Så Skriver Vi Historia Den Svenska Kvinnorörelsen Ur Ett Historiografiskt Perspektiv

Så skriver vi historia Den svenska kvinnorörelsen ur ett historiografiskt perspektiv

Det är en homogen kvinnorörelse som framträder i tidiga historiker. Konflikter och motsättningar tonades ner. Vänsterorienterade, sexualliberala och pacifister ute-

slöts ur det feministiska minnestemplet. ULLA MANNS

I den historiska översikten Den svenska egentlig terräng, beror nog på att vår kvinnorörelsen förklarade Lydia Wahlström kvinnosak i grunden varit svensk, om man med svensk menar försynt, värdig och be- 1933 varför feminism inte var en adekvat be- härskad. D.v.s. den har utgått ur Fredrika teckning på kvinnorörelsen i Sverige. Det be- Bremers åskådning om kvinnans stora upp- rodde framför allt på att arbetet för gift, samhällsmoderligheteti, vilken gör kvin- kvinnofrigörelsen bedrivits på ett lugnt och nofrågan till icke en fråga om kvinnans privat- osjälviskt sätt präglat av idealitet. Detta var intressen utan till en livsfråga för samhället i något specifikt svenskt menade hon och knöt dess helhet (Wahlström 1933: 34). samtidigt samman det svenska med kvinno- rörelsens kanske främsta frontfigur, Fredrika Ramarna för hur förändringsarbetet borde Bremer. Wahlström skrev: bedrivas var tydliga, inom den bremerska samhällsmoderligheten - lugnt, värdigt och Att det franska namnet "feminism" härvidlag osjälviskt, med samhällets goda för ögonen. så föga passar, att varken suffragettväsen eller Kvinnorörelsen var länge ett outforskat kravet på fri kärlek här kunnat vinna någon område. Därför har Wahlströms historik bli-

5 vit flitigt använd långt in i våra dagar. Att betydligt kortare än efterföljaren. Wahlström historiker av detta slag inte gör anspråk på gav sammanlagt ut fyra texter med samma ti- vetenskaplighet är bekant och Wahlström tel: 1904 års utgåva (knappt 70 sidor) utgi- poängterade själv detta (Wahlström 1933: 7). ven i Föreningen Heimdals folkskrifter, 1911 Men forskningen dröjde och hennes fram- en artikel i Ord och Bild, 1933 det drygt 300- ställning var i stort vad som fanns att tillgå. sidiga arbetet och slutligen 1939 åter en kor- Nu när forskningen om kvinnorörelsen tare version utgiven i Verdandi småskrifter. vuxit, är det möjligt att börja granska den Publikationerna bygger i hög grad på den historieskrivning som rörelsen lämnat efter grund som lades 1904. Wahlström komplette- sig. Vilken bild av kvinnorörelsen ges i rade sedan med nya sakuppgifter men ändrade historiker som samtida kvinnosakskvinnor endast undantagsvis sin grundläggande syn på producerat? Vad kan dessa historiska redo- kvinnorörelsens uppkomst och utveckling. görelser säga oss utöver den konkreta histo- Samtliga skribenter var aktiva i tidens kvin- ria som förmedlas? I denna artikel visar jag norörelse. Alexandra Gripenberg var verksam att det går att erhålla fördjupad kunskap om i Finland, i Finsk kvinnoförening samt i Inter- politikskapande, mål och spänningsförhål- national Council of Women (icw) där hon in- landen inom kvinnorörelsen genom att ana- tog en central position (Wikander 1994: 148). lysera den egna historieskrivningen. Att kon- Hon kom även att bli parlamentsledamot när struera sin egen historia är en medveten finländska kvinnor erhöll rösträtt 1906. Gurli handling. Det handlar i hög grad om vad och Linder var medlem i Fredrika-Bremer-förbun- vilka som bereds plats i feminismens minnes- det (FBF) och verksam i föreningar som Nya tempel, som Maria Grever påpekat (Grever Idun, tidigare även i Reformdräktsföreningen. 1997). Eftersom samtliga historiker så kraf- Mest central i svenska kvinnosakskretsar var tigt påtalar arvet från Fredrika Bremer kom- avgjort Lydia Wahlström. Hon ingick i FBF:S mer även den bild som producerats av henne ledning och kom att bli en av de framträ- att granskas. dande personerna i den organiserade röst- Även om artikelns inledningscitat hämtats rättsrörelsen, Landsföreningen för kvinnans från Lydia Wahlströms välkända och flitigt politiska rösträtt (LKPR) (Nicklasson 1992: använda bok från 1933, är det tre äldre his- 45-53, Manns 1997: 155f). toriker som utgjort grunden för analysen av kvinnorörelsens historieskapande. Samtliga Historiografi publikationer gavs ut inom loppet av några Artikeln har en historiografisk inriktning; år, 1903-1905. Det var samtidigt som det den studerar hur historia förmedlas och hur svenska rösträttsarbetet startade på allvar. historia skrivs. Inriktningen är dock inte den Historikerna är Alexandra Gripenbergs Re- gängse. Det är inte forskningen om kvinno- formarbetet till förbättrande af kvinnans rörelsen som står i fokus utan rörelsens egen ställning (3 vol.) vars del om Sverige gavs ut historieskrivning. Infallsvinkeln kan bland 1903, Gurli Linders Kvinnofrågan i Sverige annat visa de villkor under vilka historia 1845-1905 från 1905 samt en historik av skrivs och därför också ge information om Lydia Wahlström utgiven 1904. Den har för- aktörernas handlingsutrymmen (Jensen 1987, virrande nog samma titel som 1933 års histo- Hjelm 1999: 18). Applicerat på historikerna rik - Den svenska kvinnorörelsen - men är ger oss perspektivet möjlighet att studera för-

6 sök att formulera alternativa lösningar inom len DuBois stannar dock upp inför betydelsen kvinnorörelsen. Inbördes spänningar, interna av att påvisa en enig och konfliktfri historia, diskussioner, ibland subtilt förda i den så kal- en historia i vilken det fanns en inbyggd lade undertexten träder också fram med ett framstegstanke. Jag tror att det är viktigt att se historiografiskt perspektiv. Dessutom ger en historikerna i samtliga dessa funktioner. De historiografisk studie belysning åt frågan om fungerar på flera plan. De är produkter av ak- vilken slags historia som varit angelägen att törerna själva, vilket gör att de både är redo- lämna till eftervärlden, vilken tradition görelser för händelser och partsinlagor. De är kvinnorörelsens historieskrivare velat skapa. således beskrivande och föreskrivande på Däremot handlar en studie av detta slag inte samma gång. Historikerna fostrar och norme- om rätt och fel, som Michael Bentley med rar i det att de riktar sig inåt rörelsen. Samti- rätta påpekar. Historiografin har utvecklats digt är de politikskapande debattinlägg, efter- och har passerat detta stadium (Bentley som de också riktar sig utåt. Sättet att pre- 1997: xiv, se även Hjelm 1999, Jensen 1987). sentera problem, argumentera för kravens le- gitimitet, redogöra för motstånd och svikna Historiken löften bör ses som inlägg i en offentlig debatt

Påfallande likheter står att finna mellan om kvinnors villkor som kvinnorörelsen del- fackföreningsrörelsens och kvinnorörelsens tog i. Att det därmed var viktigt vad som pre- historieskrivning. Den optimistiska framstegs- senterades och hur detta gjordes är förstå- synen, reformismen och koncentrationen på eligt. Ellen DuBois menar att det inte bara konkreta händelser förfaller vara gemensam, i fanns en vanligt förekommande ovilja att dra alla fall rörande svenskt material. Debatter fram oenigheter. Det fanns, skriver hon, ett och idémässiga rötter behandlas blott kortfat- regelrätt tabu mot att påvisa oenigheter inom tat. Oönskade strömningar inom rörelsen lyfts den amerikanska kvinnorörelsens historie- ut ur historieskrivningen eller behandlas kri- skrivning (DuBois 1996: 227). tiskt, interna konflikter och maktkamper dis- Historiska framställningar av detta slag är kuteras ogärna. Personkoncentrationen är framför allt berättelser om kvinnorörelsens påfallande liksom ovanifrån-perspektivet uppkomst och utveckling. De har fungerat och (Hjelm 1999). Även engelska och amerikan- fungerar även idag som viktiga traditionsska- ska historiker om kvinnorörelsen har foku- pare, de upprätthåller och konstruerar ett kol- serat praktiken och handlingarna. De har lektivt minne. För dåtidens nytillkomna akti- också tenderat att lyfta fram de enskilda ak- vister, de många i rösträttsrörelsen inte minst, törerna och genomsyrats av framstegsopti- fungerade historikerna som viktiga inskol- mism. Detta har tolkats som uttryck för ningstexter. De var skrifter att ta avstamp i olika slags liberalfeminism och som en äldre och skrifter att dra lärdom av. Maria Grever tradition av kvinnosakshistoria, i kontrast skriver om hur kvinnorörelsen aktivt organi- till 1920-och 30-talens feministiska historie- serat minnet av sig själv genom en rad åtgär- skrivning (Pedersen 1996, DuBois 1996). der: i historiker, i upprättande av arkiv (i Ne- Varken Pedersen eller Hjelm utvecklar derländerna det stora internationella arkivet resonemangen om historikernas funktion, för kvinnorörelsen) m.m. Detta ingår i en vare sig som traditionsskapare, som discipline- större process om hur ett kollektivt minne ska- ringsinstrument eller som politiska inlägg. El- pas och hur ett feministiskt "vi" konstrueras

