna artikel ska handla om ett fallen, / än i stoftet störst och utan like, kulturellt materials beskaffenhet och ut- / låg bland fiender, som stupat, hjälten.” formning, med tonvikten lagd på ”mate- Hos Runeberg blir skogen, träden och rial”. Här vill jag illustrera hur en kulturs träet kulturellt virke. Zilliacus har vidare långsiktiga framknådande av en subjek- visat att också finlandssvenskhetens skal- tivitet, en självbild, först kodas i termer der utvunnit byggnadsmaterial ur trä och av nationell metaforik som konsolideras träd, närmare bestämt ur martallen. Som i personifikationer, som ”hjältar”, vilka i projekt pågick detta i fast litterär form sin tur erhåller symbolstatus. En del av fram till 1946 men som ideologiskt före- symbolerna når ikonens värdighet. Just tag pågår det än i dag, om också i mera därför är det viktigt att belysa materialet ironiskt självreflexiv form. och de mekanismer som formar det vi- Kan vi upptäcka en nationell ”takås” i dare. Viktigt i sammanhanget är också att dag? Jag menar att vi i nationellt hänseen- minnas att en personifikation kan vara, de kunde finna andra bärande bilder än men sällan är en namngiven person. En Runeberg et al., bjälkar som konstruerats personifikation är alltid en personifi- ur en annan materialmässig grund än trä kation av något. Detta något glöms ofta och stora män och med användande av bort. Jag hävdar att i dagens medievärld, flera metoder än metaforen och då spe- om någonsin, är en hjälte framför allt inte ciellt personifikationen. Att sådana bilder en person, utan resultatet av en produk- i högsta grad också involverar metaforer tionsprocess. Därför kommer jag här att är självklart, ofrånkomligt och en annan använda mig av det grekiska ordet proso- sak. Låt mig alltså förskjuta perspektivet poeia, ansikte eller personifikation, för att till de materiella kontexterna och se vilka vända läsarens uppmärksamhet från det bildfält vi där kan laborera med. I de mest förrädiskt personcentrerade mot materia- oväntade sammanhang kommer vi att lets och mediebildernas anonymitet och finna personifikationer eller prosopoeia. De för att understryka den dekonstruerande konventionella bilderna kanske fortsätter ansatsen i artikeln. att förfölja oss men vi får perspektiv på Clas Zilliacus noterar att Björneborgs dem, och nya sätt att tänka kring proble- Tidning högstämt rapporterade om Leo matiska kategorier som det ”nationella” Mechelins död med en rad ur Runeberg: och ”hjältemässiga” blir möjliga. ”Den stoltaste furan har fallit i Finlands Vad vi ur dagens perspektiv kan se ta skog”. ”Nu är åsen i vår stuga bruten”, sin början vid mitten av 1800-talet och ut- läser vi i ”Molnets broder”. Och vidare i vecklas fram till och förbi år 2004 kunde

