Bandytaktik Fö Rklarat Fö R En Idiöt
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Bandytaktik fö rklarat fö r en idiöt Artikelserie: Bandytaktik förklarat för en idiot. Del 1 I en artikelserie om sju delar försöker Svenska Fans Daniel Engström Stenson lära sig något om bandytaktik genom att prata med spelare och tränare. Först ut: Magnus Brodén, tränare i Hammarby Det är bara att erkänna. Jag kan inte särskilt mycket om bandytaktik. Jag ser om lag pressar högt eller backar hem. Jag märker vilka lag som åker och vilka som passar sig fram. Jag noterar att vissa lag spelar med 2 mittfältare, andra med tre. Och jag har förstått att styrspelet handlar om att få ut motståndarna mot kanten. Men i allt väsentligt är jag ganska okunnig avseende bandytaktik. Jag misstänker att en del av er som läser detta känner samma sak. (Medan andra kan otroligt mycket). I ett försöka att lära mig lite mer utnyttjade jag det faktum att jag kan ringa spelare och tränare och säga "Hej, jag heter Daniel och jag skriver för Svenska Fans". Eftersom bandyspelare är ett trevligt släkte har sex spelare och en tränare tagit sig tid och svarat på mina frågor om hur ett bandylag egentligen ställs upp, vilken roll liberon har i offensiven och vad som är svårast med att vara anfallare. Jag har pratat med en tränare, en målvakt, en libero, en back, en halv, en mittfältare och en anfallare. Resultatet är en sju artiklar lång artikelserie som gått under arbetsnamnet "bandytaktik för idiotier". Eftersom jag inte vill idiotförklara mina läsare väljer jag istället att kalla den "bandytaktik förklarat för en idiot". Tränare: Magnus Brodén I artikelseriens första del möter vi Hammarbys tränare Magnus Brodén. Han tränar ju trots allt svenska mästarna, så han borde kunna svara på en del av mina frågor tänkte jag. Vi började med att diskutera hur ett bandylag ställer upp. Inom fotbollen har de flesta en åsikt om 4-4-2, 4-2-3-1 eller 3-5-2. Men i bandyn är det inte lika sifferfixerat menar Brodén: - Nej, för det första har ju alla lag det gemensamt att de spelar med fem man i försvaret. Det finns de lag som provat att spela utan libero. Men jag ser inte hur det skulle fungera. Det går för fort i bandyn och man behöver någon som kan städa upp där bakom. I denna femma räknar Brodén in ytterhalvorna, som ju är typiskt för bandyn. - Halvorna kommer att vara kvar inom bandyn. De har blivit allt mer offensiva, men tillhör ändå försvarslinjen. Det är så enkelt att när vi försvarar är halvorna ytterbackar. När vi anfaller är de yttermittfältare. Om försvarsfemman är intakt så återstår egentligen bara mittfält och anfall för oss som tycker det är roligt att diskutera om favoritlaget ska spela med den ena eller andra uppställningen. För en utomstående verkar alternativet vara att spela med två eller tre mittfältare. - Det är mest en lek med siffror tycker jag. I Hammarby har vi två mittfältare som vi kallar defensiva mittfältare och två som vi kallar offensiva mittfältare. Sedan har vi en spets. Men det går väl också att säga att vi har tre anfallare. En del kallar de offensiva mittfältarna för ytterben, säger Brodén som ser en tydlig fördel med att spela enligt Hammarbys uppställning. - Det blir en väldigt tydlig rollfördelning offensivt, och vi märker att det är fler lag som börjar spela på det här sättet säger Brodén, utan att gå in på detaljer. Brodén menar också att hur man som tränare väljer att formera mittfältet främst handlar om vad man har för spelare i truppen. Och viktigare än vilken uppställningen är på papper är att varje spelare har tydliga roller, menar guldtränare från i våras. Anfallsspel: spela eller åk Vi lämnar sifferdiskussionen, som få tränare verkar tycka är särskilt intressant (vill ni framstå som taktiskt kunniga är det alltså läge att slänga in ett "nja, det är bara en lek med siffror egentligen" när ni diskuterar om Villa egentligen bör spela med två eller tre mittfältare), och går istället in på anfallsspelet i allmänhet. Och här tycker Magnus Brodén att det finns tydliga skillnader mellan lag och tränare. - Ja, det är större skillnader i lagens anfallsspel än försvarsspel. Hårddraget så vill en del lag åka medan andra vill spela. Sandviken är ju det bästa exemplet på ett lag som vill spela. De passar bollen emellan sig, flyttar motståndarna genom att spela i sidled och gå i djupet, för att sedan spela i djupet och flytta i sida, menar Brodén och fortsätter: - De vill sätta press på ena sidan och sedan spela loss bollen för att kunna anfalla på andra sidan. Hela tiden flyttar de bollen genom korta passningar. Det här sättet att spela har smittat av sig på