Rosen-Lövet Ett Språkrör För Ravinarnas Liv Och Leverne

20 ORIENTERINGSKLUBBEN RAVINEN NACKA 13 Rosen-lövet Ett språkrör för ravinarnas liv och leverne

Torsdagen den 13:e juni #1 2013 Årgång 53

Medlemsorgan för Reds Ruta

OK Ravinen Jag (Anette) började Adress: orientera som 10-åring. Då Box 4033 handlade det om en gång i 131 04 Nacka veckan, parallelt med

Manusstopp friidrott, skola, schack, Preliminära: badminton, instrument 5 juni mm. Jag hörde en jämnårig 20 augusti säga att alla hennes bästa 1 december vänner var orienterare och

Ansvarig utgivare: jag undrade hur idrotten Gunnar Johansson Falk kunde vara en så stor del 070-668 90 63 av ens liv. För mig var det

Redaktion: en timme i veckan, ensam i Anette Önerud skogen. Men jag insåg Gunnar Johansson snart att det var så mycket

Postgiro och hemsida mer. OK Ravinens pg 16 67 23 -7 Hemsida: www.ravinen.org Tio år senare är orientering mitt liv och allt annat är en KONTAKTPERSONER Träning: bi-syssla. Jag bor med en Ann Bergman, 39 32 58 kille som är 110% orientering, tränar varje Tävlingsanmälan: Anna-Karin Rahlén, 712 17 06 dag och umgås med orienterare som är mina Elitkontakt Kent Bergman, 070 550 24 54 bästa vänner och min familj. Ungdom: Ola Kåberg, 08 500 11 596 Orienteringen genomsyrar Kartor: Lars Forsberg d.ä, 070 548 13 09 allt jag gör, den tar mig till nya platser, låter mig trycka Medlemsfrågor och -register: små tidningar, fotografera, Lars Forsberg dy 716 42 30 driva projekt och utvecklas Hemsidan: som person. Lars Forsberg dy , 716 42 30

Bokning av klubbstugan: Möjligheten att leva och [email protected] utvecklas med orientering

Klubbkläder: är bara en av alla de saker Anita Rinnbäck, 747 14 18 som gör vår sport så / Anette och Gunnar mfl. fantastiskt. Tillsammans är Omslag: vi fantastiska! Skicka era bidrag till Sprint-SM: Ida, Frida, Annie, Rosen-Lövets redaktion Nathalie, Anette, Viktoria och Emma Carpe diem! Bilder, tips och idéer uppskattas. Maila: /Anette Önerud [email protected] Redaktör Rosen-Lövet

Ordförandes sida

Nu är vi mitt i en hektisk säsong, en säsong som kom igång lite trögt med flera inställda tävlingar men som sedan har tagit fart rejält. Fina framgångar har vi sett, framförallt av Gustav och Yannick. Det är roligt att se SM- guld och DM guld på seniornivå samtidigt som vi tar SM-medaljer på juniornivå och har en sprudlande ungdomsverksamhet. Det känns bra att se en verksamhet som levererar på alla nivåer. Bakom allt detta ligger en hel del ideellt arbete från duktiga ledare som kämpar på och sliter Ordförande Gunnar i full färd med Lång-KM-arrangemanget med sina uppgifter trots väder och andra problem. Se t.ex. på vår tävling i våras. Lasse Forsberg kämpade på med banorna och markering av punkter i halvmeterdjup snö nere i Hemfosa bara för att 19 dagar innan tävlingen tvingas släppa allt och lägga sitt banläggarfokus på ett nytt område. Vi valde att inte ställa in, en utväg som många andra klubbar tog när snöproblematiken blev för stor. Vi valde i stället flytt och det krävde en hel del jobb, bara att genomföra samråd med markägare, ordna tillstånd för TC, ordna polistillstånd för arrangemanget som helhet, sådant tar tid. Normalt sett så skall det inte gå men med hårt arbete och lite god vilja så fick vi våra tillstånd, det sista, torsdagen innan tävlingen.

Ser vi framåt mot de arrangemang vi har så är det närmast Stockholm Challange helgen och då främst rullskidloppet på lördagen. De krav som ställs från Trafikkontoret och Lars Forsberg på Lång-KM på Åland i juni Skidförbundet är tuffa men säkerheten är viktigt så det kommer att krävas många funktionärer. Måndag – onsdag veckan efter är det Trekvällars som gäller, anmäl ert deltagande, mer om det på hemsidan. När ni läser det här så har vi också genomfört ett KM på Åland med Kjell Almgren som reseledare. KM har annars varit lite av ett problembarn ur ett arrangemangsperspektiv. Ultralång i höstas och Sprint i våras blev inställda pga. snö, Ultralång nu i vår blev också inställt mest på grund av att vi hade svårt att få fram en lämplig karta. Vi tar nya tag men vi skall kanske se över hur många KM vi skall arrangera.

Övrigt som har hänt under våren är att styrelsen har tagit fram förslag på nya policys för klubben, det gäller Trafik-, Alkohol-, Drog-, Tobak- och Dopingpolicy. Dessa är ute på remiss i klubben och kommer att fastslås under hösten. Vi har också börjat ett arbete med en uppdaterad femårsplan med klubbens övergripande målsättning och den nedbruten per kommitté. Vår målsättning skall ju bygga på SOFT’s målsättning, denna målsättning skall vara styrande när vi planerar och prioriterar vårt arbete. Detta kommer också att vara klart under hösten så att vi kan fastslå den på årsmötet 2014. Nu det också hög tid för flera att börja ställa in fokus på 25-manna 2014, vi är huvudarrangör tillsammans med Haninge SOK, Under hösten kommer fler och fler bli engagerade för att starta upp sina områden.