77 betecknas som en allegorisk ås i en metony- centrerat kring en distinkt hjältestereo- misk nationell stuga emblematiskt förverk- typi med nationella förtecken. ligad i namnet av Nokia. Nokias historia löper parallellt med Finlands. Nokias historia handlar från början om bygget av Mobilitetens motsatta bild- nationellt välstånd genom placeringen av världar Finland i världen. Finlands äldsta företag heter Nokia. Finlands största företag he- I sitt samtidshistoriska och journalistiskt ter Nokia. Och ett av världens mest vär- slagkraftiga verk Boken om Nokia, som defulla varumärken i dag bär namnet No- publicerades 1999, återger författarna kia. Om åsen i den nationella stugan på Staffan Bruun och Mosse Wallén följande 1800-talet hade ett synekdokiskt förhål- citat: lande till Nokia träsliperi, där allt började med Fredrik Idestam år 1867, är dagens Min vision är att vi ska få uppleva den dag mobiltelefon metonymin för det nationel- då det alltid finns ett finskt namn i passage- las byte av namn med det övernationella: rarlistan då ett flygplan störtar ute i världen. Det är det bästa beviset på internationalise- världen är här och vi är i världen. Med lit- ring. Se på Sverige, det finns nästan alltid en teraturvetaren Peter Hallberg kan vi säga svensk bland offren för stora internationella att vi här också finner en finländsk sym- olyckor. (Bruun & Wallén 1999, 38). bol i symbolens mest renodlade form, det vill säga den som etablerar en relation De makabra orden, som vittnar om det mellan två föreställningar. I, genom och nationella mobilitetsidealets obönhör- över mobiltelefonen förenas drömmen liga logik, tillskrivs Nokias dåvarande om världen som tillgänglig för ett Finland chefdirektör Kari Kairamo. Troligen är med drömmen om ett Finland, om en fin- citatet taget ur en intervju med Kairamo ländsk nation och om ett nationellt subjekt. i den svenska ekonomiska tidskriften Detta är en intrikat flerskiktad, växelver- Veckans Affärer. I Boken om Nokia ingår kande och cirkelgående bild: materiell inga nothänvisningar, däremot en kort praxis, användning, varvas med och går källförteckning och ett antal grafer och in i fantasins praxis, föreställning. tabeller som bilagor. En stor del av ma- Låt mig med avstamp i det ovan sag- terialet torde vara hämtat ur svenska och da läsa först den finländska industriella finländska dagstidningar och tidskrifter. exploateringen av träd och trä och dess Bruuns och Walléns bok fyller således efterföljare, den industriella utvecklingen inte kraven på vetenskaplig noggrann- av mobil kommunikationsteknologi, som het men nog på journalistisk ackuratess allegori för ett spatialt subjektivitetspro- och kritiskt distanserad hållning till det jekt sammansmält med en nationell iden- journalistiska ämnet. Samtidigt utgör titetssträvan sedan senare delen av 1800- verket en driven berättelse av thrillerar- talet. tat slag, med behärskad berättarhållning. Som utgångspunkt för det narrativa Ett huvudmotiv i Boken om Nokia blir det grepp ämnet kräver, väljer jag varken så kallade ”Management-by-Perkele”- 1867 eller 2004 utan året 1988 och en dra- idealet, ett uttryck som torde ha myntats matisk händelse av tragiskt slag för att i just Veckans Affärer. Utgångspunkten för sedan djupare gå in i det bildfält denna Bruun och Wallén är alltså en svensk bild händelse genererar, ett bildfält som är av finländskt ledarskap, en bild som i sin