flera lag. Brodén menar också att det finns en skillnad mellan de lag som vill spela bollen mycket på offensiv planhalva (som Sandviken) och lag som hellre passar hem bollen och flyttar runt den på egen planhalva. Brodén menar också att det blir allt svårare att åka mycket med boll. - Alla spelare är idag så bra tränade och så bra skridskoåkare att det är svårt att åka igenom ett lag. Dessutom är lagen bra på att försvara sig. Som tränare ser jag hellre att vi möter ett lag där några spelare åker med bollen än lag som passar sig fram. Men om de spelande lagen är svårare att försvara sig emot, varför finns det då fortfarande lag som åker väldigt mycket med bollen, undrar jag försynt. - Ja, det finns ju tränare som tycker att det är väldigt bra. Kanske riskerar man lite mindre. Sedan sitter det också väldigt rotat i vissa spelare att spela på ett visst sätt. Ibland sitter det också i tröjorna. Vissa lag har en tradition av att spela på ett visst sätt. Jag försöker få det till att det är så enkelt att de bra lagen spelar bollen mer, medan de sämre har att hoppas på genomåkningar. Brodén håller inte med. - Nej, där tror jag du har fel. Det finns några lag som ligger lägre ner i tabellen som är spelande lag. Samtidigt finns det några topplag som åker väldigt mycket. Det handlar mer om hur man väljer att spela än om var man ligger i tabellen, menar Brodén, som menar att han hade försökt spela ungefär likadant om han följt Motala upp i Elitseriensom han nu gör med Hammarby. Hur förutbestämt är anfallsspelet och hur mycket går på intuition hos spelarna? - Det finns ju ett antal uppspelsvarianter länge ner i banan. Men i Hammarby försöker vi även ha förutbestämda alternativ långt upp i banan. Tanken är att spelarna ska veta vad de ska göra vid olika situationer. Om en spelare har bollen på ställe ska de andra veta vad de ska göra. Och skulle de inte få bollen, då ska de veta var de ska fortsätta sin åkningen för att komma i ett nytt läge, förklarar Brodén som menar att Hammarby ligger ganska långt framme i detta avseende. En annan viktig del av anfallsspelet är det långa spelet, eller lyrorna som ju bandytermen är. - Lyror tycker jag är något man spelade förr i tiden. Då stod en back långt ner i banan och skickade iväg bollen. Nuförtiden är det mer flippar, alltså att man rakar iväg bollen. - Flippen ska gärna komma när man hållit bollen inom laget ett tag. Det är något som jag tror de flesta kan förbättra. Åtminstone behöver vi i Hammarby göra det. Försvarsspel: Håll dem utanför För en glad amatör på läktaren är anfallsspelet ändå ganska enkelt att bedöma jämfört med försvarsspelet. Hur man försvarar i bandy är ju något av ett mysterium (som jag återkommer till i senare artiklar). Det lilla jag vet är att det framför allt handlar om att styra lagen utåt får medhåll av Brodén. - Jo, men så är det ju. Det är egentligen samma grundtanke som har hängt med sedan 80-talet, även om det förändrats hur. Målet står i mitten av banan och då är det viktigt att hålla motståndarna borta från mitten. Inom fotbollen försöker vissa lag pressa inåt, alltså att man stänger kanten för att anfallaren bara ska kunna gå inåt, där försvarande lag har spelare som väntar på att få ta bollen. Finns något liknande inom bandyn? - Det sker ibland, men då är det spelarna själva som beslutar om det. Jag tror inte är några lag som har det som övergripande strategi. Förutom att hålla anfallarna utanför sig är ett mål med försvarsspelet att få motståndarna att åka med bollen. - Det beror såklart på vem som har bollen. Men i allmänhet är det bättre att motståndarna kommer åkandes med bollen, menar Brodén, som naturligtvis framhåller vikten av klara roller även i försvarsspelet. - Det handlar mycket om hur jag som försvarare ska bete mig, var jag ska vara, även när bollen inte är i närheten. Här har vi apat efter fotbollen en del, bland annat när det gäller att inte bara tänka man-man utan även i zoner. Var ska försvaren befinna sig när bollen är på motsatt sida är en sådan sak. Men fotbollen ligger långt före oss. (Brodén menar också att det egentligen bara är i försvarsspelet som det finns något att lära av fotbollen. Från hockeyn har han lärt en del om hur spelarna kan agera nära sargerna) På läktaren handlar diskussionerna om försvarsspel ofta om att falla lågt eller pressa högt. Men Brodén menar att det är ovanligt lag som stöter högt. - Det är inte många som gör det idag. Det är enkelt att spela sig förbi och då är helt plötsligt tre eller fyra spelare på fel sida. Man kan göra det i korta perioder, exempelvis i inledningen av matchen eller om motståndaren har utvisningar.