Eder ordförande: Gunnar Johansson Falk

Våren 2013 täcktes av snö ända in till mitten av april och flera tävlingar kom av sig. Men de stora nationella tävlingarna senare under våren genomfördes med buller och bång. Först en smygstart med World Ranking Event i Hamburgsund utanför Strömstad, sedan SM-helger i Göteborg där Ravinen tog fem medaljer.

Silva League med sju deltävlingar under tre helger i Tibro, Örebro och Sundsvall, och förstås 10mila i Kungsängen mitt i alltihop. Massor av roliga sprinter i Stockholmstrakten och sedan avslutades våren med Lång-KM på Åland.

Som alltid får orienteraren åka land och rike runt till de stora tävlingarna, och samtidigt se mer av vårt avlånga land än många andra idrottare ser under hela livet!

Gustav trea på NORT!

Nordic Orienteering Tour – motsvarigheten till Tour de Ski för orienteraren – avgjordes i början av juni med fem deltävlingar i Norge, Sverige resp. Finland. Varje deltävling och totalresultat räknas sedan in i världscupens totalresultat. Med större delen av världseliten på plats och med både viktiga VC-poäng och prischeckar i potten är NORT en av årets viktigaste tävlingar.

Gustav Bergman blev tidigare under våren uttagen till både NORT och VM, och skidåkning där kval, semi- och final avgörs i eftersom VM går i Finland är NORT en snabba heat där de första över mållinjen går riktigt bra uppladdning och värdemätare vidare. Tävlingen blir mycket intensiv och inför detta. mycket små detaljer kan avgöra loppen. För Gustavs del blev det en övertygande seger i semifinalen men ett tungt lopp och åttonde plats i finalen – som även sändes live i SVT 1.

Deltävling 4 & 5 (Åbo – Finland) Fjärde tävlingens sprint blev bara ett kval för Gustav som inte hade farten för final den dagen, men kanske var det inte helt dumt med extra vila och uppladdning för den sista deltävlingens jaktstart över 12km i den finska skogen. Deltävling 1 & 2 (Oslo Han gick ut som fjärde - Norge) man i jaktstarten, i ett På den inledande virr-varr av sprinten kom Gustav på Schweiziska kometer 7:e plats och dagen med starka meriter. Ett därpå följde han upp starkt lopp och en med en andraplats – mycket imponerande endast tre sekunder från spurt gav honom seger på en snabb tredjeplatsen totalt efter medeldistans i segrande Daniel kuperade Oslo. Hubmann och tvåan Mattias Kyburz från Schweiz. Deltävling 3 (Sigtuna – Sverige) Med två bra resultat i bagaget låg Gustav på Efter detta ligger Gustav på en sjätte plats i tredje plats i touren inför den intensiva den totala världscupen. Närmast väntar VM Knock out-.sprinten i Sigtuna. Det speciella i början av juli och sedan världscup-finaler i tävlingsupplägget liknar sprinter i oktober. 5

Kiwi-style fått nog. Jag hade Ett reportage från Nya Zeeland sprungit i två timmar och skulle inte ta ett Något av det bästa med orientering är – steg till. Berget enligt min mening – att man kan resa runt råkade vara ett stort och uppleva nya kartor över hela världen. turistmål på grund av Överallt finns det nya spännande områden den 13meter höga och vad är väl bättre än att träna och Buddha-statyn i brons upptäcka samtidigt? Man kan springa på som fanns på toppen, öppna fjäll i Tromsø, räkna gränder i därför gick ett antal Istanbuls Grand Bazaar, krypa runt i danska bussar upp och ner strandskogar eller, som vi, åka till andra hela tiden. De hade sidan jorden och orientera bland Redwood- ingen lust att ta med oss som inte hade några träd, lavaformationer och får-skockar. pengar med på träningspasset. Men en trevlig kines tyckte lite synd om oss och Prolog: Hong Kong betalade färden ner. Efter en raggardusch på Det är ungefär 2000 mil flygplatsen och lite ris åkte vi sedan vidare till Nya Zeeland (FYI: på till Auckland, New Zealand – 2 poäng svenska är det zee, och på rikare. (Hong Kong: Check!) engelska zea), och det är inget man flyger på en Jet-lag och Redwood gång. Det tar 24 timmar, Vi kom fram på nyårsafton, strax efter nio uppdelat på tre flygresor, på kvällen. Själva tolvslaget blev lika blekt plus tid för som våra kinder efter en svensk vinter. mellanlandning. Man får Hälften av vårt sällskap gick och la sig innan lätt träsmak av sådant, och de andra köpte glass på McDonalds. därför beslutade vi att Nästa dag, när tolvslaget inföll i Sverige (12 stanna i Hong Kong några timmars tidsskillnad) passade vi på att sticka timmar för att sträcka på iväg till en Redwood-skog och luffa runt på benen. Vi konstaterade en liten karta. (Nya Zeeland: direkt att där spar man inte Check!) Nyår är liksom på krutet, de verkar tycka att hus med färre inte lika intressant när än 30 våningar är löjligt och att skyskraport det är längre än två meter ifrån varandra är slöseri varmt med utrymme. Givetvis hade Gustav också ute, hittat en karta som vi skulle orientera på. För och inte heller Tour man har inte riktigt varit i ett land om man de Ski kändes relevant inte orienterat där. (1poäng för besök, när vi nästa dag tog en 2poäng för besök+orientering) Kartan låg tur till det fantastiska bredvid flygplatsen, så efter en tur i staden geothermala landskapet bytte vi om och sprang iväg i riktning mot runt Rotorua på nordön. berget, på vars topp kartan skulle vara. Heta källor ångade, Enligt Gustavs mätning skulle det vara 4km geisrarna puttrade dit – det var det inte. Och berget var rätt och hela tiden låg högt. När vi sprungit i en timme (och varit den angenäma vakna i närmare 30 timmar) började jag bli doften av trött och ville vända. Det kom inte på fråga. svavel i Gustav knuffade mig upp hela vägen och vi luften. sprang runt på kartan lite. Sedan hade jag