78 nya kontext, det vill säga den bildvärld The quest story is implicit in the nature som Boken om Nokia utgör, varieras genom of the hero. The sequence of events is the olika distanseringsgrepp. 1980-talets sve- consequence of his will, his ambition, his activism, his rationality and his view of the rigesvenska häpnad över det så kallade world. He strives towards his goal never finska ekonomiska undret med åtföljande doubting the rightness or the primacy of his finsk exotiserad styrka, omvandlas hos cause. He regards any opposition as evil, or Bruun och Wallén till en bild som balan- at least as ’wild’ and inferior, and he strugg- serar på groteskens och desperationens les to subdue it. His mode is domination – of the environment, of his enemies, of his brant. Boken om Nokia har en intrig: den friends, of women, and of his own emotions, skildrar ett antal mäktiga mäns handling- his own ’weaknesses’. To many readers his ar, deras förverkligade visioner och deras certainty is enormously attractive because it likaledes realiserade offervilja. Ur detta reinforces established views of the way the stiger bilden av ett opersonligt ansikte world is. He embodies the privileged terms fram, en prosopoeia på en annan nivå än of the interconnected dualisms which have shaped Western thought and values (Hou- det medvetna och upplysta ledarskapets. rihan 1997, 58). I Boken om Nokia kan läsaren inte förbigå eller undkomma distanseringsmarkörer Readers kan läsas som ”finländska läsare såsom användningen av citatet ovan, vars av finländska hjältar”. Vi har förflyt- effekt ytterligare förstärks av att berättaren tat oss in i en annan bildvärld, Martti i Bruun och Wallén ironiskt tillägger ”sade Häikiös Nokiahistorik Nokia – The Inside Kairamo lite avundsjukt”. Inget tyder hel- Story (2002). På många sätt är detta den ler på att författarna vill uppfatta Kairamos diametrala motsatsen till Staffan Bruuns uttalande som ett misslyckat skämt. Dis- och Mosse Walléns Boken om Nokia. Häi- tansmarkörerna både bäddar in och bryter kiös arbete är ett vetenskapligt verk, återgivningen av Kari Kairamos död 1988. skrivet av en yrkeshistoriker, som säkert I Boken om Nokia framträder Kairamo som fyller alla krav på akribi. Dock är det en klassisk hjältegestalt, samtidigt som det företagshistorik, som uttrycker bolagets påvisas ett intimt samband mellan hjälten sanktionerade självbild. Här finns därför och desperadon. inte några andra distanseringseffekter Kairamo framställs som traditionell er- än den medvetet uttalade vetenskapliga övrare av framtidens marknader: elektro- dito av typen ”jag gör detta därför och niken och kommunikationsteknologin. därför, uppdragsgivaren har gett mig Kairamo skildras vidare som den som fria händer, jag har haft tillgång till allt leder Finland till ”väst”, det vill säga ut befintligt material, jag har inte gjort av- i världen och ut ur Finland. Slutligen kall på några vetenskapliga krav”. His- framträder han som den vars västliga sö- torikerns allt överskuggande problem kande, frågor och begär, på engelska his är och förblir emellertid narrationen och quest, innebär just detta – en jakt. Förfat- dess möjligheter att vända upp och ned tarna tycker sig följaktligen kunna utläsa på den vetenskapligt kontrollerade fram- ett helt livsprojekt ur hans biografi, med ställningen, förutsatt att denna möjlighet början i tidig ålder. inte uttryckligen har påtalats. Implicit och explicit destruktivitet är Den tredje bilden i triptyken blir där- vad litteraturvetaren Margery Hourihan med synlig. Del ett visar upp svensk stum tar fasta på i sin dekonstruktion av den attraktion i förhållande till föreställning- (västerländska) hjältegestalten: en om den tryggt icke-svenske andres

79 råa styrka medan del två främmandegör Men till skillnad från Bruuns och Walléns denna styrka. Häikiös framställning dä- främmandegöring av hjältemotivet, sker remot saknar ofrånkomligen Bruuns och i Häikiös studie en radikal retuschering Walléns självreflexivitet. Här får vi möta av den tidigare bilden med en påföljande Nokia och Kairamo i aningslöst oskulds- identifikatorisk rörelse, samt ett ofrivilligt fulla termer trots att, eller just därför att, och närapå lika graverande avslöjande det är frågan om en motbild. Det får väl som det de finska skidåkarna råkade ut betraktas som tämligen osannolikt att för i Lahtis. Kairamo kunde inte leva upp Häikiö i Nokiakoncernens auktoriserade till sitt identifikationsobjekt Peter den historieskrivning inte skulle bemöta den Stores brutala våldsamhet, låter Häikiö tidigare synnerligen spridda bilden. I läsaren få veta (Häikiö 2002, 90). Kairamo detta åstadkommer den oskyldiga be- kunde verkligen inte offra andra. Istället rättarrösten en konstfull mimesiseffekt. offrade han sig själv. Ändå kommer författaren att försäga sig Häikiö döljer inte att Kairamo led av i tvånget att bemöta det perspektiv som i manodepressivitet och möjligen av ut- Boken om Nokia presenteras som idealise- brändhet. I en enda mening nämner han rad destruktiv omnipotens. i sin diskussion den misslyckade TV-sats- I underkapitlet ”Kairamo’s legacy” kan ningen i Tyskland som ledde till företagets vi läsa del tre av hjältesagan. Vad framträ- djupa kris. Men detta blir ett underordnat der? Liksom Bruun och Wallén visar Häi- inslag i berättelsen. Genom introduktio- kiö på hur Kairamo internationaliserade nen av Peter den Store och påståendet Finland, gjorde Finland västligt bland om Kairamos önskan och oförmåga att annat genom medlemskapet i The Euro- efterlikna honom, en grymhetens sinne- pean Roundtable of Industrialists, initierade bild, turnerar Häikiö berättelsen i en för satsningen på elektronik och mobiltele- motbildens syften icke önskvärd riktning. foni, vilket öppnade det högteknologiska Syftet är nämligen att teckna den goda historiska rum som finländarna lever i nationella hjälten i Runebergs och Man- och av i dag. nerheims anda, en hjälte idealiserad till ”(Kairamo) gjorde Nokia/Finland ’väst- den grad att han till och med får drag av ligt’ och han introducerade inriktningen kristen anti-hjälte. Kairamo internationa- på elektronik: TV-apparater, vilket miss- liserar målmedvetet i ”västlig” riktning lyckades, men framför allt mobiltelefoner, och börjar därmed, enligt Häikiö, initiera datorer och telefonväxlar”, lyder Bruuns ett nytt tidevarv i Finlands historia. Men och Walléns slutsats medan Häikiö fram- en helt ny global ordning skall uppstå ställer Kairamos insats på följande sätt: och kräva sitt. Läsaren står därmed nära- på inför ett passionsoffer. I Häikiös nar- Although his reach exceeded his grasp, ration får Kairamo drag av såväl profet Kairamo laid the foundation for Nokia as och visionär som av allsmäktig gud och we know it: a highly specialised electronics slutligen av maktlös gudason. group present in all corners of the world. His legacy in modernizing Nokia and Finland Varför då denna motbild? Förutom att underlining the importance of knowledge han förstås hade en uppdragsgivare kan and education and opening markets to samlingspartisten Martti Häikiö ses som the West in the early days of the 1980s, is bunden vid Finlands nationella projekt. indisputably important (Häikiö 2002, 90). Nokia – The Inside Story är ofrånkomligen en berättelse i blåvitt, alltifrån bokpär-