7 (Grever 1997: 365). Detta "vi" har, som fors- låta förbundet verka för att en kvinnornas kare påpekat, varit viktigt att upprätthålla inte historia skrevs.3 Ett annat exempel är det minst i tider av motgång (Rupp och Taylor forskningsintresse som ägnats Fredrika Bre- 1987, Rupp 1997). Kvinnorörelsens historiker mer från just kvinnorörelsehåll. Sophie kan således ha flera funktioner: som platser Adlersparre skrev tillsammans med brors- för minnet, viktiga vi-skapande socialiserings- dottern Sigrid Leijonhufvud den första egent- instrument, inlägg i tidens samhällsdebatt och liga biografin över Bremer; paret Ellen inlägg i interna debatter.1 Detta gör samman- Kleman och Klara Johanson gav ut Bremers taget historiker från en social rörelse både brev i fyra volymer (1915-20). Lydia Wahl- spännande och komplexa att arbeta med. ström, Emilia Fogelklou, Hilma Borelius och Elin Wägner är andra som skrivit om henne. Den historiska medvetenheten En rad kvinnorörelsekvinnor skrev om andra Kvinnorörelsens aktivister var väl medvetna kvinnorörelsekvinnor, ofta i samband med om vikten av historia. Visserligen är regel- någons bortgång. Rösträttskvinnan, senare rätta historiker över kvinnorörelsen inte så också Verdandi-redaktören, Ann Margret många men en mängd arbeten om enskilda Holmgren var synnerligen flitig. Listan kan aktivister finns att tillgå. Den person- göras lång. Precis som Maria Grever påpekar historiska inriktningen har tolkats som ett fanns det påfallande många historiskt verk- medvetet sätt att synliggöra kvinnor och samma kvinnor i den första vågens kvinno- kvinnors medverkan i historien (Smith 1984, rörelse, så även i Sverige (Grever 1997: 365). Mitchell 1998, Haettner-Olafsson 1981). In- Få var emellertid verksamma inom aka- riktningen har också uppfattats som ett okri- demin, eftersom ju kvinnor ända fram till tiskt heroiserande drag hos författarna, ibland 1925 inte kunde inneha regelrätta univer- med inslag av mytologisering (Haettner- sitetstjänster. Antalet professionella histori- Olafsson 1981, DuBois 1996).2 Ytterligare ker var precis som i USA och England fåtaliga utslag av den historiska medvetenheten (DuBois 1996). Lydia Wahlström var dock fi- inom den äldre kvinnorörelsen var nämnda losofie doktor i historia, Ellen Fries likaså, kvinnorörelsearkivet i Amsterdam som upp- Sigrid Leijonhufvud hade en filosofie kandi- rättades 1935 samt det kvinnohistoriska bib- datexamen i ämnet.4 Bakom de första liotek som öppnade i Paris 1931, Biblio- litteraturvetenskapliga översiktsverken om théque Marguerite Durand. kvinnliga författare stod också aktiva kvinno- För svensk del är påståendet om den histo- sakskvinnor. 1873 gavs bibliografin Qvinnan riska medvetenheten knappast kontroversi- inom den svenska litteraturen ut anonymt. ellt. En blick på den omfattande produktio- Till världsutställningen i Chicago 1893 kom nen av minnesskrifter över enskilda perso- sedan en uppföljare till den, utförd av Sigrid ner, biografier, brevutgåvor, artiklar och Leijonhufvud och Sigrid Brithelli (Haettner- bibliografier över kvinnliga författare be- Olafsson 1981). kräftar detta. Sophie Adlersparres intresse för historia är ett exempel. På 1870-talet pu- Den gemensamma bilden blicerade hon en serie artiklar om den De historiker som jag analyserat berättar i svenska kvinnans historia i Tidskrift för hem- mångt och mycket samma historia: en sede- met. När FBF bildades hade hon tankar på att sam, reforminriktad kvinnorörelse stadd i

8 sansad men ofrånkomlig utveckling mot en haft från reformvänliga, främst liberala, ljusare värld av minskade orättvisor mellan män. Fredrika Bremers osjälviska, sede- könen. Kvinnorörelsen framställs som ett samma och värdiga hållning sägs emellertid barn av franska revolutionen och upplys- mer än något annat ha präglat kvinnorö- ningens upprop om individens fri- och rättig- relsen (Gripenberg 1903: 52, 85-86, Wahl- heter. Men mer än något annat sägs den vara ström 1904: 9, 31-33, Linder 1905: 16-18). sprungen ur förgrundsgestalten framför an- Linders beskrivning här ligger väl i linje med dra, Fredrika Bremer. Samtliga historiker har de andras: snarlika avgränsningar. Det är den organiserade och nästan uteslutande den icke-socia- Det var hon som riktade in densamma listiska delen av kvinnorörelsen som tas upp. [kvinnorörelsen] på den väg den sedermera i Den förorganiserade periodens verksamhet stort sedt alltjämt fortgått på - ett inriktande som i evärdliga tider skall lända Fredrika Bre- berörs inte mer än flyktigt. mer till heder. Att den svenska kvinnorörelsen Att svensk kvinnorörelse inte kan kallas icke startade som en manshatets, en det hän- feministisk är det visserligen bara Lydia synslösa pockandets och det löjliga kvinnoför- Wahlström som hävdar (Wahlström 1911: gudandets rörelse är en hennes förtjänst som ej kan nog högt skattas. [...] För Fredrika Bre- 263, 1933: 34). Men bilden av kvinnorörel- mer stod nämligen aldrig kvinnorörelsen - sen som reformistisk, samarbetsvillig och och detta är ytterligare en af hennes förtjäns- hovsam målas tydligt av både Alexandra Gri- ter - isolerad: hon såg den alltid i dess orga- penberg och Gurli Linder. Beskrivningen är niska sammanhang med samhället och famil- dock mest framträdande hos Lydia Wahl- jen (Linder 1905: 16f). ström. Det reformistiska och värdiga ligger enligt henne förborgat i de två principer va- De reformvänliga männens betydelse och ak- rur arbetet stammar. Den första principen är tiva stöd poängteras. Gripenberg skriver: betoningen av kvinnors skyldighet att gripa "[a]tt detta ofantligt bidrog till befordrande in i samhällsutvecklingen, istället för krav på af frågans sunda och normala utveckling, är rättvisa. Den andra principen är idén om kö- klart" (Gripenberg 1903: 48). Men någon nens olikhet. Att dessa två principer samver- närmare beskrivning av männens insatser el- kade förstår man av den avslutning som föl- ler idéer om kvinnors villkor ges inte. Gripen- jer. Uppfattningen om könens olikhet och berg lämnar visserligen utrymme åt dem hon kvinnornas skyldighet att förbättra samhället finner mest prominenta, Lars Hierta och Erik har inte så mycket inneburit "en kamp mot Gustaf Geijer. Men det är kvinnornas egen mannen om nya rättigheter för kvinnan, som medverkan och Fredrika Bremer som ges fastmer en sträfvan att uppfostra samhället störst plats. Wahlström konkluderade: till insikt om att det icke blott är ett rätts- institut, behärskadt af manliga krafter, utan Detta är ju ett reformarbete så kraftigt, att också ett hem, som blir lidande på de kvinn- man rentaf kan säga, att det i Sverige är lagstiftarne och alltså männen, som gifvit för- liga krafternas undertryckande eller ensidiga sta impulsen till en kvinnorörelse. Men det utveckling" (Wahlström 1904: 69). måste tilläggas, att reformerna nog aldrig gått Enligt historikerna lades grunden för sam- så raskt och funnit en så medgörlig opinion, arbetet dels genom avstampet i Fredrika Bre- om icke kvinnosakens teorier i vårt land också mer, dels genom det tidiga stöd kvinnosaken haft en kvinnlig banbrytare, som i sin mån ge-

9 nom sina skrifter och sin egen karaktär var äg- det inte handlade om revolutionära omvälv- nad att ådagalägga statens fördel af att i högre ningar blev viktigt (Manns 1997: 66, 88-92). grad än dittills skett tillgodogöra sig de kvinn- Ingen av historikerna dolde kvinnosakens liga krafterna (Wahlström 1904: 19). rötter i revolutionstänkandet, men det var Vad som därtill ansågs ha bidragit till det liberala arvet som påtalades, inte det re- kvinnorörelsens lugna karaktär var hur volutionära. Gripenbergs formulering i föror- Bremer-arvet förvaltats: hur sansat arbetet det 1903 talar sitt tydliga språk: kvinnofrå- bedrivits och hur väl hennes idéer omsatts i gan, skrev hon, var inget mindre än "frågan konkret reformarbete. Gripenberg nämner om halfva mensklighetens utveckling 'from särskilt Sophie Adlersparre (f. Leijonhufvud) sexhood to humanhood'" (Gripenberg 1903). och Rosalie Olivecrona som redan 1859 star- Wahlström är däremot mån om att beskriva tade Tidskrift för hemmet (Gripenberg 1903: en successiv och gynnsam utveckling bort från 49). Detta är värt att notera eftersom Gripen- det hon kallar "revolutionens abstrakta berg i övrigt var angelägen om att lyfta fram jämlikhetsteorier" (Wahlström 1904: 8). I lik- andra föreningar än FBF, som ju Adlersparre het med arbetarrörelsen har kvinnorörelsen startade 1884. Föreningen för gift kvinnas haft sin utopiska period, förklarade hon, "då äganderätt (1873) låg henne särskilt varmt ideellt anlagda män med sinne för abstrakt om hjärtat. Linder beskrev Adlersparre som rättvisa gärna understödde rörelsen och för "den svenska kvinnorörelsens insiktsfulla, kvinnans räkning drogo konsekvenserna ur initiativrika och vidsynta ledarinna" (Linder rättighetsförklaringen" (Wahlström 1904: 9). 1905: 23). Hennes historik var dessutom till- Men när kvinnorna sedan organiserade sig ägnad minnet av Sophie Adlersparre. blev kvinnorörelsen mer klartänkt och läm- Beskrivningarnas karaktär, att framhäva nade såväl franska revolutionens jämlikhets- reformer och sans, torde hänga samman med idéer som läran "om kvinnans absoluta lik- två faktorer som historikerna inte diskuterar: het med mannen" (Wahlström 1904: 34). avståndstagande från socialism och sekulari- Hon beskriver således en utveckling bort från serad etik (så kallad fri kärlek) samt det högt revolutionstänkandet och talar inte lika ställda målet för kvinnofrigörelsen. Rädslan gärna i termer av rättvisa, jämlikhet och för socialismen och de långtgående planerna kvinnors mänsklighet som de övriga (Linder för kvinnofrigörelsen ledde sannolikt till att 1905: 57-59, Gripenberg passim).5 explicita resonemang om radikala omvälv- Det var under sedlighetsdiskussionerna på ningar (det vill säga revolution) avsiktligt 1880-talet som de högt ställda målen och den dämpades. Det var viktigt att markera avstånd anti-socialistiska hållningen tydligast kom till till allehanda socialistiska och sekulariserade uttryck. Den naturalistiska världsbilden - försök till samhällsomvandling. Frigörelse- som utgick från människan som en biologisk projektet hade trots det hovsamma talet högt varelse - uppfattades som materialistisk, se- ställda mål: genom ökat själv- och medbe- kulariserad och sammankopplad med socia- stämmande för kvinnor skulle könsrelatio- lismen. Den uppfattades som ett allvarligt nerna förändras på ett i stora stycken grund- hot mot samhällsordningen, moralen och läggande sätt. Detta innebar att privata rela- kvinnofrigörelseprojektet (Persson 1994: lll- tioner, arbetsdelning och samhället i stort ll 8). Om naturalismen vann intrång riske- skulle komma att förändras. Att då betona att rade kvinnor att återigen reduceras till blott