Ett mycket speciellt land Nya Zeelands två stora öar bildades relativt nyligen (25miljoner år sedan) av att Stillahavsplattan och Indo-Australiensiska plattan trycktes mot varandra och gav upphov till att landmassa pressades upp och lava vällde fram från jordens inre. Detta var ungefär samtidigt som alperna i Europa anpassade till det annorlunda magnetfältet bildades. Öarna ligger 160 mil ifrån för att kunna orientera. Och det blev mycket Australien, vilket motsvarar längden av hela orientering eftersom vi reste med landslaget. Sverige och det gör dem mycket isolerade. Närmare 20 olika kartor fick jag med mig Olika arter har kunnat utvecklas och leva hem efter en månad. Den första veckan ostört i en helt unik miljö under många handlade det mest om strandskog och miljoner år, därför är det många arter som sanddyner (tänk O-Ringen Halmstad E3, fast bara finns just här. När sedan människan mer) eftersom Världscup #1 skulle anlände i form av maori-folket på genomföras där, strax norr om Wellington. 1100-talet utrotades snabbt många WC #2 var en sprint i huvudstaden som var av dessa unika djur. Europeerna klart svårare än förväntat. (Jag var 9min kom inte dit förrän 1840 då James efter segrande Tove Alexandersson när jag

Cook tog alltihop ifrån maorierna. sprang banan efteråt) Landet började exploateras men man insåg snart sitt misstag och Hettan slog till, och svenskarna med gav ön tillbaka till maorierna och Den andra veckan blev det riktigt varmt, började satsa på att bevara den tidigare var det svensk sommar-varmt, men unika miljön. Att landet är så pass nu blev det + varenda dag, och då är man orört av människans hand, och inte så kaxig på de öppna och extremt framförallt europeernas girighet kuperade ger en känsla av ren vildmark. banorna som Samtidigt är den totala avsaknaden av bjöds på historia väldigt närvarande både hos träningarna befolkningen och för turismen. Det finns inför världscup inga gamla saker, inga slott, borgar, #3. Till och murar, broar eller ens vägar äldre än med fåren 1840. Därför är man istället mycket stolt vägrade kliva över sin natur – och med all rätt! Den är ut från mer än jag trodde var möjligt för ett land skuggorna. som faktiskt bara är hälften så stort som Tävlingen Sverige och mest består av berg. Inom bestod av en prolog och en jaktstart samma loppet av en timme kan du ta dig från dag, vilket var mycket krävande r l parna tropisk sandstrand, genom tät urskog, via ågra i k pr blem e ter målgång branta bäckraviner och snöiga bergspass till k llapsade av ettan a ). Men öppna kullar med vinodlingar och sammantaget blev det en bra dag för klippformationer. svenskarna, och en bra start på Orientering, Kiwi-style världscupen eftersom Det fina med kartor är att de alltid fungerar Tove Alexandersson likadant; en sten är en sten, oavsett om jag är tog två segrar och hemma i Björkhagen eller på ett berg i Nya total ledning, och Zeeland. Därför känner jag mig alltid lite Jerker Lysell tre mer trygg när jag får en karta i handen. Det pallplatser och även enda konstiga var att min vanliga kompass han total ledning. bara snurrade där nere, vi fick skaffa nya –

krävde två pass om dagen och för mig, inte lika meriterad, var det bara att hänga på. Som tur är finns det vandringsleder överallt i det landet, man behövde bara stanna vid vägkanten och sedan fanns mil efter mil med stigar som slingrade sig upp och ner bland bergen.

Topp tre träningspass – i livet! Enligt Erik Rost (och Gustav höll med) var En sport på väg uppåt träningspasset på eftermiddagen den 15:e Nämnas bör att orientering på Nya Zeeland januari ett av det bästa han gjort i livet. Vi inte varit en stor sport, men de senaste åren hade tagit oss med husbilarna halvvägs upp har deras löpare skördat ett flertal större i bergen på sydön och hittat en karta som vi framgångar. Matt Ogden tog JVM guld 2012 blivit tipsade om från Peter Öberg: Flock och Lizzie Ingham tog en tredjeplats på Hill. Den låg på öppen bergssluttning med sprinten i Wellington. Samtidigt finns det massor av enorma kalkstensformationer bra kartor och en uppsjö av engagerade utspridda som lakritsgodis på en gräsmatta. eldsjälar inom föreningarna, och från vad vi Bitvis var det som en labyrint i en brant såg verkar landets orienteringsverksamhet backe och det var ingen dålig utsikt heller. ha en ljus framtid. Som grädde på moset fanns det på kartan en undervattens-fors i en lång grotta, utan Träningsläger i husbil varken lampor eller ledstång, och den Den tredje veckan blev husbils-tur på sydön skulle de in i: Gustav och Erik och några med bland annat de båda världscupledarna till. När de sedan kom tillbaka, 20minuter och fem andra nyfikna landslagslöpare. senare, fullständigt genomblöta, var de så Naturligtvis blev det mycket träning, några adrenalin-stinna att de inte kunde prata om något annat på flera timmar.

familjer. Han tog med oss runt på de fina kartorna och vi fick springa sprinter som var bättre än de flesta du hittar i Sverige. Det såg så enkelt ut att jag kände för att rita sprintkartor själv, men i Sverige är det sällan enkelt att bryta mot normer om hur saker ska göras inom orientering.