80 marna till skildringen av Nokia House där det tekniska dominerar och det konst- som ett globalt företags spatiala uttryck färdiga tvingas underkasta sig. Samtidigt för strävan att behålla företagsledningen utgör detta ansikte den finländska dröm- på finsk mark. I Häikiös framställning är men om ”väst” förverkligad. I Hourihans och förblir Nokia åsen i den nationella dekonstruktion av hjältemotivet står det stugan, den bärande bjälken i en natio- klart att hjältestoryn under alla omstän- nell, för att inte säga nationalistisk, berät- dighetet är teleologisk – den förutsät- telse om Finland. Nokia är nationsbyg- ter ett teleologiskt tolkningsperspektiv. garen och nationsbäraren. I Häikiös ar- Hjältens mål är att betvinga, att slå ned bete uppträder Carl Gustaf Mannerheim öst och nå väst, alltings mål och mening, med porträtt som tidig styrelsemedlem centrum eller logos. Också Häikiö teck- i Nokia (1903–06) hopkopplad med Ver- nar just en sådan hjältebild som tragiskt ner Weckman, olympisk guldmedaljör upplöstes: ”armed with sheer willpower, i brottning, höjande armarna i en seger- he saw himself building a western brid- gest med medaljerna på bröstet. ”Two gehead alone in the middle of a vast eas- eminent Finns who made distinguished tern swamp ...” (Häikiö 2002, 90). careers in Russia before Finland became 1999, året då Bruuns och Walléns bok independent”, lyder bildtexten riktad publicerades, var också året för Nokias till den internationella publiken (Häi- lansering av den så kallade tredje gene- kiö 2002, 53). En sannskyldig nationens rationens mobiltelefoner som integrerar hjälte kan alltså inte fantisera offentligt i informations-, kommunikations- och me- stil med Peter den Store, nationens hjälte dieteknologi med möjligheter till en full- måste också uppvisa mildare drag. Före- ständig personlig mobilitet som resultat. ställningen om kraschande flygplan där Internet, e-post, TV-program, bankaffä- de egna nationsbröderna omkommer rer, biljettbokningar, nyheter, geografiska överallt i världen slår tillbaka då den of- koordinater, med mera: all tillgänglig fentliggörs. Inte bara av den enkla anled- teknologi mobiliseras av mobilen. Det ningen att bilden blir känd, utan till följd mobila projektet blir därmed tautologiskt av att den valts att göras offentlig genere- per definition, likt en rysk docka, eller i ras visionen av allmakt. En sådan vision dagens läge snarare en kinesisk ask. Ett blir nationsupplösande. slags fraktalartad berättelse i berättelsen, en mise-en-abyme. I mobilitetens finländ- ska metonymi står teknologi för nation, I tecknet av techne i dess finländska emblematik blir Nokia nationen. Genom sådana bildstrukturer Vilket ansikte, vilken prosopoeia, avteck- förverkligar Finland fortsättningsvis sitt nar sig då på den nationella bildskärmen nationella projekt. Ändå livnär sig fin- år 2004? Som både Bruun och Wallén, och ländskhet i dag paradoxalt nog av na- Häikiö, gör klart såväl explicit som im- tionsidéns själva upplösning: genom att plicit skall Kairamos visioner inte under- bli bäst i världen på att skapa nationsö- skattas. Den anonyme hjälte som fram- verskridande elektronisk rumslighet, ge- träder på nationens bildskärm i dag vill nom att sälja mobilitet som föreställning jag därför artbestämma med hjälp av det och praktik, hävdas finländsk nationali- grekiska begreppet techne. Detta är emel- tet och konstrueras fortgående finländsk lertid en förvriden techne i finländsk form subjektivitet.