10 könsvarelser, stick i stäv med kvinno- ström skildrade motstånd och negativa atti- emancipationens syften (Levin 1994, Manns tyder, Gripenberg i det långa avsnittet om re- 1997: 92-102, Stenberg 1999). Det är just i aktionen mot kvinnofrågan. Wahlström var redogörelsen för sedlighetsdebatten som stundtals rapp och sarkastisk när hon redo- Gripenbergs starka misstro mot tidens gjorde för den misogyna kvinnosynen genom vänsterströmningar träder fram (se särskilt tiderna och den långsamma reform- 144ff, 159). Det är synen på kärlek och sexu- utvecklingen. Trots att optimismen dämpa- almoral som är den springade punkten. Ett des av det konkreta motstånd som mött långt avsnitt ägnas åt den så kallade reaktio- kvinnorörelsen förefaller ingen av författarna nen mot kvinnofrågan på 1890-talet. Det är att tvivla på möjligheten till samförstånd och den naturalistiska synen på moral och kärlek framgång. Exempelvis talade Linder optimis- samt den upphettade debatten kring Ellen tiskt om kvinnorörelsens sista skede. Keys kritik av kvinnorörelsen 1896 som fo- "Mycket", skriver hon, "- t.ex. mäns och kuseras.6 Gripenbergs omdöme om Keys till- kvinnors samarbete för flera af vår tids kultu- tag var hårt. Hon ansåg att Keys kritik var rella uppgifter - synes mig varsla om den tid både orättmätig och felaktig. Sophie Adler- då det icke längre skall finnas någon egentlig sparre skulle allt ha blivit förvånad eftersom kvinnosaksfråga, utan endast mänsklighets- kritiken kom från personer ur "kvinnosakens frågor, som lösas af kvinnor och män gemen- egna led, hvilka på fullt allvar skulle påyrka samt under den synpunkten att 'Den histo- ett återgående till forna tiders uppfattning af riska människan är man och kvinna'" (Linder kvinnan" (Gripenberg 1903: 143).7 Gripen- 1905: 58). Wahlström menade också att det berg deklarerade att kvinnofrågan i grunden inte fanns någon anledning att misströsta, för- var en etisk fråga, "hur brännande än dess utsatt att kvinnorörelsen arbetade efter sina ekonomiska moment tidtals kunna vara." Gri- ursprungliga principer (Wahlström 1904: penberg fortsatte: "Denna uppfattning förut- 68f). 1933 talade hon om kvinnorörelsens ar- sätter en utveckling på kristendomens grund, bete som en oblodig revolution som nalkades men den är absolut oförenlig med den åsigt, sin fulla seger (Wahlström 1933: 323, se även som går igen flerstädes i de moderna ström- 1911: 267). Gripenberg utbrast i inledningen ningarna, neml. den, att kristendomen är ett till hela trebandsverket: "Lifvets lag är föränd- hinder för menniskoslägtets utveckling" ring och utveckling" (Gripenberg 1893: 7). (Gripenberg 1903: 159). De(t) uteslutna I framställningarna finns en framstegsop- timism som torde ha ingivit tillförsikt {se sär- Ingen av historikerna kan sägas täcka skilt Gripenberg 1893: 7-15). Optimismen kvinnorörelsen i hela dess ideologiska bredd. var, som nämnts, inte ovanlig i andra slags Tendensen är tydlig. Det som inte passar in historiker. Klas Åmark har noterat att fram- kommer heller inte med i presentationen. Av- stegstänkandet utgör ett slags grundmönster gränsningen av kvinnorörelsen som fenomen i fackföreningsrörelsens historieskrivning bestämmer sedan presentationens omfatt- (Åmark 1984: 46, se även Hjelm 1999). Men ning. Som den skolade forskare Wahlström samtidigt som hållningen var optimistisk vi- var lämnade hon en kort definition av termen sade alla att förändringarna ingalunda skedde kvinnorörelse i sin historik: det var "den med automatik. Både Gripenberg och Wahl- svenska kvinnans eget arbete för höjandet af

11 sin ställning" som omfattades (Wahlström Ankarsvärd ges inte heller nämnvärt ut- 1904: 36). Gripenberg och Linder valde en rymme trots att det gärna påpekas hur vik- bredare och därmed också vagare avgräns- tiga de var (Gripenberg 1903: 63, Linder ning. De presenterade "kvinnofrågan" och det 1905: 29, Wahlström 1904: 40).' Av Wahl- "reformarbete" som bedrivits i syfte att för- ström framgår indirekt att nedtoningen av bättra kvinnors villkor. Men kvinnorörelsen det tidiga kvinnosaksarbetet var medvetet. var ändå berättelsernas huvudaktör. Den Det tillhörde den utopiska period som hon kvinnorörelse samtliga behandlade var i stort ansåg vara verklighetsfrånvänd och manligt den vi i dagligt tal kallar den borgerliga dominerad, och därför ointressant (Wahl- kvinnorörelsen. Det är således den icke- ström 1904: 9,36). socialistiska och nästan undantagslöst dess När den organiserade kvinnorörelsen be- organiserade del som omfattas. Fokus ligger handlas ligger fokus på konkret reformar- på föreningar och konkret reformarbete. De bete. Det innebär att bakomliggande idéer, många enskilda skribenter och debattörer ideologiska diskussioner eller framtidsvisio- som varit verksamma tas, med undantag för ner i den organiserade rörelsen inte behand- Fredrika Bremer, upp mycket kortfattat. las nämnvärt. Bilden av den pragmatiska Detta gäller både för den organiserade och kvinnorörelsen återfinns hos såväl Gripen- den förorganiserade perioden. berg, Wahlström som Linder. Opinionsbil- Den summariska framställningen av den dande arbete och ideologiska diskussioner in- förorganiserade perioden är påfallande. Hur tog, som vi vet, en framträdande plats inom omfattande reformarbetet var framgår inte, kvinnorörelsen fram till sekelskiftet 1900 inte heller arten av arbetet eller arten av dis- (Boéthius 1969: kap. 1, Manns 1997). kussionerna och idéerna om kvinnofrigö- Linder och Wahlström ger överhuvudtaget relse. Förutom uppståndelsen kring romanen liten plats åt 1880- och 90-talens kvinnorö- Hertha på 1850-talet redovisas inga debatter. relse. Därmed förbigås en rad föreningar som Således kommer varken debatten kring C.J.L. var verksamma då. Federationen till exem- Almqvists bok Det går an (1839) eller Sophie pel, den förening som framför andra verkade Sagers uppfordrande emancipationskrifter för en förändrad sexualmoral i nära anslut- från 1850-talet med i framställningarna.8 ning till föreningar som FBF och Föreningen Inte heller gavs någon närmare presentation för gift kvinnas äganderätt, nämns över av vad de många personer som nämnts vid huvudtaget inte. Inte heller fredsföreningar tas namn stod för. Vilken uppfattning biskop med. Sveriges kvinnliga fredsförening bildades Agardh eller Oscar Stackelberg, för att 1898, vilket inte framgår. Engagerade i freds- nämna två personer, egentligen hade om frågor var också Vita bandet och Svenska kvinnans roll i samhället blir aldrig klart. kvinnors nationalförbund {se vidare Larson Fram manas bilden av ett fåtal modiga kvinn- 1985). Gripenberg presenterar däremot de liga pionjärer som initierat och drivit utveck- många föreningar som verkade för sedlighet, lingen av kvinnosaken: Fredrika Bremer nykterhet och filantropi under 1880- och 90- framför allt, men också Sophie Adlersparre talen. Federationens verksamhet presenteras och Rosalie Olivecrona. Spännande personer ingående liksom Kvinnornas nykterhetsföre- som vi ännu vet relativt lite om som Fredrika ning (1887) och nykterhetsföreningen Vita Limnell, Eva Fryxell, Ellen Fries och Ellen Bandet (1900). Olika filantropiska hjälp-

12 verksamheter för barn, arbetarkvinnor, djur- nämligen Gripenbergs framställning som le- skydd med mera tas med. Gripenberg lade gat till grund för presentationen (Wahlström stor vikt vid den kvinnliga filantropin. Den 1904: 54). Wahlström ansåg inte heller att hörde till "ett bland de vackraste bladen" i arbetarkvinnornas problem hörde till den svenska kvinnans historia (Gripenberg kvinnofrågan: 1903: 96). Engagemanget i sedlighetsfrågor tillskrivs på liknande sätt avgörande bety- Den kroppsarbetande kvinnan står som den delse: kroppsarbetande mannens jämlike och kamrat i den för dem båda gemensamma striden mot kapitalet; kvinnan af medel- eller En omständighet, som länder de första öfverklassen däremot måste icke sällan upp- kvinnosakskvinnorna i Sverige till heder, och träda mot mannen, som vill förvägra henne vittnar godt både om deras klarsynthet och den lön och de rättigheter, som hennes arbete mod, är att i deras led äfven var att söka de skulle tillförsäkrat henne, om hon varit man. varmaste förkämparna i sedlighetsfrågan Därför måste också frågan om den (Gripenberg 1903: 85). kroppsarbetande kvinnans ställning räknas mera till arbetar- än till kvinnofrågan, och Gripenbergs historik är den som mest adekvat detta är orsaken till att vi här endast i förbigå- porträtterar 1800-talets organiserade kvinno- ende kunnat omnämna densamma (Wahl- rörelse. Hon redogör för en mängd föreningar ström 1904: 57). som kanske inte uteslutande hade ett frigörelsesyfte men som ändå figurerade i Någon nämnvärd intressekonflikt mellan kö- kvinnosakssammanhang. Gripenberg är också nen fann sålunda Wahlström inte inom den som ägnar mest uppmärksamhet åt arbe- arbetarklassen. Där dominerade klass- tarrörelsens kvinnoföreningar (Gripenberg problematiken. Inte heller Linder ägnar arbe- 1903: 82ff). Dem delar hon upp i kvinno- tarkvinnorna eller kvinnosaksarbetet inom klubbar och fackförbund. Konflikten mellan arbetarrörelsen närmare intresse. klass och kön som många aktiva kvinno- Kvinnorörelsens fredsengagemang osynlig- sakskvinnor i arbetarrörelsen upplevde berörs görs konsekvent i historikerna. Även de kort och koncist. Detta med anledning av en grupper som verkade för sexualreformer, fö- resolution om nattarbetsförbud för kvinnor i reträdare för den nya moralen, exkluderas. industriellt arbete som svenska socialdemo- Uteslutningen är mest uppenbar i Wahl- kratiska partiet anslutit sig till 1901. Gripen- ströms historik från 1933. Men tendensen är berg skriver: klar redan i de tidiga historikerna. Så kallade kulturradikala, vänsterradikala personer, Dermed har partiet anslutit sig till en princip, intresserade av fred, sexualreformer och en som står i skarp motsats till kvinnosakens sekulariserad etik skrevs effektivt ut ur histo- program, hvari påyrkas samma frihet för den rien. Anne Charlotte Leffler och Sonja Kova- fullvuxna kvinnan, som för den fullvuxna levsky stödde båda kvinnosaken på 1880-ta- mannen, att välja sitt arbete (Gripenberg 1903: 85). let men fann den snart för snäv. De omtalas inte alls av Wahlström och Linder. Hos Hos Wahlström finns visserligen avsnittet Gripenberg placeras de in i reaktionen. Anna "Kvinnliga arbetarorganisationer", vilket Bugge Wicksell är en annan person som var verkar vara pliktskyldigast medtaget. Det är aktiv i tidens kvinnorörelse men osynliggjord