En månads solsken senare När vi, den 31:a januari, satte oss på planet hem hade vi blivit både brunare och starkare. Vi hade sprungit på vulkaner, badat i Tasmanska havet, bucklat en bil och bucklat tillbaka den, bestigit berg, paddlat kajak, sett vilda sälar och simmat med delfiner. Vi hade lärt oss prata engelska med kiwi-brytning (säg bara i istället för e), bemästrat vänstertrafiken och smakat på de lokala läckerheterna. Men jag kände ändå att det fanns mycket kvar att göra. Nya Zeeland är det första land jag besökt som jag Morrisson style kunnat tänka mig att bo i en längre period. Den fjärde veckan spenderade vi hemma hos Dit skulle jag kunna åka varje vinter. orienterar-familjen Morrisson i Hawkes Bay på nordön. Tillsamman med 21-åriga Duncan Morrisson fann vi oss plötsligt som /Anette

ledare på ett läger för ungdomarna i Hawkes Bay Orienteering Club (de hade nästan lika många som Ravinen!). Jag imponerades av den unge Duncan, som tillsammans med sin bror Ross arrangerat en tredagars sprint- tävling med flera hundra deltagare, för fjärde året i rad på kartor som de ritat själva och endast med hjälp sina

Den historia som kommer att berättas på de tunnelbanevagn så efter lite orerande lyckades följande sidorna skiljer sig tämligen mycket jag övertala henna att skicka ett e-mail med från de vanliga framgångssagorna som brukar förslag på tid för läkarmöte. berättas här. Jag är när jag börjar skriva detta inte helt klar på vad jag vill säga eller varför Det föll sig så att det nämnda mötet skedde en jag känner ett behov av att skriva denna lilla torsdag i september och det var sannerligen berättelse men jag hoppas det klarnar varmed ingen upplyftande tillställning. Kortfattat kan det lider. Berättelsen handlar inledningsvis om man väl säga att mitt blod innehöll en massa misär, mjölksyra och en kropp som aldrig vill saker som inte borde finnas där och väldigt lite vara med för att i de senare delarna bli rent av det som borde finnas där, typ röda och via euforisk när problemen uppdagas och livet blodkroppar. Det pratades en stund och 7 återvänder. Jag har valt att kalla den. provrör blod fattigare lullade jag hemåt för att förbereda kvällens ungdomsträning. Ett Kronvraks långa väg tillbaka Av Per Mårtensson När jag kom hem efter träningen möttes jag av en synnerligen omskakad hustru som berättade Jag har, trots att jag föddes med högerfoten att man ringt från karolinska sjukhuset och bakfram, från det att jag vann Fagersta Finska undrat om jag fortfarande levde. Det var en Förenings mästerskap på 60 meter en gång i mycket upprörd person som på usel svenska forntiden varit en stark löpare. frågade ut Malin om jag hade ont i bröstet och Orienteringstekniskt har det ofta saknats något gjorde klart att jag omedelbart borde bege mig men i ren löpning har jag alltid hävdat mig till närmsta sjukhus. Tydligen hade man hittat väl. Detta fram till ungefär 2005 vill säga. avsevärda mängder av en markör för 2003 sprang jag för första och hittills enda hjärtinfarkt i mitt blodomlopp och man trodde gången Lidingöloppet och tyckte väl inte att som sagt att jag svävade mellan liv och död, det var särskilt jobbigt. Året därpå var det om jag nu inte redan var död vilket denna test sistasträckan på 10-mila i regn och elände och tycktes peka på. När personen som ringde fick sen blev det hus och barn och allt som klart för sig att jag var och tränade våra kommer med åldern så det blev lite si och så ungdomar så lugnade hon ner sig men det tog med träningen. Konsekvensen av det blev en liten stund. naturligtvis att jag blev sämre och sämre och varje gång jag försökte mig på en come-back Några veckor senare kom provsvaren och så gjorde det bara ont. Den vise Staffans ord liksom tidigare var det ingen munter läsning. ”Om du tr r att det inte kan bli sämre så är det Det var fel på allt. Efter lite samtal så blev det bara att vänta ett par veckor så ser du att det remiss till hematologen, alltså de som pysslar kan det visst” klingade i r nen allt tare med blod och de sjukdomar som kan vara förknippade med det. Man kan väl såhär inom Det gick några år i mjölksyrans och den parentes säga att tiden mellan alla dessa tester försvunna tävlingslustens tecken men sen ägnades åt den föga uppbyggande började den riktiga cirkusen. Det var förra sysselsättningen Hypokondrigoogling. Ni kan hösten som jag gick på min företagssponsrade inte ana hur många olika sjukdomar jag 3-årskontroll som det började. I vanlig ordning hittade som passade in på alla mina konstiga togs det lite blodprov, cyklades lite (ooohh symptom. vilken fantastisk kondition du har!!) pinkades lite i en burk, kollades EKG, syn, hörsel och Så blev det då dags för ett besök på vem vet vad mer. hematologen på SöS. Möts av en förstående och oroad kvinnlig läkare som pratade lite och På väg hem i tunnelbanan ringer telefonen. såg allmänt fundersam ut. Ett av mina problem Det är en mycket upprörd sköterska som visste var ju bristen på blodkroppar av alla de olika att berätta att mina blodvärden var så usla i slag och ett standardtest för att kolla att det alla avseenden att doktorn ville träffa mig så inte är nåt fel på blodbildningen är att kolla fort det bara gick. Just detta var inget jag var hur det står till med benmärgen. Det var då så sugen på att diskutera i en fullsatt den förstående kvinnan visade sig vara en ulv i