81 På den nationella bildskärmen avteck- Litteratur nar sig en namnlös man med fladdrande Bruun, Staffan & Wallén, Mosse, Boken om No- överrock och blicken på mobiltelefonens kia, Stockholm 1999. Hourihan, Margery, Deconstructing the Hero, Nokiaskärm. Den nye ”hjälten”, ingens London 1997. och allas finländska ansikte utslätat i Häikiö, Martti, Nokia – The Inside Story. Hel- namnet av Nokia. Byggd av kommuni- sinki 2002. kationsteknologins gränsöverskridande Zilliacus, Clas, ”Om uppodlingen av ett fin- finländska material. Den ogenomträng- landssvenskt symbolträd” Sphinx, Finska Vetenskaps-Societetens årsbok, Helsing- liga legeringen av nationell mobilitet och fors 1991. åtrådd västlighet.

Pia Maria Ahlbäck

82 I detta nummer medverkar:

Pia Maria Ahlbäck, docent, forskare vid Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut Anne Bergman, fil.mag., arkivarie vid Folkkultursarkivet, Svenska litteratursällskapet i Finland Carola Ekrem, fil.dr, förste arkivarie vid Folkkulturs- arkivet, Svenska litteratursällskapet i Finland Sonja Hagelstam, fil.mag., forskare vid doktorsskolan Identitet – genesis, manifestation och metamorfos, Åbo Akademi Elena Hellberg-Hirn, docent, tidigare akademiforskare vid Renvallinstitutet, Helsingfors universitet Sven-Erik Klinkmann, docent, forskare vid Traditions- vetenskapliga nämnden, Svenska litteratursällskapet i Finland Sofie Strandén, fil.mag., doktorand i folkloristik, Åbo Akademi Kajsa Wikman, fil.mag., forskare vid Finlands Akademi Anna-Maria Åström, professor i etnologi, Åbo Akademi Susanne Österlund-Pötzsch, fil.dr, timlärare i folkloristik, Åbo Akademi

83

Vem blir hjälte och vilka egenskaper skall en hjälte ha? Finns det likheter mellan forna tid- ers hjältar och våra moderna? En rad etnologer, folklorister och kulturvetare granskar här hur Finlandsbilden speglas i de nationella hjältarna och deras mytiska förebilder. Artiklarna i detta specialnummer av Källan bygger på föredrag som hölls vid ett seminarium som Traditions- vetenskapliga nämnden vid Svenska littera- tursällskapet i Finland ordnade med anledning av nationalskalden Johan Ludvig Runebergs 200-årsjubileum 2004. Av artiklarna framgår hur Runebergs verk och hans fosterländska auktoritet utövat inflytande ända fram till vår tid, genom krig och fred.

3 • 2005

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND

Svenska litteratursällskapet i Finland Riddaregatan 5 FIN-00170 Helsingfors ISSN 1237-8356