13 i historikerna. Genom sitt samvetsäktenskap relse stod i fokus. Det var en period när med Knut Wicksell blev hon persona non kvinnorörelsen som helhet agerade offensivt grata för det ledande skiktet inom kvinno- för att kritisera naturalistiska idéer som både rörelsen. Det var ju kring Knut Wicksells uppfattades som kvinnoförtryckande och idéer om samlevnad och sexualitet som som ett hot mot rådande samhällsordning. sedlighetsdiskussionerna kretsat allra mest Detta gjordes i en tid när kvinnor på intet vis (Levin 1994). Frida Stéenhoff nämns inte förväntades delta i diskussioner om sexuali- överhuvudtaget. Hon var visserligen mest ak- tet (Manns 1997, Boéthius 1969). Inte heller tiv åren efter publiceringen av historikerna, i Wahlströms mer omfångsrika historik 1933 men hennes första drama Lejonets unge, som ges utrymme åt 1880-talet trots att ett helt gavs ut 1896, väckte livlig debatt (Levin kapitel där ägnas åt sexualfrågor. 1994: 206, Eriksson 1998). Även hennes se- Någon civilisationskritik står inte heller nare publikationer, dramat Det heliga arvet att finna i historikerna. Tvärtemot är tilltron och skriften Feminismens moral som båda till civilisationens gradvisa utveckling stark, gavs ut 1903, blev omdiskuterade.10 Feminis- vilket särskilt märks hos Gripenberg och mens moral var för övrigt den första svenska Wahlström. Kvinnosakens framsteg knyts text som mer ingående presenterade ordet ganska oreflekterat samman med civilisa- feminism. Stéenhoff gav det en ganska precis tionsutvecklingen. Någon kritik lik den Elin innebörd. I ordet vävde hon in såväl kvinno- Wägner kom att artikulera i sin historiska kamp och fred som sexualreformer och so- tillbakablick i Väckarklocka (1941) märks ciala reformer (Stéenhoff 1903, Carlsson därför inte. Wägners bok skrevs mitt under Wetterberg 1994). andra världskriget, varför hennes hållning Företrädare för andra riktningar inom kanske inte framstår som så märklig. Men re- kvinnorörelsen fanns således, men de kom dan under 1900-talets första decennier bör- inte med i historikerna. Bilden av en mång- jade snarlik skepsis märkas i kvinnorörelsen, hövdad svensk kvinnorörelse hade kunnat något som således inte avspeglas i histori- presenteras, men så skedde inte. Den nya mo- kerna. Det var särskilt inom fredskretsar som ralen, den strömning som önskade uppvär- en misstro mot civilisationsprojektet fanns. I dera och tillerkänna kvinnor sexuell lust, samband med första världskriget hördes även skrevs tillsammans med annan radikalism ef- liknande tongångar inom de två domine- fektivt ut ur kvinnorörelsens annaler redan rande kvinnoorganisationerna FBF och LKPR, från början. Den nya moralen uppfattades något som inte framgår av historikerna (jfr som utslag av den osedliga frigörelsetanke Manns 1997: 201ff, Larson 1985, Carlsson man med frenesi sökt motarbeta under 1880- Wetterberg 1994, Ekbom 1991). och 90-talen, något som tydligt avspeglas i Den så omstridda Ellen Key förbigicks historikerna. däremot inte. Hennes kritik mot kvinno- Eftersom det var viktigt att presentera rörelsen och debatten som följde var alltför kvinnorörelsen som sedlig kan det tyckas central för att negligeras. Dessutom uppfatta- förvånande att författarna, Gripenberg un- des hon som en av dem, en kvinnosakskvinna dantagen, ägnar så litet uppmärksamhet åt trots allt. Hållningen till Key skiftade dock. de händelserika åren på 1880-talet när frågor Gurli Linder lämnade den mest neutrala pre- om sexualmoral, sedlighet och kvinnofrigö- sentationen, Alexandra Gripenberg den mest

14 negativa. Linder gav Key rätt i att kvinno- orienterade personer, företrädare för en rörelsen något ensidigt fokuserat rätten till sexualliberal hållning och fredsaktiva, helt arbete och självförsörjning. Samtidigt ansåg enkelt dem som Lydia Wahlström 1933 klas- hon att moderlighetsvurmen varit lite för sificerade som feminister. Företrädare för framträdande i Sverige och att den stundtals mer konfrontatoriska uttryck förbigicks hindrat kvinnorörelsens arbete (Linder 1905: också, i gott sällskap med arbetarrörelsens 56-57). Gripenberg klargjorde varför hon var kvinnorörelse. De som inte passade in i bil- så kritisk. Hon uppfattade Key som en bakåt- den av vad svensk kvinnorörelse borde vara strävare och som ett hot mot kvinnosaken. skrevs helt enkelt inte in i historien. Det Key, skrev Gripenberg, "faller ner och tillber myckna utrymme samtliga lämnar åt presen- - i likhet med Strindberg - mannens tationer av Fredrika Bremer spelar en viktig öfverhöghet" (Gripenberg 1903: 149). Att roll här. Det var den traditionen som mana- klumpas samman med Strindberg var stig- des fram, en tradition som beskrevs som äre- matiserande. Han företrädde i mångas ögon vördig och därmed legitim. Inslag som stack den svenska reaktionen mot kvinnosaken.11 ut, som uppfattades som kontroversiella, Key var därtill okritisk till förslagen om omoraliska, socialistiska eller samhällsomda- nattarbetsförbud för kvinnor, den fråga som i nande på annat icke-önskvärt sätt suddades hög grad engagerade Gripenberg. Och kan- ut. Det var således en ideologiskt homogen ske värst av allt, Key förstod inte vad en över- kvinnorörelse som presenterades. Idémässigt driven moderlighetsdyrkan kunde innebära stämmer inte detta riktigt. Fler grenar fanns. för frigörelseprojektet. Enligt Gripenberg Även om skillnaderna dem emellan på flera medförde den ett ensidigt fokus på kvinnan punkter var avgörande så existerade andra som könsvarelse. Detta tillbakavisade "kvin- grupper vid tiden för historikerna. nan med ett slag till forna tider, då hon hade betydelse endast som barnaföderska, icke 1933 års historik som personlighet, som menniska och sam- När Wahlströms mer än 300 sidor långa his- hällsmedlem" (Gripenberg 1903: 151). Lydia torik publicerades 1933 blev tendensen från Wahlström hade ett ambivalent förhållande de tidiga historikerna tydlig - det som inte till Ellen Key. Ambivalensen kom att bli passade in i bilden av en enhetlig och större med åren och framträdde olika starkt i reformistisk kvinnorörelse exkluderades. olika resonemang. Wahlström lockades av Även om det inte är 1933 års utgåva som står idéerna om kvinnors olikhet med männen, i centrum för undersökningen vill jag ändå vilket märks inte minst i hennes argumente- stanna upp vid den. Med tanke på den mång- ring för rösträtt. Samtidigt oroade hon sig för fald som kvinnorörelsen kunde visa upp un- konsekvenserna av ett alltför långt drivet der 1900-talet är det onekligen märkligt att moderlighetsresonemang. 1904 uppehöll sig avgränsningen inte ändrats. Med undantag Wahlström endast helt kort vid Ellen Key. för den fylliga presentationen av rösträtts- Keys kritik, menade hon, rörde inte den rörelsen var historien i stora drag densamma. svenska kvinnorörelsen utan snarare utländ- Det förorganisatoriska reformarbetet hasta- ska ytterligheter (Wahlström 1904: 67).12 des även denna gång förbi. Fokus låg på de De som uteslöts ur det feministiska etablerade, reformistiska kvinnoorganisatio- minnestemplet var framför allt vänster- nerna. De händelserika 1880- och 90-talen

15 gavs inte heller större utrymme. Den Nilsson, Elin Wägner, Kerstin Hesselgren för organiserade rösträttsrörelsen presenterades att nämna några. I den löst sammansatta däremot detaljerat, i fem av bokens tolv kapi- gruppen fanns engagemang för såväl pacifism tel. Wahlström uteslöt också de politiska som vänsteradikalism och sexualreformer. kvinnoförbunden, som ju bildats successivt Föreningen frisinnade kvinnor, som föregick under 1910- och 20-talen.13 Anledningen var riksförbundet, sade sig vara "en sammanslut- att de uppfattades som bihang till de poli- ning av framstegsvänliga kvinnor, som vilja ar- tiska partierna och inte som självständiga beta för att feministiska synpunkter och öns- kvinnoorganisationer. Exakt samma defini- kemål vinna tillräckligt beaktande" (Nilsson tion av kvinnorörelsen från 1904 återkom: 1940: 11, se även Östberg 1997: 45, Levin "kvinnornas arbete för sin egen jämställdhet 1997).15 Denna feminism var av samma slag med männen". Wahlström fortsatte: "I denna som den Frida Stéenhoff givit uttryck för 1903 bok finnas därför varken kvinnliga välgören- (Stéenhoff 1903). hetsföreningar eller politiska kvinnoförenin- Med tanke på att Wahlström tagit på sig gar upptagna" (Wahlström 1933: 10). Däre- uppgiften att lämna en historik över kvinnorö- mot gavs utan närmare förklaring Sveriges relsen fram till 1930-talet är det, för att spetsa Husmodersföreningars Riksförbund (1919) till det, helt enkelt dålig historieskrivning att utrymme. Det ingick i en gren Wahlström sortera bort såväl Tidevarvs-gruppen som de kallade neutrala föreningar. Där återfanns politiska kvinnoförbunden. Det räcker inte att också De kvinnliga kårsammanslutningarnas hon klargör att de kvinnopolitiska förbunden centralråd (1919) samt Svenska kvinnors inte omfattats på grund av partikopplingen. medborgarförbund (SKM), som bildades Tidevarvs-gruppen var mycket mer.16 Efter- 1921 efter nedläggningen av LKPR (Wahl- som Wahlström tillmätte rösträtten så stor be- ström 1933: 323). Att SKM återfinns i samma tydelse ter det sig dessutom underligt att Med- kategori som husmodersföreningen förvånar. borgarskolans konkreta försök att öka kvin- SKM samlade nämligen många av de röst- nors politiska handlingskraft inte kommit rättskvinnor som ville fortsätta arbetet för med. I Tidevarvs-gruppen frodades en femi- kvinnligt medborgarskap i kombination med nism och ett tänkande kring kvinnosaken som ett uttalat intresse för fredsfrågan (Östberg på flera sätt var uttalat samhällskritiskt. Den 1997: 164). Inte heller den svenska sektionen vänsterradikala hållningen blev starkare inom av Internationella kvinnoförbundet för fred FKR. 1931 tog förbundet steget fullt ut och och frihet (IKFF), som bildades 1915, eller ombildades till Svenska kvinnors vänster- Kvinnornas uppbåd (1914) återfinns i förbund (Eskilsson 1991: 71-72). Oviljan att historiken.14 skriva in denna frisinnade och senare socia- Märkligast är emellertid att den så kallade listiska gren i gängse historieskrivning var up- Tidevarvs-gruppen - de frisinnade kvinnorna penbar 1933. kring tidskriften Tidevarvet, Frisinnade kvin- Det var således inte en stéenhoffsk femi- nors riksförbund (FKR) och Kvinnliga medbor- nism som sades utmärka svenska förhållan- garskolan på Fogelstad - inte gavs plats. Den den, varken i historikerna från tidigt 1900-tal intog en icke oansenlig position i kvinnorörel- eller i Wahlströms senare publikationer. En- sen efter rösträttens genomförande. Här fanns ligt historikerna var den svenska kvinnosaken flera framträdande kvinnosakskvinnor: Ada fri från all slags militans och - kanske än vik-