fårkläder för raskt kallade hon in sina två protesterade, det gjorde helt enkelt skitont att manliga hjälpredor som sedan hjälptes åt att träna så jag la mer eller mindre ner löpningen med grovt våld banka in ett 5 mm tjock rör och ägnade mig åt inomhuscykling i stället för rakt in i höftbenet för att få ut så mycket det gick fortfaranderelativt bra. benmärg som möjligt. Sen blev det februari och plötsligt ringde Omskakad, ihålig och tämligen öm (jo jag fick telefonen. Det var hon på hematologen och allt bedövning innan, det var ingen tortyr) hon var tämligen upphetsad och undrade om knatade jag hemåt och fortsatte mitt googlande jag hade möjlighet att omedelbart bege mig till på hemska sjukdomar. Det var ju inte bara en vårdinrättning och ta ett blodprov. Jag blodbildningen som verkade vara satt ur spel, frågade om det var bråttom och det var det väl allt skit i blodet verkade även tyda på att egentligen inte bara jag kunde göra det under njurarna hade gett upp och för att kolla den dagen. Bråttom alltså. Jag gav mig i väg och saken så befann jag mig några veckor senare tog det sköldkörtelprov som faktiskt skulle återigen på SöS för att få mina inre organ visa sig rädda mitt liv. ultraljudade. Svaret kom någon dag senare. Min skörtkörtel Möttes där av en ung och vän läkare som hade helt lagt av med den effekten att min smorde in min mage med kladdig kräm och ämnesomsättning helt hade stoppat. sen satte hon igång. Efter ett tag sa hon att hon Sköldkörteln producerar nämligen för den som var tvungen att tillkalla en k llega men ”det inte vet det ett hormon som styr var bara för att få en second opinion för nåt fel ämnesomsättningen i cellerna. Utan detta ade n inte ittat” K llegan k m in hormon fungerar man lika bra som en bil utan blev helt i extas. Så otroligt fina inre organ tändstift. Det finns energi att tillgå men hade aldrig skådats och av någon anledning kroppen kan inte tillgodogöra sig den och drar gick hon igång stenhårt på min bukspottkörtel ner på allt, inklusive det mest väsentliga. vilken var bland det mest perfekta hon någonsin skådat. Allt väl alltså men Detta svar var väl ungefär det bästa man fortfarande fanns inga svar på varför min kunde hoppas på för ska man ha en kronisk kropp var på väg att falla ihop. sjukdom så är det nog den här för den botas med ett piller för 75 öre om dagen och det har Efter ytterligare några veckors googlande på såvitt känt inga biverkningar. Läkaren var blodsjukdomar befann jag mig återigen på SöS överlycklig över att kunna anse sig ha funnit och nu skulle domen falla. Brorsan var ett svar och jag fick ett recept på en mycket underrättad om att han eventuellt skulle ombes låg dos Levaxin för nu gällde det att trappa donera benmärg men hans njurar hade jag upp försiktigt för annars skulle kroppen få glatt kunnat meddela att han kunde få behålla. spel. Resultaten från benmärgsundersökningen sa INGENTING. Ingenting alltså, vadå Jag inledde min dos i kring sportlovet och ingenting? Nej just det ingenting, allt ser bra märkte i början inte särskilt mycket. Eftersom ut. Men hur i hela världen kan allt se bra ut när jag varit mycket småskadad under de senaste min kropp endast i mycket begränsad åren drog jag igång väldigt sakta med omfattning ägnar sig åt att producera blod när löpträningen men efter ett tag blev det dags för det typ är det viktigaste jag har? Det enda som referensloppet. Det var Doktor Olles löpcup eventuellt kunde antydas var en möjlig brist på och jag sprang 3 km på 12:46 och höll på att B6- och B12-vitaminer så med ett recept på kollapsa av mjölksyra. Några veckor senare behepan (B12) och en uppmaning att även utan särskilt mycket träning gjorde jag om käka B6 gick jag hem och visste varken ut loppet på 11:29, fortfarande med sjuka eller in. mängder mjölksyra men en dryg minut snabbare. Pillrena verkade uppenbarligen. Den följande tiden, fram till februari i år ungefär knaprade jag B-vitaminer och Våren gick och jag ökade sakta både hoppades men ingenting hände. Vid varje träningsdosen och medicindosen men år av löppass flödade mjölksyran och musklerna oträning hade helt klart satt sina spår så det

gjorde ont både här och där och det var liksom så är känslan av att kunna trycka på (med inget fjong i steget. Jag hade i alla fall bestämt ålderns rätt kanske inte trycket är så våldsamt mig för att springa Jukola och efter ett snack men allt är relativt) och känna att kroppen med UK fick jag en lagom kort svarar helt fantastisk. Och det är då det börjar gryningsträcka. Ingen ska påstå att det gick bli dags att knyta ihop säcken på den här fort men jag tog mig runt om än på vingliga numer tämligen ordrika berättelsen. fötter med dålig skogsträning. Fördelen med att ha varit med några år är ju att det inte Igår var det terräng-KM och jag fick pisk av bommas så våldsamt så jag prickade tämligen Pär W efter att i en anda drabbad av hybris satt väl min stipulerade tid och kände mig jäkligt upp farten direkt. Med mjölksyra över öronen glad över att vara tillbaka om än på tafflig snubblade jag i en uppförsbacke och sen var nivå. det kört. Väl i mål ställde PW den magiska frågan varför man egentligen gör det här. Sen blev det sommar och då skulle det åkas Svaret på den frågan är klockrent. Man gör det till Gotland med klanen Svärd och springas för att man kan. Efter att ha varit nere djupt i orientering. Själva tävlingen var kass men ena träsket och upplevt det som alla världens kvällen sprang jag lite intervaller med Gunsan otränade människor upplever varje gång de och då var det som om nånting kom tillbaka. drar på sig skorna för att plåga sig genom ett Det gick att trycka till om än inte som i pass med inget annat syfte än att stilla sitt fornstora dar men helt klart en mycket god bit dåliga samvete så har jag insett vilken otrolig på väg. Naturligtvis drabbades jag genast av källa till glädje som löpningen faktiskt är. Att hybris vilket ledde till att jag förnedrades på ge sig ut en morgon förbi Orrmossen och ner slutet men det var i det läget faktiskt skit mot saltis i en stilla tallskog är rena medicinen samma. Jag hade märkt att det var något på mot allt och till och med en tävling kan såhär i gång och mådde för första gången på mycket mitt nya liv genomföras i glädje utan länge fruktansvärt bra. prestationsångest eller krav på att jaga rankingpoäng utan bara i ren entusiasm. Semestern tog slut och jag bestämde mig för att för första gången på många år ställa upp i Så vart vill jag komma då? Ja, egentligen vet en individuell tävling med en ambition satt jag inte riktigt. Kanske kan det vara det att så högre än att få frisk luft och att dricka kaffe ett frö hos den som vill att se löpning (och men någon gammal uv. Några ambitioner och skidåkning, skridskor, cykel, mm) som en sak drömmar om en bra placering hade jag absolut som man kan göra för att det är så himla roligt inte. Det var på Järfällas medeldistans det och inte bara som ett medel att nå ett mål, må skulle ske och bortsett från en slarvmiss på vara SM-guld eller kroppsform. Nu kan det sista kontrollen så gick det bra och benen tyckas att jag börjar bli filosofisk i överkant kändes förvånansvärt pigga. Lite fundersam på men efter att ha läst boken Born to run 4 hur pass långt efter man skulle vara passerades gånger det senaste halvåret har jag efter att ha resultattavlan och jag kunde konstatera att mitt jagat resultat i 30 år insett att det faktiskt går lopp räckt till en tredjeplats. Känslan var helt att stå på startlinjen utan annat mål än att ha obegriplig, jag var verkligen återställd, frisk, roligt och då menar jag inte som Carro Klüft stark och på i toppen på en tävling, något som utan på riktigt. Så nästa gång du ger dig ut på jag inte kunnat drömma om de senaste 5 åren. ditt långpass, försök se löpningen för vad den Lyckan var verkligen total, inte så mycket för är just där och då och strunta i mellantider och placeringen men för känslan av att fungera pulsklockor. Ut och kör och livet blir gott. igen. I övrigt vill jag verkligen rekommendera Nu har det gått snart ett par månader sedan tidigare nämnda bok, den är kanon. dess och fötterna börjar så sakta återfå sin styrka; att inte ha sprungit ordentligt i skog på El Vraco många år har onekligen satt sina spår. Det har (Per Mårtensson) hunnit bli några till lopp och trots lie bommar

Delar av protokoll för OK Ravinens årsmöte 2013

Tid: 2013-02-17 Plats: Klubbstugan Närvarande: 11 medlemmar Sekreterare: Per Mårtensson Mötets öppnande Klubbens tillförordnande ordförande Gunnar Johansson-Falk förklarade mötet öppnat. Under hösten 2012 avled vår ordinarie ordförande Ingrid Bruce efter lång tids sjukdom. Mötet riktade postumt ett stort tack för hennes insatser för klubben genom åren. Verksamhetsberättelser 2012 Ingen komplett årsberättelse fanns tillgänglig eftersom några kommittéer inte lyckats framställa sin verksamhetsberättelse innan årsmötet. Ordföranden högläste de berättelser som är inlämnade. Mötet beslutade att uppdra till styrelsen att slutföra arbetet med att få in resterande verksamhetsberättelsen, då de stora verksamhetsberättelserna fanns tillgängliga beslöt mötet att godkänna dokumentationen med ovanstående komplettering..

Val av Styrelse Ordförande Gunnar Johansson-Falk 1 år Nyval Ledamot André Sahlsten 2 år Nyval Ledamot Stefan Jonsson 2 år Omval Suppleant Torbjörn Kölzow 1 år Nyval Ledamot Cecilia Wiedenborg Ett år kvar Ledamot Kjell Almgren Ett år kvar

Medlemsavgifter, inkomst- och utgiftsstat och budget 2013 Budgetförslag för 2013 diskuterades. Verksamheten i OK Ravinen är omfattande och en ökning av omkostnaderna har inneburit ett underskott i verksamheten 2012 och risk för ett stort underskott 2013. Bland annat har startavgifterna höjts en del under senare år. För att kunna få en budget i balans utan att behöva skära ner i verksamheten måste en inkomstförstärkning ske. Ett sätt att stärka ekonomin är att klubbens medlemmar arrangerar olika typer av tävlingar. Under 2013 genomförs ett flertal traditionella och nya arrangemang, men hur vissa av dem kommer att slå och hur mycket intäkter de kommer att ge är högst oklart. Det finns också en gräns för hur mycket vi kan arrangera utan att detta sliter för hårt på medlemmarna. Av den anledningen föreslår styrelsen en höjning av medlemsavgifterna.

Efter omröstning mellan styrelsens förslag och ett nytt förslag ställt av Per Mårtensson, beslutade mötet att tillstyrka Per Mårtenssons förslag enligt nedan.

Medlemsavgifter 2013: Familj: 1500 kr Barn: 350 kr Vuxen: 700 kr Tävlingsavgift 800 kr (för vuxna medlemmar som tävlar)

Budgeten godkändes med justeringen av medlemsavgifterna.