16 tigare - fri från "kravet på fri kärlek". Freds- Wägner var den som recenserade. Hon hade i frågan, som ju Fredrika Bremer satte högt, likhet med Wahlström själv varit aktiv i kom samtidigt att osynliggöras i beskrivning- rösträttsrörelsen och blev upprörd av den arna om kvinnorörelsen. Detta trots allt tal snäva avgränsningen. Att gruppen kring om den ärevördiga Fredrika Bremer-traditio- Fogelstad-skolan och Tidevarvet inte tagits nen. med kommenteras bara indirekt. Wägner på- pekade att det enbart var en del av Receptionen kvinnorörelsen som presenterats. Att låta en Hur mottogs då historikerna? Endast ett fåtal oinsatt läsare tro att historiken täckte hela recensioner av de tidiga historikerna står att rörelsen uppfattades som allvarligt. Eftersom finna. Större uppmärksamhet tilldrog sig Wahlström så nogsamt uteslutit de politiska Wahlströms historik 1933. I FBF:S tidskrift kvinnoförbunden och fredsarbetet kom inte Dagny anmälde redaktören, Lotten Dahl- de organisationer med som såg kvinnofrågan gren, de tidiga historikerna. Hon var överlag i sitt samhälleliga sammanhang. Kvinnosa- positiv. Gripenbergs arbete imponerade i sin ken framstod därmed som isolerad och under- omfattning. Kritiken rörde enbart hennes om- förstått okritisk. För varför, undrade Wägner döme om FBF, att det främst hade en filantro- argt, hade "Husmodersföreningarnas julbord pisk inriktning. Detta irriterade självfallet i Blå Hallen kommit med i kvinnorörelsen fredrikan Lotten Dahlgren (Dagny 1903: 326). men inte kvinnornas stora fredsdag 1915?" Hon var mycket positiv till Wahlströms (Tidevarvet 1933, nr 29: 3). Dessutom hade skrift. Den var, menade Dahlgren, viktig ge- Wahlström exkluderat den "nya skolan nom att den vederlade en rad fördomar om bland kvinnohistoriens forskare", det vill kvinnosakskvinnor. Dahlgren förde inte säga de som med Matilde Vaerting, Olive minst fram det faktum att författaren var ut- Schreiner m.fl. presenterade en civilisations- bildad historiker. Linders historik gavs också och framstegskritisk historia enligt vilken högt betyg. Det var främst hennes opartiska kvinnorna tillskrevs ursprunglig makt. framställning av Key-debatten 1896 som be- Wägner ansåg att den nya skolan borde ha römdes (Dagny 1904: 310; 1905: 205).17 kommit med även om den inte ansågs hålla Kritiken lät emellertid inte vänta på sig måttet. när Wahlströms större historik gavs ut 1933. Synpunkterna rörde främst framställningens Den är dock så fascinerande om inte annat, omfattning. Ellen Kleman, dåvarande redak- att en kvinnorörelsens historiker nästan måste förklara varför hon i detta sammanhang bort- tör för FBF:S tidskrift som nu hette Hertha, ser från densamma och oförändrat fasthåller kommenterade att rösträttsfrågan hade fått vid den historiska syn som bildade rösträtts- ett så påtagligt stort utrymme (Hertha 1933: rörelsens teoretiska bas för trettio år sedan 136-138). Vita Bandet konstaterade förvånat (Tidevarvet 1933, nr 28: 3). att sedlighetsarbetet hamnat i skymundan (Vita bandet 1933, nr 12: 11). I socialdemo- För många i 1930-talets kvinnorörelse fram- kratiska Morgonbris kommenterade Anna stod sannolikt historiken som "rösträtts- Lindhagen frånvaron av arbetarrörelsens rörelsens historia, med vederbörliga bihang", kvinnokamp (Morgonbris 1933, nr 9: 12).18 som Ellen Kleman irriterat uttryckte det Tidevarvet var skarpast i kritiken. Elin (Hertha 1933:137).

17 Bilden av rösträttsrörelsen som kvin- på samverkan mellan könen (Bryson 1992: 2- norörelsens höjdpunkt korrigerades som be- 5, 36-38, Manns 1997: 86, 88f, Pedersen kant av Elin Wägner några år senare. I 1996). I Wahlströms fall är det annorlunda. Väckarklocka, som kom ut 1941, ges en När kvinnorörelsen organiserades och kom både intressant och kritisk betraktelse över under ledning av kvinnor togs, enligt henne, den svenska kvinnorörelsens utveckling efter ett avgörande steg i rätt riktning. Då släppte rösträtten. Enligt Wägner var det framför allt man tilltron till (manligt formulerade) jämlik- den okritiska hållningen till framstegs- hetsteorier och till idén om kvinnans absoluta tänkandet, historielösheten och bristande in- likhet med mannen. Därmed fanns betydligt sikt om kvinnosolidaritet som gjorde att större möjlighet att realisera kvinnorörelsens kvinnorna inte blev den förändrande kraft krav (Wahlström 1904: 8-9, 34). man hoppats på under rösträttsarbetets da- Det är uppenbart hur omsorgsfullt Wahl- gar (Wägner 1941/1990: 142-180, se även ström undvek att tillskriva de reformvänliga Lindholm 1990: 169-175). männen på 1800-talet någon betydelse för Kritiken mot Wahlström förefaller inte att kvinnorörelsens utveckling. Även männens ha rubbat henne. Några år senare, 1939, gav medverkan i den organiserade fasen var nå- hon åter ut en skrift med titeln Den svenska got som Wahlström gled förbi. I senare histo- kvinnorörelsen. Historien var i stort den- riker utvecklas resonemanget och hon talar samma, endast komprimerad på grund av ut- om frigörelsen från liberalismen och männen rymmet. Rösträtten gavs återigen en domine- som ett viktigt idéskifte i kvinnorörelsens his- rande plats, den äldre kvinnorörelsens historia toria. Exakt när detta skifte inträffat varierar hastades över, till och med snabbare än tidi- i presentationerna, men det har i samtliga fall gare. Och inte heller denna gång inkluderades att göra med kvinnornas organisering i egna Tidevarvs-gruppen eller andra feministiskt ra- föreningar. I Ord och ft;W-artikeln från 1911 dikala personer. förlägger Wahlström skiftet till 1880-talet när den svenska kvinnorörelsen organisera- Männen des och de stora organisationerna Inter- Skillnaderna i historieskrivningen rör särskilt national Council of Women och International personliga ställningstaganden angående per- Woman Suffrage Alliance bildades. Skiftet soner, sakfrågor och föreningar samt i viss kopplas också samman med rösträttskravet, mån avgränsningen av kvinnorörelsen. Den i som beskrivs som det första reella kravet på mitt tycke mest spännande skillnaden rör makt (Wahlström 1911: 265f). I senare histo- emellertid männens roll för kvinnofrigörelsen. riker förläggs förändringen till sekelskiftet Synen på männen rör grunden för sättet att 1900. "I Sverige bildar rösträttsfrågans till- organisera sig: som kön eller i intressegemen- komst epok i kvinnosakens historia", skriver skap. Gripenberg och Linder diskuterade inte hon 1933. Efter stiltje i kvinnosaken under uttryckligen frågan. Däremot framgår det 1880- och 90-talet övergick kvinnorörelsen klart av deras sätt att betrakta utvecklingen "från enbart kravet på arbete och utbildning att de män som givit sitt stöd åt saken varit till kravet på makt" (Wahlström 1933: 58). viktiga, inte bara som igångsättare utan även 1933 har Wahlström skruvat till berättel- som "medsystrar". Denna hållning överens- sen några varv. Misstron mot mäns vilja till stämmer med en gängse liberalfeministisk syn jämlikhet mellan könen är nu uttalad. När

18 frågorna började röra maktförhållanden mel- säkerligen en viktig drivkraft i samman- lan könen minskade, enligt Wahlström, män- hanget. De män som gav sitt tidiga stöd åt nens stöd påtagligt. Hon är stundtals skarp i kvinnosaken var ju oftast vänsterorienterade, sina formuleringar. När frågorna började av liberalt snitt. Misstroendet mot männens röra sådant som låg "genomsnittsmannen vilja till jämlikhet 1933 bör självfallet också mera fjärran" var reellt stöd inte att vänta ses mot bakgrund av rösträttsstriden. Kvinno- (Wahlström 1933: 41). Rösträttskravet hade rörelsen fick snabbt ett teoretiskt och princi- mer än alla andra krav visat att förhållandet piellt stöd av såväl socialdemokrater som li- mellan könen hade en maktaspekt. "[B]akom beraler (1906 respektive 1907). Trots detta den politiska maktfrågan låg familjernas och fick kvinnornas krav på rösträtt stå tillbaka känslornas maktfråga, segare och ömtåligare ett antal riksdagar. Att tålamodet tröt är inte än någon annan" (Wahlström 1933: 116). In- förvånande. tressant är att Wahlström inte uppfattar Som framgått behandlar Wahlström män- kvinnorörelsens krav på en jämlik sexualmo- nens engagemang på ett generaliserande sätt. ral som ett krav på makt. Hennes kännedom Kvinnoemancipationen görs till en fråga mel- om sedlighetens betydelse förefaller att vara lan könen, inte mellan intressegrupper. Något grund. Det verkar också som om hon, mot motstånd från kvinnor berättar Wahlströms bättre vetande (Gripenbergs framställning historik inte heller om. Gripenberg och Linder fanns ju att tillgå), lät den moraliska sidan av behandlade istället saken på ett mer traditio- kvinnosaken få stå tillbaka. Detta har sanno- nellt liberalfeministiskt manér. Linder talar till likt sin grund i synen på rösträttens avgö- exempel om särskilda kvinnosakskvinnor och rande betydelse och hennes tilltagande fasci- kvinnosaksmän (Linder 1905: 31). Hos henne nation inför Ellen Keys idéer om kvinnors fanns ingen misstro mot män som grupp, det erotiska berättigande. handlade istället om enskilda personers atti- Beskrivningen av kvinnorörelsen som en tyder till kvinnofrigörelseprojektet, oavsett stegvis utveckling bort från mäns inflytande kön. Enligt Gripenberg stod motsättningarna och liberalismens jämlikhetstänkande gjorde inte heller mellan könen. Skiljelinjen gick is- att kvinnorörelsen framstod som stark och tället mellan företrädare för naturalismen, en självständig i Wahlströms presentationer. Den sekulariserad och biologiserad (driftsbaserad) var inte beroende av högtflygande, manliga människosyn, och företrädare för en idealis- politiska principer. Utgångspunkterna var for- tiskt grundad kristen människosyn, som mulerade av kvinnor själva: närmare bestämt främst såg människan som en viljevarelse av Fredrika Bremer. Genom att synliggöra med plikt och ansvar mot sin nästa (Gripen- kvinnornas betydelse för kvinnorörelsens berg 1903: 143-161). utveckling riktade Wahlström kritik mot det Att Wahlström misstrodde mäns vilja till manliga problemformuleringsprivilegiet, kan jämlikhet så kraftigt är remarkabelt. Hon man säga. Samtidigt osynliggjordes en del lade sig ju samtidigt vinn om att presentera av kvinnorörelsens historia som den dåtida kvinnorörelsen som samarbetsvillig, refor- rörelsen själv värdesatt, nämligen engage- mistisk och värdig. Att kvinnorörelsen måste manget för sedligheten i vilken man såg visio- stå fri från partipolitik och att kvinnorna nen om det goda och jämlika samhället. måste vara motorn i förändringsarbetet "be- Wahlströms aversion mot liberalismen var tyder icke kamp mot männen" underströk

19 hon 1933 (Wahlström 1933: 9). Redan 1904 kvinnosaken utgått från hennes idéer, hon bedyrade hon detsamma (Wahlström 1904: personifierar också den svenska kvinnosa- 69). Ambitionen att synliggöra kvinnors ken. Ett tydligt exempel på detta är Lydia betydelse för kvinnorörelsen kan således ses Wahlströms artikel 1911. Där pryder en stor som en del i arbetet att utmejsla områden att bild av Bremer första sidan. Bilden och rubri- verka inom. Genom att trycka på särskilda ken "Den svenska kvinnorörelsen" är lätt att funktioner och förmågor garanterades kvin- tolka. Artikeln handlar om den svenska nor utrymme på ett sätt som rättvise- kvinnorörelsen och den symboliseras av just argumenten inte förmådde göra. Wahlströms Fredrika Bremer. Linjen går således från Bre- uttalade skepsis mot liberalismen var inte en- mer över till den organiserade kvinnorörel- bart färgad av hennes egen politiska hemvist sens stora organisation FBF. Ett annat exem- på högerkanten. Den verkar också ha varit pel är den idémässiga tradition som paradox- kvinnopolitiskt grundad. Som så många före alt nog samtidigt kan utläsas ur Lydia Wahl- och efter henne poängterade hon vikten av ströms historiker. När innebörden av Bremer- att kvinnofrigörelsen måste vara kvinnornas arvet skulle förklaras tog Wahlström Ellen eget verk. En stark kvinnorörelse, driven av Keys begrepp samhällsmoderlighet till hjälp. kvinnor, baserad på idéer formulerade av Även om en noggrann läsning av Wahlström kvinnor var vad Wahlström poängterade. Vil- visar att samhällsmoderligheten inte var en jan att framhäva kvinnornas betydelse ledde term som Bremer själv myntat ger texten tillsammans med Wahlströms egna politiska detta intryck (Wahlström 1904: 35f, 1933: preferenser till att liberalismen kritiserades. 34). De idémässiga likheter som Wahlström Här fanns inte mycket att hämta för vill påvisa förstärks genom att Bremers tan- kvinnorörelsen, menade hon. Linder och Gri- kar om moderlighetens betydelse i samhället penberg såg istället allianspartners i idémäs- beskrivs med ord som i själva verket myntats sigt likasinnade. För Gripenberg utgjorde fö- av Ellen Key.19 Linjen från Fredrika Bremer reträdare för naturalistiska och sekulariserade till Ellen Key framställs som självklar och idéer större hot mot frigörelseprojektet än män rak, något den emellertid inte var. som kategori. I historikerna beskrevs kvinnorörelsen som en utveckling och realisering av Fredrika Fredrika Bremer Bremers idéer om kvinnofrigörelse. Det var Mer än något annat var det i Fredrika Bremer hon som "satte handen till plogen och ledde den svenska kvinnorörelsen förankrades. I kvinnorörelsen in i den fåra" som sedan blivit historikerna används hon på flera sätt, som kvinnorörelsens breda väg. Detta hade gjort symbol, föregångare, utgångspunkt och före- rörelsen fri från såväl manshat som överdriven bild. Inte minst viktig är hennes funktion som kvinnoförgudning (Linder 1905: 18, se även garant för den sansade och därmed berätti- 16). Med denna historiesyn är det inte märk- gade kvinnosaken. Bremers symboliska funk- ligt att den beskrivning som ges av Fredrika tion glider ofta samman med den roll hon gi- Bremer betonar detsamma: det sunda, värdiga vits som föregångare. Man kan säga att ge- och försiktiga. nom att använda henne som symbol för- Romanen Hertha står i förgrunden för be- stärks hennes betydelse även som föregång- skrivningarna. Att historikerna i så hög grad are. Man inte bara förklarar på vilket sätt uppehöll sig vid Hertha bidrog till att hålla

20 kunskapen om romanen vid liv. En nyutgåva Fredrika Bremers funktion som utgångs- av boken kom inte förrän 1913, hela 57 år ef- punkt för en tradition och bilden av henne ter första utgivningen. Samtliga författare un- förstärker varandra. Traditionen berättar att derstryker det stora mod Bremer visade i och Bremer varit startpunkten för svensk kvinno- med utgivningen av boken, något som ju all- rörelse. Den bild som ges av Bremer är, precis varligt skadade hennes litterära rykte. Därtill som historikerna över kvinnorörelsen, påfal- fokuseras Bremers ädla karaktär. Bremer som lande homogen: frigörelseidéerna framställs kontroversiell ges visserligen plats i redogörel- som sansade, rimliga och därmed legitima. sen av debatten som följde på utgivningen av Bremer krävde blott möjlighet för kvinnor att Hertha, men det är snarare receptionen av bo- verka i samhället, visserligen som individer, ken, inte bokens egentliga innehåll som upp- vilket ju Gripenberg hela tiden påpekade, märksammas. Det gränsöverskridande, det re- men framför allt som kvinnor och mödrar. markabla innehållet i Bremers frigörelse- Presentationernas enhetliga karaktär kon- program eller de många trådar man kan dra trasterar mot andra Bremer-presentationer, ur detta diskuteras inte. Den starka frihets- Lydia Wahlströms egen i Svenskar från förra appellen tar visserligen Gripenberg upp, men seklet inte minst men också Elin Wägners pos- det tas i det närmaste för givet att läsarna har tumt utgivna minnesteckning från 1949. I den kännedom om den. förra ägnas ett långt kapitel åt Bremer. Där är Fredrika Bremer blir centralpunkten i den det en mer sammansatt personlighet som pre- tradition som samtliga historiker skapar. senteras. "Fredrika Bremer är", fastslog Wahl- Men att antyda en idémässig tradition från ström inledningsvis, "en in i ålderdomen ung- Fredrika Bremer över till Ellen Key, som domlig och modern personlighet, trots all sen- Wahlström gjorde, var ingalunda oomstritt. timentalitet och alla spetsmössor och gum- För Alexandra Gripenberg garanterade Bre- porträtt" (Wahlström 1916: 56). Från henne mer den sedliga och kristna inriktning som löper många trådar, vilket gjort att kvinnor av kvinnorörelsen hade och fortsättningsvis skilda slag kunnat hämta inspiration från borde ha, den inriktning som först och främst henne (Wahlström 1916: 94). Elin Wägner såg kvinnofrågan som en fråga om moral uppehöll sig också vid mångfalden och (Gripenberg 1903: 159, se även 41,1893: 63, komplexiteten hos Bremer. Att förstå henne 77, 96). För henne var Ellen Key en osedlig- till fullo är inte lätt, påpekade Wägner. Många hetens representant. Att då klä beskrivningen har kunnat hämta inspiration från henne. Där- i ord lånade från henne var sannolikt inget för är det inte märkligt att de som tagit fasta Gripenberg kunde tänka sig. Här befann sig på rättighetskraven och de som hyllat idéerna Gripenberg i gott sällskap med Anna Hierta- om kvinnors omfattande betydelse för hem- Retzius bland andra. Hon menade också att met samtliga kunnat åberopa Bremer (Wägner det gällde att hålla den bremerska kvinno- 1949:68). rörelsen fri från Ellen Keys osedliga och hä- Den sammansatta personligheten kom- diska idéer (Manns 1997: 141f). Men som vi menterade även Anna Sandström i ett före- inledningsvis konstaterat använde även drag 1901 när 100-årsjubiléet av Bremers fö- Wahlström Fredrika Bremer som intäkt för delse firades. Hennes humor, livsglädje och den sedliga kvinnosaken, det som i grunden entusiasm poängterades samtidigt som den gjorde den så svensk.20 gängse bilden av den vetgiriga och modiga

21 kvinnoemancipationens förgrundgestalt inga- kravet på politiskt inflytande som ett konkret lunda skymdes. "Den ena Fredrika Bremer är maktanspråk. Det kanske inte hotade köns- lika verklig som den andra", fastslog Sand- ordningen på samma sätt som en jämlik ström (Sandström 1902: 53). Historikerna sedlighetsmoral eller gift kvinnas myndighet tog heller inte fasta på den "ljungande gjorde, men det förutsatte maktdelning på ett frihetsformel" som Klara Johanson drog ytterst påtagligt sätt. Också detta förstärkte fram i teckningen av Bremer i samband med känslan av att könskonflikten blivit större. brevutgåvan (Holm 1993: 243). Trots att Ofta anfördes argument om kvinnors poli- alla talade om Bremers mod och hennes bety- tiska omognad och bristande intresse som delse för den svenska kvinnosaken sades intet skäl för att inte tillgodose rösträttskravet. Av om det världsomspännande befrielseföretag historikerna kunde man istället förstå att som Klara Johanson såg hos henne (Holm svenska kvinnor var fullt kapabla att med- 1993). Istället fick hon legitimera kvinnosa- verka i politiken om de blott gavs tillfälle. De ken och dämpa oron för en farlig köns- var varken farliga eller omogna, tvärtom var revolution. Bilden av Fredrika Bremer gjorde lugna, sansade och samarbetsvilliga. des helt enkelt kompatibel med den bild av Den homogena bild som visades upp var kvinnorörelsen som samtliga historiker sannolikt orsakad av ett legitimitetsbehov. presenterade. Den var också uttryck för ett särskilt tän- kande inom kvinnorörelsen, ett tänkande Minnestemplet som framför allt betonade politiska och juri- Varför var det viktigt att presentera den diska reformer samt sedlighet, och som svenska kvinnorörelsen som så homogen? ogärna lät moderna idéer om sexualreformer Att det av legitimitetsskäl var viktigt att po- rymmas inom kvinnosaken. Ellen DuBois på- ängtera reformism, sans och mognad är pekar att den konfliktundvikande historie- förståeligt mot bakgrund av det motstånd skrivningen bör ses som ett uttryck för ett som mötte kvinnorörelsen. Karakteristiken äldre kvinnosakstänkande. Detta tänkande garanterade sedlighet, icke-socialism och stod i kontrast till en feministisk ideologi som politiska krav ställda inom en bevarad sam- växte fram i USA på 1920-talet. Känneteck- hällsordning. Kraven framstod därmed som nande för den var just kombinationen av rimliga och legitima. Historikerna skrevs kvinnoemancipation och sexualreformer precis när arbetet för kvinnlig rösträtt drog (DuBois 1996:221).21 I den svenska historie- igång. Ett partiväsende var också under skrivningen var det just dessa mer kontro- uppbyggnad och arbetarrörelsen var på versiella, vänsterradikala, sekulariserade kraftig frammarsch. I och med rösträtts- och/eller sexualreformatoriska grupper som kravet ökade både styrkan och politise- exkluderades. Det var i mångt och mycket ringen i kvinnorörelsen. Medlemsmässigt de som vilade på Frida Stéenhoffs feminism. växte kvinnorörelsen avsevärt. När LKPR var Denna uteslutning kan jämföras med fack- som störst, 1913, var drygt 17 000 kvinnor föreningshistorikerna som också gled förbi organiserade (Björkenlid 1982: 263). Därtill rörelsens mer samhällskritiska grupperingar. fanns en rad föreningar som stödde rösträtts- Även i arbetarrörelsen manades bilden av kravet (Manns 1997: kap. 5-6). Precis som sammanhållning fram mycket starkt (Hjelm Wahlström påpekade uppfattades sannolikt 1999: 16).

22 Att historien konstruerats på ett delvis påtaglig. Hon hade, påstod Sölvén, kritiklöst medvetet sätt i kvinnorörelsen är uppenbart. applåderat den österrikiska feministen Rosa Till exempel var det viktigt för Gripenberg att Mayreder, som talat om könens och kvinn- skriva ut naturalisterna ur historien, något lighetens konstruktion i sitt "kvinnliga kul- som hon ingalunda skylde över. Wahlströms turprogram". Förfärat utbrast han: historieskrivning bör betraktas mot bakgrund av den vikt hon lade vid rösträttskravet och Mänsklighetens historia genom årtusenden även med hänsyn tagen till hennes egna poli- spelar inte teater i kvinnosaken. Historien stri- der mot programmet - well, då eliminerar vi tiska (höger)preferenser. Men sannolikt var historien, det är feminismens glada och raska den största drivkraften författarnas vilja att logik! (Sölvén 1924:1). med historikerna ge en rättvisande bild av det som respektive författare uppfattade som Kvinnorörelsens historieskapande var betyd- kvinnorörelsen. De ansåg helt enkelt att vissa ligt mer sofistikerat än så, feministiskt eller ej. grupper inte passade in i den kvinnorörelse vars historia de ämnade teckna. Resultatet blev ett traditionsskapande som fostrade kom- Ett stort tack till Yvonne Svanström, Claudia Lindén mande generationer kvinnosakskvinnor. Sam- och Anders Claréus som läst och kommenterat tidigt skapades utåt en bestämd bild av artikeln! kvinnorörelsen, en bild som ingalunda skadade kvinnorörelsens anseende. Denna kon- NOTER klusion stämmer väl överens med DuBois slut- 1. Intresset för kvinnorörelsens egen historie- sats. En "master narrative" skapades, skriver skrivning har inte varit så stort. Joyce Senders hon, en dominerande historia som man tvek- Pedersens (1996) och Ellen C. DuBois (1996) ar- löst trodde skulle gagna kvinnorörelsens mål tiklar är två av de få arbeten som finns att tillgå. (DuBois 1996: 226). Hur självbiografier använts inom rösträtts- Till sist några ord om feminismen, den så rörelsen har Hilda Kean (1998) skrivit om. osvenska term som Lydia Wahlström inte Fackföreningsrörelsens historiker har däremot ville förknippa med kvinnosaken. Kanske intresserat forskarna, se Arbetarhistoria, nr 31- har hennes bestämda beskrivning av femi- 32 1984 samt nr 90-91 1999. nism, som militant och/eller sexuellt fri- 2. Smith (1998) har utvecklat undersökningen om släppt, bidragit till att ordet haft så svårt att kvinnliga historiker utifrån ett historiografiskt etableras i svenska sammanhang. Paradox- perspektiv. Exempel på historiker över alt nog kom Wahlström själv att ges detta kvinnorörelsen är antologin The Woman epitet. I den kraftigt anti-feministiska skrif- Question in Europé (1884, redigerad av Theo- ten Kätterier i kvinnofrågan drog juristen, dore Stanton), mastodontverket The History sedermera Lo-juristen, Arnold Sölvén alla ofWoman Suffrage (6 vol. utgivet av Elizabeth kvinnosakskvinnor över en kam.22 De var Cady Stanton, Susan B. Anthony och Matilda feminister allesamman, skrev han 1924. Joslyn Gage 1881-1922) samt Léon Abensours Han pekade särskilt ut två av den mer Histoire générale du féminisme (1920). På utrerade moderna sorten, rösträttskvinnan 1930-talet gavs flera historiker om den nord- Gulli Petrini och Lydia Wahlström (Sölvén iska kvinnorörelsen ut. Förutom Wahlström 1924: 17). Aversionen mot Wahlström var (1933) även Flood (1939), Agerholt (1937)

23 och Lemche (1939). DuBois (1996) behandlar nen av Internationella kvinnokommittén för var- The History of Woman Suffrage. aktig fred, men ombildades till IKFF 1919. Se vi- 3. Det blev emellertid inget av detta kvinno- dare Manns 1997: 197,199 samt Larson 1985. historiska projekt i förbundets regi, se Manns 15. Föreningens historik (Nilsson 1940) bör även 1997: 67f. den läsas lite mothårs. 4. Ingen har närmare studerat Lydia Wahlström 16. Tidevarvet var en veckotidning som började ges och Sigrid Leijonhufvud som historiker, se dock ut 1923. Den var både ett språkrör för frisin- Odén (2000) och (1980). Ellen Fries bok Märk- nade kvinnor och ett självständigt tidskrifts- värdiga kvinnor (del II) finns däremot behand- organ. En rådgivningsbyrå för föräldrar fanns lad i Sjöberg (1999). Behörighetslagen, som gav också i tidskriftens lokaler (Levin 1997: 204, kvinnor möjlighet att inneha statliga högre tjäns- Östberg 1997:49). ter, antogs först 1923 även om vissa förbätt- 17. Linder var nära vän med Ellen Key men samti- ringar genomfördes 1909. Se Wieselgren (1969). digt befryndad med den tidiga kvinnorörelsens 5. Se särskilt Gripenbergs redogörelser för kvinno- strävanden, se Svenskt biografiskt lexikon vol. frågan i Amerika och England i vol 1 (1893). 23, artikel av Lena Kåreland, 388. 6. Många har kommit in på debatten kring Ellen 18. Nämnas kan att denna del av kvinnorörelsen Key och kvinnorörelsen 1896. Här hänvisas till kort därefter fick sin historia berättad av Hulda Ambjörnsson (1974) och Manns (1997). Flood, 1939. Inte heller hon lät framställningen 7. Gripenberg kritiserade även Key i Elizabeth omfatta hela den samlade kvinnorörelsen, något Cady Stanton och kvinnosaksarbetet (Stock- hon inte kommenterade. holm, 1896). 19. Begreppet förekommer i Ellen Keys Kvinno- 8. Almqvist och Säger studeras närmare i projektet psykologi och kvinnlig logik (1896: 157). Reso- "Etik och medborgarskap, Studier i svensk nemanget utvecklas i Lifslinjer vol i, del z 1800-talsfeminism" som utförs av Manns. Om (1903). debatten kring Det går an, se Borgström (1991), 20. Detta återkommer i Wahlström (1916: 133f). Westman Berg (1962) samt Hellsten (1951). 21. DuBois utgår här ifrån Nancy Cotts (1987) defi- 9. Denna bild återkommer senare i Sigrid nition av feminism, som reserverats för den spe- Leijonhufvuds biografi över Sophie Adlersparre. cifika gren inom kvinnorörelsen som uppstod på Se Nordenstam (2000) om biografins källkri- 1910-talet kring National Woman's Party. Ter- tiska värde. men feminism står således inte som synonym till 10. Se bl.a. recensioner i Dagny 1903 samt Ord och kvinnosaken eller till Women's rights som är den bild 1904. vanligaste användningen. 11. Strindberg var ju också hård i sina omdömen om 22. Sölvén satt senare bl.a. som sakkunnig i LO:s kvinnorörelsen, särskilt i Gi/ias-novellerna och i kvinnolönekommitté. Tryckt och otryckt. Se Boethius (1969) samt Ekenvall (1972) 12. Ambivalensen är tydlig när Ellen Key ger ut LITTERATUR boken Kvinnorörelsen 1909. Om Wahlströms AGERHOLT, ANNA CASPARI (1937) Den norske reaktion på Key och moderlighetsideologin, se kvinnebevegelses historie, Oslo. Manns (1994). AMBJÖRNSSON, RONNY (1974) Samhällsmodern, 13. Se vidare Östberg (1997). Ellen Keys kvinnouppfattning till och med 1896, 14. Föreningen hette från början den svenska sektio- Göteborg.

24 BENTLEY, MICHAEL (1997) "General introduction, Culture: Womens Movements and the Organization The project of historiography", Michael Bentley of Memory", Gender & History vol. 9, no. 2 aug. (red.) Companion to Historiography, Routledge. GRIPENBERG, ALEXANDRA (1896) Elizabeth Cady BERG, KARIN WESTMAN (1962) Studier i C.J.L. Stanton och kvinnosaksarbetet, Nord. bokh. Almqvists kvinnouppfattning, Gumpert. - (1893-1903) Reformarbetet till förbättrande af BJÖRKENLID, BERTIL (1982) Kvinnokrav kvinnans ställning vol. 1-3. manssamhälle. Rösträttskvinnorna och deras HAETTNER-OLAFSSON, EVA (1981) "Grupp- metoder som opinionsbildare och pdtryckargrupp i medvetande och historia, Den kvinnliga litteratur- Sverige iyoz-zi, Avdelningen för litteratursociologi, historien omkring sekelskiftet", Tidskrift för Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala litteraturvetenskap. universitet. HELLSTEN, STIG (1951) Kyrklig och radikal BOETHIUS, ULF (1969) Strindberg och kvinnofrågan äktenskapsuppfattning i striden kring C.J.L. till och med Giftas I, Prisma. Almqvists "Det går an", Almqvist & Wicksell. BORGSTRÖM, EVA (1991) "Om jag får be om ölost". Hertha (1933). Kring kvinnliga författares kvinnobilder i svensk HJELM, JONNY (1999) "Fackförbunden skriver romantik, Anamma. historia, En historiker läser historiker", BRYSON, VALERIE (1992) Feminist Political Theory, Arbetarhistoria nr 90-91, årg. 23. Macmillan. HOLM, BIRGITTA (1993) "Ett världsomspännande COTT, NANCY (1987) The Grounding of Modern företag. Om Fredrika Bremer", Nordisk kvinno- Feminism, Yale University Press. litteraturhistoria, Fadershuset 1800-1900, vol. 2, Dagny (1903-05). Wiken.

DUBOIS, ELLEN c. (1996) "Making Women's JENSEN, BERNARD ERIC (1987) "Historiografi: History: Activist History of Womens Rights, 1880- historikernes lseremester? Reflektioner over et 1940", Leon Fink, Stephen T. Leonard & Donald ulost problem", Över gränser, Festskrift till M. Reid (red.) lntellectuals and Public Life: Between Birgitta Odén, Historiska institutionen, Lunds Radicalism and Reform, Cornell University Press. universitet. EKBOM, INGER (1991) Den kvinnliga fredstanken. KEAN, HILDA (1998) "Some Problems of Fredrika Bremer och andra i kamp för fred, Constructing and Reconstructing a Suffragette's Carlsson. Life: Mary Richardson, Suffragette, Socialist and EKENVALL, ASTA (1972) "Strindberg och kvinnans Fascist", Women 's History Review vol. 7, no. 4. fysiologi", Karin Westman Berg (red.) Könsdiskrimi- KEY, ELLEN (1896), Kvinno-psykologi och kvinnlig nering förr och nu, Prisma. logik, Bonnier. ERIKSSON, BODIL (1998) "Fri kärlek på turné i - (1903) Lifslinjervol. 1, Bonnier. spalterna år 1897", Birgitta Ney (red.) Kraftfält, LARSON, MARGARETA (1985) De arbetade för fred, Institutionen för journalistik medier och Kvinnoföreningar i Sverige med fred på sitt program kommunikation, Stockholms universitet. 1898-1940, Författares bokmaskin. ESKILSSON, LENA (1991) Drömmen om kamrat- LEMCHE, GYRITE (1939) Dansk kvindesamfunds samhället. Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, historiegennem 40 aar, Köpenhamn. Carlsson. LEVIN, HJÖRDIS (1994) Masken uti rosen, FLOOD, HULDA (1939) Den socialdemokratiska Nymalthusianism och födelsekontroll i Sverige 1880- kvinnorörelsen i Sverige, Tiden. 1910. Propaganda och motstånd, Brutus Östlings GREVER, MARIA (1997) "The Pantheon of Feminist bokförlag Symposion.

25 - (1997) Kvinnorna på barrikaden, Sexualpolitik och Norström och idealismens kris, Brutus Östlings sociala frågor 1923-36, Carlsson. bokförlag Symposion. LINDER, GURLI (1905) Kvinnofrågan i Sverige 1S45- RUPP, LEILA j. (1997) Worlds of women, The making 1905, Wahlström åc Widstrand. of an international women's movement, Princeton LINDHOLM, MARGARETA (1990) Talet om det University Press. kvinnliga. Studier i feministiskt tänkande i Sverige RUPP, LEILA J. & TAYLOR, VERTA (1987) Survival in under 1930-talet, Sociologiska institutionen, the Doldrums. The American Women's Rights Göteborgs universitet. Movement, 1945 to the 1960's, Oxford University MANNS, ULLA (1994) "Kvinnofrigörelse och Press. moderskap. En diskussion mellan Fredrika-Bremer- SANDSTRÖM, ANNA (1902) "Fredrika Bremer som förbundet och Ellen Key", Ulla Wikander (red.) Det personlighet", Dagny. evigt kvinnliga, Tiden. SMITH, BONNIE G. (1984) "The Contribution of - (1997) Den sanna frigörelsen. Fredrika-Bremer- Women to Modern Historiography in Great Britain, förbundet 1884-1921, Brutus Östlings bokförlag France and the United States, 1750-1940", The Symposion. American Historical Review, 89. MITCHELL, ROSEMARY ANN (1998) '"The Busy - (1998) The Gender of History, Men, Women, and Daughters of Clio': Women Writers of History from Historical Practice, Harvard University Press. 1820 to 1880", Women s History Review vol. 7, no 1. SJÖBERG, MARIA (1999) "Kvinnor emellan, Ellen Morgonbris (1933). Fries och Ebba Brahe", Christina Florin, Lena NICKLASSON, STINA (1992) Högerns kvinnor. Sommestad & Ulla Wikander (red.) Kvinnor mot Problem och resurs för Allmänna valmansförbundet kvinnor. Om systerskapets svårigheter, Norstedt. perioden 1900-1936/37, Almqvist & Wicksell STENBERG, LISBET (1999) "Sexualmoral och drifts- International. fixering. Förnuft och kön i 1880-talets skan- NILSSON, ADA (1940) Barrikaden valde oss! 25 år ur dinaviska sedlighetsdebatt", Barbro Kvist en kämpande förenings historia, Axel Holmström Dahlstedt & Sten Dahlstedt (red.) Nationell förlag. hängivenhet och euro-peisk klarhet, Brutus Östlings NORDENSTAM, ANNA (2000) Tidskrift för hemmet. bokförlag Symposion. Upptakt och lansering, Litteraturvetenskapliga Svenskt biografiskt lexikon vol. 23. institutionen, Göteborgs universitet. STÉENHOFF, FRIDA (1903) Feminismens moral, ODÉN, BIRGITTA (1980) "Forskande kvinnor inom Wahlström & Widstrand. svensk historievetenskap", Historisk tidskrift. SÖLVÉN, ARNOLD (1924) Kätterier i kvinnofrågan, - (2000) "Lydia Wahlströms forskarutbildning", Almqvist & Wicksell. Lydia Wahlström, Till hundraårsminnet av hennes Tidevarvet (1933) nr 28,29. doktorsdisputation 1898, Opuscula Historica WAHLSTRÖM, LYDIA (1904) Den svenska Upsaliensia 25. kvinnorörelsen, Öfversikt af dess uppkomst och Ord och bild (1904). utveckling, Föreningen Heimdals folkskrifter, 84.

PEDERSEN, JOYCE SENDERS (1996), "The - (1911) "Den svenska kvinnorörelsen", Ord och Historiography of the Women's Movement in Bild. Victorian and Edwardian England: Varieties of -(1916) Svenskar från förra seklet vol. 2, Norstedt. Contemporary Liberal Feminist Interpretation", The - (1933) Den svenska kvinnorörelsen, Historisk European Legacy vol. 1, no. 3. översikt, Norstedt. PERSSON, MATS (1994) Förnuftskampen, Vitalis - (1939) Den svenska kvinnorörelsen, Student-

26 föreningen Verdandis småskrifter, 422. tion process is given little attention in

WETTERBERG, CHRISTINA CARLSSON (1994) practically all the narratives. Fredrika Bremer "Penningen, kärleken och makten, Frida Stéenhoffs and a couple of other female pioneers are feministiska alternativ", Ulla Wikander (red.) Det said to be the founders of the movement and evigt kvinnliga, Tiden. the exclusion of certain groups and directions WIESELGREN, GRETA (1969) Den höga tröskeln, from consideration is obvious. Every kind of Kampen för kvinnans rätt till ämbete, Gleerup. more radical movement is put aside by the Vita bandet (1933) nr 12. master narrative: this includes the work of WIKANDER, ULLA (1994) "En utopisk jämlikhet, advocates of sexual reform as well as the Internationella kvinnokongresser 1878-1914", Ulla efforts of the earlier advocates of sexual pur- Wikander (red.) Det evigt kvinnliga, Tiden. ity, left wing liberals, peace workers, not to WÄGNER, ELIN (1941/1990) Väckarklocka, Proprius. mention socialists. - (1949) Fredrika Bremer: minnesteckning, But differences between the authors are Norstedt. nonetheless visible, particularly in their attitu- ÅMARK, KLAS (1984) "Från kaos till ordning, des towards liberalism and towards the role of Forskning på 80-talet", Arbetarhistoria nr 31-32, men in the movement. Lydia Wahlström, årg. 8. herself right wing politically, shows an open ÖSTBERG, KJELL (1997) Efter rösträtten, Kvinnors mistrust of both men in the movement and of utrymme efter det demokratiska genombrottet, liberalism. Despite this, she is, even today, Brutus Östlings bokförlag Symposion. usually seen as the historian of the women's movement. In her book, The Swedish SUMMARY Women's Movement from 1933, the exclusion This is a historiographical study of the making from her account of all kinds of radicalism is of history within the women's movement in even more obvious. The fashioning of this Sweden at the turn of the 19th century. It particular history or master narrative within focuses on three authors, Alexandra Gripen- Swedish feminism is interpreted in the article berg, Lydia Wahlström and Gurli Linder, all of as a type of policy making, as an expression whom were activists while only Wahlström of the aims of a certain kind of feminism and was a professional historian. Pamphlets as an important means of creating traditions written just before the intense period of within a social movement. suffrage campaigns in the 1910's and 20's are analysed. Ulla Manns The material demonstrates a clear trend Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria Stockholms universitet towards the writing of a homogenous history 106 91 Stockholm of the women's movement. Conflicts are [email protected] toned down. The focus of the pamphlets is on concrete reforms and demands. The women's movement in Sweden is said to be reformist, civilized and it is very much described as a work of women alone. Even though there have been many important men active in Swedish feminism, their role in the emancipa-