Tredagars i Alsace under påsken 2013 startade sist, tvåan en minut Familjen Klasson fortsätter sin Eurotour före, trean en minut till före Orientering – Danmark 2003, Spanien 2010, osv – detta ledde till att det Scotland 2011 och nu Frankrike 2013. Visst blev små tåg med klungor ute lät det bra att lämna vintern, kylan och det i skogen då en hel del blev henhöga snötäcket för att möta våren, upphunna av de snabbare påskliljor, barmark och utefika i som startade efter. Genom att Frankrike… det passade extra bra med starttiderna inte kom ut på anledning av att Helenes syster bor i internet och inte var angivna Helene Klasson Strasbourg och tävlingarna skulle ge en i PM på något sätt så blev det knapp timmes resa söder ut i Colmar trakten. ju lite bingo över när vi skulle starta. Nu var Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss med vi inte riktigt i topp men ändå; låren värkte våren – även Alsace hade drabbats av den på pappa Lars sista dagen, grabbarna Max långa sega vintern - nollgradigt på och Viggo sprang bra med lite bommar här mornarna och pga molnigt väder ingen sol och där, Helene var väl den som gick bäst – som värmde, lite snö på marken första dagen eller minst dåligt – förutom Milla som och en rejäl blåst några av dagarna. Det var briljerade på Miniknatet! Bästa långkalsong på och vi var glada att det inte klubbresultatet gjordes av Smilla Mogensen var kallvatten i duschen inomhus som det med en fjärde plats i D10, Hannes M lite brukar vara på svenska vårtävlingar – det längre ned och Hedda M var med och lärde var förresten ingen dusch alls på tävlingarna sig. så snabbt byte till torra kläder var det som Så tag chansen att åk ut och få nya intryck gällde! av skog, banor och arrangemang, här Tävlingarna var välarrangerade och hölls i kommer lite olikheter från en svensk tävling: ett lutande skogsparti på västra  bajamajorna var av trä med sågspån att Rehndalssidan, rejält kuperat med inslag av kluriga ”springa långt runt r att undvika ” älla ver ” – luktade fräscht och dolde höjdtapp” strä k r Öppet rent på spåren marken med fin blandning av barr- och  sträcktiderna printades på klisterpapper lövskog gjorde att vi lite mindre löpstarka så det var bara att sätta fast på kartan hade svårt att helt hänga med i  Internet är trögt i Frankrike, Winsplit kontinentalvana mellaneuropeernas fart. k m e ter två dagar… Kartorna var lite grovt ritade på kurvbilden men desto mer små stenar och punkthöjder  fikabordet med hembakat var i (en punkthöjd var en liten rotvälta som världsklass, tom bättre än på Söders b rjar murkna ned…). Det mest annorlunda tävlingar i terrängtyp var på etapp två då vi fick stifta  köpsystemet var av rysk modell, först bekantskap med orientering bland vinrankor, kö till att beställa och betala, få en liten sista delen av banorna gick genom vinfält lapp med det man köpt, sedan kö till där det gällde att ta fram skidorienteringstalangen med vänster-höger markan för att få ut det man köpt. – höger- vänster –rakt fram mellan  en flock vildsvin gav en tillfällig kontrollerna. Tyvärr var det varken blad pulshöjning på Lars eller druvor på vinstockarna så vi fick vänta  ingen tjafs med medel eller sprint, här tills målgång med att dricka -det var dock var det rejäl långdistans med 350 meters vinprovning på TC! Bra banläggning överlag, snabbt upp med tiderna på TC, stigning varje dag. vattenflaska till alla vid målgång och Vi får se vart vår Eurotour inom kaosartad parkering på gatorna i byarna. orientering fortsätter! Sista dagens startordning tål att nämnas speciellt; den som ledde efter två dagar Familjen Klasson 16

Träningsstafetten Av Martin Rinnbäck

Vad är träning för mig?

Jag tränar idag orientering, bandy, fotboll. Bandyn blir förstås på vintern, så den ger mig starka ben och kondition på vintern. Orientering har jag hållit på med i hela mitt liv - jag var bara några veckor gammal då jag var med på min första torsdagsträning ;-) Jag springer i år mitt första år som H12:a, och jag åkte till Skåne för att göra debut - här var ju så mycket snö. Min första stafett, Melkers minne, vann jag och jag tycker att stafetter är skoj. Vi är flera duktiga killar och tjejer i min ålder. Jag tränar orientering en gång i veckan, plus att jag förstås tävlar en del. Sen springer jag lite hemma ibland. Målet är att bli bättre. Min idol är Gustav Bergman. Det bästa med att träna orientering är att det är roligt, och att man lär sig saker som att läsa karta och hur en kompass fungerar. Sen har jag ju fått massor av vänner.

Vad är träning för dig Ida Kallur?

Sprint-SM i Göteborg, april 2013 – Gustav Bergman tog sitt andra senior-SM guld, denna gång på den intensiva sprint- distansen.

Årets svenska mästerskap i sprint bjöd på den kanske mest krävande banan, både fysiskt och tekniskt, som någonsin hafts på ett sprint-SM. Göteborgs kuperade stadskärna med ett virr-varr av hus, broar, trappor, tunnlar och murar gjorde varje sträcka till en utmaning. Avslutningen och Gustavs egen kommentar från hans digitala arenan var beläget inne på den tekniska kartpärm (www.gustavbergman.se/doma): högskolan Chalmers område. SM-GULD! Najs! Öppnade bra, orienterade Både Gustav Bergman, Emil Granqvist och stabilt. Tog rätt vägval till 4an (verkar som att Assar Hellström gjorde starka insatser i sina alla var rätt likvärdiga om man genomförde dem respektive klasser och tog varsin medalj med bra), och fortsatte sedan riktigt bra. Tidstapp till sig hem. 6an, borde gått rakt på - tvekade dessutom. Låg Extra kul var det också att Ravinen denna runt 10 sek efter hela vägen fram till 9an, men dag ställde inte mindre än fyra tjejer på dominerade utför trapporna och var helt plötsligt startlinjen i D21, något som inte hänt på bara 2 sek efter. Var trött, så jag tappade lite i många år, och som visar att vi är på löpningen in mot varvning och strax efter. Låg 6 gång inte bara i sekunder efter vid 15e. Dominerade återigen herrklasserna! utför, och låg bara 3 sek efter. Plockade ytterligare en till sista. 2 sek efter där. Sedan var det uppvisning av spurtkapaciteten. 1 sek före i mål.

Resultat H21: Resultat H18: Resultat H20: 1. Gustav Bergman 14.01 1. Erik Berzell 14.00 2. Jonas Leandersson 14.02 1. Emil Svensk 13.38 2. Emil Granqvist 14.25 2. Niklas Aldén 13.57 3. Anders Holmberg 14.14 3. Oskar Lundqvist 14.27 4. Olexandr Kratov 14.18 3. Assar Hellström 14.17 4. Rasmus Svantesson 14.34 4. Ulrik Nordberg 14.37 5. Peter Öberg 14.20 5. Philip Persson 14.39 5. Joakim Eliasson 14.39

10Mila 2013 – By Rose Hodkinson and Dave Schorah

Rather than running the British long distance championships, Rose and I decided that this year it would be better to come and run 10Mila – the first time for both of us. Gustav and Anette were very kind in letting us stay with them and we were able to fit in a short training session on the Friday evening in Nacka to remind ourselves how to orienteer in Sweden (quite important as unfortunately the challenges of the Midlands of the UK are not quite the same as here in Stockholm).

The competitions started off on Saturday morning with the youth relay. It was interesting to watch on the TV as the juniors tackled the terrain and to get a good idea of the planning style and t e best way t appr a t e ra es Ravinen’s irst team struggled a little early n but s me s lid runs then pulled the team up to 43rd place for 2013. t l ng a ter t e y ut relay was t e start t e W men’s ra e, w ere Ravinen ad 4 mplete teams starting. Rose was running on first leg for team 4 and this is what she thought of it:

“It was a bit daunting, as a 10Mila novice, to be asked to run first leg, but I was excited at the prospect of the challenge and exhilaration of running with over 300 other people. The start was a bit crazy, running over rough ground with dust and people everywhere, so my main focus was not t trip ver! I didn’t get an e t get a g d l k at my map until we were into the forest, and then it was a question of deciding which pack of people was g ing in my dire ti n T e ield didn’t spread out as much as I had expected, and there were several trains of people taking different routes through the forest, but ultimately going to the same destination. I quickly settled into a routine of running in a pack, just following where we were Rose Hodkinson at the start of the ladies race going on the map. This worked well until about half way round when, on an area of very vague ground, I slightly lost track of where I was and all wed t e pa k t lead me t t e wr ng ntr l Lu kily my ntr l was l se by, s I didn’t lose much time. Running with so many other people was great motivation and kept me running hard right to the end. It was very satisfying to be running fast, but still spiking the controls (something I have often found difficult in Sweden in the past!). Overall I was happy with my run and pleased to be the second finisher r Ravinen ”

Unfortunately Annie had some problems on leg 1 for the first team but this meant there was some close racing between the 4 Ravinen teams at different times with teams 1 and 2 ending in a sprint finish for places 98 and 99, 66 minutes behind the winning team of Domnarvets GOIF.

Charlotte20 and Anette after sprint-finish in the ladies race

T e men’s ra e was next n t e pr gramme and a ter t e w men inis ed I started t get quite ex ited, but still needed t get s me sleep as I w uldn’t be starting my leg 7 until ar und am I watched the first leg on the live TV and it was good to see some of my British friends fighting at the very front and also Martin coming in with the main group. Nick, Gustav, Yannick and Emil all did really good jobs through the tricky night legs to leave us in 22nd place after the night, which was really good. After another solid leg, Hans then handed over to me in 31st position with a gap of nearly 2 minutes in front and behind. I was running quite cautiously to make sure I didn’t make a really big mistake and just ad a ew smaller time losses where I was veering off my line a little. I brought the team back in 29th place, despite not seeing anyone but I was quite disappointed with my time and I think I probably should have been a bit more attacking. For the last 3 legs, Perra, Kalle and Assar held on really well as there were a lot of big teams behind us with very strong finishing runners and in the end our team was 31st, 71 minutes behind the victorious Kalevan Rasti, which is a good improvement on last year. But I think most would agree we can achieve more. The 2nd team finished strongly to take 108th place, which is also better than last year.

We are both glad we decided to come to 10mila this year and I think we will want to come back in the future to experience the excitement again. Thanks to all the team for your welcome and

support!

Tävlingen i tävlingen Som ni kanske minns fanns det en tävling mellan klubbens damer och herrar. Tre olika grenar: Bästa förstalag, bästa andralag och flest fullföljande löpare. Slutställningen: Bästa förstalag: Herrarna 31:a (damerna 98:a) Bästa andralag: Damerna 99:a (herrarna 108:a) Flest fullföljande: Herrarna 30pers (damerna 20pers)

Totalt: 2-1 till herrarna. Grattis! Damerna får arrangera årsfesten 2013.

Stort tack till alla lagledare, UK och fixare av mat, tält och annat!

Lång-KM och teknikläger på Åland i juni

Den 6.e juni firade över 120 Ravinare Sveriges nationaldag med att åka till Åland och springa Lång-KM. Solen sken och skogen var öppen och lättlöpt. För många blev det en ny upplevelse att stämpla med Emit istället för sport-ident och det fanns många teorier om hur man skulle hålla den stora brickan i handen.

Efter KM-dagen åkte de flesta båten hem med härlig buffé och samvaro, medan elitgänger från 15 år och uppåt stannade kvar på några dagars teknikläger på berghällar.

Typiskt för Åland, och för Finaland generellt är att man ritar ut de öppna berghällarna med grått på kartan sk. ”berg-i-dagen”. Och på Åland, som ligger mitt på havet, har växtligheten blåst bort och berget ligger öppet i stora fält. Kartorna är övervägande grå och framkomligheten fantastisk.

Solen sken och Ravinarna njöt fullt ut. Boende på Ålands idrottscenter och en hel del fotboll, volleyboll, gym, godis, spinning och simning mellan passen. Det var närmare 30 personer med på lägret i åldrarna mellan 14-39 år, och ledare förstås. Stort tack till Kent, Micke och Matts som fixade träningar och fick både hänga ut och plocka in kontroller, snitslar och enheter på löparnas begäran. Efter lägret var det många som var trötta, men allra tröttast var nog ledarna.

Åländsk karta med grått berg-i-dagen 22

Urklipp från Rosen-Lövet 1993: Överst ord från dåvarande ordförande Johan Sandström om tävlingsstoppet -93 pga. TWAR. Nedan korta berättelser om hemma-hos träningar när det begav sig på den tiden.

OK Ravinen sponsras av: